angående för säkring sinspektionens organisation och verksamhet m. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

1 N:o 34.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående för säkring sinspektionens organisation och verksamhet m. m.; gifven Stockholms slott den 30 januari 1903.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att Riksdagen må, under förutsättning af bifall till Kungl. Maj:ts förslag till lagar om försäkringsbolag och om utländsk försäkringsaustalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket,

ej mindre medgifva att de bidrag, som enligt sagda lagförslag skola af försäkringsanstalterna till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet årligen erläggas, ma från och med 1904 tillsvidare af Kungl. Maj:t användas till bestridande af afl ön in gar till försäkringsinspektionens tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma,

än äfven, med ändring af hvad Kungl. Maj:t uti innevarande års statsverksproposition föreslagit beträffande anvisande af medel dels till handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket,

till biträde inom civildepartementet vid beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet, för år 1904 på extra stat anvisa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 3,000 kronor,

samt medgifva, att Kungl. Maj:t må äga för år 1904 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp i mån af behof, förutom till förvaltningsbidrag åt sjukkassor enligt hvad därom förut föreslagits, jäm- Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft. (N:o 34.) 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

val till utarbetande och offentliggörande genom riksförsäkringsanstaltens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hjalrnar Westring.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

3 Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regi nten i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim, Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och von Friesen.

Departementschefen statsrådet Westring anförde i underdånighet:

På förslag af Kungl. Maj:t anvisade 1886 års Riksdag på extra stat för år 1887 ett belopp af 4,500 kronor till anordnande af kontroll å försäkringsanstalterna; och har detta anslag sedermera årligen förnyats. Närmare bestämmelser om berörda kontroll hafva meddelats genom de af Kungl. Maj:t den 22 oktober 1886 utfärdade kungörelser dels angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter och dels angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse. Dessa bestämmelser åsyfta förnämligast att inom

4 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 34.

civildepartementet samla erforderliga upplysningar rörande försäkringsväsendets utveckling för att komma i tillfälle bedöma, huruvida de särskilda anstalterna verka efter grunder, som kunna anses för allmänheten betryggande. För bearbetande af det material, som sålunda blefve att tillgå, och för att, där sådant funnes nödigt, tillse, att ytterligare upplysningar införskaffades eller, där sådant för något särskildt fall skulle anses beliöfligt, hos försäkringsanstalt på stället undersöka dess räkenskaper och handlingar, har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 22 oktober 1886 behagat för tiden från och med 1887 års ingång förordna en person att såsom chefens för civildepartementet biträde i egenskap af inspektör öfver försäkringsan stal terna i riket tillsvidare inom civildepartementet handlägga ärenden rörande försäkringsväsendet. Till hans biträde anställdes därjämte en amanuens.

Försäkringsinspektören och hans amanuens hafva aflönats af nämnda anslag sålunda, att 3,000 kronor utgått till försäkringsinspektören och 1,500 kronor till amanuensen.

Jämväl uti Kungl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande års Riksdag angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år 1904 på extra stat anvisa till Kungl. Maj:ts förfogande berörda belopp af 4,500 kronor.

Försäkringsinspektörens verksamhet har emellertid icke varit inskränkt till de egentliga försäkringsanstalterna. Sedan nämligen 1891 års Riksdag medgifvit, att Kungl. Maj:t finge för år 1892 använda de till underlättande af åtgärder lör arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, bland annat, till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelser för sjukkasseväsendet i riket, och detta medgifvande sedermera af Riksdagen för hvarje år förnyats, har försäkringsinspektören enligt Kungl. Maj:ts uppdrag för hvarje år utarbetat en sådan redogörelse, hvilken till trycket befordrats. Till biträde vid upprättande af denna redogörelse har försäkringsinspektören haft till en början en och de senare åren två amanuenser, hvilka från berörda medel åtnjutit arfvoden, den ene sedan någon tid med 1,800 kronor och den andre med 1,200 kronor, hvarjemte under senare åren den hos försäkringsinspektören för de egentliga försäkringsärendena anställda amanuensen för biträde vid vissa sjukkasseväsendet rörande göromål af samma medel åtnjutit 300 kronor årligen. Utaf nu ifrågavarande medel har jämväl årligen utgått kostnaden för tryckning af årsredogörelsen öfver sjukkassorna.

Äfven uti den till innevarande års Riksdag aflåtna statsverksproposi-

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

tion liar Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att Kungl. Maj :t måtte äga för år 1904 använda förenämnda afsätta medel, förutom till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, jämväl till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Därest den af Kungl. Maj:t denna dag beslutade proposition med förslag dels till lag om försäkringsbolag dels ock till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket varder af Riksdagen bifallen, erfordras förändrad organisation af försäkringsinspektionen; och som nämnda lagar äro afsedda att träda i kraft den 1 januari 1904, torde det åligga mig att redan nu framlägga förslag i berörda hänseende. Jag har därför anmodat förutvarande försäkringsinspektören, professorn m. m. A. Lindstedt att utarbeta ett sådant förslag, och har professor Lindstedt jämväl fullgjort detta uppdrag.

^ Innan jag redogör för detta förslag, erinrar jag, att enligt 131 § i förslaget till lag om försäkringsbolag, hvilket afser allenast inländska försäkringsanstalter, skall den i förslaget föreskri fna tillsyn öfver försäkringsbolag utöfvas af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion, om" hvars organisation och verksamhet närmare bestämmelser skola meddelas af Konungen, att enligt 4 § i förslaget till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket skall al utländsk försäkringsanstalt, innan densamma får börja drifvandet af försäkringsrörelse här i riket, därtill förvärfvas särskildt tillstånd af försäkringsinspektionen; samt att enligt 133 § i det förra och 16 § i det senare förslaget försäkringsanstalt skall till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af Konungen meddelas, dock att detta bidrag icke i något fall får öfverstiga en femtedels procent af anstaltens hela premieinkomst för näst föregående kalenderår af försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket.

Uti sitt förslag har professor Lindstedt beträffande till en början arten af de göromål, som enligt nämnda lagförslag hufvudsakligen skulle komma att åligga försäkringsinspektionen, anfört följande:

Dessa göromål kunde för öfverskådlighetens skull indelas i tvenne grupper, af kvilka den ena skulle omfatta löpande eller eljest mera regelbundet återkommande göromål, och den andra göromål, af tillfällig beskaffenhet. Det vore tydligt, att ämbetsverkets organisation väsentligen måste vara afsedd för den förra gruppen af göromål, under

G

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

det att för. det senare slaget af göromål erforderliga arbetskrafter borde anlitas endast i mån af behof.

Till försäkringsinspektionens förnämsta åligganden hörde de göromål, som föranleddes af bestämmelserna i 136 § af lagförslaget, och hvilka torde kunna betecknas såsom de egentliga inspektionsgöromålen. Enligt denna § skulle det tillkomma försäkringsinspektionen att öfvervaka försäkringslagens efterlefnad och tillse, att ej afvikelser skedde från bolagsordningens föreskrifter eller från öfriga för bolags verksamhet enligt 5 § stadfästa grunder. Dessa grunder, som hufvudsakligen gällde i fråga om lifförsäkringsverksamheten, afsåge företrädesvis beräkningen af försäkringspremierna och af den för försäkringens soliditet så viktiga fond, som i lagförslaget kallades premiereserv, samt äfven beräkningen och fördelningen af den vinst, som må utdelas till försäkringstagarne. I 136 § ålades inspektionen därjämte att pröfva det sätt, hvarpå bolagens medel gjorts fruktbärande eller försäkringsrörelsen i öfrigt bedrefves, och att härvid tillse, att verksamheten utöfvades på ett för försäkringstagarne betryggande sätt. Funne försäkringsinspektionen ett bolags verksamhet i något af ofvan nämnda hänseenden icke motsvara lagens bestämmelser och syfte, ägde den förelägga bolaget att vidtaga åtgärder, som pröfvades erforderliga för rättelses vinnande. Jämväl i det fall, att en bolagsordning eller de för ett bolag i öfrigt gällande stadfästa grunder icke längre funnes vara betryggande, borde inspektionen ingripa genom att till Konungen göra anmälan därom för vinnande af erforderlig rättelse.

De åligganden, som sålunda tillkomme försäkringsinspektionen, förutsatte naturligtvis icke allenast, att inspektionen i allmänhet öfvervakade de olika bolagens verksamhet och endast ingrepe, då den därtill genom anmälan från intresserade personer eller eljest tillfälligtvis erliölle kännedom om förhållanden, som borde ändras, utan äfven att inspektionen tid efter annan, utan att särskild anledning vore för handen, loretoge noggranna undersökningar eller inspektioner af bolagens räkenskaper och handlingar i öfrigt. I fråga om lifförsäkringsbolagen, hvilkas verksamhet vore föremål för särskildt ingående och för försäkringstagarnes säkerhet betryggande lagbestämmelser, torde dylika inspektioner böra återkomma periodvis, t. ex. minst en gång hvart femte år eller åtmistone en gång hvart tionde år.

I sammanhang med den nu antydda uppgiften att öfvervaka försäkringsbolagens verksamhet stode äfven inspektionens göromål med granskningen och bearbetningen af de uppgifter angående försäkringsverksamheten, som det enligt 134 § ålåge hvarje försäkringsbolag att

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

årligen, ingifva. En statistisk sammanställning af dessa uppgifter torde af inspektionen, i sammanhang med berättelse om dess verksamhet i öfrigt, böra årligen offentliggöras.

Till de mera regelbundet återkommande göromålen komme äfven att höra de utlåtanden, som inspektionen skulle hafva att afgifva rörande frågor, som af Kungl. Maj:t till densamma hänskötes. Företrädesvis komme dessa frågor att röra sig om beskaffenheten af förslag till bolagsordning och öfriga grunder för försäkringsverksamheten för nybildade bolag samt, i fråga om äldre bolag, om beskaffenheten af föreslagna förändringar af dessa grunder. Försäkringsinspektionens yttrande öfver dylika frågor torde blifva af ingripande betydelse för afgörande af ärendena rörande stadfästelse af nämnda grunder eller däri vidtagna förändringar, och kunde därför antagas komma att utförligen motiveras.

Ett antal ärenden, livilka här ofvan icke anförts och hvilka jämväl skulle af försäkringsinspektionen handläggas, såsom uppgörande af plan för amortering af skillnaden mellan premiereservens belopp efter olika beräkningsgrunder vid ändring af dessa grunder (121 §), fastställande af grunder, efter hvilka penningeplacering i fast egendom må tillåtas (123 §), pröfning af frågor om frivillig öfverlåtelse af ett bolags lifförsäkringar (145 §), o. s. v., vore af den beskaffenhet, att de antingen kunde hänföras till någon af de grupper af göromål, som ofvan redan omnämnts eller ock endast erfordrade ett tillfälligt ingripande eller arbete, och ansåges därför här ej behöfva i detalj anföras.

Till försäkringsinspektionens ordinarie göromål hörde slutligen de åligganden, som tillkomme densamme på grund af bestämmelserna i förslaget till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, och som hufvudsakligen bestode i pröfningen af de handlingar, som enligt 4 § af nämnda lagförslag skulle inlämnas för vinnande af tillåtelse till rörelsens bedrifvande här i riket, äfvensom i bearbetningen af den årliga statistiken öfver de utländska anstalternas verksamhet och i öfvervakandet af lagföreskrifternas efterlefvande.

Förutom nu anförda antingen oafbrutet fortgående eller ock periodvis återkommande göromål, skulle enligt lagförslaget tillkomma försäkringsinspektionen de högst betungande göromål, som blefve förenade med den särskilda administration, som inträdde vid ett lifförsäkringsbolags likvidation eller konkurs och som funnes beskrifven i 139—143 §§ af förslaget. Emellertid torde få antagas, att dylika fall, åtminstone sedan lagens verkningar hunnit göra sig gällande, endast ytterst sällan komme att inträffa, och syntes i följd häraf lämpligast att vid dylika

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

tillfällen bereda inspektionen tillgång till de ytterligare arbetskrafter, som därvid funnes erforderliga. Ej heller finge förbises, att antalet göromål under den allra första tiden efter lagens trädande i kraft, i följd af öfvergångsbestämmelserna i 166 §, enligt hvilken en mängd bolag genast måste begära stadfästelse å sina stadgar eller öfriga grunder, komme att blifva väsentligt större än under senare mera normala förhållanden. Men äfven för detta fäll torde genom biträde af tillfälligt anställde sakkunnige eller kontorshjälp kunna vederbörligen sörjas för ärendenas snabba afgörande.

Såsom redan framhållits, ansåges organisationen af det ifrågasatta ämbetsverket allenast böra motsvara de vanliga regelbundna göromålen, utan särskild hänsyn till förhållanden af nyss angifna mera tillfälliga eller ock öfvergående natur.

Do ämbetsverket i vanliga fall åliggande göromål vore hufvudsakligen af följande slag, nämligen:

1) försäkring stekniska och statistiska göromål, bestående i fortgående undersökning af de tekniska grundlagen för försäkringsbolagens verksamhet och framför allt pröfning af grunderna för lifförsäkringsbolagens beräkningar m. m. äfvensom bearbetning af de årligen inkommande uppgifterna angående försäkringsanstalternas ekonomiska ställning och verksamhet;

2) kansligöromål, bestående i utfärdande af beslut af försäkringsinspektionen i frågor, som direkt hörde till dess handläggning, pröfning af handlingar, som inlämnades af utländska bolag för vinnande af tillstånd till försäkringsrörelses drifvande här i riket, granskning af förslag, som af Kungl. Maj:t lhinskötes angående bolagsordningar, m. m., och uppsättande af utlåtanden, som häraf föranleddes, o. s. v.;

3) pröfning af den säkerhet, med hvilken bolagens medel vore placerade.

Beträffande därefter den föreslagna försäkringsinspektionens organisation har professoren Lindstedt anfört:

Hvad anginge de medlemmar, af hvilka den egentliga inspektionsmyndigheten, d. v. s. de medlemmar af ämbetsverket, som skulle utöfva beslutanderätten, borde bestå, så hade man i det nyligen till danska riksdagen inlämnade försäkriugslagförslaget förutsatt minst tre medlemmar, af hvilka en, som skulle vara chef, borde vara matematiskt bildad försäkringstekniker, och af de två öfrige en borde innehafva de »för domare nödvändiga egenskaper». I fråga om den för vårt land ifrågasatta inspektionen synes emellertid antalet medlemmar böra be-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 9

stämmas något högre eller till minst fyra af den anledning, att det svenska lagförslaget icke, såsom det danska, afsåge allenast liIförsäkringsrörelsen utan äfven alla andra slag af försäkring, såsom brandförsäkring, sjöförsäkring, o. s. v., och det därför blefve nödvändigt att inom ämbetsverket hafva att påräkna sakkunskap äfven för de olika slagen af egendomsförsäkring.

Att ämbetsverkets chef borde vara en i lifförsäkringstekniken förfaren, matematiskt bildad person framginge med nödvändighet af lagens hufvuduppgift, som tydligen vore att söka skapa en effektiv kontroll öfver lifförsäkringsbolagens verksamhet. 1 jämförelse med denna inspektionens centrala uppgift vore öfvervakandet af den öfriga försäkringsverksamheten af underordnad betydelse. Och då det uppenbarligen vore af största vikt, att denna post må kunna beklädas med en person, som både ägde de nödiga förutsättningarna för densamma och åt den därmed förenade uppgiften ägnade hela sin arbetskraft, ansåges för honom ej böra föreslås lägre aflöning är 10,000 kronor, hvaraf 7,000 kronor såsom lön och 3,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

Hvad de öfriga tre inspektionsledamoterna beträffar, så vore det tydligt, att handläggningen af de ganska talrika och viktiga kansliärendena med nödvändighet förutsatte en juridiskt bildad ämbetsman, och syntes man för denne, som tillika skulle vara sekreterare, böra föreslå en aflöning, motsvarande den, som gällde andra gradens tjänstemän, d. v. s. en begynnelselön af 3,000 kronor med två ålderstillägg af 500 kronor jämte 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar.

I fråga om de båda öfriga ledamöterna, ansåges af det redan anförda framgå, att de borde representera sakkunskap på de områden af inspektionens verksamhet, där nödig sakkunskap icke kunde förutsättas hos chefen eller sekreteraren, nämligen å ena sidan vid bedömandet af den säkerhet bolagens placeringar erbjöde och därmed sammanhängande frågor samt å andra sidan vid handläggning af en mängd ärenden rörande andra slag af försäkring än lifförsäkring. Att kunna påräkna dylik sakkunskap hos vanliga ämbetsmän, särskildt om de befunne sig i en jämförelsevis underordnad ställning, kunde icke med säkerhetantagas. Ej heller skulle de ärenden, vid hvilkas handläggning dessa två ledamöters biträde erfordrades, vara af den art, att de skulle utfylla en fast anställd tjänstemans hela tjänstetid, utan, förutom vid de ordinarie sammanträdena, endast kräfva deras närvaro vid särskilda tillfällen. Tänkte man sig, att de ordinarie sammanträdena skulle hållas en gång hvarannan vecka, så skulle de båda ifrågavarande ledamöterna därutöfver knappt behöfva anlitas i andra fall än, i fråga om Bih. till Riksd. Prot. 1808. 1 Sami. 1 Ajd, 21 Haft. 1

10 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 34.

den ene ledamoten, då det gällde inspektion och inventering af något bolags värdehandlingar eller, i fråga om den andre, vid inspektion af andra försäkringsbolag än lifförsäkringsbolag. På grund häraf och då det kunde befinnas ändamålsenligt att genom tid efter annan skeende ombyte af dessa ledamöter sörja för en allsidigare behandling af ärendena, föresloges, att nämnda två ledamöter endast skulle tillsättas genom förordnande tillsvidare, samt att de skulle aflönas med ett årligt arfvode af 3,000 kronor för hvardera.

Förutom de nu nämnda ledamöterna af försäkringsinspektionen erfordrades äfven en registrator med aflöning såsom en första gradens tjänsteman, således med en lön af 1,800 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor och med 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar. Jämte skötandet af de löpande registratorsgöromåleu skulle äfven åligga honom att biträda vid bearbetningen af det statistiska materialet, åtminstone i fråga om de mindre bolag, å hvilkas bolagsordning enligt lagförslaget Kungl. Maj:ts stadfästelse icke skulle erfordras. 1 den mån arbetskrafter i öfrigt kunde finnas erforderliga, skulle man kunna hjälpa sig med tillfälligt anställda amanuenser.

Slutligen föresloges för en vaktmästare en lön af 600 kronor och tjänstgöringspenningar af 300 kronor.

Med afseende å hvad sålunda anförts skulle således förslaget till lönestat för försäkringsinspektionen blifva följande:

Antoge man vidare, att till bestridande af utgifter för hyra, ljus, vedbrand och dylikt, så länge den nuvarande lokalen kunde begagnas, ej skulle uppgå till mer än omkring 1,500 kronor, att till tryckningskostnader erfordrades omkring 4,500 kronor, samt att till anställande af extra räknehjälp eller andra biträden, för kontorsrekvisita och till vi-

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.

kariatsersättningar skulle behöfvas omkring 7,000 kronor, så komme man för expenserna till en summa af 13,000 kronor, hvilket belopp dock, för oförutsedda utgifter, böjts till 13,600 kronor. På grund häraf skulle till aflöningar och expenser erfordras sammanlagdt 38,000 kronor om året.

Med erinran att, såsom redan framhållits, emellertid i denna summa icke vore beräknad den extraordinära kostnad, som skulle erfordras för bestridande af de två första årens på grund af öfvergångsbestämmelserna ökade göromål, och att det ej heller därvid beräknats de kostnader, som uppstode vid den särskilda administration, som ålåge försäkringsinspektionen, då ett lifförsäkringsbolag råkat i likvidation eller konkurs, samt då det vore omöjligt att förutse, hvilket belopp i nu nämnda fall för aflöning af extraordinarie arbetskrafter kunde blifva erforderligt, ansåges, att för ändamålet ett ytterligare belopp å exempelvis 6,000 kronor borde ställas till förfogande.

Professoren Lindstedt har vidare fästat uppmärksamheten därå, att vid ofvan anförda beräkningar hänsyn ej tagits till de åligganden, som för närvarande tillkomme försäkringsinspektören därigenom, att åt honom anförtrotts utarbetandet af en statistisk redogörelse för registrerade sjukkassors verksamhet. Då detta åliggande ej stode i närmare samband med försäkringsinspektionens öfriga uppgifter utan vida naturligare tillhörde området för arbetareförsäkringen, och då äfven kostnaden för nämnda arbete bestredes genom andra medel än som i fråga om försäkringsinspektionen afsetts, så torde det vara lämpligt att befria försäkringsinspektionen från det ifrågavarande åliggandet och öfverflytta detsamma på den nyligen inrättade riksförsäkringsanstalten.

Yttermera har professor Lindstedt framhållit, att den nuvarande försäkringsinspektörsbefattningen äfven efter inrättandet af den i lagförslaget förutsatta försäkringsinspektionen måste, om ock i modifierad gestalt och utan nu gällande benämning, fortfarande bibehållas för att möjliggöra sakkunnig handläggning inom vederbörande departement af alla de olika försäkringsärenden, som komme under departementets pröfning, såsom besvär öfver försäkringsinspektionens beslut i sådana mål, där nämnda myndighet vore själfständig instans, mål rörande fastställande af bolagsordningar och öfriga försäkringsgrunder o. s. v. Man borde härvidlag ej heller förbise den stora vikt en dylik anordning skulle hafva jämväl i fråga om försäkringsinspektionens ställning och verksamhet. Geiiom ärendenas handläggning af sakkunnig person inom departementet skulle å ena sidan förtroendet

12 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

till inspektionen och därmed äfven dess auktoritet ökas, samt å andra sidan en nödig motvikt mot möjlig ensidighet vid lagens tillämpningberedas. Hvad arfvodet åt denne tjänsteman beträffade, så komme visserligen antalet mål, som skulle af honom handläggas, att genom den nya försäkringslagen blifva betydligt större än hvad hittills varit fallet, men då å andra sidan det för närvarande honom åliggande bestyret med försäkringsstatistiken m. m. skulle bortfalla, ansåges det hittills utgående arfvodet af 3,000 kronor fortfarande kunna vara tillräckligt. Huruvida detta arfvode borde bestridas af samma medel, som enligt lagförslagets 133 § skulle disponeras för försäkringsinspektionen, ansåges dock kunna ifrågasättas.

Slutligen har professor Lindstedt verkställt en beräkning af det belopp, som skulle inflyta genom den försäkringsbolagen och de utländska försäkringsanstalterna enligt lagförslagen ålagda förpliktelsen att erlägga bidrag till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet; och har han därvid, utgående från förhållandena under år 1900, funnit att, om man undantoge samtliga bolag, som enligt 102 § icke skulle behöfva Kungl. Majrts stadfästelse å sina stadgar, samt ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna, den ifrågavarande inkomsten under sagda år för inländska bolag uppgått till omkring 49 millioner kronor och för de utländska försäkringsanstalterna till omkring 4b4 millioner kronor. En beskattning till belopp motsvarande hälften af det i lagförslaget angifna maximum skulle således inbringa något öfver 50,000 kronor eller mer än tillräckligt för att täcka kostnaderna för försäkringsinspektionen.

Det af professor Lindstedt sålunda uppgjorda förslag till organisation af den blifvande försäkringsinspektionen finner jag mig kunna i allo biträda. Mot de föreslagna aflöningarna eller beräkningen af öfriga kostnader för ämbetsverket har jag icke någon annan invändning att göra, än att kostnader torde uppkomma jämväl för resor i följd af de inspektioner, som behöfva göras i landsorten, men torde denna kostnad ej komma att uppgå till mera än 1,000 kronor årligen.

Det lär emellertid icke böra ifrågasättas, att det nya ämbetsverket nu uppföres å ordinarie stat. Då de bidrag, som försäkringsanstalterna skola hafva att till inspektionens bekostande erlägga, enligt hvad den verkställda beräkningen gifver vid handen, lära blifva fullt tillräckliga, synes sålunda ej erfordras mera än att utverka Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att använda nämnda bidrag till aflöning åt inspektionens tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma.

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

I likhet med professoren Lindstedt finner jag vidare, att äfven efter inrättandet af den ifrågasatta försäkringsinspektionen till chefens för civildepartementet förfogande bör finnas anställd en person att inom departementet biträda vid beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet, äfvensom att den försäkringsinspektören för närvarande åliggande skyldigheten att utarbeta en statistisk redogörelse för de registrerade sjukkassornas verksamhet lämpligast bör öfverflyttas till riksförsäkringsanstalten. Såsom professoren Lindstedt redan framhållit, torde, äfven om utarbetandet af berörda statistiska redogörelse icke kommer att öfverlämnas åt chefens för civildepartementet ofvannämnda biträde vid beredning af försäkringsärenden, detta biträde, i betraktande af göromålens ökning i öfrigt, ej gärna kunna aflönas med mindre belopp än 3,000 kronor, men torde denna aflöning ej skäligen böra bestridas af de från försäkringsanstalterna utdebiterade medel, utan torde anslag härtill böra äskas af Riksdagen i likhet med hvad hittills ägt rum beträffande den nuvarande försäkringsinspektionen.

Vid sådant förhållande och då den nya försäkringsinspektionen är afsedd att träda i verksamhet med ingången af år 1904, torde det uti innevarande års statsverksproposition på extra stat för år 1904 upptagna anslag å 4,500 kronor för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna böra utbytas mot ett anslag å 3,000 kronor till biträde inom civildepartementet vid beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet, och torde i sammanhang därmed jämväl den ändring i statsverkspropositionen böra föreslås Riksdagen, att Kungl. Maj:t bemyndigas att använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, förutom till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, jämväl till utarbetande och offentliggörande genom riksförsäkringsanstaltens i stället för genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t uti nådig proposition föreslå Riksdagen,

att Riksdagen må, under förutsättning af bifall till Kungl. Maj:ts förslag till lagar om försäkringsbolag och om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket,

ej mindre medgifva, att de bidrag, som enligt sagda lagförslag skola af försäkringsanstalterna till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet årligen erläggas, må från och med 1904 tillsvidare af Kungl. Maj:t användas till bestridande af lith. till Riksd. Prot. 1303. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 3

14 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.

aflöningar till försäkringsinspektionens tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma,

än äfven, med ändring af hvad Kungl. Maj:t uti innevarande års statsverksproposition föreslagit beträffande anvisande af medel dels till handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna och dels till utarbetande och ofifentlliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket,

till biträde inom civildepartementet vid beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet, för år 1904 på extra stat anvisa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 3,000 kronor,

samt medgifva, att Kungl. Maj:t må äga för år 1904 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp i mån af behof, förutom till förvaltningsbidrag åt sjukkassor enligt hvad därom förut föreslagits, jämväl till utarbetande och offentliggörande genom riksförsäkringeanstaltens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däruti statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i nåder gilla samt förordnade, att i enlighet därmed nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1903.