angående ett af ho fm ar skalken friherre R. von Krcemer den 17 maj 1901 till förmån för svenska staten upprättadt testamente

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 96.

7 N:o 96.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående ett af ho fm ar skalken friherre R. von Krcemer den 17 maj 1901 till förmån för svenska staten upprättadt testamente; gifven Stockholms slott den 26 mars 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del besluta, att den egendom, som hofmarskalken friherre Robert von Krasmer i ett af honom den 17 maj 1901 upprättadt testamente förklarat skola efter hans död tillfalla svenska staten, må af staten mottagas under de i testamentet angifna villkor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 26 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer, yon Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:

Med skrifvelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet den 11 maj 1903 har föreståndaren för Stockholms enskilda banks notariatafdelning, vice häradshöfdingen Karl Axel Riben, i egenskap af utredningsman i boet efter aflidne hofmarskalken friherre Robert von Krmmer, öfverlämnat bestyrkt afskrift af ett af friherre von Kra-mer den 17 maj 1901 upprättadt testamente; varande berörda testamente med därå gjorda anteckningar af följande lydelse:

»Som jag användt en ej obetydlig del af mitt lif att förbättra och försköna mitt fädernegods Stenhammar, så önskar jag försöka att äfven draga försorg om detsamma as framtid, och gör fördenskull följande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 06. 9

Testamente.

Bekräftande i allt lifligt det emellan mig och min älskade hustru den 2 juni 1865 uppgjorda inbördes testamente, får jag såsom min yttersta vilja och testamente, angående härefter nämnda särskilda delar af min kvarlåtenskap, förordna som följer:

§ 1. Mig såsom arfvejord tillhöriga Stenhammar, 1 mantal säteri; Bränntorp, Vs mantal rå och rör; Germundslöt, Vi mantal rå och rör; Gilsnäs, 1 mantal rå och rör; Kärrtorp, Vi mantal rå och rör; Lida n:ris 1 och 2, 2 mantal rå och rör; Sollida, Vi mantal rå och rör; Stafåsen, Vi mantal rå och rör; Silinge, 1 mantal frälse; Mortorp, V» mantal frälse; Sörtorp, Vs mantal frälse; Salsta n:ris 2 och 1, IV* mantal frälse; Åtorp, Vs mantal frälse; Nybble, Vs mantal kronoskatte; Qvarngölet, V4 mantal kronoskatte; alla i Flens socken af Villåttinge härad af Södermanlands län, samt Årby n:ris 2 och 3, 2 mantal frälse i Sköldinge socken af Oppunda härad af Södermanlands län;

vidare af mig förvärfvade Vi* mantal af Tjugesta n:o 1, kronoskatte; 383/4o5 mantal af Årby n:o 1, kronoskatte; Tafvesta, 1 mantal kronoskatte; alla belägna i Sköldinge socken af Oppunda härad af Södermanlands län,

samt slutligen såväl slottet på Stenhammars säteris mark som öfriga alla förenämnda hemman och hemmansdelar tillhörande byggnader, skola, i det skick såväl hemmanen och hemmansdelarna som byggnaderna sig då befinna, efter min död tillfalla svenska staten under de villkor och med de förpliktelser och iakttaganden, som härefter i §§ 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13 och 16 omförmälas.

§ 2. Staten bevakar testamentet; men lämnar min efterlefvande hustru, Henriette von Krsemer, född von Holst, i ostördt tillsvidare innehaf af hemmanen och hemmansdelarna, med såväl Stenhammars slott som alla öfriga hemmanen och hemmansdelarna tillhörande byggnader och fasta inventarier, till dess arfskiftet är afslutadt.

Så snart staten i arfskiftet fått sig hemmanen och hemmansdelarna tilldelade, tillställer staten pr posto under assurans min hustru arrendekontrakt in duplo af följande lydelse:

’Arrendekontrakt.

Svenska staten utarrenderar härmed, i enlighet med föreskriften i friherre R. von Krmmers testamente af den 17 maj 1901, till högvälborna änkefriherrinnan Henriette von Kraemer, född von Holst, på hennes Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 65 Häft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

lifstid de i friherre It. von Kraemers testamente af den 17 maj 1901 § 1 omnämnda hemmanen och hemmansdelarna, jämte såväl Sténhammars slott som öfriga hemmanen och hemmansdelarna tillhörande byggnader och fasta inventarier, med inbegrepp af de till tomter på viss tid upplåtna delarna af sagda hemman och hemmansdelar, på härefter stående villkor.

I.

Friherrinnan H. von Krsemer betalar till staten ett årligt arrende af etthundra (100) kronor från arrendekontraktets datum räknadt; första arrendebetalningen vid första arrendeårets slut.

II.

Friherrinnan von Kram er gäldar dessutom under sin arrendetid alla hemmanen och hemmansdelarna vid arrendets mottagande åliggande eller under hennes arrendetid lagligen ålagda skatter, onera och besvär, äfven fastighetsbevillning, om sådan ifrågakommer.

III.

Staten gäldar dock själf arfs- och testamentsbevillning, lagfart och till dessa hörande lösen och stämpelpapper, i den mån sådan eller sådant ifrågakommer.

IV.

Friherrinnan von Krsemer mottager hemmanen och hemmansdelarna utan någon eller något slags tillträdessyn, hvarken å brukning, hägnader, vattenaflopp eller å Stenhammars slött eller andra till hemmanen och hemmansdelarna hörande byggnader eller fasta inventarier. Mottagandet sker utan sammanträffande med något statens ombud, endast genom att friherrinnan påtecknar detta kontrakt.

V.

Efter friherrinnan von Kraemers död återtager staten hemmanen och hemmansdelarna och såväl Stenhammars slott som alla andra till hemmanen och hemmansdelarna hörande byggnader och fasta inven-

11 Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

faner i det skick de sig*då befinna, hvadan ingen husröte- eller annan bristfällighetsersättning, hvarken för brukning eller annat, ifrågakommer; men ej heller någon ersättning för öfverbyggnad eller andra förbättringar eller anläggningar.

VI.

Friherrinnan von Krsemer gäldar under sin arrendetid jämväl alla hemmanen och hemmansdelarna åliggande brandstodsafgifter och äger uppbära alla brand skadeersättningar samt, på sätt hon för godt finner, det brandskadade iståndsätta.

VII.

Staten öfverlåter åt friherrinnan von Kras mer under hennes arrendetid den staten i testamentets § 4 lämnade rätt att på fyrationio (49) år upplåta tomter på sätt, med villkor och förbehåll, som i sagda testamentets § 4 angifvas.

VIII.

Staten öfverlåter åt friherrinnan von Krsemer under hennes arrendetid all ägaren eller innehafvaren af ifrågavarande fastigheter tillkommande rösträtt vid prästval i såväl Lilla Mellösa som Flen samt i kommunala eller municipala angelägenheter.

IX.

Staten afstår till och öfverlåter på friherrinnan von Krsemer under hennes arrendetid uteslutande rätt till jakt och fiske på hemmanens och hemmansdelarnas områden och vatten.

X.

Under de första tio åren af friherrinnan von Krsemers arrende får ingen afverkning äga rum å den förr till trakthuggning indelade skogen (se C. J. Sjöbergs två i kopior bilagda skogskartor jämte beskrifning). Efter tio år får å sagda skog afverkas genom gallring; men endast till egendomens behof, ej till afsalu.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

XI.

För friherrinnan von Kr jern er gälla själf klart i allo de förbud, som äro för staten, hemmanens och hemmansdelarnas ägare, stadgade i testamentets § 3.

XII.

I allt öfrigt äger friherrinnan von Kramer under sin arrendetid sköta de nämnda hemmanen och hemmansdelarna alldeles efter godtfinnande och utan någon statens tillsyn, utan någon redovisning och utan att någon å statens vägnar ens äger opåkallad tilldela henne något slags råd.

Å svenska statens vägnar:

N. N.’

Sedan friherrinnan von Kranier det ena exemplaret af arrendekontraktet påtecknat, återsänder hon detsamma under assurans och postanstaltens öppna mottagningsbevis till den, som å statens vägnar arrendekontraktet undertecknat.

§ 3. Staten får aldrig bortgifva, försälja eller på något sätt afhända sig och ej heller inteckna eller på något sätt belåna eller pantsätta eller med pensioner, lifstidsränta, undantag eller något annat slags servituter besvära hvarken alla eller delar eller någon del af förenämnda hemman och hemmansdelar eller till dem hörande byggnader.

§ 4. Hvad i § 3 sagts hindrar dock icke, att staten må på fyrationio år upplåta, emot årlig tomtafgift, mindre områden af förenämnda hemman eller hemmansdelar — utom af Stenhammars säteri, ett mantal säteri, från hvilken ingen upplåtelse, hur den än må benämnas, får äga rum — att efter utgången af de 49 år, som upplåtelsen omfattar, återgå till hemmanet eller hemmansdelen utan något slags lösen eller annan ersättning, af hvad namn den vara må; dock med rätt för den, som, på grund af sådan viss tids upplåtelse, senast innehaft tomten, att före upplåtelsetidens utgång borttaga därå befintliga, honom tillhöriga byggnader, under skyldighet att efter sådant borttagande platsen fullständigt afröja och afjämna.

Sedan för en tomt de första 49 upplåtelseåren tilländagått, må staten antingen på nya 49 år tomten upplåta eller, om staten så önskar, försälja den för alltid och med full äganderätt till då gällande priser.

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96-

§ 5. Efter ruin hustrus död skola samtliga förenämnda hemman och liemmansdelar med tillhörande byggnader — med undantag allenast af de till tomter på viss tid, såsom i § 4 sägs, upplåtna mindre områden, hvilka skola omedelbart förvaltas åt staten, som själ! uppbar och behåller *) tomtafgifterna — af staten hvarje gång på lifstid utarrenderas på i §§ 6 t. o. m. 13 etterskritna villkor åt någon svensk undersåte varande prins af det regerande konungahuset, hvilken har eventuell arfsrätt till tronen.

Finnes vid något utarrenderingstillfalle någon svensk undersåte varande, eventuell arfsrätt till tronen ägande prins åt det regerande konungahuset, som är hertig af Södermanland, så äger han företrädesrätt till arrendet, om han eller hans målsman så önskar. Aro flere lika berättigade, lärer Hans Majestät Konungen bestämma.

Skulle vid något utarrenderingstillfälle ingen svensk undersåte varande och eventuell arfsrätt till tronen ägande prins af det regerande konungahuset finnas, eller är ingen sådan hugad att arrendet öfvertaga, utarrenderar staten de nämnda hemmanen och hemmansdelarna med tillhörande byggnader till någon annan högt uppsatt, om staten särdeles förtjänt man på hans lifstid på samma i §§ 6 t. o. m. 13 skrifna villkor.

Företräde bör i detta fall lämnas åt den, som icke äger eller brukar annan jord.

§ 6. Arrendet bestämmes vid första utarrenderingstillfället till ettusen kronor om året och får aldrig ökas därutöfver, men väl minskas såsom i § 7 säges.

Statsarrendatorn vare dock dessutom skyldig gälda alla onera och afgifter, hvilka nu åligga eller framdeles lagligen åläggas de andelar af hemmanen och hemmansdelarna eller därå befintliga byggnader, hvilka han af staten arrenderar, således icke de onera eller af gitter, hvilka åligga eller framdeles åläggas de till tomter upplåtna områden, hvilka, såsom nyss i § 5 sagts, af staten omedelbart förvaltas.

Vidare åligger statsarrendatorn att hålla de andelar af hemmanen och hemmansdelarna, som han arrenderar, i fullgodt skick så till brukning som byggnader.

Från de afgifter, som af statsarrendatorn skola erläggas, undantagas brandstodsafgifter. Dessa erläggas af staten, som själf uppbär brandskadeersättningar samt återställer det brandskadade, hvilket

*) jämför dock § 7.

14 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 96.

därefter af stats arrendator^ efter tillträdessyn, på nytt emottages utan någon tillökning i arrendet.

§ 7. Staten äger — oförhindrad af utarrendering^ — att, på sätt och med de inskränkningar i § 4 sägs, till tomter upplåta mindre områden af hemmanen och hemmansdelarna, men för hvarje sålunda åt staten upplåten tomt minskas det i § 6 nämnda ettusen kronors arrendebeloppet med tjugo kronor, såsom ersättning för arrendet fråntagen mark. Skulle upplåten tomts areal öfverstiga en hektar, minskas arrendebeloppet med ytterligare två kronor för hvarje Överskjutande tiondels hektar.

Om staten på 49 år upplåter fler tomter än att, enligt det nästföregående, arrendet är utplånadt, lämnar staten för hvarje ytterligare upplåten tomt statsarrendatorn årligen en tredjedel af för tomten inflytande tomtafgift.

Om slutligen tomt, hvars första upplåtelsetid, 49 år, tilländagått, af staten försäljes för alltid och med full äganderätt, lämnar staten till statsarrendatorn hälften af försäljningspriset.

§ 8. Den fordom till trakthuggning indelade skogen (se C. J. Sjöbergs två i kopior bilagda skogskartor jämte beskrifning) skötes af statsarrendatorn, dock efter af statsmyndighet uppgjord plan och under dess kontroll, men all därvid vunnen afkastning, sedan kontroll och tillsyn betalats, tillfaller statsarrendatorn.

§ 9. Staten afstar och öfverlåter till statsarrendatorn, under den tid sådan är antagen, all jakt och fiskerätt å hemmanens och hemmansdelarnas områden och vatten, äfven för de till tomter på viss tid enligt § 4 upplåtna områden.

S* 10. Staten öfverlåter till statsarrendatorn sin rösträtt vid prästval samt för de delar af hemmanen och hemmansdelarna, som till statsarrendatorn utarrenderats, sin rösträtt i kommunala och municipala angelägenheter.

'§ 11■ Statsarrendatorn äger rätt att genom skriftligt kontrakt på sitt ansvar, vare sig på uppsägning eller på viss tid, dock högst på sin arrendetid, d. v. s. på egen lifstid, antaga underarrendatorer — utom för Stenhammars säteri, ett mantal säteri, från hvithet ingen underutarrendering får äga rum — som till honom betala och till honom ansvara för husröta och annan brist i enlighet med underarrendekontraktet. Sådant underarrendekontrakt får icke intecknas i fastigheten.

§ 12- Vill statsarrendatorn själf eller genom underarrendator företaga nyodling eller nybyggnad eller större byggnadsändringar, träffe aftal med staten.

15 Kungl. Maj Jk Nåd. Proposition N:o 96.

§ 13. När statsarrendator med döden, afgår, skall hans sterbhus åtnjuta laga fardag. Under denna tid uppgör staten med ny statsarrendator i öfverensstämmelse med hvad i §§ 5—13 säges.

Under far dagstiden hålles därefter laga till- och afträdessyn mellan nyantagne statsarrendatorn och den afgångnes sterbhus.

§ 14. Alla å de oftanämnda hemmanen och hemmansdelarna vid min död befintliga, mig tillhöriga, växande eller inbärgade grödor, kreatur samt lösa yttre och inre inventarier tillfalla efter min död min efterlefvande hustru med full äganderätt.

§ 15. Efter min död afsättes af min andel i lösöreboet trettiotusen (30,000) kronor.

§ 16. Om staten på här skrifna villkor mottager de oftanämnda hemmanen och hemmansdelarna med tillhörande byggnader, tillfalla de Trettiotusen kronorna staten till bestridande af med hemmanens och hemmansdelarnas mottagande möjligen förbundna kostnader. Uppstår öfverskott, bevarar staten detta att, tillika med upplupna räntor, användas till betäckande af tilläfventyrs framdeles vid statsarrendatorsombyten, eller annars, förekommande kostnader för att hålla fastigheterna och därtill hörande byggnader i utmärkt skick.

§ 17. Skulle mot förmodan staten vägra fastigheterna på här skrifna villkor mottaga eller därtill försitta sin rätt, förfaller hela detta förevarande testamente och skola i dylikt fall bestämmelserna i ofvanberörda inbördes testamente den 2 juni 1865 oförändrade vinna tillämpning.

§ 18. Till utredningsman af mitt bo och verkställare af såväl de af mig ensam uppgjorda testamenten som det af mig och min hustru den 2 juni 1865 upprättade inbördes testamentet förordnar jag föreståndaren för Stockholms enskilda banks notariatafdelning och äger bemälda notariatafdelning att för boutredningen åtnjuta i ett för allt ett arfvode af fyratusen (4,000) kronor.

Föreskrifna i två lika lydande exemplar upprättade testamente angående särskilda delar af min kvarlåtenskap har jag med egen hand underskrifvit och till yttermera visso med mitt friherrliga insegel försett, som skedde i Stockholm den 17 maj 1901.

R. von Krmmer.

(Sigill.)

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Att friherre Eobert von Kr tern er, hvilken vi personligen känna, denna dag vid fullt och sundt förstånd samt af fri vilja förklarat denna handling innehålla hans yttersta vilja och testamente samt vara af honom egenhändigt underskrifven och försedd med hans sigill samt att detta skedde i Stockholms enskilda banks notariatafdelning i huset n:o 27 vid Lilla Nygatan här i staden, intyga vi på en gång närvarande och om bevittnandet särskild!, anmodade vittnen.

Stockholm den 17 maj 1901.

B. Svenouius. J. Johanson.

e. o. hofrättsnotarie. Banktjänsteman.

N:o 413. År 1901 den 18 maj blef inför Stockholms Kådstufvurätts sjätte afdelning angående tillkomsten af förestående testamente, som på fyra ark innehåller fjorton skrifna sidor, vittnesförhör för dödsfalls skull anställdt med testamentsvittnena, betygar

Ex officio:

Adolf Hafström.

Lösen, se prof.

Undertecknade, närmaste arfvingar efter hofmarskalken friherre Robert von Kraemer, hafva denna dag erhållit del af detta testamente och frånsåga oss härigenom all rätt till klandertalan mot detsamma.

Stockholm den 24 april 1903.

Mathilde De la Gardie, född von Kraemer.

Robert De la Gardie. Lotten von Kraemer.

Johan Björnström. Gustaf Björnström.

Axel Breitholtz. Ellen Breitholtz.

f. Björnström

Isa Ottelin. f. Björnström.

Ingrid Weidenhielm. f. Björnström.

Förestående testamente godkännes jämväl af mig som ofvan.

Henriette von Kraemer.

Odal Ottelin. Chr. Weidenhielm.

Att herr före detta landshöfdingen m. m. grefve Robert De la Gardie och hans hustru fru Mathilde De la Gardie, född von Kraemer, fröken Lotten von Kr tern er, t. f. kanslisekreteraren Johan Björnström, löjtnanten Gustaf Björnström, kaptenen Axel Breitholtz och hans hustru fru Ellen Breitholtz, född Björnström, docenten Odal Ottelin och hans hustru Isa Ottelin, född Björnström, samt kammarherren Chr. Weiden-

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

hielm och hans hustru fru Ingrid Weidenhielm, född Björnström, äfvensom änkefrufriherrinnan Henriette von Krmmer, född von Holst, härofvan egenhändigt tecknat sina namn intyga på en gång närvarande vittnen:

Carl Hellström. Uno Oldenburg.

Justitieråd. Notarius publicus i Stockholm.

(Stämpel.)»

Sedan Kungl. Magt den 26 juni 1903 uppdragit åt justitiekanslersämbetet att å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar bevaka ifrågavarande testamente, har detsamma blifvit af bemälda ämbete bevakadt i Kungl. Maj:ts och Rikets Svea hofrätt, hvarom bevis jämväl tecknats å den i ärendet företedda afskriften af testamentet.

Med anledning af de till förmån för svenska staten i testamentet gjorda förordnanden har Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen att yttra sig i ärendet; och hafva till åtlydnad häraf nämnda ämbetsverk i underdånigt utlåtande af den 1 mars 1904 anfört följande.

Med ledning af befintliga anteckningar hos rikets allmänna kartverk om ifrågavarande egendoms areal och de särskilda ägoslagens storlek å hvarje till egendomen hörande hemman hade ämbetsverken låtit upprätta följande, i det underdåniga utlåtandet intagna tablå:

Då i kartverket endast funnes anteckning om arealen å hela Årby n:ris 1, 2 och 3 om tillsammans tre mantal och å hela 2 mantal Tjugesta n:o 1, hade beräkningen af den på de delar af sistnämnda egendomar, som ägdes af friherre von Krgemer, eller 2 383/406 mantal af Årbyhemmanen och s/16 mantal af Tjugesta n:o 1 belöpande andelen af egen- Bih. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 65 Höft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

domarnas hela areal tillgått sålunda, att 2 383/405 mantal Årby påförts 98,2 procent och */16 mantal Tjugesta 9,4 procent af respektive 3 mantal Årby och ett mantal Tjugesta enligt kartverkets anteckningar tillhörande areal. Vid sådant förhållande och då under tidens lopp från egendomen afsöndrats områden af sammanlagdt mera än 15 hektars ytvidd, kunde beräkningen icke utvisa fullt exakta slutsiffror, men den beräknade totalarealen, 2,470 hektar 80 ar, finge dock anses ligga tämligen nära den fullt exakta.

Från egendomens nuvarande förvaltare hade ämbetsverken erhållit följande upplysningar om Stenhammar och underlydande:

Taxeringsvärde:

I Flens socken, jordbruksfastighet, ............ kr. 273,300: —

1 Sköldinge socken, d:o ............ )> 76^600: — 349,900: —

I Flens socken, annan fastighet, .....................27,300: —

Summa kronor 377,200 —

Brandför säkring sv är de: Åbyggnaderna voro brandförsäkrade för 296,850 kronor i Nyköpings läns brandstodsbolag, men brandstodsafgift betalades för 298,480 kronor å 50 öre per mille med 149 kronor 24 öre.

Onera och utskylder utgjorde senast 2,592 kronor 25 öre, däruti inbegripet rotevakansafgifter 90 kronor och grundskatter 79 kronor 71 öre, hvilka två sistnämnda slags onera hädanefter bortfölle.

Tomtören: Årliga tomtafgifter, som af nu bebyggda tomter beta-

lades till egendomen, utgjorde 1,032 kronor.

Vidkommande den till trakthuggning indelade skogen å Stenhammar hafva ämbetsverken meddelat, att densamma, enligt hvad ett af t. f. skogsskoleföreståndaren Axel Kind strand på anmodan af friherrinnan von Krasmer upprättadt utlåtande öfver samma skog angåfve, läge i två block, åtskilda från hvarandra genom godsets inägor och hagmark, och att, enligt af C. J. Sjöberg åren 1849 och 1850 upprättade kartor, det ena blockets areal utgjorde 801 tunnland 27 kappland och det andra blockets 399 tunnland 13 kappland, tillsammans 1,201 tunnland 8 kappland, eller 592 hektar 93,7 ar. Med ledning af förenämnda kartor och genom okularuppskattning af virkesmassan och uppräkning af timmerskogen hade Kindstrand utrönt, att i nämnda två block funnos 20,307 famnar å 2,6 2 kubikmeter fast virkesmassa, hvaruti inginge virkesmassan för timmerskogen, som enligt uppräkningslängden utgjordes af 32,200 timmer af tall och 26,793 timmer af gran, hållande i diameter 8 engelska tum och däröfver, räknadt 1,5 meter från marken, barken frånräknad. I allmännhet syntes den skog, hvarom nu vore fråga, vara mycket god, i synnerhet de medelålders bestånden, och hafva

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

god tillväxt. Om beskaffenheten af den öfriga skogen hade ämbetsverken icke någon kännedom.

Af hvad ämbetsverken inhämtat rörande den testamenterade egendomens beskaffenhet hade ämbetsverken erhållit den uppfattning, att staten visserligen genom mottagande af den testamenterade egendomen komme att ikläda sig förpliktelser, hvilkas omfattning nu ej kunde med full säkerhet angifvas, särskildt i afseende å egendomens iståndsättande vid dess öfvertagande af staten, men att den ekonomiska uppoffring, som staten af denna anledning kunde få vidkännas, ej torde blifva afsevärd, då man syntes vara berättigad utgå från den förutsättning, att det belopp af 30,000 kronor, 'testator afsett till bestridande af med egendomens mottagande möjligen förbundna kostnader, blefve vid egendomens öfvertagande af staten för sagda ändamål disponibelt och att egendomens skog, hvilken syntes lämna god tillgång å virke till möjligen erforderliga nybyggnader och reparationer, finge därtill användas. I hvarje fall syntes staten genom inflytande arrenden och ersättningar för lägenhetsupplåtelser i en framtid höra blifva ersatt för de utgifter, staten vid egendomens öfvertagande kunde få vidkännas. På dessa grunder ansåge sig ämbetsverken kunna såsom sin åsikt uttala, att mot ett öfvertagande från statens sida af den testamenterade egendomen ur ekonomisk synpunkt ej vore något att erinra.

Med erinran om hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del besluta, att ifrågavarande egendom må af svenska staten mottagas under de i ofvanberörda testamente angifna villkor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: Conrad Carleson.