angående för¬ säljning till Umeå stad af en del af Klabböle krok¬ lax fiske i Ume eif

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

1 N:o 43.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående försäljning till Umeå stad af en del af Klabböle kroklax fiske i Ume eif; gifven Stockholms slott den 17 februari 1899.

I en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län till Kongl. Maj:t insänd ansökning hafva stadsfullmägtige i Umeå anfört, att staden, för anordnande i densamma af elektrisk belysning, förvärfvat ett till Klabböle by hörande vattenfall i Ume eif jemte nödigt landområde, beläget ungefär 8 kilometer från staden; att enligt ett af Umeå häradsrätt den 23 juli 1897 meddeladt, numera lagakraftvunnet utslag staden erhållit tillstånd att derstädes uppföra en kraftstation, under vilkor att staden från kronan inlöste en mindre del af det i elfven belägna Klabböle kronolaxfiske; samt att, då ifrågavarande anläggning vore af stor och allmän betydelse ej mindre för Umeå stad än äfven för den i närheten af de blifvande ledningarna liggande, tätt bebygda landsorten, hvilken äfven skulle komma att förses med elektriskt ljus, samt den del af fiskebyggnaderna, som för anläggningen skulle tagas i anspråk, vore af obetydligt värde, stadsfullmägtige tänkt sig möjligheten af att staden, för tillgodogörande af dess vattenrätt i forsen, skulle kunna utan ersättning för fisket få utföra den derför erforderliga dammbyggnaden; och hafva stadsfullmägtige i underdånighet anhållit om tillstånd härtill, men, för den händelse denna framställning ej vunne bifall, hemstält, att staden måtte tillåtas att mot det pris, Kongl. Maj:t bestämde, inlösa den del af fisket, som för anläggningen erfordrades.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 31 Raft.

2 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Denna ansökning, som till bifall förordats af så väl Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande som ock magistraten i Umeå, är åtföljd af dels ritning till den föreslagna kraftstationen jemte situationsplan öfver en del af ellven med den tilltänkta dammbyggnaden, dels ock styrkt afskrift af Umeå häradsrätts vid syn å stället den 23 juli 1897 förda protokoll, hvaraf inhemtats:

att, sedan vid synen, som hållits jemlikt stadgandena i 10 § af kongl. förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880, blifvit upplyst, att kronan utanför Klabböle bystrand egde ett laxfiske, benämndt Klabböle och Faltinskolans förenade laxfiske, hvilket på arrende innehades af Klabböle byamän, två vid synen närvarande hemmansegare i Klabböle by anfört, hurusom de byggnader, Umeå stad önskade anbringa, komme att beröra endast en liten del af fisket eller den så kallade Baktackatinan och att i nämnda tina icke någon lax fångats på åtminstone de tjugu senaste åren, hvadan bemälde hemmansegare ej hade något att erinra mot bifall till ansökningen;

att häradsrätten vid företagen besigtning utrönt hvad som innefattades i ett af häradsrättens sakkunniga biträde kaptenen O. J. F. Wijnbladh vid synetillfället afgifvet betänkande, enligt hvilket den enda inrättning eller lägenhet, som komme att beröras af ifrågavarande anläggning, vore en till ofvannämnda fiske hörande, närmast elfvens södra strand belägen anordning för fiskfångst, den så kallade »Batackan», hvilken utgjorde en högst obetydlig del af laxfisket i sin helhet och som, då den besigtigades, befans vara alldeles torr;

att det vid synen närvarande kronoombudet, öfverjägmästaren A. M. Hellström förklarat, att, enär fisket numera vore af ringa betydelse och någon fisk icke på många år fångats i den del af fisket, som Umeå stad för sin anläggning behöfde begagna, ombudet icke ville motsätta sig anläggningens utförande, dock med vilkor att staden till sig löste den del af fisket eller den så kallade Baktackatinan, som kunde besväras af anläggningen; samt

att häradsrätten enligt utslag nämnda den 23 juli 1897 pröfvat skäligt tillåta staden att i öfverensstämmelse med ofvanberörda ritning bygga den så kallade kraftstationen och till densamma inleda den för driften nödiga vattenmängden medelst sprängningar invid södra elfstranden samt uppförande af en hålldamm och en fångdamm till angifna dimensioner, dock under vilkor att staden af kronan löste till sig den del af förenämnda fiske, som måste undanrödjas för berörda arbetens utförande, äfvensom förklarat, att häradsrätten, med hänsyn å ena sidan till det för Umeå stad synnerligen vigtiga ändamål, hvartill

3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

de ifrågakomma byggnaderna vore afsedda att användas, och å andra sidan till det ringa värde, den södra delen af Klabböle och Faltinskolans förenade laxfiske kunde eg a såsom fiske betraktadt, ansåge sig redan nu böra tillstyrka, att Umeå stad berättigades att af kronan lösa till sig berörda del af fisket.

Efter nådig remiss har domänstyrelsen den 28 oktober 1898 afgifvit underdånigt utlåtande samt dervid tillika öfverlemnat yttranden af Klabböle byamän såsom arrendatorer af ifrågavarande kronolaxfiske, stadsfullmägtige och Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen.

1 det af byamännen afgifna yttrande hafva desse yrkat, att, derest den underdåniga ansökningen bifölles, Umeå stad eller dess rättsinnehafvare måtte tillförbindas att hålla arrendatorerne af fisket fullt skadeslösa för det härigenom uppkomna intrånget i fisket, hvarvid byamännen särskild! ville fästa uppmärksamheten derå, att fiskeidkarne icke kunde komma till de utanför den föreslagna kraftstationen belägna fiskena på annat sätt än genom att passera öfver de byggnader, som för kraftstationen komme att uppföras, vid hvilket förhållande staden borde ej allenast upplåta tillräckligt utrymme för öfverfart till fisket, utan ock kännas skyldig inrätta och för framtiden underhålla en för ändamålet erforderlig bro, ungefär vid det ställe, der den så kallade Baktackan vore belägen.

Stadsfullmägtige i Umeå hafva i anledning af hvad byamännen sålunda andragit anfört, bland annat, att vid utarrendering af Klabböle fiske bland arrendevilkoren alltid inrymts skyldighet för arrendatorerne att underhålla för fisket erforderliga byggnader, samt att sådan skyldighet, hvad anginge för fiskets begagnande nödiga spångar eller bro, hädanefter blefve så mycket lättare, som statens dammarm kunde användas såsom stöd för bron eller spångarna och för öfrigt sannolikt komme att göra den ifrågasatta bron öfverflödig, enär staden icke hade något emot, att dammarmen, som komme att muras i sten och på öfversidan blifva ganska bred, för ändamålet användes, derest det icke skulle visa sig, att densamma mot förmodan deraf skadades. På grund häraf hafva stadsfullmägtige bestridt afseende å byamännens framstälda anspråk, men emellertid, för undvikande af ytterligare uppskof med ärendet, å stadens vägnar åtagit sig att medelst utläggande af spångar, på sätt hittills egt rum, eller på annat sätt anordna för fiskets utöfvande nödig öfvergång från stranden ut till fisket, derest Kongl. Maj:t skulle finna skäligt att göra detta till vilkor för bifall till stadens framställning.

Kongl. Ma:jts befallningshafvande har hemstält, att byamännens

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

framstälda yrkande om förpligtelse för staden att hålla dem såsom arrendatorer af fisket skadeslösa för det intrång, ifrågavarande anläggning kunde förorsaka, icke måtte vinna nådigt afseende.

Fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen har anfört, att, hvad först anginge värdet af den till försäljning föreslagna delen af fisket eller den s. k. Baktackatinan, uttalandena om densammas ringa värde, såsom numera sedan många år tillbaka obruklig, väl syntes vara enstämmiga, men att i afseende derå kunde anmärkas, hurusom i protokollet öfver den för fiskets förnyade utarrendering den 30 augusti 1897 hållna uppskattningsförrättning bland de befintliga byggnaderna uppräknades äfven den så kallade Baktackatinan, utan att något i protokollet angåfve, att denna icke vore i brukbart skick och utan att några reparationer påsynats densamma, hvithet deremot varit fallet med flera af de öfriga fiskebyggnaderna. Då detta syntes strida mot nu meddelade uppgifter angående nämnda tina, borde särskild utredning i ämnet ske liksom i fråga om värdet af laxfisket i Baktackatinan och om anledningen till nedläggandet af fisket i denna tina. Ehuru Klabböle byamän liksom de i ärendet hörda myndigheter ansett såsom gifvet, att de tilltänkta byggnaderna längs stranden icke skulle inverka på något annat fiske än det i Baktackatinan, kunde detta enligt fiskeriinspektörens mening icke utan vidare tagas för afgjordt. Det kunde nemligen ifrågasättas, huruvida icke den förändring i strömförhållandena, som måste blifva en följd deraf, att en del af vattenmassan leddes åt sidan i den föreslagna kanalen förbi Klabböle och Faltinskolans förenade laxfiske, kunde komma att blifva så pass stor, att den inverkade på laxens uppstigande i dessa fisken, helst desamma vore så kallade hoppfisken. Vid bifall till den underdåniga ansökningen borde derföre fästas det vilkor, att köparen förbunde sig att ersätta den skada och olägenhet, som genom ändringar i strömförhållandena möjligen kunde uppstå för öfriga laxfiskeplatser vid Klabböle och Faltinskolan. Då det vidare kunde inträffa, att laxen vid vissa vattenstånd leddes upp i kanalen genom kraftstationen i stället för att gå den vanliga vägen ute i elfven, borde egaren af kraftstationen åläggas att söka på tjenligaste sätt genom gallerstängsel förebygga så väl detta som att i allmänhet nedåtgående fisk, särskildt laxyngel och ål, komme ned i kanalen och söndermaldes af turbinerna.

För egen del har domänstyrelsen till en början meddelat, att enligt kongl. bref till kammarkollegium den 15 juni 1849 Klabböle byamän medgifvits sådan optionsrätt till Klabböle och Faltinskolans förenade fisken, att de vid fiskenas utarrendering egde öfvertaga fiskena mot förbindelse att erlägga det arrendebelopp, som vid auktion för

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

nyttjanderätten till fiskena högst erbjödes, samt att i öfrigt fullgöra de vilkor för arrendet, som författningsenligt kunde föreskrifvas; att byamännen för närvarande enligt arrendekontrakt den 25 september 1895 innehade fiskena under arrende för tiden till den 1 januari 1900 mot ett arrendebelopp af 300 kronor och skyldighet derjemte att erlägga en viss summa för aflönande af fiskeritillsyningsman; att bland arrendevilkoren i öfrigt stadgats, att byamännen skulle, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades, afstå fiskevatten eller annat, som till fisket hörde, mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust dem tillskyndades; samt att jemlikt instrumentet öfver den arrendeuppskattning, som den 30 augusti 1897 förrättats å fiskena för dessas utarrendering från den 1 januari 1900, uppskattningsmännen, hvilka, såsom fiskeriinspektören anfört, icke haft något att anmärka i afseende å Baktackatinan, hemstält, att fiskena under stundande arrendeperioden ej måtte utarrenderas för belopp, understigande 300 kronor, samt att i öfrigt måtte fastställas samma vilkor för utarrenderingen som de nu gällande.

Med afseende å det ändamål, hvarför Umeå stad önskade förskaffa sig dispositionsrätten öfver ifrågavarande del af Klabböle fiske eller den så kallade Baktackatinan, har domänstyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra deremot, att denna rätt öfverlätes till staden, men ansåge styrelsen en sådan öfverlåtelse icke böra, såsom staden alternativt ifrågasatt, ske utan att statsverket erhölle ersättning för hvad som afsides. Om ock, såsom vid den af Umeå häradsrätt hållna syn uppgifvits dels af två hemmansegare i Klabböle och dels af det vid synen närvarande kronoombudet, någon fisk ej på senare tiden fångats i Baktackatinan, syntes detta förhållande, hvilket, då fisken gått till i de angränsande fiskena, kunde tänkas beroende af något fel i konstruktionen af fiskebyggnaden, som möjligen kunde utan svårighet afhjelpas, icke utvisa, att nämnda fiske saknade värde. Någon utredning, som kunde läggas till grund för beräknande af värdet, hade emellertid ej i ärendet förekommit; och då sådan utredning lämpligast syntes kunna åstadkommas, om frågan angående den godtgörelse för fisket, som borde tillkomma statsverket, afgjordes i den ordning, kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866 stadgade, ansåge styrelsen, att lösen för fisket borde i öfverensstämmelse dermed bestämmas, hvarvid jemväl, derest ej staden åtoge sig att, sedan genom Baktackatinans borttagande förbindelsen mellan stranden och de öfriga fiskena afbrutits, medelst anordningar, som funnes ändamålsenliga, bereda dem, som egde begagna dessa fisken, öfvergång

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 43.

öfver den till kraftstationen ledande kanalen, borde bestämmas den ersättning, staden både att utgifva för det på nyssnämnda sätt uppkomna men i nyttjanderätten till fiskena.

Såsom af fiskeriinspekörens yttrande framginge, hade, enligt hvad domänstyrelsen vidare anfört denne ansett ovisst, om icke de af staden tillämnade byggnader i elfv,en komme att menligt inverka på de fisken, som jemte Baktackatinan bildade Klabböle och Faltinskolans förenade laxfisken, samt derför hemstält, att vid bifall till ansökningen skulle fästas förbehåll om ersättning för skada och olägenhet, som genom ändring i strömförhållandena kunde uppstå för förstberörda fisken; hvarjemte fiskeriinspektören förmenat, att. staden borde åläggas att vidtaga åtgärder för att ej fisk skulle inkomma i kraftstationen och skadas af turbinerna. Då emellertid vid den af häradsrätten förrättade syn, hvilken, med afseende å innehållet i ofvan åberopade § 10 af kongl. förordningen den 30 december 1880, jemförd med samma förordnings 6 §, sådan denna lyder enligt lagen den 27 juni 1896, finge anses hafva omfattat undersökning af den ifrågasatta anläggningens inverkan äfven på de fisken, som utom Baktackatinan inginge i kronans laxfisken i elfven, af häradsrätten förklarats utrönt, att den enda inrättning eller lägenhet, som skulle komma att beröras af anläggningen, vore Baktackatinan, samt genom häradsrättens i sammanhang med synen meddelade utslag, som vunnit laga kraft, staden berättigats att i öfverensstämmelse med den företedda ritningen uppföra kraftstationen, utan att dervid föreskrifvits någon anordning för fiskens utestängande, ansåge styrelsen några anspråk i den af fiskeriinspektören angifna rigtning ej nu böra å kronans sida framställas, hvartill särskilt i afseende å den föreslagna åtgärden till fiskens skyddande mot skada af kraftstationens turbiner så mycket mindre förefunnes skäl, som det läge i stadens eget intresse att för verkets ostörda gång såvidt möjligt hindra, att fisken inkomme bland turbinerna.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit vill Kongl. Ma:jt härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

dels att den del af Klabböle kronolaxfiske, som under namn af Baktackatinan finnes utmärkt å ofvan omförmälda situationsplan, må från den 1 januari 1900 med eganderätt upplåtas till Umeå stad, mot ersättning till kronan så väl för sistnämnda fiske som ock, derest staden ej anordnar lämplig öfvergång till kronans öfriga fisken i elfven, för men vid begagnandet af dessa fisken genom försvåradt tillträde till desamma, hvilken ersättning skall bestämmas i den ordning, hvarom stadgas i kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för all-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43. 7

mänt behof den 14 april 1866, och till statsverket inbetalas före den 1 januari 1900;

dels ock att den på nyss berörda sätt bestämda köpeskillingen må likasom köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad, friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister föredrog härefter:

En af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län till Kongl. Maj:t insänd ansökning, deri stadsfullmägtige i Umeå anfört, att staden, för anordnande i densamma af elektrisk belysning, förvärfvat ett till Klabböle by hörande vattenfall i Ume eif jemte nödigt landområde, beläget ungefär 8 kilometer från staden; att enligt ett af Umeå häradsrätt den 23 juli 1897 meddeladt, numera lagakraftvunnet utslag staden erhållit tillstånd att derstädes uppföra en kraftstation, under vilkor att staden från kronan inlöste en mindre del af det i elfven belägna Klabböle kronolaxfiske; samt att, då ifrågavarande anläggning vore af stor och allmän betydelse ej mindre för Umeå stad än äfven för den i närheten af de blifvande ledningarna liggande, tätt bebygda landsorten,

9 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 43.

hvilken äfven skulle komma att förses med elektriskt ljus, samt den del af fiskebyggnaderna, som för anläggningen skulle tagas i anspråk, vore af obetydligt värde, stadsfullmägtige tänkt sig möjligheten af att staden, för tillgodogörande af dess vattenrätt i forsen, skulle kunna utan ersättning för fisket få utföra den derför erforderliga dammbyggnaden; och hade stadsfullmägtige i underdånighet anhållit, om tillstånd härtill, men, för den händelse denna framställning ej vunne bifall, hemstält, att staden måtte tillåtas att mot det pris, Kongl. Maj:t bestämde, inlösa den del af fisket, som för anläggningen erfordrades;

öfver hvilken ansökning, dervid fogats, bland annat, situationsplan öfver en del af elfven med den tilltänkta dammbyggnaden, domänstyrelsen afgifvit infordradt underdånigt utlåtande samt dervid tillika öfverlemnat yttranden från Klabböle byamän såsom arrendatorer af ifrågavarande kronolaxfiske, stadsfullmägtige och Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet, att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, dels att den del af Klabböle kronolaxfiske, som under namn af Baktackatinan funnes utmärkt å ofvan omförmälda situationsplan, finge från den 1 januari 1900 med eganderätt upplåtas till Umeå stad mot ersättning till kronan så väl för sistnämnda fiske som ock, derest staden ej anordnade lämplig öfvergång till kronans öfriga fisken i elfven, för men vid begagnandet af dessa fisken genom försvåradt tillträde till desamma, hvilken ersättning skulle bestämmas i den ordning, hvarom stadgades i nådiga förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, och till statsverket inbetalas före den 1 januari 1900;

dels ock att den på nyss berörda sätt bestämda köpeskillingen finge likasom köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litf. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sven Köhler.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 31 Häft.