angående användande af det af 1900 års Riksdag till anskaffning af ny fältar tiller materiel och ammunition för år 1901 afsätta belopp

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

i

N:o 30.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående användande af det af 1900 års Riksdag till anskaffning af ny fältar tiller materiel och ammunition för år 1901 afsätta belopp; gifven Stockholms slott den 11 januari 1901.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att de för år 1901 till anskaffning af ny fältartillerimateriel och ammunition afsätta 2,000,000 kronor nu måtte få användas till bestridande af kostnaderna för nyanskaffning af materiel och ammunition.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GU S T AF.

Jesper Crusebjörn.

*

Bih. till ll/ksd. Prot. 1901. 7 Sand. 1 Åfd. 20 Haft. (N:o 30).

2 Kongl. Majds Nåd. Proposition No 30.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crcsebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen statsrådet Crusebjörn anförde härefter i underdånighet :

»Sedan sistlidet års Riksdag för anskaffning af ny fältartillerimateriel och ammunition beviljat å extra stat 12,000,000 kronor och deraf för år 1901 afsatt en sjettedel eller 2,000,000 kronor för att efter Riksdagens medgifvande användas, har Kongl. Maj:t i skrifvelse den 1 juni

3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

nästlidet år anmodat generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, att, så fort pågående försöksskjutningar med kanoner af olika typer afslutats, inkomma med underdånigt förslag till användande af ifrågavarande för innevarande år afsätta anslag. Till åtlydande häraf har generalfälttygmästaren under den 24 sistlidne december afgifvit underdånigt yttrande i ämnet och dervid, bland annat, fullständigt redogjort för resultatet af de försök med ny fältartillerimateriel, som i Sverige varit anordnade.

Generalfälttygmästaren erinrar till en början, hurusom 1899 års Riksdag på extra stat för år 1900 beviljat ett belopp af 235,000 kronor för anställande af försök med nya fältkanoner jemte lavetter och fordon, samt för anskaffning af dertill erforderlig materiel och ammunition, samt att skjutkommissionen, enligt hvad generalfälttygmästaren tillförene anmält, rörande de försök, som i Sverige blifvit gjorda med kanoner från Krapp i Essen och Cockerill i Seraing, afgifvit det slutomdöme, att den af firman Fried. Krapp levererade fältartillerimaterielen under försöken visat sig i hufvudsak fullt fältmessig och jemväl kunde anses så uppfylla fordringarna för en modern snabbskjutande dylik materiel, att fortsatta försök i större skala med densamma vore att tillråda, men att deremot den pröfvade Nordenfetiska (från Cockerill i Seraing) fältmaterielen, oaktadt den företedde vissa synnerligen goda konstruktionsprinciper och detaljer, dock i sin helhet ännu icke uppnått den ståndpunkt, att kommissionen ansåge sig kunna tillstyrka fortsatta försök i större skala med densamma.

Orsaken dertill, att i Sverige vid ofvannämnda försök endast kanoner utan hydrauliska anordningar i lavetterna pröfvats, vore den, att de firmor, hvilka vid denna tid förde i marknaden lavetter med hydrauliska anordningar, förklarat sig icke kunna inom föreskrifven tid framställa fältartillerimateriel af sådana egenskaper, som fordrats af den sammansatta svensk-norska artillerikomitén i dess utlåtande i juli 1899. Den materiel, som af dessa firmor kunde lemnas, vore nemligen icke obetydligt tyngre, än hvad man med hänsyn till vår terräng ansett lämpligt.

Sedan försöken i Sverige blifvit afslutade, yttrar vidare generalfälttygmästaren, börjades i Norge i december 1899 försök med materiel från följande firmor, nemligen: från Armstrong (2 olika typer), Schneider, Hotchkiss, Cockerill (Nordenfelt), Sfi Chamond och Rheinische Metallwaaren- lind Machin enfabrik, vid hvilka försök svenska officerare vant närvarande. Under början af dessa försök vore endast firmorna Armstrong, Hotchkiss och Cockerill (Nordenfelt) representerade och firmorna Sfi. Chamond, Schneider och Rheinische Metallwaaren- lind Machinenfabrik,

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

hvilka tre sistnämnda firmor förde i marknaden kanoner med hydrauliska anordningar för lång rekyl inom lavetten, kunde först i början af år 1900 lemna kanoner till försöken. Vid försökens afbrytande vid jultiden utrangerades, såsom varande mer eller mindre icke fältmessiga, kanonerna från Hotchkiss och Cockerill (Nordenfelt) samt en kanon från Armstrong. Sedan kanonen från S:t Chamond ankommit, drogs äfven den andra Armstrongskanonen ur täflingen, hvadan åter stode endast kanoner med hydrauliska anordningar för lång rekyl inom lavetten.

Efter omfattande kör- och skjutförsök, hvilka icke afslutades förr än under maj månad, hade skjutkommissionen den 7 juni afgifvit sitt yttrande och deruti uttalat sig till förmån för kanoner af det system, som framstälts af Rheinische Metallwaaren- lind Machinenfabrik.

Detta resultat vore, enligt generalfälttygmästarens åsigt, beaktansvärdt, enär härigenom Norge för linien och landtvärnet frångick det system (Schneider Canet), som under år 1898 antagits för landstormen, och af hvilket redan 16 kanoner voro bestälda, ehuru ännu icke levererade.

Tvenne officerare, som under februari månad nästlidet år i Essen öfvervarit profskjutningar af Kruppska kanoner med tre olika lavetter för lång rekyl, hade funnit, att i synnerhet en af dessa öfverträffade de i Norge under vintern framstälda från de franska firmorna. Förutsatt att någon materiel skulle kunna erhållas innan 1901 års slut, stode man nu, fortsätter generalfälttygmästaren, inför nödvändigheten af ett afgörande mellan hvilka typer fortsatta försök borde utföras. Nordenfelt- Cockerillkanonen hade, trots gjorda förbättringar, ånyo blifvit utrangerad äfven i Norge; samma öde hade drabbat öfriga kanoner utan hydrauliska anordningar inom lavetten — dervid dock borde uppmärksammas, att vid norska försöken inga kanoner från firman Krapp framstälts till täflan — och de båda franska kanonerna med lång rekyl inom lavetten hade icke visat sådana egenskaper, att desamma ansåges böra ifrågakomma. Återstode Krapp- och Rheinischekanonerna, af hvilka de sistnämnda onekligen egde sådana egenskaper, att de borde pröfvas, förutsatt endast att de blefve i sina detaljer mer genomarbetade, ty sådana de förekommit i Norge, voro de allt annat än färdiga. Resultatet blef, ätt man bestämde sig för att i batteri pröfva den från Krapp under föregående år i Sverige försökta och af kommissionen såsom fullt fältmessig förklarade kanonen utan hydraulik samt anordna jemförelseskjutningar mellan sagda kanontyp och kanoner med hydrauliska anordningar från Krapp och Rheinische fabrikerna, hvarjemte man, för ■att möjligen äfven få dessa båda sistnämnda typer pröfvade i batteri,

f

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 5

gick i författning om att af desamma skulle tillhandahållas två kanoner af hvartdera slaget.

Efter skjutförsökens afsilande i Norge, och sedan de fortsatta försöken i Sverige blifvit sålunda planlagda, sammanträdde på nytt svensknorska artillerikomitén i Kristiania i juni, och resultatet af dess verksamhet blef,, att man fortfarande enades om, att den blifvande fältkanonen i båda länderna borde hafva en kaliber af 7,5 cm. samt skjuta en projektil af 6,5 kg. vigt med 500 m. utgångshastighet.

Då man likväl icke på grund af de olika krutsorter, som i de båda länderna användes, utan ytterligare försök kunde enas om en bestämd patron, utarbetades derjemte alternativa förslag till bestämmelser för den blifvande kanonens inro dimensioner och patronhylsans form.

Efter det krutförsök sedermera blifvit i Sverige och Norge utförda, både Kongl. Maj:t samtidigt i båda länderna den 29 oktober i nåder faststält patronhylsa och patronläge till 7,5 cm. fältkanon i öfverensstämmelse med det ena af ofvan omnämnda alternativa förslag.

Härigenom hade med Kongl. beslut blifvit i båda länderna faststälda sådana bestämmelser för den nya fältartillerimaterielen, att samma ammunition, hvilken kanontyp än af de särskilda länderna blefve antagen, kunde vid båda ländernas fältartillerier användas.

De planlagda försöken i Sverige påbörjades i slutet af september månad. Till dessa både framstälts de från firman Krupp bestrida kanonerna, hvaremot den från Rheiniscbefabriken påräknade materielen icke af denna firma kunnat erhållas. Sistnämnda firma hade i stället för två kanoner sändt allenast en kanon, och denna vore i detaljanordningar lika provisorisk som den, hvilken blifvit i Norge under vårmånaderna pröfvad. Sedan skjutförsöken börjats, erhöll man från firman Krupp ett erbjudande att mot transportkostnadernas bestridande till låns bekomma tvenne kanoner med hydrauliska anordningar inom lavetten af samma konstruktion, som de två kanoner, som redan lemnats, hvarigenom jemförande försök i batteri med kanoner af de skilda typerna skulle kunna anordnas.

När detta erbjudande emottagits, afbrötos de påbörjade försöken för att åter taga sin början i november, då de tvenne ofvan utlofvade kanonerna hitkommit. Dessa försök, söm utfördes hufvudsakligen i ändamål att jemföra de olika kanontypernas egenskaper vid fältmessig skjutning i batteri, vore de mest omfattande jemförande försök mellan kanoner med och utan rekyl inom lavetten, som hittills veterligen egt rum inom Europa, och resultaten af desamma måste derför tillerkännas stor be-

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

tydelse. 1 skjutkommissionens omfattande rapport rörande desamma anfördes följande slutomdömen:

Hvad först beträffar den s. k. Ehrhardtska kanonen från Rheinische fabriken, ansåge kommissionen, att densamma visserligen erbjöde stort intresse med afseende på lavettkonstruktionen, men att den i det skick, hvaruti den till dessa försök framstälts, icke syntes besitta några sådana fördelar framför den Kruppska kanonen med hydraulisk rekylbegränsning, att ett afvaktande af fortsatta försök med ett fältmessigt utarbetadt. exemplar af densamma då ansåges få fördröja fältkanonfrågans lösning, hvarjemte kommissionen senare tilläde: »efter all sannolikhet kommer det att gifvas oss tillfälle att erhålla tillförlitliga mer eller mindre i detalj gående uppgifter angående resultaten af de försöksskjutningar, som säkerligen komma att i flera länder under instundande år utföras med fältartillerimateriel af olika konstruktioner, deribland sådana med hydrauliska rekylhämmingsanordningar enligt det af Rheinische Metallwaaren und Machinenfabrik framstälda systemet.»

Angående de från Krupp pröfvade kanonerna yttrades följande, hvarvid vore att märka, att kommissionen med typ A förstode kanoner utan och med typ B kanoner med hydrauliska anordningar inom lavetterna:

»Om man sammanfattar de jemförande omdömen, som ofvan anförts, framgår det,

att B-typen i afseende på eldhastighet öfver typ A eger någon, om ock för fältförhållanden föga betydande öfverlägsenhet;

att B-typen under eldgifning i allmänhet kräfver något mindre ansträngning af servismanskapet än den senare, och särskilt eger ett väsentligt företräde deruti, att riktaren i flertalet fall lemnas mera ostörd vid fullgörandet af de vigtiga förrättningar, som tillkomma honom, hvaraf följer

att typ B jemväl med hänsyn till träffverkan bör tillerkännas ett visst företräde framför A-typen;

att deremot vid eld mot sidgående mål samt vid målombyte typ A eger något, om ock obetydligt företräde framför B-typen;

att typ A har för fältförhållanden fullt nöjaktig hållbarhet, hvaremot det är tvifvelaktigt och i alla händelser ej ännu genom tillräckliga försök bevisadt, att B-typen besitter för fältbruk erforderlig enkelhet och hållbarhet; samt

att A-typen, i afseende på kanonfordonets framkomlighet och lättheten att förflytta det afbröstade systemet, är i någon mån öfverlägsen B-typen, vid hvilken vigten, såväl af hela fordonet som isynnerhet

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

af det afbröstade systemet, öfverstiger de gränser, som synas kommissionen lämpliga och som blifvit af svensk-norska artillerikomitén föreslagna.

På grund af det sålunda anförda får kommissionen såsom slutomdöme om de båda pröfvade pjes-slagen

dels beträffande typ, A ansluta sig till den af förra årets skjutkommission i rapport af den 8 november 1899 uttalade och genom de nu utförda försöken ytterligare bekräftade åsigten, att materielen i hufvudsak visat sig fullt fältmessig, och

dels med afseende på typ B framhålla, att dess afbröstade system, alltså kanonen med lavett, på grund af för hög vigt samt i följd deraf att dess bromsanordningar ännu icke blifvit så pröfvade, att man kan fä ett tillförlitligt omdöme om deras fältmessighet, icke i sitt nuvarande skick kan anses antagligt för en fältmateriel.»

»Detta slut.omdöme», yttrade kommissionen vidare, »gifver vid handen, å ena sidan att, om ett val af ny fältartillerimateriel i detta ögonblick vore nödvändigt, A-typen ensam kunde komma i åtanke, samt å den andra sidan, att man genom ett sådant val skulle få en fältmessig och tidsenlig materiel.

Men det bör på samma gång betonas, att, med anledning såväl af de utvecklingsmöjligheter, som konstruktionerna af lavetter med lång rekyl af kanonröret synes besitta, som ock af det trägna energiska arbete, hvilket. för närvarande på flera håll pågår, för de hittills använda rekylhämmingsanordningarnas förbättrande — det är tänkbart, att inom t. ex. ett år en dylik konstruktion kommer att föreligga, hvilken med de fördelar, som alltid måste utmärka pjeser med rekyl inom lavetten, förenar antaglig (ej för hög) vigt och erforderlig fältmessighet.»

En af kommissionens sju ledamöter hade dock, enligt hvad generalfälttygmästaren anmält, afgifvit ett från majoritetens utlåtande afvikande särskildt yttrande, hvaruti han uttalat sig i alla afseenden till förmån för det system, som representeras af B-typen, dock utan att vilja till antagande föreslå den nu pröfvade kanonen.

Generalfälttygmästaren anslöte sig till kommissionens slutomdöme ^angående de båda typerna, dervid framhållande att A-typen sannolikt icke komme att ytterligare förbättras, under det att åter B-typen, som ännu vore stadfl i ett utvecklingsstadium, antagligen inom närmaste tiden skulle kunna frigöra sig från åtminstone eu del af de fel, hvarmed den ännu obestridligen vore behäftad.

Genom förbättringar å rekylhämmingssystemet och vigtens nod-

8 Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 30.

bringande blefve den utan tvifvel öfverlägsen A-typen i afseende på eldhastighet, lätthandterlighet under eldgifning och eldverkan. Huruvida den äfven komme att vid större temperaturförändringar, under förvaring i förråd, efter långa marscher och under långvarig verkligt fältmessig skötsel vid trupperna kunna bibehålla denna öfverlägsenhet, vore ett spörsmål, hvarpå ännu intet svar, grundad på erfarenhet, kunnat erhållas från försök vare sig i vårt eller i något annat, land.

På grund af hvad han sålunda anfört, ansåge generalfälttygmästaren, oaktadt han icke för närvarande vore i tillfälle framlägga modeller för ny fältartillerimateriel i dess helhet, tidpunkten likväl vara inne för att begära Kongl. Maj:ts fastställelse å modeller till vissa delar af densamma.

Han hade förut haft tillfälle att hos Kongl. Maj:t anmäla, att den materiel, som vore utlenmad till bruk och vid mobilisering afsedd att användas vid de ridande batterierna, vore försliten och till krigsbruk oduglig, samt framhållit nödvändigheten af att densamma med det snaraste ersattes med ny. Med tanke härpå och emedan man i vissa afseenden måste ställa andra fordringar på den materiel, som skulle med fördel kunna användas vid de ridande batterierna än på den, som vore afsedd för fältartillerimaterielen i dess helhet, hade generalfälttygmästaren under hand infordrat skjutkommissionens utlåtande öfver möjligheten af att för de ridande batterierna antaga någon af de pröfvade typerna i oförändradt skick eller med oväsentliga ändringar; och hade kommissionen, med undantag af en ledamot, som förordade uppskof med antagandet af modell, till svar härå — med erinran om önskvärdheten deraf att en och samma ammunition måtte kunna användas vid det ridande artilleriets kanoner som vid det öfriga fältartilleriets — anfört, bland annat:

»Utom den stora fördel, som derigenom vinnes med hänsyn till ammunitionsersättningens lättare ordnande.! allmänhet, torde äfven böra framhållas, att under sådana förhållanden det ridande artilleriet icke behöfver ett så stort antal för detsamma uteslutande afsedda ammunitionsvagnar som nu, och att genom minskning af deras antal kavallerifördelningen i sin helhet i viss mån vinner i rörlighet; att detsamma, då det kan begagna de öfriga fältkanonernas ammunition, betydlig lättare kan samverka med detta samt slutligen att deras införlifvande med det öfriga fältartilleriet kan ske utan ringaste svårighet.

För vinnande af de stora fördelar, som sålunda otvifvelaktigt skulle uppnås genom antagande af en och samma ammunition för båda slagen fältkanoner, anser sig kommissionen, oaktadt den till fullo uppskattar

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

betydelsen för det ridande artilleriet af en lätt materiel, berättigad att till nyanskaffning föreslå ett kanon fordon af något högre vigt än det nuvarande, omkring 1,600 kg. mot nu 1,560 kg., och detta så mycket mer, som den i samband härmed föreslår att gifva ammunitionsvagnen en betydligt mindre vigt än den nuvarande, omkring 1,600 kg. mot nu 1,820 kg., och sålunda det ridande artilleriet i sin helhet genom antagande af detta förslag kanske snarare skulle vinna än förlora i rörlighet.

Det ridande artilleriet krafvel- i högre grad än det öfriga en materiel, som är enkel och som erfordrar ringa omsigt och vård, ty dess personal underkastas i regel större strapatser och ansträngning under marsch och manöver än det åkande artilleriets, och är äfven vid raster och under förläggning på grund af det större antalet hästar vida mer än det sistnämndas upptaget af hästarnas skötsel och tillsyn. I afseende på enkelhet och lättskötthet äro och förblifva kanoner, byggda enligt samma principer som typ B, alltid underlägsna typ A.

Det ridande artilleriets vigtigaste mål utgöres af kavalleri. Det kräfver sålunda en kanon, som medgifver, att mål, som snabbt röra sig, med ‘lätthet kunna följas med eld, samt att hastigt öfverflytta elden från ett sådant mål till ett annat. I detta afseende har typ A visat sig öfverlägsen typ B.

Det ridande artilleriet ställer stora kraf på materielens framkomlighet,. Jemväl i detta afseende är typ A — äfven om man frånser dess lägre vigt — något öfverlägsen typ B.

De fall, under hvilka ett batteri med kanoner af typ B är öfverlägset ett med kanoner af typ A, inträffa vid det ridande artilleriet mera sällan än vid det åkande.»

Efter att ytterligare hafva motiverat ofvanstående uttalanden, slutade kommissionen sålunda:

»På grund af det ofvan anförda anser kommissionen, att äfven om en kanon förelåg, byggd efter samma hufvudprinciper och i besittning af samma skjutegenskaper som typ B, som icke vore tyngre än typ A och som i öfrigt bevisat sig ega sådana egenskaper med afseende på enkelhet och hållbarhet under fältförhållanden, att den utan vidare pröfning kunde antagas för det åkande artilleriet, dock eu kanon af typ A vore lämpligare för det ridande artilleriet.»

Båda typerna underkastades sistlidet års sommar kör- och skjutförsök vid Vendes artilleriregementes ridande division. Don kommission, hufvudsakligen bestående af officerare vid nämnda regemente, hvilken varit beordrad att öfvervara dessa försök, afslutar sitt utlåtande sålunda:

Bih. till Iti/csd. 1'iot. IDOL l Sand. 1 Afd. 26 Höft. 2

10 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 30.

»På grund af hvad under försöken förekommit får kommissionen såsom sitt slutomdöme anföra:

att den anser den försökta materielen, hvilkendera kanontypen än må afses, representera ett väsentligt framsteg i förhållande till den nuvarande, och

att vid eu jemförelse mellan de två pröfvade kanontyperna, s}rstemet utan hydraulik i hufvudsak kan vitsordas såsom fullt bepröfvadt och för fältmessiga förhållanden i allo lämpligt, men att systemet med hydraulik, trots beaktansvärda fördelar i afseende på skjutning, åtminstone ej ännu kan erhålla vitsord såsom för fältförhållanden lämpligt.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och anslutande sig till de principer, som af kommissionerna uttalats, hemstälde generalfälttygmästaren, att Kongl. Magt täcktes

dels fastställa följande förslag till modeller, nemligen:

till 7 om. patron m 1900 i de delar, som icke redan vore faststälda genom nådig generalorder den 29 oktober 1900, n:o 1433;

till patronläge och lopp till 7 cm. kanon ml 1900 i icke redan faststälda delar;

till 7 cm. kanon och lavett in 1900; •

till föreställare till 1 cm. kanonfordon m!l900 och till ammunitionsvagn m]1900 samt

till bakvagn till 7 cm. ammunitionsvagn mil900;

dels förklara, att ofvannämnda modeller å patron, patronläge och lopp, föreställare och ammunitionsvagn skulle lända till efterrättelse vid anskaffning af ny fältartillerimateriel i allmänhet, samt å kanon och lavett vid anskaffning af materiel för det ridande artilleriet.

Generalfälttygmästaren betonade vidare, att, om ofvan gjorda underdåniga framställning vunne Kongl. Maj:ts godkännande, vore vår blifvande fältartillerimateriel och dess ammunition faststäld i allt, utom hvad som rörde lavettkonstruktionen och vissa dermed sammanhängande yttre anordningar på kanonen.

Lavettkonstruktionen vore emellertid en af de vigtigaste faktorerna vid den moderna fältkanonens sammansättning och ingen fackman torde kunna i nuvarande stund — såsom ock af den nu lemnade redogörelsen för försökskommissionens utlåtande framginge — taga på sitt ansvar att föreslå ett antagande för fältartilleriet i dess helhet af vare sig den ena eller den andra af de nu pröfvade kanonerna, utan att särskildt lavetterna med hydrauliska anordningar dessförinnan underkastades ytterligare vidtomfattande och grundliga försök.

Kongl. Majsts Nåd. 'Proposition N:o SO.

11 Dessa .försök borde enligt generalfälttygmästarens åsigt anordnas förnämligast vid trupperna och hafva till ändamål att utröna, huru inaterielen vid skjutning funktionerade i djup snö, på frusen mark och under stark köld, samt efter att under längre tid varit underkastad sådana förhållanden i afseende på skötsel och vård, som i krig blefve de vanligaste.

Enär de af Riksdagen till försök med ny fältartillerimateriel beviljade medlen icke lemnade tillgång till bekostande af den materiel, som erfordrades för anställande af ytterligare försök, hemstälde generalfälttygmästaren, det Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen utverka medgifvande dertill, att, af de för 1901 till ny fältartillerimateriel afsätta 2,000,000 kronor, en erforderlig summa finge för ifrågavarande ändamål användas, till stöd för hvilken hemställan generalfälttygmästare!! derjemte framhållit den omständigheten, att all materiel, som till de fortsatta försöken behöfde anskaffas, oafsedt om den blefve antagen eller icke, komme till slutlig användning i och för artilleriets behof. Sedan Kong!. Maj:t nemligen faststält modeller för ammunition, fordon m. m., vore det endast sjelfva kanonerna i lavetter, som ännu vore att anse såsom försöksmateriel, men skiljaktligheterna mellan de särskilda typerna vore icke större än att, sedan slutlig modell blifvit faststäld, den icke faststälda försöksmateriel, som återstode, sedan krutbruk och öfriga verkstäder från densamma fylt sitt behof af profkanoner, mycket väl kunde användas vid regementenas depoter.

Med hänsyn dertill att en del af den materiel, som vid dessa försök skulle tagas i anspråk, kräfde en leveranstid af 6 å 8 månader, ansåge general fälttygmästare!! det vara af synnerlig vigt, att de för dessa försöks anordnande erforderliga modeller så fort som möjligt stäldes till hans förfogande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde generalfälttygmästaren slutligen, att de till anskaffande af ny fältartillerimateriel och ammunition för innevarande år afsätta medlen måtte på följande sätt få användas, nemligen:

till anskaffande af fullständig artillerimateriel för de ridande batterierna och den dertill hörande ammunitionshalfkolonnen samt en aminunitionsutrustning, beräknad efter 400 skott per kanon, 470,000 kronor;

till inköp af on del materiel, i första hand afsedd till fortsatta försök, 150,000 kronor; samt

till anskaffning af sådan fältartillerimateriel i öfrigt, som, oberoende af frågan om de skilda lavettyperna, kunnat vinna fastställelse, samt af ammunition 1,380,000 kronor.

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

Af denna generalfälttygmästarens redogörelse för resultaten af de utförda försöken med n}^ fältartillerimateriel framgår, att desamma icke ledt till ett så definitivt afgörande, som jag både anledning förutsätta, när jag sistlidet år yttrade mig rörande behofvet af medel till anskaffande af ny fältartillerimateriel. Vid tiden för detta mitt uttalande fanns nemligen ännu icke i marknaden någon af de kanoner, som nu anses kunna upptaga täflan med kanoner, mellan hvilka valet på den tiden ansågs blifva ganska lätt. De kanoner med hydrauliska anordningar i lavetten, som redan då funnos att tillgå, voro antingen allt för tunga för våra terrängförhållanden eller ock konstruerade enligt grundprinciper, som icke medgåfve en utveckling i den rigtning, att man inom närmaste framtiden kunde på den vägen afvakta tältkanonfrågans slutliga lösning. Genom tillämpning af andra principer hafva såsom af det anförda framgår, de hydrauliska lavetterna under sistlidet år blifvit så förbättrade, att man numera icke längre kan lemna dem utom räkningen, och jag är fullkomligt enig med generalfälttygmästaren derutinnan, att det vore mindre välbetänkt att nu för hela vårt fältartilleri antaga till exempel den Kruppska A-typen och derigenom afstå från möjligheten att kunna inom en nära framtid förvärfva en kanon med bättre skjutegenskaper. På samma gång anser jag, att det vore oklokt att nu antaga ett system, hvilket ännu underkastats så liten pröfning som B-typens, helst kanoner af denna typ under försöken visserligen visat sig besitta goda skjutegenskaper, men ännu icke helt och hållet uppfylt uppstälda fordringar i afseende på vigt och fältmessighet.

Frågan är af för stor betydelse och kostnaderna allt för afsevärda för att man skulle genom ett förhastadt beslut utsätta sig för möjligheten af ett misstag. Grundliga och vidtomfattande prof vid trupperna under alla årstider torde böra föregå det definitiva fastställandet af lavett för artilleriet i dess helhet, ty endast härigenom kan man förvissa sig om, huruvida materielen är lämplig för våra förhållanden. Detta sätt att gå tillväga följes för öfrigt numera inom alla länder.

I Frankrike var den nya materielen under åratal underkastad försök vid trupperna, innan den faststäldes. I Tyskland arbetar oafbrutet en pröfningskommission, som, med betydande summor till sitt förfogande, i allmänhet underkastar hvarje ny konstruktion inom vapenteknikens område årslånga prof. Samma förfaringssätt lärer äfven följas i Österrike. I Ryssland utlemnades sistlidet år till försök vid trupperna ej mindre än 1,500 kanoner, innan man ansåg sig böra fastställa modellen, och i de mindre europeiska staterna äro öfver allt sjelfständiga

13 Kont/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

försök anordnade, livilka ännu icke synas hafva ledt till afgörande resultat. Äfven i Norge, som under år 1898 utan föregående försök bestälde dylik materiel för sin landstorm, har man efter åtskilliga under nästlidet år verkstälda försök inslagit på den mera betänksamma vägen och, ehuru medel funnos tillgängliga för större beställning, för närvarande beslutit anskaffa endast ett försöksbatteri af den modell, som af dess skjutkommission föreslagits till principielt antagande.

De skål, som generalfälttygmästaren anfört för att redan nu fastställa en del modeller och utfärda vissa bestämmelser för den blifvande fältartillerimaterielen och dess ammunition äfvensom fullständig modell för de ridande batteriernas materiel, hafva deremot befunnits så väl grundade, att Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse härmed under den 31 sistlidne December faststält modell till 7 cm. patron m 1900;

» patronläge och lopp till 7 cm. kanon m 1900;

» 7 cm. kanon och lavett m/1900;

)) föreställare till 7 cm. kanonfordon m 1900 och till ammunitionsvagn m 1900; samt

» bakvagn till 7 cm. ammunitionsvagn m l 900; hvarjemte Kongl. Maj:t befäl!, att ofvanstående modeller å patron, patronläge och lopp, föreställare och ammunitionsvagn skola lända till efterrättelse vid anskaffning af ny fältartillerimåteriel, samt å kanon och lavett vid anskaffning af materiel för det ridande artilleriet. Har sålunda den nya materielen för fältartilleriet i dess helhet icke kunnat fastställas i hvad som rörer lavettkonstruktionen och dermed sammanhängande yttre form för kanonröret, äro dock sådana bestämmelser för densamma utfärdade, att de för innevarande år afsätta medlen nu lämpligen böra tagas i anspråk för. en påbörjad nyanskaffning af materiel och ammunition, för ombeväpning af de ridande batterierna och för anskaffande af en del materiel för fortsättande af sådana försök, som enligt det ofvan anförda torde få anses såsom oundgängligen nödvändiga.

Enligt hvad af generalfälttygmästarens skrifvelse iramgår, måste, för så vidt icke det slutliga åtgörande! skall fördröjas med en tid. af ett år, de medel, som äro afsedda till anskaffande af försöksmateriel, så snart som möjligt blifva för ändamålet att tillgå, och får jag — under erinran om önskvärdheten deraf att, jemväl med hänsyn till vigten af skyndsam anskaffning utaf materiel för det ridande artilleriet, beslut uti ifrågavarande ämne fattas inom den allra närmaste tiden —hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes, med gillande al det förslag till Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 26 Raft. 3

14 Kong1. Maj.is Nåd. Proposition. N:o 30.

medlens användning-, som af generalfälttygmästaren afgifvits, föreslå Riksdagen medgifva,

att de för år 1901 till anskaffning af ny fältartillerimateriel och ammunition afsätta 2,000,000 kronor nu måtte få användas till bestridande af kostnaderna för nyanskaffning af materiel och ammunition.»

• • • * i !'*••«*• c? v- ; 5 i '“it* ;'.v j ■' ,1 ii * i .'.i ;• . •*. * r

Uppå tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält; och skulle nådig proposition af den lydelse, bilagan A till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

i i ’* i

G. Hagbergli.

Stockholm, K. L. Beckm^os Boktr., 1901.