angående kostnads¬ fritt tillhandahållande af stämplar för stämpelbeläggning af vissa vid häradshöfdingen R. E. Eckerströms död å Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande handlingar

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.

1 N:o 99.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående kostnadsfritt tillhandahållande af stämplar för stämpelbeläggning af vissa vid häradshöfdingen R. E. Eckerströms död å Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande handlingar; gifven Stockholms slott den 17 april 1903.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen medgifva, att, i och för stämpelbeläggning af de vid häiadshöfdingen R. E. Eckerströms död å Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande, i protokollet öfver den af justitiekanslern den 20 januari 1903 å kansliet verkställda inspektion förtecknade stämpelpliktiga handlingar utom den i förteckningen under n:o 15 upptagna bouppteckning, statskontoret må äga att, under iakttagande af de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t kan finna erforderligt meddela, till vederbörande domhafvande utan betalning utlämna den myckenhet med n:o 1 märkta delar af dubbla beläggningsstämplar, som, utöfver de vid inspektionen företedda stämpeldelar n:o 1 å tillhopa 1,024 kronor 10 öre, för ändamålet erfordras, dock till sammanlagdt värde af högst 10,850 kronor 10 öre; allt under villkor att därigenom icke sker någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande, som författningsenligt ålegat Eckerström.

liih. till Itiksd. Prof. 1903. 1 Sand. 1 Afd. 67 Höft.

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ossian Berger.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.

3 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 17 april 1903

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palandek,

Westring,

Ramstedt,

Bergek,

Meter, von Friesen.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i underdånighet :

»Sedan häradshöfdingen i Södra Roslags domsaga R. E. Eckerström den 23 oktober 1902 aflidit, anmälde t. f. domhafvanden i domsagan, vice häradshöfdingen friherre Erik Leijonhufvud den 5 januari innevarande år hos justitiekanslersämbetet, att i domsagans kansli funnes kvarliggande ett stort antal handlingar, hvilka för lagfart, inteckning eller inregistrering ingifvits vid af Eckerström inom domsagan förrättade ting; att stämpelafgift till dessa handlingar syntes hafva erlagts af vederbörande, men att i kansliet icke funnes några till handlingarna hörande stämplar; samt att friherre Leijonhufvud på grund häraf och

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 99.

då Eckerströms stärbhus förklarat, att i stärbhuset icke funnes vare sig stämplar eller medel till anskaffande däraf, ansett sig icke kunna utlämna handlingarna till vederbörande.

Med anledning häraf anställde justitiekanslern den 20 berörda januari å domsagans kansli inspektion angående de anmälda förhållandena; och bar justitiekanslern med underdånig skrifvelse den 21 sistlidne februari öfverlämnat det vid inspektionen förda protokoll.

Enligt hvad detta protokoll gifver vid handen utröntes vid inspektionen, bland annat, att å kansliet funnes kvarliggande 240 uti en i protokollet införd förteckning upptagna, stämpelpliktiga handlingar, hörande till småprotokollen vid ting, som under år 1902 och de närmaste åren därförut hållits af Eckerström, att dessa handlingar hvilka skolat beläggas med stämpel till belopp af sammanlagdt 11,928 kronor 60 öre, icke voro försedda med stämpel, samt att stämplar till desamma icke i vidare mån funnes att tillgå å kansliet, än att vid inspektionen uppvisades omärkta stämpeldelar n:o 1 af dubbla beläggningsstämplar till sammanlagdt belopp af 1,024 kronor 10 öre, under det att stämpeldelarna n:o 2 till samma stämplar icke kunde företes; hvarjämte i protokollet finnes antecknadt, att det vid inspektionen närvarande ombudet för Eckerströms stärbhus extra ordinarie hofrättsnotarien Henrik Tideström, hvilken varit anställd som tingsbiträde hos Eckerström intill dennes död, uppgifvit, att vid Eckerströms frånfälle icke å domsagans kansli funnits andra stämplar för beläggning af ifrågavarande handlingar än de uppvisade stämpeldelarna n:o 1 samt att Eckerströms stärbhus saknade medel för inköp af erforderliga stämplar.

Uti den omförmälda förteckningen öfver de kvarliggande handlingarna har dels angifvits det stämpelbelopp, hvarmed hvarje handling bort beläggas, dels ock, till utredning af frågan huruvida penningar till stämpel blifvit af vederbörande erlagda, anmärkts hvad därom finnes antecknadt å handlingarna och i de vid tingen förda memorialprotokoll äfvensom hvad för öfrigt kunnat i detta afseende vid inspektionen utrönas; och har justitiekanslern i den underdåniga skrifvelsen såsom sin mening uttalat, att det på grund af blyertsanteckningar å handlingarna och hvad eljest vid inspektionen förekommit kan antagas, att penningar till stämpel å de i förteckningen upptagna handlingarna blifvit till Eckerström eller till hans tingsbiträde för Eckerströms räkning erlagda, ehuru sådana reversal å penningarna, som i 34 § gällande stämpelpappersförordning omförmälas, icke blifvit utfärdade eller funnos å domsagans kansli förvarade.

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.

Efter redogörelse för hvad vid inspektionen inhämtats har justitiekanslern i skrifvelsen vidare hufvudsakligen anfört följande.

Då tillförordnade domhafvanden i domsagan icke torde äga att till vederbörande parter utlämna de ifrågavarande å kansliet kvarliggande handlingarna okarterade, skulle dessa parter således icke återfå sina handlingar med mindre de ännu eu gång erlade till stämpel erforderliga penningar. För att förekomma en dylik obillighet syntes det icke förefinnas någon annan utväg, än att staten trädde emellan och toge på sig den förlust, som måste uppkomma därigenom att de af Eckerström för handlingarnas stämpelbeläggning uppburna penningar hvarken i kontant eller med stämplar kunde redovisas i stärbhuset efter honom. Det hade ifrågasatts att denna förlust skulle äfven utan uttryckligt åtagande drabba statsverket, men en sådan åsikt kunde justitiekanslern icke godkänna. Föreskriften i 34 § stämpelpappersförordningen, att för kvittos erhållande två reversal skola aflämnas och att det ena af dessa skall hos vederbörande ämbets- eller tjänsteman kvarstanna, vore uppenbarligen tillkommen för att, bland annat, genom granskning af de hos ämbets- eller tjänstemannen inneliggande reversalen, kännedom skulle kunna erhållas om beloppet af de utaf honom uppburna stämpelmedel och därigenom kontroll utöfvas på hans förvaltning af dessa medel. Därest penningar, som i föreskrifvet reversal antecknats, af ämbetsoller tjänstemannen förskingrades, torde förlusten böra drabba staten; förskingrades åter penningar, som icke antecknats i dylikt reversal, syntes det j uBtitiek an slem som om förlusten borde drabba icke staten utan parten, soni genom underlåtenhet att förskaffa sig kvitto såsom i stämpelpappersförordningen sägs och att för sådant ändamål aflämna föreskrifna reversal satt staten ur stånd att å ämbets- eller tjänstemannens förvaltning utöfva nödig kontroll. På kortfattade och ofta otydliga blyertsanteckningar å enskilda handlingar kunde någon kontroll icke grundas, och därest i fråga om stämpelmedels erläggande vitsord gåfves åt dylika anteckningar, som af parterna å deras enskilda handlingar lätteligen kunde anbringas, skulle många möjligheter till missbruk beredas.

Ehuru således enligt justitiekanslerns uppfattning i det nu föreliggande fallet den förlust, som uppstode därigenom, att de till stämpel å ofvan omförmälta kvarliggande handlingar uppburna penningar förskingrats, lagligen icke kunde drabba staten, ansåge justitiekanslern dock, då missbruk i ofvan antydda riktning icke syntes hafva förelupit, billighet sskäl tala för att staten åtoge sig denna förlust; och det vore lör åtgärders vidtagande i sådant syfte, som justitiekanslern funnit sig böra för Kungl. Maj:t anmäla hvad vid inspektionen förekommit.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.

De åtgärder, som sålunda kunde komma i fråga, syntes justitiekanslern vara att efter Riksdagens hörande och medgifvande antingen medel anvisades till inköp af erforderliga stämplar för de ifrågavarande handlingarnas stämpelbeläggning af domhafvanden eller ock statskontoret anbefalldes utan godtgörelse till domhafvanden utlämna de erforderliga stämplarna; och borde enligt justitiekanslerns mening i båda fallen vederbörande parter till staten öfverlåta sin rätt till ersättning af stärbhuset efter Eckerström.

Öfver jiistitiekanslerns ifrågavarande framställning bar på grund af nådig remiss statskontoret den 27 sistlidne februari afgifvit underdånigt utlåtande, därvid statskontoret yttrat, att då de enskilda parter tillhöriga handlingar, hvarom här vore fråga, blifvit icke blott af vederbörande domhafvande emottagna utan jämväl af häradsrätten handlagda så, som om stämpelafgift för dem blifvit i behörig ordning erlagd, och då de vid inspektionen förekomna omständigheter icke heller syntes hafva ådagalagt något förhållande, hvaraf skulle kunna dragas annan slutsats än att så varit händelsen, statskontoret ansåge, att det skulle vara i hög grad obilligt, därest nämnda parter förvägrades att efter ärendenas handläggning återbekomma sina handlingar med mindre än att de för inköp af felande stämplar nödiga medel ånyo erlades; och instämde statskontoret därför uti justitiekanslerns hemställan om åtgärders vidtagande i syfte att handlingarna måtte kunna, utan att parterna behöfde vidkännas någon vidare utgift för deras stämpelbeläggning, till dem återställas. I valet mellan de bägge af justitiekanslern i sådant afseende ifrågasatta åtgärderna borde, enligt statskontorets mening, obetingadt företräde gifvas åt den senare, som ginge ut på ett bemyndigande för statskontoret att utan betalning tillhandahålla vederbörande stämpelbeläggare de erforderliga stämplarna. Äfven för denna stämpelbeläggning ansåge statskontoret dubbla beläggningsstämplar böra komma till användning; men för att tydligt utmärka att med denna stämpelbeläggning icke afsetts att i någon mån minska det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande, som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande, vore det enligt statskontorets mening lämpligast, att endast de med n:o 1 märkta stämpeldelarna tillhandahölles stämpelbeläggaren, under det att de motsvarande med n:o 2 märkta delarna öfverlämnades direkt till Svea hofrätt. Statskontoret hemställde alltså, att Kung!. Maj:t täcktes för vinnande af det med justitiekanslerns framställning afsedda syfte hos Riksdagen gorå framställning om medgifvande för den person, som undfinge vederbörandes uppdrag att ombesörja stämpelbeläggning af de uti

7 Klint fl. Maj:ts Nåd. Proposition No 99.

ofvan omförmälta förteckning specificerade handlingar, att hos statskontoret, mot aflänmande af specifikation å de handlingar, för hvilka stämplarna vore afsedda, utan betalning utbekomma till deras stämpelbeläggning med de i specifikationen upptagna belopp erforderlig myckenhet med n:o 1 märkta delar af dubbla beläggningsstämplar, dock till sammanlagdt värde af högst 10,904 kronor 50 öre, eller det belopp, som skulle återstå, sedan för stämpelbeläggningen i första hand användts de redan å kansliet befintliga, för ändamålet tillgängliga stämplar å 1,024 kronor 10 öre; och skulle det i sådan händelse åligga statskontoret att till hofrätten öfverlämna ej blott specifikationen utan äfven de mot de utlämnade stämpelhalfvorna svarande, med n:o 2 märkta stämpeldelarna, allt under villkor att härigenom icke skedde någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande, som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande.

Vid ärendets behandling i statskontoret har referenten statskommissarien Sy Ivan uttalat skiljaktig mening och ansett, att statskontoret bort i första rummet göra hemställan om en nådig förklaring, att de ifrågavarande handlingarna finge till vederbörande parter återställas utan stämpelbeläggning i vidare mån än å kansliet för ändamålet befintliga stämpeldelar n:o 1 sådant medgåfve, dock att en hvar af de sålunda utan stämplar återställda handlingar skulle före utlämnandet förses med påskrift, att den i afseende å partens skyldighet vore att betrakta såsom vore den belagd med stämpel till det belopp, som för handlingen funnes angifvet uti därför afsedd kolumn å den vid inspektionsprotokollet fogade förteckning. Därest hinder för vidtagande af sådan åtgärd skulle förefinn as, hade enligt referentens tanke såsom andra alternativ bort föreslås den i statskontorets underdåniga utlåtande förordade åtgärd. Såsom skäl för sin mening har referenten anfört, att han icke kunde tillägga parternas uraktlåtenhet att, med begagnande af dem i sådant afseende uti stämpelförordningen tillerkänd rätt, förskaffa sig kvitto å de till domhafvande!! eller hans ställföreträdare för inköp af stämplar erlagda medel så stor betydelse som i justitiekanslerns framställning gjordes gällande; att han med denna sin uppfattning ansåge dessa parter hafva på både rätt och billighet grundade anspråk att numera, sedan deras ärenden blifvit af häradsrätten handlagda — hvilken omständighet, särskilt med afseende å innehållet i 39 § 2 stycket stämpelförordningen, syntes honom innebära ett erkännande af stämpelafgift ens erläggande så godt som något annat — återbekomma sina handlingar utan att de därför skulle nödgas ånyo aflämna medel till inköp af stämplar; samt att han bland utvägar, ägnade att

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.

vinna detta mål, ansåge den enklaste vara ofvanberörda, af honom i första rummet föreslagna.

Justitiekanslern har sedermera uti underdånig skrifvelse den 7 innevarande april, därvid till utredning i ärendet fogats ytterligare handingar, vidare meddelat att, enligt hvad numera befunnits och af tillförordnade domhafvanden inför justitiekanslern styrkts, stämpelafgift för den bouppteckning efter Aug. Lindströms hustru Margaretha Lindström, som finnes antecknad under n:o 15 uti den i justitiekanslerns inspektionsprotokoll införda förteckning öfver de kvarliggande handlingarna och där upptagits såsom erfordrande stämpel till belopp af 54 kronor 40 öre, blifvit erlagd vid Stockholms rådstufvurätt, där hufvudbouppteckning efter den aflidna inregistrerats, samt att det belopp af 11,928 kronor 60 öre, hvartill de kvarliggande stämpelpliktiga handlingarna upptagits skola erfordra stämpel, således borde minskas med 54 kronor 40 öre.

Enligt af mig inhämtade upplysningar upptager bouppteckningen efter Eckerström tillgångar till värde af 40,579 kronor 65 öre samt skulder till belopp af 87,211 kronor 11 öre, däribland felande stämpelmedel omkring 12,000 kronor. Boet efter Eckerström har blifvit afträdt till urarfvakonkurs, däri inställelsedag är utsatt till den 28 innevarande april.

Frågan huruvida inlämnare af stämpelpliktig handling, som erlagt den för handlingen stadgade afgift, äger laglig rätt påfordra att, därest vederbörande tjänsteman icke fullgör stämpelbeläggningen utan förskingrar det uppburna beloppet, den därigenom uppkommande förlusten skall drabba statsverket, har, såsom ofvan antydts, varit omtvistad. Att nu inlåta sig på afgörandet af detta spörsmål synes emellertid icke vara erforderligt, då i flera af de fall, hvarom här är fråga, någon lagligbevisning om stämpelafgiftens erläggande näppeligen kan anses förebragt. Här synes därföre endast vara att pröfva, huruvida ej i allt fall sådana omständigheter föreligga, att staten rimligen bör träda emellan och godvilligt åtaga sig den förlust, som annars måste antagas drabba vederbörande parter.

Vid granskning af hvad i ärendet förekommit har jag funnit omständigheterna göra det sannolikt, att stämpelafgift tillgodokommit Eckerström för samtliga de vid justitiekanslerns inspektion förtecknade handlingar utom den ofvannämnda bouppteckningen efter hustru Lindström. Rörande några af ifrågavarande handlingar finnas kvitton af Eckerström att stämpelafgift blifvit betald. I fråga om det stora fler-

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.

talet af de öfriga förekomma anteckningar om stämpels erläggande antingen å själfva handlingarna eller å däröfver upprättade förteckningar eller i de vid tingen förda memorialprotokoll, hvar]ände i en del fall anteckningar i dylikt afseende finnas i en af Eckerströms biträde förd kassabok. Beträffande de få återstående handlingarna föreligga bestämda uppgifter af vederbörande parter själfva att de erlagt stämpelafgiften; och vinna dessa uppgifter i flera fall stöd af förekomna omständigheter.

Då det således icke torde finnas anledning betvifla, att stämpelafgift för ifrågavarande handlingar blifvit betald, anser jag lika med justitiekanslern och statskontoret, att det skulle vara i hög grad obilligt, om vederbörande parter skulle nödgas att för utfående af sina handlingar ånyo erlägga sådan afgift; och synes det mig därför otvifvelaktigt att staten till förekommande häraf bör inskrida. I fråga om sättet huru detta bör ske finner jag den af statskontoret förordade utvägen vara den lämpligaste. Sammanlagda beloppet af de stämplar, som erfordras för stämpelbeläggning af de vid justitiekanslerns inspektion förtecknade handlingarna utom bouppteckningen efter hustru Lindström uppgår, så vidt vid inspektionen utrönts, till 11,874 kronor 20 öre, och då härifrån dragée beloppet af de stämplar, som finnas för ändamålet tillgängliga å domsagans kansli eller 1,024 kronor 10 öre, skulle således värdet af de stämplar, som i händelse den af statskontoret föreslagna utvägen väljes, borde för stämpelbeläggningen kostnadsfritt tillhandahållas, komma att utgöra 10,850 kronor 10 öre.

Därest, på sätt statskontoret hemställt, såsom villkor för stämplarnas utlämnande uttryckligen föreskrifves, att därigenom icke sker någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande, som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande, torde någon bestämmelse därom, att vederbörande parter skola till staten öfverlåta sin rätt till ersättning af stärbhuset efter Eckerström, icke vara erforderlig. Oafsedt huruvida sådan öfverlåtelse sker, äger ju staten fordran af stärbhuset för bristande stämpelredovisning, i den mån vid de till hofrätten insända renoverade exemplaren af småprotokollen icke fogats stämpeldelar n:o 2 motsvarande de stämpeldelar n:o 1, hvarmed de till protokollen hörande handlingarna skolat vara försedda. Denna fordran, som kommer att bevakas i urarfvakonkursen efter Eckerström, kan ännu icke till beloppet bestämdt uppgifvas, men af de i justitiekanslerns inspektionsprotokoll härutinnan lämnade uppgifter framgår, att densamma öfverstiger det belopp, för hvilket nu ifrågasättes kostnadsfritt utlämnande af stämplar.

Bih. till Kiksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 67 Käft.

10 Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 99.

Att ett dylikt kostnadsfritt utlämnande ej kan ske utan Riksdagens samtycke är uppenbart. Däremot synas mig de närmare föreskrifterna om sättet för utlämnandet och hvad därmed står i samband lämpligen kunna meddelas af Kungl. Maj:t.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att, i och för stämpelbeläggning af de vid häradshöfdingen Eckerströms död å Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande, i protokollet öfver den af justitiekanslern den 20 januari 1903 å kansliet verkställda inspektion förtecknade stämpelpliktiga handlingar utom den i förteckningen under n:o 15 upptagna bouppteckning, statskontoret må äga att, under iakttagande af de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t kan finna erforderligt meddela, till vederbörande domhafvande utan betalning utlämna den myckenhet med n:o 1 märkta delar af dubbla beläggningsstämplar, som, utöfver de vid inspektionen företedda stämpeldelar n:o 1 å tillhopa 1,024 kronor 10 öre, lör ändamålet erfordras, dock till sammanlagd* värde af högst 10,850 kronor 10 öre; allt under villkor att därigenom icke sker någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande, som författningsenligt ålegat Eckerström.»

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition i ämnet, af den lydelse bil. litt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Erik Öländer.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.