angående efter¬ skänkande af kronans rätt till danaarf efter aflidne muraren P. Öhmans hustru Maria Amalia öhman, född Karlström

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 82.

1 N:o 82.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter aflidne muraren P. Öhmans hustru Maria Amalia öhman, född Karlström; gifven Kristiania slott den 6 mars 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter aflidne muraren Petter Öhmans i Sandboda hustru Maria Amalia Öhman, född Karlström, må efterskänkas till förmån för hennes styfsöner hemmansbrukaren Johan Petter Öhman i Kyrkbyn och arbetaren Karl August Öhman i Hargs by.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 41 Höft.

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å Kristiania slott den 6 mars 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve GYLDENSTOLPE, Statsråden: Ramstedt,

Berger,

Meyer.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:

Muraren Petter Öhmans i Sandboda hustru Maria Amalia Öhman, född Karlström, afled den 5 september 1900 utan att efterlämna någon känd arfvinge.

Petter Öliman afled den 26 februari 1901, efterlämnande såsom arfvingar två söner i ett tidigare äktenskap, hemmansbrukaren Johan Petter Öhman i Kyrkbyn, Fasterna socken, och arbetaren Karl August Öhman i Hargs by, Vätö socken, hvilka efter faderns död omhändertogo makarne Öhmans kvarlåtenskap, bestående af hus och lösören, som sedermera försåldes för tillhopa 1,262 kronor 31 öre.

Sedan härefter kammaradvokatfiskalsämbetet, som erhållit kunskap om att hustru uhman icke efterlämnat kända arfvingar, för kronans räkning affordrat Johan Petter Öhman och Karl August Öhman kvarlåtenskapen efter styfmodern, men bröderna Öhman vägrat aflämna de för berörda kvarlåtenskap influtna medel, instämde advokatfiskalsämbetet bröderna Öhman till Mellersta Roslags häradsrätt, med yrkande att hustru Öhmans andel i hennes och hennes aflidne mans bo måtte förklaras skola till-

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

falla kronan såsom danaarf samt bröderna Oliman förpliktas att till ämbetet redovisa danaarfsmedlen jämte ränta. Dom i målet afkunnades den 3 oktober 1904-, däri förklarades, att arfvet efter hustru Oliman skulle falla Konungen till, hvarjämte häradsrätten, med föreskrift att vid bodelningen efter makarna Öhman såsom tillgångar skulle upptagas ofvannämnda 1,262 kronor 31 öre och såsom skulder 399 kronor 22 öre utgörande de kostnader, bröderna Öhman haft för boet och egendomens försäljning, förpliktade bröderna Öhman att, vid vite af 100 kronor, senast inom eu månad, efter det domen vunnit laga kraft, till kammaradvokatfiskalsämbetet afgifva redovisning å hvad af behållningen i boet belöpte å hustru Öhmans giftorättsandel däri äfvensom gälda ränta efter sex procent å det belopp, som skulle af dem utgifvas, från den dag, redovisningen skolat afgifvas, tills betalning skedde. Denna dom har vunnit laga kraft.

Nu hafva i en den 10 november 1904 till finansdepartementet inkommen skrift Johan Petter Öhman och Karl August Öhman, under uppgift att de i god tro satt sig i besittning af förevarande danaarf, i underdånighet anhållit, att kronans rätt därtill måtte till förmån för sökandena efterskänkas. Vid ansökningen är fogadt intyg af länsmannen Erik Granlund, att sökandena befinna sig i fattiga omständigheter.

Öfver ifrågavarande ansökning har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, därvid Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnat yttranden från kronfogden i orten och länsmannen O. Ljungqvist, hvilken senare i förenämnda rättegång utfört Kungl. Maj:ts och kronans talan. Bemälde Ljungqvist har vitsordat sökandenas fattigdom, hvarjämte kronofogden upplyst, att Johan Petter Öhman, som vore gift och hade fyra barn, arrenderade ett hemman om % mantal, innehållande omkring 22 tunnland åker, samt visserligen själ!' ägde å hemmanet varande inventarier och kreatursbesättning men vore betydligt skuldsatt; att Karl August Öhman ägde en mindre, till 1,800 kronor taxerad hemmansdel, hvilken vore intecknad för 1,500 kronor; att jorden till nämnda fastighet vore utarrenderad mot ett arrende, som utginge in natura med två liter mjölk om dagen; att Karl August Öhman, som ägde lösegendom endast till nödtorft, försörjde sig och sin af hustru jämte tre barn bestående familj med kroppsarbete; att sökandena för kronofogden uppgifvit, att de ej ägt kännedom om lagens föreskrifter rörande danaarf, då de satt sig i besittning af kvarlåtenskapen efter sin styfmoder; samt att de vidare meddelat, att styfmodern, som gift sig med sökandenas fader på dennes ålderdom, varit barnhusbarn och i äktenskapet ej med-

4 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

fört någon förmögenhet, hvadan sökandenas fader också ansett, att han ensam ägde allt i boet, hvilket framginge af innehållet i ett af honom till förmån för hustru Ohman och sökandena upprättadt, i afskrift yttrandet bilagdt testamente; och har kronofogden, med förmälan att lian ej hade anledning betvifla sanningsenligheten af sökandenas uppgifter, och då sökandena befunne sig i mindre goda ekonomiska förhållanden, förklarat sig anse det önskligt, att ansökningen bifölles. För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, särskildt med hänsyn därtill att sökandena syntes hafva med stöd af ofvan omförmälda testamente i god tro omhändertagit ifrågavarande kvarlåtenskap, som ej uppginge till något betydligare belopp, samt då sökandena vore i knappa omständigheter och, så vidt Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade sig bekant, något ofördelaktigt icke vore om dem kändt, tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, hvars yttrande jämväl i ärendet infordrats, har anfört, att ämbetet, som enligt förberörda dom beräknade danaarfsmedlen i fråga till 409 kronor 97 öre jämte sex procent ränta därå från den 10 november 1904, efter erhållen kännedom om förevarande ansökning låtit anstå med verkställigheten af domen.

Beträffande själfva ansökningen har advokatfiskalsämbetet, på grund af hvad ortsmyndigheterna omförmält rörande sökandenas goda tro vid besittningstagande! af egendomen samt med hänsyn till hvad som upplysts dels om deras lefnadsförhållanden och dels därom att hustru Ohman icke medfört någon förmögenhet i boet, hemställt, att nådig proposition måtte i det af sökandena angifna syftet till Riksdagen aflåtas.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf må efterskänkas till förmån för hemulansbrukaren Johan Petter Ohman i Kyrkbyn och arbetaren Karl August Ohman i Hargs by.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Erik Öländer.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.