Prop. 1901:46

angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition No 46.

1 N:o 46.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna; gifven Stockholms slott den 1 februari 1901.

' • f'. j < .• 7 • • t ** ’ ' , . : •*>’V ' i.iV- .. •' ■’ ,| ‘ S >,V;d'v£ ? *•' • *

.i)' • ■ f! i , »■ f _ , ; }■■ . ('i,I\ ’ • ;v **' *0.' . • v • . ’ /\ ••'•'tf ; f. j * ^' >4

Under åberopande af bilagd a protokoll öfver finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta, att § 9 mom. 3 i de vid tulltaxan den 24 oktober 1898 fogade underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör skall erhålla följande förändrade lydelse:

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmärs, medgifves ock:

A) åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af följande vid qvarnen framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl af hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet från utlandet införd omalen spannmål af samma slag, hvarvid iakttages, att 100 kilogram hvete anses lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg eller korn 66 */s kilogram mjöl och 100 kilogram hvete eller kom 66 % kilogram gryn, samt i öfrigt under vilkor:

a) att afsigten —--— —--under hvilken tullplatsen

lyder;

b) att minst 2,000 kilogram — — —----och beskaffen-

het i öfrigt;

c) att den omalna spannmål, —------till riket införd;

d) att vederbörande tullförvaltning-------utgående

tulljournal;

Bih. till Riksd. ProL 1901. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft,

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

e) att utförseln — — — — — — — är medgifven;

f) att det åligger — — —-----af generaltullstyrelsen

fastställes; och

g) att för utbekommande — — — — — — — — omalna spanmålsqvantiteter; samt

B) åt innehafvare åt risqvarn vid utförsel sjöledes från stapelstad af vid qvarnen framstälda risgryn restitution af den tull, som blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet af qvarninnehafvaren under det halfva kalenderår, då utförseln eger rum, direkt från utlandet infördt eller från nederlag uttaget oskaladt ris, hvarvid förhållandet mellan den införda råvaran och den förädlade produkten beräknas sålunda, att af råvaran 30 procent anses lemna ett utbyte af 60 kilogram gryn på 100 kilogram ris samt återstående 70 procent ett utbyte af 88 kilogram gryn på 100 kilogram ris, i följd hvaraf tullrestitutionen skall utgå efter sistnämnda beräkningsgrund i den mån exportvaran till myckenheten öfverstiger 18 procent af inom det halfva kalenderåret införtulladt ris; skolande såsom vilkor i öfrigt för restitutionens erhållande gälla:

a) att afsigten att af det förtullade riset förmala gryn för export i sammanhang med råvarans angifning till förtullning anmäles;

b) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt rum, så vida icke generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda medgift;

c) att minst 2,000 kilogram gryn på en gång utföras; skolande exportinlagan vara åtföljd af tillverkarens under edlig förpligtelse afgifna och af två vittnen till rigtigheten bestyrkta försäkran derom, att den till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt;

d) att vederbörande tullkammare skall, efter exportvarans undersökning och nettovigtens utrönande samt säckarnes tullplombering och bevakning under transporten till och inlastningen i fartyget, härom meddela attest, hvilken såsom verifikation jemte angifningsinlaga och öfriga intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;

e) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

f) att det åligger vederbörande tullkammare att föra ett afräkningsdiarium för förtullningarne och exporterna, hvilket efter hvarje hälft kalenderårs utgång afslutas utan öfverföringar från ett halfår till ett annat, och till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande ega att efter hvarje hälft kalenderårs utgång i till generaltullstyrelsen stäld, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning

3 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

derom göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af utdrag • ur tullkammarens afräkningsdiariurn och qvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna qvantiteter oskaladt ris.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kong!- nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

j!■ v- ;tm'.( !.;•>,.y< ^ t. fn £ jR

TJ "■ '' ■ i X'"• KiX\VJ t.

■ j *' V*' 1 • } «;'<*%

4 Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 46.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari

1901.

N ärvaran de:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde härefter:

Med förmälan att i Sverige tre stora risqvarnar blifvit anlagda med tanke på att en större del af deras tillverkningar skulle erhålla afsättning i den utländska marknaden, att en dylik exportrörelse i Sveriges grannländer Danmark och Tyskland erhållit en storartad omfattning, att en i stor skala bedrifven rörelse för tillverkning af risgryn skulle befrämja utvecklingen af den utomeuropeiska handeln med Sverige och bereda stat och kommuner stora inkomster, samt att en dylik industri skulle medföra en ytterligare fördel derigenom, att af det affall, som uppkomme vid fabrikationen af risgryn eller risfodermjöl erhölles

5 Kongl. Måj:ts Nåd. Proportion N:o 46.

ett billigt foderämne af den mest närande och kraftiga beskaffenhet, hafva i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift aktiebolaget Göteborgs ris- och valsqvarn i Göteborg, aktiebolaget svenska risqvarnen i Carlskrona samt Kalmar ångqvarnsaktiebolag i Kalmar i underdånighet anhållit, att, på det egarne af risqvarnar i Sverige icke skulle inom sitt eget land behöfva ligga under i täflan med sina närboende tyska och danska konkurrenter, Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition derom, att vid utförsel af risgryn tullrestitution måtte medgifvas, helst i enlighet med den i Danmark faststälda tariff, eller så, att för hvarje 60 ton risgryn, som utfördes, det tullbelopp, som blifvit erlagdt för införda 100 ton paddy, återgäldades.

På grund af nådig remiss hafva kommerskollegium och generaltullstyrelsen öfver berörda framställning gemensamt afgifvit underdånigt utlåtande, dervid embetsverken tillika öfverlemnat från svenska och norska generalkonsulaten i Köpenhamn och Hamburg infordrade yttranden, innefattande utredning, huru i Danmark och Tyskland vid utförsel af risgryn förfares i fråga om beräkningen af restitution af den för råvaran erlagda tull.

I berörda underdåniga utlåtande redogöra embetsverken till en början för de bestämmelser i fråga om tullgodtgörelse vid utförsel af risgryn, som gälla i de af sökandena särskild! omnämnda länderna Danmark och Tyskland. Af denna redogörelse inhemtas följande:

I Danmark finnes endast en risqvarn. Allt råris, som i och lör förädling införes till densamma, angifves till kreditupplag. Någon inbetalning af tull vid införseln ifrågakommer således icke och följaktligen icke heller någon restitution vid utförsel af risgryn utan endast en afskrifning från kreditupplaget efter en viss bestämd vigtreduktion af det parti ris, som tillskrifvits upplaget och hvaraf risgrynen frambragts. Den danska tulltaxan innehåller i fråga om tullbeskattningen af ris följande bestämmelser:

»Ris i skaller (Nellon og Paddy) .......... 1 « 1,2 sk. (2 Va öre).

Risengryn og Rismel .. 1 « 2 sk. (4 V6 öre).»

»For ris i skaller og afskallet ris sammenblandet, komme de foranstaaende toldsatser til anvendelse forhoklsvis efter biandingens beskaffenhed, dog saaledes åt der efter forudgaaet undersögelse tillstaaes eu paa forholdene grundet VcCgtreduktion paa det qvantum afskallet ris, som forefindes i biandingen, hvilken reduktion dog ikke man overstige 12 %.)■>

Det ris, som i och för 'förädling införes, utgöres hufvudsakligast af så kalladt cargoris, eller en blandning af oskaladt ris och ris med

6 Korujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

hinna men utan skal. I det skick, hvari råriset föres från Ostindien till Europa utgöres blandningen vanligen af 40—20 procent oskaladt och 60—80 procent skaladt ris. För att vid införsel i Danmark af en dylik blandning kunna beräkna, i hvilken proportion sådan vara skall i kreditupplagskontot tillskrifvas »Riis i skaller», gäller en af generaldirektoratet för skatteväsendet den 21 maj 1864 utfärdad resolution, enligt hvilken uträkningen sker genom jemförelse af den vigt, en tunna af blandningen befinnes ega, med medelvigten af en tunna oskaladt ris (faststäld till 160 skålpund) och en tunna skaladt ris (faststäld till 236 skålpund); hvarjemte för den myckenhet skaladt ris, som förefinnes i blandningen, medgifves en vigtreduktion af 11 y2 procent. Vid införsel af till exempel ett parti ris om 30,000 skålpund, innehållande en blandning af oskaladt och skaladt ris, af hvilket parti en tunna befinnes väga 204 skålpund, skall partiet enligt nämnda beräkningsgrund i kreditupplagsjournalen upptagas såsom 9,907 skålpund oskaladt ris å 1,2 skilling för skålpund och 20,093 skålpund skaladt, orensadt ris, med afdrag å sistnämnda post af 11,5 procent, eller 2,311 skålpund, hvadan densamma uppföres med 17,782 skålpund å 2 skilling för skålpund. Vid utförsel af risgryn eger kreditupplagsinnehafvaren att på grund af generaldirektoratets för skatteväsendet kungörelse den 29 november 1879 erhålla afskrifning å sitt konto för oskaladt ris, så att för utförda 60 skålpund gryn afskrifvas 100 skålpund å den i hans konto uppförda myckenheten oskaladt ris. Utföres icke mera gryn än som motsvarar den såsom oskaladt ris bokförda delen af ett infördt parti blandningsris, så utgör i Danmark utbytesprocenten, beräknad å denna del, 60 procent, men, enär den återstående delen af partiet, med afdrag af 11,5 procent, deremot skall bokföras såsom risgryn med härför stadgad tull, kommer utbytesprocenten, beräknad å hela det införda partiet, att ställas betydligt högre, beroende på myckenheten af deri ingående skaladt ris.

Enligt de upplysningar, embetsverken erhållit, motsvarar den qvantitet risgryn, som från Danmark utföres, omkring hälften af den införda råvaran; och vid utförseln afskrifves från kreditupplaget alltid i första rummet hvad som uppförts såsom oskaladt ris.

De i fråga om risindustrien i Tyskland gällande tullbestämmelserna äro väsentligen olika Danmarks, med undantag deraf att äfven i Tyskland egare af risqvarn åtnjuter förmånen af att kunna disponera öfver infördt råris utan att vid införseln behöfva erlägga stadgad tullafgift. I Tyskland måste qvarnegaren emellertid ställa säkerhet för tullbeloppet, hvilket ej erfordras i Danmark. Tullsatsen för oskaladt och skaladt ris,

7 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

hvartill äfven risgryn hänföres, är densamma i Tyskland och utgår med 4 riksmark för 100 kilogram; dock skall, enligt det genom senatens i Hamburg kungörelse den 24 augusti 1888 med vissa ändringar enligt kungörelser den 25 juli 1894 och den 9 november 1898 .faststälda och enligt meddelande från generalkonsulatet i Hamburg för hela tyska riket gällande tullregulativ för risqvarnarna, tullen för oskaladt och från skalet befriadt ris, afsedt till skalning och polering å inom tullområdet liggande risqvarnar, utgå med nedanstående procent å den för skaladt ris bestämda införseltullen:

a) för ris i skal............................................................................... 66 procent.

b) „ blandningar af endast från skalet befriadt ris och

ris i skal ............................................................................ 82 „

c) „ från förestående blandningar särskild^ blott från

skalet befriadt ris ....................................................... 85 „

d) „ utan inblandning af oskaladt ris, blott från skalet

befriadt ris ..................................................................... 88 „

e) „ ris, som är försedt med allenast den sista fina

hylsan och är bestämdt endast till polering, ............ 96 „

Den under b) faststälda procentsatsen tillämpas, när minst 10 procent af blandningens vigt utgöras af oskaladt ris; innehåller blandningen mindre oskaladt ris, gäller den för c) bestämda procentsatsen. Vid tillämpning af sistnämnda procentsats medgifves emellertid afdrag för vigten af från paddyn under tullväsendets kontroll frånskilda skal. För blandningar af sorter, å hvilka olika procentsatser skola tillämpas, utgår den högre satsen, såvida icke det slag, för hvilket denna är faststäld, utgör mindre än 10 procent. Kan genom handelsböcker och vederbörliga intyg styrkas, att det verkliga utbytet af poleradt ris för de under b) c) d) och e) angifna slag varit mindre än 82, 85 och 88 eller 96 procent, medgifves, att det till respektive 18, 15, 12 eller 4 procent bestämda tullafdraget ökas till högst respektive 23, 18, 15 eller 11 procent. Qvarnegarne äro derjemte skyldige att föra ett öfverskådligt konto öfver ristillverkningen och att låta tullmyndigheterna när som helst taga del af handelsböcker med mera. Beräkning och betalning af införseltullen sker två gånger årligen, och hvarje år skall inventering ega rum. Denna inventering kan dock, enligt särskildt medgifvande, undantagsvis inskränkas till hvart annat år.

Införseln till Tyskland af råris är mycket stor och utgjorde under år 1897 422,982,600 kilogram och under år 1898 280,874,400 kilogram. Utförseln af risgryn, hvilken utförsel eger rum ej allenast till liera

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

europeiska länder utan äfven till norra och södra Amerika, Vestindien och Afrika, utgjorde under motsvarande år respektive 160,342,000 och 125,797,500 kilogram, hvaraf visar sig, att förädlingsindustrien af råris i Tyskland bedrifves i mycket stor skala. Såsom förut blifvit nämndt, utgöres den hufvudsakligaste införseln, åtminstone till norra Europa, af cargoris, hvarmed i allmänhet förstås arracan-, bassein- och rangoonris. Dessa rissorter stå hvarandra ganska nära, och proportionen mellan oskaladt och skaladt ris är ungefär densamma för dessa slag af råris, hvilka alla vid införseln i Tyskland hänföras till ofvannämnda punkt b). Utbytesprocenten å det råris, som till största delen användes, utgör således 82, men kan nedsättas till 77 procent. Någon införsel af till punkterna a) och c) hänförligt råris förekommer i allmänhet icke, men deremot införes från Japan råris, som hänföres till punkt d), och från Patna och Java ris, hänförligt till punkt e), ehuru i jemförelsevis mindre mängd. Reklamationer, utvisande att det bestämda utbytesbeloppet ej alltid kunnat uppnås, förekomma allt emellanåt för råris, hänförligt till grupperna b) och e); och klagomål öfver de faststälda höga utbytesprocenterna hafva äfven blifvit anförda, men någon nedsättning af desamma har det oaktadt icke beviljats.

Sedan embetsverken redogjort för de i Danmark och Tyskland gällande tullbestämmelser i fråga om ris, lemna embetsverken följande öfversigt af de i Sverige i omförmälda hänseende gällande bestämmelser.

Före år 1876, då artikeln risgryn var tropligtig, men oskaladt ris eller paddy tullfritt, fans i tulltaxan särskild tullsats, utgörande hälften af den för risgryn faststälda, upptagen för »Ris oskalad, blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad ris», men sistnämnda rubrik utgick ur tulltaxan, dä vid 1876 års riksdag risgryn förklarades tullfria. När sedermera vid 1888 års riksdag artikeln risgryn ånyo blef tullpligtig och tull åsattes äfven oskaladt ris eller paddy, förnyades icke bestämmelsen om särskild tull för blandningar af oskaladt och skaladt ris, hvadan dylikt blandningsris för närvarande icke finnes särskildt omnämndt i den svenska tulltaxan. För att få visshet om hvilken tullsats dylikt råris skulle komma att draga vid införsel till Sverige, hade ett par industriidkare, hvilka haft för afsigt att, om paddytullen tillämpades, anlägga risqvarnar här i riket, importerat några säckar blandningsris; och genom Eders Kongl. Maj:ts särskilda nådiga bref den 23 augusti 1895 i två likartade besvärsfrågor förklarades det råris, som importerats och i hvilket, enligt de två insända profven, förhållandet mellan oskaladt och skaladt ris syntes något olika, hänförligt till »Ris, oskaladt eller paddy». Tullen å råris, vare sig helt och hållet

Kong!,. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 46.

oskaladt eller utgörande en blandning af oskaladt och skaladt ris, utgår således med 3,7 0 kronor för 100 kilogram, under det artikeln risgryn drager en tull af 6,50 kronor äfven för 100 kilogram. , Någon viss bestämd utbytesprocent eller något faststäldt restitutionsbelopp vid utförsel af risgryn finnes för närvarande ej upptaget i den svenska tullagstiftningen. Restitution af för råvaran erlagd tull kan således medgifvas endast på grund af föreskrifterna i § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna.

Embetsverken omförmäla härefter, att vid ett förberedande sammanträde, som af embetsverken hölls den 6 oktober 1900, representanter för alla tre risqvarnarna i Sverige varit närvarande. Hufvudsakliga innehållet af de yttranden, som dervid afgåfvos af bemälde representanter, angifves i korthet vara följande.

Det hade upplysts i fråga om hvilka slags råris, som i allmänhet infördes, att den hufvudsakliga importen till hela norra Europa, såsom förut äfven blifvit nämndt, utgjordes af cargoris, som till 60 å 80 procent vore befriadt från ytterskalen. Någon införsel af helt och hållet oskaladt ris förekomme icke, och importen af japan- och javaris, som vore ungefär dubbelt så dyrt som cargoriset, vore obetydlig. Importen häraf till Tyskland utgjorde icke en tusendedel af det importerade cargoriset och för en sådan obetydlighet behöfde ej särskildt lagstiftas. I fråga om myckenheten af de olika produkter, som uppstå vid förmalningen, hade meddelats, att några bestämda siffror i detta hänseende näppeligen kunde uppgifvas, enär resultatet kunde blifva ganska olika. Vid en qvarn hade, enligt utdrag ur kalkylboken, vid form alu ingen erhållits 15 procent gryn af prima qvalitet, 45 procent af sekunda, som vore tillsatt med de största brutna grynen, 15 procent små gryn, 10 procent fodermjöl, 13 procent agnar och 2 procent förlust. Sekunda qvaliteten vore den lägsta, som kunde säljas i Sverige till menniskoföda. Smågrynen eller de s. k. brucks användes till stärkelseberedning, men, enär det funnes blott två stärkelsefabriker i Sverige och dessa endast kunde mottaga en begränsad myckenhet, måste smågrynen vanligen slås ihop med mjölet och säljas till kreatursföda. I Tyskland deremot användes smågrynen till så kalladt Berliner Weissbier, och i Danmark funnes en hönsafvel i stor skala, för hvilken de brutna grynen äfven användes. Till följd häraf kunde de svenska qvarnegarne för smågrynen ej på långt när erhålla så god betalning som do tyska och danska. I Sverige ville ingen köpa dessa gryn annat än till samma pris som kli och andra fodersorter. Fodermjölet kunde enligt aflemnade intyg från flera bagare Bill. till JliJcsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ej användas till menniskoföda. Med anledning af sökandenas framställning om erhållande af tullrestitution i enlighet med den i Danmark faststälda tariffen, eller så, att vid utförsel af 60 ton risgryn restituerades tullen för 100 ton paddy, hade anförts, att, om man antoge, att en importerad last råris innehölle 30 procent oskaladt och 70 procent skaladt ris, så exporterade danskarne i förädladt skick dessa 30 procent och åtnjöte derå restitution, beräknad efter ett utbyte af 60 procent gryn; visade det sig sedan icke vara affär att exportera mera, exporterades icke det skalade riset, men under goda tider och stigande konjunkturer exporterades äfven af det sistnämnda slaget, ehuru utbytesprocenten härå beräknades så högt som till 88,5 procent. Skulle nu i Sverige utbytet af gryn bestämmas till 60 procent, så skulle härigenom de svenska qvarnegarne icke erhålla någon fördel framför de danska, om exporten stannade vid 30 procent af importen, utan endast om man kunde exportera mera och dock finge åtnjuta 60 procent i utbyte. Om derföre i Sverige bestämdes ett utbyte af 60 procent gryn för utförsel af 30 procent af importen, och det sedermera vid ökad utförsel blefve en stigande skala, kanske ganska skarpt stigande med hänsyn till skilnaden i förtullning mot i Danmark, skulle en sådan anordning ej vara till någon obehörig fördel för de svenska qvarnegarne framför de danska, hvilka, bland andra fördelar, jemväl åtnjöte den att hafva kreditupplag och dessutom endast hade en qvarn, som vore en ofantligt stor affär med egna ångbåtar på Indien. Med afseende å berörda förhållanden blefve det förenadt med mycken svårighet att konkurrera med danskarne, äfven om i Sverige ut bytesprocenten bestämdes till 60. En af representanterne hade framstält förslag, huruvida icke, enär vid bestämmandet af utbytesprocenten hänsyn toges till vid förmalningen erhållna tullpligtiga produkter, genom beviljande af tullfrihet för den minsta brucken eller genom medgifvande af densammas införsel mot erläggande af den för paddy bestämda tull nämnda procent kunde bestämmas till 60 eller högst 65. En annan af representanterne ansåg det emellertid ej vara möjligt att göra den mindre brucken tullfri och låta den öfriga vara tulipligtig. Hvad beträffade att genom profmalning utröna utbytet af gryn å ett importeradt parti råris, hade uppgifvits, att profmalningar vore olämpliga och odrägliga för båda parterna, och att det vid en större fabrikation vore omöjligt att kontrollera profvets korrekta utförande. Målningen verkstäldes nemligen olika, beroende på de aftalade försäljningarne. Vid försäljning af en särskild! hög qvalitet slipades hårdare, hvarvid erhölles mera affall. Vid försäljning af sekunda qvalitet behöfde grynen ej vara så ljusa och slipades derföre mindre, hvarigenom affallet

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

äfven blefve mindre. Härigenom blefve äfven utbytesprocenten sväfvande. Att vid verkställa profmalningar olika resultat uppstått, förklarades dermed, att lasten ena gången varit mycket skalad, andra gången mindre god; ena gången både den varit mera gulaktig och måst slipas mera för att få qvalitet, andra gången både den varit mindre gul. Vidare hade erinrats, att en minskning i det nuvarande tullskyddet för framställning af risgryn skulle lända till stor skada för de svenska qvarnarna, som blifvit anlagda just på grund deraf, att råvaran kunde införas mot en tull af 3,7 0 kronor per 100 kilogram, under det den förädlade varan droge en tull af 6,50 kronor, hvilket hade till följd, att de svenska qvarnegarne kunde behålla den inhemska marknaden. En förändring i afseende å beräkningen af tullen å råris, i likhet med hvad i Danmark funnes stadgadt, skulle vara en olycka för de svenska qvarnarna. Slutligen hade omförmälts, att det skulle vara bäst och lämpligast, om en viss bestämd genomsnittsprocent- kunde fastställas, och att, enär den minsta brucken här i landet endast med största svårighet kunde säljas till menniskoföda, det vore rigtigast, om densamma ej toges i betraktande vid bestämmandet af utbytesprocenten, hvilken i så fäll borde blifva högst 65 procent. Äfven med denna procent kunde det emellertid blifva svårt för de svenska risqvarnarna att på den utländska marknaden täfla med danska och tyska konkurrenter, men möjligheten härtill vore dock icke utesluten. Sattes utbytesprocenten högre än till 65, omöjliggjordes konkurrensen med Danmark och Tyskland, och de svenska qvarnegarne kunde ej tänka på att exportera sina tillverkningar.

Efter det berörda sammanträde hållits, hafva, enligt hvad embetsverken meddela, i en till dem den 21 november 1900 ingifven skrift aktiebolaget svenska risqvarnen i Carlskrona och Kalmar ångqvarnsaktiebolag i Kalmar hemstält, det embetsverk en måtte tillstyrka, att utbytet bestämdes till 65 procent, för så vidt detta kunde ske, utan att tullfrihet medgåfves för den så kallade småbrucken, men att i annat fall vid export af 30 procent af en importerad last paddy utbytet beräknades till 60 procent och vid ytterligare utförsel bestämdes till ett högre tal.

För egen del hafva embetsverken anfört, att det ingalunda syntes kunna förnekas, att en i något större omfattning bedrifven inhemsk industri för förädling af råris skulle för vårt land medföra fördelar ej allenast genom befrämjandet af handel och näringar, utan i synnerhet derigenom, att det vid risförädlingen uppstående affallet, som utgjorde ett synnerligen närande och kraftigt samt tillika billigt foderämne för kreatur, kunde erhållas inom landet. Konsumtionen af risgryn i Sverige

12 Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 46.

vore emellertid för närvarande ganska ringa, omkring 10,000 å 12,000 ton årligen, ock, äfven om den skulle kunna ökas något, på grund deraf att genom en utvecklad inhemsk risförädlingsindustri priset å risgryn antagligen blefve billigare, syntes den inhemska afsättningen dock icke kunna komma att motsvara hvad som redan nu kunde tillverkas af de tre inom landet anlagda risqvarnarna, af livilka den i Göteborg befintliga ensam kunde producera mer än som motsvarade landets nuvarande behof. För att dessa qvarn ar ej skulle nödgas allt för mycket inskränka den afsedda tillverkningen och till följd deraf hållas i overksamhet under längre eller kortare tid af året, hvarigenom den för vårt land förväntade nyttan af en inhemsk risindustri skulle i afsevärd grad förminskas och qvarnarnas fortfarande bestånd hotas, vore det önskvärdt, att tillfälle bereddes den inhemska risindustrien att utom landet afsätta åtminstone en del af sina tillverkningar; och detta kunde ingalunda vara möjligt, med mindre restitution af för råvaran erlagd tull medgåfves under vilkor, som ej vore för qvarnarna alltför betungande.

På grund af föreskriften i § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna egde generaltullstyrelsen, såsom förut blifvit antydt, rätt att vid utförsel af inom landet förädlade, utaf utländska tullpligtiga råämnen tillverkade varor medgifva restitution af vid införseln erlagd tullafgift. Till följd häraf hade styrelsen vid två särskilda tillfällen medgifvit aktiebolaget Göteborgs ris- och valsqvarn rätt att vid utförsel af risgryn erhålla restitution af den för råvaran erlagda tull, sedan Eders Kongl. Makt genom nådiga bref den 30 november 1899 och den 29 juni 1900 medgifvit, att dylik restitution finge åtnjutas, utan hinder deraf att råvaran vid införseln blifyit upplagd på nederlag. För att bestämma den grund, efter hvilken restitution finge åtnjutas, hade styrelsen för hvarje gång låtit anställa profmalningar, som öfvervakats och kontrollerats af styrelsens tekniska biträde och öfverinspektoren vid packhusinspektionen i Göteborg och hvarvid qvarnen stått under särskild tullbevakning, så att icke något kunnat borttagas eller tillsättas. Vid dessa tillfällen hade styrelsen derjemte för att, så vidt möjligt, förhindra, att någon oberättigad fördel skulle tillkomma qvaimegaren, ansett sig vid bestämmandet af utbytesprocenten böra tag^ hänsyn äfven till det ljusaste mjölet, ehuru detsamma antagligen icke kunde användas till annat än kreatursfoder.

Något annat sätt att bestämma utbytet än genom profmalning syntes, med tillämpning af nu gällande bestämmelser, icke förefinnas, enär det skulle vara förenadt med, alltför stora praktiska olägenheter

13 Kongl. Maj:t§ P(åd. Preposition N:o 46,

att sätta hela tillverkningen af för export afsedt risgryn under tullkontroll. En dylik profmalning måste emellertid, vid det förhållande att utbytesprocenten kunde vara mycket vexlande, företagas med hvarje särskildt infördt parti råris. Detta medförde för qvarnegaren ganska stora omkostnader och vållade längre eller kortare afbrott i det regelbundna arbetet, eftersom qvarnen såväl före som efter profmalningen måste rengöras, så att alla behållare, ledningar med mera blefve fullständigt tomma. Dertill komme, att, enligt vid förberörda sammanträde med qvarnegarne lemnad upplysning, profmalning ej kunde anses fullt tillförlitlig. För att få ytterligare visshet härom hade generaltullstyrelsen från såväl qvarnegarne som styrelsens tekniska biträde infordrat särskilda yttranden angående dels de omständigheter, som kunde tala mot den nuvarande anordningen med restitutions beviljande enligt profmalningsresultat, dels huruvida sakkunniga personer, derest qvarnegaren skulle önska utföra exportvaran i form af bättre eller sämre qvalitet än den vid profmalningen framstälda, skulle på grund af profmalningsresultatet kunna inom vissa gränser beräkna den utbytesprocent, som uppstått vid förmalningen af exportprodukten; och hade af de i nämnda hänseenden afgifna yttranden uppenbarligen framgått, att en profmalning i regel icke vore den grund, enligt hvilken restitutionsbeloppet borde bestämmas.

Enär således nu gällande allmänna bestämmelser för beviljande af restitution icke kunde anses lämpliga i fråga om risförädlingsindustrien, syntes det, sedan numera i Sverige blifvit anlagda tre risqvarnar, hvilkas tillverkning betydligt öfverstege landets behof, högeligen önskvärdt, att, om möjligt, särskilda bestämmelser, i likhet med hvad i afseende på utförsel af spanmål funnes stadgadt, meddelades i fråga om sättet för beräkningen af den restitution, som vid utförsel af risgryn kunde få åtnjutas. Detta syntes dock icke kunna ske, med mindre än att en viss bestämd utbytesprocent för förmalning af råris faststäldes. Att bestämma storleken af nämnda procent mötte emellertid ganska stora svårigheter, i betraktande af de många olika faktorer, som kunde inverka på förmalningen, samt med hänsyn dertill, att procenten borde sättas så, att hvarken statsverkets eller qvarnegarens rätt träddes för nära. Sattes å ena sidan procenten för låg, komme statsverket att utbetala mera än som influtit för den förmalda qvantiteten råris; sattes åter procenten för hög, blefve det omöjligt för de svenska qvarnegarne att på den utländska marknaden täfla med mera gynnade konkurrenter i grannländerna och exportera sina tillverkningar. En för hvarje fall fullt rättvis utbytesprocent voro det icke möjligt att

It Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

fastställa, men med afseende å frågans betydelse ville det synas embetsverken angeläget, att man bestämde ett utbyte, som komme det verkliga så nära som möjligt och som fördenskull, utan att medföra någon större risk för statsverket, möjliggjorde utförsel af risgryn.

Så väl vid sammanträdet med qvarnegarne som ock i ofvan omförmälda den 21 november 1900 till embetsverken ingifna skrift hade hemstälts, att utbytet måtte bestämmas till 65 procent. Detta procenttal syntes också kunna anses motsvara det verkliga utbytet, för så vidt afseende ej skulle fästas å de minsta grynen, hvilka, enligt hvad sökandena uppgifvit, ej kunde säljas till menniskoföda. Men äfven om så vore förhållandet, vore detta dock ej tillräcklig anledning att vid bestämmandet af utbytesprocenten underlåta att taga hänsyn till nämnda smågryn, så länge desamma vore tullpligtiga i Sverige; och att, såsom äfven föreslagits, medgifva tullfrihet för dylika gryn syntes ej vara lämpligt. Dessa gryn kunde nemligen användas, förutom till stärkelsefabrikation, äfven för tillverkning af bränvin; och vid sådant förhållande syntes det ingalunda böra medgifvas, att desamma finge till riket tullfritt införas, åtminstone icke med mindre än att deraf betingade särskilda föreskrifter beträffande bränvinstillverkningen blefve meddelade. Härtill komme, att det skulle möta ganska stora tulltekniska svårigheter att vid tullbehandlingen särskilja risgryn af olika storlek. Enär myckenheten af de tullpligtiga produkter, som erhölles vid förmalning af råris, i allmänhet öfverstege det nu senast begärda procentbeloppet, ansåge sig embetsverken icke kunna tillstyrka, att detta belopp, eller 65 procent, faststäldes såsom en generel grund för utbytets beräknande. Då emellertid sökandena förklarat, att någon export af risgryn icke kunde antagas blifva möjlig, om en högre procent faststäldes, hade embetsverken tagit under ompröfning, huruvida icke beräknandet af utbytet kunde ske utan att fastslå en enda generel utbytesprocent för förädling af blandningsris.

De i Danmark och Tyskland gällande systemen för utbyte sprocentens bestämmande skulle för att kunna införas i Sverige ovilkorligen nödvändiggöra en förändring i tullbehandlingssättet af råris och medföra en rubbning i förhållandet mellan tullsatsen å råvaran och den förädlade produkten. Detta ansåge sig embetsverken icke kunna tillstyrka, enär de inhemska qvarnarna, såsom förut angifvits, blifvit anlagda hufvud sakligast med hänsyn till det skydd, risindustrien för närvarande åtnjöte i Sverige, och det för qvarnarnas fortfarande bestånd syntes vara angeläget, att detta skydd hvarken borttoges eller i någon

15 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

afsevärd grad förminskades. Det i Danmark gällande sättet att vid införsel af ett parti blandningsris bestämma förhållandet mellan i partiet ingående skaladt och oskaladt ris genom att väga en tunna af den införda varan kunde dessutom icke anses fullt tillförlitligt, enär vigten af ett visst rymdmått blandningsris ej uteslutande berodde af nämnda förhållande; och fastställandet af den i Tyskland för förädling af blandningsris bestämda utbytesprocenten, eller 82 procent, hvilken dock i vissa fall kunde nedsättas till 77, skulle omöjliggöra all export af risgryn. De tyska qvarnegarne hade nemligen, liksom de danska, ganska många till gynnandet af exporten verkande fördelar, hvilka icke kunde beredas de svenska.

Vid en jemförelse mellan bestämmelserna i Danmark och Tyskland framginge det uppenbart, att de danska qvarnegarne hade en synnerligen stor fördel framför de tyska deruti, att på en viss del af ett infördt parti blandningsris beräknades i Danmark en ganska låg utbytesprocent, hvilket antagligen vore den enda förklaringsgrunden till att de danska qvarnegarne kunde på utländsk marknad afsätta en del af sina tillverkningar och således derstädes till en viss grad täfla med den i ofantligt stor skala bedrifna tyska risförädlingsindustrien. Kunde en liknande förmån beredas de svenska qvarnegarne, skulle det antagligen blifva möjligt äfven för dem att till utlandet exportera risgryn; och då de svenska qvarnegarne på grund af mera afskildt läge och svårare kommunikationsförhållanden näppeligen skulle kunna täflande uppträda på den stora verldsmarknaden, syntes det vara tillfyllest, om tillfälle kunde beredas dem att exportera åtminstone någon del af tillverkningen och således drifva densamma i något större skala än landets eget behof kräfde. Mera syntes de svenska qvarnarna åtminstone för närvarande icke kunna ifrågasätta, med hänsyn dertill att de blifvit anlagda närmast med anledning af det tullskydd, risförädlingen åtnjöte i Sverige, och således måste anses vara afsedda nästan uteslutande eller åtminstone hufvudsakligast för den inhemska konsumtionen.

I betraktande deraf att det blandningsris, som för förädling infördes, i allmänhet innehölle omkring 30 procent oskaladt ris, ett förhållande som af erfarenheten bekräftats, och då för dylikt ris i Danmark vore faststäldt, att utbytet skulle beräknas motsvara 60 procent, hvilket icke innebure, att någon exportpremie medgåfves, ansåge embetsverken, att samma procenttal skulle kunna beräknas äfven i Sverige vid utförsel af risgryn till den myckenhet, som kunde anses motsvara den i råvaran ingående qvantiteten oskaladt ris, eller intill 30 procent

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

af ett infördt vederbörligen förtulladt parti råris, men att, om större myckenhet risgryn exporterades, ntbytesprocenten borde sättas betydligt högre, eller till 88 procent, såsom i det närmaste motsvarände den i Danmark i så fall bestämda, eller 88,5 procent. Genom att på sådant sätt fastställa två olika ntbytesprocenter, bestämda på grund deraf att i rå\ aran inginge dels oskaladt och dels skaladt ris, komme de svenska qvarnegarne att med afseende på exporten blifva i hufvudsak likstälda med de danska och kunde antagligen härigenom sättas i tillfälle att utföra en del af sina tillverkningar. Någon afsevärd risk för statsverket genom medgifvande af de nu nämnda utbytespr ocentern a skulle antagligen ej uppstå, då den lägre procenten finge beräknas endast på en mindre del åt ett infördt vederbörligen förtulladt parti råris.

För att emellertid på sådant sätt kunna bestämma utbytet syntes det nödvändigt, att vid beräkningen åt detsamma hänsyn toges endast till den qvantitet blandningsris, som för förädling förtullats under en viss bestämd tidsperiod, som embetsverken ansåge lämpligast höra bestämmas till ett hälft kalenderår, samt följaktligen att det afräkningsdiarium öfver förtullningarna och exporterna, som skulle af vederbörande tullkammare föras, afslutades vid utgången af hvarje sådan tidsperiod, utan att någon öfverföring från eu period till en annan finge ega rum. Derjemte syntes det vara för qvarnegarne synnerligen angeläget, att restitutionen medgåfves, äfven om råvaran vid införseln upplades på nederlag, enär densamma i allmänhet infördes direkt från Indien i hela fartygslaster.

I öfrigt ansåge embetsverken, att för restitutionens beviljande i hutvudsak samma vilkor borde uppställas, som funnes bestämda i § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna angående tullrestitution vid utförsel af spanmål; dock att några särskilda föreskrifter angående in- och utförsel vid tullplats, som ej vore stapelstad, icke behöfde upptagas, enär såväl in- som utförseln i detta fall borde få ske endast vid stapelstad, hvaremot det borde tillatas, att i särskildt fall, efter generaltullstyrelsens medgifvande, utförseln kunde få ega rum från annan stapelstad än den, der införseln skedde. Ej heller erfordrades någon bestämmelse derom, att ravaran skulle hafva vant en viss tid före utförseln införd, enär hänsyn behöfde tagas endast till den qvantitet, som under en viss bestämd tid blifvit förtullad; och som risqvarnarnas antal säkerligen ej komme att blifva större, än att generaltullstyrelsen kunde utöfva tillsyn dera, att risförädling vid desamma verkligen bedrefves, syntes den i nyssnämnda författningsrum stadgade bestämmelse, att restitutions-

17 Kongl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 46.

ansökning skall vara åtföljd af bevis, att sökanden sjelf idkar qvarnrörelse, icke keller erfordras.

I öfverenstämmelse med hvad sålunda anförts hafva embetsverken hemstält om vidtagande af erforderliga åtgärder i syfte att § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna måtte erhålla förändrad lydelse.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit af embetsverken anfördt hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå riksdagen att besluta, att § 9 mom. 3 i de vid tulltaxan- den 24 oktober 1898 fogade underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör skall erhålla följande förändrade lydelse:

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves ock:

A) åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af följande vid qvarnen framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl af hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet från utlandet införd omalen spanmål af samma slag, hvarvid iakttages, att 100 kilogram hvete anses lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg eller korn 68 2/s kilogram mjöl och 100 kilogram hvete eller korn 66 % kilogram gryn, samt i öfrigt under vilkor:

a) att afsigten — — — — —--under hvilken tullplatsen

lyder;

b) att minst 2,000 kilogram — — — —---och beskaffen-

het i öfrigt;

c) att den omalna spanmål, — — — — — — till riket införd;

d) att vederbörande tullförvaltning — — — — — — utgående tulljournal;

e) att utförseln — — — — — — är medgifven;

f) att det åligger — — — — — — — af generaltullstyrelsen fastställes; och

g) att för utbekommande — — — — — — omalna spanmålsq vantite ter; samt

B) åt innehafvare af risqvarn vid utförsel sjöledes från stapelstad af vid qvarnen framstälda risgryn restitution af den tull, som blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet af qvarninnehafvaren under det halfva kalenderår, då iitförseln eger rum, direkt från utlandet infördt eller från nederlag uttaget oskaladt ris, hvarvid förhållandet mellan den införda råvaran och den förädlade produkten beräknas sålunda, att Bill. till Riksd. Prof. 1901 1 Sami. 1 Afd. SB Häft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

af råvaran 30 procent anses lemna ett utbyte af 60 kilogram gryn på 100 kilogram ris samt återstående 70 procent ett utbyte af 88 kilogram gryn på 100 kilogram ris, i följd hvaraf tullrestitutionen skall utgå efter sistnämnda beräkningsgrund i den mån exportvaran till myckenheten öfverstiger 18 procent af inom det halfva kalenderåret införtulladt ris; skolande såsom vilkor i öfrigt för restitutionens erhållande gälla;

a) att afsigten att af det förtullade riset förmala gryn för export i sammanhang med råvarans angifning till förtullning anmäles;

b) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt rum, så vida icke generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda medgift;

c) att minst 2,000 kilogram gryn på en gång utföras; skolande exportinlagan vara åtföljd af tillverkarens under edlig förpligtelse afgifva och af två vittnen till riktigheten bestyrkta försäkran derom, att den till utförsel angifna varan är exportörens, egen förmalningsprodukt;

e) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande ega att efter hvarie hälft kalenderårs utgång i till generaltullstyrelsen stäld, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning derom göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af utdrag ur tullkammarens afräkningsdiarium och qvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna qvantiteter oskaladt. ris.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Bengt Oxenstierna,

r____- --------r--------

i.; /,

*.'y. ‘ ) V' * fcl ■ A '*}

wvW

. , .*» . V lull i