Doc 1905:29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

5 N:o 29.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 'Riksdagen angående understöd åt genom olyckshändelse under tjänsteutöfning omkomne tillförordnade gränsridaren i Kopparbergs län Per Erik Staffanssons änka och minderåriga barn; gifven Stockholms slott den 20 januari 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att till tillförordnade gränsridaren i Kopparbergs län Per Erik Staffanssons änka Maria Josefina Staffansson, född Larsson, och makarnas tre minderåriga barn, sonen Cingal samt döttrarna Svea Margareta och Signe, ma af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att från och med den 1 juli 1904 utgå, till änkan med trehundra kronor, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt till hvart och ett af barnen med sjuttiofem kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ernst Meyer.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 januari 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe, Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt, :*

Berger,

Meyer, von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:

Sedan tullkammaren i Falun med skrifvelse till generaltullstyrelsen öfverlämnat dels i styrkt afskrift en af föreståndaren för tullstationen i Svenska Lördalen afgifven rapport, utvisande att tillförordnade gränsridaren i Kopparbergs län Per Erik Staffansson den 27 juni 1904 under färd från sitt hem i Storbron för att till nämnda tullstation aflämna tjänstehandlingar drunknat vid försök att ridande passera ett vadställe öfver Lörälfven i närheten af Sätersmoen i Norge, dels äfven en till generaltullstyrelsen ställd skrift, däri Staffa-nssons änka Maria Josefina Staffansson, född Larsson, med framhållande att mannen Staffansson vid olyckstillfället varit stadd i tjänsteutöfning samt att änkan och makarnes tre minderåriga barn befunne sig i synnerligen bekymmersamma ekono-

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

miska omständigheter och ägde mycket ringa utsikt till att för framtiden kunna försörja sig, anhållit, att något understöd måtte tilldelas henne och barnen, i hvilken ansökning länsmannen Axel Nordström, i egenskap af förmyndare för barnen, instämt, har generaltullstyrelsen i underdånig skrifvelse den 20 sistlidne oktober gjort framställning om beredande af något understöd af allmänna medel åt Staffanssons änka och barn; och har statskontoret, efter nådig remiss, den 16 nästlidne december afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Staffansson, hvilken, född den 24 januari 1872, blifvit, efter att från den 1 november 1892 hafva tjänstgjort vid Första Göta artilleriregemente, den 17 juni 1895 antagen i tullverkets tjänst såsom extra ordinarie gränsridare i Kopparbergs län, sedermera från den 30 september sistnämnda år, då han erhållit entledigande från krigstjänsten, ägnat sig uteslutande åt tullverket samt, efter åtskilliga kortare förordnanden såsom gränsridare, sedan den 1 november 1897 oafbrutet bestridt sådan tjänst, därvid Staffansson åtnjutit dagtraktamente efter 3 kronor för dag och under senare åren därjämte ett årligt anslag till resekostnader af 150 kronor; att Staffansson efterlämnat, förutom änkan, född den 9 januari 1882, tre barn, nämligen sonen Cingal, född den 10 juni 1901, samt döttrarna Svea Margareta, född den 27 augusti 1902, och Signe, som efter faderns död föddes den 25 juli 1904, samt att den efter Staffansson upprättade bouppteckningen utvisade en behållning i boet af 834 kronor 41 öre.

I sin ofvanberörda skrifvelse har tullkammaren i Falun meddelat, att enligt de upplysningar, vederbörande tullförvaltare under inspektionsresa inhämtat, ifrågavarande olyckshändelse icke vore att i någon mån tillskrifva vårdslöshet å Staffanssons sida utan att helt och hållet anse såsom ett rent olycksfall under Staffanssons sträfvan att äfven under ogynnsamma omständigheter fullgöra sin tjänsteplikt, samt att Staffansson under hela sin tjänstetid med nit och mycken duglighet fullgjort sina tjänsteåligganden och i öfrigt ådagalagt en hedrande vandel.

Med förmälan att, då Staffansson ej vunnit ordinarie anställning vid tullverket, hans änka och barn ej vore berättigade till pension vare sig från tullverket. eller från tullstatens enskilda pensionsinrättning, har generaltullstyrelsen vidare anfört, att af hvad i ärendet förekommit syntes styrelsen otvetydigt framgå, att dödsfallet förorsakats af olyckshändelse och således utan Staffanssons eget förvållande, samt att Staffansson under sin tjänstgöring städse ådagalagt nit och duglighet; och har styrelsen, med afseende å de af styrelsen sålunda anförda omständigheter och då ofvan omförmälda efter Staffansson upprättade bouppteck-

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

ning icke utvisade större behållning än 834 kronor 41 öre, hemställt, att åt Staffanssons änka och barn måtte beredas något understöd, i hvilket afseende styrelsen föreslagit, att till dem måtte få af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att från och med den 1 juli 1904 utgå, till änkan med 300 kronor, så länge hon lefde ogift, samt till hvart och ett af barnen med 75 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder.

Statskontoret, som i sitt ofvanberörda utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot hvad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit, har tillstyrkt nådigt bifall till berörda förslag.

Då, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, Staffansson utan eget förvållande ljutit döden under utöfningen af sin tjänsteplikt, synes mig billigheten fordra, att från statens sida någon ersättning beredes hans änka och minderåriga barn för den förlust i ekonomiskt afseende, som genom olycksfallet drabbat dem; och har jag icke funnit något att erinra vare sig beträffande de understödsbelopp, generaltullstyrelsen föreslagit, eller i fråga om de villkor för deras åtnjutande, hvarom samma myndighet hemställt. Jag anser mig därför böra i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att till' Staffanssons änka och makarnas ofvanbemälda tre minderåriga barn må af tullmedlen utbetalas arliga lifräntor, att från och med den 1 juli 1904 utgå, till änkan med 300 kronor, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt till hvart och ett af barnen med 75 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

A. W. Gygnceus.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.