angående för¬ ändring i gällande föreskrifter om åsättande af grund¬ skatt in. m.

Kong!,. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 75.

1 N:o 75.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändring i gällande föreskrifter om åsättande af grundskatt in. m.; gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta,

att de skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna, äfvensom de afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda län belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, må ur jordeboken uteslutas och redovisas såsom skogsmedel;

att ny eller tillökad grundskatt icke vidare må åsättas, dock med rätt för den enskilde att på egen bekostnad få skattläggning verkstäld, der sådan erfordras för bestämmande af skatteköpeskillings belopp eller af annan anledning, samt med förbehåll att derigenom någon ändring ej i öfrigt sker i de om afvittringen meddelade bestämmelser; samt

att med undantag af så kallade renbetesland sådana trakter å öfverloppsmarkerna inom Kopparbergs län och de norrländska länen, hvilka erbjuda ringa tillfällen till odling och vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden eller eljest genom sin särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga att såsom krön oparker bibehållas, skola efter Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje särskildt fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagna mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas mot skälig köpeskilling, dock utan tillökning i hemmanens mantal och ränta, eller Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 58 Häft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

ock under eganderätt försäljas till den högstbjudande, fria från ränta och tionde samt med de vilkor i öfrigt, som i kongl. brefvet till kammarkollegium den 29 juni 1866 föreskrifvas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad, friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde:

I sammanhang med utfärdande af lag angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter anbefalde Kongl. Maj:t den 2 december 1892 kammarkollegium att inkomma med förslag till de förändringar i gällande föreskrifter angående åsättande af grundskatt, som af bestämmelserna i berörda lag kunde påkallas.

Med anledning häraf har kammarkollegium den 30 december 1896 afgifvit underdånigt utlåtande; och har kollegium dervid, under erinran att med undantag för de norrländska länen, der flertalet räntor och

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

mantal åsätta i samband med de i hufvudsak afskräde afvittringarne, under de senare åren, på sätt en utlåtandet bilagd, med ledning af den hos kollegium förda skattläggningslista upprättad förteckning utvisade, helt få skattläggningar blifvit af kollegium faststälda, samt att skattläggning611 åt den Tunabergs kopparverk anslagna del af Tunabergs rekognitionsallmänning vore på pröfning beroende, men att, med undantag af denna, någon rekognitionsallmänning icke qvarstode oskattlagd, vidare anfört följande.

Att under afskrifningstiden eller derefter nytt åsättande af sådan grundskatt, som med tillämpning af de i nådiga kungörelsen angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter den 5 juni 1885 och nyssberörda lag af den 2 december 1892 meddelade bestämmelser skulle komma att inom den närmaste framtiden helt och hållet afskrifvas, icke borde ega rum, syntes kollegium gifvet, särskildt i betraktande af de med skattläggningar förbundna besvär och kostnader.

Från afskrifningen vore emellertid undantagna vissa slag af grundskatt. Så vore, bland annat, fallet med skogsräntor, som utgjordes för områden,, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst blifvit en del sågverk i de norra länen tilldelade, samt afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda län åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter. Dessa ofta pa summariskt sätt faststälda skogsräntor och afgifter, hvilka tillsammans ej uppginge till högre belopp än omkring 8,000 kronor, hade, ehuru hänförda till grundskatt, likväl ej egentlig grundskattenatur, hvarföre de borde kunna, på sätt flera gånger blifvit föreslaget, ur jordeboken uteslutas samt redovisas under titel arrendemedel, dock utan ändring i sättet för fastställandet af nya dylika räntor och afgifter, der så skulle ifrågakomma.

Vid sådant förhållande och då öfriga från afskrifningen undantagna grundskattebelopp ej inverkade på den nu föreliggande frågan, vore, enligt kollega, förmenande, ej något att erinra mot utfärdandet af en allmän föreskrift, att ny eller tillökad grundskatt ej vidare skulle åsättas för att till statsverket utgöras. Till undvikande af förlust för kronan borde. emellertid de i nådiga brefvet till kammarkollegium angående dispositionen af sådana öfverloppsmarker, som icke lämpligen kunna användas vare sig till kronoparker eller anläggning af nya hemman m. m. den.29 juni 1866, meddelade bestämmelser i visst afseende ändras. I berörda nådiga bref stadgades, bland annat, att sådana trakter å öfverloppsmarkerna i.Kopparbergs län/och de norrländska länen, hvilka erbjöde ringa tillfällen till odling och vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden eller annars genom sin

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 75.

särskilda beskaffenhet icke vore lämpliga att såsom kronoparker bibehållas, skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje särskilt fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemmanens mantal och ränta, på sätt afvittringsförfattningarne föreskrefve, eller ock beläggas med skogsränta i enlighet med hvad nådiga förordningen den 28 juni 1775 och nådiga brefvet den 5 december 1780 för skattläggningarnes verkställande i Savolax och Karelen föreskrefve, samt åt den högstbjudande under angifna vilkor med eganderätt försäljas. Dessa bestämmelser borde enligt kollegii mening ändras på det sätt, att omförmälda trakter i stället skulle antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas mot skälig köpeskilling, dock utan tillökning i hemmanens mantal och ränta, eller ock under eganderätt försäljas till den högstbjudande, fria från ränta och tionde.

Men äfven om grundskatt ej vidare skulle åsättas för att till statsverket utgöras, följde icke deraf, att skattläggningar ej vidare skulle påkallas. Fall kunde fortfarande förekomma, då det kunde vara af vigt att erhålla kännedom om det belopp, hvartill grundskatten, särskildt räntan, skulle uppgått å en icke skattlagd egendom, företrädesvis för bestämmande af skatteköpeskillingens belopp, derest egendomen eljest innehades med skatteköpsrätt. Vid skattläggning åsattes dessutom ej endast grundskatt, utan äfven, der egendomen i fråga hade den derför erforderliga storleken, mantal. Detta hade betydelse i två afseenden, dels såsom norm för fördelning af vissa rättigheter och skyldigheter, dels så att vissa rättigheter och skyldigheter tillkomme endast den, som innehade i mantal satt jord. Denna mantalets betydelse vore dock numera ytterst ringa och i hvarje fall ej af den art, att mantalssättning från kronans sida syntes böra påkallas, der densamma ej af annan anledning egde rum, men för den enskilde kunde det liksom beträffande grundskatten vara af vigt att äfven få mantalet i vederbörlig ordning pröfvadt.

Rättighet borde derföre lemnas den enskilde att, der så erfordrades för bestämmande af skatteköpeskillingens belopp eller af annan anledning, få skattläggning verkstäld, dock utan utgift för kronan, och syntes ersättning för skattläggningen böra utgå ej endast till landtmätare och nämndemän, på sätt framginge af kollegii cirkulär angående förfarandet vid skattläggning den 8 oktober 1806 samt kongl. kungörelsen angående nämndemäns rätt till ersättning vid extra förrättningar m. m. den 30 december 1863, utan äfven till kronofogde och häradsskrifvare, i likhet

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

med hvad som i nyssnämnda cirkulär af den 8 oktober 1806 stadgades beträffande skattläggningar för bemmansbyten med kronan eller förmedling.

På sätt anförts, både i de norra länen flertalet mantal och räntor åsätta i samband med afvittringarne. Vid dessa vore skattläggningen en förberedande åtgärd, på hvilken afvittringsproceduren sedan i hufvudsak vore bygd. Det kunde derföre ifrågasättas, om icke, då grundskatt ej vidare skulle till statsverket utgå, någon ändring kunde påkallas i de om afvittring meddelade bestämmelser, men ansåge' kollegium detta icke erforderligt, då, såvidt till kollegii kännedom kommit, endast Enontekis och Juckasjärvi socknar ännu icke undergått allmän afvittring, samt det ej annat än undantagsvis ifrågakomme, att något nybygge numera skulle genom särskild afvittringsåtgärd utbrytas.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt och under hänvisning i öfrigt till ej mindre det den 15 september 1874 af dåvarande expeditionschefen i finansdepartementet, numera generaldirektören Albert Anderson afgifna betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning än äfven det af den s. k. skatteregleringskomitén den 13 september 1882 afgifna utlåtande och förslag angående skatteförhållandena i riket har kollegium i hufvudsaklig öfverensstämmelse med sistberörda förslag hemstält, bland annat,

att de skogsräntor, som utgjordes för områden, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna, äfvensom de afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda län belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, skulle ur jordeboken uteslutas och redovisas under titel arrendemedel,

att ny eller tillökad grundskatt icke vidare skulle åsättas, dock med rätt för den enskilde att på egen bekostnad få skattläggning verkstäld, der sådan erfordrades för bestämmande af skatteköpeskillings belopp eller af annan anledning, samt med förbehåll att derigenom någon ändring ej i öfrigt skedde i de om afvittringar meddelade bestämmelser, samt

att sådana trakter å öfverloppsmarkerna inom Kopparbergs län och de norrländska länen, hvilka erbjöde ringa tillfällen till odling och vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden eller eljest genom sin särskilda beskaffenhet icke vore lämpliga att såsom kronoparker bibehållas, alltid skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje särskildt fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas mot skälig köpeskilling, dock utan

7 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

tillökning i hemmanens mantal och ränta, eller ock under eganderätt försäljas till den högstbjudande, fria från ränta och tionde samt med de vilkor i öfrigt, nådiga brefvet den 29 juni 1866 föreskrefve.

I infordradt underdånigt utlåtande har domänstyrelsen förmält sig ej hafva annat mot ifrågavarande förslag att erinra, än att så väl de skogsräntor, hvilka utgjordes för stockfångstområden, som ock de afgifter, h\dka utginge för åtskilliga inom de norra länen belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, lämpligare borde, såsom varande imägter från kronan tillhörig skogsmark, redovisas såsom skogsmedel än såsom arrendemedel.

Efter nådig remiss har jemväl statskontoret i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, dervid statskontoret anfört hufvudsakligen följande.

Redan i förberörda, den 15 september 1874 afgifna underdåniga betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, liksom ock i skatteregleringskomiténs underdåniga utlåtande den 13 september 1882 angående skatteförhållandena i riket hade hemstälts, att berörda skogsräntor och afgifter för tills vidare upplåtna lägenheter skulle, såsom snarare egande natur af arrende än ränta, i räkenskaperna redovisas såsom arrendemedel. På sätt domänstyrelsen nu i ärendet erinrat, vore dessa räntor och afgifter i sjelfva verket afgälder från kronan tillhörig skogsmark. Då numera under inkomsttiteln skogsmedel redovisades, utom egentliga skogsförsäljningsmedel, äfven andra af statens skogsegendomar härflytande intägter, såsom betesmedel, arrenden för till skogsodling ej använd mark, utsyningsafgifter inom de norrländska länen m. m., syntes det äfven statskontoret lämpligast, att ifrågavarande skogsräntor och afgifter i räkenskaperna redovisades såsom skogsmedel.

I sammanhang härmed ville statskontoret, som i öfrigt icke hade något att erinra mot kammarkollegii nyssberörda förslag, fästa uppmärksamheten å två andra från staten tillhörig skogsegendom till statsverket utgående afgifter. Den ena vore den rekognitionsafgift, som, jemlikt nådiga brefvet till kammar- och bergskollegierna den 29 januari 1824, åsatts kronoskogar, hvilka till vissa jerngrufvor upplåtits, åt. för grufvornas behof och nytta begagnas, så länge samma grufvor bearbetades. Denna rekognitionsafgift vore icke upptagen i kronans jordeböcker, men redovisades emellertid i räkenskaperna under titeln grundskatt och skulle, enligt den i kammarkollegii och domänstyrelsens underdåniga utlåtande den 23 november 1896 rörande statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar lemnade utredning, sammanlagdt, rätteligen uppgå till 222 kronor 10 öre. Den andra afgiften utginge på grund

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

af nådiga förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner ock rättigheter den 2 december 1892, i hvilken förordnings §§ 1 och 2 vore meddelade bestämmelser om bevillningsafgift för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. Någon bevillning för den i § 2 omförmälda kolningsfrihet på härads- och sockenallmänningar förekomme ej och hade åtminstone under de senaste tjugufem åren ej heller förekommit enligt räkenskaperna. Bevillningen enligt § 1 för rättighet till skogsfång på kronans mot rekognition till bruk, hyttor eller grufvor upplåtna allmänningar skulle enligt de af nyssnämnda embetsverk lemnade uppgifter sammanlagdt belöpa sig till 1,824 kronor 64 öre, hvilken summa, enär bevillning för Ofvansjö och Torsåkers allmänningar i Gefleborgs län syntes hafva af embetsverken för högt uppgifvits, dock borde minskas med 56 kronor 79 öre eller till 1,767 kronor 85 öre.

Härförutom utgjordes af innehafvarne af ifrågavarande skogsområden fastighetsbevillning för dessa områden.

Enligt lagen den 2 december 1892 skulle de å viss jord hvilande grundskatter med år 1904 fullständigt eftergifvas, hvarefter inkomsttiteln grundskatt syntes icke vidare komma att i riksstaten bibehållas. Ofvanberörda rekognitionsafgift skulle således framdeles komma att redovisas under annan inkomsttitel, och då denna afgift, i likhet med omförmälda skogsräntor, vore en afgäld för rätt till begagnande af vissa kronans skogar, syntes densamma lämpligen böra upptagas bland skogsmedlen. Den jemförelsevis obetydliga bevillningsafgiften för skogsfångst å samma skogar syntes egentligen vara en tillökning i rekognitionsafgiften och borde derföre icke såsom bevillning utgå och redovisas, utan i stället sammanföras med rekognitionsafgiften, hvarigenom någon förenkling vid debitering och redovisning skulle vinnas. Stadgandena om denna afgift borde i sådant fall uteslutas från nyssnämnda förordning af den 2 december 1892.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit af de i ärendet hörda embetsverken anfördt, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte dels i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta, att de skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna, äfvensom de afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda län belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, må ur jordeboken uteslutas och redovisas såsom skogsmedel;

att ny eller tillökad grundskatt icke vidare må åsättas, dock med rätt för den enskilde att på egen bekostnad få skattläggning verkstäld,

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition No 75. 9

der sådan erfordras för bestämmande af skatteköpeskillings belopp eller af annan anledning, samt med förbehåll att derigenom någon ändring ej 1 Girigt sker 1 de om afvittnngen meddelade bestämmelser; samt

att med undantag af så kallade renbetesland sådana trakter å öfverioppsmarkerna inom Kopparbergs län och de norrländska länen, hvilka erbjuda ringa tillfallen till odling och vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer mom och emellan byars och utbrutna hemmans områden eller eljest genom sm särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga att såsom kronopark bibehållas, skola efter Kongl. Maj:ts bepröfvande 1 hvarje sarskildt fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagna mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas mot skälig köpeskilling, dock utan tillökning 1 hemmanens mantal och ränta, eller 0<2 ,Undf ega*deran försäljas till den högstbjudande, fria från ränta och tionde samt med de vilkor 1 öfrig!, som i förenämnda nådiga bref till kammarkollegium den 29 juni 1866 föreskrifvas;

dels och anbefalla kammar- och kommerskollegierna att inkomma med gemensamt underdånigt utlåtande öfver statskontorets ofvan berörda förslag att 1 kronans räkenskaper måtte bland skogsmedlen redovisas den enligt nådiga brefvet till kammar- och bergskollegierna den i* Jarmari 1824 vissa kronoskogar åsätta rekognitionsafgiften, samt att den jemlik! nadiga förordningen angående bevillningsafgifter för särskdda formaner och rättigheter den 2 december 1892 utgående afgiften or rättighet till skogsfång på allmänningar icke vidare måtte såsom be-

tionsafgiften^ ^ recWaS’ utan 1 stället sammanföras med rekogni-

Hvad föredragande departementschefen i detta ärende hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen egenten bifalla; och skulle nådig proposition till riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: Hugo Mahn.

Bih. till Riksd. Prof.. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 58 Häft.