angående pension å allmänna indragningsstaten åt sergeanten vid Lifgardet till häst F. A. Lindqvist

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

1 N:o 80.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pension å allmänna indragningsstaten åt sergeanten vid Lifgardet till häst F. A. Lindqvist; gifven Stockholms slott den 29 januari 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att å allmänna indragningstaten bevilja sergeanten vid Lifgardet till häst Frans Andersson Lindqvist en årlig fyllnadspension å femhundrafyrtio kronor att utgå, sedan han efter den 27 augusti 1904 erhållit afsked.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAK,

Otto Virgin.

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. I Afd. 54 Höft. (X:o SO.)

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar sär enden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Pal ander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer, von Friesen,

Virgin.

Departementschefen, statsrådet Virgin anförde:

»Uti underdånig skrifvelse den 3 april 1903 har sekundchefen för Lifgardet till häst anhållit, att sergeanten af första klassen vid nämnda lifgarde Frans Andersson Lindqvist, hvilken under åberopande af läkarebetyg anhållit att på grund af sjukdom erhålla afsked med pension och fyllnadspension från arméens pensionskassa, måtte, ehuru han ännu icke uppnått stadgad pensionsålder, beredas pension.

Lindqvist, som är född den 5 september 1858, kom i tjänst vid regementet den 27 augusti 1879 och utnämndes till sergeant den 30 september 1889.

Enligt hvad sekundchefen vidare meddelat drabbades Lindqvist, som är obemedlad och i sitt äktenskap äger 4 minderåriga barn, den 26 mars

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

»>

i)

1895 af ett slaganfall, hvarför han intogs och vårdades å allmänna garnisonssjukhuset här i staden till slutet af april månad samma år. Följderna af slaganfallet hade därefter yttrat sig hufvudsakligast i svårighet att tala jämte slöhet i minnesorganet, hvarför han icke kunnat användas såsom lärare i regementets skolor eller befäl. Under åren 1895 —1900 hade Lindqvist väl fått utföra mindre maktpåliggande sysslor, men detta hade skett på ett i hög grad otillfredsställande samt vid flera tillfällen för den allmänna disciplinen så skadligt sätt, att han måst försättas ur tjänstgöring, och då ej någon förbättring i hans hälsotillstånd syntes kunna åstadkommas samt hans vistelse inom kasernområdet menligt inverkade på krigstukten genom det åtlöje, han städse väckte, hade han den 17 maj 1900 erhållit tjänstledighet för att till hälsans återställande vistas på landet. Under den treåriga vistelsen å landet hade väl hans hälsa något förbättrats, men till krigstjänst vore och förblefve han oduglig, hvarför hans bibehållande vid beställning på stat ej kunde anses berättigad^

Vederbörande regementsläkare har den 18 mars 1903 efter verkställd undersökning afgifvit intyg, att, medan hos Lindqvist hvad kroppens olika organ anginge icke någon sjuklig abnormitet förefunnes, han dock visade såsom en följd af slaganfallet en utpräglad glömska och minnesslöhet, hvarigenom han vore oförmögen att något så när riktigt redogöra för hvad som passerat för någon längre tid sedan, samt att denna minnesslöhet, som syntes vara af allvarlig beskaffenhet, med all sannolikhet icke komme att med tiden förminskas, hvadan Lindqvist vore till vidare krigstjänst nu och framdeles oduglig.

Jämväl medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats, har såsom sin åsikt uttalat, att Lindqvist icke kunde antagas blifva till hälsan så återställd, att, han på ett tillfredsställande sätt skulle kunna fullgöra sina åligganden som sergeant vid det regemente, han tillhörde.

I fråga om Lindqvists pensionsrätt har direktionen öfver arméens pensionskassa erinrat, att Lindqvist jämlikt 50 § i gällande pensionsreglemente är berättigad att afgå ur tjänsten och, mot erläggande af dubbla expektansafgifter, från och med den 1 septembe r 1904 tillträda pension å 180 kronor från arméens pensionskassa, men att fyllnadspension från nämnda kassa icke reglementsenligt kunde honom beredas; hvarjämte direktionen meddelat, att, därest Lindqvist nu varit jämlikt fastställda pensionsgrunder berättigad till pension och fyllnadspension, sammanlagda beloppet däraf skulle hafva utgjort 720 kronor, hvaraf fyllnadspensionen af statsmedel alltså utgjort 540 kronor.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande, på grund af hvad i

4 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o SO.

ärenclet förekommit, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Lindqvist en årlig fyllnadspension å 540 kronor att utgå, sedan han efter den 1 september 1904 erhållit afsked från regementet.

Som Lindqvist enligt åberopade läkarebetyget och medicinalstyrelsens utlåtande är oduglig till krigstjänst, anser jag, i likhet med sekundchefen, att han icke bör bibehållas vid sin beställning, och att därför pension må åt honom utverkas för att bereda honom möjlighet att kunna från tjänsten afgå. I fråga om det belopp, som i sådant afseende må honom tillkomma, synes mig detta icke skäligen böra understiga det som skulle till honom utgått, om han uppnått tillräckliga tjänsteår, eller tillhopa 720 kronor. Af nämnda belopp blifver han dock, därest han får kvarstå i tjänst till den 27 nästkommande augusti, då han uppnått 25 tjänsteår, berättigad att såsom pension uppbära 180 kronor, hvarför framställning allenast om beviljande åt honom af fyllnadspension å 540 kronor är erforderlig. Jag hemställer därför, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja sergeanten vid Lifgardet till häst Frans Andersson Lindqvist en årlig fyllnadspension å femhundrafyrtio kronor att utgå, sedan han efter den 27 augusti 1904 erhållit afsked.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo: Erik von Horn.

Stockholm. K. L. Beckmanä Boktryckeri, 1904.