angående nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt försäljning af tvä om¬ råden af Norra Djurgården

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

i

N:0 114.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt försäljning af tvä områden af Norra Djurgården; gifven Stockholms slott den 7 april 1905.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att de kronan tillhöriga egendomarna Vi6 mantal n:o 1 Agnesberg,

^ iss mantal n:o 1 Bagartorp, Vs mantal n:o 1 Neder-Järfva, 3Ue4 mantal n:o 2 Neder-Järfva, 1 4Ve4 mantal n:ris 1 och 2 Öfver-Järfva och Vs mantal n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o 1 Gunsarboda, 1 lU mantal n:ris 2 och 3 Kymlinge, Vh mantal n:o 1 Långlöt, 3/8 mantal n:o 1 Ör, lägenheterna n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp, 1 mantal n:o 3 Ursvik, 3 Vh mantal n:ris 1, 2 och 3 Rissne, 1 3U mantal n:ris 1 och 2 Råsta, 1 VA mantal n:o 3 Erfvinge och länsmansbostället 3/s mantal n:o 5 Ursvik, alla i Spånga socken, må till landtförsvaret upplåtas för att användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper;

att de å den vid detta protokoll fogade karta med ljusröd och ljusgul färg betecknade områden af Norra Djurgården, belägna det ena söder om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra norr om Djurgårdsbrunnsviken, med undantag af omkring 3,000 kvadratmeter utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, på det sätt kronan afhändas, att däraf till Stockholms stad må kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar, som enligt en blifvande stadsplan för dessa områden erfordras till gator, torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behof, äfvensom angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft. (No 114.) 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

att åt de genom försäljningen inflytande medel må användas högst 4,000,000 kionor till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda, kronan tillhöliga egendomar af Kungl. Maj:t anses höra ingå i öfningsfältet, till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer och andra personer för mistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstås, m. in. samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrigt, i den mån medel härtill kunna af nämnda summa erhållas;

att af försäljningsmedlpn må gäldas ersättningar, enligt Kungl. Majds bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djursborg m. m. dels ock åt enskilda personer m. fl. för intrång i nyttjanderätt till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djurgarden, äfvensom kostnaderna för ordnandet af g*ator och allmänna platser enligt den ölverenskommelse, som härom kan med Stockholms stad träffas;

att därefter återstående medel, förutom det belopp, som däraf kan framdeles beviljas af Riksdagen till nya byggnader för skogsinstitutet, må tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål; samt

att, i mån af behof, de medel, som i första hand erfordras för inköp af mark till öfningsfältet m. m., till ersättningar åt enskilde och till bestridande af kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser, må efter Kungl. Majds bepröfvande af tillgängliga medel förskjutas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj ds,

Min allernadigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Otto Virgin.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

3 Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 7 april 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe, Statsråden: Odeeberg,

Husberg,

Pa BAND ER,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer, von Friesen,

Virgin.

Efter gemensam beredning inom landtförsvars-, civil- och jordbruksdepartementen anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet Virgin:

»I en vid 1901 års Riksdag inom Andra Kammaren väckt motion föreslogs, under erinran om de stora utgifter, som vore förenade med den nya härordningens införande, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Magt anhålla om utredning, huruvida icke större eller mindre

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

delar af det s. k. Ladugårdsgärdet och Djurgården in. m. skulle kunna afyttras till byggnadsändamål, och i sådant fall hvilka belopp som kunde väntas härigenom inflyta. Vid förberedande behandling af detta ärende erinrade statsutskottet om dess i annat sammanhang vid 1901 års Riksdag gjorda uttalande därom, att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning' af fastigheter, hvilka förut varit för försvarsverket disponerade, borde för dettas räkning användas; och ville utskottet ansluta sig till den i motionen uttalade meningen, att frågan, huruvida försäljning af de angifna kronoegendomarne skulle äga rum, borde göras till föremål för utredning och ompröfning; men i denna och dithörande frågors dåvarande läge ansåge utskottet någon åtgärd i det föreslagna syftet icke böra företagas, helst utskottet vore förvissadt, att Kungl. Maj:t ägnade berörda angelägenhet allvarlig uppmärksamhet. Utskottet hemställde därför, att det väckta förslaget icke måtte bifallas, och Riksdagens beslut utföll i enlighet med denna hemställan.

1 sin till Konungen den 2 juni 1901 aflåtna skrifvelse i fråga om ny härordning yttrade emellertid Riksdagen, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke för beredande af tillgång till de af härordningen föranledda utgifterna för nya kasernetablissemang det skulle vara lämpligt att afyttra annan staten tillhörig icke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke vore för sitt dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig, men för hvilken med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas. Sålunda borde, enligt Riksdagens åsikt, exempelvis vissa delar af det kronan tillhöriga, norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen belägna, vidsträckta området kunna med fördel för staten försäljas.

Med anledning af den sålunda väckta frågan täcktes Kungl. Maj:t den 8 april 1902 uppdraga åt en kommitté

att, efter föregången utredning, afgifva yttrande, huruvida några och, i sådant tall, hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den s. k. Norra Djurgården med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade till tomter, försäljas, samt angifva, hvilka af dessa områden borde till försäljning i första rummet ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar af den inkomst, som genom en dylik försäljning kunde för statsverket uppstå;

att tillika afgifva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som, under förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att användas såsom öfningsområde för; de i Stockholm förlagda truppförband, kunde anses lämplig såsom öfningsfält för dessa trupper;

att genom infordrande från vederbörande jordägare af försäljnings-

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

anbud, gällande under viss tid, och vidtagande af öfriga erforderliga åtgärder verkställa utredning om kostnaderna för anskaffande åt nytt ölningsfält; samt

att i sammanhang härmed afgifva utlåtande huruvida, i anledning af det sålunda ifrågasatta utbytet af öfningsfält, de nuvarande kasernetablissemangen lämpligen borde fortfarande bibehållas, eller om de eller några af dem borde till andra ställen förläggas, och i sådan händelse verkställa erforderlig utredning i afseende å lämpliga platser för denna förläggning samt de därmed förenade kostnader.

Kommittén afgaf sitt underdåniga betänkande den 19 maj 1903 och yttranden öfver detsamma hafva sedermera infordrats från chefen för generalstaben, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, Hans Kungl. Höghet Hertigen af Västergötland i egenskap af inspektör för kavalleriet, cheferna för Fjärde och Femte arméfördelningarna, riksmarskalksämbetet, kammarkollegium, domänstyrelsen och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län äfvensom från Stockholms stadsfullmäktige.

Af den erhållna utredningen har i första hand framgått, att Ladu- N,tt ötogBgårdsgärdet numera är otillräckligt och äfven i öfrigt olämpligt såsom för.

öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna, och att det därför lagda trupperna måste, oafsedt andra på frågan inverkande omständigheter, ersättas med cr 01 e g ett nytt.

Med hänsyn till de fordringar, som ännu för några tiotal år sedan ställdes på en truppöfningsplats, kunde — anför kommittén ■— de i Stockholm förlagda truppförbanden med allt skäl anses vara synnerligen lyckligt lottade. Det till exercisfält för dem begagnade Ladugårdsgärdet erbjöde nämligen eu efter dåvarande förhållanden mycket ändamålsenlig öfningsterräng af omkring 200 hektars ytvidd med obetydligt kuperad mark, fri från trädgrupper och andra för utbildning i rent formell exercis hindrande föremål. 1 norr och öster gränsade intill fältet kuperade och skogsbevuxna områden, som obehindradt fingo af trupperna användas, och som voro fullt tillräckliga för då såsom erforderliga ansedda öfningar i terräng. Och för mera utsträckta öfningar stod då hela Norra Djurgården med undantag af de jämförelsevis obetydliga områden, som åt enskilda upplåtits, till förfogande åt trupperna. Utan tidsödande marscher från kasernerna, af indika alla utom ingenjörtruppernas och trängens voro belägna i Ladugårdsgärdets omedelbara närhet, kunde alltså trupperna sättas i tillfälle att erhålla omväxlande utbildning i det fria. Exercisfältet var fullt tillräckligt för öfningarnas utförande i det omfång, som då ansågs erforderligt, nämligen i kompani- och bataljonsförband. Järn-

6 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

väl med hänsyn till eldhandvapnens då ännu relativt ringa skottvidder kunde Ladugårdsgärdet anses ganska väl motsvara de förhållanden, hvarunder en verklig strid kunde tänkas komma att utkämpas.

Uppfattningen om Ladugårdsgärdets lämplighet såsom truppöfningsplats måste emellertid numera blifva en helt annan. Den truppstyrka, som under månaderna maj—september vapenöfvades i Stockholm, hade högst betydligt ökats, och under repetitionsöfningarna vore den ungefär dubbelt så stor som den, hvilken för blott ett tiotal år sedan här utbildades. Samtidigt hade behofvet af öfningar i större förband och med trupper af olika vapenslag gjort sig allt mera kännbart. Den ständigt sig utvecklande vapentekniken samt eldens ökade verkan kräfde ock allt större utrymme för uppmarsch och anfall. Särskildt hade det sydafrikanska kriget med den därunder i vida högre grad än någonsin tillförene vunna erfarenheten om de moderna eldvapnens under vissa förhållanden rent af förintande verkan åstadkommit, att man börjat fästa allt mindre vikt vid formell exercis i sluten ordning — hvartill Ladugårdsgärdet så väl. lämpat sig — men i stället lagt hufvudvikten af utbildningen vid öfningar i att med skickligt begagnande af det skydd, terrängen kunde erbjuda, föra fram stridsformationer äfven med långa, glesa skyttelinjer till afstånd för verksam eld. Under det att alltså förr den bästa öfningsplatsen varit den, hvilken erbjöde den jämnaste och friaste ytan, vore numera eftersträfvansvärdt att äga tillgång till ett område, som erbjöde så stor omväxling i terrängen som möjligt och därigenom lämnade tillfälle till en mångfald olikartade taktiska uppgifter.

Emellertid ansåge kommittén, att Ladugårdsgärdet väl fortfarande kunnat i någon mån motsvara de fordringar, som numera borde ställas på eu truppöfningsplats, om därmed fortfarande fått förenas öfriga till truppernas disposition förr upplåtna områden af Norra Djurgården. Men i stället hade det förhållandet inträffat, att trupperna, långt ifrån att fortfarande äga tillträde till nyss nämnda områden, tvärtom allt mera afstängdes från de trakter åt Djurgården, som läge utanför det egentliga Ladugårdsgärdet och skjutbanorna vid Kaknäs. Detta hade delvis sin naturliga grund i de nya anläggningar af olika slag, hvartill delar af Norra Djurgården upplåtits. Värtahamnen infoga redan nu en betydlig del af sådan mark, som förut fått till trupp öfningar disponeras, och Stockholms stad ägde rätt att än ytterligare utsträcka hamnområdet därstädes, så att slutligen stora delar af öfningsfältet skulle gå förlorade. Järnvägen till Värtan hade ock borttagit icke obetydligt område och framför allt försvårat förbindelsen mellan de delar af Norra Djurgården, den åtskilde. Ett i någon man liknande förhållande hade Sturevägens anläggande medfört.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 114.

7 Hjorthagen, Ropsten och Lugnet hade öfverlämnats till Stockholms stad, och den utvecklingsmöjlighet för öfningsfältet, som i dessa trakter förefunnits, vore alltså omintetgjord. Bergianska trädgården hade numera anlagts å ett område, där trupper förr tämligen obehindradt fått utveckla sig. Slutligen hade kavallerietablissemanget samt Svea artilleriregementes och Lifgardets till häst kaserntomter ujoptagit betydliga delar af sådan terräng, som för vissa kombinerade öfningar varit särskildt gynnsam.

Hvad som återstode för truppernas öfningar utgjordes hufvudsakiigast, förutom af skjutbanorna vid Kaknäs, af det egentliga Ladugårdsgärdet, d. v. s. den öppna platsen mellan Djurgårdsbrunnsviken och stadens område vid Värtahamnen.

Det frontutrymme, som här erbjödes infanteriet för utveckling, uppgänga till allenast omkring 1,000 meter och måste — ined hänsyn till de olika förhållanden, hvarunder ett infanteriregemente kunde komma att uppträda, och hvari utbildning måste ske — anses otillräckligt till och med för ett regemente. Och äfven om detta område på vissa ställen erbjöde möjligheter för ett skyddadt framförande af trupper, vore det dock vida mera öfverskådligt och jämnt än terrängen i allmänhet i vårt land, och vore alltså icke ägnadt att återgifva de förhållanden, under hvilka verkliga strider numera sannolikt komme att utkämpas.

Såsom terräng för kavalleriets utbildning i spaning och fälttjänst vore* Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården alldeles otillräckliga, hvarjämte markens hårda beskaffenhet utöfvade en mycket ogynnsam inverkan på hästarnas ben och hofvar.

För artilleri vore visserligen Ladugårdsgärdet i många hänseenden eu lämplig öfningsplats, erbjudande ett icke ringa antal i och för sig goda eldställningar. Dock vore skottvidderna alldeles för små samt därför vilseledande vid utbildningen i artilleritaktik. Dessutom kunde fältmässiga öfningar där icke företagas i större förband än en division, en olägenhet, som med ökad styrka komme att göra sig gällande, då ett fältartilleriregemente på grund af den nya härordningen fördelades på fyra i stället för två divisioner.

Då icke mindre än två infanteriregementen, två kavalleriregementen, ett fältartilleriregemente samt positionsartilleriregementet vore hänvisade att såsom sin dagliga öfningsplats gemensamt använda Ladugårdsgärdet, hvilket redan för hvart och ett af dessa truppförband för sig vore otillräckligt, insåges lätt i huru hög grad ett större öfningsområde för Stockholms trupper numera vore af behofvet påkalladt.

Beträffande de för truppförbandens skjutöfningar upplåtna skjut-

De militära myndigheternas yttranden om Ladugårdsgärdet.

S Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

banorna vid Kaknäs anför kommittén, att deras antal vore alldelas otillräckligt. Såsom bevis härför meddelades, att under repetitionsöfningarna år 1902 ett fotgardesregemente kunde för sina skjutöfningar få disponera allenast 24 af de vid Kaknäs befintliga 40 skottaflorna och detta under sammanlagdt endast 48 öfningstimmar. Denna brist komme naturligtvis att än kännbarare göra sig gällande i samma mån, som härordningens genomförande framskrede samt allt större vikt komme att läggas vid de värnpliktiges utbildning i skjutning. Dess värre vore denna brist omöjlig att afhjälpa, ty utrymme saknades fullständigt att därstädes anlägga flera skjutbanor eller å de nu befintliga uppställa flera taflor.

Skyddsskärmen för skottlinjerna, den s. k. Kaknäshagen, vore med hänsyn till den stora skottvidden och genomträngningsförmågan hos arméns nya gevär af otillräckligt djup, något som naturligtvis ej heller stode att afhjälpa. Förhäpna kulor hade därför stundom slagit ned i närheten af båtar å Lilla Värtan, till och med någon gång å Fjäderliolmarne. På grund häraf kunde vissa i skjutinstruktionen föreskrifna skolskjutningar ej utföras å dessa skjutbanor, utan annan mark hade för särskild kostnad måst förhyras på större afstånd från hufvudstaden.

Af dessa och i öfrigt anförda skäl funne kommittén framgå, att, alldeles oberoende af andra på frågan om Norra Djurgårdens försäljninginverkande omständigheter, tidpunkten nu vore inne, då med nödvändighet åtgärder måste vidtagas för anskaffande af annat, större öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden. Ett oafvisligt kraf förefunnes på eu öfningsplats för dessa trupper, hvilken med betydligt större utsträckning ägde mera omväxling i terrängens beskaffenhet samt medgåfve utförande af taktiska tillämpningsöfningar i större skala äfvensom anordnande af tillräckligt antal moderna skjutbanor för eldhandvapen samt af fältskjutningar för alla vapen.

De i ärendet hörda militära myndigheterna hafva alla biträdt kommitténs uppfattning om Ladugårdsgärdets otillräcklighet såsom öfningsplats för de i Stockholm förlagda truppförbanden.

Sålunda yttrar chefen för generalstaben, att de fördelar, som Norra Djurgården ännu för några tiotal år sedan erbjöd såsom truppöfningsplats, numera i väsentlig mån försvunnit. För eu mångfald olika ändamål hade stora inskränkningar gjorts i truppernas rätt att beträda och för sina öfningar använda hithörande mark, hvarigenom Norra Djurgården i verkligheten redan förlorat karaktären af truppöfningsplats och numera vore användbar egentligen blott för den formella utbildningen

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

(exercisen). För detta ändamål vore Norra Djurgården särdeles lämplig* ocli hvad utrymmet anginge ännu tillräcklig. Men då det gällde att anordna öfningar utom exercisfältet och utföra de i våra dagar allt viktigare tillämpningsöfningarna, särskildt i större förband, ställde sig årligen ökade svårigheter i vägen. Den tätt bebyggda terrängen närmast hufvudstaden, de öfverallt därstädes befintliga inhägnaderna och befolkningens helt naturliga obenägenhet att till militära öfningar upplåta sin mark snart sagdt omöjliggjorde hvarje försök att gifva dessa tillämpningsöfningar den fältmässighet, som erfordrades vid utbildning äfven af jämförelsevis små förband. Härtill komme, att med det öfningsområde, som för närvarande stode de i Stockholm förlagda trupperna till buds, dessas utbildning i skjutning, på grund af skjutbanornas otillräcklighet, hvilken för hvarje år gjort sig allt mera gällande, och markens olämplighet för anordnande af fältmässiga skjutningar, ej kunde bedrifvas så, som denna viktiga utbildningsgren fordrade.

Till följd häraf syntes det chefen för generalstaben vara en angelägenhet af största betydelse, att de i Stockholm förlagda truppförbanden snarast möjligt erhölle en öfningsterräng, som kunde ersätta hvad^ de genom Norra Djurgårdens förändrade karaktär förlorat. Denna fråga trädde i förgrunden och kräfde en omedelbar lösning, vare sig de nuvarande kasernetablissemangen skulle flyttas eller, åtminstone tillsvidare, bibehålla innehafvande platser.

Enahanda uppfattning om Norra Djurgården såsom truppöfnmgsplats uttalas af cheferna för Fjärde och Femte arméfördelningarna.

Inspektören för kavalleriet anför, att för intet af de Denne vapenslagen vore Ladugårdsgärdet så ogynnsamt såsom öfningsplats som för de till detsamma hänvisade kavalleritruppförbanden. Dels ägde det allt för ringa utrymme i förhållande till det stora antal trupper, som däi skulle öfvas, och därigenom inskränktes i hög grad den rörelsefrihet, som äfven för de formella öfningarnas rätta bedrifvande vore för kavalleriet nödvändig, dels vore markens beskaffenhet sådan, ätt den vid torr väderlek blefve i det närmaste stenhård och redan vid ringaste nederbörd åter hal och slipprig, till följd hvaraf hästarne blefve skadade eller obrukbara vida oftare, än hvad förhållandet vore vid truppförband, som kunde förfoga öfver gynnsammare öfningsterräng.

Beträffande skjutbanorna vid Kaknäs yttrar kavalleriinspektören, att dessa, otillräckliga redan för infanteriet enbart, kunde endast undei kortare och ofta med hänsyn till utbildningen olämpliga tider få af kavalleriet disponeras, hvaraf den naturliga följden blefve mindre tillfredsställande öfnmgsresultat. Detta missförhållande komme att ökas, da Lif-

Bih. till Riktd. Prof. 1905. 1 Sami, 1 A/d. 08 Höft. 2

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

regementets dragoners rekryt- och underbefälsskolor komme att omfatta en 4 å 5 gånger större numerär än livad för närvarande vore fallet. Den betydligt ökade vikt, som numera måste läggas vid kavalleriets utbildning i eldstrid, kräfde vida talrikare och omsorgsfullare skjutöfningar än för ett fåtal år sedan, men dylika vore icke möjligt att under nuvarande förhållanden åstadkomma.

nuvarand^ka30 Mot Ladugårdsgärdets försäljning till byggnadstomter har invändts, serlemas flytt- att de invid öfningsfältet för närvarande belägna fem jämförelsevis nya »ing. kasernerna komme att såsom sådana blifva obrukbara. Gent emot denna invändning har kommittén framhållit, att försäljningen af Ladugårdsgärdet kunde och måste af naturliga skäl så ordnas, att endast vissa, för truppöfningarna mindre viktiga delar däraf först upplätes till bebyggande, hvadan själfva exercisfältet alltså under en följd af år kunde användas för truppernas dagliga öfningar lika väl som nu. För öfningarnas utförande på ett mera framskridet stadium måste i alla händelser snarast möjligt anskaffas ett större öfningsfält i Stockholms närhet, och man kunde med visshet antaga, att detta ej blefve beläget på längre afstånd från staden, än att äfven infanteritrupperna utan allt för stor tidsutdräkt kunde dit förflytta sig från de nuvarande kasernerna.

Med stöd af åtskilliga beräkningar rörande den tidrymd, som en eventuell försäljning af Ladugårdsgärdet skulle komma att omfatta, har kommittén antagit, att, äfven om försäljningen oafbrutet fortginge, minst 15 år skulle förflyta, innan fotgardesregementenas kaserner behöfde flyttas, samt att äfven därefter de öfriga kasernerna kunde för sitt ändamål bibehållas i längre tid, så att troligen först ett femtiotal år härefter den kasern, hvars förflyttning senast behöfde ifrågasättas, nämligen Lifgardets till häst, måste förläggas till annan plats.

Förslag till Såsom förut nämnts, ingick i kommitténs uppgift att afgifva förfäUfö/stock- sLag a lämpligt nytt öfningsfält i Stockholms närhet för de i hufvudhoims trupper, staden förlagda trupperna. Tre särskilda områden hafva af kommittén ansetts kunna ifrågasättas för sådant ändamål, nämligen dels trakten mellan Mälaren och Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg samt Tranebergsbro och järnvägen Spånga—Riddersvik, hvilket område af kommittén benämnts Brommafältet, dels ett område söder om Stockholm, hvilket ungefär begränsas åt norr af Årstaviken samt Hammarby-, Långoch Järlasjöarna, åt öster af en linje ungefär 1,500 meter öster om Källtorps-, Älta -och Flatsjöarna, åt söder af Drefviken samt åt väster af en linje, dragen från Årstaviken öster om Enskede herrgård och vidare i rak sydlig riktning till närheten af sjön Magelungen, hvilket område benämnes Enskede—Slcarpneckfältet; dels slutligen trakten nordväst om Haga, Stora

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Frösunda och Sundbyberg mellan norra stambanan och Stockholm— Västerås—Bergslagens järnväg till sjöarna Rafvaln och Öfresjön åt norr: Järf va—Spånga—Järf alla fältet.

De två förstnämnda af dessa områden har kommittén själf ansett mindre tillfredsställande för ifrågavarande ändamål på grund af terrängens beskaffenhet, hvarjämte deras förvärfvande sannolikt komme att medföra mycket höga kostnader. Sedan kommitténs betänkande afgafs, hafva andra omständigheter föranledt, att de nu ännu mindre än förr kunna ifrågasättas såsom truppöfningsfält. Stockholms stad har nämligen numera förvärfvat, inom Brommafältet, egendomarna Ulfsunda, Akeshof in. fl. samt, inom Enskede—Skarpneckfältet, egendomen Enskede med underlydande, och torde därför dessa egendomars förvärfvande för landtförsvarets ändamål icke längre böra sättas i fråga.

Hvad däremot angår Järfva—Spånga— Järfällafältet synes detta erbjuda många fördelar såsom truppöfningsplats och tillika kunna åtminstone till betydliga delar utan altför stora kostnader till landtförsvaret upplåtas.

Kommittén redogör för detta fälts allmänna beskaffenhet samt dess lämplighet såsom öfningsplats för Stockholms trupper på följande sätt.

Om man följde stora landsvägen norrut från Norrtull i Stockholm förbi Hagaparken och Nya kyrkogården samt passerade infartsvägarna till Stora och Lilla Frösunda, komme man strax därefter till en ganska vidsträckt slätt, som utbredde sin af endast några få enstaka höjder afbrinna jämna yta till vänster om landsvägen, hvilken här på ett par hundra meters afstånd följde Brunnsvikens strand. Slätten, som sträckte sig omkring 2,7 kilometer i västlig riktning till kronoegendomen Råstas åbyggnader, begränsades i norr af höjderna bakom Neder-Järfva, Ritorp och Agnesberg samt i söder af Råstasjön och skogsbackarna vid Ellenhill. Den genomskures af norra stambanan, hvars närmaste stationer vore Flagalund åt söder och Järfva åt norr.

Vid denna slätt hade kommittén tänkt sig samtliga kasernetablissemang förlagda: Svea och Göta lifgardens samt Fältingenjör- och Fälttelegrafkårernas åt öster utmed Brunnsvikens strand och öfriga truppförbands åt norr på höjder mellan Neder-Järfva och Agnesberg. Slätten skulle användas dels för dagliga öfningar i mindre förband och i formell exercis dels ock till plats för skjutbanor, afsedda för den första utbildningen i skjutning med handvapen.

Följde man vidare stora landsvägen till Neder-Järfva och där toge af på Spångavägen samt passerade Ritorp, Agnesberg och Råsta, så komme man genom eu dalgång med småbruten, skogbeväxt terräng till

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Lilla och Stora IJrsvik, hvarefter ånyo ett vidsträckt öppet område, slätten vid Rinkeby och Kymlinge, utbredde sig-. På ett afstånd af omkring- 2 kilometer västerut från Störa Ursvik begränsades slätten af skogarna vid Kista och Husby samt af höjderna vid Granby, Eggeby och Spånga kyrka. Gårdarna Kymlinge, Erfvinge och Rinkeby vore belägna å denna slätt, hvilken med kringliggande kuperade områden företrädesvis kunde användas för infanteriets öfningar i större förband.

Bortom de nyss angifna höjderna öppnade sig åter en slättmark, den vidsträcktaste af hela det till öfningsfält ifrågasatta området, nämligen Akalla-slätten, med gårdarna Åkalla, Hästa, Julsta, Barkarbyn, Kyrkbyn, Hägerstaiund in. fl. Denna slätt, hvarpå läge kringströdda många smärre med småskog bevuxna bergbackar, sträckte sig ända fram till Säbysjön och omfattade en axel af 10 å 12 kvadratkilometer samt vore särskilt lämplig för artilleriets öfningar och för större truppöfningar med alla vapen.

Återstående delen åt området, den nordligaste, bestode mestadels af skogsmark, afbruten af Säby sjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor, samt bär och hvar genomskuren af smärre, odlade dalgångar. Dessa trakter, hvilka behöfde tagas i anspråk hufvudsakligen för erhållande af en tillräckligt djup skyddskärm för artilleriets fältskjutningar, tillhörde egendomen Säby samt de under Edsberg lydande gårdarna Väsby, Bög och Knista.

Hela detta område med sina synranden begränsande skogsbryn, sina skogklädda höjder och odlade fält samt enstaka liggande gårdar utgjorde ett ganska typiskt exempel på svensk natur och terräng och kunde med allt skäl anses som synnerligen väl ägnadt för tillämpningsöfningar.

För infanteriet erbjöde de skogiga och kuperade markerna utmed större delen af öfningsfältets östra gräns goda tillfällen till öfningar i framträngande genom svårtillgängliga trakter, och de öppna fälten vid Kymlinge och Åkalla medgåfve utbildning i framryckande mot en fiende med- begagnande af det skydd, som enstaka höjder eller andra växlingar i terrängen kunde lämna.

Kavalleriet hade vid Öl ver-Järfva ej långt från de tilltänkta kasernerna en lämplig plats för dagliga mindre öfningar och ägde dessutom tillgång till öppna fält för den formella exercisen och slutna attacker äfvensom till en mängd skyddade uppställningsplatser, från hvilka det hastigt kunde utveckla sig till anfall, samt saknade ej heller lämpliga och tillräckligt stora områden för öfning i spaning och fälttjänst.

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

För artilleriet funnes många lämpliga öfningsplatser, tillfälle till köröfningar i växlande terräng och ett stort antal goda eldställningar med långa skottlinjer.

Stridsöfningar med trupper af alla vapenslag kunde på den föreslagna öfningsplatsen komma till utförande i stor utsträckning. Så kunde t. ex. i riktningen Ursvik—Säbysjön två brigader operera mot hvarandra, och i linjen Ursvik—Järfälla funnes utrymme för en hel arméfördelning att verkställa sin uppmarsch till strid.

Lämpliga platser för infanteriskjutbanor, afsedda dels för skolskjutningsöfningar och dels för tillämpningsöfningar, hafva och af kommittén utsetts.

Kommittén har vidare redogjort för, huru den tänkt sig förläggningen å det nya öfningsfältet af de särskilda truppförbandens kasernetablissemang, ett nytt intenderituretablissemang, garnisonssjukhus och garnisonskyrka, äfvensom för de med uppförandet åt dessa byggnader förenade kostnaderna, men då ännu många år torde komma att förflyta, innan dessa frågor, som hvar för sig torde kräfva sin lösning, behöfva afgöras, lärer anledning för närvarande icke föreligga att ingå på eu närmare redogörelse för hvad kommittén i detta hänseende föreslagit.

De i ärendet hörda militära myndigheterna hafva utan undantag förordat kommitténs förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden. Chefen för Fjärde arméfördelningen uttalar sålunda såsom sitt omdöme, att Stockholmstrakten näppeligen torde halva att uppvisa gynnsammare öfningsmarker än omkring Spånga—Järfälla, och inspektören för kavalleriet anför, att lämpligare lösning af frågan om öfningsfält och förläggningsplats än genom inköp och ordnande af Järfva-Spånga-Järfällafältet under nuvarande förhållanden icke vore möjlig att vinna.

Beträffande den ifrågasatta förflyttningen af de nuvarande kasernetablissemangen framhåller chefen för generalstaben, att detta blefve en framtida angelägenhet, som ur militär synpunkt icke kräfde en omedelbar lösning. Afståndet från dessa etablissemang till det föreslagna nya öfningsfältet vore nämligen ej så stort, att truppförbandens utbildning häraf i nämnvärd mån kunde röna någon ofördelaktig inverkan.

I sammanhang härmed torde jag få fästa uppmärksamheten vid hvad chefen för fortifikationen i sitt yttrande öfver kommitténs förslaganfört beträffande förbindelseleden mellan de nuvarande kasernetablissemangen och den nya öfningsplatsen. Den nuvarande kortaste vägen från fotgardesregementenas kaserner till öfningsfältet.s gräns ginge utefter Valhallavägen öfver Bellevue och Stallmästaregården samt vidare

De militära myndigheternas yttranden om det föreslagna nya öfningsfältet.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

utefter stora landsvägen Norrtull-Järfva och vore 6,4 kilometer lång. Med undantag af krökarna vid Bellevue och Stall mast ar gården framginge den i nästan rak linje mot Järfva. När en gång, antagligen inom kort, Sveaplanen med angränsande del af Solnavägen blefve ordnad, kunde kröken och backarna vid Bellevue undvikas, och genom eu föga dyrbar omläggning af vägen från Stallmästaregården upp till stora landsvägen kunde äfven den där nu befintliga kröken försvinna. Något nämnvärdt hinder för den allmänna samfärdseln på dessa vägar genom frammarscherande trupper behöfde icke befaras. Valhallavägens norra körbana vore åtminstone för närvarande ytterst obetydligt trafikerad, och landsvägen Norrtull-Järfva vore så bred, att en truppkolonn mycket väl kunde där passera utan att störa den för öfrigt här ganska lifliga trafiken. Skulle emellertid i en framtid sådant visa sig behöfligt, kunde landsvägens bredd utan svårighet eller särdeles stora kostnader ökas.

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Järfva-Spånga-Järfällafältet, till den omfattning det af kommittén föreslagits, utgör ett sammanhängande område af omkring 4,700 hektars areal och upptager inom sina. gränser delar af fyra särskilda socknar, nämligen Solna, Spånga, Järfälla och Sollentuna, samtliga hörande till Södra Roslags domsaga, men i administrativt hänseende lydande, de tre sistnämnda socknarna under Svartsjö fögderi och Sollentuna härads länsmansdistrikt, samt Solna socken under Vaxholms fögderi och Danderyds skeppslags länsmansdistrikt. En icke obetydlig del af ifrågavarande område är redan nu i kronans ägo. Denna del, å den vid kommitténs betänkande fogade kartan, blad 7, betecknad med ljusröd färg, omfattar hufvudsakligen de i vidstående tabell upptagna, under domänstyrelsens förvaltning ställda kronoegendomar, för hvilka gällande taxeringsvärden och nu inflytande arrendeafgifter uppgå till däri angifna belopp.

I fråga om dessa egendomars upplåtande till öfningsfält för de i Stockholm nu förlagda truppförbanden har domänstyrelsen i afgifvet

Kronoegendomar, belägna inom Järfva Spånga- Järfällafältet.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

underdånigt utlåtande till en början erinrat, hurusom Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 15 maj 1903 på hemställan af förenämnda kommitté och efter domänstyrelsens tillstyrkan förordnat, att, bland andra, egendomarne Agnesberg, Bagartorp, Neder-Järfva, Öfver-Järfva, Gunsarboda, Kymlinge, Långlöt, Or, Killingtorp och Linväfvartorp, om hvilkas styckning för försäljning i smärre lotter till egna hem, trädgårdsanläggningar och dylikt ett på grund af föreskrift i nådigt bref den 23 mars 1900 upprättadt förslag läge till behandling hos domänstyrelsen, skulle i afvaktan på utgången af kommitténs framställning om deras användning till öfningsfält utarrenderas allenast för tiden till den 14 mars 1906.

Redan genom tillstyrkandet af denna inskränkning i arrendetiden ansåge sig domänstyrelsen hafva framhållit, att hinder för dessa egendomars användning på det åf kommittén föreslagna sätt icke företen nor från styrelsens sida. Att deras bibehållande i statsverkets ägo för annat statens ändamål icke synts styrelsen önskvärd!, framginge af den behandling styrelsen ägnat frågan om deras styckning till försäljning. Icke heller hade styrelsen något att invända mot att ofri ga förenämnda kronoegendomar, Ritorp, Ursvik, Rissne, Rasta och Erfvinge, utlades till det föreslagna öfningsfältet, men erinrade att, enär dessa egendomar vore utarrenderade på längre tid, Ritorp till den 14 mars 1908, Ursvik till den 14 mars 1914, Rissne till den 14 mars 1916 samt Råsta och Erfvinge till den 14 mars 1920, vederbörande arrendatorer borde tillerkännas ersättning för afstående! af sina arrenden, om egendomarne toges i anspråk före nu löpande arrendeperioders utgång. Visserligen innehölle arrendekontrakten den bestämmelsen, att, då sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades, arrendator! skulle vara skyldig afstå egendomen tillhörande mark äfvensom inkomstbringande lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust, som honom tillskyndades, men denna bestämmelse kunde svårligen tolkas så, att arrendator! skulle vara skyldig att, utan annan ersättning än befrielse från arrendeafgiftens erläggande, afstå hela den til! honom på arrende upplåtna egendomen.

Att kronan, därest planen med öfningsfältet komme till stånd, billigtvis icke kunde undandraga sig att inlösa enskilda tillhöriga, å egendomarna befintliga hus ansåge styrelsen uppenbart.

Slutligen har domänstyrelsen, i likhet med hvad kommittén framhållit såsom önskvärd!, tillstyrkt, att ifrågavarande egendomar, därest kommitténs förslag bragtes till utförande, till en början upplätes till landtförsvaret utan särskild ersättning, men att framdeles, i den män Norra Djurgårdens försäljning därtill lämnade tillgång, ett belopp, mot-

17 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

svarande egendomarnes värden, afsattes till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark.

Vidkommande den ersättning, som kan anses böra tillkomma arren- •datorerna för dem enskildt tillhöriga byggnader, har kommittén med ledning af taxeringslängderna uppskattat denna till sammanlagdt 137,600 kronor. Sedermera har emellertid upplysts, att åtskilliga arrendatorer ägde byggnader, för hvilka icke något värde blifvit i taxeringslängderna upptaget, men hvilka dock borde lösas enligt samma grunder, som andra dem tillhöriga byggnader å dessa egendomar.

Värdet af samtliga dessa hus, beräknadt efter taxeringslängderna eller, i de fall där de icke äro i dessa längder upptagna, efter de belopp, till hvilka de enligt uppgift äro brandförsäkrade i Stockholms läns brandstodsbolag, framgår af vidstående tabell, uppgjord enligt kommitténs utlåtande och domänstyrelsens yttrande.

18 Boställen, belägna inom Järfva-Spånga -Järfällafältet.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Det af kommittén till truppöfningsplats föreslagna området innefattar, utom förenämnda kronoegendomar, jämväl trenne boställen: kyrkoherdebostället Stridsberga, komministersbostället Granby och länsmansbostället Ursvik samt ett stort antal enskilda tillhöriga hemman och lägenheter.

I fråga om nämnda boställens eventuella öfverlåtande till landtförsvaret har kammarkollegium, enligt dess i ärendet afgifna utlåtande, låtit höra vederbörande indelningshafvare samt infordrat underdåniga yttranden från tjänstförrättande kronofogden i orten, domkapitlet i Uppsala samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län. Därvid hade anförts, bland annat,

af innehafvaren af kyrkoherdebostället Stridsberga i Spånga socken, att lämpligt hemman ej funnes, som kunde utbytas mot kyrkoherdebostället, på hvars mark Spånga församlings kyrka jämte skolhus och klockarebol vore belägna; att emellertid, för den händelse boställets nuvarande bostadstomt med därå uppförda byggnader samt trädgården och om möjligt fem eller sex hektar åkerjord undantoges för kyrkoherdens räkning, boställets öfriga ägor kunde afstås mot ersättning och under vissa andra närmare angifna villkor, däribland att på statens bekostnad skulle uppföras ej mindre lämpligt stängsel omkring boställstomten, än äfven stall för två hästar och två kor samt vagnbod; att hvad anginge komministersbostället Granby detta boställe borde helt och hållet af staten inlösas och nytt boställe anskaffas i närheten af Järfälla församlings kyrka, dock att komministern borde hållas skadeslös för den minskning i inkomst, som genom utbyte af boställen kunde honom tillskyndas; att klockarebostället, innehållande i areal omkring 6 tunnland jord, jämväl borde för ändamålet afstås emot ersättning, med rätt för indelningshafvare att uppbära den å ersättningsmedlen uppkommande årliga räntebehållningen; men att däremot kyrkskolan med bostadshuset ej torde behöfva flyttas;

af kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt, att lian, som för bebyggande enligt synerätts beslut af bostället Ursvik fått vidkännas kostnader, för hvilka han endast genom boställets fortsatta innehafvande under en följd af år kunde blifva godtgjord, ej vore villig afstå bostället, med mindre full ersättning erhölles för dessa kostnader;

af domkapitlet i Uppsala, att domkapitlet, instämmande i det af innehafvaren af kyrkoherdebostället afgifna yttrandet, ville till nådigt afseende förorda de af honom föreslagna villkor för afstående af boställsjorden vid Stridsberga och Granby jämte Spånga församlings klockareboställe; samt

af Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som antoge,

19 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

att hinder icke skulle möta för att den nuvarande kyrkoherdebostaden i Spånga jämte lämpligt område däromkring äfven efter den ifrågasatta förläggningen af öfningsfältet disponerades af pastor i Spanga, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra, i hvad anginge ofvannänmda ecklesiastika boställen, instämma i det yttrande, domkapitlet i ärendet afgifvit; samt att i fråga om länsmansbostället Ursvik Kungl. Maj ds befallningshafvande icke hade något att erinra emot, att detta boställe, som med hänsyn till rådande kommunikations- och andra förhållanden inom distriktet numera vore till boningsplats för länsmannen föga lämpligt, finge för nu angifna ändamål afträdas till statsverket, hvarvid dock innelxafvaren, jämte det hans kontanta lön borde höjas med det för bostället beräknade belopp, syntes böra beredas skälig ersättning för den förlust, han, såsom al honom framhållits, skulle lida, om han inom den närmare tiden nödgades afträda bostället.

För egen del har kammarkollegium i ärendet meddelat: att jämlikt kollega beslut den 7 april 1879 länsmansbostället Ursvik i aflöningsstaten upptagits till en behållen årlig afkomst af 320 kronor att å länsmannens kontanta aflöning afräknas; att enligt den för prästerskapet i Spånga och Järfälla pastorat den 24 mars 1868 utfärdade löneregleringsresolution, hvilken skulle upphöra att äga tillämplighet den 1 maj 1918, kyrkoherden i pastoratet ägde innehafva såsom boställe VU mantal Stridsberga salut komministern därsammastädes omförmälta bostället Granby; att nu nämnda boställen jämte Spånga församlings klockareoch skollärareboställen i senast fastställda jordebok för länet upptoges bland kronoegendomar under allmän disposition, länsmansbostället såsom 3,8 mantal Uhrsvik n:o 5, kyrkoherdebostället såsom 14 mantal Prästebord n:o 1, komministersbostället såsom f i mantal Granby n:o 1 samt klockare- och skollärareboställena såsom två särskilda oskattlagda lägenheter, Klockarbord n:o 1 och Skolmästarebord n:o 1, med anteckning för skollärarebostället att detsamma vore beläget å Julsta frälsehemmans ägor; samt att enligt uppgifter, inkomna till prästlöneregleringskommittén, kyrkoherde- och komministersboställena i Spånga och Järfälla församlingars pastorat ansetts kunna vid utarrendering i angifven ordning på 20 år betinga i årliga arrenden, kyrkoherdebostället 1,200 kronor samt komministersbostället 500 kronor, hvarvid dock i senare fallet borde afgå 75 kronor för den boställshafvaren åliggande byggnads- och underhållsskyldighet å hus, afsedda till bostad.

Vidkommande själfva saken har kammarkollegium i underdånighet anfört, att kollegium för sin del ej hade något att erinra däremot, att länsmansbostället Ursvik jämte omförmälda ecklesiastikstaten anslagna

20 Kungi, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

egendomar med det undantag beträffande kyrkoherdebostället Stridsberga som i boställshafvarens förberörda yttrande funnes angifvet, toa-es^ i anspråk till öfningsfält för de till Stockholm förlagda truppförbanden

De kostnader, som enligt de infordrade yttrandena skulle för statsverket uppkomna genom ifrågavarande områdens införlifvande med det föreslagna öfmngsfältet, skulle alltså utgöra:

1:°) ersättning för den del af kyrkoherdebostället Stridsberga, som för ändamålet behöfde tagas i anspråk, samt utgifterna för nödigt stängsel kring' den återstående boställsjorden äfvensom för uppförande af stall och vagnbod åt pastor;

2:o) ersättning för komministersbostället Granby eller ock kostnaden för anskaffande, på sätt föreslaget blifvit, af ett nytt boställe i närheten af Järfälla kyrka åt komministern;

3:o) ersättning för klockare- och skollärareboställena i Spånga;

Lo) ersättning åt kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt för den förlust, han kan anses komma att lida genom att afträda bostället Ursvik; samt

5:o) en årlig tillökning med 320 kronor i den för honom nu utgående kontanta lönen, hvilket belopp, efter det bostället frångått honom, lärer böra utgå från sjätte hufvudtitelns ordinarie anslag till Landstaterna i länen, fastigheter, ... Do h^aman och lägenheter i enskild ägo, som enligt kommitténs belägna inom förslag skulle tagas i anspråk för det ifrågasatta öfningsfältet, hafva ett J™Sta ta^gsvärde af tillhopa 1,246,800 kronor. I enlighet med dess uppdrag hai kommittén sökt att från vederbörande jordägare erhålla försåtjningsanbud beträffande dessa hemman och lägenheter, och hafva de bekomna anbuden sedermera öfverlämnats till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet. Då det visade sig möta stora svårigheter att förmå jordägarna afgifva dylika anbud, gällande för någon längre tid fi amat, kunde tiden för tilländalöpandet af deras giltighet icke sättas senare än den 1 oktober 1904, och de hafva alltså nu icke annan betydelse än att tjäna till ledning för bedömandet af de sannolika kostnaderna för egendomarnas förvärfvande.

Försälj ningsanbud hafv a för hemman och lägenheter med nedannämnda taxeringsvärden afgifvits till följande belopp:

i Solna socken

i Spånga »

i Järfälla n

i Sollentuna »

Taxeringsvärde. Anbud.

.............. kr. 178,400:— kr. 1,022,000: —

.............. » 445,000: — » 1,304,000: —

............... 173,000:— » 300,000: —

.............. » 100,000:— » 636,900: —

Summa kr. 896,400: — kr. 3,262,900: —

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Om beträffande de fastigheter, för hvilka försäljningsaribud icke erhållits, inköpspriset beräknas med iakttagande inom hvarje socken för sig af samma förhållande mellan detsamma och taxeringsvärdet å dessa fastigheter som mellan de nu angifna försäljningsanbuden och motsvarande, likaledes angifna taxeringsvärden, skulle inköpssummän i sin helhet komma att uppgå

i Solna socken till...................... kr. 1,260,688: —

i Spånga :» o :» 1,776,752: —

i Järfälla ■ » '» 543,600: —

i Sollentuna :» » » 636,900:

eller sammanlagd! till kr. 4,217,940: —

Kommittén har emellertid ansett, att de ingifna försäljningsanbuden med få undantag varit allt för höga och icke stått i rimligt förhållande till egendomarnes verkliga värde eller de köpeskillingar, som vid fastighetsförsäljningar i trakten kunnat betingas. Med anledning häraf haf kommittén sökt att på grund af den kännedom om i orten gängse egendomspris, hvilken kunnat erhållas dels genom uppgifter om på senare tiden skedda försäljningar och dels genom sakkunniga personers uttalanden, bilda sig en uppfattning om det ungefärliga värdet af Järfva—Spånga —J är fällafältet. Denna undersökning hade gifvit vid handen, att under dåvarande förhållanden och om fältet med det snaraste inköptes, de i enskild ägo varande fastigheter äfvensom till boställen anslagna kronoegendomar, som för ifrågavarande ändamål behöfde tagas i besittning, icke kunde anses äga högre värden än sammanlagd! 2,615,000 kronor.

Enligt hvad af det anförda framgår, äro samtliga myndigheter, som i frågan afgifvit yttranden, ense därom, att Ladugårdsgärdet numera är otillräckligt såsom öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna och fördenskull bör utbytas mot ett större. A ena sidan hafva trupperna till antalet ökats och fordringarna poå större område med mera omväxlande terräng alltmera stegrats, under det att å andra sidan af det område, som ursprungligen varit för truppernas öfningar tillgängligt, tid efter annan större och mindre delar tagits i anspråk för andra ändamål. I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att enligt öfverenskommelse mellan Kungl. Magt och kronan samt Stockholms stad, grundad på 1889 års riksdagsbeslut i fråga om upplåtelse till hufvudstad en af Hjorthagen m. in. vid Lilla Värtan, staden är berättigad att i mån af behof för Värtahamnens utvidgning komma i besittning af ytterligare områden å Ladugårdsgärdet, bland andra, om ock

Departe-

mentschefens

yttrande.

22 Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 114.

först år 1929, Lindarängen, som år 1881 mot särskild afgäld till djurgårdskassan uppläts till begagnande för truppernas öfningar, emedan redan då behof förefanns af större utrymme för detta ändamål.

Af största vikt är, att trupperna för sina öfningar disponera tillräcklig och lämplig öfningsterräng. De störa utgifter för staten, ökningarna i och för sig kräfva, synas mig oafvisligen betinga, att allt göres för att bästa möjliga resultat däraf skall erhållas, och ett utaf hufvudvillkoren härför är tillgången till lämpligt öfningsfält, ett kraf, som, enligt hvad jämväl kommittébetänkandet angifver, inom europeiska .arméer blifvit mer och mer beaktadt.

Det af kommittén föreslagna nya fältet synes vara väl ägnadt att fylla de fordringar, som böra ställas på ett modernt öfningsfält; åtminstone torde intet bättre kunna erhållas i Stockholms närhet. Skulle ett på större afstånd från hufvudstaden beläget område utses till öfningsplats för trupperna, blefve det nödvändigt att bibehålla Ladugårdsgärdet såsom öfningsplats för Stockholms garnison under volontärrekryt- och beväringsrekrytskolor. Under repetitionsöfningarna blefve i sådant fall hufvudstaden helt och hållet blottad på trupper, hvarjämte dyrbara och tidsödande transporter samt kostsamma anordningar för truppernas förläggning på båda platserna uppstode. Från hvilken synpunkt denna fråga än skärskådas, synes sålunda kommitténs förslag i detta hänseende vara välbetänkt och innebära en lycklig lösning af den betydelsefulla frågan.

I det föreslagna nya fältet ingå

l:o) åtskilliga under domänstyrelsens vård stående, ofvan angifna kronoegendomar, för hvilkas upplåtande för landtförsvarets behof Riksdagens medgifvande erfordras,

2:o) länsmansbostället Ursvik, hvilket nu innehafves af kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt; och då detta boställe skulle, om länsmannen frånträder detsamma, öfvertagas af domänstyrelsen och för kronans räkning utarrenderas eller försäljas, lärer ej heller det kunna med fältet införlifvas utan Riksdagens tillstånd,

3:o) två ecklesiastiska boställen äfvensom klockare- och skollärareboställena i Spånga, om hvilka boställens öfverlämnande helt eller delvis mot ersättning, som bestämmes i den ordning, i nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgas, Kungl. Maj:t lärer kunna ensam besluta, samt

4:o) enskilda tillhöriga, förut uppgifna fastigheter.

Kommittén har beräknat kostnaderna för anskaffandet af nytt öfningsfält m. m. sålunda:

23 Eungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 114.

taxeringsvärdet af utarrenderade krono-

egendomar .................................................. kr. 349,100: —

enskildes därå uppförda byggnader......... 137,600: —

i enskild ägo varande fastigheter samt

till boställen anslagna egendomar......... » 2,615,000: — 3,101,700: —

för anläggande af skjutbanor ..................................................... 150,000: —

för öfningsfältets dränering och ordnande i Girigt förslagsvis 748,300: —

Summa kronor 4,000,000: —

Huruvida kommitténs beräkning numera kan anses motsvara den blifvande verkliga kostnaden, torde vara ovisst. Sannolikt är, att åtminstone egendomarna närmast hufvudstaden ytterligare stigit i pris, sedan kommittén afgaf sitt betänkande, och än vidare komma att stiga ju längre inköpet däraf fördröjes. Det torde därför vara af vikt attr om den behöfliga marken skall kunna till skäligt pris förvärfvas, beslut därom ju förr desto hellre fattas. Kommittén här föreslagit, att, för erhållande af rimliga köpevillkor, hela det erforderliga området skulle genom expropriation förvärfvas. Erfarenheten har dock i flere fall gifvit vid handen, att detta förfaringssätt icke alltid medfört ekonomiskt gynnsamt resultat. Att på förhand angifva det sätt för markens förvärfvande, som må vara det för staten ändamålsenligaste, torde ej vara möjligt,, utan synes förfaringssättet böra i hvarje fall för sig bestämmas.

Möjligt är, att åtskilliga af de i fältet enligt kommitténs förslag ingående fastigheter kunna därifrån uteslutas eller med annan mark ersättas, därest vederbörande ägares anspråk på betalning därför äro alltför obilliga. Till följd af dessa förhållanden bör ej, enligt min mening, på förhand bestämmas, hvilka egendomar som skola inköpas, eller gränser för det blifvande öfningsfältet fastslås, utan framdeles beslut af Kungl. Maj:t fattas om förvärfvande af fastigheter, lämpliga att införlifvas. med den öfningsplats, som till en början bildas af förut omförmälda kronoegendomar, i den mån sådana fastigheter kunna på villkor, som åt Kungl. Maj :t finnas antagliga, af Kungl. Maj:t för kronans räkning inköpas.

Därest dessa kronoegendomar tagas i anspråk för bildandet af ett nytt öfningsfält för de till Stockholm förlagda trupperna, torde, på sätt domänstyrelsen anfört, utöfver hvad kommittén beräknat, ersättning böra utgå till de nuvarande arrendatorerna dels för i förtid mistad arrenderätt,, såvida arrendetiden icke tilländalupit, då egendomen till landtförsvaret öfverlämnas, dels ock för arrendatorerna enskildt tillhöriga, å egendomarne uppförda byggnader, hvilkas värde, såsom af det förut sagda

24 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 114.

framgår, med 120,800 kronor öfverstiger den summa, som kommittén med ledning af taxeringslängderna angifvit. Beträffande ersättningarna för i förtid mistad arrenderätt torde de med hänsyn dels därtill, att den sammanlagda arrendeafgiften af alla dessa egendomar icke belöper sig till större summa årligen än 6,840 kronor, dels ock därtill att ännu någon del af den löpande arrendetiden kommer att förflyta, innan samtliga dessa egendomar behöfva till landtförsvaret afträda^, icke komma att uppgå till allt för afsevärda belopp.

I hvad män godtgörelse för berörda byggnader bör till vederbörande ägare utgå, torde böra göras till föremål för pröfning af Kung!. Maj:t i hvarje fall efter utredning rörande ägarnas rätt till ersättning, byggnadernas beskaffenhet samt öfriga på frågan inverkande omständigheter. Till kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt lärer böra utgå skälig godtgörelse för de byggnader, han å länsmansbostället Ursvik uppfört, utöfver hvad honom i sådant afseende ålegat.

I afgifvet yttrande öfver kommitténs betänkande har Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län vidare anfört, att då enligt förslaget en mängd, delvis ganska betydande jordegendomar i enskild ägo skulle förvärfvas för kronans räkning, det lätt insåges, att förslagets genomförande skulle föranleda väsentliga rubbningar i de grunder, som varit bestämmande för den hittills gällande kommunala, kyrkliga och administrativa indelningen i denna trakt. Särskilt folie detta i ögonen med hänsyn till Spånga socken, som med omkring hälften af sitt område och en fjärdedel af sin befolkning folie inom gränserna för det föreslagna öfningsfältet. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har därför ställt i utsikt, att en förändring af nyssnämnda indelning skulle framdeles blifva nödig, samt att jämväl någon ersättning från staten skulle behöfva utgå till kommunerna för minskade inkomster.

Sannolikt är, att hänsyn i en framtid måste tagas till hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda påpekat, men dessa angelägenheter kunna icke på förhand i alla delar öfverskådas och bedömas, utan måste de ordnas i den män genom öfningsfältets anordnande sådana rubbningar i de bestående förhållandena inträda, att särskilda åtgärder kunna anses däraf påkallade. Jag tillåter mig i detta afseende erinra, att de enskilda tillhöriga hemman, som skola inköpas, endast så småningom torde komma att tilläggas fältet, att hela det till öfningsplats afsedda området icke behöfver afrödjas och igenläggas, utan kan till ganska betydande delar fortfarande odlas, samt att, om blott de byggnader, hvilka i följd af sitt nuvarande läge skulle utgöra hinder för öfningarna, flyttas till lämpligare belägna platser, andra byggnader kunna kvarstå och

25 Kungl. 'Majte Nåd. Proposition N:o 114.

tagas i anspråk, förutom af dem, till hvilka vissa delar af fältet kan komma att upplåtas till brukning, jämväl af den personal, som erfordras till vård och bevakning af fältet, samt af befäls- och underbefälspersonalen till bostäder, naturligtvis i sistnämnda fall mot afstående af dem eljest tillkommande inkvarteringsbidrag. Om å ena sidan vissa beskattningsföremål torde försvinna, lärer däremot andra tillföras kommunerna. Först efter det förhållandena hunnit stadga sig, torde kunna afgöras, i hvad mån ändringar i den nuvarande kommunala, kyrklig:', eller administrativa indelningen bör ske. Utan tvifvel bör emellertid skälig uppmärksamhet ägnas däråt, att i dessa kommuner bosatta enskilda personer icke ■ genom kronans åtgärder förorsakas några höjda afgifter till kommunerna eller andra olägenheter.

Slutligen har, såsom förut nämnts, domänstyrelsen ifrågasatt, att medel skulle framdeles, sedan genom försäljning af byggnadstomter från Ladugårdsgärdet tillgång därtill erhållits, anvisas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark i stället för de kronoegendomar, som nu skulle till landtförsvaret afstås. Då emellertid dessa egendomar allt fortfarande förblifva i statens ägo och för dess ändamål användas, torde, på sätt domänstyrelsen jämväl förutsatt, med afgörandet af frågan om deras ersättande med annan mark, som ställes under domänstyrelsens vård, kunna anstå, domänstyrelsen obetaget att, då den lämpliga tidpunkten kan anses vara kommen, göra förnyad framställning härom hos Kungl. Majrt.

Utan tvifvel kommer förvärfvandet och anordnandet af det nya öfningsfältet att medföra stora kostnader, men staten erhåller däri en egendom, hvars värde med hänsyn till läget torde komma att med tiden stiga i betydlig mån.

Att tillförlitligt beräkna summan af de kostnader, som komma att erfordras för förvärfvande åt landtförsvaret af de i enskild ägo varande fastigheter och till boställen anslagna egendomar, hvilka ingå i ifrågavarande nya truppöfningsplats, låter sig synbarligen icke gorå. Den åt kommittén beräknade summan 2,615,000 kronor torde sannolikt visa sig otillräcklig. Vid sådant förhållande synes det mig ändamålsenligast, att hela den af kommittén för anskaffandet och anordnandet af det nya öfningsfältet beräknade summan, 4,000,000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda, kronan tillhöriga egendomar anses böra ingå i öfningsfältet, till ersättningar åt arrendatorer, boställshafvare och andra personer för mistad besittningsrätt till jord, som till fältet afstås, in. in. samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrigt, i den män Bill. till Riksd. Prof,. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 68 Käft. 4

26 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 114.

Försäljning a vissa delar af Norra Djurgården.

medel härtill kunna af nämnda summa erhållas. De härför till en början erforderliga beloppen kunna, enligt hvad jag inhämtat, af statskontoret och arméförvaltningen förskjutas, hvarefter de återstående beloppen äfvensom förskotten torde kunna gäldas af medel, som inflyta genom försäljning af byggnadstomter från Ladugårdsgärdet, till hvilken fråga jag nu anhåller att få öfvergå.

Såsom jag förut anfört ingick i kommitténs uppdrag att, efter förutgången utredning, afgifva yttrande, huruvida och i sådant fall hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den så kallade Norra Djurgården med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade i tomter, försäljas, samt angifva, hvilka af dessa områden borde till försäljning i första rummet ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar i fråga om beloppet af den inkomst, som genom en dylik försäljning kunde för statsverket uppstå. För fullgörande af denna del af sitt uppdrag har kommittén uppgjort trenne alternativa utkast till stadsplan för Norra Djurgården, redogjort för hvilka områden däraf, som för närvarande äro upplåtna för allmänt ändamål eller till enskildt begagnande, verkställt beräkningar angående värdet af de tomter, som skulle därifrån kunna försäljas, samt afgifvit förslag i fråga om de delar däraf, som först bordo ifrågakomma till försäljning in. in. Kommittén har härvid erinrat, att Konungens dispositionsrätt öfver Djurgården numera grundade sig på Riksens Ständers underdåniga skrifvelse den 1 december 1809, hvarigenom Ständerna erbjödo konung Karl XIII att till bestridande af samtliga utgifter för hofhållningen in. in. emottaga en viss årlig summa, mot det att till Riksens Ständer öfverlämnades »såsom en i evärdliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvaltningen och användandet af de kungs- och kungsladugårdar in. in., som förut stått- under konungarnes omedelbara styrelse, med iakttagande dock att »den här vid hufvudstaden belägna Djurgården bör förblifva under Kungl. Maj:ts enskilda disposition», i sammanhang hvarmed ständerna emellertid anhöllo, »att den s. k. djnrgårdskassan måtte endast få användas till Djurgårdens förbättring och förskönande samt därvarande broars och vägars underhåll, och icke graveras med särskilda aflöningar eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 hade Kungl. Majd antagit Riksens Ständers erbjudande på sätt och med villkor ofvannämnda skrifvelse innehölle.

Den omedelbara vården och skötseln af Djurgården åligger för närvarande den så kallade djurgårdsförvaltningen, som närmast lyder

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114. 27

under riksmarskalksämbetet. I redogörelsen för de åtgärder, som böra vidtagas i samband med försäljningen af Norra Djurgården, anför kommittén fördenskull, att öfverenskommelse med riksmarskalksämbetet måste träffas om upplåtande af den till försäljning ifrågakommande marken. Denna öfverenskommelse kunde tänkas grundad antingen därpå, att ämbetet genast till den myndighet, hvilken komme att taga närmaste befattningen med försäljningen, öfverlämnade hela det område, som under en viss tidsperiod skulle bebyggas, eller ock successivt i man åt skeende försäljning tillhandahölle erforderlig mark, allt mot ersättning till djurgårdskassan för de områden, som frånginge Djurgården, enligt grunder, som vid beslut om försäljningen borde bestämmas. Hänsyn borde härvid tagas därtill, att genom Norra Djurgårdens försäljningett flertal åt Djurgårdens tjänstemän och betjänte upplåtna bostäder, af hvilka några vore förenade med löningsjord, ginge förlorade, att jämförelsevis rätt betydliga inkomster till djurgårdskassan för upplåtna lägenheter, höskörd och skogsfångst, hvilka inkomster delvis torde hafva kommit underhållet jämväl af Södra Djurgården till godo, därefter upphörde, samt att, sedan Djurgårdens område blifvit inskränkt till trakterna söder om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen, större anspråk torde komma att ställas och större kostnader att nedläggas på detta områdes underhåll och vård än hittills.

I förut omförmälda utlåtande i denna fråga har riksmarskalksämbetet afgifvit förslag angående det område af Norra Djurgården, som enligt riksmarskalksämbetets åsikt nu bör upplåtas till försäljning, i b vil ket hänseende riksmarskalksämbetet anfört följande.

Djurgården, som af ålder varit upplåten till den regerande konungens 'disposition, hade såsom folkpark och förlustelseort för hufvudstadens invånare, i synnerhet af de obemedlade klasserna, en mycket viktig uppgift att fylla både ur sanitär och estetisk synpunkt. Riksmarskalksämbetet, som väl insåge, att någon utvidgning af staden åt här ifrågavarande håll kunde vara af beliofvet påkallad, och likaledes fullt uppskattade vikten för staten att kunna realisera någon del af de värderika områden, som läge närmast intill den nuvarande, stadsplanen, måste dock såsom sin åsikt uttala, att, om ett förslag i detta syfte, innebärande försäljning af tomter till bebyggande, skulle uppgöras, detta ingalunda borde antaga den omfattning, som kommitterade gifyit detsamma, och hvarigenom hela Norra Djurgården skulle fråntagas sitt nuvarande ändamål. Djurgårdens karaktär skulle därigenom förändras, och detta enligt riksmarskalksämbetets mening till oersättlig förlust för Stockholms invånare, som i Djurgården, sådan den nu vore och ännu

Riks-

marskalks*

ämbetets

yttrande.

28 Kungl. Maj-.ts Nåd* 'Proposition N:o Hd.

mera sådan den i framtiden kunde tänkas blifva ordnad, ägde ett parkocli skogsområde af nästan enastående art, beläget så förmånligt som möjligt, gränsande tätt intill staden och dock fullkomligt landtlig! till karaktär och utseende.

Om man för öfrigt också skulle vilja antaga, att Stockholms stad eu gång, på grund af växande invånarantal och eljest utvidgade förhållanden, skulle komma att utbreda sig öfver hela Norra Djurgårdens, område, så behöfde man blott kasta eu blick på kartan för att inse, att sådant ej kunde väntas inträffa förr än efter en mycket aflägsen framtid. Det område, hvarom bär vore fråga, innefattade en areal, vida större än de nuvarande stadsdelarna Östermalm och Norrmalm tillsammantagna; och att i ett blifvande förslag till stadsplan och försäljning af byggnadstomter på eu gång upptaga ett så vidsträckt område vore ej lämpligt. I sådant fall blefve det ej möjligt att med någon grad af visshet beräkna markens försäljningsvärde och ej heller att bestämma de blifvande gatornas och trafikledernas läge på platser, som kanske först efter generationer blefve använda för sitt afsedda ändamål, då naturligtvis nya synpunkter och förhållanden kunde verka genomgripande förändringar i den ursprungliga planen. Riksmarskalksämbetet kunde därför icke för sin del instämma i kommitténs uppfattning om lämpligheten och önskvärdheten af hela Norra Djurgårdens intagande i stadsplanen och upplåtelse till bebyggande, utan måste tvärtom såsom sin åsikt uttala, att det hufvudsakliga af ifrågavarande vidsträckta område helst borde bibehållas försitt nuvarande ändamål att vara ett park- och skogsområde, orclnadtför utflykter och besök af stadens lustvandrande invånare. Då det emellertid vore af vikt för statsverket att redan nu kunna försälja någon del af den värderika marken närmast staden för att därigenom bereda erforderliga medel till inköp af nytt öfningsfält, och då det ur Stockholms • stads synpunkt torde vara ensidigt, att staden mot denna del åt Djurgården blefve- reglerad, ansåge sig riksmarskalksämbetet böra, framlägga förslag om, att vissa mindre delar af den ifrågavarande marken omedelbart måtte intagas i stadsplanen och upplåtas till bebyggande.

De områden, som riksmarskalksämbetet härvid afsett, utgjordes i första rummet af den mark, som skulle omfattas af Valhallavägens. utdragning förbi artillerikasernen fram till Svea lifgardes kasernområde, åt gränsen mot detta område samt af gränsen mot staden, hvarvid emellertid riksmarskalksämbetet gjort det förbehåll i fråga om Valhallavägens bredd, att under den första tiden och intill dess fråga kunde blifva om motliggande sidas reglerande endast vanlig gatubredd, eller 18 meter, toges i anspråk för Valhalla vägens förlängning, då därigenom en ytter-.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

ligare minskning af Ladugårdsgärdets område tills vidare kunde undvikas. Dessutom föresloge riksmarskalksämbetet till försäljning det område vid Djurgårdsbrunnsviken, som skogsinstitutet nu disponerade, jämte den närmast öster därom belägna märken fram utöfver Källhagens område ungefär till gränsen af kavallerietablissemangets' tomt. De båda områden, som riksmarskalksämbetet sålunda föresloge till bebyggande, vore hvartdera af synnerligen stort värde såsom byggnadsplatser och torde vid en blifvande försäljning komma att inbringa eu så afsevärd summa, att den efter hvad riksmarskalksämbetet föreställde sig borde väl räcka till att betänka kostnaderna för inköp och anordnande af nytt öfningsfält.

De båda af riksmarskalksämbetet sålunda till försäljning föreslagna områdena med undantag af den mark, veterinärinstitutet disponerad, äro å eu karta, som torde få detta protokoll bifogas, utmärkta med ljusröd färg till de delar, som enligt kommitténs utkast till stadsplan för Norra Djurgården, alternativ 3, skulle såsom byggnadstomter förn säljas, och med ljusgul färg i de delar, som enligt samma utkast till stadsplan erfordras till gator och öppna platser.

Veterinärinstitutets tomt, hvilken, såsom af kartan framgår, delvis faller inom det område, som enligt riksmarskalksämbetets utlåtande nu skulle försäljas, bildades genom upplåtelse, enligt 1875 års Riksdagå beslut, af tomterna n:ris 11 och 12 samt delar af n:ris 3 och 4 af kvarteret Vedbäraren vid Karlavägen äfvensom af därinvid belägna delar utaf intendentsbostället Djursborg och Ladugårdsgärdet. Den Djurgården tillhöriga delen af veterinärinstitutets tomt innehåller, enligt kommitténs uppgift, 38,740 kvadratmeter. Då till nästlidet års Riksdag framställninggjordes om försäljning af detta område, med förslag tillika att inflytande kopeskillingsbelopp skulle i första hand användas till inköp af ny tomt för veterinärinstitutet, samt fråga alltså föreligger att för särskild! ändamål disponera den inkomst, som må erhållas genom försäljningen af detta område, , torde detsamma höra undantagas från den .mark, om hvilkens afyttrande framställning nu torde böra hos Riksdagen göras.

Skogsinstitutet har, sedan det år 1829 inrättades, varit beläget å dess nuvarande plats, som utgör en del af h d. hofjägmästarbostället Stora Blåporten. Enligt nådigt bref den 20 juni 1862 betalas till djurgårdskassan för detta område ett årligt arrende af 600 kronor, som numera utgår från nionde luifvudtitelns anslag till skogsläroverken. Dessutom disponerar skogsinstitutet mot en årlig afgäld af 20 kronor till djurgårdskassan ytterligare ett område af 12 ar från nyssnämnda' boställe samt mot en afgift af 100 kronor om året till; Svea artilleriregementes soldat-

Områden, som böra från försäljningen undantagas.

Lägenheter, upplåtna till enskilde m. fl.

30 Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 114.

bamhuskassa eu del af den s. k. Laboratoriihagen. I sitt förut omförmälda öfver kommitténs förslag afgifna yttrande bär riksmarskalksämbetet anfört, att, då fråga uppkommit om skogsinstitutets förflyttning från dess nuvarande läge, ämbetet vore i tillfälle att, därest institutets förläggning ansåges fortfarande böra vara i Stockholms närhet, föreslå annan plats för institutet invid Brunnsviken och i omedelbar närhet till järnvägsstation. Riksmarskalksämbetet har i detta sammanhang anmält, att ämbetet erhållit nådigt bemyndigande att göra hemställan därom, att ett tomtområde, till en areal af omkring 3,000 kvadratmeter, beläget inom skogsinstitutets nuvarande gräns, måtte förbehållas Hans Maj:t Konungens personliga disposition, att till ett särskildt ändamål användas. Med anledning häraf torde äfven nämnda areal böra från försäljningsområdet undantagas. Då gränserna däraf icke angifvits, har denna areal likväl icke kunnat å kartan särskildt utmärkas. 1 hvad mån de genom försäljning af det utaf skogsinstitutet nu disponerade området inflytande inkomster må användas till uppförande af nya byggnader för nämnda institut, torde framdeles, då frågan om institutets flyttning blifver närmare utredd, få underställas Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning.

Slutligen lärer från försäljning böra uteslutas den s. k. garnisonshyrkogården, hvilken enligt nådigt bref den 30 juli 1859 uppläts till begrafningsplats för Stockholms garnison. Emellertid torde, därest försäljning af angränsande områden kommer att äga rum, kyrkogården icke vidare böra såsom begrafningsplats användas.

De delar af förut angifna områden, hvilka återstå till intagande i stadsplanen, innefatta enligt inom fortifikationen verkställd beräkning en areal af tillsammans 320,900 kvadratmeter, hvaraf 127,060 kvadratmeter söder om Yalhallavägens förlängning och 193,810 kvadratmeter vid Djurgårdsbrunnsviken.

Inom dessa områden finnas för närvarande åtskilliga lägenheter, Indika icke stå under djurgårdsförvaltningens omedelbara disposition utan äro upplåtna till Djurgårdens intendent, Östermalms församling, enskilda personer m. fl.

Bland dessa lägenheter märkes till eu början bostället Djur sborg, hvilket disponeras af intendenten öfver Djurgården. Genom markupplåtelser till veterinärinstitutet, Stockholms stad m. fl. har löningsjorden frångått bostället, som alltså numera består endast af sjkifva tomtplatsen med tillhörande trädgård. Med anledning däraf att detta boställe inginge i försäljningsområdet har riksmarskalksämbetet ansett det nödvändigt, att ett nytt intendentsboställe uppföres, och att djurgårdskassan

31 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

erhåller ersättning för den häraf föranledda kostnaden, som enligt en af intendenten gjord beräkning uppgår till omkring 110,000 kronor. Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida icke bostad må kunna intendenten beredas för mindre kostnad än årliga räntan på nämnda belopp, och det lärer därför få blifva föremål för Kungl. Maj:ts särskilda pröfning, på hvad sätt ersättning må beredas intendenten för förlusten af hans nuvarande boställe.

Ett under nämnda boställe förr lydande område, benämndt Djursborgs åker, är numera för djurgårdsförvaltningens räkning utarrenderadt mot en årlig arrendeafgift af 1,820 kronor enligt kontrakt, gällande allenast för ett år i sänder, och cn annan härinvid belägen plats är upplåten till tomt för den s. k. Teciterlaclan, som mot 100 kronors årlig afgift disponeras af Kungl. teaterns direktion, hvilken dock är skyldig att ett år efter uppsägning afträda tomten.

Intill bostället Djursborg gränsar det s. k. Djurgårdens gärdesgårdsdistrilct, hvartill äganderätten är i Ariss mån tvistig. I det vid Kungl. Maj:ts proposition till nästlidet års Riksdag angående inköp af ny tomt åt veterinärinstitutet fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 5 februari 1904 linnes närmare utredning härom meddelad; och torde i likhet med hvad då föreslogs beträffande den del däraf, som ingår i veterinärinstitutets område, i blifvande köpeaftal om nu ifrågavarande mark, för såvidt någon del af Gärdesgårdsdistriktet i aftalet afses, böra intagas bestämmelse därom, att denna del försäljes endast med den rätt kronan därtill äger.

Inom Gärdesgårdsdistriktet äro tvenne till Östermalms församling, enligt nådiga resolutioner den 23 mars 1896 och den 5 oktober 1900, upplåtna tomter delvis belägna. Å den ena af dem är • församlingens s. k. missionshydda uppförd. Viss del af dessa områden skall ett år efter skedd uppsägning afträdas; återstoden får af församlingen disponeras under Konungens regeringstid. Den årliga afgälden för båda områdena uppgår till 700 kronor.

Enligt nådig resolution den 15 juni 1904 har till enskild person upplåtits ett härinvid beläget mindre område mot en årlig afgäld af 700 kronor och skyldighet för innehafvaren att, därest området eller del däraf skulle för Djurgården eller annat allmänt ändamål blifva behöfligt, afträda detsamma inom sex månader efter skedd uppsägning.

Slutligen har likaledes från Gärdesgårdsdistriktet upplåtits ett område af 2,4 kappland till ägaren af den nästgränsande stadsfastigheten n:o 2 i kvarteret Vedbäraren mot eu årlig hyra af 11 kronor 25 öre

Ersättningar för mistad nyttjanderätt

m. m.

Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 114.

samt skyldighet för innehafvare^, att vid påfordran genast afträda marken.

A det till försäljning föreslagna området vid Djurgård sbrunnsviken är belägen den s. k. Laboratoriihagen, hvilken enligt nådig resolution den 18 november 1752 upplåta till en vid Svea artilleriregemente inrättad kassa för fattiga soldatbarn. Denna kassa innehar fortfarande — senast enligt resolution den 24 maj 1873 för Konungens regeringstid — besittningsrätten till detta område utan någon afgift. Området är delvis utarrenderadt, och kassan uppbär, enligt kommitténs uppgift, följande årliga inkomster af detsamma, nämligen

af Stockholms isaktiebolag » skogsinstitutet

............................. kr. 1,000

.................................................. » 100

)> Stockholms roddförening ......................................................... » 200

» Gröta lifgarde.................. » 40

» arméförvaltningen i ersättning för mark, som upplåtits

till garnisonskyrkogård...................................................... » 125

samt för en kälkbana i den s. k. Laboratoriibacken, omkring )) 200

Summa kr. 1,665

I närheten af sistnämnda område äro.belägna två till enskilda personer för Konungens regeringstid upplåtna lägenheter, nämligen Källhagen, för hvilken enligt nådig resolution den 29 maj 1899 erlägges en årlig afgäld af 100 kronor, samt Messling eb er g, hvars innehafvare på grund af resolution den 26 oktober 1891 betalar en afgäld af 35 kronor om året.

Därest något eller några af ofvannämnda till Östermalms församling eller enskilda personer m. fl. upplåtna områden skulle behöfva tagas i anspråk för bebyggande, innan upplåtelsetiden gått till ända, lärer någon ersättning böra till innehafvarna utgå, och torde beloppet häraf äfvensom af annan möjligen förekommande godtgörelse af liknande art efter pröfning i hvarje särskildt fall böra äf Kungl. Maj:t bestämmas.

I sitt förenämnda utlåtande öfver kommitténs förslag har riksmarskalksämbetet hemställt, att ersättning måtte djurgårdskassan beredas för mistad inkomst af arrenden för de lägenheter, som nu äro till andra upplåtna. Riksmarskalksämbetet har beräknat denna inkomst till omkring 6,900 kronor om året samt föreslår såsom lämpligaste sättet för tilldelande af dylik ersättning, att ett belopp motsvarande förenämnda inkomsts kapitalvärde efter 4 procent måtte af de genom försäljningen inflytande medlen nedsättas i statskontoret, och att Djurgården måtte tillerkännas rätt att årligen uppbära räntan å detta kapital.

33 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

I sammanhang härmed har riksmarskalksämbetet ifrågasätta, att ersättning af försäljningsmedlen måtte djurgårdskassan beredas för vissa belopp, som kassan utbetalt hufvudsakligen för bestridande af kostnaderna för ordnande af det område, som varit upplåtet för 1897 års konst- och industriutställning i Stockholm. Riksmarskalksämbetet anför i detta afseende, hurusom djurgårdskassan hade blifvit nödsakad att för nä,randa ändamål åtaga sig mycket betydande utgifter, som fullständigt medtagit kassans besparade tillgångar. Djurgårdsförvaltningen hade underkastat sig dessa utgifter i allmänhetens intresse och för att kunna på ett värdigt och tillfredsställande sätt ordna infarten till Djurgården. Djurgårdskassans utgifter hade under de därpå följande åren varit så betydande, att någon besparing på inkomsterna icke kunnat göras till ersättning för de sålunda förlorade tillgångarna. Det vore dock af vikt för djurgårdsförvaltningen att hafva till sin disposition ett dylikt besparadt kapital, enär stundom anspråk ställdes på djurgårdskassan för ganska behj ärtans värda ändamål, utan att i brist på tillgängliga medel möjlighet förefunnes att tillmötesgå desamma- Då nu så värderika områden af Djurgårdens mark vore i fråga att för statsverkets räkning realiseras, ansåge riksmarskalksämbetet det vara billigt, att i sammanhang därmed ersättning bereddes djurgårdskassan för dess, på sätt ofvan nämnts, för ett allmänt ändamål häfda stora utgifter. De utgifter af detta slag, hvilka djurgårdskassan fått vidkännas, utgjordes af djurgårdskassans bidrag till byggandet af den nya djurgårdsbron, 120,000 kronor, kostnaden för utställningsområdets ordnande under åren 1898, 1899 och 1900 med tillsammans 122,511 kronor 62 öre, hvarifrån dock borde af dragas ett belopp af 15,755 kronor 54 öre, som af utställningen godtgjorts djurgårdskassan, då återstoden blefve 106,756 kronor 8 öre, samt ett af djurgårdskassan utbetaldt bidrag till inlösen af lägenheterna Sevilla och Kaptensudden, 16,000 kronor. Rörande den första af dessa utgiftsposter, eller bidraget till djurgårdsbron med 120,000 kronor, ansåge sig riksmarskalksämbetet dock icke böra ifrågasätta någon ersättning för detsamma. Utgiften hade visserligen varit betydande och antagligen närmast föranledd af den blifvande utställningen, men den stode dock ej i något direkt sammanhang med denna, och ändamålet hade varit sådant, att rikmarskalksämbetet ansåge djurgårdskassan höra efter förmåga bidraga till dess fyllande. Hvad åter de andra båda utgiftsposterna beträffade, eller kostnaderna lör utställningsområdets ordnande samt Sevillas och Kaptensuddens inlösande, sa hade dessa varit föranledda af en angelägenhet, visserligen al så stort och allmänt intresse som 1897 års utställning, men i öfrig! fullkomligt

Bill. till Rikscl. Prof. W0Ö. 1 Sami. 1 Afl. 68 Raft. o

34 Stockholms stadsfullmäktiges yttrande.

Kungl. Majste’ Nåd. Proposition N:o 114.

främmande för ändamålet med djurgårdskassan, hvilken blifvit nödsakad att underkasta sig de ifrågavarande utgifterna endast såsom en följd däraf att utställningen hållits på Djurgårdens område. Riksmarskalksäiribetet funne det därför billigt, om vid detta tillfälle, då försäljning af värderika delar af Djurgårdens område ifrågasattes, ersättning bereddes djurgårdskassan för de förenämnda utgifterna, sammanlagdt 122,756 kronor 8 öre.

Mot hvad riksmarskalksäinbetet sålunda hemställt, torde någon erinran icke böra göras, och torde därför af den blifvande inkomsten genom ifrågavarande områdens försäljning böra dels i statskontoret nedsättas ett belopp, motsvarande det ■ efter 4 procent kapitaliserade värdet af förenämnda, till djurgårdskassan nu inflytande inkomster, eller omkring 172,500 kronor, att tillgodoföras den genom 1884 års Riksdags beslut bildade s. k. djurgårdsfonden, hvars årliga ränta öfverlämnas till djurgårdskassan att för kassans ändamål användas, dels ock såsom ersättning för ofvan omförmälda, djurgårdskassan ådragna kostnader i sammanhang med 1897 års konst- och industriutställning till kassan utbetalas ett belopp af i jämnadt tal 122,750 kronor.

Kommittén har i sitt betänkande vidare erinrat, att uppgörandet af stadsplan för de områden af Norra Djurgården, som komme att försäljas, förutsatte underhandlingar med Stockholms stad om villkoren för införlifvandet af de nya stadsdelarna med de redan befintliga. Vid hittills skedda utvidgningar af stadsplanen hade i allmänhet den principen blifvit följd, att till staden utan ersättning upplåtits all den mark, som erfordrats för nya gator och öppna platser, samt att staden icke drabbats af några kostnader för dessa gators ordnande med afloppsledningar och gatubeläggning in. in., hvaremot staden åtagit sig att för framtiden underhålla och belysa gatorna samt afgiftsfritt till tomtlinjerna framdraga gas- och vattenledningar. Då de forna gardestomterna upplåtits till bebyggande, hade jämväl dessa villkor lagts till grund för aftalet mellan kronan och Stockholms stad om de nya kvarterens och gatornas intagande i stadsplanen. Beträffande gatornas ordnande hade staden då åtagit sig att ombesörja alla härför erforderliga arbeten mot ersättning al försäljningsmedlen efter den verkliga kostnaden för arbetenas utförande.

Med anledning af hvad kommittén sålunda anfört, anbefalldes öfverståthållareämbetet att inhämta stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande rörande kommitténs förslag, i hvad det afsåge Stockholms stadsplans utvidgande öfver Norra Djurgården, äfvensom beträffande sättet och villkoren för den nya stadsdelens införlifvande med hufvudstaden och där-

35 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition 'Nio114.

med sammanhängande frågor, och sedan riksmarskalksämbetet, på sätt förut är omförmäldt, tillstyrkt, att allenast mindre delar af Norra Djurgården skulle upplåtas till försäljning, hafva stadsfullmäktige anmodats afgifva särskildt yttrande i fråga om detta. förslag.

Enligt underdånig skrifvelse den 1 innevarande månad hafva stadsfullmäktige förklarat sig medgifva stadsplanens utsträckning öfver Norra Djurgården på följande villkor:

l:o) den öfver området upprättade stadsplanen skall, innan den underställes Kung!. Maj:ts fastställelse, vara af Stockholms stadsfullmäktige godkänd;

2: o) gator, torg och allmänna platser skola med full äganderätt till staden öfverlåtas och öfverlämnas i planeradt skick, enligt af stadsfullmäktige godkända profiler; och skall, där rätten till vattnet utmed de områden, som intagas i stadsplanen, finnas tillhöra Kungl. Maj:t och kronan, jämväl denna rätt öfverlåtas å staden;

3:o) tomter för byggnader för allmänt behof, såsom kyrkor, skolhus och sjukhus, äfvensom för allmänna parker och planteringar skola i stadsplanen finnas reserverade och i mån af behof med full äganderätt kostnadsfritt öfverlåtas på staden;

4:o) i gator och andra allmänna platser' erforderliga trummor och ledningar för spill- och regnvattens afledande utföras enligt af drätselnämnden godkänd plan genom stadens . försorg på kronans bekostnad;

5:o) gas- och vattenledningsrör nedläggas, genom stadens försorg och på dess bekostnad i den mån byggnadsverksamheten fortskrider kvarter efter kvarter, räknadt från redan bebyggd stadsdel. Om däremot dylika ledningar påkallas, utöfver hvad som betingas af den kvarter efter kvarter fortskridande byggnadsverksamheten, skall särskild öfverenskommelse träffas om villkoren för deras anläggning;

6:o) de provisoriska åtgärder, som behöfva vidtagas för att gator och allmänna platser under byggnadsperioden skola kunna upplåtas för trafik, verkställas genom stadens försorg på kronans bekostnad;

7:o) gator och allmänna platser skola, sedan de blifvit försedda med ledningar af ofvan angifna slag äfvensom med ledningar för andra ändamål, såsom för telefoner eller framledandet af elektrisk ström, försas med permanent beläggning, hvilken utföres genom stadens försorg på kronans bekostnad. Med permanent beläggning förstås: i körbanan tuktad sten, trä, asfalt eller därmed fullt jämförligt material; i gångbanor tuktad sten, cement, klinkert eller andra därmed fullt jämförliga ämnen, hvarjämte dessa gångbanor skola vara lagda inom huggen kantoch rännsten; samt

Kumgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Ekonomiska resultatet af försäljningen.

8:o) sedan gatorna blifvit belagda på nyss nämndt sätt, åligger det staden att för all framtid underhålla och belysa desamma, på sätt vederbörande myndighet kan komma att bestämma.

Samma förbehåll, som borde gälla för stadsplanens utvidgning öfver hela Norra Djurgården, funne stadsfullmäktige i tillämpliga delar vara på sin plats, äfven om endast en del af området skulle närmast ifrågakomma till intagande i stadsplanen.

Då de af kommittén utarbetade alternativa förslagen till stadsplan för Norra Djurgården, hvaraf det ena eller alternativ 3, i hvad det berör nu till försäljning ifrågasatta områden, återgifves å förenämnda karta, äro att betrakta allenast såsom utkast och utan tvifvel böra i större eller mindre delar omarbetas, lära ytterligare underhandlingar komma att föras med Stockholms stad rörande den blifvande stadsplanen för ifrågavarande områden, innan den författningsenligt kan underställas Kungl. Maj:ts slutliga pröfning och fastställelse.

För ungefärligt bedömande af dels de kostnader, som kunna komma att af försäljningsmedlen utgå för planering, beläggning och dränering af de till nu ifrågavarande områden hörande gator och öppna platser, dels ock de inkomster, som af försäljningen kunna förväntas inflyta, har inom fortifikationen verkställts uträkning af den areal, som med tilllämpning af kommitténs förslag till stadsplan, alternativ 3, skulle komma att utläggas dels till byggnadstomter och dels till gator m. m.

Enligt denna uträkning skulle användas:

inom området söder om Valhallavägens förlängning:

till byggnadstomter........................................................................ 75,640 kv.-m.

» gator och öppna platser:

del af Karlaplanen .................................... 5,600 kv.-m.

30 meter bred gata från Karlaplanen

till Val halla vägen.................................... 7,200 »

öfriga gator till 18 meters bredd........ 38,620 >> 51,420 »

summa 127,060 kv .-in.

inom området vid Djurgårdsbrunns viken:

till byggnadstomter...................................................................... 96,850 »

» gator:

Strandvägen (40 meter bred).................. 48,000 kv.-m.

30 meter breda gator från Strandvägen 7,800 »

öfriga gator till 18 meters bredd......... 41,190 » 96,990 »

summa 193,840 kv .-m.

37 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o llå.

Arealen af de tomter, som skulle försäljas, uppgår alltså till 172,490 kvadratmeter, ocli af den mark, som skulle upplatas till gator och öppna platser, till 148,410 kvadratmeter. Anledningarna till att så stor del af området tages i anspråk för sistnämnda ändamål äro, dels att en jämförelsevis bred gata ansetts böra utläggas vid stranden af Djurgårdsbrunnsviken, dels att tvenne breda uppfartsvägar därifrån till det inre af Norra Djurgården af kommittén ansetts erforderliga, dels ock slutligen att det långsträckta området utmed Djurgårdsbrunnsviken måste äfven å norra sidan begränsas af en 18 meter bred gata, hvars planering och ordnande i dess helhet faller uteslutande detta område till last. Härvid är dock att märka, att omförmälda beräkningar, såsom nyss nämnts, äro grundade på kommitténs utkast till stadsplan, och att således vid denna plans definitiva bestämmande gynnsammare resultat möjligen kan erhållas.

Därest kostnaderna för samtliga ifrågavarande gators och öppna platsers planering, dränering och ordnande i öfrigt skulle uppgå till ungefär samma belopp, som kommittén enligt den vid dess betänkande fogade bilagan G beräknat för motsvarande kostnader för gatureglering m. in. å hela Norra Djurgården eller i det närmaste 10 kronor per kvadratmeter gatumark (hvarvid antagits att, jämlikt den hittills vid tomtförsäljningar såväl från kronan som Stockholms stad tillämpade grundsatsen, köparna själfva få vidkännas kostnaderna för gatornas stensättning), så skulle härför af försäljningsmedlen behöfva tagas i anspråk ett belopp af närmare 1,500,000 kronor, hvilket torde vara högt beräknadt.

Därest å andra sidan bruttoinkomsten af dessa områdens försäljning beräknas så lågt som till 56 kronor 72 öre per kvadratmeter eller samma pris, som för omkring 20 år sedan i medeltal erhölls vid gardestomternas afyttrande, skulle i köpeskilling inflyta närmare 10,000,000 kronor. Det torde dock med visshet kunna antagas, att för många åt de tomter, som här kunna upplåtas, en vida högre köpeskilling kan betingas. Räknar man emellertid med nämnda medelpris, så skulle likväl efter bestridandet af alla kostnaderna för gatureglering m. m. samt ersättningar till djurgårdskassan, enskilda personer m. fl. återstå omkring 8,000,000 kronor till inköp af nytt öfningsfält samt till afsättande för andra behof.

Om än det ekonomiska utbytet, sålunda beräknadt, är mindre än man kunnat förmoda, bör dock härvid bemärkas, att, särskildt beträffande området vid Djurgårdsbrunnsviken, jämförelsevis stor areal måste afsättas till gator och öppna platser med hänsyn till en framtida försäljning af de inre delarna af Ladugårdsgärdet, samt att kostnaderna för ordnandet af gatorna och de öppna platserna därigenom i motsvarande mån ökas.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114:

Sedan den till inköp af mark in. in. för nytt öfningsfält afsedda summan, 4,000,000 kronor, blifvit tagen i anspråk och de ersättningar, som. skola utgå till djurgårdskassan in. fl. blifvit guldna, synas mig återstående genom försäljningen inflytande medel — med undantag af det belopp, som däraf kan framdeles af Riksdagen beviljas till nya byggnader för skogsinstitutet — lämpligen böra ingå i den af Kung!. Maj:t med Riksdagen bildade fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål)), hvilken endast efter Riksdagens medgifvande i hvarje fall får användas.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa, det Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att de kronan tillhöriga egendomarna x/i« mantal u:o 1 Agnesberg, " mantal n:o 1 Bagartorp, V» mantal n:o 1 Neder-Järfva, 31/gi mantal n:o 2 Neder-Järfva., 1 *V«4 mantal n:ris 1 och 2 öfver-Järfva och ris mantal n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o 1 Gunsarboda, 1 V-i mantal n:ris 2 och 3 Kymlinge, 1 h mantal n:o 1 Långlöt, s/t mantal n:o 1 Or, lägenheterna n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp, 1 mantal n:o 3 Ursvik, 3 1 n mantal irrig 1, 2 och 3 Hissne, 1 3,U mantal n:ris 1 och 2 Rasta, 1 fri mantal n:o 3 Erfvinge och länsmansbostället 3/s mantal n:o 5 Ursvik, alla i Spånga socken, må till landtförsvaret upplåtas, för att användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper;

att de å den vid detta protokoll fogade karta med ljusröd och ljusgul färg betecknade områden af Norra Djurgården, belägna det ena söder om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra norr om Djurgårdsbrunnsviken, med undantag af omkring 3,000 kvadratmeter utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, på det sätt kronan afhändas, att häraf till Stockholms stad må kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar, som enligt eu blifvande stadsplan för dessa områden erfordras till gator, torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behof, äfvensom angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna, försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

att åt de genom försäljningen inflytande medel må användas högst 4,000,000 kronor till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda, kronan tillhöriga egendomar af Kungl. Maj:t. anses böra ingå i öfningsfältet, till ersättningar åt boställshafvare, arrendator^ och andra personer för mistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstås, in. m. samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i •ifrigt, i den män medel härtill kunna af nämnda summa erhållas;

att af törsäljningsmedlen må gäldas ersättningar, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djurs-

39 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 114.

borg in. in. dels ock åt enskilda personer in. fl. för intrång i nyttjanderätt till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djurgården, äfvensom kostnaderna för ordnandet af gator ocli allmänna platser, enligt den öfverenskommelse, som härom kan med Stockholms stad träffas;

att därefter återstående medel, förutom det belopp, som dåra! kan framdeles beviljas af Riksdagen till nym byggnader för skogsinstitutet, må tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål; samt

att, i mån af behof, de medel, som i första hand erfordras för inköp af mark till öfningsfältet in. in., till ersättningar åt enskilda och till bestridande af kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser, må efter Kung!. Maj:ts hoproffande af tillgängliga medel förskjutas.

I hvad föredragande departementschefen sålunda anfört och hemställt förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Sedan Hans Kungi. Höghet Kronprinsen-Regenten, å Hans Maj: t Konungens vägnar, förklarat, att Hans Maj:t, under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget, afstode från dispositionsrätten till de å omförmälda, detta protokoll vidfogade karta närmare angifna områden af Norra Djurgården, hvilka skulle kronan afhändas, täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten gilla och bifalla, hvad statsrådet yttrat och hemställt, samt förordna att nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: A. R. Wallgren.

e-ieriruocni

Hcoru^i

Tredrjhshofi

Messling eie-rc/

•ootrccrru-

Ti-icZ-cLcL-r

e,-n^

S t r ce tv (%s~o cxs

SkcUoC 4:5.000

_ * ' m. -

JV/OO

60O7<r&å<

DjvLra/ocrcLs VrorZ'

SWMSK.

t&m

RWI

KARTA

öfver de till försäljning föreslagna områdena

af Norra Djurgården.

Förklaring;

Betecknar till försäljning föreslagna områden. ..+-+-+ „ Stockholms stads gräns.

------- „ gräns för Veterinärinstitutets område.