med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 7 och 35 i förord¬ ningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

1 N:o 78-

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 7 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; gifven Stockholms slott den 15 mars 1901.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 7 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Nils Claeson.

BIL till Riked. ft-ot. IDOL l Sami. 1 Afd. 05 Häft. (N:o 18).

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 7 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

§ 7.

Der stads- och landsförsamlingar äro i kyrkligt afseende förenade, ega de att på kyrkostämma samfäldt öfverlägga och besluta i gemensamma angelägenheter; och skall dervid, då omröstning i någon fråga erfordras, för hvardera församlingen följas dess uti den föreliggande frågan eljes gällande röstlängd, på sätt i § 6 sägs, hvarefter de för hvarje mening afgifna rösterna på sådant sätt sammanräknas, att landsförsamlingens medlemmar bibehållas vid sina röstetal enligt den använda fyrktalslängden och dertill läggas de från stadsförsamlingen afgifna röster, mångfaldigade med det tal, som angifver dessa rösters värde, då hvardera församlingen tillerkännes rösträtt, svarande mot det församlingen senast påförda hela antal bevillningskronor. Uträkningen af nämnda tal sker enligt bifogade formel; och skall, om dervid bråktal uppkommer, detsamma bortfalla.

År fråga om byggande eller underhåll af kyrka eller annan gemensam byggnad, i kostnaden för hvilken socknemän å landet, enligt allmän lag eller särskild författning, deltaga för fastighet efter hela, men för öfriga beskattningsföremål blott efter viss del af derå belöpande fyrktal, skall, vid beräkningen af hvardera församlingens röstsumma, läggas till grund i staden hela och å landet för fastighet hela, men för öfriga beskattningsföremål en mot nämnda del af fyrktalet svarande del af hela antalet bevillningskronor.

Besluta förenade stads- och landsförsamlingar annan röstgrund än nu är sagdt, skall detta beslut, der det varder af Konungen stadfäst, lända till efterrättelse.

Hvad sålunda är stadgadt galle ock, der församlingar, om hvilka här är fråga, endast delvis äro med hvarandra förenade.

3 Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

§ 35.

De afgifter, om hvilka kyrkostämma beslutar, skola, utom i de fall, för hvilka annorlunda är i lag eller författning stadgadt, utgå efter den för rösträtt å kyrkostämma bestämda grund, med iakttagande deraf att afgifter, hvarom för stads- och landsförsamlingar, eller delar deraf, gemensam kyrkostämma beslutar, först skola hvardera församlingen påföras efter förhållandet, i hvarje förekommande fall, mellan hv ard eras sammanlagda röstetal vid gemensam kyrkostämma. Personliga eller matlagsafgifter få icke, utöfver hvad lag uttryckligen medgifver, af kyrkostämma beslutas.

I fråga om afgifter och personliga tjenstbarheter, hvilka enligt gällande författningar åligga medlemmar af en kyrkoförsamling, oaktadt de i kyrkostämma icke ega rösträtt, gör denna förordning icke ändring.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1902.

4 Kong!, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

Formel

för uträkningen af det tal, hvarmed vid sammanräkning af afgifna röster inom förenade stads- och landsförsamlingar stadsförsamlingens medlemmars röster skola mångfaldigas:

A = summan bevillningskronor i stadsförsamlingen,

B = » » » landsförsamlingen,

a = röstsumman enligt stadsförsamlingens röstlängd, b = » '» landsförsamlingens fyrktalslängd,

x — det sökta talet.

AX b BXa

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

"Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

l:o.

Departementschefen, statsrådet Claeson, anförde:

»I § 7 af kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och Ang. ändring skolråd den 21 mars 1862 stadgas: _ 35 i /or-

ätt på. kyrkostämma gemensamt öfverlägga och,tZma',amt af ett på denna förordning grundadt förslag rö- kyrkoråd och och skall vid denna uppgörelse den röst-*'"*™? fgg22'

»Der stads- och landsförsamling, eller delar deraf, äro i kyrkligt af- ordningen seende förenade, ega de besluta om uppgörande rande den blifvande röstgrunden

grund följas, som dittills för gemensamma kyrkliga angelägenheter varit gällande.

»Detta förslag skall underställas Kongl. Maj:t.s befällningshafvandes pröfning; börande Kongl. Maj:ts befallningshafvande, innan fastställelse meddelas, öfver förslaget inhemta domkapitlets utlåtande.»

Efter det vid 1891) års riksdag enskilde motionärer väckt förslag om ändrad lydelse af nämnda §, i syfte att erhålla eu i lag stadgad grund för

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

rösträtten i de fall, då stads- och landsförsamlingar, eller delar deraf, vore i kyrkligt afseende förenade, beslöt Riksdagen, med föranledande häraf, skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t i ämnet. I denna Riksdagens skrifvelse, dagtecknad den 19 april 1899, anfördes: att Riksdagen delade motionärernas uppfattning om olämpligheten af den i kyrkostämmoförordningens 7 § meddelade föreskrift, att stads- och landsförsamlingar eller delar deraf, som vore i kyrkligt afseende förenade, sjelfva egde att besluta om den röstgrund, som för de gemensamma kyrkliga angelägenheternas afgörande skulle vara gällande; att erfarenheten nogsamt vittnade såväl om svårigheten i många fall att få ett dylikt beslut till stånd som ock om det missnöje, hvilket ofta inom den ena eller andra församlingsdelen rådde öfver den röstgrund, som i sådan ordning blifvit bestämd; samt att, då Riksdagen fördenskull i likhet med motionärerna ansåge det vara önskligt att erhålla eu i lag stadgad röstgrund, som för ifrågavarande fall skulle vara tillämplig, Riksdagen anhölle, det täcktes Eders Kong]. Maj:t, efter verkstad utredning, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring åt omförmälda 7 §, att derigenom erhölles en i lag bestämd grund för rösträtten i de fall, då stads- och landsförsamlingar, eller delar deraf, vore i kyrkligt afseende förenade.

Vid underdånig anmälan den 26 maj 1899 af denna Riksdagens skrifvelse behagade Eders Kongl. Maj:t låta infordra yttranden från Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande och domkapitlen, huruvida och i sådant fall hvilka allmänna föreskrifter syntes höra i ämnet meddelas, hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ålades att insända afskrift af de röstgrundsbestämmelser, hvilka af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande blifvit för sådant fall, som i 7 § kyrkostämmoförordningen sägs, faststälda och för närvarande vore gällande. Sedan nämnda nådiga föreläggande af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlen fullgjorts, hlef inom ecklesiastikdepartementet utarbetadt förslag till ändring af vissa §§ i kyrkostämmoförordningen uti det af Riksdagen angifna syfte, hvarefter öfver detta förslag yttranden ånyo infordrades från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlen. Efter det ärendet undergått omförmälda behandling, anhåller jag nu i underdånighet att få inför Eders Kongl. Maj:t anmäla detsamma, dervid det torde tillåtas mig att till en början redogöra för äldre bestämmelser i ämnet samt för den förebragta utredningen angående tillämpningen af det nu gällande stadgande, hvars ändring ifrågasatts.

Hvad angår äldre författningar uti förevarande ämne, innehåller hvarken kongl. förordningen om sockenstämmor och kyrkoråd den 26 februari

7 Kongl. Maj:tv Nåd. Proposition N:o 78.

1817 eller kongl. förordningen om sockenstämmor i riket den 29 augusti 1843 några som helst särskilda föreskrifter för det fall, som i § 7 af nu gällande kyrkostämmoförordning afses, eller angående röstgrundens bestämmande, då stads- och landsförsamlingar, eller delar deraf, äro i kyrkligt afseende förenade. Enligt 1817 års förordning skulle rösterna beräknas såväl i stad som å landet såsom vid prestval. Enligt § 5 mom. 2 och 3 i 1843 års förordning beräknades rösträttighet å landet efter hemmantal, der det funnes åsatt, men skulle i annat fall bestämmas på grund af den bevillning enligt andra artikeln bevillningsstadgan, som till staten erlades; i stad åter skulle röstas för fastighetsvärde. Dessa grunder bibehöllos, så länge 1843 års förordning förblef gällande, ehuru vilkoren för rösträtten efter hand ändrades genom upptagande af andra värdebelopp än ursprungligen föreskrifvits. Någon svårighet att, när så kunde erfordras, med hvarandra jemföra röstetal å landet och röstetal i stad förefans så mycket mindre, som författningarna sjelfva angåfvo ett bestämdt förhållande mellan stadsröster och landsröster. Detta förhållande var, enligt kongl. förordningen den 24 november 1857 angående ändring af § 5 i 1843 års förordning, sådant, att för fastighetsvärde i stad af 4,000 riksdaler riksmynt skulle röstas lika som för 8 riksdalers bevillning efter andra artikeln, under det att för ett bevillningsbelopp af 2 riksdaler riksmynt, hvarunder ingen rösträtt, utom för hemman å landet och fastighet i stad, skulle ega rum, beräknades lika röst med 1/u hemman, af 4 till 6 riksdaler lika med Vs hemman, af 6 till 8 riksdaler lika med 3/ie hemman, af 8 riksdaler lika med 'U hemman och så vidare i samma förhållande för högre bevillningsbelopp enligt andra artikeln.

Den år 1858 tillsatta komitén för afgifvande af förslag till kommunalförfattningar upptog i sitt betänkande af den 31 oktober 1859 en delning af sockenstämman i två, en borgerligt kommunal och en kyrklig, samt föreslog skilda grunder för städernas och landskommunernas rösträtt, jemte det den bestämde rösträtten vid kyrkostämma i enlighet härmed. I dess förslag till kyrkostämmoförordning fans en paragraf af alldeles lika innehåll med § 7 i den nuvarande kyrkostäinmoförordningen, men någon motivering till det nya stadgandet lemnade komitén icke. Ej heller var stadgandet så affattadt, att icke lokala förhållanden kunde vid tillämpningen komma att medföra stora olikheter för olika orter.

Beträffande tillämpningen af nu gällande stadgande kan det icke vara öfverraskande, om de särskilda överenskommelser, som ingåtts, åtminstone inom skilda län förete skiljaktigheter sins emellan. Men deremot synes det mig både oväntadt och i hög grad olämpligt, att dessa skiljaktigheter

8 Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

blifvit så stora och så väsentliga, som de nu äro. I afseende härå torde det tillåtas mig hänvisa till en genom ecklesiastikdepartementets försorg särskild! utgifven öfversigt öfver gällande röstgrundsbestämmelser i förenade stads- och landsförsamlingar, hvilken upprättats med ledning af de från Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande i länen inkomna upplysningar och afskrift^ af fastställelse^

En närmare granskning af dessa torde gifva vid handen, att till utgångspunkt vid rösträttens bestämmande mellan församlingarna i regeln tagits bevillningen, men att tillika en hel del andra faktorer, särskild! folkmängdsförhail andet, dervid spelat en icke obetydlig rol, likasom att sättet för beräkningarnas verkställande varit ytterst vexlande. Osökt framställer sig vid tanken härpå den frågan, hvad nu omhandlade § 7 i verkligheten innebär och huru densamma rätteligen bör tolkas.

Med afseende å denna fråga vill jag till eu början framhålla, att af uttrycket i § 7 »ett på denna förordning grundadt förslag rörande den blifvande röstgrunden» torde framgå, dels att de i § 6 gifna grunder för rösträtten, eller i landsförsamling hvad för kommunalstämma och i stadsförsamling hvad för allmän rådstuga är stadgadt, i hufvudsak och principielt skola gälla äfven för gemensam kyrkostämma, dels ock att rösträtten mellan församlingarna inbördes ytterst skall bero af den bevillning, hvilken till staten erlägges, detta så mycket hellre som bevillningen för öfrigt ligger till grund för den komma]lala rösträtten, likasom äfven för kommunal skattskyldighet. Förstnämnda slutsats innebär, att den genom § 6 stadgade rösträttsproportionen mellan medlemmai'ne inbördes af hvardera församlingen för sig äfven vid gemensam kyrkostämma bör bibehållas orubbad, huru än deras röstetal i föreliggande fall måtte bestämmas. Rigtigbeten af denna tolkning vinner ock bekräftelse genom em af Eders Kongl. Maj:t gifven nådig resolution af den 29 oktober 1880 uppå anförda underdåniga besvär i fråga om röstgrunden vid' gemensam kyrkostämma med Skara förenade stads- och landsförsamlingar.

I denna nådiga resolution, hvilken tinnes ordagrant intagen i nyss oinförmälda öfversigt, uttalas, att den af församlingarna antagna röstgrunden, hvilken Eders Kongl. Majds befallningshafvande ansett sig icke kunna godkänna, så mycket mindre kunde anses lagstridig, som den tillerkände en hvar röster i förhållande till öfriga inom samma församling röstberättigade enligt eljest stadgad proportion. Hvad åter angår rösträttens fördelning mellan församlingarna, så måste först och främst fasthällas, att, da de enligt § 7 ega att 1 kyrkostämma »gemensamt öfverlägga och besluta», de måste ,å sådan gemensam kyrkostämma anses såsom eu sam-

9 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

fånighet, icke såsom två, och att följaktligen rösträtten icke får på det sätt ut-öfvas, att den ena församlingen tillerkännes i förhållande till den andra ett visst röstetal, som i dess helhet begagnas af församlingens vid stämman närvarande medlemmar, de må vara flere-eller färre. Att ett sådant tillvägagående icke är lagenligt, framgår af en den 15 juli 1864 meddelad nådig resolution uppå underdåniga besvär öfver skedd fastställelse af sådan öfverenskommelse rörande röstgrunden i Kristine och Stora Kopparbergs förenade stads- och landsförsamlingar, att staden skulle ega % och landet 1/3 af hela röstetalet. I den nådiga resolutionen förklarades nämligen, att författningarna icke gåfve anledning dertill, att förenade stads- och landsförsamlingar skulle hvar för sig utöfva rösträtt, och att § 7 afsåge förslags upprättande med anledning af den i § 6 bestämda grund, i följd hvaraf, med bifall till besvären, fastställelse vägrades. Betydelsen af det anförda synes mig svårligen kunna vara annan än den, att samma grund, som gäller för röstfördelningen mellan hvardera församlingens enskilde medlemmar inbördes, d. v. s. bevillningen, också bör gälla för röstfördelningen mellan församlingarna inbördes eller, kanske rättare, mellan samtliga de röstegande medlemmarne af den ena församlingen och samtliga dessa medlemmar af den andra. Sammanlagda hela röstetalet, som tillkommer den ena församlingens medlemmar, bör alltså å gemensam kyrkostämma erhålla ett sådant värde, att detsamma till det sammanlagda röstetal, som tillkommer den andra församlingens medlemmar, står i enahanda förhållande som hela det kyrkligt beräkningsbara bevillningsbeloppet i den ena församlingen till samma belopp i den andra. Att denna fördelning är rigtig, visar sig äfven deraf, att enligt § 35 afgifterna till kyrka och skola böra utgå efter den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund, och tydligt är, att utgiftsbördan bör mellan församlingarna fördelas efter deras ekonomiska bärkraft, hvilken just angifves af bevillningsbeloppen. En fördelning af utgifterna mellan församlingarna med t. ex. vissa procent å den ena och vissa procent å den andra synes vara stridande åtminstone mot andemeningen i lagen, ehuruväl sådant icke sällan torde, efter hvad upplyst blifvit, i praxis förekomma-. Uttryckligen har ock ett sådant förfarande ogillats i Eders Kongl. Maj:ts nådiga resolution den 9 juli 1880, införd i nyssnämnda öfversigt, uppå underdåniga besvär i fråga om ett å gemensam kyrkostämma med Karlstads stads- och landsförsamlingar fatta dt beslut, att de utgifter, som för gemensamma behof bestämdes, skulle påföras staden med 921 /2 procent och landet med 7Va procent. Eders Kongl. Magt fann lika med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att en dylik proportion, äfven om den vore rigtig, då den bestämdes, likväl icke kunde med säkerhet framdeles Bill. till liiktsd. Prut. IDOL l Sand. 1 Afd. 65 Höft 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

sa förblifva, då de förhållanden, hvaraf den berodde, vore vexlande, och kyrkostämmans beslut blef förty undanröjdt. Enahanda uppfattning framgår ^af Eders Kongl. Maj:ts nådiga utslag den 3 december 1898 på besvär i mal angående fördelning af Köpings stads- och landsförsamlingars gemensamma utgifter, genom hvilket utslag ej blott den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund förklarades vara, der ej annorlunda vore i lag eller författning stadgadt, laglig grund äfven för utgiftsfördelningen, utan ock den praxis, som i Köpings stads- och landsförsamlingar fortgått alltsedan år 1869, då gemensam röstgrund faststäldes, nämligen att låta utgifterna, oafsedt röstgrunden, fördelas med _2/s på staden och '/3 på landet, såsom lagstridig undanröjdes. Emellertid torde icke böra förnekas, att undantagsförhallanden kunna finnas, som möjligen göra en annan grund för rösträttens fördelning mellan församlingarna än dessas bevillningsbelopp önsklig; och genom förutnämnda nådiga resolution af den 29 oktober 1880 rörande röstgrunden i Skara stads- och landsförsamlingar har åtminstone indirekt erkänts, att t. ex. folkmängdsförhållandet den 1 januari hvarje år kan godkännas såsom sådan fördelningsgrund, antagligen emedan den i hufvudsak ansetts gifva samma resultat som den rigtiga grunden, bevillningen.

En tolkning af § 7 i dess nu gällande lydelse lärer alltså gifva vid handen följande resultat:

1. en hvar röstberättigad skall, i förhållande till öfriga röstberättigade inom samma församling, ega samma rösträtt, som han eger enligt den kommunala röst- eller fyrktalslängden;

2. hvardera församlingens medlemmar böra åtnjuta ett sammanlagdt röstetal, som till den andra församlingens medlemmars hela röstetal står i samma förhållande som de kyrkligt beräkningsbara hela bevillningsbeloppen i församlingarna till hvarandra;

3. fördelningsgrunden i fråga om församlingarnas inbördes rösträtt kan, när särskilda omständigheter göra sådant önskligt, på annat sätt bestämmas.

Dessa hufvudregler, hvilka sålunda redan nu innehållas i lagstiftningen, torde äfven vara de, som bäst öfverensstämma med kommunalförfattningarnas innebörd i öfrigt och böra, då nya bestämmelser ifrågasatts, vinna fortfarande tillämpning. Att af de gällande lokala röstgrundsbestämmelserna ingen enda, åtminstone icke sådana de i praxis tillämpas, torde fullständigt öfverensstämma dermed, bör icke utgöra hinder för nämnda reglers lulla giltighet, utan visar allenast, att en tydligare lagbestämmelse onekligen är af behofvet påkallad. Genom en omredigering i sådant syfte af § 7, att samma grundregler tydligt framstode såsom lagens mening, skulle ock det af Riksdagen uttalade önskemål vinnas. Visserligen kan härigenom,

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

såsom äfven af åtskilliga bland de i ärendet hörda myndigheterna påpekats, inträffa, att likformighetsprincipens genomförande kommer att på åtskilliga ställen medföra väsentliga rubbningar i det bestående, hvarmed missnöje ingalunda öfverallt försports, och att förty i sadana fall af principens genomförande uppstå åtskilliga olägenheter; och det har erinrats såväl derom att de lokala förhållandena i afseende å fastighetsvärden, inkomstbelopp, folkmängd, afgiftsfördelning och dylikt äro synnerligen vexlande å olika orter som äfven om svårigheten att finna en på samma gång enkel och allmängiltig formulering af principen. Då emellertid å andra sidan ett starkt missnöje med de rådande förhållandena vitsordats flerstädes råda och då ett i sig origtigt förhållande ingalunda kan göra anspråk på ostörd fortvaro blott derför att dess borttagande skulle medföra genomgripande förändringar och deraf följande olägenheter samt då det alldeles icke kan vara till gagn, att sinsemellan så olika principer, som nu är fallet, förblifva i kraft, särskild! som de vexlande lokala förhållandena i allmänhet snarare bero af en blott faktiskt olika ^tillämpning, synes mig en omredigering af ifrågavarande stadgande vara synnerligen ensidig. Fölen lagstiftning i antydda syfte har ock i princip flertalet af de öfver Riksdagens ifrågavarande skrifvelse hörda myndigheterna uttalat sig, nämligen 15 länsstyrelser och 10 domkapitel , under det att 9 länsstyrelser (Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Kopparbergs äfvensom, om än mindre afgjordt, Upsala, Östergötlands, Vesternorrlands och Vesterbottens) samt 2 domkapitel (i Skara och Hernösand) uttalat sig deremot. Af dem, som afstyrkt den ifrågasatta lagstiftningen, hafva några såsom skäl derför framhållit önskvärdheten af ett uppskof dermed, intill dess frågan om den kommunala beskattningens ordnande blifvit slutligen afgjord, enär båda dessa frågor med hvarandra ega ett visst samband. Ett sådant uppskof skulle dock näppeligen vara till båtnad, då sambandet ingalunda är af den art, att det gör ett uppskof oundgängligt, och i allt fall de nuvarande förhållandena i afseende å förenade stads- och landsförsamlingar onekligen kräfva en snar förbättring.

Beträffande härefter innehållet af den ifrågasatta lagstiftningen, har jag redan uttryckt de principer, hvilka jag anser böra för densamma läggas till grund; och på dem var äfven fotadt det utkast till ändring af vissa paragrafer i kyrkostämmoförordningen, som, efter hvad jag förut anfört, blef från ecklesiastikdepartementet utsändt till granskning af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlen. Detta utkast hade följande lydelse:

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 7, 22 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 18(12.

§ 7.

Der städs- och landsförsamling, eller delar deraf, äro i kyrkligt afseende förenade, ega de att på kyrkostämma samfäld! öfverlägga och besluta i gemensamma angelägenheter, och skall dervid, såvida ej annorlunda mellan församlingarna öfverenskornmes och denna öfverenskommelse af Konungen stadfästes, endera församlingen eller försainlingsdelen bibehållas vid dess röstetal enligt § 6 och derefter uträknas, huru många röster böra a den andra belöpa efter förhållandet mellan de hvardera församlingen eller försainlingsdelen senast påförda hela antal bevillningskronor, hvarefter det sålunda funna talet fördelas å samma församlings eller församlingsdels röstberättigade medlemmar efter de en hvar enligt § (i tillkommande röstetal.

År fråga om byggande eller underhåll af kyrka eller annan gemensam byggnad, i kostnaden för hvilken socknemän å landet, enligt allmän lag eller särskild författning, deltaga, för fastighet efter hela, men för Ofri ga besk attningsföremål blott efter viss del af derå belöpande fyrktal, skall, vid beräkningen af hvardera församlingens eller församlingsdelens röstsumma, läggas till grund, i staden hela och å landet, för fastighet hela, men för öfriga beskattningsföremål en mot nämnda del af fyrktalet svarande del af hela antalet bevillningskronor.

Uppkommer vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal, skall det bortfalla, om det understiger en half, men eljes till enhet förhöjas; dock att en hvar röstberättigad erhåller minst en röst.

§ 22.

Kyrkorådet tillkommer: att — —- — — — — — — — kyrkans angelägenheter, och att, der så med anledning af bestämmelsen i § 7 eller eljes erfordras, upprätta förslag till särskild kyrkostämmoröstlängd, som derefter skall å vederbörlig kyrkostämma granskas och godkännas.

Skolrådet etc.

§ 35.

De afgifter — — — — — — kyrkostämma bestämda grund med iakttagande deraf, att afgifter, hvarom för stads- och landsförsamling eller delar deråt gemensam kyrkostämma beslutar, först skola mellan församlingarna eller församlingsdelarne fördelas efter förhållandet mellan hvarderas sammanlagda röstetal vid gemensam kyrkostämma härom; och måförty etc.

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

Såsom jag förut omnämnt, infordrades öfver detta förslag utlåtanden af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlen. Dervid uttalade sig flertalet af Eders Kongl. Majds befallningshafvande och samtliga domkapitlen till förmån för förslaget i hufvudsak, om än med vissa anmärkningar i fråga om detaljerna. Mot förslaget yttrade sig allenast Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Östergötlands, Blekinge, Malmöhus och Vermlands län. Sistnämnda embetsmyndighet vidhöll dervid sin förut uttalade åsigt, att ett uppskof med saken borde ega rum till dess frågan om omdanande af den kommunala beskattningen blifvit af Eders Kongl. Majd och Riksdagen slutligen afgjord. Öfriga tre angifna myndigheter framstälde särskilda förslag. Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Östergötlands län ansåg, att en gemensam röstgrund för förenade städsoch landsförsamlingar borde kunna vinnas på det sätt, att församlingarna Ange bestämma sig för den ena af de olika grunder för röstberäkningen i stad och på landet, som nu gälde, så att röstvärdet beräknades inom de båda församlingarna antingen efter antalet bevillningskronor, såsom skedde i stad, eller efter tiondedels bevillningskrona, på sätt fyrktalet å landet bestämdes, samt att röstvärdet för de högre bevillningsbeloppen borde begränsas efter den församlings grunder, som bestämt röstvärdets beräkning i öfrigt. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län förmenade vidare lagändring icke vara behöflig, än att, utan ändring af första mom. uti ifrågavarande 7 §, densammas andra mom. erhölle följande lydelse: »Detta förslag skall underställas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning;

börande detsamma, åtföljdt af domkapitlets och Kongl. Maj:ts beiallningshafvandes utlåtanden deröfver, genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande till Kongl. Maj:t insändas.» Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län slutligen föreslog införande af sådana bestämmelser, att stadsförsamlingen bibehölles vid sitt röstetal och att i den röstlängd, som för landsförsamlingen upprättades, eu hvar efter den honom påförda bevillning tilldelades rösträtt enligt § 12 i nådiga förordningen om kommunalstyrelse i stad, dervid — då fråga vore om byggande eller underhåll af kyrka eller annan gemensam byggnad, i kostnad för hvilken socknemän å landet, enligt allmän lag eller särskild författning, deltoge, för fastighet efter hela, men för öfriga beskattningsföremål blott för viss del af derå belöpande fyrktal — för andra beskattningsföremål än fastighet endast beräknades den del af bevillningen, som svarade mot den del af fyrktalet, efter hvilken deltagandet i utgiften skolat beräknas.

Hvad beträffar det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlamls län påyrkade uppskof med föreliggande fråga, har jag redan i det föregående yttrat mig. Det synes mig uppenbart, att sambandet med

14 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

frågan om den kommunala beskattningen, hvars omdanande ju blifvit ifrågasatt, icke är af den art, att ej den ena af dessa frågor kan och bör lösas utan sammanblandning med den andra.

En sådan lösning lärer dock icke kunna vinnas på det enkla sätt, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län föreslagits. Detta förslag innebär icke någon principiel lösning och det undanrödjer icke heller de missförhållanden, som för närvarande flerstädes råda, i det att enligt detsamma alltid förutsattes en öfverenskommelse, men det just är svårigheten att på den vägen komma till ett bättre, som synes hafva föranledt Riksdagens skrifvelse. En bestämd, principielt rigtig norm för alla fall, då ingen öfverenskommelse träffats och vederbörligen faststälts, är uppenbarligen för ändamålets vinnande nödvändig. Att överenskommelser, der sådana träffas, varda understälda Eders Kong]. Maj:ts pröfning, synes emellertid hafva fog för sig, då det för enhetlighetens skull torde vara lämpligt, att Eders Kongl. Maj:t afgör, i hvad mån det må tillåtas, att öfverenskommelserna afvika från den fastslagna principen. Eu lagändring i sadant syfte var derför ock upptagen i det inom ecklesiastikdepartementet utarbetade förslag.

Icke heller kan jag ansluta mig till någon af de meningar, som uttalats af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands och Malmöhus län. Dessa bada myndigheters förslag, hvilka visserligen lagts till grund för flere nu gällande lokala röstgrundsöfverenskommelser, lida af den oegentligheten, att de för den ena församlingen skapa helt och hållet nya rösträttsgrunder, särskildt med hänsyn till rösträttens begränsning,. och dermed försätta samma församling i en undantagsställning, som svårligen kan anses rigtig, så länge öfver hufvud röstfördelningen mellan medlemmar i en församling lagligen bygges på olika grunder i stad och å landet. Nämnda förslag synas mig fördenskull, likasom de dem motsvarande överenskommelser, som nu gälla, vara lika mycket stridande mot de. grundsatser, hvarpå den nuvarande 7 § är bygd, som mot dem, på hvilka departementsförslaget hvilade. Det må i detta sammanhang ock til latas mig erinra derom att Eders Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 21 maj 1897 uppå anförda underdåniga besvär i mål angående röstgrund vid gemensam kyrkostämma med Eksjö stads- och landsförsamlingar i likhet med Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande ansett fastställelse böra vägras å ett församlingarnas beslut att såsom röstgrund stadga,, att den, som egde rösträtt inom landsförsamlingen, skulle rösta efter fyrk och, att den, som vore röstberättigad inom staden, skulle rösta efter fyrktal, åsatt alla beskattningsföremål i stad i enlighet med hvad å landet vore stadgadt, dock med iakttagande af att andra beskattningsföre-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

mål än fastighet i såväl stads- som landsförsamlingen finge deltaga endast efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal. För öfrigt drabbas omförmäla Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Östergötlands och Malmöhus län förslag af samma anmärkningar, som rigtats mot departementsförslaget derom att detsamma skulle kräfva upprättande af eu särskild röstlängd, hvilket i många fall vore synnerligen betungande och i andra fall, der de gemensamma ärendena vore få och sällan förekommande, öfverflödigt. Dessa anmärkningar torde så mycket hellre böra uppmärksammas, som, på sätt jag strax skall nämna, möjlighet gifves att, utan att afvika från de i departementsförslaget uttalade principer, undvika upprättandet af särskild röstlängd, hvarigenom en betydande förenkling bör kunna åstadkommas.

Innan jag öfvergår härtill, må det emellertid tillåtas mig erinra derom att bland de meningar, hvilka uttalades af de öfver Riksdagens ifrågavarande skrifvelse hörda myndigheter, den mening, hvilken allmännast torde hafva omfattats, gick derpå ut, att stadens röster borde förvandlas till fyrktal eller tvärt om efter förhållandet 1 stadsröst = 10 fyrkar. Detta förslag, som äfven det eger vissa motsvarigheter bland de för närvarande gällande röstgrundsöfverenskommelserna och hvars principer derjemte blifvit i ett stort antal fall tillämpade, ehuru förhållandet mellan stads- och landsröster uttryckts med andra siffror, är visserligen icke i och för sig origtigt, men det leder dock till origtiga resultat, så snart ifrågavarande siffror blifva en gång för alla fixerade. Hvad särskildt angår den föreslagna förvandlingen efter förhållandet 1 stadsröst =10 fyrkar, så är att märka, det 1 stadsröst ingalunda alltid motsvaras af just 10 fyrkar; tvärt om ger t. ex. 1 krona 95 öre i bevillning å landet 20 fyrkar, men i staden 1 röst, hvarvid alltså vid en dylik förvandling samma bevillningsbelopp skulle komma att gifva 10 röster i staden, men 20 ålandet, ehuru afsigten här varit, att det skulle gifva lika rösträtt. Detta beror naturligen deraf, att dels väsentligen olika föreskrifter gälla i stad och å landet rörande röstmaximum, dels ock fyrktalet räknas efter påbörjadt 10-tal öres bevillning, men stadsrösterna efter antalet hela bevillningskronor med det enda undantag, att intill 1 kronas bevillning ger en röst. Och i stort sedt kan just till följd häraf resultatet blifva föga tillfredsställande. År t. ex. i staden A. bevillningen = 2,379,34 kronor och reducerade röstsumman = 1,921 röster, i landsförsamlingen B. åter --- resp. 171,25 kronor och 1,880 röstgifvande fyrkar, och later man B., enligt departementsförslaget, behålla sitt eljes vanliga röstetal, så bör A:s hela röstetal vid den gemensamma kyrkostämman, betecknad t med y, förhålla sig till 1,880 som 2,379 till 171; alltså

V

2,379

och sålede;

s y =

2,379 X 1,880

26,155 röster, när bråk-

16 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 78.

delarne bortkastas. Skulle åter förvandlingen ske efter det föreslagna förhållandet 1 stadsröst = 10 fyrkar, finge A. 6,945 röster mindre än i förra fallet, enär då y — 1,921 X 10 = 19,210 röster.

Allmängiltigt kan derför, såsom redan förut är påpekadt, värdeförhållandet mellan stads- och landsröster icke med någon viss siffra fixeras, vare sig för olika orter eller å samma ort för ett flertal år, utan detsamma beror af den årligen vexlande grunden — bevillningens belopp i hvardera församlingen. Mot denna grund för röstvärdets bestämmande församlingarna emellan har visserligen anmärkts, att derigenom samma bevillning inom de olika församlingarna kunde gifva olika röstvärden, så att t. ex. i nyss anförda fall röstvärdet för 10 kronors bevillning komrne att ställa sig så, att den röstande i församlingen B. för detta belopp egde 100 röster, men i församlingen A. af 26,155 eller 136 röster, eu

röstberäkning, som den enskilde möjligen skulle kunna känna såsom eu orättvisa. Afsigten har emellertid här ingalunda varit, att samma bevillningsbelopp skulle gifva lika röstetal i hvardera församlingen, enär detta är en ren omöjlighet, om hvardera församlingen bibehålies vid samma fördelning mellan dess medlemmar af hela den å dem belöpande röstsumman som eljes. Orättvisan är sålunda mera skenbar än verklig och torde dessutom i ej ringa mån äfven för känslan utplånas derigenom, att röstbegränsningen är vida större i staden än å landet. Det torde jemväl böra påpekas, att alldeles samma förhållande uppstår äfven inom hvarje enkel församling i följd af föreskrifterna om röstmaximum. Hvardera församlingen åter får, der hela röstetalet begagnas, ett inflytande, som jemnt motsvarar dess bidragspligt i förhållande till den andra församlingen, och detta måste ju vara fullt rigtigt. Det har emellertid förekommit, särskilt i de yttranden, som från kyrkoherdar eller kyrkostämmor af de i ärendet hörda myndigheterna stundom infordrats, det man såsom en orättvisa ansett, att i följd af lagförslaget det skulle kunna inträffa, som man för närvarande i många orter särskilt sökt undvika, nämligen att den måhända till folkmängd betydligt talrikare församlingen i gemensamma angelägenheter finge mindre att säga än den mindre församlingen, om den förra egde ett lägre bevillningsbelopp än den senare. Men uppenbart är, att, då kommunalförfattningarna icke bygt rösträtten på folkmängden eller tillagt en hvar eu enda röst, nämnda invändning är betydelselös, enär den församling, som har den större bevillningen, bär den större delen af utgifterna och alltså bör ega det större inflytandet på alldeles samma sätt, som inom hvarje församling eljes sker: inflytandet bestämmes lagligen icke efter antalet röstegande, än mindre efter antalet invånare inom försam-

17 Kougl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

lingen. Endast för såvidt fördelningen af de gemensamma utgifterna skulle ske efter annan grund än bevillningen, kunde bevillningen såsom grund för rösträtten blifva obillig.

Står det sålunda fast, att förhållandet mellan bevillningsbeloppen bör utgöra grunden för rösträttens fördelning mellan församlingarna, uppstår nu fråga angående sättet för rösträttens beräknande. Principielt fasthåller jag, att det sätt, som i departementsförslaget upptagits, är det rigtiga, och jag kan icke finna, att annat deremot är att anmärka än att samma beräkningssätt skulle medföra väl vidlyftiga räkneoperationer och mycket onödigt arbete, då det säkerligen aldrig inträffar, att alla röstegande i en församling deltaga i samma stämmas förhandlingar. Såsom jag redan antydt, torde emellertid möjlighet gifvas att undvika dessa olägenheter, utan att principerna i minsta mån rubbas.

Uppslag till en förändring af departementsförslaget i sådant syfte har gifvits af Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som i sitt öfver nämnda förslag afgifna yttrande anfört, att för tillämpning af den i förslaget antagna grund, enligt hvilken värdet af röst, som afgifvits inom ena församlingen, skulle stå i samma förhållande till värdet af inom den andra församlingen afgifven röst, som hela bevillningssumman i den förra församlingen stode till hela bevillningssumman i den senare, det icke syntes nödvändigt att ålägga vederbörande den besvärliga och med synnerligen vidlyftiga beräkningar förenade förpligtelse!! att upprätta särskild röstlängd för den ena församlingen och deri för hvar och en röstberättigad utföra det röstetal, som enligt förenämnda proportion borde honom tillkomma, utan att de vanliga röstlängderna torde kunna användas för begge församlingarna samt uträkningen efter den stadgade grunden af värderelationen emellan de inom den ena och den andra församlingen för den ena eller andra meningen afgifna röstsummor —- en åtgärd, som endast kräfde två beräkningar — verkställas af den gemensamma stämmans ordförande efter omröstningens slut.

Genom ett sådant sätt att gå till väga vinnes onekligen eu betydande förenkling, i det att uträkning vidtages endast då den är behöflig och endast i den mån, sådant vid hvarje särskild stämma kräfves. Saken är dock ej fullt så enkel, som den vid första påseendet förefaller. Nödvändigt blifver nämligen äfven i detta fall att till en början uträkna, huru många röster efter röstgrunden inalles belöpa å den församling, för hvilken beräkningen skall ske. äfvensom huru många sådana röster belöpa å hvarje röst efter samma församlings röstlängd; först derefter kan genom multiplicering med det sålunda erhållna talet af de tal, som angifva summorna afgifna röster för de särskilda meningarna, de sökta röstvärdena å nämnda summor finnas, dag

Bill. Ull Jtikstl. l’rol. 190/. I Sami. / Afd. Cd Höft. 3

18 Kong!,. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 7$.

torde få förtydliga detta med ett exempel. Om stadsförsamlingen A:s bevillningssumma utgör 2,379,34 kronor och dess hela reducerade röstetal enligt röstlängden 1,921 röster, samt landsförsamlingen B:s bevillningsbelopp 171,-25 kronor och reducerade röstetal enligt fyrktalslängden 1,880, så ställer sig saken på följande sätt vid eu gemensam kyrkostämma, der för eu mening afgifvits t. ex. 700 röster från A. och 100 från B. samt för en annan mening 300 röster från A. och 900 från B. enligt hvarderas röstlängder. För sammanräkningens möjliggörande måste endera församlingens vid stämman afgifna röster erhålla ett sådant värde, att eu jemförelse blir möjlig. Bibehålies B. vid sina röstetal, gäller det följaktligen att finna nämnda värde å A:s 700 resp. 300 röster efter röstgrunden. För sådant ändamål bestämmes då först stadens hela kyrkostämmoröstetal, hvilket erhålles enligt eqvationen y: 1,880 = 2,379:171; y således — 1^.2’"'9. Häraf belöper på hvarje vanlig stadsröst V192[, hvadan hvarje sådan röst skall anses motsvara 'm x — 13 fyrktalsröster, då bråkdelarne bortkastas, hvilket, på sätt jag strax vill närmare utveckla, torde böra ske. Med detta tal, 13, multipliceras sålunda de vid stämman afgifna stadsrösterna, hvadan i staden anses afgifna för den ena meningen 700 X 13 = 9,100 och för den andra meningen 300 X 13 — 3,900 röster. Sammanläggas sedan dessa röstetal med resp. fyrktalsröster inom landsförsamlingen, har den ena meningen erhållit 9,100 + 100 = 9,200 röster och den andra meningen uppnått 3,900 -f- 900 fs 4,800 röster. Uträkningen af det tal, hvarmed vid sammanräkning af afgifna röster inom förenade stads-och landsförsamlingar stadsförsand i agens medlemmars röster skola mångfaldigas, torde derför höra ske eldigt följande formel:

A = summan bevillningskronor i stadsförsamlingen,

B ----- » » » landsförsamlingen,

a — röstsumman enligt stadsförsamlingens röstlängd, b = »■ » landsförsamlingens fyrktalslängd,

x = det sökta talet

A x b X B x a

Denna uträkning är, särskildt om den formel, efter hvilken densamma skall ske, varder uttryckligen bestämd, icke invecklad. Derjemte må märkas, att uträkningen af det tal, med hvilket stadsrösterna böra multipliceras, mycket väl kan af kyrkostämmans ordförande verkställas före stämman, så att dennas förhandlingar icke behöfva deraf uttänjas. Genom detta beräkningssätt undvikas äfven åtskilliga olägenheter, Indika anmärkts åtfölja det förut omförmälda, inom ecklesiastikdepartementet ut-

19 Konjl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 78.

arbetade förslaget: någon särskild röstlängd, gällande endast för den gemensamma kyrkostämman, behöfver icke upprättas och justeras och någon tvekan eger icke rum, hvilkendera församlings medlemmar skola vid sina afgifna röstetal bibehållas. Att nämligen detta alltid bör blifva landsförsamlingens medlemmar, framgår deraf, att räknesättet multiplikation är att föredraga, emedan derigenom bråktalsröster undvikas.

Då, på sätt i nyss anförda exempel inträffat, det tal, med hvilket multiplikation skall ega rum, varder ett bråktal, uppstår fråga, huru dermed bör förfaras, I afseende härå torde det tillåtas mig erinra, hurusom i lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883, § 26 mom. 1, i lagen angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, så ock af särskild sockenstufva den 30 juni 1899 och i lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård den 29 juni 1900 stadgas, att då vid beräkning, som i dessa lagar omtalas, bråktal uppkommer, det skall bortfalla. Samma regel synes mig lämpligen böra gälla äfven i förevarande fall. Visserligen kan häremot invändas, att tillämpningen af nämnda regel skulle kunna medföra eu viss minskning i den rösträtt, som rätteligen borde tillkomma stadsförsamlingens medlemmar, och att ett rigtigare resultat vunnes, om man t. ex. läte bråktal, som uppginge till eu half, bortfalla, men bråktal, som vore derutöfver, till enhet förhöjas. Men med det nu ifrågasatta uträkningssättet torde saken icke vara af så stor praktisk betydelse, att den uppväger fördelen af att vinna likformighet med nyssnämnda lagar; och då dertill kommer, att — på sätt torde framgå af flertalet utaf de nu gällande bestämmelserna om röstgrnnd i förenade stads- och landsförsamlingar den ifrågasatta lagändringen i allmänhet kommer att verka derhän, att stadsförsamlingarna erhålla, på åtskilliga ställen ganska betydligt, ökad rösträtt utöfver hvad dem nu tillkommer, anser jag, såsom nämndt, lämpligast, att i förevarande fall uppkommande bråktal icke må tagas i beräkning.

Jag har nyss och äfven förut i annat sammanhang vidrört en omständighet, som kan föranleda någon tvekan, huruvida den af mig nu ifrågasatta lagändringen bör komma till stånd, den omständighet nämligen, att denna ändring mångenstädes kommer att medföra väsentliga rubbningar i det bestående, Dessa rubbningar kunna möjligen varda sådana, att niagtförhällandet mellan de förenade församlingarna blifver motsatt mot livad det förut varit, och detta utan att något missnöje med det gamla förhållandet försports. Emellertid skulle ju för sådant fall gifvas möjlighet att undgå rubbning i det bestående, sa framt detta icke alltför mycket afviker från den rigtiga grunden, derigenom att församlingarna fattade beslut

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

angående särskild röstgrund samt derå förskaffade sig Eders Kongl. Maj:ts stadfästelse. Det kan visserligen tänkas och har äfven i ärendet blifvit påpekadt, att ett dylikt beslut skulle förhindras antingen af deras intresse, livilkas andel i de gemensamma utgifterna blifvit genom den nya lagen minskad, eller af deras, åt hvilka densamma beredt ett ökadt inflytande på angelägenheternas afgörande. Men då den ökade rösträtt, en församling sålunda erhölle, skulle motsvaras af eu i lika måtto ökad afgiftspligt, torde det intresse, hvardera församlingen i saken har, lätt nog kunna bringa ett beslut till stånd. Och om så ej kunde ske, vore i allt fall den i lagen stadgade och alltså gällande röstgrunden fullt rättvis och dess tillämpande tillskyndade icke någondera församlingen orätt. Den tvekan, som i detta afseende kan uppstå, bör sålunda, i enlighet med hvad jag förr yttrat, öfvergifvas.

I hufvudsak har jag härmed framlagt de grunder, på hvilka, eldigt mitt förmenande, den af Riksdagen begärda lagändringen bör byggas. Det återstår att redogöra för vissa detaljer af frågan och vissa anmärkningar, hvilka af de öfver omförmälda inom departementet utarbetade förslag hörda myndigheterna uttalats.

Dervid torde till en början böra uppmärksammas, hurusom i vissa fall tvekan kan uppstå beträffande de tal, som skola användas vid uträkningen af den stadsförsamlingen tillkommande röstsumman. Sådan tvekan torde väl ej kunna råda angående summan fyrktalsröster, då denna summa gifvetvis skall hänföra sig till, icke det åsätta fyrktalet, utan de effektiva röstetalen. Häraf följer, att då enligt de faststälda formulären för fyrktalslängd inom landskommun de effektiva röstetalen icke uppföras i en särskild kolumn och der hopsummeras, utan allenast antecknas i anmärkningskolumnen, när de ej öfverensstämma med fyrktalet, uti nu ifrågavarande fall måste ske en särskild hopsummering af landsförsamlingens effektiva röstetal.

Något svårare ställer sig emellertid frågan beträffande de bevillningssummor, hvilka vid omförmälda uträkning skola komma till användning. Af hvad jag förut anfört, torde dock framgå, att hänsyn bör tagas till summan af den hvardera församlingen påförda bevillning, oafsedd huruvida eller i hvad mån de enskilde medlemmarne i församlingen för dem påförd bevillning ega rösträtt. En lagstädgad röstbegränsning åstadkommer sålunda en förhöjning i värdet af de röster, hvilka afgifvas inom den församling, der begränsningen förekommer, men inverkar icke alls å röstvärdena inom den andra församlingen. Med fasthållande häraf torde en i ärendet framkommen anmärkning lätt nog kunna besvaras. Det kan upp-

21 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 78.

stå tvekan, hav man sagt, huruvida bevillning påförd främmande religionsbekännare och andra, hvilka i likhet med dem äro röstberättigade å kommunalstämma, men icke å kyrkostämma, skall medtagas i beräkningen eller icke. T full öfverensstämmelse med den angifna grundsatsen synes mig denna anmärkning böra besvaras sålunda, att den omständigheten, att vissa medlemmar af den ena församlingen icke inom denna äro röstberättigade, ehuru bidragspligtige, på intet sätt lår inverka på denna församlings totala rösträtt i förhållande till den andra församlingen, utan i stället komma de röstberättigade inom samma församling, till godo.

Från denna regel måste dock gifvas ett undantag, nämligen då fråga är om byggande eller underhåll af kyrka eller annan gemensam byggnad, i kostnaden för hvilken socknemän å landet, enligt allmän lag eller särskild författning, deltaga, för fastighet efter hela, men för andra beskattningsföremål blott efter viss del af derå belöpande fyrktal. I detta fall synes mig, för uträkningen af den å stadsförsämlingen belöpande röstsumma, böra läggas till grund, i staden hela och å landet för fastighet hela, men för öfriga beskattningsföremål en mot nämnda del af fyrktalet svarande del af hela antalet bevillningskronor. Följdrigtigast vore visserligen att, såsom i andra frågor, beräkna stadens rätt och pligt efter dess hela bevillningsbelopp och landets likaledes efter dess hela hevillningsbelopp utan afdrag af hvad mot det icke bidragspligtiga fyrktalet svarade, ehuru vid fördelningen af den på landet sålunda belöpande hela rösträtt och bidragspligt mellan landets egna medlemmar hänsyn toges till den i lag stadgade frihet för viss del af fyrktalet. Landsförsamlingens rätt och pligt blefve härigenom densamma som i andra frågor, men fördelningen deraf inom församlingen sjelf laglikmätig! en annan än eljes. Såsom förhållandet historiskt utvecklats, torde emellertid denna lösning af frågan icke vara tillfredsställande. Det är nämligen icke så, att andra beskattningsföremål å landet än fastighet efter hand befriats från deltagande uti ifrågavarande afgifter, utan tvärt om så, att deras bidragsskyldighef, från att alls icke hafva funnits till, nu uppgår till hälften mot fastighets och måhända kan komma att ytterligare ökas. Från början bär följaktligen landets rätt och pligt måst anses sammanfalla med dess fastigheters, och det sålunda varit fastighetsbevillningen, som bort tagas till utgångspunkt lör landet vid fördelningen mellan de förenade församlingarna. Häri hav emellertid, i samma mån som de andra beskattningsföremålen ålagts bidragspligt, inträdt den ändring, att landets röstgifvande bevillningsbelopp ökats med det, som motsvarade dessa beskatlniiigsföremåls bidragspligtiga fyrktal. I detta fall synes mig fördenskull eu afvikelse från principen, på sätt jag förut anmärkt, böra ega ruin, detta så mycket hellre som eljes skulle med-

22 Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

gifva!* städs försatt dingen eu obehörig lättnad och aläggas landsförsamlingen eu oskälig tunga.

Rösträtt och bidragspligt skola i allmänhet fullt motsvara hvarandra. En ändring, på sätt jag nu ifrågasatt, af § 7 i kyrkostämmoförordningcn kräfver fördenskull, att jemväl § 35 i samma förordning ändras eller, rättare sagdt, förtydligas. Så mycket hellre torde detta vara af nöden, som, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, förenade stads- och landsförsamlingar ej sällan hafva, i trots af Eders Kongl. Maj:ts gifna utslag för andra orter, mellan sig fördelat utgifterna efter viss fixerad proportion, som ingalunda alltid varit med röstgrunden öfverensstämmande. Då nu emellertid röstgrunden kan vara olika i olika fall, så bör ock fördelningen af bidragspligten blifva olika, och detta torde lämpligen böra i författningen angifva^.

Deremot finner jag icke skäl tillstyrka att, såsom föreslagits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, i författningen intages någon uttrycklig bestämmelse derom att, då å gemensam kyrkostämma beslut fattas om eu utgift att fördelas på eu följd af år, eu hvar af de till en kyrklig gemensamhet förenade kommunerna skall dertill bidraga, icke såsom det, efter hvad upplyst blifvit, i särskilda fall inträffat, efter eu med hänsyn till röstgrunden vid tiden för beslutets fattande fixerad proportion, utan i förhållande till röstgrunden, sådan den kommer att ställa sig för hvarje år, utgiften utgår. Att det sistnämnda är lagens mening,. synes mig nämligen vara alltför uppenbart för att erfordra något särskildt lagstadgande.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län har ansett sig böra fästa uppmärksamhet derå, huruvida icke ifrågavarande lagändring- komme att kräfva eu ändring af § 2fi inom. 3 i lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883. Detta lagrum lyder: »I afseende på rösträtt vid prestval i stad, för hvilken särskild röstgrund vid dylika val blifvit eller, i enlighet med vederbörande kyrkostämmas förslag, varder af Konungen faststäld, skall gälla hvad derom atelier, i enlighet med kyrkostämmans förslag, blifver af Konungen förordande Lag samma vare i fråga om särskild röstgrund vid prestval i pastorat, som omfattar både stads- och landsförsamling, så ock om vallängd vid prestval i Stockholm.»

Med anledning häraf torde jag få erinra, hurusom Eders Kongl. Maj:t tid efter annan faststält röstgrund vid prestval för förenade stads- och landsförsamlingar. Gitvet är, att de sålunda meddelade fastställelserna icke i

23 Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

någon mån beröras af de ändringar i kyrkostämmoförordningen, hvilka nu af mig ifrågasättas. Lika litet kunna samma ändringar öfva något inflytande på rösträtten vid prestval i de församlingar, för hvilka särskild röstgrund till äfventyrs ännu icke blifvit i nåder faststäld. Jag ser icke heller för närvarande någon anledning att framkomma med förslag om ändrade bestämmelser angående sådan rösträtt.

Härmed har jag nu redogjort för det sätt, hvarpå, enligt mitt förmenande, rösträtten för förenade stads- och landsförsamlingar i gemensamma kyrkliga angelägenheter bör ordnas. Såsom af det anförda torde framgå, är det emellertid förenadt med ganska stor svårighet att i lagtexten kort och klart uttrycka de behöfliga stadgandena, med full visshet att stadgandena varda rätt tillämpade. Det synes mig fördenskull lämpligt, att till den blifvande texten och såsom förtydligande deraf fogas den matematiska formel, efter hvilken uträkningen af värdet å afgifna stadsröster skall ega rum. Derigenom skulle, efter hvad antagas kan, hvarje missförstånd i fråga om textens innebörd kunna undvikas.»

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med det afgifna yttrandet affattadt. förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 7 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 18G2 med dervid fogad formel; och hemstälde departementschefen, att förslaget måtte Riksdagen till antagande föreläggas.

1 denna hemställan förenade sig statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protoeollo

Elias Lagercrantz.