angående be¬ stämmelser om förlust af pensionsrätt eller pension för den, som blifvit från innehafvande tjenst afsatt eller förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig
1 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83.
)*_' 7 & no**]
'* N:o 8a3
.'t^isi'1 jxti Åo ö fl a k
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bestämmelser om förlust af pensionsrätt eller pension för den, som blifvit från innehafvande tjenst afsatt eller förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig; gifven Stockholms slott den 6 april 1900.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finnansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta,
att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke må tillkomma den, som genom domstols eller vederbörande myndighets beslut blifvit afsatt eller för fel eller försummelse i tjensten afskedad från tjenstebefattning, med hvilken rätt till sådan pension eller fyllnadspension är förenad, ej heller den, som efter erhållet afsked från dylik befattning blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd medborgerligt förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning, dömd till straff jemlik!, 2 kapitlet 17 § strafflagen; skolande i dessa fall pensionsrätten anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut vunnit laga kraft; dock att i fråga om embets- eller tjensteman, hvars pensionering bestrides af medel från kabinetts- eller konsulskassan, pensionsrätten icke anses förverkad, med mindre Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda; samt
att, beträffande huru i de fall, som i föregående punkt omförmälas, förfaras bör i fråga om pension, hvartill någon på grund af anställning i statens tjenst eller eljest må vara berättigad från anstalt, som af Bih. till. Rilcsd. Prof 1900. 1 Sami. 1 Afd. 54 lluft. 1
yr, ...» |K> ; « tftx. . V c ;v> i - A
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
staten understöd]es, skall gälla hvad i reglementet för hvarje särskild sådan anstalt är eller framdeles må varda stadgadt.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 83.
'\i. ,«V' { ■ *Mt ' \>,v,'A ••V» tf A'it
3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den ö april 1900.
N ärvaran de:
fn A ’h • h rlr
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,
'*ui Annerstedt,
herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Restadius,
Odelberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde i underdånighet:' M"
Beträffande arméns militär- och civilstat är i punkten 10 i nådiga cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén den 22 juni 1877 stadgadt, att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension med fyllnadspension, samt att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt förtroende, blifver genom dom skild från tjenstebefattning, med hvilken rätt till fyllnadspension enligt de i cirkuläret angifna grunder
4 Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
är förenad, skall derigenom hafva förverkat rätt till denna fyllnadspension, kommer i hvarje fall att bero på Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
I en till Riksdagen aflåten nådig proposition af den 22 december 1897 föreslog Eders Kongl Maj:t Riksdagen att medgifva, att berörda punkt 10 i kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension och fyllnadspension. Huruvida åter den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med hvilken rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller efter erhållet afsked dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen, skall derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension, kommer i hvarje fall att bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.»
Med anmälan att Eders Kongi. Maj:ts förevarande framställning icke af Riksdagen bifallits, anhöll i underdånig skrifvelse den 13 maj 1898 angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel Riksdagen, dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i grunderna för arméns och flottans pensionering, att den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med hvilken rätt till fyllnadspension vore förenad, eller efter erhållet afsked förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig, .skulle hafva förverkat rätt till fyllnadspension, och dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke för alla klasser af embets- och tjensteman samt betjente, hvilkas pensionering delvis eller i sin helhet bestredes af allmänna medel, motsvarande bestämmelser om förlust af pensionsrätt eller pension borde blifva gällande, som de, hvilka kunde komma att stadgas beträffande armén och flottan.
Öfver Riksdagens berörda framställning hafva efter särskilda nådiga remisser underdåniga utlåtanden afgifvits af direktionen öfver arméns pensionskassa, af marinförvaltningen, efter direktionens öfver flottans pensionskassa hörande, af jern vägsstyr elsen, efter direktionens för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning hörande, af statskontoret, af generalpoststyrelsen, af telegrafstyrelsen, efter direktionens för telegrafverkets pensionsinrättning hörande, samt af generaltullstyrelsen.
Statskontoret har i sitt den 1 november 1898 afgifna utlåtande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 5
till en början erinrat, att för närvarande pensionerades uteslutande af statsmedel:
l:o) alla de, som vore berättigade till pensioner å allmänna indragning sstaten, d. v. s. civile embets- ocli tjenstemän samt betjente i allmänhet äfvensom åtskillige med dem i pension shänseende likstälde;
2:o) tullverkets tjenstepersonal, för hvilken pensionerna utginge af tullmedlen; och
3:o) embets- och tjenstemän, tillhörande minister- eller konsulsstaten, hvilkas pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller konsulskassorna; att
fyllnadspensioner af statsmedel utginge till:
l:o) arméns militär- och civilstat, för hvilket ändamål vore å nionde hufvudtitelns extra stat uppfördt ett kreditiv till disposition af arméns pensionskassa;
2:o) a) flottans militär- och civilstat, b) mariningeniörsstaten och c) marinförvaltningens embets- och tjenstemän samt betjente; varande för denna utgift medel anvisade å nionde hufvudtitelns ordinarie stat;
3:o) a) lotsstyrelsens embets- och tjenstemän samt betjente och b) befäl och underbefäl vid lotsverket, till hvilka fyllnadspensioner utginge från lotsrnedlen;
4:o) postverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken förr pensionerades uteslutande af postmedlen, men hvars pensionering dåmera bestredes af postmedlen, endast i den män den till pension berättigade icke egde att erhålla pensionsbeloppet från civilstatens pensionsinrätt-
ning; och _ 0 ...
5:o) telegrafverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken åtnjöte fyllnadspensioner från telegraf medlen; samt att
staten genom anslag till vederbörande pensionsinrättning av i mer eller mindre grad deltoge i pensionskostnaden för dem, som åtnjöte pensioner från
l:o) civilstatens pensionsinrättning;
2:o) arméns pensionskassa;
3:o) flottans pensionskassa;
4:o) handelsflottans pensionsanstalt;
5:o) statens jernvägstrafiks pensionsinrättning;
6:o) folkskolelärarnes pensionsinrättning;
7:o) kongl. teaterns pensionskassor.
Vidare har statskontoret anfört, att för den första af nämnda grupper af tjensteinnehafvare, eller för dem, hvilkas pensionering bestredes uteslutande af statsmedel, för närvarande saknades bestämmelser om för-
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83
lust af pensionsrätt i de fall, som i Riksdagens ofvan åberopade skrifvelse afsåges. I sakens natur finge dock anses ligga, att den, som blifvit från tjenst afsatt, aldrig kunde komma i åtnjutande af dylik pension. Vederbörandes rätt till pension af detta slag pröfvades nemligen alltid al Eders Kongl. Maj:t i hvarje särskild! fall; och första vilkoret för pensions beviljande vore uppenbarligen, att den till pension ifrågakomne skulle vara innehafvare af den tjenst, med hvilken pensionsrätt blifvit förbunden. Då emellertid efter en sådan pensionärs afskedstagande kunde blifva uppdagadt, att han under tjenstetiden gjort sig skyldig till brott af den beskaffenhet, att han, derest han varit qvar i tjenst, bort till afsättning dömas, och då det syntes vara rättvist, att ingen finge åtnjuta statspension med bättre rätt än den lön, han egt att af statsmedel uppbära, funne statskontoret beträffande nu ifrågavarande grupp af tjensteinnehafvare eu bestämmelse i det af Riksdagen angifna syftet vara på sin plats.
Hvad anginge den andra gruppen af ofvan omförmälde tjensteinnehafvare, eller dem, till hvilka fyllnadspensioner af statsmedel utginge, funnes bestämmelser meddelade:
l:o) beträffande arméns militär- och civilstat i förenämnda nådiga cirkulär angående grunder för pensioneringen af armébefälet den 22 juni 1877, för hvilka bestämmelsers innehåll ofvan blifvit redogjordt;
2:o) beträffande flottans militär- och civilstat, mariningeniörsstaten, marinförv ältning ens och lotsstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente äfvensom befäl och underbefäl vid lotsverket, hvilka samtliga skulle vara delegare i flottans pensionskassa, i gällande reglemente för nämnda kassa; varande dessa bestämmelser lika lydande med de för arméns militär- och civilstat gällande;
3:o beträffande telegrafverkets tjenstepersonat i nådiga reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 december 1886, hvari stadgades, att delegare, som afskedades till följd af brott mot allmän lag, förlorade all rätt till pension; att, derest delegare afskedades till följd af tjenstefel, det skulle på telegrafstyrelsens pröfning bero, huruvida tjenstefelet finge anses vara af den svåra beskaffenhet, att jemväl pensionsrätten borde förloras; samt att, om pensionstagare förlorade medborgerligt förtroende, han ock skulle vara pensionsrätten förlustig.
Då de skäl, som föranledt statskontoret att i fråga om dem, hvilka helt och hållet af statsmedel pensionerades, uttala sig för utfärdandet af bestämmelser i det af Riksdagen angifna syftet, syntes ega samma giltighet i afseende å dem, som egde att af statsmedel uppbära fyllnadspensioner, ansåge statskontoret, att äfven på dessa senare borde tilläm-
,1 < V . ' • , • n '
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 83.
v.w. .... ' i ....... ...... r . . .t
pas enahanda bestämmelser i fråga om förlust af statspension, som dem, bvilka kunde varda faststälda för dem, hvilkas pensioner till hela beloppet utginge af statsmedel.
Vidkommande slutligen den grupp af tjensteinnehafvare eller andra personer, som kunde vara berättigade till pensioner ur kassör, hvilkas verksamhet staten medelst anslag understödde, så intoge dessa beträffande dem från nämnda kassor tillkommande pensioner otvifvelaktigt i nu ifrågavarande hänseende en annan ställning än de förut här omhandlade, så till vida nemligen som den enskilde pensionstagaren icke kunde sägas af staten uppbära något visst pensionsbelopp. Vid sådant förhållande måste det äfven blifva svårt och i de flesta fall säkerligen omöjligt att afgöra, i hvad mån staten skulle under oftanämnda förutsättningar undandraga den brottslige sitt understöd. I de respektive pensionskassornas, reglementen, faststälda af Eders Kongl. Maj:t, vore emellertid i, allmänhet redan intagna bestämmelser, hvarigenom till afsättning dömd delegare eller delegare, som efter afskedstagande! gjort sig förvunnen till brott, för hvilket han eljest skolat till afsättning dömas, ginge i mistning af sin pensionsrätt. Sålunda stadgades:
l:o) i gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning: att den, som dömdes för begången förbrytelse sin syssla förlustig eller efter erhållet afsked genom laga kraft vunnet beslut förklarades hafva gjort sig till sådan påföljd förfallen, hade förlorat rättigheten att af pensionsinrättningen undfå pension, samt att delegare, som efter erhållet afsked blifvit för begången förbrytelse dömd medborgerligt förtroende förlustig, hade för den tid, berörda påföljd varade, förlorat pensionsrättigheten ;
2:o) i reglementet för arméns pensionskassa af den 15 december 1893: att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till sådant brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende, skulle från och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven vara förlustig sin rätt till pensions åtnjutande från denna kassa;
3:o) i gällande reglemente för flottans pensionskassa: bestämmelser af det innehål], förut redan återgifvits;
4:o) i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt af den 29 januari 1864: att för pensions erhållande erfordrades, bland annat, att ega behörigen vitsordad god frejd;
5:o) i reglementet för statens jérnvägstrafiks pensionsinrättning af den 3 november 1882: att delegare, som af styrelsen för statens jernvägstrafik entledigades såsom varande för sin befattning olämplig eller afskedades på grund af tjenstefel eller brott mot allmän lag eller derför,
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
att han utan styrelsens samtycke lemnat sin tjenst, förlorade all rätt till pension, äfven om han vid afskedandet innehade sådan rätt; samt
6:o) i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrältning af den 30 november 1866: att folkskolelärare, som för tjenstefel eller brott blifvit genom laga kraft vunnet beslut dömd sin tjenst förlustig eller förklarad till sådan påföljd förfallen, förlorade rätt till pension, samt att, om pensionstagare dömdes förlustig medborgerligt förtroende, förlorades jemväl pensionsrätten.
Af öfriga i ärendet börda myndigheter hafva marinförvaltningen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra mot meddelande af bestämmelser i det af Riksdagen angifna syfte.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har anfört, bland annat, att direktionen i princip delade Riksdagens uppfattning, att en statens embets- eller tjensteman, som så groft förbrutit sig, att han förskylt afsättning, äfven borde hafva förverkat rätt till den af statsmedel utgående pensionen, men dock icke kunde undgå att tillmäta en viss giltighet åt de skäl, som ursprungligen finge antagas hafva gifvit anledning till stadgandet att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt förtroende, skildes från tjenstebefattning, derigenom skulle hafva förverkat rätt till fyllnadspension, i hvarje fall komme att bero på Eders Kongl. Maj:ts pröfning — ett stadgande, som sålunda innebure, att, om Eders Kongl. Maj:t så pröfvade skäligt, den till afsättning dömde kunde bibehållas vid sin rätt till fyllnadspension. Förhållandet vore nemligen, att flera af de brott, för hvilka strafflagen för krigsmagten stadgade afsättning, i och för sig icke vore af den svåra beskaffenhet, att de skolat beläggas med så strängt straff, om detta ej ansetts kräfvas ur disciplinär synpunkt och för krigstuktens upprätthållande. Derest den, som, till följd af en för krigsmagten gällande undantagslag, för sin förbrytelse drabbats af ett strängare straff, än i allmänna strafflagen stadgades, betoges rätt till fyllnadspension, skulle detta, med hänsyn jemväl till de af honom för fyllnadspensions erhållande under tjenstetiden inbetalda afgift er, innebära en obillig hårdhet, som ingalunda kunde anses fordras af det allmänna rättsmedvetandet. I de fall åter, då någon, som lydde under strafflagen för krigsmagten, beginge brott, hvarå straff der icke vore satt, och som således jemlikt § 3 i nämnda lag skulle straffas efter allmän lag och laga stadgar, syntes deremot förlust af rätt till fyllnadspension för den till afsättning dömde, på sätt Riksdagen föreslagit, ovilkorligen och utan inskränkning böra följa. Om sålunda för det fall, att någon, med tillämpning af de i strafflagen för krigsmagten
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
upptagna straffbestämmelser, till afsättning dömdes eller efter erhållet afsked förklarades hafva gjort sig till afsättning skyldig, det komme att på Eders Kong!. Maj:ts pröfning bero, om den dömde jemväl skulle hafva förverkat rätt till fyllnadspension, hade direktionen i öfrigt icke något att erinra mot den af Riksdagen ifrågasatta ändringen i grunderna för arméns pensionering.
I anledning af hvad direktionen sålunda anfört har statskontorets yttrande inhemtats; och har statskontoret i afgifvet underdånigt utlåtande af den 22 november 1898 anfört, att, då tillräckliga skäl icke syntes vara af direktionen förebragta för att vid utfärdande af föreskrifter i förevarande ämne bereda en undantagsställning åt dem, hvilkas förseelser befunnes falla under de i strafflagen för krigsmakten upptagna straffbestämmelser, statskontoret icke ansåge sig kunna tillstyrka nådigt afseende å direktionens förslag i hvad det skilde sig från statskontorets i ofvan anförda underdåniga utlåtande af den 1 november 1898 gjorda hemställan.
Slutligen har jernvägsstyrelsen, med åberopande af bestämmelserna i § 12 af det för statens jern vägstrafiks pensionsinrättning gällande reglemente att vid statens jernvägar anstäld tjensteman eller betjent, som afskedats på grund af brott mot allmän lag, förlorade all rätt till pension, äfven om han vid afskedandet sådan rätt innehade, anfört, att någon ändring i berörda reglemente icke erfordrades för vinnande af den af Riksdagen ifrågasatta enhetligheten i hvad beträffade bestämmelser rörande förlust af pensionsrätt för i tjenst varande embets- och tjensteman samt betjent, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla. Deremot funnes i pensionsreglement.et icke något stadgande, på grund hvaraf den, som, efter det han med rätt till pension entledigats från sin tjenst vid statens jernvägar, förklarades hafva gjort sig skyldig till afsättning, förlorade rätt till pension eller till någon del deraf. Då emellertid i hvarje pensionsbelopp, som uppbures från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, till någon del inginge det statsbidrag, som af pensionsinrättningen uppbures, funne styrelsen sig för sin del böra tillstyrka, att för vinnande af den af Riksdagen afsedda likställigheten mellan alla klasser af embets- och tjenstemän samt betjente, hvilkas pensionering delvis eller i sin helhet, bestredes af allmänna medel, bestämmelser i sistberörda hänseende måtte gifvas; och har styrelsen, vid det förhållande att det statsbidrag, som inginge uti af statens jernvägstraflks pensionsinrättning utbetalda pensionsbelopp, icke faststälts att liih. till tiilcsd. Prot. 1!)()0. 1 Sami. 1 Afd. f/4 Häft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
utgå såsom särskild så kallad fyllnadspension, ansett, att det nu ifrågasatta stadgandet borde gifvas den form, att den, som med rätt till pension från statens jern vägstrafiks pensionsinrättning erhållit afsked från sin tjenst vid statens jernvägar, men derefter förklarades hafva gjort sig skyldig till afsättning, derigenom skulle hafva förverkat rätten till så stor del af den till honom utgående pension, som utgjorde skilnaden mellan, å ena sidan, förutvarande pensionsbeloppet, samt, å andra sidan, det belopp, som efter verkstäld utredning befunnes motsvara årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af hans egna till pensionsinrättningen inbetalda af gifter jemte derå för tiden intill entledigandet belöpande ränta med ränta derå.
Erinras bör, att de till poststaten hörande tjensteinnehafvarnes pensionering från och med innevarande år skall, enligt Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut, i sin helhet bestridas af postmedlen.
I öfverensstämmelse med den mening, som uttalats af statskontoret och flertalet öfriga i ärendet hörda myndigheter, anser jag mig, efter samråd med cheferna för öfriga statsdepartement, böra förorda, att bestämmelser i den i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj 1898 angifna rigtning må bringas till stånd. I fråga om de embetsoch tjenstemän, hvilkas pensionering bestrides af medel från kabinettseller konsulskassan och således af både svenska och norska statsmedel, torde likväl de bestämmelser, som sålunda må komma att utfärdas, icke utan vidare böra göras tillämpliga, utan lärer pension från någondera af dessa kassor icke böra anses förverkad, med mindre Eders Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta,
att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke må tillkomma den, som genom domstols eller vederbörande myndighets beslut blifvit afsatt eller för fel eller försummelse i tjensten afskedad från tjenstebefattning, med hvilken rätt till sådan pension eller fyllnadspension är förenad, ej heller den, som efter erhållet afsked från dylik befattning blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd medborgerligt förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning, dömd till straff jemlikt 2 kapitlet 17 § strafflagen; skolande i dessa fall pensionsrätten anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut vunnit laga kraft; dock att i fråga om embets- eller tjensteman, hvars pensionering bestrides af medel från kabinetts- eller konsulskassan, pensionsrätten icke anses förverkad, med mindre Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda; samt
11 Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposotion N:o 83.
att, beträffande huru i de fall, som i föregående punkt omförmälas, förfaras bör i fråga om pension, hvartill någon på grund af anställning i statens tjenst eller eljest må vara berättigad från anstalt, som af staten understödjes, skall gälla hvad i reglementet för hvarje särskild sådan anstalt är eller framdeles må varda stadgadt.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo: Richard Hägglöf.