Prop. 1904:76

angående löne¬ reglering för högre lärarinneseminariet

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 76.

1 N:o 76.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående lönereglering för högre lärarinneseminariet; gifven Stockholms slott den 31 december 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels medgifva:

att för lärare vid högre lärarinneseminariet må bestämmas följande aflöningsförmåner att gälla från och med år 1905:

för rektor arfvode i två aflöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2) 2,500 kronor, af hvilka belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, med rätt för lektor vid högre lärarinneseminariet, hvilken förordnas såsom rektor, att, förutom rektorsarfvodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden;

för lektor lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor,

3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor och 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgörings-

penningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor;

för adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor,

3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgörings-

penningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor;

för ämneslärarinna lön i fyra lönegrader å 1) 1,300 kronor, 2) 1,650 kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,350 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor; samt

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fastställas, samt att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens innehafvare uppbäras under åtnjutande af full tjänstledighet, utom i det fall att tjänstledigheten beviljats på grund af offentligt uppdrag;

att uppflyttning från lägre till närmast högre aflöningsgrad må äga rum för rektor efter förloppet af tio år och för annan lärare efter förloppet af fem år under villkor, att rektor i sådan egenskap mera än fyra femtedelar af de tio åren och annan lärare mera än fyra femtedelar af tjänstgöringstiden under de fem åren med nit och skicklighet tjänstgjort, och med iakttagande, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den bestämda tjänståldern uppnåtts;

att lärare, som efter 1904 års utgång vinner befordran till tjänst vid högre lärarinneseminariet, må för uppflyttning i högre aflöningsgrad räkna sig till godo den tid utöfver fem år, läraren efter afläggande af de för tjänsten föreskrifna kunskapsprof och genomgående af praktisk utbildningskurs, där sådan för behörighet till tjänsten är föreskrifven, med nit och skicklighet tjänstgjort såsom extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet med enahanda tjänstgöringsskyldighet, som åligger motsvarande ordinarie lärare, dock att härigenom ingen ändring göres i fråga om det antal lönetursår, som lärare på grund af nu gällande bestämmelser intjänat vid utgången af år 1904;

att den tid, som i afseende å lönetursberäkning tillgodokommer ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium eller, vid öfvergång till någon af dessa läroanstalter, docent vid universitet, lärare vid enskildt läroverk eller lektor vid sjökrigsskolan, må vid öfvergång i högre lärarinneseminariets tjänst honom tillgodoräknas beträffande lönetursberäkning vid samma seminarium;

att rektor, lektor, adjunkt eller ämneslärarinna, som ingår på den nya lönestaten eller som utnämnes efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall hafva rättighet och skyldighet att, rektor vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstar, hvaraf 15 tjänstår såsom rektor, lektor eller adjunkt vid uppnadda 65 lefnadsår och 35 tjänstår samt ämneslärarinna vid uppnådda 55 lefnadsår och 25 tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten ^afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;

att pensionsbeloppet skall utgöra den af den pensionsberättigade senast atnjutna aflöningen, med undantag af tjänstgöringspenningar och, för rektor, den del af arfvodet, som anses motsvara tjänstgöringspenningar; samt

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

att lärare vid inträde på den nya lönestaten skall vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna varda stadgade;

dels ock för genomförande af lönereglering för lärare vid högre lärarinneseminariet enligt ofvan angifna grunder höja det på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till högre lärarinneseminariet med 10,000 kronor eller från dess nuvarande belopp, 43,500 kronor, till 53,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungi. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Carl von Frusen.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer, von Friesen,

Virgin.

5:o.

Vidare yttrade departementschefen, statsrådet von Friesen:

Lönereglering »Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 25 lärarinne- oktober 1901, hvari statens ämbetsverk och myndigheter anbefalldes att seminariet, inkomma med utredning, huruvida för tiden efter år 1902 ändringar i vederbörande lönestater ansåges böra äga rum, har direktionen öfver högre lärarinneseminariet, efter det läroverkets kollegium haft tillfälle att yttra sig, den 12 maj 1902 afgifvit underdånigt utlåtande af följande innehåll.

Direktionen, som i likhet med kollegiet ansåge, att en löneförbättring för lärarne vid rikets allmänna läroverk och seminarier vore, med anledning af de stegrade lefnadskostnaderna, af behofvet i högsta grad påkallad,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

ville med afseende på denna angelägenhet först uttrycka det allmänna önskemålet, att den ifrågasatta regleringen af dessa lärares löner måtte blifva sådan, att deras ekonomiska och sociala ställning icke blefve^sämre än andra statstjänares, med hvilka de vore jämförliga i afseende a bildningsgrad och de förelagda ämbetsplikternas vikt och värde. Att detta vore ej blott rättvist utan i den allmänna uppfostrans och undervisningens sannskyldiga intresse, läge i öppen dag. Ty om en sådan likställighet ej genomfördes, skulle utan tvifvel många unge män med framstående begåfning och intresse för lärarekallet afskräckas från att beträda denna lefnadsbana, helst så kallade högre befattningar så godt som alldeles saknades på denna bana och utsikten för en lärare att på andra banor vinna befordran vore mycket ringa. De löneförmåner, hvaraf ifrågavarande lärare borde komma i åtnjutande, måste alltså, enligt direktionens mening, blifva beroende af den löneskala, som för öfriga statens löntagare blelve uppställd. I hvarje fall borde dock aflöningen (lön och tjänstgöringspenningar) i första lönegraden ej sättas lägre än till 4,000 kronor för lektor och 3,000 kronor för adjunkt, under förutsättning att de nuvarande fem lönegraderna bibehölles.

Att de ordinarie lärarne vid högre lärarinneseminariet vid läroverkets ombildning år 1864 blifvit i löneförmåner jämnställda med motsvarande lärare vid de allmänna läroverken, vore förklarligt. Seminariets elever hade vid denna tid och långt framgent varit vida mindre förberedda än de elever, som under de sista decennierna och särskild! efter tillämpandet af de nya inträdesfordringarna af år 1895 där vunnit inträde. Läroverkets lärare hade ock till en början satt såsom sin hufvudsakliga uppgift att meddela eleverna en allmänbildning, som gjorde dem dugliga till undervisning i familj eller i flickskolornas lägre klasser och mellanklasser. Undervisningen på de kvinnliga läroverkens högre stadier hade nämligen då för det mesta skötts af lärare vid de allmänna läroverken. Men efter den utveckling, som högre lärarinneseminariet under de senaste årtiondena genomgått, och den förändrade ställning, dess elever i sammanhang därmed kommit att intaga till elever vid de högre flickskolorna, blefve dess sidoordnande med de allmänna läroverken mindre befogadt. Genom partiella förändringar i läroverkets organisation hade nämligen dess uppgift mer och mer blifvit att, på basis af en ej obetydligt högre allmänbildning än den, som den åttaklassiga högre flickskolan meddelade, redan under den treåriga obligatoriska kursen göra sina elever kompetenta för ämnesundervisning jämväl på flickskolans högre stadier.

Från och med läsåret 1885—1886 hade det (genom nådiga brefven den 3 september 1885 och den 30 juli 1886) varit medgifvet elever i tredje

6 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

afdelningen att genom tentamina för de respektive ämneslärarne ådagalägga insikter på speciella områden af något särskildt läroämne. Då emellertid dessa »fackstudier» vid sidan af den obligatoriska kursen stundom ledde till öfveransträngning, hade sagda anordning, jämlikt nådiga brefvet den 13 november 1891, ersatts med den så kallade valfria fjärde årskursen för utbildning af facklärarinnor, en kurs, som sedan alltjämt fortgått och företrädesvis begagnades af sådana, som efter den obligatoriska kursens afslutning några år tjänstgjort som lärarinnor i skolor eller familjer. Då i denna kurs i allmänhet ej mer än ett eller två ämnen valdes och kursen ej sällan blefve tvåårig, vore det tydligt, att dryga pensa kunde medhinnas och att undervisningen i kursen ställde ganska stora kraf på lärarnes kompetens. Ifrågavarande kurs vore visserligen provisorisk; men då den fyllde ett viktigt behof, kunde den ej gärna indragas, åtminstone icke utan att ersättas af annan anordning, som tillgodosåge samma ändamål.

I sammanhang med att inträdesfordringarna till högre lärarinneseminariet genom nådiga brefvet den 8 mars 1895 preciserats och skärpts, hade minimiåldern för inträdessökande höjts från sjutton till aderton år. Härtill komme, att allt sedan 1880-talets början antalet af kompetenta inträdessökande vanligen långt öfverstigit antalet lediga platser, ett förhållande, som, da blott de bäst vitsordade mottagits, ytterligare bidragit att höja kunskapsnivån för seminariets lärjungar.

Då alltså högre lärarinneseminariet vore en högre tillämpningsskola, då medelåldern för läroverkets lärjungar vore väsentligt högre än medelåldern för lärjungarne i de allmänna läroverkens högsta klass, då formen för kunskapsmeddelandet vid detta läroverk borde blifva en annan än den, som vanligen förekomme i de allmänna läroverken, då det kunskapsmått, som meddelades under de tre obligatoriska åren, i de flesta ämnen öfverstege det kunskapsmått, som meddelades i de allmänna läroverken, då särskildt den undervisning, som meddelades i seminariets tjärde årskurs, borde vara en sådan, som blott genom universitetsstudier kunde ersättas, och då för öfrigt detta läroverk, det enda i sitt slag inom riket, hade en högst maktpåliggande uppgift att fylla och det vore af synnerlig vikt, att det kunde förvärfva så goda lärarekrafter som möjligt, ansåge sig direktionen hafva skäl hemställa, att lönen för lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet måtte blifva i hvarje lönegrad 500 kronor högre än för motsvarande befattning vid allmänt läroverk.

Beträffande de löneförmåner, som borde tilldelas de vid läroverket anställda ordinarie lärarinnorna, hvilka för närvarande åtnjöte i det närmaste samma lönevillkor som de allmänna läroverkens adjunkter, ansåge direktionen ingen annan förändring i deras löneförmåner vara erforderlig,

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

än att de ordinarie lönerna ökades med samma belopp, som nu utgirige under namn af tillfälligt lönetillägg.

Hvad slutligen anginge den ifrågasatta möjligheten att vinna någon besparing i läroverkets förvaltningskostnader genom indragning af befintliga tjänster, vore detta så litet möjligt, att direktionen tvärtom ansåge sig böra framhålla, att antalet af ordinarie lärarebefattningar vid läroverket vore otillräckligt.

Vid det tillfälle, då nådig proposition till 1898 års riksdag om löneoch pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet beslöts, meddelade dåvarande föredraganden till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 en redogörelse angående seminariets uppkomst och dess lärares ställning i afseende å kompetensvillkor och löneförmåner i förhållande till motsvarande lärare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna i enlighet med uppgifter, som tillhandahållits af högre lärarinneseminariets direktion och statskontoret. Ur denna redogörelse må det tillåtas mig att anföra följande.

Efter det Rikets Ständer år 1860 till inrättande af ett seminarium för bildande af lärarinnor anslagit ett årligt belopp af 15,000 riksdaler riksmynt och däraf till fem lärare vid seminariet anvisat 5,850 riksdaler samt år 1863 beviljat dels äskad förhöjning af nämnda anslag till 20,000 riksdaler, däraf till lärarne 8,650 riksdaler, dels ock ett årligt anslag af 5,000 riksdaler för inrättande och underhåll af en med seminariet förenad normalskola för flickor, blef genom nådigt bref den 16 september 1870, med bifall till ett af seminariets direktion framställdt förslag till vissa förändringar i seminariets organisation, fastställd ny utgiftsstat för seminariet och normalskolan, upptagande, bland annat, förutom arfvoden åt rektor och två biträdande föreståndarinnor, löner till följande belopp, nämligen för en hvar af fem lektorer 2,000 riksdaler, för en adjunkt 1,000 riksdaler, för hvardera af två lärarinnor 1,000 riksdaler och för en lärarinna, tillika biträdande föreståndarinna för normalskolan, 800 riksdaler. År 1871 medgaf Riksdagen med anledning af nådig proposition i ämnet: att de vid ifrågavarande läroanstalt å ordinarie stat anställda fem lektorer och en adjunkt finge åtnjuta rätt till tjänstårsberäkning och löneförhöjning enligt samma grunder, som gällde för lärare vid elementarläroverken, med förbehåll, vhad anginge de lektorer och adjunkter, hvilka därefter vid seminariet anställdes, att dessa skulle vara underkastade enahanda kompetensvillkor, som vore eller blefve fastställda för befordran till motsvarande befattningar vid elementarläroverken; samt att af besparingarna å reservationsanslaget till elementarläroverken finge användas hvad för omför-

8 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 76.

mälda ändamål erfordrades utöfver det belopp, som kunde af ifrågavarande läroanstalts egna medel utgå. På nådig framställning beviljade 1874 års riksdag dels ett årligt anslag af 5,000 riksdaler till beredande af löneförhöjning såväl för seminariets sex lärare med 500 riksdaler i hvarje lönegrad, i öfverensstämmelse med hvad i fråga om lärare vid elementarläroverken samtidigt beslutats, som för fyra lärarinnor likaledes med 500 riksdaler hvardera, dels ock ett ordinarie anslag af 4,000 riksdaler till bestridande af kostnaden för lärarnes uppflyttning i högre lönegrad. I öfverensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag medgaf vidare 1878 års riksdag, att de vid seminariet anställda lärarinnor finge åtnjuta rätt till uppflyttning i högre lönegrad efter samma grund, som gällde för den vid seminariet anställde adjunkt. Slutligen har Riksdagen alltsedan år 1883 årligen beviljat tillfälligt lönetillägg för lektorerna och adjunkten till samma belopp som för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken och för lärarinnor i de fyra lägre lönegraderna med 250 kronor. Genom nådiga brefvet den 5 mars 1875 gåfvos föreskrifter för tillsättandet af ordinarie läraretjänst vid seminariet, hufvudsakligen i enlighet med dem, som gälla med afseende å läraretjänst vid de allmänna läroverken; och skulle fullmakt å dylik tjänst af direktionen utfärdas. Enligt dessa föreskrifter hafva två lektorer och en adjunkt blifvit utnämnda; och på grund af nådigt bref den 31 december 1894 har direktionen utfärdat fullmakter åt de tre lektorer, som förordnats före den 5 mars 1875. Sedan lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa upprättades, hafva lärarne vid seminariet däruti varit delägare.

Såsom häraf framgår, hafva lektorerna och adjunkten vid högre lärarinneseminariet varit, i afseende på kompetens fordringar och lönevillkor, likställda med motsvarande läräre vid de allmänna läroverken, under det att lärarinnorna vid högre lärarinneseminariet i det hela i dessa afseenden varit jämnställda med kvinnliga adjunkter vid folkskoleseminarier. Någon skärpning af kompetensfordringarna för högre lärarinneseminariets lärare, utöfver hvad som är bestämdt för lärarne vid de allmänna läroverken, har direktionen icke heller ifrågasatt. Tvärtom har direktionen i underdånig skrifvelse den 9 december 1903 hemställt, att de förändringar, som efter den 5 mars 1875, då kompetensfordringarna för seminariets lärare fastställdes, införts i stadgan för de allmänna läroverken beträffande behörighet till lektorsbefattning, måtte få tillämpas äfven vid tillsättning af lektorat vid seminariet; och har Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 18 december 1903 förordna!, att för tillsättning af ordinarie läraretjänst vid högre lä-

9 Kungl. Maj:ts Nät!. Proposition ' N:o 76.

rarinneseminariet skola i tillämpliga delar gälla de af Eders Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser angående tillsättning af motsvarande ordinarie läraretjänst vidfrikets allmänna läroverk. Äfven med afseende på tjänstgöringen, åtminstone i de obligatoriska afdelningarna, torde seminariets lärare i det hela vara likställda med lärarne på de allmänna läroverkens högsta stadium, om också kurserna i åtskilliga ämnen vid seminariet måste erkännas vara något större än vid de allmänna läroverken. Jag kan därför icke instämma i direktionens yrkande, att seminariets lärare skulle i hvarje lönegrad erhålla 500 kronor mer än motsvarande lärare vid allmänt läroverk, utan anser samma löneförmåner böra gälla för seminariets lärare som för motsvarande lärare vid allmänna läroverk. De ordinarie lärarinnorna vid seminariet anser jag åter böra komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som under nästföregående punkt i protokollet föreslagits för kvinnliga adjunkter vid folkskoleseminarier.

Att aflöning bör vid högre lärarinneseminariet, såsom föreslagits beträffande allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar, är uppenbart. Likaledes anser jag, att, på sätt som i fråga om dessa läroanstalter föreslagits, läsårets längd bör vid högre lärarinneseminariet bestämmas till 38 veckor.

I två afseenden är lärarepersonalen vid högre lärarinneseminariet ännu icke jämnställd med ämneslärare och ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, nämligen i afseende å lönetursberäkning och pensionsrätt.

På nådig framställning beslöt 1890 års riksdag, att lärare vid folkskoleseminarier och högre lärarinneseminariet samt lärare vid sjökrigsskolan finge, om de öfverginge i de allmänna läroverkens tjänst, åtnjuta samma rätt till lönetursberäkning, som genom nådiga kungörelserna den 29 maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare vid vissa enskilda läroverk; och på förslag af Eders Kungl. Maj:t medgaf Riksdagen år 1895, att den tid, som i afseende å lönetursberäkning vid allmänna läroverken tillkomme ämneslärare, finge vid öfvergång till folkskoleseminariernas tjänst honom tillgodoräknas beträffande lönetur vid dessa seminarier. Såsom skäl för sistnämnda bestämmelse anfördes, att utan rätt till dylik lönetursberäkning skulle vid allmänt läroverk anställd lärare, som hade större intresse och fallenhet för tjänstgöring vid folkskoleseminarierna, hindras därifrån, om han ansåge sig hvarken kunna eller böra för lönetursberäkning afstå från den tid, han tjänstgjort vid de allmänna läroverken. Samma förhållanden gällde äfven för de vid enskilda läroverk anställde lärare, som ägde rätt till tjänstårsberäkning vid de allmänna läroverken, men alldeles saknade sådan vid seminarierna. Detta förhållande måste naturligtvis vara till

Bill. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami ? Afd. 52 Haft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

skada såväl för vederbörande läroverk som för lärarne själfva. De föreskrifna kompetensfordringarna för ämneslärarebefattningar vid ifrågavarande slag af läroverk vore också desamma, tjänstgöringen vid dem vore i stort sedt enahanda och öfvervakades af offentlig myndighet. Alldeles samma skäl kunna, efter min mening, tydligen åberopas för att lärarne vid högre lärarinneseminariet må erhålla rätt att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid, de med rätt till lönetursberäkning tjänstgjort vid allmänna läroverk, folkskoleseminarier eller enskilda läroverk, som för sina lärare erhållit rätt till lönetursberäkning vid förflyttning till allmänt läroverk. För min del anser jag ock, att lärare vid högre lärarinneseminariet böra åtnjuta samma rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring vid annan läroanstalt, som under nästföregående båda punkter i protokollet föreslagits för lärare vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier.

Då Eders Kungl. Maj:t år 1897 föreslog Riksdagen att medgifva, att vid folkskoleseminarium anställd ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts tjänstgöring finge åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt samma grunder, som vore eller blefve stadgade för ordinarie ämneslärare vid rikets allmänna läroverk, svarade Riksdagen i skrifvelse den 17 maj 1897, att då Riksdagen icke kunde förneka, att det för undervisningen vid folkskoleseminarierna vore af vikt, att där anställda lärare genom erhållande af pension bereddes tillfälle att vid viss lefnads- och tjänstålder afgå från tjänsten för att lämna rum för yngre lärarekrafter, samt Riksdagen, i likhet med Eders Kungl. Maj:t, ansett dessa lärare närmast likställda med ämneslärare vid elementarläroverken, Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning; och hade Riksdagen därvid ansett sig böra särskilt framhålla, att, därest, såsom Riksdagen ansåge synnerligen önskvärd!, sådan förändring i afseende å pensionsvillkoren för lärarne vid elementarläroverken vidtoges, att de blefve förpliktade att bidraga till sin egen pensionering, häraf följde, att samma skyldighet skulle komma att åläggas äfven ifrågavarande seminarielärare. Denna Riksdagens uppfattning torde kunna åberopas till förmån för en likartad pensionsreglering för högre lärarinneseminariets ordinarie lärarepersonal, då ju denna måste anses i öfriga afseenden vara jämnställd med ämneslärarepersonalen vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier. I öfverensstämmelse med denna uppfattning har också 1903 års riksdag på särskild nådig framställning beviljat pension åt en lektor och en ordinarie lärarinna vid högre lärarinneseminariet, åt den förre med 3,600 kronor och åt den senare med 3,000 kronor. På grund häraf anser jag, att ordinarie lärare vid seminariet böra äga samma rätt och skyldighet att från tjänsten afgå med pension å allmänna indragningsstaten som

11 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 76.

ämneslärare vid de allmänna läroverken samt att ordinarie lärarinnor vid seminariet böra i dessa afseenden vara likställda med kvinnliga adjunkter vid fo lkskolesem i n ar i e r, under det att berörda såväl lärare som lärarinnor böra vara skyldiga att underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga om pensionering, som kunna varda stadgade.

Den nuvarande staten för högre lärarinneseminariet upptager

till rektor, arfvode................................................................. kronor 2,000

» 5 lektorer, löner å 2,500 kronor.......................... » 12,500

» 1 adjunkt ...................... » 1,500

» biträdande föreståndarinna, arfvode.............................. » 1,700

» 1 lärarinna, tillika biträdande föreståndarinna, lön

1,300 kronor och arfvode 400 kronor, tillhopa .. » 1,700

» 2 lärarinnor, löner å 1,500 kronor .......................... » 3,000

» vissa andra arfvoden, hyra in. m......................... » 7,600

» ålderstillägg ....... » 13,500

Summa kronor 43,500

Såsom häraf synes, finnes i läroverkets stat för rektor upptaget endast ett arfvode, hvilket tillagts den af de ordinarie lektorerna, som haft förordnande att vara rektor, hvaremot honom såsom lektor tillerkändt ålderstillägg under tiden besparats. Bibebålles fortfarande samma beräkningsgrund för rektors aflöning, ökas denna i samma mån, som löneförhöjning tillerkännes lektor i första lönegraden; och någon särskild höjning af rektorsarfvodet är fördenskull icke erforderlig för att han skall erhålla samma aflöning som rektor vid högre allmänt läroverk, så länge denne är i första lönegraden, men för att han fortfarande skall blifva likställd med rektor vid högre allmänt läroverk, sedan denne uppflyttats i andra lönegraden, bör han äga rätt att efter tio års väl vitsordad tjänstgöring såsom rektor få rektorsarfvodet höjdt med 500 kronor eller till 2,500 kronor. För vinnande af likställighet i fråga om tjänstgöringspenningar med rektor vid allmänt läroverk bör en del af det arfvode, som tillkommer rektor vid högre lärarinneseminariet, anses motsvara tjänstgöringspenningar.

En biträdande föreståndarinna har hittills såsom sådan åtnjutit ett arfvode på 400 kronor, men då hennes lärarinnelön samtidigt varit 200 kronor mindre än annan lärarinnas, har föreståndarinnearfvodet faktiskt utgjort 200 kronor. Och då någon framställning om höjande af detta arfvode icke blifvit gjord, finner jag intet skäl för ändring däraf.

I enlighet med sålunda angifna grunder skulle normalstaten för högre lärarinneseminariets lärarepersonal i första lönegraden blifva:

12 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 76.

rektor, arfvode ....................................................................... kronor 2,000: —

5 lektorer a 4,000 kronor ................................................. » 20,000: —

1 adjunkt................................................................................ » 3,000: —

4 lärarinnor a 2,000 kronor ............................................... » 8,000:' —

2 biträdande föreståndarinnor, arfvoden å 200 kronor » 400: —-

kronor 33,400: —

De nuvarande lärarnes och lärarinnornas ålderstillägg, sådana de af mig nu ifrågasatts, kunna för år 1905 beräknas till följande belopp:

åt 3 lektorer å 2,000 kronor ............. kronor 6,000: —

» 1 lektor ............................................... » 1,500: —

» 1 adjunkt ............................................ » 1,000: —

» 2 lärarinnor å 1,500 kronor ........ » 3,000: —

» 1 lärarinna ........................................ » 1,000: —

hvadan, om därtill läggas nu utgående arfvoden åt sekreteraren in. fl., hyra m. m..................................

kostnaden skulle sammanlagdt utgöra.............................. kronor 53,500: —

eller 10,000 kronor mer än som för närvarande är å ordinarie stat upptaget.

Ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet skulle således för genomförandet af den föreslagna löneregleringen behöfva höjas med 10,000. kronor, hvaremot anslagen på extra stat till berörda läroanstalt skulle kunna minskas med 3,250 kronor, som anslagits till tillfällig löneförbättring, samt det belopp, som utgått såsom dyrtidstillägg.

På grund af hvad jag sålunda anfört och med hänvisning för öfrigt i tillämpliga delar till hvad jag yttrat under nästföregående båda punkter i protokollet, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels medgifva:

att för lärare vid högre lärarinneseminariet må bestämmas följande aflöningsförmåner att gälla från och med år 1905:

för lektor lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor och 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor;

» 12,500: — » 7,600: —

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

för adjunkt lön i förn lönegrader ål) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor;

för biträdande föreståndarinna arfvode å 200 kronor; att tjänstgöringspenningar skola för alla lärare, rektor undantagen, beräknas utgå för läsår med trettioåtta läsveckor, att de i rektors aflöning ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som af Eders Kungl. Maj:t fastställas, samt att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens innehafvare uppbäras under åtnjutande af full tjänstledighet, utom i det fall att tjänstledigheten beviljats på grund af offentligt uppdrag;

att lärare, som efter 1904 års utgång vinner befordran till tjänst vid högre lärarinneseminariet, må för uppflyttning i högre aflöningsgrad räkna sig till godo den tid utöfver fem år, läraren efter afläggande af de för tjänsten föreskrift^ kunskapsprof och genomgående af praktisk utbildningskurs, där sådan för behörighet till tjänsten är föreskrifven, med nit och skicklighet tjänstgjort såsom extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet med enahanda tjänstgöringsskyldighet, som åligger motsvarande ordinarie lärare, dock att härigenom ingen ändring göres i fråga om det antal lönetursår, som lärare på grund af nu gällande bestämmelser intjänat vid utgången af år 1904;

att rektor, lektor, adjunkt eller ämneslärarinna, som ingår på den nya lönestaten eller som utnämnes efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall Bill. tiU Rihsd. Prot. 1904. 1 Samt. 1 Afd. 52 Höft. 3

14 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 76.

hafva rättighet och skyldighet att, rektor vid uppnädda 65 lefnadsår och 35 tjänstår, hvaraf 15 tjänstår såsom rektor, lektor eller adjunkt vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår samt ämneslärarinna vid uppnådda 55 lefnadsår och 25 tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;

att pensionsbeloppet skall utgöra den af den pensionsberättigade senast åtnjutna aflöningen, med undantag af tjänstgöringspenningar och, för rektor, den del af arfvodet, som anses motsvara tjänstgöringspenningar; samt

att lärare vid inträde på den nya lönestaten skall vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna varda stadgade;

dels ock för genomförande af lönereglering för lärare vid högre lärarinneseminariet enligt nyss angifna grunder höja det på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till högre lärarinneseminariet med 10,000 kronor eller från dess nuvarande belopp, 43,500 kronor, till 53,500 kronor.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan jämväl af statsrådets öfriga ledamöter, bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: [Gustaf Tottie.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1904.