angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om upp¬ förande vid Upsala hospital för Upsala läns räk¬ ning af en vårdanstalt för sinnessjuke
Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 69.
1 N:o 69.
Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Upsala hospital för Upsala läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke; gifven Stockholms slott den 21 mars 1902.
Sedan, på sätt bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag utvisar, Upsala läns landsting genom sin förvaltningsnämnd i underdånighet anhållit om tillstånd att på vissa vilkor å Upsala hospitals område låta uppföra och begagna en för sinnessjuke inom länet afsedd upptagningsanstalt, bestående af två särskilda paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter med högst tolf platser i hvardera, så och efter det medicinalstyrelsen uppgjort förslag till de närmare vilkor och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet synts böra uppställas, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet utvisar må mellan staten och Upsala läns landsting träffas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong], nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
Bih. till Riksd. 1‘rot. 1902. 1 Sand, 1 Afd. Öl Väft. (No 69.)
2 Kongl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 69.
Utdrag af 'protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
21 mars 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,
Hans exellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerhetm, Statsråden: herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelbero,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld och Westring.
Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde:
Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län till länets år 1900 församlade landsting gjort framställning om inrättande af en upptagningsanstalt för sinnessjuke från länet, tillsattes med anledning deraf utaf landstinget en komité för frågans utredning. Efter det denna komité afgifvit sitt utlåtande, företogs frågan till behandling af 1901 års landsting, och har derefter uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig skrifvelse den 14 november 1901 öfverlémnad skrift landstingets förvalt-
3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
ningsnämnd, jemlikt nämnden af landstinget lemnadt uppdrag, i underdånighet anhållit, att det måtte medgifvas landstinget att på samma vilkor, som genom nådiga brefven den 12 juni 1891 och den 29 maj 1896 för motsvarande fall stadgats för Malmöhus läns och Vermlands läns landsting, Indika vilkor Upsala läns landsting för sin del förklarat sig godkänna, få å Upsala hospitals område låta uppföra och begagna en för sinnessjuke inom länet afsedd upptagningsanstalt, bestående af två särskilda paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter med högst tolf platser i hvardera.
Genom nådig remiss anbefald att öfver denna underdåniga framställning afgifva underdånigt utlåtande, infordrade medicinalstyrelsen direktionens för Upsala hospital och asyl yttrande i ärendet, hvarvid styrelsen, med kännedom om den stora bristen på öfvervakningsplatser å hospitalets qvinnoafdelning, under det att å mansafdelningen antalet dylika platser vore fullt tillräckligt, anmodat direktionen att jemväl taga i öfvervägande, huruvida icke både hospitalets och landstingets intresse skulle bättre tillgodoses derigenom, att hela antalet ifrågasatta nya sjukplatser förlädes i en och samma byggnad och toges i anspråk uteslutande för qvinnoafdelningen, utan att genom denna anordning någon rubbning skulle ske i landstingets plan att få disponera tolf platser å qvinnoafdelningen och tolf platser å mansafdelningen, hvarest endast den förändringen skulle komma att inträda, att de af staten disponerade platserna minskades med tolf.
Direktionen anförde med anledning häraf, att i anseende till den brist på öfvervakningsplatser, som onekligen förefunnes å hospitalets qvinnoafdelning, medan å mansafdelningen de nuvarande öfvervakningsplatserna vore för behofvet fullt tillräckliga, skulle den af medicinalstyrelsen ifrågasatta anordningen otvifvelaktigt lända hospitalet till båtnad, men att anordningen på samma gång skulle inverka menligt för länet, väl ej omedelbart men medelbart, derigenom att de af staten disponerade platserna å hospitalet minskades med tolf, en minskning, som i sin ordning måste åtminstone i någon mån fördröja intagandet af manliga patienter å hospitalet, till följd hvaraf de manliga patienterna från länet skulle komma att få vänta på plats längre än eljes vore behöflig! Efter många års underhandlingar hade landstinget omsider fattat nu föreliggande beslut och derigenom visat sig beredvilligt att afhjelpa e.tt missförhållande, hvilket på senare tiden känts olidligt. Om nu ändring af beslutet i den af styrelsen angifna syftning skulle ifrågasättas, skulle ärendets afgörande blifva fördröj dt ytterligare minst ett år, under hvilken tid det olidliga tillståndet alltså komme att fort-
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
fara. Dessutom skulle lätt kunna inträffa, att landstinget, med frånträdande af sitt beslut, skulle förlägga upptagningsanstalten utom hospitalet till skada för upptagningsanstalten och vården af patienter, som deri intoges, ja till skada i viss mån äfven för hospitalet. Direktionen ansåge sig på grund deraf böra på det ifrigaste afråda, att ändring af landstingets beslut ifrågasattes, synnerligast som landstinget för sin del godkänt alla de vilkor, Indika tillförne i liknande fall blifvit uppstäda, och några nya vilkor derutöfver från hospitalets sida icke syntes direktionen erforderliga.
Öfverläkaren vid Upsala hospital och asyl e. o. professorn O. T. Ner ander hade till direktionens protokoll afgifvit särskildt yttrande, deri öfverläkaren framhöll, att en ändring i landstingets beslut beträffande uppförande af tva särskilda paviljonger, en för hvartdera könet å högst 12 platser, i syfte att landstingets upptagningsafdelning i stället skulle förläggas i en och samma byggnad med högst 24 platser, som skulle användas enbart för qvinnor, mot det att landstinget, detta oaktadt, förfogade öfver 12 platser för män och 12 platser för qvinnor, skulle, äfven om detta sistnämnda förslag innebure fördel i afseende å reorganisationen af hospitalets qvinnoafdelning, ej vara tillrådlig, enär följden kunde blifva, att frågan i sin helhet ytterligare uppskötes eller möjligen komme att lösas på ett sätt, som för sinnessjukvården ej blefve förmånligt.
För egen del anförde medicinalstyrelsen uti underdånigt utlåtande den 5 nästlidne februari följande.
Underdåniga framställningar, liknande den ifrågavarande, hade förut blifvit bifallna och öfverenskommelser i anledning deraf faststälda mellan staten å ena sidan och följande landsting å den andra, nemligen: Malmöhus läns angående upptagningsanstalt vid Lunds hospital enligt nådiga bref af den 12 juni 1891 och den 19 maj 1893, Vermlands läns angående dylik anstalt vid Kristinehamns hospital enligt nådigt bref den 29 maj 1896 och Vesternorrlands läns angående liknande anstalt vid Hernösands hospital enligt nådigt bref den 19 maj 1899. Af dessa vore den sistnämnda anstalten under uppförande, men de två förstnämnda anstalterna hade varit i bruk under några år. Erfarenheten af detta slags aftal mellan stat och landsting hade sålunda vunnits och några olägenheter hade deraf ej förmärkts. Upptagningsanstalterna funktionerade väl och vore till gagn för hospitalen genom det tillfälle de lemnade till uppförande af väl inredda öfvervakningsafdelningar, hvilket äfven, derest nådigt tillstånd lemnades Upsala läns landsting att på samma vilkor som förut nämnda län utföra den ifråga-
5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
satta upptagningsanstalten, skulle beträffande densamma blifva händelsen. Upptagningsanstalterna afsåge att mottaga sådana sinnessjuke, som omförmäldes i § 46 af nådiga stadgan angående sinnessjuke den 14 juni 1901, och då det ofta hände, att plats å hospital ej omedelbart kunde en sjuk beredas, vore det högeligen af behofvet påkalladt, att Upsala läns landsting vidtoge lämpliga åtgärder för provisorisk vård af sinnessjuke, desto mer som detta län icke hade någon anstalt för sinnessjuke vid sina lasarett. Uppförandet af landstingens sinnessjukanstalter å statens anstalters område på de vilkor, som förut blifvit af Eders Kongl. Maj:t föreskrift^ och af landsting antagna, hade i icke obetydlig grad gagnat sinnessjukvården: de sjuke kunde nemligen från början föras till den anstalt, der de skulle erhålla slutlig vård, och sluppe en på dem mycket ofta menligt inverkande förflyttning till annan anstalt; de komme under vård af mera specielt utbildade läkare och skötarepersonal; hvarjemte en större för sinnessjukvård inrättad anstalt erbjöde en mängd för de sjukes kurerande och vård lämpade anordningar, hvilka ej kunde finnas å ett lasarett, der afdelningen för sinnessjuke blefve endast ett bihang.
Styrelsens ofvan nämnda förslag, att hela antalet ifrågasatta nya sjukplatser skulle förläggas i en och samma byggnad och tagas i anspråk uteslutande af qvinnoafdelningen, syntes styrelsen innebära så störa fördelar, att det icke helt och hållet borde öfvergifvas. Med det jemförelsevis goda utrymme, som funnes å mansafdelningen vid Upsala hospital, hade det varit möjligt att der anordna lämpliga och tillräckligt många öfvervakningsafdelningar, hvilket deremot icke varit fallet å qvinnoafdelningen, hvilken afdelning vore inrymd uti en mycket äldre byggnad. Mansafdelningen hyste också betydligt flere patienter än qvinnoafdelningen, så att ett lämpligare förhållande mellan platser å mans- och qvinnoafdelningen skulle erhållas genom förslagets realiserande. Anstaltens öfverläkare hade ock framhållit, att det nämnda »förslaget innebär en fördel i afseende å reorganisationen af hospitalets qvinnoafdelning». Den af direktionen framhållna olägenheten för länet utaf den af medicinalstyrelsen föreslagna anordningen, eller att statens egna platser för sinnessjuke män på Upsala hospital skulle minskas med tolf, skulle tydligen uppvägas deraf, att qvinnoplatserna i stället ökades med tolf, och kunde icke blifva för länet i nämnvärd mån kännbar, alldenstund den nya asylen vid Restad gifvetvis skulle minska tillförseln till Upsala hospital af patienter från en del andra län; och landstinget skulle ju i alla händelser hafva frihet att belägga sina tolf platser för hvartdera könet. Vigtigare syntes den erinran från direk-
6 Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 69.
tionens sida vara, att en bestämd fordran på den af styrelsen föreslagna anordningens genomförande kunde föranleda uppskof med förverkligandet eller upphäfvande af landstingets redan fattade beslut att låta uppföra den så väl behöfliga anstalten. Medicinalstyrelsen ville af denna anledning icke fasthålla sitt förslag såsom ett oeftergifligt vilkor för det begärda medgifvandet att få anlägga länspaviljongen på statens område. Men då styrelsen äfven trodde, att landstinget skulle erhålla fördelen af mindre byggnadskostnader och deri hafva ett kraftigt skäl att ingå på en modifikation af sitt beslut, när byggnadsritningar och kostnadsberäkningar skulle vid landstingets nästa sammanträde pröfvas, så hemstälde styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på det sätt bifalla den underdåniga framställningen, att det måtte stå landstinget fritt att uppföra antingen en byggnad för 24 sjuke eller två byggnader, hvardera för 12 sjuke.
Då den olikheten — anförde medicinalstyrelsen vidare — med afseende å förvaltningen af Upsala akademiska sjukhus och lasarett i jemförelse med förvaltningen inom andra lasarett förefunnes, att lasarettsdirektionen i Upsala endast disponerade ett visst antal sjukplatser å akademiska sjukhuset, och då läkarne vid akademiska sjukhuset ej vore att anse såsom landstingets tjenste- eller förtroendemän, syntes det styrelsen lämpligast att åt läkareledamoten i den af landstinget tillsatta lasarettsdirektionen uppdraga remitterandet till anstalten af de sjuke.
I öfrigt hade styrelsen ingen anledning att föreslå någon ändring uti de bestämmelser, hvilka i föregående liknande fall, nemligen för Malmöhus, Vermlands och Vesternorrlands län, af Eders Kongl. Maj:t godkänts och som nu också vunnit bifall af Upsala läns landsting.
Medicinalstyrelsen tillstyrkte sålunda nådigt bifall till den af Upsala läns landsting gjorda framställningen på följande vilkor:
att för mottagande af sinnessjuke från Upsala län i sådana fall, som omförmäldes i § 46,af stadgan angående sinnessjuke den 14 juni 1901, länets landsting berättigades att å staten tillhörigt område vid Upsala hospital och på plats, som af medicinalstyrelsen bestämdes, samt i enlighet med af styrelsen godkänd ritning, uppföra antingen en byggnad för 24 sinnessjuke eller två byggnader, en för 12 sjuke af hvartdera könet;
att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnadens eller byggnadernas uppförande med dithörande stadig grundläggning, promenadgårdar, värmeapparater och vattenledningsrör, än äfven för all annan fast inredning m. m., som erfordrades för byggnadens eller bygg-
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
na derna 8 begagnande, samt att landstinget för framtiden bestrede underhållskostnaden derför;
att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen samt ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukes vård i öfrigt erfordrades ;
att landstingets anstalt införlifvades med hospitalets öfriga för sjukvården afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigades att fritt förfoga öfver den nya anstalten och använda densamma såsom en upptagningsanstalt för nyligen insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde Upsala eller något annat län; dock med vilkor, att för sinnessjuke i de fall, som omförmäldes i § 46 af stadgan angående sinnessjuke den 14 juni 1901, tjugufyra platser, tolf för män och tolf för qvinnor, alltid och utan invändning funnes disponibla till upptagning endast för sjuke från Upsala län och att en fullgod vård desse bereddes ;
att granskning af ansökningshandlingar om tillfällig hospitals vård åt deraf i behof varande sinnessjuke från Upsala län skedde i den ordning, att ifrågavarande patienter af läkareledamoten i lasarettsdirektionen i Upsala remitterades till länsafdelningen på Upsala hospital för att der vårdas, till dess för deras hospitalsvård föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser genom nämnda lasarettsdirektions försorg anskaffats, hvarefter desse sjuke, såvidt de pröfvades vara till hospitalsvård berättigade, borde vinna inträde å hospital i alldeles samma ordning som andra sinnessjuke och utan något som helst företräde för dem såsom tillhörande Upsala län;
att för hvarje patient erlades afgift till staten, hvilken afgift för de första fem åren efter det anstalten tagits i bruk utginge med 2 kronor 50 öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämdes af Eders Kongl. Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;
att af giften betalades qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Upsala;
att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år skulle i patientafgifter till staten utgöras;
att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrefves eller blefve å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet för samma patient upphörde, hvarför underrättelse derom genom hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lenmas lasarettsdirektionen med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten vårdad; samt
att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsäg-
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
ning af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden eller byggnaderna, derest uppsägning skedde af staten, med det belopp, som bestämdes af fem gode män, af hvilka staten och landstinget utsåge två hvardera och de sålunda valde den femte, dock att värdet icke finge öfverstiga verkliga kostnaden för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen skedde af landstinget, med två tredjedelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.
Det förhållande att Upsala läns landsting ej ännu yttrat sig öfver medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag till öfverenskommelse mellan staten och landstinget, i hvad detta förslag afviker från det af 1901 års landsting framstälda, anser jag ej böra utgöra hinder för frågans framläggande redai?, för innevarande års Riksdag, då anordnandet inom länet af en upptagningsanstalt för sinnessjuke redan länge varit af största behof påkalladt och vidare uppskof med frågans afgörande derför skulle medföra ytterligare olägenheter; utan synes i stället, i enlighet med medicinalstyrelsens hemställan, det böra lemnas härnäst sammanträdande landsting öppet att besluta uppförande af antingen en byggnad för 24 qvinliga patienter eller två byggnader, den ena för män och den andra för qvinnor samt hvardera för 12 patienter.
Medicinalstyrelsens förslag att åt läkareledamoten i den af landstinget tillsatta lasarettsdirektionen i Upsala uppdraga remitterandet af de sjuke till anstalten synes mig äfven lämpligt med hänsyn till de särskilda förhållandena vid Upsala akademiska sjukhus och lasarett, hvarför denna ändring i de af landstinget antagna vilkor för ifrågavarande öfverenskommelse med staten torde böra vinna landstingets godkännande.
I öfrigt är ifrågavarande af medicinalstyrelsen uppgjorda förslag affattadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de förslag till liknande uppgörelser mellan staten samt Malmöhus läns landsting år 1891, Vermlands läns landsting år 1896 och Vesternorrlands läns landsting år 1899, hvilka förslag blifvit af såväl Riksdagen som Eders Kongl. Maj:t godkända. Det i alla dessa förslag förekommande uttryck, att landstingets betalningsskyldighet för patient, som från lasarett till anstalten remitterats, upphör, då patienten intages å hospital eller asyl, afser naturligtvis här det fall, att patienten, efter i stadgad ordning vunnen behörighet till vård å hospital eller asyl, derstädes erhåller sådan, men åsyftar deremot icke den händelse, att någon till anstalten hörande patient, innan behörighet till vård såsom hospitals- eller asyl-
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
patient i vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, inlägges å hospitalet.
Då väsentliga fördelar skulle genom det nu föreliggande förslagets antagande och utförande vinnas närmast för vården af de i § 46 af ofvan omförmälda stadga afsedda sinnessjuke, nemligen sådana, som äro i trängande behof af vård å hospital men för Indika plats derstädes icke kan genast beredas, och då vilkoren i förslaget synas mig affattade med behörigt afseende å såväl statens som länets intressen, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande ämne aftal af angifvet innehåll må mellan staten och Upsala läns landsting träffas.
Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt, deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
J. V. Wallin.
Bih. till Eiksd. Prot. 1902. 1 Sami.