Doc 1899:89
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
1 N:o 89.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående förbättrad pension åt öfverstelöjtnanten i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve A. F. Cronstedt; gifven Stockholms slott den 14 april 1899.
Under åberopande af bilägga utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,
att å öfverstelöjtnanten i' armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve A. F. Cronstedt må, hvad angår rättighet och skyldighet att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelse att, efter afgången, tjenstgöra under krigstid och större rustningar, få tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehållas i cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877 jemte dertill hörande författningar, dervid såsom tjenstetid vid armén må inräknas äfven den tidrymd, under hvilken grefve Cronstedt tjenstgjort vid marinregementet före detta truppförbands öfverflyttande till armén,
och att det fyllnadsbelopp, som sålunda blifver erforderligt utöfver de pensionsförmåner, grefve Cronstedt har att från flottans pensionskassa utbekomma, må få utbetalas från de medel, hvilka anvisas till bestridande af fyllnadspensioner vid armén.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Axel Rappe.
Bih. till Rihsd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 70 Haft. (No 89.)
2 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 89.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 14 april 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad, friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson och Dyrssen.
Departementschefen anförde härefter:
»Uti en af militärbefälhafvaren på Gotland den 17 sistlidne december med tillstyrkan af nådigt bifall öfverlenmad skrift har öfverstelöjtnanten i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve Anton Fredrik Cronstedt — under förmälan, att han vore född den 15 november 1838 och den 5 mars 1861 utnämnts till underlöjtnant vid marinregementet, hvarest han befordrats till löjtnant den 5 februari 1869 och till kapten den 21 februari 1879, samt att han den 16 september 1881 utnämnts till major och bataljonschef vid dåvarande Gotlands nationalbeväring — i underdånighet anhållit, att, då han på grund af särskilda bestämmelser icke egde rätt till högre pension än 2,333 kronor 33 öre, men det måste vara med rättvisa och billighet öfverens-
3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
stämmande, att han i detta afseende icke blefve försatt i sämre ställning än sina vederlikar vid armén, Kongl. Maj:t täcktes bereda honom rätt att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af enahanda pensionsförmåner, som tillkomme öfriga majorer vid armén, eller 2,800 kronor.
Med afseende å förevarande underdåniga ansökning tillåter jag mig erinra:
att, efter marinregementets år 1871 beslutade öfverflyttande från flottan till armén, genom nådigt bref den 5 april 1872 förordnats, bland annat, att marinregementets dåvarande med lön försedda befäl och underbefäl skulle förblifva i åtnjutande af pensionsrätt i amiralitetskrigsmanskassan mot erläggande till kassan af stadgade pensions- och gratialafgifter;
att vidare genom nådigt bref den 17 maj 1872 dåvarande subalternofficerare vid marinregementet medgifvits rätt att i mån af uppkommande ledigheter kunna blifva befordrade till kaptens grad, dock att de officerare, hvilka sålunda blefve till kaptener befordrade, skulle vid uppnådd full pensionsålder, från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet icke ifrågakomme i vidsträcktare mån än för dem, hvilka erhållit afsked med fyllnadspension, frånträda tjenstgöringspenningar och åtnöjas med den i stat bestådda lön, samt att alla officerare, hvilka af ifrågavarande befordringsrätt ville sig begagna, skulle vara underkastade dels förflyttning till annat infanteriregemente eller corps, derest Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt, dels ock i afseende å pensionsförmåner de bestämmelser, som för pensioner från amiralitetskrigsmanskassan jemte fyllnadspension då vore eller framdeles blefve meddelade;
samt att grefve Cronstedt efter vunnen befordran till major vid Gotlands nationalbeväring, uppå ansökning, blifvit genom nådigt bref den 23 juni 1882 förklarad berättigad att så länge han tillhörde nämnda nationalbeväring i den grad, han derstädes då innehade, qvarstå såsom delegare i amiralitetskrigsmanskassan med samma rätt till pension och fyllnadspension jemte gratial för möjligen efterlefvande enka och barn, som, om han blifvit till motsvarande grad vid marinregementet befordrad, skolat tillkomma honom, med skyldighet att fortfarande erlägga de afgifter, som honom ålegat, derest han i berörda regemente qvarstått.
Öfver grefve Cronstedts förberörda ansökning har direktionen öfver arméns pensionskassa den 28 sistlidne december afgifvit infordradt utlåtande och dervid anfört, att sökandens pensionsrätt visserligen blifvit bestämd genom nådiga brefvet den 23 juni 1882, till följd hvaraf han icke vore berättigad till högre pension än sammanlagdt 2,333
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
kronor 33 öre, men att såsom skäl för bifall till den gjorda ansökningen förelåge dels den omständighet, att i sistberörda nådiga bref icke förefunnes någon bestämmelse, enligt hvilken det ålåge sökanden att efter uppnådd pensionsålder afgå ur tjensten, dels ock att Riksdagen, uppå särskilda af Kongl. Maj:t åren 1892 och 1897 gjorda framställningar, medgifvit, att å åtskilliga från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttade officerare och underofficerare finge, hvad anginge rättighet och skyldighet att med pension åtgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen att, efter afgången, tjenstgöra under krigstid och större rustningar, tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehölles i nådiga cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877 jemte dertill hörande författningar, äfvensom att de fyllnadsbelopp, som sålunda blefve erforderliga utöfver den pension, desse officerare och underofficerare hade att från flottans pensionskassa utbekomma, finge utbetalas från de medel, hvilka anvisades till bestridande af fyllnadspensioner vid armén.
Vid sådant förhållande och då sålunda förbemälde till Blekinge bataljon öfverflyttade, men i likhet med sökanden vid marinregementet förut anstälde officerare och underofficerare genom Riksdagens omförmälda beslut blifvit i afseende å pensionsförmånernas storlek likstälde med öfrige vederlikar vid armén, ansåge direktionen det vara med billighet öfverensstämmande, att jemväl sökanden genom likartade bestämmelser bereddes rätt att vid afskedet bekomma pensionsförmåner till det belopp, som majorer vid arméns öfriga regementen och corpser åtnjöte, eller 2,800 kronor.
Direktionen öfver flottans pensionskassa, som i ärendet jemväl blifvit hörd, har under den 10 sistlidne februari anfört, att sökanden, som numera uppnått 60 lefnadsår och erhållit sin första officersfullmakt den 5 mars 1861 samt stått uti oafbruten tjenst vid marinregementet och Gotlands nationalbeväring, eller numera Gotland:»1 infanteriregemente, under mera än 30 år efter 20 års ålder, uppfyllt'töreskrifna vilkor för erhållande af full pension och fyllnadspension efter innehafvande majorsgrad och, jemlikt amiralitetskrigsmanskassans och flottans pensionskassas reglementen samt nådiga cirkuläret den 20 november 1860, vore berättigad till 1,530 kronor pension ur flottans pensionskassa och 803 kronor 33 öre fyllnadspension af statsverket eller tillsammans 2,333 kronor 33 öre.
Beträffande den nu föreliggande ansökningen har direktionen funnit sig böra, med instämmande i hvad direktionen öfver arméns pensionskassa i ärendet anfört, tillstyrka, att utöfver de pensionsförmåner
Kong1. Maj ds Nåd Proposition N:o 89.
å sammanlagdt 2,333 kronor 33 öre, som sökanden vid afskedstagandet egde utfå från flottans pensionskassa, måtte från de mede], hvilka anvisades till bestridande af fyllnadspensionerna vid armén, till honom få utbetalas det fyllnadsbelopp af 466 kronor 67 öre, som erfordrades för att han vid afskedet måtte bekomma samma pensionsförmåner, som majorer vid armén åtnjöte, eller 2,800 kronor.
Slutligen har arméförvaltningen den 11 innevarande månad i frågan afgifvit underdånigt utlåtande och dervid till en början fästat uppmärksamheten derå, att anledningen hvarför sökanden icke längre önskade begagna sig af den pensionsrätt enligt flottans pensioneringsgrunder, hvilken, på hans egen ansökan, blifvit honom vid öfverflyttningen från marinregementet till hans nuvarande majorsbeställning undantagsvis medgifven, torde vara att finna deri, att, efter sedermera skedd lönereglering, de hans majorsbeställning efter arméns pensioneringsgrunder nu tillkommande pensionsförmåner blifvit högre än dem, hvaraf han enligt sagda nådiga medgifvande skulle vid afskedet komma i åtnjutande. Då emellertid vid marinregementets indragning de för regementets dåvarande befäl af Kongl. Maj:t med Riksdagen gjorda särskilda pensioneringsbestämmelser, af hvilka ofvannämnda medgifvande åt sökanden varit en följd, uppenbarligen afsett att lända denna personal till förmån och icke till olägenhet, och icke billigt vore, att grefve Cronstedt vid afskedet från sin majorsbeställning vid Gotlands infanteriregemente undflnge lägre pension än öfrige majorer på arméns • stat, samt dertill komme, att någon åldersgräns för hans qvarstående i tjenst icke vore med hans nuvarande pensionsrätt förbunden, har arméförvaltningen i sitt ofvan åberopade utlåtande förklarat sig anse både billighet och statens intresse fordra, att sökandens underdåniga ansökning biet ve i utbyte mot hans nu till tiden obegränsade tjensterätt bifallen, hvarjemte arméförvaltningen, lika med direktionen öfver flottans pensionskassa, funnit det naturligt, att sökanden, som under sin tjenstetid erlagt honom åligganue pensionsafgifter till flottans pensionsinrättning\ .jemväl efter afskedet derifrån erhölle alla de pensionsförmåner, hvartill han nu vore berättigad, eller 2,333 kronor 33 öre, och att endast fyllnaden i 2,800 kronor med 466 kronor 67 öre utgänge från fjerde hufvudtitelns medel; hemställande arméförvaltningen på grund häraf, att, i närmaste öfverensstämmelse med Riksdagens åren 1892 och 1897. fattade beslut, framställning rörande majoren grefve Cronstedts pensionsrätt måtte hos Riksdagen göras.
B./i till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 70 Käft.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
På grund af hvad sålunda blifvit i ärendet upplyst och då jag anser en under andra förutsättningar gifven bestämmelse rörande grefve Cronstedts pensionsrätt icke böra utgöra hinder för, att grefve Cronstedt, hvilken sedan år 1881 varit major på _ stat och genom nya arméorganisationen blifvit i fråga om tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner likstäld med öfrige majorer vid armén, jemväl i afseende på pensionsförmåner likställes med desse, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att å öfverstelöjtnanten i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente in. m. grefve A. F. Cronstedt må, hvad angår rättighet och skyldighet att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelse att, efter afgången, tjenstgöra under krigstid och större rustningar, få tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehållas i cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877 jemte dertill hörande författningar, dervid såsom tjenstetid vid armén må inräknas äfven den tidrymd, under hvilken grefve Cronstedt tjenstgjort vid marinregementet före detta truppförbands öfverflyttande till armén, och att det fyllnadsbelopp, som sålunda blifver erforderligt utöfver de pensionsförmåner, grefve Cronstedt har att från flottans pensionskassa utbekomma, må få utbetalas från de medel, hvilka anvisas till bestridande af fyllnadspensioner vid armén.»
Till denna departementschefens hemställan, i hvilken statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade H. K. H. Kronprinsen-Regenten lemna bifall; och skulle nådig proposition, sådan den finnes protokollet Inlagd, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo Eugene Peyron.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.