om vissa ändringar i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897
Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 31.
1 N:o 31.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om vissa ändringar i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897; gifven Stockholms slott den 30 januari 1903.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver linansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta, att 9, 10, 14, 24, 27 och 32 §§ i nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897 jämte de vid samma förordning fogade formulär n:is 5, 6, 7 och 8 till längder öfver inkomstbevillning och sammandrag af taxeringslängderna måtte erhålla den förändrade lydelse, som af härvid fogade förslag utvisas.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Ernst Meyer.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft.
2 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 31.
Förslag
till vissa ändringar i nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1397.
9 §•
Skyldige att utgöra inkomstbevillning är o:
a) -------------------
b) ---------_---------
c) ------------------r —
Hvad —--— — — —--— —-----vinstj;
dock att för inkomst, som åtnjutes af vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, bevillning utgöres af delägarne, en hvar efter hans andel af bolagets inkomst.
10 §.
Grunder för inkomsternas beräknande.
4 mom. Däremot må afdrag ske:
vid beräkning af inkomst utaf arbete:
e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning
— — — — — — — — — — — — — — — — —--anslag
till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser —-----
14 §.
Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:
1:°)----------1--------
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
2:6)--— — — — — — — — — — —---—_ —
e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, så ock af en hvar, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:
enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas angående lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares löneförmåner.
I uppgift-------------uppgifves.
24 §.
Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller 17 § föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskildt infordrad uppgift eller upplysning, som i 22 § omförmäles, hafve förlorat rätten att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften eller upplysningen skolat afse.
Hörsammar den, som på grund af förordningens föreskrift eller enligt 22 § 2 mom. erhållen anmaning varit pliktig aflämna uppgift eller upplysning, men underlåtit afgifva sådan eller aflämnat ofullständig uppgift eller upplysning, icke honom tillställd anmaning att afgifva fullständig uppgift eller upplysning, böte ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning, som inom beredningsdistriktet varder den skatt skyldige påförd för den inkomst, som uppgiften eller upplysningen skolat afse.
Gitter den uppgiftsskyldige visa giltig ursäkt för underlåtenheten, äge här stadgad påföljd icke rum.
Genom aflämnande af sådan uppgift till ledning för egen taxering, som i förordningen om inkomstskatt omförmäles, anses dock i denna förordning stadgad skyldighet att afgifva dylik uppgift äfven vara fullgjord.
27 §.
Granskning af de skattskyldiges till ledning för egen taxering lämnade uppgifter skall verkställas endast af vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i hvar je särskildt fall af den ledamot, taxeringsmyndigheten utser. I granskning hos taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd skall jämväl kronoombud deltaga.
4 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.
För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom taxeringsmyndighet lämnas vidare redogörelse än som för taxeringen oundgängligen erfordras.
Dylik uppgift må ej, utan att den skattskyldige skriftligen medgifvit uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig för andra än de personer, hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, skola granska uppgiftens innehåll, kronoombud hos taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt de ämbets- och tjänstemän, hvilka i och för sin befattning däraf erhålla del, och må ej heller utan den skattskyldiges skriftligen afgifna samtycke i taxeringsnämnds eller pröfningnämnds protokoll intagas; skolande efter taxeringsårets utgång omförmälda uppgifter i försegladt konvolut öfverlämnas till vederbörande kronofogde eller magistrat, hos hvilken de skola behörigen förvaras, intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.
32 §.
Bevillningsberednings ordförande åligger särskild!:
a) ------------------
b) - ------------------
c) att vid beredningens sammanträden föra ordet, tillhandahålla
och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och upplysningar, med den inskränkning, hvartill stadgandena i 27 § föranleda, i taxeringslängden--meddelas; samt
d) ------------------.
Formulär N:o 5.
Taxeringslängd
öfver
inkomstbevillningen
och
inkomstskatten
inom
och
län
\
för år 19
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
Förrättningsstället N. N. den maj 19
/
N. N.
Ledamot.
Bevillningsberedningen N. N.
Ordförande.
N. N,
Ledamot.
Anmärkningar.
l:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet.
2:o. Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjänster, bör, där specifikation däraf ej kan på annat sätt 3:o. Om arrendator af sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges, är uppskattad kommunalutskylders debitering så väl inkomst- som bevillningsbeloppen särskildt upptagas, på sätt detta formulär visar. i:o. Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset därom taxeringslängden bifogas.
5:o. Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån.
*) Uppgår inkomsten ej till 1,000 kronor, utgöres ej vägskatt, så vida ej den skattskyldige har annan inkomst, hvilken
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 7
Förrättningsstället N. N. den ____________________________ 19
N. N. N. N.
Häradsskrifvare. Kronoombud.
På taxeringsnämndens vägnar N. N.
Ordförande.
N. N N. N.
Ledamot. Ledamot-
som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillförlitlig åstadkommas, underrättelse därom i anteckningskolumnen införas.
icke blott för inkomst af arrendet, utan ock för annan rörelse eller yrke eller tjänst, pension eller kapital, böra med afseende å
tillsammans med den ifrågavarande uppgår till eller ötverstiger 1,000 kronor.
—
?\
... • • i'-,
,rr *i ; . • '
A
r
Formulär N:o 6.
Af
läns
pröfningsnämnd
beslutade ändringar i taxeringen
till
inkomstbevillning och inkomstskatt
för år 19
Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 18 Käft.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.
N. N. den
N. N.
Riktigheten af ofvan-
Anmärkning. Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas och inkomstskatt på sätt formuläret n:o 7 närmare visar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 11
stående längd vitsordas af
N. N.
Kronoombud.
sammanlagda beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad bevillning
i i
Formulär N:o 7.
Sammandrag
af
taxeringslängderna i N. N. fögderi (stad) af N. N. län
för år 19.....r
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
Enligt bevill-
Från ofvanstående s:a 2,500.000 1,900,000 4,460,000 835,000 125,000 960,000! 160,000:1,120,000 5,580,000! Afgår:
Af pröfningsnämnden
beslutad minskning--j 1,000 1,000; 5,000j--| 5,000|--- ! 5,000| 6,000j
Säger 2,500,000 1,959,000 4,459,000 830,000 125,000 955,000 160,000 1,115,000 5,574,000
Tillkommer:
Af pröfningsnämnden
beslutad förhöjning! 5,000 --| 5,000 --|--j--| 2,000j 2,000| 7,000
Summa 2,505,000 1,959,000 4,464,000 830,000 125,000 955,000 162,000 1,117,000 5,581,000
Anmärkning.
I kolumnen för uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller eljest upptages sammanlagdt belopp af suminkomst af rörelse, yrke eller eljest» upptagna kolumner.
Kunffl. Majtts Nåd. Proposition N:o 31.
15 N. N. den
N. N.
Häradskri f vare.
morna uti de i taxeringslängderua öfver inkomstbevillningen under rubriken »åt taxeringsnämnden uppskattad
16 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 31.
Formulär N:o 8.
Sammandrag dels öfver bevillningen af fast egendom samt af inkomst äfvensom
dels ock öfver inkomstskatten
Kutigl. Maj.ts Råd. Proposition R:o 31.
öfver taxeringsvärdet å sådan fast egendom, för hvilken bevillning icke erlägges, i ........................ län för år 19........
inkomst.
Medgifvet
enSgtTl § Beskul1- Uträkaf bevill- nlnSskar »ad beningsför- 'nkou,sL vil,ninSordningen.
Summa bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Uppskattadt värde å fast egendom, för hvilken bevillning icke erlägges,
såsom tillhörig staten.
Jord-
bruks-
fastig-
het.
Annan
fastig-
het.
Summa.
såsom tillhörig kommuner, menigheter m. fl.
Summa.
Inkomstskatt.
Beräknadt be-
Taxerad l°PP> efter
hvilket skatt utgår.
inkomst.
Ut-
räknad
inkomst-
skatt.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 18 Håft.
B
18 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 31.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl„ Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet A Stockholms slott den 30 Januari 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriikim, Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer, von Friesen,
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde i underdånighet:
Genom förordningen om inkomstskatt den 21 juni 1902 har den enligt gällande förordning angående bevillning af fast egendom samt åt inkomst, i vår skattelagstiftning redan förefintliga skyldighet att lämna uppgifter till ledning för egen och andras taxering utsträckts i högst atsevärd grad. Den förändring i själfva taxeringsförfarandet, som häraf blir en följd, kommer dock icke att beröra blott inkomstskattetaxeringen. Denna taxering skall nämligen verkställas af de enligt bevillningsförordningen tillsatta taxeringsmyndigheter och i sammanhang med de af dem enligt samma förordning verkställda taxeringar till bevillning.
19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
Nämnda myndigheter komma därvid gifvetvis att, oafsedt om uppgift i det särskilda fallet afgifvits på grund af föreskrift i förordningen om inkomstskatt eller i bevillningsförordningen, använda aflämnade deklarationer vid bägge taxeringarna. Häraf påkallas vissa ändringar i bevillningsförordningen, ty dels blifva, såsom nedan närmare skall visas, de uppgifter rörande egna inkomster, som enligt samma förordning skola aflämnas, i regel öfverflödiga, dels erfordras för uppgifternas hemlighållande samma garantier i afseende å bevillningstaxeringen, som redan i 34 § förordningen om inkomstskatt lämnas i fråga om inkomstskattetaxeringen. Förslag till vissa därat föranledda och andra af sambandet mellan förordningarna betingade ändringar i bevillningsförordningen hade jämväl uppgjorts af de kommitterade, som under år 1901 inom finansdepartementet utarbetat det förslag till förordning om inkomstskatt, hvilket legat till grund för Kungl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet till 1902 års Riksdag. Att förslag till ändringar i bevillningsförordningen icke i sammanhang med nämnda proposition förelädes Riksdagen till antagande berodde, såsom dåvarande departementschefen vid tillstyrkandet af berörda proposition angaf, på formella skäl. Inkomstskatten var nämligen afsedd att påföras först under år 1903 och rubriceras såsom inkomstskatt för samma år, men den bevillning, om hvilken 1902 års Riksdag hade att besluta, var 1902 års bevillning. Först 1903 års Riksdag hade att besluta om bevillningsförordningen för år 1903, som skulle tillämpas samtidigt med den nya inkomstskatteförordningen. Efter utfärdandet af denna förordning, som affattats i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det inom finansdepartementet utarbetade förslag i ämnet, är det således innevarande Riksdag, för hvilken förslag till de med anledning däraf erforderliga ändringar i bevillningsförordningen bör framläggas.
De ändringar i nämnda förordning, hvilka jag i nära anslutning till kommitterades därutinnan utarbetade förslag anser mig böra tillstyrka, hafva med afsikt icke gjorts mera omfattande, än som för vinnande af de med ändringarne afsedda ändamål varit oundgängligen nödigt, Det torde nämligen icke vara lämpligt att på grund af bestämmelserna rörande inkomstskatten, som dock ännu endast provisoriskt upptagits i vårt skattesystem, införa andra nyheter i bevillningsförordningen än dem, som af sambandet mellan förordningarna ovillkorligen betingas eller utan större ändringar kunna genomföras. Om bevillningsförordningens bestämmelser således af denna anledning lämnas så godt som orubbade, blir ett sådant tillvägagående jämväl till fördel i ett annat afseende. Det är nämligen af vikt, att inom Riksdagen prof-
20 Kungl. Maj.-ta Nåd. Proposition N:o 31.
ningen af erforderliga ändringar, särskild! hvad angår uppgiftsskyldigheten, må kunna utan alltför stor tidsutdräkt verkställas. Innan den 1 april skola deklarationerna, som bekant, i regel vara aflämnade och i god tid dessförinnan böra åtminstone de ändringar i bevillningsförordningen, som hafva afseende å dessa, vara till allmän efterrättelse kungjorda.
Af hvad förut nämnts framgår, att de deklarationer, som enligt förordningen om inkomstskatt skola af skattskyldige aflämnas, komma att, äfven om bestämmelser därom icke meddelas, användas jämväl vid bevillningstaxeringen. Det formulär till uppgift om egna inkomster, som enligt förordningen om inkomstskatt skall af uppgiftsskyldig begagnas, är också uppställdt så, att uppgiften omedelbarligen kan tjäna till ledning vid bestämmandet af den uppgiftsskvldiges enligt bevillningsförordningen beskattningsbara inkomster. På grund*häraf och då den i bevillningsförordningen för vissa skattskyldige stadgade uppgiftsskyldighet faller inom ramen af den deklarationsplikt, som åligger samma skattskyldige enligt inkomstskatteförordningen, bör alltså all uppgiftsskyldighet. anses fullgjord efter behörig deklaration af inkomsterna enligt sistnämnda förordning. I tillämpningen af den i 24 § bevillningsförordningen nu gifna bestämmelsen om påföljd vid underlåtenhet att fullgöra däri stadgad uppgiftsskyldighet bör därför sådan inskränkning vidtagas, att skattskyldig, som afgifvit deklaration om sina inkomster enligt inkomstskatteförordningen, icke i något fall blir underkastad nyssberörda påföljd. Kommitterade hafva också föreslagit, att nämnda § måtte erhålla tillägg därom, att genom aflämnande af uppgift enligt förordningen torn inkomstskatt skulle den i bevillningsförordningen stadgade skyldighet att afgifva dylik uppgift äfven vara fullgjord.
Medan således genom en dylik bestämmelse tillämpningen af de stadganden rörande själfdeklaration, som lämnas i bevillningsförordningen, högst väsentligt torde inskränkas, skulle däremot den i samma förordning stadgade skyldighet att aflämna uppgifter till ledning för andras taxering — om kommitterades därutinnan uppgjorda förslag godkännes — i icke ringa mån utsträckas. Kommitterade hafva nämligen föreslagit sådan ändring i 14 § bevillningsförordningen, att den vissa verk och bolag nu åliggande skyldighet att lämna uppgifter angående lön- och arfvodestagare samt öfrige arbetares löneförmåner utsträckes till en hvar, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor. Som uppgifter af detta slag liksom alla andra uppgifter rörande andras inkomster, hvarom
21 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 31.
bevillningsförordningen redan nu stadgar, enligt 26 § inkomstskatteförordningen äro ämnade att tjäna till ledning jämväl vid inkomstskattetaxeringen, skulle taxeringsmyndigheterna i nämnda uppgifter erhålla, utom erforderlig kontroll öfver aflämnade deklarationer, en i de flesta fall tillfredsställande ledning för taxering af de smärre inkomsttagare, hvilka icke äro skyldiga att utan anmaning deklarera. Det stora flertalet bland dessa inkomsttagare utgöres nämligen af sådana i annans tjänst anställda personer, om hvilkas inkomster enligt gällande och föreslagna bestämmelser uppgifter skola aflämnas af arbetsgifvare.
Om lämpligheten af en dylik utsträckning af uppgiftsskyldigheten läror heller ingen tvekan råda.
Hvad däremot angår den föreslagna ändringen i 24 § bevillningsförordningen har kammarrätten i sitt den 2 december 1901 öfver kommitterades förslag afgifna utlåtande funnit anledning till åtskilliga anmärkningar. Denna ändring skulle nämligen, såsom kammarrätten med flera exempel velat visa, icke fullt klargöra sambandet mellan deklarationsbestämmelserna i bevillningsförordningen och motsvarande bestämmelser i inkomstskatteförordningen. I det fall att en skattskyldig, som enligt båda förordningarna vore pliktig att lämna uppgift till ledning för egen taxering, underlåtit aflämna den detaljerade uppgift, som enligt inkomstskatteförordningen skall afgifvas, och i stället allenast aflämnat en summarisk uppgift rörande sina enligt bevillningsförordningen beskattningsbara inkomster, skulle han således hafva förlorat rätten att fullfölja talan rörande inkomstskattetaxeidngen, medan han samtidigt vore oförhindrad att besvära sig öfver taxeringsmyndigheternas beslut rörande hans taxering till bevillning. Ett sådant förhållande syntes komma att vålla svårigheter vid tillämpningen. Gjordes därjämte icke någon förändring med afseende å de i ifrågavarande § meddelade straffbestämmelser vid underlåtenhet att efterkomma anmaning att fullgöra stadgad uppgiftsskyldighet, kunde näppeligen undgås, att den, som ej ställt sig dylik anmaning till efterrättelse, för tredska ådömdes böter efter bägge förordningarna. Då nämligen uppgiftsskyldighet, hvarom här är fråga, jämväl folie under den i inkomstskatteförordningen stadgade deklarationsplikt, blefve ohörsamhet mot anmaning att lämna föreskrifven uppgift en förseelse, som vore straffbar enligt bägge förordningarna.
Ehuru det icke torde kunna förnekas, att med den af kommitterade föreslagna ändringen i 24 § bevillningsförordningen svårigheter kunna, såsom kammarrätten påpekat, i särskilda fall möta vid tillämpningen
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
af förordningarnas bestämmelser rörande nppgiftsskyldigheten, tror jagdock icke, af skäl jag vidare skall utveckla, att dessa svårigheter äro af den art, att man med hänsyn 1 ill desamma bör afstå från kommitterades förslag. Ett fullt klart uttryck för sambandet mellan bevillningsoch inkomstskatteförordningarna, med den uppställning sistberörda förordning erhållit, torde nämligen icke kunna vinnas utan en i vissa delar ganska genomgripande omarbetning af bevillningsförordningen. Utom det att ett sådant förfarande skulle vara olämpligt med hänsyn till inkomstskattens provisoriska karaktär, torde det tillika vara så till vida obehöflig^, som den föreslagna nya bestämmelsen i 24 § bevillningsförordningen icke kan vålla något missförstånd hos allmänheten i fråga om uppgiftsskyldighetens fullgörande. De svårigheter, som för myndigheter kunna uppstå vid tillämpningen af förordningarnas bestämmelser i förevarande afseende, torde dessutom ej vara så stora, som kammarrätten föreställt sig. Någon nämnvärd tvekan om tillämpningen af straffbestämmelser vid underlåtenhet att efterkomma anmaning, hvarom förut nämnts, lärer icke kunna uppstå. Anmaning, som delgifves skattskyldig, torde nämligen i regel komma att göras under uttryckligt åberopande af visst författningsrum, hvarigenom också den fråga afgöres, efter hvilken förordning underlåtenhet att efterkomma anmaning bör bedömas. Gifvetvis kunna å dylik underlåtenhet icke tillämpas andra straffbestämmelser än sådana, som bestämts med hänsyn till åberopade författningsrummet. I de säkerligen sällsynta fall, då ett dylikt åberopande icke sker, kan naturligen anmaningen icke anses medföra annan förpliktelse för den anmanade än att lämna uppgift enligt den ena af ifrågavarande förordningar. Efter hvilken förordning underlåtenhet att efterkomma anmaningen under sådant förhållande bör bedömas, måste afgöras för hvarje särskildt fall.
Om jag således icke kan dela kammarrättens betänkligheter i förberörda afseende, har jag däremot af vissa, utaf kammarrätten i annat sammanhang anförda skäl funnit, att ändringarna i 24 § bevillningsförordningen icke böra inskränkas till det af kommitterade föreslagna tillägg. De i andra stycket af nämnda § lämnade straffbestämmelser för tredska hafva för närvarande afseende allenast å dem, hvilka äro skyldiga att utan anmaning deklarera. Den, som först efter anmaning är pliktig lämna uppgift om sina inkomster, kan icke för tredska eller underlåtenhet att efterkomma upprepad anmaning att fullgöra nämnda plikt drabbas af någon påföljd utöfver den, som enligt bestämmelsen i första stycket af ifrågavarande § stadgats för försummelse att hörsamma en första anmaning i nämnda syfte. Taxeringsmyndigheterna komma
23 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.
således att i ett dylikt fall stå maktlösa gent emot den, hvilken fortfarande vill undandraga sig sin uppgiftsplikt. Denna skillnad i bedömandet af tredska, om den försumlige varit skyldig att utan anmaning eller först efter anmaning deklarera, förefinnes icke i förordningen om inkomstskatt och lärer icke heller vidare här böra godkännas.
Såsom förut anmärkts, komma de i förordningen om inkomstskatt föreskrifna deklarationerna att läggas till grund för såväl mkomstskattesom bevillningstaxeringarna. De garantier för deklarationernas hemlighållande, som inkomstskatteförordningen lämnar, måste alltså äfven tillförsäkras uppgiftspliktige i bevillningsförordningen. I anledning häraf torde de i 34 § förordningen om inkomstskatt lämnade bestämmelser om sättet för deklarationernas granskning och öfriga stadganden, som afse deklarationernas hemlighållande, jämväl böra inflyta i bevillningsförordningen. Genom en där af föranledd ändring af bestämmelserna i 27 § af sistnämnda förordning skulle den bevillningsberedning i dess helhet hittills tillkommande rätt att granska uppgift utöfvas af beredningens ordförande med biträde af en ledamot. På grund häraf erfordras en mindre omredigering af 32 § c), som innehåller bevillningsberedningsordförandes åligganden vid beredningens sammanträden.
Om de återstående smärre detaljändringar i bevillningsförordningen, jag tillika tillåter mig föreslå, kan jag yttra mig mera kortfattadt. Enligt 14 § i inkomstskatteförordningen skall skatt för inkomst, som åtnjutes af vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, utgöras af delägarne, en hvar efter hans-andel af bolagets vinst. Mot införande af en liknande bestämmelse i bevillningsförordningen är så mycket mindre att säga som den i praxis redan delvis tillämpats. Vidare bör i 10 § mom. 4 e), där afdrag medgifves för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, bland de anförda exemplen — liksom i motsvarande § i inkomstskatteförordningen redan skett — upptagas kontorshyra.
Kammarrätten har i sitt förberörda utlåtande dessutom ifrågasatt, huruvida icke en bestämmelse i inkomtsskatteförordningen — 5 § 1 mom. — om afjämning af uppskattade inkomstbelopp borde föranleda en motsvarande bestämmelse i bevillningsförordningen. Det syntes nämligen kammarrätten olämpligt, att dylik afjämning ägde rum vid taxering till inkomstskatt men icke vid taxering till bevillning. Denne kammarrättens mening kan jag dock icke dela. Afjämning af inkomstbelopp erfordras vid inkomstskattetaxeringen särskfldt för underlättande af be-
24 Kungl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 31.
räkningen af det efter progressiva grunder utgående skattebeloppet och kan under alla förhållanden på grund af inkomstskatteförordningens bestämmelser rörande beskattningsorten icke under taxeringsåret mer än en gång för hvarje skattskyldig vidtagas. Utom det att afjämning af inkomstbelopp vid bevillningstaxeringen icke påkallas för beräkningen af bevillningsbelopp, skulle emellertid därjämte en dylik afjämning komma att i skatteafseende hafva långt större betydelse än vid inkomstskattetaxeringen. I de fall, där skattskyldig taxeras till bevillning å flera orter, skulle nämligen de utjämningar, som kunde äga rum för samme skattskyldig i de särskilda taxeringsdistrikten, ofta nog komma att sammanlagdt medföra en sådan nedsättning i det eljest skattepliktiga beloppet, att afjämningarna finge, såväl med afseende å stats- som kommunalbeskattningen, karaktär af skattelindring. En dylik, med afjämning af inkomstbelopp icke afsedd verkan blefve ännu mer i ögonen fallande, om afjämning korn me att för samma skattskyldig äga rum mer än en gång för inkomster inom samma taxeringsdistrikt. Detta torde emellertid icke kunna undvikas i de fall, då skattskyldig, utom annan inkomst, hade inkomst å arrende af kronoegendom. Sistnämnda inkomst och således äfven bevillningen för samma inkomst, som icke får tagas i beräkning vid den kommunala beskattningen, skall nämligen, utan sammanblandning med annan inkomst, särskildt för sig i taxeringslängd och debetsedel upptagas.
Utom de af mig föreslagna ändringar i själfva förordningen om bevillning af fast egendom samt af inkomst får jag tillika förorda vissa ändringar i de samma förordning åtföljande formulären n:ris 5, 6, 7 och 8 till längder öfver inkomstbevillningen och sammandrag af taxeringslängderna. Af dessa längder, i hvilka hädanefter skola införas uppgifter ej blott i fråga om bevillningen utan jämväl rörande inkomstskatten, har taxeringslängden öfver inkomstbevillningen, formuläret n:o 5, genom förordningen om inkomstskatt redan erhållit sin på grund af nämnda förhållande betingade uppställning. 1 den vid sistberörda förordning fogade längd öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten har därjämte ägt rum en sammanslagning af de hittills i skilda kolumner upptagna inkomster af allmän och enskild tjänst eller pension. Samma förhållanden, som således medfört vissa tillägg till och ändringar i formuläret n:o 5, påkalla jämväl en förändrad lydelse af öfriga omförmälda formulär.
Sedan departementschefen därefter uppläst ett i anslutning till hvad han nu anfört uppgjordt förslag till ändringar i gällande bevillningsförordning och de vid förordningen fogade formulär, hemställde
25 Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 31.
departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes, med godkännande af förslaget, framlägga detsamma till Riksdagens antagande.
Med bifall till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo: Hjalmar Bettig.
Bih. till lliksd. Prot. 1903.