angående beredande af pension å allmänna indragning sstaten åt fanjunkaren L. J. Gester

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

1 N:o 50.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående beredande af pension å allmänna indragning sstaten åt fanjunkaren L. J. Gester; gifven Stockholms slott den 3 februari 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att fanjunkaren vid Västernorrlands regemente Lars Johan Gester må från och med månaden näst efter den, i hvilken han varder från fanjunkarebeställningen entledigad, å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af ett tusen kronor årligen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Otta Virgin.

Bih,. Ull Itiksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd, 30 Haft. (No 50.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 februari 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe, Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer, von Friesen,

Virgin.

Departementschefen, statsrådet Virgin yttrade härefter:

»Uti underdånig skrifvelse den 28 november 1904 har chefen för Västernorrlands regemente anfört, att fanjunkaren vid regementet Lars Johan. Gester, hvilken vore född den 22 augusti 1864 och kommit i krigstjänst den 30 mars 1882, alltsedan augusti månad 1902 på grund af lungtuberkulos varit oförmögen att förrätta någon tjänst vid regementets öfningar och skolor, att Gester för denna sjukdom vårdats på Österåsens sanatorium, utan att någon stadigvarande förbättring inträdt, samt att han, enligt ett af öfverläkaren vid sanatoriet afgifvet, vid den underdåniga skrifvelsen fogadt intyg, vore för all framtid oduglig till krigstjänst. Då vid sådant förhållande Gesters kvarstående i tjänst till

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

uppnådd pensionsålder, med hänsyn till tjänstens kraf, icke vore önskvärdt, ansåge sig regementschefen böra i underdånighet anmäla Gester, som därom framställt begäran, till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten med belopp, motsvarande pension och fyllnadspension enligt de för pensioneringen vid armén gällande bestämmelser.

Framställningen tillstyrkes af chefen för Sjätte arméfördelningen.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har i infordradt yttrande den 14 december 1904 anfört, att Gester, som med en lefnadsålder af 40 år 3 månader 22 dagar räknade en tjänstetid af 22 år 8 månader 14 dagar, däraf 20 år 3 månader 22 dagar efter tjugonde åldersåret, icke uppnått den i 48 § af Kungl. reglementet för arméns pensionskassa och Kungl. brefvet den 22 juni 1877 stadgade lefnadsålder af 50 år och tjänstetid af 30 år efter tjugonde åldersåret för erhållande af pension och fyllnadspension eller den tjänstetid af 25 år efter adertonde ålder såret, som erfordrades för att mot erläggande af expektansafgifter undfå pension å arméns pensionskassas stat vid uppnådda 50 lefnadsår. Ej heller kunde med tillämpning af 6 punkten i Kungl. brefvet den 22 juni 1877 Gester af direktionen tilläggas pension, då det icke vore styrkt, att han »i och för tjänsten» ådragit sig den obotliga sjukdom, hvaraf han vore lidande. Vidare har direktionen framhållit, att stadgandet i 8 punkten af nämnda nådiga bref, enligt hvilket löntagare, som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning förefunnes, att han kunde återvinna tjänstbarhet, finge från tjänsten skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension, icke kunde ifråga om Gester äga tillämplighet, enär något af dessa fall ej förelåge. Hade däremot så varit förhållandet, skulle pensionen hafva utgått med 1,000 kronor.

Sedan medicinalstyrelsen förklarat, att Gester med all sannolikhet komme att för framtiden vara oduglig till krigstjänst, har statskontoret i afgifvet underdånigt utlåtande den 18 nästlidne januari, på grund af hvad i ärendet förekommit och med afseende på grunderna för stadgandet i 8 punkten af förenämnda nådiga bref den 22 juni 1877, i underdånighet tillstyrkt, att framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljandet åt Gester af en årlig pension å 1,000 kronor från allmänna indragningsstaten.

Då det är af vikt, att den fanjunkaretjänst, som Gester innehar, af tjänsteduglig person uppehälles, men utsikt ej förefinnes, att Gester skall återvinna sin hälsa, anser jag i likhet med statskontoret, att Gester genom att tillförsäkras pension bör beredas tillfälle att kunna afgå från

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

sin beställning med därmed förenade aflöningsförmåner; och hemställer jag fördenskull i underdånighet, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att fanjunkaren vid Västernorrlands regemente Lars Johan Gester må från och med månaden näst efter den, i hvilken han varder från fanjunkarebeställningen entledigad, å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af ett tusen kronor årligen.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, bifalla; och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Daniel Ström.

Stockholm, K. L. Bockmans Boktryckeri, 1905.