angående statsverkets tillstånd ock behof

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

1 KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd ock behof;

Gifven Stockholms slott den 14 januari 1901.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning, och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t, att statsverkets inkomster för år 1902 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomsterna”. Bih. till Rilcsd. Prot. 1901. l:a Samt. ha Afd.

2 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .......................................................................... kronor 480,000: —

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.............. » 280,000: —

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet » 42,000: —

Trosspassevolansafgift_____________________ » 19,000: —

Tillfälliga rotevakansafgifter........ ..... » 128,000: —

Soldatvakansafgift.....................................................:......... » 19,000: —

Båtsmansvakansafgift...................................................... » 150,000: —

Arrendemedel ..................... ....................................... » 2,100,000: —

Mantalspenningar............. » 750,000: —

Bötesmedel .............. » 350,000: —

Kontrollstämpelmedel..........................,............................. » 50,000: —

Fyr- och båkmedel......................................... * 1,500,000: —

Telegrafmedel................................... » 1,610,000: —

Jernvägstrafikmedel....._____1 i * 7,000,000: —

Skogsmedel.......'........1...............å....A.-.1...: ■-/........?..» 7,000,000: —

Extra uppbörd............................ » 100,000: —

säger 21,578,000: —

Bevillningar:

Tullmedel ..... kronor 51,000,000: —

Postmedel................. » 12,400,000: —

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter » 850,000: —

Stämpelmedel............ » 6,000,000: —

Bränvinstillverkningsskatt-................................... » 19,500,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgift...................... » 9,000,000: —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst för år

1901 utöfver förut för samma år åtagen bevillning » 3,500,000: —

Tilläggsbevillning till bevillningen af fast egendom samt

af inkomst för år 1901.............................................. » 6,300,000: —

säger 108,550,000: —______

summa kronor 130,128,000: —

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda protokoll öfver tinansärenden för den 11 innevarande månad:

Transport kronor 130,128,000: —

3 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 130,128,000: —

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering må beräknas och användas:

öfverskott å statsregleringarna för år 1899 och föregående år......................................u.......... » 24,165,000: —

och af öfverskottet å 1900 års statsreglering ........ » 3,500,000: —

samt att för statsverkets behof må till utbetalning vid den tid under år 1902, som af Riksdagen bestämmes, af riksbankens vinst för år 1900 anvisas............. » 2,000,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till............ kronor 159,793,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat Ull årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

för kongl. hofstaten..................... kronor 1,196,900: —

» » slottsstaten ................. » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —

vill Kong]. Magt i enlighet med det beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande månad,*) föreslå Riksdagen,

[l.J att höja det för Gripsholms slott uppförda anslag från 5,000 kronor till 6,000 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill ifrågavarande

anslag att ökas med................................ kronor 1,000: —

Beträffande öfriga under första hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kong!. Maj:t icke någon förändring.

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat............................... » 1,320,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ................ kronor 1,321,000: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hufvudtiteln”.

4 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Extra anslag.

Med åberopande af ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande januari vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat under denna hufvudtitel bevilja

[2.] för yttre restaurering af Stockholms slott återstående femtedelen af det beviljade anslaget, 500,000 kronor, eller...................... kronor 100,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1901 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag 1,320,000: — 1,321,000: — således ökning kronor 1,000: — extra » 100,000: — 100,000: — — —

summa kronor 1,420,000: — 1,421,000: — således ökning kronor 1,000: —

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,842,950 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 11 innevarande månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat:

[1.] att, för genomförande af delning af Vester Dalarnes domsaga i två nya domsagor, anslaget till

häradshöfdingarne under Svea hofrätt måtte ökas med kronor 4,500: —

Transport kronor 4,500: —

') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

5 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

samt de till häradshöfdingen i Vester Dalarnes domsaga anslagna tjenstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag fördelas, på sätt åberopade statsrådsprotokoll upptager;

kommande, i händelse af bifall härtill, det i 1901 års riksstat under rubrik »Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 670,787 kronor, att förhöjas till 675,287 kronor;

Fångvården:

[2.] dels att medgifva:

att det i åberopade statsrådsprotokoll intagna förslag till ändring i vissa delar af aflöningsstaten för de tjensteman vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning utgår från det i riksstaten uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, må tillämpas från och med år 1902; samt

att till kamreraren vid centralfängelset i Malmö må från och med år 1902 tills vidare, till dess beslut angående detta fängelses användning för framtiden fattas eller kamrerarens aflöning blifver fast reglerad, af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utbetalas ett årligt lönetillägg af 1,400 kronor, deri inbegripet det nu utgående ersättningsarfvodet 750 kronor;

dels att föreskrifva, att för åtnjutande af nu angifna löneförmåner skola gälla enahanda vilkor, som bestämts för innehafvare af lön å nu gällande, af Riksdagen antagna lönestat för tjensteman vid fångvårdsanstalterna, med stadgande tillika:

a) att den kamreraren vid centralfängelset å Nya Varfvet enligt nådiga brefvet den 5 mars 1880 medgifna provision å hyror och arrenden och å jordbruksafkastningen vid fängelset med mera samt den sistbemälde och öfrige kamrerare och redogörare vid de centrala fångvårdsanstalterna nu medgifna rätt till ut-

Transport kronor

4,500: —

4,500: —

6 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

minuteringsprocent å så kallade premievaror äfvensom dem i fråga om varor, som för fångvårdens räkning magasineras, nu tillkommande rätt till lösen från kronan eller disposition af det öfverskott, som ligger inom den enligt gällande afskrifningsreglemente medgifna afskrifningsprocenten, skall från och med den 1 januari 1902 upphöra; och

b) att likaledes de åt kamrerarne vid centralfängelset i Malmö och tvångsarbetsan stalten i Landskrona nu af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll tillerkända kontanta ersättningar för mistad inkomst i afskrifningsprocent skola från 1902 års ingång indragas;

dels och att såsom följd häraf öka bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med 8,900 kronor och förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embetsoch tjensteman med 1,000 kronor, men minska förslagsanslaget till fångars vård och underhåll med 3,030 kronor, eller skilnaden mellan, å ena sidan, beloppet af besparade afskrifnings- och arrendeprovisioner, 3,680 kronor, samt, å andra sidan, lönetillägget till kamreraren vid centralfängelset i Malmö, 1,400 kronor, med afdrag af det till honom för närvarande utgående ersättningsarfvode, 750 kronor, eller sålunda 650 kronor;

kommande, i händelse af bifall till omförmälda framställningar,

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör 495,100 kronor, att uppgå till 504,000

kronor och sålunda ökas med............ kronor 8,900: —

och förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embets- och tjensteman, nu utgörande 65,000 kronor, att upptagas till 66,000 kronor och sålunda ökas med.......... » 1,000: —

summa ökning kronor 9,900: —_

Transport kronor 9,900: — kronor

4,500: —

4,500: —

7 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 9,900: — kronor 4,500: — Dragés härifrån minskningen å det i riksstaten för år 1901 till 1,042,375 kronor upptagna förslagsanslaget till fångars vård och under-

håll u:.................................................... » 3,030: —

återstår ökning................................................................. » 6,870: —

Ersättning åt domare, vittnen och parter:

[3.] att, under förutsättning att propositionen med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken bifalles, medgifva, att af förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter må utgå den kostnad, som kan uppkomma, ej mindre då ordförande i häradsrätt befinnes jäfvig än äfven då uthärads nämnd måste tillkallas;

Öfriga ordinarie anslag:

I dessa har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring.

Summa ökning å de ordinarie anslagen kronor 11,370: —

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt

nu gällande riksstat ........................................................ kronor 3,842,950: —

Om härtill lägges ofvan angifna ökning i samma anslag .............................................................................. » 11,370: —-

så komma de ordinarie anslagen under denna hufvud-

titel att uppgå till ............................................................. kronor 3,854,320: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln, vill Kong]. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 bevilja:

8 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

[4.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet............................................................................... kronor 25,000: —

[5.] för bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning med mera vid justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........................................ » 3,000: —

[6.] för ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslers-

embetet................................................................................ » 4,500: —

[7.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och militäre ledamöter....................................................... » 3,250: —

[8.] till resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarne bereda sig för domarekallet, » 6,000: —

[9.] för beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del tjensteman och betjente i justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet hörande embetsverk och kårer, förslagsvis, » 289,000: —

[10.] till beredande för innevarande år af tillfällig ökning i arfvoden åt amanuenser och extra biträden i justitiedepartementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli och underlydande verk ............................ » 5,100: —

Summa kronor 335,850: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1901 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller sålunda:

1901. 1902.

ordinarie anslag 3,842,950:— 3,854,320:—således ökning kronor 11,370: — extra . > 87,350:— 335,850:— » > > 248,500: —

summa kronor 3,930,300: — 4,190,170: — således ökning kronor 259,870: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

9 Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 641,950 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 11 innevarande månad,*) föreslå, att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena,....................................... kronor

[2.] utrikesdepartementet.......................... »

[3.] ministerstaten..................................... »

[4.] militärattachéer................................... »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...............................................................

24,000: —

32,365: —

350,647: —

8,471: —

73,617: —- 489,100: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet...... kronor 9,021: —

[7.J konsulsstaten.................. » 248,630: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter......................... » 17,758: — 275,409:_

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och expeditions-

afgifter.....................................................................^l 15,409: — 160.000; —

summa kronor 649,100: — Utgifter, som bestridas af svenska statsverket .allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... » 2,950: —

tillsammans kronor 652,050: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Bill. till Riksd. Prat. 1901. l:a Sami. l:a Afd.

10 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1901.

Extra anslag. «

Under åberopande af hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden för den 11 innevarande månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att under denna hufvudtitel å extra stat bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»...... kronor 4,500: —

[11.] till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna för åren 1900 och 1901 i anledning af den i Haag jemlik! konventionen för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister upprättade internationella byrå................. » 10,900: —

[12.] till beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt tjensteman och betjente i utrikesdepartementets afdelning

af Kong]. Maj:ts kansli, såsom förslagsanslag,...................... » 6,400:

tillsammans kronor 21,800: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1901 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag.... 641,950:— 652,050:— således ökning kronor 10,100: —

extra » ____ 20,000:— 21,800: »_*_*_1,800:

summa kronor 661,950:— 673,850: således ökning kronor 11,900:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1, om statsverket 1901.

11 Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1901 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 27,526,684: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar........................................ »_693,400: —

tillsammans kronor 28,220,084: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 11 innevarande januari,*) föreslå Riksdagen beträffande

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för departementet :

[1.] att näst före anslaget till »extra utgifter» uppföra ett förslagsanslag under benämning »skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för landtförsvarsdepartementet och arméförvaltningen» till belopp af............... kronor 28,000: —

samt att, vid bifall härtill, medgifva, att anslaget till »skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för departementet», 6,015 kronor, må ur riksstaten uteslutas;

ArmeTörvaltningeu:

[2.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för arméförvaltningen, ej mindre minska ifrågavarande anslag dels med

Transport kronor 28,000: —

') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde luifvudtiteln”.

12 Kongl. Maj:ts nåd. grop. ko 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

de å nu gällande stat uppförda aflöningsförmåner till

en sergeant........................................ kronor 454: 40

dels, vid bifall till hvad under [1.]

föreslås, med..................................... » 12,555: 60

eller sammanlagdt kronor 13,010: —

än äfven höja samma anslag dels för beredande af medel till arfvoden åt en extra revisor och två extra amanuenser i arméförvaltningen med kronor 3,500: — och dels, vid bifall till hvad under [3.] föreslås, med............................... » 500: —

eller tillhopa kronor 4,000: — kommande, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, anslaget till arméförvaltningen, nu kronor 147,265, att på det hela minskas med kronor 9,010 till kronor 138,255;

Generalitetsstaten:

[3.] att, med godkännande af det statsrådsprotokollet bilagda förslag till stat för generalitetet, höja

förevarande anslag, nu kronor 132,660, med.............. »

till kronor 154,150;

Generalstaben:

[4.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för generalstaben,

öka förevarande anslag, nu kronor 251,000, fned......... »

till kronor 269,135;

Kommendantsstaten:

[5.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för förevarande anslag, öka dess slutsumma, nu kronor 14,348, med...... »

till kronor 14,660;

28,000: —

21,490: —

18,135: —

312: —

Transport kronor 67,937: —

13 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Aflöning och rekrytering in. m.:

[6.] att, med godkännande af de statrådsprotokollet bilagda förslag till stater för infanteriet, kavalleriet, artilleriet, fortifikationen, trängen samt inspektionen vid trängen, höja anslaget till »aflöning och

rekrytering m. m.», nu kronor 8,707,827, med........... »

till kronor 11,671,360;

Iutendenturcorpsen:

[7.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för intendenturcorpsen, höja detta anslag, nu kronor 394,552, med... » till kronor 449,749;

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons-

läkarne:

[8.] att öka förevarande anslag, nu kronor 43,176,

med...................................................................................... »

till kronor 51,865;

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten:

[9.] att öka detta anslag, nu kronor 21,800, med » till kronor 27,000;

Inqyarteringskostnader:

[10.] att öka anslaget till inqvarteringskostnader,

nu kronor 173,016, med................................................... »

till kronor 430,369;

Åiderstillägg:

[11.] att öka detta anslag, nu kronor 30,000, med » till kronor 32,600;

67,937: —

2,963,533: —

55,197: —

8,689: —

5,200: —

257,353: —

2,600: —

Transport kronor 3,360,509:

14 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation:

[12.] att minska detta anslag, nu kronor 40,885, med kronor 2,454 till kronor 38,431;

Resestipendier åt artilleri- och ingeniörofflcerare:

[13.] att ifrågavarande anslag må med oförändradt belopp få i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag;

Resestipendier åt officerare och intendenturtjenstemän:

[14.] att till resestipendier åt officerare och intendenturtjenstemän bevilja ett anslag af...................... »

samt att detta anslag måtte få såsom reservationsanslag uppföras å ordinarie stat närmast framför det i riksstaten till resestipendier åt militärläkare upptagna anslag;

Resestipendier åt militärläkare:

[15.] att förevarande anslag måtte med oförändradt belopp få i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag ;

Durchmarschkostnader:

[16.] att anslaget »durchmarschkostnader», nu kronor 8,000, må ur riksstaten uteslutas;

Remontering och skoning m. in. för garnisonerade arméns hästar:

[17.] att höja detta anslag, nu kronor 190,770,

med...................................................................................

»

3,360,509: —

15,000: —

549,658: —

Transport kronor 3,925,167: —

15 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

till kronor 740,428, äfvensom medgifva, att detta anslag måtte få under förändrad titel: »remontering och skoning m. in.» i riksstaten uppföras;

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas

exercis:

[18.] att öka detta anslag, nu kronor 154,390, med till kronor 743,700, äfvensom att medgifva att anslaget måtte få i riksstaten uppföras under förändrad benämning: »lega för hästar till artilleriets, ingeniörtruppernas och trängens exercis»;

Det icke garuisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar:

[19.] att ur riksstaten utesluta anslaget till »det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar», nu kronor 1,160,640, och i dess ställe uppföra ett nytt reservationsanslag, benämndt »arméns fält- och fälttjenstöfningar» å...........................

De värnpligtiges vapenöfningar:

[20.] att ur riksstaten utesluta anslaget till »de värnpligtiges vapenöfningar», nu kronor 3,201,080, och i dess ställe uppföra ett nytt förslagsanslag benämndt »de värnpligtiges aflöning, inskrifning och redovisning m. m.» å...........................................................................-

Armöns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel:

[21.] att höja anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och

materiel, nu kronor 1,441,175, med...............................

till kronor 1,790,000;

3,925,167: —

589,310: —

300,000: —

1,242,899: —

348,825: —

Transport kronor 6,406,201: —

16 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1901.

Transport kronor

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel:

[22.] att förevarande anslag måtte i riksstaten upptagas under titel: »arméns byggnader, mötesfält, kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel» äfvensom att anslaget, nu kronor 495,000,

måtte höjas med................................................................ »

till kronor 552,600;

Triingens öfningar:

[23.] att detta anslag, nu kronor 5,000, måtte ur riksstaten uteslutas;

Mathållning vid garnisonerade armén:

[24.] att höja detta anslag, nu kronor 1,443,300,

med ................................................................................... »

till kronor 4,009,965, äfvensom medgifva, att anslaget må under förändrad titel: »arméns mathållning» i riksstaten uppföras;

Furagering vid garnisonerade armén:

[25.] att förevarande anslag, nu 717,800 kronor, måtte under förändrad titel: »furagering af arméns

hästar» i riksstaten upptagas samt höjas med............... »

till kronor 1,641,491;

Arméns munderingsntrustning:

[26.] att öka detta anslag, nu kronor 2,057,181,

med ................................................................................... »

till kronor 2,658,886;

Arméns diverse intendeutur- och sjukvårdsbehof:

[27.] att höja förevarande anslag, nu kronor

117,178, med .................................................................... »

till kronor 612,742;

6,406,201: —

57,600: —

2,566,665: —

923,691: —

601,705: —

495,564: —

Transport kronor 11,051,426: —

17 Korigl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 11,051,426: —

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén:

[28.] att höja detta anslag, nu kronor 215,621,

med ..................................................................................... » 568,772: —

till kronor 784,393, äfvensom medgifva, att anslaget må under förändrad titel: »arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten» i riksstaten uppföras; ''

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[29.] att öka förevarande anslag, nu kronor

3,330,000, med..................................................•................ > 420,000: —

till kronor 3,750,000;

t.!i: a ■ * i ■}, *i* ■ >.1,• :*ut b1' .?::t,

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland

samt

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland:

>'<><■ .».• ' •• ■ ‘ I ij \ i i i1 •

[30.] att, vid bifall till hvad under [29.] föreslagits, ur riksstaten utesluta ej mindre anslaget till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», nu kronor 1,819,483, än äfven anslaget till »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», nu kronor 291,600;

Extra utgifter:

[31.] att höja förevarande anslag, nu kronor 67,000,

med ................................................................................... » 8,000: —

till kronor 75,000.

Summa kronor 12,048,198: —

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon förändring.

Transport kronor 12,048,198: —

3 Bih. till Kikad. Krut. 1901. l:u Sami. l:a Afd.

18 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 12,048,198: Från ofvan angifna ökning af hufvudtitelns ordinarie anslag afgå

genom uteslutande af anslaget till »skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. för departementet»-., kronor 6,015: —

genom minskning af anslaget

till »arméförvaltningen»............. »

genom dito af anslaget till »ersättning åt vissa löntagare till följd af arméns omorganisation» »

genom uteslutande af anslaget

»durchmarschkostnader» ........ »

genom dito af anslaget till »det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapen-

öfningar»............................. »

genom dito af anslaget till »de värnpligtiges vapenöfningar» »

genom dito af anslaget till

»trängens öfningar» ..................... »

genom dito af anslaget till »omorganisation af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland» ............... »

genom dito af anslaget till »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» »

9,010: —

2,454: —

8,000: —

1,160,640: —

3,201,080: —

5,000: —

1,819,483: —

291,600: — >t » 6,503,282: —

hvadan förhöjningen utgör kronor 5,544,916: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................................ » 28,220,084: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 33,765,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

19 Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den januari tinnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[32.j att på extra stat för år 1902 anvisa dels, af det utaf 1900 års Riksdag till fortsatt tillverkning vid statens gevärsfaktori af 55,000 gevär och 5,000 karbiner beviljade belopp, till anskaffande af 20,000 gevär kronor

dels ock............................................ »i

för tillverkning af reservdelar till 6,5 mm. gevär;

[33.] att för uppehållande af erforderligt materialförlag vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori på extra stat för år 1902 anvisa » äfvensom medgifva, att nämnda belopp må redan under innevarande år för berörda ändamål användas;

[34.] att för anskaffning och ändring af gevärshandtverkarekistor och instrumentlådor samt inköp af verktyg och instrument för besigtning och reparation af eldhandvapen på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af ............................... »

[35.] att för fortsatt tillverkning af ammunition för eldhandvapen anvisa utaf det af 1900 års Riksdag för detta ändamål beviljade belopp till utgående å extra stat för år

1902 en summa af.................................... »

[36.] att för utvidgning af ammunitionsfabriken å Karlsborg på extra stat för år 1902

anvisa ett anslag af ................................ »

[37.] att af det för anskaffning af ny fältartilleri-

materiel beviljade belopp, 12,000,000

kronor, en sjettedel eller ........................ »

mätte för år 1902 å extra stat^anvisas;

Transport kronor

11 innevarande

1,145,470: — 102,000: —

50,000: —

63,500: —

654,000: —

300,000: —

2,000,000: — 4,314,970: —

20 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[38.] att af det utaf 1900 års Riksdag för stärkande af landets fasta försvar beviljade anslag på extra stat under fjerde hufvud-

titeln för år 1902 anvisa......................... »

[39.] att för uppförande af nya byggnader för armén anvisa på extra stat för år 1902

ett belopp af........................................... »

[40.] att af den för anskaffning af 95,000 ammunitionsgördlar med hylsor för bajonettbalja beviljade summa till utgående på extra

stat för år 1902 anvisa........................... »

[41.] att af det för anskaffning af 65,135 meter kläde och 8,390 meter yllefoder, att användas såsom för truppförbanden vid mobilisering erforderligt förlag, beviljade anslag på extra stat för år 1902 anvisa » [42.] att af det för anskaffning af erforderliga, till den personliga fältutrustningen hörande beklädnads-, utrednings- och remtygsm. fl. persedlar för vissa truppförband beviljade anslag, 931,000 kronor, på extra stat för år 1902 anvisa återstoden, eller.................................................... »

[43.] att utaf det för täckande af uppkommen brist i ordinarie anslaget till arméns s . . munderingsutrustning beviljade belopp,

404,000 kronor, på extra stat för år

1902 anvisa återstoden, eller.................„ »

[44.] att till inköp af remonter för arméns behof bevilja å extra stat ett anslag af 300,000 kronor och deraf för år 1902 anvisa .... ■»

[45.] att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande såsom extra anslag för år 1902

bevilja......................................................... »

med rättighet för Kongl. Maj:t att under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas;

[46.] att utaf det af nästlidet års Riksdag till ökade utgifter för krigshögskolan bevil-

Transport kronor

4,314,970: —

1,925,000: — 4,000,000: —

328,500: —

115,000: —

465,500: —

202,000: — 100,000: — 400,000: —

11,850,970: —

21 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

jade anslag på extra stat för år 1902

anvisa återstoden, eller............................ »

[47.] att till täckande af vissa utaf statskontoret och arméförvaltningen utgifna förskott på extra stat för år 1902 anvisa ett

belopp af, i jemnadt tal,........................ »

[48.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del af den personal, som åtnjuter aflöning från fjerde hufvudtitelns medel, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

till............................................................ »

jemkadt belopp;

[49.] att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning till nedannämnda belopp i följande å staterna för landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och arméförvaltningen uppförda anslag, nemligen

å staten för landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Majrts kansli: anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. m. för kansliexpeditionen 675 kronor, . å staten för arméförvaltningen:

anslaget till vikariat sersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, flitpenningar, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad 2,085 kronor, å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af...................................................... d

11,850,970:

U it*u. i iwj •

6,600:

37,186:

1,130,884:

2,760:

Summa kronor 13,028,400: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

22 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

1901. 1902.

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende på regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken tinnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant..................................................................... kronor 8,625,486: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................... » 405: —

ersättningar....................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 8,652,295: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 11 i denna månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Marinförvaltningen:

[1.] att, med godkännande af stat för marinförvaltningen, af den lydelse bilagan n:r 1 vid ofvannämnda protokoll utvisar, höja anslaget till marinförvaltningen

från 42,100 kronor till 49,600 kronor, eller med........ kronor 7,500: —

Aflöning för flottans kårer och stater:

[2.] att medgifva, att i de år 1898 godkända grunderna för ändrad organisation af flottans sjömanskår

Transport kronor 7,500: —

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

må vidtagas sådana jemkningar beträffande kårens fördelning på yrkesafdelningar, den tidpunkt, från hvilken nyantagen sjömans tjenstetid skall räknas, samt anställningstidens längd, som må finnas lämpliga och icke medföra ökade kostnader för statsverket;

[3.] att, med godkännande af stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat, för flottans civilstat och å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan, af den lydelse bilagorna n:r 2—8 vid ofvannämnda protokoll utvisa, höja anslaget till aflöning för flottans kårer och stater från 2,520,982 kronor till 2,911,979

kronor, eller med.......................................................... »

[4.] att medgifva, att reservofficerare, som dertill finnas villiga, må, i den mån vakanser inom officerskåren lemna tillgång till deras aflönande från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, inkallas till tjenstgöring vid flottan;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[5.] att höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 317,510 kronor till 342,775 kronor, eller med.....................................

Naturaunderhåll åt personal vid flottan:

[6.] att höja förslagsanslaget till naturaunderhåll under förändrad benämning af anslag till naturaunderhåll åt personal vid flottan från 483,000 kronor till 537,286 kronor, eller med................................................

Flottans nybyggnad och underhåll:

[7.] att minska reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll från 1,725,000 kronor till 1,685,000 kronor, eller med 40,000 kronor;

7,500:

390,997:

25,265:

54,286:

Transport kronor 478,048

24 Kongl. Maj:ts nåd. "prof. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Flottans öfningar:

[8.] att höja reservationsanslaget till flottans öfningar från 870,000 kronor till 1,000,000 kronor, eller med.. ................................................................................ »

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför:

[9.] att höja förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför från 350,000 kronor till 420,000 kronor, eller med_____ »

[10.] att godkänna, att från samma anslag må utgå dagaflöning till sjörullföringsområdesbefälhafvarne med 4 kronor för en hvar och till nämnda befälhafvares expeditionsbiträden med 2 kronor för hvarje;

Sjökrigshögskolan:

[11.] att höja reservationsanslaget till sjökrigshögskolan från 11,100 kronor till 13,600 kronor, eller

med.................................................................................... d

Sjökrigsskolan:

[12.] att minska anslaget till sjökrigsskolan från 31,040 kronor till 30,490 kronor, eller med 550 kronor;

kommande, vid bifall till hvad beträffande anslagen till sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan föreslagits, anslaget till undervisningsverken att i sin helhet höjas från 51,520 kronor till 53,470 kronor;

Kustartilleriet:

[13.] att bifalla, att, med indragning af Waxholms och Carlskrona artillerikårer, ett kustartilleri uppsättes, omfattande, efter fullbordad uppsättning och under

Transport kronor

478,048: —

130,000: —

70,000: —

2,500: —

680,548: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

förutsättning att beväringens öfningstid under fredstid utsträckes till 365 dagar, följande med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, fördelad på Waxholms och Carlskrona artilleriregementen, nemligen:

1 chef för kustartilleriet (generalsperson),

2 öfverstar och regementschefer,

2 öfverstelöjtnanter,

6 majorer,

21 kaptener af l:a klassen,

17 kaptener af 2:a klassen,

34 löjtnanter,

17 underlöjtnanter,

50 styckjunkare (flagg)unkare, flaggmaskinister),

104 sergeanter (stabstrurnpetare, maskinister, rustmästare),

2 regementsintendenter,

1 fästningsförvaltare,

1 regementsläkare,

2 förste bataljonsläkare,

1 auditör,

1 regementspastor,

1 fästningspredikant,

166 manskap i l:a lönegraden,

[14.] att, under förutsättning att Riksdagen beslutar uppsättande af ett kustartilleri, ur riksstaten utesluta anslaget till Carlskrona artillerikår;

Aflöning för kustartilleriets personal:

[15.] att medgifva, att de för befäl och underbefäl med vederlikar samt manskap vid flottan gällande pensioneringsgrunder må tillämpas jemväl i afseende på befäl och underbefäl med vederlikar samt manskap vid kustartilleriet;

[16.] att, med godkännande af stat för kustartilleriet, af den lydelse bilagan n:r 11 vid förutnämnda

Transport kronor

680,548

680,548

Bill. till liilcsd. Prot. 1901. l:a Sand. 1:a Afd.

2t> Kong! Maj:ts nåd. prop. n:0 7, om statsverket 1901.

Transport kronor

protokoll utvisar, i riksstaten för år 1902 till aflöning för kustartilleriets personal uppföra ett anslag af........ »

Beklädnad åt kustartilleriets manskap:

[17.] att i riksstaten för år 1902 till beklädnad åt kustartilleriets manskap uppföra ett reservationsanslag af............................................................................ »

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap:

[18.] att i riksstaten för år 1902 till nato ra underhåll åt kustartilleriets manskap uppföra ett förslagsanslag af ............................................................................ »

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel:

[19.] att i riksstaten för år 1902 till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel uppföra ett reservationsanslag af ........................................................- »

Kustartilleriets öfningar:

[20.] att i riksstaten för år 1902 till kustartilleriets öfningar uppföra ett reservationsanslag af....:...... »

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför:

[21.] att i riksstaten för år 1902 till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför uppföra ett förslagsanslag af ..................... »

Sjukvård för kustartilleriets personal:

[22.] att i riksstaten för år 1902 till sjukvård för kustartilleriets personal uppföra ett reservationsanslag af »

Transport kronor

680,548:

826,209:

132,384:

226,621:

145,602:

120,000:

15,680:

13,000:

2,160,044:

27 Kong!. Maj:t& nåd, prop, n:o 1, om statsverket I901.s

Transport kronor 2,160,044:

Diverse behof:

[23.] att höja anslaget till diverse behof från 19,175 kronor till 22,254 kronoi\ eller ined. ...............

3,079: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[24.] att höja anslaget till skrifmaterialier -och expenser, ved m kronor, eller med

m. från 47,104 kronor till 97,513

50,409:

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[25.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag ma upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,500,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,500,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål;

Summa kronor 2,213,532:

Om härifrån afdraga^: det till uteslutning ur riksstaten föreslagna reservationsanslaget till

Carlskrona artillerikår.................... kronor 298,795: —

den föreslagna minskningen af reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll..................., » 40,000: —

den föreslagna minskningen af anslaget till sjökrigsskolan............ » 550: —

blifver den föreslagna höjningen på det hela å de ordinarie anslagen ................................................................

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................. kronor 10,531,482: —

» 334,345: —

kronor 1,879,187: — 8,652,295: —

28 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 1 januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[26.] att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag af...... .... kronor

[27.] att af det anslag å 660,000 kronor, som af 1900 års Riksdag beviljades till ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing, anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp af........................................ »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra stat för år 1902 bevilja till

[28.] ändring af stångtorpedbåtar till bevaknings-

bätar.................................................................................... »

[29.] anskaffning af en andra utredning af torpeder och artilleriarnmunition för de tre under byggnad varande l:a kl._pansarbåtarna..........................................

[30.] skjutförsök och inskjutning af kanoner........ .»

[31.] ersättande af äldre torpeder och anskaffande

af reservtorpeder................................................................ »

[32.] försöksskjutningar med torpeder.................... »

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[33.] att till anskaffning af handminor anvisa på extra stat för år 1902 återstoden af det utaf 1900 års

Riksdag beviljade anslag till minväsendet med............ »

att på extra stat för år 1902 bevilja till

[34.] anskaffning af skärgårdstelefonmateriel......... »

[35.] anläggning af en koldepot och uppköp af

waleska kol ........................................................................ »

[36.] täckande af uppkommen brist i anslaget till

nybyggnad af öfningsskeppet, Jarramas ....................... »

[37.] anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen...

[38.] tillbyggnad af exercishuset i Carlskrona...... »

[39.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan

1 innevarande 6,639,915: —

280,000: —-

107,900: —

1,206,000: — 15,000: —

80,000: — 5,000: -

50,000: —

50,000: —

290,000: —

39,690: — 105,500: — 61.900: — 1,860: —

Transport kronor 8,932,765: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901. 2

Transport kronor 8,932,765:

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen:

[40.] att af det utaf 1900 års Riksdag beviljade anslag å 1,146,900 kronor till bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna vid Fårösund

anvisa på extra stat för år 1902 återstående................ » 294,400:

[41.] att af det anslag å 4,853,100 kronor, som af 1900 års Riksdag under fjerde hufvudtiteln beviljades till fortsatt stärkande af landets fasta försvar, anvisa på extra stat för år 1902 under femte hufvudtiteln ett belopp af............................................................ » 780,600:

[42.] att till nybyggnader för kustartilleriets för- >

läggning m. m. bevilja på extra stat för år 1902 ett

anslag af.....................................................-....................... » 508,078:

[43.] att till anläggande af ytterligare en minstätion vid Oscar-Fredriksborg samt till ändring af i förråd befintliga minor bevilja på extra stat för år

1902 ett anslag af............................................................ » 122,200:

[44.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7 januari 1901 angifna grunder, af dyrtid stillägg för innevarande år åt *en del tjensteman och betjente i sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet hörande embetsverk, kårer och stater, på extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af................................................................................ » 296,000:

[45.] att, till beredande af tillfällig ökning för innevarande år med nedannämnda belopp i följande å staterna för sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, för marinförvaltningen och för flottans civilstat uppförda anslag, nemligen: å staten för sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli: anslaget till amanuenser, skrifbiträ-

den och extra vaktmästare med kronor 150: — å staten för marinförvaltningen: anslaget till vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden med.................... » 900: —

Transport kronor 1,050: — kronor 10,934,043:

30 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket idol.

Transport kronor 1,050: — kronor 10,934,043: — å staten för flottans civilstat:

anslaget till gratifikationer åt e. o. tjensteman samt för vård af arkiven med........................................ » 1,125: —

på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af............ » 2,175: —

[46.] att medgifva, att dyrtidstillägg i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 7 i denna månad beträffande dyrtidstillägg för vissa statens tjensteman och betjente angifna grunder må för år 1901 utgå till tjensteman och vaktmästare vid flottans pensionskassa.

tillsammans kronor 10,936,218: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag 8,652,295: — 10,531,482:— således ökning kronor 1,879,187; — extra » 13,224,105:— 10,936,218:- » minskning » 2,287,887: —

summa kronor 21,876,400: — 21,467,700: — således minskning kronor408,700: —

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 18,014,983: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar................................................................ » 4,567: —

tillsammans kronor 18,019,550: —

31 Kongl. Mapts nåd. prop. ris» 1, om statsverket 1901.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 11 innevarande månad,*) föreslå beträffande

Landsstaterna i länen:

[1.] att, för beredande af förhöjning i tjenst-

göringspenningama med................................................... kronor 300: —

för länsmannen i Tärna distrikt af Vesterbottens län, anslaget till landsstaterna i länen må höjas med samma belopp;

[2.] att det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra länsnotarie!* och öfrig» extra biträden vid länsstyrel-

serna samt till vikariatsersättning under semester för dertill berättigade tjensteman må höjas från 120,000

kronor till 150,000 kronor, eller med......._.................... > 30,000: —

[3.] att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af fyra boställens indragning och ändrad

beräkning af ett boställes afkastning, höjas med......... » 2,204: —

kommande, i händelse af bifall till hvad i dessa tre punkter föreslagits, anslagstiteln landsstaterna i länen med följande ändrade lydelse: »landsstaterna i länen (deraf 150,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,705,541 kronor till 2,738,045 kronor, eller med 32,504 kronor;

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

[4.] att anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må minskas med ett belopp, motsvarande den med en indragen byråingeniörsbefattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förenade aflöning, eller 3,500 kronor;

[5.] att det å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens staf uppförda anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde»

Transport kronor 32,504:

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette tillf'vudtitelu”.

32 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor må höjas från 14,000 kronor till 17,000 kronor, eller ined 3,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill och vid iakttagande af nyss föreslagna minskning i anslaget, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag, till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å 35,000 kronor,)» att minskas med 500 kronor eller från 155,000 kronor till 154,500 kronor;

Postverket:

[6.] att Riksdagen må

dels medgifva, att postdirektören i Göteborg Frans Broberg må, under förutsättning att han senast med utgången af innevarande år afgår från tjensten, å postverkets pensionsstat åtnjuta en årlig pension af 5,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst varder honom beviljadt,

dels ock, med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet för den 11 innevarande januari tillstyrkta ändringar i postverkets stater, för år 1902 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 12,045,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom anslaget till postverket skulle ökas med »

Telegrafverket:

[7.] att Riksdagen, med godkännande af den i ofvannämnda protokoll öfver civilärenden omförmälda ändring i telegrafverkets öfvergångsaflöningsstat, må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1902 anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets

Transport kronor

32,504

1,295,000

1,327,504

33 Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 1,327,504: —

och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring ; *

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[8.] att Riksdagen må medgifva, att i den för medicinalstyrelsen faststälda stat må för biträde åt styrelsen vid handläggning af hospitalsärenden uppföras aflöning dels åt en kamrerare med lön af 3,000 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, dels ock åt en notarie, tillika sekreterare, med lön af 1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor;

kommande vid bifall till hvad nu föreslagits det ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf 1,500 kronor reservationsanslag) att höjas från 491,600 kronor till 499,100 kronor, eller

med..................................................................................... » 7,500: —

Hospitals underhåll:

[9.] att Riksdagen må:

dels medgifva, att de till läkaren vid Nyköpings hospital på grund af Riksdagens medgifvande i skrifvelse den 15 maj 1896 utgående aflönings- och naturaförmåner må utgå till öfverläkaren derstädes, med bibehållande i allt öfrig! af de af Riksdagen i nämnda skrifvelse meddelade bestämmelser rörande samma förmåner ;

dels godkänna följande aflöningsförmåner för biträdande läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor för år jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt samt kost, lika med allmänna sjukafdclningens, och såsom k o s tförbät t r i n gs pen n i ngar 200 kronor för år; äfvensom

Transport kronor 1,335,004: —

Bih. till liilcsd. Vrot. IDOL l:a Sami. l:a Afil.

34 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 1,335,004: — bifalla, att de i nådiga brefvet den 5 juni 1885 angående aflöning åt tjensteman vid åtskilliga hospital meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse jemväl i afseende på biträdande läkaren vid Nyköpings hospital;

dels och medgifva, att den biträdande läkarens aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

[10.] att Riksdagen må medgifva:

att till arfvode åt en öfverinspektor för sinnessjukvården i riket samt till resekostnads- och traktamentsersättning för af honom i tjensten företagna resor må från och med år 1902 utgå ett årligt belopp af 11,000 kronor af förslagsanslaget till hospitals underhåll samt

att, likaledes från och med år 1902, från samma anslag må utgå arfvoden åt inspektörer för enskilda anstalter för sinnessjuke med högst 500 kronor till hvar;

Statens jernvägstrafik:

[11.] att Riksdagen må medgifva: att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar må uppföras arfvoden till följande nya tjensteman, nemligen:

inom styrelsen: två notarier; och

vid distrikten:

två distriktschefer, två bandirektörer, två maskindirektörer, två trafikinspektörer, två distriktssekreterare. sju baningeniörer, två distriktskassörer, två verkstadskamrerare,

Transport kronor 1,335,004: —

35 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket W01.

Transport kronor 1,335,004: —

två förrådsförvaltare, tre maskininspektorer, tre verkmästare, två telegraf inspektörer, två byråassistenter;

att af desse tjensteman följande må anställas redan under år 1901, nemligen: en distriktschef, en bandirektör, en maskindirektör, en distriktssekreterare, en distriktskassör, en verkstadskamrerare, en förrådsförvaltare och eu telegrafinspektor; samt

att de i aflöningsreglementet för tjensteman och betjente vid statens jernvägar intagna bestämmelser om tilläggsarfvoden till fasta arfvoden må ändras sålunda, att särskilda tilläggsarfvoden efter 500 kronor per år tillkomma distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom en maskiningeniör samt att stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år;

[12.] att Riksdagen må medgifva: att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande afiöningsreglemente för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar om högsta arfvode för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen, arfvode inom andra löneklassen med årligt belopp af 2,700 kronor må kunna tilldelas manlig kontorsskrifvare inom styrelsen;

att, med ändring af § 11 i samma afiöningsreglemente, vagnmästare, vagnförmän, stationsmästare, förste vaktmästare och vaktmästare må uppföras bland de betjeningsgrupper, hvilka erhålla uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning till visst årligt belopp; samt

att i staten öf ver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar må uppföras arfvoden till ytterligare 16 stat!onsinspektörel' å 2:dra klassens stationer och 2 stationsinspektorer å 3:dje klassens stationer, med minskande af antalet arfvoden för underinspektörer eller expeditionsföreståndare å lista klassens stationer från 22 till 21;

Transport kronor 1,335,004

36 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 1,335,004: —

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[13.] att detta anslag ökas med ............................ » 46: —

eller från 185,526 kronor till 185,572 kronor;

Arbetareförsäkringen:

[14.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t må ega för år 1902 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under enahanda, vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900 (n:r 77) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg a,f årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Summa ökning kronor 1,335,050: —

Då emellertid en minskning skulle uppkomma i anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten med......... » 500: —

blifver ökningen å de ordinarie anslagen...................... kronor 1,334,550: —

Lägges till förestående ökning de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma............................................ » 18,019,550: •—

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 19,354,100: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver civilärenden för den 11 innevarande januari, att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till:

[15.] handhafvande af kontroll å försäkrings-

anstalterna.................................................. kronor 4,500: —

Transport kronor

4,500: —

37 Köngl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[16.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser».. » [17.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... »

[18.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän

inom lappbyarne................ »

[19.] uppehållande under år 1902 af en kronofogde^ enst och en häradsskrifvaretjenst i Vesternorrlands län samt en länsmans-

tjenst i Norrbottens län........................... »

att utgå i den mån sådant kan varda erforderligt.

[20.] undersökningar af mindre hamnar och farleder in. m.................................................. »

[21.] att af det för anläggning af en hamn vid Hanö fiskeläge i Blekinge län beviljade anslag å 101,500 kronor må på extra stat för år 1902 anvisas återstående beloppet ........................................................ »

[22.] att af det utaf 1899 års Riksdag, för anläggning af vissa telefonledningar, beviljade anslag å 2,994,000 kronor må på

extra stat för år 1902 anvisas................. »

att under ifrågavarande hufvudtitel må vidare å extra stat beviljas till:

[23.] arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper .................................................... »

[24.] underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske »

[25.] uppförande å Restad i Elfsborgs län af eu asyl för sinnessjuke in. in. af förut dertill beviljadt anslag å 2,585,000 kronor »

[26.] utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet för den 11 innevarande januari omförmälda, år 1900 uppgjorda ritningar, utöfver förut för hospitalets utvidgning anslaget belopp,.................... »

4,500: — 15,000: —

95,000: —

17,500: —

8,400: —

10,000: —

51,500: —■

1,194,000: —

1,200: — 18,000: —

600,000: —

72,435: —

Transport kronor 2,087,535: —

38 Kongl. Majits nåd. prop. nio 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 2,087,535: —

[27.] ersättning för åtskilliga af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter.................... ». 25,565: —

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[28.] att för år 1902 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanoi’dna 1,450,000 kronor,........................ » 2,793,000:-—

[29.] att, för år 1902 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till förstärkning genom rälsutbyte af öfverbyggnaden å bandelen Arlöf—Engelholm, med rätt för Kongl.

Maj:t att låta förskottsvis undcp- innevarande år af tillgängliga medel utanordna detta belopp,................................... » 651,750: —

[30.] att, till utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Elfsjö och Huddinge samt mellan Tumba och Rönninge jernvägsstationer, anvisa 710,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande År af tillgängliga medel utanordna 300,000 kronor; *)

[31.] att för år 1902, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne 5,500,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 1.000,000 kronor; **)

[32.] att, till fullbordande af statsbanan från Boden till Ytter-Morjärv, för år 1902

bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne______

Transport kinnor 5,557,850: —

*) Se vidare här nedan pag. 88. **) Se vidare här nedan pag. 83.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1\ om statsverket 1901. 3

Transport kronor 5,557,850: ett anslag af 722,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 600,000 kronor; *)

[33.] att, till fullbordande af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen, för år 1902 anvisa 10,407,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 5,600,000 kronor; **)

[34.] att, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee, för år 1902 anvisa 2,000,000 kronor; **)

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att under ifrågavarande hufvudtitel må å extra stat för år 1902 beviljas till:

[35.] bidrag för anläggning af nya samt förbätt-

ring eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar......................... » 1,000,000:

36.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder............. » 300,000:

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i afseende å de två sistnämnda anslagen må gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[37.] att 1900 års Riksdag beviljat och stält till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,795,000 kronor, att anvisas såsom lån åt Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag för utförande af jernvägsanläggning mellan Borås och Alfvesta och utgå med hälften, eller 2,397,500 kronor, under år 1902.

Transport kronor 6,857,850:

*) So vidare här nedan pag. 8iJ. **) Se vidare här nedan pag. 88.

40 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen [38.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 7 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till civildepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett

belopp af i afjemnadt tal......................... »

[39.] att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning, till de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 11 i denna månad angifna belopp, i de i samma protokoll upptagna, å staterna för civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt underlydande verk och kårer uppförda anslag till arfvoden åt amanuenser och extra biträden in. in., å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt tal.............................................. »

6,857,850: —

2,331,000: —

56,600: —

tillsammans kronor 9,245,450: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1901. 1902.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

41 I * • 1

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant .........................................................................,....... kronor 7,267,645: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter .....................................................u.:.............. » 30: —

tillsammans kronor 7,267,675: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande månad,*) föreslå beträffande

Kommerskollegium:

[1.] att Riksdagen må höja det i staten för korninerskollegium upptagna anslag till juridiskt, biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med................. kronor

eller från 21,900 kronor till 28,350 kronor;

hvarigenom anslaget till kommerskollegium komme att höjas från 72,000 kronor till 78,450 kronor;

Kammarrätten:

[2.] att Riksdagen må å Kammarrättens stat uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för dessa befattningars innehafvare till ålderstillägg i likhet med öfriga tjensteman i samma tjenstegrad,

Transport kronor 6,450: —

••

6,450: —

’) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”. Bill. till Iliksd. Prof. 1001. I:a Sami. lut Af<l.

G

42 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor äfvensom höja det nu å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor;

hvarigenom anslaget till kammarrätten komme att

höjas med..................................................................,......... »

eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor;

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta förändringar i tullverkets stater, må för år 1902 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,982,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;

kommande vid bifall härtill anslaget till tullverket att minskas med 200 kronor;

Öfverintendentsembetet:

[4.] att Riksdagen må höja det å öfverintendentsembetets stat till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad m. m. uppförda anslag, 8,400 kronor,

med .................................................................................... »

eller till 12,000 kronor;

hvarigenom anslaget till öfverintendentsembetet komme att höjas från 35,500 kronor till 39,100 kronor;

Patent- och Registreringsverket:

[5.] att Riksdagen, med godkännande af det enligt statsrådsprotokollet för den 11 innevarande januari tillstyrkta förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902, må medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken äfvensom af mönster och modeller må an-

6,450

22,300

3,600

Transport kronor

32,350

43 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

vändas till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patent- och registreringsverket betingas af tillämpning under år 1902 af förordningen angående patent, lagen om skydd för varumärken samt lagen om skydd för vissa mönster och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning under år 1902 af lagen om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1902 af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och énkla bolag.

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kong]. Maj:t icke någon

förändring. ____

Summa kronor

Dragés härifrån föreslagen minskning i anslaget till tullverket med ....................................»

skulle förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen blifva................................. kronor

Lägges till den föreslagna förhöjningen summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande

riksstat............... »

skulle, enligt Kongl. Maj:ts förslag, slutsumman af sjunde hufvudtitelns ordinarie anslag för år 1902 blifva kronor

32,350: —

> ‘iev . " '.

: •'(

32,3.50: —

___200: —

32,150: —

7,267,675: — 7,299,825: —

44 Kongl. MajUs nåd. prop. n:o /, om statsverket 1901.

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidai-e, med åberopande af ofvannä öfver finansärenden för den 11 innevarande januari, att under titel må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå .............................................................. kronor

[7.] ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet 24,000 kronor, att utgå under

fyra år, deraf för år 1902................................................ »

[8.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott »

[9.] anordnande af arbetsstatistiska undersökningar

af förut beviljadt anslag å 20,000 kronor ................... »

[10.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma

skola ................................................................................... »

[11.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut ................................. »

[12.] befrämjande af afsättning i främmande länder

af alster af svensk industri och svenska näringar ........ »

[13.] handelsstipendier............................................... »

[14.] bergsskolorna i Filipstad och Falun................ »

[15.] anställande under år 1902 inom norra bergmästaredistriktet af en extra gr ufingeniör.................... »

[16.] anordnande af fabriksinspektion .................... »

[17.] ersättning till sjömanshusen............................. »

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen [18.] att, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna, för att till svenska fartygsrederier må kunna,

enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under år 1902 kan komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg, på extra stat

för samma år anvisa ett förslagsanslag å .................... »

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på extra stat bevilja till

[19.] tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten .................................................................... »

Transport kronor

randa protokoll denna hufvud-

4,500: —

6,000: — 34,465: —

10,000: —

4,800: —

28,000: —

15,000: — 20,000: — 14,000: —

2,000: — 81,000: — 30,000: —

175,000: —

6,000: — 430,765: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

45 Transport kronor

[20.] förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket » [21.] underhåll och reparationer af publika byggnader ..............................................................-L-.--......»

[22.] brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm ......................................................-.........---r......r - - »

Kongl. Maj:t föreslår slutligen Riksdagen [23.] att, för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas vara egnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång, på extra stat för år 1902 till Kongl. Majtts förfogande, att i

mån af behof användas, anvisa........................................ »

[24.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till finansdepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902

anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af.............. »

[25.] att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning till de i statsrådsprotokollet den 7 i denna månad angifna belopp i de i samma protokoll upptagna, å staterna för finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag till arfvoden åt amanuenser och extra biträden m. m., å extra stat för år 1902 anvisa ett

anslag af......................—.................................................

Tillsammans kronor

430,765:

217,600:

50,000:

18,314:

100,000:

398,135:

13,061:

1,227,875:

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1901 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1901. 1902.

46 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................................................................ kronor 12,845,486: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter....... ................... » 2,500: —

ersättningar......................................... »___ 513,088: —

tillsammans kronor 13,361,074: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 11 januari 1901,*) föreslå Riksdagen beträffande

Riks- och landsarkiven:

[1.] att riksarkivets anslag till inköp af tryckta arbeten må under den förändrade titeln »till inköp af

arkivalier och tryckta arbeten» höjas med................ kronor 400: —

eller till 1,000 kronor;

vid bifall hvartill anslaget till riksarkivet, nu 39,300 kronor, skulle komma att uppgå till 39,700 kronor samt hela anslagstiteln för riks- och landsarkiven, nu 45,100 kronor, till 45,500 kronor;

Kongl. biblioteket:

[2.] att på ordinarie stat bevilja dels till aflöning åt två andre bibliotekarier i

kongl. biblioteket................................................................. »

att för en hvar af dem utgå med 1,800 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar och med rätt till ålderstillägg i likhet med kong], bibliotekets nuvarande amanuenser,

_ Transport kronor

6,000: —

6,400: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n-.o 1, om statsverket 1901.

47 Transport kronor

dels ock såsom förhöjning i det med det särskilda anslaget å 1,500 kronor till eftermiddagsservis sammanförda anslaget till vikariatsersättning m. m. ett belopp af » hvilket anslag i sådant fall upptages till belopp af 10,000 kronor under den förändrade rubriken »till vikariatsersättning, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning, eftermiddagsservis in. ra.»;

kommande, vid bifall härtill, anslaget till kongl. biblioteket, nu 73,200 kronor, att ökas till 81,700 kronor;

Universiteten:

[3.] att till aflöning åt en amanuens vid universitetets i Upsala oftalmiatriska poliklinik och akademiska sjukhuset i Upsala på ordinarie stat uppföra ett

anslag af............................................b...... »

[4.] att höja det ordinarie anslaget till materiel

för poliklinikerna vid universitetet i Upsala med......... »

eller från dess nuvarande belopp, 1,000 kronor, till 1,750 kronor;

[5.] att till aflöning åt en preparator vid universitetets i Upsala anatomiska institution på ordinarie

stat uppföra ett anslag af............................ .................... »

[6.J att till ett för ämnet germanska språk afsedt fast docentstipendium inom den filosofiska fakulteten vid universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett

anslag af.............................................................................. »

[7.] att till upprättande af en ordinarie professur i geografi vid universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett belopp af.......................................................... »

deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[8.] att för höjning af de till amanuenserna vid medicinska och kirurgiska klinikerna i Lund utgående arfvoden till 900 kronor för hvardera samt för anställande af en amanuens vid ögonkliniken och en amanuens vid barnkliniken i Lund, hvardera med årligt arfvode af 900 kronor, på ordinarie stat bevilja ett belopp af..... »

Transport kronor

6,400: —

2,500: —

900: — 750: —

1,000: —

1,500: —

6,000: —

2,600: — 21,650: —

48 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 0)01.

v- Transport kronor

[9.] att till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie stat bevilja ett belopp af.........................."...........gi.... »

[10.] att till ett fast docentstipendium i germanska eller romanska språk vid universitetet i Lund på ordinarie stat uppföra ett anslag af.„..>.................. »

[IL] att för anställande af en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen i

Lund bevilja på ordinarie stat ett anslag af.................. »

[12.] att höja anslaget till materiel vid astronomiska observatoriet i Lund, nu 1,600 kronor, med— »

eller till 3,000 kronor;

[13.] att höja anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket i Lund med.............................„...........!........... »

kommande, under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 3—13 föreslagits, anslaget till universiteten, nu 824,324 kronor, att ökas med tillhopa 26,650 kronor, eller till 850,974 kronor;

Karolinska mcdiko-kirurgiska institutet:

[14.] att på ordinarie stat för institutet bevilja dels till aflöning åt en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi, med skyldighet för denne att förestå eu poliklinik samt att meddela den undervisning, som i vederbörlig ordning kan komma att honom åläggas,

ett belopp af.......................... ..................................

dels ock till arfvode åt en amanuens vid den

otiatriska polikliniken........................................................

[15.] att till aflöning af en amanuens vid institutets gynekologiska klinik å serafimerlasarettet på ordinarie stat bevilja ett belopp af.....................:...........1

[16.] att dels medgifva, att den vid institutet anstälde maskinisten och eldaren må ega att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för den nuvarande maskinisten och eldaren att

21,650: —

500: —

1,500: —

1,500: —- 1,400: —

9,000: —

3,000: -- 750: —

900: —

Transport kronor

40,200: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

49 Transport kronor

räkna sig till godo den tid, han redan varit i institutets tjenst anstäld,

dels ock förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola utgå af det under riksstadens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

[17.] att dels medgifva, att innehafvarne af de nu vid institutet befintliga vaktmästaretjensterna vid fysiologiska, histologiska., patologisk-anatomiska, anatomiska, kemiska och bakteriologiska institutionerna må ega att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, h vartd era å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för en hvar af de nuvarande innehafvarne af nämnda tjenster att räkna sig till godo den tid, han redan varit såsom vaktmästare i institutets tjenst anstäld,

dels ock förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

kommande bifall till hvad under punkterna 16 och 17 föreslagits icke att föranleda förhöjning i något åt Riksdagen beviljadt anslag, hvaremot, derest hvad under punkterna 14 och 15 ifrågasatts vinner godkännande, anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu 202,350 kronor, skulle komma att ökas med tillhopa 4,650 kronor, eller till 207,000 kronor;

Allmänna läroverken:

[18.] att till inrättande af 15 nya lektorsbefattningar och 65 nya adjunktsbefattningar på en särskild, för de allmänna läroverken gemensam stat, med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl angående dessa befattningars fördelning på de särskilda läroverken som om tiden för deras tillsättning, bevilja för de allmänna

läroverken ett årligt anslag af..................... »

[19.J att höja det å allmänna läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden åt gymnastik-

Transport kronor

40,200: —

195,000: —

235,200: —

Bth. titt Kikad. Prof. 190!. Pa Samt. Pa Afd.

50 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

lärare samt till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m. med...................................................... »

eller från 34,000 kronor till 64,000 kronor;

kommande, under förutsättning af bifall till hvad i punkterna 18 och 19 föreslagits, reservationsanslaget till allmänna läroverken, nu 3,059,361 kronor, att ökas med 225,000 kronor, eller till 3,284,361 kronor;

Folkundervisningen:

[20.] att, för beredande af medel för tillgodoseende af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg, anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande ökas med...........................:...........................:■........ »

[21.] att medgifva, att de lärare, som äro eller varda förordnade att uppehålla undervisningen i läsämnen vid seminariernas öfningsskolor, må bekomma dels från och med 1902 års ingång i årligt arfvode 1,800 kronor, dels ock ett ålderstillägg å 600 kronor för år efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret närmast efter det, då förordnandet å här afsedd tjenst första gången erhölls,

samt att för ändamålet bevilja en förhöjning af anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande

med............................ »

[22.] att höja det å staten till seminarier för folkskolelärares bildande uppförda anslag till befrämjande

af vapenöfningar med........................................................ »

eller från 2,500 kronor till 8,500 kronor;

kommande, under förutsättning af bifall till hvad i punkterna 20—22 ifrågasatts, anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 334,725 kronor, att ökas med tillhopa 13,400 kronor, eller till 348,125 kronor;

[23.] att höja anslaget till understöd åt högre

folkskolor med................................................ »

eller från dess nuvarande belopp, 20,000 kronor, till 30,000 kronor; _

235,200: - 30,000: —

1,100: —

6,300: — 6,000: —

10,000: —

Transport kronor 288,600: —

51 Kcmgl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[24.] att dels godkänna de i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna grunder för aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor vid småskola och mindre folkskola eller af biträdande lärare eller lärarinnor vid folkskola, med rätt för Kongl. Maj:t. att, när i särskilda fall omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum,

dels ock, för att i enlighet härmed användas, på ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af vikarie för lärare vid småskole-

lärareseminarium» å.............................................»

kommande, vid bifall till hvad i punkterna 20—24 föreslagits, anslaget till folkundervisningen, nu 6,438,725 kronor, att ökas med tillhopa 25,400 kronor eller till 6,464,125 kronor;

De tekniska läroverken:

[25.] att dels — med uteslutande ur tekniska högskolans stat af det till en extra lärare i elektrokemi upptagna arfvode, 1,200 kronor — till upprättande af ett lektorat i elektrokemi vid högskolan på ordinarie stat uppföra ett belopp af 3,000 kronor, att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, vid bifall hvartill tekniska högskolans

stat ökas med.....................................................*............... »

dels ock förklara, att blifvande innehafvare af denna lektorsbefattning eger att å lönen åtnjuta två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring, att utbetalas af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag : ålderstillägg;

[26.] att för höjande af arfvodet till extra läraren

i teknisk hygien vid tekniska högskolan från dess nu-__

Transport kronor

288,600: —

2,000: -

1,800: —

292,400: —

52 Korigl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

varande belopp, 750 kronor, till 1,500 kronor bevilja

ett ordinarie anslag af...................................................»

[27.] att Riksdagen måtte, med uteslutande ur den för Chalmers tekniska läroanstalt faststälda stat af deri upptagna anslag till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning, 500 kronor, till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik och konstruktion af enkla maskindelar, 2,000 kronor, till en lärare i svenska språket och bokföring, 400 kronor, till repetitörer, 1,200 kronor, samt till aflöningsbidrag, som förut utgått af donationsmedel, 2,050 kronor, eller tillhopa 6,150 kronor, dels på ordinarie stat bevilja: till höjning af aflöningen för eu hvar af sex nuvarande lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande geometri, i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi, i maskinlära och maskinkonstruktioner, i skeppsbyggeri» i byggnadskonst och ornamentsritning samt i elektroteknik från

3,500 kronor till 4,500 kronor........ kronor 6,000: —

till höjning af aflöningen till en andre lärare i matematik från 1,000

kronor till 3,000 kronor..................... » 2,000: —

till höjning af aflöningen för en andre lärare i allmän kemi från 2,000

kronor till 3,000 kronor.................... » 1,000: —

till höjning af aflöningen för en lärare i skeppsbyggeri från 1,800

kronor till 3,000‘kronor.................. » 1,200: —

till höjning af aflöningen för en lärare i allmän mekanik från 1,500

kronor till 2,500 kronor.............. » 1,000: —

till höjning af aflöningen för en lärare i väg- och vattenbyggnadskonst från 1,200 kronor till 2,000 kronor. » 800: —

292,400

750 Transport kronor 12,000:— kronor 293,150:

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

53 Transport kronor 12,000: — kronor till höjning af aflöningen för en

lärare i modellering från 500 kronor

till 1,200 kronor.................... » 700: —

till aflöning af en lärare i mekanisk teknologi..................................... » 1,500: —

till aflöning af en lärare i konstruktion af enkla maskindelar......... » 1,200: —

till aflöning af en lärare i elementär mekanik............ » 1,200: —

till aflöning af en lärare i svenska

och tyska språken............................... » 2,000: —

till aflöning af en lärare i bokföring............. » 600: ■—

till höjning af aflöningen för en lärare i frihandsteckning från 1,000

kronor till 2,500 kronor.................... » 1,500: —

till aflöning • af en lärare i elektrokemi..................................,................... » 800: —

till aflöning af en lärare i landtmäteri................................................ » 400: —

till höjning af bibliotekariens arfvode från 300 kronor till 800 kronor » 500: —

till höjning af aflöningen för en vaktmästare från 750 kronor till 1,200 kronor med bibehållande af

rätt till fri bostad.............................,, » 450: —

till arfvoden för assistenter och

repetitörer........................................... » 8,100: —

till aflöning af arbetsbiträden på verkstaden.................... ..................... » 1,500: ■—

eller sammanlagdt 32,450 kronor, vid bifall hvartill

staten för anstalten skulle komma att ökas med.......... »

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningen skall fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,600 kronor såsom lön och 1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

dels ock medgifva, att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete vid anstalten må efter fem års

293,150: —

26,300; —

Transport kronor 319,450: —

54 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för nuvarande lektorer och läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de efter sin utnämning i sådan egenskap tjenstgjort vid anstalten; att andre läraren i matematik, andre läraren i allmän kemi och läraren i skeppsbyggeri äfvensom läraren i frihandsteckning må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor; samt att dessa ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

[28.] att, för åstadkommande af utvidgad undervisning i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i Örebro till likhet med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö och Borås, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst, beskrifvande och praktisk geometri samt ritning vid tekniska elementarskolan i Örebro förenade lönen från 2,500 kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål på ordinarie stat bevilja ett belopp af................................. »

[29.] att för tillämpning af den i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna stat vid tekniska elementarskolan i Hernösand på ordinarie stat bevilja ett anslag af » äfvensom medgifva, att de lektorerna vid skolan tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

[30.] att till militäröfningars bedrifvande vid de tekniska elementarskolorna bevilja på ordinarie stat ett anslag af.._.........................................„..........................»

kommande, under förutsättning af bifall till hvad i punkterna 25—30 föreslagits, anslaget till de tekniska läroverken, nu 453,375 kronor, att ökas med sammanlagdt 56,950 kronor, eller till 510,325 kronor; ___

319,450: —

500: — 22,600: —

5,000: —

Transport kronor 347,550: —

55 Kongl. Maj:t$ nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

Gymnastiska centralinstitutet:

[31.] att för aflönande af ytterligare en lärare vid

institutet bevilja på ordinarie stat ett anslag af...........

att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 500 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

vid bifall hvartill anslaget till gymnastiska centralinstitutet, nu 37,150 kronor, koinme att ökas till 39,650 kronor;

Farinacentiska institutet:

[32.] att, med godkännande af den i nämnda statsrådsprotokoll omförmälda stat och den i protokollet angifna bestämmelse i afseende å dess tillämpning, höja anslaget till farmaceutiska institutet, nu 20,050

kronor, med...............................................................

eller till 38,500 kronor;

Barnmorskeundervisningen och barnhördshnsen:

[33.] att höja allmänna barnbördshusets ordinarie

anslag, nu utgörande 31,385 kronor, med.....................

eller till 35,385 kronor;

vid bifall hvartill anslaget till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen, nu 42,858 kronor, skulle komma att ökas till 46,858 kronor;

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[34.] att följande, hittills på extra stat uppförda anslag beviljas på akademiens ordinarie stat, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening....

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar in. in.......................................................... »

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

Transport kronor

347,550: —

2,500: —

18,450: —

4,000: —

4,000: — 3,200: —

2,000: — 381,700: —

in. in.

56 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o i, om statsverket 1901.

Transport kronor

vid bifall hvartill anslaget till vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien, nu 29,450 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag), skulle komma att höjas till 38,650 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag);

381,700: —

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[35.] att höja anslaget till förskolan för blinda i

Vexiö med..........................................................................

eller från dess nuvarande belopp, 9,500 kronor, till 12,300 kronor;

[36.] att medgifva, att rektor vid förskolan för blinda i Vexiö må komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring äfvensom att två ålderstillägg få utgå för den nuvarande rektorn från och med år 1901 med 1,000 kronor;

kommande, då dessa förhöjda ålderstillägg böra, i likhet med dem rektorn för närvarande åtnjuter, utgå från det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg, bifall till hvad i denna punkt föreslagits icke att föranleda ökning af något i riksstaten uppfördt anslag, hvaremot, derest hvad i punkten 35 föreslagits vinner bifall, anslaget till undervisningsanstalter för döfstumma och blinda, nu 259,650 kronor, komme att höjas till 262,450 kronor;

2,800: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[37.] att detta förslagsanslag, för år 1901 upptaget

till 15,948 kronor, höjes med..........................................

eller till 16,018 kronor;

70: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma.......................................

Summa ökning kronor 384,570:

» 13,361,074:

komma åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till................................................................................... kronor 13,745,644:

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

57 Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, vill Kong!. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

'■ :.. ''*• 'v &•••;*Nrr'-'rrv i

Riks- och landsarkiven:

[38.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i»' : riksarkivet......................................................................... kronor 1,700: —

[39.] till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och handlingar, som äro af

vigt för fäderneslandets historia,.................................. » 3,000: —

[40.] till fortsatt utgifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsaktert jemte andra handlingar, som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718»,............................................................. > • : 1,500: —

Nationalmuseum:

[41.] till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriela samlingar ...............................................

[42.] för anordnande af nattlig bevakning vid national musei byggnaden...............................................;........

[43.] för restaurering af taflor, tillhörande statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga konstsamlingar, af förut beviljadt anslag................................

[44.] för biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen äfvensom för vetenskaplig bearbetning af samlingarna.................................

Lifrustbammaren:

[45.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna........................................... ...................................... »

Transport kronor

Bill. till Rilcsd. Prut. 11)01. l:a Sami. 1:a Afd.

6,200: —

26,500: — 8

5,100: — 2,000: —

5,000: — 2,000: —

58 Kongl. Maj\ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Domkapitlens expeditioner:

[46J för beredande af löneförbättring åt tjenste-

männen vid dessa expeditioner........................................ »

[47.] för betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga behof vid deras expeditioner................................................. »

Universiteten:

•

[48.] till arfvode åt eu lärare vid universitetet

i Upsala i finsk-ugriska språk .......................................... »

[49.] till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt anslag » [50.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala..................................* »

[51.] till uppförande och utrustning %-f en ny laboratoriebyggnad för institutionen för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala af förut beviljadt anslag...................................................................»

[52.] för utgifvande i tryck af vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet, ett anslag af att användas enligt de närmare föreskrifter, Kongl.

Maj:t kan finna godt bestämma;

[53.] för anställande under ytterligare sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och

engelska språken 36,000 kronor, deraf för år 1902..... »

[54.] såsom personligt lönetillägg för år 1902 åt kamreraren vid universitetet i Lund Oscar Gerhard

Regnell..,............................................................................. »

deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[55.] såsom särskildt arfvode för år 1902 åt professorn Sven Otto Magnus Söderberg.............................. »

att utgå med vilkor att Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska museum samt mynt- och medaljkabinett; ___

26,500: —

3,716: — 2,500: —

2,500: — 6,000: — 3,500: —

100,000: — 4,000: —

6,000: — 750: —

3,000: —

Transport kronor 158,466: —

Kong!. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1001.

Transport kronor

[5(5.] för uppehållande af undervisning i entomologi och vård af de entomologiska samlingarne vid

universitetet i Lund......................................—.............--- »

att utgå under förutsättning att fullt lämplig person för tjenstgöringens bestridande finnes att tillgå;

[57.] till aflöning åt en assistent i matematik vid universitetet i Lund.......................................................... »

[58.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund........................................................ *

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[59-] till arfvode åt en amanuens vid institutets

medicinska poliklinik å seraf!merlasarettet.............-........ *

[60.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

kirurgiska poliklinik å serafimerlasarettet.....................- »

[61.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

oftalmiatriska poliklinik å serafimerlasarettet..................

[62.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets

gynekologiska klinik...............................................-......— »

[63.] till vaktmästarebiträde vid institutets hygieniska institution................................................................. »

[64.] till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.................. »

och till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm » under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1902;

[65.] till anskaffande och underhåll af materiel för

oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ »

[66.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet........................................................ »

[67.] för ordnande af institutets patologisk-anatomiska institutions samlingar samt för inköp af instrument för nämnda institution..................-......................... 8

158,466: —

3,000: —

1,500: — 2,500: —

750: —

750: —

750: —

900: -

500: —

1,800: — 2,800: —

500: — 1,500: --

12,500: —

Transport kronor 188,216: —

60 Koriffl. Maj:ts nåd. proji. n:o 1, om statsverket 1'JOl.

Transport kronor

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[68.] dels till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna

att utgå efter samma grunder som för år 1901............ »

dels ock till arfvoden åt extra och vikarierande

ämneslärare vid de allmänna läroverken......................... .»

[69.] till anskaffande af vapen och materiel för militäröfningarna vid de allmänna läroverken................ »

Högre skolor för qvinlig ungdom:

[70.] till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och samskolor under de vilkor och bestämmelser, Kongl.

Maj:t kan finna godt föreskrifva,.......:„..Uu;.uuu..u.iuu •»

Högre lärarinneseminariet:

[71.] till betäckande af brist i seminariets anslag vid 1900 års slut samt till uppehållande af undervisningen vid seminariet under åren 1901 och 1902..^ »

[72.] för beredande åt lärare och lärarinnor vid seminariet af tillfällig löneförbättring, att utgå efter

samma grunder som för år 1901................................... {»

[73.] för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid seminariet ..M.............................. »

och för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och den dermed förenade normalskolan för flickor »

Folkundervisningen:

[74.] för uppehållande af undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet i Kalmar anordnade parallelklasser » [75.] till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet derför uppgjorda

188,216: —

469,725: — 60,000: — 113,000: —

6,000: —

21,250: —

3,250: — 3,000: — 5,000: —

12,650: —

Transport kronor 882,091: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1901.

61 Transport kronor

ritningar och förslag af eu gyinnastikbyggnad vid folkskolelärareseminariet i Göteborg 40,000 kronor och

deraf för år 1902 anvisa..........................+....................... ».

[76.] till uppförande af en gymnastikbyggnad vid ■ folkskolelärarinneseminariet i Kalmar återstoden af

förut beviljadt anslag....................................................... »

[77.] till uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskolelärarinneseminarium i Landskrona af förut

beviljadt anslag........................................i........................- »

[78.] för uppehållande af undervisningen vid folk"-

skolelärarinneseminariet i Landskrona.........................»

[79.] dels till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, af erforderliga byggnader för ett folkskolelärareseminarium i Strengnäs ett anslag af 218,000 kronor och deraf för år 1902.... »

dels ock för begynnande af verksamheten vid nämnda seminarium med början af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen vid seminariet under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna 1902..................................'.................................................. »

[80.] till beredande af löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier enligt samma grunder, som för år 1901 blifvit bestämda, ...........................................i .................r _... _>.. »

[81.] till anskaffande af vapen och materiel för

militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna.......... »

[82.] till understöd åt mindre bemedlade manliga och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, under vilkor att sådant understöd endast får tilldelas elev, som är i den ålder, att före kursens slut komma att uppnås af manlig I .. elev 18 år och af qvinlig elev 16 år, samt i öfrigt enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna

godt föreskrifva,................................................................. ’»

[83.] för bestridande af de' kostnader, som, oberäknadt utgifterna för nödigft' virke, erfordras för upp-

882,091: —

20,000: —

15,000: —

65,000: — 22,900: —

100,000: —

19,850: —

36,300: — 24,100: —

25,000: —

Transport kronor 1,210,241:

62 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o l, om statsverket 1001.

Transport kronor

förande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, å den lappfolkskolan i Juckasjärvi församling tillhöriga tomt af en nybyggnad, inrymmande skolsal för 64 barn och bostad för lärare m. in., »

Kong]. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att

[84.) dels medgifva, att det af Riksdagen på extra stat för är 1901 beviljade anslag å 30,000 kronor för uppförande vid Murjeks stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af byggnad jemte uthus för seminariet för bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor må, sedan från Jockmocks sockens skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, utan hinder af det af Riksdagen vid dess omförmälda anslag fästa vilkor, användas för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och förslag, af nyssnämnda byggnader jemte de för bostäder åt elever nödiga hus,

dels ock på extra stat för år 1902 anvisa för ifrågavarande byggnaders uppförande ytterligare erforderliga medel.............................,.......................... »

Härjemte vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å folkundervisningen:

[85.] till resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor, enligt de vilkor och bestämmelser, som Kong]. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva,................ »

[86.] till resestipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna, under de vilkor och bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,....... »

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

De tekniska läroverken:

[87.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan................................................................. »

Transport kronor

1,210,241: —

14,400: —

16,300: —

4,000: —

2,400: —

16,000: — 1,263,341: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1,901.

Transport kronor

[88.] till betäckande af de ökade utgifterna för inredning och utrustning af laboratorierna för allmän kemi, allmän fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan................................................................................. >

[89.] till återgäldande af förskjutna medel för uppehållande af Chalmers tekniska läroanstalts verksamhet under höstterminen 1900 samt till aflöning under år 1901 af assistenter och repetitörer samt arbetsbiträden

i anstaltens verkstad-......................................................... »

[90.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stockholm 2,000 kronor

samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel vid samma skola 750 kronor,

eller tillhopa....................................................................... t

[91.] för uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan i Norrköping:

kr.

,150:

en parallelafdelning i andra årsk ursen under höstterminen 1901 och hela år 1902____

_» 4,223: — » 9,623:

Transport kronor 12,773:-

6§

1,263,341: —

(»,800: —

11,400: —

2,750: —

kronor 1,284,291: —

64 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 12,773: — kronor 1,284,291: — tekniska elementarskolan i Örebro: till betjeningens aflöning under höstterminen 1901 och hela år 1902 kr. 1,155: —

» lyshållning, uppvärmning m. in. dito dito » 3,034: —

» en parallelafdelning i första årskursen dito

dito........................... » 5,778: —

» höjning af lönen för lektorn i byggnadskonst m. m. under höstterminen 1901... » 223: —

» verkstadsmateriel...... » 22,000: —

» materiel vid kemiska

laboratoriet.............. » 4,740:— > 36,930: —

samt tekniska elementarskolan i Borås: till betjeningens aflöning kr. 850: —

» lyshållning, uppvärmning m. m................. » 1,600: — » 2,450: —

eller sammanlagdt.............................................................. » 52,153: —

[92.] till anskaffande af vapen och materiel för militäröfningarna vid de tekniska elementarskolorna.... » 18,500: —

[93.] till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor samt till bestridande af kostnader för inspektion af

dessa skolor af förut beviljadt anslag............................ » 60,000: —

Gymnastiska centralinstitutet:

[94.] för uppehållande under åren 1901 och 1902 af undervisningen i den qvinliga lärokursen vid institutet med ett ökadt antal elever..............................» 9,400: —

Parmaceutiska institutet:

[95.] till inredning af lokaler för apotekselevers undervisning........................................................... » 5,000: —

Transport kronor 1,429,344: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Barninorskeiindervisningen och barnbördshusen:

[96.] till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå dessa kurser,.................................. »

[97.] såsom bidrag till uppehållande af allmänna

barnbördshusets verksamhet............................................... »

•

Kongl. Maj:t föreslår härjemte Riksdagen att i afseende å

Vetenskapsakademien:

[98.] bevilja dels för inlösen under fem år af fullständiga exemplar och enstaka delar af en internationell fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig litteratur ett belopp af 10,000 kronor, dels ock för upprätthållande under åren 1901 och 1902 af en för ifrågavarande katalogarbete afsedd regionalbyrå för Sverige 2,000 kronor samt att på extra stat för år 1902 anvisa såväl sistberörda belopp som ock af anslaget å 10,000 kronor ett belopp af 2,000 kronor,

eller tillhopa.................................................................... »

att användas med 2,000 kronor för berörda inlösen och med 2,000 kronor för upprätthållande af omförmälda byrå under åren 1901 och 1902;

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[99.] såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen i främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhåller uppdrag att utföra berörda forskningar, skall vara skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien öfver-_____

Transport kronor

Bill. till Riksd. Prot. 1901. t:a Sami. l:a Afd.

1,429,344: —

2,000: — 4,000: —

4,000: —

1,439,344: —

66 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

lemna de afbildningar och anteckningar m. m., som

blifva frukten af hans forskningar, ett belopp af......... »

[100.] för utförande af restaureringsarbeten å Bohus fästningsruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjord plan ett belopp af 35,500 kronor och deraf för år 1902......................................................................... »

Naturhistoriska riksmuseum:

[101.] till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter » [102.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska afdelning....................................................... »

[103.] såsom bidrag till fyra etnografiska samlingars inlösande åt museets etnografiska afdelning_____ »

[104.] till inköp åt museet af professor T. Thorells samling af spindeldjur..................................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[105.] dels till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten...___________________________________ »

deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt biträde vid väderlekstjensten,

dels ock till upprätthållande af eu meteorologisk

station i Gellivare.............................................................. »

[106.] för anstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram från Fmröarne och Island af förut

beviljadt anslag ................................................................. »

[107.] till inrättande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna plan, af ett jordmagnetiskt centralobservatorium i närheten af Stockholm ett belopp af 36,000 kronor och deraf för år 1902........................................................ »

Transport kronor

1,439,344: — 3,000: —

24,000: —

2,000: — 7,300: — 5,000: — 3,000: —

9,050: —

300: —

7,200: —

18,000: — 1,518,194: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1901.

67 Transport kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[108.] för uppehållande af undervisningen vid läro-

anstalterna i Bollnäs och Vadstena för öfveråriga döfstumma................................................................................ »

[109.] till handtverksskolan i Kristinehamn för

blinda.................................................................................~ »

[110.] för uppehållande af förskolans för blinda å

Tomteboda verksamhet..,.................................................., »

[111.] till tryckning af blindskrifter....................... »

samt till understöd åt blindlärareelever och reseunder-

stöd åt blindlärare............r.............................................. »

[112.] till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter) på de vilkor och under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, .............................r.,................................ »

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta:

[113.] till understöd åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarne för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för vanföra och lyfta samt till bekostande af dessa anstalters inspektion................................................................................ »

Diverse anslag:

[114.] för beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig

uppehållande landsmän.......... .......................................... »

[115.] till anställande af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra

lappmarken, 18,000 kronor och deraf för år 1902_______ »

samt till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 3,300 kronor och deraf för år 1902 ............ »

"fransport kronor

1,518,194: —

22,400: —

10,000: —

10,000: — 2,500: —

1,200: —

1,000: —

7,500: —

15,000: —

6,000: —

1,100: — 1,594,894: —

68 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[116.] till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt återstoden af förut

beviljadt anslag................................................................ »

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter återstoden af förut beviljadt anslag.......................... »

samt till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förtrogna med finska språket, likaledes återstoden af förut beviljadt anslag...................... »

[117.] till resestipendier åt prestman under de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt

föreskrifva, ...................................................................... »

[118.] för bestridande af kostnaderna för vissa utredningar rörande presterskapets löneförhållanden m. in.

såsom förslagsanslag.......................................................... »

[119.] till svenska fornskriftsällskapet.................... »

[120.] till Nordiska museet....................................... »

[121.] till understöd på de vilkor, Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, för utgifvande under år 1902 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif»................................. »

[122.] för åstadkommande af en utförlig ordbok

öfver Gotlands folkmål af förut beviljadt anslag.......... »

[123.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv»_________________________________ »

[124.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» ____________________________________________ »

[125.] till understöd, under de i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för

arbetsklassen,...................................................................... »

[126.] till understöd under de vilkor, Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i huslig

ekonomi .......................................................................... »

[127.] till bestridande, under förutsättning af fortfarande samverkan från rysk sida, af på Sverige be-

1,594,894: —

4,000: — 500: —

1,500: —

5,000: —

10,000: — 2,000: — 50,000: —

3,650: — 1,100: — 3,000: — 3,000: —

65,000: —

6,300: —

Transport kronor 1,749,944: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

69 Transport kronor

löpande kostnader för fortsättning af gradmätningen

på Spetsbergen................................................................... »

[128.] för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna in. in.................. »

samt till fortsatt sammanställning och bearbetande

af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder............ »

[129.] ‘för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter................................................................................. »

att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för ändamålet;

[130.] till understöd åt kuranstalten Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpliga, ............................tr—:.................-______........-v-- »

[131.] till understöd åt Stockholms alkoholisthem

på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,......... »

[132.] till det af Stockholms läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm..................... »

[133.] till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 7 januari 1901 angifna grunder, af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del tjensteman och betjente i ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till ecklesiastikdepartementet hörande embetsverk och kårer,

såsom förslagsanslag, ........................................................ »

[134.] till beredande af tillfällig ökning för år 1901 i vissa å staterna för ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Ma:jts kansli och underlydande verk uppförda anslag till belopp, som i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901

förmäles,.............................................................................. »

[135.] till ersättning för medel, som förskottsvis utbetalts

af statskontoret med......................... kronor 29,950: 77

samt af marinförvaltningen med » 38,360: 87

eller tillhopa kronor 68,311: 64, ett anslag, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, bör bestämmas till.............................................. »

1,749,944: — 85,000: — 2,800: —

1,300: —

■■“'ii •

4,000: —

3,000: — 7,500: — 2,500: —

826,500: —

12,300: —

68,312: —

Summa kronor 2,763,156: —

70 Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1902 föreslagen, utfaller sålunda:

1901. 1902.

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 4,597,571: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter...................................................................... » 7,730: —

ersättningar............................................................. . » 1,664: —

tillsammans kronor 4,606,965: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden den 11 innevarande månad,*) föreslå beträffande

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-

näringar:

[1.] att det under denna anslagstitel ingående bestämda anslag å 175,400 kronor må höjas till 185,000

kronor, eller med............................................................. kronor 9,600: —

Transport kronor 9,600: —

') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

71 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från 190,400 kronor till 200,000 kronor;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-

näringar:

[2.] att det under denna anslagstitel uppförda anslag må höjas från 140,500 kronor till 175,000 kronor, eller med............................................................................. »

Länsveterinärer och veterinärstipendiater:

[3.] att Riksdagen må medgifva dels att, under de i statsrådsprotokollet angifna. vilkor och förbehåll, aflöningen för länsveterinärerne i riket bestämmes att från och med år 1902 utgå med 1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsöm tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att tilläggas lönen;

dels ock att, för beredande af tillgång till de för länsveterinärerne föreslagna aflöningar, anslaget till »länsveterinärer och veterinärstipendiater» höjes från 50,100 kronor till 59,700 kronor, eller med.................

Skogsväsendet:

[4.] att Riksdagen må höja ej mindre reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen, nu 4,800 kronor, med 1,400 kronor till 6,200 kronor, än äfven reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp, 1,479,992 kronor, med 22,000 kronor till 1,501,992 kronor,

så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet erhåller följande uppställning: ___

Transport kronor

9,600: —

34,500: —

9,600: —

53,700: —

72 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 640,008: —

» statens skogs-

läroverk..... > 55,000: — kronor 695,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 100,000: —-

reservationsanslag:

» enskilda skogsundervisnin-

gen...............kronor 6,200: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet........ » 1,501,992: — » 1,508,192: —

summa kronor 2,303,200: — hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med........................,.............. »

[5.] samt att Riksdagen må, till beredande af ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 7,000 kronor;

Till belöningar för rofdjnrs dödande:

[6.] att af det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dödande må, enligt de närmare bestämmelser, Kong!. Maj:t, kan firma godt meddela, användas ett årligt belopp af högst 7,000 kronor såsom bidrag till belöningar för dödande af spelår, under vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp, än som motsvarar hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalt såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.

53,700: —

■23,400: —

Transport kronor 77,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. 11:0 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

77,100: —

73 Skiften och afvittringar:

[7.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1902 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år 1902 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. ni.:

[8.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. m., nu utgörande 16,601 kronor, må höjas till

16,651 kronor, eller med ............................................... » 50: —

komma nionde hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,684,115: —

Summa ökning kronor 77,150: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma..........................................

»

4,606,965:

Bih. till Riksd. Prof. 1901. Pa Sami. Pa Afd.

74 Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Extra anslag.

Förutom ofvan under punkten 5 begärda extra anslag till

ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet................. kronor

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att å extra stat bevilja till:

[9.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut....................................»a. ' »

[10.] uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp.................................. » .

[11.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[12.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner m. in..... »

[13.] bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas be-

hof....................................................... »

[14.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län........................................... »

[15.] understöd åt frökontrollanstalter................. »

[16.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning............................... »

[17.] bidrag till svenska mosskulturföreningen för anställande af en torfingeniör, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 3,750

kronor, .................................................. »

[18.] understöd åt svenska mosskulturföreningen för uppehållande af dess verksamhet i

öfrigt............................................................ »

[19.] bidrag till åtgärder, i enlighet med i statsrådsprotokollet angifna hufvudgrunder,

för höjande af det mindre jordbruket.... » [20.] de geologiska undersökningarna .................. »

beredande af 7,000: —

31,000: —■ 8,000: — 7,500: — 12,500: —

32,000: —

6,250: — 10,000: —

1,000: —

8,750: —

15,000: —

25,000: — 96,000: —

Transport kronor 260,000: —

75 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[21.] anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander...................... »

[22.] stationerande af ett arraeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande >> [23.] utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgif vande

hafven .........................................................

[24.] arfvoden åt amanuenser och extra biträden

å domänstyrelsens skogsafdelning............. »

[25.] aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna................................................... 51

[26.] resekostnader vid domänförvaltningen, såsom förslagsanslag, .................... .-..I.;...... » .

[27.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag, » [28.] förekommande och hämmande af tuberkel-

sjukdomar hos nötkreaturen.....!................ »

[29.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd................. '

hvarjemte Kongl. Mäj:t föreslår, att i afseende å sistnämnda anslag må gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[30.] att, enligt 1898 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden under år 1902 af riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter å odlingslån kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor.

260,000: —

3,000: —

25,000: —

24,300: — 6,100: —

43,200: — 40,585: — 50,000: — 75,000: —

400,000: —

Transport kronor

927,185

76 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t, att under ifrågavarande hufvudtitel må å extra stat beviljas till:

[31.] afdikningar å ki*onans skogar i de norr-

ländska länen och i Kopparbergs län______ »

[32.] reglering af flottleder i Norrbottens och

Kopparbergs län................... .................... »

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen att medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, må för enahanda ändamål disponeras;

[33.] skogsodlingens befrämjande...............„........... »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen [34.] att medgifva, att för anläggande af en hamn med lastbrygga i Grankullaviken å Öland må af 1901 års skogsmedel användas ett belopp af högst 68,000 kronor;

[35.] att, till betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1902 ett anslag af... »

[36.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprokollet öfver finansärenden den 7 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i jordbruksdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till jordbruksdepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af.................................. »

[37.] att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning till nedannämnda belopp i följande å staterna för till jordbruksdepartementet hörande verk uppförda anslag, nemligen

å staten för landtmäteristyrelsen: anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad, med kronor 744: —;

927,185: —

150,000: — 100,000: —

50,000: —

206,800: —

146,000: —

Transport kronor 1,579,985: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

77 Transport kronor 1,579,985: —

å staten för domänstyrelsen:

anslaget till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifningsoch tryckningskostnader, med kronor 960: —,

å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt tal............................. » 1,800: —

tillsammans kronor 1,581,785: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1901. 1902.

Tionde hufvudtiteln,

omfattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant 1,831,798 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*)

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tionde hufvudtiteln”.

78 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

[1.] att för beredande af bidrag till sjuksköterskors pensionering må från och med år 1902 å riksstatens tionde hufvudtitel anvisas ett årligt förslagsanslag af 8,000 kronor, att användas under följande vilkor, nemligen:

att statsbidrag endast tillkommer teoretiskt och praktiskt utbildad sjuksköterska, som är delegare i någon för ifrågavarande ändamål inrättad pensionsanstalt, för hvilken Kongl. Maj:t faststält reglemente;

att statsbidrag må för hvarje sköterska, äfven om hon är delegare i mera än en dylik anstalt, utgå med högst 30 kronor årligen, dock icke med belopp, öfverstigande hvad som för näst föregående år af eller för sköterskan blifvit i pensionsanstalt insatt;

att styrelsen för sådan pensionsanstalt skall, då densamma önskar komma i åtnjutande af statsbidrag för de i anstalten delaktiga sjuksköterskor, till Kongl. Maj:t ingifva ansökning derom, åtföljd af den öfver anstaltens förvaltning och räkenskaper senast afgifna revisionsberättelse samt förteckning öfver de i anstalten delaktiga sjuksköterskor, upptagande beloppet af de insatser, som för det år, revisionsberättelsen afser, blifvit af eller för en hvar af dem gjorda, äfvensom uppgift om, hvilka af sjuksköterskorna äro delaktiga äfven i annan dylik pensionsanstalt; samt

att sjuksköterska, som uttager af eller för henne insatt belopp, dervid icke må utbekomma jemväl de bidrag af statsmedel, som för henne utbetalts, utan att dessa böra, på sätt Kongl. Magt bestämmer, komma öfriga delegare i pensionsanstalten till godo;

[2.] att Riksdagen i afseende å kostnaderna, för småskolelärares m. il. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1902," må medgifva,

att Kongl. Majt må för nämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den män influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen;

[3.] att Riksdagen må medgifva,

att småskolelärare och småskolelärarinnor, hvilka anställas vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, anordnadt seminarium för bildande af lärare och lärarinnor vid småskolor m. in. och till hvilkas aflönande bidrag af allmänna medel utgår, må erhålla rätt till understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt under iakttagande uti tillämpliga delar af det för anstalten gällande reglemente och med vilkor att veder-

Kongl. Maj:t$ nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

börande seminariestyrelse erlägger de afgifter till anstalten, som enligt reglementet böra för lärarne och lärarinnorna utgå; samt

att lärarne och lärarinnorna må räkna tjenstgöringen vid landstingsseminariernas öfningsskolor sig till godo för rätten till uppflyttning i högre lönegrad;

[4.] att Riksdagen för beredande af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa åt innehafvarne af 15 nya lektors- och 65 nya adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken samt 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar vid tekniska elementarskolan i Hernösand må bevilja ett belopp af 9,965 kronor till höjning af det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. in. för närvarande utgående belopp 69,851 kronor.

Ökningen under denna stat utgöres således af följande belopp, nemligen:

för beredande af bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag, ................................... kronor 8,000: —

höjningen af det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. för närvarande utgående beloppet, 69,851 kronor, med................. » 9,965: —

tillsammans kronor 17,965: —

Om härtill lägges summan af ordinarie anslaget till

pensionsstaten enligt nu gällande riksstat.................... > 1,831,798: —

skulle anslaget till pensionsstaten, enligt Kongl. Maj:ts

förslag, sluta å ett belopp af.......r................................ kronor 1,849,763: —

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt kontant 1,800,652 kronor.

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[5.] att vid Oscar-Fredriksborgs fästningsbyggnad såsom bergsprängare förut anstälde arbetaren Johan Richard Bjurström må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 200 kronor att, utgå från och med början af år 1900;

[6.] att smedsmästaren, föreståndaren för Svea ingeniörbataljons sraides-, fil- och plåtslagareverkstäder Johannes Jonsson Lundberg må från och med månaden näst efter den, då han varder från sin befattning entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp af 750 kronor årligen;

80 Kongl. Maj:ts nåd. 'prof. n:o 1, om statsverket 1901.

[7.] att länsmannen i Daga härad af Södermanlands län Erik Adolf Naesström må för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 900 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked;

[8.] att förre ombudsmannen vid statens jernvägsbyggnader, vice häradshöfdingen Johan Olof Emil Gustaf Olai’ enka Selma Petronella Olai, född Lindwall, och deras dotter Ingrid Ylfva Gustafva må från allmänna indragningsstaten från början af år 1901 åtnjuta, den förra, så länge hon förblifver enka, en årlig pension af 500 kronor, och den senare, till dess hon uppnår aderton år eller, om hon dessförinnan träder i gifte, till dess sådant sker, ett årligt understöd af 100 kronor;

[9.] att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 4,000 kronor;

[10.] att läraren i musik vid högre allmänna läroverket i Kristianstad Pehr Henrik Kernner må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från befattningen såsom lärare i musik vid nämnda läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 1,000 kronor;

[11.] att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Vesterås Carl Johan Johansson må från och med månaden näst efter den, i hvilken han frånträder befattningen såsom vaktmästare vid nämnda läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 600 kronor årligen;

[12.] att lärarinnan vid statens normalskola för flickor Catarina Ådéle Hortence Westman må från och med månaden näst efter den, hvari hon erhåller entledigande från sin anställning vid läroverket, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 1,650 kronor;

[13.] att öfverlärarne vid tekniska skolan i Stockholm Fredrik Theodor Liljehlad och Henrik Nerpin må, hvardera från och med månaden näst efter den, under hvilken han entledigas från sin nuvarande befattning såsom öfverlärare vid nämnda skola, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner, Liljeblad till belopp af 2,400 kronor och Nerpin till belopp af 2,000 kronor;

[14.] att andra lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma Elfrida Ernestina Charlotta Franke må från och med månaden näst efter den, under hvilken hon varder från sin nuvarande befattning entledigad, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

81 Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

årlig pension af 600 kronor, med vilkor dock att, derest hon framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma, pensionen skall för den tid, sålunda vunnen anställning varar, minskas i den mån den nya a/flöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter det nu till henne utgående årsarfvodet;

[15.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1902 anvisas ett anslag å 10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 350 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867;

[16.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1902 anvisas och till Kongl. Maj:ts disposition ställas ett anslag af 22,200 kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst 15 års tid oförvitligen tjenstgjort, afgått från tjensten utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under följande vilkor och bestämmelser i öfrigt:

att lärares eller lärarinnas tjenstgöring afslutats så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjensten afgången lärare eller lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst 50 år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes till 100 kronor årligen; samt

att Kongl. Maj:t må eg a att meddela de närmare föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga;

[17.] att musikläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Arvika Magnus Pehrson må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från musiklärarebefattningen vid nämnda läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 300 kronor årligen;

[18.] att aktuarien vid Sveriges geologiska undersökning Mats Johan Stolpe må från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning vid Sveriges geologiska undersökning afgår, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 3,600 kronor;

[19.] att kommissionslandtmätaren i Gotlands län Johan Victor Schyl må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från sin kommissionslandtmätarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor;

Bill. till Iti k ad. Prof. 1901. 1:a Sami. I:a Afd.

82 Kong!. Majits nåd. grop. nio 1, om statsverket 1901.

[20.] att läraren i hästskötsel och hofbeslag vid landtbruksinstitutet vid Alnarp Olof Persson Beudz må från och med månaden näst efter deri, hvarunder han erhåller afsked från sin anställning vid nämnda institut, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 2,800 kronor;

[21.] att kartografen vid rikets allmänna kartverk Brynte Lindegren må från och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 2,000 kronor;

[22.] att f. d. kartografen C. E. Dahlmans enka Johanna Aurora Elisabeth Dahlman, född Tingvvall, må, så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor att utgå från och med ingången af år 1901; samt

[23.] att anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 15,215

kronor, eller från 1,800,652 kronor till .......................... kronor 1,815,867: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten....................... » 1,849,763: —

blifver slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1902.....................................................kronor 3,665,630: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[24.] att å extra stat för år 1902 må anvisas ett förslagsanslag af i,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

83 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1901 upptagen och sådan den af Kong!. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade sålunda:

Ordinarie:

Extra:

il) ■

anslag för år 1902 utgöra

Summa:

I hufvudtiteln:

II

III »

IV

V . »

VI »

VII

VIII

IX

X _»

summa krön

1,321,000: — 3,854,320: — 652,050: — 33,765,000: - 10,531,482: — 19,354,100: — 7,299,825: — 13,745,644: — 4,684,115: — 3,665,630: — •

• 98,873,166: —

1,421,000: — 4,190,170: -rt- 673,850: — 46,793,400: — 21,467,700: — 28,599,550: — 8,527,700: — 16,508,800: — 6,265,900: — 5,205,630: —

139,653,700: —

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i sammanhang med reglering af utgifterna under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under år 1902 utom hufvudtitlarne å riksstaten anvisa, nemligen :

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar............................. kronor 5,500,000: —

till fullbordande af statsbanan

från Boden till Ytter-Morjärv..... » 722,000: — kronor 6,222,000: _

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och revisionskostnader samt räntor och af betalningar å statsskulden m. in., hvilka Kongl. Maj:t, med åbero-

Transport kronor 145,875,700: —

84 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 145,875,700: — pande af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 11 innevarande januari, *) anser böra i riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 795,000: —

räntor och afbetalningar å statsskulden............... kronor 15,461,900: —

efter afdrag af de ti 11 riksgäldskontoret ingående ränte- och

kapitalbetalningar » 3,989,600: —

förslagsvis...................................... kronor 11,472,300:— » 12,267,300: —

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden.................................... » 1,400,000: —

samt till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande................ » 250,000: —

Summan af dessa belopp....!......................................kronor 159,793,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka sålunda uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1902 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sammanställning åt inkomster och utgifter”.

Riksstat för år 190 2.

86 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

Öfverskott ä statsreglering ärna för år 1899 och föregående år Af öfverskottet å 1900 års statsreglering................................................

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................... 21,578,000 j

bevillningar....................................................................108,550,000

Af riksbankens vinst för är 1900 ........................................................

O <!

T i *

i il

2,000,000

Summa kronor 159,793,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

för år 190 2.

' ! ».i

88 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1902 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten.

Beträffande slutligen de under sjette hufvudtiteln omförmälda anslag: till utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Elfsjö och Huddinge

samt mellan Tumba och Rönninge jernvägsstationer..... kronor 710,000: —

till fullbordande af statsbanan mellan Gellivare

och riksgränsen.................................................................. » 10,407,000: —

samt till fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee............................................................................. » 2,000,000: —

eller tillsammans kronor 13,117,000: —

föreslår, jemlikt nyssnämnda statsrådsprotokoll,*) Kongl. Maj:t, som anser det omförmälda sammanlagda beloppet böra bestridas af upplånta medel, att samma belopp, 13,117,000 kronor, må anvisas till utgående af riksgäldskontoret.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sammanställning af inkomster ock utgifter”.

Stockholm 1901. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kongl. Maj:ts

f . ' l ■ ■ ' i *

nådig» p ro po si t i cot

om statsverket år 1901.

r^.,1 * f | * f' i • ^ VXZ > i

Inkomsterna.

Utgifterna å I—X hufvudtitlarne. Sammanställning af inkomster och utgifter. Propositionens justering.

Inkomsterna.

i

U

Utdrag af protokollet öfver jindnsärenden, Aa/W in/or #aras Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 21 december 1900.

Närvarande:

; ‘ ' i \ ‘ v -KV • %* ' C ' -• ‘•; '; v-:.Vi

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn^

QdelbErg,

Husberg:

• , ' *» . '• *• V •

Hans excellens herr ministern1 för utrikes ärendena Lagerheim anmäldes vara af illamående hindrad att infinna sig.

Sedan, med afseende derå att i särskilda inom generalstabén ööh' flottans stab utarbetade, på’ grund' af nådig befallning af tillkhllade sakkunnig^ personer1 granskade förslag till åtgärder för stärkande af landets försvar1 kostnaderna för de föreslagna' åtgärderna' berKkhåts komma att uppgå* till1 betydande belopp, Hans Kongl. Höghet Kron1prinsefi Regenten arimödat chefen för finansdepartementet^ statsrådet grefve Wachtmeister att yttra1 sin mening angåénde sättet1 för' bestridande af dessafi kostnader, yttrade bemälde departementschef' i' underdånighet:

Enligt hvad jag af cheferna för ländt- och1 sjoföre vår,sdöpatté- Bih. till Riksd. Prof. 1901: 1 Sand.1 V Afd: l*

menten inhemtat, har beräknats, att efter den nya härordningens genomförande, hvilket förutsatts komma att ega rum år 1912, de ordinarie anslagen å riksstatens fjerde hufvudtitel, i riksstaten för år 1901 upptagna till 28,220,084 kronor, komma att uppgå till 45,338,000 kronor och enahanda anslag under femte hufvudtiteln, för år 1901 upptagna till 8,652,295 kronor, till 13,889,004 kronor, ökningen utgör sålunda* under fjerde hufvudtiteln 17,117,916 kronor och under femte hufvudtiteln 5,236,709 kronor, sammanlagdt således 22,354,625 kronor, eller i rundt tal 22,350,000 kronor.

Denna summa är otvifvelaktigt för våra förhållanden så stor, att ett förslag till stärkt försvar, som för sitt genomförande kräfver kostnader af dylik omfattning, måste bygga på den förutsättning, att hos vårt folk rör sig en lefvande öfvertygelse om nödvändigheten af kraftiga ansträngningar för tryggandet af vårt nationela oberoende och en icke mindre stark beredvillighet att underkasta sig de för målets vinnande oundgängliga offer. För visso bedrager man sig ej heller, då man förutsätter tillvaron af denna öfvertygelse och denna offervillighet. Men äfven om man eger rätt att lita härtill, ligger det i sakens natur, att, när det under fredens dagar gäller att bereda sig för den stund, då det kan gälla afgörandet, om vårt folk vidare skall föra en sjelfständig tillvaro eller ej, hänsynen till landets förmåga att bära dryga bördor för försvaret måste göra sig gällande på helt annat sätt än då nämnda afgörandets stund är inne. Det kan ej fordras, att folket skall åtaga sig bördor så stora, att under deras tryck landets utveckling på de många områden, öfver hvilka ett nutida kultursamhälle sträcker sin verksamhet, hämmas eller kanske går tillbaka.

Här inställer sig då frågan: äro de offer, som enligt det ifrågavarande förslaget af landet kräfvas, så stora, att de icke kunna åtagas utan fara för ett hämmande af eller en tillbakagång i dess utveckling?

Då jag nu går att yttra mig rörande denna fråga, tillkommer det mig i min egenskap af chef för finansdepartementet närmast att betrakta densamma såsom en fråga, huruvida budgeten utan att öfverbetungas, så att den för landet medför en alltför dryg skattebörda eller åtminstone icke lemnar utrymme för tillgodoseendet af andra angelägna statsbehof, kan under loppet af de närmaste åren i sig upptaga en ökning i de stadigvarande utgifterna af den betydenhet som den nu ifrågavarande. Det torde för sådant ändamål till en början vara lämpligt att, med utgångspunkt från det antagande, att statens öfriga utgifter kunna betäckas med redan förefintliga poster på budgetens in-

komstsida utan annan förhöjning i dessa än den, som kan uppstå i bredd med samhällets fortgående utveckling på olika områden, äfvensom att dessa inkomstposter ej genom dylik naturlig tillväxt komma att lemna bidrag till bestridande af de ökade försvarskostnaderna, undersöka," huruvida nya statstillgångar utan svenska folkets oskäliga betungande kunna beredas till täckande af dessa ökade kostnader. Jag behöfver naturligtvis icke framhålla, att jag gör nämnda antagande endast för att komma i tillfälle att ur en särskild synpunkt bedöma härordningsförslagets finansiela innebörd. Huruvida och i hvilken mån antagandet må komma att motsvaras af verkligheten är en fråga, hvars besvarande beror af faktorer af så mångskiftande art, att de undandraga sig tillförlitlig pröfning.

Uppställes frågan så, som jag nu formulerat den, kommer den att gälla möjligheten att bereda nya statstillgångar för täckande af en ökad ordinarie statsutgift af 22,350,000 kronor. Vid denna undersöknings verkställande bör dock berörda summa ökas med ett ytterligare belopp, detta beroende därpå, att af de nya statstillgångarna en del måste afses för täckande af statens allmänna behof, de ökade försvarskostnaderna oberäknade. För åt ådagalägga detta anhåller jag att få gå tillbaka till tiden för de vid 1892 års urtima riksdag beslutade reformerna i skatte- och försvarsväsendet.

Den minskning i årlig tillgång, som för staten skulle uppkomma genom det vid nämnda riksdag beslutade eftergifvandet af den då ännu återstående delen af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären, beräknades till 6,700,000 kronor, deraf på grundskatterna belöpte i rundt tal 3,250,000 kronor samt på rustnings- och roteringsbördan likaledes i rundt tal 3,450,000 kronor. Det har alltid varit förutsatt, att den sålunda eftergifna statstillgången skulle af andra inkomster ersättas; och borde, enligt den af dåvarande herr statsministern den 23 september 1892 till statsrådsprotokollet uttalade, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda och af Kongl. Maj:t godkända mening, medel härtill anskaffas, icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter. I underdånig skrifvelse den 27 november samma år uttalade Riksdagen sin anslutning till nämnda mening.

Då chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 14 oktober 1892 framlade en kalkyl i fråga om beloppet och arten af de nya tillgångar, som borde beredas för skatteregleringens genomförande, sammanfattade han sina åsigter i ämnet sålunda, att enligt hans mening i berörda afseende kunde påräknas;

geppm ^ordbruksfastig^etsbeviljningens ^jning $ Jill 6 pre för hvarje

"et...'...... j

i fprm af

?’

V

särskild fastighetsskatt (utgående

tifläggsbeyfllning).....................

serskild inkomstskatt (d:p d:o)

arfsskatt........................................

ökad stämpelskatt........................

summa kronor 6,210,000: — Det återstående beloppet, i rundt tal 500,000 kronor, ansåg departementschefen kunna fyllas genom påräknad ökning af skogsudde!.

Höjningen i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, hvilken åtgärd beräknats medföra en ökad statsinkomst af 660,000 kronor, genomfördes redan vid 1892 års urtima riksdag. Då bevillningen för jordbruksfastighet år 1899 uppgick till 1,412,539 kronor 52 öre, kan den årliga statsinkomst, som uppkommit genom höjningen åt nämnda bevillning, numera upptagas till i rundt tal 700,000 kronor.

Den arfsskatt, hvars införande, såsom nyss blifvit nämndt, år 1892 stäldes i utsigt, kom till stånd vid 1894 års riksdag, då med anledning af en utaf Kongl. Maj:t aflåten nådig proposition sådana ändringar i förordningen angående stämpelafgiften beslötos, hvarigenom den förut bestående bouppteckningsstämpeln förändrades till en efter mera rationela grunder utgående arfsskatt. Det belopp, hvarmed denna arfsskatt kunde antagas komma att öfverstiga den förra bouppteckningsstämpeln, hvilket belopp år 1892 upptogs till 700,000 kronor, beräknades vid skattens införande år 1894 till 1,000,000 kronor och torde, med frånseende af de från år till år helt naturligt förekommande vexlingarna, äfven för närvarande kunna upptagas till sistnämnda belopp.

Genom höjning af stämpelafgiften för andra handlingar än bouppteckningar beräknades år 1892 kunna och böra beredas en ökad statsinkomst af 500,000 kronor. Samtidigt med arfsskattens införande år 1894 underkastades äfven inrikes vexlar, obligationer och depositionsbevis m. fl. affärspapper stämpelafgift, hvarigenom beräknades komma att uppstå en ökad statsinkomst af 800,000 kronor. Den vigtigaste af dessa nya stämpelafgifter, eller den för inrikes vexlar, har emellertid åter bortfallit genom beslut af 1898 års Riksdag. Då denna afgift härvid beräknades lemna staten en årlig inkomst af omkring 600,000 kronor, skulle afkastningen af de återstående nya stämpelafgifterna icke kunna upptagas till högre belopp än 200,000 kronor.

5 Märkas bör vidare, att tilläggsbevillning upptagits i riksstaterna för åren 1893, 1894, 1895 och 1896 med respektive 1,160,850 kronor,

4,400,000 kronor, 4,900,000 kronor och 1,350,000 kronor. Tilläggsbevillniogen utgick för åren 1893 och 1896 med 30 öre för bevillningskropa samt för åren 1894 och 1895 med 1 krona för bevillningskrona. Från utgörande af tilläggsbevillningen voro åren 1893, 1894 och 1895 de befriade, hvilka för inkomst voro taxerade till belopp understigande 800 kronor. Skattelättnaden för de lägst taxerade utsträcktes år 1896 sålunda, att de, hvilka för inkomst voro taxerade till belopp, för hvilka jemnlikt § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen lindring i bevillningen egde rum, skulle, då inkomsten icke uppginge till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppginge till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 15 öre för bevillningskrona, d. v. s. endast half tilläggsbevillning.

För tiden efter år 1896 har deremot tilläggsbevillning icke utgått.

Af de skatter, som voro afsedda att ersätta grundskatterna samt rustnings- och roteringsbördan, bestå sålunda fortfarande endast följande:

höjd bevillning för jordbruksfastighet

arfsskatt ...............................................

nya stämpelafgifter .........................

För grundskatterna, som fullständigt bortfalla med år 1904, samt rustnings- och roteringsbesvären, hvilkas fulla värde från och med samma tid skall ersättas de rustnings- och roteringsskyldige, har sålunda hittills beredts ersättning i nya direkta skatter endast med 1,900,000 kronor, medan de bortfallande skatternas och besvärens årliga värde upptagits till 6,700,000 kronor. Den gynsamma ställning för statsverket, som varit utmärkande för åren efter år 1896, har icke påkallat eller medgifvit fortgång på den beträdda vägen. Men då det nu gäller att beräkna, hvilka nya tillgångar må kunna beredas för täckande af de nya statsbehof, som uppkomma såsom följd af försvarsväsendets nu ifrågasatta utveckling bör vid en sådan kalkyl upptagas ett belopp i direkt skatt af

1,350,000 kronor, motsvarande det årliga belopp af grundskatter, som icke blifvit ersatt af nyss omförmälda nya direkta skatter, och detta innan nya tillgångar för mötande af kostnaderna för härordningen beräknas. Hvad åter angår den bortfallande tillgång, som för statsverket förefunnits i rustnings- och roteringsbesvären och som, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, år 1892 beräknats till i rundt tal 3,450,000 kronor, är förhållandet ett annat,

då den utgift, som i riksstaden betecknar ersättningen eller lindringen till de rustnings- och roteringsskyldige, äfven i sammanhang med den nya härordningen bortfaller. Visserligen kan i fråga om en del af rustnings- och roteringsbesvärens kapitalvärde, nemligen den del som successivt förminskas genom afskrifning af vakansafgifter, icke påvisas ett dylikt bortfallande af statsutgifter i sammanhang med den nya härordningens genomförande, men i öfrigt skulle ju icke heller sagda del af rustnings- och roteringsbördan kunna tänkas fortbestå, sedan försvaret blilvit uteslutande bygdt på den allmänna värnpligtens grund. Någon ersättning för den sålunda upphörande statsinkomsten beliöfver derföre icke uppföras, innan tillgångarne för härordningen beräknas, men i hvarje fall bör iakttagas, att bland de nya skatter, som kunna ifrågakomma, upptages direkt skatt jemväl motsvarande det årliga värdet af sagda besvär, hvilket med afseende på det genom senare tiders prisstegringar ökade värdet af de med besvären förenade prestationer nu kan upptagas till något högre belopp än det år 1892 beräknade, eller 3,450,000 kronor.

På grund af hvad jag nu anfört, bör till det belopp, som uttrycker den ökade årliga kostnaden på landt- och sjöförsvarets ordinarie budget, eller 22,350,000 kronor, i och för den kalkyl, hvarmed jag nu sysselsätter mig, läggas ett belopp af 1,350,000 kronor, till följd hvaraf frågan kommer att gälla, huruvida nya statstillgångar må kunna beredas till en sammanlagd summa af 23,700,000 kronor.

Jag har redan haft tillfälle erinra, hurusom åtagandet af den nya härordningen kräfver betydande offer af det svenska folket. Väl är fosterlandets försvar en angelägenhet af lika vigt för alla samhällsklasser, bemedlade som obemedlade, och den uppoffring af lefvande kraft, som af befolkningen kräfves, är ock lika för alla klasser. De ekonomiska bördor, hvilkas åtagande det nya härordningsförslaget oundgängligen kräfver, äro ock af den omfattning, att alla klasser i samhället måste komma att af dem drabbas. Men då nu för främjandet af en lifssak för landet af detta kräfves en ekonomisk ansträngning tilläfventyrs mera betydande än någon som tillförene under fredens dagar förekommit, måste det ur alla synpunkter anses med billighetens och rättvisans fordringar förenligt, att bördorna så fördelas, att en icke alltför ringa del af dem kommer att särskildt hvila på de förmögnare klasserna i samhället. Denna bördornas fördelning kan endast åvägabringas derigenom, att kostnadsbeloppet till så stor del som möjligt uttages genom direkt skatt. En så mycket större uppfordran att i

möjligaste mån anlita den direkta skatteformen föreligger deruti, att, såsom nyss blifvit erinradt, den hufvuddel af den tillförene bestående direkta beskattningen, som utgjorts af grundskatterna samt rustningsocb roteringsbesvären, till större delen redan bortfallit och under de allra närmaste åren kommer att fullständigt upphöra, utan att hittills hafva till mer än en jemförelsevis ringa del blifvit af annan direkt skatt ersatt.

Bortser man från de ännu återstående och snart upphörande andelarna af grundskatterna samt sådana afgifter, som ega sammanhang med rustning och rotering, upptager det svenska skattesystemet, då fråga är om skatter till staten, ej många former af direkt skatt. Missförhållandet mellan direkt och indirekt beskattning utjemna^ visserligen, då man öfverblickar beskattningen till staten och kommunen såsom ett samladt helt, i sin mån derigenom, att på det kommunala skatteområdet den direkta beskattningen intager det vida större utrymmet. Men intet tvifvel förefinnes derom, att, äfven alldeles frånsedt den nu föreliggande frågan om täckande af den ökade kostnaden för försvaret, en riktigare proportion bör åstadkommas mellan den direkta och den indirekta beskattningen inom statsbeskattningens område.

Menar man med direkta sådana skatter, som utgå för besittningen af ett kapital eller annat förmögenhetsobjekt eller åtnjutandet af en inkomst, och med indirekta sådana, som erläggas vid företagandet af en handling, som anses utvisa skatteförmåga, kunna, grundskatterna samt vissa vakansafgifter oberäknade, bland skatterna till staten endast följande anses såsom direkta, nemligen bevillning af fast egendom samt af inkomst, bevillningsafgifter af särskilda förmåner och rättigheter, lastpenningar samt vissa stämpelafgifter. Den ojemförligt vigtigaste af dessa skatter är bevillningen af fast egendom samt af inkomst, till hvilken jag nedan återkommer. Bland bevillning safgifterna af särskilda förmåner och rättigheter är, jemte bevillningen af vissa handlande och handelsexpediter, som år 1899 uppgått till 275,016 kronor 50 öre, endast bevillningen af bankbolag med sedelutgifningsrätt af någon betydenhet i finansielt afseende. Denna bevillningsafgift inbragte år 1899 ett belopp af 812,228 kronor 54 öre, men, då enligt 1897 års banklagstiftning de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt skall upphöra med utgången af år 1903, kommer nyssnämnda bevillningsafgift att inom den närmaste framtiden bortfalla. De under tullmedlen bokförda lastpenningarna lemnade staten år 1899 en inkomst af 614,079 kronor 3 öro. Denna å en viss näring lagda skatt måsto numera anses föråldrad och skulle antagligen i likhet med öfriga direkta produktionsskatter

redan kafva varit afskaffa^, derest icke vissa betänklighet©*, tid hvilka jag i detta sammanhang icke beböfver närmare uppehålla mig, deremot mott. I alla händelser saknar denna skaft hvarje möjlighet till vidare utveckling.

Flertalet af de under stämpelskatten hörande afgifter äro- af blandad natur, i det att sagda afgifter, jemte det de i många fall temligén direkt träffa kapitalförmögenheten, i andra åter sträcka sina verkningar åt annat håll. Äfven till dessa afgifter återkommer jag nedan och vill nu endast något uppehålla mig vid den bland dem, som bland alla har den mest omisskänliga karaktären af direkt förmögenhetsskatt, eller arfsskatten, såsom man med ett gemensamt namn kan benämna de under § 8 A) i gällande förordning i ämnet upptagna stämpelafgifterna för bouppteckningar, fideikommissbref om fast egendom, gåfvobref, morgon gåfvobref, testamenten och äktenskapsförord. Stämpeln å bouppteckningar förändrades år 1894 från en å den samlade behållningen i boet beräknad skatt af 0,5 och i vissa fall 0,6 procent af behållningen till en å hvarje sterbhusdelegares andel af behållningen beräknad skatt, som efter en i dubbelt hänseende, nemligen i förhållande dels till slägtskapsgradens närhet och dels till arfslotteDS storlek, progressiv skala vexlar från 0,5 till 6 procent.

Denna arfsskatt har under den sista tioårsperioden inbragt följande belopp:

1890 .................................................... kronor 483,435: 92

1891 ................................................... „ 469;573: 39

1892 .................................................. „ 517,792: o*

1893 .................................................... „ 498,745: 36-

1894 ..................................................... „ 715^811: 30'

1895 .................................................. „ 1,164,416: 20

1896................................................ „ 1,175,-880: —

1897 ................................................... „ ^582j320f—

1898 ........................... ....................... 1^715^201: sb-

1899 ........................................................ „ 3,758,204:7 3

Såsom förut blifvit nämndt, beräknades, att de år 1894 rörande bouppteckningsstämpeln och denna närstående afgifter vidtagna förändringar, genom hvilka först sagda stämpel blef en arfsskatt-i egentlig mening, skulle medföra en ökad statsinkomst af i 1,000,000 kronor. Denna beräkning motsvarades icke omedelbart af det verkliga utfallet; först år 1898 uppnåddes till fullo den påräknade inkomstökningen; Att skattens afkastning år 1899 sprungit upp ända till 3,758;204 kronor 73 öre, har berott på ett kändt undantagsförhållande.

9 Arfsskatten, sådan den nu består, är visserligen lägre än motsvarande skatt i vissa andra länder, men kan i och för sig icke sägas vara låg. Maximisatserna äro: i första gruppen (bröstarfvinge, bröstarfvinges afkomling, efterlefvande make) 1,5 procent vid en arfslott af 75,000 kronor; i andra gruppen (föräldrar, syskon, syskons afkomling) 3 procent vid en arfslott af 50,000 kronor och i tredje gruppen (öfriga) 6 procent vid en arfslott af 40,000 kronor. Att redan nu ställa i utsigt en förhöjning i dessa afgifter, hvilka allenast varit gällande i sex år, synes mig icke rådligt. I alla länder har man undvikit att med skatt alltför hårdt drabba arf, som går i rätt nedstigande led. Vid ett dödsfall kunna förhållandena understundom vara sådana, att nödvändigheten att på en gång utbetala ett större belopp i arfsskatt kan, äfven der förmögenhetsställningen är god, vålla betänkliga rubbningar i familjens existensvilkor. Hänsyn af denna art väga mindre vid arffall inom andra och tredje grupperna, men, utom det att de för dessa grupper bestämda maximisatser, respektive 3 och 6 procent vid arfslotter af respektive 50,000 och 40,000 kronor, såsom sagdt, icke äro låga, utvisar statistiken, att det vida öfvervägande antalet arffall tillhör första gruppen. Håller jag mig till 1898 års siffror — 1899 års motsvarande siffror bero på ett undantagsförhållande — utgör stämpelbeloppet för första gruppen med den lägre skattesatsen sammanlagdt 800,503 kronor 97 öre, medan enahanda belopp för andra och tredje grupperna utgöra respektive 405,560 kronor 25 öre och 362,507 kronor 15 öre. Det kan derföre antagas, att eu förhöjning af skattesatsen i andra och tredje grupperna icke, annat än i något undantagsfall, skall inbringa staten någon i mera afsevärd mån ökad inkomst, och det bör vid denna frågas bedömande ej heller lemnas ur i'äkningen, att en betydligare skatteförhöjning lätteligen kan leda till ett kringgående af skatten genom egendomens bortskänkande under lifstiden. Att detta redan nu i icke så alldeles ringa omfattning eger rum, har man varit i tillfälle att iakttaga.

öfvergår jag härefter till den direkta statsbeskattningens hufvudbeståndsdel, eller bevillningen af fast egendom samt af inkomst, skall jag icke länge uppehålla mig vid de egendomligheter i fråga om denna skatts anordning, som länge utgjort och alltjemt utgöra hindret för en tidsenlig utveckling af denna skatteform ■— utveckling ej mindre till större rättvisa i skattebestämmelserna än äfven till större finansiel betydelse för staten — och som derföre utgjort den hufvudpunkt, kring hvilken det långvariga arbetet för skattens reformering Bill. till Riks. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2

rört sig. Jag åsyftar naturligtvis den anordning af bevillningen, enligt hvilken denna är sammansatt af en partiel inkomstskatt och en fastighetsskatt och utgör underlaget för den direkta beskattningen till kommunen. Hurusom bevillningens nyssnämnda dubbelnatur och dess ovilkorliga samband med kommunalbeskattningen, intill dess bevillningen förvandlas till en allmän ren inkomstskatt och nyssberörda samband med kommunalbeskattningen lossas, utgöra oöfverstigliga hinder för tillämpning hos oss af de skatteprinciper, som i de flesta länder stå på dagordningen och i många erhållit en mer eller mindre genomgripande lösning, såsom den fonderade inkomstens högre beskattning, skattefotens successiva stegring i visst förhållande till inkomstens ökning, eller s. k. progressiv beskattning, eller ock blott utsträckning af skattelindringen för smärre inkomstbelopp, beskattning å utdelning i aktiebolag, med flera frågor, har utförligt utvecklats af min företrädare i embetet, då han den 26 februari 1897 inför Kongl. Maj:t anmälde ett af särskilda komiterade utarbetadt förslag till ny bevillningsförordning, och behöfver derföre icke nu i detta sammanhang upprepas. Ett vigtigt steg framåt har frågan om en reform af bevillningsförordningen tagit, sedan med anledning af en af Riksdagen i underdånig skrifvelse den 5 maj 1897 gjord framställning Kongl. Maj:t den 15 oktober samma år nedsatt en komité med uppdrag att afgifva förslag till ändringar i gällande bestämmelser om kommunalbeskattningen i syfte, bland annat, att genom upplösning af det bestående sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten utväg måtte beredas till vidtagande af sådana förändringar i bevillningslagstittningen, hvilka ur statsbeskattningeus synpunkt ansåges önskvärda, men för hvilka den af nämnda samband beroende hänsynen till kommunernas skatteintresse för närvarande lade hinder i vägen, samt denna komité den 18 maj 1900 afgifvit underdånigt betänkande med förslag till, bland andra författningar, förordning angående bevillning af inkomst. Detta betänkande är remitteradt till utlåtande af öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen.

Hufvuddragen af den form, komitén önskat gifva den nya inkomstskatten, har komitén sammanfattat väsentligen sålunda. Komitén har gjort bevillningen till en allmän och ren inkomstskatt. I stället för den nuvarande söndersplittringen i fråga om beskattningsort träder ett system, i hvilket beskattningsorten är endast en. Afdrag för skuldräntor är utan inskränkning medgifvet. Till inkomst i beskattningsafseende hafva hänförts förmögenhetsvinster, likasom afdrag medgifvits äfven för förmögenhetsförluster.

11 Det af komitén upprättade förslaget till bevillningsförordning är, såsom redan af denna korta antydan om förslagets innehåll framgår, sålunda affattadt, att det, i motsats till den nuvarande bevillningsförordningen, medgifver upptagandet i författningen af de nyare beskattningsprinciper, om hvilka jag förut talat. Komitén har visserligen icke i sitt förslag tillämpat principerna om den fonderade inkomstens högre beskattning än den ofonderade och om progressiv beskattning, men komitén har, enligt hvad komitén särskildt framhåller, tillsett, att affattningen af förordningens bestämmelser icke måtte lägga hinder i vägen för införande af högre skattefot för vissa slag af inkomst eller för träffande af de skattetekniska anordningar vid bevillningsprocentens bestämmande, som må erfordras för genomförandet af progression i beskattningen. Komitén har löst frågan om beskattning af inkomst af aktier sålunda, att, medan aktieegaren skattar för hela den honom tillfallande inkomsten, aktiebolaget väl äfven skattar för sin inkomst, men eger rätt till afdrag för ett belopp, motsvarande fyra procent på inbetaldt kapital. I särskildt af komitén afgifvet förslag till förordning angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering är principen om obligatorisk sjelfdeklaration tillämpad.

Bevillningen af fast egendom samt af inkomst har icke, åtminstone icke sedan lång tid tillbaka, varit någon af statens mera betydande inkomstkällor. Dess uppgift har varit att utgöra en fyllnadsskatt, att täcka det behof, som återstått, sedan statens öfriga inkomster blifvit beräknade. Äfven denna uppgift har bevillningen endast i jemförelsevis ringa mån förmått fylla, detta just på grund af dess ofvan framhållna ringa smidighet, dess af skattens dubbelnatur af inkomstoch fastighetsskatt och samband med kommunalbeskattningen beroende brist på förmåga att i sig upptaga sådana skatteprinciper, som kunnat, utan att göra skatten alltför betungande, höja dess afkastning i förhållande till statsverkets behof vid hvarje särskildt tillfälle. Inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst har på grund af nämnda samband med kommunalbeskattningen blifvit och måst blifva eu till skattefoten i hufvudsak konstant post på budgetens inkomstsida. Då ökad inkomst af denna skattetitel skolat uttagas, har detta måst ske genom tilläggsbevillning, hvilken dock icke förekommit i den utsträckning, man på grund af bevillningens natur af fyllnadsskatt kunnat vänta, och hittills aldrig uttagits till högre belopp än 1 krona för bevillningskrona, eller 100 procents tillägg till bevillningen. Af motiveringen till komnumalskattekomiténs betänkande framgår, att komitén vid affattningen af sitt förslag till bevillningsförordning utgått från

bevillningens hittillsvarande natur af fyllnadsskatt och, ehuru komitén stält sig gynsam gent emot principerna om den fonderade inkomstens starkare beskattning och om progressiv beskattning, likväl hufvudsakligen af hänsyn till statsverkets nuvarande goda ställning icke i sitt förslag till bevillningsförordning tillämpat dessa principer. Framgent måste emellertid bevillningens plats i skattesystemet otvifvelaktigt varda en annan och mera betydande. Jemte det nämnda inkomsttitel fortfarande naturligen måste bibehålla sin, för öfrigt äfven af grundlagen densamma anvisade ställning såsom fyllnadsskatt, måste den del af skatten, hvilken kan anses ingå i budgeten såsom en mera konstant inkomstpost, svälla ut till en i finansielt hänseende mera betydande faktor än hittills. Denna slutsats torde af sig sjelf följa ur det ofvan sagda. Utom arfsskatten är bevillningen den enda direkta skatt af någon betydenhet, som ingår i skattesystemet. Förut är framhållet, att, oberoende af de ökade kostnaderna för försvaret, ersättning genom direkt skatt bör beredas för 1,350,000 kronor bortfallande grundskatt. Ytterligare var vid 1892 års reform af skatte- och härordningsväsendet förutsatt, att med direkt skatt skulle ersättas genom lindring i rustnings- och roteringsbesvären afgången årlig statstillgång till belopp af minst 3,450,000 kronor, hvilket ersättningsbelopp visserligen enligt det förut sagda kan tagas i beräkning såsom tillgång för täckande af kostnaderna för den nya härordningen. Men om dessa belopp, samman lagdt 4,800,000 kronor, uttagas genom direkt beskattnings bar man endast fullföljt den af Konung och Riksdag år 1892 samstämmigt godkända plan för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens ersättande. Nu har, såsom jag redan framhållit, i och med behofvet af tillgångar för täckande af de ökade kostnaderna för försvaret, ett nytt kraf på den direkla beskattningens ökande gjort sig gällande. Intet tvifvel synes mig derföre böra råda derom, att icke ett väsentligt högre belopp än det nyssnämnda bör uttagas genom direkt beskattniug.

Den nuvarande inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst, hvilken utgår med 1 procent af uppskattad inkomst samt 0,o 6 procent af jordbruksfastighets och 0,0 5 procent af annan fastighets uppskattade värde, har för år 1900 varit beräknad till 6,000,000 kronor och är jemväl för år 1901 faktiskt beräknad till samma belopp, ehuru i sammanhang med åtgärder för bevillningens upptagande i riksstaten för det år, under hvilket den inflyter, i riksstaten för år 1901 endast upptagits bevillning till halfva det normala beloppet. De belopp, med hvilka bevillningen under de sista åren influtit, hafva dock varit högre

än det sålunda för åren 1900 och 1901 beräknade och i allmänhet har inkomsttitelns afkastning befunnit sig i rask stegring, såsom framgår af följande uppgifter angående de belopp, med hvilka bevillningen af fast egendom samt af inkomst influtit under den senaste tioårsperiodeh:

1890 ............................................... kronor 4,373,879: 70

1891 ................................................ „ 4,416,318: 67

1892 ............................................... „ 4,455,025: 9 5

1893 ................................................ „ 5,224,662: 72

1894 ................................................ „ 5,376,652:81

1895 ................................................ „ 5,515,141: 76

1896 ................................................ „ 5,829,797: 74

1897 ................................................ „ 6,202,336: 29

1898 ............................................... „ 6,846,227: Öl

1899 ................................................. „ 7,314,199: 05;

börande härvid anmärkas, att stegringen från år 1892 till år 1893 väsentligen berott deraf, att bevillningen för jordbruksfastighet från och med sistnämnda år höjts från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Såsom af förestående tabell framgår, har bevillningssumman från år 1897 till år 1899 ökats med öfver 1,100,000 kronor eller med 17,7 procent. För år 1902 har ock statskontoret i dess berättelse angående statsverkets inkomster beräknat bevillningen — enligt den till halfva det normala beloppet nedsatta skattefoten — till 3,500,000 kronor, fcvilket motsvarar en bevillningssumma enligt den normala skattefoten af 7,000,000 kronor.

Då ökad statsinkomst skolat uttagas under formen af bevillning af fast egendom samt af inkomst, har man, såsom förut blifvit erinradt, måst begagna sig af formen af tilläggsbevillning. I mån som större belopp uttagits genom bevillning, har naturligen behofvet af lindring vid skattens utgörande gjort sig gällande i fråga om de lägst taxerade inkomsttagarne, och då lindringen icke, utan att tillika utöfva en icke afsedd inverkan på kommunalbeskattningen, kunnat sättas lika för bevillningen och tilläggsbevillningen, har lindringen måst utmätas rymligare i fråga om den senare bevillningen. Då tilläggsbevillning år 1896 senast uttogs, befriades, såsom redan nämnts, från sådan bevillning inkomster under 1,200 kronor, medan för inkomster från och med 1,200 till 1,800 kronor endast utgjordes half tilläggsbevillning. Med stöd af en på 1891 års bevillningstaxering grundad utredning, hvilken finnes bifogad den till 1893 års Riksdag aflåtna statsverksproposition, bär beräknats, att sagda lättnader verka en minskning med 10 procent af bevillningssumman i dess helhet.

14 Skall bevillningen, såsom den främsta direkta skatten, framgent intaga en mera framskjuten plats i skattesystemet än hittills, måste den utan tvifvel, såsom ju ock redan länge varit allmänt erkändt, undergå en genomgripande reform och intet tvifvel synes mig heller böra råda derom, att icke denna reform bör gå i den af kommunalskattekomitén angifna rigtning eller bevillningens utveckling till en allmän och ren inkomstskatt. Men en dylik reform ingriper på många områden af samhällslifvet och dess genomförande kräfver sin tid. De många af nyssnämnda komité utarbetade författningsförslagen äro, såsom ofvan nämnts, för närvarande under remiss till vederbörande myndigheter och jag vågar ännu icke med bestämdhet angifva den tidpunkt, då förslagen kunna framläggas för Riksdagen. Med åtgärder för ökning af den direkta statsbeskattningen kan emellertid icke anstå till nämnda tidpunkt, utan lärer en sådan ökning böra vidtagas redan från och med det år, under hvilket tillämpningen af den nya härordningen är afsedd att begynna, eller år 1902. Annan utväg återstår då ej än att för detta år anlita formen af tilläggsbevillning. Denna synes då böra bestämmas till 100 procent med nyss omförmälda lättnader. Med utgångspunkt från den beräknade bevillningssumman för år 1902 eller 7,000,000 kronor, bör tilläggsbevillningen tillföra staten en inkomst af 6,300,000 kronor.

Att på grundvalen af den nuvarande bevillningen af fast egendom samt af inkomst uttaga större tilläggsbevillning än 100 process möter af förut anförda orsaker betänklighet, dervid särskild hänsyn bör fästas vid det förhållande, att, medan vid utgörande af den del af tilläggsbevillningen, som belöper på inkomst af kapital och arbete, lättnader kunna beredas de lägst taxerade inkomsttagarne, motsvarande lättnader icke kunna beredas innehafvarne af smärre fastigheter, detta på grund deraf att fastighetsbevillningen har naturen af en fastighetsskatt, en real- eller afkastningsskatt, hvilken utgår i förhållande till fastighetens beräknade afkastningsförmåga och ej tager någon hänsyn till egarens personliga förhållanden. Då emellertid högre belopp i direkt beskattning än det nyss angifna behöfver uttagas, ligger häri en kraftig påminnelse om behofvet af den å bane bragta reformen af bevillningslagstiftningen.

Det lärer icke af mig fordras, att jag i detta sammanhang och innan ännu utredningen af skattefrågan blifvit hos vederbörande myndigheter bragt till slut skall närmare yttra mig angående de nya grundsatser i fråga om bevillningens anordning, soin af kommunalskattekomitén föreslagits. Såsom jag redan antydt, synas de mig i stort sedt gå i

rätt rigtning. Att hvad det finansiela utbytet beträffar jemföra den nuvarande bevillningen af fast egendom samt af inkomst med en allmän inkomstskatt sådan som den af komitén föreslagna är för visso ingen lätt sak. Till minskning i afkastningen kommer att verka det allmänt medgifna afdraget för skuldräntor äfvensom otvifvelaktigt äfven fastighetsbeskattningens utbytande mot skatt för inkomst af fastighet, ehuru såsom motvigt i sistnämnda hänseende i sin mån kommer att verka den effektivare beskattningen al inkomsten utaf skogsrörelse, hvilken inkomst för närvarande, enligt hvad kändt är, på grund af bevillningsförordningens affattning icke drager den beskattning, som rätteligen vederbort. Ökning af bevillningssumman kan åter förväntas genom införandet af obligatorisk sjelfdeklaration och genom aktieutdelningars beskattande hos aktieegarne. Ansluter man sig derjemte till principerna om progressiv beskattning och starkare beskattning af den fonderade inkomsten — det sistnämnda må nu komma att ske genom högre skattefot för sådan inkomst eller genom en fristående förmögenhetsskatt — är det klart, att tillämpningen af dessa grundsatser äfven skall resultera i en ökning af bevillningssumman.

Utan att nu vidare inlåta mig på några beräkningar i de nämnda afseendena, hvilket för öfrigt med det förefintliga statistiska materialet skulle förete väsentliga svårigheter, anser jag mig vara berättigad antaga, att en reform af bevillningsförordningen, företagen i syfte att vinna större rättvisa och jemnhet i beskattningen, utan att i sammanhang dermed ökad statsinkomst omedelbart åsyftades, borde företagas sålunda att genom noggrant afpassande af de nya bestämmelserna bevillningen komme att inflyta med belopp ungefärligen motsvarande hvad före reformen varit normalt. Man har då funnit en ram, inom hvilken i fall af behof en ökad beskattning med större lätthet än förut kan uttagas; och då man vid föregående tillfällen ansett sig kunna ålägga dubbel bevillning (bevillning och tilläggsbevillning), om ock med vissa lättnader, bör det, sedan bevillningen blifvit förvandlad till en rationel inkomstskatt, väl kunna låta sig göra att, när sådant för statens behof oundgängligen erfordras, på denna väg uttaga ett belopp, som svarar mot bevillning och tilläggsbevillning, denna senare bestämd till en och en half gånger bevillningens belopp. Dock förutsätter jag, att skatten icke bör sättas till så högt belopp, utan att de större inkomsterna dragas in under skatten i icke oväsentligt starkare proportion än de mindre.

Den efter nuvarande skattefot utgående bevillningen jemte 100 procents tilläggsbevillning med förut omförmälda lättnader i don senare kunna beräknas för år 1902 lemna en afkastning af 13,300,000 kronor.

16 Att, sedan bevillningslagstiftningen blifvit reviderad, genom bevillning eller inkomstskatt (möjligen i förening med en supplementär förmögenhetsskatt såsom form för den fonderade inkomstens högre beskattning) uttaga ytterligare 4,200,000 kronor, hvarigenom den samlade bevillningssumman skulle komma att motsvara en efter nuvarande regler utgående bevillning med tilläggsbevillning, den senare bestämd till en och en half gånger bevillningens belopp utan de nyssnämnda lättnaderna, kan icke sägas komma att innebära ett öfverdrifvet betungande af de skattskyldige, helst om man besinnar, att med den årliga stegring, bevillningssumman hittills utvisat, sagda summa antagligen vid den tidpunkt, då fulla höjningen af skatten skulle behöfva tagas i anspråk, skall hafva ökats så mycket, att till äfventyrs skattefoten då ej behöfver höjas till det belopp, som nu skulle erfordras för det behöfliga skattebeloppets uppbringande, ökningen i bevillningssumman har utgjort:

från år 1895 till år 1896: kronor 314,655: 9 8 „ „ 1896 „ „ 1897: „ 372,538: 55

„ „ 1897 „ „ 1898: „ 643,890: 72

„ „ 1898 „ „ 1899: „ 467,972: 04

eller i medeltal under dessa fyra år 449,764 kronor 32 öre om året. Visserligen har den nu åsyftade perioden varit en tid af ovanligt kraftig ekonomisk utveckling för landet, hvilken utveckling icke kan antagas komma att framgent orubbadt fortgå, men å andra sidan bör ej heller lemnas ur sigte, att, såsom jag längre fram får tillfälle att något närmare utveckla, den senare tiden för vårt land medfört en tillväxt i dess kapitalförmögenhet, som tidigare varit utan motstycke. Landets ekonomiska nivå har omisskänligen höjts och de under den gångna tiden samlade kapitalen komma äfven under mindre gynsamma konjunkturer att lemna sin afkastning.

Att såsom tillgång för täckande af kostnaderna för härordningen upptaga en ökad inkomst af bevillningen till belopp af 10,500,000 kronor torde under sådana förhållanden icke anses förmätet.

Förslaget till ny värnpligtslag förutsätter tillkomsten af en hittills hos oss icke förekommande form af direkt beskattning. Enligt § 4 i detta förslag skall nemligen den, som på grund af oförmåga till tjenst vid rikets försvar frikallas från värnpligtens fullgörande eller som får uppskof med inskrifning, för hvarje år, hvarunder han sålunda undgår att tillhöra beväringen, erlägga en skatt till staten, under benämning värnskatt. Rörande värnskattens belopp, dess påförande, uttagande, redovisning och användande hänvisas i nyssnämnda författningsrum till särskild lag, hvartill förslag för närvarande är under utarbetning.

17 I motiveringen till det af generalstaben afgifna förslag till härordning (sid. 96 och 97) anföres, bland annat, att oduglighet till krigstjenst och oduglighet till arbete eller enskildt förvärf alldeles icke äro med hvarandra öfverensstämmande eller liktydiga begrepp och att, då den, som frikallats från värnpligtens fullgörande, onekligen undgår ekonomiska uppoffringar, men står i skuld till staten för åtnjuten uppfostran och andra fördelar, värnskatten näppeligen kan betraktas såsom en orättvis eller obillig pålaga. Instämmande häri hänvisar jag i öfrigt till hvad i sagda motivering anföres. I fråga om värnskattens belopp föreligger ännu intet förslag, men vid ett föregående tillfälle — i det inom generalstaben år 1890 utarbetade förslag till värnpligtslag — var föreslaget, att värnskatten icke finge understiga 3 kronor, men i öfrigt för en hvar, som erlade bevillning enligt andra artikeln i bevillningsstadgan, skulle uppgå till lika belopp med sagda bevillning.

På frågans nuvarande ståndpunkt kan naturligen icke någon exakt beräkning företagas angående det belopp, en värnskatt må komma att tillföra statskassan, men i och för den nu förevarande kalkylen torde beloppet approximativt kunna upptagas till 500,000 kronor.

Jemför man vår svenska budget med de flesta andra länders, störres som mindres, faller genast i ögonen den undanskjutna ställning, stämpelskatten hos oss intager. I Frankrike beräknades sålunda stämpelskatten (med inberäkning af de med denna skatt till deras skattepolitiska natur likstälda inregistreringsafgifterna m. fl. afgifter) för år 1899 till 711,649,400 francs eller 21 procent af samtliga statsinkomster. I Belgien beräknades enahanda afgifter för samma år till 52,060,000 francs eller

II procent af statsinkomsterna. I England uppgingo stämpelafgifterna under budgetåret 1898—1899 till 23,649,341 pund sterling eller omkring 19 procent af samtliga statsinkomster. I Holland beräknades nu ifrågavarande afgifter för år 1899 till 20,732,000 floriner, motsvarande 14 procent af statsinkomsterna. I Sverige deremot är stämpelafgiften i riksstaten för år 1901 beräknad till allenast 5,000,000 kronor, hvilket belopp motsvarar endast 4,2 procent af samtliga till 118,341,000 kronor upptagna statsinkomster. Skilnaden varder än mera i ögonen fallande, då man besinnar, att — oafsedt att kortstämpelafgiften med omkring

140,000 kronor ingår under inkomsttiteln stämpelafgift, dit den äfven hänföres i vissa andra länder — stämpelafgiften består af två till sin natur sins emellan helt olikartade afgifter, af hvilka den ena, stämpelafgiften för statsmyndigheternas expeditioner, icke är en skatt i egentlig

Bih. till Rilcsd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 3

mening, utan afser att ersätta staten vissa den eDskilde genom det allmännas försorg lemnade tjenster, medan den andra, stämpeln till enskilda handlingar, är en skatt på transaktioner eller på öfverflyttning af värdebelopp från en band till en annan. Den förra af dessa afgifter, stämpelafgiften för expeditioner, bar sedan läng tid tillbaka bär i landet varit ganska utvecklad, under det att åter den senare, den egentliga skatten, först på sista tiden börjat i något mera utsträckt omfattning tagas i anspråk för fyllande af statens behof.

Obenägenheten för en kraftigare utveckling af stämpelbeskattningen bar bär i landet varit påfallande och framträder i bjert motsats till den stora användning, sagda beskattning, såsom nyss nämnts, erhållit i vissa andra länder. I samtliga ofvan omförmälda länder intaga stämpelafgifterna och med dem likartade afgifter å egendoms öfvergång från en band till en annan en större plats i budgeten än t. ex. tullinkomsterna; i Frankrike inbringa de nära dubbelt så mycket som tullarna; i Holland mellan två och tre gånger så mycket; särskilda poster i stämpeltarifferna böjas och sänkas i dessa länder ofta i mån som statens behof ökas eller minskas. Denna olikhet bär nog sin förklaring. I kapitalstarka länder med af ålder rikt utveckladt näringslif bar staten tidigt och i stor utsträckning begagnat sig af den lätt tillgängliga utvägen att med skatt belägga de värdebelopp, som öfvergå från en band till en annan och sålunda likasom visa sig. Sedan lång tid tillbaka bar derföre bos den skattdragande allmänheten den föreställningen rotfäst sig, att hvarje handling, hvarigenom någon öfverlåter en rättighet eller åtager sig en förbindelse, skall draga stämpel. Detta bar, som sagdt, ingått i det allmänna föreställningssättet och skatten bäres, enligt hvad från sakkunniga båll vitsordas, i allmänhet med lätthet. Sos oss bar det icke varit så. Landets fattigdom på kapital bar i äldre tider icke inbjudit till ett vidsträcktare anlitande af denna skatteform och, då med stigande kapitaltillgång och ökade statsutgifter anledningar uppstått till ökad användning af stämpelskatten, bar, der skatten icke hatt stödet af gammal häfd, öfvertygelsen om rättmätigheten af denna skatteform haft svårt att vinna insteg. Här är icke stället att utveckla de skäl af olika slag, som pläga anföras för att begrunda stämpelskattens rättighet till en plats i skattesystemet. Det må vara nog att erinra derom, att det mest talande skälet lärer vara det, att, då vid inkomstskattens påförande mycken inkomst, särskildt inkomst af kapital, lyckas undandraga sig beskattning, stämpelskatten, som träffar kapitalet vid dess framträdande, verkar som ett komplement till inkomstskatten. Att skattens verkan ock i stort sedt blifver denna, är otvifvelaktigt,

men lika gifvet är, att skatten till följd af sitt auläggningssätt stundom måste komma att drabba, der skatteförmågan är ringa. Lättheten att uppvisa fall, der skattens verkan icke varder den afsedda eller snarare motsatsen till den afsedda, har stått i vägen, då en vidare utveckling af skatten varit ifrågasatt. Härvid bör dock erinras om den gamla satsen, att i ett utveckladt samhälle kräfves ett flertal skatteformer. Det låter sig icke göra att uttaga statens hela skattebehof i omedelbart förhållande till hvarje individs skatteförmåga. Men hvarje skatt, som icke är anlagd i ett sådant förhållande, måste stundom drabba på ställen, der ringa skatteförmåga finnes. Framför allt gäller detta om den stora gruppen af indirekta skatter, tullar och andra konsumtionsskatter, hvilka dock ingen stat kan undvara. Naturligen bör man söka anordna så, att de antydda menliga verkningarna af skatterna i möjligaste mån reduceras. Att de aldrig helt kunna undvikas, får icke utgöra något skäl för staten att afstå från användandet af en viss skatteform.

I mån som vårt lands nationalförmögenhet, dess handel och industri allt mer tillväxa och i bredd dermed ock statsutgifterna ökas, lärer stämpelskatten äfven hos oss böra och kunna komma till utsträcktare användning.

Ett vittnesbörd om den föga framträdande plats, stämpelskatten hos oss intagit, ligger äfven deruti, att intill senaste tid man i regeln icke ansett sig kunna stadga stämpelafgift för andra handlingar än sådana, som måste företes inför offentlig myndighet för någon åtgärd. Om man bortser från bouppteckningsstämpeln, om hvilken jag redan förut i sammanhang med arfsskatten talat, utgjorde sedan gammalt stämpeln till lagfarter och inteckningar hufvudstommen bland stämpelafgifterna. De afgifter, som jemte dessa förekommo, voro af mindre betydenhet. En ringa motsvarighet till den i andra länder brukliga omfattande stämpelbeskattningen af affärspapper förefans i den fixa stämpeln af 1 krona för utrikes vexel.

Jemte det bouppteckningsstämpeln år 1894 förvandlades till en verklig arfsskatt, togs samma år det första mera afsevärda steget till utveckling af stämpelbeskattningen äfven i öfrig!. En för ändamålet tillsatt komité hade föreslagit införandet af stämpelafgifter för vissa slag af affärspapper. I fråga om vexlar föreslog komitén, med förändring af den förut stadgade fixa 1-kronestämpeln för utrikes vexlar, att med vissa särskilt angifna undantag både inrikes och utrikes vexlar skulle draga en proportionel stämpel af i medeltal y2 per mille, sålunda närmare bestämd, att stämpeln skulle utgöra 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusen-

tal kronor. Enahanda stämpel föreslogs för depositionsbevis, skuldebref och handlingar, innefattande inkassering suppdrag. För obligationer föreslogs en afgift af 0,3 procent eller 30 öre för belopp, ej öfverstigande 100 kronor, och derutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt hundratal kronor. För anvisningar ä bankräkning samt postremissvexlar föreslogs en fix afgift af 10 öre stycket. Komitén hade äfven tagit i öfvervägande lämpligheten att stadga stämpelafgift för aktier, men af anförda skäl afstått från tanken härpå. Komitén beräknade det finansiela utbytet af de föreslagna nya stämpelafgifterna (utom arfsskatten) sålunda:

Depositionsbevis ....................................................... kronor 335,000: —

Skuldebref..................................................................... „ 274,000: —

Vexlar .......................................................................... „ 693,000: —

Handlingar, innefattande inkasseringsuppdrag ... „ 20,000: —

Obligationer................................................................. „ 60,000: —

Bankanvisningar och postremissvexlar............... „ 210,000: —

Summa kronor 1,592,000: —

Sedan komiténs berörda förslag blifvit genom nådig proposition för Riksdagen framlagda, godkände Riksdagen de föreslagna stämpelafgifterna för depositionsbevis (dock med frihet för bevis å belopp, ej öfverstigande 100 kronor, samt med vissa lägre afgifter för bevis å belopp, ej öfverstigande 500 kronor), för vexlar och handlingar, innefattande inkasseringsuppdrag, samt för obligationer, hvaremot Riksdagen afslog förslagen om stämpel för skuldebref, bankanvisningar och postremissvexlar. Den sålunda för vexlar och handlingar, innefattande inkasseringsuppdrag, införda stämpelafgiften afskaffades emellertid åter, hvad inrikes vexlar och inkasseringshandlingar angår, vid 1898 års riksdag.

Att inom stämpelbeskattningens område föreligger ett ännu till stor del obrutet fält för upptagande af inkomster för staten, framgår af det förut sagda. Men på samma gång manar den motvilja mot denna skatteform, som ofta vid förhandlingar om dess vidare utveckling hos oss kommit till synes, att framgå med varsamhet. Utan att man behöfver ifrågasätta någonting motsvarande de vidt omfattande system af stämpelskatter, som i flertalet andra länder förefinnas, kan dock utan den allmänna rörelsens oskäliga betungande från denna skatteform hemtas ett afsevärdt bidrag till bestridande af de ökade kostnaderna för försvaret. Ofvan omförmälda, vid 1894 års riksdag föreslagna stämpel för skuldebref möttes med afgjord obenägenhet inom Riksdagen och torde derföre måhända icke böra på nytt ifrågasättas, men stämpeln för inrikes vexlar, som afskaffades vid en tidpunkt, då statens finanser voro exceptionelt

göda, bör åter kunna införas, då staten är i behof af densamma. Denna stämpel beräknades år 1898 inbringa 600,000 kronor. Likaså bör den allmänna rörelsen icke blifva betungad, om för bankanvisningar införes en fix stämpel af 10 öre, såsom år 1894 föreslogs, samt för postremissvexlar en likaledes fix stämpel, som, i enlighet med hvad kammarrätten och statskontoret i deras öfver ofvan omförmälda komitébetänkande afgifna utlåtande föreslogo, torde kunna bestämmas till 20 öre. Enligt de af sagda komité följda beräkningsgrunder skulle stämpelafgifter till nu angifva belopp för baukanvisningar och postremissvexlar inbringa, lågt räknadt, 330,000 kronor.

I stämpel för inrikes vexlar, bankanvisningar och postremissvexlar borde sålunda kunna inflyta ett belopp af sammanlagdt omkring 930,000 kronor, hvilket torde kunna afjemnas uppåt till 1,000,000 kronor. Dessa stämpelafgifter komme att. i alldeles öfvervägande grad drabba de förmögnare klasserna, framför allt affärsverlden. Att denna skulle iafsevärd mån betungas genom ett bidrag till det allmänna till nyssnämnda belopp, lärer icke kunna påstås. Deremot är det en gifven sak, att, såsom ock vid föregående tillfällen blifvit framhållet, den form, under hvilken beloppet vore afsedt att uttagas, komme att i någon mån verka besvärande för rörelsen. Denna besvärlighet minskas dock i mån som under tidens lopp allmänheten hinner vänja sig vid dessa stämpelafgifter. Allt för stor vigt lärer ej heller behöfva fästas vid den stundom uttalade farhågan, att stämpelbeläggning af nu ifrågavarande papper skulle motverka deras användande. Vårt ekonomiska lif får väl anses hafva vuxit sig så starkt, att en sådan påföljd af skatten icke torde vara att befara.

Den stämpelafgift, som skall utgöras vid lagfart å köpe- eller bytesbref angående fast egendom, har sedan år 1857, då afgiften faststäldes till 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af fastighetens värde, varit oförändrad, allenast med det undantag att år 1883 afgiften för det fall, att lagfart söktes för aktiebolag, som icke drefve bankrörelse, höjdes till 1 krona 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af fastighetens värde. Redan i den omständighet att sagda lagfartsslämpel närmare ett hälft århundrade utgått med oförändradt belopp, oaktadt den nedgång i penningevärdet, som under tiden egt rum, kunde ligga ett skäl att genom afgiftens höjning återföra skatten till det belopp, hvarmed den afsetts att träffa fast egendom vid dess öfvergång till annan egare. Men härtill kommer ytterligare, att den vid lagfarter utgående stämpel äfven till sin i författningen stadgade siffra direkt minskats. Utöfver stämpeln till köpe- eller bytesbrefvet skulle nemligen före år 1875 för fastebrefvet erläggas en stämpel, som ännu år 1874 utgick med 15 öre

för hvarje fulla 100 kronor af värdet, ehvad det utgjordes af egendom i stad eller på landet, men genom den vid samma ärs riksdag antagna stämpelförordning ökades med eu tilläggsstämpel, motsvarande den vid landtdomstol indragna lösen för dessa handlingar, och belädes derefter fastebref med olika stämpelbelopp i stad med egen domstol, i stad, som lydde under landsrätt, och å landet. För egendom å landet skulle erläggas 35 öre för hvarje fulla 100 kronor af värdet till och med

20,000 kronor och sedermera 25 öre för hvarje fulla 100 kronor.

Denna stämpel har emellertid upphört att utgå, sedan genom förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom fastebrefven blifvit ersatta med lagfartsbevis.

I nådig proposition till 1883 års Riksdag föreslogs, att såsom vederlag för den bortfallna fastebrefstämpeln stämpeln för köpeoch bytesbref skulle höjas med 15 öre från 60 öre till 75 öre för 100 kronor af fastighetens värde. Den sålunda föreslagna höjningen i lagfartsstämpeln blef emellertid, jemte flera andra af då för Riksdagen framlagda förslag rörande försvars- och skatteväsendet föranledda stämpelförhöjningar, af Riksdagen afslagen såsom följd deraf, att sist omförmälda förslag icke vunno Riksdagens bifall.

Under nuvarande förhållanden, då behof af ökade statsinkomster kommer att föreligga, kunde väl ifrågasättas att höja den allmänna lagfartsstämpeln från 60 öre till 1 krona. Stannar man vid en förhöjning med 15 öre från 60 öre till 75 öre, då i allt fall afgifterna vid lagfart på landet varda väsentligt lägre än de voro för närmare 50 år sedan, bör all nödig varsamhet anses vara iakttagen. För bibehållande af samma proportion som hittills mellan den allmänna lagfartsstämpeln och den lagfartsstämpel, som bör af aktiebolag utgöras, torde den senare böra höjas till 1 krona 50 öre.

Stämpelafgifterna för köpe- och bytesbref (efter så väl 60 öre som 1 krona 20 öre för 100 kronor) inbragte:

år 1897 ............................................ kronor 1,597,565: so

„ 1898 ............................................ „ 2,248,382: 2o

,, 1899 ............................................ „ 1,979,367: so

eller i årligt medeltal för denna treårsperiod kronor 1,941,771: 93, i rundt tal således omkring 2,000,000 kronor. En förhöjning af lagfartsstämpeln med en fjerdedel af dess nuvarande belopp kan således beräknas komma att lemna staten en inkomst af 500,000 kronor. Lägges härtill den förut beräknade stämpeln för inrikes vexlar, bankanvisningar och postremissvexlar, skulle af nya eller höjda stämpelafgifter kunna påräknas en ökad inkomst af 1,500,000 kronor.

23 När under de senast förflutna två årtiondena fråga varit om beredande af nya tillgångar för fyllande af statens ökade behof, har städse bland de skatter, som kunde komma i fråga att i första rummet anlitas, nämnts beskattning å tillverkningen af maltdrycker. Redan den 30 juni 1881 afgaf den för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning år 1877 tillsatta komité på nådig befallning särskild! betänkande angående beskattning af maltdrycker och föreslog dervid påläggande af eu maltskatt för det malt, som uppmättes eller uppvägdes för dryckestillverkning. Detta förslag blef emellertid icke för Riksdagen framlagdt. Eu ny, för ändamålet tillsatt komité afgaf derefter i betänkande af den 11 december 1891 förslag till förordning angående beskattning af maltdrycker, enligt hvilket förslag vid tillverkning af maltdryck skulle, med undantag hufvudsakligen för tillverkning för husbehof, erläggas ti 11verkningsskatt med 10 öre för hvarje kilogram torkadt, rostadt eller brändt malt, som auvändes för tillverkningen. Sedan Kongl. Maj:t uppdragit åt samma komité, förstärkt med ett par nya ledamöter, att, med anledning af ett utaf finansdepartementets kontroll- ochjusteringsbvrä den 8 oktober 1892 afgifvet utlåtande, taga under förnyad ompröfning den i komiténs förenämnda betänkande omhandlade frågan om drickats undantagande från beskattning samt att afgifva förslag till sådana ändringar uti och tillägg till de af komitén utarbetade författningsförslag, som kunde erfordras för beredande af skattefrihet för dricka, afgaf komitén den 26 november 1892 förnyadt utlåtande. I det nya af komitén utarbetade författningsförslaget befriades från tillverkningsskatt den, hvilken ej till afsalu tillverkade annan maltdryck än svagdricka, hvarmed i förordningen förstods sådan maltdryck, hvars stam vört ej hade högre extrakthalt än 5 procent.

I sitt betänkande af den 11 december 1891, deri icke föreslagits skattefrihet för svagdrickstillverkuing, uppskattade komitén maltskattens afkastning till 3,300,000 kronor, hvarifrån borde afgå den till 300,000 kronor beräknade kontrollkostnaden, då en behållen inkomst af omkring

3,000,000 kronor återst.ode. I fråga om beloppet af den nedsättning, som af svagdrickats undantagande från skattens tillämpning kunde föranledas i den uti nyssnämnda betänkande meddelade beräkning angående maltskattens afkastning, har komitén uti sitt betänkande af den 26 november 1892 framhållit, att dylik beräkning mötte svårighet, bland annat på den grund, att det vore ovisst, i hvad mån de bryggerier, hvilka tillverkade så väl svagdricka som starkare maltdrycker, komme att fortsätta med svagdrickstillvorkniugen, eller huruvida denna komme att öfvertagas af särskilda bryggerier. Enligt af komitén verkstälda

beräkningar skulle skatteminskningen utgöra minst 300,000 kronor, men i den mån svagdrickstillverkningen komme att handhafvas af särskilda bryggerier komme minskningen att ökas, så att den möjligen kunde uppgå till 900,000 kronor.

Då, på sätt förenämnda komité anfört, maltdryckerna, om de ock af många anses som en nödvändighetsvara, dock ofta torde användas så, att de böra i likhet med andra alkoholhaltiga drycker hänföras till njutningsmedlens klass, samt förbrukningen af dessa drycker numera blifvit så vidsträckt, att en måttlig skatt bör kunna lemna statskassan ett afsevärdt tillskott, lära maltdryckerna få betraktas som ett lämpligt skatteobjekt. Såsom sådant hafva de ock anlitats i flertalet andra länder. Skattens belopp bör bestämmas så, att den å ena sidan icke verkar för allmänheten betungande, men att den å andra sidan lemnar staten så stor inkomst, att införandet af en ny konsumtionsskatt, som alltid medför vissa rubbningar i förut bestående förhållanden, må vara motiveradt.

För bedömande af frågan om skattens belopp är af vigt att ega kännedom om den utsträckning, hvari maltdrycker för närvarande tillverkas. I detta afseende tillåter jag mig meddela följande uppgifter.

1891 års maltdryckskomité infordrade genom länsstyrelserna uppgifter från samtliga bryggerier angående maltförbrukningen och tillverkningen af maltdrycker under år 1890. Enligt dessa uppgifter skulle sagda år hafva afverkats 358,050 deciton malt, samt deraf hafva tillverkats

37,980 hl. porter 944,649 „ Öl och 1,210,714 „ dricka tillsammans 2,193,343 hl.

De nyssnämnda uppgifterna underkastades sedermera af svenska bryggareföreningen en ingående granskning och kompletterades delvis med nyinhemtade uppgifter, hvarefter föreningen beräknade maltåtgången under år 1890 till 357,118 deciton, hvaraf

251,046 dt. användts till Öl och porter och 106,072 „ till dricka, samt maltdryckstillverkningen till

928,711 hl. Öl och porter samt 924,447 „ dricka

tillsammans 1,853,158 hl.

1898 års maltdryckskomité (för afgifvande af betänkande angående maltdrycksförsäljning) har äfven infordrat uppgifter angående maltdrycks-

tillverkningen, nemligen under 1897, och skulle tillverkningen enligt dessa uppgifter hafva uppgått till: af öfverjästa drycker

44,934 hl. porter

26,467 „ svensköl 1,156,487 „ svagdricka

„ underjästa drycker

1,164,851 hl. Öl

175,110 „ dricka tillsammans 2,567,849 hl.

Denna tillverkning kan ock, för bättre jemförelses skull, grupperas sålunda

44,934 hl. porter 1,191,318 „ Öl 1,331,597 „ dricka tillsammans 2,567,849 hl.

Maltdryckstillverkningen har alltså från 1890 till 1897 ökats med 714,691 hektoliter, om man jemför med bryggareföreningens siffror för 1890, eller, om man anser riktigare att jemföra de båda komitéernas uppgifter, åtminstone med 374,506 hektoliter. I procent uttryckt skulle ökningen utgöra 17 eller 38 procent, beroende på hvilket belopp man antager för 1890.

Jemför man deremot endast tillverkningen af Öl och porter under de två åren, så blir ökningen 26 å 33 procent, således ungefär 4 procent om året.

Att tillverkningen af maltdrycker alltjemt ökas, synes äfven af kommerskollegii uppgifter, enligt hvilka tillverkningen af Öl och porter uppgick

år 1896 till 1,191,892 hl.

„ 1897 „ 1,221,507 „

„ 1898 „ 1,309,338 „

utvisande en ökning af mera än 9 procent på två år.

För att ur maltdryckstillverkningen år 1897 beräkna maltåtgången samma år kan man använda de af bryggareföreningen ur uppgifterna för 1890 erhållna utbytestalen. Enligt dessa skulle af 100 kilogram malt erhållas

3,7 hl. underjäst Öl

8,4 „ „ dricka

3.6 „ öfverjäst Öl

9.7 „ „ dricka,

Bih. till Riks. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

hvarjemte kan antagas ett utbyte af 3 hektoliter porter af samma maltqvantitet. Med dessa antaganden skulle maltåtgången år 1897 hafva varit 459,569 deciton. Ökningen i maltafverkningen under åren 1890— 1897 har således uppgått till ungefär 102,000 deciton eller 28 procent d. v. s. 4 procent om året.

Då, såsom ofvan visats, maltdryckstillverkningen fortfarande är stadd i jemn tillväxt, kan man tryggt antaga, att densamma år 1903 torde hafva växt med 20 å 24 procent utöfver hvad den var 1897. Skulle emellertid maltdrycker underkastas beskattning, hvilken dock ej kan börja förrän allra tidigast den 1 oktober 1902, kommer väl till följd af prisstegringen tillverkningen att något minskas, men denna minskning kan ej gerna uppgå till mera än 20 procent, hvarför man kan med säkerhet antaga, att tillverkningen under första tillverkningsåret efter beskattningens införande kommer att uppgå till åtminstone samma belopp som 1897.

Utaf det malt, som år 1897 afverkades, användes

333,558 dt. till underjästa drycker och porter 126,011 „ „ svensköl och svagdricka

summa 459,569 dt.

Maltskatten kan antingen, såsom af 1891 års maltdryckskomiié föreslagits, fixeras till visst lika belopp för hvarje kilogram malt, eller ock, såsom af svenska bryggareföreningen i ett år 1894 till Kongl. Maj:t ingifvet förslag till maltdrycksbeskattning föreslagits, göras progressiv i förhållande till den vid vederbörande bryggeri förekommande maltafverkning. Vidare har, såsom ofvan anförts, ifrågasatts att från beskattningen undantaga svagdricka. Det lärer icke ifrågasättas, att jag skulle rörande dessa vigtiga frågor i förevarande sammanhang uttala en definitiv mening. I och för den beräkning, hvarmed jag nu sysselsätter mig, tillåter jag mig emellertid antaga, att svagdricka borde undantagas från beskattning och att till vederlag för den härigenom uppkommande minskning i statsinkomst skatten för andra maltdrycker borde höjas något utöfver hvad maltdryckskomitén föreslagit eller från 10 till 15 öre för kilogram.

Under förutsättning att svagdricka komme att undantagas från beskattning, återstode enligt förestående silfror omkring 330,000 deciton malt, hvilket efter en skattesats af 15 öre för kilogram eller 15 kronor för deciton skulle gifva ett belopp af 4,950,000 kronor eller något mer än det belopp af omkring 4,600,000 kronor, skatten med 10 öres skattesats skulle inbringa, om äfven svagdrickat underkastades densamma.

Från nyssnämnda belopp, 4,950,000 kronor, bör emellertid dragas

kontrollkostnaden, hvilken af 1891 års komité beräknades till 300,000 kronor. Om sagda kostnad för säkerhets skull under nuvarande förhållanden upptages till 450,000 kronor, skulle för staten återstå eu behållen inkomst af maltskatten till belopp af 4,500,000 kronor.

En skatt af 15 öre per kilogram malt skulle enligt den af sistnämnda komité använda beräkningsgrund utgöra 3 kronor 75 öre för en hektoliter Öl. För jemförelses skull må nämnas, att enligt samma beräkningsgrund maltskatten utgår i Norge med 5 kronor 70 öro per hektoliter Öl.

I fråga om skattens belopp bör jag erinra derom, att 1891 års komité, som beräknat, att den af komitén föreslagna skattesatsen, 10 öre för 1 kilogram malt, utgjorde 0,8 9 öre per half butelj Öl, framhållit vigten deraf, att skatten bestämmes så, att den förhöjning i försäljningspriset å den färdiga varan, som af beskattningen skäligen kan böra följa, vid försäljning af minsta brukliga qvantitet låter så nära som möjligt uttrycka sig i minsta gällande myntenhet, enär det kan antagas, att, om det skattebelopp, som faller t. ex. på en tredjedels liter eller en vanlig halfbutelj Öl, endast utgör en mindre bråkdel af ett öre, priset på half buteljen höjes med ett helt öre. Sättes, såsom ofvan blilvit förutsatt, skatten till 15 öre per kilogram, skulle denna komma att utgöra 1,3 3 öro per halfbutelj och det skulle således enligt komitéus mening kunna befaras, att priset per halfbutelj skulle komma att höjas med 2 öre. Häremot torde dock kunna erinras, att konkurrensen inom bryggerinäringen i våra dagar är så stor, att, om ock till en början eu dylik prisstegring å sina ställen skulle ega rum, densamma snart åter skulle bringas att gå tillbaka.

Vidare kan en förhöjning af bränvinstillverkningsskatten ifrågasättas och detta så mycket mera som i annat fall den stegring i priset på Öl, som kan förväntas såsom följd af införandet af maltskatt, skulle kunna föranleda en ökad konsumtion af bränvin. Under de senare åren har ock en afgjord stegring i denna konsumtion visat sig. Enligt finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrås beräkningar utgjorde den till förtäring inom riket disponibla qvantiteten bränvin nedannämnda år följande belopp i liter 50-procentigt bränvin: år 1895: 34,308,658 liter oller 7,o liter för hvarje invånare i riket

28 Bränvinstillverkningsskatten utgör såsom bekant 50 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka.

Efter afdrag af restitution för utfördt och denatureradt bränvin uppgick tillverkningsskatten nedannämnda år till följande belopp:

år 1897 kronor 17,339,200: —

„ 1898 „ 18,871,962: —

„ 1899 „ 19,624,291: —

eller i årligt medeltal för dessa tre år till 18,611,817 kronor.

En höjning med 10 öre för liter eller 20 procent af den nuvarande skatten skulle, beräknadt å nämnda medeltal, medföra en ökning i skattens afkastning med 3,722,363 kronor. Skattehöjningen komme emellertid säkerligen att medföra en nedgång i tillverkningen, men, med fästadt afseende derå att konsumtionen under de senare åren varit i jemnt stigande samt att i sammanhang med höjningen af tillverkningsskatten motsvarande höjning äfven bör vidtagas i tullsatserna för spirituösa, torde afdraget för motsedd nedgång i tillverkningen icke behöfva upptagas större än att för statsverket återstår en ökad inkomst af 3,000,000 kronor.

Riksbankens vinst har under de senast förflutna åren uppgått till följande belopp:

år 1896 ........... kronor 3,118,211: 54

„ 1897 .......................................... „ 3,327,923: 13

„ 1898 .......................................... „ 3,886,374: 09

„ 1899 ......................................... „ 4,355,078: 99

Jemlikt § 26 i lagen för riksbanken skall minst en tiondedel af årliga vinsten till reservfonden afsättas, intill dess densamma uppgått till 25 procent af grundfonden, eller till 12Va millioner kronor. Reservfonden utgör för närvarande 6 millioner kronor.

I riksstaterna för åren 1900 och 1901 har ingen del af bankovinsten tagits i anspråk för statsverkets behof.

Från och med ingången af år 1904 kommer riksbanken ensam att öfvertaga all sedelutgifning i riket. En betydande ökning i riksbankens årliga vinst bör derefter komma att inträda. Huru stor denna ökning kommer att blifva, lärer för närvarande undandraga sig all beräkning. Dock synes man utan fara för misstag kunna antaga, att den kommer att blifva åtminstone så stor, att, sedan i lag föreskrifven och eljest måhända behöflig afsättning för riksbankens egen räkning egt rum, till disposition för statsverkets räkning må återstå ett belopp i storlek motsvarande riksbankens senast intjenade vinst.

29 Å andra sidan bortfaller, såsom förut blifvit erinradt, bevillningen af bankbolag med sedelutgifningsrätt, hvilken år 1899 uppgått till 812,228 kronor 54 öre.

I förevarande kalkyl torde derföre kunna under rubriken bankovinst med trygghet upptagas ett belopp af 3,500,000 kronor.

Såsom jag förut erinrat, uppgår den ökade ordinarie årskostnaden för försvaret till i rundt tal 22,350,000 kronor. Då fråga är om beredande af nya statstillgångar, bör af skal, som jag ofvan anfört, härtill läggas en summa af 1,350,000 kronor, utgörande det belopp i afskrida grundskatter, som ännu icke blifvit med annan direkt skatt ersatt. Dessa summor, sammanlagdt utgörande 23,700,000 kronor, motsvaras i det närmaste af summan af de i det förestående angifna statsinkomster, nemligen:

ökad bevillning af fast egendom samt af inkomst kronor 10,500,000: —

värnskatt ........................................................................ ,, 500,000: —

ökad stämpelskatt........................................................ „ 1,500,000: —

maltskatt ................ „ 4,500,000: —

ökad bränvinstillverkningsskatt .............................. „ 3,000,000: —

bankovinst............................................................. ■»__3,500,000: —

summa kronor 23,500,000: —

Den förestående undersökningen har gått ut på att visa, att, om det, under i öfrigt oförändrade förhållanden, gäller att genom nya statstillgångar eller sådana, som icke för närvarande tagas i anspråk för statsverket, täcka kostnaden för den nytillkommande stora post på utgiftssidan, som betecknas af de ökade försvarskostnaderna, utväg härtill icke saknas, utan att statsverket derigenom anstränges utöfver dess förmåga. Åtagandet af de i det föregående omförmälda nya skatterna blefve naturligen för de skattdragande känbart, särskild! derigenom att, då ökningen af försvarskostnaden redan år 1907 skulle uppgå till 16,463,314 kronor, en stor del af skatterna måste införas under loppet af en jemförelsevis kort tid. I och för sig lärer dock icke med fog kunna sägas, att genom dem oskäliga skattebördor läggas på landet.

Men frågan är då den: under förutsättning att den, om jag så får uttrycka mig, obegagnade skattereserv, som ligger i do förut omförmälda skatterna, nu tages i anspråk för det enda ändamålet: försvaret,

hafva statens inkomster i öfrigt tillräcklig utvecklingsförmåga att tillgodose statens alla öfriga, med all säkerhet växande behof, då dervid särskildt beaktas, att bland dessa behof under en tid af tolf år framåt förekommer en post af i medeltal fyra millioner kronor om året för kasernbyggnader? Och ännu mer: förutsatt att en återgång inträffar i de för statens finanser gynsamma konjunkturer, som nu under några år varit rådande, skola ens statens nuvarande utgifter, utan att någon ökning i dem tages i betraktande, kunna bestridas, utan att sagda skattereserv behöfver anlitas?

Intet är vanskligare än att i ekonomiska ting söka förutsäga framtiden; den, som derpå inlåter sig, utsätter sig för att af händelserna få en snabb och kraftig dementi. På tal om de störa öfverskott, som uppstått på de senare årens statsregleringar, och de stundom uttalade farhågorna för starka rubbningar i statsreglering^!, som kunde befaras komma att inträffa, om och när dessa öfverskott en gång upphörde, bör man emellertid fasthålla ett sakförhållande, som lärer få anses ovedersägligt, det nemligen att vårt lands hela ekonomiska nivå på jemförelsevis kort tid höjt sig på ett sätt, som hittills saknat motstycke. Ett talande vittnesbörd i detta afseende lemnas af en siffersammanställning, som, utförd af sakkunnig person, finnes införd i den på framställning af 1898 års Riksdag utarbetade statistiska handboken öfver Sverige. Dessa siffror afse att medelst en jemförelse mellan storleken af Sveriges nationalförmögenhet hvardera af åren 1885 och 1898 uppvisa sagda förmögenhets tillväxt under ifrågavarande period. Sammanställningen är af följande innehåll:

År 1885.

Jordbruksfastighet........................ 3,092,900,000 kr.

Annan fastighet ........................... 1,458,500,000 „

Kreatursstocken......................... 441,000,000 ,,

Jordbrukets döda inventarier ... 139,000,000 „

Lager, maskiner, personlig lösegendom etc......................... 1,380,000,000 „

Grufvor och andra större fyndigheter ................................. 43,100,000 „

Fisken och fiskevatten............... 36,500,000 „

Kommunikationsmedel ............... 442,200,000 „

Handelsflottan ................. 79,400,000 „

År 1898.

465.000. 000

163.000. 000

2,324,000,000

91,700,000

45,000,000

760,700,000

104.000. 000

kr.

•n

Transport 7,112,600,000 kr. 9,402,200,000 kr.

31 Transport 7,112,600,000 kr.

Myntstock ock myntmetall 43,700,000

Fordringar af utlandet............... 50,000,000

Summa 7,206,300,000 kr. Af går-. Skulder till utlandet 664,000,000 „ Behållning 6,542,300,000 kr.

9.402.200.000 kr. 68,500,000 „ 98,000,000 „

9.568.700.000 kr. 570,000,000 „

8.998.700.000 kr.

Enligt dessa uppgifter har Sveriges nationalförmögenhet på dessa tretton år stigit från 6,542 millioner kronor till 8,999 millioner kronor, eller med 2,457 millioner kronor, motsvarande 37,5 procent eller nära 3 procent för år. Då Sveriges folkmängd vid 1885 års slut var

4,683,000 personer, vid 1898 års slut åter 5,063,000, komma på hvarje inbyggare 1,397 kronor det förra året och 1,777 kronor det senare.

Dessa uppgifter kunna enligt sakens natur endast vara approximativa, men då beräkningarna för båda åren utförts enligt enahanda grunder, för hvilka i handboken redogöres, kan beviskraft icke frånkännas dem.

Ett ytterligare vittnesbörd om kapitaltillökningen inom landet erhålles, om man med hvarandra jernför de siffror, som angifva enskildes tillgodokafvanden i bankinrättningarna vid slutet af hvartdera året 1885 och 1899 (för sparbanker och folkbanker 1898). Dessa siffror

utvisa följande tillgodohafvanden i kronor:

år 1885 år 1898

i sparbanker och folkbanker............... 224,278,000: —

i riksbanken, de enskilda bankerna och aktiebankerna:

på sparkasseräkning ..................... 8,059,000: —

„ upp- och afskrifningsräkning 50,159,000: —

„ löpande räkning ..................... — —: —

,, depositionsräkning .................. 275,087,000: —

i postsparbanken .................................... 1,455,000: —

415,436,000: — år 1899

75,460,000: — 96,195,000: — 38,478,000: — 478,351,000: — 59,934,000: —

Om landets utveckling får fortgå utan att störas af yttre eller inre förvecklingar, eger man grundad anledning hoppas, att, om ock konjunkturerna kunna vexla, dåliga tider omskifta med göda, landets kapitalrikedom skall äfven framgent fortsätta att tillväxa. Do nytillkomna kapitalen skola söka användning och kalla till lif de ännu oanvända naturtillgångar, hvarpå vårt land är rikt. Våra talrika vattenfall skola komma till användning i industriens tjenst, vår handelssjöfart genom kloka åtgärder till dess främjande uppblomstra.

32 I korthet sagdt: om man ock kan vänta en återgång i den nuvarande gynsamma ställningen för statens finanser, synes man på grund af den i allmänhet höjda ekonomiska nivån, statens så väl som den enskilda hushållningens, icke behöfva befara, att bakslaget skall kännetecknas af någon större våldsamhet.

De inkomsttitlar, som tillföra statsverket hufvudparten af dess inkomster äro (om jag bortser från postmedlen, hvilka till större delen åtgå för bestridande af postverkets egna utgifter) jernvägstrafikmedel, skogsmedel, tullmedel, stämpelmedel, bränvinstillverkningsskatt, hvitbetssockertillverkningsafgift och bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Af jernvägstrafikmedlen hafva nedannämnda år följande belopp aflevererats till statskontoret:

Under innevarande år torde ej mer än sammanlagdt 7,000,000 kronor komma att aflevereras.

Den nedgång i jernvägstrafikmedlen, som under de sista åren inträffat, har väsentligen berott på de betydligt höjda stenkolsprisen och äfven andra prisstegringar, hvilka måste inverka på drift- och underhållskostnaderna vid statens jernvägar. Det vore emellertid förhastadt att af dessa på mer eller mindre tillfälliga konjunkturer beroende förhållanden draga någon slutsats om en för framtiden förminskad afkastningsförmåga hos statens jernvägsnät. Här öppnar sig för öfrigt utsigten att såsom drifkraft för jernvägarne kunna använda bränntorfven i landets torfmossar och vattenkraften i dess vattenfall, förvandlad i elektrisk kraft. Omöjligt är att i detta ögonblick kunna förutsäga, i hvilken mån dessa utsigter komma att motsvaras af en blifvande verklighet; man må blott hoppas, att framtiden må varda dem förbehållen, tvifvelsutan till stor fromma för statjernvägarnes afkastning.

33 Bland statens nuvarande inkomstkällor torde det knappt gifv^s någon, som erbjuder större utvecklingsmöjligheter än afkastningen ct,f statens skogar. För att visa den utveckling, statens skogsyäsende under det senast förflutna årtiondet ernått, tillåter jag mig meddela följande tabell:

Uppgift dels å arealen af kronoparker, skogar undantagna frän kronans utarrenderade jordbruksdomäner, kronoöfverloppsmarker och oafvittrade kronomarker, dels ä statsverkets skogsmedel och utgifterna för skogsväsendet.

Anmärkningar: 0 Kronoparksarealen approximativt angifven med ledning af föregående års arealuppgift samt af under året gjorda skogsköp och till kronan återfallna stockfängstskogar.

2) Inkomsterna angifva på grund af de tre första qvartalsrapporterna med tillägg af fjerde qvartalets skogsmedel enligt föregående års bokföring. s) Som årets räkenskaper ej ännu afslutats, har fjolårets utgiftsbelopp upptagite.

Man må hoppas, att nettobehållningen af statens skogar äfven under den närmaste tiden skall tillväxa, hastigare eller långsammare, allt efter som konjunkturerna på trävarumarknaden ställa sig mer eller mindre gynsamma. Men den stora tillväxten kan först väntas ett par årtionden eller något längre tid härefter, då de på åstadkommaodet af eu intensivare skogshushållning på de äldre kronoskogaree nedlagda kostnader börja bära frukt, då de vidsträckta skogsarealerna i öfre Bih. till Biksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 5

34 Norrland genom förbättrade kommunikationer och flottledsanläggningar blifvit lättare åtkomliga än för närvarande och då de betydande, kala eller med hufvudsakligen ungskog beväxta skogsegendomar, som staten på de senare åren inköpt och, efter hvad man bör hoppas, äfven framgent kommer att inköpa, börja lemna riklig afkastning. Det torde icke vara förmätet att antaga, att i en framtid skogsmedlen komma att utgöra en af de allra främsta posterna på budgetens inkomstsida.

Tullmedlen hafva utgjort:

ar

1890.......................................... kronor 42,675,131

38,012,542 37,297,733 37,111,961 38,631,960 39,466,186 42,339,086 43,755,018 52,211,885 60,366,953

1891.

1892.

1893.

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

1899.

Bland alla statsinkomster äro af påtagliga skäl tullmedlen de till beloppet mest vexlande. Den ökade konsumtionsförmågan bland befolkningens olika lager samt det uppsving i industriel afseende, som kännetecknat de senaste åren, hafva orsakat en ökad import och ökade tullinkomster. Det gynsamma utfallet af 1900 års skörd har orsakat, att 1900 års inkomstsiffra kommer att visa någon nedgång i jemförelse med motsvarande inkomst för år 1899.

Vi hafva under de senare åren befunnit oss i en svallvåg af uppåtgående konjunkturer. Enligt tingens vanliga ordning kan man vänta, att denna i sin tid skall gå tillbaka och konjunkturerna gå nedåt. Tullinkomsterna komma då utan tvifvel att sjunka. Men om ock det ekonomiska lifvets periodiska vågrörelser undandraga sig all beräkning, kan man vara berättigad att uti vissheten om nationalförmögenhetens förut antydda, betydliga tillväxt och den förkofran, landets ekonomiska lif vunnit, se en borgen för att vågen, i hvad dess inverkan på tullmedlen angår, ej skall draga sig så långt tillbaka, att statsfinanserna deraf röna en allt för djupgående inverkan.

I fråga om stämpelmedlen, bränvinstillverkningsskatten samt bevillning en har jag redan meddelat uppgifter, som utvisa, att afkastningen af dessa inkomsttitlar under senare tider varit i jemnt stigande. Denna stegring har, särskildt hvad angår bränvinstillverkningsafgiften, nog

stått i visst sammanhang med den senare tidens goda konjunkturer, men, äfven oafsedt dessa, finnes ingen anledning betvifla, att icke, enstaka vexlingar undantagna, utvecklingen i stort sedt skall gå i samma rigtning som hittills.

Af socherbeshattningen har statens inkomst nedannämnda år utgjort:

Anledning att vänta någon stadigvarande nedgång i statens inkomst af sockerbeskattningen finnes icke. Accisens afkastning kan väl år från år vexla, i mån som utfallet af betskörden varder bättre eller sämre, men den brist, som uppstår i den inhemska sockerproduktionen, fylles då genom import från utlandet. Förhållandena i detta afseende hinna icke alltid att regleras under loppet af hvarje särskildt år, hvadan stundom någon rubbning i statsverkets inkomst af sockerbeskattningen på det hela uppstår, men denna rubbning utjemnas snart åter.

Med undantag för tullmedlen, beträffande hvilka man måste vara beredd på vexlingar af rätt stor omfattning, föreligga sålunda, så vidt sådant låter sig med någon grad af sannolikhet beräkna, inga särskilda skäl att vänta någon större eller varaktigare minskning i afkastningen af statens nuvarande, mera betydande inkomstkällor. Naturligtvis kan, oberoende af de ökade kostnaderna för försvaret, vid statsregleringens uppgörande för något år behof hädanefter som hittills uppstå att anlita någon ny inkomstkälla. Utväg härtill lärer då ingalunda komma att saknas. Först och främst bör erinras, att, ehuru jag i det förestående angifvit nya statstillgångar till mötande af den ökade försvarskostnaden till hela dess belopp, det derför ingalunda är gifvet, att dessa till fullo behöfva för ändamålet tagas i anspråk; i huru stor grad detta kan komma att ske, måste naturligtvis komma att bero på statsverkets tillstånd vid hvarje särskildt statsregleringstillfälle. Skulle verkligen så

ske, att de alla vid någon viss tidpunkt måste anlitas, kan man tryggt antaga, att de särskilda nya inkomsttitlarne skola besitta sådan expansionsförmåga, att en del af inkomsterna snart åter skola frigöras och varda disponibla för andra statsändamål. I hvarje fall bör ihågkommas, att :af de ifrågavarande nya inkomsterna ett belopp af 1,350,000 kronor, motsvarande det af annan direkt skatt ännu icke ersatta beloppet grundskatter, uttryckligen af mig angifvits såsom afsedt att fylla andra statsbehof än försvarskostnader.

Tullen å kaffe nedsattes år 1888 från 26 öre till 14 öre perkilogram. Det har vid flera tillfällen under de senare åren varit förutsatt, att vid ökade statsbehof den sålunda nedsatta kaffetullen kunde och borde återföras till sitt förra belopp. Tullsatsen torde dock i förekommande fall böra jemnas till 25 öre.

Införseln af kaffe uppgick år 1899 till 25,091,376 kilogram. En höjning af den nuvarande tullsatsen med 11 öre per kilogram skulle i förhållande till nämnda importsiffra medföra en förhöjning i tullbeloppet af 2,760,051 kronor. En nedgång i importen kan väl såsom följd af tullförhöjningen motses, men torde snart åter utjemnas, hvadan den under denna rubrik uppkommande ökade statsinkomsten torde kunna upptagas till 2,500,000 kronor.

Vidare kan höjning af tullen å tobak och vin sättas i fråga. Utgår man från 1899 års införselbelopp, skulle man med nedan angifna tullförhöjningar komma till följande ökade inkomstbelopp:

Tobak:

Oarbetad: införsel 3,736,272 kg.; nuv. tull 1 kr. pr kg.

En höjning med 25 öre pr kg. skulle inbringa kr. 934,068: -- Cigarrer och cigarretter: införsel 166,865 kg., tull 4 kr pr kg.

En höjning med 1 kr. pr kg. skulle inbringa » 166,865: ■—

Andra slag: införsel 26,739 kg.; tull kr. 1: 20 pr kg.

En höjning med 30 öre pr kg. skulle inbringa » 8,022:

Summa kr. 1,108,955: -n-

Vin:

på fat: införsel 3,179,325 kg.; tull 50 öre pr kg.

En höjning med 10 öre pr kg. skulle inbringa kr. 317,933: npå andra kärl:

mousserande: införsel 328,543 liter; tull kr. 1: 50 pr liter.

En höjning med 50 öre pr liter skulle inbringa » 164,272: —

icke mousserande: införsel 265,574 liter; tull 80 öre pr liter.

En höjning med 20 öre pr liter skulle inbringa » 53,115: t—

Summa kr. 635,320: —'

37 Med afdrag för möjlig nedgång i import bör i förhöjd tull för tobak och vin kunna beräknas ett sammanlagdt belopp af 1,500,000 kr.

Äfven om man gent emot den på senare tider framträdda strömning, som velat från beskattning alldeles fritaga socker, icke skulle vilja ifrågasätta någon förhöjning i sockerbeskattningen i den män denna verkar såsom konsumtionsskatt — erinras må dock i förbigående derom, att den skatteeftergift, staten i fråga om denna artikel, af ålder ett af statens mest betydande skatteföremål, gjort genom det sätt, hvarpå dess beskattning nu är anordnad, i betydelse för statsverket kan jemför.as med afskrifningen af grundskatter samt rustning och rotering — lärer dock, om ökade statsinkomster behöfvas, en sådan kunna beredas genom höjning af det beräknade sockerutbytet från betorna. Detta är i lag bestämdt till 10,5 procent af betornas vigt. Under tillverkningsåret 1899—1900 var emellertid medelutbytet för hela riket (andra och tredje produkt reducerad till första) 12,80 procent (i Gotlands län 12,38, i Blekinge 11,7 5, i Christianstads 12,6 0, i Malmöhus 12,8 9). En höjning af det beräknade utbytet till 11,5 procent skulle medföra en ökning i hvitbetssockertillverkningsskatten till belopp af omkring 1,000,000 kronor.

För öfrigt är det ju så, att i arten af ett nutida kultursamhälle ligger, att det i ständigt stigande grad uppställer nya behof af allmängiltigt intresse, Indika kräfva att uppfyllas. I hvilken mån dessa kraf kunna tillfredsställas, beror åter på den vid hvarje särskild tid rådande tillgång på de erforderliga materiela medlen. I en tid, då, såsom under de senast förflutna åren, dessa flödat rikligt, hafva många allmännyttiga syftemål kunnat befrämjas, hvilka vid en mindre gynsam tidpunkt skulle fått stå tillbaka för att vid lägligare tid upptagas. _ En blick på de senaste statsregleringarna visar, huru rikligt många olika grenar af samhällets verksamhet kunnat tillgodoses, att icke tala derom, att i stor utsträckning vigtiga jernvägslinier blifvit byggda, utan att upplåning måst tillgripas. Varder tillgången på statsmedel knäppare, kan det komma att visa sig nödvändigt att afstå från att i riksstaten uppföra anslag till jernvägsbyggnader, likasom ock att på andra områden af samhällsverksamheten, om jag så får uttrycka mig, något indraga seglen. Denna vexling mellan hastigare och långsammare utveckling är en naturlig sak och ingalunda liktydig med stillastående eller tillbakagång. Man kan under alla förhållanden med stöd af erfarenhetens vittnesbörd förutse, att en sådan period af långsammare utveckling skall följa på de sista årens liflighet på det ekonomiska området. Möjligt är, att nödvändigheten Bill. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 6

att nedlägga ökade kostnader på åstadkommandet af ett betryggande försvar kan medföra ett mindre rikligt tillgodoseende af andra samhällsbehof. Detta får ej anses såsom någon olycka. Alla vigtiga samhällsbebof kunna ej samtidigt lika kraftigt befordras och intet af dem är vigtigare än landets försvar. Förhållandena komma under tidens lopp åter att utjemna^. Vårt land är ett lifskraftigt samhälle. Får dess utveckling under den närmaste tiden ostördt fortgå, har man rätt att motse den dag, då landets ekonomiska styrka så tillväxt, att den summa, som uttrycker den ökade kostnaden för försvaret, skall väga med långt mindre tyngd i budgeten än nu.

Sammanfattar jag det sagda, finner jag, att, om än, såsom jag redan framhållit, genomförandet af det föreliggande förslaget till förstärkning af försvaret kommer att kräfva en allvarlig ansträngning af vårt lands ekonomiska bärkraft, intet antyder, att denna ansträngning skall varda större, än att landet förmår bära den.

På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten förordna, att utdrag af detta protokoll finge till trycket befordras och på lämpligt sätt offentliggöras.

Ex protocollo:

* Bengt Oxenstierna.

STOCKHOLM, ISAAC MAB.CUS’ BOKTKYCKEB.I-AKTIEBOLAG, 1900.

Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

1 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning de delar af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält statskontorets den 11 december nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A, vidare anförde:

Beträffande först resultatet af 1899 års statsreglering, har statskontoret i underdånig skrifvelse den 31 juli sistlidet år anmält, att å Bill. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. [

1899 än statsreglering.

2 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått

ett nettoöfverskott af................................................ kronor 26,517,905:39

hvartill borde läggas:

jemlikt nådiga brefvet den 5 maj 1882 af

myntverkets behållning för år 1899 .......................

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag till folkskolelärares pensionering»..................

odisponerade behållningar å en del extra

statsanslag ...............................................v -__

så att öfverskottet på det hela uppginge till kronor 27,165,742: 73.

I samma skrifvelse redogjorde statskontoret jemväl för den i rikshufvudboken under benämning åt »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkning öfver öfverskott och brister i statsregleringarna, hvaraf inhemtas, att behållningen å denna fond vid 1899 års början

utgjorde kronor 58,271,216: 6 7

hvartill komme ofvannämnda öfverskott ............. „ 27,165,742: 7 3

tillsammans kronor 85,436.959: 4 0;

att, om derifrån afräknades hvad i 1899 års riksstat blifvit anvisadt att från fonden utgå,.... „ 12,615,000: —

uppkomme det belopp af................................... kronor 72,821,959:40,

hvartill enligt 1899 års rikshufvudbok behållningen å ofvannämnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning vore disponerade enligt 1900 års riksstat 21,316,000 kronor och enligt 1901 års riksstat 27,340,000 kronor, i följd hvaraf återstode att disponera en summa af 24,165,959 kronor 40 öre; och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarna för är 1899 och föregående år tagas i beräkning för 1902 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 24,165,000 kronor.

woo års Såvidt hittills kan vara kändt eller beräknelig^ hafva följande öfver-

statsregienng. sk0tt uppstått å 1900 års statsreglering:

—— _ r—— ' ' " |

Kronor.

SkogsmedeL Enligt meddelande från domänstyrelsen hafva skogsmedlen för år 1900 belöpt sig till 8,339,180 kronor 58 öre. Af detta belopp hafva dock särskildt disponerats:! till åtgärder mot insekten nunnan 80,500 kronor, till! kronoskogarnes förvaltning och befrämjande åt skogsväsendet i allmänhet 135,000 kronor samt till inköp afl

572,679: 82 550: — 74,607: 52

Inkom sterna: statsrådsprotokollet.

3 Kronor.

skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark 1,500,000 kronor, eller tillsammans 1,715,500 kronor, hvadan af skogsmedlen återstå 6,623,680 kronor 58 öre, hvilken summa öfverskrider den beräknade, 4,600,000 kronor,

med i jemnadt tusental ......................................................

Tullmedel, för år 1900 beräknade till 45,200,000 kronor, hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, belöpt sig till 57,730,061 kronor 11 öre och således öfverskridit

beräkningen med i jemnadt tusental...............................

Stämpelmedel, för år 1900 beräknade till 4,700,000 kronor, hafva influtit med 6,290,107 kronor 19 öre och lemna alltså ett öfverskott af i jemnadt tusental

Bränvinstillverk7iingsskatten,för{iTl900beräknadti\in,000,000

kronor, har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, influtit med 21,742,814 kronor 50 öre. För denatureradt bränvin restituerades samma år, likaledes enligt uppgift från nämnda byrå, 1,287,170 kronor 48 öre, hvadan behållna inkomsten af bränvinstillverkningsskatten under år 1900 komme att utgöra 20,455,644 kronor 2 öre, hvilken summa öfver-

stiger beräkningen med i jemnadt tusental.....................

Hviibetssockertillverkmngsafgiften, i riksstaten för år 1900 beräknad till 9,000,000 kronor, har under samma år debiterats med 9,946,572 kronor 79 öre, hvadan ett öfverskott uppstår med i jemnadt tusental ............

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, för år 1900 beräknad till 6,000,000 kronor, kan med ledning af förhållandena under föregående år antagas lemna ett öfverskott af omkring ...................................................

Summa

Deremot hafva jernvägstrafilcmedlen, hvilka för år 1900 beräknats till 10,000,000 kronor, under samma år influtit med allenast 7,000,000 kronor, hvadan en brist, som bör från nämnda öfverskott afräknas, uppstår med.........

"f/'S

12,530,000

3,455,000

946,000

1,150,000

då återstoden utgör

21,694,000

3,000,000

18,694,000

4 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar uppstått.

Enligt rikshufvudboken för år 1899 både å samma års förslagsanslag uppstått:

brister ............................................................. kronor 5,607,673: 91

besparingar .............................................. „ 2,466,502: 3 2

eller en nettobrist af kronor 3,141,171: 5 9

I nämnda besparingar ingick äfven besparing å det från riksgäldskontoret utgående anslaget till riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m., räntor och afbetalningar å statsskulden med 1,646,043 kronor 76 öre. Af 1900 års enahanda anslag innestodo hos statskontoret vid årets slut 569,500 kronor, och, enligt meddelande från riksgäldskontoret, lärer en återbäring till statskontoret af derifrån lyftade medel vara att förvänta till belopp af omkring 1,500,000 kronor. Besparingen å detta förslagsanslag skulle sålunda för år 1900 belöpa sig till omkring 2,069,000 kronor. Emellertid torde med säkerhet kunna antagas, att å en del andra förslagsanslag, exempelvis ersättning till städerna för mistad tolag, lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med derå, uppstått brister till afsevärda belopp, och torde nettobristen å 1900 års förslagsanslag kunna beräknas uppgå till omkring 2,500,000 kronor.

Om från beräknade öfverskottet af inkomsterna för år 1900 ............................................... kronor 18,694,000: —

dragés denna nettobrist ............................................. „ 2,500,000: —

skulle öfverskottet å 1900 års statsreglering

blifva omkring .................................................. kronor 16,194,000: —

För fullföljande af de vid 1900 års riksdag inledda åtgärder, som afse en sålunda förändrad anordning i fråga om sättet för bevillningens af fast egendom samt af inkomst upptagande i riksstaten, att detta sker i riksstaten för det år, under hvilket bevillningen inflyter, erfordras, att af öfverskottet å 1900 års statsreglering för 1902 års statsreglering tages i anspråk ett belopp, motsvarande den summa, hvarmed nu ifrågavarande inkomsttitel i sistnämnda års riksstat upptages.

Under hänvisning beträffande skälen för och de närmare omständigheterna vid den ifrågavarande förändringen i riksstaten till hvad jag i ämnet yttrat till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, tillåter jag mig nu allenast i korthet erinra derom, att förändringen, som, enligt hvad jag i berörda yttrande framhöll, kräfde samverkan af 1900

Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

och 1901 årens Riksdagar, var afsedd att genomföras på sådant sätt, att 1900 års Riksdag i vanlig ordning åtoge sig bevillning för år 1901, dock endast till halfva beloppet af det normala, samt beslöte om bevillningsförordningens tillämpning, icke till sintet af det år, 1901, under hvars lopp ny förordning angående bevillningen blefve af Riksdagen faststäld, utan till dess annorlunda af Riksdagen förordnades, samt att 1901 års Riksdag derefter åtoge sig bevillning till enahanda belopp, med den afvikelse likväl från den vanliga ordningen, att bevillningen åtoges för samma år 1901, äfvensom fattade enahanda beslut om bevillningsförordningens tillämpning som 1900 års Riksdag.

Den del af dessa anordningar, som ankommit på 1900 års Riksdag, har ock af sagda Riksdag blifvit beslutad. Enligt Riksdagens berörda beslut undergingo §§ 1 och 7 i gällande förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst sådan förändring, att bevillningen för jordbruksfastighet nedsattes från sex till tre öre för hvarje fulla hundra kronor af taxeringsvärdet, bevillningen för annan fastighet och frälseränta från fem öre till två och ett hälft öre för hvarje fulla hundra kronor af taxeringsvärdet samt bevillningen af inkomst från en till en half för hundra af inkomstbeloppet; och faststäldes bevillningsförordningen med omförmälda ändringar att lända till efterrättelse, till dess annorlunda af Riksdagen förordnades, hvarom nådig kungörelse den 1 juni 1900 blef utfärdad.

Statskontoret har i sin ofvanberörda berättelse, med utgångspunkt från den sålunda nedsatta skattefoten, beräknat inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst i 1902 års riksstat till 3,500,000 kronor. Denna beräkning, hvilken jag biträder, utvisar en ökning i bevillningens afkastning från dess i riksstaten för år 1901 upptagna belopp med 500,000 kronor. Så väl det i riksstaten för år 1901 upptagna beloppet, som det belopp, hvilket vore afsedt att upptagas i riksstaten för år 1902, skulle emellertid enligt ofvan omförmälda plan för förändringens genomförande utgöra hvar sin hälft af 1901 års bevillning; att bevillningssummorna i de båda riksstaterna blefve olika, beror naturligtvis endast deraf, att beräkningen af den sannolika afkastningen af hvardera bevillningshälften uppgjorts med ett års mellantid.

Af skäl, för hvilka jag redogjort i mitt förenämuda anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, synes lämpligt, att, då, utöfver den bevillning till halfva det normala beloppet, Riksdagen redan förut åtagit sig för år 1901, Riksdagen nu skulle för samma år åtaga sig ytterligare en bevillning, likaledes till halfva det normala beloppet, detta sker på sådant sätt, att de båda bevillningarne — eller bevillnings-

6 Ink omsterna: statsrådsprotokollet.

hälfterna — kunna i de debetsedlar, som skola liqvideras vid 1902 års uppbördsstämmor, sammanföras till en summa. Detta mål vinnes osökt derigenom, att §§ 1 och 7 i bevillningsförordningen återföras till den lydelse, sagda §§ egde före de genom ofvannämnda kungörelse af den 1 juni 1900 i dem vidtagna förändringar. De sålunda till sin förra lydelse återstälda paragraferna böra komma till förnyad tillämpning så tidigt under år 1901, att de kunna tjena till efterrättelse vid taxeringsnämndernas sammanträden, och då dessa jemlikt § 41 i bevillningsförordningen skola utsättas till viss tid efter den 20 juni, torde sistnämnda dag lämpligen kunna bestämmas såsom den tidpunkt, då ändringarna i bevillningsförordningen böra träda i kraft. Härigenom inträffar, att, då de åtgärder för bevillningens påförande, som föregå taxeringsnämndernas sammanträden, egentligen endast äro af förberedande natur, de i kungörelsen af den 1 juni 1900 innefattade bestämmelser, hvilkas meddelande varit nödvändigt för den, om ock oförmodade, likväl möjliga händelsen, att 1901 års Riksdag icke befunnits villig att fullfölja de af 1900 års Riksdag inledda åtgärder för bevillningens upptagande i riksstaten för det år, under hvilket den inflyter, faktiskt komma att sakna tillämpning. Bevillningens påförande och erläggande kommer att orubbadt fortgå och hela förändringen kommer att, såsom ock afsedt varit, utöfva inflytande endast på riksstaterna.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte i särskild nådig proposition föreslå Riksdagen

dels att utöfver den bevillning af fast egendom samt af inkomst till belopp af 3,000,000 kronor, som 1900 års Riksdag för år 1901 åtagit sig till uppförande i riksstaten för sistnämnda år, ytterligare åtaga sig bevillning af fast egendom samt af inkomst till belopp af

3,500,000 kronor för år 1901 till uppförande i riksstaten för år 1902,

dels ock att besluta, att 1 och 7 §§ af nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897, sådana dessa §§ lyda enligt nådiga kungörelsen den 1 juni 1900, skola erhålla följande förändrade lydelse, att lända till efterrättelse från och med den 20 juni innevarande år, nemligen:

1 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta, skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras efter fastighetens uppskattade värde.

Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

7 Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla etthundra kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

» §•

För all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall, med de undantag, som i 11 § omförmälas, bevillning erläggas med en för hundra af inkomstbeloppet.

Under förutsättning att hvad sålunda blifvit föreslaget bifalles, skulle i riksstaten för år 1902 inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst upptagas till 3,500,000 kronor, motsvarande hälften af det belopp, hvartill bevillningen enligt den normala skattefoten skulle hafva uppgått. I ersättning härför bör, i öfverensstämmelse med hvad i riksstaten för år 1901 egt rum och enligt planen för den förevarande förändringens genomförande varit förutsatt, af 1900 års, till 16,194,000 kronor beräknade öfverskott för den nu förestående statsregleringen tagas i anspråk ett belopp af likaledes 3,500,000 kronor; och hemställer jag alltså, att i förslaget till riksstat för år 1902 måtte såsom tillgångfå af öfverskoitet å 1900 års statsreglering upptagas berörda belopp,

3.500.000 kronor. *

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1902 och dervid först de ordinarie inkomsterna har statskontoret beräknat inkomsttiteln afgifter för persedelunderhållet vid rusthallsinfanteriet till

47.000 kronor och inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter till 100,000 kronor, men dervid tillika anfört, att, derest det inom generalstaben utarbetade förslag till ny härordning jemte öfvergångsförslag blefve af Kongl. Maj:t och Riksdagen antaget, den förra af berörda statsinkomster komme att för år 1902, utöfver af statskontoret redan beräknad minskning, nedgå med ytterligare omkring 4,300 kronor, hvaremot den senare inkomsttiteln komme att år 1902 tillföras ytterligare vakansafgifter med omkring 28,000 kronor. Då nu Kongl. Maj:t den 7 innevarande månad beslutit genom nådig proposition förelägga Riksdagen ett förslag till ny härordning, som i hufvudsak öfverensstämmer med det inom generalstaben utarbetade, hemställer jag, att i riksstaten för år 1902 nyssberörda inkomsttitlar må upptagas, afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet till i jemnadt tal 42,000 kronor och tillfälliga rotevakansafgifter till 128,000 kronor.

Ordinarie inkomster. Afgifter för 'persedelunderhållet vid rusthåll infanteriet, lillfätlig a rotevakansafgifter.

8 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

Fyr'm<sdeibak' ^ fråga om fyr- och bdkmedlen, hvilka i riksstaten för år 1901 äro upptagna till 1,500,000 kronor, har statskontoret föreslagit, att beräkningen för år 1902 måtte höjas till 1,650,000 kronor. Då emellertid beräkningen af denna inkomsttitel så nyligen som för två år sedan höjdes från 1,400,000 kronor till 1,500,000 kronor och i någon mån ovisst torde vara, om de förhållanden, som föranledt den under de senare åren inträdda stegringen af fyr- och båkmedlen, komma att fortvara, anser jag mig, efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, böra förorda bibehållandet af den nuvarande beräkningssiffran och hemställer förty, att fyr- och båkmedel måtte i riksstaten för år 1902 upptagas till 1,500,000 kronor.

De öfriga ordinarie inkomsterna torde få i sistnämnda års riksstat upptagas med de af statskontoret föreslagna belopp.

BTMmedeir Tullmedlen äro af statskontoret för år 1902 beräknade till samma

« me e. belopp, hvarmed de äro upptagna i riksstaten för år 1901 eller 49,000,000 kronor. Under de sista tre åren hafva tullmedlen influtit med följande

belopp:

år 1898 (enligt rikshufvudboken)............ kronor 52,211,884: —

„ 1899 ( dito dito )............ „ 60,366,952: —

„ 1900 (enligt uppgift från generaltullstyrelsen) ................................................... „ 57,730,061: —

eller i medeltal för dessa tre år ....... „ 56,769,632: —

Tullmedelsinkomsten för år 1900 företer, såsom ofvanstående siffror utvisa, någon nedgång i jemförelse med det belopp, som betecknar enahanda inkomst för år 1899. Minskningen, uppgående till 2,636,891 kronor, är emellertid till väsentlig del beroende på det gynsamma utfallet af 1900 års skörd. Rörande tulluppbörden under december månad nästlidet år föreligga ännu icke så detaljerade uppgifter, att man känner, på hvilka varuslag den siffra, som betecknar minskningen för denna månad i jemförelse med motsvarande månad år 1899, eller 943,608 kronor, fördelar sig, men högst antagligt är, att en icke obetydlig del deraf belöper sig på artikeln spanmål. Jemför man tiden januari— november 1900 med motsvarande tid 1899, förekomma de största minskningarna på följande varuslag, nemligen spanmål, omalen och malen, med 979,128 kronor, maskinerjned 350,400 kronor och fläsk med 343,800 kronor. Då tulluppbörden för år 1900, ehuru densamma med något öfver 2 Vs millioner kronor understeg den exceptionelt höga tulluppbörden för år 1899, likväl med omkring 5 Vs millioner kronor öfversteg enahanda uppbörd för år 1898, hvilket år kännetecknades af ett lifligt

Inkomsterna; statsrådsprotokollet.

ekonomiskt uppsving inom landet, saknar man, särskilt med fästadt afseende på den dryga andel den minskade spanmålsinförseln har i nedgången för år 1900, anledning att, åtminstone i någon afsevärd grad, skrifva minskningen i tullinkomst på räkningen af en nedgång i den ekonomiska ställningen i landet, om ock de anförda siffrorna i sin mån bära vittne derom, att den ekonomiska utvecklingen icke varit så liflig under år 1900 som under år 1899.

Då den af statskontoret beräknade inkomsten af tullmedlen för år 1902, 49,000,000 kronor, med öfver 8 Va millioner kronor understiger tulluppbörden för år 1900 och med omkring 7 Va million kronor medeluppbörden för åren 1898—1900, synes beräkningen af denna inkomsttitel lämpligen kunna och böra böjas till ett belopp, som närmare motsvarar den sannolika afkastningen; och hemställer jag fördenskull, att tullmedlen må för år 1902 beräknas till ett belopp, som med

2,000,000 kronor öfverstiger den af statskontoret beräknade afkastningen, eller således till 51,000,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften är i riksstaterna för åren 1900 och 1901 iippförd med 9,000,000 kronor.

Statskontoret bar föreslagit, att den beräknade inkomsten af denna skattetitel måtte nedsättas till 8,000,000 kronor. Detta sitt förslag har statskontoret grundat hufvudsakligen derpå, att ifrågavarande statsinkomst under senaste femårsperiod icke influtit med mera än 7,935,212 kronor i medeltal per år. Inkomsten utgjorde nemligen för nedannämda år:

år 1895 ....................................... kronor

„ 1896 .......................................... „

„ 1897 ........................................ „

„ 1898 ......................................... „

„ 1899 ............................. „

7,139,148

7,726,387

11,008,906

6,317,671

7,483,948

Härvid bör erinras, att betskörden åren 1898 och 1899 var synner-

ligen svag.

Då emellertid enligt numera erhållen uppgift hvitbetssockertillverkningsafgiften år 1900 uppgått till 9,946,572 kronor, synes anledning icke föreligga att nedsätta den för närvarande gällande beräkningen. Jag hemställer derföre, att ifrågavarande inkomsttitel måtte äfven i riksstaten för år 1902 upptagas till 9,000,000 kronor.

Enligt statskontorets beräkning med deruti här ofvan af mig föreslagna ändringar utgör summan af statsverkets för år 1902 påräk- Bih. till Jtilcsd. Frat. 11)01. 1 Samt. 1 Afd. 2

Hvitbetssocker tillverkningsafgiften.

10 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

neliga inkomster 123,828,000 kronor. Läggas härtill öfverskott å föregående årens statsregleringar till belopp af sammanlagdt 27,665,000 kronor och det belopp af 2,000,000 kronor utaf riksbankens vinst för år 1900, hvilket, enligt hvad jag nedan går att hemställa, torde böra tagas i anspråk för 1902 års statsreglering, uppkommer en tillgångssumma af 153,493,000 kronor. Summan af statsverkets utgifter för år 1902, sådan den framgått ur den förberedande behandlingen af statsregleringen, utgör åter 159,793,000 kronor och öfverskjuter sålunda förut angifna tillgångssumma, 153,493,000 kronor, med 6,300,000 kronor. Under hänvisning till hvad jag i fråga om sättet för betäckande af de ökade kostnaderna för försvarets stärkande m. m. yttrat till statsrådsprotokollet den 21 sistlidne december, anser jag, att tillgång till nyssnämnda belopp bör beredas medelst tilläggsbevillning. Sättes denna till en krona för bevillningskrona med sådana lättnader för de lägst taxerade, att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp,' för hvilka jemlik! § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade, och, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre för bevillningskrona, kan, enligt hvad jag i mitt nyssnämnda anförande närmare utredt, en sålunda bestämd tilläggsbevillning beräknas lemna staten en inkomst, motsvarande det belopp, hvarmed de beräknade statsutgifterna för år 1902 öfverskjuta de för samma år beräknade inkomsterna eller 6,300,000 kronqr.

Önskligt både visserligen, enligt min mening, varit, att skattefoten vid denna tilläggsbevillning kunnat göras i någon mån progressiv eller åtminstone att skattelättnaderna kunnat göras något mera omfattande. Hvad den progressiva skatteprincipens tillämpning beträffar, möter emellertid ett bestämdt binder och, hvad angår en ytterligare utsträckning af skattelättnaderna, åtminstone en afsevärd betänklighet uti samma omständighet, som ofta tillförne stått i vägen för tillämpning af nya principer i bevillningslagstiftningen, den nemligen att bevillningen och följaktligen också tilläggsbeviUningen icke är en allmän och ren inkomstskatt, utan en kombination af en partiel inkomstskatt och en fastighetsskatt. Till närmare belysning af dessa frågor tillåter jag mig erinra om hvad min företrädare i embetet yttrat i förevarande ämne till statsrådsprotokollet den 26 februari 1897. Sedan lian erinrat, att till grund för meningen om det berättigade i den progressiva beskattningsnormen först ligger den allmänna satsen, att skatten bör lämpas efter den enskildes skatteförmåga, och vidare åsigten, att skatteförmågan växer i starkare progression än inkomstens belopp, fortsätter han:

Inkomsterna: statsrådsprotokollet. 11

»En progressiv inkomstskatt är derföre en i egentligaste mening personlig skatt. Det gäller här framför allt att med den största möjliga noggrannhet utfinna det belopp, som betecknar den skattskyldiges skatteförmåga, d. v. s. den sammanlagda nettoinkomst, som han efter afdrag af alla skuldräntor kan för sitt behof under året disponera. Lägger man till grund för skattefotens bestämmande något belopp, som innefattar mer eller mindre än denna rena nettoinkomst, begår man en orättvisa, vida större än den ofta svårundvikliga, som beror af bristfällig taxering.

Fasthåller man sålunda som en oafvislig förutsättning för den progressiva beskattningsnormens tillämpning fordran på den samlade nettoinkomstens utrönande, inses genast, hvilket binder för en sådan anordning ligger uti bevillningens fördelning i en fastighetsskatt och en inkomstskatt. Denna fördelning medför, att man för den stora och vigtiga inkomstgrupp, som utgöres af den utaf fast egendom härflytande inkomsten, ej kan utröna det inkomstbelopp, som för bildande af den samlade nettoinkomsten bör sammanläggas med inkomsten af andra inkomstkällor. Man kan icke hjelpa sig dermed, att man tager för jordbruksfastighet sex och för annan fastighet fem procent af taxeringsvärdet, betraktar det sålunda vunna beloppet som fastighetsinkomst och sammanlägger detta med den öfriga inkomsten. Ty det belopp, man på detta sätt erhåller, betecknar den i förväg beräknade afkastningen af fastigheten, hvilket är något helt annat än den inkomst, som tillfaller fastighetsegaren. För denne kan ju allt för väl all inkomst uteblifva eller förbytas i förlust och i hvarje fall är afdrag för ränta å den skuld, som kan vidhäfta fastigheten, icke medgifvet vid fastighetsbeskattningen, till följd hvaraf den beräknade afkomsten af fastigheten, äfven om den i ett eller annat fall skulle till beloppet sammanfalla med den inkomst, som verkligen af fastigheten tillflyter dess egare, ändock icke betecknar dennes nettoinkomst. Af det anförda följer utan vidare, att den nuvarande inkomstbevillningen, som till omfattningen endast är en partiell inkomstskatt och icke en gång en ren sådan, då afdrag icke medgifves för ränta å all slags skuld, icke kan göras progressiv, likasom att den progressiva skattenormen än mindre kan tillämpas på den nuvarande fastighetsbevillningen, hvilken är en s. k. real- eller objektskatt och såsom sådan alldeles icke tager hänsyn till egarens personliga skatteförmåga.

Men hindret för skatteprogressionens införande i vår nuvarande bevillningslagstiftning ligger icke endast i bevillningens egenskap att vara sammansatt af en fastighets- och en inkomstskatt. Då enligt lag

12 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

kommunalutskylderna skola utgöras i visst förhållande till bevillningen, måste bevillningsförordningen i sig upptaga ett antal regler, enligt livilka särskilda slag af inkomster skola taxeras inom vissa kommuner och inkomsten af en rörelse, som drifves å liera olika orter, upptagas till beskattning med vissa andelar å de särskilda orter, der rörelsen utöfvas. Härigenom omöjliggöres för närvarande det sammanförande till ett helt af alla de af den skattskyldige åtnjutna inkomstbelopp af olika ursprung, som är nödvändigt för utrönande af den inkomstsumma, i förhållande hvartill skall bestämmas den skattegrupp i den progressiva skatteskalan, till hvilken den skattskyldige är att hänföra. Den nuvarande anordningen af kommunalbeskattningen förutsätter, med ett ord, med nödvändighet såsom regel den beskattnigsbara inkomstens upptaxering till bevillning i de kommuner, der den förvärfvas, medan den progressiva beskattningsnormens tillämpning med lika nödvändighet fordrar hela inkomstens upptaxering i den skattskyldiges boningsort.»

Hvad den sist vidrörda frågan angår, bör särskildt uppmärksammas det inflytande, bevillningens samband med kommunalbeskattningen utöfvar äfven på tilläggsbevillningen, oaktadt denna icke ligger till grund för kommunalutskyldernas beräknande. Men tilläggsbevillningen beräknas i sin ordning å bevillningen och denna har, för att varda tjenlig till underlag för kommunalbeskattningen, måst, på sätt i omförmälda anförande framhålles, fördelas på kommunerna.

Om, såsom man bör hoppas, en allmän och ren inkomstskatt skall komma att framgå såsom resultat af det pågående arbetet för bevillningsförordningens omarbetning, erhåller man fria händer att på ett vida mera tillfyllestgörande sätt än under nuvarande förhållanden beakta den olika skatteförmågan hos de skattskyldiga.

I öfverensstämmelse med den förändrade anordning i fråga om bevillningens upptagande i riksstaten, som, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, är ämnad att komma till slutligt genomförande vid den nu förevarande statsregleringen och afser bevillningens upptagande i riksstaten för det år, under hvilket den inflyter, bör naturligen så anordnas, att den tilläggsbevillning, som upptages i riksstaten för år 1902, äfven under samma år inflyter. Den bevillning af fast egendom samt af inkomst, som inflyter år 1902, är bevillningen för år 1901. Hälften af denna bevillning är upptagen i riksstaten för år 1901 och den andra hälften är ofvan föreslagen att upptagas i riksstaten för år 1902. Båda dessa hälfter skola, enligt hvad ofvan blifvit föreslaget, förekomma som ett odeladt helt i de debetsedlar, som skola inbetalas i

Inkomsterna: statsrådsprotokollet. 13

början af år 1902. Tilläggsbevillningen bör alltså beräknas å bevillningen af fäst egendom samt af inkomst för år 1901.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kongl. Maj:t ville i särskild nådig proposition föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1902 bevilja en särskild tilläggsbevillning af 6,300,000 kronor att, utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på grund af 1901 års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp,-.för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1902 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1902 må med de belopp jag föreslagit få i statsverkspropositionen upptagas i deri ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa eu gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. • Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel ................................ kronor 2,100,000: —

skogsmedel ................................... „ 7,000,000: —

jernvägstrafikmedel ...................,, 7,000,000: —

postmedel ..................................... „ 12,400,000: —

telegrafmedel ............................... ,, 1,610,000: —

bötesmedel ................................... „ 350,000: —

extra uppbörd ............................. „ 100,000:— 30,560,000: —

transport kronor 30,560,000: —

Inkomsternas

uppställning.

14 Inkom Steril a: statsrådsprotokollet.

transport kronor 30,560,000: — B. Skatter:

a) allmänna:

tullmedel .......... kronor 51,000,000: —

bränvinstillverk-

,<• 19,500,000: —

ii

ii

ningsskatt .......

hvitbetssockertillverkningsafgift stämpelmedel ... mantalspenningar bevillning af fast egendom samt

af inkomst --------

tilläggsbevillning b) af viss fastighet:

grundskatt ......... kronor 480,000: —

kavallerirege-

9.000. 000

6.000. 000

750,000

3,500,000: —

6,300,000: — 96,050,000: —

mentenas hästvakansspanmål afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsin-

fanteriet ...........

trosspassevolans-

afgift ................

tillfälliga roteva-

kansafgifter ......

soldatvakansafgift båtsmansvakans-

afgift .................

c) särskilda afgifter:

fyr-och båkmedel kronor 1,500,000: — kontrollstämpel-

medel ................ „ 50,000: —

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter ........ „ 850,000: —

280,000: —

42,000: —

19,000: —

128,000: —

19,000: —

150,000:— 1,118,000:

2,400,000: — 99,568,000: —

Summa kronor 130,128,000: —

Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

15 Enligt mig från fullmäktige i riksbanken tillhandakommen uppgift har riksbankens vinst för år 1900 enligt approximativ beräkning uppgått till 4,178,000 kronor.

Af riksbankens behållna årliga vinst skola, jemlikt 26 § i lagen om Sveriges riksbank den 12 maj 1897, minst 10 procent afsättas till bankens reservfond, intill dess denna uppgått till minst 25 procent af bankens grundfond. Då grundfonden utgör 50 millioner kronor och reservfonden för närvarande 6 millioner kronor, bör alltså afsättning till sistnämnda fond fortfarande ega rum.

För statsverkets behof synes i och för statsregleringen för år 1902 af bankovinsten för år 1900 böra tagås i anspråk ett belopp af

2,000,000 kronor. Jag hemställer derföre, att Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning, att af riksbankens vinst för år 1900 måtte för statsverkets behof anvisas berörda belopp, 2,000,000 kronor, att från riksbanken utbetalas de tider under år 1902, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till

slutsumman af statsverkets ofvan beräknade inkomster......................................................................... kronor 130,128,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarna för år 1899 och föregående år beräknade belopp................................................................ „ 24,165,000:'—

af öfverskottet å 1900 års statsreglering „ 3,500,000: —

och af riksbankens vinstmedel för år 1900 „ 2,000,000: —

så erhålles för statsregleringen för år 1902 en

tillgång af ............................................................ kronor 159,793,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag,* i hvilka statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten gilla och bifalla.

Riktbanleem

virutmedel.

Ex. protocollo: Hjalmar Rettig.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifrelse.

1 Bil. Lftt. A

I % !.■ ' t' •'

i.> qo\

Till Konungen.

Då statskontoret nu, till åtlydnad af föreskriften i § 2 af den för embetsverket gällande instruktion, går att underdånigst afgifva berättelse om statsverkets inkomster för sistförflutna år jemte förslag till deras beräknande för år 1902, får statskontoret till en början dels åberopa sin under den 11 nästlidne september afgifna underdåniga berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning år 1899, hvarmed öfver- Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

lemnats ett tryckt exemplar af det kapitalkonto till rikshufvudboken för samma år med dertill hörande tablåer och bilagor, som blifvit härstädes upprättadt, dels ock i underdånighet hänvisa till statskontorets underdåniga skrifvelse den 31 derförutgångna juli, angående riksbokslutet för år 1899, deri statskontoret beträffande resultatet af nämnda års statsreglering anmält, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra ordinarie förslagsanslag uppstått ett nettoöfverskott af kronor 26,517,905: 39

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1899, enligt nådiga brefvet den 5 maj 1882, ....... „ 572,679: 8 2

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag till folkskolelärares pensionering»...... „ 550: —

odisponerade behållningar på en del extra statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter ............................................................. „ 74,607: 52.

så att öfverskottet på det hela uppginge till kronor 27,165,742: 73.

Vidare anfördes i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkning å öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond vid 1899 års början ut-

gjorde ......................................................................... kronor 58,271,216: 67.

Om härtill lägges ofvannämnda öfverskott ...... ,, 27,165,742: 73

summa kronor 85,436,959: 4 0

samt afräknas hvad i 1899 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå ............... ,, 12,615,000: —

uppkommer det belopp af...................................... kronor 72,821,959: 4 o,

hvartill, enligt 1899 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid samma års slut uppgick. Af denna behållning voro disponerade enligt 1900 års riksstat 21,316,000 kronor och enligt 1901 års riksstat 27,340,000 kronor, i följd hvaraf återstå att disponera 24,165,959 kronor 40 öre.

Vid upprättande af sitt förslag till inkomstberäkning, hvilket innefattas uti här bifogade tabell litt. a), har statskontoret fäst afseende dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande, uti hvilket hänseende åberopas här bifogade tabeller litt. b) och c), dels ock på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret får bär nedan närmare redogöra.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 3

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. I riksstaten för år 1901 är denna inkomsttitel upptagen med 960,000 kronor.

Enligt lagen den 2 december 1892, angående afskrifning af de å viss jord hyflande grundskatter, skola de skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885, angående nedsättning i samma grundskatter, samt § 4 i nådiga förordningen den 11 september samma år, angående inlösen af skattefrälseräntor, blifvit nedsatta med trettio procent, afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt från och med år 1893, i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, skatterna och utlagorna nedsättas från och med hvart och ett af åren 1893, 1894, 1896, 1898, 1900 och 1902 med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt nämnda nådiga kungörelse beräknats, hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1904 skall eftergifvas.

Enligt den iitredning, som meddelats i de vid Eders Kongl. Majrts till 1892 års urtima Riksdag aflåtna nådiga propositioner angående afskrifning af de å viss jord hyllande grundskatter med flera dermed sammanhang egande ämnen bifogade utdrag af protokollet öfver finansärenden den 14 oktober samma år, beräknades den grundskatt, hvarå afskrifning kunde eg a rum, utgöra 4,604,819 kronor 29 öre. Tio procent derå motsvara 460,481 kronor 92 öre eller i rundt tal 461,000 kronor. Med hänsyn till den ytterligare afskrifning, som, enligt hvad ofvan är omförmäldt, skall ega rum för år 1902, hemställer statskontoret, att grundskatten i riksstaten för nämnda år må upptagas med ett till 480,000 kronor nedsatt belopp.

Vid denna beräkning har statskontoret icke ansett väsentlig hänsyn böra tagas till den inlösen af skattefrälseräntor m. m., som eventuelt kan komma att ega rum på grund af bestämmelserna i nådiga förordningen den 11 september 1885 och nådiga kungörelsen den 11 maj innevarande år.

I detta sammanhang anser sig statskontoret emellertid böra i underdånighet omförmäla, att löseskillingarne för skattefrälseräntor och kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium och derstädes intill den 1 innevarande månad handlagts, hafva, enligt uppgift från kammararkivet, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor................................ kronor 3,113,728:70

„ kronotionde .................................................. „ 126,309:7 5

tillsammans kronor 3,240,038: 4 5.

4 Inkomstberäkningen: statekontoruts skrifrelae.

Någon inlösen af kofvejdgJjyldigbet bär, enligt hvad samma uppgifter gifva vid handen, icke blifvit af kammarkollegium beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde voro i riksstaterna för åren 1887—1891 anvisade tillhopa 3,070,000 kronor, hvilka till fullo utgifvits; hvarförutom, jemlikt nådiga brefvet den 3 december 1897, för samma ändamål under förskottstitel af statskontoret anordnats dels år 1898 9,858 kronor 85 öre, hvilka af 1899 års Riksdag ersatts, dels under år 1899 7,660 kronor 50 öre, hvaraf 863 kronor 75 öre ersatts af innevarande års Riksdag. Sammanlagda beloppet af hvad för ifrågavarande ändamål utgifvits utgör alltså 3,087,519 kronor 35 öre.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges, årligen och intilldess annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna kavalleriet och blef i riksstaten för år 1901 beräknad till 270,000 kronor. Denna afgäld är visserligen beroende af vexlande markegångspris, men har under en följd af år befannit sig i konstant stegring. Den årliga medelökningen under senaste femårsperiod har utgjort 9,830 kronor.

Med hänsyn härtill och då afgälden under senaste treårsperiod mflutit med i medeltal 286,997 kronor samt under samma period ingen gång väsentligt understigit 280,000 kronor, har sistnämnda belopp i tabellen upptagits.

Af gifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 23 december 1885 öfvertog statsverket från och med år 1886 den rusthållarne vid rusthållsinfanteriet åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar, under vilkor att till staten med eganderätt. samtidigt öfverlemnades af rusthållarne anskaffade motsvarande persedlar till det antal och i det skick, som för godkännande vid generalmönstring erfordrades, och att rusthållarne för besvärets upphörande erlade en årlig ersättning af 20 kronor af hvarje rusthållsnummer att af Eders Kongl. Maj:t för persedlarnes anskaffande och underhåll användas. Ifrågavarande afgifter redovisades till en början hos arméförvaltningen under det å riksstatens fjerde hufvudtitel då uppförda reservationsanslag »till anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet och det berustade infanteriet.» Till följd af viss vid 1888 års riksdag gjord förändring med berörda reservationsanslag samt för åstadkommande af förenkling i redovisningen upptogos från och med år 1890 dessa »afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet» bland statsverkets inkomster, hvilken inkomsttitel

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 5

uppfördes med ett efter rusthållens dåvarande antal, 2,545, beräknadt belopp af 51,000 kronor. Då emellertid inkomsttiteln varit i ständigt sjunkande, beräknades inkomsten uti 1901 års riksstat till 49,000 kronor. De effektiva rusthållens antal vid det afsutna kavalleriet, som enligt räkenskaperna för år 1898 utgjorde 2,473, hade nästlidet år nedgått till 2,437 och innevarande år, enligt de af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i länen till statskontoret insända uträkningar å lindring i rustningsbesväret, till 2,421. Med hänsyn till den oafbrutna minskningen i denna inkomsttitel, i årligt medeltal under senaste femårsperiod utgörande 436 kronor, och då denna afgift för nästlidet år endast influtit med 48,740 kronor, anser statskontoret inkomsttiteln'icke kunna för år 1902 beräknas till högre belopp än 47,000 kronor.

Af det inom generalstaben utarbetade underdåniga förslag till ny härordning jemte öfvergångsförslag, öfver hvilket statskontoret, enligt nådig remiss af den 27 nästlidne november, inom kort skall i vissa Uti den nådiga remissen angifna hänseenden inkomma med underdånigt yttrande, har statskontoret inhemtat, att vid hvardera af Vestgöta regemente, andra lifgrenadierregementet och lifregementet till fot 66 rusthåll eller rotar samt vid Smålands grenadierkår 18 rusthåll äro afsedda att år 1902 ytterligare vakanssättas. Derest detta förslag vinner Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall kommer nu förevarande statsinkomst att för berörda år nedgå med ytterligare omkring 4,300 kronor.

Trosspassevolansafgiften. På grund af med vederbörande rusthållare träffade och genom särskilda resolutioner faststälda aftal, enligt hvilka Kongl. Maj:t och kronan åtagit sig att både i freds- och krigstid ombesörja anskaffandet, underhållandet och fortskaffningen af rusthållsregementenas och kårernas tross äfvensom tillhandahållandet af trosskuskar och trosshästar, fullt munderade, emot en viss, från hvarje helt rusthåll utgående passevolansafgift, erlägges af rusthållarne vid ne dannämnda regementen sådan afgift till följande belopp, nemligen:

3 kronor 75 öre i fredstid och 4 kronor 37 öre i krigstid vid de skånska indelta kavalleriregementena enligt kongl. resolutionen den 18 december 1775, vid Yestgöta regemente enligt kongl. resolutionen den 18 mars 1776 och vid Smålands husarregemente och Smålands grenadierkår enligt kong], resolutionen den 2 maj 1776;

4 kronor 37 öre både i freds- och krigstid vid Ostgöta kavalleriregemente (andra lifgrenadierregementot) enligt kongl. resolutionen den 21 maj 1776», och

4 kronor 75 öre för alla lider vid lifregementet till häst (lifrege-

6 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

mentets dragon-, husar- och grenadierkårer) enligt kontrakt den 15 januari 1778.

Denna statsinkomst var i riksstaterna för åren 1878—1894 beräknad till 26,000 kronor och belöpte sig för treårsperioden 1890 — 1892 till 26,515 kronor, deraf

för 1,000 rusthåll vid skånska husarregementet . ... kronor 3,750: —

„ 1,000 rusthåll vid skånska dragonregementet „ 3,750: —

summa kronor 7,500: -—- Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893 skola emellertid rusthållen vid sistnämnda båda regementen, de tillfälligt karlvakanta genast och de öfriga i mån af dåvarande ryttares afgång, för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande de i lagen den 5 juni 1885, med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar, rustningstungan vid dessa regementen åsätta värden, med rätt för rusthållarne att tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämdes, men mot viss stadgad skyldighet beträffande aflemnande eller underhåll af nummerhäst. Uti den sålunda faststälda vakansafgiften ingår jemväl trosspassevolansafgiften, hvilken alltså, i den mån vakanssättningen fortgår, kommer att upphöra. Enligt ett vid Eders Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen den 14 oktober 1892, angående förbättrad härordning, fogadt förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen för dessa båda regementen skulle regementenas ombildning från indelta till värfvade kräfva en tid af 25 år. Uti sin underdåniga skrifvelse den 6 december 1893 med förslag till beräknande af statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering yttrade statskontoret, att med afseende å den ringa betydenhet, denna statsinkomst och särskilt den del deraf, som motsvarade afgifterna från nyssnämnda båda regementen, egde, syntes det statskontoret som en årligen, under hela den tid vakanssättningen komme att försiggå, skeende, efter vakanssättningen rättad minskning af inkomsttiteln ej vore behöflig, utan borde redan då från inkomstberäkningen kunna uteslutas hela beloppet af den trosspassevolansafgift, som erlades för rusthållen vid dessa regementen. Denna statskontorets uppfattning blef af Eders Kongl. Maj:t gillad och af Riksdagen biträdd; och blef i anledning häraf denna inkomsttitel, för år 1894 beräknad till 26,000 kronor, i riksstaterna från och med år 1895 upptagen med ett med summan af afgifterna för de båda nämnda regementena, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller i jemnadt tal 19,000 kronor. Af berörda skäl och då för öfrigt, med

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 7

beräkning af den årliga minskningen i medeltal under senaste femårsperiod, eller 518 kronor, dessa afgifter icke torde komma att under år 1902 inflyta med afsevärdt högre belopp, har inkomsten blifvit i bifogade tabell upptagen med 19,000 kronor.

Derest ofvan omförmälda, utaf generalstaben framlagda öfvergångsförslag till ny härordning vinner Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens godkännande, kommer jemväl denna inkomsttitel att deraf röna någon inverkan, ehuru icke i sådan omfattning, att för år 1902 någon ytterligare minskning i titelns beräkning behöfver ega rum.

Tillfälliga rotevakansafgifter. Enligt § 1 i lagen den 2 december 1892, angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären, skall i dessa besvär på sätt och under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som i lagen omförmälas, lindring ega rum att årligen utgå från och med år 1893 med fyrtio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent,. från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde; varande dels i lagens § 2 stadgadt, att vid uppskattningen af rustnings- och roteringsbesvären prestationerna för hvarje rusthåll och rote skola, vid båtsmanshållet kompanivis samt för tiden intill år 1900 vid rust- och rotehållet i öfrigt regements- och kårvis, bestämmas till de i samma § bestämda värden, samt dels i § 3 föreskrifvet, att år 1899 och derefter hvart tionde år, hvarje gång för de närmast följande tio åren, rustnings- och roteringsbesvärens värde skall af Eders Kongl. Maj:t bestämmas efter viss föregående utredning. Enligt nådiga kungörelsen den 27 oktober 1899, angående ny uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären vid indelta armén, har Eders Kongl. Maj:t förordnat, att vid uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären vid indelta armén för det i § 1 af nämnda lag angifna ändamål skola under tio år, räknadt från början af år 1900, prestationerna för hvarje rusthåll eller rote bestämmas till de i kungörelsen angifna förändrade värden, hvilka statskontoret lagt till grund för beräkningen af denna inkomsttitel.

Under inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» inbegripas:

afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering;

af de vid 1878 års början till statsverket tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar;

afgifter af rusthåll och rotar vid infanteriet, som jemlikt 1892

8 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

års urtima Riksdags beslut samt nådiga brefven den 2 december 1892, den 28 september 1893, den 5 oktober 1894, den 15 november 1895 och den 15 april 1898 blifvit vakanssatta för infanteriets omorganisation;

afgifter af rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena, hvilka i mån af ryttames afgång, jemlikt. samma Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893, blifvit satta på vakans för regementenas ombildning till värfvare; samt

afgifter af dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår, hvilka jemlikt nämnda Riksdags beslut blifvit vakanssatta för kårens ombildning till värfvadt regemente.

Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshållet, som jemlikt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887, angående båtsmanshållets sättande på vakans, inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under förevarande inkomsttitel.

Afgifterna för uraktlåten rekrytering, som år 1899 uppgingo till 9,232 kronor 77 öre och under senaste femårsperiod till i medeltal 6,507 kronor 66 öi-e, äro beroende på vexlande förhållanden och torde derför icke böra beräknas högre än till 5,000 kronor.

För de vid 1878 års lönereglering till statsverket indragna rusthåll och rotar kunna vakansafgifterna, hvilka för år 1901 beräknats till

19,000 kronor, enligt härstädes verkstäld beräkning antagas komma att, efter afdrag af ytterligare tio procent lindring, erläggas med omkring 10,600 kronor.

Vakansafgifterna af de för indelta infanteriets omorganisation vakanssatta rusthåll och rotar, hvilkas antal enligt här förvarade handlingar för innevarande år utgör 140 af de förra och 1,154 af de senare, kunna, med beräkning af förenämnda värden och sedan medgifven lindring af nittio procent blifvit afdragen, antagas år 1902 inflyta med omkring 30,150 kronor.

Enligt till statskontoret från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena för innevarande år tillkommande lindring i rustningsbesväret har vakanssättning för regementenas ombildning till värfvade egt rum för 537 rusthåll vid hvardera regementet.

Effektiva rusthållens antal vid dessa båda regementen har beräknats vid 1901 års slut utgöra högst 360 vid hvartdera eller vid båda regementena tillsammans 720. Vakansernas antal skulle alltså komma

Inkomstberäkningen: statskontorets skrivelse. 9

att år 1901 uppgå till omkring 640 vid hvardera regementet eller tillsammans 1,280. Enligt meddelande från landtförsvarsdepartementet har de effektiva rusthållens antal vid dessa båda regementen vid 1902 års början beräknats till 370 nummer vid husarregementet och 324 nummer vid dragonregementet. Vakansernas antal vid samma tidpunkt beräknas alltså till respektive 630 och 676. Vederbörande arméfördelningschef bär vidare meddelat, att under 1902 års lopp vakanser torde komma att uppstå för ytterligare 40 nummer vid det förra regementet och 27 nummer vid det senare. Vakansafgifterna, beräknade efter de i nådiga kungörelsen den 27 oktober 1899 bestämda värden, skulle, om man endast tager hänsyn till vakansernas beräknade antal vid 1902

års ingång, oafkortade uppgå till:

vid skånska husarregementet ......................................... kronor 220,500: - —

„ „ dragonregementet ............... „ 229,840: —

tillsammans kronor 450,340: —

Om härifrån dragés å rusthållen belöpande rustnings-

understöd, beräknadt till......................................... kronor 2,000: —

återstå kronor 448,340: —

derå lindring skall tillgodonjutas med nittio procent eller 403,506 kronor. Ifrågavarande vakansafgifter kunna alltså beräknas år 1902 inflyta med omkring 46,834 kronor.

Af handlingarne angående den rotebållen vid Norrlands dragonregemente för innevarande år tillkommande lindring inhemtas, att vakanssättningen för detta regementes ombildning till värfvadt fortgått så, att intill innevarande år 123 nummer äro satta på vakans. Regementet består af 200 dubbelrotar. ' Det antal rotar, som under år 1901 skulle fullgöra roteringen effektivt, har beräknats till omkring 70 och vakansernas antal alltså blifva omkring 130. Enligt en från vederbörande fördelningschef till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet inkommen uppgift, af hvilken statskontoret undfått del, kommer antalet rotar, hvilka med visshet antagas komma att under år 1902 vid regementet effektivt fullgöra roteringen, att utgöra 61, hvadan vakansernas antal blifver 139. Vakansafgifterna, beräknade efter det i nådiga kungörelsen den 27 oktober 1899 bestämda värde, skulle oafkortade

uppgå till .............................................................................. kronor 45,870: —

Om härifrån dragas de å rotarne belöpande roterings-

understöd, beräknade till ........................................ 5,029: ■—

återstå kronor 40,841: — hvarå lindring bör tillgodokomma rotarne med nittio procent eller 36,757 Bih. till Riksd. Frot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

kronor. Dessa vakansafgifter kunna fördenskull antagas år 1902 inflyta med omkring 9,113 kronor.

Inkomsttiteln kan alltså för år 1902 approximativt beräknas sålunda:

afgifter för uraktlåten rekrytering .................. kronor 5,000: —

vakansafgifter för rusthåll och rotar, indragna till statsverket i följd af ny lönereglering för arméns befäl, ............... „ 10,600: —

dito för dito dito, indragna till statsverket för indelta infanteriets omorganisation, ........................ „ 30,150: —

dito för rusthåll, indragna för skånska husar- och dragonregementenas ombildning till värfvade regementen, ..................................................................... „ 46,834: —

dito för dubbelrotar vid Jemtlands hästj ägarekår, indragna för kårens ombildning till värfvadt

regemente, ................................................................. „ 9,113: —

summa kronor 101,697: —

hvartill komma afgifter för under år 1902 eventuel! vakanssatta rotar och rusthåll vid båtsmanshållet; hemställande statskontoret, att inkomsttiteln må beräknas till 100,000 kronor.

Derest ofvan omförmälda inom generalstaben utarbetade förslag till ny härordning jemte öfvergångsförslag varder af Eders Kongl Maj :t och Riksdagen antaget, kommer nu förevarande inkomsttitel att, enligt härstädes verkstälda beräkningar, år 1902 tillföras ytterligare vakansafgifter med omkring 28,000 kronor.

Soldatvakansafgiften kan, enligt härstädes, på grund af förenämnda genom nådiga kungörelsen den 27 oktober 1899 faststälda värden samt med iakttagande af nittio procent lindring, verkstäld approximativ beräkning, antagas för år 1902 inflyta med följande belopp, nemligen: afgifter af ny ordinarie rotering för 817,210 rotar kronor 15,112:7 1 dito för 3 rotar i Sårna, Idre och Hede byar i Kopparbergs län ................................................................ „ 12: —

dito . af bergs] agsrotar:

hel afgift för 5,7 3 3 rotar ...... kronor 114: 6 6.

half afgift för 362,595 rotar... „ 3,625:94. ?? 3,740:60

eller tillsammans kronor 18,865: 31,

hvartill komma knekterotefrihetsmedel, beräknade till „ 40: —

och retroaktiva afgifter m. m., som torde inflyta med

omkring ...................................................................... „ 94: 6 9,

summa kronor 19,000: —

hvilket belopp torde få upptagas i riksstaten för år 1902.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 11

Båtsmansvakansafgiften. Vid 1887 års riksdag beslöts, att båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanskår icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen för hvart och ett af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna egde rum med trettio procent, belöpt sig endast till: år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor 37,033: 81) kronor 37,033: 81 „ 1889 ( „ „ „ „ 73,328:49) „ 36,294:68

„ 1890 ( „ „ „ „ 108,197:91) „ 34,869:42

„ 1891 ( „ „ „ „ 137,199:52) „ 29,001:61

„ 1892 ( „ „ „ „ 163,657:01) „ 26,457:49.

Under år 1893, då lindring egde rum med fyrtio procent, belöpte sig inkomsten af vakanssättningen till 160,074: 19.

För åren 1894 och 1895, då lindring var medgifven med femtio procent, och för åren 1896 och 1897, då lindringen utgjorde sextio procent, belöpte sig inkomsten:

år 1894 till....................................... kronor 148,990: 4 6

„ 1895 „ „ 166,707: 12

„ 1896 „ „ 148,701: 83

,,1897 „ „ 169,974:93.

För åren 1898 och 1899, då lindring utgick med sjuttio procent, belöpte sig inkomsten det förra året till 166,746 kronor 93 öre och det senare till 175,787 kronor 81 öre.

I 1900 och 1901 års riksstater har inkomsten beräknats till 150,000 kronor med hänsyn till den under dessa år medgifna lindringen med åttio procent och utan afseende å den fortsatta vakaussättningen. Denna har numera fortskridit så, att enligt härstädes verkstäld beräkning vid 1901 års ingång högst 425 rusthåll och rotar vid båtsmanshållet komma att qvarstå såsom effektiva. Emellertid skall lindring för år 1902 utgå med nittio procent, hvadan statskontoret anser sig böra föreslå, det inkomsten jemväl för detta år beräknas till 150,000 kronor.

Arrendemedlen, som för åren 1900 och 1901 beräknats till 2,200,000 kronor, hafva under en följd af år varit i konstant fallande, med en

12 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

medelminskning under senaste femårsperiod af 49,810 kronor per år; och då influtna inkomsten för år 1899 icke uppgått till mera än 2,241,916 kronor samt några omständigheter, som kunna föranleda en stegring, icke synas föreligga, men deremot försäljning af mindre kronoegendomar alltjemt fortgår, anser statskontoret skäl förefinnas för en nedsättning i denna inkomsts beräkning till 2,100,000 kronor.

Mantalspenningar, som i riksstaterna för åren 1900 och 1901 upptogos med 700,000 kronor, hafva befunnit sig i oafbruten stegring med en årlig ökning i medeltal under senaste femårsperiod af 11,902 kronor. Med hänsyn härtill och då inkomsten år 1899 inflöt med 741,741 kronor torde en förhöjning för år 1902 till 750,000 kronor vara påkallad.

Bötesmedel. Jemväl denna inkomst, som i 1901 års stat upptogs till 290,000 kronor, har befunnit sig i konstant stegring med en årlig ökning under senaste femårsperiod af i medeltal 28,362 kronor, i anledning hvaraf och då inkomsten år 1899 inflöt med 389,542 kronor densamma torde böra för år 1902 upptagas med 350,000 kronor.

Kontrollstämpelmedlen hafva i medeltal under senaste femårsperiod influtit med 48,055. kronor och år 1899 med 58,819 kronor med en konstant årlig stegring under senaste femårsperiod af i medeltal 5,439 kronor. I 1901 års riksstat har inkomsten upptagits med 40,000 kronor och torde för år 1902 kunna beräknas till 50,000 kronor.

Fyr- och båkmedel, som i riksstaten för år 1901 uppfördes med

1,500,000 kronor, hafva i medeltal under senaste femårsperiod influtit med 1,638,432 kronor och under senaste treårsperiod intet år med mindre än 1,650,000 kronor samt utvisa en årlig ökning i medeltal af 55,160 kronor. Statskontoret anser sig derför böra föreslå denna inkomsttitels upptagande i 1902 års stat med ett belopp af 1,650,000 kronor.

Telegraf medlen äro i rikstaten för år 1901 upptagna med 1,610,000 kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen beräknats för år 1902 till enahanda belopp, hvilket i bifogade tabell upptagits.

Jernvägstrafikmedel. Efter hvad statskontoret inhemtat, har jernvägsstyrelsen, hvilken det jemlikt § 3 i nådiga instruktionen för styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober 1897 åligger att före . utgången af november månad hvarje år till Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag till beräkning af den behållna inkomst af statens jernvägar, som må upptagas i riksstaten för året näst efter det påföljande, beräknat denna inkomsttitel för år 1902 till 7,000,000 kronor; varande detta belopp upptaget i omförmälda tabell.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 13

Skogsmedlen, som i riksstaten för år 1901 äro upptagna med

5,800,000 kronor, hafva utgjort:

år 1897 ................................................................... kronor 5,426,312: —

„ 1898 .................................................................... „ 7,554,845: —

„ 1899 ..................................................................... „ 7,001,477: —

eller i medeltal för dessa tre år........................ ,, 6,660,878: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets skogsmedelsinkomster under innevarande års tre första qvartal belöpt sig till 6,944,208 kronor. I händelse skogsmedelsuppbörden under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma qvartal af sistlidet år, 835,775 kronor, skulle inkomsten af skogsmedel för år 1900 alltså komma att uppgå till 7,779,983 kronor och i medeltal för åren 1898—1900 utgöra 7,445,435 kronor.

Inkomsttitelns årliga ökning i medeltal har under senaste femårsperiod utgjort 698,043 kronor. Denna stegring torde för innevarande år snarare komma att ökas än minskas till följd af de höjda trävaruprisen. Visserligen är det omöjligt att nu beräkna, huru dessa pris komma att gestalta sig år 1902 under tilläfventyrs inträdande sämre konjunkturer, men antagas kan, att den ständigt fortgående ökningen af statens skogsegendom i förening med en allt omsorgsfullare skogshushållning och den genom förbättrade flottledsanläggningar i Norrbotten beredda möjligheten att tillgodogöra skogsalster,, hvilka derförutan icke skulle hafva funnit användning, kommer att under alla förhållanden under år 1902 bereda statsverket inkomster af skogsmedlen till belopp, som icke i någon väsentlig mån understiga hvad som här ofvan beräknats såsom medeltal för åren 1898—1900; och hemställer förty statskontoret, att beräkningen af denna inkomsttitel för år 1902 må förhöjas till 7,000,000 kronor.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel är af fullkomligt tillfällig och vexlande natur och inflöt under senaste femårsperiod med i medeltal 170,299 kronor, men under år 1899 med 133,845 kronor och torde böra i riksstaten för år 1902 upptagas med oförändradt belopp af

100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna inbragt:

år 1897 ........................................................ kronor 43,537,911

„ 1898 ......................................................... „ 52,012,881

„ 1899 ......................................................... „ 60,051,428

eller i medeltal för dessa tre år

51,867,407

14 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

För januari—november månader innevarande år hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, debiterade tullmedlen utgjort 54,076,091 kronor 64 öre och skulle, i händelse uppbörden för innevarande månad blefve lika med den för december månad sistlidet år, eller 4,631,024 kronor 22 öre, för innevarande år uppgå till 58,707,115 kronor 86 öre.

Denna statsinkomst är beroende af konjunkturförhållanden, hvilka icke kunna tillförlitligt bedömas för den tid 1902 års statsreglering afser; och statskontoret -hemställer, att densamma beräknas till enahanda belopp som i 1901 års riksstat eller 49,000,000 kronor.

Postmedlen. Statskontoret har inhemtat, att generalpoststyrelsen vid afgifvande af förslag till postverkets inkomst- och utgiftsstater, som böra till nästkommande Riksdags pröfning öfverlemnas, beräknat inkomsten af postmedlen till 12,400,000 kronor, hvadan denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna debiterats med:

för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar . af bankbolag med sedelut.gifnings-!

,, vissa handlande och handels-

expediter ..............................

„ utländingar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar ..........................

i

summa

Denna inkomsttitel var för år 1898 beräknad till 850,000 kronor, men med fäst afseende å den minskning i bankbolags sedelutgifning, som tilläfventyrs kunde ega rum i följd af stadgandet i § 41 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, beräknade 1898 års Riksdag bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och rättigheter för år 1899 till ett nedsatt belopp af 750,000 kronor. Omförmälda lagrum innehåller, bland annat, att enskilda banker ega att intill utgången af år 1903 utgifva egna sedlar, samt att från början af år 1899 till utgången

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

af år 1903 enskild bank, som, efter minst tre månader förut hos cbefen för finansdepartementet derom gjord anmälan, afstått från sin rätt att utgifva egna sedlar samt icke indragit något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor, eger åtnjuta hos riksbanken vissa förmåner.

Med 1898 års utgång upphörde en enskild sedelutgifvande bank, Vesterbottens enskilda bank, med sin rörelse, som då öfvertogs af ett nybildadt bankaktiebolag. Såsom statskontoret redan sistlidet år i underdånighet meddelade, bar styrelsen för Mälareprovinsernas enskilda bank hos chefen för finansdepartementet anmält, att bankens delegare å ordinarie bolagsstämma den 8 mars 1899 beslutit, att banken vid 1902 års utgång skall upplösas för att ombildas till bankaktiebolag. I öfrigt har ingen anmälan, som haft afseende å upphörande af enskilda bankers sedelutgifning, till finansdepartementet inkommit.

Såsom af bifogade tabell framgår, har inkomsttiteln under en följd af år befunnit sig i stegring med en årlig ökning under femårsperioden af i medeltal 41,163 kronor. I medeltal för åren 1897—1899 har influtit 1,051,917 kronor och under samma treårsperiod har den icke något år understigit 990,000 kronor. Ehuru en ökning i beräkningen af denna inkomsttitel sålunda icke skulle sakna skäl, anser likväl statskontoret, med hänsyn till möjligheten af förändrade förhållanden beträffande åtskilliga enskilda bankers' sedelutgifning redan före 1902 års utgång, försigtigheten bjuda, att inkomsten vid nu förestående statsreglering beräknas till enahanda belopp som föregående år eller 850,000 kronor.

Stämpelmedlen, som för år 1901 beräknats till 5,000,000 kronor, hafva utgjort:

år 1897 .......................................................... kronor

„ 1898 ........................................................ „

„ 1899 ......................................... „

eller i medeltal för dessa tre år............... „

Stämpelafgiften för spelkort ingick i nämnda belopp med:

år 1897 ...............................................;.............. kronor 111,832: —

„ 1898 ............................................................ „ 128,422: —

„ 1899 ................................................................. „ 141,984: 50

Under januari—november månader innevarande år hafva i länens ränterier och till statskontoret influtit stämpelmedel med 5,462,891 kronor 34 öre, deraf 91,050 kronor kortstämplingsafgift, och skulle, i händelse uppbörden för innevarande månad blefve lika med den för december månad nästlidet år, stämpelmedlen för detta år uppgå till 6,001,057 kronor 14 öre, deraf 102,632 kronor 50 öre kortstämplingsafgift.

5,957,170

6,845,553

8,211,636

7,004,786

16 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

Enligt i finansdepartementet utarbetade uppgifter för åren 1897 —1899 å beloppet af de stämplar, som användts till nedannämnda handlingar, har detta belopp utgjort:

handlingar till lagfartsprotokoll

dito till inteckningsprotokoll.........

dito „ äktenskapsförordsprotokoll dito „ bouppteckningsprotokoll...

summa kronor

år 1897

1,787,031 329,896 7 8 4,411 — 1,400,414,6 5

år 1898

9 6 2,446,043 435,752 3,981

1,524,12465

år 1899

2,281,428

435,053

4,440

3,463,047

80 40

3 3

3,521,754!38j4,409,901|3ij6,183,969 53 Inkomsttiteln utvisar sålunda en väsentlig stegring, som, enligt hvad tabellen e) gifver vid handen, betecknas af en årlig medelökning under senaste femårsperiod af 829,983 kronor. Dock bör härvid erinras, att år 1899 i stämpelbeloppet för handlingar till bouppteckningsprotokoll ingår afgift för en bouppteckning med omkring 1,800,000 kronor.

Stegringen är emellertid detta oaktadt så afsevärd, att statskontoret håller före, det en förhöjning i beräkningen för år 1902 bör vidtagas till 6,000,000 kronor, hvilket belopp stämpelmedlen under senaste treårsperiod ingen gång väsentligt underskridit.

BränvinstillverJcningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen i riket utgjort:

år 1895 ..................................................................... liter 34,886,895

32,804,168

36,295,172

38,654,829

46,208,645

37,769,942

1896.

,' 1897...................................................

„ 1898.....................................................

„ 1899......................................................

utgörande medeltalet för femårsperioden samt årliga ökningen i medeltal under samma period 2,264,350 liter.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och juste-

ringsbyrå, uppgått till ................................................ liter 37,274,889,6

och om härtill lägges tillverkningen under december månad sistlidet år............................................. „ 6,586,941,1

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande år, detta års tillverkning blifva .......................................................

43,861,830,7.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

17 Beträffande tillverkningsskatten meddelas följande öfversigt för femårsperioden 1895—1899:

Influten skatt.

Kronor.

Restitution för

denatureradt

bränvin.

Kronor.

för högt erlagd skatt.

Kronor.

Statsverket

behållet.

Kronor.

År 1895..................................16,558,451 710,025 l,709]l5,846,717

1896 .................................. 17,545,976 744,617 5,279 16,796,080

1897 .................................. 18,438,057 919,989 5,643 17,512,425

1898 ............................. 20,004,608 992,768 6,481 19,005,359

1899 ............................... 20,889,190 1,104,593 9,080 19,775,517

B rån vinstill verkningsskatten är för år 1901 beräknad till 18,000,000

kronor.

Enligt hvad förestående öfversigt utvisar, belöpte sig statsverkets behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten år 1899 till 19,775,517 kronor. Under innevarande år intill den 1 dennes är dylik skatt inbetald med 19,275,911 kronor 50 öre och, under förutsättning att inkomsten för denna månad kommer att inflyta med lika stort belopp som under december månad sistlidet år, eller 2,533,741 kronor 75 öre, skulle årets inkomst uppgå till 21,809,653 kronor 25 öre. Om derifrån afräknas hvad för denatureradt bränvin under innevarande år blifvit eller än vidare kan varda restitueradt, här förslagsvis beräknadt till 1,300,000 kronor, skulle återstå 20,509,653 kronor 25 öre. Denna statsinkomst, som i medeltal för de senaste tre åren uppgått till 18,764,437 kronor samt under hvardera af åren 1898—1900 öfverskridit 19,000,000 kronor och hvars stegringstendens utmärkes af en årlig ökning under senaste femårsperiod af i medeltal 982,200 kronor, torde böra upptagas med

19,500,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften. Under nedannänmda tillverkningsår, hvilka jemlikt nådiga förordningen den 19 maj 1893 räknas från och med den 1 september till och med den 31 augusti nästföljande år, har, enligt erhållna uppgifter från finansdepartementets kontrolloch justeringsbyrå, vid samtliga fabriker inom landet afverkats följande myckenhet betor:

Bih. till Riksd. Prof. Idol. I Sami. 1 Afd.

u

In k (»til st berslk n i rige ti: statskontorets skrifveisé.

1895— 1896

1896— 1897

1897— 1898

1898— 1899

1899— 1900

September—

december

ton.

Januari—

augusti

ton.

45,584

265,343

55,792

2,307

15,994

Summa

ton.

Högsta antalet under tillvérkningsåret i gång varande fabriker.

538,709

890,240

716,141

480,932

622,047

493,125 624,897 660,349 478,625

.......................... 606,053

Enligt meddelande från ofvannämnda byrå bär afverkningen under nu löpande tillverkningsår utgjort:

o-..,- oktober.........................................ton 235,982,6

november..................................................................... „ 306,958,1

- :• ^ tillhopa ton 542,940,7.

Under motsvarande tid sistlidet år utgjorde betafverkninsren 468,867,7 ton.

Inkomsten af denna skättetitel har utgjort för kalönderår:

år 1895;,.............a kronor

,-, 1896.

H 1897.

„ 1898 „ 1899

ii

O

n

7,139,148: 7,726,387: — 11,008,906: — 6,317,671: — 7,483,948: —

tre åren 1897u-:-1899 har inkomsten belöpt sig

I medeltal för de till 8,270,175 kronor,

Enligt meddelande från ofvahnämnda kolt troll- och justeringsb.yrå har tillverkningsafgiften under januari—november månader innevarande år debiterats med 6,891,661 kronor 18 öre. Under december månad nästlidet år uppgick den debiterade afgiften till 1,691,493 kronor 53 öfe, hvadan, om förhållandena under denna månad gestaltade Big på enahanda Bätt som under samma tid föregående år, 1900 års inkomst skulle komma att uppgå till 8,583,154 kronor 71 öi-e.

Denna statsinkomst är i 1900 och 1901 års riksstater uppförd med 9,000,000 kronör. Då densamma emellertid under senaste femårsperiod icke influtit med mera än 7,935,212 kronor i medeltal per år ooh stegringstendensen i förhållande till inkomsttitelns storlek är ringa samt titeln i öfrigt är beroende af eventuelt svaga skördar, anser statskontoret försigtigheten bjuda att en nedsättning till 8,000,000 kronor eger rum för år 1902.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 19

Bevillning af fast egendom samt af inkomst. Sedan Eders Kongl. Maj:t uti en till Riksdagen aflåten nådig proposition af den 15 januari innevarande år — under förklarande att Eders Kongl. Maj:t ansåge bevillningen af fast egendom samt af inkomst böra upptagas i riksstaten för det år, under hvilket den inflyter, samt denna åtgärd böra på sådant sätt genomföras, att 1900 års Riksdag för år 1901 åtoge sig bevillning till hälften af det nu utgående beloppet, att uppföras i sistnämnda års riksstat, samt att 1901 års Riksdag likaledes för samma år åtoge .sig bevillning till hälften af det nu utgående beloppet, att uppföras i riksstaten för år 1902, och förty icke ifrågasatte, att innevarande års Riksdag skulle åtaga sig större bevillning af fast egendom samt af inkomst än till belopp af 3,000,000 kronor — föreslagit Riksdagen att besluta vissa härå syftande ändringar i §§ 1 och 7 af nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897, samt denna nådiga proposition af Riksdagen enligt dess underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne maj bifallits, har Eders Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse den 1 derpåföljda juni till allmän efterrättelse kungjort den förändrade lydelsen af berörda §§.

I anledning af den sålunda vidtagna förändringen beträffande sättet för denna inkomsttitels upptagande i riksstaten bör densamma för 1902 års statsreglering endast beräknas till hälften af nu utgående belopp.

Inkomsten har under senaste treårsperiod belöpt sig till i medeltal 6,673,348 kronor med en fast stegringstendens, utvisande en årlig ökning under senaste femårsperiod af i medeltal 439,382 kronor. Vid sådant förhållande och då denna bevillning under nästlidet år inflöt med 7,165,911 kronor, anser statskontoret inkomsttiteln kunna för 1902 års statsreglering beräknas till 3,500,000 kronor.

Stockholm den 11 december 1900.

Underdånigst

ALB. ANDERSON.

G. G. Sylvan. Oliv. L. Tenow Per Södermark.

föredragande.

G. Ahlm.

-I?4

! !!•»;» !;*, ;r 1 tf-' ■'j-git-tc.;- “• .(_■*, i/. f: .

Of’-5'f •'•!•. !'!»! .

: Vo ■

r ir'*-i*'

‘•M ■ v* V/J J'- • > • ’ ■’ • . >

I . w- .. r. •( H;» .

- . »• i , l t

! i

! i;

A".. •' •' ;.f ;

< il Sill >.<•» . V”‘ ; 1

1 «.

■ :njh:' 'i v fii 'iiiii • i- ;■;*' ;. i, i : .

■'tv-f fli i .t ii i»H . o l| . ’ v i ■ 1' ■ 1 - ■

:<r- i in.;::;V

-.t»]:' ' !<j | : '

'tf)£éÖRTfV-'Atji»: : ■;r

J-fi 'ii;(n ■’ < • ij->.

.* : ' IM V. v-i f i i * i.., 1 - '■ s m ’• - - i

V.'-”Vi f':-!1- .1 i v ,

- K.U'/.

•■{''*1-,

Ai

Vt.; t.lO:;.; ‘4>:

• V’-: '\4s< Ii ,y : :!j 'i

Iv*;-!. !.t . r>>

1 'i ’ I ’ ' ii *> '. I ; i' "'t J 1 I (

•l[f

fn-'

IV.’ Aj.jv

< ru*».* i-;.:, >ivv: :

t • ■ i k <i f! v o a f : j - 'I '• •){ , — >!, I i:i,<;

Ml' .•{'•>

•o I

; i

,-n I .

i

fri

i ) j ; •

ob-»:>:?'•. /:< -

r ' ; 1; l.f / ,

i:i'i rr

•• ' ?.lrX'4>; • ‘

;«'A;

irx^V. r-'.

Mi

f ! ’ ' .. :

t1,

' I tO«:

in a

c(

''av1 •

*• ‘>0,,. r/-,v>a-

P *i'J i it ' *Ciå 'h

.» ■» '; r i

'T‘v ‘

' . . J • t .. i', l' i >> |7

-1 > ..

juli# ffs

: C11 n: 7 it

yj »l; J

v i i : ,’f

i..i* !.

. - • i- . : '

>’-<>ifÖ>f i;'.i-1 i;::

iTi.

.tar»(vt 'i ‘ }-i

•*:r- *)

O-TiKi; -

:i -

: 1 ** . :i' ; ■'i >, t:■!/ ;'

mm- : r’!>ii I'5-.ii-.

. *>r: tyy

■ P4't

i. -r -!;; r-

■V i > u

;: Mil V

/1 -y ■

tf ■ t

-c.yi

.r?iK; Vi

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

21 Statsverkets inkomster.

Bil. litt. a.

22 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Bil. litt. b.

24 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

Statsverkets n•

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 25

Bil. litt. c.

inkomster.

liih. till Rihsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

, I

Utgifterna.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1901.

N äryarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde i underdånighet:

Sedan en del statens embets- och tjensteman samt betjente till Kongl. Maj:t inkommit med underdåniga framställningarom erhållande af dyrtidstillägg, samt statskontoret med flere embetsverk afgifvit infordrade Rih. till Rilcsd. Prat. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 1

underdåniga utlåtanden, förekom ärendet till behandling inför Kongl. Maj:t den 8 januari 1900. Jag hade dervid tillfälle anföra, bland annat, hurusom jag funne ställningen icke ännu vara sådan, att jag för det dåvarande skulle ega skäl tillstyrka medgifvandet af ett allmänt dyrtidstillägg till statstjenstemännens löner. Skulle ett sådant anses böra ifrågakomma, vore det för öfrigt klart, att det borde medgifvas samtliga klasser af tjenstemän, icke allenast dem, som då petitionerat. Men ehuru tiden icke ännu syntes vara inne att på grund af rådande prisförhållanden vidtaga en vare sig provisorisk eller definitiv löneförhöjning, kunde staten, som ju i stor skala vore arbetsgivare, lika litet som en enskild sådan undandraga sig pligten att tillse, att dess arbetstagare icke komme att lida verklig nöd. Detta borde icke förutsättas kunna inträffa i fråga om dem bland statens tjenstemän, som vore i åtnjutande af en något högre aflöning. Det åt dem tillmätta lönebeloppet erbjöde en marginal, inom hvilken under ett år af dyr tid lefnadsbehofven borde kunna begränsas, ehuru naturligen en, om ock tillfällig, nedsättning i en under billigare tider intagen lefnadsställning icke utan svårighet kunde eg a rum. På annat sätt gestaltade sig deremot förhållandet, då det blefve tal om de lägst aflönade statstjenarne, om betjentklassen i dess helhet och de lägsta aflöningskategorierna bland tjenstemännen. Hvad dessa statens tjenare beträffade, vore de naturligen i hög grad beroende af vexlingarna i prisen och om dem syntes kunna sägas, att de i regeln icke kunde, utan att verkligt betryck uppstode, vidkännas en mera afsevärd inskränkning i de tillgångar, hvilka de för sitt lifsuppehälle påräknat. Omständigheterna syntes derföre vara sådana, att staten borde gent emot de lägst aflönade bland sina tjenare träda hjelpande emellan med ett tillfälligt tillskott till deras löner.

I sådant afseende föreslog jag, att, bland annat, följande grunder borde uppställas för medgifvande af dy^rtidstillägg, nemligen:

att, der aflöningen utgjordes endast af penningar, dyrtidstillägget utginge med 20 procent af densamma;

att, der åter aflöningen bestode dels af penningar och dels af bostads- eller b o ställ sförmån in natura, vare sig denna vore i stat beräknad till visst belopp eller icke, dyrtidstillägget utginge med 10 procent af det kontanta aflöningsbeloppet;

att dyrtidstillägg icke tillkom me tjensteinnehafvare till högre belopp, än att hans till grund för beräkningen liggande aflöningsförmåner, inberäknadt värdet af bostad eller boställe, der sådant vore i stat angifvet, jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600 kronor; samt

att äfven amanuenser med fast arfvode erhölle dyrtidstillägg.

Då med afseende på den karakter af ett tillfälligt understöd åt de lägst aflönade statstjenarne, det föreslagna dyrtidstillägget skulle erhålla, bäst öfverensstämde, att detsamma icke beviljades för en period, som läge något längre fram i tiden, utan hänförde sig till då bestående förhållanden, ansåg jag mig böra förorda, att Kongl. Maj:t endast begärde anvisande af dyrtidstillägg för år 1900, lemnande till framtida pröfning, huruvida sådant äfven för år 1901 kunde varda erforderligt.

I den till Riksdagen den 15 januari 1900 aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att anvisa medel till beredande, i enlighet med förut omförmälda grunder, af dyrtidstillägg för år 1900 åt en del tjenstemän och betjente.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef emellertid, enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse den 12 april 1900 meddelade, icke af Riksdagen bifallet.

I och för utredning af frågan om och i hvilken mån på grund af rådande prisförhållanden tillfällig löneförbättring för statens embetsoch tjenstemän samt betjente kunde vara af behofvet påkallad, anmodade jag i cirkulärskrifvelse den 3 juli 1900 vissa centrala myndigheter samt läns- och stiftsstyrelser att till mig inkomma med sådana uppgifter rörande lefnadskostnaderna, särskilt bostadshyror och tjenstehjonslöner, som kunde stå dem till buds och vara egnade att belysa de förändringar, som under senare tider inträdt i sagda kostnader; och framhöll jag tillika, att vid meddelandet af dessa uppgifter, hvilka, der tillgängliga materialier sådant medgåfve, lämpligen kunde utsträckas att afse en jemförelse med förhållandena under senare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet, särskildt borde upplysas, huruvida, och i sådant fall, i hvilken omfattning stegring i prisen gjort sig gällande under det senast förflutna året.

Efter det uppgifter i berörda hänseenden inkommit, har på anmodan af mig aktuarien å kommerskollegii statistiska afdelning I. Flodström dels utarbetat en sammanfattning af uppgifterna, dels ock verkstält en statistisk utredning beträffande prisförhållandena i hufvudstaden.

I anledning af anmärkningar, som blifvit af Riksdagen i dess ofvan omförrnälda underdåniga skrifvelse den 12 april 1900 gjorda mot de af Kongl. Maj:t i förberörda nådiga proposition föreslagna grunderna för dyrtidstillägg åt statens tjenstemän och betjente, aflät jag den 16 oktober 1900 särskilda skrivelser till vederbörande chefer för stats-

departementen med anhållan,, att beträffande departementen samt under dem lydande verk och stater upplysning måtte meddelas, dels huruvida af bemälda verk och stater några på senare tiden reglerats enligt grunder, afvikande från dem, som i allmänhet fastställs vid de äldre löneregleringarna, dels huruvida några tjenstemän och betjente under de senare åren beviljats tillfällig löneförbättring, dels ock i hvilken män de till arfvoden åt amanuenser och extra biträden anvisade anslag kunde böra förhöjas, för att å sagda anslag skulle kunna beredas tillgång till anvisande åt amanuenser med fast arfvode och med dem jemförliga personer af dyrtidstillägg till så stort belopp, att de, som icke på grund af de under senare tiden stegrade lefnadskostnaderna redan erhållit ökning i sitt arfvode med 15 eller 20 procent, kunde komma i åtnjutande af sådan ökning. Med utgångspunkt från den förutsättning, att i en eventuel framställning till Riksdagen om anvisande af dyrtidstillägg till vissa embete- och tjenstemän samt betjente dyrtidstillägget borde föreslås att beräknas å lön, tjenstgöringspenningar, ål der stillägg, kontant bostads- eller inqvarteringsersättning samt i stat upptaget arfvode, anhölls i skrifvelser den 31 oktober 1900 likaledes till vederbörande departementschefer, att de måtte meddela, huruvida vid de under departetenten lydande verk och stater förekomme aflöningsförmåner, hvilka, ehuru olika benämnda med de nyssnämnda, dock vore med dem af så likartad beskaffenhet, att jemväl å desamma dyrtidstillägg borde beräknas.

Af de upplysningar,, som i anledning af förberörda den 16 och 31 oktober 1900 aflåtna skrifvelser meddelats,, synes framgå, bland annat, att — oafsedt de inqvarteringsbidrag, som enligt 1899 och 1900 årens riksdagsbeslut tillkomma underofficerare vid flottan — af de under statsdepartementen lydande verk och stater, som på senare tiden undergått reglering, endast jernvägsstyrelsen med jernvägstrafikstaten reglerats enligt grunder,, hvilka, ehuru i vida mindre omfattning än förut, dock äro afvikande från dem, som i allmänhet fastsiälts vid de äldre löneregleringarna.

Ofvan, omförmälda sammanfattning af infordrade uppgifter och eljest tillgängliga upplysningar rörande prisförhållandena i olika delar afl landet,, hvilken sammanfattning torde få biläggas dagens protokoll, utvisar, att den stegring i priset på åtskilliga lifvets förnödenheter, som föranledde Eongl. Maj:t att hos 1900 års Riksdag göra framställning om visst dyrtidstillägg för samma år åt de lägst aflönade bland; statens tjensteinnehafvare, icke under den derefter förflutna, tiden gått tillbaka. Med hvilken svårighet det är förenadt att erhålla en fullt objektiv bild af de

vexliugar i prisen, som under en viss gifven tidsperiod inträffat, vsar sig vid eu granskning af de vidt skilda omdömen, som, enligt livad nyssnämnda sammanfattning utvisar, af olika myndigheter uttalats rörande måttet af prisstegringen å samma ort och under samma tid. Men om ock uppgifterna vexla i fråga om storleken af den inträdda stegringen, gifver dock den verkstälda utredningen ett ojäfaktigt vittnesbörd derom, att stegringen i priset på bostadshyror, bränsle och tjenstehjonslöner i allmänhet varit betydlig. Särskild uppmärksamhet förtjenar den på ett synnerligen rikhaltigtmaterial stödda utredningen rörande prisförhållandena i Stockholm.

Att med utgångspunkt från prisförhållandena vid den tidpunkt, då flertalet af de nu gällande lönestaterna faststäldes, eller senare hälften af 1870-talet och förra hälften af 1880-talet, procentiskt uttrycka den stegring, som inträdt till år 1900, är gifvetvis förenadt med rätt mycken svårighet. I bilagan D till förut omförmälda sammanfattning innehålles en dylik beräkning, som för hvarje län och för hela riket angifver den proeentiska prisstegringen till år 1899 för bostadshyror, för tjenstehjonslöner, för lifsmedel och bränsle samt för den totala lefnadskostnaden äfvensom för medelstegringen för hela riket af den totala lefnadskostnaden till år 1900. Enligt de från vederbörande myndigheter infordrade uppgifter skulle stegringen i den totala lefnadskostnaden kunna i medeltal för hela riket uppskattas till 26,4 procent till år 1899 och 30 procent till år 1900. På de i sagda utredning anförda skäl torde emellertid dessa procenttal vara icke obetydligt för höga och böra reduceras för år 1899 till 14 procent och för år 1900 till 16 procent. Dessa procenttal torde emellertid med säkerhet kunna betecknas såsom minimital, då de uppskattningar, efter Indika de beräknats, synas vara gjorda med all nödig försiktighet.

Hvad utsigterna för innevarande år beträffar, är det naturligtvis svårt att derom yttra sig med full bestämdhet. För att så vidt möjligt utröna tendenserna i prisrörelsen under den närmaste tiden har jag låtit verkställa en jemförelse mellan medelpriserna i Stockholm å bostadslägenheter, lifsmedel och ved dels för de nio första månaderna af år 1900 dels för det sista qvartalet, och har dervid befunnits, att priset per uthyrdt rum undergått en om ock ringa stegring; att priserna å de olika mjöl- och grynsorterna förblifvit i det hela oförändrade; att ett temligen afsevärdt prisfall inträdt för potatis, men att deremot fläsk och kött, fisk, smör och ägg öfver hufvud taget blifvit ej obetydligt dyrare; äfvensom slutligen att priset nedgått för ved.

Någon på mera hållbara grunder fotad anledning till hopp om snart inträdande lättnad för statens löntagare i deras näringsomsorger

synes alltså icke förefinnas, och samma skäl, som föranledde Kongl. Maj:t att hos nästlidet års Riksdag göra framställning om tillfällig förbättring af deras aflöning, föreligga sålunda ännu. Jag anser det derföre vara min pligt att nu upptaga denna fråga, i hvad den afser anvisande af dyrtidstillägg för år 1901.

Då en stegring i lefnadskostnaderna inträffar, som är af den betydenhet, att den anses böra föranleda en de ökade lefnadkostnaderna i större eller mindre mån motsvarande, tillfällig förhöjning i statstjenstemännens i penningar uttryckta löner, är det naturligtvis följdriktigast att låta denna förhöjning taga sig uttryck i ett procentiskt lika tillägg till alla löner i statens tjenst, från den lägsta till den högsta. Visar sig prisstegringen vara af konstant art, så att den föranleder en definitiv höjning i statstjenarnes aflöning, är ju ock ett sådant tillvägagående det enda rigtiga, under den förutsättning nemligen — hvilken man väl lärer vara berättigad uppställa — att förhållandet mellan de olika lönebeloppen tillförene blifvit rigtigt afvägdt. Detta hindrar naturligtvis icke, att, innan förhållandena ännu så utvecklat sig, att man kan bedöma, huruvida den inträffade prisstegringen kommer att visa sig vara af stadigvarande natur, staten kan med tillfällig hjelp gripa in på sådana punkter, der den dyra tiden ansetts framkalla det största betrycket. Ett betraktelsesätt af denna art låg till grund för Kongl. Maj:ts vid 1900 års riksdag framstälda förslag, att dyrtidstillägg icke skulle tillkomma tjensteinnehafvare till högre belopp, än att hans aflöningsförmåner jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600 kronor. Enligt hvad jag redan erinrat, tillvann sig emellertid detta förslag icke godkännande af Riksdagen, som i sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 12 april 1900 framhöll, bland annat, att de högre aflönade, i allmänhet äldre tjänstemän, hvilka oftast bildat familj och på grund deraf måste vidkännas drygare utgifter än de lägre aflönade, i ungefär lika hög grad som de senare berördes af stegrade lefnadskostnader, äfvensom att genom bifall till berörda förslag en förryckning i de en gång faststälda lönestaterna skulle uppkomma derigenom, att tjenstemän, hvilka af Kongl. Maj:t och Riksdagen ansetts med afseende på tjensternas olika vigt och beskaffenhet eller med hänsyn till de dermed förenade göromålens större eller mindre mängd böra hänföras till olika grader eller löneklasser, skulle komma att uppbära lika aflöning. Hvad sålunda blifvit af Riksdagen anmärkt lärer höra föranleda dertill, att, då dyrtidstillägg åter äskas af Riksdagen, detta föreslås att utgå enligt grunder, som innebära en förmedling mellan de båda förut omförmälda utvägarne, den, som låter dyrtidstillägget komma alla statens löntagare

med lika procenttal till godo, och den, enligt hvilken lönetillökningen endast förunnas de lägst aflönade statstjenarne. En sådan förmedling synes kunna åstadkommas derigenom, att dyrtidstillägg medgifves till ett visst gifvet procenttal af ett visst lönebelopp, oberoende deraf, huruvida löntagarens hela aflöning öfverstiger sistnämnda belopp eller icke, hvarjemte från beräknande af dyrtidstillägg torde kunna undantagas de högsta lönebeloppen, med iakttagande dervid, att gränsen bestämmes på sådant sätt, att den af Riksdagen anmärkta rubbning i gällande lönestater icke kommer att inträda. En sådan grundsats tillämpades af 1874 års Riksdag vid beviljandet af dyrtidstillägg för år 1875 och förordades äfven i hufvudsak af statskontoret i dess den 30 november 1899 i dyrtidstilläggsfrågan afgifna underdåniga utlåtande.

Hvad angår procentsatsen för ett eventuelt dyrtidstillägg, bör först komma under öfvervägande, huruvida anledning må förefinnas att bestämma denna procentsats till olika belopp för olika orter. Af den verkstälda utredningen framgår visserligen, att prisstegringen varit olika stor i olika landsändar, men skilnaden kan -— särskild! om man fäster afseende dervid, att uppgifterna rörande prisförhållandena icke för alla orter besitta den objektivitet, att de medgifva en på fullt säkra grunder fotad jemförelse — dock icke sägas vara af den betydenhet att den bör motivera dyrtidstilläggets bestämmande till olika procenttal för olika landsdelar. En något högre beräkningsgrund skulle visserligen kunna ifrågasättas beträffande de två nordligaste länen, der prisstegringen öfver hufvud taget synes hafva varit störst, dock utan att likväl olikheten varit så stor, att icke äfven å andra orter dermed jemförlig prisstegring förekommit. Vid sådant förhållande synas afgörande skäl icke föreligga att mäta ut dyrtidstillägget till större belopp i de nyssnämnda båda länen.

Då således öfvervägande skäl tala för att fastställa ett enhetligt procenttal, synes detta lämpligen kunna bestämmas till 15 procent, eller den siffra, som betecknar medeltalet mellan den beräknade medelstegringen till år 1899 och enahanda stegring till år 1900. Väl kan anmärkas, att, enligt tabell D vid förut omförmälda utredning, stegringen å vissa orter varit mindre. Dervid bör dock ihågkommas, att de i berörda tabell beräknade procenttal äro minimital, vida lägre än de, som framgå ur de från vederbörande myndigheter inhemtade uppgifter, och afse inköp ur första hand. Ej minst i större städer tillkommer ett ytterligare tillskott till stegringen derigenom, att mellanhänderna i sin ordning hafva att godtgöra sig för de ökade kostnader, som drabba dem genom stegringen i hyror, löner till arbetsbiträden m. in.

8 Der aflöningen icke utgöres endast af penningar, utan derjemte af bostads- eller bostadsförmån in natura, lärer dyrtidstillägget höra bestämmas till 10 procent å aflöningen.

Den punkt å aflöningsskalan, der dyrtidstillägget upphör att tillväxa i bredd med aflöningens storlek, eller, med andra ord, det högsta belopp af aflöningen, å hvilket en löntagare eger beräkna dyrtidstillägg, bestämdes år 1874 i fråga om det då beviljade dyrtidstillägget till 5,000 kronor och synes lämpligen nu kunna bestämmas till enahanda belopp. År 1874 bestämdes vidare, att å lön, som öfverstege 9,000 kronor, dyrtidstillägg icke borde medgifvas. Denna siffra betecknade då den för cheferna för vissa embetsverk bestämda aflöning. För bemälda embetsmän är aflöningen nu höjd till 10,000 kronor; och synes derföre lämpligt, att under sålunda ändrade förhållanden nu ifrågavarande gräns sättes vid sistnämnda siffra.

Bland anmärkningar, som af 1900 års Riksdag gjordes vid det inför samma års Riksdag af Kongl. Maj:t framlagda förslaget i nu förevarande ämne, var äfven den, att förslaget vore för vidtomfattande i så måtto, att det äfven afsåge åtskilliga statstjenare, hvilka, utöfver sin ordinarie aflöning, å tjensten hade afsevärda extra inkomster, men emellertid, vid det förhållande att för afgörande, huruvida dyrtidstillägg borde ifrågakomma, hänsyn finge tagas endast till de ordinarie inkomsterna, skulle i afseende å rätt till dyrtidstillägg komma i samma kategori som de tjenstemän, med hvilkas tjenster följde lika ordinarie, men deremot inga extra inkomster. Det är gifvet, att sagda anmärkning, som fram stälts emot ett förslag, enligt hvilket frågan, huruvida en tjensteinnehafvare egde rätt till dyrtidstillägg eller icke, berodde af en pröfning, huruvida hans ordinarie aflöning uppginge till 3,600 kronor eller icke, skall erhålla långt mindre betydelse, då pröfningen kommer att röra frågan, huruvida den ordinarie aflöningen öfverstiger 10,000 kronor eller icke. Det såsom oegentligt anmärkta förhållandet skulle visserligen kunna undanrödjas genom ett stadgande, att, derest tjensteinnehafvare under nästföregående året af sin tjenst åtnjutit inkomster, hvilka varit af annat slag än de, å hvilka dyrtidstillägg må beräknas, men af beskaffenhet, att bevillning för dem enligt gällande bevillningsförordning bör erläggas, och sammanlagda beloppet af dessa inkomster och de tjensteinnehafvaren tillkommande aflöningsförmåner, hvilka äro af sådant slag, att dyrtidstillägg å dem må beräknas, öfverstiger 10,000 kronor, sådan tjensteinnehafvare icke må uppbära något dyrtidstillägg. Då emellertid de fall, der en embets- eller tjensteman åtnjuter extra inkomster till sådant belopp, att de tillsammans med hans ordinarie

aflöning öfverstiga 10,000 kronor icke torde vara synnerligen talrika och i alla händelser de fall, då det Överskjutande beloppet, der det förefinnes, uppgår till mera afsevärdt belopp, lära vara ganska få, synes den oegentlighet, som skulle förebyggas genom eu föreskrift sådan som den nyss antydda, icke vara af den betydenhet, att man derföre skulle behöfva tillita berörda, till mycken omgång ledande utväg.

De grunder, enligt hvilka dyrtidstillägg borde utgå, skulle med stöd af det anförda blifva följande, dervid i fråga om de aflöningsförmåner, å hvilka dyrtidstillägg skulle ifrågakomma att beräknas, äfvensom de verk eller stater, som skulle komma i åtnjutande af dylik förmån, i hufvudsak lagts till grund ofvan omförmälda, från de olika statsdepartementen meddelade uppgifter:

1) att dyrtidstillägget utgår med följande belopp:

a) der aflöningen utgöres endast af penningar:

med 15 procent å aflöningen, dock icke i något fall med högre belopp än 750 kronor;

b) der aflöningen består dels af penningar och dels af bostads- eller boställsförmån in natura, vare sig denna är i stat beräknad till visst belopp eller icke:

med 10 procent å aflöningen, dock icke i något fall med högre belopp än 500 kronor;

2) att å aflöning, som öfverstiger 10,000 kronor, dyrtidstillägg icke utgår;

3) att dyrtidstillägg beräknas å följande aflöningsförmåner: lön;

tjenstgöringspenningar; ålderstillägg;

kontant bostads- eller inqvarteringsersättning; i stat uppfördt arfvode;

med lön enligt arméns aflöningsreglemente likstäldt lönetillägg åt äldre bataljonsläkare samt åt sergeanter, regementstrumslagare, hautboister, stabs- och batteritrumpetare vid garnisonerade armén; dagaflöning vid armén, deri inbegripen förhöjd dagaflöning till äldre bataljonsläkare;

portionsersättning och beklädnadsersättning vid armén; dagaflöning, beklädnadsersättning och ersättning för naturaportion vid flottan samt tillfällig löneförbättring åt lärare vid sjökrigsskolan;

häradsskrifvare enligt för landsstaten gällande lönestater tillkommande tillägg å deras fasta tjenstgöringspenningar;

Bih. till Kiks. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Af cl.

den godtgörelse, som jemlikt nådiga brefven den 26 maj och den 13 oktober 1899, angående postverkets stater för år 1900, tillkommer ordinarie vaktbetjente å de fasta postanstalterna samt å jernvägs- eller ångbåtslinie tjenstgörande postvaktbetjente, hvilka genom tillämpning af sagda stater lidit en minskning i sina löneinkomster, genom personligt aflöningstillägg i form af personligt tilläggstraktamente; äfvensom den jemlikt samma nådiga bref brefbärareförmän i Stockholm tillkommande tilläggsaflöning af tio kronor i månaden;

den ordinarie tjenstemän vid postanstalterna tillkommande uppbördsoch frimärkesprovision äfvensom den ersättning för minskning i sådan provision, som från och med år 1901 i vissa fall tillkommer bemälde tjenstemän;

den ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision, som tillkommer de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna, hvilka beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna; den del af det till de uti jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer utgående traktamente, som kan anses utgöra ersättning till dessa tjenstemän för saknad af uppbörds- och frimärkesprovision, eller 400 kronor om året för hvar; de årliga arfvoden, som till tre ordinarie tjenstemän utgå från det i gällande aflöningsstat för telegrafverkets personal uppförda anslag till arfvoden för kontroll öfver den utländska telegramvexlingen å Göteborgs, Malmö och Stockholms stationer; de enligt gällande utgiftsstater för telegrafverket en hvar af 16 f. d. telegrafister å öfvergångsaflöningsstat tillkommande belopp af 200 kronor årligen;

det från anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt till anstaltens föreståndare utgående arfvode af 200 kronor i månaden; till personalen vid statens jernvägar enligt särskilda bestämmelser utgående tilläggsarfvoden, personligt tillägg till löner och lönefyllnad, med undantag likväl af lönefyllnad, hvilken tillkommer tjensteman vid statens jernvägar på grund af civilrättsligt aftal vid enskild jernvägs öfvergång i statens ego, samt lönefyllnad, hvilken tillagts tjensteman vid statens jernvägar såsom ersättning för mistade felräkningspenningar;

personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard Regnell;

tillfällig löneförbättring till lärare och lärarinnor vid de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet, pedagogierna och folkskolelärareseminarierna ;

arfvoden, som utgå från de för allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna uppförda anslag till bibliotekarier, rektorernas skrifbiträden och skolläkare samt till extra arfvoden åt teckningsoch musiklärare för undervisning utöfver det normala timantalet; det till en kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet från departementets allmänna anslag utgående årsarfvode å 1,000 kronor för beredning af en del till folkskolebyrån hörande mål och ärenden; från det ordinarie anslaget till extra biträden m. m. vid det under akademiens för de fria konsterna inseende stälda läroverk jemlikt nådiga brefvet den 6 juni 1890 till två professorer vid akademien utgående ersättningsbeloppp;

till nuvarande amanuenser vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska afdelning jemlikt nådiga brefvet den 4 juni 1886 utgående anslagsförhöj ning;

det till nuvarande amanuensen vid meteorologiska centralanstalten utgående personliga tillägg i arfvodet af 500 kronor;

4) att dyrtidstillägg allenast utgår för befattning, som finnes uppförd å af Konungen och Riksdagen faststäld ordinarie stat eller för hvilken aflöningen utgår från ordinarie statsanslag, dock att dyrtidstillägg äfven beräknas för följande tjensteinnehafvare, för bvilka aflöningen i sin helhet eller delvis är anvisad å extra stat, nemligen: krigshofrättens ordförande och öfriga militära ledamöter; inspektören öfver försäkringsanstalterna i riket och dennes amanuens för försäkringsärenden; lappfogdarne;

innehafvarne af en ny kronofogde- och en ny häradsskrifvaretjenst i Vesternorrlands län samt en ny länsmanstjenBt i Norrbottens län, dock att aflöningsbeloppen härvid endast upptagas till följande belopp, nemligen:

för kronofogden till .................................................... kronor 4,000: —

„ häradsskrifvaren till ........................................ „ 2,500: —

„ länsmannen till.................................................... „ 1,500: —

en adjungerad ledamot i generalpoststyrelsen; den inom jernvägsstyrelsen organiserade jernvägsbyggnadsbyrån; revisorn för granskning af hospitalens räkenskaper; ett ekonomiskt biträde och ett kanslibiträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendens behandling;

läkaren, själasörjaren, sysslomannen, vaktmästaren och hushållerskan vid Jerfsö sjukhus för spetelske; tjenstemän och betjente å tullverkets extra aflöningsstat; lektorer, assistenter och andre extra lärare vid universiteten; vikarierande och extra lärare vid allmänna läroverken; folkskoleinspektörerna för deras arfvoden;

föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling; föreståndaren för lifrustkammaren; lärare vid landtbruksinstitutet å Ultuna;

tjenstemän och betjente vid Sveriges geologiska undersökning; andre instruktören i husslöjd Jonas Wallander; domänintendenter;

5) att dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller

arfvode för två eller flere befattningar, utgår endast för en af dessa, nemligen för den, som medför högsta afiöningen, eller, derest denna på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först blifvit befordrad; samt

6) att dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.

För utrönande af det belopp, hvartill ett enligt förestående grunder utgående dyrtidstillägg för år 1901 skulle utgå, hafva uträkningar verkstälts, enligt hvilka beloppet skulle utgöra: för tjenstemän och betjente under justitiedepartementet ............................................................................ kronor 288,768: —

för tjenstemän och betjente under utrikesdepartementet (å Sveriges andel i afiöningen)„„........ „ 6,398: 8 2

för tjenstemän och betjente under landtförsvarsdepartementet ............................................................ „ 1,130,909: 7 9

för tjenstemän och betjente under sjöförsvarsdepartementet (utom lotsverket) ........................ „ 295,467: 0 6

för tjenstemän och betjente under civildepartementet............................................................................ „ 2,330,470:61

(deraf å postverket kronor 498,130, å telegrafverket — telefonväsendet oberäknadt — kronor 107,295 och å statsjernvägarnes personal kronor 1,260,000) för tjenstemän och betjente under finansdepartementet.....................v...................................................... „ 397,521:25

(deraf belöpa å tullverket kronor 309,411: 2 5 och å patent- och registreringsverket kronor 8,945)

transport kronor 4,449,535: 53

transport kronor 4,449,535: 53 för tjenstemän och betjente under ecklesiastik-

departementet .......................................................... ,, 826,500: —

för tjenstemän och betjente under jordbruks- *

departementet ........................................................... ,, 145,602: 2 o

(deraf belöpa å domänförvaltningen kronor

69,160: Öl) _ ______ J______

summa kronor 5,421,637: 7 3.

Härtill komma: för lotsverket 56,100 kronor, för statens telefonväsende 81,465 kronor och för postsparbanksbyrån 13,815 kronor. Beträffande dessa verk utgå aflöningsbeloppen från respektive fyr- och båkmedlen, telefonmedlen samt postsparbankens inkomster, bvilka medel Kongl. Maj:t eger disponera till bestridande af aflöningarne inom de respektive verken.

De af mig nu föreslagna grunderjför^dyrtidstilläggs medgifvande afse icke amanuenser med fastjarfvode och med dem jemförliga personer. Enligt hvad inhemtas af Riksdagens förberörda skrifvelse den 12 april 1900, har Riksdagen angående de då ifrågasatta dyrtid stilläggen åt amanuenser anfört, bland annat, att det icke syntes lämpligt, att ,Riksdagen under form af dyrtidstillägg beviljade medel för att användas till höjande*af arfvoden, bvilka till äfventyrs redan af vederbörande myndighet med afseende å den inträdda prisstegringen höjts till belopp, som myndigheten ansåge tillfyllest, utan hölle^Riksdagen före, att, i händelse grundade anspråk af myndigheterna på förhöjningar i utgående anslagsbeloppen ej kunde från de olika verkens anslag åt amanuenser m. m. beredas, framställning om vederbörande anslags ökning borde hos Riksdagen göras. Med afseende å hvad sålunda förekommit, framstäldejag*hos.vederbörande min förut omförmälda anhållan om upplysning, i hvilken mån de till arfvoden åt amanuenser och extra biträden anvisade anslag kunde böra förhöjas, för att å sagda anslag skulle kunna'1 beredas)tillgång tilhanvisande af dyrtidstillägg åt amanuensep-med fast arfvode och med dem jemförliga personer. De uppgifter i berörda hänseende, som till mig inkommit, utvisa, att för beredande åt amanuenser med fast arfvode och med dem jemförliga personer af dyrtidstillägg för innevarande år till så stort belopp, att de, som icke på grund af de under senare tiden stegrade lefnadskostnaderna redan erhållit ökning i sitt arfvode med 15 procent, kunde komma i åtnjutande af sådan ökning, erfordras, att de för statsdepartementen samt derunder lydande verk och stater anvisade anslag, af bvilka arfvoden åt amanuenser och extra biträden utgå, höjas med följande belopp, nemligen!

summa kronor 93,592: 5 7.

Gifvet är, att ifrågavarande ökningar i de anslag, från hvilka arfvoden åt amanuenser och extra biträden utgå, såsom af tillfällig natur, endast böra föreslås till anvisande å extra stat; och synes dervid, till undvikande af ett allt för stort antal extra anslag, lämpligt, att de ifrågavarande, till hvarje särskild hufvudtitel hörande summorna i riksstaten sammanföras under ett extra anslag å hvarje hufvudtitel, med iakttagande likväl att ingen sammanblandning af de för särskilda verk eller stater afsedda belopp får ega rum.

Säväl dyrtidstilläggen Bom de tillfälliga höjningarna i anslagen

till amanuenser och extra biträden äro, såsom af det förestående framgår, afsedda att utgå år 1901, men torde, af skäl som anfördes till statsrådsprotokollet den 8 januari 1900, böra upptagas i 1902 års riksstat; lärande Kongl. Maj:t, om anslagen beviljas, vilja anbefalla statskontoret att under år 1901 förskjuta beloppen.

På sätt ofvan meddelats utgöra de hithörande summor, bvilka, fördelade på de särskilda hufvudtitlarne, skulle såsom extra anslag å 1902 års riksstat uppföras, för dyrtidstillägg 5,421,637 kronor 73 öre och för tillfälliga ökningar i anslag till amanuenser och extra biträden 93,592 kronor 57 öre. Åt anslagen till dyrtidstillägg lärer böra gifvas naturen af förslagsanslag. De förhållanden, som legat till grund för beräkningarna, kunna under året vexla och dessutom bör erinras, att, då sagda beräkningar skolat utföras med tillämpning af förut omförmälda grunder för medgifvande af dyrtidstillägg, det naturligen, med fästadt afseende på de mångskiftande förhållandena inom statsförvaltningens olika grenar, stundom kan komma att inträffa, att vid en blifvande pröfning, huruvida och till hvilket belopp dyrtidstillägg bör tillkomma en viss gifven tjensteman, omförmälda grunder finnas böra i det särskilda fallet tillämpas på annat sätt, än vid beräkningarnes utförande antagits.

Hvad föredragande departementschefen sålunda anfört, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten godkänna; och skulle utdrag af detta protokoll tillställas de öfriga departementen för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under vederbörande hufvudtitlar i riksstaten.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKEKI-AKTIEBOLAG, 1901.

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

1 Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kong!. Finansdepartementet.

I anledning af mig benäget meddeladt uppdrag dels att lämna eu sammanfattande öfversikt, af genom Herr Statsrådets cirkulärskrifvelse den 3 juli innevarande år från vissa centrala myndigheter samt läns- och stiftsstyrelser infordrade uppgifter rörande lefnadskostnaderna för dem underlydande ämbets- och tjänstemän samt betjänte, dels att, bland annat, särskilt verkställa en statistisk utredning beträffande prisförhållandena i hufvudstaden, får jag för utförandet af ifrågavarande uppdrag härmed vördsamt afgifva följande redogörelse.

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

2 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

l. Prisförhållanden i hufvudstaden åren 1876—1900.

I tabellen bil. A meddelas uppgifter öfver tjänstehjonslöner, bostadshyror samt bränsle- ock lifsmedel spriser i Stockholm för hvart och ett af åren 1876—1900.* Uppgifterna om beloppen af årslöner för kvinnliga tjänstehjon äro hämtade från det af öfverståthållareämbetet i frågan afgifna utlåtande. De i tabellen upptagna medelhyresbeloppen pr rum, hvarom uppgifterna, utom för år 1900, likaledes erhållits genom öfverståthållareämbetet, äro grundade på det rika material, som samlats inom Stockholms Inteckningsgarantiaktiebolag, och afse de genom förmedling af detta bolags publikation »Stockholms Hyreslista» uthyrda oinöblerade bostadslägenheter. Enär bolagets ifrågavarande hyresstatistik emellertid icke sträcker sig längre tillbaka än till år 1883, har det för tabellen jämväl erforderliga motsvarande medelbeloppet för tioårsperioden 1876—1885 måst approximativt beräknas med stöd af kända förhållanden och under jämförelse med andra till buds stående uppgifter. Dessa sednare hafva utgjorts dels af hyreslistor för åren 1881—1885, tillhöriga en af hufvudstadens större husegare och omfattande ett åttiotal lägenheter, dels af en i Nationalekonomiska Föreningens förhandlingar, årgången 1893, offentliggjord, på inom ofvannämnda Inteckningsgarantiaktiebolag förda anteckningar grundad beräkning, enligt. hvilken från början af 1870-talet till början af 1880-talet hyresbeloppen för ett trettiotal i olika delar af hufvudstaden belägna fastigheter, hvilka under mellantiden icke undergått någon nämnvärd förändring, ökats i medeltal med 63 procent. För öfrigt äro de i tabellen meddelade prisuppgifterna hufvudsakligen beräknade efter i hufvudstadstidningar upptecknade torg- och hamnpriser.

I fråga om tjänstehjonslöner framgår af tabellen, att dessa vid jämförelse med medelförhållandena under tioårsperioden 1876—1885 för närvarande kunna anses vara höjda med 70—80 procent, hvarvid dock till-

* Uppgifterna för år 1900, hvilka vid skrifvelsens aflämnande endast kunnat beräknas för årets tre första kvartal, hafva under tryckningen korrigerats och afse nu, såväl här som i bilagan A, hela det ifrågavarande året.

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

lika äfven torde böra komma i betraktande tjänarnes stegrade anspråk på kosthåll och logis samt ledighet.

Medelhyran pr rum kan i medeltal,, för åren 1876—1885 beräknas hafva uppgått till omkring 200 kronor. År 1900 utgör motsvarande medelbelopp 250 kronor, utvisande en stegring af omkring 25 procent. Beträffande denna uppskattning kan visserligen anmärkas, att de lägenheter, efter hvilka 1900 års medelhyra blifvit beräknad, i allmänhet varit bestående af ett något större antal rum och alltså tillhört den klass, i fråga om hvilken medelpriset pr rum är jämförelsevis högt; men nämnda förhållande motväges mer än väl däraf, att under de sista åren tillgången å medelstora och små lägenheter varit ytterst begränsad och att våningar om 3—4 rum understundom icke ens stått att få. Ökningen i medelantalet rum pr uthyrd lägenhet är för öfrigt icke större än från 4,16 år 1896 till 4,35 år 1900, och motsvarande medelantal har icke för något af de år, som den här åberopade hyresstatistiken omfattar, understigit 3,71 (siffran för år 1892).

Okrossad koks har stigit i pris sedan den här till jämförelse tagna tioårsperioden med 28 procent, björkved med 18 och barrved i medeltal med 25 procent. I fråga om koks har man att till det i tabellen angifna priset lägga kostnaden för hämtning, och beträffande veden tillkomma utgifter för hemkörning, sågning och huggning samt uppbärning i våningarna, hvilka tilläggsutgifter, i betraktande af de starkt ökade ersättningsanspråken för allt handräckningsarbete, utan tvekan kunna antagas vara stegrade i vida högre grad än bränslepriserna i och för sig.

I fråga om lifsmedel hafva prisförändringärna, såsom känd! är, för skilda varuslag gått i vidt skilda riktningar. Sålunda stå de olika mjöloch grynsorterna (af spannmål) år 1900 öfver hufvud taget i samma pris som eller möjligen något lägre än under sednare hälften af 1870-och förra hälften af 1880-talet; hvetemjölet har blifvit billigare, rågmjölet något dyrare, och för spisbröd har uppstått en stegring af 7 procent. Potatis har ökats med 5, ärter med 8—10 procent. Prishöjning har vidare inträdt för fläsk, färskt och salt, med omkring 20 procent, för ox-, får- och kalfkött samt renstek med i medeltal 12 procent, för höns med 26 procent. De tre fiskslagen gädda, abborre och Hjälmargös hafva i medeltal stigit med 48 procent och salt lax med ej mindre än 118 procent, beroende detta på de sednare årens starka konkurrens mellan uppköpare för den inhemska och den utländska marknaden. För kabeljolånga har pristillväxten utgjort 31 procent och för norsk sill 17 procent. I fråga om priset å strömming hafva säkra uppgifter icke stått att erhålla. Sinörpriset har ökats med 6 och priset å ägg med 4 procent. Nedgång visa

4 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

artiklarna sötmjölksost med 3 procent, socker med 34 procent samt oskummad mjölk med 6 procent. Hvad skummjölk beträffar, har visserligen, af siffrorna att dömma, priset därå sjunkit med ända till 37 procent af det äldre medelpriset; men denna omständighet förklaras helt naturligt af skummjölkens i och med maskinsepareringens utbredande och fullkomnande starkt minskade näringsvärde.

Hvad samtliga i tabellen förekommande uppgifter öfver lifsraedelspriser beträffar, är för öfrigt att märka, att de endast gälla uppköp ur första hand och sålunda icke gifva någon ledning för beräknande af möjligen inträdda förändringar i storleken af de s. k. mellanhändernas försäljningsvinst.

Såsom välbekant är, inträdde framemot midten af 1880-talet en prisperiod, som karaktäriseras af i allmänhet mycket lägre priser än de närmast föregående årens och som, enligt hvad af tabellen framgår, sträckte sig långt in på 1890-talet. De relationstal för prisförhållandena under år 1900, som ofvan anförts, måste därför blifva i väsentlig mån förändrade, om, i stället för medelpriserna åren 1876—1885, till utgångspunkt för procentberäkningen tagas motsvarande priser under den oss närmare i tiden liggande tioårsperioden 1886—1895; och huru 1900 års priser ställa sig vid en sådan beräkning, synes af följande procentsiffror:

Procentisk ökning ( + ) eller minskning (—) från perioden 1886—1895 till år 1900.

Tjänstehjonslöner..........+ 33 %

Bostadshyror............+ 37 »

Bränsle:

björkved.............+ 33 »

barrved.............+ 39 »

koks .............+ 51 »

Lifsmedel:

hvetemjöl............+ 2»

rågmjöl.............+. 20 >

rågsikt.............+ 7 »

spannmålsgryn (i medeltal) .... + 12 >

ärter, gula och gröna (i medeltal) . + 22 »

potatis.............+ 31 »

spisbröd.............+ 20 »

Bil. till stat sråd spröt, den 7 Jan. 1901.

5 Procentisk ökning (+) eller minskning (—) från perioden 1886—-1895

Af den meddelade tabellen framgår slutligen äfven, att den allmänna prisstegring, som nu så kännbart gör sig gällande, inträdt jämförelsevis plötsligt och oförberedt. Om än redan under år 1897 möjligen i ett eller annat, fall en uppåtgående tendens kunde förmärkas, är det dock först under det därpå följande året som samma tendens med klarhet framstår. År 1899 är stegringen allmän och betydlig, och under 1900 har den, särskild! hvad lifsmedel beträffar, öfver hufvud taget på ett omisskännbart sätt ytterligare prononcerats.

2. Markegångspriser, äfvensom årslöner för kvinnliga

tjänstehjon.

Tabellen bil. B upptager efter länens markegång staxor (litt. A) beräknade riksmedelpriser för åren 1876—1900 å vissa varor äfvensom medelbeloppen af årslön för piga i husbondes kost i enlighet med uppgifterna i Kongl. Hushållningssällskapens årsberättelser för åren 1876—1899.

Såsom af denna tabell framgår, har årslönen för piga i husbondes kost i medeltal för hela riket ökats till år 1899 med 70 procent vid järn-

6 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

förelse med medellönen under årsperioden 1876—1885 och med 45 procent i förhållande till medellönen åren 1886—1895.

Beträffande markegångspriserna, förhålla sig medeltalen för åren 1899 och 1900 till medelpriserna under de resp. perioderna 1876—1885 och 1886—1895 så som nedanstående förteckning utvisar:

Procentisk ökning ( + ) eller minskning (—): från perioden 1876— från perioden 1886—>

1885 1895

Man linner häraf, att äfven enligt markegångstaxorna. en mer eller mindre betydande stegring af priserna å födoämnen i allmänhet egt rum, och såsom särskilt afsevärd framträder densamma, när jämförelsen med de nuvarande förhållandena stannar vid tidsperioden 1886—1895. Såsom kändt är, kunna dock markegångstaxornas priser icke anses afgifva fullgiltig! vitsord för uppskattningen af de prisförändringar, som i detaljhandeln egt rum.

3. Centrala styrelsers samt läns- och stiftsstyrelsers

utlåtanden.

Kongl. Generalpoststyrelsen,

som dels genom kamreraren å styrelsens kameralbyrå införskaffat vederböilig utredning beträffande hos styrelsen anställde tjänstemän i andra

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

och första lönegraderna samt ordinarie vaktmästare, dels inhämtat upplysningar från samtliga postdirektörer och postmästare, har af de erhållna uppgifterna låtit verkställa ett i tabellform affattadt sammandrag, hvarur torde böra meddelas följande procentsiffror beträffande den sedan tioårsperioden 1876—1885 inträffade prisstegringen för nedanstående förnödenheter:

Beträffande årslönen för kvinnligt tjänstehjon uppgifves, i medeltal för samtliga postfunktionärer, stegringen från perioden 1876—1885 till år 1898 hafva utgjort 51 procent och från samma tioårsperiod till 1899 räknadt 67 procent.

Kongl. Telegrafstyrelsen

har, efter inhämtande af uppgifter från samtliga statstelegrafstationer i riket för såväl årsperioden 1876—1885 som åren 1898, 1899 och den intill tiden för uppgifternas afgifvande — sistlidna augusti månad — för-

8 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

flutna delen af 1900 lämnat följande sammanfattning af prisstegringen, särskildt för hufvudstaden och särskildt för landsorten:

Kongl. Järnvägsstyrelsens

genom distriktsförvaltningarna insamlade uppgifter grunda sig, enligt hvad styrelsen meddelat, dels å distriktens egna räkenskaper, dels å uppgifter rörande torgpriser äfvensom uppgifter, vunna ur han delsböcker, som af köpmän å resp. orter tillhandahållits, dels å af sakkunnige lämnade utredningar, dels slutligen å vederbörande tjänstemäns och betjäntes egen erfarenhet rörande prisförhållanden med afseende å lefnadskostnaderna å resp. orter. Af den bearbetning af uppgifterna, som styrelsen låtit verkställa, framgå följande allmänna resultat:

Procentisk prisstegring från perioden 1876-1885 till:

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

9 Kort <fl. Generaltullstyrelsen

har öfverlämnat från styrelsen underlydande ämbets- och tjänstemän samt betjänte infordrade uppgifter tillika med eu tabellarisk sammanfattning — här återgifven såsom bil. C —, hvarur bland annat framgår, att från perio-

Innehållet af tabellbilagan C kommer att längre fram, vid behandlingen af mellan land och stad samt mellan hufvudstaden och landsorten förekommande olikheter, ytterligare beröras.

I de utlåtanden från öfverståthållareämbetet i Stockholms stad samt Länsstyrelserna, för hvilka nu närmast skall redogöras, är, likasom i de förut refererade, till utgångspunkt för beräkningen af de inträdda prisförändringarna, när intet annat särskildt nämnes, öfverallt tagen tidsperioden 1876—1885.

Af Öfverståthållareämbetet lämnade uppgifter hafva delvis tillgodogjorts för den särskilda utredning beträffande förhållandena i hufvudstaden, hvars resultat förut meddelats, och någon närmare redogörelse för ämbetsverkets utlåtande torde därför här icke vara behöflig.

Stockholms län. Bostadshyrorna i de till hufvudstaden angränsande delar af länet kunna för närvarande beräknas till nära nog samma värden som där äro rådande och hafva äfven i länets öfriga delar afsevärdt ökats. Särskildt gäller detta städerna, hvarest ökningen stundom uppgått till öfver 100 procent. På landsbygden, där ökningen varit svårare att beräkna och

Bil. till stater»d'spröt!. den 7 Jan. 1901. 2

10 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

dessutom varit olika för olika orter, kunna hyrorna för bostad anses hafva stigit med 25—50 procent å förut under 1870- och 1880-talen gällande priser. — En ännu större stegring förete tjänstehjonslönerna. Medan för 20—25 år sedan en dräng betingade i lön 75—125 kronor och en piga 60—75 kronor, uppgå lönerna för närvarande i allmänhet till 200—300 kronor för en dräng och 100—200 kronor för en piga, hvartill kommer fri kost jämte bostad. — Vedpriserna, som under slutet af 1870-talet uppgingo till 12—18 kronor famnen för björkved och 8—11 kronor famnen för barrved, äro för närvarande uppe till 18—32 kronor för björk- och 13— 22 kronor för barrved — priser som dock på sista tiden visat tendens att något falla. — 1 fråga om priserna å öfriga förnödenheter, såsom lifsmedel, hushållsartiklar och beklädnadspersedlar, äro dessa i trakten af Stockholm de samma som i hufvudstaden. I Vaxholm uppgifvas priserna till och med ställa sig högre, och detta torde vara händelsen äfven i de delar af Stockholmstrakten, hvarest lifsförnödenheter icke kunna erhållas på stället utan måste tagas från hufvudstaden, i hvilket fall transportkostnaderna ytterligare fördyra varorna. I öfriga delar af länet har prisstegringen å nu ifrågavarande förnödenheter visserligen varit något mindre, men torde likväl icke kunna sättas lägre än 25 procent.

Beträffande frågan i hvad mån prisstegringen gjort sig gällande under år 1899, anför länsstyrelsen såsom sin åsikt, att under sistberörda år bostadshyror och tjänstehjonslöner kunna anses hafva stigit med 15— 20 procent samt öfriga lefnadsomkostnader med 10 procent.

Uppsala län. Priserna å de oumbärligaste lifsmedlen uppgingo år 1899 till belopp, som för bröd, smör, potatis m. m. vida öfverstego motsvarande priser under perioden 1876—1885. Allt bränsle, såväl ved som kol och koks, har vid inköp i smärre kvantiteter år 1899 betingat vida större kostnad än under den nämnda tioårsperioden. Beträffande bostadshyrorna lära å länets landsbygd dessa hafva i allmänhet höjts med omkring 25 procent från medlet af 1870-talet. I Uppsala stad hafva de under samma tid undergått betydliga förändringar. Låga i början af 1870talet, stegrades hyrorna under de närmaste tio åren med bortåt 50 procent, men sjönko åter mot slutet af 1880-talet. Under den sednare delen af 1890-talet har en betydlig höjning i desamma åter inträdt, så att de vid 1899 års utgång torde hafva varit åtminstone en tredjedel högre än vid förstnämnda tidpunkt. I Enköping skola hyrorna från 1875 till 1899 hafva stegrats med mer än 100 procent. — Hvad tjänstehjonslönerna angår, hafva dessa under tiden från 1875 till 1899 ökats högst betydligt, å en del af landsbygden, enligt uppgift, till dubbla beloppet och därutöfver. I stä-

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901. 11

derna anses förhöjningen i denna kostnad utgöra omkring 50 procent under samma tid.

Ur de länsstyrelsens utlåtande bilagda handlingar inhämtas bland annat, att enligt den af magistraten i Uppsala förebragta utredningen, som stöder sig på uppgifter från stadens arbets- och försörjningsinrättning, priserna å lifsmedel (rågbröd, rågmjöl, hvetemjöl, korngryn, ärter, kött, fläsk, klippfisk, sill, strömming, smör, sirup, skummjölk, dricka, potatis, kålrötter) för år 1899 äro i genomsnitt 8,35 procent lägre än motsvarande priser under åren 1875—1879 och 5,5 procent lägre än för tiden 1880 —1884 (men däremot högre än under de närmast föregående åren, sålunda exempelvis 12,i procent högre än för år 1896).

Södermanlands län. Länsstyrelsen sammanför de från magistrater och kronofogdar inkomna prisuppgifterna i tvänne tabeller, den ena gällande Nyköpings stad, där Avtalet löntagare uppgifvas vara boende, och den andra gällande landsbygden. Enligt dessa tabeller hafva medelpriserna varit:

12 Bil. till statsrådsprot. den 1 Jan. 1901.

Priserna i Eskilstuna skola i det närmaste öfverensstämma med dem i Nyköping och ställa sig i de fyra öfriga mindre städerna i länet i afseende å egentliga lifsförnödenheter något dyrare — beroende på mindre tillförsel — men i afseende å ved och hyror något billigare än i Nyköping eller närmare i likhet med priserna å landsbygden.

Östergötlands län. Med stöd af uppgifter, afgifna af magistrater och kronofogdar, meddelar länsstyrelsen, att bostadshyror stegrats med omkring 33 procent, tjänstehjonslöner med omkring 66 procent samt öfriga lefnadskostnader (oaktadt priserna å spannmål, mjöl och några andra artiklar kunna anses vara oförändrade) med omkring 33 procent. — Förhöjningen af bostadshyror och tjänstehjonslöner har inträdt, så småningom; dock har den hufvudsakligaste höjningen inträffat under de två sista åren. Beträffande öfriga lefnadskostnader kunna dessa beräknas hafva under år 1899 ökats med ungefär 15 procent.

Jönköpings län. Efter inhämtande af yttranden från magistrater, kronofogdar och kronolänsmän sammanfattar länsstyrelsen sitt omdöme i fråga om de sista tjugu årens prisförändringar sålunda, att vid speciellt afseende på hyror och tjänstehjonslöner de förra stigit med omkring 50 procent och de sednare med omkring 80 procent; läggas därtill utgifterna för bränsle af hvarjehanda slag, som under samma tid stigit med fullt 70 procent, kommer man för dessa tre utgiftsposter till en förhöjning af i medeltal 66 procent. Lifsmedel, kläder och skodon hafva däremot i allmänhet icke stigit i samma grad, hvadan samtliga lefnadskostnader enligt uppgjord medeltalsuträkning för länet under ifrågavarande tid stigit med omkring 30 procent och, hvad beträffar det sednast förflutna året, med omkring 10 procent.

För bedömmandet af den föreliggande frågan framhålles i utlåtandet för öfrigt äfven den allmänna höjning i lefnadsnivån, som inträdt i vårt land under de sista 20—25 åren och som gör att priser och löner nu måste mätas med en helt annan måttstock än vid slutet af 1870- och början af 1880-talen.

Kronobergs län. På grundvalen af landsstatstjänstemännens i länet afgifna yttranden har länsstyrelsen upprättat en tablå, hvarur bland annat framgå följande medelprocentförhållanden för prisstegringen intill nuvarande tid:

Bil. till statsrådnprot. den 7 Jan. WOl.

13 Kalmar läns länsstyrelse har öfverlämnat en på upplysningar, erhållna från magistrater och kronofogdar i länet, och på för länsstyrelsen i öfrigt kända förhållanden grundad uppgift, hvarur här meddelas följande beräkningar öfver 1899 års priser i förhållande till motsvarande priser under sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet; utmärkande -fden procentiska höjningen och — den procentiska sänkningen:

Hvetemjöl....................— 12 %

Hvetebröd....................+ 30 »

Rågmjöl.....................+ 30 »

Rågbröd....................+ 40»

Kött, olika slag.................+ 35 »

Fläsk......................+ 33 »

Smör.......... + 20 »

Strömming...................+ 100»

Salt sill.............. + 80 »

öfrig fisk....................+ 55 »

Mjölk......................+ 20 »

Ägg......................+ 80 »

Potatis.....................+ 60»

Socker....... — 35 »

Kaffe......... — 14»

Ved......................+ 70»

Tjänstebjonslöner................+ 100 »

Handtverksarbeten och tillfällig arbetshjälp .... + 75 »

Bostadshyror..................+ 40»

I öfrigt anmärker länsstyrelsen, att den prisstegring, som sålunda gifvit sig tillkänna under närmast föregående år, fortgått jämväl innevarande år, särskildt hvad angår bostadshyror och tjänstehjonslöner, och att den icke ännu synes hafva nått sin höjdpunkt.

Från Gottlands län meddelade uppgifter afse endast åren 1879, 1884, 1899 och 1900 och äro, då de två första af de sålunda valda åren ej kunna anses fullt representativa för den tioårsperiod, som i allmänhet, enligt föreskrift, i länsstyrelsernas utlåtanden tagits till utgångspunkt för jämförelsen med den sist förflutna tiden, icke så upplysande i förevarande hänseende som önskligt varit. Beträffande de förhållanden, med afseende å hvilka, efter hvad det synes, en mera jämn prisstegring under årens lopp

14 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

småningom inträda må dock ur länsstyrelsens utlåtande följande uppgifter meddelas:

Pris, i kronor, åren:

Blekinge län. Det sammandrag, som af länsstyrelsen upprättats öfver från magistrater, kronofogdar, häradsskrifvare och kronolänsmän i länet infordrade uppgifter, synes utvisa en stegring intill nuvarande tid af:

för bostadshyror i medeltal 53 procent (minimum 25, maximum

200 %),

för löner till kvinnliga tjänstehjon i medeltal 81 procent (minimum 33, maximum 150 tf),

för öfriga lefnadskostnader i medeltal 47 procent (sifferuppgift lämnad endast från ett mindre antal håll).

Kristianstads län. Omdömet om prisförhållandena sammanfattas af länsstyrelsen, med stöd af infordrade uppgifter, sålunda:

att bostadshyrorna stegrats sedan sista hälften af 1870- och första hälften af 1880-talet med 50 och tjänstehjonslönerna med 80—100 procent, däraf minst 15 procent torde kunna anses falla på det sista året;

att utgifterna för hyror och tjänstehjonslöner alltjämt äro i stigande, beroende hvad hyrorna angår på räntestegring för lån mot inteckning i fastighet samt de högst betydligt uppdrifna priserna på tomter, byggnadsmaterialier och arbetskraft; samt

att öfriga lefnadskostnader äfven högst betydligt stigit, dock väsentligen olika i olika delar af länet.

Malmöhus län. Förutom från magistrater och kronofogdar inkomna skrivelser i ämnet har länsstyrelsen jämväl meddelat uppgifter dels hämtade ur länets markegångstaxor, dels gällande upphandlingar vid Malmö fattigvårdsanstalt och vid fängelserna i Malmö. Enär dessa sistnämnda

15 Bil. till statsråds prof. den 7 Jan. 1901.

meddelanden endast afse åren 1878, *1898 och 1899, kan, på grund af det förstnämnda årets exceptionalitet i ifrågavarande hänseende, ur desamma inga allmängiltiga slutsatser dragas. — Med afseende på de inhämtade upplysningarna i allmänhet sammanfattar länsstyrelsen sitt omdöme sålunda, att en betydande stegring af lefnadskostnaderna synes hafva egt rum under sednare tider och att denna stegring, som hufvudsakligen träffat bostadshyror, tjänstehjons- och andra arbetslöner samt stenkol, jämväl fortgått under det sist förflutna året.

Hallands län. Efter inhämtande af upplysningar från magistrater och kronofogdar äfvensom från enskilda personer meddelar länsstyrelsen, att bostadshyrorna i länet i medeltal stigit med 25—30 procent, att tjänstehjonslönerna, som i slutet af 1870- och början af 1880-talet utgjorde omkring 100—125 kronor för manligt och 60—70 kronor för kvinnligt tjänstehjon, numera i medeltal utgöra såväl å landet som i städerna 200—250 kronor för manligt och 100—130 för kvinnligt tjänstehjon, samt att stegring i priserna å en del födoämnen, särskild! å smör, mjölk, ägg, fläsk och all slags fisk, på ett märkbart sätt gjort sig gällande såväl under sistlidet som innevarande år. Vid utlåtandet är bifogad en i landskontoret upprättad jämförande tablå öfver medelpriserna å vissa varor under sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet samt år 1899, hvilken tablå här återgifves:

Pris, i kronor:

16 Bil. till staturådsprot. deri 7 Jan. IDOL

• Pris, i kronor:

Af länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är icke något för länet i dess helhet gällande omdöme uttaladt, utan hänvisas till de länsstyrelsens skrifvelse åtföljande yttranden från magistrater, kronofogdar, häradsskrifvare och kronolänsmän i länet, som af styrelsen infordrats. Bland dessa yttranden är särskildt anmärkningsvärdt det, som af magistraten i Göteborg afgifvits, men den utredning, nämnda magistrat låtit verkställa, sträcker sig tyvärr icke längre tillbaka än till år 1879, hvarför resultaten af densamma icke äro med öfriga från länsstyrelserna inkomna uppgifter i allo jämförbara. Från början af 1880-talet till år 1900 kan emellertid, enligt hvad i utredningen yttras, konstateras ,en ökning i lefnadskostnaderna, som för mat och kläder torde uppgå till 13 /, för hyra till 18 f, för ved och belysning till 30 % samt för tjänare till 92 %.

I öfriga yttranden från detta län framhålles — såsom öfverallt — särskildt tjänstfolkets ökade anspråk. I fråga om priserna å lifsmedel, bränsle m.1 m. äro uppgifterna mera varierande, angifvande en ökning af från 20 till 50, stundom 100 procent. Hvad hyror beträffar, synes medeluppskattningen vara en tillväxt af 30—40 procent. Innehafvare af boställen å landet klaga särskildt däröfver, att genom de stegrade arbetspriserna underhållet af erforderliga åbyggnader fördyrats och brukningskostnaderna i allmänhet på de sista tjugu åren så stigit, att boställena, ifrån att åtminstone gifva fri bostad och tjänstehäst, öfvergått till en frätande kräfta för ekonomien, uppslukande en stor del af den kontanta lönen. Och såsom ett betecknande faktum i fråga om boställenas värde framhålles, att vid

17 Bil. till statur!dsprot. den 7 Jan. 1901.

utarrendering af sådana numera i allmänhet endast erhålles hälften af det belopp, hvartill deras årliga afkomst varit värderad.

Alf sborgs län. Med stöd af yttranden från samtliga magistrater och kronofogdar inom länet har i landskontoret upprättats eu sammanfattande tablå, upptagande nedanstående prisuppgifter:

Ärra

1875—1885. År 1899.

Kronor. Kronor.

Smör, kg. . .............. I.do l.so

Mjölk, liter.............. O.oo O.u

Ost, kg................. l.oo 1.2o

Fårkött, kg.............. O.gs 0.96

Ox-, ko- och annat nötkött, kg..... O.co O.70

Fläsk, kg............... 0.76 0.90

Höns, st................ O.70 0.9o

Ägg, tjog............... 0.70 1.20

Sill, kg................ 0.25 0.35

Potatis, hl............... 3.oo 5.oo

Hvetemjöl, 100 kg........... 21.oo 23.oo

Rågmjöl, 100 kg............ 15.oo 17.oo

Bränsle:

Fyrkol, hl........... .... 2.40 3.25

Koks, okrossad, hl........... 0.86 las

» maskinkrossad, hl......... 0.96 I.30

Ved, björk-, kbm........... 4.50 6.10

» barr-, » . . . ........ 3.so 5.25

Tjänstehjonslöner:

För en husjungfru........... 75.00 125.oo

» » köksa............. 75.00 135.oo

Bostadshyror: förhöjning af 25—30 procent.

Från Skaraborgs län hafva de af länsstyrelsen infordrade uppgifterna till Kongl. Finansdepartementet utan någon som hälst bearbetning öfverlämnats. Af dessa uppgifter synes för länet i allmänhet framgå, att tjänstehjonslöner stigit med 80—100 procent och vedpriser med omkring 100 procent, under det att priserna för lifsmedel, hvilka visserligen å flertalet Bil. till staturådsprot. den 7 Jan. 1901. 3

18 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

håll, såväl i städer som å landet, ökats med 40—50 procent, dock å andra håll, särskild! på landsbygden, varit i det hela oförändrade. Hvad bostadshyror beträffar, synes för länets städer hafva antagits i medeltal en höjning af 50 procent. På länets landsbygd förekommer ytterst sällan uthyrning till ståndspersoner, hvarför de statens tjänstemän, som icke innehafva boställen, äro, såvida de måste bo å landet, hänvisade antingen till arrenderande eller till uppförande af egna gårdar. Beträffande boställena klagas öfver en mycket ojämn uppskattning af deras afkomst, i följd hvaraf några boställsinnehafvare kunnat af sina boställen hafva en god inkomst, då däremot särskild! de mindre bosi allena beredt sina innehafvare förlust, och meddelas af kronofogden i Vartofta fögderi i detta hänseende en beräkning, som icke saknar intresse. Om t. ex. vid löneregleringen ett boställe, förutom fri bostad för innehafvarens familj och tjänare, beräknats till 500 kronor och ett sådant boställe kunnat skötas med två drängar och två pigor, måste afkomsten däraf hafva minskats i samma man som löner och kosthåll för tjänarepersonalen ökats. Under 1870- och 1880-talen kunde kostnaderna för två drängar beräknas till ett årligt belopp af 550 och för två pigor till 350 eller tillhopa 900 kronor, medan samma kostnader nu måste uppskattas till resp. 900 och 600, d. v. s. tillsammans 1,500 kronor, hvilket gör eu skillnad till innehafvarens nackdel af 600 kronor för år. Därtill komma höjda priser å virke och bränsle.

Värmlands län. Efter genom kronofogdarna i länet inhämtade uppgifter beräknar länsstyrelsen en ökning i medeltal för bostadshyror af 55 procent, för tjänstehjonslöner af 106 procent (maximum, 200 ?», i Alfdals fögderi), samt för lifsförnödenheter af 48 procent (maximum, 100 %, i Östersysslets, minimum, 20 f, i Södersysslets fögderi). I Karlstad har, enligt länsstyrelsens uppgift, från år 1880 till 1899 hyran pr rum stigit från 75 till 150 kronor och lönen för eu tjänarinna från 65 till 120 kronor.

Örebro län. Sammanfattande de uppgifter, som genom vederbörande magistrater och kronofogdar erhållits, lämnar länsstyrelsen den upplysning, att under de sednaste åren priserna å lifsförnödenheter i medeltal ökats med 35—40 procent samt att bostadshyror och tjänstehjonslöner stegrats med minst 50 procent.

Va stm anlända län. Inom detta län hafva, enligt länsstyrelsens efter infoi’dradc upplysningar gjorda medelberäkningar, kostnaderna under nedan-

10 Bil. till staturädtipråt. den 7 Jarl. IDOL

stående tidsperioder utgjort, i städer samt platser å landsbygden med större, sammanträngd befolkning:

För bostad, pr rum med kök . . . . » ved, björk-, pr liten famn . . . . » » barr-, » »

» kvinnligt tjänstehjon......

Aren Åren Aren

1875-1879. 1880-1884. 1899-1900.

Kronor. Kronor. Kronor.

100 125 150—175

11 15 20-21

8 10 15-16

70-80 80—90 130-150,

ända till 180.

Hvad beträffar öfriga lefnadskostnader, är väl — säger länsstyrelsen — sannt, att en del födoämnen, t. ex. hvetemjöl, rågmjöl, socker, kaffe, stå i samma pris eller, såsom de sednare artiklarna, till och med fallit under hvad de gällde 1880. Det samma torde vara förhållandet med vissa andra förbrukningsartiklar, såsom ljus, vissa väfnader o. s. v.; men å andra sidan betalas det bakade brödet och sådana dagligen erforderliga födoämnen som ägg, smör, mjölk, kött, fläsk, grönsaker, maltdrycker vida dyrare än 1880. Sammanfattande de från olika håll inkomna upplysningarna, anser sig länsstyrelsen med bestämdhet kunna försäkra, att inom länet de oundgängliga lefnadskostnaderna i närvarande tid äro uppdrifna till minst 30 —40 procent utöfver dem, som gällde i sednare hälften af 1870-talet och början af det följande årtiondet. — Någon afsevärd stegring i priserna har icke under det sistförflutna året gjort sig gällande.

I Kopparbergs län hafva lefnadskostnaderna, enligt af länsstyrelsen inhämtade uppgifter, trots stora skiljaktigheter inom olika delar af länet, öfver hufvud taget varit oförändrade under sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet, men därefter stegrats, bostadshyror och tjänstehjonslöner med ända till närmare 50 procent för tiden till och med 1898 samt med ytterligare omkring 20 procent under år 1899.

Gäfleborgs län. På grund af från magistrater och kronofogdar äfvensom från enskilda personer inhämtade upplysningar torde, enligt länsstyrelsens utsago, få anses vara utredt, att under de sednaste tjugu åren en prisstegring af vid pass 60 procent, försiggått såväl på landsbygden som i städerna. Bostadshyrorna hafva ökats med omkring 58 procent, t jans tehjonslönerna med 85, kostnaderna för vedbrand med 58 och lifsförnödenheter i allmänhet med 44 procent. Prisstegringen under 1899 anses i medeltal hafva uppgått till omkring 17 procent.

20 Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

Västernorrlands län. Enligt vederbörande redogörares i länet af länsstyrelsen infordrade yttranden framgår, att en betydande prisstegring egt ruin, hvilken beräknats till:

i Sundsvalls stad, under tiden från början af 1880-talet till nuvarande tid, för lifsförnödenheter 20 procent, för ved 40 procent, för tjänstehjonslöner 50 procent, för bostadshyra 20 procent och för kläder 15—20 procent;

i Hernösands stad, under tiden från slutet af 1870-talet till år 1899, för lifsförnödenheter, bostadshyror och tjänstehjonslöner i genomsnitt 65 procent;

i Örnsköldsviks stad, för lifsförnödenheter, vid jämförelse mellan åren 1884 och 1899, 48 procent, samt, vid jämförelse mellan perioden 1875— 1884 å ena och år 1899 å andra sidan, för bostadshyra 58 procent och för tjänstehjonslöner 89 procent;

i Sollefteå, vid jämförelse mellan tidsperioden 1875—1885 å ena samt innevarande år å andra sidan, för lifsförnödenheter 50 procent samt för bostadshyra’ och tjänstehjonslöner 25 procent.

Beträffande särskildt bränsle bifogar länsstyrelsen en uppgift om de priser, som veden till landsstatshuset och till cellfängelset i Hernösand betingat under tidsperioden 1875—1885 samt åren 1899 och 1900, hvaraf framgår, att priserna under de båda sistnämnda åren stigit å björkved med resp. 15,5 och 27,5 procent och å barrved med resp. 20,5 och 48,75 procent, änskönt barrveden bestått under åren 1875—1885 af V3 tall och 2 3 gran, under år 1899 af Vs tall och 4/s gran samt år 1900 af endast gran.

Jämtlands län. Länsstyrelsen yttrar:

»Bostadshyrorna, som å länets landsbygd och i dess enda stad utgått med väsentligt olika belopp under slutet af 1870- och början af 1880talet, så att hyrorna i staden förut varit minst dubbelt så höga som hyrorna å landsbygden, visa under de sednare åren mindre skiljaktigheter i fråga om beloppen, detta beroende därpå, att under det priserna å landet stigit med 80—100 procent, stegringen inom staden ej uppgått till mera än 25 procent å de hyresbelopp, som utgingo i slutet af 1870- och början af 1880-talet, och till omkring 60 procent å de hyror, som gällde i midten af 1880-talet. För tjugu år sedan var vanliga årshyran för ett rum i staden Östersund 100 kronor och å- landsbygden 40—55 kronor, under det att sagda hyra nu utgör i staden 125 och å landsbygden 75—100 kronor. Den högsta stegringen har inträffat under de allra sednaste åren och visar, åtminstone hvad staden beträffar, tendenser att fortgå. Att den höga pänningeräntan i någon mån bidragit till höjningen är påtagligt, men

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jah. 1901.

äfven andra förhållanden, såsom ökad industriell och annan affärsverksamhet samt i följd däraf ökning af den icke jordbruksidkande befolkningens antal, åstadkommen dels genom inflyttningar, dels genom jordbruksarbetares öfvergång till industrien, hafva härvidlag haft stort inflytande. Särskilt i staden har genom förläggningen därstädes af Kongl. Norrlands artilleriregemente och genom den efter nya distriktsindelningens genomförande ökade järnvägspersonalens hitflyttning skapats ett betydande behof af bostadslägenheter, som ännu icke hunnit att genom nybyggnad tillgodoses.

Tjänstehjonslönerna visa samma bild af fortgående stegring, som efter alla tecken att dömma ännu ej nått sin höjdpunkt. Dränglönerna hafva under de sednaste tjugu åren stigit från 150—200 kronor till 300—400 kronor; piglönerna visa en höjning under samma tid från 60—80 kronor till 120—150 kronor och därutöfver, — så betinga kvinnliga tjänare, som äro kunniga i matlagning, minst 15 kronor i månaden eller för år 180 kronor i kontant lön, — utom de andra förmåner, som till alla tjänare utgå och som till följd af dessas ökade anspråk för husbönderna medföra alltmera växande utgifter.

Bland orsakerna till denna stegring är först att nämna de i allmänhet ökade dagsverkspriserna, som under de sednaste årens gynnsamma konjunkturer på trävarumarknaden måst höjas 50—75 procent; därtill kommer den större liflighet, som å det industriella området under de sednare åren utvecklats inom länet. Hvad särskilt beträffar de kvinnliga tjänarne, äro de under sommarmånaderna i tillfälle att betinga sig göda inkomster hos innehafvarne af de i länets fjälltrakter ymnigt förekommande sanatorier, för hvilkas behof massor af tjänstehjon tagas från de privata familjerna. Följden häraf blir naturligen ökade anspråk från tjänarnes sida, anspråk som måste uppfyllas, därest tjänare skola stå att få. — Stegringen i nu förevarande afseende har inträdt så småningom och kan icke anses särskildt märkbar under det sednast förflutna året.

Fn artikel, som inom detta län spelar en betydande roll vid uppskattning af lefnadskostnaderna, är ved, och denna artikel har mera än någon annan blifvit under de sednare åren fördyrad. Priset å eu famn barrved har under de 20—25 år, som förevarande utredning omfattar, stigit från 5—6 till 8 kronor under början af 1890-talet och 12 kronor under de allra sednaste åren. — Enahanda höjning har inträdt i priset å björkved, som i allmänhet motsvarar priset å barrved med 50 procent förhöjning.

A öfriga lifsförnödenheter har priset under samma år blifvit betydligt stegradt, så att lefnadskostnaderna numera kunna anses omkring

22 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

30—40 procent högre än i slutet af 1870- och början af 1880-talet. Därvid är dock att märka, att priset å åtskilliga förnödenheter blifvit lägre, under det andra artiklar blifvit i hög grad fördyrade. Största förhöjningarna visa ladugårdsprodukter, fisk, kött och potatis.»

Västerbottens län. Af magistraters, kronofogdars och länsmäns yttranden, hvilka af länsstyrelsen utan något generellt utlåtande öfverlämnats, synes framgå:

att i Umeå stad bostadshyror stegrats med omkring 100 procent, piglöner med 50 och dränglöner med 80 procent;

att i Skellefteå stad hyrorna ökats med 25 och piglönerna med 30 procent;

att i Umeå fögderi, på mera centrala platser, hyrorna ökats med 150, piglöner med 67 och dränglöner med 100 samt ved med 75 procent;

att i Skellefteå fögderi prisstegringen utgjort för hyror 25, för t j än stel) j onslöner 80 samt för lifsmedel 35 procent; äfvensom att

i Lappmarksfögderiet hyresstegringen utgjort 50—200 procent, tjänstehjonslönerna ökats för dräng med 100—200 procent och för piga med 30 —40 ända till 200 procent, samt vedpriserna höjts med 50—300 procent.

Från Norrbottens län är endast insänd en redogörelse för Luleå fögderi, hvilken af länsstyrelsen ansetts kunna representera medelförhallandena inom det vidsträckta länet. Enligt denna redogörelse, som innehåller uppgifter för åren 1875—1880, 1881—1885, 1890 1895, 1897 samt

början och slutet af år 1899, ställde sig lefnadskostnaderna sålunda:

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901. 23

Enär af de från Domkapitlen inkomna utlåtanden rörande lefnadskostnaderna för lärarne vid de allmänna läroverken endast tvänne innehålla för vederbörande stift i deras helhet gällande generella omdömen, torde här lämpligast böra lämnas en kort redogörelse för de genom resp. läroverksrektorer afgifna yttranden beträffande hvarje särskild läroverksort. När intet annat särskildt nämnes, afses därvid alltid en jämförelse med förhållandena under sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet.

Uppsala ärkestift.

Uppsala: för lifsmedel, ljus och tvätt under de sednaste åren någon prisstegring, för ved och kol under de sednaste åren åtminstone 25 procents prisförhöjning, för bostadshyror under de två sista årtiondena en stegring af 40 procent, för tjänares aflöning en under samma tid inträdd stegring af 36 procent.

Gäfle: prisstegring under år 1899 för lifsförnödenheter 25—30 procent, för bostadshyror under de två sednaste åren en ökning af 25—33 procent, för kvinnliga tjänstehjon sedan 1898 en höjning i aflöningarna af omkring 20 procent.

Hudiksvall: sedan 1880 stegring för bostadshyror 60—70 procent, för tjänstehjonslöner 60—75 procent, för ved ungefär lika mycket.

Norrtälje: från 1875 för mindre våningar en prisstegring af ända till 100 procent, för större 50 procent, och med afseende på tjänstehjonslöner en höjning sedan samma tid af öfver 50 procent, oafsedt stegrade anspråk på kost, bekvämlighet och ledighet; för lifsmedel i allmänhet prisstegring med 25—30 procent.

Enköping: sedan perioden 1880—1885 eu stegring i hushållskostnaden (beräknad enligt meddelanden från hälsovårdsnämdens inspektör öfver torghandeln) med 58 procent samt en ökning af tjänstehjonslöner med 75 och af bostadshyror med 50 procent.

Söderhamn: bostadshyrorna 40—100 procent, lönen för ett kvinnligt tjänstehjon 33 procent, betalningen för ett kvinnodagsverke 67—100 procent och vedpriset 40—90 procent högre än under åren 1875—1885.

Linköpings stift.

Linköping: prisstegring för en del lifsmedel 6—60 procent och för ved 33 procent; tjänstehjonslegan ökad med 75 procent och hyror med 15—20 procent. Beräkningarna äro gjorda i fråga om lifsmedel efter lokaltidningarnas uppgifter om torgpriser, i fråga om ved efter domkapit-

24 Bil. till statsrndsprot. den .7 Jan. 1901.

lots räkenskaper samt i fråga om tjänstehjonslega enligt uppgifter från kommissionskontor i staden.

Norrköping: för jungfrulöner 60 procents, för hyror 40 procents och för lifsförnödenheter minst 40 procents prisstegring.

Västervik: stegring af bostadshyror 30 procent, af tjänstehjonslöner 80—100 procent samt i vedpris omkring 40 procent.

Eksjö: bostadshyror sedan 1880 stegrade med 45—50 procent och tjänstehjonslöner med 35—70 procent; veden är 100 procent dyrare än i slutet af 1870- och början af 1880-talet.

Vadstena: tjenstehjonslöner ökade med 57—71 procent, och nedanstående varor (för hvilka beräkningarna, enligt uppgift, gjorts efter upphandlingspris vid offentliga entreprenad auktioner) från perioden 1876— 1885 till 1900 stegrade i pris med:

Procent.

Fläsk, färskt........ 43

salt......... 46

rökt ........ 44

Fårkött.......... 90

Kalfkött.......... 25

Oxkött........... 7

Potatis .......... 58

Ärter........... 67

Mjölk........ 25

Smör, färskt........ 31

matsmör....... 33

Sill............ 100

Mjöl, hvete-........ 15

råg-......... 58

Gryn, korn-........ 47

hafre-........ 33

Ägg............ 57

Ved, harr-........ . 44

björk-.....■ . . 38

För socker har priset fallit med 40 och för kaffe med 44 procent.

Söderköping: utgifter för bostad och tjänstehjon under de sednaste tjugu åren ökade med omkring 100 procent, utgifterna till bränsle, lyse, kläder och matvaror under det eller de sednaste åren genom prisstegring ökade i medeltal med minst 25 procent.

25 Bil. till utaturådsprot. den 7 Jern. 1901.

Vimmerby: priserna under det sista decenniet stegrade för olika slag af jnatvaror med 25—100 procent, tjänstehjonslöner med 50 procent (hjälpdagsverken vid byk o. d. 100 procent, vattendragningsafgift öfver 300 procent), ved med 50—67 procent och hyror med 25 procent,

Skara stift.

Skara: för bostadshyror 25—30 procents och för tjänstehjonslöner 30—40 procents stegring, hvarjämte under de båda sista åren en prisstegring af i medeltal 30 procent å ved och lifsförnödenheter inträdt.

Vänersborg: sedan 1880 stegring af åtminstone 25 procent för bostadshyror, 100 procent för tjänstehjonslöner och 50—100 procent för li fsförnödenheter.

Mariestad: [sammanfattande uppgift saknas],

Borås: [uppgift endast gällande åren 1896 och 1899],

Lidköping: från perioden 1878—1882 till åren 1898—1900 hyror stegrade med 25 och tjänstehjonslöner med 70 procent, samt priset å ved höjdt med 25 procent, å vedkörning med 70 och å vedhuggning med 83 procent; större delen af stegringen faller på åren 1899—1900.

Sköfde: [yttrandet, som framhåller en skarp prisstegring under de sista åren, innehåller ej med de öfriga jämförbara uppgifter],

Alingsås: under de sednaste tio åren prisstegring å lifsförnödenheter i allmänhet med omkring 30 procent, å björkved med 40 procent samt å en femrumslägenhet med 43 procent; tjänstehjonslöner sedan början af 1880-talet höjda med 60—90 procent,

Falköping: [lämnade uppgifter ej med öfriga jämförbara].

Strängnäs stift.

‘ 1 '' i; : , V i'!,',c ’ ! ' ; •: ; f ■' • ’l;

Strängnäs: enligt lämnad öfversikt hafva hyror, löner samt varu-

26 Bil. till statsrådgprot. den 7 Jan. 1901.

Åren , , Åren 1876—1885. 1899—1900. Kronor. Kronor.

i ,j I t I

Smör, pr kg. (medium för året, torgpris) . . . . . I.50 I.90

Ägg, pr tjog (d:o d:o)................. O.90 I.bo

Oxkött, pr kg. (d:o d:o)................ O.es 0.85

Kalfkött, pr kg. (d:o d:o)...... 0.65 0.85

Fårkött, pr kg. (d:o d:o)...... O.70 O.so

Fläsk, ösaltadt, pr kg. (d:o d:o)..... O.75 l.oo

» rökt, pr kg. (d:o d:o)..........., . . I.10 l.«

flvetemjöl, pr kg. (d:o d:o) Ä '. ............. O.28 O.25

Rågmjöl, finsiktadt, pr kg. (d:o d:o)........... 0.28 O.25

Potatis, pr tunna (24 kappar) ............. 4—5 8—10

Örebro: för bostadshyror 25 procents, för tjänstehjonslöner ungefär liknande och för lifsmedel- och vedpriser 25—50 procents förhöjning.

Nyköping: prisstegring för våning å fyra rum och kök 37 procent, en tjänarinna (lön, städsel och jjulpänningar) 65 procent, ved 60—90 procent, matvaror 20—25 procent samt kläder och skodon 20 procent.

Eskilstuna: sedan 1880 stegring å hyror med 60 procent, å tjänstehjonslöner 20—80 procent samt å ved 50 procent.

Askersund: lefnad skostnaderna i allmänhet höjda med 20—25 procent, hyrorna med 50 procent, vedpriset likaså, tjänstehjonslöner med 70 procent; prisstegringen till mycket stor del inträdd under sist förflutna året.

Södertälje: hyror stegrade med 60—90 procent, tjänstehjonslöner med 100 procent och däröfver.

Västerås stift.

Västerås: stegring af lefnadskostnaderna i allmänhet med 50—60 procent, särskilt af hyror med 80'—90 procent och af tjänstehjonslöner med 100 procent; under sistförflutna året stegring af lefnadskostnaderna i allmänhet med 20, af hyrorna med 15, af tjänstehjonslönerna med 25, af bränslepriser med 75 och af matvarupriser med 10—15 procent.

Falun: bostadshyror höjda med omkring 40 procent, tjänarinnelöner med 70 procent och vedpriser med 60 procent.

Arboga: lefnadskostnaderna för en lärare stegrade intill 1898 i afseende å lifsmedel med 54 procent, andra hushållsbehof (bränsle, lyse in. m.) med 14 procent, bostadshyra med 13 procent, kläder med 43 procent, årslön för kvinnlig tjänare med 22 procent och i fråga om alla dessa poster tillsammans med 40 procent, hvartill kommer en ökning öfver

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

hufvud åren 1898—1899 af 9 procent. Uppgifterna äro grundade på specificerade räkenskaper, förda af två bland kollegerna vid läroverket, båda gifta och boende i Arboga under tiden 1876—1899.

Sala: för bostadshyror 50 procents, för tjänstehjonslöner 90—100 procents, för ved 80—100 procents och för lifsmedel i allmänhet 30 procents ökning. ' ,

Köping: bostadshyror höjda med 40 och tjänarinnelöner med omkring 100 procent.

Nora: bostadshyrorna ökade med 30—40 procent, tjänstehjonslöner med 20—40 procent och vedpriser med 25—30 procent.

iyir.-.-äU'-* 1 •*-. vsr,«sf i*.» f. !.i- '»a; !h!i ’>•, Dynt t, --.cf!

Växjö stift.

Växjö: under de sednaste åren prisstegring å de viktigaste födoämnena med 20—30 procent och ännu mera, å ved med lika mycket, å hushyror med omkring 30 procent, särskildt beträffande mindre våningar, samt å tjänstehjonslöner med 100 procent.

Jönköping: stegring sedan år 1889 å hyran för en våning om fem rum 50 procent samt å tjänarinnelön likaledes 50 procent.

' Lunds stift.

• t ’ v i . , :■:•• • « p]<k :• \ O» • 4 :• !>■,>j; ]• * 1 rf* ■ l-iW . ; 1 >

För förhållandena i de olika läroverksstäderna lämnas af domkapitlet, på grundval af vederbörande rektorers uppgifter, följande tabellariska öfversikt:

28 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Göteborgs stift.

Göteborg: sedan slutet af 1870-talet ökning i lifsmedelspriser med 25 procent eller mera, i bostadshyror med 25 procent, i bränslepriser med öfver 50 procent och i tjänstehjonslöner med mer än 100 procent. Uppgifterna äro i hufvudsak lämnade med ledning af den statistiska redogörelse, som utarbetats på uppdrag af stadens magistrat i och för dess yttrande till Konungens Befallningshafvande i länet (jfr ofvan).

Halmstad: å bostadshyror 25—30 procents, å tjänstehjonslöner 50— 70 procents samt å ved 20—25 procents stegring.

Uddevalla: bostadshyror ökade med 25—50 procent och tjänstehjonslöner med 70—100 procent samt öfriga lefnadskostnader med omkring 20 procent — allt i enlighet med af magistraten till Konungens Befallningshafvande i länet lämnade uppgifter.

Varberg: från tiden omkring 1880 till 1899—1900 stegring å hyrespriset för våning om fyra rum och kök 33 procent, å jungfrus lön 130 procent och å ved 60 procent.

Strömstad: lefnad skostnad erna under 1890-talet, jämförda med samma kostnader under slutet af 1870-talet samt under 1880-talet, i allmänhet ökade med 30—40 procent och särskilt för åren 1899—1900 med 50 procent eller deröfver.

Marstrand: bostadshyror stegrade med åtminstone 50 procent, lönen för en tjänsteflicka med omkring 100 procent, priserna å fisk i allmänhet flerdubblade.

Kalmar stift.

Domkapitlet, som i ärendet infordrat yttranden från vederbörande rektorer vid Kalmar och Oskarshamns läroverk, meddelar, att bostadshyrorna för lärare år 1898 voro omkring 35 procent högre än under tiden 1875—1885, och att, hvad särskildt Kalmar angår, med anledning af flere förhållanden en ytterligare stegring af hyrorna med omkring 15 procent dels redan inträdt under år 1899, dels är omedelbart förestående; att tjänstehjonslönerna nu kunna beräknas vara omkring 100 procent högre än under tiden 1875—1885 (stegring särskildt för år 1899 omkring 40 procent); att samma förhållande råder med allt handräckningsarbete och allt arbete, som utföres på beställning; att med afseende på bränslet prisstegringen för ved är omkring 30—40 procent; samt att, hvad lifsmedlen angår, prisstegringen i det hela, vid jämförelse med förhållandena under tidsperioden 1875—1885, torde böra beräknas till omkring 50 procent, hvaraf omkring 25 procent komma på år 1899.

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

29 Karlstads stift.

Karlstad: stegring för hyror, i jämförelse med förhållandena för några år sedan, 35—40 procent, för löner till tjänsteflickor 30—40 procent, för lifsmedelspriser och för priserna å kläder, skodon in. m. omkring 30 procent, för vedpriser 40 procent; under det sist förflutna året har stegringen i allmänhet uppgått till 10—15 procent.

Kristinehamn: lefnadskostnaderna under de sednare åren ökade med omkring,, 30 procent.

A mål: under de sista åren stegring i fråga om bostadshyror med 20—25 procent, tjänstehjonslöner med omkring 50 procent, arbetslöner i allmänhet med samma procenttal, ved med minst 40 procent och lifsförnödenheter med i genomsnitt 40—50 procent.

Filip stad: vid jämförelse af priserna under åren 1876—1885 och innevarande år stegring å lifsmedel 30 procent, annan hushållskostnad 30 procent, kläder 20 procent, bostadshyror 20—25 procent, tjänstehjonslöner minst 75 procent.

Arvika: å bostadshyror och tjänarinnelöner omkring 66 procents och å lifsmedel omkring 42 procents stegring.

■„’1| i : i, 't

Hernösands stift.

Hernösand: priser å lifsförnödenheter från 1879 till 1899 stegrade med 43 procent och från 1899 till 1900 med 16 procent.

Östersund: lifsförnödenheternas priser öfver hufvud taget stegrade med 40—50 procent.

Umeå: bostadshyror höjda med omkring 100 procent och likaså tjänstehjonslöner.

Luleå: lefnadskostnaderna i allmänhet ökade med 100 procent, utom hvad beträffar hyror, vedpriser och tjänstehjonslöner, hvilka stegrats ännu mer.

Sundsvall: bostadshyrorna under det sista året stegrade med 25— 40 procent och tjänstehjonslönerna under det sista årtiondet med omkring 30 procent.

Piteå: bostadshyrorna i det hela oförändrade, i följd af utflyttning till Luleå, Gellivara och Boden (dock under sednaste året något höjda), tjänstehjonslönerna ökade med 75—100 procent och lefnadskostnaderna i öfrigt med 30—40 procent.

30 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. Idol.

Haparanda: från åren 1879—1880 till år 1900 stegring för bostadshyror öfver 100 procent, för tjänarinnelöner 100 procent, för vedpriser 60—70 procent samt för ett flertal matvaror mer ån 100 procent.

Skellefteå: sedan 1880 stegring af bostadshyrorna med 25 procent, af tjänstehjonslöner och arbetspriser i allmänhet med 35 procent och af priserna å skogsved (enligt läroverkets räkenskaper) med 100 procent.

Örnsköldsvik: lefnadskostnaderna, med särskildt afseende fäst vid bostadshyror och tjänstehjonslöner, ökade med minst 40 procent.

{ ____# , ; ' _ . ,

Visby stift.

Visby: under de tvänne sednast förflutna åren en rätt betydande stegring i lefnadskostnaderna i förhållande till de under det närmast föregående tidsskedet gällande priser och i vissa stycken, särskildt i fråga om bostadshyror och tjänstehjonslöner, äfven i förhållande till sednare hälften af 1870-talet.

4. De meddelade uppgifternas innebörd.

Med ytterst få undantag äro de i föregående afdelning refererade, af centralmyndigheter samt läns- och stiftsstyrelser meddelade uppgifter rörande nu gällande prisers förhållande till de under sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet rådande hufvudsakligen grundade på yttranden, infordrade af myndigheterna från dem underlydande tjänsteinnehafvare. Dessa sistnämndes yttranden åter synas till väsentlig del stödja sig på rent individuella antaganden och uppskattningar, meddelanden från trovärdiga personer o. s. v., hvarför åt desamma, hvart och ett för sig taget, knappast torde kunna tillmätas någon större grad af allmängiltighet. En följd häraf blir, att äfven de öfverordnade myndigheternas utlåtanden i viss mån präglas af brist på tillräcklig objektivitet, en brist som ofta är mycket tydligt framträdande och till hvars belysande såsom exempel särskildt kunde påpekas den mellan olika myndigheters uppskattningar af hyresbeloppens stegring i en och samma stad förekommande olikhet. Medan t. ex. för eu af våra större städer det länsstyrelsens utlåtande bifogade yttrandet från vederbörande magistrat upptager hyresstegringen till 20—25 procent, beräknas den i en af de centrala myndigheternas utlåtande för samma stad till 98 procent. För ett annat, likaledes ganska betydande stadssamhälle uppskattas hyresstegringen af stadens

31 Bil. till staturådsprot. den 7 Jan. 1901.

magistrat till 15 procent, under det att af därvarande tullpersonals uppgifter framgår en stegring af öfver 100 procent. För en tredje stad växla uppgifterna om hyresstegringen mellan 20 och 100 procent, för en fjärde mellan 0 och 100 procent, o. s. v.

Med afseende på den sålunda märkbart framträdande bristen på allmängiltighet i de lämnade uppgifterna har det synts nödigt att icke utan vidare taga dem för goda. En pröfning har varit nödvändig, och har denna gifvit vid handen, att uppgifterna om prisstegringen icke blott i enskilda fall utan äfven öfver hufvud taget torde kunna anses vara något för höga. Detta framgår bland mycket annat exempelvis af en jämförelse mellan de olika beräkningarna af hyresstegringen för Stockholms stad. Medan denna enligt tabellen bil. A intill år 1899 icke får uppskattas högre än till 24 procent, kan den enligt en af de centrala styrelsernas uppgifter i medeltal anslås till 36 procent, enligt en annan till 32, enligt en tredje till 42 och enligt en fjärde till 46 procent. Och hvad de angifna prisstegringarna i fråga om lifsmedel beträffar, synas de, vid jämförelse med hvad genom noggrann prisstatistik är med visshet kändt, i allmänhet icke kunna vara med de verkliga förhållandena öfverensstämmande. Endast i fråga om tjänstehjonslönerna — hvilkas stegring försiggått mera jämnt än de andra utgiftsposternas — torde de gjorda uppskattningarna, som i allt väsentligt bestyrkas genom uppgifterna i hushållningssällskapens berättelser, öfver hufvud taget icke vara i behof af någon reduktion.

Men om också de i myndigheternas utlåtanden förekommande uppgifter beträffande prisstegringen sålunda oftast äro något för höga i förhållande till verkligheten, låter sig detta lätt förklara genom två skilda omständigheter.

Såsom redan förut framhållits, är den under de sista åren inträdda prisstegringen, procentiskt räknadt, vida större, när till utgångspunkt för beräkningen tagas medelpriserna under åren 1886—1895, än då jämförelsen, i enlighet med hvad i Herr Statsrådets cirkulärskrifvelse till myndigheterna särskild! såsom önskvärdt framhållits, utsträckes till att afse förhållandena under sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet — de år alltså, under hvilka den lönereglering för flertalet af statens ämbets- och tjänstemän samt betjänte, som sedermera utgjort den allmänna grunden för statens hela aflöningsväsende, kom till stånd. Under antagande att den i flertalet utlåtanden angifna graden för de sista årens prisstegring afsåge den förra af dessa prisperioder i stället för den sednare, skulle den icke vara för hög; och det synes äfven ytterst sannolikt, att det just är en omedveten hänsyn till 1880-talets låga [»riser som för vederbörandes uttalade omdömen varit bestämmande.

32 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

De år, hvilka medelprisnivån för hela tioårsperioden 1876—1885 egentligen har att tacka för sin jämförelsevis höga ståndpunkt, äro nämligen hufvudsakligen periodens tre första år, hvilka nu ligga mer än tjugu år tillbaka i tiden. Men det torde just vara under de sista tjugu åren som flertalet af nu lefvande tjänsteinnehafvare erhållit befattningar i statens tjänst; de kunna alltså intet egentligt minne ega af de föregående dyra åren, deras hushållning har alltifrån början varit inrättad efter sednare inträdda lägre prisförhållanden, och deras omdöme har helt naturligt af dessa bestämts. Man skall till och med bland äldre personer sällan finna någon, som nu förmår bilda sig en riktig uppfattning af prisförhållandena under 1870-talet utan att ega tillgång till en verklig prisstatistik. Men de statistiska källor vi beträffande ifrågavarande ämne ega äro såsom bekant ytterst torftiga och svårbearbetade.

Skäl torde för öfrigt icke saknas att till en viss grad godkänna ofvan antydda sätt för beräkningen af den prisstegring, hvarpå statstjänares af alla grader anspråk på tillfällig löneförbättring grundas. Den tidsperiod, under hvilken • den allmänna prisnivån utan väsentliga afbrott hållit sig på den en gång intagna låga ståndpunkten, har nämligen varit af så lång varaktighet, att de låga priserna börjat uppfattas icke såsom endast en tillfällig lättnad för löntagarne i deras näringsomsorger utan såsom varande af konstant natur, egande sin grund i nyare tiders förändrade produktionsförhållanden. Icke ens inom nationalekonomiska kretsar har man varit förberedd på det starka omslag, som på den sista tiden inträdt. Den omständigheten, att aflöningsbeloppen för statens tjänare i allmänhet blifvit fastställda under eu period af jämförelsevis höga priser, mister därigenom mycket af sin betydelse och skulle väl, under antagande att ytterligare ett antal år hunnit förflyta mellan löneregleringsperioden och nu inträdda prisstegring, för frågan om tillfällig löneförbättring haft ännu mindre att betyda.

Den andra omständighet, som för förklaringen af de höga uppskattningarna bör tagas i betraktande, är, att priser och lefnad skostnader ingalunda för alla tider äro eller kunna förblifva i samma inbördes proportion. Priserna kunna vara oförändrade och de allmänna lefnadskostnaderna det oaktadt i hög grad stegrade; priserna kunna ökas med vissa procent, lefnadskostnaderna med mycket högre procenttal. Och det synes mycket antagligt, att de lämnade uppgifterna om prisstegringen, på grund af en lätt begången förväxling, oftast i själfva verket afse den sedan slutet af 1870- och början af 1880-talet inträdda stegringen i de allmänna lefnadskostnaderna.

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

33 Det torde af ingen bestridas, att den allmänna lefnadsnivån i vårt land under de sista tjugu åren undergått eu betydande höjning, en höjning som omfattat hela vårt folk, från de högsta i samhället till landsbygdens allmoge och daglönare samt städernas arbetareklass. Det är ett egendomligt förhållande med den långvariga depression, som snart sagdt ända sedan slutet af 1870-talet hvilat öfver landets näringslif, att trots enskildes missräkningar och förluster, arbetslöshet och umbäranden nationalförmögenheten tillväxt med en förut okänd hastighet och lefnadsvilkoren förbättrats för alla lager af befolkningen. Enligt beräkningar, utförda för den till innevarande års utställning i Paris utarbetade statistiska handboken, har Sveriges nationalförmögenhet från år 1885 till år 1898 ökats i värde med ej mindre än 2 milliarder 332 millioner kronor, d. v. s. att, medan år 1885, efter folkmängden räknadt, på hvarje individ kom ett belopp af 1,397 kronor, år 1898 motsvarande summa uppgick till 1,753 kronor. Och jämför man beloppen af de skattebördor, som det svenska folket under olika skeden af det nu gångna fjärdedels seklet, i form af bevillning af fast egendom och af inkomst efter 2:dra artikeln, ansett sig kunna bära, befinnes det, att hela bevillningssumman samt beloppet däraf pr innebyggare utgjort i årligt medeltal:

åren 1876—1885 .....kronor 3,479,490, d. v. s. pr innebyggare kronor 0'?6

» 1886—1895 ..... » 4,495,172, » . » , » , 0-94

år 1896 ........ » 5,826,158, » . » . » » l-is

» 1897 ........ i> 6,198,978, » » » » I24

» 1898 ........ » 6,840,873, » ■ » » » l-36

> 1899 ......... > 7,309,358, » » 1-44

Härvid har man visserligen att iakttaga, att bevillningen för jordbruksfastighet åren 1876 —1892 beräknats efter andra grunder än från och med det därpå följande året. Men äfven om man omräknar talen för perioderna 1876—1885 och 1886 —1895 i enlighet med nu gällande beskattningsgrunder — hvarvid erhållas resp. 4,107,945 och 4,955,150 kronor eller pr innebyggare resp. 0'9o och 1'04 kronor —, finner man att bevillningsbeloppet pr innebyggare från perioden 1876 —1885 till och med 1899 ökats med ej mindre än 60 procent, hvaraf öfver 22 procent komma på de båda åren 1898 och 1899.

Men med all utveckling, som försiggår under gynnsamma ekonomiska betingelser, är en höjning af den nationella lefnadsnivån oskiljaktigt förbunden. Såsom exempel på konsumtionens tillväxt i Sverige under Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901. ' 5

34 Bil. till statsrådsprot. dm 7 Jäv. 1901.

sednast förflutna decennier kunna anföras följande sifferuppgifter, afseende årskonsumtionen pr innebyggare (men tyvärr endast upplysande om förhållandena till och med år 1895), Indika hämtats ur ofvan omnämnda statistiska handbok:

Åren Åren

1871/80. 1891/95.

Hvete.....23 kg. 51 kg.

Råg......123 » 124 »

Kaffe......23-s hg. 34-6 hg.

Te....... Oa » 0'3i »

Åren Åren

1871/80. 1891/95.

Socker.....7-63 kg. 16-os kg.

Öl ...... . 16-8 1. 27-6 1.

Vin.......0'8 » 0'6 i>

Tobak......9-76 hg. 10-63 hg.

Om det sålunda måste anses otvifvelaktigt, att sedan slutet af 1870och början af 1880-talet välståndet i vårt land ökats och lefnadssättet afsevärdt förbättrats, följer ock däraf, att de allmänna lefnadskostnaderna, äfven om priserna i och för sig icke undergått någon stegring, ändock ökats, och att, om prisstegring inträdt, den procentsiffra, hvarmed lefnadskostnadernas ökning skall uttryckas, blir betydligt högre än den som kan beräknas för själfva priserna. Men det torde ock kunna sägas, att det just är de af tidsförhållandena bestämda lefnadskostnaderna, som vid bestämmandet af aflöningsbelopp för statens tjänare alltid varit och alltid böra vara hufvudnormen. Ty det är endast så som staten kan tillförsäkra sig nödig tillgång på för skötandet af dess befattningar i olika grader kvalificerade personer. Ett annat till vägagående skulle hafva till följd, att unga personer af större duglighet i stället för att ingå i statens tjänst egnade sig åt privat verksamhet; och det framhålles nu äfven, i förbigående sagd!, från flere håll inom förvaltningen, att brist på extra arbetskrafter, där sådana regelmässigt pläga vara behöfliga, redan börjat göra sig mycket kännbar — ett tydligt tecken till, att de förmåner staten erbjuder sina tjänare icke mer stå i nivå med de ekonomiska betingelserna inom nationen i dess helhet.

Är det alltså efter lefnadskostnaderna, d. v. s. priserna i deras förhållande till den nationella lefnadsnivån, som lönerna bestämmas, så är det ock efter lefnadskostnadernas stegring som behofvet af löneförbättringtorde böra bedömmas. Och ur denna synpunkt sedt måste det anses otvifvelaktigt, att de i de inkomna yttrandena lämnade sifferuppgifterna i allmänhet mer närma sig de verkliga föidiållandena än nakna prisberäkningar.

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

5. Förhållandena inom olika landsdelar.

I syfte att utröna, om i olika delar af landet mera anmärkningsvärda skiljaktigheter förekommit med afseende på graden af lefnadskostnadernas stegring sedan slutet af 1870- och början af 1880-talet, har med ledning af de erhållna uppgifterna gjorts en del sammanställningar och jämförande beräkningar, för hvilkas resultat nu i korthet skall, redogöras.

Då den förmodan torde vara tämligen allmän, att stegringen i hufvudstaden skulle vara mera betydande än i landsorten öfver hufvud taget, må här först på ett ställe samlas de sifferuppgifter, som i detta ämne kunna meddelas.

Efter Kongl. Generalpoststyrelsens upplysningar i ämnet låta sig följande medelsiffror för den procentiska prisstegringen från perioden 1876— 1885 till år 1899 beräknas:

Af Kongl. Telegrafstyrelsen lämnas nedanstående uppgifter beträffande samma förhållanden:

Slutligen framgår ur Kongl. Generaltullstyrelsens tabell (bil. C) följande medelförhållanden:

Lifsmedel . Ved och kol

Stockholm. Landsorten.

42 % 44 %

52 » 66 »

36 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Det befinnes sålunda, att, i motsats till hvad man möjligen väntat, uppgifterna beträffande lefnadskostnadernas stegring i hufvudstaden endast på ett par undantag när äro lägre än motsvarande uppgifter i fråga om landsorten såsom ett helt betraktad. Förhållandet torde, för så vidt det — såsom måhända icke är osannolikt — eger grund i verkligheten, kunna förklaras däraf, att redan på 1870- och 1880-talen lefnadskostnaderna i Stockholm voro jämförelsevis högre uppdrifna än i andra landsdelar och att därför själfva stegringen icke kunnat blifva proportionsvis så hög i hufvudstaden som i det öfriga landet.

För en motsättning af landsortens städer och landsbygden lämnar ofvannämnda bil. C ett mycket användbart material i och genom den för hvarje distrikt vidtagna uppdelningen i å ena sidan större städer (med öfver 3,000 innevånare) och å andra sidan mindre städer samt landsbygd. Medelprocenttalen för stegringen från 1876—1885 till 1899 äro:

Lefnadskostnadernas stegring uppskattas, såsom häraf synes, icke häller vid en jämförelse af uppgifterna från landsbygden med dem från städerna, lägre i de förra än i de sednare — snarare tvärtom. Äfven till detta förhållande torde förklaringen hufvudsakligen böra sökas i den nivellerande tendensen hos de sista tjugu årens materiella utveckling, hvilken på landsbygden, i betraktande af dess efterblifvenhet sedan äldre tider, ställt proportionsvis större kraf än på städerna. Sålunda hafva på landet lifsmedlen blifvit dyrare i män som genom kommunikationsväsendets ut-

37 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

veckling afsättningen till städerna underlättats; tjänstefolket föredrager städerna framför landsbygden, och hvad hyror beträffar, är det för en tjänsteman ofta helt och hållet omöjligt att få bostad på landet utan att arrendera en egendom eller bygga för egen räkning. Järnvägsstationssamhällen och framåtgående industricentra suga till sig den orngifvande bygdens förråd, och de allt talrikare och allt lifligare frekventerade badoch kurorterna medverka i vissa trakter af vårt land i betydlig mån till höjandet af tjänstehjonens anspråk och till lifsmedelsprisernas stegring. Endast från några smärre, efterblifna stadssamhällen och en eller annan aflägsen landsbygd förnimmas ännu ingå- afsevärdare klagomål i dessa afseenden. — I fråga om förhållandena å landsbygden torde för öfrigt äfven böra beaktas de ökade kostnader, som tjänstemän, hvilka ega barn att uppfostra, få vidkännas för dessas underhåll i läroverksstäderna och vid universiteten.

Hvad de särskilda länen beträffar, kan man, i betraktande af uppgifternas ojämna beskaffenhet, i allmänhet svårligen komma till några fullt säkra slutsatser angående föreliggande fråga. Aro uppgifterna från ett håll med afseende på de förnämsta orterna inom ett visst län jämförelsevis höga, äro de ofta från ett annat håll med afseende på samma orter vida lägre; och om lefnadskostnadernas stegring inom några delar af ett län utan tvekan kan betecknas såsom mindre vanlig, är den åter i andra delar af samma län ytterst obetydlig. Endast i frå£å om de båda nordligaste länen, Norr- och Västerbottens, synas tillgängliga uppgifter tämligen samstämmigt vittna om eu betydligt skarpare stegring än som förekommit i andra landsdelar. Visserligen torde äfven i det öfriga Norrland förhållandena i vissa afseenden hafva varit någorlunda likartade med dem i Norr- och Västerbottens län — särskildt uppgifves från alla håll en stark stegring af priset å den för norrländska hushåll viktiga artikeln ved —; men då redan på 1870-talet priserna i de nederbottniska städerna voro ytterligt högt uppdrifva, har själfva den procentiska stegringen därstädes icke kunnat vara så stor som i de hufvudsakligen först under sednare år af en nyare tids utveckling berörda öfverbottniska länen.

Beträffande frågan om olika grader af prisstegring inom olika län hänvisas ytterligare till tabellen bil. D, för hvars innehåll i nästa afdelning närmare skall redogöras.

38 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

6. Beräkning af lefnadskostnadernas genomsnittsstegring.

Att slutligen finna ett sifferuttryck, som med någon grad af noggrannhet angifver genomsnittsstorleken af lefnadskostnadernas under de sednaste åren inträdda stegring, är på grund af de erhållna uppgifternas natur ytterst svårt. Emellertid har en beräkning försökts, till utgångspunkt för hvilken antagits en norinalhushållsstat, hvari, oberäknadt skatter samt pensions- och försäkringsafgifter, följande hushållsposter ingå, nämligen:

Lifsmedel och bränsle med .... 44%

Bostadshyra med........16 »

Tjänstehjonslöner med...... 5 »

Andra lefnadskostnader med ... 35 »

Summa 100%

Beräkningen har utförts länsvis (se beräkningstabellen bil. D). För de 35 procent af utgifterna, som i budgeten betecknats med »andra lefnadskostnader», har därvid antagits att ingen som hälst stegring förekommit — ett antagarffle, som i och för sig synes mycket osannolikt men som åtminstone icke kan bidraga till att resultatet af beräkningen blir för högt. Tjänstehjonslönernas stegring har beräknats för hvarje län efter uppgifterna i Kongl. Hushållningssällskapens årsberättelser angående årslön för »piga i husbondes kost». Såsom stegringsprocenter för bostadshyror äro — undantagandes i fråga om två län, för hvilka vederbörande länsstyrelsers uppgift följts — antagna medeltalen af de i hvarje fall lägsta uppgifterna beträffande de särskilda städerna inom vederbörande län. Slutligen hafva för lifsmedel och bränsle, i beräkningskolumnen 4, antagits de af resp. länsstyrelser uppgifna procenttal eller eljest — i de fall, då dylika uppgifter saknats — insatts siffror, som ungefärligen kunnat motsvara de från olika håll inom vederbörande förvaltningsområde uttalade omdömen.

Med dessa antaganden hafva, beträffande hvarje särskildt af nu ifrågavarande administrationsområden, erhållits de stegringsprocenter för lefnadskostnaderna i allmänhet — räknadt från slutet af 1870- och början af 1880-talet intill år 1899 —, som finnas angifna i beräkningstabellens kol. 6. För riket i dess helhet blir medelstegringen intill samma

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

år 26,4 procent, en siffra som beträffande år 1900 torde kunna höjas till omkring 30 procent.

Hvad de sålunda funna slutsiffrornas giltighet beträffar, torde kunna sägas, att, med afseende på de till grund för desamma liggande uppgifternas ojämna beskaffenhet, de såsom uttryck för prisstegring antagligen äro för höga, men såsom uttryck för de allmänna lefnadskostnadernas stegring däremot snarast för låga.

Ett för prisstegringen i och för sig — och sålunda utan afseende på lefnadskostnadernas ytterligare stegring — någorlunda giltigt minimital skulle måhända kunna finnas sålunda, att, med bibehållande af beräkningsgrunderna i öfrigt, de uppgifna stegringsprocenterna för lifsmedel och bränsle i kol. 4 utbytas mot de i kol. 5 antagna, nämligen 10 procent för Stockholms stad och de sydliga och medelsvenska länen samt 12 procent för de norrländska. Härmed vinnes ett slutresultat (i kol. 7) för hela riket af 14 procents stegring från perioden 1876—1885 till 1899; för innevarande år torde motsvarande procenttal kunna anslås till minst 16.

Den vid förevarande beräkning såsom medeluttryck för prisstegringen å bränsle och lifsmedel i Stockholms stad använda siffran 10 är vunnen genom en uppskattning, verkställd på grund af de i tab. bil. A meddelade prisuppgifter. Då dessa prisuppgifter endast gälla köp ur första hand; då prishöjningen å samma förnödenheter i landsorten, med undantag för de norrländska länen, uttryckts med samma siffra, ehuru de genom myndigheterna insamlade uppskattningar, som i detta afseende icke kunna anses innebära någon osannolikhet, snarare gifva vid handen, att stegringen i landsorten varit, procentiskt sedt, något större än i hufvudstaden; och då i beräkningen tillika ingår det sannolikt ohållbara antagandet, att i fråga om mer än en tredjedel af lefnadskostnaderna ingen som hälst förhöjning egt rum; torde beträffande prisstegringen i och för sig det slutomdöme kunna få anses berättigad^ att den i sin helhet, från perioden 1876—1885 intill nuvarande tid, åtminstone icke kan hafva understigit de siffror, som nyss angifvits såsom den sista beräkningens resultat.

Stockholm den 22 november 1900.

1. Flodström.

40 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Tjänstehjonslöner, bostadshyror samt bränsle- och

Bil. A.

l) Enligt genom Öfverståthållareämbetet inhämtade uppgifter. — 2) Beräknadt åren 1883—1900 för meradt. — 3) Enligt i tidningen Dagens Nyheter noterade torg- och hamnpriser. — *) Pris, gällande vid hämtapproximeradt. — b) Priserna äro beräknade efter torg- och hamnpriser i tidningen Dagens Nyheter, utom socker, för hvilken priserna äro meddelade af Tanto Aktiebolag. De nr tidningar hämtade torg- och hamnpriser

4l

Bil. till statsråds frat. den 7 Jan. 1901.

lifsmedelspriser i Stockholm åren 1876—1900. (Kronor).

genom Stockholms Hyreslista uthyrda omöblerade bostadslägenheter; medeltalet för åren 1876—1885 approxining från Stockholms gasverk, för åren 1884 -1900 enligt uppgift från gasverket; medeltalet för åren 1876 1885 be.träffande artikeln Icalfkött, hvarom uppgifterna hämtats från tidningen Nya Dagligt Allehanda, samt artikeln äro parti priser, gällande för köp ur första hand.

Bil. till statsråd spröt, den 1 Jan. 1901. (!

42 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jern. Idol.

Tjänstehjonslöner, bostadshyror samt bränsle- och

Bil. A. (Forts.)

') Se anm. 5 å föreg. uppslag.

43 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

lifsmedelspriser i Stockholm åren 1876—1900. (Kronor).

44 Bil. B.

Bil. till statsrådsprot. den 1 Jan. 1901.

Riksmedelpris (i kronor) å nedanstående varor åren 1876 -1900 enligt länens markegångstaxor, litt. A (med iakttagande af Kongl. Kammarkollegii däri gjorda rättelser och ändringar) äfvensom uppgifter å årslön för piga i hus- . bondes kost, enligt Kongl. Hushållningssällskapens årsberättelser.

Bil. till statsrådeprot. den 7 Jan. IDOL

45 Anmärkningar till tabellen bil. B. Afvikande rubriker förekomma i följande fall:

1) Råg, ren och strid (Jönk. 1.); afrada- och kronotionderåg (Kalmar 1.).

2) Sommarsmör (Ybott. 1.). _ , .. . „ ,, ,, ^ ,.

3) Fläsk, torrt (Jönk., Kronob., (lott!., Gröteb., Värml. och Vägtull, län); saltadt, torrt (boderm. 1.); salt (Uppsala, Kalmar, Jämtl. och Nbott. län); saltgrönt kornfläsk (Hall. 1.).

4) Torrt oxkött (Jönk. 1.); kött (Ör. 1.).

6) Oxe om 128 kg. (Jönk., Krön., Kalm., Värml. och Gäfleb. län); laggill oxe (Altsb. 1.); oxe om 170 kg. (Skarab. län); skattgill oxe (Ör. 1.).

e) Får, gammalt (Gottl. 1.); tiondefår (Nbott. 1.).

T) Strömming, lagd (Uppe. 1.); salt (Vbott. och Nbott. 1.).

«) Bättre lax (Vnorrl. 1.); salt (Vbott. och Nbott. 1.).

46 Bil. till statsrädsprot. den 7 Jan. 1901.

Bil. C.

Sammandrag af uppgifter rörande lefnadskostnaderna för de Kong!. Ge-

l) Medeltalsberäkningar.

Bil. till statsråd'«prof. den 7 Jan. 1901.

neraltullstyrelsen underlydande ämbets- och tjänstemän samt betjänte.*)

• Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

Bil. C. (Forts.)

Bil. till staturådsprot. den 7 Jan. 1901.

49 Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

50 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Bil. C. (Forts.)

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

• i.-H

52 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Bil. C. (Forts.)

Bil. till atatarådsprot. den 7 Jan. 1901.

') Inberäknad kostnad för reskläder.

54 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Bil. D.

Beräkning af den procentiska prisstegringen från perioden 1876-1885 till åren 1899 och 1900.

Normalhushållsstat:

Lifsmedel och bränsle........ 44 procent

Bostadshyra............ 16 >

Tjänstehjonslöner.......... 5 >

Andra lefnadskostnader....... 35 >

Summa 100 procent

* Enligt uppgifter för 1898, med approximativ förhöjning.

Stockholm 1901. Kung!. Boktryckeriet, P. A.. Norstedt & Söner.

I

1 Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari 1901.

N ärvarande:

J . ■ . r * ■.

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde vidare:

Beträffande

Ordinarie anslag

är under denna hufvudtitel för Gripsholms slott uppfördt ett anslag å [L]

5,000 kronor. I detta anslag anser jag mig nu böra ifrågasätta en Oripthoinu förhöjning. Anledningen dertill framgår af det följande.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

2 Första hnfvndtiteln.

Östra kungsladugården om 1 mantal, belägen nära Nyköping i Helgona socken och Rönö härad af Södermanlands län, har enligt kongl. brefvet den 5 juni 1739 anslagits landskamererare^ landssekreteraren och landträntmästaren i nämnda län samt dåvarande slottsskrifvaren vid Nyköpings slott såsom boställslägenhet med en fjerdedel till hvardera. Beträffande den nämnda slottsskrifvare anslagna fjerdedelen af kungsladugården förordnades genom kongl. brefvet angående byte af löner och förmåner mellan slottsförvaltaren på Gripsholm och slottsskrifvaren i Nyköping den 17 december 1782, att vid den senares afgång, bland andra löneförmåner, den honom anslagna fjerdedel af ifrågavarande kungsladugård skulle tilläggas slottsförvaltaren vid Gripsholm att allt framgent denna beställning åtfölja. Häri har annan ändring icke skett, än att, sedan, på sätt protokollet för hofärenden den 27 oktober 1853 utvisar, i nåder förordnats, att i stället för förutvarande såväl ståthållare som slottsförvaltare på Gripsholms slott för samma slott skulle anställas en intendent, ifrågavarande fjerdedel af kungsladugården tillfallit denne intendent såsom löneförmån, samt att Kongl. Maj:t den 4 oktober 1892, enligt hvad protokollet öfver hofärenden för samma dag gifver vid handen, befalt, att de tjensteåligganden, som jemlikt nyssberörda beslut den 27 oktober 1853 varit uppdragna åt en intendent vid Gripsholms slott, dädanefter skulle bestridas af en ståthållare, hvilken skulle ega att derför åtnjuta alla de löneförmåner, som varit med intendentsbefattningen förenade. Hvad åter angår de landssekreteraren, landskamereraren och landträntmästaren af kungsladugården anslagna lotterna, hafva dessa i följd af ny lönereglering för landsstaten blifvit till statsverket indragna, de båda förstnämnda den 14 mars 1881 och landträntmästarens lott den 14 mars 1886.

Jemte meddelande att någon annan fördelning af kungsladugårdens egor mellan de särskilda lotterna icke egt rum, än att inegorna blifvit dem emellan delade genom sämjedelning, åkern och ängarne år 1834 samt hagmarken år 1842, har domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 20 januari 1899 anfört, att, sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 16 april 1880 på ansökning af dåvarande intendenten vid Gripsholms slott dels medgifvit, att den intendenten på lön anslagna fjerdedel af Östra kungsladugården finge utarrenderas i sammanhang med den del af samma kungsladugård, som innehafts af landskamereraren i länet, dels ock föreskrifvit, att halfva arrendebeloppet, sedan deraf för redovisning innehållits den kronan behållna räntan för ifrågavarande boställsandel, skulle af fögderiredogörarne tillhandahållas slottsintendenten mot qvitto, som borde biläggas specialräkenskapen, och i berörda räkenskap

Första hufvudtiteln.

afföras under behörig titel, samtliga lotterna, hvilka från den 14 mars 1886 varit förenade i en arrendators hand, nu vore utarrenderade till den 14 mars 1902, de landskamereraren och intendenten vid Gripsholms slott anslagna lotterna genom ett kontrakt mot arrende af 2,060 kronor samt landssekreterarens och landträntmästarens forna lotter genom särskilda kontrakt, den förra lotten för 675 kronor och den senare för 450 kronor. Då arrendeafgifterna för landssekreterarens och landskamererarens forna lotter sålunda uppginge till mer än 500 kronor hvardera, skulle, enligt gällande författningar, dessa lotter fortfarande utarrenderas. Vidkommande landträntmästarens lott, för hvilken arrendet understege sistnämnda belopp, kunde det ifrågasättas, huruvida icke denna lott vore underkastad de i kongl. brefvet den 29 maj 1891 meddelade bestämmelser angående försäljning af mindre kronoegendomar, men, då alla lotterna hade sammanblandade egor och delvis gemensamma byggnader, syntes det uppenbarligen ligga i statens intresse, att landträntmästarens lott icke afyttrades. Härför talade äfven den omständigheten, att, om alla lotterna förblefve i kronans eg o, skulle genom deras sammanslagning under ett arrende kunna bildas en lagom stor arrendegård, å hvilken redan nu funnes tillräckliga uthus och af hvilken, sedan boningshus för arrendatorn och möjligen en arbetarebostad blifvit uppförda, borde, med det fördelaktiga läge, egendomen hade, kunna väntas en ganska afsevärd inkomst för statsverket. Hvad särskildt anginge den del af kungsladugården, som anslagits slottsintendenten vid Gripsholm på lön, syntes bemälde intendent icke kunna förmenas att, om han så önskade, vid arrendetidens slut sjelf taga denna lott om hand. Blefve detta händelsen, skulle emellertid stora svårigheter uppstå vid brukningen af de öfriga lotterna, på grund deraf att, enligt hvad en vid domänstyrelsens skrifvelse fogad karta utvisade, dels en af åbyggnaderna vid kungsladugården läge delvis på slottsintendentens lott och åtskilliga andra vore uppförda på den för lotterna gemensamma marken, dels ock tre skiften af slottsintendentens lott sköte djupt in i de öfriga lotterna och ett skifte till och med sträckte sig från kungsladugårdens södra gräns till den norra, så att, egorna derigenom splittrades i två från hvarandra skilda delar. Då emellertid, om slottsintendentens lott skulle utbrytas, egoblandningen och förhållandet med byggnaderna syntes komma att vålla i det närmaste lika stora olägenheter för brukaren af denna lott som för de öfriga lotternas innehafvare och till följd deraf skulle uppstå svårigheter att på nöjaktiga vilkor erhålla brukare af jorden, vore det antagligt, att slottsintendenten skulle vara mest böjd för att låta sin lott förblifva i sambruk med de öfriga lottorna mot erhållande

4 Första hufvudtiteln.

af den andel i det för kungsladugården blifvande arrende, som på hans lott belöpte. Härvid vore dock att märka, att vid kungsladugårdens utarrendering enligt nu gällande grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner de arrendebelopp, som af arrendatorn inbetalades, kunde blifva ganska vexlande, i det att arrendatorn kunde erhålla afdrag å arrendet ej mindre för erforderliga byggnader, hvilka medförde högre kostnad än' som motsvarade hans byggnadsskyldighet enligt arrendekontraktet, än äfven i vissa fall för jordförbättringar såsom nyodlingar, täckdikning med mera. Den minskning i arrendeinkomst, som på detta sätt kunde, särskildt med afseende å behofvet af ökadt bostadsutrymme vid egendomen, för slottsintendenten uppstå, kunde han emellertid näppeligen antagas vilja underkasta sig, helst den förhöjning i arrendet, som genom förbättringarna vore att förvänta under en ny arrendeperiod, sannolikt ej skulle komma honom eller hans rättsinnehafvare till godo; och då det syntes styrelsen ej kunna ifrågasättas, att de arrendeafdrag, som för ofvanberörda ändamål erfordrades, skulle afräknas endast å kronans andel i arrendet, ansåge styrelsen, att saken skulle blifva bäst ordnad så väl för slottsintendenten som för kronan såsom jordegare, om den förres lott i kungsladugården blefve till statsverket indragen med rätt för slottsintendenten att uppbära kontant ersättning.

På grund af hvad sålunda anförts, har domänstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj :t måtte dels förklara, att den landträntmästaren i Södermanlands län förut anslagna del af östra kungsladugården skulle i statsverkets ego bibehållas och fortfarande utarrenderas, dels ock taga i öfvervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas, för att den slottsintendenten vid Gripsholm på lön anslagna del af kungsladugården måtte, då nu löpande arrendeperiod för densamma den 14 mars 1902 gånge till ända, till statsverket indragas för att för dess räkning utarrenderas tillsammans med öfriga delar af kungsladugården.

Efter särskilda nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden i ärendet afgifvits ej mindre den 10 februari 1899 af riksmarskalksembetet, som dervid öfverlemnat inhemtadt yttrande från ståthållaren på Gripsholms slott, än äfven den 18 augusti 1899 af statskontoret och den 27 december samma år af kammarkollegium.

Af dem, som sålunda yttrat sig i ärendet hafva ståthållaren på Gripsholms slott och riksmarskalksembetet förklarat sig icke hafva något att erinra mot hvad domänstyrelsen föreslagit i afseende å dispositionen af den slottsintendenten vid Gripsholm på lön anslagna del af Östra kungsladugården, under förutsättning att slottsintendenten tillerkändes

Första hnfvndtiteln.

rätt att i stället för afkomsten af den mistade lönejorden af statsverket uppbära kontant ersättning.

Statskontoret erinrar, att i öfverensstämmelse med förberörda kongl. bref den 16 april 1880 funnes efter nämnda tid uti vederbörande fögderispecialräkning å arrendemedlen mot intendentens, numera ståthållarens å Gripsholm qvitto afförd den honom tillkommande andel deraf, under det att samma medel icke funnes upptagna i Gripsholms slotts räkenskaper; och har statskontoret vidare anfört, att vid den reglering, som af 1809—1810 årens Riksdag vidtogs med slotts- och hofstaterna, såsom allmän grundsats faststäldes, att »Kongl. Maj:t skulle i underdånighet erbjudas en viss bestämd summa årligen till dess hofoch hofstallstallstaters underhåll, emot det att Kongl. Maj:t i nåder täcktes till Riksens höglofliga Ständers fria disposition öfverlemna de kungs- och kungsladugårdar med tillhörande hemman och lägenheter, som dittills stått under Kongl. Maj:ts och dess höga företrädares enskilde disposition.» I öfverenstämmelse med denna grundsats hade ock Rikets ständer uppfört å stat till Gripsholms slotts underhåll och nödig betjenings aflöning 2,000 riksdaler, hvarvid emellertid, såvidt statskontoret kunnat finna, slottsförvaltarens förmån af östra kungsladugården icke tagits i beräkning. Såsom vilkor för anslagets utgående hade bestämts, att från 1810 års början de inkomster, som dittills influtit i Gripsholms slottskassa, skulle till statskontoret direkt levereras, hvarefter i kongl. brefven den 23 augusti 1810 och den 7 augusti 1816 vidare föreskrifvits, att de nämnda slottskassa förut tillfallande inkomster skulle ingå till statsverket och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län uppbäras. Af hvad sålunda förekommit ville det synas statskontoret, som om den slottsförvaltaren vid Gripsholms slott enligt kongl brefvet den 17 december 1782 på lön anslagna del af östra kungsladugården bort vid 1810 års reglering af slotts- och hofstaterna till statsverket indragas, samt att i följd häraf ersättning för indragningen icke kunde till slottskassan anvisas, med mindre Riksdagens medgifvande dertill vunnits; och hemstälde på grund häraf statskontoret, som i öfrigt instämde i hvad domänstyrelsen föreslagit, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna Gripsholms slottskassas behof kräfva, att densamma bereddes ersättning för den minskning i inkomster, som uppkomme genom indragning till statsverket af ifrågavarande del af Östra kungsladugården, Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska erforderlig förhöjning i det till Gripsholms slott uppförda anslaget.

Kammarkollegium har till en början erinrat, att vid 1809—1810 årens riksdag för slottsförvaltaren vid Gripsholm upptagits och be-

6 Första hufvndtiteln.

räknats indelta räntor till sammanlagdt belopp af 33 riksdaler 16 skillingar bankomynt efter kronovärdering, i hvilket belopp räntan från slottsförvaltarens andel af Nyköpings östra kungsladugård ingått med 6 riksdaler 32 skillingar enahanda mynt, eller 10 kronor, men att för åstadkommande af förenkling i räkenskaperna nämnda räntor sedermera, jemlikt kongl. brefvet angående reglering af utgifterna under riksstatens första hufvudtitel den 19 augusti 1851, till statsverket indragits mot kontant ersättning, beräknad efter markegång till 230 riksdaler bankomynt, eller 345 kronor. Beträffande den af statskontoret anmärkta, vid 1809—1810 årens riksdag vidtagna reglering för indragning till statsverket af särskilda i riksdagshandlingarna närmare angifna kronoegendomar, hvilka dittills stått under Kongl. Maj:ts enskilda disposition, har kammarkollegium anfört, att denna reglering så mycket mindre kunnat eller bort utsträckas till ifrågavarande kungsladugård, som denna egendom vid tiden för nämnda riksdag icke stått under Kongl Majrts enskilda disposition, utan innehafts såsom ett vanligt boställshemman af särskilda löningstagare enligt faststälda specialstater. På grund häraf och då de inkomster, som jemlikt kongl. brefven den 23 augusti 1810 och den 7 augusti 1816 skolat indragas från Gripsholms slottskassa, icke afsett någon del af nu ifrågavarande egendom, från hvilken arrendet ej ingått till slottskassan, har kammarkollegium funnit de af statskontoret åberopade omständigheter i afseende å vilkoren för åtnjutande af vissa i riksstaten för slotts- och hofstaterna uppförda anslag sakna betydelse för nu föreliggande fråga om indragning till statsverket af återstående delen af Nyköpings Östra kimgsladugård, hvilken andel, på sätt jemväl statskontoret antydt och Kongl. Majrts beslut angående lönereglering med mera för slottsintendenten den 12 juni 1866 gåfve vid handen, fortfarande innehades såsom boställsförmån. Domänstyrelsens ofvanberörda, af indelningshafvaren godkända förslag har för den skull synts kollegium icke kunna genomföras, med mindre full ersättning bereddes indelningshafvaren för den minskning i inkomst, som till följd af indragningen honom tillskyndades. I detta afseende har kollegium, som i öfrigt ej haft något att erinra mot bifall till hvad domänstyrelsen föreslagit och hemstält beträffande kungsladugårdens framtida disposition, erinrat, att boställshafvarens inkomst från egendomen, sedan ofvanberörda, kronan numera behållna ränta, 10 kronor, blifvit afdragen, under nu löpande arrendeperiod utgjort 1,020 kronor årligen, till hvilket belopp indelningshafvarens ersättning för boställsförmånen syntes kunna uppskattas och för framtiden bestämmas.

Första hufrndtiteln.

7 Lika med domänstyrelsen och öfriga i ärendet hörda myndigheter anser äfven jag, att det skulle vara för statsverket fördelaktigast, att den andel af östra kungsladugården, hvilken såsom löneförmån för närvarande innehafves af ståthållaren vid Gripsholms slott, vid arrendetidens utgång, den 14 mars 1902, indrages till statsverket och utarrenderas tillsammans med öfriga lotter af kungsladugården. Denna uppfattning delas äfven, enligt hvad jag inhemtat, af statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet. Med afseende å hvad kammarkollegium meddelat erfordras emellertid, för att en sådan indragning skall kunna ske, att ståthållaren vid Gripsholms slott beredes godtgörelse för den minskning i löneinkomster, som härigenom skulle komma att tillskyndas honom, och hvilken godtgörelse iag anser böra bestämmas till i iemnt tal 1,000 kronor.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att höja det för Gripsholms slott uppförda anslaget med 1,000 kronor, eller från 5,000 kronor till 6,000 kronor, samt

att följaktligen höja anslaget till kongl. Imf- och slottsstaterna från 1,320,000 kronor till 1,321,000 kronor.

Beträffande öfriga ordinarie anslag ifrågasätter jag icke någon ändring.

I fråga om

Extra anslag

under denna hufvudtitel anförde departementschefen:

Yttre restaurering af Stockholms slott.

Sedan med anledning af en af Kongl. Maj:t gjord framställning [2.] 1897 års Riksdag för yttre restaurering af Stockholms slott beviljat Yttre rettaure-

500,000 kronor och deraf på extra stat för hvartdera af åren 1898,

1899, 1900 och 1901 anvisats en femtedel, eller 100,000 kronor, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1902 af nämnda anslag bevilja återstoden, eller 100,000 kronor.

8 Första hufvndtiteln.

I hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält och föreslagit beträffande anslagen under första hufvudtiteln instämde statsrådets öfrige ledamöter; och behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten bifalla hvad sålunda blifvit tillstyrkt.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

»löje

"si.naw^b; --'t

STOCKHOLM, JSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1901.

1 Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kongl. Höghet .Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 11 januari 1901

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen statsrådet Annerstedt föredrog de frågor, som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande:

Ordinarie anslag.

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat.

Vester Dalarnes domsaga, med ett ytinnehåll af nära 80 qvadratmil och en folkmängd, som den 31 december 1899 uppgick till mera Bih. till Biksd. Bror. 1901. 1 Samt. 1 Afä. 1

[1-]

Delning af Vester Dalar-

ne* domtaga.

2 Andra hufvndtiteln.

än 54,000, består af fem tingslag, nemligen Nås, Malungs, Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes.

Vid domhafvandens frånfälle 1861 gjordes, med afseende på domsagans utsträckning och folkmängd samt antalet deri förekommande mål och ärenden, af åtskilliga socknar inom domsagan underdånig framställning om domsagans delning sålunda, att Nås och Malungs tingslag komme att bilda en domsaga och öfriga tingslag den andra.

Sedan Svea hofrätt i infordradt underdånigt utlåtande afstyrkt ansökningen af skäl, att inkomsterna af domsagan syntes otillräckliga för två domares aflönande, fann Kongl. Maj:t det väl vara betänkligt att under dåvarande förhållanden medgifva delning af domsagan, på sätt den blifvit begärd; men då åtskilliga olägenheter obestridligen egde rum till följd af domsagans omfång, och enahanda förhållande förefunnes inom den angränsande Öster Dalarnes domsaga, anbefaldes hofrätten att, när domareembetet i sistnämnda domsaga blefve ledigt, till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till förändrad reglering åt båda domsagorna.

Sedan domareembetet i Öster Dalarnes domsaga i början af år

1873 blifvit ledigt, framstäldes förslag, att delningen af de båda domsagorna skulle verkställas antingen sålunda, att af domsagorna bildades tre nya, eller ock på det sätt, att hvardera domsagan delades i två. Efter det innehafvaren af Vester Dalarnes domsaga, för den händelse delning komme till stånd, framstält vissa anspråk på ersättning för mistade inkomster, fann Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref till hofrätten den 11 december 1874, att ändamålseuligheten af en delning af domsagorna vore satt utom tvifvel, samt att, då något antagligt förslag att af dessa domsagor bilda tre icke kunnat framställas, endast förslaget att af hvardera domsagan bilda två förtjenade att komma under öfvervägande; och hade Kongl. Maj:t beslutat vidtagande af åtgärder för delning af öster Dalarnes domsaga; men enär i följd af den under år

1874 skedda regleringen af häradshöfdingarnes aflöningsförmåner eu delning af Vester Dalarnes domsaga skulle under dåvarande innehafvarens tjenstetid sannolikt ådraga statsverket en utgift, för hvilken icke vunnes motsvarande fördel, förklarades annan åtgärd för delning af sistnämnda domsaga icke böra för det dåvarande vidtagas, än att hofrätten anbefaldes att, då domareembetet i domsagan blefve ledigt, till Kongl. Maj:t inkomma med förnyad underdånig anmälan i ämnet.

Förslag om anvisande af nödiga medel för åstadkommande af delning af Vester Dalarnes domsaga blef emellertid redan vid 1875 års riksdag väckt af enskilde motionärer under uppgift, att dåmera del-

Andra hufvudtiteln.

ning af domsagan skulle kunna ske, utan att utöfver beloppet af en ny häradshöfdingelön någon kostnad för statsverket skulle förorsakas^

Riksdagen, som för genomförande af förändrad reglering af Öster Dalarnes domsaga anvisade en ny häradshöfdingelön, anhöll tillika i skrifvelse den 3 maj 1875, att Kongl. Maj:t täcktes till påföljande riksdag låta utreda, huruvida icke äfven Vester Dalarnes domsaga kunde, utan afvaktande af dåvarande innehafvarens afgång, delas utan annan kostnad för statsverket än den, som föranleddes af behofvet af ytterligare en häradshöfdingelön.

I infordradt underdånigt utlåtande angående denna framställning gjorde domsagans innehafvare emellertid anspråk på att bibehållas vid så stor del af den för häradshöfdingen från statsverket utgående kontanta aflöning, att återstoden deraf ej syntes kunna jemte en ny lön och påräknade sportler bereda en häradshöfding i den andra nybildade domsagan nödig utkomst. I anledning häraf och då följaktligen den förutsättning, under hvilken Riksdagen aflåtit sin ifrågavarande skrifvelse, icke förefunnes, fann Kongl. Maj:t någon åtgärd i anledning af skrifvelsen icke böra vidtagas.

Sedan i sistliden mars månad innehafvaren af Vester Dalarnes domsaga aflidit, har hofrätten hos Kongl. Maj:t ånyo anmält ärendet rörande domsagans delning och dervid tillika meddelat, att utöfningen af domareembetet i domsagan i anseende till densammas omfattning och mängden af förekommande göromål varit från slutet af oktober 1883 nästan oafbrutet delad mellan två domhafvande, af hvilka den ene förestått Nås och Malungs tingslag och den andre öfriga tre tingslag.

I anledning häraf anbefalde Kongl. Maj:t hofrätten att rörande frågan om domsagans delning ånyo infordra yttranden från vederbörande samt dermed äfvensom med eget förnyadt underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t inkomma.

Till följd häraf hafva de särskilda tingslagens invånare blifvit hörda inför domhafvanden genom socknevis valda ombud, hvilka enhälligt tillstyrkt domsagans delning sålunda, att Nås och Malungs tingslag komme att bilda en domsaga samt Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes tingslag den andra; och hafva yttranden i ärendet afgifvits af två domhafvande, förordnade att samtidigt förvalta hvar sin del af domsagan, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län och af Svea hofrätt, hvilka samtlige likaledes förordat en delning af domsagan på nyssnämnda sätt.

Enligt uppgift från statistiska centralbyrån funnos den 31 december

4 Andra hufvudtiteln.

1899 i Nås och Malungs tingslag tillsammans 26,873 invånare och i Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes tingslag tillhopa 27,809 invånare.

De under år 1899 i domsagan anhängiga mål och ärenden uppgingo till ett antal af närmare 2,900.

Med afseende å domsagans utsträckning och folkmängd samt antalet deri förekommande mål och ärenden synes en delning af domsagan vara af behofvet påkallad; och torde delningen, i enlighet med derom afgifna förslag, böra ske sålunda, att Nås och Malungs två tingslag komma att utgöra en domsaga under benämning Nås och Malungs domsaga och att Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes tingslag bilda en domsaga, hvilken synes lämpligen kunna benämnas Smedjebackens domsaga. Som häradshöfdingeembetet för närvarande är obesatt, torde intet hinder möta för delningens omedelbara verkställande.

Hvad angår det anslag, som för delningens genomförande erfordras, äro åt domhafvanden i den odelade domsagan af statsmedel anvisade 4,500 kronor i lön, 3,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar och 500 kronor såsom förvaltningskostnadsbidrag. Då invånarnes antal väl är något mindre men målens antal större i Nås och Malungs tingslag än i de öfriga, torde tjenstgöringspenningarne och förvaltningskostnadsbidraget böra, i öfverensstämmelse med de vid reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner följda grunder, på de båda nya domsagorna sålunda fördelas, att på Nås och Malungs domsaga komma 1,800 kronor i tjenstgöringspenningar och 300 kronor i förvaltningskostnadsbidrag samt på Smedjebackens domsaga 1,600 kronor i tjenstgöringspenningar och 200 kronor såsom förvaltningskostnadsbidrag. Då anledning att föreslå beredande af högre tjenstgöringspenningar eller förvaltningskostnadsbidrag ej förefinnes, skulle domsagans delning således för statsverket medföra en ökad utgift af allenast beloppet af en häradshöfdingelön eller 4,500 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för delning af Vester Dalarnes domsaga, på sätt nu blifvit ifrågasatt, i stället för de åt domhafvanden i nämnda domsaga å ordinarie stat anvisade aflöningsbelopp af tillsammans 8,400 kronor, å ordinarie stat bevilja:

för häradshöfdingen i Nås och Malungs domsaga:

lön ..................................... kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar „ 1,800: —

förvaltningskostnadsbidrag „ 300: — 6,600:_

Andra hufvudtiteln.

för häradshöfdingen i Smedjebackens domsaga:

Genom bifall härtill skulle det i nu gällande riksstat under rubrik »Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 670,787 kronor, förhöjas till 675,287 kronor.

Fångvården.

Sedan Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslagit sistlidet års Riksdag att till ersättning för upphörda sportelinkomster höja lönen för kamrerarne vid vissa fångvårdsanstalter, fann Riksdagen, att af utredningen i frågan väl framginge, att under senare år kamrerarne vid de centrala fångvårdsanstalterna fått vidkännas delvis högst betydlig minskning i de inkomster, som på grund af sportler i form af afskrifningsprocent och utminuteringsprocent förut tillkommit dem, men då Riksdagen hyste den öfvertygelsen, att nämnda på inkomst af sportler grundade aflöningssystem numera icke vore lämpligt, och Riksdagen i öfverensstämmelse dermed ansåge en sådan ny lönereglering för ifrågavarande tjenstemän böra snarast möjligt ega rum, att hvarje dylik sportelaflöning kunde upphöra och, der så funnes böra ske, utbytas mot bestämd kontant aflöning, fann Riksdagen, under antagande att densamma hade att emotse förslag från Kongl. Maj:t i antydda hänseende, sig icke böra för afhjelpande till en del af missförhållandet för det dåvarande företaga någon åtgärd af den art, Kongl. Maj:t ifrågasatt.

I anledning häraf fann Kongl. Maj:t godt anbefalla fångvårdsstyrelsen att inkomma med underdånigt förslag i det sålunda af Riksdagen omförmälta afseende.

Till åtlydnad af sagda nådiga befallning har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne september anfört följande:

I slutet af 1850-talet, då ännu all aflöning till befattningshafvande vid fångvårdsanstalterna faststäldes af Kongl. Maj:t utan Riksdagens hörande, åtnjöto fängelsekamrerarne, förutom afskrifnings- och utminuteringsprocent samt tjenstebostad och vedbrand äfvensom ljusanslag, i allmänhet i lön 1,200 riksdaler och i skrifvarearfvode 300 eller vid de större fängelserna 450 riksdaler om året, hvarjemte fängelsekamreraren å Långholmen för sitt bestyr vid det å platsen befintliga kronohäktet uppbar ett årligt arfvode af 150 riksdaler. Då derefter aflöningen för eu del af tjenstemännen vid fångvårdsanstalterna af Riksdagen år 1863

[2-]

Höjning af lönen för kamrerarne vid vissa fångvårdsanstaller.

6 Ändra hufvudtiteln.

uppförts å ordinarie stat, blefvo, med bibehållande af nämnda aflöningsgrunder, i den stat, som då liksom sedermera 1867 och 1868 af Riksdagen godkändes, följande kontanta lönebelopp anvisade åt kamrerarne, nemligen lön 1,200 kronor, skrifvarearfvode vid fängelserna å Långholmen, i Malmö och i Karlskrona 450 kronor samt i Landskrona 300 kronor, hvarförutom kamreraren vid förstnämnda fängelse åtnjöt för bestyret vid kronohäktet å Långholmen ett arfvode af 150 kronor och kamreraren vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping ett arfvode för arbetenas bokföring af 225 kronor.

I anledning deraf att, enligt vid siraffängelset i Malmö vidtagen anordning, proviantleverantören för hvarje dag vid tiden för mattillredningen levererade de för fängelset erforderliga proviantartiklar, och derför kamreraren i Malmö, som sålunda med proviantens mottagande och redovisning icke hade att bestyra, icke heller i likhet med andra fängelsekamrerare egde åtnjuta afskrilhingsprocent å provianten, anvisades i lönestaten tillika åt bemälde kamrerare ett ersättningsarfvode härför af 750 kronor för år att utgå, så länge afskrifhingsprocent å proviantuppbörden icke tillgodokomme honom.

I de kamrerarne sålunda tillerkända löneförmåner inträdde någon förhöjning genom den allmänna reglering af fängelse^ enstemännens löner, som genomfördes vid 1874 och 1875 års riksdagar. Enligt den då antagna och med några mindre ändringar och tillägg ännu gällande lönestaten uppbure kamrerarne vid ofvannämnda fångvårdsanstalter samt det år 1875 färdigbyggda centralfängelset å Nya Varfvet och den år 1891 öppnade tvångsarbetsanstalten å Svartsjö följande aflöning:

hvartill komme åt eu hvar af kamrerarne ålderstillägg med 300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år, tillsammans 500 kronor, samt såsom förut tjenstebostad och löneved eller ersättning derför. Deremot blefvo de till kamrerarne förut af förlagsanslaget till fångars

Andra hnfvudtiteln. * 7

vård och underhåll utgående ljusanslagen, som uppgingo från 40. till 80 kronor, genom 1874 och 1875 års riksdagsbeslut indragna. Hvad beträffade det åt kamreraren i Malmö af 1863 års Riksdag å ordinarie stat uppförda ersättningsarfvoaet för mistad afskrifningsprocent, så blef detta arfvode, enär det såsom beroende på eft tillfälligt undantagsförhållande, som när som helst kunde förändras, icke syntes tillhöra den ordinarie aflöningsstaten ulan böra af förslagsanslaget utgå, af 1874 års Riksdag uteslutet från nämnda stat och i stället beviljadt af förslagsanslaget. Af samma Riksdag blef af enahanda orsak, som föranledt medgifvandet af berörda ersättningsarfvode åt kamreraren i Malmö, ett dylikt arfvode af 500 kronor för år beviljadt äfven åt kamreraren i Landskrona att likaledes, så länge afskrifningsprocent å proviantuppbörden af honom icke åtnjötes, utgå af förslagsanslaget. Enär förhållandet i berörda afseende vid dessa begge fångvårdsanstalter sedermera varit oförändradt, hade sagde arfvoden derstädes från nämnda tid fortfarande utgått. Vidare erinrades, att kamreraren vid centralfängelset å Nya Varfvet för sitt redovisningsbestyr vid den för unge lösdrifvare af mankön å platsen provisoriskt anordnade tvångsarbetsanstalten, enligt den af Kongl. Maj:t för anstalten å förslagsanslaget faststälda stat, åtnjöte ett arfvode efter 300 kronor för år, hvilket dock, enär fråga länge förevarit om ändrade anordningar för nämnda klass åt lösdrifvare, måste betraktas såsom blott tillfälligt. Vidare hade samme kamrerare, liksom äfven direktören vid sistnämnde centralfängelse, genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 5 mars 1880 för sina till deras egentliga tjenstebefattningar icke hörande redovisnings- och andra bestyr med fängelsets icke obetydliga jordbruk och de kronans många å platsen befintliga byggnader, hvilka såsom icke erforderliga för fängelsets egna behof uthyrdes till enskilda, fått sig tillerkända vissa procent af de till fängelsets kassa inflytande hyror och arrenden med mera samt afkastningen af jordbruket. Inkomsten häraf för kamreraren uppgick år 1899 till 112 kronor 56 öre.

Att löneökningen åf kamrerarne vid 1874 års riksdag icke sattes högre, än ofvan nämnls, hade sin förklaring i den stora inkomst, kamrerarne vid denna tid åtnjöto i sportler. Af dessa utginge afskrifningsprocenten af statsmedel på grund af nådiga afskrifningsreglementet den 11 augusti 1812. Utminuteringsprocenten hade likaledes af ålder utgått och utgjorde ersättning till kamrerarne för besvär och tidspillan genom bestyret med de så kallade premievarorna, som fångarne egde tillhandla sig föi- sin arbetsförtjenst, samt för förlust vid utminuteringen af dessa varor ur kamrerarnes förråd. Den hade utgjort 12 procent å varornas

8 Andra hnfrndtiteln.

inköpspris och godtgjordes kamrerarne genom höjning af detta samt betalades sålunda af fångarnes arbetsförtjenst. Nämnda sportelinkomster kunde, efter beräkning för kamrerarne i Malmö och Landskrona af de arfvoden, som i stället för afskrifningsprocenten tillerkändes dem af Riksdagen, och i öfrigt efter medelbeloppet af sagda sportler för de tre åren närmast före 1874, vid denna tid uppskattas till följande belopp:

Berörda sportelinkomster hade emellertid redan under åren närmast efter 1874 års lönereglering betydligt nedgått och derefter i allmänhet fortfarande sjunkit; så hade utminuteringsprocenten år 1899 utgjort, vid Långholmen 609: 35, i Malmö 205: 58, å Nya Varfvet 417: 78,' vid centralfängelset i Göteborg 71: o7, å Svartsjö 319: 96, i Karlskrona 355: to, i Landskrona 129: 5 5 samt i Norrköping 220: 7 3.

Om man frånsåge den lilla sålunda ännu återstående och allt mer försvinnande inkomsten i utminuteringsprocent, hade sportelinkomsterna nedgått till följande belopp:

Direktören vid centralfängelset för qvinnor i Göteborg, hvilken tillika vore redogörare för detta fängelse och, förutom bostad och vedbrand, åtnjöte lön som direktör 1,500 kronor och arfvode som redo-

Andra hufvudtiteln.

görare 500 kronor äfvensom två ålderstillägg å tillsammans 500 kronor, hade år 1899 såsom redogörare uppburit i afskrifningsprocent 100 kronor, hvadan hans inkomster, med frånräkning af ålderstilläggen, kunde för närvarande uppskattas till 2,100 kronor.

Med afseende å sportelinkomsternas föränderliga och ovissa natur kunde styrelsen icke annat än på det lifligaste instämma i Riksdagens uttalande om önskvärdheten af ett utbyte af fängelsekamrerarnes sportler mot kontant aflöning.

För den händelse sådan ändring vidtoges, måste dock i allt fall för fängelsekamrerarne qvarstå ansvaret för omhänderhafvande förråd. Fn följd häraf vore, att såsom jemväl i fråga om varuuppbörden för armén föreslagits, fortfarande någon afskrifningsprocent borde bibehållas till uppbördsmannens skyddande mot den oundvikliga förlust, han eljest komme att lida för — såsom det i 1812 års afskrifningsreglemente hette — »all den minskning, som uppbörden tillskyndas genom mätning, vågning, minutering, intorkning, laccage, råttfrat, damning, spillning och handtering m. m.» Styrelsen hölle dock före, att den för detta ändamål behöfliga afskrifningsprocent borde kunna nedsättas icke obetydligt under den i 1812 års reglemente bestämda. Om storleken af den reducerade procenten vore styrelsen icke för närvarande i tillfälle att afgifva yttrande. Och skulle Kongl. Maj:t, såsom ifrågasatt blifvit, finna lämpligt att utfärda nytt gemensamt afskrifningsreglemente för alla statens förvaltningsgrenar, torde åtskilliga förarbeten derför ännu återstå. Behofvet af afskrifningsreglementets ändring i nu angifna riktning torde emellertid icke utgöra något hinder för beslut om upphörandet af fängelsekamrerarnes nuvarande, hufvudsakligast ur afskrifningsprocenten härflytande sportelinkomst. För den händelse ett dylikt beslut fattades, torde deraf för fångvårdsförvaltningen blott påkallas meddelande af bestämmelse derom, att den kamrerarne vid vissa fångvårdsanstalter hittills medgifna rätt till lösen från kronan för det öfverskott, som läge inom den medgifna afskrifningsprocenten, skulle för framtiden upphöra.

Med särskild hänsyn till den betydande uppbörd, som anförtroddes åt kamrerarne, måste det ligga i statens välförstådda intresse, att de icke aflönades så knappt, att de nedtvingades i ekonomiska bekymmer. Så vore dock nu förhållandet. Efter den nedgång, som egt rum i deras sportler, vore deras aflöning i sj elfva verket så knapp, att den långt ifrån motsvarade hvad deras magtpåliggande tjensteåligganden billigtvis kunde kräfva. Endast med ihärdig sparsamhet och verkliga försakelser torde den kunna göras tillräcklig för eu ordinär familj af den samhälls- Bih. till Btksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Andra hufvudtiteln.

klass, som dessa statstjenstemän tillhörde. Det kunde så mycket mindre förundra, om kamrerarne djupt kände det obilliga i en dylik löneställning, som deras inkomster vid lönernas bestämmande beräknats betydligt högre, än de nu stälde. sig.

Till afhjelpande af detta missförhållande, som ytterligare ökades genom senare tiders dyrare lefnadsförbållanden och den betydliga sjunkning af penningevärdet, som efter 1874 års lönereglering inträdt, torde vid det utbyte, som enligt Riksdagens anvisning kunde komma att göras af kamrerarnes sportelinkomster mot kontant fast aflöning, denna böra afvägas mindre efter storleken af de sportler, de för närvarande kunde påräkna, än med skälig hänsyn till de tillskott till den egentliga lönen, som vid nu gällande lönestats uppgörande torde hafva i sportler för dem beräknats.

Hvad härvid anginge centralfängelset i Malmö, så enär fråga uppstått om detta fängelses nedläggande såsom straffanstalt, apsåge styrelsen den aflöning, som kunde beredas kamreraren derstädes i stället för den nuvarande sportelinkomsten, icke böra anvisas å bestämda anslaget som fast lön utan af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll som lönetillägg tills vidare, till dess frågan om fängelsets framtid kunde blifva afgjord eller kamrerarens lön fast reglerad.

Förslag både visserligen blifvit väckt om återlemnande till flottan af dennas till fångvårdsstyrelsen för provisoriskt begagnande och på ett års uppsägning upplåtna etablissement å Nya Varfvet. Men då styrelsen af anförda orsaker bölle det antagligt, att styrelsen i allt fall icke skulle uppsägas från de delar af Nya Varfvet, som i främsta rummet erfordrades för dervarande fängelse, både styrelsen funnit sig böra i sitt löneregleringsförslag upptaga jemväl aflöningen för kamreraren vid detta fängelse. Skulle Kongl. Maj:t finna skäligt att i fråga om den föreslagna uppsägningen annorlunda besluta, torde ock dermed löneregleringsförslaget i berörda del få anses tills vidare förfallet.

Uppbördsansvaret vore störst för kamreraren vid centralfängelset å Långholmen och dernäst för kamreraren vid centralfängelset å Nya Varfvet. Dertill komme, att då dessa fängelser vore de största i riket samt hyste de största upplagsförråden, äfven sj elfva redogörarebestyret der måste vara mera tidsödande och sträfsammare än för öfriga fängelsekamrerare. Löneförmånerna borde derför för kamrerarne å Långholmen och Nya Varfvet sättas något högre än för de öfrige. Härvid borde afseende fästas äfven derå, att kamreraren å Långholmen tillika vore redogörare vid det som kronohäkte benämnda stora cellfängelset å platsen. Det arfvode af 150 kronor för år, han härför åtnjöte, vore

Andra hufvadtiteln.

tydligt vis allt för otillräckligt att utgöra skälig ersättning för hans bestyr med nämnda fängelse, hvilket sedan den tid, då lönestaten uppgjordes, blifvit tillbygdt med mer än 100 celler.

I fråga om de belopp, hvartill aflöningen åt kamrerarne borde sättas, erinrades, dels att innehafvarne af dessa tjenster i allmänhet icke hade att, såsom bevakningsbefälhafvarne vid de centrala fångvårdsanstalterna eller lägre aflönade fängelseföreståndare, i mån af förtjenst vänta befordran till högre aflönade befattningar inom fångvården, dels ock att flera af direktörerna vid de nuvarande länsfängelserna, med inräkning af dem tillkommande andelar i arbetsinkomsten och ålderstillägg, nådde en kontant inkomstsumma af inemot 4,000 kronor och deröfver.

Styrelsen ansåge lämpligt, att, med indragning af de till fängelsekamrerarne i afskrifnings- och utminuteringsprocent samt provision å arrenden m. m. nu utgående sportler, aflöningen till dem så bestämdes, att kamreraren vid centralfängelset å Långholmen finge åtnjuta i denna egenskap, utom ålderstillägg, en lönesumma af 3,300 kronor och som redogörare vid kronohäktet derstädes 500 kronor, att likaledes kamreraren vid centralfängelset å Nya Yarfvet, hans arfvode vid den provisoriska tvångsarbetsanstalten oräknadt, samt en hvar af kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och i Karlskrona erhölle en lönesumma, utom ålderstilläggen, af 3,300 kronor och kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna i Landskrona och Norrköping hvardera en lönesumma, utom ålderstilläggen, af 3,000 kronor. Ålderstilläggen, som fortfarande borde vara två för hvarje kamrerare, att utgå det ena efter fem och det andra efter tio år, borde sättas för en hvar af de två förstnämnda kamrerarne till 1,000 kronor, nemligen 500 kronor för hvartdera tilllägget, samt för en hvar af kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och i Karlskrona samt den med dem i storlek och göromålens besvärlighet närmast jemförliga tvångsarbetsanstalten i Norrköping till 700 kronor, det ena å 400 och det andra å 300 kronor, samt för karmreraren i Landskrona till 500 kronor, det ena å 300 och det andra å 200 kronor.

Aflöningarna, h vilka sålunda med ålderstilläggen skulle uppgå å Långholmen till 4,800 kronor, å Nya Varfvet, arfvodet vid tvångsarbctsanstalten oräknadt, till 4,300 kronor, å Svartsjö och i Karlskrona till

4,000 kronor, i Norrköping till 3,700 kronor och i Landskrona till 3,500 kronor, borde så fördelas i lön och arfvoden, att efter gällande grunder för pensions beräkning denna skulle komma att utgöra för kamrerarne å Långholmen och å Nya Varfvet 2,800 kronor, eller ena-

Andra hufvudtiteln.

hända belopp, som i pension tillkomme första gradens tjensteman i de centrala embetsverken, för kamrerarne å Svartsjö, i Karlskrona och i Norrköping 2,500 kronor och i Landskrona 2,300 kronor.

I fråga om kamreraren vid centralfängelset i Malmö ansåge styrelsen, att med hänsyn till detta fängelses för närvarande minskade betydelse det ifrågasatta lönetillägget borde inskränkas till 1,400 kronor, deri inbegripet det nu utgående ersättningsarfvodet 750 kronor.

» För direktören och redogöraren vid centralfängelset i Göteborg borde den fasta aflöningen ökas med 300 kronor såsom tillägg till hans arfvode som redogörare. Derigenom skulle hela inkomsten vid befattningen komma att uppgå, utan ålderstillägg, till 2,300 kronor och med ålderstillägg till 2,800 kronor. Pensionen blefve liksom nu 2,000 kronor.

De framställningar, styrelsen sålunda gjort, sammanfattades i följande förslag till ändring i vissa delar af aflöningsstaten för de tjenstemän vid fångvårdsanstalterna, bvilkas aflöning utgår från det i riksstaten uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll;

Andra hufvudtiteln.

13 Då emellertid denna lönestat icke skulle komma att tillämpas före 1902, men den starka nedgången i utminuteringsprocenten efter den 1 oktober 1899, då styrelsens beslut trädde i kraft, att fångarnes rätt att uttaga s. k. premievaror skulle inskränkas till endast mindre qvantiteter af vissa födoämnen, syntes ställa billiga anspråk derpå, att kamrerarne redan före förstnämnda år erhölle någon ersättning för hvad de sålunda förlorade, föresloge styrelsen, att dem finge för år 1901 medgifvas fyllnadsersättningar från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll till belopp, som tillsammans med dem under samma år tillgodokommande inkomst i utminuteringsprocent motsvarade hvad hvar och en åtnjutit i dylik procent för år 1898.

Summa beräknad utgiftsökning kronor 6,870: —

Hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört anser jag mig böra biträda, utom hvad angår framställningen om fyllnadsersättningar till kamrerarne för år 1901, hvilken framställning ej torde böra föranleda annan åtgärd än den, som kan varda till beredande af dyrtidstillägg åt vissa statens

14 Andra hufvudtiteln.

embets- och tjensteman vidtagen; och hemställer jag derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att medgifva:

att ofvan afgifna förslag* till ändring i vissa delar af aflöningsstaten för de tjenstemän vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning utgår från det'i riksstaten uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, må tillämpas från och med år 1902; samt

att till kamreraren vid centralfängelset i Malmö må från och med år 1902 tills vidare, till dess beslut angående detta fängelses användning för framtiden fattas eller kamrerarens aflöning blifver fast reglerad, af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utbetalas ett årligt lönetillägg af 1,400 kronor, deri inbegripet det nu utgående ersättningsarfvodet 750 kronor;

dels att föreskrifva, att för åtnjutande af nu angifna löneförmåner skola gälla enahanda vilkor, som bestämts för innehafvare af lön å nu gällande af Riksdagen antagna lönestat för tjenstemän vid fångvårdsanstalterna, med stadgande tillika:

a) att den kamreraren vid centralfängelset å Nya Varfvet enligt nådiga brefvet den 5 mars 1880 medgifna provision å hyror och arrenden och å jordbruksafkastningen vid fängelset med mera samt den sistbemälte och öfrige kamrerare och redogörare vid de centrala fångvårdsanstaltema nu medgifna rätt till utminuteringsprocent å så kallade premievaror äfvensom dem i fråga om varor, som för fångvårdens räkning magasineras, nu tillkommande rätt till lösen från kronan eller disposition af det öfverskott, som ligger inom den enligt gällande afskrifningsreglemente medgifna afskrifningsprocenten, skall från och med den 1 januari 1902 upphöra; och

b) att likaledes de åt kamrerame vid centralfängelset. i Malmö och tvångsarbetsanstalten i Landskrona nu af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll tillerkända kontanta ersättningar för mistad inkomst i afskrifningsprocent skola från 1902 års ingång indragas;

Andra hufvudtitöln.

dels ock att såsom följd häraf öka bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med 8,900 kronor och förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embete- och tjensteman med 1,000 kronor men minska förslagsanslaget till fångars] vård och underhåll med 3,030 kronor eller skilnaden mellan, å ena sidan, beloppet af besparade afskrifnings- och arrendeprovisioner, 3,680 kronor, samt, å andra sidan, lönetillägget till kamreraren vid centralfangelset i Malmö, 1,400 kronor, med afdrag af det till honom för närvarande utgående ersättningsarfvode, 750 kronor, eller sålunda 650 kronor.

Hvad fångvårdsstyrelsen hemstält angående förbättrade lönevilkor för bevakningspersonalen vid rikets fängelser torde för närvarande ej böra föranleda annan åtgärd än den, som kan varda till beredande af dyrtid stillägg åt vissa statens tjenstemän vidtagen.

Beträffande ordinarie anslagen till fångvårdsstyrelsen samt till vård och underhåll af läns- och kronohäkten finnes icke anledning att ifrågasätta förändring.

Bifalles hvad ofvan hemstälts, komma bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör 495,100 kronor, att upptagas till ......................................................................... kronor 504,000: —

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör 1,042,375 kronor, att upptagas till „ 1,039,345: —

förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embetsoch tjenstemän, som nu utgör 65,000 kronor, att

upptagas till ............................................................. „ 66,000: —

och fångvårdsanslaget i sin helhet, som nu utgör 1,691,975 kronor, att upptagas till .................. „ 1,698,845: —

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

Jemlikt nuvarande lydelse af 13 kap. 3 § rättegångsbalken gäller, att då, i anseende till jäf för ordförande i härads- eller rådstufvurätt, ställföreträdare för honom måste förordnas, de kostnader, som häraf

[3.]

Rätt till användande o/ detta anslag.

16 Andra hufvudtiteln.

uppstå, skola förskjutas af käranden och stanna å den part, som saken tappar. Enligt det förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, om hvars framläggande för Riksdagen Kongl. Maj:t den 31 sistlidne december fattat beslut, skall nämnda föreskrift upphöra att gälla. Varder förslaget i berörda hänseende godkändt, lärer häraf följa, att, då ordförande i häradsrätt befmnes jäfvig, derigenom uppkommande kostnad skall bestridas af statsverket. Likaledes torde i de fall, då uthärads nämnd måste tillkallas, kostnaden härför böra af statsverket gäldas. Ersättning för de kostnader, som i sagda hänseenden kunna ifrågakomma, synas lämpligen kunna utgå af det å andra hufvudtiteln för närvarande uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter å 135,000 kronor, deri förhöjning för närvarande ej torde erfordras.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att propositionen med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken varder af Riksdagen bifallen, medgifva, att af förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter må utgå den kostnad, som kan uppkomma, ej mindre då ordförande i häradsrätt befinnes jäfvig än äfven då uthärads nämnd måste tillkallas.

• . , . ' ;■■■. K-;t - r- ■ - ■

Öfriga ordinarie anslag.

öfriga ordi- Beträffande öfriga ordinarie anslag har lag icke att föreslå någon

antla*' förändring.

Extra anslag.

[4.] För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Kongl.

Lafbyrän. Maj:t föreslå Riksdagen:

att på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.

Andra hufyudtiteln.

17 I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet under år 1900 böra meddelas:

Lagbyrån, hvilken under senare delen af år 1899 utarbetat förslag till lag om inteckning i fartyg, var under början af vårsessionen 1900 sysselsatt med afslutande af de förslag till ändringar i allmän lag, bvilka deraf föranleddes, jemte upprättande af motiv till förstnämnda lagförslag. Derefter utarbetades förslag till lag om ocker, under bvilket arbete en af lagbyråns ledamöter i högsta domstolen föredrog förslaget till lag om inteckning i fartyg och dermed sammanhängande författningar. Under senare hälften af vårsessionen behandlade lagbyrån frågan om lagstiftning angående samegendom, hvilker arbete under vårsessionen så fortskred, att förslag till lag angående sameganderätt och i sammanhang dermed erforderliga förslag till ändring i vissa lagrum blefvo upprättade, hvarjemte en ledamot föredrog i högsta domstolen lagförslaget angående ocker. Under höstsessionens förra del genomgicks och granskades dels förslaget till lag om sameganderätt, dels förslaget om ändrad lydelse af 17 och 31 kap. rättegångsbalken samt upprättades förslag till lag om tillägg till förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn, hvarjemte eu af ledamöterna biträdde vid utarbetande af förslag till kungörelse om uppgifter till straffregistret och registrets förande. Under senare delen af höstsessionen utarbetades förslag till lag om tolks anlitande vid domstol; och hafva under denna tid lagbyråns ledamöter i öfrigt varit hufvudsakligen sålunda sysselsatta, att en ledamot uppgjort förslag till de ändringar, som i författningsförslaget angående fullföljd af talan föranleddes af anmärkningar, framstälda inom högsta domstolen vid granskningen af nämnda förslag, en ledamot deltagit i utarbetande af förslag till författning angående anteckning i kyrkobok om förändring eller antagande af slägtnamn samt till lag angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft egande utslag, samt en ledamot föredragit i högsta domstolen förslagen till lag om ändrad lydelse af 17 och 31 kap. rättegångsbalken samt till lag om tolks anlitande vid domstol.

Efter det Kongl. Maj:t föreslagit 1900 års Riksdag att, under [5.] förutsättning att särskildt aflåten proposition med förslag till lag om Straffregistret. straffregister blefve af Riksdagen bifallen, till bestridande af deraf föranledda kostnader öka anslaget till justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj.-ts kansli med 4,700 kronor, har Riksdagen antagit

Bih. till Rilcsd. Prat. 1901. 1 Samt. 1 Afd.

18 Andra hufvudtiteln.

.. C6-]

Ökadt arbetsbiträde åt justitiekansler sembetet.

ofvannämnda lagförslag men ansett, att, innan den genom lagen införda nya gren af statsförvaltningen fått under några år vara i verksamhet, icke kunde med någorlunda visshet bedömas mängden eller beskaffenheten af de arbetskrafter, som kunde finnas för densamma erforderliga, samt för bestridande af de af lagens tillämpning föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitiedepartementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli å extra stat för år 1901 anvisat 3,000 kronor. Om ock det sålunda anvisade belopp är otillräckligt, sedan göromålen med straffregistret uppnått större omfattning, får jag, vid det förhållande att lagens tillämpning inträdt först med början af innevarande år och sålunda tillräcklig erfarenhet för närvarande saknas för bedömande, i hvad mån höjning i anslaget kan för år 1902 anses erforderlig, i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att för bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitiedepartementets afdelning af Kongl. Majrts kansli å extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Sedan Kong!. Maj:t den 31 nästlidne december, jemte det Kongl. Maj: t beslutat att till innevarande års Riksdag aflåta proposition om antagande af förslag till lag angående ändring i vissa delar af rättegångsbalken, hvilket förslag innehöll bland annat, att i brottmål, som fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning understäldt, allmän åklagare ej egde i annat hänseende, än såvidt anginge ansvars- eller ersättningsskyldighet för honom sjelf, söka ändring i hofrättens utslag, der han ej tillika vore målsegande, men att justitiekansleren, der han, på framställning af åklagaren eller eljest, funne sådana omständigheter vara för handen, att talan mot hofrättens utslag borde fullföljas, egde derom förordna, genom nådigt bref samma dag, då det vore att förutse, att den uppgift, som sålunda skulle tillkomma justitiekansleren, för honom medförde behof af ökadt arbetsbiträde, anbefalt justitiekanslersembetet att afgifva underdånigt utlåtande angående det belopp, som för beredande af sådant ökadt arbetsbiträde kunde anses erforderligt, har justitiekanslersembetet i underdånigt utlåtande den 4 i denna månad anfört, att enligt i lagbyrån gjorda undersökningar under femårsperioden 1891—1895 i högsta domstolen afgjorts följande antal brottmål

Andra hufvudtiteln.

af nu ifrågavarande slag, i hvilka underdåniga besvär fullföljts af allmän åklagare:

år 1891 ......................................... 104

„ 1892 ........................................ 127

„ 1893 .......................................... 89

„ 1894 .......................................... 62

„ 1895 ........................................ 104

eller i medeltal omkring 97 brottmål om året. Efter emottagande af den nådiga remissen hade justitiekanslersembetet låtit genomgå de å nedre justitierevisionens registratorskontor förda diarier öfver besvärsoch ansökningsmål för åren 1896—1900, och hade dervid befunnits, att nedannämnda antal mål af ifrågavarande beskaffenhet hos Kongl. Maj:t fullföljts af allmän åklagare:

eller i medeltal omkring 95 mål om året.

Äfven om, såsom i motiven till det ifrågavarande lagförslaget förutsattes skola ske, antydan meddelades åklagarne, att hemställan hos justitiekansleren om talans fullföljande borde ske endast i sådant fall, der det med hänsyn till yppad ny bevisning eller af annan särskild orsak vore angeläget, att talan fullföljdes, komme dock antagligen antalet fall, då dylik hemställan gjordes hos justitiekansleren, åtminstone det första året efter lagens trädande i kraft, att närma sig sistnämnda siffra. Det vore sannolikt, att antalet derefter minskades, men huru stor denna minskning kunde blifva, läte sig ej förutse; att antalet skulle minskas med mera än hälften, vågade justitiekanslersembetet ej antaga.

För att kunna bedöma, huruvida ett mål borde fullföljas i högsta instans, erfordrades, bland annat, en noggrann granskning af underdomstolens ofta vidlyftiga protokoll, de till hofrätten ingifna skrifterna och öfriga handlingar i målet. En sådan granskning af handlingarna i nu ifrågavarande mål torde icke utan åsidosättande af öfriga justitiekansleren åliggande göromål kunna af honom sjelf medhinnas. Det torde derför blifva nödvändigt att i justitiekanslersexpeditionen anställa en särskild tjensteman, hvilken skulle hafva att verkställa denna

20 Andra hnfvudtiteln.

granskning och att derefter inför justitiekansleren föredraga målen i de delar,, som erfordrades för bedömande af frågan, huruvida de borde fullföljas eller icke, äfvensom att biträda vid författande af underdåniga besvär i de mål, som befunnos böra dragas under högsta domstolens pröfning.

Till en dylik befattning i justitiekanslersexpeditionen vore det önskvärdt erhålla en person, som tjenstgjort i hofrätt såsom fiskal och derunder förvärfvat vana vid brottmåls inläsande och föredragning. De ordinarie hofrättstjenstemännen vore emellertid härvid ej att påräkna. För att förmå någon af de extra ordinarie tjenstemännen, hvilka tjenstgjort såsom fiskaler, att emottaga förordnande i justitiekanslersexpeditionen, blefve det af nöden att erbjuda honom något högre löneförmåner än dem han åtnjöte i hofrätten och att inskränka förordnandet till viss kortare tid, ett hälft eller ett helt år, efter hvars förlopp han kunde återgå till sin tjenstgöring i hofrätten. De extra ordinarie hofrättstjenstemän, hvilka sålunda kunde komma i fråga, uppbure aflöning intill ett belopp af 3,500 kronor om året. För att justitiekansleren med säkerhet skulle kunna påräkna en till den ifrågasatta tjenstgöringen fullt qvalificerad person, ansåge justitiekanslersembetet således ett belopp af 4,000 kronor för det första året böra ställas till justitiekanslerens förfogande.

Till det nu nämnda beloppet borde emellertid läggas ett mindre belopp till bestridande af ökade renskrifningskostnader och skälig ersättning till den i justitiekanslersexpeditionen anstälde amanuens, som af justitiekansleren förordnades att fullfölja de mål, i hvilka klagan ansåges böra ega rum. Detta belopp torde tills vidare kunna bestämmas till 500 kronor om året.

Under åberopande af hvad justitiekanslersembetet sålunda anfört och då, innan nödig erfarenhet vunnits angående omfattningen af de göromål, som på föreslaget sätt skulle tilldelas justitiekanslersembetet, ej torde böra ifrågasättas något ordinarie anslag för ökadt arbetsbiträde åt samma embete, får jag i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att propositionen med förslag till lag angående ändring i vissa delar af rättegångsbalken varder af Riksdagen bifallen, till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersembetet på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 4,500 kronor.

Andra hufvudtiteln.

21 Då öfver ett inom departementet utarbetadt förslag till lag om [7.] ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen den 11 juni 1868 ^igihofrm&n. om krigsdomstolar och rättegången derstädes krigshofrättens utlåtande blifvit den 7 innevarande januari af Kongl. Maj:t infordradt men ännu icke afgifvits, samt följaktligen frågan om krigshofrättens organisation ännu icke kommit i det skick, att densamma kan för Riksdagen framläggas, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att för år 1902 till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter på extra stat anvisa enahanda belopp, som för närmast föregående år dertill anslagits, eller 3,250 kronor.

_ I underdånig skrifvelse den 9 sistlidne november har Riksdagens [8.] justitieombudsman anfört, hurusom på kulturens flesta områden i våra Re,estipendierdagar gjorde sig gällande ett oafvisligt behof att lära känna främmande folks uppfattning, sedvänjor och inrättningar. För att underlätta och befordra en sådan kunskap om främmande länder hade staten, der sådant ansetts behöfligt, anslagit medel till resestipendier för olika yrken.

Särskildt inom den andliga kulturens områden hade anslag hos oss beviljats till dylika resestipendier för vetenskapsmän och konstnärer, lärare vid de allmännna läroverken, läkare, prestmän m. fl.

Förgäfves spanade man emellertid i riksstaten efter något anslag till resestipendier åt praktiska jurister.

Skulle någon med anledning häraf antaga, att statsmakterna ansåge dylika stipendier för denna yrkesklass obehöflig», så vore en sådan uppfattning utan tvifvel felaktig. Grunden till det anmärkta förhållandet torde vara att söka allenast deri, att ifrågavarande angelägenhet hittills icke blifvit af statsmakterna tillräckligt uppmärksammad.

Det kunde nemligen ej gerna bestridas, att det vore till nytta för lagskipning och lagstiftning, om bland landets praktiska jurister, dermed i främsta rummet afsåges ordinarie domare och dem, som eljest vid domstolarne beredde sig för domarekallet, funnes ett ej alltför ringa antal, som hade annan och mera lefvande kunskap om utländsk rätt, än de här i landet kunde hafva inhemtat af literaturen. Och det vore en sjelfklar sak, att kunskap om utländsk rätt och dess tillämpning bäst förvärfvades genom studier i utlandet. Der erhölles på ort och ställe de säkraste anvisningarne å lämplig literatur, och tillfällen erbjöde sig der att genom bevistandet af rättsförhandlingarne, åhörandet af föreläsningar och diskussioner samt personligt umgänge med domare

22 Andra hufvudtiteln.

och advokater göra de bokliga studierna mera lefvande och fruktbärande, än kammarstudier i hemlandet utan dylik lifgifvande påverkan någonsin kunde blifva. Otvifvelaktigt skulle jurister, som sålunda sattes i tillfälle att under en ej alltför kort tids vistelse i utlandet idka rättsstudier, dervid göra iakttagelser och jemförelser, som skulle göra dem skickliga icke blott att med större sakkunskap, än nu vore fallet, bedöma värdet af ifrågasatta reformer inom svensk lagskipning och lagstiftning, utan äfven att rätt uppskatta de egendomligheter, som funnes hos vår rätt och vore förtjenta att bibehållas. Dylika studieresor för praktiska jurister skulle tillika gifvetvis stegra deras intresse för sitt kall och för en hvar, som kom me i åtnjutande af ifrågavarande förmån, utgöra ett lifvande afbrott i de vanliga, ofta enformiga och i regeln ansträngande göromålen.

Antagligt vore vidare, att sådana studieresor skulle medföra ett välkommet tillskott till den torftiga svenska juridiska literaåuren. Måhända kunde det åläggas vederbörande stipendiater att offentliggöra en berättelse rörande gjorda iakttagelser och rön under resan eller att utgifva en afhandling öfver något särskildt ämne, som derunder utgjort föremål för studier. 1 hvarje fall torde man kunna antaga, att åtskilliga af stipendiaterna skulle sjelfmant komma att lemna dylika bidrag till den juridiska literaturen.

Det gåfves ett skäl, som syntes göra dessa studieresor just i vår tid till ett behof af beskaffenhet att ej böra afvisas. Den rättegångsreform, hvilken i vårt land så länge fördröjts, kunde icke alltjemt^ på samma sätt som hittills undanskjutas, utan måste frågan härom en gång på allvar komma på dagordningen. När striden då skulle utkämpas om de stora och omtvistade frågorna på processrättens område, dervid enligt sakens natur hänsyn måste tagas till utländsk processlagstiftning, vore det af vigt, att bland de rättsbildade i landet ej saknades personer, som angående processlagarne i det ena eller andra af de främsta kulturländerna skaffat sig den grundliga insigt, som, på sätt ofvan antydts, endast genom praktiska studier på ort och ställe kunde förvärfvas. Ju allsidigare den juridiska sakkunskapen vore hos de jurister, som till följd af embetsställning eller eljest komme att öfva inflytande på den vigtiga reform, som på ifrågavarande område förestode, desto säkrare kunde man hoppas, att reformen komme att ledas i en god riktning.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde justitieombudsmannen, det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida resestipendier för praktiska jurister kunde anses vara af behofvet påkallade, och under sådan förutsättning hos Riksdagen begära för ändamålet erforderligt anslag.

Andra hufvudtiteln.

23 Öfver denna framställning hafva underdåniga utlåtanden inhemtats från presidenterna i hofrätterna, hvilka samtliga tillstyrkt bifall till framställningen, presidenten i Göta hofrätt dock under förklarande, att lian väl ej kunde dela justitieombudsmannens uppfattning, att det vore till någon omedelbar nytta för lagskipningen, om bland domarekåren funnes ett antal jurister, som hade annan och mera lefvande kunskap om utländsk rätt, än de här i landet kunde hafva inhemtat af literaturen, men att, såvidt anginge lagstiftningen, justitieombudsmannens framställning syntes förtjent af gillande.

Beträffande de grunder, som vid stipendiernas inrättande borde tillämpas, har af presidenten i hofrätten öfver Skåne och Blekinge blifvit uttalad!, bland annat, att stipendiaten borde vara väl förtrogen med vår svenska rätt och vår processordning, hvartill fordrades tre å fyra års tjenstgöring hos underdomare och i hofrätt, samt fullt beherska det landets språk, der han ämnade idka sina studier; att tiden för vistandet utrikes borde bestämmas till minst ett år; att stipendiaten borde förpligtas att till ådagaläggande af vunna insigter efter hemkomsten afgifva reseberättelse eller författa en afhandling, samt att stipendiet borde sättas till så högt belopp, att det betäckte stipendiatens kostnader i utlandet och jemväl lemnade honom godtgörelse för de aflöningsförmåner i hemlandet, som han möjligen finge afstå under sin vistelse utrikes.

Det förslag, som sålunda framstälts, synes vara synnerligen beaktansvärdt. Utan tvifvel vore af icke ringa betydelse, att praktiska jurister beredes tillfälle att studera rättegångsförfarandet i andra länder och att för sådant ändamål statsmedel anvisas till resestipendier för ordinarie domare och dem, som vid domstolarne bereda sig för domarekallet; och jag finner derför grundade skäl att biträda justitieombudsmannens framställning.

I afseende å det till resestipendierna erforderliga belopp synes, då stipendiatens vistelse i utlandet lämpligen torde kunna bestämmas till en tid af sex månader, icke skäligen höra nu ifrågasättas ett högre anslag än 6,000 kronor, fördeladt på två stipendier.

Beträffande sättet och vilkoren för resestipendiernas utdelande torde de närmare bestämmelserna böra meddelas af Kongl. Maj:t.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Biksdagen:

att till resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarne bereda sig för domarekajlet,

24 Andra hufvudtiteln.

[9-]

DyrtidtliUägg

[10.] Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser oeh extra biträden.

för inhemtande af kännedom om rättegångsförfarandet i andra länder, under de vilkor och bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp af 6,000 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 7 i denna månad anfört i fråga om beredande åt statens _tjensteman och betjente af ett dyrtidstillägg för år 1901 att uppföras i riksstaten för år 1902, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt eu del tjensteman och betjente i justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp, i afjemnadt tal, af 289,000 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet den 7 i denna månad inför Kongl. Maj:t anfört i fråga om beredande af tillgång till anvisande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga ökningar i deras arfvoden, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning till nedannämnda belopp i följande å staterna för justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag, nemligen

å staten för justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning

m. m. med kronor.................. 247: 5 0.

ii ii ii nedre justitierevisionen

anslaget till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och e. o. vaktmästare med kronor...... 2,370: —

Andra hufvudtiteln.

å staten för justitiekanslersembetet

anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning

m. m. med kronor.................. 324: —

„ „ „ Svea hofrätt

anslaget till amanuenser och

e. o. biträden med kronor ... 889: 50

„ „ „ Göta hofrätt

anslaget till amanuenser och

e. o. biträden med kronor .. 690: —

„ „ „ hofrätten öfver Skåne och Blekinge

anslaget till amanuenser och

e. o. biträden med kronor ... 300: —

„ „ „ fångvårdsstyrelsen

anslaget till vikariatsersättningar samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. m. med kronor.............................. 270: —

å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af, i jemnadt tal, 5,100 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält,

och täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen- Reg-enten dertill i nåder lemna bifall.

O

Ex protocollo Aug. von Hartmansdorff.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

It

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den It januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1902 och yttrade beträffande:

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Tredje hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Ordinarie »Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1902 beräknades behofvet anslag. • (|e^. budgetförslag, som af mig föredrogs den 7 nästlidne December, till

684.600 kronor för de Förenade Rikena tillsammans. Af detta belopp skulle Sverige bestrida dels hela det till hemliga utgifter beräknade anslaget,

20,000 kronor, dels ock af återstoden, 664,600 kronor, enligt vedertagen proportion, 12/'i7 eller i afrundadt tal 469,100 kronor, således tillhopa 489,100 kronor.

[1.] Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departements-

chefen, ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

[2.] Samma förhållande eger rum med anslagen till utrikesdepartementet, mi-

[3.] [4.] nisierstaten och militärattachéer, som alltså upptagits till resp. 32,365 kronor, 350,647 kronor och 8,471 kronor.

[5.] Det gemensamma anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgif-

ter, som i budgeten för år 1901 upptogs till 95,900 kronor, har för år 1902 beräknats till ett med 10,100 kronor förhöjdt belopp eller till 106,000 kronor. Denna förhöjning utgöres af den föreslagna ökningen från 9,900 kronor till

20,000 kronor af anslaget till hemliga utgifter, hvilket bestrides af Sverige allena. Den på Sverige belöpande andelen af hela anslagsrubriken utgör 73,617 kronor

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag beräknade till 628,900 kronor, deraf 275,409 kronor beräknats belöpa på Sverige och 353,491 kronor på Norge, efter den verkliga proportionen de båda länderna emellan för året 1899 i afseende å de för konsulskassans räkning erlagda konsulat- och expeditionsafgifter samt statsanslagen från båda rikena. Denna proportion, som utgjorde i det närmaste 43,79 procent för Sverige och 56,21 procent för Norge, har jemväl lagts till grund vid fördelningen af utgifterna under de särskilda rubrikerna.

Dessa äro:

[6.] Utrikesdepartementet. Af det från konsulskassan beräknade bidraget,

20.600 kronor, är alltså den svenska andelen uppförd med 9,021 kronor.

[7.] Konsulsstaten- Slutsumman utgör 567,750 kronor, och har således ett

belopp af 248,630 kronor uppförts för Sverige.

[8.] Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Af det beräknade anslaget

till denna rubrik, 40,550 kronor, har den svenska andelen blifvit utförd med 17,758 kronor.

Tredje hnfyudtiteln.

3 Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres un- [9.] derstöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Extra anslag.

o

A tredje hufvudtiteln finnes i riksstaten för 1901 uppfördt ett extra Extra anslag. anslag å 4,500 kronor för utgifvande af »Sveriges Traktater».

Sedan professorn vid Upsala universitet O. Alin, hvilken efter kansli- [10.] rådet O. S. Rydbergs år 1899 timade frånfälle öfvertog utgifvandet af verket, den 31 nästlidne december aflidit, hafva särskilda redogörelser om fortskridandet under år 1900 af arbetet i dess båda af delningar afgifvits af de personer, hvilka under professor Alins inseende haft närmaste befattningen med det vidlyftiga materialets sammanställande, kompletterande och bearbetande.

Den af docenten E. HallendorfF afgifna redogörelsen beträffande den afdelning af verket, som omfattar den äldre tiden till år 1814, upplyser, att af den V delen, deraf vid kanslirådet Rydbergs död voro tryckta tvenne häften om sammanlagdt 23 ark, innehållande traktater för åren 1572 till början af 1630, numera äro tryckta ytterligare 5 ark, innehållande traktater från åren 1630 och 1631, hvarjemte 5 ark äro uppsatta och korrekturlästa.

Dessutom har docenten S. Clason under en för armat ändamål företagen utländsk resa dels från åtskilliga arkiv i Tyskland förvärfvat 80 foliosidor afskrifter, dels biträdt med utredandet af vissa oklara punkter.

I redogörelsen rörande den senare afdelningen af traktatverket, som omfattar tiden efter 1815 och hvaraf delarne I—III (åren 1815—1877) redan utkommit, meddelar andre arkivarien C. Sandgren, att arbetet å IV delen så fortskridit, att för närvarande 6 ark föreligga färdigtryckta och ytterligare 6 ark äro uppsatta och korrekturlästa.

Jag hemställer, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater» för år 1902 bevilja ett extra anslag af 4,500 kronor.

Jemlikt artikeln 20 af den vid fredskonferensen i Haag den 29 Juli [11.] 1899 afslutade och af Kongl. Maj:t den 8 Augusti 1900 ratificerade konvention för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister, hafva de undertecknande makterna förbundit sig att, i syfte att underlätta omedelbart hänskjutande till skiljedom af sådana internationella tvister, hvilka ej kunnat afgöras på diplomatisk väg, inrätta en permanent skiljedomstol. Vidare stadgas i samma konventions artikel 22, att en i Haag upprättad internationel byrå skall tjena som domstolens kansli, samt i artikel 29, att kostnaderna

4 Tredje hnfvudtiteln.

för denna byrå skola bestridas af de undertecknande makterna i samma proportion, som faststälts för verldspostföreningens internationella byrå. På grund af sistnämnda stadgande komma Sverige och Norge att med afseende på bidragen till byråns underhåll tillhöra olika klasser.

Den på Sverige belöpande andelen i kostnaden för år 1900 utgör omkring 7,500 francs och, enligt hvad med bestämdhet kan antagas, kommer Sveriges kostnad för innevarande år icke att öfverskrida nämnda belopp. Sveriges utgifter för byrån under 1900 och 1901 skulle sålunda utgöra högst

15,000 francs, motsvarande i afrundadt tal 10,900 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna för åren 1900 och 1901 i anledning af den i Haag, jemlikt konventionen för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister den 29 Juli 1899, upprättade internationella byrå, å extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 10,900 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 7 i denna månad anfört i fråga om beredande åt statens tjensteman och betjente af ett dyrtidstillägg för innevarande år att uppföras i riksstaten för år 1902, får jag, med förmälan att summan af de utrikesdepartementets tjensteman och betjente, enligt de i nämnda protokoll angifna grunder, tillkommande dyrtidstillägg utgör 9,065 kronor, deraf enligt den vedertagna proportionen för Sveriges och Norges deltagande i kabin ettskassans utgifter, 12: 5, på Sverige belöper 6,398 kronor 82 öre och på Norge 2,666 kronor 18 öre, i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt tjensteman och betjente i utrikesdepartementets afdelning af Kongl. Majds kansli å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 6,400 kronor, motsvarande i afjemnadt tal Sveriges andel af ifrågavarande dyrtidstillägg.

Tredje liutvudtitelii.

5 På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i underdånighet hemställa:

att Kongl. Magt måtte af Riksdagen för år 1902 äska de anslag under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet med hvad föregående år egt rum uppstäda tablå, som torde böra fogas vid denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills;

samt att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den 17 september och 7 december 1900 samt denna dag angående den för de Förenade Rikena gemensamma utrikesbudgeten för år 1902 måtte såsom bilagor B, C och I) åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt statsrådets tillstyrkande

behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten, med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år 1902 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Majits nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

In tidem: Fredrik Rappe.

6 Tredje hufvudtitaln.

Bil. A.

Tredje hufrudtitelii.

7 Anmärkningar.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/I7 och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten och till militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas utan hinder af deras fördelning ä särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men, för vinnande af ofvan angifna proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans utgifter, är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsummau, Kr. 106,000, ingår för hemliga medel Kr. 20,000, att betalas af Sverige ensamt.

Konsulskassans utgifter bestridas med dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifter af svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (angående beräkningen af dessa båda slag af afgifter, se sid. 19 och 20 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager med 4/7 och Norge med 3/7 (se svensk-norska konsulatkomiténs den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ. samt sid. 170 och följ., jmfr konsulatförordningen den 4 november 1886, § 126).

8 Tredje Imf vildt! teln.

.! K V ii

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 17 september 1900.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen,

Odelberg,

Nysom,

Sonde.

3:o.

Herr ministern föredrog derefter ett af honom upprättadt preliminärt förslag till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för år 1902 och yttrade i sammanhang dermed följande:

»Innan Stortinget sammanträder och mottager budgetförslag för den norska statsregleringsperioden 1 april 1901—31 mars 1902, hvilket, hvad Norges andel i utgifterna från kabinetts- och konsulskassorna beträffar, måste stödja sig icke blott på den gemensamma utrikesbudgeten för år 1901, hvilken redan blifvit faststäld, utan ock till någon

Tredje hufvudtiteln.

del på beräkningar för år 1902, hvilka ännu icke blifvit för Eders Kongl. Mnj:t anmälda, anser jag det af vigt att hafva för Eders Majestät framlagt några förhållanden, som torde böra vinna beaktande vid uppställandet af 1902 års utrikesbudget, och dervid särskildt framhålla dels några nya anslagsbehof, om hvilka jag hemställer, att Eders Majestät måtte göra framställning såväl till Riksdagen som till Stortinget, dels ock till behandling upptaga frågan om en nedsättning i den nu utgående konsulatafgiften.

I den faststälda budgeten för 1901 äro anslagen till kabinettskassan upptagna till sammanlagdt kr. 674,500, deraf på Sverige belöper kr. 479,000 och på Norge kr. 195,500. I budgeten för 1902 föreslår jag den ändring beträffande ifrågavarande anslag, att å ministerstaten till arfvoden åt kanslister vid trenne af Eders Kongl. Maj:ts beskickningar, nämligen i Berlin, Paris och St. Petersburg, uppföres ett belopp af kr. 12,000 eller kr. 4,000 för hvarje. Härigenom skulle anslagens slutsumma ökas till kr. 686,500, af hvilken summa skulle komma på

Sverige: hela anslaget till hemliga utgifter..................................................... kr. 9,900

samt af återstoden, kr. 676,600, enligt den vedertagna proportionen 12: 5 » 477,600

tillsammans kr. 487,500

samt på Norge ................................................................................................. » 199,000

summa kr. 686.500

Beträffande konsulskassans utgifter, hvilka i 1901 års budget upptagits till kr. 622,900, ifrågakomma för 1902 följande förändringar.

Ökning uppstår

dels på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 8 nästlidne augusti, att å budgetförslaget för år 1902 skall upptagas förhöjd lön för 2:e kontoristen vid general-

konsulatet i London från kr. 4,000 till kr. 4,500 eller med ........................ kr. 500

äfvensom lön för en 3:e kontorist vid samma generalkonsulat med................ j> 4,000

dels ock derigenom, att Eders Kongl. Maj:t den 25 Maj innevarande år i nåder beslutat, att det till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet vid generalkonsulatet i Hamburg anvisade årliga anslag kr. 5,500 skall tillsvidare från och med 1900 års början höjas från kr. 5,500 till kr. 7,000,

sålunda med ......................_............................................w........................... » 1,500

Derjemte har fråga väckts, att det nu olönade, men med kontorskostnadsanslag utan redovisningsskyldighet af kr. 4,000 försedda generalkonsulatet i Buenos Aires skall omregleras till lönadt generalkonsulat, hvadan i budgetförslaget för 1902 blifver att eventuelt för bemälda generalkonsulat uppföra

lön till generalkonsuln .............................................................. kr. 18,000

samt kontorskostnadsanslag mot redovisningsskyldighet ................ » 6,000 „ 24 000

tillhopa kr. 30,000

Bih. till Rikad. Prot. 1901. 1 Sami 1 A/d. 2

10 Tredje hufvudtiteln.

Transport kr. 30,000

A andra sidan skulle minskning i utgifterna ega ruin med det nu till generalkonsulatet i Buenos Aires utgående kontorskostnadsanslaget utan redovisningsskyldighet ........................................................................................ » 4,000

hvilket skulle bortfalla under förutsättning af generalkonsulatets omreglering; utgörande sålunda hela den ökning i konsulskassans utgifter för 1902, som för närvarande torde böra ifrågasättas .......................................................... kr. 26,000,

hvarigenom slutsumman af samma utgifter skulle komma att uppgå till kr. 648,900, att betäckas af dels inflytande konsulat- och expeditionsafgifter, dels de svenska och norska statsverkens anslag.

Konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter, enligt de af konsulerna ingifna helårsuppgifter, under år 1898, det senaste för hvilket fullständiga upp-

gifter föreligga, utgjorde:

konsulatafgifter .................................................................................. kr. 435,412:30

expeditionsafgifter ............................................................................ » 24,850:'45

tillhopa kr. 460,262: 75

Läggas härtill de båda statsverkens anslag ..................................... » 280,000: —

så utgjorde konsulskassans verkliga totalinkomster under nämnda år . .. kr. 740,262: 75

Under år 1902 torde kunna med full säkerhet påräknas en inkomst af konsulatoch expeditionsafgifter vid de nuvarande redovisningsskyldiga konsidaten icke under-

stigande 1898 års inkomst, således i runda tal

konsulatafgifter........................................................................... ................ kr. 435,400

expeditionsafgifter...................................................................................... » 24,900

tillhopa kr. 460,300

Härtill komma konsulatafgifter från generalkonsulaten i Kobe, Shanghai och Buenos Aires, hvilka kunna beräknas till ............................................ » 17,700

tillsammans kr. 478,000

deraf konsulatafgifter tillhopa ........ ....................................................... ... kr. 453,100

och expeditionsafgifter ................................................................................ » 24,900

Läggas härtill direkta anslag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått, nämligen kr. 160,000 för Sverige och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans ................... ................ ....................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster under 1902 kunna beräknas utgöra i det hela kr. 758,000 Dragas derifrån konsulskassans beräknade utgifter för 1902 ^............. » 648,900

skulle öfverskott uppstå af icke mindre än .............................................. kr. 109,100

Vid sådant förhållande och då konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter under de senare åren varit i stadig tillväxt, synes tidpunkten vara inne att

Tredje hnfvudtiteln. 11

vidtaga en nedsättning i den nu med 6,35 öre per ton utgående konsulatafgiften, och torde densamma utan fara för uppkommande brist i konsulskassans budget kunna göras med 1,35 öre per ton till 5 öre per ton. Med en sådan nedsättning skulle de påräkneliga konsulatafgifterna nedgå till kr. 356,800. hvilket belopp dock torde böra afrundas nedåt till kr. 344,000.

Hvad de olönade konsulaten beträffar, lärer nedsättningen knappast behöfva betinga någon godtgörelse för minskade inkomster, men skulle undantagsvis en sådan ifrågakomma, finnes otvifvelaktigt tillgång dertill inom nyssnämnda marginal.

För Sveriges del kan nedsättningen vidtagas genom beslut af Eders Majestät, medan den för Norges del betingar lagstiftningens mellankomst. Det är då otvifvelaktigt lämpligt, att de vid flera tillfällen yrkade och af Stortinget senast innevarande år beslutade ändringar i andra delar af lagen om konsulatväsendet af den 15 juni 1878 än dem, som röra konsulatafgiftens belopp, komma under förnyad behandling. Jag tänker härvid särskilt på lagens § 6.

Derjemte bör jag fästa uppmärksamheten derå, att ett beslut om nedsättning af konsulatafgiftens belopp från 6,35 till 5 öre per ton ingalunda utgör hinder för än betydligare nedsättningar framdeles, vare sig de sökas på den väg, som angifvits af en svensk komité medelst införande af en afgift per fartyg åt 1 till 5 kronor, eller så som Stortinget för sin del funnit ändamålsenligt genom en i hemlandet ålagd beskattning inom en viss maximalgräns. Den utredning om förhöjda direkta statsbidrag till konsulatväsendet, hvilken bör föregå hvarje beslut i någotdera af dessa afseenden, kan sannolikt vara afslutad under loppet af nästkommande års förra hälft och sålunda redan före nästkommande års utgång föreligga färdig till slutlig behandling. Jag ser emellertid ingen anledning att till dess uppskjuta vidtagandet af den nedsättning, för hvilken redan nu föreligga fullgoda skäl.

I fall denna nedsättning bestämdes att inträda från och med år 1902, skulle konsulatbudgeten för samma år erhålla följande utseende:

Inkomster:

Konsulatafgifter................

Expeditionsafgifter............

Anslag..............................

Utgifter ...

I det jag påpekar, att förutsättningarne, såväl hvad kabinettskassan som konsulskassan beträffar, måste förblifva oförändrade, såvidt angår Eders Majestäts dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar för Sveriges del samt beviljandet af särskilda anslag till oförutsedda eller tillfälliga utgifter för Norges del, måste jag jemväl vid framtida föredragning af ett definitivt förslag till utrikesbudgct för år 1902 förbehålla mig att

............ kr. 344,000

.......... » 24,900

» 280,000

tillhopa kr. 648,900 » 648,900.

eventuel!

föranleda.

Jag

hemställt

Tredje hufradtiteln.

ifrågasätta de mindre jemkningar eller tillägg, hvartill omständigheterna må

hemställer, att Eders Kong], Maj:t behagade öfver hvad jag nu föreslagit och infordra Dess norska regerings betänkande.»

Jemlikt hvad öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter i underdånighet tillstyrkte, behagade Hans Maj:t Konungen härtill i nåder lemna bifall.

Ex protocollo: Fredrilc Rappe.

Tredje hnfvudtiteln.

13 Bil. C.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 7 december 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottek,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve W achtmeister,

Claéson,

Dyrssen, *

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Sunde,

Sparre.

8:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

»I det jag nu går att föredraga förslaget till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1902, ber jag att få erinra derom, att jag vid föredragning den 17 sist— lidne september framlade ett preliminärt förslag till sådan.

14 Tredje hufvndtiteln.

Beträffande Icabinettskassans utgifter föreslog jag då den ändring, i jemförelse med de för år 1901 beviljade anslagen, att å ministerstaten skulle till arfvoden åt kanslister vid trenne af Kongl. Maj:ts beskickningar, nämligen i Berlin, Paris och S:t Petersburg, uppföras ett belopp af kr. 12,000 eller kr. 4,000 för hvarje.

Motiveringen till detta förslag var sammanfattad i en promemoria, hvilken delgafs norska departementet för det inre med skrifvelse den 18 september och var af följande lydelse:

»Vid de större beskickningarne har under senare tider och särskildt under 90-talet göromålens mängd tilltagit i afsevård grad. Det är icke korrespondensen allena som ökats, utan i än högre grad de af stipendiater och andra från de Förenade Rikena utsända personer föranledda förfrågningar hos embetsmyndigheter och enskilde. Denna de! af beskickningarnes göromål är ofta mycket tidsödande, dels på grund af de stora afstånden i städer som Berlin, Paris och S:t Petersburg, dels derför att det mången gång är förenadt med svårighet att utfinna, hos hvilken myndighet eller enskild person de behöfliga upplysningarne stå att erhålla. Det administrativa maskineriet i de stora länderna är nemligen mycket mera kompliceradt än hos oss, och arbetsfördelningen mellan ministerier, direktioner, divisioner och byråer sådan, att inom ett och samma ministerium den fullständigaste obekantskap kan hos flertalet af de der anstälde råda om, hvem som är den verkligen sakkunnige i ett visst ämne.

Vore beskickningarnes personal under längre tider alldeles oförändrad, skulle den nu påpekade svårigheten i någon mån kunna öfvervinnas, men den lönade personalen vid beskickningarne såväl som de olönade attachéerna vexla och måste vexla rått ofta. Dertill kommer, att rekryteringen af attachéer är mycket ojemn, så att de större beskickningarne icke alltid med säkerhet kunna påräkna biträdet af attachéer.

Det har från beskickningarne i Berlin, Paris och S:t Petersburg förnyade gånger gjorts framställningar hos ministern för utrikes ärendena om afhjelpande af bristen i arbetskrafter, antingen genom utsändandet af andre legaAonssekreterare eller genom anställandet af kanslister. Mot den förra anordningen möter betänklighet, utom från utgiftens synpunkt, jemväl derutinnan, att äfven legationssekreterare och särskildt de yngre bland dem måste hållas på temligen rörlig fot. Målet synes deremot för en mycket rimlig kostnad kunna vinnas genom anställandet af kanslister, hvarom särskildt den förra året aflidne ministern i S:t Petersburg gång på gång med stor enträgenhet gjorde anhållan.

Det lider icke tvifvel, att en sådan anordning skulle vara af mycket väsentligt gagn, likasom den ock redan vunnit tillämpning hos många främmande makter, och deribland särskildt Nederländerna.»

Uti underdånigt betänkande, afgifvet af Kongl. norska regeringen den 2 sistlidne oktober, har departementet för det inre om denna punkt anfört, att, i trots af hvad sålunda blifvit framhållet, departementet icke kan tillegna sig den öfvertygelse, att de omförmälda beskickningarnes nuvarande utrustning (»udstyr») icke är tillräcklig för att på ett fullt betryggande sätt tillvarataga de dem anförtrodda intressen.

Tredje hufvudtiteln.

15 Departementet framhåller derefter, att enligt utrikesdepartementets kalender för 1900 funnos anstälde: vid beskickningen i Berlin, en envoyé, ett legationsråd, tre attachéer och en militärattaché; vid beskickningen i S:t Petersburg, en envoyé, ett legationsråd och en marinattaché samt vid beskickningen i Paris, en envoyé, ett legationsråd, tre attachéer och eu militärattaché. Oaktadt man väl förstår, säger departementet vidare, att det för vederbörande beskickningschef är en fördel, att det vid beskickningen finnes en vid densamma stadigt fästad tjensteman, anser departementet sig å andra sidan likväl icke kunna gå med på att föröka den fasta staten och dermed statskassans ordinarie utgifter utan tvingande nödvändighet, och då en sådan i detta fall icke inses vara för handen, kan departementet icke tillstyrka, att det af mig nämnda beloppet upptages i budgetförslaget.

I anledning af detta yttrande tillåter jag mig påpeka, att, då det icke torde vara departementets mening, att ministrarne eller legationsråden, ej heller militär- eller marinattachéerna skulle utföra det uppdrag, som tillkommer en kattslist, måste detta åligga de civila attachéerna, men jag har i den citerade promemorian påpekat, hvarför sådant icke kan med säkerhet påräknas, förutom att en attaché under första året af sin anställning vid en beskickning aldrig kan tänkas'ersätta en fäst anstäld kanslist och under det andra året i regeln varder förflyttad. Af de tre attachéer, som vid utgifvande af utrikesdepartementets kalender för 1900 hade förordnande i Berlin, hade vid tiden för afgifvandet af departementets betänkande en fullständigt afgått, en för sjukdom permitterats på längre tid, så att blott en återstod. Denne har sedermera blifvit förflyttad. Häri torde ligga ett tillräckligt afgörande bevis för, att till och med tre attachéer icke ersätta en fast anstäld kanslist.

Då jag emellertid efter norska regeringens uttryckliga afböjande icke anser mig böra för närvarande förnya förslaget om anställande af fast aflönade kanslister, återstår blott den utväg att genom någon provisorisk åtgärd söka fylla ett behof, som år för år gör sig allt starkare gällande.

O O O

I det preliminära budgetförslaget af den 17 september hade jag vidare beträffande konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter påpekat, att, derest de för 1902 beräknades till samma belopp, hvarmed de influtit under åt* 1898, ökadt med de beräknade afgifterna från generalkonsulaten i Kobe och Shanghai samt det såsom lönadt ifrågasatta generalkonsulatet i Buenos Aires, skulle, under förutsättning af statsanslag till oförändrade belopp, å konsulskassans budget för år 1902 uppstå ett betydligt öfverskott. Vid sådant förhållande och då konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter under de senare åren varit i stadig tillväxt, syntes mig tidpunkten vara inne att omedelbart vidtaga nedsättning i den nu med 6,35 öre per ton utgående konsulatafgiften, eu nedsättning som utan fara för uppkommande brist i konsulskassans budget torde kunna göras med 1,35 öre, alltså till 5 öre per ton.

16 Tredje hufvudtiteln.

Rörande denna nedsättning anförde jag, bland annat, att den för Sveriges del kunde vidtagas genom nådigt beslut, medan den för Norges del betingade lagstiftningens mellankomst. Det vore då otvifvelaktigt lämpligt, att de vid flere tillfällen yrkade och af Stortinget senast innevarande år beslutade ändringar i andra delar af den norska lagen om konsulatväsendet af den 15 juni 1878 än dem, som rörde konsulatafgiftens belopp, komme under förnyad behandling.

Derjemte ansåg jag mig böra fästa uppmärksamheten derå, att ett beslut om nedsättning af konsulatafgiftens belopp från 6,35 till 5 öre per ton ingalunda utgjorde hinder för än betydligare nedsättningar framdeles, vare sig de söktes på den väg, som angifvits af en svensk komité medelst införande i stället för den nuvarande konsulata&iften af en

C

afgift per fartyg af 1 till 5 kronor, eller så, som Stortinget för sin del funnit ändamålsenligt, genom en i hemlandet ålagd beskattning inom en viss maximalgräns. Den utredning om förhöjda direkta statsbidrag till konsulatväsendet, hvilken borde föregå hvarje beslut i någotdera af dessa afseenden, kunde sannolikt vara afslutad under loppet af nästkommande års förra hälft och sålunda redan före nästkommande års utlåna; föreligga färdig till slutlig behandling. Jag såg emellertid ingen anledning att till dess uppskjuta vidtagandet af en nedsättning, för hvilken redan nu förelåge fullgoda skäl.

I anledning af detta förslag» erinrar departementet för det inre i förut åberopade betänkande af den 2 oktober, att under sista stortingssessionen odelstinget och lagtinget för sin del beslöto en lag, gående ut på, bland annat, att utbyta den i lagen om konsulatväsendet af den 15 juni 1878, § 8 faststälda afgift, som erlägges till konsulerna, mot en fast, inom ett visst maximum begränsad inländsk afgift. Nämnda beslut, som icke erhöll nådig sanktion, var i sina hufvudsakliga drag ett upprepande af ett år 1894 fattadt beslut.

Departementet, som tillstyrkt sanktion, hade redan i betänkande af den 6 december 1898 uttalat sig om de med de nuvarande afgiftsreglerna förenade olägenheter. Dessa vållade, anfördes deruti, icke blott skeppsförarne besvär och gjorde uppbörden tung och dyrbar, utan de medförde med nödvändighet, att afgiften drabbade tillfälligt och olika och derjemte orättvist, enär det nemligen vore beroende deraf, huruvida det funnes konsulattjensteman i en hamn, om derstädes skulle erläggas afgift, och dennas årliga belopp kunde vara beroende på, huruvida samma hamn anlöptes flere gånger eller ej. Den myndighet, som tillsatte vederbörande tjensteman, pålade derigenom skatten. Detta betänkande hade departementet åberopat i senare betänkanden af den 3 januari och 29 december 1899.

Efter hvad sålunda förekommit, torde det, enligt departementets mening, vara uppenbart, att departementet icke kunde tillstyrka, att för Stortinget framlades förslag till en lag, som icke skulle afhjelpa någon af de utaf departementet förut påpekade, i Stortinget framhållne olägenheter och brister med afseende på den nuvarande ordningen för afgiften s erläggande.

17 Tredje hufvudtiteln.

I anledning häraf får jag i underdånighet erinra derom, att ernåendet af de förenklingar och lättnader, som Stortinget afsett att vinna genom det icke sanktionerade lagbeslutet innevarande år, icke i ringaste mån skulle försvåras än mindre förhindras genom en under den nuvarande stortingssessionen beslutad lag om nedsättning af konsulatafgiften från 6,36 till 5 öre. Det icke sanktionerade lagbeslutet var afsedt att träda i kraft den 1 april 1903. Den nedsättning, jag föreslagit, kunde tillämpas redan med 1902 års ingång. I fall den nuvarande ordningen för konsulatafgiftens erläggande drabbar orättvist, är det svårt att inse, hvarför en enkel utväg att åtminstone i någon mån minska orättvisan under ett kommande år, bör undanskjutas. Departementet har icke vidrört de öfriga ändringar i 1878 års lag, hvilka jag antydt såsom lämpliga att komma under förnyad behandling och som äro fullständigt oberoende af en nedsättning eller indragning af konsulatafgiften. Jag måste derför antaga, att departementet betraktar jemväl en ändring i dessa delar af lagen såsom för tillfället otjenlig.

Enär sålunda från norsk sida hvarje mindre, men omedelbart verkande ändring af bestämmelserna i 1878 års lag blifvit afböjd, återstår blott att snarast möjligt söka genomföra den radikala reform af bestämmelserna om konsulatafgiften, som å ena sidan föreslagits af den svenska sjöfartskomitén, hvilken i dessa dagar afslutar sina arbeten, samt å den andra funnit sitt uttryck i Stortingets, af departementet för det inre förordade senaste lagbeslut. Innan man från svensk eller norsk sida bestämmer sig för någondera af dessa utvägar, hvilka båda högst betydligt stegra anspråken på svenska och norska statsverkens bidrag till konsulatväsendets upprätthållande, måste enighet mellan rikena uppnås om samfälda beloppet af dessa bidrag samt om den proportion, efter hvilken de för framtiden böra utgå. I förra afseende! är en sammanställning under utarbetning i utrikesdepartementet, men en del af de för arbetets afsilande nödiga uppgifter hafva ännu icke ingått.

Jag öfvergår nu till att redogöra för detaljerna af budgetförslaget för 1902.

Uti den faststälda utrikesbudgeten för 1901 äro de särskilda utgiftsposterna på

kabinettskassan upptagna till följande belopp:

ministern för utrikes ärendena .......................................................................... kr. 24,000

utrikesdepartementet............................................................................................. » 45,850

ministerstaten .............................................................. > 496,750

militärattachéer ................................................................................................... » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, i hvilken post ingår anslaget

• till hemliga utgifter, kr. 9,900, som bestrides af Sverige ensamt......... > 95,900

eller tillsammans kr. 674,500

Då frågan om anslag till kanslister vid beskickningarne i Berlin, Paris och S:t Petersburg för det närvarande förfallit, hafva de fyra första utgiftsrubrikernas slut- Bih. till Riktd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 8

18 Tredje hufvudtiteln.

summor uppförts med oförändrade belopp. På ministerstaten har vid beskickningen i Paris införts den anmärkning, att ministern för sin bostad i beskickningshuset skall i årlig hyra till svenska statsverket erlägga ett belopp af kr. 10,000.

Rubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter är förhöjd till kr. 106,000 eller med kr. 10,100, med hvilket belopp anslaget till hemliga utgifter blifvit ökadt, nemligen från kr. 9,900 till kr. 20,000. Nämnda anslag faststäldes 1862 att utgå med högst kr. 34,000, beräknades sedermera till olika belopp under olika årsperioder, sålunda i 1868 års budget och senare till kr. 25,000, i 1872 års budget och senare till

kr. 17,000, i 1875 års budget till kr. 16,000 samt i 1876 års budget till kr. 14,000,

hvilken beräkning bibehölls ända till och med år 1896. Af sistuämnda belopp, kr. 14,000, skulle på Sverige och Norge, efter den vedertagna proportionen 12: 5, belöpa respektive kr. 9,900 och kr. 4,100. Sedan Stortinget förklarat sig icke vilja bidraga till anslaget till hemliga utgifter under annat vilkor, än att användandet af anslaget underkastades kontroll af ansvarig norsk myndighet, hafva i utrikesbudgeterna från och med år 1897 uppförts allenast kr. 9,900, motsvarande den svenska andelen af kr. 14,000. Då det nuvarande beloppet är otillräckligt, och behof af ökadt anslag för ifrågavarande ändamål gjort sig gällande, har i budgetförslaget för 1902 detta anslag beräknats till

kr. 20,000. Enär utsigt emellertid icke lärer förefiunas, att Stortinget vill ingå på att

lemna bidrag till anslaget under annat vilkor än det förut uppstälda, hvilket jag i likhet med mina företrädare i embetet icke finner mig kunna tillråda Kongl. Maj:t att antaga, torde anslaget fortfarande jemväl med sitt förhöjda belopp bestridas af Sverige allena.

Utgiftsberäkningen för kabinettskassan slutar alltså å ett belopp af kr. 684,600. Häraf

belöper på Sverige: hela anslaget till hemliga utgifter.............................. kr. 20,000

och af återstoden, kr. 664,600, enligt proportionen 12: 5.............................. » 469,130

tillsammans kr. 489,130

samt på Norge ................................................................................................... > 195,470

kr. 684,600

De från kabinettskassan utgående pensioner hafva icke undergått någon förändring, och har derföre den i 1901 års budget för denna utgiftspost upptagna siffra bibehållits.

Konsulskassans inkomster af konsulatafgifter beräknades i 1901 års budgetförslag till kr. 324,900. Då den af mig vid den underdåniga föredragningen den 17 sistlidne september af det preliminära budgetförslaget väckta frågan om nedsättning af dessa afgifter, på sätt jag redan närmare omtalat, för denna gång förfallit, så hemställer jag, att nämnda inkomster måtte i budgeten för 1902 få beräknas till samma belopp som de i budgeten för 1901 uppförda, endast med tillägg af kr. 6,000 för åstadkommande af jemnvigt emellan kassans inkomst- och utgiftsposter. Jag erinrar härvid, att upp-

Tredje lmfvudtiteln.

kommande öfverskott å konsulskassan, enligt Kongl. Maj:ts beslut den 4 december 1893, skola fördelas mellan Sverige och Norge efter proportionen af de båda rikenas bidrag till konsulskassan såvål genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter. Ofvannämnda inkomster torde således med ledning af de under 1899 influtna

konsulatafgifter kunna upptagas med följande belopp: från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 9,200

» vicekonsulaten............................................................... » 1,600 kr. 10,800

» Archangels distrikt............................................................... » 2,200

» Barcelonas » » 6,700

» Bilbuos » » 7,700

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 3,300

» vicekonsulaten............................................................... » 700 , 4,000

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen .......................................................... kr. 10,900

» vicekonsulaten........,.................................................. » 600 » 11,500

» Havres distrikt:

från hufvudstationen ....... kr. 5,500

» vicekonsulatet i Bordeaux .......................................... » 2,800

» de olönade vicekonsulaten ......................................... > 10,900 , 19.200

> Helsingfors’ distrikt......................................................,................................ » 9,500

» Kobes distrikt..............................................................................................» 3,100

» Konstantinopels distrikt .....................................................................-...... » 750

> Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen.................. kr. 9,700

» vicekonsulatet i Helsingör .......................................... » 500

» de öfriga vicekonsulaten ............................................. » 10,000 , 20,200

> Leiths distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 2,600

» vicekonsulaten................. » 19,300 » 21,900

Lissabons distrikt..........................................................................>..... » 4,000

> Londons distrikt:

från hufvudstationen .......................................................... kr. 32,300

» vicekonsulatet i Cardiff................................................ » 20,400

> » i Liverpool .......................................... » 8,900

» » i Newcastle ,...... » 29,200

» » i The Hartlepools................................. > 4,400

» de öfriga vicekonsulaten ........ » 57,200 » 152,400

transport kr. 273,950

20 Tredje hnfvudtiteln.

från Lybecks distrikt:

från hufvudstationen .........

» vicekonsulaten............

» New-Yorks distrikt.................

» Rigas distrikt:

från hufvudstationen ..... ...

» vicekonsulaten............

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen .........

> vicekonsulaten............

» Shanghais distrikt .................

transport kr. 273,950

summa kr. 330,900,

‘ '.jr. " 1> ..... ‘ . ■■H’

hvaraf, jemväl med ledning af 1899 års siffror, i runda tal kr. 107,443 eller 32,47 procent antagas belöpa på svenska och kr. 223,457 eller 67,53 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1901 beräknades till kr. 18,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1899 års uppbörd kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 7,936 eller 44,09 procent, för norska ärenden kr. 10,003 eller 55,67 procent samt för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 61 eller 0,34 procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter .............................. kr. 330,900

samt af expeditionsafgifter ................................................................................. > 18,000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått och jemväl för 1901 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans .................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela........................ kr. 628,900

Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till utrikesdepartementet med oförändradt belopp, kr. 20,600.

I fråga om rubriken löner och arfvoden inträder den redan i det preliminära budgetförslaget upptagna ökning af kr. 4,500 till dels löneförhöjning till 2:dre kontoristen vid generalkonsulatet i London, kr. 500, dels lön för en 3:dje kontorist vid samma generalkonsulat, kr. 4,000.

I afseende å anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet uppstår ökning genom den jemväl i det preliminära budgetförslaget omförmälda förhöjning med kr. 1,500 af kontorsanslaget till generalkonsulatet i Hamburg.

Beträffande anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet inträda ett par förändringar, hvilka dock icke inverka på rubrikens slutsumma. Jemlikt Kongl. Maj:ts förut denna dag fattade nådiga beslut, uppföres anslaget till generalkonsulatet i

Tredje hufvudtiteln.

21 Buenos Aires med ett från kr. 4,000 till kr. 6,000, alltså med kr. 2,000 förhöjdt belopp. A andra sidan har anslaget till vicekonsulatet i Cardiff, jemväl enligt nådigt beslut denna dag, minskats med samma belopp från kr. 7,000 till kr. 5,000.

Utgifterna till pensioner hafva minskats med kr. 225 eller den pension, som uppburits af aflidne konsulatsekreteraren Frumeries numera uflidna dotter Anna Carolina. Som emellertid ökning af konsulskassans pensionsstat snart torde uppstå, har jag icke ansett mig höra ifrågasätta någon ändring i rubrikens slutsumma.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas likasom för 1901 ett be-.

lopp af kr. 40,550.

Konsulskassans utgifter år 1902 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet.....,......................i.......................... kr. 20,600

konsulsstaten;

a) löner och arfvoden_____________ kr. 415,400

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet. » 82,500

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet. » 58,300

d) pensioner ............................................,............- » 11,550 , 567,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter........................................... » 40,550

summa utgifter kr. 628,900

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarna för 1901 och 1902 skulle hafva följande utseende :

Inkomster: 1901. 1902. Ökning. Minskning.

statsverkens bidrag__________________________ kr. 280,000 kr. 280,000 — —

konsulatafgifter................................ » 324,900 » 330,900 kr. 6,000 —

expeditionsafgifter.

18,000

18,000 —

Minskning.

22 Tredje hnfrndtiteln.

Till betackande af tillfälliga och oförutsedda utgifter torde, hvad Norge beträffar, af StortiDget böra begäras såsom hittills kr. 12,000 för kabinettskassan, hvaremot för konsulskassan inkomstberäkningen är så lågt satt, att den nödiga marginalen för betäckande af sådana utgifter otvifvelaktigt förefinnes. För Sveriges del lärer Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära samma dispositionsrätt öfver anslagen som hittills varit medgifven.

Enär fråga torde uppstå att af Riksdagen äska dyrtidstillägg för 1901 till tjensteman och betjente i de svenska statsdepartementen och derunder lydande embetsverk, får jag, för det fall att nådigt beslut derom kommer att fattas, hemställa, att Stortingets medgifvande måtte begäras till, att den på Norge belöpande andelen af de dyrtidstillägg, hvilka kunna ifrågakomma för utrikesdepartementet, må få utgå af samma års anslag till tillfälliga och oförutsedda utgifter för kabinettskassan.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Höghet behagade öfver hvad jag i olika punkter föreslagit äfvensom öfver de af mig uppgjorda beräkningar infordra Kongl. norska regeringens betänkande.»

Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt, och deruti öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter i underdånighet sig förenade, behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten lemna nådigt bifall.

Ex protocollo:

Fredrik Rappe.

Tredje hufvudtiteln.

23 Bil. 1).

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre VON Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: Wikbead,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

ClaEson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Sparre.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet det vid detta protokoll såsom bil. 1 fogade förslag till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1902 med tillhörande beräkningar samt uppgift öfver pensioner, äfvensom norska regeringens den 5 innevarande månud öfver förslaget afgifna underdåniga betänkande.

Herr ministern anförde:

»Emot de af mig uppgjorda beräkningarne har Kongl. norska regeringen icke haft något att erinra. Enligt dessa beräkningar utgör hela anslagsbehofvet till kabinettskassan kr. 684,600 för de Förenade Rikena tillsammans. Af detta belopp bestrider

24 Tredje hufvudtiteln.

Sverige ensamt det till hemliga utgifter beräknade anslaget kr. 20,000. Återstoden, kr. 664,600, torde, enligt den vedertagna proportionen 12 : 5, fördelas sålunda, att med afrundning af slutsumman till närmaste hundratal Sveriges andel beräknas till kr. 469,100 och Norges till kr. 195,500. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men den är endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje fall noggrant fördelas efter den angifna proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med föregående år till kr. 280,000, hvaraf, enligt proportionen 4: 3, kr. 160,000 skulle falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

Vid den underdåniga föredragningen den 7 nästlidne december anförde jag, att till betäckande af tillfälliga och oförutsedda utgifter torde, hvad Norge beträffar, af Stortinget böra begäras såsom hittills kr. 12,000 till kabinettskassan, hvaremot för konsulskassan inkomstberäkningen vore så lågt satt, att den nödiga marginalen för betäckande af sådana utgifter otvifvelaktigt förefunnes. Med anledning häraf har departementet för det inre, under hänvisning till en af departementet den 29 december 1899 lemnad redogörelse, fästat uppmärksamhet på, att utrikesdepartementet icke skulle vara i tillfälle att bestrida oförutsedda utgifter på konsulskassan utöfver hvad under hvarje särskild hufvudrubrik beviljats, med mindre det ifrågavarande anslaget till tillfälliga och oförutsedda utgifter blefve gifvet, oafsedt om i verkligheten något öfverskott af konsulatafgifter uppstode. Till följd häraf hade departementet funnit sig böra uppföra det sedvanliga beloppet af kr. 16,000 till tillfälliga utgifter på konsulskassan.»

Sedan herr ministern återgifvit hufvudpunkterna i den af departartementet för det inre åberopade redogörelse, hvilken han hemstälde måtte in extenso fogas vid detta protokoll såsom bil. 2, samt i anledning af departementets erinran förklarat sig anse, att äfven på konsulskassan borde uppföras det hittills utgående anslaget till tillfälliga och oförutsedda utgifter, yttrade hans excellens slutligen:

»På grund af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t behagade besluta att af Riksdagen och Stortinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå såväl för kabinettskassan, så vidt angår de för Sverige och Norge gemensamma anslagen, som för konsulskassan efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleriugsperioderna, som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för 1902 begäras kr. 489,100 (kr. 20,000 + 469,100) till kabinettskassan och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rått till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills;

Tredje hufvudtiteln. 25

och att af Stortinget måtte för budgetterminen 1 april 1901—31 mars 1902 äskas kr. 195,500 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.»

Uti hvad sålunda blifvit hemstäldt och föreslaget, förenade sig öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter;

JjQfjj *ir 5t4ni<ur! v b : .

och behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten

detsamma i nåder gilla och bifalla.

In fidem: Fredrik Rappe.

. •* -'.T Y,'U«W-' . I, V

i . ikO ■: . .. : i''":.'.

! ..... • y, V

i ef ;.\t . .

■■■t'. Ii/! bil- i ■ in ir i i.,l 'ifcélA f /-i'-: . • »;*r.: n»;.-':* o v; -vmiK ..Hann, n.u \ >• •

(H), 1_ i j fl.‘t ‘tTy */

50*1

V

" il< I

l.l.jSfl

Juli. till Kilad. Vrål. 1(101. I Samt. I A/d.

26 Tredje hufvudtiteln

Ä biU'i • ' ; ■: ,f> ... I! tV>)t. ■

Bil. 1.

liv . 'i. <:.n

Förslag

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1902.

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1902.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena ....................................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet...................................................................... 45,850

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten m. m.

Beskickningen i Berlin:

Minister.......................................................... 48,000

Legationssekreterare......................................... 6,000 54,000

Transport 54,000

69,850

Tredje hufvudtiteln.

27 Transport 54,000 Beskickningen i Bryssel och Haag:

Minister.................................................... 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

Minister................................................... 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Minister........................................ 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Minister........................................ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid och Lissabon:

Minister......................................... 32,000

Kanslist, arfvode ............................ 4,000 36,000

Beskickningen i Paris:

i årlig hyra för sin bostad | .

kickningshuset till svenska> Minister_________________________

verket erlägga 10,000 kr. J .

Legationssekreterare........

Ö

60,000

8,000

68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Minister____:................................. 60,000

Legationssekreterare..................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Minister .................................................. 29,000

Beskickningen i Tokio:

Minister*)........................................

Anslag till kanslikostnader............... 4,000 4,000

Beskickningen i Washington:

äjr*l“om K°ner,llkonsu1} Minister.................................... 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

Transport 432,000

69,850

69,850

*) Beskickningen för estäs åt Kongl. nederländske envoyén.

28 Tredje hufvudtiteln.

Transport 432,000

Beskickningen i Wien:

Minister...................................................... 32,000 464,000

b. Expektanslöner och Pensioner.................. , 32,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché........................■*.................. 6,000

1 d:o ............................................... 6,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser...................... 31,000

b. Ekiperingspenningar..................................... 10,000

c. Hemliga utgifter.......................................... 20,000

d. Öfriga extra utgifter.................................... 45,000

Summa kronor

, Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för

‘ ... . i:t **. • * IM ‘

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.................................................

Norska statsverkets bidrag....................................................

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt ..................... 10,800

i Archangels » 2,200

» Barcelonas » .......4.......v.,.. 6,700

» Bilbaos » 7,700

» Genuas » _____.....ii.......wj ^ 4,000

» Hamburgs ,,, » 11,500 ;

» Havres » ..........,.......... 19,200

» Helsingfors’ » 9,500

•» Kobes » 3,100

» Konstantinopels » 750

69,850

496,750

12,000

106,000

684,600

1902.

Kronor.

160,000

120,000

Transport 75,450

280,000