angående ny här¬ ordning

Kongi. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1 N:o 2.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ny härordning; gifven Stockholms slott den 7 januari 1901.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden, vill Kongl. Maj:t, under förutsättning af Riksdagens bifall till det förslag till ny värnpligtslag, som innehålles uti nådiga propositionen n:o 3 denna dag, härmed föreslå Riksdagen:

Beträffande infanteriets organisation:

l:o) att Riksdagen måtte bifalla: att af nuvarande Smålands grenadiercorps och Blekinge bataljon bildas ett nytt infanteriregemente, afsedt till besättning i Karlskrona;

att af nuvarande Vermlands fältjägarecorps bildas ett nytt infanteriregemente, afsedt till besättning å Vaxholm och Oscar Fredriksborg; och

att af nuvarande Vestgötadals regemente och Hallands bataljon bildas ett nytt infanteriregemente, afsedt för första arméfördelningen; samt

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att hvart och ett af nedan uppräknade infanteritruppförband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifregemente! till fot, Första lifgrenadier regementet, Andra lifgr enadierregementet, Vestgöte regemente, Uplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings regemente, Bih. /ill /likså. Prof. 1901. I Sond. / A få. 2 Höft. 1

2 Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente, Norrbottens regemente, Vesterbottens regemente, Kalmar regemente, Ver mlands regemente, Jemtlands fältjägareregemente, Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet, Vesternorrlands regemente samt det nya här ofvan under l:o) upptagna, för första arméfördelningen afsedda regementet:

ffcf /' •

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 löjtnantaf första klassen (försteregementsadjutant), 1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant), 1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor, ,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter), 1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sj u k vårdskorpraler,

4 sjukvårds vicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och 1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af ftrsta klassen,

6 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

48 vicekorpraler, ,

12 officersvolontärer,

48 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musik sergeanter af andra klassen och 24 trumslagare eller hornblåsare.

b) Svea och Göta lifgarden:

.• i *:■ ■ :

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant), 1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant), 1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

8 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter), 1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvårdskorpraler,’

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater, .

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och 1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

6 kaptener af andra klassen,

4 Kongl. Majsts Nåd. Proposition N:o 2.

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter, 1 ,•

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

60 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

360 öfriga volontärer,

8 musiksergeanter af första klassen,

8 musiksergeanter af andra klassen och 24 trumslagare eller hornblåsare.

c) Infanteriregementena i Karlskrona samt å Vaxholm och Oscar Fredriksborg:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvarterrnästare), 1 löjtnant af förstaklassen(försteregementsadjutant), 1 löjtna nt af andra klassen (andre regementsadjutant), 1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter), 1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

2 sjukvårdskorpraler.

3 sjukvårdsvicekorpraler,

3 sjuk vårdssoldat er,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshändtverkaresoldat och 1 musikfanjunkare.

Kong!. Maf.ts Nåd. Proposition N-.o 2.

5 Kompanistaten.

6 kaptener af första klassen,

>' 4 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

6 sergeanter af första klassen,

8 sergeanter af andra klassen,

24 distinktionskorpraler,

36 korpraler,

36 vicekorpraler,

8 officersvolontärer,

32 öfriga volontärer,

6 rausiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och 16 trumslagare eller hornblåsare.

s V*: < *«

d) Gotlands infanteriregemente jemte militärbefälhafvaren å Gotland:

Militärbefälhafvare.

1 militärbefälhafvare, öfverste.

Regementsstaben.

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regeinentsqvarterinästare), 1 löjtnantaf första klassen (förste regementsadjutant), 1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant), 1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter), 1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvardssergeant),

3 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

3 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

I musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

II löjtnanter af första klassen, deraf 1 adjutant hos militärbefälhafvaren,

10 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

11 sergeanter af första klassen,

16 sergeanter af andra klassen,

32 distinktionskorpraler,

40 korpraler,

48 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

240 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och 16 trumslagare eller hornblåsare.

Beträffande kavalleriets organisation:

3:o) att Riksdagen måtte besluta: dels att hvart och ett af nedan uppräknade kavalleri truppförband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner, Lif regementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente: 'a

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant eller major,

7 Kongl. Majsts Nåd. Proposition N:o 2.

1 ryttmästare af. andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör, > '■

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljons veterinär,

1 fanjunkare (regementsväbel),

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårds vicekorpraler,

2 sjukvårdsryttare,

3 hofslagarekorpraler,

4 hofslagarevicekorpraler,

4 hofslagareryttare,

1 gevärshandtverkare och 1 musikfanjunkare.

..: ;.!>> jun,- . ■••• i. -t ? ■ '■

Sqvadronsstaten.

5 ryttmästare af första klassen,

1 ryttmästare af andra klassen,

6. löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

5 underlöjtnanter,

5 fanjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

5 sergeanter af andra klassen,

20 distinktionskorpraler,

30 korpraler,

30 vicekorpraler,

6 officersvolontärer,

195 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och 10 trumpetare.

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

b) Skånska husar- och dragonregementena:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant, ‘'

2 majorer,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

2 batalj onsveterinärer,

1 fanjunkare (regementsväbel),

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdsryttare,

7 hofslagarekorpraler,

7 hofslagarevicekorpraler,

8 hofslagareryttare,

2 gevärshandtverkare och

1 musikfanjunkare.

IV T‘ *';■ il >’4 V';y. ' vy *

Sqvadr onsstaten.

10 ryttmästare af första klassen,

2 ryttmästare af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

11 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

10 fanjunkare,

10 sergeanter af första klassen,

10 sergeanter af andra klassen,

40 distinktionskorpraler,

60 korpraler,

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

60 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

390 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

4 musiksergeanter af andra klassen och 20 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente skola vid slutligt genomförd härordning finnas 600 samt vid hvart och ett af Skånska husar- och dragonregementena 1,200 kronan tillhöriga stamhästar.

. ' v.i»l ■!'■ ’ >:

.. {Jf. ■.. u j ;.J.. .

Beträffande artilleriets organisation:

4:o) att Riksdagen måtte bifalla: att ett positionsartilleriregemente uppsättes; och att äfvenledes etf landtfästningsartilleriregemente uppsättes, och att i detsamma skall ingå Karlsborgs artillericorps; samt

5:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade artilleritruppförband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Första, Svea, Första Göta, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant), Bill. till Piksd. Prof. 19UI. I Samt. 1 Afd. 2 Höft, 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1 regementspastor (vid Norrlands artillerirege mente 2 regementspastorer),

1 auditör (vid Norrlands artilleriregemente 2 audi

törel'),

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljonsveterinär,

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

4 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sjukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

4 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister,

3 hofslagareandrekonstaplar,

4 hofslagarevicekonstaplar,

4 hofslagareartillerister och 1 rnusikstyckjunkare.

Batteristaten.

11 kaptener af första klassen,

8 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

15 styckjunkare,

15 sergeanter af första klassen,

15 sergeanter af andra klassen,

55 förstekonstaplar,

55 andrekonstaplar,

55 vicekon staplar,

18 officersvolontärer,

132 öfriga volontärer,

7 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

7 trumpetarn.

.11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

b) Wendes artilleriregemente:

r)(, Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

4 majorer,..^, t 1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljonsveterinär,

4 sjukvårdsandrekonstaplar.

5 sjukvårdsvicekonstaplar,

5 sjukvårdsartillerister,

4 handtverksandrekonstaplar,

5 handtverksvicekonstaplar,

5 handtverksartillerister,

4 hofslagareandrekonstaplar,

5 hofslagarevicekonstaplar,

5 hofslagareartillerister och 1 musikstyckjunkare.

,'! :*1 S' •. 1 tils i '•! tijih--!

Batteristaten.

14 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

(10 löjtnanter af andra klassen,

12 underlöjtnanter,

18 styckjunkare, : > ■

19 sergeanter af första klassen,

19 sergeanter af andra klassen,

70 förstekonstaplar,

70 andrekonstaplar,

70 vicekonstaplar,

20 officersvolontärer,

168 öfriga volontärer,

'b musiksergeanter af första klassen,

7 musiksergeanter af andra klassen och

8 trumpetare.

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

c) Gotlands artillericorps:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 löjtnant af andra klassen (adjutant),

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sjukvårdsandrekonstaplar,

2 sjukVårdsvicekonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 handtverksandrekonstapel,

1 handtverksvicekonstapel,

2 handtverksartillerister,

1 hofslagareandrekonstapel,

1 hofslagarevicekonstapel,

1 hofslagareartillerist och

1 rausiksergeant af första klassen.

Batteristaten.

4 kaptener af första klassen,

2 kaptener af andra klassen,

5 löjtnanter af första klassen, deraf en adjutant hos militärbefälhafvaren,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

4 styckjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

4 sergeanter af andra klassen,

22 förstekon staplar,

22 andrekonstaplar,

22 vicekonstaplar,

4 officersvolontärer,

67 öfriga volontärer och

5 trumpetare.

• jr}. , ;.j •'.••• r ' i i \

d) Positions artilleriregementet :

Staben.

1 öfverste och chef, *

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer, t .?.*** •’

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör, . (

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sjukvårdsandrekonstaplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

2 handtverksandrekonstaplar,

2 handtverksvicekonstaplar,

2 handtverksartillerister,

2 hofslagareandrekonstaplar,

2 hofslagarevicekonstaplar,

2 hofslagareartillerister och 1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

6 kaptener af första klassen,

5 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

5 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

12 styckjunkare,

12 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

30 förstekonstaplar,

30 andrekonstaplar,

30 vicekonstaplar,

14 officersvolontärer,

72 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

3 musiksergeanter af andra klassen och 6 trumpetare.

e) Landifästningsartilleriregenientet:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

14 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N'o 2.

‘ f i ■ i1'3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regeinentsadjutant),

2 regementspastorer,

2 auditör©*,' ■ • i

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare, . > 1

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

3 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sjukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

3 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister och

2 musik8tvckjunkare.

. ;■ '

V ' Kompanistaten.

. i: i ?•? «'. ) •!*• >*/> 1‘ t? j

,.,.10 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

20 styckjunkare,

20 sergeanter af första klassen,

20 sergeanter af andra klassen,

50 förstekonstaplar,

50 andrekonstaplar,

50 vicekonstaplar,

16 officersvolontärer,

130 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och 10 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Första Svea, Första Göta, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen skola vid slutligt genomförd härordning finnas '440, vid Wendes artilleriregemente 584, vid Gotlands artillericorps 85 och vid positionsartilleriregementet 60 kronan tillhöriga stamhästar.

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 2.

*

Beträffande artilleriets tygstater:

6:o) att Riksdagen måtte besluta, att vid artilleriets tygstater skall vid slutligt genomförd härordning finnas följande, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

litfi.»

1 tygingeniör,

13 tygförvaltare,

10 tygunderofficerare,

7 besigtningsrustmästare,

14 tygskrifvare och 87 tyghandtverkare.

/*■ Lhcritjv t f. f ' crjblftai""' ■*?' 3

Beträffande ingeniörtruppernas organisation:

1 4 t\ i' i "tf ii 4" *.)" 4 i# t»i • • .1 i

7:o) att Riksdagen måtte bifalla : att Svea och Göta ingeniörbataljoners ingeniöroch parkkompanier ombildas till två fältingeniörrege-y menten;

att eu fältte legrafcorps upprättas, och att i densamma skall ingå Svea ingeniörbataljons fälttelegrafkompani; och *| u j'„

att tre fästningsingeniörcorpser upprättas, en afsedd för Karlskrona, en för Vaxholms och Oscar Fredriksborgs och en för Bodens fästning; samt 8:o) att Riksdagen måtte besluta:

(fals att vid ^Fortifikationen med fasta aflöningsförmåner anstälda officerare och underofficerare med vederlikar samtbetjente skola vid slutligt genomförd härordning utgöras af nedan upptagna personal, nemligen:

3 öfverstar,

3 öfverstelöjtnanter,

10 majorer,

34 kaptener af första klassen, 18 kaptener af andra klassen,

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

42 löjtnanter af första klassen,

22 löjtnanter af andra klassen,

32 underlöjtnanter,

50 fanjunkare,

40 sergeanter af första klassen,

40 sergeanter af andra klassen,

5 regementspastorer,

1 sekreterare,

5 auditörer,

3 regementsläkare,

6 bataljonsläkare,

2 bataljonsveterinärer,

I fortifikationskassör och redogörare,

10 fortifikationskassörer och förrådsförvaltare,

II verkmästare,

15 tyghandtverkare,

6 gevärshandtverkare,

3 musikfanjunkare,

11 musiksergeanter af första klassen,

12 musiksergeanter af andra klassen,

1 förste vaktmästare och 3 förrådsvaktmästare;

dels att hvart och ett af nedan uppräknade ingeniörtruppförband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under densamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anställa manskapspersonal, nemligen:

' ' j ' <•*; «■■'»<-« ’S ■ , • •' * ■ • :\i

a) Svea och Göta ingeniöregementen:

18 distinktionskorpraler, deraf 3 minör- eller handt,verksdistinktionskorpraler,

42 korpraler, deraf 6 minör- eller handtverks-, 2 sjukvårds-, 2 gevärshandtverkare- och 2 hofslagarekorpraler,

45 vicekorpraler, deraf 9 minör- eller handtverks-, 2 sjukvårds-, 2 gevärshandtverkare- och 2 hofslagarevicekorpraler, ; i - •

*

*! *:'f it-! i •' t‘ • -, i /f

1»!'>•?>■ t - J

iiinioi, i:;{h,.}

: •»- i .it:;f-

Kotteri. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

2 sjukvård ssoldater,

2 gevärshandtverkaresoldater, 18 officersvolontärer,

120 öfriga volontärer och 9 trumpetare.

b) Fälttelegrafeorpsen :

13 distinktionskorpraler, deraf 1 handtverksdistinktionskorpral,

28 korpraler, deraf 5 handtverks-, 2 sjukvårdsoch 1 hofslagarekorpral,

29 vicekorpraler, deraf 6 handtverks-, 2 sjukvårds- och 1 hofslagarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

1 hofslagaresoldat,

76 volontärer och

5 trumpetare.

I

c) Ingeniör c‘orpserna i Karlskrona och. å Vaxholm och Oscar Fredriksborg :

6 distinktionskorpraler, deraf 2 minör- eller handtverk sdistinktionskorpraler,

13 korpraler, deraf 4 minör- eller handtverksoch 1 sjukvårdskorpral,

12 vicekorpraler, deraf 4 minör- eller handtverksvicekorpraler,

1 sjukvårdssoldat,

1 gevärshandtverkaresoldat,

40 volontärer och 4 trumpetare.

d) Ingeniörcorpsen i Boden:

12 distinktionskorpraler, deraf 4 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

Bill. till Riksd. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

25 korpraler, deraf 8 minör- eller handtverksoch 1 sjukvårdskorpral,

26 vicekorpraler, deraf 8 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds- och 1 gevärshandtverkarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

80 volontärer och 8 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Svea och Göta ingeniörregementen skola vid slutligt genomförd härordning finnas 54, vid fälttelegrafcorpsen 25 och vid ingeniörcorpsen i Boden 10 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande träng- och sjukvårdstruppernas organisation:

9:o) att Riksdagen måtte bifalla, att två nya trängcorpser upprättas; samt

10:o) att Riksdagen måtte besluta dels att hvar och en af härens sex trängcorpser skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af följande, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 batalj onsveterinär,

1 hofslagarekorpral,

1 hofslagarevicekorpral,

1 hofslagaresoldat,

1 gevärshandtverkaresoldat,

4 handtverkare,

1 musiksergeant af första klassen och 1 musiksergeant af andra klassen.

Kout/l Majds Nåd. Proposition Nio 2.

19 Kompanistaten.

4 kaptener af första klassen,

1 kapten af andra klassen,

4 löjtnanter af första klassen,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

6 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

9 sergeanter af andra klassen,

12 distinktionskorpraler,

24 korpraler,

24 vicekorpraler,

2 officersvolontärer,

30 öfriga volontärer och 6 trumpetare;

dels att vid hvarje trängcorps skola vid slutligt genomförd härordning finnas 72 kronan tillhöriga stamhästar.

Jt.';(^C 11 '.U* ’ . . '».K-.

Beträffande generalitetsstaten:

11 :o) att Riksdagen matte bifalla, att ä generalitetsstaten uppföras med fasta aflöningsförmåner inspektören för kavalleriet samt sex fördelningsläkare.

Beträffande tränginspektionen:

12:o) att Riksdagen matte bifalla, att en inspektör för trängen uppföres. med fasta aflöningsförmåner å ordinarie stat.

Beträffande generalstaben:

13:o) att Riksdagen mätte bifalla, att generalstabens personal ökas med följande fästa officersbeställningar, nemligen: 1 öfverste, 2 majorer, 4 kaptener af första klassen och 2 löjtnanter af första klassen.

20 KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Beträffande kommendantsstaten:

14:o) att Riksdagen måtte bifalla, att ett kommendantskap upprättas i Boden.

Beträffande intendenturcorpsen:

15:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att följande nya beställningar tillkomma vid intendenturcorpsen, nemligen: 1 öfverfältintendents-, 1 fältintendents- af första graden, 1 fältintendents- af andra graden, 8 intendents- af första klassen, 3 intendents- af andra klassen, 24 underintendents- och 23 förvaltarebeställningar; samt

att nuvarande extra intendentsbefattningar och 19 vaktmästarebeställningar indragas.

Beträffande fältläkarecorpsen och veterinärstaten:

16:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att antalet fältläkarestipendiater ökas från 47 till 60, deraf 20 af första och 40 af andra klassen; samt

att antalet fältveterinärstipendiater ökas från 5 till 8.

Beträffande ridskolan:

17:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för ridskolan uppföres med fasta aflöningsförmåner å staten för ridskolan.

Beträffande infanteriskjutskolan:

18:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för infanteriskjutskolan uppföres med fasta aflöningsförmåner å staten för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Beträffande remonteringsstyrelsen:

19:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för remonteringsstyrelsen uppföres med fasta aflöningsförmåner å ordinarie stat.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

21 Beträffande öfvargången till den nya härordningen:

20:o) att Riksdagen måtte besluta, att den nya härordningen, sådan den här blifvit föreslagen, skall vara genomförd under tolf år, räknade från och med år 1902;

21:o) att Riksdagen måtte bifalla, att under åren 1902, 1903, 1904, 1905, 1906 och 1907 den nuvarande nummerstyrkan vid indelta infanteriet och kavalleriet genom indragning, i den ordning Kongl. Maj:t pröfvar lämpligt, minskas sålunda:

a) vid hvart och ett af Lifregementet till fot, Första lifgrenadierregementet, Andra lifgrenadierregementet, Vestgöta regemente, Uplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings regemente, Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente, Kalmar regemente, Vermlands regemente, Norra skånska infanteriregementet och Södra skånska infanteriregementet till 520 nummer;

b) vid Smålands g renadier corps till 260 nummer;

c) vid Vestgötadals regemente till 490 nummer;

d) vid Norrbottens regemente till 300 nummer;

e) vid Vesterbottens regemente till 375 nummer;

f) vid Jemtlands fältjägareregemente till 480 nummer; och

g) vid hvart och ett af Lifregementets dragoner, Eif regementets husarer och Smålands husarregemente till 350 nummer;

22:o) att Riksdagen måtte besluta, att den rusthållarne vid de indelta kavalleriregementena åliggande skyldighet att hålla häst skall i mån af de nuvarande rusthållshästarnes afgång upphöra från och med år 1902;

23:o) att Riksdagen måtte besluta, att från och med år 1908 indelningsverket i sin helhet skall, så fort ske kan, upphöra; samt

22 Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

24:o) att Riksdagen måtte besluta, att likaledes från och med år 1908 frälserusttjensten och presterskapets åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmål skola upphöra.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Jesper C-kusebjörn.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

23 Protokoll öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för landtförsvarsdepartementet statsrådet Crusebjörn föredrog: chefens för generalstaben under den 13 november 1900 afgifna underdåniga förslag till ny härordning jemte dertill hörande öfvergångsförslag;

de genom nådiga brefvet den 8 september 1900 för granskning af förslaget till ny härordning förordnade sakkunniges underdåniga yttrande, afgifvet vid granskningsarbetets afsilande den 31 oktober 1900;

arméförvaltningens å civila departementet den 11 december, å intendentsdepartementet likaledes den 11 december, å fortifikationsdepartementet den 12 december och å artilleridepartementet den 20 december samt medicinalstyrelsens den 19 december allt år 1900 öfver förslaget till ny härordning afgifna underdåniga utlåtanden.

Efter skedd föredragning och med erinran derom, att Kongl. Maj:t, genom nådigt beslut den 13 november 1900, täckts infordra Högsta Domstolens utlåtande öfver vissa delar af det i samband med uppgörandet af förslag till ny härordning utarbetade förslaget till ny vämpligtslag, yttrade föredragande departementschefen:

24 Kongl. JVåd. Proposition N:o 2.

I det lifliga medvetandet och den derpå grundade fasta öfvertygelsen, att vårt lands försvarskraft, så framt det med densamma afsedda ändamålet skall kunna fyllas, är i behof att väsentligen stärkas särskildt genom en mera utsträckt tillämpning af den allmänna värnpligten, samt att tidpunkten härför, med hänsyn till den utveckling, som krigsväsendet i andra länder erhållit, och öfriga på vårt försvar inverkande förhållanden, icke vidare kan eller får undanskjutas, gaf jag den 6 sistlidne juli chefen för generalstaben i uppdrag att inom generalstaben låta utarbeta och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till ny härordning, och skulle detsamma fotas på följande af mig angifna allmänna grunder:

»I. Beträffande den blifvande härordningen.

Iso. Alla till krigstjenst dugliga, värnpligtig^ af samma årsklass öfvas under lika lång tid.

2:o. Öfningstiden bestämmes till sammanlagdt 365 dagar. Vid infanteriet bör den första öfningen (rekrytöfningen) börja under första värnpligtsåret i senare hälften af oktober eller förra hälften af november månad på dag, som Konungen bestämmer, och fortgå 245 dagar (35 veckor) samt således sluta på andra värnpligtsåret under senare hälften af juni eller förra hälften af juli månad. Tredje året skola de värnpligtige undergå regements-(repetitions-)öfning under 35 dagar (5 veckor) med början oi senare hälften af augusti månad på dag, som Konungen bestämmer. A motsvarande tid under fjerde och femte värnpligtsåren skola repetitionsöfningar af samma varaktighet ega rum. Nionde året öfvas de värnpligtige (2. uppbådets första årsklass) i 15 dagar under juni eller oktober månad.

Vid de öfriga vapenslagen fördelas öfningstiden på en första öfning samt repetitionsöfningar efter vapenslagens olika behof.

3:o. Härens sammansättning och indelning bestämmes så, att fälthären kommer att utgöras af sex fullständiga, likformigt sammansatta arméfördelningar och en kavallerifördelning, att fästningarna erhålla nödiga besättningstrupper, som i regeln böra vara förlagda derstädes redan under fred, samt att erforderligt antal reservtrupper (ur 2. uppbådet) och landstormstrupper kunna bildas.

Artilleriet och ingeniörtrupperna förstärkas enligt i senaste krig vunnen erfarenhet.

4:o. ökningen af harens fast anstälda befälskader begränsas till minsta möjliga omfång. Åtgärder vidtagas för erhållande af reservbefäl (värnpligtigt befäl) i nödigt antal.

25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

För att kunna rekrytera befälet och gifva specialvapnen nödig stadga antages vid hvarje truppförband ett visst antal fast anstälde menige (volontärer).

5:o. De värnpligtiges aflöning uppföres med 10 öre per dag.

II. Angående öfvergång från den nuvarande till den nya härordningen.

l:o. öfvergångstiden bestämmes till tolf år, indelade i två perioder, hvardera om sex år.

2:o. öfvergången bör ske enligt följande grunder:

A) Under första perioden.

а) öfningstiden för de värnpligtige utsträckes så långt detta utan vinterförläggning af dem kan ske, eller till något mer än halfva den tid härordningsförslaget förutsätter; och fördelas öfningstiden vid infanteriet i eu första öfning af 112 dagars (16 veckors) varaktighet under första värnpligtsåret, med början under förra hälften af maj månad på dag, som Konungen bestämmer, samt två repetitionsöfningar under andra och fjerde åren, hvardera af 35 dagars (5 veckors) varaktighet, med början i senare hälften af augusti månad på dag, som Konungen bestämmer. De värnpligtige, som inskrifvas under denna period, skola under nionde året öfvas i 15 dagar under juni eller oktober månad.

Vid de öfriga vapenslagen fördelas öfningstiden i en första öfning och repetitionsöfningar efter vapenslagens olika behof.

б) Härens indelning och sammansättning i öfverensstämmelse med härordningsförslaget genomföres så långt möjligt är.

c) Befälskadern vid infanteriet, kavalleriet, fältartilleriet, fältingeniörtrupperna och trängen bringas i regeln till öfverensstämmelse med härordningsförslaget. Fästningsartilleriets utveckling rättas efter fästningsarbetenas fortgång. Fästningsingeniörtruppernas halfva befälskader bör vara uppsatt vid periodens slut.

d) Stammanskapets numerär vid de större infanteriregementena (med en stamnuinerär af 1,000 man) minskas med omkring 30. procent; vid öfriga infanteriregementen sker detta endast i den utsträckning, att manskapet ej kommer att till antalet understiga personalen vid nyssnämnda regementen.

Vid de öfriga vapenslagen minskas den fast anstälda personalen endast i den mån värnpligtige i följd af den utsträckta öfningen anses kunna vid mobilisering ersätta stammanskap.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

26 Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2.

Ifrågavarande indragning af fast anstäld personal afser i första rummet det indelta manskapet.

B) Under andra perioden.

a) öfningstiden för de värnpligtige utsträckes till öfverensstämmelse med härordningsförslagets bestämmelser i detta hänseende.

b) Härens indelning och sammansättning bringas till full öfverensstämmelse med härordningsförslaget.

c) Härens befälskader fullständigas äfvenledes i öfverensstämmelse med härordningsförslaget.

d) Stammanskapets numerär nedbringas till hvad härordningsförslaget förutsätter. Särskilda åtgärder vidtagas för påskyndande af indelta personalens afgång.

3:o. De värnpligtiges aflöning uppföres med 10 öre per dag.»

I sammanhang härmed framhöll jag min afsigt vara att, under fortgången af arbetet för afgifvande af det nya härordningsförslaget, meddela närmare bestämmelser i afseende på tillämpningen i särskilda fall af ofvan anförda allmänna grunder.

Derjemte anmodade jag chefen för generalstaben, att vid utarbetandet af förslag till erforderliga ändringar i värnpligtslagen hänsyn måtte tagas till vissa af chefen för sjöförsvarsdepartementet uttryckta, chefen för flottans stab meddelade önskningsmål, om hvilka chefen för generalstaben genom skrifvelse från chefen för sjöförsvarsdepartementet den 6 sistlidne juli, erhöll kännedom. För ändamålet skulle tagas i öfvervägande, huruvida icke

dels hvarje sjömanshus för sig borde bilda ett särskildt rullföringsområde med sjömanshusombudsmannen som befälhafvare och sjömanshusen sammanföras gruppvis under en sjöofficer som områdesbefälhafvare i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad i Norge vore fallet;

dels bestämmelserna i § 43 mom. 2 af nämnda lag rörande utrikes sjöresa såsom laga förfall borde väsentligen skärpas;

dels å sjömanshus inskrifne beväringsmän borde åläggas skyldighet att, såväl då de ej vore mönstrade å fartyg, uppgifva sin adress till det sjömanshus de tillhörde, som ock undergå mönstring vid sjömanshuset hvarje år, då de ej varit å fartyg inmönstrade;

dels landstormen, för att vid befaradt krigsutbrott kunna användas till . lokalt kustförsvar, borde kunna uppkallas till hemortens försvar redan vid mobilisering;

dels i lagen” borde under särskilda föreskrifter intagas en bestämmelse derom, att lots- och fyrinrättningarnes personal, med undantag af

27 Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2.

vaktare vid smärre ledfyrar, skulle i fråga om bestämmelserna i lagen likställas med stamanstälde vid flottan med skyldighet att, då rikets försvar sådant kräfde, i den ordning Konungen bestämde, tjenstgöra såsom icke stridande vid flottan samt under fredstid undergå derför erforderlig utbildning; .

dels ock tilläfventyrs andra nu ej ifrågasatta ändringar inlagen kunde

.anses nödiga eller önskvärda.

I skrifvelse den 7 sistlidne september anmälde chefen för generalstaben till mig, att arbetet inom generalstaben med uppgörandet af förslaget till ny härordning hade så långt fortskridit, att detsamma var till sitt hufvudsakliga innehåll affattadt, ehuru icke slutligt redigera^, samt anhöll i sammanhang dermed, att jag måtte utverka nådig befallning, att armefördelningscheferna, truppslagsinspektörerna, departementscheferna i arméförvaltningen, militärbefälhafvaren på Gotland och öfverfältläkaren skulle få sammanträda i hufvudstaden för att med honom öfverlägga om förslagets särskilda bestämmelser.

Uppå min föredragning fann Kongl. Maj:t med anledning häraf, genom nådigt bref den 8 september 1900, godt förordna:

att inspektören för trängen, generalen grefve M. W. Hamilton, generalkrigskommissarien, doktor A. T. N. Sjöberg, chefen för fortifikationen, generalmajoren IL Elliot, chefen för första arméfördelningen, generalmajoren G. A. Bråkenhiehn, chefen för andra arméfördelningen, generalmajoren C. B. Munck, chefen för fjerde arméfördelningen, generalmajoren H. Gadd, chefen för tredje arméfördelningen, generalmajoren friherre C. W. Ericson, generalintendenten, generalmajoren B. V. T. Berg, Hans Kongl. Höghet Hertigen af Vester götland, inspektör för kavalleriet, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, generalmajoren grefve J. B. Hamilton, chefen för femte arméfördelningen, generalmajoren friherre L. W. Stjernstedt, chefen för sjette arméfördelningen, generalmajoren C. A. C. Warberg, militärbefälhafvaren på Gotland, öfversten J. G. Björlin samt öfverfältläkaren, doktor G. J. A. Dunér skulle den 1 oktober 1900 sammanträda i Stockholm för att, innan förslaget i underdånighet öfverlemnades, granska och med chefen för generalstaben öfverlägga om dess särskilda bestämmelser;

att förhandlingarna dervid skulle ledas af generalen, grefve M. W.

Hamilton4,

att, i händelse vid afslutandet af öfverläggningarna, skiljaktiga meningar i ett eller annat afseende komme att yppas, dylik skiljaktighet skulle jemte förslaget till Eders Kongl- Maj:t ingifvas; samt

28 Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition No 2.

att vid granskningsarbetet, så vidt det anginge värnpligtslagen, skulle deltaga jemväl de personer, som Kongl. Maj:t kunde vara sinnad förordna att granska ett inom flottans stab uppgjordt organisationsförslag.

Genom nådigt bref den 5 oktober 1900 fann Kongl. Maj:t, efter derom af chefen för generalstaben'' gjord underdånig hemställan, godt förordna t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, revisionssekreteraren K. H. L. Hammarskjöld att deltaga i granskningen af» förslaget till ny härordning, i hvad det anginge ändringar i nu gällande värnpligtslag.

Granskningen af härordningsförslaget afslutades med oktober månads utgång. Uti den underdåniga anmälan, som ofvannämnda genom nådiga brefvet den 8 september 1900 förordnade personer afgåfvo efter fullgjordt uppdrag, anförde dessa följande: »Vi få i underdånighet härmed anmäla,

att, under den gifna förutsättningen af 365 dagars fredstjenstgöring för de värnpligtige, vi finna förslaget, sådant det nu föreligger, tillfredsställande, och såsom vår mening uttala att detsamma, fullt genomfördt, kommer att högst väsentligt öka landets försvarskraft.»

Sedan chefen för generalstaben med anledning af under granskningsarbetet framstälda erinringar och ändringsförslag, låtit omarbeta förslaget uti af desamma betingade delar, har han detsamma den 13 november 1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat. 1 särskild underdånig skrifvelse har han dervid fogat de två skiljaktiga meningar, som afgifvits vid granskningsarbetets afslutande, den ena af generalmajorerna Gadd, friherre Stjernstedt och Warberg, den andra af öfverfältläkaren Dunér. Då den senare meningen berör blott en enskildhet uti förslaget, nemligen frågan om fördelningsläkares aflöningsförmåner, torde den uti detta sammanhang icke behöfva återgifvas. Då åter den förra meningen har afseende på en af hufvudpunkterna i det nya härordningsförslaget, synes den redan nu böra anföras. Den är af följande lydelse: »Undertecknade (Gadd, Stjernstedt

och Warberg), hvilka ansett det önskvärdt att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1875 och 1891 års härordningsförslag, tjenstgöringstiden för de värnpligtige blifvit bestämd till en första utbildningstid af ungefär 10x/2 månader, deruti inbegripen regementsöfning, tvenne repetitionsöfningar, hvardera om 35 dagar, samt en 15 dagars öfning för 9:de klassen, men som hålla före, att ett härordningsförslag med en sammanlagd utbildningstid af endast 365 dagar dock kan anses tillfredsställande och fullt genomfördt kommer att högst väsentligt öka landets försvarskraft, hysa mot nu föreliggande förslag afvikande mening i så måtto, att vi af militära skäl, i|främsta rummet soldatens mera fältmessiga utbildning på ett tidigare

29 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nx> 2.

stadium af hans tjenstetid, anse, att första repetitions-(regements-)öfningen vid fotfolket, position sartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingeniörtrupperna och trängen bör ega rum under andra året, eller samma år rekrytskolan slutar.»

Slutligen har, såsom jag redan haft tillfälle att meddela, armeförvaltningen och medicinalstyrelsen afgifvit underdåniga utlåtanden öfver .förslaget till ny härordning, till hvilket jag anhåller att nu få öfvergå, dervid begynnande med en framställning rörande de allmänna grunder, på hvilka detsamma blifvit utarbetad!

I. Allmänna grunder.

Fyra årtionden hafva förflutit, sedan uti större omfattning än tillförene under det senaste århundradet arbetet på stärkandet eller ombildningen af vårt härväsende tog sin början. De på 1860- och 1870-talen gjorda försöken att på indelningsverkets grund förbättra eller stärka våra stridskrafter visade sig emellertid fruktlösa. Ej heller ledde det förslag till ny härordning, som Kongl. Maj:t framlade år 1875, och hvilket var fotadt på den allmänna värnpligtens tillämpning och uppgjordt under förutsättningen af indelningsvei’kets upphörande, till något resultat. Derefter sökte man genom 1878 och 1883 års härordningsförslag organisera hären på grundvalen af systemet »stam och beväring», stamtruppen dock bestående allenast af omedelbart för statens räkning värfvadt. manskap, och under vilkor af rust- och roteringsbördomas afskrifning. Ej heller dessa förslag lyckades tillvinna sig Riksdagens bifall. År 1885 enades dock regering och riksdag om en utsträckning af den allmänna värnpligten, och i sammanhang dermed antogs en värnpligtslag, som trädde i kraft med år 1887. Enligt densamma var hvarje svensk man värnpligtig från och med det år, under hvilket han fyllde 21 år, till och med det, under hvilket han fyllde 32 år. De värnpligtiges utbildning i fredstid utsträcktes från 30 till 42 dagar. I samband med värnpligtslagens antagande beslöts, att 30 procent af grundskatterna skulle afskrifvas, samt att rust- och rotehållarne skulle erhålla en kontant lindring, uppgående till 30 procent af rustningens och roteringens beräknade värde.

Den lfi mars 1891 afgaf den s. k. generalskomitén ett förslag till ny härordning, byggdt på den allmänna värnpligtens grund. Detta blef emellertid icke föremål för någon Kongl. Maj:ts proposition, utan i stället framlades vid 1892 års lagtima riksdag förslag till vissa förbättringar uti armé-

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

organisationen, hvilket då icke vann Riksdagens bifall, tnen som, yttermera utveckladt, blef antaget vid samma års urtima riksdag. Sistnämnda riksdagsbeslut medförde följande hufvudsakliga arméorganisatoriska förbättringar.

Den allmänna värnpligten utsträcktes, tjenstetiden till och med det fyrationde lefnadsåret med 12 år i beväringen och 8 år i landstormen, och utbildningstiden till 90 dagar. Infanteriets organisation i fråga om regementenas stamstyrka gjordes i möjligaste mån likformig och de norrländska infantericorpserna (bataljonerna) ökades till regementen. Större delen af det indelta kavalleriet, nemligen Skånska husar- och dragonregementena samt dåvarande Jemtlands hästjägarecorps (nu Norrlands dragonregemente) förändrades till värfvad trupp, och nämnda corps ökades från 2 till 5 sqvadroner. Antalet fältartilleriregementen fördubblades (från 3 till 6); likaså antalet trängbataljoner (från 2 till 4); hvarjemte en själfständig intendenturcorps organiserades. I samband härmed indelades stridskrafterna å fastlandet uti af alla tre hufvudvapenslagen bestående organiska truppförband, arméfördelningar.

Grundskatterna skulle fullständigt afskrifvas, och motsvarande lindring komma rust- och rotehållarne till del.

Genom 1892 års förbättrade härordning, eller rättare sagdt genom de värnpligtiges ökade tjenstgöring i fredstid, blef det möjligt att ställa sig på en rationell grund i fråga om ordnandet af de värnpligtiges rekrytutbildning. Förutom nyss angifna förstärkningar uti försvarsorganisationen medförde 1892 års förbättrade härordning afsevärda fördelar med hänsyn till arméns mobilisering. Derjemte angaf densamma den väg, på hvilken härordningsfrågan slutligt borde lösas, nemligen medelst en väsentlig utsträckning af de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid, och ur denna synpunkt är beslutet vid 1892 års urtima riksdag att betrakta såsom ett förberedande steg till en ny härordning.

Inseende nödvändigheten däraf, att Sveriges försvarskraft till lands måste stärkas i högst väsentlig grad, för att vårt freds- och på samma gång frihetsälskande folk må med tillförsigt kunna lita till densamma i farans stund, vidtog jag, sedan jag såsom landtförsvarets målsman inträdt uti Kongl. Maj:ts råd, så fort omständigheterna medgåfvo, förberedande arbeten och undersökningar uti den vigtiga frågan, och resultatet af dessa utmynnade uti det redan omnämnda uppdraget till chefen för general-

31 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

staben att på vissa af mig angifna, allmänna grunder låta utarbeta ett förslag till ny härordning.

Det oafvisliga behofvet af en ny härordning, eller i allmänhet af en genomgripande omdaning af vårt härväsende, har yttermera bekräftats af den försöksmobilisering, som, jemlikt Kongl. Maj:ts på Riksdagens medverkan grundade beslut, blifvit utförd under sistförflutna sommar. På samma gång som rapporterna rörande denna vigtiga förrättning jemte i samband dermed anordnade marsch-, skjut- och fälttjenstöfningar vitsorda, att Sverige uti sina värnpligtiga söner eger ett godt soldatmaterial, och att dessa öfver hufvud ådagalagt pligttrohet och villighet under ifrågavarande försök, framhålla de å andra sidan samstämmigt, att våra värnpligtiges militära utbildning lemnar alltför mycket öfrigt att önska, hvarför ock de mobiliserade truppförbanden hade långt ifrån erforderlig fasthet och sammanhållning. Närmare redogörelse för ofvanberörda rapporter torde icke uti detta sammanhang böra lemnas.

Chefen för generalstaben har med rätta framhållit, att hufvudgrunden i det föreliggande härordningsförslaget är den af mig meddelade föreskriften, att öfning stiden för de värnpligtig e skulle sammanlagdt utgöra 365 dagar, hvartill skulle kunna läggas den bestämmelsen, att alla till krigstjenst dugliga värnpligtige af en och samma årsklass skulle öfvas under lika läng tid.

För denna senare bestämmelse torde det icke vara behöfligt att anföra några särskilda bevekelsegrunder. Den föregående behandlingen af försvarsfrågan inom vårt land har otvetydigt gifvit vid handen, att med den uppfattning angående värnpligtens tillämpning, som råder bland svensk;! folket, det skulle vara en lönlös möda att framlägga ett förslag till värnpligtslag, som i en eller annan form stadgade olika lång sammanlagd utbildningstid för de värnpligtige.

Vid bestämmandet af de värnpligtiges öfnings- eller tjenstgöringstid i fredstid måste af helt naturliga skal utbildningskrafven vid härens talrikaste truppslag, infanteriet, vara måttgifvande. Dervid gäller det å ena sidan att bestämma så lång utbildningstid och en sådan fördelning af densamma, att det blifver möjligt att på krigsfot, d. v. s. uti den mobiliserade fältarmén, erhålla ett marsch-, manöver- och stridsdugligt infanteri, men å andra sidan att, i betraktande af de dryga kostnader, som i allt fall komma att vara förenade med försvarets ändamålsenliga ordnande, icke gå utöfver den tid, som oundgängligen kräfves, för att de värnpligtiges utbildning rättvisligen må kunna betecknas såsom tillfredsställande.

Hvad först angår tiden för de värnpligtiges vid infanteriet rekrytutbildning, hvilken uti de af mig meddelade allmänna grunderna bestämts

32 Kongl. Mapts Nåd. Proposition N:o 2.

skola fortgå uti en följd under 245 dagar (35 veckor eller 8 månader), instämmer jag till alla delar uti den utredning rörande dertill hörande spörsmål, som chefen för generalstaben gjort i det af honom afgifna förslaget till ny härordning. Uti denna utredning äro de fordringar närmare utvecklade, som en tidsenligt utbildad infanterirekryt måste fylla för att kunna insättas i fälthärens led, och af densamma torde med all önskvärd tydlighet framgå, att den uti nu gällande värnpligtslag för beväringsrekryten stadgade rekrytutbildningstiden, 68 dagar, är för sitt ändamål alldeles otillräcklig, äfvensom att den utbildning, som för närvarande kommer stamrekryten vid det indelta infanteriet till del, och som omfattar en tid af 5—6 månader, icke fyller måttet, utan att densamma kräfver ytterligare minst 2 månader för att rekrytens daning till soldat må blifva fullbordad, det vill med andra ord säga, att rekrytskolan vid infanteriet bär omfatta en tid af minst 8 månader.

Uti den skiljaktiga mening, som i samband med den af Kongl. Maj:t anbefallda granskning af det föreliggande härordningsförslaget afgifvits af de tre förutnämnda arméfördelningscheferna, och hvars ordalydelse redan blifvit återgifven, har framhållits önskvärdheten af, att de värnpligtiges första utbildningstid skulle utgöra ungefär 10 V2 månader, deruti inbegripen en regementsöfning, d. v. s. att sjelfva rekrytskolan skulle fortgå omkring 9V3 månader och sålunda i det närmaste motsvara den utbildning, som kommer rekryten vid fotgardesregementena till del, och som enligt nuvarande förhållanden kan anslås till 972 månader. I fråga härom torde dock icke böra förbises, att de värnpligtiga rekryterna, som tillhöra alla samhällsklasser och vid sitt inträde i tjenst hafva en ålder af 21—22 år, äro i jemförelse med de genom den nuvarande värfningen anskaffade rekryterna, hvilka merendels tagas ur samhällets lägre lager och derjemte i allmänhet börja sin tjenstgöring vid en tidigare ålder än den som är förutsatt för de värnpligtige, måste, med hänsyn till kroppskrafter, begåfning och förut förvärfvade allmänna insigter, anses vara vida mera mottagliga för den militära utbildningen och fördenskull kunna i regeln bättre tillgodogöra sig densamma. Tager man dessutom i betraktande den omständigheten, att rekryten vid fotgardesregementena måste efter omkring tre månaders tjenstgöring deltaga uti den allmänna garnisonstjensten och vaktgöringen i hufvudstaden, kan man med fullt skäl instämma med chefen för generalstaben, då han i slutet af sin utredning af frågan om tiden för infanteriets rekrytutbildning yttrar: »Men man torde äfven — vid ett samvetsgrant bedömande af de resultat, som man hittills vunnit i fråga om rekrytutbildningen vid svenska härens infanteri, och under förutsättning af en god och ändamålsenlig användning af tiden — kunna säga, att en tid af om-

33 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

kring 8 månader medgifver att uti tjenstens olika delar systematiskt och grundligt utbilda infanterirekryten, så att denne förmår att tillfredsställande fylla sin plats i fält: under marsch, bevakning och strid.»

Uti de allmänna grunder, på hvilka förslaget till ny härordning hufvudsakligen skulle fotas, är angifvet — och förslaget till ny vämpligtslag är i öfverensstämmelse dermed affattadt —, att under det tredje året skulle de värnpligtige vid infanteriet undergå reg ements-(repetitions-)öfning under 35 dagar (5 veckor), att repetitionsöfningar af samma varaktighet skulle ega rum under fjerde och femte värnpligtsåren, samt att de värnpligtige skulle under nionde året, sålunda de som tillhöra yngsta eller första årsklassen i beväringens andra uppbåd, öfvas under 15 dagar.

Nödvändigheten deraf, att under det för fälthären afsedda infanteriets repetitions-(regements-)öfningar — hvilka äro afsedda att, förutom den erforderliga uppfriskningen af den enskilda utbildningen med dertill hörande kunskaper och färdigheter, omfatta öfningar i kompani-, bataljons- och regementsförband samt större fälttjenstöfningar — tre årsklasser uti beväringens första uppbåd årligen och samtidigt äro inkallade till tjenstgöring, synes mig vara till fullo ådagalagd af chefen för genei’alstaben. Det måste nemligen betecknas såsom en oeftergiflig fordran, att de för fälthären afsedda infanteriregementena under ifrågavarande ötningar komma att indelas och utbildas i det antal truppförband, som motsvarar krigsindelningen, d. v. s. uti 3 bataljoner och 12 kompanier, och detta låter sig icke göra, om repetitions-(regements-)öfningarna äro inskränkta till allenast två. Vid denna fordran kan icke nog afseende fästas, alldenstund en annan indelning under ifrågavarande öfningar än den mot fältförhållandena svarande icke medgifver ett följdrigtigt utbildningssystem.

Men, såsom chefen för generalstaben framhåller, tre repetitions- (regements-)öfningar uti beväringens första uppbåd för de värnpligtige, som tilldelats infanteriet, hafva uti ett annat afseende en synnerligen stor betydelse, nemligen med hänsyn till de mobiliserade infanteritrupp förbandens fasthet, sammanhållning och f idt duglighet, en betydelse, som fullt ut kan inäta sig med den nyss framhållna. För att mobilisera fälthärens infanteriregementen jemte depottrupper, måste så godt som alla till nämnda regementen delade, beväringens första uppbåd tillhörande värnpligtsklasser tagas i anspråk. Af dessa kräfver den egentliga fälthären i allmänhet minst sex klasser af till förfogande varande åtta, och allt efter förhållandena, d. v. s. i främsta rummet tidpunkten för mobiliseringen, komma ifrågavarande sex klasser att utgöras af den andra till och med den sjunde eller af den tredje till och med den åttonde. Ju längre tid som förflyter, sedan hvarje för fälthärens mobilisering afsedd klass var inkallad till tjenstgöring (repetitions-

Bih. till /likså. Prat. IIP) t. 1 Sand. / Afä. 2 Höft. 5

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

öfning), dess svagare och lösligare varder sammansättningen af det mobiliserade truppförbandet, ej blott uti det afseendet att den enskilde individens militära färdigheter och kunskaper allt mer gå tillbaka, utan ock derutinnan att truppförbanden såsom sadana förlora i sammanhållning och kraft. Då det emellertid är nödvändigt, att våra fältinfanteribataljoner äro verkligen krigsbrukbara, d. y. s. marsch-, manöver- och stridsdugliga, maste de årsklasser, som skola bilda desamma, hafva sin militära utbildning i någorlunda friskt minne. Kommer mobiliseringen af infanteriet att ske med .andra till och med sjunde klasserna, hafva för tredje och sjunde klasserna högst två, men för de öfriga fyra högst ett år gått till ända, sedan de senast voro inkallade till öfning. Skola åter fältinfanteriregementena sammansättas af tredje till och med åttonde klasserna, blifver förhållandet, särskilt hvad åttonde klassen angår, ogynsammare än enligt det förstnämnda mobiliseringsalternativet. Skärskådar man mobiliseringskrafven i och för sig och undersöker fordringarna på ett fältdugligt infanteri, framgår nödvändigheten af tre repetitions-(regements-)öfningar med den till första uppbådet hörande infanteribeväringen såsom en den allra vigtigaste angelägenhet.

I Norge är den till infanteriet hörande värnpligtige under loppet af sju värnpligtsår underkastad fyra repetitions-(regements-)öfningar, nemligen tre uti linien och eu uti landtvärnet. 1 Schweiz deltager hvarje värnpligtig vid nämnda truppslag i linien uti fyra å fem (underbefälet fem å sex) repetitionsöfningar. I Nederländerna äro efter den första tjenst göringstiden (lagenligt bestämd till ett ar, hvaraf dock vid infanteriet hittills endast åtta månader tagits i .anspråk) de fyra yngsta värnpligtsklasserna skyldiga att undergå repetitionsöfningar. I Tyskland, som har en tvåårig •första tjenstgöring vid infanteriet, kan liniens reserv, omfattande fyra af liniens sju årsklasser, inkallas till tva. repetitionsöfningar, och kunna således fyra årsklasser af linien samtidigt vara inne i tjenstgöring. Af nu meddelade uppgifter torde framgå, att man inom dessa,, på olika system grundade härordningar tillmäter repetitionsöfningarna en synnerligen stor betydelse, och att man uti den mobiliserade fälthären icke vill låta några, årsklasser ing-å, som under flera år icke varit inkallade i tjenstgöring.

I de af mig meddelade allmänna grunderna för utarbetandet af förslaget till ny härordning har jag efter moget öfvervägande angifvit, att vid infanteriet tredje, fjerde och femte värnpligtsklasserna skulle vara skyldiga att undergå repetitions-(regements-)öfningar. Mot en sådan fördelning af ifrågavarande öfningai- hafva, såsom redan framhållits, de tre förutnämnda arméfördelningscheferna uttalat sin afvikande mening i så måtto, att de af militära skål, i främsta rummet soldatens mera fältmässiga ut-

35 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bildning på ett tidigare stadium af hans tjenstetid, gjort gällande, att första repetitions-(regements-)öfningen vid infanteriet och närmast dermed jemförliga truppslag borde ega rum redan under andra året, eller samma år som rekrytskolan afslutades. Utan att vilja bestrida, att vissa fördelar kunna vara förenade med en sådan anordning, håller jag dock före, att just derigenom att vid de för fälthären afsedda infanteriregementena tre på hvarandra följande värnpligtsklasser samtidigt äro inkallade till repetition (regements-)öfningar, förlänas eu betydande styrka och fasthet åt nämnda truppförbands organisation. Ifrågavarande tre värnpligtsklasser utgöra, så att säga, en stam af v ärnp ligt ssol dat er, hvilken gifver sitt stöd åt och vid sig binder äldre och yngre årsklasser. Då jag således för min del icke kan anse, att det förslag till repetitions-(regements-)öfningarnas fördelning, hvilket funnit sitt uttryck i nyss berörda skiljaktiga mening, innebär, i jemförelse med den uti förslaget till värnpligtslag upptagna och af mig förordade anordningen af nu på tal varande mycket vigtiga öfningar, någon ökad fasthet eller styrka i fråga om de mobiliserade fältinfanteritruppförbandens sammansättning, men då å andra sidan det helt visst skulle vara förenadt med olägenheter, att den omkring den 1 juli hem!Orlofvade värnpligtsrekryten skulle åter efter ungefär 7 veckors uppehåll inträda i tjenstgöring, har jag icke funnit skäl att ändra den åsigt, som jag i förevarande afseende hyste vid affattandet af meranämnda allmänna grunder.

Det torde icke vara behöfligt att särskilt framhålla, att det uti härordningsförslaget upptagna antalet repetitions-(regements-)öfningar vid infanteriet uti beväringens första uppbåd är, i lika grad som den föreslagna rekrytutbildningstiden, eu af den nu utarbetade härordningens grundvalar. Det är emellertid äfven af framstående betydelse, att åt hvarje sådan öfning tillmätes tillräcklig tid, så att man hinner att grundligt genomgå de olika utbildningsgrenarna och dana truppförbanden till brukbara och smidiga verktyg i befälhafvarens händer. Att den nu till regementsmöte anslagna tiden, 22 dagar, är alldeles otillräcklig, derom kan endast eu mening råda. På grund af den dervid rådande brådskan måste noggranheten och grundligheten vid utbildningens bedrifvande eftersättas. Häraf lida särskilt skjutöfningarna, för hvilkas fruktbringande resultat tid och grundlighet spela eu större roll än antalet afskjutna skott. Det är synnerligast med hänsyn till nödvändigheten att bereda eu väsentligen ökad tid åt dessa öfningar äfvensom åt bevaknings- och stridsöfningarna samt att på utbildningsprogrammet upptaga årliga fälttjenstöfningar med två eller flera truppslag, som jag meddelat den anvisningen, att härordningsförslaget skulle utarbetas under den förutsättningen eller på den

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

grunden, att hvarje repetitions-(regements-)öfning vid infanteriet uti bevä,ringens första uppbåd, skulle omfatta en tid af 35 dagar.

För de värnpligtige, som tilldelas infanteriet och vissa andra truppslag, har föreslagits en repetition^fuling om 15 dagar under nionde värnpligtsåret eller med den yngsta årsklassen uti beväringens andra uppbåd. Utan denna öfning skulle det knappast vara möjligt för oss att kunna uppsätta reservtrupper. Sådana trupper äro dock af synnerlig vigt att kunna mobilisera, alldenstund de hafva till ändamål att, når förhållandena så kräfva, ytterligare taga landets försvarskraft i anspråk, samt särskild! att stärka besättningarna å fästningar eller i befästa orter, att trygga utanför de egentliga krigsskådeplatserna belägna landsdelar, som äro utsatta för anfall af mindre fientliga styrkor eller fiendens sekundära operationer, att skydda fälthärens förbindelser eller etapplinier, der dessa äro så belägna att de hotas eller eljest skulle kunna afbrytas af fienden in. in. d. Genom att reservtrupperna fylla dessa uppgifter blifver det möjligt för fälthären att på den punkt eller de punkter, der kampen gäller afgörande^ sammanhålla sina krafter. Att derstädes uppträda med samlad styrka är ett af de vigtigaste vilkoren för framgången i krig. Dertill kommer, att enligt erfarenheten afgången särskilt af infanteri är mycket stor i nutida krig, hvarför man för att fylla luckorna i härens led måste snart nog uppbåda äldre årsklasser. Ur nu antydda synpunkter är en repetitionsöfning under nionde värnpligtsåret i hög grad af behofvet påkallad, ja krafvet på den samma är oafvisligt, då man på en blifvande härordning måste ställa den fordran, att den medgifver att för fäderneslandets försvar taga i anspråk äldre värnpligtsklasser än de, som tillhöra beväringens första uppbåd. På tal om denna vigtiga angelägenhet bör man icke förbise, att man måste anlita andra uppbådet för att till erforderlig krigsstyrka uppbringa fästningstrupperna, d. v. s. det för fästningarna afsedda infanteriet, fästningsartilleriet och fästningsingeniörtrupperna. Ifrågavarande öfning under nionde värnpligtsåret är afsedd att hufvudsakligen blifva en repetitionskurs i skjutning samt att i öfrig! i någon mån uppfriska de värnpligtiges militära kunskaper och färdigheter. Det måste för öfrigt hafva en stor betydelse för försvaret, att de till en mera mogen ålder komna män, som nionde värnpligtsklassen omfattar, sättas i tillfälle att, äfven under en så jemförelsevis kort tid som 15 dagar, återknyta förbindelsen med sitt truppförband och att ånyo erhålla en omedelbar påminnelse om, att de företräda en väsentlig och värdefull del af landets hela försvarskraft.

Vid bestämmandet af de värnpligtiges utbildningstid till sammanlagdt 365 dagar vid infanteriet förbisåg jag ingalunda, att denna tid var

37 Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 2.

för kort, för att man enbart af värnpligtige skulle kunna sammansätta den vid kavalleriet, fältartilleriet och fältingeniörtrupperna erforderliga meniga personalen, utan måste i dessa truppslag ingå en fast anstalti styrka af menige (volontär) utöfver den,, som erfordrades för rekrytering af underbefälskadern. Äfven stod det klart för mig, att det icke skulle vara en ändamålsenlig hushållning med den till förfogande stående utbildningstiden att för härens samtliga värnpligtige bestämma lika långa rekrytskolor samt lika stort antal och lika långa repetitions-(regements-) öfningar. Vid kavalleriet, fältartilleriet och fältingeniörtrupperna, fälttelegraftrupperna deri inräknade, kräfva nemligen såväl rekrytutbildningen som repetitions-(regements-) öfningarna, för att motsvara sitt ändamål, längre tid än den för infanteriet afsedda. Äfven af andra skäl, betingade af ifrågavarande truppslags särskilda natur, äro frän de föreslagna öfningstiderna vid infanteriet afvikande utbildningsanordningar erforderliga.

Chefen för generalstaben har uti det af honom afgifna förslaget till ny härordning hemställt, att vid kavalleriet, fält artilleriet, fältingeniöroch fälttelegraftrupperna, de värnpligtiges rekrytskola skall omfatta en tid af 281 dagar eller 40 veckor, att rekrytutbildningen skall omedelbart följas af en regementsöfning om 42 dagar eller 6 veckor, samt att samtidigt med denna skall den fjerde värnpligtsklassen inkallas till en repetitionsöfning, likaledes om 42 dagar. 1 ill fullo delande de åsigter och skäl, som chefen för generalstaben anfört och utvecklat för ändamålsenligheten af en sådan fördelning af fredstjenstgöringen vid nyssnämnda truppslag, hyser jag den uppfattningen, att genom den sålunda föreslagna anordningen blifva, inom ramen af den sammanlagda öfningstiden, utbildningskrafven vid nyssnämnda truppslag på möjligast bästa sätt tillgodosedda.

Innan jag afslutar denna framställning rörande de värnpligtiges utbildning eller tjenstgöring i fredstid, torde det tillåtas inig att med några ord beröra den vigtiga frågan angående de tider af året, under hvilka rekrytskolan samt repetitionsöfningarna lämpligen böra ega rum. Uti de allmänna grunder, på hvilka förslaget till ny härordning hufvudsakligen borde fotas, har jag angifvit, att vid infanteriet borde rekrytskolan börja under första värnpligtsåret i senare hälften af oktober eller förra hälften af november månad för att afslutas på andra värnpligtsåret under senare hälften af juni eller förra hälften af juli månad, att re petition s-(regements-)öfningarna i beväringens första uppbåd borde taga sin början under senare hälften af augusti månad, samt att repetitionsöfningen med

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

yngsta årsklassen i andra uppbådet borde förläggas till juni eller oktober månad. ■ ■ ■■■•<■,rrj ; i,.

I öfverensstämmelse med de åsigter, som chefen för generalstaben uttalat uti ifrågavarande spörsmål, är jag af den meningen, att det militära utbildningsåret, i stort sedt, bör afslutas med utgången af september månad. Huru önskvärdt det än är och kan vara, att denna tidpunkt, med hänsyn till det ännu icke fullständigt afslutade skördearbetet, konime att framflyttas, exempelvis två eller tre veckor, synes mig dock en sådan åtgärd icke annat än undantagsvis böra vidtagas. Repetitions-(regements-)öfningarna uti första uppbådet utgöra afslutningen af det militära utbildningsåret, och slutstenen uti nämnda öfningar bilda fälttjenstöfningama med flera truppslag. Att förlägga dessa senare öfningar för riket i dess helhet in uti oktober månad kan med hänsyn till de för helsotillståndet skadliga följder, som kunna uppstå genom ett under flera. dygn fortgående bivackérande under en mindre blid årstid, icke vara tillrådligt. Visserligen måste man vara beredd på att hvilken årstid. som helst föra krig, men i krigstid eger man äfven rätt att göra reqvisitioner samt att skaffa folk och hästar under tak, men så är ju icke förhållandet under öfningarna i fredstid. För öfrigt måste repetitions- (regements-)öfningama förläggas till baracklägren å våra nuvarande mötesplatser, enär det skulle vara törenadt med alltför dryga kostnader att bygga kaserner för hela den under ifrågavarande öfningar inkallade styrkan. Och ju längre desamma framflyttas på hösten, d. v. s. till en mörkare och oblidare årstid, med dess större olägenheter blifver deras utförande förenad!;

o Att förlägga repetitions-(regements-)öfningarna i beväringens första uppbåd till en tidigare del af året, så att de t. ex. komme att omfatta juni månad samt slutet af maj eller början af juli, låter sig icke heller göra, utan att hela härens planenliga utbildning derigenom förryckes. Eu sådan anordning skulle vålla, att rekrytskolan vid infanteriet måste afslutas redan i maj månad, hvilket skulle medföra åtskilliga olägenheter, men hvad mera är, det skulle icke blifva möjligt att utföra gemensamma större fälttjenstöfningar med flera truppslag, enär vid kavalleriet, fältartilleriet, fältingeniör- och fälttelegraftrupperna utbildningen ännu icke så långt fortskridit,* att repetitions-(regements-)öfningar skulle vid desamma kunna anordnas. För öfrigt lämpa sig höstmånaderna bäst för anordnande af tillämpningsöfningar i terrängen, enär vid den årstiden marken är, med hänsyn till jordens kultur, vida mer beträdbar än under sommarmånaderna.

39 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

I betraktande åt' att det militära utbildningsåret sålunda bör, hvad öfningarna, i beväringens första uppbåd vidkommer, i regeln afsluta,s med september månads utgång, kan rekrytskolan ändamålsenligen icke begynna förr än under senare hälften af oktober månad. Då den är afsedd att fortgå under 8 månader vid infanteriet och, med detta i fråga om utbildningskrafven närmast jemförliga truppslag, kommer den sålunda att till väsentlig del infalla under vintermånaderna. Dermed följer fördelen, att rekrytöfningarna försiggå under den årstid, som torde vara lägligast med hänsyn till jordbrukets intressen, samt att rekryterna kunna göras förtrogna med de förhållanden, hvarunder ett fälttåg vintertid eller i allmänhet under en oblidare årstid kommer att utföras. Jag tillåter mig redan i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på vigten deraf, att samtliga våra trupper, genom systematiskt ordnade marsch-, bivack- och stridsöfningar under vintern, genom utförandet, af dervid erforderliga tekniska arbeten såväl till skydd mot kylan vid förläggning som till skydd mot fiendens eld under strid, få vänja sig vid fältlifvets mödor och besvärligheter under den oblidare årstiden. Under nuvarande utbildningstider får emellertid större delen af vår armé, deruti samtliga värnpligtige inbegripna, icke deltaga uti dylika öfningar vintertid. Men å andra sidan får uti en blifvande ny härordning våra rekryters utbildning ingalunda blifva ensidig, utan den bör äfven försiggå under en blidare årstid. Och jag instämmer helt och hållet i chefens för generalstaben uttalande, att det med hänsyn till tillämpningsöfningarnas ändamålsenliga bedrifvande är högeligen önskvärdt, att äfven juni månad eller större delen deraf kommer att ingå uti infanteriets rekrytskoleperiod, samt att åtminstone de två sista månaderna af denna period böra i möjligaste mån vara gynsamma för skjutöfningar och för de bevaknings- och stridsöfningar i terrängen, som i smärre förband förekomma under rekrytutbildningstiden.

Repetitionsöfningen med yngsta årsklassen i beväringens andra uppbåd har, med hänsyn till önskningsmålet att i möjligast ringa grad ingripa uti eller störa jordbrukets intressen, föreslagits skola förläggas till i regeln oktober månad, enär denna öfning är af kort varaktighet och mindre omfattning. 1 Norrland torde dock oktober månad äfven för detta ändamål vara olämplig, alldenstund dagarna derstädes under nämnda månad synas vara väl korta, för att man skulle kunna draga nöjaktigt resultat af ifrågavarande repetitionsöfning. För de uti Norrland förlagda trupperna torde följaktligen en tidigare årstid, t. ex. juni månad, vara att föredraga.

40 Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Sedan jag sålunda angifvit de allmänna synpunkter, som varit bestämmande i fråga, om de värnpligtig^ utbildning och fördelningen af den tid, som för detta ändamål ansetts erforderlig, torde uti detta sammanhang för fullständighetens skull böra återgifvas de föreskrifter, som förslaget till värnpligtslag uti § 27 mom. 1 innehåller beträffande de till hären hörande värnpligtiges tjenstgöring i fredstid. Ifrågavarande föreskrifter hafva följande lydelse:

»1. Värnpligtig är, sedan häri blifvit inskrifven, skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjenstgöring, på sått Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleri et, fästningsingeniörtrujypema och träng en:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundrafyrtiofem dagar, som tagel* sin början under första året,

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under hvart och ett af tredje, fjerde och femte åren, samt

med en repetitionsöfning om femton dagar under nionde året;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar, som tagel* sin början under första året; samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under hvart och ett af andra och fjerde åren.»

Hvad i öfrigt förslaget till ny värnpligtslag vidkommer — undantagandes dock grunderna för dess öfvergångsstadganden, rörande h vil ka jag anhåller att redan nu få redogöra — torde detsamma böra blifva föremål för föredragning i sammanhang med den för ändamålet erforderliga särskilda nådiga propositionen.

Uti de af mig meddelade allmänna grunderna för öfvergängen frän den nuvarande till den nya härordningen är angifvet, att öfvergångstiden skall utgöra tolf år, indelade uti två sexårs-perioder, samt att öfningstiden för de värnpligtige under den första öfvergångsperioden skulle utsträckas, så långt detta kunde ske utan att vinterförläggning af dem behöfde ega rum, eller till något mer än halfva den tid härordningsförslaget förutsatte. I betraktande häraf skulle de värnpligtige vid infanteriet från och med första till och med sjette öfvergångsåret inskrifvas till en ut-

41 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bildnings- eller tjenstgöringstid i fredstid af sammanlagdt 197 dagar, fördelade i en första öfning af 112 dagars eller 16 veckors varaktighet under första värnpligtsåret, en repetitions-(regements-)öfning om 35 dagar under hvart och ett åt andra och fjerde åren, samt en repetitionsöfning om 15 dagar under nionde året. Under den första öfvergångsperioden skulle stammanskapets numerär vid de större indelta infanteriregementena minskas med omkring 30 procent, -under det att den vid öfriga truppförband skulle blifva i det stora hela oförändrad. Att, innan de värnpligtiges utbildning i fredstid ökats till hela den afsedda tiden af inalles 365 dagar, företaga någon ytterligare minskning af manskapspersonalen kan på intet vis vara tillrådligt. Genom en sådan åtgärd skulle härordningen under öfvergångstiden blifva för svag. Med hänsyn härtill är det först med värnpligtslagens trädande i full kraft som, i stort sedt, stamtruppen i nuvarande bemärkelse kan afskaffas. Äfven ur en annan synpunkt bör minskningen af stammanskapets numerär vid infanteriet begränsas till den föreslagna, nemligen för att icke under första öfvergångsperioden äfventyra regementenas krigsmessiga indelning (i 3 bataljoner och 12 kompanier) vid repetitions-(regements-)öfningarna. Den återstående numerären motsvarar styrkan af en värnpligtsklass, och då enligt hvad nyss anfördes två sådana klasser skola deltaga uti mera nämnda öfningar, kunna dessa senare ordnas på ett ändamålsenligt sätt.

Krafvet af öfningstidens utsträckning på sätt härordningsförslaget förutsätter är emellertid med hänsyn till tidens fordringar på en krigsduglig fälthär så oeftergitligt , att den tid, under hvilken en inskränkning af den föreslagna fredsutbildningen måste ega rum, bör begränsas så mycket som möjligt. Af hvad som i det föregående blifvit anförd t torde framgå, att de värnpligtiges rekrytutbildning medförer nödvändigheten af vinterförläggning, äfvensom att sådan förläggning icke är möjlig å de nuvarande mötesplatserna i der befintliga baracker. Häraf följer, att de nyss återgifna bestämmelserna i § 27 af förslaget till värnpligtslag angående de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid icke kunna träda i full kraft, förrän de värnpligtiges vinterförläggning, låt vara delvis provisoriskt, blifvit så ordnad, att en dylik förläggning varder möjlig. Huru önskvärdt det än är, att de arbeten, som äro nödvändiga för att åstadkomma vinterförläggning af fredsstyrkan under rekrytskoleperioden och samtidigt med denna pågående underbefälsskolor, komma att bedrifvas med all möjlig skyndsamhet, vågar jag dock icke, med hänsyn till dermed förenade dryga kostnader och olägenheterna af att gå för brådstörtadt till väga, förutsätta, att nämnda arbeten skulle kunna utföras under en kortare tid än sex år.

Bill. till Riksd. Prot. IDOL 1 Sami. I Afd. 2 Höft.

42 Kongl. Maj:In Nåd. Proposition N:o 2.

Den andra öfvergång sperioden är äfvenledes bestämd till sex år, och skulle från och med dess första år, d. v. s. från och med det sjunde af de tolf öfvergångsåren, utbildningstiden för de vörnpligtige utsträckas till den tid, som § 27 i den nya värnpligtslagen föreskrifver. Periodens längd är bestämd med hänsyn till den kortaste tid, hvarunder man måste söka afveckla indelta arméen. Man kan visserligen icke med full sannolikhet beräkna, att den indelta stamtruppen, hvars numerär, vid de större infanteriregementena, under första öfvergångsperioden är föreslagen skola minskas med omkring 30 procent, kommer att i sin helhet afgå under loppet af tolf år, äfven om man genom särskilda åtgärder, såsom pensionsålderns sänkande och eventuelt pensionsbeloppens samtidiga höjande, söker påskynda manskapets afgång under denna öfvergångsperiod. Men i stort sedt bör den nya härordningen vara fullt genomförd inom loppet af tolf år. Denna tidrymd bör, å andra sidan, dock icke undergå någon ökning, utan torde vara tillräcklig för vidtagandet af alla de organisationsåtgärder, som stå i samband med förverkligandet af det föreliggande härordningsförslaget.

Hvad i öfrigt planerna för öfvergången till den nya härordningen jemte dithörande enskildheter angår, torde det blifva tillfälle att längre fram taga desamma i skärskådande. I detta sammanhang anhåller jag att endast få tillkännagifva, att jag instämmer uti det förslag till fördelning af öfningstiden vid kavalleriet m. fl. truppslag, som chefen för generalstaben upptagit, och hvilket återfinnes uti § 52 af förslaget till värnpligtslag. Innan jag återgifver dessa öfvergångsstadganden, i hvad desamma angår härens värnpligtige, tillåter jag mig kraftigt betona nödvändigheten af, att deras rekrytutbildning verkligen göres så lång, som med sommarförläggningen är förenligt, samt repetitions-(regements-)öfninga-r snarast möjligt utsträckas till den längd, som härordningsförslaget afser, eller till resp. 35 och 42 dagar.

Nyss berörda öfvergångsstadganden hafva föreslagits skola erhålla följande lydelse:

»1. Under år 1902 skall värnpligtig, som tillhör andra klassen och är inskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingeniörtrupperna eller trängen, för sin utbildning tjenstgöra under tjugutvå dagar.

2. För värnpligtig, som inskrifves under något af åren 1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907, tillämpas icke föreskrifterna uti § 27 mom. 1 angående värnpligtigs tjenstgöringsskyldighet under fredstid. Sådan värnpligtig är i stället skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i sammanlagdt etthundranittiosju dagar, hvilken tjenstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästningsing smör trupper na och trängen:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratolf dagar, som tager sin början under första året,

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under hvart och ett af andra och fjerde åren, samt

med en repetitionsöfning om femton dagar under nionde året;

b) vid rytteriet:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratretton dagar, som tager sin början under första året och omedelbart efterföljes af regementsöfning om fyratiotvå dagar, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyratiotvå dagar under andra året;

c) vid fältartilleriet, fältingeniör- och fälttelegraf trupperna:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratretton dagar, som tager sin början under första året och omedelbart efterföljes af en regementsöfning om fyratiotvå dagar, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyratiotvå dagar under fjerde året.»

Uti det föregående har jag utvecklat de hufvudsynpunkter, som varit bestämmande vid affattandet af föreskrifterna rörande de värnpligtiges utbildning eller tjenstgöring i fredstid. Det har synts mig erforderligt att göra detta i samband med den egentliga härordningspropositionen, alldenstund nämnda föreskrifter äro grundläggande för densamma och hafva en afgörande betydelse för sjelfva organisationen. Rörande denna har jag uti de allmänna grunder, hvarpå den blifvande härordningen hufvudsakligen skulle fotas, endast angifvit, att härens indelning och sammansättning borde så bestämmas, att fälthären komme att utgöras af sex fullständiga, likformigt sammansatta arméfördelningar och en kavallerifördelning, att fästningarna erhölle besättningstrupper, som i regeln borde vara förlagda derstädes redan under fred, samt att erforderligt antal reservtrupper (ur andra uppbådet) och landstormstrupper skulle kunna bildas. Artilleriet och ingeniörtrupperna skulle förstärkas enligt i senaste krig vunnen erfarenhet. Ökningen af härens fast anstälda befälskader skulle inskränkas till minsta möjliga omfång, men åtgärder vidtagas för erhållande af reservbefäl (värnpligtig! befäl) i till-

44 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

räckligt antal. För att rekrytera befälet samt för att gifva specialvapnen nödig stadga skulle vid hvarje truppförband antagas ett visst antal fast anstälda menige (volontärer).

Chefen för generalstaben har uti nu berörda afseenden fullgjort det honom gifna uppdraget i hufvudsak på följande sätt:

Inom en hvar af de sex arméfördelningarna finnas afsedda för fälthären: 4 infanteriregementen, 1 kavalleriregemente, 1 fältartilleriregemente och 1 trängcorps, hvarjemte fältingeniör- och fälttelegraftrupperna äro så organiserade, att hvarje arméfördelning kan vid öfvergång till krigsfot förses med 1 fältingeniörkompani, 1 krigsbrokolonn och 1 fälttelegrafafdelning. Dertill kommer en kavallerifördelning, bildad vid mobilisering, såsom hittills varit afsedt, af de båda stora (tiosqvadroners-)regementena i Skåne och af Wendes artilleriregementes ridande division.

Såsom besättning strupper äro afsedda:

i Karlskrona: 1 infanteriregemente om 2 bataljoner och 1 ingeniörcorps om 2 kompanier, hvartill kommer det kustartilleri, som är afsedt att organiseras vid flottan;

å Vaxholm och Oscar Fredriksborg: 1 infanteriregemente om 2 bataljoner och 1 ingeniörcorps om 2 kompanier, hvartill kommer det kustartilleri, som är afsedt att organiseras vid flottan;

i Boden: 1 infanteriregemente om 3 bataljoner, 6 kompanier af landfästningsartilleriregementet och 1 ingeniörcorps om 4 kompanier; samt

å Karlsborg: 4 kompanier af landfästningsartilleriregementet.

1 krigstid tillkomma å fästningarna reserv- och depottrupper.

Stridskrafterna å Gotland skola utgöras af 1 infanteriregemente, uppsättande såväl fält- som fästningsinfanteri, och 1 artillericorps, uppsättande såväl fält- som positionsartilleri, hvartill kommer den kustartillerikontingent, som är afsedd att organiseras vid flottan. Dessutom äro särskilda åtgärder föreslagna för att stärka den i fredstid erforderliga säkerhetsbesättningen och samtidigt öka öns stridskrafter vid mobiliseringstillfälle.

Såsom stående midt emellan fälttrupper och besättningstrupper har, i likhet med hvad fallet varit i såväl 1883 som 1891 års härordningsförslag, ett positionsartilleriregemente föreslagits skola organiseras. Dess uppgift är att stärka fälthären, eventuel äfven till försvaret af vissa punkter sammandragna reserv- (besättnings-)trupper, vid striden om befästa fältställningar äfvensom att utgöra artilleribemanningen i provisoriskt anordnade befästningar. Vid försvaret af Stockholms landfronter, äfvensom af sådana för hufvudstadens medelbara eller omedelbara tryggande så vigtiga orter som t. ex. Upsala och Södertelje, är positionsartilleri oundgängligt,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 45

och dess uppträdande kan under flerehanda förhållanden vara af afgörande natur.

Organisationen af reservtrupper ingår såsom ett väsentligt element uti det af chefen för generalstaben afgifna förslaget till ny härordning. För ändamålet har härens fast anstälda befälskader i någon mån ökats, men hufvudsakligen skola befälsplatserna vid de reservtruppförband, hvilka skola uppsättas vid krigstillfälle, fyllas af krigsdugliga och krigstjenstskyldiga pensionerade officerare och underofficerare samt af reservofficerare, reservunderofficerare och reservkorpraler. För att kunna erhålla det erforderliga antalet reservofficerare är antalet officersvolontärer beräknadt så stort, att det förmår täcka behofvet ej blott af officerare med fast lön på stat, utan ock af reservofficerare, och till reservundeiffiefäl skulle under rekrytutbildningsperioden utbildas alla de värnpligtige, hvilka på grund af sin begåfning, förvärfvad allmän bildning eller ådagalagda särskilda egenskaper befinnas lämpliga att äfven utbildas till reservunderbefäl. Till sådana värnpligtige torde man i första rummet böra räkna dem, som genomgått vissa klasser af statens läroverk, som äro eller varit elever vid folkskolelärareseminarier, tekniska skolor, skogsskolor och andra dermed jemförliga utbildningsanstalter.

Slutligen har chefen för generalstaben framstäf förslag till landstormens organisation, hvilket går ut på landets indelning i särskilda landstormsområden, af hvilka hvart och ett skulle förmå uppställa en landstormsbataljon, tillsättandet redan i fred af landstormsområdesbefälhafvare med biträden (adjutanter), och upprättandet inom hvarje landstormsområde af ett ändamålsenligt beläget landstormsförråd, hvilket skulle innehålla först och främst för områdets landstorm erforderliga gevär och ammunition samt vidare de oundgängligaste utrustningspersedlarna in. m. I samband härmed är den ändringen föreslagen uti värnpligtslagen, att landstormen skulle kunna inkallas till hemortens försvar, redan då fara för krig förefunnes.

Mot det sätt, hvarpå chefen för generalstaben fullgjort det honom gifna uppdraget såväl i fråga om planen eller grundlinierna för den nya. härordningsbyggnaden som ock beträffande dennas enskildheter, har jag i allt väsentligt icke något att erinra, allra helst som jag under förslagets uppgörande haft tillfälle att noga följa och deltaga uti dervid erforderliga arbeten.

Man skulle visserligen kunna göra den erinran, att förslaget icke upptager tillräckligt befäl med lön på fast stat, men en sådan erinran — derest den vore rätteligen grundad — drabbar mig, då jag uti de allmänna grunderna gifvit uttryck åt det önskningsmålct, att ökningen af härens

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 2.

fast anstälda befälskader borde begränsas till minsta möjliga omfång. Vid något närmare eftersinnande torde dock anmärkningen befinnas sakna fog. Allra minst ett litet land har råd att i fredstid underhålla och aflöna en befälsstyrka väsentligen större än den, som kan erhålla sysselsättning i fredstid. Det återstående behofvet af befäl vid mobiliseringstillfälle måste fyllas af reservbefäl. Lifligt inseende vigten häraf, tillåter jag mig kraftigt framhålla, att ingen möda bör lemnas ospard och ingen utväg obegagnad, för att i fredstid utbilda det vid härens öfvergång till krigsfot behöfliga antalet reservofficerare, reservunderofficerare och reservkorpraler. Det är min öfvertygelse, att så kan ske, ifall de värnpligtiges öfningar i fred erhålla den uti det föregående angifna och uti förslaget till värnpligtslag upptagna utsträckning. Och anhåller jag att vid framställningen af rnfanteriets föreslagna organisation få något närmare ingå på, huru härens utbildning i allmänhet och följaktligen äfven utbildningen af dess reservbefäl ändamålsenligen synes höra ordnas.

Innan jag emellertid öfvergår till truppslagens organisation för att i samband dermed göra de hemställanden, som äro nödiga för åvägabringandet af den nya härordningen, må det tillåtas mig att taga i skärskådande, i hvad mån förslaget till densamma, fullt genomfördt, tillgodoser de kraf, som man måste uppställa på en härordning, så vidt nemligen denna skall kunna fylla sitt ändamål. Dervid ligger nära till hands en jemförelse med nu befintliga arméorganisationsförhållanden och derur härflytande mobiliseringsresultat.

Redan har blifvit framhållet, att förslaget till ny härordning afser att vid krigstillfälle kunna uppsätta icke allenast en fälthär, utan äfven besättningstrupper och öfvade reservtrupper samt att förbereda och möjliggöra landstormens användning till hemortens försvar. Dertill komma' liksom hittills depottrupper, äfven kallade ersättningstrupper, med uppgift att ersätta afgången af personal vid fälthären, för hvilket ändamål dessa trupper inkallas till tjenstgöring samtidigt med mobiliseringen af fälthären för att undergå öfning i vapnens bruk och vid behof fylla luckorna i dennas led.

Då vi för närvarande — undantagandes den otillräckliga artilleribemanningen å våra fästningar — sakna besättningstrupper i fredstid, då vi icke förmå uppsätta några användbara reservtrupper, och då vi ej heller kunna. göra oss till godo landstormen för hemortens försvar, framgår det af en jemförelse mellan vår nuvarande och den föreslagna härordningen, att dennas stomme bär blifvit vida kraftigare och derjemte fullständigad’ derigenom att den vill vid sig fästa och för fäderneslandets värnande brukbargöra såväl beväringens andra uppbåd som landstormen.

47 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Äfven härordningens särskilda delar hafva i högst väsentlig grad vunnit ökad styrka och spänstighet. Tager man särskildt utbildningsförhållandena vid fälthärens infanteri i betraktande, finner man, att, hvad de värnpligtige angår, rekrytutbildningen tre- till fyrdubblats samt antalet repetitions-(regements-)öfningar blifvit tre i stället för en, på samma gång som tiden för hvarje sådan öfning ökats med drygt hälften eller från 22 till 35 dagar. Enligt nuvarande folkmängdsförhållanden erfordras för mobiliseringen af fälthärens infanteri sex årsklasser ur beväringens första uppbåd. Om mobiliseringen inträffar vid midsommartiden eller omkring den 1 juli, tages den andra till och med den sjunde årsklassen i anspråk. Enligt nuvarande härordning har då en tid af 43/4 år förflutit, sedan deri sjunde, 33/4 år sedan den sjette, 23/4 år sedan den femte, l3/'* år sedan den fjerde och 3U år, sedan den tredje klassen var inkallad till ett 22 dagars regementsmöte, medan den andra klassen fullgjort endast 68 dagars vapenöfning. Enligt den föreslagna härordningen skulle deremot en tid af 13/4 år hafva förflutit, sedan den sjunde klassen, och allenast :i/4 år sedan sjette, femte och fjerde klasserna voro inkallade till 35 dagars vapenöfningar, under det att tredje och andra klasserna genomgått fullständig rekrytutbildning eller 8 månaders rekrytskola.

Kavalleriet enligt den föreslagna härordningen varder, i anseende till såväl styrka som beskaffenhet eller duglighet, vida öfverlägset det nuvarande. Den mobiliserade sqvadronens stridande personal i ledet ökas med omkring 50 procent, dess förmåga att fylla spaningstjenstens fordringar och dess stridbarhet stegras dessutom genom större tillgång på såväl officerare som ett sina uppgifter vuxet underbefäl. Dertill kommer, att hästuppsättningen varder bättre än under nuvarande organisationsförhållanden. Det blifvande kavalleriet förmår äfven att vid mobilisering tillgodose behofvet af rapportryttare ej blott vid arméfördelnings- och brigadstaberna, utan ock vid infanteriregementena och infanteribataljonerna.

Fältartilleriet, sådant det föreslagils skola ordnas, har vunnit en beaktansvärd utveckling, förutom genom den värnpligtiga personalens högst väsentligt förbättrade och tillgodosedda utbildning, dels genom indelningen uti fyrakanons- i stället för sexkanons-batterier, hvarigenom man fullt kan tillgodogöra sig det snabbskjutande fältartilleriets eldhastighet uti de afgörande ögonblicken samt åtskilliga andra taktiska fördelar vinnas, dels genom införandet af fälthaubitser, hvithet vapen är oundgängligt, då det gäller att med god verkan beskjuta befästningar eller trupper, som äro skyddade af betäckningar.

Fättingeniör- och fälttelegraf trupperna hafva enligt förslaget till ny härordning erhållit eu väsentligen förbättrad organisation, så att de kunna

48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

mobilisera för fältharen erforderliga truppförband och formationer. Sålunda hafva de för fälthären afsedda fältingeniörkompanierna, ett vid hvarje arméfördelning, erhållit ökad personalstyrka. Så har äfven skett i fråga om de af fältparkkompanierna uppsatta krigsbrokolonnerna. Genom dessa åtgärder hafva fältingeniörtrupperna, som hittills varit för svaga med hänsyn till sina mångahanda uppgifter i fält, satts i stånd att på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina åligganden i fråga om anordnandet, upphjelpandet eller förstörandet af förbindelser, verkställandet af större och svårare förstärkningsarbeten in. in. d. Den föreslagna nya fälttelegrafcorpsen, som skulle utväxa ur det nuvarande fälttelegraf kompaniet, eger förmåga att fylla mobiliseringskrafven på fälttelegrafafdelningar och fälttelegrafformationer vid högqvarteret, arméfördelningarna och motsvarande truppförband samt fältetappväsendet.

De fördelar, som vinnas derigenom att hvarje arméfördelning, såsom föreslaget är uti den nya härordningen, förses med sin särskilda trängcorps, kunna icke nog högt skattas med hänsyn till mobiliseringen af de förplägnadskolonner, flyttande sjukhus, flyttande bagerier och slagterier, etappformationer m. in., som vid krigstillfälle skola uppsättas af träng- och sjuk vårdstrupperna. Den ökade utbildning, som kommer dessa truppers värnpligtige till del, möjliggör att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de särskilda tjenstegrenar, som verksamheten vid träng- och sjukvårdstrupperna omfattar, nemligen: den egentliga trängtjensten, som afser att i fält framföra lifsmedel till trupperna, och hvilken förrättas medelst de för ändamålet upprättade förplägnadskolonnerna, sjukvårdstjensten, hvars uppgift är att omhändertaga, transportera och vårda sjuka och sårade, samt före ältning stjenst en, som innebär handhafvandet af fältbagerier och andra dermed jemförliga formationer, upprättandet af slagterier, utförandet af magasinstjenst o. d.

Vill man rättvist bedöma den föreslagna härordningen såväl ur organisatorisk synpunkt som med hänsyn till utbildningen af dess olika truppslag, torde man med fog kunna uttala det påståendet, att densamma, fullt genomförd, förmår vid fredsbrott uppställa en slagfärdig, d. v. s. marsch-, manöver- och stridsduglig fälthär. Derigenom att besättningstrupper finnas redan i fredstid samt att landets försvarskraft kan yttermera tagas i anspråk genom uppsättande af reservtrupper och genom bildande af landstormsbataljoner till hemortens försvar, vinner fälthären i oberoende och kan uteslutande användas för fältkriget, åt hvars operationer större kraft och energi kunna förlänas. Och derigenom att de truppförband, som skola ingå i fälthären, finnas till redan i fred, och att befälet med några få undantag är afsedt att ligga i ständig tjenstgöring,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2. 49

äro slutligen de organisatoriska vilkoren för en snabb och säker mobilisering uppfylda.

Tagel- jag i betraktande mobiliseringsresultatet enligt den föreslagna nya härordningen, äfvensom truppförbandens sammansättning på fältfot — hvilket allt såsom varande af hemlig natur icke torde böra här beröras — finner jag, att den nya härordningen, fullt genomförd, förmår att uppställa så till antalet som beskaffenheten aktningsbjudande stridskrafter. Att man vid mobilisering afser att fullt tillgodogöra sig hela beväringen, första såväl som andra uppbådet, äfvensom att brukbargöra lnndstormen för hemortens försvar torde icke vara behöfligt att tillägga.

För visso behöfver jag ej heller särskild! framhålla, att i krig beror afgörandet till hufvudsaklig del på den operations-, manöver- och stridsdugliga fälthären. Inga organisationer kunna träda, i stället för eller ersätta densamma. Liksom en tillfredsställande utbildning uti beväringens första uppbåd utöfvar sina välgörande verkningar på användbarheten af äldre årsklasser, d. v. s. hos oss andra uppbådet och landstormen, utgör fälthären i krig försvarets kärna och folkbeväpningens medelpunkt. Att vilja ordna ett försvar utan stödet af en slagfärdig fälthär, utan den fasta och regelbundna organisationens säkra grundval, det är att bygga på lösan sand.

II. Truppernas organisation.

A. Infanteriet.

De ändringar, som af chefen för generalstaben äro föreslagna uti infanteriets organisation, afse såsom redan framhållits, att åvägabringa en i möjligaste män likformig sammansättning af det infanteri, som vid mobilisering skall ingå i fälthären, samt att redan i fredstid ordna en infanteribesättning för fästningarna Karlskrona, Vaxholm och Oscar Fredriks borg samt Boden.

Till sistnämnda ändamål skulle ett infanteriregemente om 2 bataljoner uppsättas för Karlskrona med Smålands grenadiercorps och Blekinge bataljons befälskadrer såsom stomme, ett lika organiseradt regemente, bildadt af Vermlands fältjägarecorps och Hallands bataljon, uppsättas för Vaxholms och Oscar Fredriksborg, hvarjemte Norrbottens regemente skulle afses för Boden.

Hvad i öfrigt angår infanteriet å fastlandet, d. v. s. det för fälthären afsedda, skulle, i ändamål att förse hvarje arméfördelning med fyra Bill. till Riksd. Vrot. 1901. 1 Sami. / Afd. 2 Raft. 7

50 Kongd. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

fältinfanteriregementen, ett nytt infanteriregemente uppsättas inom I. arméfördelningen, hvartill stommen skulle erhållas från Vestgötadals och Bohusläns regementen, hvilka för öfrigt skulle sammanslås till ett regemente, i förslaget till ny härordning benämndt Bohusdals. Från III. arméfördelningen skulle Vermlands regemente öfverflyttas till V. arméfördelningen samt från denna Helsinge regemente till VI. arméfördelningen.

Gotlands infanteriregementes organisation skulle undergå endast några mindre jemkningar, men för att tillförsäkra Gotland en ständig tillräckligt stor säkerhetsbesättning af infanteri och på samma gång bereda regementets personal, hvaraf en stor del under nuvarande förhållanden måste kommenderas till tjenstgöring vid truppförband å fastlandet, nödig årlig öfning vid sitt eget regemente, är föreslaget att till utbildning vid Gotlands infanteri öfversända ett visst antal värnpligtige, omkring 350 man, från lämpliga, fastlandet tillhörande inskrifningsområden. Det må redan nu tillåtas mig att uttala den meningen, att denna åtgärd, som helt visst ännu fastare skulle tillknyta banden mellan ön och fastlandet, kan verkställas, utan att på något sätt förrycka infanteriets organisation eller rubba dess mobilisering.

Genom den tjenstgöring i fredstid, som de värnpligtige uti beväringens första uppbåd vid infanteriet skulle fullgöra, nemligen en rekrytskola om 245 dagar samt tre repetitions-(regements-)öfningar, hvar och en om 35 dagar, skulle den nuvarande stamtruppen, den indelta såväl som den värfvade, komma att afskaffas, med undantag dock för Svea och Göta lifgarden samt Gotlands infanteriregemente. Vid flertalet infanteriregementen skulle ej finnas större styrka fast anstälda menige, volontärer, än som erfordrades för rekrytering af befälskadern. Nyssnämnda tre regementen vore dock i behof af ett större antal volontärer: Svea och Göta lifgarden för att kunna upprätthålla garnisonstjensten i hufvudstaden, hvilken för öfrigt icke kunde undvara en ständig, om ock jemförelsevis svag infanterigarnison, Gotlands infanteriregemente för att säkerhetsbesättningen å ön skulle stärkas, och för att mobiliseringsresultatet, med hänsyn till den sannolika nödvändigheten att omedelbart vid krigstillfälle taga i anspråk ej blott beväringen utan ock landstormen, skulle ställa sig så gynsamt som möjligt.

Mot den sålunda af chefen för generalstaben föreslagna organisationen af infanteriet hav jag i det störa hela icke att framställa några erinringar, ej heller mot den från utbildningen vid det stora flertalet infanteriregementen afvikande fördelning af repetitions-(regements-)öfningarna, som upptagits för fästningsinfanteriregementena. Om jag sålunda finner infanteriets organisation i allmänhet väl afvägd och lämpad efter våra

51 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förhållanden, synes det mig dock, som om man med skäl kunde ifrågasätta lämpligheten af, att det för första arméfördelningen erforderliga fältinfanteriregementet skall uppsättas och förläggas i Skåne. Äfvenledes torde berättigade erinringar kunna göras mot det sätt, hvarpå detta nya truppförband föreslagits skola bildas, nemligen genom att för ändamalet afskilja delar från Vestgötadals och Bohusläns regementen samt att i öfrigt sammanslå dessa till ett regemente.

De undersökningar, som jag låtit verkställa rörande möjligheten att — utan att i någon afsevärd mån ingripa uti andra och tredje (jrméfördelningsområdena — på ett annat godtagligt sätt än det föreslagna uppdela första arméfördelningsområdet uti fem inskrifningsområden, hafva gifvit vid handen, att detta låter sig göra äfven på det sätt, att Hallands län eller större delen deraf kan ingå uti eller bilda hufvuddelen af ett nytt inskrifningsområde, under det att för de båda nuvarande skånska infanteriregementena komma att finnas två inskrifningsområden uti Skåne.

Då det gäller att af bestående infanteritruppförband bilda nya sådana, måste det, i betraktande af de gemensamma intressen som de förra hvar för sig hafva, anses önskvärdt, att hvart och ett af dem kommer att, så långt sig gorå låter, odeladt öfvergå till eller öfverflyttas uti sitt nya förhållande. Ur denna synpunkt kan det icke vara ändamålsenligt att sönderbryta två regementen för att af de utbrutna delarna bilda ett truppförband och af de återstående delarna ett annat. Med anledning häraf kan jag icke förorda, att stommen till det för första arméfördelningen erforderliga nya fältinfanteriregementet er hålles från Vestgötadals och Bohusläns regementen, och att desamma för öfrigt sammanslås till ett regemente. Utan får jag såsom min mening framhålla, att Bohusläns regemente må förblifva odeladt, att Vestgötadals regemente och Hallands bataljon tillsammans bilda det nya för första arméfördelningen föreslagna regementet, och att följaktligen endast Vermlands fältjägarcorps kommer att bilda stommen till det för Vaxholm och Oscar Fredriksborg afsedda, under förutsättning dock att vid det senare skulle befälskadcrn fyllas genom transport af de officerare, underofficerare och korpraler, som så önskade, hvarvid officers-, underofficers- och korpralscorpserna vid Vestgötadals regemente och Hallands bataljon skulle hafva företräde, särskilt med hänsyn till den omständigheten att dessa truppförbands stater lemna tillgång till öfverflyttande af en del löner till det för Vaxholm och Oscar Fredriksborg afsedda infanteriregementet.

Då det är eu väsentligt ökad utbildning, hvaraf svenska hären och särskilt dess värnpligtige i främsta rummet äro i behof, är det natur-

52 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ligen af synnerlig betydelse, att den för detta vigtiga ändamål föreslagna tiden kommer att användas på ett i möjligaste måtto fruktbringande sätt, allra helst som utbildningen af de värnpligtige beräknats fortgå endast under så lång tid, som synes oundgängligen nödvändig för att dana dem till soldater, så att de kunna fylla sin plats i fälthärens led, och för att göra härens särskilda truppförband krigsbrukbara. För den skull synes det mig angeläget att taga hithörande frågor i skärskådande i samband med framställningen af infanteriets organisation. Dervid tillåter jag mig dock. att förutskicka den anmärkningen, att det helt visst skulle föra allt för långt, om jag vid detta tillfälle skulle till behandling upptaga utbildningsprogrammen för hvarje särskildt truppslag.

Enligt förslaget till ny härordning skulle de olika kategorierna af personal vid infanteriet genomgå följande skolor och utbildningskurser:

1. De värnpligtige äfvensom de fast anstälda volontärer, som icke erhållit rekryt utbildning såsom värnpligtige: rekrytskola om 245 dagar, under hvilken tid dertill lämpliga värnpligtige äfven skulle erhålla underbefälsutbildning uti en för regementet gemensam resermmderbefälsskola.

2. De fast anstälda volontärer, som erhållit rekrytutbildning: korpralskola,1) hvilken skulle begynna efter repetitions-(regements-)öfningarnas slut, således under förra hälften af oktober, och fortgå intill tiden för följande års repetitions-(regements-)öfningar, och hvars genomgående jemte dervid aflagd korpralsexamen skulle vara vilkoret för befordran till vicekorpral.

3. Ett visst antal korpraler och vicekorpi’aler, beräknadt vid hvarje regemente till omkring 10: en för hela härens infanteri gemensam underofficersskola af ungefär samma varaktighet som ofvannämnda korpralsskolor vid regementena.

4. Officersvolontärerna: en arméfördelningsvis ordnad rekrytutbildning från midten af juni månad, efter aflagd mogenhetsexamen, intill tiden för årets repetitions-(regements-)öfningar; vidare efter deltagandet uti dessa öfningar vid vederbörligt regemente en för hela infanteriet gemensam officersvolontärskola, hvilken sålunda skulle taga sin början under förra hälften af oktober månad och fortgå till följande års repetitions-(regements-)öfningar med afläggande! af underofficersexamen såsom mål. Derpå skulle åter följa deltagande uti repetitions-(regements-)öfningar, efter hvilkas fullgörande och derunder förrättad korpralstjenst skulle ske befordran till underofficer. De

1 För rekrytering af den vid infanteriregementena erforderliga sjukvårds- ock gevärskandtverkarepersonalen af manskapsklass skulle, liksom hittills, kurser för utbildande af sjukvårds- och gevärshandtverkaresoldater anordnas.

53 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

officersvolontärer, som befunnes lämpliga och så önskade, skulle till det antal, som fyllandet af den fasta officerskadern betingade, allt efter förtjenst och duglighet kommenderas till krigsskolan, hvars utbildningsprogram skulle i allt väsentligt förblifva oförändradt. Sålunda skulle ifrågavarande officersaspiranter, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad nu är händelsen, såsom fanjunkare deltaga uti det följande årets repetitions-(regements-)öfningar samt, efter förutgången officersexamen, utnämnas till underlöjtnanter. — De officei’svolontärer åter, som icke komme att beordi’as till krigsskolan och som önskade anställning såsom reservofficerare, skulle å lämplig tid genomgå eu tre månaders reservofficerskurs, ordnad arméfördelningsvis, och skulle vid dess slut reservofficersexamen afläggas. Efter deltagande uti nästföljande repetitions-(regements-)öfningar skulle de, vid tidpunkten för de från krigsskolan utexaminerade elevernas officersbefordran, utnämnas till reservofficerare.

5. Regementets fast anställa personal samt 'tredje, fjerde och femte värnpligtsklasserna: repetitions-(regements-)öfningar om 35 dagar.

Hvad först rekrytskolan angår, är dess ändamål att bibringa rekryten de kunskaper och färdigheter, som erfordras i fält, och att hos honom ingjuta en stark och beståndande disciplin, grundvalen för krigföringens säkerhet och det helas framgång. Liksom hittills bör undervisningen i rekrytskolan omfatta: instruktion, såväl praktisk som teoretisk; exercis i sluten och spridd ordning; fälttjenst, d. ä. fältmarscher, spanings- och bevakningstjenst, stridsöfningar, fältarbeten och egentliga fälttjenstöfningar; målskjutning, hvaruti inbegripas förberedande målskjutningsöfningar, skolskjutning, fältskjutning samt afståndsmätning och afståndsbedöinning; gymnastik och bajonettfäktning; samt simning. Men dertill bör komma undervisning i läsning, skrifning och räkning, i den mån som de värnpligtige deraf äro i behof.

Chefen för generalstaben har i början af sin motivering för det nya härordningsförslaget fullständigt så utvecklat den betydelse, som ofvan upptagna undervisningsämnen hafva för rekrytens uppfostran till soldat, att dertill torde vara föga eller intet att tillägga. I stället anhåller jag att i korthet få redogöra för, huru jag tänkt mig rekrytutbildningstidens ändamålsenliga fördelning och tillgodogörande.

Rekrytskolans 35 veckor torde lämpligen böra indelas i tvä särskilda perioder, hvilka visserligen icke skulle vara strängt åtskilda, men dock beteckna tvenne skeden uti rekrytens utbildning. Den första perioden synes böra omfatta eu tid af 23 veckor, den andra perioden återstående 12.

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Under den första perioden bör den teoretiska utbildningen i regeln vara afslutad, utbildningen i exercis såväl enskildt som i smärre afdelningar, halftropp och tropp hafva nått sådan stadga, de förberedande öfningarna i fälttjenst och målskjutning vara så långt fortskridna, att under andra perioden hufvudsakligen utbildning i pluton och mot slutet af perioden äfven i större förband, målskjutning samt tillämpningsöfningar af alla slag må kunna ega rum. Under första perioden, i regeln i samband med derunder utförda fältmarscher, böra särskilda vinteröfningar företagas, afsedda, såsom i det föregående framhållits, att vänja rekryten vid att finna sig till rätta i fältlifvets förhållanden under den oblidare årstiden samt att lära honom utföra dervid förekommande, för infanteriet behöfliga tekniska arbeten. Under båda perioderna böra öfningarna i gymnastik fortgå, undantagandes dock de dagar, som i sin helhet äro anslagna till fältmarscher och fälttjenstöfningar. Under andra perioden skulle instruktion öfvas Endast praktiskt i samband med exercis, fälttjenst och målskjutning.

Hvad de olika undervisningsämnena eller utbildningsgrenarna beträffar, skulle de rekryter, som sakna tillräcklig kunskap i innanläsning, deri erhålla undervisning. Likaså skulle de rekryter, som icke hafva nöjaktig färdighet i skrifning och räkning, beredas öfning uti dessa ämnen. Den utbildningsgren, som benämnes instruktion och som innefattas uti »Undervisning för infanteristen», bör göras till föremål för en grundlig undervisning, då denna under nuvarande förhållanden till följd af bristande tid varder alltför nödtorftig. Särskilt blifver det af vigt att göra rekryten noga förtrogen med alla hans tjenste- och tjenstgöringsförhållanden såväl under fredstid som vid mobilisering. Äfvenledes bör honom meddelas kännedom om såväl den allmänna som den personliga helsovårdens grunder och vilkor samt honom bibringas nöjaktig färdighet uti anläggandet af det s. k. första förbandet.

Uti de vigtiga utbildningsgrenarna exercis, fälttjenst och målskjutning gäller det att följdriktigt fortgå på den väg, på hvilken inslagits genom nu gällande utbildningsinstruktioner. Ytterligare uppmärksamhet måste således egnas åt den enskilde mannens allsidiga utbildning, och med den ökade tiden måste följa skärpt grundlighet. Framför allt är det öfningarna i fälttjenst och målskjutning, som kräfva ett noga genomtänkt systematiskt utförande, en gradvis skeende utveckling från det enkla och lätta till det svårare. Under samtliga dessa öfningar måste krigets fordringar skarpt hållas i sigte och rekryten så danas, att han kan motsvara desamma och genom sin krigslydnad förmår öfvervinna stridens våldsamma friktion. Post-, patrull- samt andra spanings- och bevakningsöfningar, stridsöfningar

55 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

och öfningar i afståndsbedömning in. m. böra företagas i omvexlande terräng för att lära rekryten begagna sig af markens egenskaper till skydd mot fiendens eld och till höjande af egen eldverkan samt till väljande af lämpligaste väg under förflyttning, för att utveckla hans uppfattning af markens egendomligheter, hans orienteringssinne, hans förmåga att under olika förhållanden bedöma afstånd o. s. v. På hvarje regemente bör för rapport- och patrulltjenst utbildas, allt efter förhållandena, ett visst antal velocipedryttare och skidlöpare.

Det är emellertid icke något nytt program för utbildningen, som härmed framlagts, utan, såsom nyss antyddes, frågan gäller blott att fullfölja utbildningen i redan utstakade riktningar. Jag är fullt ense med chefen för generalstaben, då han säger, »att rekrytutbildningen vid härens samtliga truppslag, följaktligen äfven vid infanteriet, bedrifves såväl med nit och intresse som med framgång», och jag tvekar icke att uttala den förhoppning, att goda resultat äro att emotse af den rekrytutbildning vid infanteriet, som kan åvägabringas enligt förslaget till ny härordning, och öfver hvilken jag tillåter mig att meddela en grafisk öfversigt (se sid. 34).

I fråga' om sättet för undervisningen och rekrytens behandling är det min öfvertygelse, att svenska härens befäl skall alltmer fortgå på de göda traditionernas väg, väl ihågkommande hvad den nuvarande rekrytutbildningsinstruktionen säger på sitt första blad: »Rekrytens utbildning är grundvalen för soldatens hela militära uppfostran, och bör under densamma lika mycken uppmärksamhet och nit egnas att utveckla rekrytens förstånd och sedliga egenskaper som att bibringa honom de rent kroppsliga färdigheterna.» Och vidare: »Rekryten bör behandlas med vänlighet, tålamod och omvårdnad, aldrig med hårdhet eller öfverilning. Undervisningen bör ske med klokhet, allvar och lugn, men från första dagen bör af rekryten fordras uppmärksamhet, lydnad, ordning och villighet.»

Under den tid för rekryt utbildningen, som är föreslagen för svenska härens värnpligtige, komma dessa att vara underkastade ett mycket allvarligt och fordrande, men på samma gång omvexlande arbete, som gifver dem full sysselsättning samt tager deras sinnen såväl som kroppskrafter fullt ut i anspråk. Detta måste helt visst utöfva ett välgörande inflytande på individen, då denne nemligen oaflåtligen tillhålles att iakttaga ordning, punktlighet och ett hedrande uppförande, då han genom militäröfningarna får sin kropp utvecklad och stärkt, och då hos honom inplantas vördnad för lag och rätt. Ur nu antydda synpunkter är de vämpligtiges rekrytutbildning ingen förspild tid, utan nationen i sin helhet kommer att deraf draga stor fördel.

56 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Grafisk öfversigt öfver rekrytutbildningen vid infanteriet.

Första perioden.

Utbildningsgrenar.

Ofningsveck

Läsning, skrifning och räkning ....

Egentlig soldatinstrnktion . . Fälttjenst .........

In-

struk-

tion.

Gevärets kännedom och vård, grunderna för skjutning . . .

Marsch, vändningar, rättning m. m.

Gevärsexercis........

Afdelningsexercis på ett led . .

» » två » . .

Exercis. < Spridd ordning.......

Exercis i halftropp . . .

» > tropp . . . .

» > pluton . . . .

» > större förband

Fältmarscher.....

Spanings- och bevakningstjenst . .

| tjenst. { Stridsöfningar.........

I Fältarbeten..........

( Fälttjenstöfningar

Gymn gev

Laddöfningar

Mål-

skjut-

ning.

Förreda] skjut öfningar.

Gymnastiska öfningar med gevär ....

beredande Anläggningsöfningar skjut-

Riktöfningar ....

Affyringsöfningar .... i j Kammarskjutning . . . Afstundsmätning och afståndsbedömning

Skolskjutning........

Enskild fältskjutning.....

Fältskjutning i trupp.....

Gymnastik . . Bajonettfäktning Simning . . .

Andra perioden.

Öfningsveckor.

[24125(26

i

27128(29

so

.35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

57 Sedan värnpligtsrekryterna efter fullgjord tjenstgöring om 245 dagar hemförlofvats, fortsättas volontärrekryternas öfningar uti de delar, som synas erforderliga för att fullständiga deras utbildning, hvarvid sistnämnda rekryter böra esomoftast sammanslås med pågående korpralskolor, för att bereda ökad manskapsstyrka vid dessa, skolors öfningar.

Den i det föregående omnämnda utbildninqen af reservunderbefäl, som är afsedd att under rekrytskoleperioden meddelas åt dertill lämpliga individer bland de värnpligtige, har till uppgift att lära eleverna att under repetitions-(regements-)öfningarna och i fält förrätta tjenst såsom underbefäl, men icke att dana instruktörer med förmåga att utbilda och undervisa rekryter. Derigenom varder utbildningen af reservunderbefäl, i jemförelse med utbildningen af dem, som skola blifva fast anstälda korpraler, väsentligen förenklad.

Såsom förut angifvits, är det för fyllande af mobiliseringsbehofvet erforderligt att utbilda värnpligtige till reservunderbefäl, och belöper sig det årligen för ändamålet erforderliga antalet värnpligtige till omkring 25 värnpligtige på hvarje regemente. Men antalet bör icke inskränkas till nämnda siffra, utan man bör vid hvarje regemente tillgodogöra sig den samfälda tillgången på lämpliga reservunderbefä Isämnen, ej blott för att begagna sig af all den kraft och intelligens, som genom tillämpningen af den allmänna värnpligten tillföras härens led, utan äfven derför att tillgången på individer, mottagliga för reservunderbefälsutbildning, gifvetvis är vexlande inom de särskilda inskrifningsområdena, hvarför det är af vigt att med på ett håll uppstående öfverskott vid mobilisering kunna täcka en på annat håll befintlig brist.

Utbildningen af reservunderbefäl förenklas emellertid ej blott derigenom, att i densamma ej behöfver ingå den både svåra och magtpåliggande uppgiften att uppfostra och dana instruktörer, utan äfven derigenom att de värnpligtige, som uttagas till underbefälsämnen, ega förkunskaper, med hvilkas inhemtande eljest en icke oväsentlig tid skulle tagas i anspråk, samt vana vid och större mottaglighet för undervisning. I betraktande af dessa förhållanden torde ur reservunderbefälsutbildningen böra utgå en del till korpralskolekursen hörande undervisningsämnen, såsom läsning, skrifning in. fl. vanliga skolämnen, i hvilka man finner dem ega tillräcklig kunskap, och skulle den sålunda företrädesvis omfatta: korpralsundervisning, exercis och fälttjenst.

De värnpligtiga underbefälseleverna måste naturligen börja sin tjenstgöring såsom rekryter, och de tre första månaderna torde de hufvudsakligen böra undergå rekrytutbildning. Men under denna tid

Bih. till Jlikså. Prof. 1201. / Sami. 1 Afd. 2 Iläft. 8

58 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

böra de kunna fullständigt inhemta det, som hörer till ämnet instruktion och korpralsundervisningens teoretiska del. I exercis, fälttjenst, målskjutning samt gymnastik och bajonettfäktning måste de uppnå samma personliga och praktiska färdigheter som öfriga rekryter, och derför bör deras rekrytutbildning i dessa grenar oaflåtligen fortgå, hvilket är desto angelägnare, som en försummad enskild utbildning har i flerahanda afseenden en ofördelaktig återverkan på individen, då denne skall taga och utöfva befäl.

Men jemsides med denna fortgående rekrytutbildning, hvilken allt efter densammas fortskridande torde komma att taga en allt mindre daglig tid i anspråk, bör från och med fjerde månaden eller fjortonde öfningsveckan utbildningen till reservunderbefäl bedrifvas uti det ofvan angifna allmänna syftet, att bibringa de värnpligtiga underbefälseleverna förmågan att förrätta underbefälstjenst. För detta ändamål böra de inhemta följande kunskaper och färdigheter:

uti korpralsundervisning: underbefälets allmänna skyldigheter i fråga om den dagliga tjenstens utöfning, dess befogenhet med hänsyn till förmanskap, dess åligganden vid förandet af befäl i kasern och logement, på vakt, uppsättande af enklare tjensteskrifvelser m. in. d.;

uti exercis: i främsta rummet halftroppchefs (i mån af begåfning och fallenhet äfven troppchefs) skyldigheter i sluten och spridd ordning, kommandoordens inlärande och utsägande och förandet af mindre afdelningar i exercis; samt

uti fälttjenst: åliggandena såsom befälhafvare för patrull, aflösning, underbefälspost och postering (i män af begåfning och fallenhet äfven såsom befälhafvare för spets och fältvakt), rapporters affattande, förmåga att läsa karta samt att efter densamma orientera och vägleda sig i terrängen.

Vid slutet af den sålunda anordnade rekryt- och reservunderbefälsutbildningen böra de elever, som deraf gjort sig förtjena, vinna befordran till den underbefälsgrad, för hvilken de gjort sig skickliga och befunnits lämpliga.

Mig synes, att resultatet af en i öfverensstämmelse med dessa grunder vid hvarje infanteriregemente anordnad reservunderbefälsutbildning eller reservunderbefälsskola skall blifva tillfredsställande, samt att derigenom betydelsen af en i fråga om fredstjenstgöringen i erforderlig grad utsträckt värnpligt skall alltmer framstå för vårt folk.

Den kor praIsutbildning, som efter erhållen soldatutbildning för närvarande kommer korpralsämnena vid indelta arméns infanteri till del, omfattar en tid af allenast 150 dagar, nemligen: 50 dagars förberedande

59 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

korpralskola och 100 dagars korpralskola. Med allt erkännande af det dugande arbete, som nedlägges på denna utbildning, och af de göda, resultat, som i förhållande till den anslagna tiden dervid uppnås, torde man med mycket fog kunna säga, att denna tid icke är tillräcklig för att utbilda korpraler, fullt hemmastadda i dem åliggande tjenstegrenar och tjensteskyldigheter. Ty, såsom förut antydts, frågan gäller icke blott att utbilda korpralskoleeleverna så, att de kunna förrätta korpralstjenst under olika förhållanden, utan ock att dana dem till undervisare eller instruktörer för de värnpligtige. Och af dessa båda uppgifter är den senare den svårare och den, som kräfver den längre tiden.

Enligt förslaget till den nya härordningen är korpralskolan beräknad att fortgå under en tid af omkring 10 månader, och på den derunder meddelade utbildningen synas följande fordringar böra uppställas.

I läsning, skrifning, räkning och geometri bör korpralskoleeleven bibringas sådan insigt och färdighet, att han kan tydligt och flytande läsa tryckt och skrifven stil samt redogöra för innehållet af hvad han läst, att han kan skrifva en fullt läslig handstil och skrifva efter diktamen med tillfredsställande rättstafning och användning af skiljetecknen, att han är fullt förtrogen med de fyra räknesätten i hela tal och decimalbråk, läran om mått, mål och vigt samt plana ytors beräkning. Bland de teoretiska ämnena bör äfven ingå en lämpligen afvägd kurs i fäderneslandets historia och geografi. Det är af vigt, att korpralen får en grundlig utbildning, äfven i' de allmännyttiga ämnena läsning, skrifning och räkning samt geometri, för att han efter afskedstagandet lättare må kunna erhålla stadigvarande sysselsättning genom anställning vare sig uti allmän eller enskildes tjenst.

Hvad angår de rent militära ämnena, korpralsundervisning, exercis, fälttjenst, målskjut?iing, gymnastik och bajonettfäktning, skall korpralskoleeleven, och det i skärpt grad, lära sig de åligganden, som nyss äro anförda vid framställningen af motsvarande grenar uti reservunderbefälsutbildningen. Men dertill kommer bibringandet af undervisnings- eller in struktörsförinäga,. För ändamålet skall han inläras att praktiskt undervisa uti exercisreglementets för infanteriet båda första underafdelningar (»Den enskilda utbildningen» och »Plutonen») och göras fullt förtrogen med rekrytutbildningsinstruktionen. Vidare skall han förvärfva sig sådana kunskaper, att han kan biträda vid rekryternas utbildning i fälttjenst, skjutning och gymnastik samt tjenstgöra såsom skjutlagsbefälhafvare, och slutligen skall under allt detta ingjutas hos honom befälsegenskaper eller förmågan att förn befäl — allt med det stora målet för ögonen, att korpral-

60 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

skoleeleven, efter genomgången kurs och vunnen befordran, skall i ordets bästa bemärkelse vara en föresyn för soldaten.

Sammandragandet af en för infanteriet i det stora hela gemensam under oficersskola, hvilken för närvarande utgöres af infanterivolontärskolan å Karlsborg, synes mig ännu så länge erforderligt. Väl låter det tänka sig, att underofficersutbildningen vid infanteriet liksom vid specialvapnen skulle kunna ordnas regementsvis, och att man äfven på den vägen skulle komma till ett nöjaktigt resultat, men för en sådan åtgärd torde man höra afvakta det fullständiga genomförandet af den nya härordningen. Den nuvarande infanterivolontärskolan, der ifrågavarande utbildning hufvudsakligen är företrädd, åtnjuter ett godt och berättigad!- anseende, och man torde icke böra afskaffa en af allmänna meningen uppburen institution, förr än man är fullt förvissad om, att man kan sätta något bättre i stället.

Enligt hvad som redan blifvit framhållet, skulle till den gemensamma underofficersskolan, med en varaktighet af omkring 10 månader, årligen kommenderas omkring 10 korpraler och vicekorpraler, hvarigenom elevstyrkan kommer att blifva så stor, att den lämpligen kan indelas på två eller tre kompanier. Planen för undervisningen vid skolan synes mig böra blifva i hufvudsak densamma, som nu är faststäld för underofficersutbildningen vid vårt nuvarande infanteri. Vid sådant förhållande torde det icke vara behöfligt att vid detta tillfälle närmare ingå på utbildningsprogrammet. Endast det må anföras, att ifråga om de allmänbildande ämnena, läsning, skrifning o. s. v., skulle i jemförelse med korpralskolan väsentligen skärpta fordringar inträda, samt att beträffande de rent militära ämnena, exercis, fälttjenst o. s. v., skulle krafvet på instruktörsförmågan ställas högre, på samma gång som underofficersskoleeleven skulle lära sig härens organisation fullständigt, erforderliga delar af fredstjenstgöringsreglementet, hela exercisreglementet för infanteriet, fälttjenstreglementet, skjutinstruktionen för infanteriet, ledningen af mindre förstärkningsarbeten m. m. d.

I det föregående är antydt, att aflagd underofficersskoleexamen skulle i regeln vara vilkoret äfven för befordran till distinktionskorpral, hvarigenom åt denna underbefälsgrad förlänas en framstående ställning inom härordningen.

Mot vår första officersutbildning torde icke några grundade anmärkningar kunna göras. Den erkännes med skäl stå mycket högt. Men till följd deraf, att det stora flertalet officerare enligt nuvarande organisationsförhållanden få årligen endast eu kortare tid vara i tjenstgöring och der-

61 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

för måste mellan mötestiderna på skilda håll skaffa sig civil sysselsättning, är det svårt att vidmagthålla och än svårare att yttermera främja och utvidga den första officersutbildningen. Genom förverkligande af grundsatsen om officerscorpsens ständiga tjenstgöring varda dessa svårigheter undanröjda och vägen öppnad för gynsammare förhållanden uti nu berörda afseenden.

Enligt förslaget till ny härordning är officersaspiranternas utbildning ordnad på ett med deras nuvarande utbildning öfverensstämmande sätt, med undantag dock deraf att för dem, som skola gå reservofficers vägen, sedan den gemensamma officersvolontärsutbildningen afslutats, en särskild kurs om 3 månader tillkommit, vid hvars slut de skola aflägga reservofficersexamen. Denna kurs bör ordnas på sådan tid, att den så litet soin möjligt ingriper uti eller rubbar dit kommenderade elevers studier vid universitet eller andra högskolor, särskilda sysselsättningar o. d. För ändamålet torde den i regel böra förläggas till sommarmånaderna, men intet hinder torde möta att å annan tid anordna en extra dylik kurs för de aspiranter, som af en eller annan anledning icke finna det med sina ekonomiska intressen förenligt att egna nyssnämnda månader åt fullbordandet af sin militära utbildning.

Hvad angår tids- och utbildningsfördelningen under de föreslagna, till 35 dagar uppgående repetitions-{regements-)öfningarna, har redan framhållits, att desamma höra omfatta: öfningar i kompaniförband (16 18

dagar), öfningar i bataljonsförband (7 dagar), öfningar i regementsförband (5 dagar) och större fälttjenstöfningar (7—5 dagar). De utbildningsgrenar, som böra blifva föremål för undervisning och öfning, äro: instruktion, exercis, fälttjenst och målskjutning. Till gymnastik torde icke böra anslås någon särskild tid, utan under och i samband med exercisen kunna sådana gymnastiska rörelser utföras, som äro lämpliga för att uppmjuka soldatens kropp, ben, armar och händer. Huru tiden under repetitions- (regements-)öfningarna ändamålsenligen bör fördelas, framgår åt nedanstående grafiska öfversigt (se nästa sida). I

I betraktande af att ett år (för den tredje klassen något mera) förflutit, sedan de värnpligtige voro inkallade till tjenstgöring, är det nödvändigt att under öfningarna i kompaniförband repetera det vigtigaste, som hör till ämnet instruktion, hvarvid undervisningen bör meddelas uteslutande på praktisk väg och medelst exempel. Samtidigt böra de till reservunderbefäl utbildade värnpligtige genomgå en motsvarande repetitionskurs.

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Grafisk öfversigt öfver utbildningen under infanteriets repetitions-(regements-)öfningar.

Utbildningsgrenar.

Öfningar i kompaniförband (i medeltal 17 dagar).

I 1

415 6

t Egentlig soldatinstruktion

J Fälttjenst

i I i i

Fält-

tjenst.

Mål-

skjut-

ning.

stråk- \

tion. I Gevärets kännedom och vård, grunl derna för skjutning......

I Enskild utbildning, utbildning i pluton | och mindre afdelningar.....!_i

Exercis. c Utbildning i kompani.......

» > bataljon.......

> > regemente......

Fältmarscher..........

Spanings- och bevakningstjenst . . .

Stridsöfningar ..........

Fältarbeten...........

Fälttjenstöfningar........

Förberedande skjutöfningar ....

Skolskjutning..........

Fältskjutning..........

Afståndsbedömning........

I i ;

■ I ,1 i

9 !10

_L

13tl4|15

I

16 Öfningar i bataljonsförband (7 dagar).

20 21

I

24 Öfningar i regementsförband (5 dagar).

25 26 27 28 29

Större fälttjenstöfningar (i medeltal 6 dagar).

“i

9=!

il? i

30 31 32 33 34 35

Uti exercis bör utbildningen enskildt samt uti mindre afdelningar och uti plutonen genomgås i erforderlig grad, innan exercisen i kompani begynner. Den formella exercisen får dock ej drifvas längre, än som är nödvändigt med hänsyn till disciplinens kraf och till vinnandet af erforderlig fasthet och sammanhållning uti truppförbandet. Ju mera öfningstiden fortskrider, dess mera sättes exercisen i samband med tillämpningsöfningar.

Hvad fälttjensten angår, böra öfningarna i spanings- och bevakningstjensten snarast möjligt begynna. Sedan grunderna härför repeterats, sättas dessa öfningar i samband med fältmarscher och stridsöfningar samt fortgå oaflåtligen under hela utbildningstiden. Vid lämpliga tillfällen utföras fältarbeten.

63 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

öfningarna i målskjutning begynna från och med första dagen med de förberedande skjutöfningarna. Sedan ändamålet med dessa vunnits, vidtager skolskjutningen, hvilken helst bör afslutas under den tid, som är anslagen till öfningarna i kompaniförband. Detta får dock icke ske på bekostnad af skjutöfningarnas omsorgsfulla och grundliga utförande. Vid lämpliga tillfällen under öfningarna i kompani- och bataljonsförband (eventuelt äfven under öfningarna i regementsförband) företages enskild fältskjutning och fältskjutning i trupp. Äfvenledes böra öfningar i afståndsbedömning flitigt förekomma, enär eldens verkan är i så hög grad beroende af den omständigheten, huruvida afståndet blifvit rigtigt uppskattadt eller ej.

Repetitions-(regements-)öfningarna böra af i det föregående angifna skäl afslutas af större fälttjenstöfningar, vare sig inom arméfördelningarna eller utförda arméfördelning mot arméfördelning samt förlagda till annan ort än den, der repetitions-(regements-)öfningarna i allmänhet försiggå.

Då infanteriet är härens talrikaste truppslag och med allt skäl betecknas såsom dess hufvudvapen, då detsamma röner det största inflytandet och den qvalitativt största krafttillökningen af den utsträckta värnpligtens tillämpning, och då dertill kommer, att den stora allmänhetens såväl som Riksdagens intresse företrädesvis är rigtadt på den utomordentligt vigtiga frågan angående infanteriets organisation, har jag ansett mig böra något utförligare redogöra för mina åsigter, huru dess skolor, öfningar och utbildningskurser ändamålsenligen böra ordnas.

Men innan jag lemnar frågan om härens utbildning — utan tillräcklig utbildningstid förlorar den i öfrigt bäst utarbetade arméorganisation en väsentlig del af sitt värde —, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten på den omständigheten, att genom den ständiga tjenstgöring, som enligt den föreslagna nya härordningen skulle blifva beskärd härens befäl, beredes möjligheten att genom ofjicersöfningar af hvarjehanda slag, såsom krigsspel, taktiska föredrag, lösandet af taktiska uppgifter och fältöfningar, oaflåtligen arbeta på förkofrandet af oflicerarnes fortsatta utbildning. Häri ligger uppslaget till ett militäriskt utbildande lif, som kommer att höja oflicerarnes militära duglighet samt alltmer dana dem för deras vigtiga uppgift.

64 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Då jag nu går att i fråga om infanteriets organisation göra de framställningar, som kräfva Riksdagens pröfning och godkännande, an* håller jag att få förutskicka den anmärkningen, att skäl synas icke vara för handen att i detta sammanhang begära Riksdagens godkännande å de särskilda truppförbandens stater i hittills gängse bemärkelse, d. v. s. ej blott å personalsammansättningen, utan äfven å personalen tillkommande fasta aflöningsförmåner, hvilka senare torde böra i statsregleringsväg pröfvas. Med hänsyn härtill komma följaktligen ifrågavarande framställningar endast att afse sammansättningen af de särskilda truppförbandens, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande infanteriets organisation:

l:o) att Riksdagen måtte bifalla: att af nuvarande Smålands grenadiercorps och Blekinge bataljon bildas ett nytt infanteriregemente, afsedt till besättning i Karlskrona;

att af nuvarande Vermlands fältjägarecorps bildas ett nytt infanteriregemente, afsedt till besättning å Vaxholm och Oscar Fredriksborg; och

att af nuvarande Vestgötadals regemente och Hallands bataljon bildas ett nytt infanteriregemente, afsedt för första arméfördelningen; samt

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att hvart och ett af nedan uppräknade infanteritruppförband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifregementet till fot, Första lifgrenadierregementet, Andra lifgrenadierregementet, Vestgöta regemente, Uplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings regemente, Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente, Norrbottens regemente, Vesterbottens regemente, Kalmar regemente, Vermlands regemente, Jemtlands fältjägareregemente,

65 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet, Vesternorrlands regemente samt det nya, här ofvan under l:ö) upptagna, för första arméfördelningen afsedda regementet:

•, ir.>; i i-.'.i; ••

:•••‘-•Alili»-,, .fi • Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 löjtnant afförsta klassen (förste regementsadjutant), 1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant), 1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter), 1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvård skorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtvérkaresoldat och 1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

6 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

Bih. till Rilcsd. Prot. 1901. 1 Sand. 1 Afd. 2 Höft.

66 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

48 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

48 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och 24 trumslagare eller hornblåsare.

b) Sven och Göta lifgarden:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant), 1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter), 1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och 1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

6 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen, 9 löjtnanter af andra klassen, 9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

67 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

60 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

360 öfriga volontärer,

8 musiksergeanter af första klassen,

8 musiksergeanter af andra klassen och 24 trumslagare eller hornblåsare.

c) Infanteriregementena i Karlskrona samt ä Vaxholm och Oscar Fredriksborg :

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant), 1 löjtnant afandra klassen (andre regementsadjutant), 1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter), 1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

2 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

3 sjukvård ssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och 1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

6 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

68 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter, .1 8 fanjunkare,

6 sergeanter af första klassen,

8 sergeanter af andra klassen,

24 distinktionskorpraler,

36 korpraler,

36 vicekorpraler,

8 officersvolontärer,

32 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och 16 trumslagare eller hornblåsare.

d) Gotlands infanteriregemente jemte militärbefälhafvaren ä Gotland:

Militärbefalhafvare.

1 militärbefalhafvare, öfverste.

Regementsstaben.

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 löjtnant af första klassen(försteregementsadjutant), 1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant), 1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare, .

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter), 1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

* > 3 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

3 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral, .

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

69 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1 gevärshandtverkaresoldat och

I musikfanjunkare.

Kompanistaten.

i':' ■ • ' ' ■■ L / ! ■ '■

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

II löjtnanter af första klassen, deraf en adjutant hos militärbefälhafvaren,

10 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

11 sergeanter af första klassen,

16 sergeanter af andra klassen,

32 distinktionskorpraler,

40 korpraler,

48 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

240 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och 16 trumslagare eller hornblåsare.

... \ • ;»V; i ; r' •" ■- ‘ mIM** *’ •

z ..., • . j <. ‘ f ; •'v • i; t *■*<*'•' f* '' «f»' . »ii* ;' :! ’' \ r i • ^' i * '* * 1 i.)4 • »'»/•/'

B. Kavalleriet.

Enligt det af chefen för generalstaben afgifna förslag till ny härordning skulle kavalleriets organisation, hvad angår antalet regementen och deras indelning i sqvadroner, bibehållas oförändrad, men i öfrigt undergå de ändringar, som betingades dels af indelningsverkets afskaffande och den fast anstälda meniga personalens minskande till den styrka, som vore erforderlig för att i förening med lämpligt antal vämpligtige vid mobilisering bilda fältdugliga sqvadroner, dels af behofvet att i någon mån stärka befälskadern.

Sålunda skulle hvarje sqvadron, oafsedt officersvolontärer och beställningsmän, hafva 39 meniga volontärer och en årlig, till 30 man beräknad värnpligtskontingent. Antalet ridhästar vid hvarje sqvadron har föreslagits skola utgöra 120. De hästar, omkring 24 för sqvadron, som icke vore uti ordinarie tjenstgöring mellan repetitions-(regements-)öfningarna, borde uppställas i depot vid vederbörliga regementen.

70 Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utbildningen skulle hufvudsakligen ordnas på följande sätt: rekrytoch korpralsutbildningen i sqvadronsvis ordnade rekryt- och korpralskolor, underofficersutbildningen i regementsvis sammandragna underofficersskolor, officersutbildningen med ett par smärre afvikelse!’ på samma sätt som vid infanteriet.

Uti det föregående har jag redan framhållit, att kavalleriets föreslagna organisation är vida öfverlägsen dess nuvarande. Förhållandet mellan volontärer och värnpligtige vid hvarje sqvadron synes vara väl afvägdt. Då en vigtig del af kavalleriets verksamhet i fält omfattar spaningstjensten med hvad dertill hörer, och då det följaktligen är af stor betydelse att hafva erforderlig tillgång på dugliga patrullförare, är det en stor fördel, att särskildt befälskadern för sådant ändamål blifvit tillgodosedd. Utbildningen af manskapspersonalen är ordnad på grund af erfarenheterna från våra värfvade garnisonerade kavalleriregementen. Då kavalleriets värde i högst väsentlig grad är beroende på dugliga och i kraft varande hästar, har jag intet att erinra mot regementsvis ordnade depoter för uppställning af de hästar, som icke äro i ordinarie tjenst, ehuruväl, såsom chefen för generalstaben anmärker, utackorderingssystemet bör vid behof kunna tillgripas. Öfvertygande synas mig äfven de skäl vara, hvilka af chefen för generalstaben andragits för att dressyren af reinonterna bör taga sin början först vid 472 års ålder.

Hvad utbildningen för öfrigt angår, skulle det föra allt för långt, om jag skulle genomgå dertill hörande program i samma omfattning som skett vid framställningen af infanteriets organisation. Och detta synes icke vara behöfligt. Vid kavalleriet, med undantag för de tre indelta regementena, äfvensom vid artilleriet, ingeniörtrupperna och trängen, linnes nemligen redan två- eller flerårig ständig tjenstgöring i förening med årslång utbildning, och nödvändigheten deraf har ingått uti nationens uppfattning uti en helt annan och större grad, än hvad infanteriets utbildning beträffar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande kavalleriets organisation:

3:o) att Riksdagen måtte besluta: dels att hvart och ett af nedan uppräknade kavalleritruppförband skall vid slutligt genomförd härord-

71 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

ning utgöras af den under desamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant eller major,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regeinentsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 batalj onsveterinär,

1 fanjunkare (regementsväbel),

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdsryttare,

3 hofslagarekorpraler,

4 hofslagarevicekorpraler,

4 hofslagareryttare,

1 gevärshandtverkare och 1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

5 ryttmästare af första klassen, 1 ryttmästare af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

5 underlöjtnanter,

5 fanjunkare,

72 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

5 sergeanter af första klassen,

5 sergeanter af andra klassen,

20 distinktionskorpraler,

30 korpraler,

' 30 vicekorpraler,

6 officersvolontärer,

195 öfriga volontärer,

3 musik sergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och 10 trumpetare.

iJ:>o '»,:-**[•' .* (i ■ I

Vij »■*•! Sfi MlljöiO! > ch« (

b) Skånska husare och dragonregementena:

) i .jo;• Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),.

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

2 bataljons veterinärer,

1 fanjunkare (regementsväbel),

,:yJ 4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdsryttare,

7 hofslagarekorpraler,

7 hofslagarevicekorpraler,

8 hofslagareryttare,

2 gevärshandtverkare och 1 musikfanjunkare.

73 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Sqvadronsstaten.

10 ryttmästare af första klassen,

2 ryttmästare af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

11 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

10 fanjunkare,

10 sergeanter af första klassen,

10 sergeanter af andra klassen,

40 distinktionskorpraler,

60 korpraler,

60 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

390 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

4 musiksergeanter af andra klassen och 20 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner, Lifregeinentets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente skola vid slutligt genomförd härordning finnas 600 samt vid hvart och ett af Skånska husar- och dragonregementena 1,200 kronan tillhöriga stamhästar.

C. Artilleriet.

Svenska hären har för närvarande sex fältartilleriregementen, ett uti hvarje arméfördelning, och två svaga fästningsartillericorpser, Vaxholms och Karlsborgs, samt dessutom Gotlands ärtillericorps, bestående af både fältartilleri och fästningsartilleri. Hvad angår Vaxholms ärtillericorps, lärer uti annat sammanhang framställning komma att göras om erforderliga åtgärders vidtagande för corpsens öfverflyttande till sjöförsvarsdepartementet, deraf att Kongl. Maj:t den 17 november 1899 nedsatt att verkställa utredning rörande ny organisation af sjöjemte fasta minförsvaret, har chefen för generalstaben

Bill. till Riksd. Prof. IHOI. I Sami. I Afd. 2 Höft. 10

och med en komité

anledning

för

fästningsartilleriet

74 Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

uti sitt förslag till ny härordning icke till behandling upptagit frågan om Vaxholms artillericorps’ organisation.

De förändringar, som chefen för generalstaben föreslår i fråga om artilleriets organisation, kunna sammanfattas sålunda:

fältartilleriets förseende med haubitser, 1 division om 2 batterier vid hvarje regemente, och fältbatteriernas sammansättning af fyra, i stället för sex, pjeser; hvarje fältartilleriregemente skulle således komma att räkna 9 kanon- och 2 haubitsbatterier, samt Wendes artilleriregemente dessutom 3 ridande kanonbatterier;

uppsättandet af ett positionsartilleriregemente om 6 batterier, indelade i 2 divisioner;

uppsättandet af ett landtfästningsartilleriregemente om 10 kompanier, i hvilket Karlsborgs artillerikår skulle ingå, med 6 kompanier i Boden och 4 å Karlsborg; samt

förändring af Gotlands artillericorps’ fältbatterier till fyrakanonsbatterier och dess fästningskompani till ett positionsbatteri.

För stärkandet af de rörliga försvarskraftema i Norrbotten skulle af Norrlands artilleriregemente 1 fältkanondivision och dess nya fälthaubitsdivision förläggas till Boden.

Stamhästar skulle finnas till följande antal: vid hvarje fältbatteri å fastlandet 40 och å Gotland 25, vid hvarje ridande batteri 48 och vid hvarje positionsbatteri 10 hästar.

Rekrytskolan skulle ordnas batterivis; likaså konstapels- och underofficersutbildningen, så långt detta kunde ske med fördel. Den teoretiska delen af den senare borde dock ske uti en för hvarje regemente gemensam underofficersskola. Officersutbildningen skulle ordnas efter samma grunder som vid infanteriet och kavalleriet med de afvikelser, som betingades af artilleriets säregna öfningskraf och öfningsförhållanden.

De skäl, som chefen för generalstaben anfört för fältartilleriets utvecklade organisation, beträffande införandet såväl af fälthaubitsen vid detta truppslag som af den nya indelningen uti batterier om allenast fyra pjeser,' synas mig vara så tungt vägande, att jag utan minsta tvekan biträder och förordar den sålunda föreslagna organisationsändringen. Det torde icke vara behöfligt att särskild! framhålla vigten af att fältartilleriet ökas, och det måste betraktas såsom en mycket värdefull förstärkning, att detsamma kommer att förfoga öfver ett så kraftigt och under vissa förhållanden alldeles oumbärligt vapen som fälthaubitsen. Förutom det att indelningen i batterier om fyra pjeser medgifver ett ökadt tillgodogörande åt det snabbskjutande fältartilleriets förmåga af eldverkan, synnerligast uti

75 Konc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

de afförande ögonblicken, lämpar den sig särdeles för var ten äng och våra Iförhållanden. Denna sammansättning af fältbatteriet lärer vara definitivt faststäld uti franska hären, och man hav anledning att antaga, att denna organisationsändring kommer att äfven i andra länder vinna afseende. I tyskland, der fältartilleriet nyligen erhållit en stor ökning, och der hvarje infanterifördelning numera räknar 12 batterier med tillsammans 72 'kanoner, tyda tecken på, att de ridande batterierna komma att omorganiseras till fyrakanons-batterier. Enligt hvad som blifvit upp oäfvet i militärlitteraturen, lära af tyska fältartilleriets pröfningskommission utförda försök hafva gifvit vid handen, att effekten per kanon uti ett fyrakanons-batteri blifver åtminstone 20 procent större än uti ett sexkanons-batteri. *

Hvad som, enligt min uppfattning, särskilt talar för tält batteriernas sammansättning af allenast fyra pjeser, är, såsom redan antydts, dels den omständigheten, att derigenom vinnas otvifvelaktigtiga fördela!’ uti elatekniskt afseende, d. v. s. med hänsyn till relativ eldverkan och _ hushållning med ammunitionen, dels den omständigheten, att organisationen är, taktiskt sedt, lämpad efter våra förhållanden, i det att vid de sina batterierna större hänsyn kan tagas till det skydd terrängen erbjuder och till en nära samverkan med infanteriet. Jag drager således icke i betänkande att förorda fältartilleriets förstärkande medelst en ändrad batterisammansättning i stället för att påyrka ett ökadt antal kanoner. Att den förra åtgärden är förenad med mindre kostnader än den senare torde ligga i öppen dag.

Fältartilleriregementenas föreslagna personalstyrka synes mig vara väl anpassad efter fredstjenstgöringens kraf och behofvet \ id mobilisering. Då skola de nemligen uppsätta ej blott de truppförband, som skola ingå uti fälthären och erforderliga reservformationer, utan äfven artilleri- och infanteriammunitionskolonnerna. Med god ekonomisk uträkning äi det helt visst förenadt att bestämma antalet stamhästar sa stort, att legning af hästar behöfver ifrågakomma endast under repetitions-(regements-)öfnin- "•arna. Det sätt, hvarpå utbildningen föreslagits skola anordnas, och som 'icke är någon nyhet på detta område, föranleder icke någon erinran tran

min sida. . .

Saknaden af ett särskild t organiseradt positiomartillen inom svenska hären har länge ansetts vara eu stol' brist. A t hjelpande! af densammatvål föreslaget uti både 1883 och 1891 års härordningsförslag, och att frågan åter blifvit upptagen, finner jag likaså naturligt som välbetänkt. 1 ositionsartilleriet är ett synnerligen kraftigt vapen och det kan, såsom .lag

76 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

redan framhållit, vid striden om befästa ställningar och vid försvaret åt särskilda vigtiga strategiska punkter, spela rent af en afgörande roll. *)

För bemanningen af Karlsborgs fästning och den beslutade fästningen i Boden kräfves ett landtfästningsartillenregemente, mot hvars organisation jag så mycket mindre kan hafva någon invändning att göra, som densamma ^ uppgjorts i öfverensstämmelse med det af den år 1897 tillsatta befästningskomiténs förslag.

Hvad slutligen angår Gotlands artillericorps, äro för densamma föreslagna organisationsändringar endast den naturliga följden af ändringarna uti artilleriets å fastlandet sammansättning.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen •

berättande artilleriets organisation:

4:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att ett positionsartilleriregemente uppsattes; och

att äfvenledes ett landtfästningsartilleriregemente uppsättes, och att i detsamma skall ingå Karlsborgs artillericorps; samt

5:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade artilleritruppförband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma upptagna, med fasta aflöningsförrnåner anstälda personal, nemligen:

a) Första Svea, Första Göta, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regémentsqvartermästare),

*) Jag begagnar bär,tillfället att rätta ett mig meddeladt korrekturfel ä sid. 57 uti det inom generalstaben utarbetade härordningsförslaget. Der står nemligen taladt om 12 om. haubitser (haubitsbatteri), men skall vara 15 cm. kaubitser (haubitsbatteri).

77 Korujl. MajUts Nåd. Proposition N:o 2.

1 löjtnant af första klassen (rcgementsacljutant),

1 regementspastor (vid Norrlands artillerirege mente 2 regementspastorer),

1 auditör (vid Norrlands artilleriregemente 2 audi

törer),

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljons veterinär,

3 sj ukvårdsandrekonstaplar,

4 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sj ukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

4 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverk sar tillerister,

3 hofslagareandrekonstaplar,

4 hofslagarevicekonstaplar,

4 hofslagareartillerister och

I musikstyckjunkare.

Batteristaten.

II kaptener af första klassen,

8 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

15 styckjunkare,

15 sergeanter af första klassen,

15 sergeanter af andra klassen,

55 förs tekonstaplar,

55 andrekonstaplar,

55 vicekonstaplar,

18 officersvolontärer,

132 öfriga volontärer,

7 musiksergeanter af första klassen,

3 musiksergeanter af andra klassen ocli 7 trumpetare.

78 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

b) Wendes artilleriregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

4 majorer,

I kapten af andra klassen (regementsqvartermästare), 1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljons veterinär,

4 sj ukvårdsandrekonstaplar,

5 sj ukvårdsvicekonstaplar,

5 sjukvårdsartillerister,

4 handtverksandrekonstaplar,

5 handtverksvicekonstaplar,

5 handtverk sartillerister,

4 hofslagareandrekonstaplar,

5 hofslagare vicekonstaplar,

5 hofslagareartillerister och 1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

14 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

10 löjtnanter af andra klassen,

12 underlöjtnanter,

18 styckjunkare,

19 sergeanter af första klassen,

19 sergeanter af andra klassen,

7 0 förstekonstaplar,

7 0 andrekonstaplar,

70 vicekonstaplar,

20 officersvolontärer,

168 öfriga volontärer,

8 musik sergeanter af första klassen,

7 musiksergeanter af andra klassen och

8 trumpetare.

Konffl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

c) Gotlands ar tiller icörps:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 löjtnant af andra klassen (adjutant),

1 bataljonsläkare,

1 batalj onsveterinär,

2 sj ukvårdsandrekonstaplar,

2 sj ukvårdsvicekonstäplar,

3 sj ukvårdsartillerister,

1 handtverksandrekonstapel,

1 handtverksvicekonstapel,

2 handtverksartillerister,

1 hofslagareandrekonstapel,

1 hofslagarevicekonstapel,

1 hofslagareartillerist och

1 musiksergeant af första klassen.

Batteristaten.

4 kaptener af första klassen,

2 kaptener af andra klassen,

5 löjtnanter af första klassen, deraf en hos militärbefälhafvaren,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

4 styckjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

4 sergeanter af andra klassen,

22 förstekonstaplar,

22 andrekonstaplar,

22 vicekonstaplar,

4 officersvolontärer,

67 öfriga volontärer och

5 trumpetare.

d) Positionsartilleriregementet :

Staben.

1 öfverste och chef, l öfverstelöjtnant,

adjutant

80 Koncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermä stare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 bataljons veterinär,

2 sj ukvårdsandrekonstapla r,

2 sj ukvårdsvicekonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

2 handtverksandrekonstaplar,

2 handtverksvicekonstaplar,

2 handtverksartillerister,

2 hofslagareandrekonstaplar,

2 hofslagarevicekonstaplar,

2 hofslagareartillerister och 1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

0 kaptener af första klassen,

5 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

5 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

12 styckjunkare,

12 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

30 förstekonstaplar,

30 andrekonstaplar,

30 vicekonstaplar,

14 officersvolontärer,

72 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

3 musiksergeanter af andra klassen och 6 trumpetare.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

e) Land t fästning sartilleriregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

2 regementspastorer,

2 auditörer,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

3 sj ukvårdsandrekonstaplar,

3 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sj nkvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

3 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister och

2 musikstyck)unkare.

Kompanistaten.

10 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

20 styckjunkare,

20 sergeanter af första klassen,

20 sergeanter af andra klassen,

50 förstekonstaplar,

50 andrekonstaplar,

50 vicekonstaplar,

16 officersvolontärer,

130 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och 10 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Första Svea, Första Göta, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleri- Bih. till Riksd. Prot. It)ÖL 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 11

82 Kotigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

regementen skola vid' slutligt genomförd härordning finnas 440, vid Wendes artilleriregemente 584, vid Gotlands artillericorps 85 och vid positionsartilleriregementet 60 kronan tillhöriga stamhästar.

Uti förslaget till ny härordning har chefen för generalstaben äfven framlagt förslag till nya stater för den med fasta aflöningsförmåner anstälda personalen vid artilleriets tygstater samt vid artilleriets fabriker, nemligen: Karl Gustafs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabrikerna å Marieberg och å Karlsborg samt Åkers krutbruk. Ändamålsenligheten af att upptaga personalen vid nämnda faktori, ammunitionsfabriker och krutbruk bland härens med fasta aflöningsförmåner försedda personal synes mig dock kunna ifrågasättas, synnerligast som personalens sammansättning torde i någon mån komma att vexla med den större eller mindre verksamhet, som kommer att under olika tider ega rum vid ifrågavarande fabriker. För närvarande utgå dess aflöningsförmåner, enligt af Kong!. Maj:t faststälda stater från anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfninga-r och materiel, och mig synes icke anledning förefinnas att göra någon framställning om ändring uti detta förhållande. Mot förslaget i öfrigt har jag intet att erinra-, utan får på grund af det anförda hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande artilleriets tygstater:

6:o) att Riksdagen måtte besluta, att vid artilleriets tygstater skall vid slutligt genomförd härordning finnas följande, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen: 1

1 tygingeniör,

13 tygförvaltare,

10 tygunderofficerare,

7 besigtningsrustmästare,

14 tygskrifvare och

87 tyghandtverkare.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

aa

D. Ingeniörtrupperna.

Såsom i det föregående redan antydts, afser den uti förslaget till ny härordning upptagna organisation af ingeniörtrupperna:

att af Svea och Göta ingeniörbataljons ingeniör- och parkkompanier bilda två fältingeniörregementen, Svea och Göta, hvart och ett bestående

af 3 ingeniör- och 3 parkkompanier; .

att utvidga Svea ingeniörbataljons fälttelegrafkompani till en tälttelegrafcorps, bestående af 2 fälttelegraf kompanier och 1 parkkompani; samt att uppsätta tre fästningsingeniörcorpser, eu om 2 kompanier för Karlskrona, en likaledes om 2 kompanier för Vaxholms och Oscar Frednksborgs samt en om 4 kompanier för Bodens fästning.

Officers- och underofficerscorpserna skulle dock fortfarande vara gemensamma för fortifikationen, och skulle desamma fördelas till tjenstgöring dels på fortifikationsstaben, dels på ingeniörtruppförbanden.

Af stamhästar skulle finnas vid hvardera ingemörregementet o4, vid fälttelegrafcorpsen 25 och vid ingeniörcorpsen i Boden 12.

Rekrytskolan är afsedd att ordnas kompanivis, korpralsutbildnmgen, allt efter förhållandena, kompani- eller regements-(corps-)vis. Underofficersutbildningen skulle meddelas i en eller två underofficersskolor, sammandragna vid ettdera eller båda ingeniörregementena. Officersutbildningen skulle ordnas efter enahanda grunder som vid öfriga truppslag, samt aspiranternas till Väg- och Vattenbyggnadscorpsen på det sätt och uti den retning, som hittills följts. . . .

Den mycket afsevärda tillökning, som ingeniörtrupperna erhållit uti det nya härordningsförslaget, synes mig väl grundad och af behofvet pakallad. Svea och Göta ingeniör regementenhafva föreslagits skola så organiseras, att hvarje arméfördelning kan derifrån under såväl fred som kiig erhålla sitt särskilda ingeniörkompani och sin särskilda af motsvarande parkkompani uppsatta krigsbrokolonn. Personalstyrkan vid ingeniör- och parkkompanierna är så beräknad, att dessa, försatta på krigsfot, aro i stånd att vida bättre än hittills fylla sina betydelsefulla uppgifter

Nödvändigheten att stärka fälttelegraftrupperna, hittills företrädda af endast ett kompani, har länge varit insedd. Med sin nuvarande styrka ega de icke förmåga att på ett tillfredsställande sätt mobilisera det antal fälttelegrafafdelningar och andra telegrafformationer, som äro erfoideihga vid fälthären och dess etappväsende. Att, liksom vid fältingeniörtrupperna, den egentliga ingeniörtjensten och parktjensten blifvit åtskilda, finner jag väl motsvara en naturlig arbetsfördelningens lag och egnadt att i väsent ig

- « ra 1_____x - 1______ i fi*!i I limno

grad

•ad underlätta mobiliseringen.

Samma grundsats har

;jorts gällande

84 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

vid den föreslagna fälttelegrafcorpsen i fråga om telegraftjensten och parktjensten.

Ej minst betydelsefull ar ingeniörtruppernas föreslagna organisation i det afseende!;, att fästning slag eniörtrupper skola uppsättas och finnas till redan. i fredstid. Såsom chefen för generalstaben framhåller, erfordras vid krigstillfälle en sådan mångfald af arbeten för att sätta en fästning • synnerligast en sådan, som ligger vid kusten eller i närheten af gränsen — i försvarsdugligt skick, att dessa omöjligen kunna i tid och på behörigt sätt verkställas, derest icke fästningen har tillgång till en å densamma förlagd ingeniörtrupp. Att denna trupp bör vara förlagd inom fästningen eller dess område, torde vara sjelf klart. Derigenom vinnes fördelen, att tiuppen, framför allt dess befäl, varder förtrogen med befästningsanordningama och den kringliggande terrängen, och att planerna för fästningens försättande i försvarstillstånd blifva genomstuderade och bearbetade, hvartill kominer, att dessa planer efter hand kunna, utan särskild kostnad, bringas till utförande, så långt detta låter sig göra i fredstid. Förbises bör ej heller, hvilken betydande roll fästningsingeniörtrupper spela, om fästningen inneslutits och belägringen tagit sin början, ej blott genom, att verkställa nödiga tekniska arbeten, utan genom att aktivt deltaga uti försvaret.

Då enskildheterna af ingeniörtruppernas föreslagna organisation jemte för dem afsedda utbildning icke gifvit anledning till någon erinran, får jag, på grund af hvad jag sålunda anfört, hemställa, att Kongl. Majst täcktes föreslå Riksdagen

beträffande ingeniörtruppernas organisation:

7:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att Svea och Göta ingeniörbataljoners ingeniöroch parkkompanier ombildas till två fältingeniörregementen;

att en fälttelegrafcorps upprättas, och att i densamma skall ingå Svea ingeniörbataljons fälttelegrafkompani; och

att tre fästningsingeniörcorpser upprättas, en afsedd för Karlskrona, en för Vaxholms och Oscar Fredriksborgs och en för Bodens fästning; samt

8:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att vid Fortifikationen ined fasta aflöningsförmåner anstälda officerare och underofficerare med vederlikar samt betjente skola vid slutligt genomförd härordning utgöras af nedan upptagna personal, nemligen:

85 Kon yl. MajUs Nåd. Proposition N:o 2.

3 öfverstå!?,

3 öfvers telöjtnanter,

10 majorer,

34 kaptener4 af första klassen,

18 kaptener af andra klassen,

42 löjtnanter af första klassen,

22 löjtnanter af andra klassen,

32 underlöjtnanter,

50 fanjunkare,

40 sergeanter af första klassen,

40 sergeanter af andra klassen,

5 regementspastorer^ ’ iiw> :■ ■'' ,

1 sekreterare,

5 auditörerj 3 regementsläkare,

6 bataljonsläkare,

2 bataljonsveterinärer,

I fortifikationskassör och redogörare,

10 fortifikationskassörer och förrådsförvaltare,

II verkmästare,

15 tyghandtverkare,

6 gevärshandtverkare,

3 musikfanjunkare,

11 musiksergeanter af första klassen,

12 musiksergeanter af andra klassen,

1 förste vaktmästare och 3 förrådgvaktmästare;

dels att hvart och ett af nedan uppräknade ingeniörtruppförband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under densamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda manskapspersonal, nemligen:

a) Svea och Göta ingeniörregementen:

18 distinktionskorpraler, deraf 3 minör- eller handtverksdistin ktion skorpraler,

42 korpraler, deraf 6 minör- eller handtverks-, 2 sjukvårds-, 2 gevärshandtverkare- och 2 hofslagarekorpraler,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

45 vicekorpraler, deraf 9 minör- eller handtverks-, 2 sjukvårds-*, 2 gevärshandtverkare- och 2 hofslagarevicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

2 gevärshandtverkaresoldater,

18 officersvolon tärer,

12U öfriga völontärer och 9 trumpetare.

b) Fälttelegrafcorpsen:

13 distinktionskorpraler, deraf 1 handtverksdistinktionskorpral,

28 korpraler, deraf 5 handtverks-, 2 sjukvårdsoch 1 hofslagarekorpral,

29 vicekorpraler, deraf 6 handtverks-, 2 sjukvårds- och 1 hofslagarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

1 hofslagaresoldat,

76 volontärer och

5 trumpetare.

c) Ingeniörcorpserna i Karlskrona och å Vaxholm och Oscar Fredriksborg:

6 distinktionskorpraler. deraf 2 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

13 korpraler, deraf 4 minör- eller handtverksoch 1 sjukvårdskorpral,

12 vicekorpraler, deraf 4 minör- eller handtverksvicekorpraler,

1 sjukvårdssoldat,

1 gevärshandtverkaresoldat,

40 volontärer och 4 trumpetare.

d) Ingeniörcorpsen i Boden:

12 distinktionskorpraler, deraf 4 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

25 korpraler, deraf 8 minör- eller handtverksoch 1 sjukvårdskorpral,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

26 vicekorpraler, deraf 8 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds- och 1 gevärshandtverkarevicekorpral, 2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

80 volontärer och 8 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Svea och Göta ingeniörregementen skola vid slutligt genomförd härordning finnas 54, vid fälttelegrafcorpsen 25 och vid ingeniörcorpsen i Boden 10 kronan tillhöriga stamhästar.

E. Träng- och sjukvårdstrupperna.

Hvad träng- och sjukvårdstrupperna angår, afser det af chefen för generalstaben afgifna förslaget till ny härordning, att två nya trängcorpser skola upprättas, en för andra och en för femte arméfördelningen, och att hvarje trängcorps skall sammansättas af två trängkompanier och ett sjukvårdskompani.

Rekrytskolan skulle anordnas kompanivis och i regeln pågå under lika lång tid som vid infanteriet. Dock skulle de värnpligtige, som uttagas till egentlig sjukvårdstjenst (sjukvaktare eller sjukvårdare) eller till förvaltningstjenst, kunna, enligt af Konungen meddelade närmare föreskrifter, få fullgöra dem åliggande tjenstgöring under fredstid i en följd. I sådant syfte har en bestämmelse uti § 27 mom. 1 af värnpligtslagförslaget blifvit införd. Sjukvaktare, hvilka såsom benämningen angifver, hafva till uppgift att vårda sjuka, måste efter en kortare, rent militärisk utbildning erhålla sin fackutbildning vid sjukhus, och denna varder gifvetvis bättre tillgodosedd och ändamålsenligare anordnad genom eu långvarigare kurs än genom en kortare sådan jemte repetitionsöfningar. Af liknande skäl skulle det äfven vara fördelaktigt att i en följd kunna utbilda värnpligtige, som äro uttagna till förvaltningstjenst. Repetitions-(regements-)öfningarna skulle anordnas olika för de till egentlig trängtjenst och för de såsom sjukbärare uttagna värnpligtige, i det af de förra skulle i regeln endast en årsklass i sänder vara inkallad till sådan’ öfning, men af de senare i allmänhet tre årsklasser samtidigt. I fråga om korprals- och underofficersutbildningen äro ej några afvikelser föreslagna från nu gällande bestämmelser, men

88 Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 2.

hvad rekryteringen af trängens officerscorps angår, skulle den kunna ske äfven medelst egna offieersvolontärer.

Stamhästarnas antal vid hvarje trängkompani är föreslaget skola utgöra 36, hvaraf dock en del skulle kunna vara äldre, från kavalleriet för detta ändamål utrangerade hästar.

I mina allmänna betraktelser öfver den föreslagna härordningens militära värde och betydelse har jag redan framhållit de fördelar, som ur mobiliseringssynpunkt vinnas derigenom, att hvarje arméfördelning förses med sin [särskilda trängcorps. Det är förenadt med alltför stora olägenheter, att, såsom nu är fallet vid Svea och Wendes trängbataljoner, eu och samma trängcorps skall vid krigstillfälle uppsätta allmän träng för två arméfördelningar, för att icke dessa olägenheter snarast möjligt skulle afhjelpas. Likaledes finner jag behofvet af två trängkompanier inom hvarje trängcorps vara till fullo ådagalagdt samt de föreslagna utbildningsanordningarna ändamålsenliga med hänsyn till de olika fordringar, som den egentliga trängtjensten, sjukbäraretjensten, sjukvårdstjensten och förvaltningst jensten framställa.

Emellertid har medicinalstyrelsen uti sitt den 19 december 1900 afgift^ underdåniga utlåtande öfver förslaget till ny härordning beträffande träng- och sjukvårdstruppernas organisation uttalat sig på följande sätt:

»Enligt härordningsförslaget skola trängd:)taljonernås (trängkårernas) antal ökas från 4 till 6 samt hvarje kår bestå af 2 trängkompanier och ett sjukvårdskompani. Förebilden till en dylik förening af träng och sjukvård togs, när den första trängbataljonen här uppsattes, från Bayern, hvilket land, såvidt medicinalstyrelsen har sig bekant, är det enda, der en liknande sammanslagning af dessa olikartade tjenstegrenar förekommit. Nu har man emellertid, enligt hvad en militärläkare-resestipendiat till medicinalstyrelsen inberättat, i Bayern, efter många års erfarenhet, från och med den 1 oktober detta år, skilt sjukvården från trängen, i följd hvaraf vårt land numera torde vara det enda, der träng och sjukvård äro förenade i samma truppförband. Att man i Bayern ansett sig ega goda skäl för den vidtagna förändringen, lärer kunna tagas för afgjordt, och torde det på grund häraf böra ifrågasättas, huruvida skäl finnes att för vårt land bibehålla en organisation, som icke annanstädes finnes införd och som äfven här visat sig vara allt utom fördelaktig för sjukvårdsutbildningen, hvilken i hufvudsak endast kan försiggå å militärsjukhus, under det att sjukbärarnes fackutbildning i de flesta länder endast pågår under i en relativt kort tid. Med hänsyn härtill synes det lämpligt, att ingå sjukvårdskompanier tilldelades de båda nya trängkårerna, utan att dessa kompaniers uppsättning Lomme att framdeles ega rum i samman-

89 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bang med organisationen af en sanitetskår vid vår armé. Knappast något enda civiliseradt land saknar numera en sådan, hvarför tiden väl torde vara inne äfven för oss att vidtaga åtgärder härför. Ett uppskof under några år med dessa sjukvårdskompaniers uppsättning är för öfrigt icke af betydelse, då någon sjuk vårdsutbildning af desamma i alla händelser icke lärer kunna komma till stånd, förr än frågan om truppernas uti de båda respektive fördelningarna kasernering och uppförandet af tillhörande militärsjukhus blifvit löst. Att efter hand som sanitetskårens organisation komme att framskrida, äfven öfriga sjukvårdskompanier borde öfverföras till densamma, torde ej behöfva särskildt framhållas.»

I förslaget till ny härordning säges, att hos oss ännu icke finnas förutsättningarna för en sådan organisationsåtgärd som den här ofvan antydda, nemligen att från trängtruppförbanden skilja sjukvårdstrupperna, och att af militärläkare bilda en sanitetsofficerscorps. Mot detta i principielt afseende vigtiga uttalande har af de sakkunnige — bland dem äfven öfverfältläkaren såsom målsman för arméns sjukvårdsväsende —, som nådigst blifvit tillkallade för att granska nämnda förslag, icke någon skiljaktig mening afgifvits. Medicinalstyrelsen har emellertid — med anledning af en inom bayerska armén vidtagen organisationsändring, hvilken visserligen icke var mig obekant — framstält önskvärdheten eller behofvet af en särskild sanitetscorps, dock utan att angifva, huru denna corps ändamålsenligen borde organiseras. Styrelsen har visserligen sagt, att den nuvarande organisationen af trång- och sjukvårdstrupperna visat sig vara allt utom fördelaktig för sjuk vårdsutbildningen, men icke lemnat krigsstyrelsen någon ledning för bedömandet af de förhållanden, hvarpå detta uttalande grundar sig. Styrelsen har icke haft något att erinra mot det sätt, hvarpå såväl sjukbärarnes som sjukvaktarnes (sj ukvårdarnes) utbildning föreslagits skola ordnas, ån mindre uppvisat omöjligheten att inom bestående organisationsformer tillfredsställande ordna denna utbildning. Deremot har styrelsen i sitt underdåniga utlåtande skänkt sitt erkännande åt uti härordningsförslaget gjorda framställningar, att fördelningsläkarne skulle; uppföras med fasta aflöningsförmåner å generalitetsstaten, att antalet fältläkarestipendiater skulle ökas, samt att en kurs för militärläkareaspiranter skulle anordnas — allt frågor, till hvilka det längre fram uti detta mitt anförande torde blifva tillfälle för mig att återkomma.

Frågan om upprättandet af eu särskild sanitetscorps jemte särskild sanitetsofficerscorps har — jag tillåter mig att anmärka detta i förbigående — under sistlidna höst varit föremål för öfverläggning inom svenska militärläkareförcningen. Det förslag, som i sådant syfte blifvit framlagdt, lärer dock, enligt hvad som för mig uppgifvits, mottagits med så delade me- Bih. till Riksd. Prat. 1901. I Sand. I Afd. 2 Häft. 12

90 Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ningar, att man deraf icke kan draga den slutsatsen, att flertalet militärläkare skulle omfatta denna organisationstanke.

Exemplet från Bayern synes mig icke vara tillräckligt bevisande. Enligt de upplysningar, som lemnats mig af en erfaren trängofficer, som i ett helt år (1898—1899) tjenstgjort med understöd af allmänna medel vid en bayersk trängbataljon för att studera, bland annat, lämpligheten af här afhandlade förhållanden, är det hufvudsakliga skälet till den af medicinalstyrelsen omförmälda organisationsändringen, åvägabringandet af likformighet med den preussiska organisationen uti förevarande afseende. Det är alldeles icke på grund af några mindre goda erfarenhetsrön, som man åtskilt träng- och sjukvårdstrupperna, och lära åsigterna inom bayerska armén, särskild! bland militärläkarne, icke vara alltför gynsaint stämda mot denna organisationsåtgärd.

Detta är emellertid för mig icke hufvudsaken. Kärnpunkten uti denna fråga är, huruvida man skall bryta sönder en organisationsform, hvilken vid en på allmän värnpligt grundad härordning innebär möjligheten att ordna sjukvårdsutbildningen på ett tillfredsställande sätt, för att i stället bilda en helt och hållet ny organisation, om hvilken man icke vet, huru den skall verka, och huru den skall slå ut i praktiken. Upprättandet af en sanitetscorps innesluter gifvetvis i sig upprättandet af eu sanitetsofficerscorps. Af dennas medlemmar skulle de, som äro anställda vid de själfständigt ordnade sanitetstruppema, naturligen öfvertaga samtliga de åligganden, som tillkomma de vid de nuvarande sjuk vårdskompani erna tjenstgörande officerarne, och följaktligen skulle de, genom utöfvande äfven af officerens yrke, nödgas afstå från så godt som all enskild läkarepraktik. Vid sådant förhållande skulle det helt visst vara erforderligt att för ifrågavarande sanitetsofficerare väsentligen höja aflöningsförmånerna för att få deras beställningar nöjaktigt besatta. Mig synas sålunda, i betraktande äfven af andra på denna fråga inverkande förhållanden, sådana förutsättningar icke vara för handen, att därpå skulle kunna grundas uppsättandet af en sanitetsofficerscorps, som uteslutande eller nära nog uteslutande skulle egna sig åt militärläkarekallet.

Af medicinalstyrelsens utlåtande synes framgå, att sanitetscorpsen skulle bestå af sex kompanier, ett för hvarje arméfördelning. Skulle dessa kompanier förläggas hvar för sig inom de särskilda arméfördelningarna, finge man olägenheten af sex mycket små truppförband, hvart och ett med sin särskilda förvaltningsmyndighet. Skulle eif åter bilda blott ett enda gemensamt truppförband eller två sådana, kommer mobiliseringen helt visst att försvåras, alldenstund trängkompanierna, bland annat, skola anspänna och med kuskar bemanna sjukvårdsformationerna. Äfven kommer sam-

91 Korujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

verkan mellan trång- och sjukvårdstrupperna i fredstid och under fredsöfningar att lida. uv ‘-m •

Då, såsom jag antydt, det icke blifvit visadt, att sjukvårdsutbildningen icke skulle kunna behörigen ses till godo inom bestående organisationsformer, och då jag för min del icke vill påtaga mig ansvaret för det uppskof med de nya sjuk vårdskompaniernas organisation, som medicinalstyrelsen funnit lämpligt förorda, kan jag icke biträda den af medicinalstyrelsen i denna del gjorda framställning.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande träng- och sjukvårdstruppernas organisation:

9:o) att Riksdagen måtte bifalla, att två nya trängcorpser upprättas; samt

10:o) att Riksdagen måtte besluta: dels att hvar och en af härens sex trängcorpser skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af följande, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

1 hofslagarekorpral,

1 hofslagarevicekorpral,

1 hofslagaresoldat,

1 gevärshandtverkaresoldat,

4 handtverkare,

1 musiksergeant af första klassen och 1 musiksergeant af andra klassen.

92 Kongl. Majrts Nåd. Proposition N:o 2.

Kompanistaten.

4 kaptener af första klassen,

1 kapten af andra klassen,

4 löjtnanter af första klassen,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

6 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

9 sergeanter af andra klassen,

12 distinktionskorpraler,

24 korpraler,

24 vicekorpraler,

2 officersvolontärer,

30 öfriga volontärer och 6 trumpetare;

dels att vid hvarje trängcorps skola vid slutligt genomförd härordning finnas 72 kronan tillhöriga stamhästar.

III. Härens indelning i högre truppförband.

Det förslag till härens indelning i högre truppförband, som chefen för generalstaben afgifvit, står i öfverensstämmelse med de af mig meddelade allmänna grunderna för den blifvande härordningen, men lärer detta förslag vid detta tillfälle icke böra blifva föremål för någon framställning från min sida.

IV. Värnpligtslagen.

Hvad förslaget till vämpligtslag beträffar, anhåller jag, i öfverensstämmelse med hvad jag i det föregående uttalat, att dertill få åter-

93 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

komma- vid den föredragning, som varder erforderlig för aflåtande af särskild nådig proposition i ämnet.

V. Öfriga organisationsändringar.

A. Krigsstyrelsen.

Under denna rubrik framhåller chefen för generalstaben, att en reform af svenska arméns förvaltning är af behofvet påkallad, men att frågan derom på grund af angifna skäl icke ansetts böra upptagas i samband med utarbetandet af förslag till ny härordning. Jag håller äfven före, att förändringar uti organisationen af arméns förvaltande myndigheter äro behöfliga, för att, så långt det är ändamålsenligt, åvägabringa öfverensstämmelse mellan förvaltningsformerna på fredsfot och på krigsfot, äfvensom för att åstadkomma en under behörig kontroll verkande, lämpligen afvägd decentralisering och arbetsfördelning. Meningarna synas knappast vara delade om behofvet af en förvaltningsreform i nu antydd riktning, men de hafva dess mera visat sig gå i sär beträffande sättet för lösningen af den onekligen vigtiga frågan. Med hänsyn härtill synes mig densamma icke uti detta sammanhang böra framläggas för Riksdagen, men sedan den ytterligare mognat, torde den åter böra tagas under ompröfning.

Uti staten för arméförvaltningen föreslår chefen för generalstaben ett par mindre ändringar, som afse aflöningsförmånerna för chefen och läkareassistenten å sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement, hvarjemte den å samma byrå upptagna ersättning till. en sergeant af första klassen skulle utgå, enär denne komme att erhålla aflöning å vederbörligt truppförbands stat. Till denna framställning torde det blifva för mig tillfälle att återkomma i annat sammanhang.

O

94 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2

B. De högre militära truppförbandsmyndigheterna.

Förslaget till ny härordning innehåller, beträffande de högre militära myndigheterna:

att inspektören för kavalleriet skall uppföras med fast lön å generali tetets stat;

att en inspektör . för trängen med de aflöningsförmåner, som tillkomma öfverste och regementschef, dock med ersättning för endast en tjenstehäst, skall uppföras å ordinarie stat;

att fördelningsläkarne skola uppföras med fast lön å generalitetets stat;

att arméfördelningsstabema skulle ökas med hvar sin generalstabsofficer, och att vid hvarje sådan stab skulle anställas två adjutanter, åtnjutande dagaflöning och ersättning för två tjenstehästar; samt

att vid hvarje arméfördelningsstab äfvensom vid inspektörens för kavalleriet och inspektörens för trängen staber skulle, mot åtnjutande af fanjunkares dagaflöning och behörig inqvartering, anställas 1 underofficer (sergeant) såsom skrifbiträde.

Vid 1892 års urtima riksdag beslöt Riksdagen för sin del, att vid dåvarande kavalleriinspektörens afgång skulle lönen indragas samt inspektionen i stället förrättas, på sätt Kongl. Maj:t funne lämpligt, mot arfvode, hvartill Riksdagen sedermera på Kongl. Maj:ts framställning anvisade 2,500 kronor. Med anledning af detta beslut uppdrog Kongl. Maj:t, vid nämnde kavalleriinspektörs afgång i början af år 1896, åt en af kavalleriets regementschefer att bestrida befattningen såsom inspektör för kavalleriet. Denna anordning, att en person skulle, jemte utöfvandet af eget chefsskap, upprätthålla kavalleriinspektörsbefattningen, har, såsom chefen för generalstaben framhåller, visat sig vara förenad med flera olägenheter. Den år 1896 föi’ordnade t. f. inspektören för kavalleriet kom snart till den på personlig erfarenhet grundade åsigten, att de båda befattningarna icke läte utan skada sig förena, och t. f. chefen för generalstaben har uti ett den 11 november 1897 afgifvet underdånigt utlåtande framhållit, att återupprättande af kavalleriinspektörsbefattningen i dess förutvarande skick vore ett oeftergifligt vilkor för kavalleriets enhetliga och tidsenliga utbildning samt för tjenstens behöriga skötande vid samtliga kavalleriregementen.

Jag delar till fullo de åsigter och skäl, som anförts för att återgå till den ordning, som i förevarande afseende var rådande före den tidpunkt, då ofvanberörda riksdagsbeslut trädde i verket. Visserligen har

95 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

under de tre senaste aren kavalleriinspektionen varit ordnad på ett tillfredsställande sätt, men detta har sin grund uti en lycklig tillfällighet. Befattningen såsom inspektör för kavalleriet är emellertid af den stora betydelse, att den icke bör vara beroende af tillfälligheter, och kavalleriet bör hafva sin målsman uppförd med fast lön å generalitetsstaten, då det uppenbarligen icke utan högst afsevärda olägenheter är möjligt att hos en person förena denna befattning och befattningen såsom chef för ett kavalleriregemente.

Att träng- och sjukvårdstrupperna äro i behof af en särskild inspektör, derom är jag fullt öfvertygad. Erfarenheten har fullständigt ådagalagt detta behof, ’ hvilken såsom bekant, var tillgodosedt uti såväl 1883 som 1891 års härordningsförslag. Nu framträder detsamma allt starkare, då träng- och sjuk vårdstruppernas organisation är afsedd att erhålla den utveckling, som utbildnings- och mobiliseringsförhållandena med nödvändighet påkalla, och då de särskilda verksamhetsgrenarna vid ifrågavarande truppslag skola ändamålsenligen ordnas. Dessa truppers uppgift är nemligen så omfattande och mångsidig, att de i fredstid kräfva sin egen målsman, som genom studier och föregående verksamhet väl förberedt sig för sitt kall, som tillvaratager deras intressen, öfvervakar deras utbildning, och som företräder till deras utrustning hörande angelägenheter.

Då de värnpligtiges utbildning utsträckes derhän, att en omfattande trupptjenst pågår året om, synes det mig icke vara en tillfredsställande anordning, att regementsläkare, mot åtnjutande af å generalitetsstaten uppförda arfvoden, bestrida fördelningsläkarebefnttningarna. Regementsläkarne äro behöfliga vid de truppförband, som de tillhöra, och det är synnerligen olägligt, om en sådan läkare tid efter annan ryckes bort från sin egentliga verksamhet för att tjenstgöra såsom fördelningsläkare. Och å andra sidan förmå de icke att förrätta denna tjenst så som vederbör, enär de endast då och då få egna sig åt densamma. Ett ytterligare skäl att uppföra fördelningsläkarne med fast lön är, att enligt gällande föreskrifter för sjukvården i fält hafva fördelningsläkarne under krig så många och magt,påliggande uppgifter att fylla, att deras befattningar böra äfven i fredstid hafva ordinarie innehafvare.

I sitt den 19 december 1900 afgifna underdåniga utlåtande öfver förslaget till ny härordning har medicinalstyrelsen framhållit, att uppförandet, af fördelningsläkarne på fast stat skulle fylla en länge känd brist inom organisationen af den militära sjukvården i vårt land. Redan åt den komité, för omarbetande af de för sjukvården vid krigsmakten utfärdade reglementen och föreskrifter, hvilken af Kongl. Maj:t tillsattes den 8 januari 1839, hade förslag härom frarnstälts, och hade i samma riktning gående

9fi

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

förslag äfven upptagits i åtskilliga senare afgifna komitébetänkanden rörande dels försvarsväsendet, dels särskildt den militära sjukvårdens ordnande.

Hvad slutligen angår arméfördelnings- m. fl. stabers sammansättning och verksamhet, finner jag de i detta afseende framställa förslag ändamålsenliga, men då det icke är fråga om att uppföra den militära stabspersonalen och skrifbiträdena med fast anställning å de stater, som i detta sammanhang afses, torde denna i öfrigt mycket beaktansvärda angelägenhet icke nu blifva föremål för någon framställning.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande generalitetsstaten:

ll:o) att Riksdagen måtte bifalla, att å generalitetsstaten uppföras med fasta aflöningsförmåner inspektören för kavalleriet samt sex fördelningsläkare; och

beträffande tränginspektionen:

12:o) att Riksdagen måtte bifalla, att en inspektör för trängen uppföres med fasta aflöningsförmåner å ordinarie stat.

C, Generalstaben.

Rörande generalstabens organisation innehåller förslaget till ny härordning, att officerscorpsen, med hänsyn till såväl freds- som krigsbehofvet, bör ökas med 1 öfverste, 2 majorer, 4 kaptener af första klassen och 2 löjtnanter af första klassen, hvarjemte det framhåller att, för åvägabringande af vexelverkan mellan armén och generalstaben i högre grad än hittills varit möjligt, officerare ur den förra skulle i ganska stor utsträckning inkommenderas till tjenstgöring vid den senare. Derigenom skulle behofvet i fält af generalstabsbildade officerare tillgodoses, på samma gång som en större omsättning inom sjelfva staben skulle vara möjlig att åstadkomma.

97 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Krafvet på en ökning af generalstabens officerspersonal synes mig vara i förslaget till ny härordning på ett uttömmande sätt utredt och väl grundadt. Att arméfördelningsstaberna äro, en hvar, i behof af att ökas med en generalstabsofficer af kompaniofficers grad, äfvensom att det för militärstatistiska och kommunikations-afdelningarna vid generalstabens hufvudstation är — i betraktande af deras alltjemt tillväxande och maktpåliggande arbeten — synnerligen angeläget att få sin personal ökad med tre regementsofficerare', synes mig vara ådagalagdt och kan jag af egen erfarenhet bekräfta. Likaledes finner jag ökningen, beträffande de föreslagna officerarnes fördelning på de olika graderna, vara lämpligt afvägd. Att antalet till tjenstgöring vid generalstaben inkommenderade officerare uti det af chefen för generalstaben angifna syfte föreslagits skola blifva väsentligt större än under nuvarande förhållanden, synes mig icke blott önskvärdt, utan rent af nödvändigt, för att ett fruktbringande personalutbyte mellan armén och generalstaben må blifva en verklighet.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande generalstaben:

13:o) att Riksdagen måtte bifalla, att generalstabens personal ökas med följande fasta officersbeställningar, nemligen: 1 öfverste, 2 majorer, 4 kaptener af första klassen och 2 löjtnanter af första klassen.

D. Kommendantsstaten.

Rörande kommendantsstaten innehåller förslaget till ny härordning, att ett kommendantskap i Boden skulle upprättas, i den mån flera truppförband komma att dit förläggas, samt att kommendantskapen i Stockholm och å Karlsborg skulle undergå mindre organisationsändringar, hvarigenom de tre kommendantskapen, de båda gamla och det föreslagna nya. hvad personalen angår, ordnas på ett sins emellan öfverensstämmande sätt.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2 Håft.

98 K orig l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Mot hvad sålunda blifvit föreslaget ha.r jag icke något att erinra, men får i detta sammanhang endast hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande kommendantsstaten:

14:o) att Riksdagen måtte bifalla, att ett kommendantskap upprättas i Boden.

E. Intendenturcorpsen.

Uti intendenturcorpsens organisation äro följande ändringar föreslagna: inrättandet af en öfverfältintendentsbeställning, 2 fältintendentsbeställningar, en af första och en af andra graden, 11 intendentsbeställningar, 8 af första och 3 af andra klassen, 24 underintendentsbeställningar och 23 förvaltarebeställningar, hvaremot de nuvarande extra intendentsbefattningarna samt 19 vaktmästarebeställningar skulle indragas.

Enligt plan skulle öfverfältintendenten vara chef för intendenturcorpsens hufvudstation och generalintendentens närmaste man samt de 12 fältintendenterna vara fördelade på följande sätt: 1 byråchef i arméförvaltningens intendentsdepartement, 6 fördelningsintendenter, 3 chefer för de större intendenturförråden och 2 afdelningschefer vid nyssnämnda hufvudstation. Intendenterna, hvilka tillsammans skulle utgöra 71, och de 24 underintendenterna skulle upprätthålla de vid härens samtliga truppförband erforderliga regementsintendentsbefattningarna, tjenstgöra vid fördelningsintendenturerna, vid intendenturförråden, i intendenturcorpsens hufvudstation, vid generalstaben och krigsskolan och uti arméförvaltningen (byråchefsassistent å intendentsdepartementet och intendenten å dess sjukvårdsbyrå), hvarjemte de skulle vid trängcorpserna meddela undervisning i förvaltningstjenst. Förvaltarne äro afsedda att tjenstgöra vid truppförbanden och intendenturförråden. Att 19 vaktmästarebeställningar föreslagits skola indragas, beror deraf, att truppförbanden skola vara ständigt tjenstgörande, och att fördenskull, såsom nu är förhållandet vid den värfvade garnisonerade armén, icke särskilda vaktmästare ansetts behöfliga.

Enskildheterna af intendenturcorpsens tjenstgöringsförhållanden i fredstid, enligt den föreslagna härordningen, framgå af efterföljande placeringslista, hvilken synes mig tydligen ådagalägga behofvet af den föreslagna ökningen af den fasta intendenturpersonalen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

99 Placeringslista för intendenturcorpsen under fredstid enligt förslaget

till ny härordning.

.*) Deraf en redogörare för intendenturcorpsen. 2 3) 6 intendenter eller nnderintendenter, 6 förvaltare och 6 vaktmästare tjenstgörande vid förvaltningsskolor och utbildningskurser för värnpligtige.

3) Deraf vid hvarje förråd en tjenstgörande i förrådets expedition, en vid hvardera magasins-, förrådsoch verkstadsafdelningarna. 4) En tjenstgörande vid hvarje förrådsafdelning såsom förgångsman.

De föreslagna ändringarna uti intendenturcorpsens organisation synas mig val grundade och af den nya härordningen betingade, och får jag fördenskull hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande intendenturcorpsen:

15:o) att Riksdagen måtte bifalla: att följande nya beställningar tillkomma vid intendenturcorpsen, nemligen: 1 öfverfältintendents-, 1 fält-

100 Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 2.

intendents- af första graden, 1 fältintendents- af andra graden, 8 intendents- af första klassen, 3 intendents- af andra klassen, 24 underintendents- och 23 förvaltarebeställningar; samt

att nuvarande extra intendentsbefattningar och 19 vaktmästarebeställningar indragas.

F. Öfriga militära corpser och stater.

Personalen, tillhörande ecklesiastikstaten, auditörstaten, fältläkarecorpsen och veterinärcorpsen, är, med undantag af fältläkare- och fältveterinärstipendiaterna, uppförd å staterna vid vederbörliga truppförband (fördelningsläkarne å generalitetsstaten). Med anledning häraf gör chefen för generalstaben uti förslaget till ny härordning, rörande sammansättningen af ifrågavarande personal, inga andra framställningar än att, såsom redan framhållits, fördelningsläkarne skola uppföras med fast lön å generalitetsstaten, samt att fältläkarestipendiaterna skola ökas från 47 till 60, deraf 20 af första och 40 af andra klassen, och fältveterinärstipendiaterna från 5 till 8.

Hvad ecklesiastikstaten angår, framhålles, att der så utan olägenhet kan ske, t. ex. inom fästning, bör en och samma person såsom garnisonspastor kunna förena två eller flera regementspastorsbefattningar mot åtnjutande af till desamma anvisade arfvoden. Den af 1892 års urtima Riksdag gjorda hemställan, huruvida icke, efter indragning af en del auditörsbefattningar, det antal auditörer, som fortfarande ansåges oundgängligt kunde med fullmagt å sin tjenst förses med fast lön, utan att kostnaden för auditörstaten i dess helhet af sådan anledning behöfde höjas, har komitén för revision af den militära rättegångsordningen, till hvilken utredningen af denna fråga på sin tid uppdrogs, icke funnit böra föranleda några åtgärder uti det af Riksdagen angifna syfte. På samma ståndpunkt har ock chefen för generalstaben stält sig.

Mig synes en förening af flera regementspastors- eller auditörsbefattningar hos en och samma person i allmänhet icke vara att förorda. Dock torde en sådan anordning i särskilda fall vara lämplig, synnerligast å fästningarna Vaxholm och Oscar Fredrikshorg, Karlsborg och Boden, och har jag sålunda ingenting att erinra mot att garnisonspastorer och garni-

101 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

sonsauditörer der komma att anställas mot åtnjutande af de å vederbörliga truppförbands stater uppförda arfvoden. Hvad dock garnisonspastorn å Karlsborg angår, hvilken äfven är pastor i garnisonsförsamlingen derstädes, skulle han fortfarande uppbära de aflöningsförmåner, som nu tillkomma honom, och hvilka böra framgent utgå såsom fast lön och icke såsom arfvode. Då emellertid frågan om dessa angelägenheter kommer att blifva föremål för Riksdagens uttalande i samband med pröfningen af förslag till stat för kommendantsstaten, har jag i detta sammanhang ej någon framställning att göra uti ämnet.

Hvad åter angår auditörstaten, anser jag dess blifvande organisation stå i nära samband med väckt fråga om förändrad organisation af våra krigsdomstolar och den militära rättegångsordningen. Med ett ifrågasatt införande af fördelningskrigsrätter torde äfven följa tillsättande af fast aflönade fördelningsauditörer.

Den föreslagna ökningen af antalet fältläkare- och fältveterinärstipendiater finner jag vara väl behöflig för att kunna väl rekrytera den fast anstälda fältläkare- och fältveterinärpersonalen och för att vid mobilisering erhålla större tillgång på, äfven hvad de erforderliga insigterna i militära ämnen angår, tillräckligt utbildade läkarekrafter. Medicinalstyrelsen har uti sitt underdåniga utlåtande öfver förslaget till ny härordning funnit ifrågavarande ökning af fältläkarestipendiaternas antal betingad äfven för fredsförhållandena. Jag får sålunda hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

beträffande fältläkarecorpsen och veterinärstaten:

16:o) att Riksdagen måtte bifalla: att antalet fältläkarestipendiater ökas från 47 till 60, deraf 20 af första och 40 af andra klassen; samt

att antalet fältveterinärstipendiater ökas från 5 till 8.

G. Skolor för officerare, underbefäl och militärläkare.

I fråga om de under denna rubrik uti riksstaten under fjerde hufvudtiteln upptagna skolor och utbildningsanstalter innehåller förslaget till ny härordning, att chefen för ridskolan bör uppföras med last lön på skolans stat, att chefen för infanteri skjutskolan och en förste lärare vid

102 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

densamma likaledes böra fast anställas uti sina befattningar, samt att en militärläkareaspirantkurs bör inrättas och den nuvarande militärläkarekursen förkortas och förändras till en repetitionskurs.

Jag får på det lifligaste förorda, att såväl chefen för ridskolan som chefen för infanteriskjutskolan komma att erhålla fasta beställningar på vederbörliga skolors stater, hvarvid cheferna skulle tillerkännas öfver stelöjtnants aflöningsförmåner. Det kan icke allt framgent vara ändamålsenligt, . att chefsskapet för ridskolan uppdrages åt officer, som afgått ur tjenst, ej heller att de mycket vigtiga infanteriskjutfrågorna sakna sin stadigvarande målsman. En sådan bör alltid finnas till förfogande för att leda de försök och verkställa de utredningar, som esomoftast ifrågakomma. Deremot finner jag det icke vara erforderligt att äfven uppföra en förste lärare med fasta aflöningsförmåner på infanterist utskolans stat, alldenstund den biträdande personal, som chefen för denna skola behöfver för utförande af skjutförsök och dylikt, kan, liksom hittills, för hvarje särskild gång blifva kommenderad.

Hvad militärläkareutbildningen angår, synas mig alla skäl tala för vidtagandet af ändring uti det angifna syftet, nemligen att de, som vilja hafva militärläkareanställning, böra, innan de vunnit sådan anställning, genom en aspirantkurs sättas i tillfälle att förvärfva sig förmåga såväl att undervisa sjukvårdsmanskap som att bedöma värnpligtiges duglighet till krigstjenst och deras lämplighet för ena eller andra truppslaget samt erforderliga kunskaper i krigslagar och militära reglementen m. m. I sitt underdåniga utlåtande öfver förslaget till ny härordning har medicinalstyrelsen — med erinran om att styrelsen i underdåniga skrifvelse!' den 17 november 1896 och den 9 juni 1897 uttalat sig för eu kurs för militärläkareaspiranter — framhållit önskvärdheten af, att en dylik kurs, så fort ske kunde, måtte komma till stånd. Detta synes mig äfven vara af vigt, men i samband med anordnandet af en kurs för militärläkareaspiranter, torde böra tagas under ompröfning, huruvida icke den nuvarande militärläkarersen bolde eftei nå^ia år helt och hållet upphöra. Dock torde om ifrågavarande kurser icke vid detta tillfälle böra göras någon framställning.

På grund af hvild jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

beträffande ridskolan:

17:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för ridskolan uppföres med fasta aflöningsförmåner å staten för ridskolan; och

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 2.

beträffande infanterist:jutskolan:

18:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för infan teriak] utskolan uppföres med fasta aflöningsförmåner å staten för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

VI. Landstormen.

Betydelsen af att vid krigstillfälle, ja redan vid fara för krig, kunna taga landstormen i anspråk till hemortens försvar är redan i det föregående utvecklad, och jag torde blifva i tillfälle att ytterligare återkomma till denna vigtiga angelägenhet i samband med motiveringen vid förslaget till ny värnpligtslag.

För att möjliggöra landstormens organisation i krigstid föreslår chefen för generalstaben, att följande hufvudsakliga förberedelser skola företagas i fred, nemligen:

att riket, med inskrifnings- och rullföringsområdena såsom grundval, skall indelas uti landstormsområden, hvarje landstormsområde i allmänhet så afpassadt, att inom detsamma skulle kunna uppställas en landstormsbataljon;

att inom hvarje landstormsområde skall anordnas ett landstormsförråd, hvilket i främsta rummet skulle innehålla för områdets landstorm erforderliga gevär jemte en viss mängd skarp ammunition och de oundgängligaste utrustningspersedlarne för att sedermera i mån af tillgång på medel fullständigas;

att för hvarje landstormsområde skall finnas dels en befälhafvare, dels en adjutant för att handhafva de till landstormsorganisationen hörande angelägenheter; samt

att landstormens utbildning skall omfatta på frivillighetens väg åvägabringade skjutöfningar, hvilka skulle sättas i samband med det frivilliga skytteväsendets öfningar.

Ifrågavarande förslag till landstormens organisation, hvilken ansluter sig till den landstormsorganisation, som redan är bragt å bane å Gotland, finner jag i hög grad beaktansvärdt och förtjent af att snarast möjligt förverkligas. I detta sammanhang torde emellertid icke någon framställning i ämnet vara erforderlig.

104 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

VI!. Härens hästar.

Under denna rubrik utvecklar chefen för generalstaben vigten af en god remontering af härens hästar, lemnar en utredning af dertill hörande förhållanden, redogör för, huru kavalleriets hästar för närvarande anskaffas, framhåller, att de uppköpta remonterna böra uppställas i remontdepot, tills de uppnått fyra och ett hälft års ålder, samt framställer ett förslag till ordnande af remontdepotsystemet. Derjemte föreslås, att chefen för remonteringsstyrelsen skall med öfverstelöjtnants aflöningsförmåner uppföras å ordinarie stat.

Hvad angår remontanskaffningen och remontdepotsystemet, torde dessa angelägenheter icke böra nu göras till föremål för ett principielt beslut, utan efter hand, i behöriga delar, föreläggas Riksdagen till pröfning.

Att chefen för remonteringsstyrelsen, hvilken befattnings vigt kommer att i hög grad växa med den föreslagna nya härordningens genomförande, kommer att erhålla en fast beställning, synes mig vara af behofvet synnerligen påkalladt, synnerligast som med denna beställning skulle följa ledningen af och uppsigten öfver remontdepoterna.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

beträffande remonteringsstyrelsen:

19:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för remonteringsstyrelsen uppföres med fasta aflöningsförmåner å ordinarie stat.

VIII. Öfvergången till den nya härordningen.

I det föregående har jag redan redogjort för den allmänna planen för öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen samt angifva de hufvudsakliga synpunkter, som dervid höra tagas i betraktande, och de orsaker, som dervid särskilt verka bestämmande.

Af den till tolf år beräknade och föreslagna öfvergångstiden utmärkes dess förra hälft, den första, sexårsperioden, deraf att de värnpligtiges tjenstgöring eller utbildning i fredstid skulle från och med första öfver-

105 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

gångsåret utsträckas så långt, som med bibehållande af sommarförläggning ansetts förenligt, eller till sammanlagdt 197 dagar (§ 52 i förslaget till ny värnpligtslag). Under loppet af denna period är beräknadt, att, med hänsyn till den förbättrade utbildning, som under densamma skulle komma de värnpligtige till del, en minskning i stamstyrkan skulle kunna medgifvas. Vid infanteriet är denna föreslagen till 5,918 nummer. Då dessutom en del indelta nummer blifvit utbytta mot volontärnummer, har en nedsättning i den indelta styrkan med 7,355 nummer blifvit föreslagen. Vid kavalleriet har deremot en nedsättning i nummerstyrkan under denna period ej kunnat anses tillrådlig, enär de värnpligtiges utbildning, trots den förbättring deri, som härunder inträffar, icke har vunnit en för vidtagandet af sådan åtgärd erforderlig utsträckning. Genom utbyte af indelta nummer mot volontärnummer har dock en minskning i den indelta styrkan af 258 nummer blifvit föreslagen. Vid artilleriet har de värnpligtiges förbättrade utbildning under perioden ansetts kunna medgifva en nedsättning i förhållandet mellan stamstyrkan och de värnpligtige vid de mobiliserade afdelningarna, hvarigenom det blifvit möjligt att äfven med den utveckling af artilleriet i dess helhet, som enligt förslaget skulle ega rum, stammens nummerstyrka kunnat bibehållas oförändrad. Vid ingeniörtrupperna och trängen har deremot den stora utveckling, som dessa truppslag skulle redan under nu ifrågavarande period erhålla, gjort en mindre tillökning i nummerstyrkan behöflig, utgörande resp. 29 och 54 nummer. Minskningen i stammens nummerstyrka under perioden skulle således blifva för hela armén 5,835, och skulle dervid, inberäknadt utbytet af indelta nummer mot volontärnummer, komma att indragas 7,613 indelta nummer.

Förslaget i sin helhet innebär en väsentlig tillökning af den fasta underbefälskadern, detta hufvudsakligast genom anställandet inom nummerstyrkan af ett större antal korpraler än för närvarande. Dervid har man vid samtliga truppslag infört distinktionskorpraler, som skola erhålla fullständig underofficersutbildning, hvarigenom någon minskning i underofficerarnes antal vid infanteriet och kavalleriet kunnat ega rum. Officerarnes antal utöfver det närvarande är i allmänhet ökadt endast med hänsyn till organisation af nya truppförband. Emellertid har en sträfvan varit att tillgodose befälskadrernas ökning under den första öfvergångsperioden så mycket som möjligt för att underlätta en eventuel mobilisering. Härigenom skänkes vårt härväsende redan under de närmaste åren en väl behöflig förstärkning. Kadrerna vid infanteriet, kavalleriet och trängen äro under här ifrågavarande period enligt förslaget så val tillgodosedda, att dessa vapens fält-, besättnings- och depottrupper skola kunna fullständigt mobiliseras. Enär beväringens andra uppbåd först under andra Bill. till Riksd. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. U

106 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Jemförande

öfver arméns truppslags styrka enligt nuvarande stater

Anm. 1. Hvartdera 6. och 12. årets ökning (minskning) hänför sig till »nuvarande styrka enligt stat». Anm. 2. Under volontärer innefattas äfven värfvadt manskap. 1 2 3 4

1 Vid artilleriet motsvarande grader. Bland korpraler äro inräknade: sjukvårds-, hofslagare- och gevärs-

2 Häribland inberäknas sjukvårds- m. fl. beställningsmän samt officersvolontärer.

3 Sekreteraren vid fortifikationen inräknad.

4 Här inräknas trängens handtverkare.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

öfversigt

samt under 6. och 12. åren jemlikt öfvergångsplanerna.

handtverkarekorpraler samt ingeniörtruppernas befordrade minör- och handtverksmanskap.

108 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

öfvergångsperioden erhåller den öfning, som är en förutsättning för reservtruppernas sättande på krigsfot, är den del af den fasta befälskadern vid infanteriet, som har sin hufvudsakligaste betydelse för att möjliggöra detta, ifrågasatt att först under sistnämnda period uppsättas. Vid artilleriet hafva enligt förslaget befälskadrerna redan under första perioden blifvit till fullo tillgodosedda för att möjliggöra en mobilisering af såväl det nuvarande fältartilleriet efter omorganisation å fyrakanonersbatterier som ock ungefär hälften af de nya organisationer, som vid detta truppslag äro föreslagna att ega rum. Sålunda skulle under denna period tillkomma de beräknade fälthaubitsbatterierna vid tre arméfördelningar och en division vid det föreslagna positionsartilleriregementet. Slutligen skulle äfven det blifvande landfästningsartilleriregementet vinna den utveckling, som kräfves med hänsyn till fortsättandet af fästningsbyggnad^! vid Boden. Vid ingeniörtrupperna, der en väsentlig tillökning i kadrerna är ifrågasatt, föreslås att denna tillökning fördelas med omkring hälften på hvardera öfvergångsperioden. Att hastigare tillgodose detta behof torde förhållandena icke medgifva.

En närmare öfversigt af den fast anstälda personalens tillväxt under de två öfvergångsperiodernå lemnas uti å sid. 84 och 85 införda öfversigt, utgörande en sammanfattning af bilagorna 11, 19, 31, 41 och 48 uti öfvergångsförslaget.

Från och med det sjunde öfvergångsåret, det första inom den andra sexärsperioden, skulle § 27 i förslaget till ny värnpligtslag börja tillämpas samt tjenstgöringstiden för de värnpligtige, årsklass efter årsklass, utsträckas till sammanlagdt 365 dagar, i samband hvarmed vinterförläggning skulle inträda. Härordningen skulle fullständigt genomföras, samt indelningsverket afvecklas, så fort ske kunde, för att fullständigt upphöra.

Efter granskning af hvad som blifvit föreslaget att utföras under här ifrågavarande perioder, anser jag den i det nya härordningsförslaget upptagna öfvergångstiden af 12 år väl afvägd. I likhet med chefen för generalstaben finner jag på af honom anförda skäl densamma dels böra begränsas så mycket som möjligt, dels ej vara tilltagen längre, än hvad synes vara nödvändigt för att kunna fullständigt genomföra den nya härordningen.

Uti det till förslaget till ny härordning hörande öfvergångsförslaget äro för hvarje truppförband fullständiga planer utarbetade, upptagande truppförbandens sammansättning under hvarje särskilt öfvergångsår, hvartill komma stater med tillhörande kostnadsberäkningar för det sjette öfvergångsåret. Mot det sätt, hvarpå öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen är föreslagen böra verkställas, har jag i hufvudsak intet att erinra. Det ligger emellertid i sakens natur,

109 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

att öfvergångsplanerna, hvilka visa huruledes öfvergången, i allmänhet sedt, skulle lämpligast kunna åvägabringas, icke böra framläggas för att af Kongl. Maj:t och Riksdagen en gång för alla till orubblig efterrättelse fastställas, öfvergången är nemligen beroende af en del omständigheter, hvilka icke kunna på förhand med fullständig säkerhet beräknas, såsom t. ex. vederbörande personals afgång med mera dylikt. Och det är så mycket mindre nödvändigt att nu begära Riksdagens bifall till en i alla dess enskildheter utarbetad öfvergångsplan, som, under förutsättning att Riksdagen beslutat grunderna för den nya härordningen äfvensom tiden, inom hvilken dessa skola vara till fullo tillämpade, det synes lämpligast, att Riksdagen för hvarje år i samband med statsregleringen kommer att pröfva öfvergångsstaterna för truppförbanden. Enligt min uppfattning böra nemligen, i likhet med hvad jag i detta afseende kommer att föreslå beträffande statsverkspropositionen för år 1902, för hvarje öfvergångsår särskilda stater för truppförbanden framläggas till Riksdagens pröfning och godkännande.

Ur nu antydda synpunkter skulle det sålunda icke vara behöfligt att uti detta sammanhang till Riksdagen göra någon framställning angående öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen, men den omständigheten, att indelningsverket skall under öfvergångstiden undergå ändringar för att vid fullt genomförd härordning helt och hållet upphöra, synes mig nödvändiggöra att redan nu påkalla ett Riksdagens beslut, i hvad öfvergången berör indelta armén. Såsom redan framhållits, är afsedt, att indelningsverket under den första öfvergångsperioden till en viss del skall vakanssättas, och under den andra perioden så vidt möjligt i sin helhet afvecklas. Hvad remonteringsskyldigheten vid de indelta kavalleriregementena beträffar, skulle redan från början af öfvergångstiden vid inträffande afgång af rusthållshästar, remonteringen öfvertagas af staten och ombesörjas af remonteringsstyrelsen, för att så snart som möjligt förbättra uppsättningen af ridhästar.

Af skäl, för hvilka jag uti det föregående i samband med de allmänna grunderna för förslaget till ny härordning närmare redogjort, kan man icke vidtaga några definitiva åtgärder för indelningsverkets upphörande, förrän de värnpligtiges utbildning i fredstid erhållit den utsträckning, som afses uti den nya härordningen, d. v. s. då § 27 i den föreslagna värnpligtslagen börjat tillämpas. Den vakanssättning inom indelta arméns numerär, som skulle ega rum under den första öfvergångsperioden, är att anse såsom förberedande åtgärder till indelningsverkets fullständiga upphörande, sedan nemligen nyssnämnda värnpligtslagsparagraf trädt i kraft.

no

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Skälet hvarför ifrågavarande vakanssättning begränsats till det uti grunderna för öfvergången afgifna antalet nummer är äfvenledes förut angifvet. Med en starkare afgång skulle nemligen truppförbanden under öfvergången icke erhålla nödig fasthet och sammanhållning, samt möjligheten af en krigsmessig indelning under repetitions-(regements-)öfningarna äfventyras. Jag begagnar dock tillfället att tillägga, att när ett beslut om 365 dagars sammanlagd utbildningstid för de värnpligtige föreligger, hinder synes mig icke böra möta för att under den första öfvergångsperioden minska den indelta stamtruppen, om tillfälle härtill förefinnes, i större grad, än hvad som blifvit framstäldt såsom lämpligt och här nedan, med vissa, mindre jemkningar för afrundandet af den indelta nummerstyrkan vid vederbörliga regementen, kommer att föreslås, under förutsättning dock att de nummer, som sålunda skulle komma att ytterligare vakanssättas, kunna ersättas med volontärer.

Att indelningsverket under den andra öfvergångsperioden bör, så fort ske kan, afvecklas, synes mig vara ändamålsenligt, och torde i sådant syfte framdeles böra tagas under ompröfning, i hvad mån denna afveckling kan påskyndas genom att sänka det indelta manskapets pensionsålder och eventuel genom att samtidigt höja pensionsbeloppen, hvartill Vadstena krigsmanshuskassa bör kunna lemna tillgång.

Då nu afsedt är, att indelningsverket, hvaruti naturligen äfven inbegripes extra roteringen, skall med genomförandet af den nya härordningen helt och hållet upphöra, torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke, i enlighet med tillvägagåendet år 1883, då fråga om rustnings- och roteringsbesvärens fullständiga afskrifning förevar, förslag bör till Riksdagen hänskjutas om upphörande af frälserusttjensten äfvensom af presterskapets åliggande att vid inträffande krig utgöra kungsgård i spanmål. Mig synas alla skäl tala för, att dessa båda besvär, som numera kunna sägas hafva förlorat all betydelse ur militärisk synpunkt, böra, i samband med rustnings- och roteringsbesvärens försvinnande, äfvenledes upphöra.

Hvad öfvergångsförslaget i öfrigt angår, har jag i hufvudsak icke något att erinra. Dock synes mig planen för landstormens organisation höra vidare utarbetas, så att af densamma kommer att framgå, uti hvilken ordningsföljd landstormsområdena skola organiseras, huru landstormsförrådsbyggnaderna skola uppföras och inredas, hvad hvarje sådant förråd kommer att kosta med mera dylikt, och har jag gifvit chefen för generalstaben i uppdrag att efter samråd med chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och generalintendenten inkomma med ett för ändamålet erforderligt, uti enskildheter gående förslag.

in

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

beträffande öfvergången till den nya härordningen:

20:o) att Riksdagen måtte besluta, att den nya härordningen, sådan den här blifvit föreslagen, skall vara genomförd under tolf år, räknade från och med år 1902;

21:o) att Riksdagen måtte bifalla, att under åren 1902, 1903, 1904, 1905, 1906 och 1907 den nuvarande nummerstyrkan vid indelta infanteriet och kavalleriet genom indragning, i den ordning Kongl. Maj:t pröfvar lämpligt, minskas sålunda:

a) vid hvart och ett af Lifrege7nentet till fot, Första lifgrenadier regementet, Andra lifgrenadier regementet, Vestgöta regemente, Uplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings regemente, Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente, Kalmar regemente, Vermlands regemente, Norra skånska infanteriregementet och Södra skånska infanteriregementet till 520 nummer;

b) vid Smålands grenadierkär till 260 nummer;

c) vid Vestgötadals regemente till 490 nummer;

d) vid Norrbottens regemente till 300 nummer;

e) vid Vesterbottens regemente till 375 nummer;

f) vid Jemtlands fältjägareregemente till 480 nummer; och

g) vid hvart och ett af Lif regementets dragoner, Lifregementets husarer och Smålands husarregemente till 350 nummer;

22:o att Riksdagen måtte besluta, att den rusthållarne vid de indelta kavalleriregementena åliggande skyldighet att hålla häst skall i mån af de nuvarande rusthållshästarnes afgång upphöra från och med år 1902;

23:o) att Riksdagen måtte besluta, att från och med år 1908 indelningsverket i sin helhet skall, så fort ske kan, upphöra; samt

112 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

24:o) att Riksdagen måtte besluta, att likaledes från och med år 1908 frälseriisttjensten och presterskapets åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spannmål skola upphöra.

IX. Landtförsvarets kostnad.

I det inom generalstaben utarbetade förslaget till ny härordning är landtförsvarets årliga ordinarie kostnad, då härordningen blifvit fullt genomförd, beräknad till 45,338,000 kronor. De ordinarie anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1901 sluta å ett belopp af 28,220,084 kronor. Skilnaden mellan dessa båda summor utvisar dock icke det exakta belopp, hvarmed landtförsvarets ordinarie budget skulle komma att ökas vid fullt genomförd härordning, enär dels uti den förstnämnda summan ingå utgifter, som för närvarande äro upptagna på extra stat, dels den sistnämnda summan bör ökas med de belopp, hvarmed förslagsanslagen öfverskridits, och hvilka äro medräknade uti landtförsvarets årliga ordinarie kostnad enligt den nya härordningen. Med hänsyn härtill bör vid en jemförelse gent emot de 45,338,000 kronorna uppställas folkande poster, nemligen:

de ordinarie anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel

för år 1901......................................................................... 28,220,084 kr.

följande å den extra staten anvisade anslag, hvilka i kostnadsberäkningarna för den nya härordningen öfverförts till den ordinarie anslagsstaten, nemligen:

för tillfällig löneförbättring åt underbefäl m. fl. ................ 299,875 »

för tillämpning af värnpligtslagens föreskrifter om de värn-

pligtiges inskrifning och redovisning m. in................ 53,000 »

anslaget till reseunderstöd åt officerare och intendentur-

tjenstemän ........................................................................ 9,000 »

de belopp, hvarmed förslagsanslagen öfverskridits och som ingå uti den ordinarie anslagsberäkningen för den nya härordningen, och utgjorde dessa i rundt tal för år 1899 742,000 »

Tillsammans 29,323,959 kr.

Skilnaden mellan 45,338,000 kronor och 29,323,959 kronor utgör 16,014,041 kronor och utvisar ökningen af landtförsvarets ordinarie utgifter, sådana dessa beräknats uti förslaget till ny härordning.

113 Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 2.

Hvad beträffar beräkningen af de ordinarie anslagen och de grunder, som dervid blifvit tillämpade, är det först anslaget till t> Aflöning och rekrytering m. m.», som synes mig påkalla uppmärksamhet. Under detta anslag äro upptagna aflönings- och rekryteringskostnader samt dessutom expenser för de särskilda truppförbanden.

Hvad först aflöningsförmånerna för den fast anstälda personalen angår, har chefen för generalstaben framlagt nya atlöningsstater, dermed afseende att förenkla det nuvarande aflöningssystemet och att i viss mån åvägabringa en lönereglering. Förenklingen uti aflöningen skulle bestå deri, att tjenstgöringspenningar, kompanichefs- in. fl. arfvoden samt beklädnads- och portionsersättningar skulle afskaffa^, samt att följaktligen aflöningen skulle utgöras endast af lön, dagaflöning och inqvartering, vare sig kontant eller in natura, hvilken senare förmån framhållits böra komma samtliga officerare och underofficerare till godo. Löneregleringen afser att i någon mån höja lönerna för alla utom generaler och öfverstar, äfvensom att öka dagaflöningen för samtliga grader.

Innan jag uttalar mig angående den sålunda ifrågasatta aflöningsförenklingen och löneregleringen, anhåller jag att få i minnet återkalla hvad Riksdagen i detta ämne, med anledning af enskild motionärs yrkande, uttalat år 1899 i sin skrifvelse den 14 maj, n:o 63, angående reglering af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel. I denna skrifvelse säges det:

»Riksdagen delar den uti ofvanberörda motion uttryckta önskan om förenkling i härens aflöningssätt, men anser sig icke kunna bedöma, huruvida för vinnande af detta ändamål särskild! den i motionen ifrågasatta sammanslagningen1) lämpligen kan eller bör åstadkommas. Från Riksdagens sida torde emellertid några bestämmelser icke vara meddelade, som kunna utgöra hinder deremot. Riksdagen anser dock, att för vinnande af större enkelhet, öfverskådlighet och reda en genomgripande förändring i härens aflöningssystem i dess helhet bör verkställas, således icke blott beträffande de uti motionen omförmälda tjensteklasser, underofficerare och deras vederlikar, och icke heller blott med afseende å portionsersättning och dagaflöning, utan jemväl i fråga om det öfriga befälet samt manskapet och omfattande, så vidt möjligt, samtliga de mångahanda titlar, hvarunder arméns personal för närvarande erhåller aflöning af staten. Bland dessa mångfaldiga aflöningsformer vill Riksdagen exempelvis nämna följande: fast lön, lönetillägg af olika slag, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg, dagaflöning, kommenderingstillägg, beklädnadsersättning, fourageersättning, portionsersättning, portionsskilling, inqvarteringsersättning, servisersättning,

B Motionen afsåg sammanslagning åt dagaflöning och portionsersättning. Bih. till liiksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

114 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tobaksskilling, dagtraktamente samt arfvoden af åtskilliga slag. För alla dessa aflöningstitlars tillämpning gälla så olika bestämmelser, att det möter synnerligen stora svårigheter att erhålla en klar uppfattning af afiöningsförhållandena i deras helhet, synnerligast som räkenskapsväsendet derigenom bl ifver öfver höfvan inveckladt. Att de nuvarande förhållandena äfven skola medföra ganska stora svårigheter för revisionsai’betet, har Riksdagen funnit vara uppenbart. Riksdagen föreställer sig, att oöfverstigliga svårigheter icke böra stå i vägen för en förändring, hvarigenom åtskilliga af dessa titlar blefve sammanslagna; och för dem, som måste bibehållas, torde jemförelsevis enkla och för hela armén gällande regler kunna uppställas.

Riksdagen får med anledning häraf anhålla, att Eders Kongl. Magt måtte, så snart ske kan, låta verkställa fullständig utredning, huruvida och på hvad sätt härens aflöningssystem i dess helhet må kunna förenklas, samt derefter, och om möjligt till nästa riksdag inkomma med det förslag i ämnet, hvartill utredningen må befinnas föranleda.»

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse tillsattes genom nådiga brefvet den 9 juni 1899 en komité för utarbetande af förslag till förenkling af arméns aflöning, hvilken komité den 23 augusti 1900 afgaf underdånigt förslag rörande de ordinarie aflöningsförmånerna. Förslaget blef omedelbart remitteradt till generalstaben för att tagas under öfvervägande vid utarbetandet af förslag till ny härordning. Det skulle föra allt för vida att här redogöi’a för komiténs omfattande och vidlyftiga utredning, utan torde jag nu böra inskränka mig till att framhålla det hufvudsakliga resultat, hvartill komiten kommit. Komitén, som lifligt förordar en förenkling af aflöningsförmånerna samtidigt med en lönereglering, finner att detta mål icke kan nås, förrän tjenstgöringsförhållandena inom armén blifvit likformiga genom antagandet af en ny härordning. Såsom grundformer för aflöning åt löntagare vid armén af såväl officers- och underofficersklass som manskapsklass föreslår komitén lön och dag aflöning, hvartill för sistnämnda klass skulle komma städja. För vissa löntagare af officers- och underofficersklass kunde ålderstillägg äfvensom arfvoden icke helt och hållet undvikas, hvarjemte lönetillägg för tjenstehästar och fourageersättning måste bibehållas. Portionsersättning och beklädnadsgodtgörelse till underbefäl, lönetillägg till underbefäl vid vissa truppförband och tjenstgöringspenningar till befäl och underbefäl samt till manskap nu utgående arfvoden, aflöningstillägg jemte beklädnadsersättning till vaktmästare vid intendenturcorpsen samt mqvarteringspenningar till manskap vid Vermlands fältjägarecorps skulle deremot tillika med benämningarna portions- och tobaksskilling för manskaps dagaflöning såsom särskilda aflöningsformer bortfalla.

115 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Af ifrågavarande komités betänkande framgår å ena sidan, att det är i hög grad önskvärd! att åstadkomma enkelhet, reda och öfverskådlighet uti arméns aflöningssystem, men å andra sidan, att dermed äro under den nuvarande härordningen, inom hvilken flera skiljaktiga system tillämpas för personalens anskaffning, tjenstgöring och aflöning, sådana svårigheter förenade, att dessa icke kunna undanrödjas förrän i samband med införandet af en ny härordning. Vid sådant förhållande skulle det enligt mitt förmenande hafva varit en stor brist uti det nya härordningsförslaget, derest icke de af Riksdagen uttalade önskningsmålen i fråga om förenkling af arméns aflöningsväsende i dess helhet blifvit beaktade. Att samtidigt en lönereglering för arméns befäl, afsedd att i någon mån förbättra dess lönevilkor, blifvit föreslagen, finner jag äfvenledes vara af omständigheterna påkalladt och väl grundadt. Det synes mig nemligen vara med både billighet och rättvisa förenadt, att, då den nya härordningen skulle komma att försätta större delen af arméns befäl i helt andra tjenstgöringsförhållanden än dem, som nu äro rådande, samma befäl erhåller derefter afpassade aflöningsförmåner, synnerligast som genom den ständiga tjenstgöring, som härordningen förutsätter, enskildt förvärf ej vidare kommer att stå detsamma till buds.

Jag ansluter mig sålunda på det lifligaste till det framlagda förslaget angående förenkling och reglering af befälets aflöningsförmåner, äfvensom att dessa komma att utgöras af lön, dagaflöning och inqvartering, vare sig kontant eller in natura, hvartill kommer lönetillägg och fourageersättning för de officerare, som skola vara beridna å egna tjenstehästar. Äfvenledes anser jag, att de föreslagna aflöningsbeloppen äro de minsta möjliga, som kunna erbjudas arméns befäl med hänsyn till de större fordringar, som den nya härordningen i flere afseenden ställer på detsamma.

Om jag nu emellertid vid detta tillfälle icke kommer att påyrka en lönereglering för officerare jemte vederlikar, är sålunda orsaken dertill icke att söka uti någon bristande öfvertygelse om densammas nödvändighet, utan i den omständigheten, att förslag om liknande lönereglering icke föreligger beträffande statens öfriga, med officerarne jemförliga löntagare. Men då jag afstår från ett sådant yrkande, sker det under den bestämda förutsättningen, att den ifrågavarande löneregleringen måtte vara att motse inom den närmaste framtiden samt att det dyrtidstillägg, som kommer att föreslås för statens ernbets- och tjensteman att utgå under innevarande år, måtte till samma storlek komma officerarne jemte vederlikar till del äfven för år 1902. Hvad åter underofficersgraderna vidkommer, synes mig ett uppskof i förevarande afseende icke vara tillrådligt. Frågan om underofficerares aflöning står i närmaste samband med den föreslagna aflöningen

116 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

för inanskapsklassernas olika grader, hvarför en reglering af aflöningen för underofficerare, korpraler och menige bör ske samtidigt. Det torde dock, såsom redan antydts, icke vara lämpligt att i detta sammanhang föreslå några aflöningsstater för åren 1903—1912, utan lära dessa böra pröfvas i samband med den årliga statsregleringen.

Jag anhåller emellertid att få beröra de aflöningsförmåner, som äro afsedda att komma underbefälet till del samt därvid, hvad underofficerarne angår, göra en jemförelse mellan nu utgående och föreslagna aflöningsbelopp. Vid en sådan jemförelse måste man gifvetvis taga aflöningsförhållandena vid den värfvade garnisonerade armén till utgångspunkt, ty eljest kommer jemförelsen att halta, såsom hvilande på ovigtig grund. Derjemte bör man ihågkomma, att underofficerarne under sistlidet år erhållit en ganska afsevärd tillfällig löneförbättring, som äfven kommer att utgå under innevarande år. För närvarande åtnjuter:

Enligt förslaget till ny härordning skulle aflöningsförmånerna blifva för:

117 Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 2.

Sammanstälda. gestalta sig aflöningsförhållandena på följande satt för

Derjemte tillåter jag mig att äfven framlägga en jemförelse mellan de aflöningsförmåner, som tillkomma underofficerarne vid de indelta trupperna enligt nu gällande stater, och dem, som de enligt den föreslagna härordningen skulle erhålla under den första öfvergångsperioden, d. v. s. innan de komma att tjenstgöra året om:

Vid infanteriet. Enligt nuvarande härordning och till denna hörande

Enligt förslaget till ny härordning skulle aflöningsförmånerna blifva för motsvarande underofficerare:

') Vid Lifgardet till häst, der beklädnadsersättningen är 250 kronor, 50 kronor högre.

*) Vid Kronprinsens husarregemente, der beklädnadsersättningen är 225 kronor, 25 kronor högre.

118 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Vid kavalleriet. Enligt nuvarande härordning och till denna hörande stater uppbära underofficerarne vid det indelta kavalleriet:

Enligt förslaget till ny härordning skulle aflöningsförmånerna blifva för motsvarande underofficerarne:

Iuqvar-

terings-

och

Tjenst-

görings-

pen-

ningar.

Bekläd-

nads-

ersätt-

niug.

Por-

tions-

ersätt-

ning.

Num-

Summa.

Fanjunkare tjenstgörande i 365 dagar > > > 77 >

Sergeant af 1. kl. > » 365 »

> > 2. » > »365 »

» » • > » >192 »

> » > j > »157 >

Till ofvanstående jemförelseöfversigter torde böra fogas den erinran, att löneinnehafvare, som icke önska ingå på ny stat, bibehållas vid innehafvande aflöningsförmåner. Vid befordran skola de naturligen öfvergå till ny stat.

Hvad först angår förmånen af inqvarteringsbidrag, torde uppmärksamheten särskildt böra fästas dervid, att det nya förslaget förutsätter, att

l) Vid Lifregementets dragoner ökas slutsumman, på grund af högre inqvarterings- och servisbidrag, med 50 kronor.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

samtliga underofficerare skola i den mån kasernanordningarna hinna genomföras tillgodoses med bostad in natura, en förmån som är af mycket stort värde. Vid bedömandet i öfrigt af de nya aflöningsförmånerna för underofficerarne, torde man icke böra förbise, att förhållandet mellan antalet fanjunkare och antalet sergeanter skulle komma att blifva vida gynsammare uti den nya härordningen än uti den nuvarande. Så t. ex. finnes det nu vid ett indelt infanteriregemente 8 fanjunkare mot 34 sergeanter, under det att ett infanteriregemente enligt förslaget skulle räkna 13 fanjunkare mot 25 sergeanter (sålunda är förhållandet nu ungefär 1 : 4, enligt förslaget 1 : 2). Med de höjda lönerna skulle vidare enligt nu gällande grunder pensionsbeloppen komma att ökas: för fanjunkare från 870 till 1,000 kronor, för sergeant af 1 kl. från 510 till 720 kronor, samt för sergeant af 2 kl. från 360 till 600 kronor. Slutligen torde äfven böra beaktas, att vid det föreslagna inskrifningsväsendet skulle underofficerare i reserven, företrädesvis fanjunkare, till ett antal af omkring 90 erhålla anställning såsom biträden i rullföringsområdesexpeditionerna mot ersättning af två kronor om dagen.

Korpralsgraden är afsedd att, förutom underhåll in natura (portion och beklädnad), komma i åtnjutande af följande aflöningsförmåner, för år räknadt, nemligen: distinktionskorpral lön 300 och dagaflöning 182 kronor 50 Öre, tillsammans 482 kronor 50 öre; korpral lön 240 kronor och dagaflöning 146 kronor, tillsammans 386 kronor; samt vicekorpral lön 180 och dagaflöning 109 kronor 50 öre, tillsammans 289 kronor 50 öre. Motsvarande aflöningsförmåner för volontär är resp. 150 och 36 kronor 50 öre, eller tillsammans 186 kronor 50 öre. Mig synes, att äfven dessa aflöningsbelopp äro fullt tillfredsställande, och att sålunda grundad anledning finnes till det antagandet, att rekryteringen af manskapsgraderna skall visa sig vara betryggad särskildt med hänsyn dertill, att volontärerna under sin tjenstetid som sådana fullgöra i vanliga fal] större delen af den tjenstgöring, som i annat fall skulle åligga dem i egenskap af värnpligtige.

Under anslaget till »aflöning och rekrytering in. in.» äro upptagna för de särskilda truppförbanden expenser för bestridande af kostnaderna för skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster, underhållet af expeditionsmateriel och inbindning af expeditionshandlingar m. in., och föranleder detta icke någon erinran från min sida. Deremot synes mig, att de äfven under denna anslagsrubrik upptagna rekryteringskostnaderna per år skulle kunna nedsättas. I samband med den nya härordningen finner jag nemligen en genomgripande reform af de nuvarande formerna för stamrekryts antagande vara erforderlig. »Värfvare» i hittills gängse bemärkelse synas mig icke vidare böra anlitas. I främsta rummet — och för detta ändamål

120 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bör ingen möda lernnas ospard — bör rekryteringen ske or de värnpligtiges led och sålunda verkställas under rekrytutbildningstiden. Skulle emellertid behofvet af volontärer icke fyllas på detta sätt, synes mig rullföringsområdesbefälhafvarne böra få till uppgift att genom frivilligt aftal anskaffa det felande antalet. Man kan ju icke med fullkomlig visshet uttala sig angående möjligheten att kunna rekrytera volontärpersonalen bland de värnpligtige, men, i betraktande, såsom nyss här antydts, såväl af de värnpligtiges utsträckta tjenstgöring i fredstid som ock af de förbättrade aflöningsförmånerna för manskapspersonalen, hvartill komma utsigterna för de meniga volontärerna att snart vinna korpralsbefordran, torde det blifva vida lättare än under nuvarande förhållanden att anskaffa det erforderliga antalet volontärer. På grund af hvad jag nu i korthet anfört, vill det synas mig, som om rekryteringskostnaderna ej skulle komma att kräfva det beräknade beloppet, 40 kronor per man och år, utan kunna utan olägenhet minskas, särskildt med hänsyn till den omständigheten, att det frivilliga aftalet för hvarje gång bör afse en tid af tre år. Till denna fråga torde jag få återkomma i samband med statsregleringen för år 1902.

Hvad anslaget till -»Inqvarteringskostnaden angår, har jag redan antyda att med de förändrade tjenstgöringsförhållanden, som den nya härordningen förutsätter, samtliga arméns officerare och underofficerare jemte vederlikar, derest de icke åtnjuta förmånen af fri bostad i kronans hus, böra erhålla inqvarterings- och servisbidrag. Dem, som åtnjöte nämnda förmån af fri bostad, skulle endast servisbidrag komma till del. I sammanhang härmed torde böra framhållas att, med undantag för Stockholm, icke några servisbidrag beräknats utgå från vederbörliga kommuner. Anledningen härtill är, att hittills varit regeln att, vid upplåtelse af platser för kasernbyggnader, träffats sådana överenskommelser, att kommunerna i fråga ej skulle utbetala dylika bidrag, önskligt hade det emellertid varit att kunna höja servisbidraget för landsorten i förhållande till det för Stockholm gällande, men då ett sådant förslag måhända påkallat förhandling med vederbörliga kommuner, har uti sakens nuvarande läge icke något ansetts böra åtgöras i denna fråga. Hvad angår anslaget till »Inqvarteringens ordnande i Stockholm», har arméförvaltningen å civila departementet fäst uppmärksamheten på, att yttrande bör inhemtas från Stockholms stad, huruvida densamma är villig att, mot nu utgående ersättning, åtaga sig den ökade inqvarteringsbörda, som blefve en följd af inqvarteringsersättningens höjande för den del af arméns personal, som för närvarande åtnjöte inqvartering af staden. En hemställan i sådant syfte till Stock-

121 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

holra synes mig ju förr dess hellre böra ske, alldenstund sistnämnda personal billigtvis bör komma i åtnjutande af den något förhöjda inqvarteringsersättning, som blifvit föreslagen. Endast ett tillmötesgående svar på en dylik hemställan kan, med hänsyn till det belopp inqvarteringstolag, som staden årligen uppbär, vara att förvänta.

I fråga om anslaget till »Reservbefälet» är uti förslaget till ny härordning anfördt, att vid för ändamålet anstälda beräkningar antagits, att reservofficerarne (reservintendenterna) skulle komma i åtnjutande af dem nu tillerkända aflöningsförmåner, nemligen: dels ekiperingshjelp med 500 kronor, dels ersättning för deltagande uti tre öfningar med beväringens första uppbåd och en öfning med andra uppbådet (9 klassen), d. v. s.: resekostnader, förslagsvis 30 kronor för hvarje gång, lön, beräknad till 2 kronor om dagen, och dagaflöning, 3 kronor. Hvarje öfning uti beväringens första uppbåd har ansetts böra omfatta 50 dagar, nemligen först och främst behörig repetitions-(regements-)öfning, samt dessutom en föregående kortare kurs för genomgående af reglementen och instruktioner, utförandet af smärre taktiska öfningar in. m. d. Antalet årligen utexaminerade och utnämnda reserv officerare har antagits utgöra 150, antalet af dem, som årligen skulle deltaga uti 50-dagars öfningen, 400, samt af dem uti öfningen med 9 klassen (15 dagar) 100. Kostnadsberäkningen skulle

följaktligen ställa sig sålunda:

Ekiperingshjelp till 150 reservofficerare å 500 kr............ 75,000 kronor,

Resekostnad (30 kronor) samt lön och dagaflöning under 50 dagar (250 kronor) till 400 reservofficerare eller:

280X400 = 112,000 kronor........................................ 112,000 >

Resekostnad (30 kronor) samt lön och dagaflöning under 15 dagar (75 kronor) till 100 reservofficerare eller:

105X 100 = 10,500 kronor........................................... 10,500 »

Summa 197,500 kronor,

eller i rundt tal 200,000 kronor.

Hvad angår beredande af lifränta (pension)^t reservofficerare (reservintendenter) vid armén, framhålles uti härordningsförslaget, att de genom 1898 års Riksdags beslut fastslagna grunderna syntes böra fortfarande tillämpas.

Detta beslut innefattade, såsom bekant, »att de reservofficerare och reservintendenter, som hädanefter antagas, må, derest de fullgöra den tjenstgöringsskyldighet, som nu är eller framdeles kan varda för reservofficer eller reservintendent stadgad, efter uppnådda 55 års ålder under Bill. till lliksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 16

122 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension till belopp af trehundra kronor». Angående de af denna pensionering föranledda kostnaderna gjordes uti 1898 års statsverksproposition det uttalande, att, om man antoge, att reservbefälets personal från början kunde utvecklas till den beräknade styrkan, så skulle för en befälsstyrka af 56 22-åringar, vid pensionsåldern, efter 33 års förlopp, återstå vid första pensionsåret 21 lefvande, åt hvilka ett pensionsbelopp af 6,300 kronor skulle utbetalas, om pensionen bestämdes till 300 kronor. Det följande året blefve pensionärernas antal 41, pensionsbeloppet 12,300 kronor o. s. v., tills pensioneringen efter omkring 30 års förlopp komme till sin fullständiga utveckling, då summan af alla pensionsbeloppen blefve omkring 115,200 kronor, som årligen skulle utgå till 384 pensionärer. Tillämpas dessa beräkningsgrunder i fråga om motsvarande kostnader enligt den föreslagna härordningen, skulle pensioneringen, då den nått sin fulla utveckling, medföra en årlig utgift af i rundt tal 300,000 kronor, som skulle utgå till 1,000 pensionstagare.

Mot hvad som sålunda föreslagits bär jag icke något att erinra, utan tillåter mig endast framhålla, att utsigterna för rekryteringen af det behöfliga antalet reservofficerare torde vid den nya härordningen komma att blifva helt annorlunda och ljusare än under närvarande förhållanden. De ekonomiska fördelame, nemligen underhåll och volontäraflöning under utbildningstiden, ekiperingshjelp, ersättning under repetitions-(regements-)öfningarne och slutligen pension efter uppnådda 55 år, synas icke vara så obetydliga, som de måhända vid första påseendet förefalla, utan fastmer ganska afsevärda. Derjemte måste sättet för officersrekryteringen i allmänhet vid armén enligt det nya härordningsförslaget i jemförelse med det för närvarande rådande i väsentlig mån öka deras antal, som eftersträfva reservofficersgraden. När hvarje yngling, som uppfylt vederbörliga fordringar i kunskaper och uppförande, har rätt, i olikhet med hvad nu är händelsen, att inträda såsom officersvolontär i armén för att efter verklig täflan med andra kamrater vinna fast anställning, är ju gifvet, att de, som vid denna täflan ej blifva de utvalda, skola underkasta sig den korta teoretiska kurs, som återstår för att vinna reservofficersbefordran, som, utom att erbjuda nyssnämnda ekonomiska fördelar, äfven medförer rättigheten att såsom officer fullgöra sin återstående tjenstskyldighet såsom värnpligtig samt i öfrigt åtnjuta de förmåner i allmänna lifvet som officersvärdigheten skänker. För öfrigt måste en ettårig värnpligtsutbildning, äfven hvad angår reservofficersrekryteringcn, befrämja denna vida mer än hvad är händelsen med den korta tjenstgöringstid,för de värnpligtige, som nu är föreskrifven.

123 Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Nästa anslag, som synes mig påkalla någon uppmärksamhet, är det till ».Remontering och skoning In. in.». För beräknandet af detsamma ligga följande siffror till grund: inköpspris för den treåriga remonten 800 kronor, uppställningen i remontdepot jemte transportkostnader för hvarje remont 340 (250 + 90) kronor, samt skoning och medikamenter för hvarje häst 12 kronor årligen. Såsom en inkomst på anslaget har beräknats 180 kronor för hvarje försåld utrangerad häst, under den förutsättning att mo procent af hästarne skulle årligen omsättas. _

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet, som icke har någon erinran att göra mot beräkningen af ofvannämnda utgiftsposter, har i fråga om nyssberörda försäljningspris för utrangerade hästar anmärkt, att detta rnedelj.ris under år 1900 uppnåtts vid en del truppförband, men att det såsom genomsnittssiffra anses alltför högt. Arméförvaltningen hade vid föregående tillfällen haft anledning beräkna försäljningspriset för utrangerade hästar till 125 kronor per häst. Härvid borde äfven erinras, att en icke obetydlig procent af kronans hästar störtat dels under uppställning i remontdepot, dels efter utlemnandet till truppförbanden. För dessa hästar infiöte ingen eller högst obetydlig ersättning. Då emellertid förslaget stälde i utsigt, att genom alla remonters uppställning i remontdepot samt o-enom nummerhästarnes bättre vård vid truppförbanden, den årliga omsiUtningsprocenten skulle kunna nedbringas under den nu gällande oc äfven i förslaget beräknade, hade arméförvaltningen ansett sig i denna omständighet finna en anledning till det antagande, att det beräknade ansla^sbeloppet likväl borde blifva för sitt ändamål tillräckligt.

° Det är äfvenledes min åsigt, att, när ett ändamålsenligt genomfördt remontdepotsystem kunnat behörigen’verka, ej blott den årliga omsättningsprocenten af hästarne kommer att nedbringas utan ock högre försäljningspris ernås för de utrangerade hästarne, än som nu är fallet i Stockholm och vissa andra orter. I Skåne deremot lärer ifrågavarande pris vara ganska högt. Men jag tillåter mig äfven fästa uppmärksamheten derpå, att för tillgodoseendet af behofvet af remonter vid trängcorpserna äro beräknade * alldeles samma kostnader som vid öfriga truppslag, ehuru uti härordningsförslaget är angifvet, att en del af stamhästarne vid nämnda corpser utan någon olägenhet kunna utgöras af äldre, från kavalleriet för ändamålet utrangerade hästar. Detta förhållande styrker mig ytterligare i den uppfattningen, att anslaget till »Remontering och skoning m. in.» är upptaget med ett tillräckligt stort belopp.

Anslaget till»Lega för hästar till artilleriets och ingemörtruppernas exercis»

har beräknats efter 3 kronor per häst och dag. Denna dagslega har, hvar-

124 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

om ock arméförvaltningen å intendent sdepartementet erinrar, under de senaste åren ganska afsevärdt öfverskridits vid vissa truppförband, men, säger arméförvaltningen, »då detta förhållande påtagligen föranledts af den omständigheten, att hästarne vid dessa truppförband enligt gällande stater fått användas endast under 22 dagar årligen samt legningskontrakten, på grund af organisatoriska förhållanden, endast kunnat afslutas för ett år i sänder, anser sig arméförvaltningen, med stöd jemväl af erfarenheten frän förflutna äldre tider med förhållanden jemförliga med dem, som enligt organisation sförslaget komma att åter inträda, ega skäl antaga, att den angifna dagslegan bör blifva tillräcklig, när hästarne skola användas 42 dagar årligen samt legningskontrakten åter kunna afslutas att gälla under tidsperioder af 5 ä 10 år.» Jag kan så mycket hellre biträda den af arméförvaltningen uttalade åsigt, som kostnaden för hästlegning för närvarande uppgår till i medeltal endast omkring 2 kronor 50 öre per häst och dag, och som ökningen af dagslegan ansetts böra föreslås hufvudsakligen af den anledningen, att vid den nya härordningen kräfves ett större antal legda hästar än hvad för närvarande är händelsen, och att således den större efterfrågan måhända kommer att verka stegring af legokostnaden. Det torde vara obehöflig! att tillägga, att kostnaderna för de legda hästarnes fouragering beräknats under anslaget till »Fouragering af arméns hästar».

Anslagen till »Krigshögskolor», »Ridskolam, »Skjutskolan för infanteriet och kavallerien, '»Artilleriskjutskolam, »Krigsskolam och »Militärläkares undervisning» hafva endast beräknats approximativt, enär förhållandena icke inedgifvit att utarbeta' fullständiga stater för ifrågavarande skolor och utbildningskurser. Vederbörande arméförvaltningens departement hafva härvid ej haft något att erinra. Att dessa skolor och kurser behöfva utvidgas i samband med genomförandet af den nya härordningen är uppenbart, enär den personal, som skall genomgå desamma, ökas'till antalet. De föreslagna förhöjningarna synas mig i det stora hela böra vara tillräckliga.

Hvad anslaget till »Volontärskolor» angår, yttrar arméförvaltningen å intendentsdepartementet, att vid ett första påseende torde visserligen den frågan framställa sig, »huruvida icke detta anslag upptagits med alltför ringa belopp, då arméförvaltningens räkenskaper gåfvo vid handen, att dessa skolor nu årligen medföra utgifter till belopp mångdubbelt öfverskridande den föreslagna summan, men då de flesta utgifter för de till dessa skolor kommenderade eleverna i nu föreliggande förslag redan äro upptagna under de särskilda underhållsanslageå och sålunda för fram-

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tiden från de under anslaget till volontärskolor beräknade tillgångar endast lärer komina att bestridas utgifter för erforderliga transporter till och från skolorna, underhåll af skollokaler, anskaffning och underhåll af läroböcker och förbrukningsmateriel vid skolorna, utgifter för elevernas öfningar m. m., lärer anledning finnas för det antagande, att det utförda anslagsbeloppet bör blifva för sitt ändamål tillräckligt.»

De kostnader, som utgått för hållandet af fält- och fälttjenstöfningar, hafva hittills bestridts af anslaget till »Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar», det s. k. vapenöfningsanslaget, äfvensom från anslaget till »De värnpligtiges vapenöfningar». Det förstnämnda af dessa båda anslag skulle emellertid med den nya härordningen uteslutas ur riksstaten, alldenstund större delen af de utgifter, som detsamma hittills bekostat, äro beräknade under andra anslagstafla^ såsom »Mathållning för arméns manskap», »Fouragering af arméns hästar» in. fl. Men då emellertid vapenöfningsanslaget äfven bestridt kostnaderna för arméfördelningarnas, kavalleriets och intendenturcorpsens fältöfningar äfvensom eu de! af utgifterna för de större fälttjenstöfningarna, har uti förslaget till ny härordning ett nytt anslag uppförts under rubriken »Arméns fält- och fälttjenstöfningan och beräknats till 300,000 kronor. Arméförvaltningen å intendentsdepartementet yttrar i fråga härom, att utgifterna lära i hufvudsaklig mån kunna regleras efter befintliga tillgångar, hvarför arméförvaltningen icke har att framställa någon erinran mot nyssnämnda belopp.

Då jag emellertid håller före, afl för främjande af arméns krigsmessiga utbildning årliga fälttjenstöfningar med trupper af alla vapen, vare sig arméfördelning mot arméfördelning eller inom hvarje arméfördelning, böra hållas och utgöra afslutningen af repetitions-(regements-) öfningarna, kan jag icke biträda den meningen, att anbefallandet af sådana öfningar skulle blifva en konjunktursak eller, rättare sagdt, väsentligen beroende af befintliga tillgångar eller besparingar å vissa anslag. Då jag dessutom är af den åsigten, att fältöfningar med officerare in. fl. böra i regeln årligen hållas inom hvarje arméfördelning, äfvensom att de kaptener, som vilja göra anspråk på regementsofficersbefordran, böra undergå vissa praktiska prof, såsom krigsspelsöfningar, lösandet af taktiska uppgifter, fältöfningar och mindre fälttjenst-(detaschements-) öfningar — för hvilka profs anordnande kostnaderna torde böra bestridas frän nu på tal varande anslag —, synes det mig vara angeläget, att detsamma varder för sitt ändamål tillräckligt. Hvad angår nämnda prof, har jag redan anmodat chefen för generalstaben, att inkomma med för-

126 Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 2.

slag till det sätt, hvarpå de borde planläggas och anordnas för vinnande af det med dem afsedda ändamål.

De kostnader, som, hvad fälttjenstöfningarna angår, skulle bestridas från ifrågavarande nya anslag, äro hufvudsakligen kostnaderna för transporterna till och från öfningsorten af trupper m. in., rese- och traktamentskostnader för en del personal, den under öfningarna något förhöjda dagaflöningen, utgifterna för hästlega och lägerhalm samt ersättningen för å mark uppkommen skada. Provianteringen äfvensom fourageringen — med undantag af fourageringen af de för sjelfva fälttjenstöfningarna legda hästarna — skulle deremot bestridas af anslagen till mathållningen af arméns manskap och till fourageringen af arméns hästar.

Den största utgiftsposten för de större fälttjenstöfningar, som hållits allt sedan år 1884, utgöres af transport-och färdkostnader. Ersättningen för skador å gröda, mark in. m. har visat sig vara i hög grad vexlande, men den torde genom ett omsigtigt val af terräng och en omsorgsfull planläggning af öfningarna, hvilka äro afsedda att i regeln utföras först i slutet af september månad, kunna hållas inom måttliga gränser. Förhöjning i dagaflöningen under dylika öfningar för det befäl, som icke åtnjuter portion in natura, måste anses fullt berättigad med hänsyn till de ökade lefnadskostnader, som detsamma derunder får vidkännas. Denna dagaflöningsutgift jemte rese- och traktan]entskostnaderna representera ej så ringa summor. 1 betraktande deraf att färdkostnaderna vid hittills hållna större fälttjenstöfningar uppgått till något mer än 100,000 kronor samt kostnaderna i sin helhet till omkring 300,000 kronor, torde, då sådana öfningar skola årligen hållas, men derjemte mindre dylika skola anordnas inom de arméfördelningar, hvilka icke deltaga uti de större öfningarna, vill det synas, som om det uti förslaget till ny härordning uppförda anslagsbeloppet borde i afsevärd mån höjas, i all synnerhet, som dessutom fältöfningar skulle årligen utföras inom hvarje arméfördelning samt praktiska prof för regementsofficersbefordran anordnas, för hvilka senare i generalstabschefens beräkningar af anslaget ej något belopp upptagits. Vid behandling af frågan angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1902 får jag ytterligare tillfälle att närmare utveckla skälen för, att det här ifrågavarande anslaget till »Arméns fält- och fälttjenstöfningar» bör beräknas till 500,000 kronor.

Då jag nu öfvergå^ till anslaget till »De värnpligtiges vapenöfning an, anhåller jag att samtidigt få beröra anslagen till »Mathållning för arméns manskap», '»Fouragering af arméns hästan, »Arméns munderingsutrustningi>,

127 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

»Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten» och »Armens diverse intendentur- och sjukvärdsbeho/».

Hvad först mathållningen angår, yttrar arméförvaltningen å intendentsdepai te mentet, »att den upptagna dagkostnaden, 52 öre per man, förefaller väl låg, om man jemför densamma med de siffror, som tillförene vid olika tillfällen lagts till grund vid beräknandet af kostnaderna för mathållningen, men då till stöd för nu angifna beräkningsgrund lärer kunna åberopas sistförflutna års portionspriser, och erfarenheten gifvit vid handen, att under åren 1895—1900 medelpriset för naturaportion jemte tillagningskostnad icke ens uppgått till ofvan angifna belopp, 52 öre, torde arméförvaltningen i denna omständighet kunna anses ega anledning att icke föreslå någon höjning i den angifna beräkningsgrunden, helst de ändrade förhållanden, som föranledas af truppförbandens förlängda öfningar, hvarigenom vederbörande leverantörer sättas i tillfälle att anordna under hela året fortgående leveranser, lära kunna antagas för nämnde leverantörer medföra så afsevärda fördelar, att leveransprisen i regeln torde, för framtiden komma att ställa sig afsevärdt lägre än hittills allmänneligen varit förhållandet».

Medelpriset för naturaportionen under år 1899, det dyraste under perioden 1893—1899, utgjorde 46,5 öre. Lägges dertill tillagnings- in. fl. s. k. kokinrättningskostnader, uppgående till 10 procent af naturaportionens värde, har den tillagade portionen betingat ett pris af 51,15 öre. Med hänsyn härtill och i betraktande af de skäl, som arméförvaltningen anfört beträffande utsigterna för framtida lägre leveranspris, har jag för min del icke något att erinra mot den uti förevarande afseende tillämpade beräkningsgrund.

Mot beräkningarna under anslaget till åFour agering af arméns hästar», 90 öre per häst och dag (i depot 72 öre), har icke någon erinran förekommit.

I fråga om anslaget till »Arméns mundering sutrustning», yttrar armeförvaltningen å intendentsdepartementet, »att den för manskapets munderings under håll beräknade dagkostnaden, 33 öre per slitningsdag, förefaller väl låg, särskild! vid en jemförelse med den dagkostnad, soin för detta underhåll hittills ansetts erforderlig, men då denna dagkostnad i viss mån bör kunna nedbringas vid de med en ny härordning inträdande ändrade förhållanden, hvarunder mera praktiska och för persedelunderhållet mindre betungande anordningar inom hela armén kunna vidtagas, anser arméförvaltningen möjlighet förefinnas att, äfven med nu föreslagna nedsatta belopp, för framtiden bestrida munderingsunderhallet vid armén.»

128 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Mig synes denna möjlighet vara för handen. Munderingsunderhållet för manskapet är upptaget efter den lägsta vid 1892 års urtima riksdag använda beräkningsgrund, hvilken gälde artilleriet och trängtrupperna. Samma beräkningsgrund synes mig böra kunna tillämpas äfven i fråga om öfriga truppslag, allra helst som staten i regeln torde böra öfvertaga anskaffningen och underhållet af de s. k. småpersedlarna, hvarigenom helt visst en icke oväsentlig besparing skulle uppstå. Jag tillåter mig att på tal om inunderingsanslaget erinra derom, att af den utredning angående behöfliga . medel för munderingsutrustningen, som den s. k. fredsförvaltningskomitén lemnat, framgår, att en dagkostnad af 33 öre per man bör, under de ändrade tjenstgöringsförhållanden, som den nya härordningen förutsätter, vara fullt tillräcklig ej blott för underhåll,' utan äfven för fullständigande af ifrågavarande utrustning.

Anslaget till »Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten» har beräknats efter 10 öre per man och tjenstgöringsdag samt 1 öre om dagen för hvarje uppstallad häst. Enligt hvad arméförvaltningen å intendentsdeparteinentet anfört rörande detta anslag, skulle det under normala förhållanden vara tillräckligt för sitt ändamål. Under vissa år, synnerligast vid höga pris å 'kol och koks, hade det dock visat stor benägenhet att stiga till sådana belopp, att äfven under billigare perioder uppkommande reservationer möjligen icke alla gånger blefve tillräckliga att täcka de brister i årsanslagen, som under de dyra tiderna uppstode.

Då, enligt mitt förmenande, kostnadsberäkningarna icke kunna eller höra grundas på några möjligen uppstående undantagsförhållanden, synes ej heller mig anledning förefinnas att påyrka någon förhöjning af ifrågavarande anslags beräkning.

Angående »Anslaget till arméns diverse intendentur- och sjukvårdshehofn, hvilket är beräknadt efter 8 öre för hvarje tjenstgöringsdag, yttrar arméförvaltningen å intendentsdepartementet, att det synes böra blifva för sitt ändamål tillräckligt, dock endast under den förutsättning att utgifterna för underhåll af arméns mötesfält med tillhörande skjutbanor icke skulle från detsamma bestridas,* utan vore beräknade att bekostas från anslaget till arméns byggnader, till hvilket anslag dessa utgifter vore närmast hänförliga.

Anslaget är beräknadt under den af arméförvaltningen angifna förutsättning. Från detsamma skulle bestridas öfriga kostnader för truppförbanden såsom kommunionspenningar, musikens underhåll, musikinstrument, undervisningsmateriel, underhåll af trängfordon, transporter in. in. För närvarande utgår enligt verkstäld öfverslagsberäkning omkring 4 öre per tjenstgöringsdag till ifrågavarande utgifter, men då vid den nya här-

129 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ordningen större kraf skulle komma att ställas på undervisningsmateriel, och då derjemte transporterna mellan vinterförläggningsorterna och mötesplatserna skulle bekostas af ifrågavarande anslag, har detsamma beräknats efter dubbla beloppet eller 8 öre per tjenstgöringsdag.

Hvad de värnpligtiges dagafiöning angår, har jag uti de af mig meddelade allmänna grunderna för förslaget till ny härordning angifvit, att densamma skulle uppföras med 10 öre per dag. Då de kostnader, som äro oundgängligen förenade med förverkligandet af förslaget till ny härordning, i allt fall äro stora, har det ansetts nödigt att föreslå en väsentlig minskning uti de värnpligtiges dagafiöning, synnerligast som motsvarande ersättning i andra arméer i allmänhet rör sig omkring 10 öre (i vissa något mera, i andra åter något mindre), och det för öfrigt, med hänsyn dertill att den värnpligtige under sin tjenstgöring åtnjuter förmånerna af underhåll, beklädnad och inqvartering in natura, icke ingår uti värnpligtens idé, att den värnpligtige erhåller en så hög dagafiöning som den, hvilken nu är bestämd hos oss, och som för ett år skulle uppgå till i det närmaste samma belopp som volontärs aflöningsförmåner (182 kronor 50 öre mot 186 kronor 50 öre). Följdriktigheten torde dessutom fordra, att dagaflöningen bestämmes till lika stort belopp för volontär som för värnpligtig. Då en dagafiöning af 10 öre representerar, hvad de värnpligtige angår, en ärlig utgift af i rundt tal 763,000 kronor, skulle en dagafiöning af 50 öre medföra derutöfver ett sammanlagdt årligt utgiftsbelopp af 3,052,000 kronor, en mycket afsevärd summa i landtförsvarsbudgeten. Ifrågavarande aflöning är icke att anse såsom någon slags "löneersättning, utan den afser, såsom ock dess förutvarande benämning portions- eller tobaksskilling angifver, att sätta den värnpligtige i stånd att dermed bestrida förekommande mindre utgifter.

I fråga om kostnaderna för rullföringsväsendet, hvilka beräknats till 225,565 kronor, deri inberäknadt 3,000 kronor för tillsyn af landstormsförrådsbodarna in. in. å Gotland, anhåller jag att få yttra mig vid föredragning af förslaget till ny värnpligtslag. Jag får dock redan nu framhålla, att jag icke har något att erinra mot det föreslagna beloppet,

Anslaget till »Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel» har beräknats till 3,176,000 kronor enligt

nedanstående specifikation:

Fältartillerimaterielen ........................................................ 150,000 kronor

Fästningsartillerimaterielen ................................................ 25,000 »

Handvapnen ............................................................. 135,000 »_

Transport 310,000 kronor

Bih. till Riksd. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 17

130 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Transport

Ammunition: för fältpjeser ...............................................

» » fästningspjeser.......................................

» » eldhandvapen ........................................

Kruttillverkning..................................................................

öfningar för artilleriet......................................................

» » öfriga truppslag...........................................

Fabriker ................................................................................

Byggnader ...........................................................................

Skjutfält................................................................................

Transporter............................................................................

Diverse behof........................................................................

310.000 kronor

875.000 »

160.000 »

1,025,000 »

350.000 »

125.000 »

115.000 »

35.000 »

70.000 »

30.000 »

30.000 i>

51.000 »

Tillsammans 3,176,000 kronor.

Arméförvaltningen å artilleridepartementet yttrar om detta anslag, att utförda beräkningar gifva vid handen, att den i förslaget till ny härordning upptagna summan bör vara för ändamålet lämpligt afpassad, och har jag mot detta uttalande icke något att erinra. Jag får emellertid fästa uppmärksamheten på, att den till 35,000 kronor upptagna anslagsposten till fabriker beräknats under den förutsättning, att aflöningen till den vid densamma anstälda personalen upptagits å särskild stat för artilleriets fabriker, men då, enligt hvad jag uti det föregående anfört, jag icke ansett mig böra biträda härordningsförslaget i denna del, måste anslaget till fabriker ökas, under det att anslaget till »aflöning och rekrytering» i stället kommer att undergå motsvarande minskning.

Anslaget till »Arméns byggnader och kommen)]ant.deapmtgifter samt fortifikationens öfningar och materiel*, beräkmfdt, efter 7 öre per tjenstgöringsdag för man och 2 öre per tjenstgöringsdag för häst, till 694,115 kronor och 1 öre, deri ingående dock äfven 150,000 kronor till diverse utgifter, är jemte den uti kostnadsberäkningen för de värnpligtiges vapenöfningar för byggnadsunderhåll in. m. upptagna summan 534,567 kronor 26 öre, likaledes beräknad efter 7 öre per tjenstgöringsdag, afsedd att hufvudsakligen bestrida utgifterna för underhållet af arméns byggnader och mötesfält. Sammanlagda utgöra nyssnämnda båda belopp 1,228,482 kronor 27 öre eller i rundt tal, afjemnadt uppåt, 1,229,000 kronor.

Förutskickande den anmärkningen, att det ofvan anförda beloppet af 150,000 kronor för diverse utgifter är afsedt att bestrida dels kostnaderna för underhåll af landtfästningarna Karlsborg och Boden äfvensom några äldre ännu qvarstående fästningsverk och byggnader i Landskrona, Kristianstad, Varberg, Göteborg och Marstrand, dels kommendantskapsutgifter,

131 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

synes det mig erforderligt att lemna en utredning angående användningen af den sammanlagda utgiftsposten 1,229,000 kronor.

Till underhåll af rikets fästningar och arméns under arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet vård stälda byggnader äro å det nuvarande anslaget till arméns byggnader anvisade 431,000 kronor, samt å anslaget till de vakanssatta kavalleriregementena i Skåne och Norrland 18,000 kronor eller tillsammans..................-................................ 449,000 kr.

Af denna summa utgå i afrundade belopp: till underhåll af byggnader inom sjöfästningarnas försvarsområde ....................................................-...........•.............. 65,000 »

» underhåll af byggnader inom Karlsborgs fästnings försvarsområde ....................................................................... 50,000 »

» underhåll af äldre fästningsverk......................-...................- 13,000 »

» underhåll af kasernetablissement. och etablissementen å

mötesplatserna ........................................—..................... 321,000 »

Tillsammans 449,000 kr.

Sedan det för underhållet af byggnader inom sjöfästningarnas försvarsområden nyss angifna beloppet, 65,000 kronor, blifvit, såsom afsedt är, öfverflyttadt till femte hufvudtiteln, utgör återstoden af det nuvarande

byggnadsanslaget (449,000—65,000) .......................................- 384,000 kr.

De för den nya härordningens genomförande erforderliga nybyggnaderna hafva beräknats kosta omkring 48 millioner kronor. Beräknas underhållet af nybyggnaderna till 1,25 procent af underhållskostnaden, bör anslaget till arméns

byggnader af denna anledning ökas med.............................--- 600,000 »

Sedan återstående arbeten å Karlsborgs fästning blifvit afslutade, erfordras i ökad underhållskostnad för denna fästning ............................................................................................. 10,000 »

Sedan fästningen vid Boden fullbordats, krafvel’ den en

årlig underhållskostnad af ....................................................... 60,000 »

Å anslaget till arméns byggnader äro för närvarande anvisade till kommendantskapsutgifter 16,500 kronor, af hvilka 7,600 kronor utgå för sjöfästningarna. Sedan sistnämnda belopp öfverflyttats till femte hufvudtiteln, återstå 8,900 kronor, hvilka dock i samband med anläggandet åt fästningen vid Boden böra ökas med 8,100 kronor, och hafva

sålunda kommendantskapsutgifterna beräknats till................ 17,000 »

Transport 1,071,000 kr.

132 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

„ Transport 1,071,000 kr.

A anslaget till arméns byggnader äro för närvarande till fortifikationens öfningar anvisade 26,000 kronor och till underhåll af fortifikationens materiel 21,500 kronor, hvilka båda belopp böra höjas till resp. 52,000 och 41,000 kronor eller tillsammans .................................................................... 93,000 »

Slutligen tillkomma kostnaderna för underhållet af arméns mötesfält, hvilka hittills bestridts af vapenöfningsanslaget. Det härför erforderliga beloppet, hvars användning för framtiden torde böra öfvertagas af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, har beräknats till ........................ 65,000 »

Tillsammans 1,229,000 kr.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har icke haft något att erinra mot förslaget till ny härordning, således ej heller mot i detsamma gjorda beräkningar.

För landstormens organisation är uti härordningsförslaget upptaget ett belopp af 150,000 kronor att användas dels till ordnande af landstormsförråd, dels till aflöning af landstormsområdesbefäl. I fråga om storleken af detta anslag, hvars stora vigt jag lifligt erkänner, kan jag dock vid detta tillfälle icke med bestämdhet yttra mig. Det kräfves nemligen, såsom jag uti det föregående antydt, för sådant ändamål särskilda kostnadsberäkningar för uppförande af land stormsförrådsbyggnaderna, äfvensom en uti enskildheter gående plan för den ordningsföljd m. m., i hvilken landstormsområdena skola organiseras. Om utförandet af ifrågavarande beräkningar och utarbetandet af en sådan plan har jag, såsom redan framhållits, gått i författning.

Anslaget till »Extra utgiften har föreslagits skola ökas till 100,000 kronor. Detta anslag, som för åren 1831—1841 utgick med 75,000 kronor och för åren 1842—1873 med 67,500, har sedermera varit uppfördt i riksstaten med 67,000 kr. Redan för närvarande är det otillräckligt, men blifver det ännu mer, i den mån den nya härordningen genomföres. Framför allt blir detta förhållandet, om derifrån skall beredas flyttningshjelp åt de officerare och underofficerare med vederlikar, hvilka, utan att samtidigt vinna befordran, för längre tid förflyttas från en ort till en annan. Af denna förmån skulle hufvudsakligen personal vid generalstaben, fortifikationen, intendenturcorpsen och truppförband förlagda på skilda stationer komma i åtnjutande. Då jag anser, att en dylik ersättning grundar sig

133 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

både på rättvisa och på billighetsskäl, synes mig detta förslag vara i hög grad förtjent af att förverkligas.

De under den ordinarie staten å fjerde hufv.udtiteln uppförda anslagen äro till sin natur väsentligen skiljaktiga. Vissa, såsom t. ex. aflöningsstatema, kunna till siffran fullständigt beräknas och angifvas, andra åter äro beroende af förhållanden, som icke låta sig på förhand med absolut visshet bestämmas. Vid den granskning af härordningsförslagets kostnadsberäkningar, som jag företagit, har jag emellertid kommit till den uppfattningen, att om ett eller annat anslag, såsom anslaget till fält- och fälttjenstöfningar behöfver ökas, komma å andra anslag öfverskott helt visst att uppstå, hvarför jag såsom ett allmänt omdöme öfver härordningsförsläget i denna del tillåter mig uttala den meningen, att till detsamma hörande beräkningar öfver landtförsvarets årliga ordinarie kostnad äro samvetsgrant uppgjorda, och att följaktligen det belopp, hvarpå desamma sluta, skall i sin helhet visa sig vara tillräckligt för bestridande af landtförsvarets årliga ordinarie utgifter vid tiden för den nya härordningens slutliga genomförande.

Det torde vara obehödigt att tillägga, att under tiden för indelningsverkets afveckling måste i fråga om de indelta nummer, som äro besatta, lagen angående lindring i rustningsbesvären fortfarande ega tillämpning. Men med indelningsverkets upphörande kommer anslaget till»Sk att el in äring ar och ersättningar till rust- och rotehållare» att helt och hållet försvinna.

För år 1902 äro de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln beräknade till 33,765,000 kronor. Enligt öfvergångsförslaget hafva de beräknats för år 1907 till 40,972,000 kronor. Ökningen under de fem åren 1903—1907 skulle följaktligen utgöra i rundt tal något öfver 7,200,000 kronor, eller i medeltal för hvarje år 1,457,000 kronor. Under de återstående sex åren af öfningstiden skulle de ordinarie anslagen efter hand stegras till 45,338,000 kronor, till hvilket belopp de äro i förslaget till ny härordning beräknade för år 1913, hvadan ökningen under ifrågavarande sex år skulle uppgå till 4,338,000 kronor, d. v. s. i medeltal för hvarje år 723,000 kronor.

Det ligger i sakens natur, att genomförandet af den nya härordningen kommer att öka utgifterna för arméns pensionering. Enligt af

184 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

byråchefen i arméns pensionskassa E. A. Kjellander verkstälda beräkningar skulle de ökade pensionskostnaderna för pensionering af officerare och underofficerare med vederlikar, enligt förslaget till ny härordning och under förutsättning af deri upptagna lönebelopp, komma att utgöra för år 673,000 kronor, hvarvid dock vore att märka, att denna stegrade årskostnad ej kan verka med hela sitt belopp förrän tidigast efter 30 år efter den tidpunkt, då förslaget blifvit genomfördt.

För genomförandet af förslaget till ny härordning kräfvas vissa utgifter för en gäng eller extra anslag, nemligen till ordnandet af arméns förläggning (kasernetablissernent och barack byggnader), till anskaffandet af fälthaubitsmateriel och fullständigande af positionsartillerimaterielen, till eldhapdvapen, till ingeniör materiel och till extra remonteringskostnader.

Ordnandet af arméns förläggning med tillhörande byggnader och lokaler är beräknadt till i rundt tal 48 millioner kronor. I samband med frågan angående reglering af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1902 får jag tillfälle att återkomma till detta vigtiga ärende. Jag tillåter mig dock nu framhålla, att, innan vinterförläggningen hinner att fullständigt ordnas genom ifrågavarande byggnader, torde det blifva behöfligt att tillgripa provisoriska förläggningsanordningar, och blifver detta i större eller mindre grad förhållandet under början af andra öfvergångsperioden. De härmed förenade extra kostnader låta sig svårligen på förhand beräkna. De blifva mindre, i samma mån som byggnadsverksamheten påskyndas.

Anskaffandet af den erforderliga artillerimaterielen, ej blott till fälttrupperna utan ock till reservtrupperna, har beräknats att, förutom hvad Riksdagen redan beviljat eller 12 millioner kronor, medföra en utgift af i rundt tal 14 millioner kronor.

Hvad arméns eldhandvapen angår, är afsedt, att med utgången af år 1903 skulle finnas 150,000 6,5 mm. gevär, för hvilkas anskaffande Riksdagen redan beviljat medel. Sedan synes mig tillverkningen böra så bedrifvas, att, om icke särskilda förhållanden annorlunda betinga, under åren 1904, 1905, 1906 och 1907 årligen tillverkas 15,000 gevär, hvarefter årsanskaffningen skulle kunna minskas till 10,000, intill dess armén erhållit det antal gevär, som slutligen bör finnas äfven med hänsyn till landstormens beväpning. Kostnaden för anskaffandet af ytterligare 150,000 gevär kan beräknas till 8,467,500 kronor eller i rundt tal 872 millioner. Men det torde böra anmärkas, att denna utgift, utan afseende på den nya härordningen, i allt fall skulle hafva tillkommit.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

135 Uppsättandet af den ingeniör materiel (verktygsutrustning, krigsbromateriel och fälttelegrafniateriel), som varder en följd af ingeniör kompaniernas och fälttelegraftruppernas ökade styrka samt krigsbrokolonnernas fullständigande, har beräknats medföra en kostnad af 360,000 kronor.

I förslaget till ny härordning förutsättes anordnandet af remontdepoter förutom den, som redan tinnes vid Ottenby. De för ändamålet erforderliga kostnaderna kunna dock icke uppgå till något större belopp. I samband härmed uppstår behofvet af en extra remontering, som beräknats kräfva 300,000 kronor. Äfven beträffande denna angelägenhet torde jag få tillfälle att återkomma vid frågan om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa, att nådig proposition om ny härordning, i öfverensstämmelse med de uti detta anförande af mig gjorda framställningar, måtte till Riksdagen atlåtas, och synes mig propositionen böra affatta^ under förutsättning af bifall till det förslag till ny värnpligtslag, hvarom särskild proposition, enligt hvad jag redan framhållit och denna dag kommer att föreslå, bör till Riksdagen atlåtas. Derest denna min framställning bifalles, får jag derjemte hemställa, att jag måtte, i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1902, få afgifva de förslag, som, med tillämpning af hvad jag beträffande den nya härordningen nu yttrat, finnas böra för Riksdagen framläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen- Regenten lemna bifall; och skulle, i enlighet härmed, dels nådig proposition i ämnet till Riksdagen atlåtas af den lydelse, bil. Litt. A vid detta protokoll utvisar, dels statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1902, afgifva de förslag, som med anledning af den beslutade propositionen funnes böra för Riksdagen framläggas.

Ex protocollo: G. Hagbergh.