angående be- i edande af pension åt döfstumlärarpersoncilen samt dess änkor och barn

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

1 N:o 94.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående bei edande af pension åt döfstumlärarpersoncilen samt dess änkor och barn; gifven Kristiania slott den 18 februari 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att godkänna följande grunder för inrättande af en pensionsanstalt för döf stumlärare:

I) i afseende ä anstaltens ändamål:

pensionsanstalten, som benämnes döfstumlärarnas pensionsanstalt och trader i verksamhet med år 1906, afser beredande af pension åt ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de döfstumskolor, som i enlighet med lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 äro eller varda åt skoldistrikten inrättade, dock icke åt särskilda lärare eller lärarinnor i öfnmgsämnen eller slöjd;

Pilt. till Riksil, Prat. 7DOS. I Samt. 1 Åfd. 49 Käft. (N:o 94.)

2 Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition No 94.

önskar styrelse för sådan enskild undervisningsanstalt, som afses uti nådi »a kungörelsen den 5 juni 1896 angående anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt öfverlämnat sinnesslött döfstum! barn, att undervisningsanstaltens ordinarie lärarpersonal må beredas delaktighet i pensionsanstalten, äger nämnda styrelse därom .röra ansökan hos Kung!. Maj:t; bifalles ansökningen, skall om undervisningsanstalten och dess styrelse gälla hvad i reglemente för pensionsanstalten stadgas angående skoldistrikt och distriktsskolstyrelse;

kvinnlig föreståndare betraktas i pensionsafseende lika med lärare;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas genom afgifter af dels vederbörande skoldistrikt dels ock vederbörande tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten;

111) i afseende å delaktiglietsbelopp och pensionsafgifter:

skoldistrikt må för hvarje vid distriktets skolor inrättad sådan ordinarie tjänst, som i I) afses, vinna delaktighet i pensionsanstalten, därest det belopp, hvartill aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten, värdet åt bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknadt, uppgår, uto-ör minst 3,200 kronor för föreståndaretjänst, 1,600 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst; delaktighet kan icke vin nas för lägre belopp än nu är sagd!, hvaremot distriktet, därest aflöningen ^högsta lönegrad för tjänsten öfverstiger nämnda belopp, äger att för pensions höjande vinna delaktighet i pensionsanstalten för detta högre lönebelopp, dock icke för högre belopp än 4,000 kronor för föreståndaretjänst, 2,000 kronor för lärartjänst och 1,600 kronor för lärarinnetjänst;

sedan rätt till delaktighet i pensionsanstalten lör viss tjänst erhållits, må det för tjänsten fastställda delaktighetsbeloppet sedermera icke kunna nedsättas, utom i det fall att tjänst, som förut innehafts af lärare, besattes med lärarinna; för de tjänster, hvilkas innehafvare, då pensionsanstalten träder i verksamhet, vägra att ingå i densamma, äger skoldistriktet ej vinna delaktighet, förr än dessa tjänster blifvit besatta med nya innehafvare;

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens utgifter erlägges en årlig afgift för hvarje i anstalten delaktig tjänst; denna afgift, för hvars betalande vederbörande skoldistrikt skall ansvara, utgår, vare sig befattningen under året är besatt eller ledig, med 71/, procent af delaktighetsbeloppet, däraf tjänstinnehafvaren skall erlägga 21/2 procent af delaktighetsbeloppet, hvilken afgift distriktsstyrelsen må uttaga genom afdrag å tjänstinnehafvarens aflöning;

då tjänst är ledig, vidkännes skoldistriktet jämväl den afgift, som det eljest ålegat tjänstinnehafvaren att erlägga;

därest tjänstinnehafvare afgår från sin tjänst med rätt till pension inom tio år från det pensionsanstalten trädt i verksamhet, skall såväl skoldistriktet som den pensionerade till pensionsanstalten erlägga en extra afgift, motsvarande skillnaden mellan de för tio år å en hvar af dem belöpande afgifter för den tjänst, den pensionerade vid afgången innehade, och de afgifter, som af dem i och för samma tjänst i verkligheten utgjorts; denna extra afgift uttages, intill dess densamma blifvit pensionsanstalten till fullo godtgjord, sålunda att af skoldistriktet årligen erlägges ett belopp, motsvarande den afgift, som det eljest ålegat skoldistriktet att för tjänsten betala, samt af den pensionerade därigenom att å den del af pensionen, som under hvarje år till betalning först förfaller, afdrages ett belopp, motsvarande den afgift, som tjänstinnehafvaren senast haft att till pensionsanstalten årligen utgöra; dessa extra afgifter skola, därest pensionstagaren under tiden dör eller förlorar sin pensionsrätt, upphöra med den månad, hvarunder detta inträffat;

IV) i afseende ä rätt till pension och pensionens belopp:

rätt till pension från pensionsanstalten tillkommer, under de villkor i öfrigt som blifvande reglemente bestämmer, hvar och en föreståndare, lärare och lärarinna, som antingen vid den tid, då pensionsanstalten träder i verksamhet, är eller därefter varder anställd i sådan befattning, som i I) afses;

pension är hel eller afkortad;

hel pension utgår med 75 procent af delaktighetsbeloppet; för rätt till hel pension vid afgång från tjänst fordras att hafva uppnått 60 års ålder samt räkna 30 tjänstår, hvaraf för erhållande af pension såsom föreståndare minst 10 tjänstår såsom sådan;

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid döfstumundervisning i sådan befattning, att de för densamma få, enligt blifvande reglemente för anstalten, räkna tjänstår, utgår hel pension jämväl i det fall, att de uppnått minst 60 lefnadsår och räkna minst 20 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 85;

anser vederbörande skolstyrelse, att föreståndare, lärare eller lärarinna på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 såsom sådan, föreståndare eller lärare, som fyllt 55 år, och lärarinna, som fyllt 50 år, berättigade att efter afgång från tjänsten erhålla afkortad pension till följande belopp för år, nämligen:

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid döfstumundervisning i sådan befattning, att de för densamma få enligt blifvande reglemente för anstalten räkna tjänstår, skall i förevarande händelse utgå afkortad pension, jämväl då de räkna minst 20 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt uppnått en lefnadsålder föreståndare och lärare af minst 60 år samt lärarinna af minst 55 år, hvilken pension skall utgå med följande belopp, nämligen:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

föreståndare, lärare eller lärarinna, som ej uppnått det för erhållande af hel eller sådan af kortad pension, som nyss omförmälts, bestämda antal lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest han eller hon räknar minst 10 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 5 tjänstår såsom sådan, från pensionsanstalten erhålla årlig sjukpension till belopp af 45 procent af beloppet af hel pension;

föreståndare, som vid afgång från tjänsten icke innehar det för erhållande af föreståndarepension bestämda antal tjänstår, men för öfrigt är pensionsberättigad, skall åtnjuta pension såsom lärare;

tjänstår skall, med afseende å rätt till pension, beräknas icke blott för ordinarie tjänstgöring i sådan befattning, som i I) afses, utan äfven för den tid utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit, efter att hafva blifvit i döfstumlärarexamen godkänd, anställd vid döfstumskola af ifrågavarande slag såsom extra lärare eller lärarinna;

af tjänstår, som pensionssökande äger beräkna, skola för erhållande af hel pension eller afkortad pension på grund af half invaliditet minst 20 och för erhållande af sjukpension minst 5 vara ordinarie tjänstår;

för bestämmande af hvad med fullt tjänstår förstås gälla de uti lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 gifna stadganden;

de af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid döfstumskola, lydande under landsting, eller vid annan med statsmedel understödd döfstumskola eller vid af staten inrättad undervisningsanstalt för döfstumma, må jämväl för sådan tjänstgöring räkna ordinarie tjänstår, så snart det ej är uppenbart, att deras anställning vid sådan skola äfven efter dåvarande förhållanden varit att anse som extra ordinarie;

6 Kungl.. Maj ds Nåd. Proposition N:o. 94.

därest sådan föreståndare, lärare eller lärarinna sedermera vid omorganisationen till en början erhållit extra ordinarie befattning vid distriktsskola och först senare, men före pensionsanstaltens trädande i verksamhet, vid sådan skola erhållit ordinarie anställning, må tjänstår räknas jämväl för den extra ordinarie tjänstgöringen under mellantiden;

från tjänstetid, hvarå rätt till pension grundas, må afdrag ej ske för den tid, under hvilken tjänstledighet åtnjutits, dock bör den verkliga tjänstgöringen hafva uppgått till mera än fyra femtedelar af den för pensions erhållande i hvarje fall bestämda tjänstetiden, och afdrag icke heller ske för. den tid, hvarunder tjänstledighet med behörig tillåtelse begagnats till utvidgande af den tjänstlediges insikter i yrket eller för att till följd af särskildt förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning;

den, som för tjänstefel eller brott varit från utöfvandet af sin tjänst skild, far ej såsom tjänstetid beräkna den tid, under hvilken han eller hon icke ägt att utöfva tjänsten;

V) i afseende cl pensionsanstaltens förvaltning:

döfstumlärarnas pensionsanstalt förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Konungen;

^distriktens och lärarpersonalens afgifter skola, i den mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas till en fond, hvilken göres räntebärande mot fullgod säkerhet;

pensionsanstaltens alla utgifter bestridas i första rummet af afgifterna samt denna fonds afkastning och kapital, så att, först sedan fonden till fullo atgatt, staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnadsbidrag.

I sammanhang härmed vill Kungl. Maj:t — med tillkännagifvande dels att Kungl. Maj:t, därest dessa grunder af Riksdagen godkännas, ämnar för den nya anstalten utfärda reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af den i statsrådsprotokollet omförmälda kommitté därtill uppgjorda förslag, med de ändringar däri, som af tillämpningen af de nu föreslagna grunderna kunna föranledas, dels att Kungl. Maj:t, efter det

7 Kängl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten, dels ock att Kungl. Maj:t, i den mån särskildt bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blifver erforderligt, kommer att till Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt anslag — föreslå Riksdagen att i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1906 medgifva:

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kungl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året till anstalten ingå, eller, därest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Härjämte vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att i afseende å pensioneringen af döfstumlärarpersonalens änkor och barn

dels medgifva delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa för ifrågavarande lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller lärare vid döfstumskola, som, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt trädt i verksamhet, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma dels en hvar tjänstinnehafvare, som vid den tid, då döfstumlärarnas pensionsanstalt träder i verksamhet, innehar tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt vinner delaktighet i pensionsanstalten, dels ock en hvar kvinnlig föreståndare och lärarinna, som äfven efter nämnda tidpunkt tillträder tjänst, som är delaktig i pensionsanstalten, under villkor att anmälan om delaktighet sker inom tid, som af Kungl. Maj:t bestämmes, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande skoldistrikt för deras tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag, nu 63,500 kronor, med 3,355 kronor, däraf 600 kronor till bestridande af kostnaden för ökade förvaltningsbestyr, eller till 66,855 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

(Jarl von Frusen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

9 Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Uegenten i statsrådet å Kristiania slott den 18 februari 1905.

Närvarande:

Hans exellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe, Statsråden: Odelberg,

Ramstedt, von Friesen.

Departementschefen, statsrådet von Friesen, anförde härefter:

»Genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut ordnades år 1889 döf- Metning. stumundervisningen i riket. Därvid undansköts tills vidare frågan om döfstumlärarpersonalens pensionering. Vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t den 22 mars 1889 yttrade i afseende härå dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att den af Kungl. Maj:t den 30 december 1876 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag till döfstumundervisningens ordnande m. m. ansett, att med afseende å den frändskap, som förefunnes mellan döfstumskolan och den allmänna folkskolan, den naturligaste och lämpligaste utvägen vore att upptaga döfstumlärarna i folkskolelärarnas pension sinrättning, därvid kommittén dock ifrågasatt vissa afvikelser från gällande stadganden i denna pensionsinrättnings reglemente, om hvilka afvikelsers lämplighet tvifvel i visst fall syntes kunna uppstå. Så vore, enligt departementschefens mening, särskildt förhållandet med förslaget att bereda den nyinträdande tjänstemannaklassen bättre pensionsförmåner än kassans ursprungliga delägare. I afseende å pensioneringen af döfstumlärarnas änkor och barn innehölle nämnda kommittés betänkande icke

Bill. till Rilesd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft.

10 Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

något förslag, men ansåg departementschefen, att denna fråga borde ställas i omedelbart samband med frågan om lärarnas egen pensionering. Förslag i dessa hänseenden kunde emellertid icke föreläggas Riksdagen utan en vida mera omfattande utredning än den, som då kunde åvägabringas. Ett uppskof med denna fråga hade dessutom, enligt departementschefens åsikt, så mycket mindre att betyda, som inga af döfstumskolornas lärare då ännu vore på grund af ålderdom otjänst-bara.

Den 30 januari 1897 sammanträdde i Stockholm ombud från landets samtliga döfstumskolstyrelser för att öfverlägga om åtskilliga frågor rörande döfstumundervisningsväsendet. Därvid tillsattes en kommitté, bestående af f. d. landshöfdingen C. Treffenberg, landshöfdingen F. A. Boström, häradshöfdingen G. Berg, professorn H. Blomberg och rektorn O. Kyhlberg, för att närmare utreda några af dessa frågor, däribland frågan om beredande af pension åt döfstumlärarpersonalen samt dess änkor och barn.

Med skrifvelse den 23 mars 1899 öfverlämnade denna kommitté till ombuden dels betänkande angående döfstumlärarpersonalens pensionering med förslag till reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt, dels betänkande angående pensionering af döfstumlärarpersonalens änkor och barn, dels ock förslag till bestämmelser angående tjänst vid döfstumskoldistriktens skolor. Sedan ombuden vid möte den 27 april 1899 gillat kommitténs förslag med några få mindre väsentliga ändringar, anhöll kommittén, på uppdrag af ombuden, i särskilda underdåniga skrifvelser den 6 maj 1899, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, dels huruvida icke pensionering af döfstumlärarpersonalen kunde, i öfverensstämmelse med kommitténs förslag med de i detsamma af ombuden vid mötet den 27 april 1899 gjorda ändringar, anordnas, dels ock huruvida icke åt döfstumlärarpersonalen kunde, för beredande af pension åt samma personals änkor och efterlefvande barn, medgifvas delaktighet i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa samt, i händelse Kungl. Maj:t funne detta böra ske, till Riksdagen aflåta nådig proposition i dessa ämnen.

Öfver framställningen om pensionering af döfstumlärarpersonalen infordrades först underdåniga yttranden af inspektören öfver döfstumskolorna, landstingen, stadsfullmäktige i de städer, som ej i landsting deltaga, samt öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande. Sedan därefter direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning den 24 september 1900 afgifvit underdånigt utlåtande, yttrade sig på grund af nådig remiss statskontoret den 13 februari 1901, hvaruppå förnyade underdåniga utlåtanden i ärendet afgåfvos den 19 augusti 1902 af direktionen och den 24 september 1903 af statskontoret.

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Beträffande framställningen rörande beredande af pension åt döfstumlärarpersonalens änkor och barn infordrades yttranden af inspektören öfver döfstumskolorna och styrelserna för rikets döfstumskoldistrikt, hvarefter på grund af nådiga remisser utlåtanden härutinnan afgåfvos den 19 augusti 1902 af direktionen öfver lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa samt den 24 september 1903 af statskontoret.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 augusti 1904 anbefallt direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning att föranstalta om och till Kungl. Maj:t inkomma med viss ytterligare utredning rörande såväl döfstumlärarpersonalens egen pensionering som pensioneringen af dess änkor och barn, har slutligen direktionen den 16 december 1904 inkommit med underdånigt utlåtande.

Innan jag öfvergår att redogöra för innehållet af handlingarna i ärendet, anhåller jag att få erinra om några bestämmelser i den genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens förut omförmälda beslut tillkomna lagen angående döfstumundervisningen den 31 maj 1889.

Landsting eller stadsfullmäktige i städer, som ej i landsting deltaga, skola föranstalta om undervisning åt de inom vederbörande landstingsområde eller städer befintliga döfstumma barn. För ordnande af denna undervisning indelas riket i sju distrikt. För hvarje skoldistrikt skall finnas en skolstyrelse, som har sitt säte, där skolan eller dess hufvudafdelning är belägen. Ledamöterna i skolstyrelsen skola utses af vederbörande landsting och stadsfullmäktige i de städer, som ej i landsting deltaga. Skolstyrelse tillkommer, bland annat, att till- och afsätta föreståndare och lärare och att handhafva skolans ekonomi. I distrikt, omfattande mera än ett landstingsområde eller en stad, som ej i landsting deltager — detta är förhållandet med samtliga de nuvarande distrikten — äger styrelsen besluta i alla frågor rörande döfstumundervisningen, dock att styrelsens beslut, där desamma angå, bland annat, skolas årliga utgiftsstat, skola underställas vederbörande landstings och stadsfullmäktiges pröfning. Det belopp, som utöfver påräkneligt statsbidrag och öfriga för skolstyrelsen tillgängliga medel erfordras, skall af styrelsen fördelas på vederbörande landstingsområden eller städer i förhållande till deras folkmängd. I döfstumskolan bör, såvidt möjligt är, meddelas undervisning i samma kunskapsämnen som i folkskolan och till ungefär samma omfattning. Vid hvarje skola skall finnas föreståndare samt för öfrigt nödig lärarpersonal. För att kunna antagas till lärare vid döfstumskola fordras att hafva aflagt godkänd afgångsexamen vid seminarium för bildande af döfstumlärare. Lärokursen vid detta seminarium beräknas till ett år. För att antagas till

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

elev fordras att hafva med goda vitsord aflagt folkskolelärarexamen. Efter slutad seminariekurs skall elev genomgå ett profår vid döfstumskola, hvarefter afgångsexamen aflägges. Utgifterna för undervisningen, lärarnas aflöning in. m. bestridas af skoldistrikten. Landsting eller stadsfullmäktige äga för hvarje till landstingsområdet eller staden hörande, i dess döfstumskola intaget barn bestämma viss årlig afgift, med hvilken föräldrar eller målsman höra bidraga till en del af barnets kosthåll vid skolan.

Vidare tillåter jag mig erinra därom, att i riksstaten är på ordinarie stat uppfördt ett förslagsanslag af 200,000 kronor till befrämjande af döfstumundervisningen samt att enligt nådig kungörelse den 31 maj 1889 af nämnda anslag utgår till uppehållande af döfstumskola, anordnad af skoldistrikt, omfattande mera än ett landstingsområde eller en stad, som ej i landsting deltager, statsbidrag, för år räknadt, med 250 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med 125 'kronor för hvarje annat i skolan intaget barn, och till uppehållande af annan döfstumskola, hvilken af Kungl. Maj:t finnes vara däraf förtjänt, statsbidrag, för år räknadt, med högst 100 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med högst 50 kronor för hvarje annat i skolan intaget barn, hvarjämte enligt nådig kungörelse den 5 juni .1896 förordnats, att döfstumskoldistrikt, hvars skolstyrelse finner lämpligt att på distriktets bekostnad till enskild undervisningsanstalt öfverlämna sinnesslött döfstumt barn, som är mottagligt för undervisning, må under vissa villkor uppbära för hvarje sådant barn lika stort statsbidrag, som enligt nådiga kungörelsen den 31 maj 1889 skulle hafva tillkommit distriktet, om barnet varit intaget i af distriktet anordnad skola.

Jag torde härefter få redogöra för innehållet af det af förut omförmälda kommitté den 23 mars 1899 afgifna betänkande i nu förevarande pensionsfråga.

Pensioneringen borde afse endast ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de i enlighet med lagen den 31 maj 1889 utaf vederbörande skoldistrikt inrättade döfstumskolor, alltså icke den extra ordinarie lärarpersonalen vid dessa skolor, däri inbegripna särskilda lärare i öfningsämnen eller slöjd, ej heller lärarpersonalen vid statens anstalter för öfveråriga döfstumma, ej heller lärarpersonalen vid helt och hållet privata anstalter för döfstumundervisning och särskildt ej vid döfstuminstitutet vid Hjorted, dock att det skulle beredas möjlighet för en sådan anstalt som den vid Hjorted att på särskild ansökning och under vissa villkor för sin lärarpersonal vinna delaktighet i den blifvande pensionsanstalten.

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Såsom den naturligaste och. lämpligaste utvägen för pensionering af döfstumlärarpersonalen hade kommittén till en början tänkt sig att åt denna personal borde beredas inträde i folkskolelärarnas pensionsinrättning, men af skäl, som finnas anförda å sid. 15—18 i kommitténs betänkande, har kommittén frångått denna tanke och i stället föreslagit inrättande af en särskild pensionsinrättning, benämnd döfstumlärarnas pensionsanstalt, hvilken, i likhet med småskolelärarnas in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skulle förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning.

Kostnaderna för pensioneringen skulle bestridas dels genom bidrag från döfstumskoldistrikten och döfstumlärarpersonalen dels ock i öfrig! af staten. Bidragen från skoldistrikten och personalen borde, såsom i småskolelärarnas in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt skedde, samlas till en fond. Enär pensionerna i början af pensionsanstaltens verksamhet måste blifva jämförelsevis få, borde de äfven vid denna anstalt kunna under en rätt lång tid bestridas af de årligen inflytande afgifterna samt af nämnda fond. Först sedan fonden till fullo åtgått, blefve statsbidrag behöfligt, motsvarande storleken af det belopp, hvarmed pensionsanstaltens utgifter för året öfverstege samma års afgifter från distrikt och lärarpersonal. Fonden borde förvaltas af anstaltens direktion och göras räntebärande för anstaltens räkning.

Pensionerna skulle utgå såsom hela eller afkortade. Då döfstumlärarpersonalen borde, förutom fri bostad och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuta minst följande årliga aflöningsförmåner, nämligen föreståndare 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg hvartdera å 500 kronor, ordinarie döfstumlärare 1,000 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, och ordinarie döfstumlärarinna 700 kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg hvartdera å 200 kronor, samt hel pension borde inskränkas till inemot 75 procent å sammanlagda beloppet af dels den slutliga egentliga lönen — alltså med bortseende från tjänstgöringspenningarna — och dels värdet utaf bostad och vedbrand, beräknadt till 400 kronor för föreståndare, 250 kronor för lärare och 100 kronor för lärarinna, borde hel pension sättas till: för föreståndare 2,500 kronor, för lärare 1,350 kronor och för lärarinna 850 kronor. Jag vill här anmärka, att i afseende å pensionsbeloppen för föreståndare och lärare kommitténs ledamot rektor Ivyhlberg varit af afvikande mening och för sin del påyrkat dessa belopps bestämmande till respektive 3,000 kronor och 1,500 kronor.

För rätt till hel pension skulle fordras att hafva uppnått 60 lefnadsår

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

och 30 tjänst år, däri inberäknad äfven viss extra ordinarie tjänstgöring; och borde en hvar föreståndare samt ordinarie döfstumlärare eller döfstumlärarinna vara skyldig att afgå från sin befattning, så snart rätt till hel pension inträdt, vederbörande skolstyrelse likväl obetaget att medgifva sådan person tillstånd att äfven därefter kvarstå i tjänsten, dock ej längre än till fyllda 65 lefnadsår. Sistnämnda bestämmelse, angående skyldighet att vid viss tid afgå från tjänsten, har af kommittén icke upptagits i dess förslag till reglemente utan i förutnämnda bestämmelser angående tjänst vid döfstumskoldistriktens skolor.

Afkortade pensioner skulle kunna utgå vid tidigare lefnadsålder, dels därest vederbörande skolstyrelse ansåge, att föreståndare, lärare eller lärarinna på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande oförvållad anledning icke vidare vore fullt lämplig att sköta sin tjänst, dels ock därest föreståndare, lärare eller lärarinna genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst.

Vidkommande bestridandet af kostnaderna för pensioneringen skulle gälla, att distriktens och personalens bidrag skulle uppgå till sammanlagdt belopp af 10 procent å pensionsbeloppen och att distrikten skulle i första hand svara för personalens afgifter, som sedermera skulle afdragas å respektive löner. Personalens bidrag skulle uppgå till ungefär 4 procent och distriktens till ungefär 6 procent å pensionsbeloppen och utgöras med följande belopp:

Den, som för extra ordinarie tjänstgöring ägde räkna tjänstår, skulle, vid tillträde till ordinarie befattning, för dessa tjänstår erlägga retroaktivafgifter. Den, som under de tio första åren afginge från sin befattning med rätt till pension, skulle för åtnjutande åf sådan pension erlägga skillnaden mellan afgifterna för tio år och de verkligen erlagda afgifterna.

Af under våren 1898 införskaffade uppgifter framgick, att den ordinarie döfstumlärarkåren antagits komma att inom den närmaste tiden utgöra 9 föreståndare, 35 lärare och 40 lärarinnor eller tillhopa 84 personer.

Nämnda antal lärarkrafter ansåg kommittén emellertid vara för litet för att motsvara framtida behofvet, utan erfordrades en lärarkår af minst

15 Kunlg. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

95 personer. Kommittén hade för säkerhets skull beräknat antalet ordinarie lärarkrafter till jämnt 100, däraf 45 lärare och 55 lärarinnor. Med hänsyn till att det framdeles torde komma att finnas blott en föreståndare inom hvarje distrikt, men att det vidsträckta sjunde distriktet möjligen komme att delas, hade kommittén vid sina beräkningar funnit sig böra antaga föreståndarnas antal till 8.

På sätt framginge af en utaf professorn A. Lindstedt på anmodan af kommittén verkställd utredning, som återfinnes i kommitténs betänkande sid. 26—29, skulle, sedan anstaltens verksamhet en gång i framtiden ernått full utveckling, distrikten och personalen tillhopa få vidkännas ungefär en tredjedel och staten två tredjedelar af kostnaden för pensioneringen.

I afseende å pensionering af döfstumlärarpersonalens änkor och barn har kommittén föreslagit, att åt denna personal skulle beredas delaktighet i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa. För detta ändamål erfordrades utöfver de nya delägarnas afgifter ökning af statens bidrag till nämnda kassa, hvilken ökning professor Lindstedt uppgifva kunna approximativt antagas till ungefär 6,000 kronor.»

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet i öfrigt af onsmyndigkommitténs betänkande och för de af döfstumskolstyrelsernas ombud vid yttranden. mötet den 27 april 1899 i samma betänkande beslutade ändringar, samt departementschefen anhållit, att betänkandet måtte få såsom bilaga fogas vid dagens protokoll öfver ecklesiastikärenden, anförde departementschefen vidare.

»I afseende å frågan om döfstumlärarnas pensionering hafva ortsinyndigheterna i de af dem afgifna utlåtanden antingen tillstyrkt bifall till kommitténs underdåniga framställning härom eller ock godkänt de principer, som härför ligga till grund, och för den skull förordat aflåtande till Riksdagen af nådig proposition i ämnet. I en och annan punkt hafva dock afvikande meningar uttalats.

Angående enskilda döfstumundervisningsanstalter har norra Kalmar läns landsting hemställt, att döfstuminstitutets vid Hjorted lärarpersonal måtte få blifva delaktig i den ifrågasatta pensionsanstalten, under villkor att åt skolstyrelsen i andra döfstumskoldistriktet tillerkändes pröfningsrätt vid tillsättning af lärare vid institutet, att ett reglemente fastställdes för institutet, lämpadt för den särskilda ställning detta institut innehade i rikets döfstumskolväsen, att revisionen af dess räkenskaper underställdes de revisorer, som blifvit utsedda att granska öfriga räkenskaper, hörande till döfstumundervisningen, och att, för undvikande af praktiska olägenheter vid afgifternas inbetalning, institutet själft svarade för dessa afgifter.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar och Blekinge län hafva framhållit, att det borde ankomma på Kungl. Maj:t och icke på direktionen i den blifvande pensionsanstalten att bestämma, om delaktighet däri skulle medgifvas för lärarpersonal vid enskild döfstumundervisningsanstalt.

öfverståthållareämbetet har ansett, att den fond, som komme att bildas af skoldistriktens och personalens bidrag till pensioneringen, kunde likaväl som de medel, hvilka tillhörde småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, förvaltas af statskontoret.

Hvad angår pensionsåldern har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län ansett, att ovillkorlig rätt till hel pension ej borde för föreståndare och döfstumlärare inträda förr än vid 65 års ålder, till stöd hvarför framhållits, att skäl ej syntes förefinnas att sätta pensionsåldern lägre för dessa tjänstemän än för andra civila tjänstemän, för hvilka pensionsåldern vore 65 år, att döfstumlärarnas tjänstgöring ej vore särskilt ansträngande, och att höjning af pensionsåldern skulle väsentligt minska pensioneringskostnaden. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har förklarat sig vara tveksam, huruvida ovillkorlig rätt till hel pension lämpligen borde inträda förrän vid uppnådda 65 lefnadsår.

Beträffande pensionernas belopp hafva Kronobergs läns och södra Kalmar läns landsting anmärkt, att desamma borde nedsättas till 2,000 kronor för föreståndare, 1,200 kronor för lärare och 750 kronor för lärarinna. Skaraborgs läns landsting har ansett, att pensionerna borde bestämmas till respektive 2,000 kronor, 1,000 kronor och 700 kronor, samt såsom skäl härför åberopat dels de stora kostnader, som de af kommittén föreslagna pensionsbeloppen skulle medföra, och dels att kompetensfordringarna för döfstumlärarna icke vore väsentligt högre än för folkskolelärare.

I afseende å pensionsafgifterna har föreslagits af Jönköpings läns landsting, att personalens afgifter måtte bestämmas till 5 procent å det för hel pension bestämda beloppet samt af Kronobergs läns, norra Kalmar läns och Skaraborgs läns landsting, att de å distrikten och personalen belöpande, till 10 procent å pensionsbeloppen af kommittén föreslagna afgifter måtte fördelas med hälften eller 5 procent på hvardera. Retroaktivafgifterna hafva af några myndigheter ansetts särskildt betungande, likaså den för tjänstinnehafvare, som under de tio första åren afginge med pension, föreslagna skillnadsafgiften. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har ansett det vara mindre lämpligt att erhålla bidrag till pensioneringskostnaden genom afdrag å personalens löner, hvaraf följden endast blefve, att dessa löner måste göras så mycket större, och därför förordat, att den jämförelsevis obetydliga pensioneringskostnaden skulle bestridas till två tredjedelar af staten och en tredjedel af distrikten.

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 94.

17 Till kommitténs underdåniga framställning angående beredande af delaktighet för döfstumlärarpersonalen i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa hafva samtliga styrelserna för rikets döfstumskoldistrikt tillstyrkt nådigt bifall.

Inspektören öfver döfstumskolorna har i sitt utlåtande mot kommitténs förslag allenast erinrat, att, liksom för de statens ämbets- och tjänstemän, hvilkas aflöning vore delad i lön och tjänstgöringspenningar, den regeln i allmänhet gällde, att pensionen utgjordes af hela lönen, samma regel äfven borde gälla för döfstumlärarpersonalen, men att, om nådigt afseende icke kunde fästas vid detta förslag, pensionerna borde bestämmas för föreståndare och lärare, i enlighet med rektor Ivyhlbergs i kommittén uttalade mening, till respektive 3,000 och 1,500 kronor och för lärarinna till minst 950 kronor; och har inspektören i öfrigt tillstyrkt bifall till kommitténs förslag med de af ombuden däri gjorda ändringar.

Direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning har i sitt den Direktionens 24 september 1900 afgifna underdåniga utlåtande angående döfstumlärar- sldeiä/arnas personalens pensionering anfört, i hufvudsak, följande. pensionsinrätt-

Kommitténs förslag att för denna pensionering inrätta en särskild’*! pensionsanstalt, benämnd döfstumlärarnas pensionsanstalt, som skulle ställas tember mounder direktionens förvaltning, funne direktionen lämpligt och äfven möjligt att utföra.

Direktionen, som icke funne sig föranlåten att närmare granska det särskilda förslag till bestämmelser angående tjänst vid döfstumskoldistriktens skolor, hvilket af kommittén jämväl uppgjorts, ansåge sig icke äga något att erinra beträffande omfattningen af den lärarkår, som i förslaget afsåges, eller beträffande kommitténs förslag angående pensionsafgifternas belopp och deras fördelning mellan lärarpersonalen, döfstumskoldistrikten och staten eller beträffande storleken af pensionsbeloppen eller de hufvudnormer, som för rätt till pension med hänsyn till lefnads- och tjänstår föreslagits. Kommitténs förslag till reglemente för pensionsanstalten hade gifvit direktionen anledning till följande anmärkningar.

§ 1. Pröfningen, huruvida en enskild undervisningsanstalt för döfstumma skulle för lärarpersonalen kunna erhålla delaktighet i pensionsinrättningen syntes, såsom jämväl af flera hörda myndigheter anmärkts, vara af den betydelse, att den borde förbehållas Ivungl. Maj:ts pröfning.

§ 3. Den i tredje stycket föreslagna retroaktivafgiften för de tjänstår, som finge beräknas för extra ordinarie tjänstgöring, hade icke någon motsvarighet i reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning; och enligt

Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft. 3

18 Kungl. Maj te Nåd. Proposition N:o 94.

direktionens åsikt funnes ej något särskild! skäl att af döfstumlärarpersonalen uttaga en sådan afgift. Såsom bidrag till bestridande af den tillämnade anstaltens utgifter torde den vara af mycket ringa betydelse, och den syntes icke heller hafva tagits i beräkning vid uppgörande af den kalkyl öfver anstaltens ekonomi, som vederbörande låtit verkställa. Men däremot kom me otvifvelaktigt denna afgift att för enskilda inom döfstumlärarpersonalen blifva ett kännbart tillägg i de uppoffringar, som personalen för sin pensionering komme att få vidkännas. Eu lärare eller lärarinna, som tilläfventyrs i afsevärdt lång tid fått vänta på befordran till ordinarie plats, skulle nämligen genast vid dess tillträdande nödgas att af sina i de flesta fall knappa tillgångar på en gång utbetala pensionsafgifter, möjligen för ganska många år, därvid dessa afgifter skulle beräknas efter en annan och högre lön, än som läraren eller lärarinnan åtnjutit under de år, för hvilka afgifterna skulle svara, och detta fastän vid den tidpunkt, då afgifterna skulle erläggas, det ingalunda kunde förutses eller afgöras, huruvida läraren eller lärarinnan en gång i framtiden, när deras pensionsrätt skulle bestämmas, verkligen blefve i behof af att räkna sig ifrågavarande extra ordinarie tjänstår till godo. Rölle man emellertid fast vid, att sådan särskild afgift i detta fall borde utgå, vore det onekligen mera rimligt, att frågan härom pröfvades i samband med pensionsrätter så att med visshet kunde afgöras, om och i hvad mån läraren för pensions erhållande behöfde räkna sig tidigare tjänstgöring såsom extra ordinarie lärare till godo, och att afgiften därvid begränsades efter den behöfliga tjänstetiden. Därtill kunde ju äfven läggas ränta å samma afgifter för tiden från första tillträdet af ordinarie plats till tiden, då läraren afl gått ur tjänsten; och till lättnad vid likvidens fullgörande kunde summan fördelas efter vissa billiga grunder liknande dem, hvilka vore gifna för de extra pensionsafgifter, som jämlikt § 8 i reglementet för foikskolelärarnas pensionsinrättning skoldistrikt hade att i visst fall vidkännas. Men med hänsyn till det oegentliga, som läge däri, att en person, sedan han öfverflyttats till pensionsstat, skulle fortfara att lämna bidrag till sin egen pensionering, ansåge direktionen liksom öfverståthållareämbetet, att det ..vore bäst, att föreskriften om erläggande af extra pensionsafgift i detta fall helt och hållet ur förslaget uteslötes.

Ett starkare och mera objektivt skäl för uttagande af de i öfvergångsstadgandet föreslagna skillnadsafgifterna än som af kommittén anförts vore, att pensionsanstalt genom dem bereddes godtgörelse för eu risk, som inträdt så tidigt, att anstalten icke hunnit utbekomma ett däremot svarande antal afgifter. Utginge man från denna synpunkt, syntes skyldigheten att erlägga dylika extra pensionsafgifter böra utsträckas till

19 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

alla dem, som eljest vore pliktiga att med afgifter bidraga. Hvad kommittén anfört i syfte att fritaga skoldistrikten från en dylik skyldighet syntes icke äga fog för sig. Visserligen kunde i viss mening vara sant, att ett skoldistrikt vore oberoende af lärarpersonalens personliga förhållanden, men om sådana vore här åtminstone icke i det främsta rummet fråga. Att skoldistriktet, såsom kommittén vidare yttrat, alltjämt framdeles komme att få utgöra bidrag för den befattning, hvarifrån läraren pensionerats, medan denne, blifven pensionstagare, vore från vidare afgifter befriad, saknade äfven i omberörda fall betydelse, då ju den extra pensionsafgiften måste vara ämnad att ersätta anstalten hvad som icke utgått för tilländalupna år och icke hade något afseende å framtida år. Icke heller dessa afgifter syntes emellertid hafva tagits i beräkning vid de uppgjorda ekonomiska kalkylerna. Vore de obehöfliga, borde man icke uttaga dem. Men om de skulle utgå, borde skoldistrikten desto mindre vara från deras utgörande fritagna, som distrikten otvifvelaktigt hade bättre förmåga till deras erläggande än lärarpersonalen. Kommittén giorde visserligen gällande och sökte med exempel visa, att denna extra pensionsafgift icke skulle blifva för pensionärerna särdeles betungande. Direktionen vore af en annan mening. Om man betänkte, att de existensmedel, en afgående lärare genom pensionen bekomme, alltid väsentligen understege dem, som under tjänstetiden stått honom till buds, och att öfvergången till pensionsstaten således i och för sig innebure en minskning i medlen för utkomsten, torde man finna, att det kunde blifva kännbart nog, om dessutom den först utfallande årspensionen skulle genom afdrag för extra pensionsafgifter minskas ända till med två femtedelar. Det syntes emellertid i hvarje fall lämpligt —- äfven med afseende å de extra pensionsafgifter, hvilka, enligt direktionens mening, borde falla på skoldistrikten — att till lättnad vid deras utgörande en fördelning af dem på längre tid bestämdes, lika med hvad som funnes stadgadt i § 8 af reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning angående de extra pensionsafgifter, som skolområde och skoldistrikt i vissa fall hade att erlägga. Där stadgades, att extra pensionsafgifter icke finge uttagas till större belopp årligen, än som motsvarade den under året utgående ordinarie pensionsafgiften, äfvensom att, därest pensionstagare skulle do eller förlora sin pensionsrätt, innan den extra pensionsafgiften såmedelst hunnit till fullo betalas, den extra pensionsafgiften skulle upphöra att utgå med den månad, hvarunder detta inträffat.

Därest ifrågavarande öfvergångsstadgande ej ansåges skola helt och hållet utgå, hemställde direktionen, att det måtte erhålla en i öfverensstämmelse med direktionens nyssberörda uttalande förändrad lydelse.

20 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 94.

§ 9. Såsom kommittén anmärkt, vore denna paragraf affattad i analogi med § 8 i reglementet för sinåskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt med iakttagande — utom af de skiljaktiga pensionsbeloppen — af den för döfstumlärarpersonalen 5 lefnadsår senare inträdande pensionsåldern.

En icke oväsentlig skiljaktighet berörda paragrafer emellan funnes dock i den bestämmelsen, att enligt kommitténs, af styrelseombuden härutinnan biträdda förslag, hel pension under vissa villkor skulle kunna utgå till sådana invalida medlemmar af döfstumlärarpersonalen, som i paragrafen afsåges, ty härtill saknades motsvarande bestämmelser i reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsnnderstödsanstalt. Kommittén sade om detta medgifvande, att det syntes ligga i sakens natur, men att det ändock ansetts böra särskildt uttalas. Direktionen kunde icke biträda en sådan uppfattning. Utevaron af liknande bestämmelser i reglementet för småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt hade också af direktionen städse så tolkats, att småskolelärare eller småskolelärarinna, som öfverskridit den i särskilda fall för afkortad pension i reglementet bestämda högsta lefnadsåldern, men endast med afseende å tjänståldern fyllde villkoren för sådan pension, finge åtnöja sig med den högsta afkortade pension, som i hvarje fall funnes angifven. Vid en sådan tolkning hade direktionen så mycket hellre ansett sig bunden, som i närmast föregående paragraf— likasom också i motsvarande paragraf i det nu föreslagna reglementet — uttryckligen angåfves villkoren för rätt till hel pension.

Hvad som sålunda inom småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt vore i berörda hänseende föreskrifvet ansåge direktionen principiellt mera riktigt, än hvad som nu beträffande döfstumlärarpersonalen föreslagits. Visserligen torde för medgifvande i nu berörda fall af hel pension — på sätt kommittén och styrelseombuden föreslagit — kunna anföras det skäl, att det icke borde blifva för pensionsanstalten mera kännbart att utbetala t. ex. 2,500 kronor till en invalid föreståndare, som vid 60 år eller ännu högre ålder inginge på pensionsstat, än att betala 2,300 kronor till en sådan, som på pensionsstaten inginge vid 59 år. Men man borde också taga i betraktande, att det dock i dessa fall handlade om medlemmar af döfstumlärarpersonalen, hvilka icke fullgjort den arbetstid, som eljest vore satt för hel pensions erhållande, och då borde väl knappast den omständigheten, att dessa — må vara af oförvållad anledning — blifvit till vidare tjänstgöring olämpliga, föranleda därtill, att de för sitt, efter hvad man måste antaga, både kvantitativt och kvalitativt mindre arbete skulle tillerkännas lika stora förmåner i afseende å pension, som

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 94. 21

en till tjänstetidens slut verksam och intill det sista tjänstduglig medlem af denna personal.

Enligt styrelseombudens förslag hade man dessutom gått ända därhän, att en invalid döfstumlärarinna, som innehade 25—29 beräkneliga tjänstår, skulle få den förmånen framför eu fullt tjänstbar lärarinna, att den förra redan vid 55 lefnadsår skulle kunna afgå med hel pension, medan detta ej stode den senare till buds förr än vid 60 år. Ett sådant medgifvande åt den invalid a döfstumlärarinnan hade blifvit rimligt endast under den förutsättningen, att pensionsåldern för döfstumlärarinna i allmänhet sänktestill 55 år. Såsom förslaget nu lydde, skulle därmed rent af föranstaltas en premiering af invaliditeten, hvilken, i och för sig oriktig, äfven kunde vid tillämpningen medföra frestelse till bestämmelsens missbruk.

Direktionen ansåge sig nämligen icke böra underlåta att framhålla, att så sväfvande som bestämmelserna angående partiell invaliditet vore och sannolikt måste vara uti ifrågavarande paragraf, desamma torde kunna motsvaras i så godt som alla fall, då den för hel pensions erhållande erforderliga lefnadsåldern blifvit uppnådd, och att således införandet af det förevarande tillägget sannolikt komrne att leda till nedsättande af den till hel pension berättigande tjänståldern till 25 år för så väl lärare som lärarinna och för lärarinna dessutom den för sådan pension erforderliga lefnadsåldern till 55 år.

Om nu — såsom direktionen ansåge påkalladt — ur § 9 skulle uteslutas alla bestämmelser om hel pension, behöfde dock däraf icke följa någon ändring i de för döfstumlärarinna mera gynnsamma villkor i afseende å ålder och pensionsbelopp, som af styrelseombuden föreslagits.

§ 10. Såsom minsta antal tjänstår, hvithet skulle erfordras för rätt till sjukpension, hade kommittén föreslagit 15 år, styrelseombuden åter 10 år, och hade de sistnämnda såsom skäl för denna sänkning af åldern anfört, att man borde vinna likhet med motsvarande stadganden i reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning, hvaremot öfverståthållareämbetet och stadsfullmäktige i Stockholm anslutit sig till kommitténs förslag.

Den tjänstålder, som styrelseombuden i detta fall föreslagit, ansåge direktionen visserligen äga mera fog för sig än kommitténs förslag, om än direktionen vid bestämmandet af sin uppfattning af denna fråga såge densamma ur i viss mån annan synpunkt än styrelseombuden. Döfstumlärarpersonalens sociala ställning företedde nog i många afseenden likhet med folkskolelärarnas, men i detta speciella fall funnes desto mindre anledning att åberopa reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning, som föreskriften om sjukpensions beräkning uti detta reglemente och det nu omhandlade reglementsförslaget vore alldeles olika. Enligt reglemen-

22 Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 94.

tet för folkskolelärarnas pensionsinrättning kunde nämligen en obotligt sjuk folkskolelärare erhålla hel pension, om lefnads- och tjänståren sammanlagda uppginge till ett visst antal — 85 — och minskades i annat fall pensionen med en procent af hel pension för hvarje år, som bruste i nyss angifna antalet. 1 det föreliggande förslaget åter vore sjukpensionerna satta till bestämda belopp, afsevärdt understigande dem, som för de olika kategorierna af döfstumlärarpersonalen eljest vore bestämda.

Men å andra sidan funnes det icke någon särskild anledning att, såsom öfverståthållareämbetet och stadsfullmäktige i Stockholm gjort gällande, i detta fall fordra full öfverensstämmelse med de bestämmelser, som gällde för småskolelärare och deras likar, för hvilka lägsta tjänstetiden för sjukunderstöds erhållande blifvit satt till 15 år, enär döfstumlärarpersonalens allmänna sociala ställning afgjordt företedde mindre likhet med småskolelärarnas än med folkskolelärarnas. 1 detta sammanhang borde beaktas, hurusom döfstumlärarpersonalens utbildning till yrket fordrade en studietid af minst 6 år, under det att en småskolelärare kunde inhämta nödiga kunskaper genom eu allenast ettårig kurs, samt ått många omständigheter vållade en rörlighet och omsättning bland småskolelärarnas klass, hvartill något motsvarande säkerligen icke förekomme bland döfstumlärarpersonalen. Till följd häraf torde eu medlem af döfstumlärarpersonalen, som efter aflagda examina arbetat i kallet under 10 år, hafva blifvit därvid väl så fäst och äfven hunnit utföra eu väl så värdefull arbetsprodukt som en småskolelärare, hvilken tjänstgjort under 15 år.

Direktionen hemställde därför, att reglementet såväl i denna punkt Rom uti den i samband därmed stående punkten 2 af § 12, måtte affattas i enlighet med styrelseombudens förslag.

§ 13. De regler för afdrag i tjänstetiden vid åtnjuten ledighet med hvad mera denna paragraf innehölle vore ordagrannt hämtadt från § 18 i reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning. Då emellertid erfarenheten visat, att dessa föreskrifter icke lämnade fullt skydd mot de missförhållanden, som de afsåge att motverka, men däremot i andra fall medförde en stränghet vid pensionsrättens profvande, som knappast torde vara befogad, syntes det icke lämpligt att låta dem oförändrade inflyta i ett nytt pensionsreglemente.

Det vållade vissa svårigheter, att icke någon allmänt bindande föreskrift funnes om, huru vid den allmänna folkskoleundervisningen »läsåret» rätteligen borde beräknas. Enligt skilda skolråds uttydningar och beslut hade »läsåret» i ett fall räknats lika med kalenderåret, i ett annat hade det räknats från början af hösttermin till början af hösttermin och i ännu andra fall på andra sätt. I lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 funnes om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94. 23

läsåret och dess beräkning endast stadgadt, att detsamma skulle fördelas på en hösttermin och en vårtermin, äfvensom att undervisningen skulle fortgå i 40 veckor eller, där särskilda omständigheter föranledde styrelsen att så besluta, i 38 veckor. Då emellertid, enligt hvad i paragrafen sades, afdrag ej behöfde ske för den tid, under hvilken tjänstledighet åtnjutits, såvida icke denna ledighet oafbrutet fortfarit under minst ett läsår, hade i inånga fall fordran framställts därom, att en faktisk tjänstgöring af mycket ringa utsträckning, fullgjord vid början af den tid, hvarefter läsåret enligt den ena eller andra metoden räknats, och sedermera en liknande tjänstgöring först vid slutet af det nästa därpå följande läsåret skulle vara till fyllest för åt t åt tjänstinnehafvaren garantera oafbruten tjänstårsberäkning för två tjänstår, fastän mellan de tider, då läraren verkligen gjort tjänst, kunnat förflyta inemot två år, på en eller annan månad när. En dylik uppenbar förtolkning af paragrafens innehåll hade — jämte den nyss berörda olikheten vid beräkningen af läsåret ■— tvungit direktionen att så tillämpa paragrafens bestämmelser, att afdrag gjordes för tjänstledighet, som öfverskrede ett år från datum till datum räknadt, då ju inom en sådan ram måste falla tid, som i lika mån omfattade ett läsårs båda terminer. Med hänsyn härtill ansåge direktionen, att, om paragrafen i öfrigt ansåges böra bibehållas oförändrad, ordet »läsår » i första meningen af paragrafen borde utbytas mot ordet »år».

En annan mer genomgripande begränsning af tjänstetiden syntes emellertid också vara af behofvet påkallad. För det närvarande gällde mycket växlande regler för huru omfattande en ämbets- och tjänstemans arbetsutöfning under ett år behöfde vara, för att han skulle äga rättighet att räkna sig året såsom fullt tjänstår till godo, hvilken rättighet vore af betydelse icke blott för pensioneringen utan äfven i afseende å rätten till ålderstillägg, där sådan rätt förekomme. Önskvärd enhet härutinnan torde knappast på annan väg kunna ernås än genom utfärdande af en allmän pensionslag, i enlighet med hvars föreskrifter i dessa hänseenden de särskilda pensionsreglementen finge ändras, som jämväl efter en dylik lags utfärdande komme att tillämpas.

Den strängaste principen, som vid dylik beräkning användts, vore utan tvifvel den i reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt tillämpade, hvilken ginge därpå ut, att endast faktisk tjänstgöring finge tagas i betraktande vid tjänstårsberäkningen, och att, om arbetet under något år understege det normalt .bestämda, en sammanläggning och reduktion efter viss beräkning skulle ske för den arbetstid, som icke fullt motsvarade ett tjänstår.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 94.

I väsentligen motsatt riktning ginge däremot den princip, som funnit sitt uttryck i nyssberörda § 18 i reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning, och som enligt kommitténs förslag skulle komma till användning i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt. Enligt denna princip vore nämligen en tjänstgöring jämväl af den minsta möjliga utsträckning — man måste säga tjänstgöring under en enda dag af läsåret — tillräcklig för att åt läraren bevara rätten till tjänstårsberäkning under hela året. Också kunde man tänka sig fall, och direktionen hade haft sådana för ögonen, då en sjuklig eller eljest mindre tjänstduglig lärare genom att på lämpligt afpassade kortare tider återupptaga tjänstegöringen kunnat förskaffa sig en obruten följd af beräkneliga tjänstår, ehuru den arbetsprodukt, han i verkligheten lämnat, kunnat vara snart sagdt försvinnande liten. Ville man drifva exemplet till det yttersta, behöfde denna tjänstgöring icke en gång hafva omfattat så många veckor, som det eljest kräfdes fulla år för pensions intjänande. Däremot kunde det också hända, att en lärare verkligen tjänstgjort så godt som hela den för hel pension erforderliga tiden, utan att han dock kunde erhålla sådan pension, emedan han en enda gång varit tjänstledig ett helt år eller härutöfver i sammanhängande följd.

Sådana missförhållanden borde otvifvelaktigt motverkas, och ett tänkbart korrektiv i detta fall, som väl icke skulle verka strängare än som behöfdes, vore, att den bestämmelsen träffades, att pension finge utgå endast till den, som faktiskt tjänstgjort en viss del af den eljest beräkneliga tjänstetiden. För rätt till ålderstillägg, som utginge exempelvis efter 5 års tjänstgöring, erfordrades ju i vissa fall, att tjänstemannen varit i arbetsutöfning minst 4 år af den gångna tiden. Fn liknande föreskrift syntes äfven här vara på sin plats således, att en pensionssökande måste hafva faktiskt tjänstgjort minst fyra femtedelar af den tid, som i hvarje fall erfordrades för erhållande af pension.

Vidare funne direktionen lämpligt, att en omredigering vidtoges af senare delen i första stycket af paragrafen i syfte att begränsa rättigheten att utan afdrag å tjänstetid företaga studieresor till endast det fall. då studierna afsåge förkofran af kunskaper i döfstumlärarpersonalens eget yrke och icke, såsom med den nuvarande formuleringen kunde tolkas, förkofran af kunskaper i allmänhet.

§ 31. Olika meningar hade yppats om lämpligheten af den här föreslagna temporära fondförvaltningen. Enligt direktionens mening borde vid dess genomförande några afsevärda svårigheter icke uppstå, ehuru väl en sådan förvaltning måste på ett särskild! sätt ordnas. Anspråk på uppe-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

hållande af mera konstant ränta kunde naturligtvis icke ställas på en sådan temporär fondförvaltning i samma mån som på en förvaltning anordnad för all framtid.

Direktionen har slutligen i sitt ifrågavarande utlåtande yttrat sig angående anordnandet af arbetet inom den föreslagna pensionsanstalten och om kostnaderna för dess förvaltning. För utlåtandet i denna del anhåller jag att längre flarn få redogöra.

Statskontoret har i sitt utlåtande den 13 februari 1901 först erinrat^^fX» om departementschefens förut omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet 13 februari den 22 mars 1889. Sedan statskontoret därefter redogjort för de skäl, som kommittén anfört till stöd för sin uppfattning, att döfstumlärarna icke borde ingå i folkskolelärarnas pensionsinrättning, yttrar statskontoret i sitt nämnda utlåtande hufvudsakligen följande.

Det ville synas statskontoret, som hade kommittén i någon mån öfverskattat betydelsen af de svårigheter, som måste öfvervinnas för att bereda döfstumlärarpersonalen delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning.

Någon vidare meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att dessa lärare och lärarinnor såväl på grund af de för dem uppställda kompetensvillkor som äfven med afseende å arten och omfånget af den undervisning, som i döistumskolorna meddelades, stode lärarna respektive lärarinnorna vid de egentliga folkskolorna så nära, att man kunde säga, att denna frändskap vore större än den, som förefunnes mellan lärarna vid de egentliga folkskolorna och lärarna vid de högre folkskolorna, hvilka senare lärare dock alltsedan grundandet af folkskolelärarnas pensionsinrättning varit hänvisade till delaktighet däri.

Samma enighet i uppfattningen torde äfven förefinnas härutinnan, att det högsta belopp, för hvithet enligt gällande bestämmelser delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning kunde vinnas, vore alltför otillräckligt för större delen af den personal, hvarom nu vore fråga. Detta hinder för döfstumlärarpersonalens inträde i folkskolelärarnas pensionsinrättning kunde naturligtvis undanröjas antingen på det sätt, att delaktighetsmaximum i allmänhet höjdes eller ock så att, med bibehållande af ett allmänt maximibelopp, ett särskildt sådant maximum bestämdes för döfstumlärarpersonalen Visserligen hade i statsrådsprotokollet till 1889 års nådiga proposition om döfstumundervisningens ordnande uttalats tvifvel om lämpligheten af införande till döfstumlärarpersonalens förmån af afvikelser från de stadgande^ som gällde för öfriga delägare i folkskolelärarnas pensionsinrättning; och i kommittébetänkandet af år 1899 hade man, sannolikt med hänsyn äfven till berörda uttalande, velat undvika ett förslag i den rikt-

Bili. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 48 Bäft. 4

26 Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 94.

ning, som af 1876 års kommitté anvisades. Sedan år 1866, då nu gällande delaktighetsmaximum i folkskolelärarnas pensionsinrättning fastställdes, och särskild! under de senare åren hade dock inträdt mycket förändrade aflöningsförhållanden för de tjänstinnehafvare, hvilkas pensionering skulle genom nämnda pensionsinrättning bestridas; och om än de förslag, hvilka dittills framkommit i syfte att genom en förhöjning af delaktighetsbeloppen åt dem bereda större pensioner, icke inom Riksdagen vunnit framgång, torde man väl icke alltför mycket misstaga sig, om man ansåge denna fråga höra till dem, hvilka icke kunde undgå att i längden blifva beaktade. Till Riksdagens pröfning förelåge inom bägge kamrarne väckta motioner, i hvilka föresloges, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af utredning och förslag till lämplig förhöjning af lärares vid högre folkskola maximidelaktighetsbelopp i folkskolelärarnas pensionsinrättning, alltså beredande af möjlighet till bättre pensionsförmåner för en af de till pensionsinrättningen hörande grupper. Då det syntes vara en allmängiltig princip, att pensionsbeloppet skulle stå i ett visst förhållande till aflöningsbeloppet, och då det väl äfven inom folkskolelärarnas pensionsinrättning borde finnas möjlighet för tillämpning af denna princip, förefölle det också vara i sin ordning, att, när det maximum, som en gång bestämts, icke längre lämnade utrymme för principens tillämpning, detta maximum underginge en därefter afpassad förändring. Om det också icke torde kunna förväntas, att delaktighetsmaximum för pensionsinrättningen s delägare i allmänhet skulle blifva höjdt sa mycket, att det, under förutsättning af döfstumlärarpersonalens tillträde till pensionsinrättningen, blefve tillräckligt för att bereda denna personal i förhållande till aflöningsbeloppen lämpligt afpassade pensioner, återstode dock att anlita den andra utvägen, d. v. s. att, med upptagande af döfstumlärarpersonalen i folkskolelärarnas pensionsinrättning, fastställa för denna personal särskilda, efter aflöningsbeloppen lämpade delaktighetsmaxima. Tydligt vore, att dessa maxima borde tilltagas så pass höga, att de däraf beroende pensionerna blefve så tillräckliga, att fyllnadspensionering icke behöfde ifrågakomma. Mot de af kommittén föreslagna beloppen af hel pension ansåge statskontoret icke kunna göras någon skälig anmärkning. De delaktighetsbelopp, som i jämna hundratal komrae att motsvara nämnda pensionsbelopp, skulle blifva för föreståndare 3,300 kronor, för lärare 1,800 kronor och för lärarinna 1,100 kronor. Dessa delaktighetsbelopp skulle gifva till resultat hel pension till belopp af respektive 2,475 kronor, 1,350 kronor och 825 kronor, d. v. s. pensionen för såväl föreståndare som lärarinna skulle blifva endast 25 kronor mindre än enligt kommitténs förslag, under det att för lärare samma pensionsbelopp skulle erhållas som

27 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

det af kommittén förordade. Med tillämpning af de i reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning stadgade grunder skulle pensionsafgiften för nämnda delaktighetsbelopp utgöra 5 procent eller respektive 165, 90 och 55 kronor. Det borde emellertid icke anses obilligt, att för förmånen af denna pensionsrätt fastställdes pensionsafgifter ungefär motsvarande dem, som enligt kommitténs förslag borde erläggas för erhållande af de af kommittén föreslagna pensionerna. Då hvarje döfstumskoldistrikt med afseende på de stora belopp, hvarmed staten bidroge till döfstumundervisningen, gärna kunde för sin lärarpersonal erlägga pensionsafgifter, beräknade efter enahanda grunder som dem, efter hvilka vanligt skoldistrikt med jämförelsevis mindre statsunderstöd hade att erlägga afgifter till folkskoleiärarnas pensionsinrättning, under det att — i betraktande däraf att af öfriga delägare i folkskolelärarnas pensionsinrättning icke utkräfdes några pensionsafgifter — döfstumlärarpersonalens afgifter syntes böra sättas så låga som möjligt, hade statskontoret ansett sig böra förorda en årlig pensionsafgift af 7 procent å delaktighetsbeloppet, hvaraf 5 procent skulle komma på distriktet och 2 procent på personalen. De årliga pensionsafgifterna skulle efter denna beräkningsgrund blifva

för föreståndare........................................................ 231 (165 + 66) kronor,

» lärare.................................................................... 126 (90 + 36) » och

» lärarinna............................................................. 77 (55 + 22) »

i stället för de af kommittén föreslagna, utgörande

för föreståndare........................................................ 250 (150 + 100) kronor,

» lärare ................................................................. 135 (80 + o5) » och

» lärarinna.............................................................. 85 (50 + 35) »

Hvad därutöfver erfordrades skulle alltså utgöra statens bidrag till pensioneringskostnaden.

Med döfstumlärarpersonalens upptagande i folkskolelärarnas pensionsinrättning komme att följa skyldighet för nämnda personal att vara delägare i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa; och frågan om beredande af pension åt döfstumlärarnas änkor och barn vore alltså på samma gång och, såsom det ville synas statskontoret, på ett både tillfredsställande och naturligt sätt löst, utan anlitande af den af kommittén föreslagna nödfallsutvägen att för döfstumlärarpersonalen söka vinna inträde i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa.

Genom erhållande af delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa skulle åt döfstumlärarnas änkor och barn beredas följande maximipensionsförmåner, nämligen:

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

åt föreståndareänka, ensam............................................................ kronor 660: -—

» » , med pensionsberättigade barn............... » 990: —

» läraränka, ensam ...................................................................... » 360: —

» » " , med pensionsberättigade barn........................... » 540: —

» lärarinnas barn, två eller flera............................................... :> 220: —

» » » , ett..................................................................... » 110: —

För vinnande af dessa pensionsförmåner skulle erläggas årsafgift:

» i tjänst varande föreståndare med ...................................... kronor 110: -—

» pensionerad dito ........................................................................ » 82: 50

» i tjänst varande lärare ........................................................... » 60: —

» pensionerad dito ........................................................................ » 45: —

» i tjänst varande lärarinna ..................................................... » 18: 33

» pensionerad dito ...................................................................... » 13: 75

Genom inträde i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa

skulle enligt den af kommittén gjorda beräkning erhållas följande af aflöningarnas olika belopp oberoende pensionsförmåner, nämligen:

föreståndareänka, ensam.................................................................. kronor 600: —

» , med ett pensionsberättigadt barn.............. » 780: —

» , med två eller flera pensionsberättigade barn » 900: —

läraränka, ensam ......................... » 350: —

» , med ett pensionsberättigadt barn ........................ » 455: —

» , med två eller flera pensionsberättigade barn ... » 525: —

lärarinnas barn, två eller flera ................................................... » 233: 33

» » , ett.......................................................................... » 116: 66

Mot dessa pensioner svarade följande afgiftsbelopp, nämligen:

af i tjänst varande föreståndare ................................................... kronor 80: —

» pensionerad dito .......................................................................... » 50: —

» i tjänst varande lärare ............................................................... » 42: —

» pensionerad dito ............... » 27: —

» i tjänst varande lärarinna ................................................ » 14: —

» pensionerad dito ........................................................................... » 8: 50

Hvad därefter beträffade den lefnads- och tjänstålder, som erfordrades för pensions erhållande, så vore uti det föreliggande reglementsförslaget för hel pension stadgadt såsom villkor uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänst-

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

år, af hvilka senare minst 20 skulle vara ordinarie. För erhållande af hel föreståndarepension måste dessutom minst 10 af tjänståren vara tillbragta i föreståndaretjänst.

Af två länsstyrelser vore emellertid hemställdt, att ovillkorlig rätt till hel pension icke skulle inträda förr än efter uppnådda 65 lefnadsår. Så länge den normala pensionsåldern för folkskolelärare utgjorde endast 55 lefnadsår, ville det dock synas, som om man för döfstumlärarnas rätt till hel pension kunde stanna vid den af kommittén föreslagna lefnadsår er n 60 år.

Skulle, på sätt blifvit af statskontoret förordadt, för döfstumlärarpersonalen erhållas delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning, torde, med bibehållande af den lefnadsålder, kommittén föreslagit, eller 60 år, böra, i anslutning till hvad i reglementet för nämnda pensionsinrättning vore stadgadt, såsom villkor för erhållande af pension föreskrifvas, dels att hel pension finge åtnjutas: a) af den, som uppnått 60 lefnadsår och 30 tjänstår, och b) af den, som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, när det sammanräknade antalet lefnads- och tjänstår utgjorde minst 90, dock att af tjänståren skulle i det under a) angifna fallet minst 20 vara i ordinarie tjänst och för erhållande af pension såsom föreståndare minst 10 vara i sådan tjänst, samt i det under b) upptagna fallet minst 10 vara i sådan ordinarie tjänst som den, hvari pension söktes; dels ock att, därest vid inträffad obotlig sjukdom lefnadsoch tjänstårens sammanräknade antal understege 90, pension finge åtnjutas på det sätt, att för hvarje bristande år skulle afkortas en procent af det belopp, hvarmed hel pension skolat utgå; dock att äfven för att komma i åtnjutande af afkortad pension skulle erfordras minst 10 ordinarie tjänstår i sådan tjänst, hvari pensionen söktes.

Skyldighet att ingå såsom delägare i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa skulle åligga en hvar, som, efter det samma grunder blifvit till efterrättelse fastställda, tillträdde sådan ordinarie föreståndare- eller manlig lärartjänst vid döfstumskola, med hvilken vore förenad delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning; dock borde sådan skyldighet icke åligga kvinna, som innehade ordinarie föreståndaretjänst.

Rättighet att vinna inträde såsom delägare i folkskolelärarnas änkeoch pupillkassa borde tillkomma kvinna, som efter nyssnämnda tidpunkt befordrades till sådan ordinarie tjänst, för hvilken döfstumskoldistrikt vunnit delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning; dock skulle det åligga sådan lärarinna att behörigen och senast inom den 15 februari året näst efter det, hvarunder hon blifvit till tjänsten utnämnd, hos kassans direktion anmäla sig till erhållande af delaktighet i kassan.

30 Kung!. Maj:ts Nåd. proposition No 94.

Genom ordnandet af d öfstuml ärarp er so nal ens pensionering enligt de grunder, statskontoret tillåtit sig antyda, skulle å ena sidan åt nämnda personal beredas de väsentligaste af de pensionsförmåner, som i det föreliggande förslaget åsyftades, och i sammanhang därmed frågan om tillförsäkrande af pensioner åt änkor och barn efter döfstumlärarna vinna en i statskontorets tanke tillfredsställande lösning, under det att å den andra sidan härigenom skulle undvikas dels olägenheten att för en jämförelsevis fåtalig personal inrätta en särskild pensionsanstalt med ty åtföljande större omkostnader och besvär, dels oegentligheten af att bilda en ny pensionsfond, som i alla händelser skulle etter omkring 15 års tid vara förtärd till såväl kapital som räntor, dels ock de svårigheter, som vore förknippade med att för änkorna och barnen efter döfstumlärarna antingen inrätta en egen pensionskassa eller ock söka vinna inträde i någon annan, redan befintlig kassa än folkskolelärarnas änke- och pupillkassa.

Sedan statskontoret därefter erinrat, att enligt de i nådiga brefvet den 22 juni 1892 intagna villkor, hvarunder allmänna institutets för döfstumma lägenheter, byggnader och inventarier m. m. upplåtits till första döfstumskoldistriktet, sju vid nämnda institut anställda lärare och två lärarinnor blifvit tillförsäkrade att af distriktet uppbära icke blott sina då utgående lönebelopp utan jämväl, därest de i tjänsten träffades af obotlig sjukdom eller uppnådde 60 års ålder, årliga pensioner till belopp motsvarande 80 procent af deras vid afgång från tjänsten innehafvande kontanta aflöning, hemställde statskontoret, huruvida icke Kung! Maj:t, med anledning af förevarande framställning, täcktes finna skäligt föreslå Riksdagen antaga vissa af statskontoret i enlighet med dess sålunda uttalade åsikter föreslagna grunder för ordnandet af döfstumlärarpersonalens pensionering.

Direktionens Såsom jag förut nämnt, har direktionen öfver folkskolelärarnas tloidätarnas pensionsin rättning den 19 augusti 1902 afgifvit förnyadt underdånigt utpensions- låtande i frågan rörande döfstumlärarpersonalens pensionering. Direktionen JjåtlndTden anför i detta utlåtande hufvudsakligen följande.

m augusti Därest döfstumlärarnas pensionsförhållanden skulle ordnas enligt statsm2' kontorets förslag, skulle dessa lärare genom upptagande i folkskolelärarnas pension sinrättning och folkskolelärarnas änke- och pupillkassa visserligen vinna det starka ekonomiska stöd, som nämnda äldre och välutrustade pensionsanstalter erbjöde, men genom de afvikelser i bestämmelserna, som

31 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

i nästan alla de viktigaste hänseendena skulle för döfstum lärarn a gälla, komme de att i organisationen bilda en starkt markerad egen grupp, hvars undantagsställning i många fall måste kräfva särskild hänsyn. Direktionen ville ingalunda förneka, att den af statskontoret föreslagna anordningen skulle i vissa delar visa sig fördelaktig, därvid direktionen främst fäste sig vid, att en tillfredsställande lösning i fast och nära samband med döfstumlärarnas egen pensionering därmed skulle vinnas för pensionering af deras änkor och barn, men skiljaktigheterna i alla hufvudsakliga afseenden mellan bestämmelserna för den kår, till hvars gagn folkskolelärarnas pensionsinrättning och folkskolelärarnas änke- och pupillkassa ursprungligen inrättats, samt för den nya mindre grupp, som enligt förslaget skulle i samma anstalter inrymmas, syntes direktionen så betydliga, att direktionen hölle före, att dessa tjänstemannakårers pensionsintressen icke borde vårdas i gemensamma kassor. Aflöningsförhållandena för döfstumlärarna och folkskolelärarna ställde sig väsentligen olika icke blott i afseende å sättet för aflöningens bestämmande utan ock i afseende å aflöningsbeloppen, i det att landstingen bestämde döfstumlärarnas löner men folkskolelärarnas vore bestämda i administrativ lagstiftningsväg. Då vidare pensionsbeloppen måste stå i viss proportion till aflöningsförmånerna, måste, enär döfstumlärarnas löner öfverstege folkskolelärarnas så betydligt som nu vore fallet, genomgående skiljaktigheter i pensionsbeloppen häraf blifva en följd. En annan och högre åldersgräns hade blifvit föreslagen för döfstumlärarna, än den som gällde för folkskolelärarna. För döfstumlärarna skulle förefinnas förpliktelse att lämna bidrag till sin egen pensionering, under det att sådan förpliktelse icke enligt gällande bestämmelser ålåge folkskolelärarna.

Följden af allt detta måste blifva, att den särskilda författning, som komme att reglera döfstumlärarnas ställning inom den gemensamma organisationen, finge göras ganska ingående och vidlyftig, och att reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning endast i mindre betydelsefulla moment blefve tillämpligt på döfstumlärarna. Ekonomien skulle skötas gemensamt, men likformighet i villkoren för pensioneringen och i afseende å pensionsbeloppen skulle icke förefinnas. Detta syntes dock blifva en egendomlig anordning, ty därmed blefve döfstumlärarna endast till namnet men icke i realiteten delägare i hvad man menade med folkskolelärarnas pensionsinrättning. Mera följdriktigt ville det då förefalla direktionen, att döfstumlärarnas och folkskolelärarnas pensionsangelägenheter, såsom i hvarje fall likartade, sköttes jämsides utaf samma styrelse och under så lika former,

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

som af förhållandena betingades, men dock hvar för sig och utan att med hvarandra sammanblandas.

Sedan direktionen därefter närmare angifvit de punkter, i hvilka särskilda från folkskolelärarnas pensionsinrättnings reglemente afvikande föreskrifter måste meddelas, för den händelse pensioneringsfrågan skulle komma att lösas på det sätt, statskontoret föreslagit, och i sammanhang därmed anmärkt, bland annat, att bland de af statskontoret föreslagna grunder för döfstumlärarkårens pensionering icke angåfves, huruvida för viss händelse extra pensionsafgift, motsvarande den som föreskrefves i § 8 af nyssnämnda reglemente, skulle erläggas för döfstumlärartjänst, samt att statskontoret bland samma grunder icke upptagit några bestämmelser om rätt till afkortad pension vid så kallad half invaliditet, öfvergår direktionen i sitt utlåtande till frågan om pensionering af döfstum lärarnas änkor och barn. Om de oegentligheter, som enligt direktionens tanke vore förenade med döfstumlärarnas upptagande i folkskolelärarnas pensionsinrättning, icke ansåges böra lägga hinder i vägen för anordnandet af döfstumlärarnas pensionering på sätt statskontoret föreslagit, syntes reglementet för folkskolelärarnas änke- och pupillkassa utan några mera betydande ändringar kunna tillämpas jämväl å döfstumlärarnas änkor och barn.

I fråga om § 1 af reglementet för kassan gjorde direktionen följande erinran.

I de af statskontoret föreslagna grunder för pensioneringens ordnande inginge, att skyldighet till delaktighet i folkskolelärarnas änkeoch pupillkassa skulle åligga en hvar som, efter det grunderna blifvit till efterrättelse fastställda, tillträdde ordinarie föreståndare- eller lärartjänst, med hvilken följde delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning — med undantag för kvinna, som innehade ordinarie föreståndaretjänst — samt att rättighet till inträde i änke- och pupillkassan åter skulle tillkomma kvinna, som innehade tjänst, med hvilken delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning vore förenad, därest hon inom viss närmare angifven tid därom hos kassans direktion gjorde anmälan. Alla manliga medlemmar af döfstumlärarkåren, som vid tidpunkten för pensioneringens ordnande vore innehafvare af ordinarie tjänster, skulle således vara uteslutna från både skyldigheten och rättigheten till delaktighet i änke- och pupillkassan, hvaremot det skulle stå de kvinnliga medlemmarna af kåren fritt att efter anmälan vinna inträde i kassan, vare sig de före eller efter den angifna tidpunkten befordrats till sina tjänster.

Några skäl för en sådan begränsning af delaktigheten hade icke anförts. Direktionen kunde icke heller finna, att sådana förefunnes; och tydligt vore, att, om dessa föreskrifter gjordes gällande, den hjälp för tryggande

Kurgl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 94.

af döfstumlärarkårens änkors ock barns försörjning, som man velat åvägabringa, först i en ganska sen framtid blefve fullt effektiv, då hela den nuvarande manliga tjänstepersonalen komme att från förmånen af delaktighet i änke- ecb pupillkassan uteslutas.

I öfverensstämmelse med föreskriften i § 1 mom. 2 af folkskolelärarnas änke- och pupillkassas reglemente syntes rättighet att vara delägare i kassan böra tillerkännas hvarje föreståndare, lärare eller lärarinna, som den dag, då delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning för deras tjänster inträdde, vore ordinarie, med förbehåll, att de inom viss föreskrifven tid hos kassans direktion därom gjorde anmälan.

Vid direktionens berörda utlåtande var fogad en reservation af dess ledamot statskommissarien C. G. Sylvan, som däri anförde, att de anmärkningar och erinringar, hvilka af direktionens pluralitet uttalats mot de af statskontoret antydda grunderna för ordnande af döfstumlärarnas pensionering, icke kunde, enligt hans åsikt, tillmätas den betydelse, att de borde utgöra hinder för frågans lösning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med berörda förslag, hvilket syntes honom ägnadt att på det under nuvarande förhållanden naturligaste och bästa sättet tillgodose döfstumlärarpersonalens behof af ordnade pensionsförhållanden för sig och för de efterlefvande.

Samma dag, som direktionen afgaf det utlåtande, för hvars innehåll jag nu redogjort, afgaf direktionen, i egenskap af direktion öfver lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, jämväl infordradt underdånigt utlåtande öfver kommitténs förut omförmälda framställning angående beredande af delaktighet för clöfstumlärarpersonalen i nyssnämnda änke- och pupillkassa. Direktionen anförde i detta utlåtande, att direktionen låtit verkställa utredning angående det tillskott af statsmedel, som i sådan händelse vore för sistnämnda kassa behöfligt. Enligt denna vid utlåtandet fogade utredning, som verkställts af filosofie doktorn Hans Tiselius, skulle för detta ändamål erfordras, utöfver delägarnas afgifter, ett årligt statsbidrag af 4,700 kronor. Då 'det emellertid i allmänhet icke vore tjänligt, att en ny klass af delägare upptoges i en för visst ändamål tillkommen pensionsinrättning, samt döfstumlärarna otvifvelaktigt stode utom de kategorier af tjänstemän, till hvilkas hjälp elementarlärarnas änke- och pupillkassa på sin tid inrättats, måste direktionen beteckna såsom mindre lämpligt, att för lösning af frågan om döfstumlärarnas änkors och barns pensionering en sådan utväg anlitades. Skulle emellertid frågans lösning sökas på denna väg, måste vissa afvikelse!- från de för denna kassas delägare eljest gällande bestämmelser för den inträdande nya gruppen träffas. I finansiellt afseende måste för sådan eventualitet strängt fasthållas, att

Bih. till Rilcscl. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Åfd. 48 Häft. 5

34 Kungl. Maj:!s Nåd. Proposition N:o 94.

kassans öppnande för en ny grupp af delägare icke finge försiggå på sådant sätt, att kassan däraf betungades, utan måste de bidrag, som af statsmedel och genom delägarnas afgifter skulle lämnas, blifva tillräckliga att täcka de ökade risker, som de nya delägarnas inträde skulle medföra. Hvarken änke- och pupillkassans soliditet eller de nuvarande delägarnas anspråk att i pensionsafseende tillbörligen tillgodoses finge genom nya delägares upptagande i kassan trädas för nära. I detta sammanhang ville direktionen erinra, att vid inrättandet af lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa till kassan ingått medel, hvilka elementarlärarna med skäl kunde anse såsom sig ensamma tillkommande, nämligen andelar af stiftens emeritikassor, äfvensom att rätten till det privilegierade nådåret af kyrkomötet, såsom i detta afseende elementarlärarnas målsägande, afträdts mot de förmåner, som genom änke- och pupillkassans inrättande bereddes elementarlärarna.

umZdTden På grund af nådig befallning afgaf, såsom jag förut nämnt, statskonst september toret den 24 september 1903 förnyadt underdånigt utlåtande i frågan om döfm3- stumlärarpersonalens egen pensionering, därvid statskontoret anförde följande.

Statskontoret ville nu lika litet som då förra utlåtandet afgafs bestrida, att döfstumlärarkårens pensionsintressen kunde — åtminstone hvad dessa lärare själfva beträffade — blifva väl tillgodosedda genom en pensionskassa, inrättad enligt det ursprungliga organisationsförslaget, men ansåge, att vid bedömandet af betydelsen utaf de af direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning gjorda erinringar mot det af statskontoret framställda förslaget till denna pensionsfrågas lösning borde tagas i betraktande, att statskontoret redan vid afgifvande af nämnda förslag icke förbisett vissa därmed förenade olägenheter, men att det dock vid en jämförelse mellan det ena och det andra förslagets företräden och olägenheter syntes statskontoret, som om öfvervägande skäl talade för den af statskontoret förordade organisationen. Hvad sedermera blifvit af direktionen erinradt mot statskontorets förslag till hufvudgrunder för ordnande af ifrågavarande lärarpersonals pensionsförhållanden torde kunna anses delvis och i det väsentliga redan bemött genom de motiv, som åberopats till stöd för berörda förslag, hvadan statskontoret tilläte sig att nu i främsta rummet hänvisa till nämnda motiv, men ansåge sig däijämte i anledning af direktionens anmärkningar böra erinra följande.

Icke blott för skilda grupper af de tjänstinnehafvare, hvilka alla ägde eventuell rätt till pension från allmänna indragningsstaten, vore skiljaktiga bestämmelser fastställda beträffande pensionsålder och sättet för pensionsbeloppets beräkning m. in., utan jämväl i fråga om den pensionering, som

35 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

genom af staten reglerade och understödda pensionskassor förmedlades, komme samma grunder icke till tillämpning för alla till en pensionskassa hörande delägare, enär för olika grupper af delägare skilda bestämmelser gällde i afseende å åldersgränsen för pensionsrättens inträde, pensionsbeloppens storlek och pensionsafgifternas beräkning. Den af statskontoret föreslagna grupperingen af delägarna inom folkskolelärarnas pensionsinrättning torde därför icke kunna anses innebära något för vårt nuvarande pensionsväsen i allmänhet främmande förfaringssätt.

De af Konung och Riksdag meddelade bestämmelser om folkskolelärarnas aflöning afsåge endast fastställande af minimilön, hvilket också haft till följd, att redan nu inom den kår, för hvars pensionering folkskolelärarnas pensionsinrättning ursprungligen kommit till stånd, betydande olikheter i aflöningsförhållandena ägde rum, i det att, särskildt inom de större städerna, de faktiskt utgående folkskolelärarlönerna högst väsentligt öfverstege de i administrativ lagstiftningsväg fastställda minimibeloppen.

Reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning förutsatte, att inom den för delaktighetsbelopp fastställda maximigräns växlande delaktighetsbelopp och följaktligen växlande pensionsbelopp skulle förekomma, hvilket äfven varit förhållandet, intill dess på senare tiden förändrade bestämmelser om minimiaflöningen förvandlat det eu gång stadgade delaktighetsmaximum till ett normalbelopp.

Om också för närvarande någon förpliktelse för folkskolelärarna att erlägga afgift till folkskolelärarnas pensionsinrättning icke förefunnes, syntes principen om tjänstinnehafvares skyldighet att bidraga till sin egen pensionering numera hafva vunnit en sådan stadga, att, då en gång fråga blefve om höjning i de till folkskolelärare utgående pensionernas belopp, nämnda princip efter all sannolikhet torde komma att äfven i afseende å denna kår — liksom redan skett beträffande småskolelärarna — vinna tillämpning.

I anledning af direktionens anmärkningar, att statskontoret uti de angifna grunderna för pensioneringen icke yttrat sig om extra pensionsafgift, som omförmäldes i § 8 i reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning, eller om rätt till afkortad pension vid half invaliditet, anförde statskontoret, att statskontoret icke tänkt sig annat än, att extra pensionsafgift skulle af och för döfstumlärare erläggas under den i nämnda paragraf omförmälda förutsättning och utgå på där angifvet sätt men mellan skoldistriktet och läraren fördelas efter den för årsafgiften föreslagna delningsgrund, samt att det vid afgifvande af statskontorets förslag till hufvudgrunder för döfstumlärarnas rätt till pension varit den finansiella betydelsen af bestämmelse om pensionsrätts inträdande vid så kallad half inva-

36 Knrgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

liditet, som varit egentliga orsaken till att den bestämmelse, hvilken återfunnes i § 9 af det af vederbörande själfva uppgjorda reglementsförslag, uteslutits, men att, därest åt berörda synpunkt icke ansåges böra inrymmas afgörande inflytande, å statskontorets sida icke yore något att erinra mot att äfven beträffande döfstumlärarpersonalen pensionsrätt kunde beredas vid så kallad half invaliditet.

Med anledning af direktionens anmärkning, att enligt statskontorets förslag rörande döfstumlärarpersonalens delaktighet i folkskolelärarnas änkeoch pupillkassa alla manliga medlemmar af döfstumlärarkåren, hvilka vid tidpunkten för pensioneringens ordnande vore innehafvare af ordinarie tjänster, skulle vara uteslutna från både skyldighet och rättighet till delaktighet i änke- och pupillkassan, hvaremot det skulle stå de kvinnliga medlemmarna af kåren fritt att efter anmälan vinna inträde i kassan, vare sig de före eller efter den angifna tidpunkten befordrats till sina tjänster, yttrade statskontoret vidare, att statskontoret beträffande den nuvarande döfstumlärarpersonalens ställning till pensionsväsendets ordnande anslöte sig till hvad kommittén därom i sitt betänkande uttalat dels därom att det finge bero på hvars och ens eget afgörande, huruvida han ville, för delaktighet af pensioneringens förmåner, underkasta sig de å hans sida därför erforderliga uppoffringar eller icke, dels och därom att, om någon skulle vägra att ingå på de blifvande pensionsvillkoren, hans plats tillsvidare finge betraktas såsom i pensionsafseende obefintlig och således äfven distriktets bidrag för samma plats ej borde utgå förr än vid ny innehafvares tillträde. Skyldighet att ingå i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa borde — med undantag för kvinna — blifva en följd af vunnet inträde i folkskolelärarnas pensionsinrättning och således åligga jämväl sådan före de nya pensionsbestämmelsernas trädande i kraft utnämnd föreståndare eller lärare, som förklarat sig villig ingå på de föreskrifna villkoren och i följd häraf vunnit inträde i folkskolelärarnas pensionsinrättning, hvaremot för den, som, utnämnd före dessa bestämmelsers trädande i kraft, tilläfventyrs vägrade att underkasta sig sagda villkor, naturligtvis hvarken rättighet eller skyldighet att ingå i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa borde förefinnas.

Uti det underdåniga utlåtande, statskontoret jämväl den 24 september 1803 afgaf öfver kommitténs framställning om beredande af pension åt döfstumlärarpersonalens änkor och barn genom delaktighet för denna personal i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, yttrade statskontoret, att på grund af den lösning af frågan om pensionering af denna personal och dess änkor och barn, statskontoret uti sina förut om-

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

förmälda utlåtanden föreslagit såsom den lämpligaste, ansåge sig statskontoret sakna anledning att tillstyrka kommitténs nu ifrågavarande framställning, men att, oafsedt, huruvida frågan om döfstumlärarpersonalens egen pensionering komme att lösas på det af statskontoret förordade eller något annat sätt, statskontoret icke kunde annat än dela de betänkligheter, direktionen i detta afseende uttalat i sitt förberörda yttrande, däri särskildt framhållits nödvändigheten af, att elementarlärarnas uteslutande rätt till de kassans tillgångar, hvilka ledde sitt upphof från stiftens emeritikassor och det privilegierade nådårets afstående, bibehölles oförkränkt.

För vinnande af ytterligare utredning angående lämpligaste sättet för Af KunoL ordnande af ifrågavarande lärarpersonals pensionering täcktes Kungl. Maj:t btfåud yttergenom beslut den 26 augusti 1904 anbefalla direktionen öfver folkskole- u9arf ut,;cdlärarnas pensionsinrättning att med anlitande af sakkunnigt biträde verk-"'"? * ^'agan' ställa och snarast möjligt till Kungl. Maj:t inkomma

dels med utredning angående kostnaden för döf stumlärarn as pensionering i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs förslag med iakttagande af de utaf direktionen gjorda erinringar, dock med följande ändringar i afseende på hufvudgrunderna, nämligen:

att delaktighetsbeloppet i döfstumlärarnas pensionsanstalt blefve för föreståndaretjänst vid döfstumskola efter ett lönebelopp af minst 3,200 kronor högst 4,000 kronor, för lärartjänst minst 1,600 kronor högst 2,000 kronor och för lärarinnetjänst minst 1,200 kronor högst 1,600 kronor;

att hel pension skulle utgå med tre fjärdedelar eller 75 procent af den lön, för hvilken vederbörande tjänst vore delaktig i anstalten;

att afgifterna till pensionsanstalten skulle utgå med 71/2 procent af delaktighetsbeloppet för hvarje af ifrågavarande tjänster, hvaraf skulle belöpa på döfstumskoldistriktet 5 procent och på tjänstinnehafvaren 21/2 procent af delaktighetsbeloppet;

att afkortad pension på grund af obotlig sjukdom skulle utgå med 45 procent af beloppet af hel pension;

att annan afkortad pension skulle utgå:

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

samt att sådan af kortad pension skulle under öfvergångstiden utgå:

dels ock med utredning angående kostnaderna för att rektorer och manliga lärare vid clöfstumskolorna skulle vinna delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa efter samma lönebelopp, efter hvilka de blefve delaktiga i döfstumlärarnas pensionsanstalt.

'öfuerTolk I ^ledning af berörda nådiga befallning har direktionen den 16 desllleiärarnas cember 1904 afgifvit förnyadt underdånigt yttrande i ärendet och därvid Bi”s*0”faTnT^verl^mnat en förut bemälde Tiselius, på anmodan af direktionen, Ten 16 IcL-under inseende af professor Lindstedt på försäkringstekniska grunder verkar 1904. ställd utredning i frågan.

Enligt denna utredning, vid hvilken antagits såsom utgångspunkter samma antal lärare och samma medelålder som vid den i kommitténs betänkande intagna, af professor Lindstedt i november 1898 verkställda beräkning, skulle med afseende å döfstumlärarpersonalens egen pensionering i en anstalt, så anordnad som i nådiga brefvet den 26 augusti 1904 ifrågasatts, det årliga statsanslag, som i framtiden, då pensioneringen efter 80—90 års förlopp kunde beräknas hafva nått sin jämvikt, blefve erforderligt, komma att uppgå — med tillämpning af de högsta ifrågasatta delaktighetsbeloppen — till 30,850 kronor och — med tillämpning af de lägsta ifrågasatta delaktighetsbeloppen —- till 23,950 kronor.

I afseende å pensioneringen af döfstumlärarnas änkor och barn uti ifrågasatt ordning genom folkskolelärarnas änke- och pupillkassa gifva de af Tiselius verkställda beräkningarna, som baserats på en räntefot af B1/2 procent samt 1871—1880 årens dödlighetstabell, vid handen, att till fyllande af bristen i nuvarande och blifvande delägares afgifter skulle erfordras ett årligt statsanslag, som — med de högsta ifrågasatta delaktighetsbeloppen — skulle uppgå till 2,517 kronor och — med de lägsta ifrågasatta delaktighetsbeloppen — till 2,014 kronor, samt att, om därtill lades

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

den ökning i statsbidraget, som påkallas genom tillkomsten under närmaste 2—3 decennierna af nyinrättade tjänster, på sätt kommittén förutsatt, det behöfliga årliga statsanslaget borde beräknas — med de högsta ifrågasatta delaktighetsbeloppen — till 2,755 kronor och — med de lägsta ifrågasatta delaktighetsbeloppen — till 2,205 kronor.

Direktionen har förklarat sig icke hafva funnit anledning till erinran mot beräkningarnas innehåll.

Jag anhåller att härefter få återkomma till hvad direktionen uti sittDe‘ af pensla-

q a q n6i'in(f6n jöv~

utlåtande den 24 september 1900 anfört angående anordnandet af arbetet anielda förmoni den af kommittén föreslagna pensionsanstalten för döfstumlärarper-waftfrays5es^r sonalen och om kostnaderna för dess förvaltning. Direktionens yttrande här- döma för utinnan var af hufvudsakligen följande innehåll. detsamma.

Åt dessa frågor hade kommittén icke ägnat någon mera ingående behandling. I §§ 29 och 30 af reglementsförslaget stadgades det endast, att döfstumlärarnas pensionsanstalt skulle förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning, att därvid i tillämpliga delar skulle gälla de för sistnämnda inrättning meddelade föreskrifter beträffande alla omständigheter, om hvilka icke i förslaget några bestämmelser stadgats, äfvensom att förslag å stat för den nya anstalten samt å sättet för arbetets anordning inom densamma skulle af direktionen uppgöras och till Kungl.

Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse anmälas. Kostnaderna skulle, enligt hvad kommittén i sina motiv yttrat, genom denna anordning säkerligen blifva så ringa som möjligt.

I detta sammanhang ville direktionen erinra:

att eldigt det för folkskolelärarnas pensionsinrättning gällande reglemente där skulle finnas anställda ■—• utom direktionen, bestående af eu ordförande och två ledamöter — en kamrerare och en kassör samt i öfrigt det antal tjänstemän och betjänte, som efter direktionens förslag af Kungl.

Maj:t bestämdes;

att genom nådigt bref den 31 maj 1888 nu gällande gemensam lönestat blifvit fastställd för de tidigare under direktionen förlagda pensionsanstalterna: folkskolelärarnas pensionsinrättning, folkskolelärarnas änke- och pupillkassa och lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, och att å denna stat funnes uppförda — utom kamrerare och kassör, hvilken senare jämväl vore bokhållare -—• en sekreterare och ombudsman samt en vaktmästare, hvarjämte ett expensmedelsanslag anvisats för extra biträden, ved, ljus in. m.;

att för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, som senare ställts under direktionens vård och vid hvilken någon kapitalförvaltning

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

icke förekomme, definitiv lönestat ännu icke uppgjorts, emedan man, innan detta skedde, velat inhämta närmare erfarenhet om anstaltens utveckling, och denna fråga för öfrigt ställts i samband med uppgörande af ny stat för samtliga under direktionens förvaltning ställda pensionsanstalter;

samt att i afvaktan härpå de för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning erforderliga medlen år för år genom särskilda nådiga bref anvisats, och hade arbetet inom anstalten fördelats på samtliga vid folkskolelärarnas pensionsinrättning anställda tjänstemän, jämte det att för denna anstalt varit särskildt förordnad en bokhållare, hvilken tillika haft anställning som extra tjänsteman vid de öfriga pensionsinrättningarna.

Emellertid hade den i alla afseenden fortgående utvecklingen af de pensionsanstalter, som direktionen nu förvaltade, år från år så ökat arbetet, att — utan afseende å några nya uppgifter — det syntes blifva nödvändigt, att en förstärkning af arbetskrafterna snart anskaffades, och en mera genomförd delning af göromålen än den hittillsvarande bragtes till stånd.

Till belysande af denna utveckling åberopade direktionen en vid utlåtandet fogad tabell utvisande delägarnas och de gällande pensionsbrefvens antal, pensioneringssummans storlek samt fondernas belopp i de under direktionens förvaltning stående pensionsanstalterna vid slutet af hvart och ett af åren 1879, 1889 och 1899.

Under senare år hade emellertid vid flera tillfällen förslag väckts om förläggande under direktionens vård af nya pensionsanstalter, senast en för de hos kommunerna anställda barnmorskor. Denna omständighet hade vållat uppskof med ett mera definitivt ordnande af tjänsterna och arbetet vid de förvaltade kassorna. Man hade först velat vinna någon klarhet angående omfattningen af de uppdrag, som slutligen skulle tilläggas direktionen och under densamma ställda tjänstemän. Blefve det endast fråga om öfvertagande af döfstumlärarnas pensionsanstalt, skulle därmed endast fogas en naturlig länk till den verksamhet, som hittills utöfvats, och den nya anstalten skulle icke omedelbart behöfva föranleda rubbning i de former för förvaltningen, som för det närvarande tillämpades. Öfvertagandet af nämnda pensionsanstalts förvaltning vore icke blott lämpligt utan äfven möjligt att genomföra, utan att i följd däraf omedelbarligen någon ökning i tjänstemannapersonalen eller någon utvidgning af tjänstelokalerna behöfde vidtagas. Något öfverskott af ledig arbetskraft funnes verkligen icke för den nya anstalten att tillgå, men med särskild ansträngning torde det vara möjligt för den nuvarande personalen att tills vidare och intill dess ändock genom omständigheternas tvång en omändring och ut-

ICungl. Majds Nåd. Proposition N:o 94.

vidgning af administrationen måste ske, öfvertaga arbetena jämväl vid döfstumlärarnas pensionsanstalt.

Det sade sig dock själft, att. den ökning i göromålen, som därmed tillkomme, måste i väsentlig grad påskynda tidpunkten för omordnandet af administrationen i dess helhet, äfvensom att de anordningar, direktionen här lcomme att föreslå, måste blifva mera tillfälliga.

Småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt torde lämpligen kunna tjäna som förebild i afseende å anordnandet af den nya anstaltens förvaltning.

Hvad direktionen vidkomme, syntes dess befogenhet genom själfva reglementsförslaget vara tillräckligt tydligt angifven, och den komme ju att i allt hufvudsakligt stämma med de uppgifter, som direktionen hade att fullfölja vid de hittills förvaltade anstalterna.

De anställda tjänstemännen åter syntes lämpligast böra — i likhet med hvad som skedde, när förvaltningen af småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ordnades — få taga en hvar sin andel i de nya görornålen, allt efter innehållet och omfattningen af de arbeten, som eljest ålåge dem, däri inbegripet, att den för nämnda anstalt särskildt förordnade bokhållaren äfven toges med vid denna fördelning.

Vid den nya anstalten skulle då — i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de mera detaljerade bestämmelser, som innehölles i den arbetsordning, hvilken för folkskolelärarnas pensionsinrättning funnes fastställd, och som lände till efterrättelse äfven vid de öfriga pensionsanstalterna — arbetet fördelas på följande sätt.

Kamreraren skulle hafva att bereda och föredraga samtliga ärenden, ehvad de anginge pensionering eller medelförvaltning, samt utöfva den närmaste tillsynen ä skötseln i dess helhet, hvaremot han borde befrias från skyldigheten att föra anstaltens räkenskaper, ty detta medgåfve icke hans tid.

Sekreteraren och ombudsmannen skulle äfven här hafva att upprätta protokoll och utgående expeditioner samt att i afseende å fondförvaltningen utföra enahanda funktioner, som vid de andra fondbildande kassorna förekomme.

Kassören skulle äfvenså hafva att i afseende å debitering och uppbörd, pensionsutbetalningar och hvad mera som kassan rörde samt vid diarieföringen sköta samma bestyr som eljest.

Den vid småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt anställde bokhållaren skulle det åligga att föra anstaltens hufvudräkenskap, äfvensom liggaren och matrikeln, ordna och granska årsuppgifterna samt lämna det

Bill. till Riksd. Prof. 1905. I Sami. 1 Afd. 48 Eäft.

C

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

biträde vid arbetena med debiteringen och uppbörden äfvensom den kontroll vid pensionsutbetalningarna, som komme att erfordras.

Något ökadt arbete, som icke behöfde specificeras, skulle väl också falla på vaktmästarens del.

Nödigt utrymme för de möbler och öfriga utensilier, som för den nya anstalten borde anskaffas, syntes, om än med någon svårighet, kunna beredas i de nu använda tjänstelokalerna, hvarför fordran på hyresersättning till folkskolelärarnas pensionsinrättning icke för det närvarande lämpligen borde göras gällande. För anstaltens värdehandlingar funnes plats i det murade hvalf med tillhörande kassaskåp, som i pensionsinrättningens lokal funnes inrättadt.

De kostnader, hvarom yttrande nu borde lämnas, hänförde sig till dels organisationskostnader, förekommande allenast för en gång, dels arfvoden för anstaltens första verksamhetsår och öfriga kostnader för samma tid.

Vidkommande organisationskostnaderna vore att bemärka, att i dem icke behöfde inräknas sådana för lokals inredande, då den nya anstalten, tills vidare åtminstone, kunde inrymmas i någon af de nu nyttjade lokalerna. Hvad som däremot måste falla under denna rubrik vore anskaffande af vissa möbler såsom bord och skap till förvar af anstaltens handlingar, af liggare och matrikel, hvilka vore ganska kostsamma både i tryckning, bindning och uppläggning, samt af blankettryck af hvarjehanda slag, för hvithet allt direktionen ansåge, att kostnaden icke borde komma att öfverstiga ............................................................................... kronor 800: —

Denna summa torde dock böra anvisas såsom förslagsanslag med åläggande för direktionen att återbära hvad möjligen icke behöfde tagas i anspråk för det därmed afsedda ändamålet.

Härtill borde läggas ett belopp att enligt direktionens godtfinnande fördelas mellan hos direktionen anställda tjänstemän för deras arbete och besvär under organisationens genomförande och för tiden innan anstalten trädde i verksamhet, och som direktionen ansåge böra sättas till ..................................................................................... kronor 300: -—

tillhopa således kronor 1,100: —

Beträffande arfvoden för bestridande af förvaltningsbestyren under första verksamhetsåret ville direktionen i afseende å den godtgörelse, som kunde ifrågakomma till direktionens ordförande och öfriga ledamöter endast erinra, att enligt den för folkskolelärarnas pensionsinrättning, folkskolelärarnas änke- och pupillkassa och lärarnas vid elementarläroverken

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 94.

änke- och pupillkassa gemensamma lönestaten direktionens ordförande i arfvode uppbure 1,500 kronor samt en hvar af ledamöterna 1,200 kronor, samt att i enahanda afseende för deras arbete vid småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt jämlikt särskilda nådiga bref årligen anvisats för ordföranden 400 kronor samt för en hvar af ledamöterna 300 kronor.

I arfvoden åt tjänstemännen vid de under direktionens förvaltning stående pensionsanstalterna hade med afseende å de arbeten, som enligt förut meddelad närmare utredning skulle en hvar af dem tilläggas — och mot hvars åtagande tjänstemännen vid under hand gjorda förfrågningar förklarat sig icke hafva något att erinra — direktionen ansett, att följande vore lämpligen afpassade:

öfriga förvaltningskostnader eller så kallade expenser för året — hvartill man hade att räkna kostnad för ved och ljus, därför rättvisligen någon fix mindre summa borde till folkskolelärarnas pensionsinrättning erläggas, vidare skrifmaterialier, papper och inbindning af böcker, tryck utöfver sådant som beräknats bland organisationskostnaderna — syntes kunna bestridas med ett belopp af 500 kronor.

Kostnaderna för förvaltningens anordnande och för dess bestridande under det första verksamhetsåret skulle — förutom det belopp, med hvilket arfvodena till direktionens ordförande och ledamöter enligt Kungl. Majrts bepröfvande komme att ökas —- enligt hvad sålunda föreslagits blifva följande:

i kostnader för en gång eller organisationskostnader ...... kronor 1,100: —

i årskostnader:

arfvoden åt tjänstemän och vaktmästare............................. » 1,650: —

expenser i öfrig!................................................................ » 500: —

tillhopa kronor 3,250: —

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

I förvaltningsfrågan anmärkte sedermera direktionen i sitt - utlåtande den 19 augusti 1902, att om, såsom statskontoret föreslagit, döfstumlärarnas pensionering blefve ordnad genom tjänsternas upptagande till delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning, samt döfstum!ärarnas änkor och barn i följd häraf bereddes pensionsrätt i folkskolelärarnas änkeoch pupillkassa, skulle de därmed förknippade förvaltningsbestyren komma till synes allenast såsom en ökning i göromålen inom de båda anstalterna. Det funnes dock icke skäl att antaga, att arbetets omfattning därför komme att minskas, då, såsom framhållits, döfstumlärarkåren komme att inom den gemensamma organisationen bilda en grupp, för hvilken i många hufvudsakliga afseenden särskilda bestämmelser skulle tillämpas. De af direktionen i dess utlåtande den 24 september 1900 beräknade förvaltningskostnader torde därför kunna tjäna till ledning jämväl vid beräkning af kostnaderna för döfstumlärarkårens pensionerings anordnande på det sätt, som statskontoret föreslagit.

I sammanhang därmed att Kung!. Maj:t, såsom jag redan omförmäla den 26 augusti 1904 anbefallde direktionen att föranstalta om ytterligare utredning rörande kostnaderna för döfstumlärarpersonalens samt dess änkors och barns pensionering, anbefallde Kungi. Maj:t tillika direktionen att, därest det ökade förvaltningsbestyr, som den sålunda ifrågasatta anordningen af pensioneringen skulle medföra för direktionen och densamma underlydande tjänstemän, befunnes betinga, att ökadt anslag för förvaltningen af under direktionens vård stående pensionsinrättningar vid döfstumlärarpersonalens inträde i för den inrättad pensionsanstalt och uti folkskolelärarnas änke- och pupillkassa blefve direktionen anvisadt eller möjligen någon förändring vidtoges i förvaltningens organisation, till Kung! Maj:t i sammanhang med nyssnämnda utredning afgifva det förslag i afseende härå, som af omständigheterna påkallades.

I anledning häraf har direktionen i sitt utlåtande den 16 december 1904 anfört följande:

»Sedan direktionens utlåtande den 24 september 1900 afgafs, hafva två omständigheter inträffat, som äga betydelse för frågan angående anordnande af den under direktionen lydande förvaltningen. A ena sidan har nämligen det då å bane varande förslaget att under direktionens vård ställa den tillämnade anstalten för pensionering af de i kommuners tjänst fast anställda barnmorskorna icke kommit till utförande, utan har annan utväg anlitats för lösandet af denna uppgift, men å andra sidan har åt direktionen anförtrotts förvaltningen af läsår ettsläkarnas pensionskassa, för hvilken kassa reglemente nådigst fastställts den 13 november 1903.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

45 Förvaltningen af denna sistnämnda kassa har jämlikt särskilt nådigt bref likaledes af den 13 november 1903 anordnats i likhet med hvad på sin tid först föreskrefs och sedermera, genom år för år upprepade nådiga beslut, alltjämt varit gällande i afseende å förvaltningen af småskolelärares m. fl. åiderdomsunderstödsanstalt och hvilken anordning just motsvarar hvad direktionen föreslog i afseende å förvaltningen af döfstumlärarnas pensionskassa.

För det närvarande utgå således arfvoden, löner och expensmedelsanslag vid den under direktionens vård stående förvaltningen enligt tre särskilda nådiga bref, nämligen: dels den 31 maj 1888 angående gemensam lönestat för folkskolelärarnas pensionsinrättning, folkskolelärarnas änkeoch pupillkassa och elementarlärarnas änke- och pupillkassa; dels den 7 augusti 1903 angående anslag för år 1904 till bestridande af småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning; och dels slutligen den 13 november 1903 angående anslag för år 1304 till bestridande af lasarettsläkarnas pensionskassas förvaltning; och uppginge de med stöd häraf tilldelade löner och arfvoden till sammantaget följande belopp:

för direktionens ordförande arfvoden till.......................................... 2,100 kr.

» en hvar af direktionens två öffiga ledamöter i arfvoden 1,650

kronor, eller tillhopa................................................................ 3,300 »

» kamrerare!! med tillämpad! ålderstillägg, lön och arfvoden till 7,000 »

» kassören med tillämpadt ålderstillägg samt med dyrtidstilllägg och ett däremot svarande anslag från småskolelärares m. fl. åiderdomsunderstödsanstalt, lön och arfvoden till 4,250 »

» sekreteraren och ombudsmannen med tillämpadt ålderstillägg,

lön och arfvoden till................................................................... 2,600 »

» den vid småskolelärares in. fl. åiderdomsunderstödsanstalt särskild! anställde bokhållaren, med ett dyrtid stillägget

motsvarande extra anslag, arfvoden till ............................... 1,650 »

» den vid lasarettsläkarnas pensionskassa särskild! anställde

bokhållaren arfvode till ............................................................. 750 »

» vaktmästaren, som ännu icke kommit i åtnjutande af ålderstillägg, lön och arfvoden till................................................ 1,000 »

» expenser till ...................................................................................... 5,800 »

De vid småskolelärares m. fl. åiderdomsunderstödsanstalt och lasarettsläkarnas pensionskassa tillförordnade bokhållarna hafva dessutom såsom extra tjänstemän vid de öfriga pensionskassorna åtnjutit gratifikationer, som senast utgått för den förre med 500 kronor och för den senare med 600 kronor.

46 Kiingl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 94.

Direktionen har emellertid vid flera föregående tillfällen framhållit, hurusom vissa ieke oväsentliga svårigheter vid arbetskrafternas disponerande och aflöningens ordnande vållas däraf, att vid de särskilda pensionsanstalternas administrerande flera aflöningsstater jämsides tillämpas; och direktionen har därför all anledning att vidhålla sin tidigare uttalade mening att, sedan gränserna för den verksamhet, som af direktionen skulle utöfvas, hunnit bestämmas, åtgärder oförtöfvadt böra vidtagas för upprättande af gemensam lönestat för hela den personal, som det må finnas nödvändigt att här hafva anställd. Men att denna tidpunkt ännu ej inträdt bevisas bäst af det organisationsärende, som nu föreligger och i afseende hvarå växlande förslag visserligen framställts, men i hvilka samtliga dock förutsatts, att den tillämnade nya pensioneringens förvaltning under en eller annan form skulle hit förläggas; en anordning som direktionen jämväl för sin del alltid understöd^ då ju en reell samhörighet förefinnes mellan den i utsikt ställda nya uppgiften och andra åt direktionen betrodda sådana, som afse pensionering af lärarpersonal och deras närmaste efterlefvande.

Direktionen är af den meningen, att, sedan pensioneringen för döfstumlärarpersonalen och för dess änkor och barn blifvit inom en nära framtid ordnad — då men icke förr — frågan om upprättande af gemensam aflöningsstat för samtliga under direktionens vård ställda pensionsinrättningar bör tagas till behandling.

Med hänsyn härtill bör, såsom förut jämväl framhållits, ordnandet af den förvaltning, hvarom nu är fråga, ske helt interimistiskt. Härvid är väl intet annat tillvägagående att följa än som tillämpats tidigare vid förvaltningens ordnande såväl för småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt som för lasarettsläkarnas pensionskassa och i öfverensstämmelse hvarmed direktionen afgifvit detaljeradt förslag i sitt underdåniga utlåtande den 24 september 1900. Men tillika bör beaktas, att genom den tillämnade pensioneringen af dömstumlärarnas änkor och barn i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa arbetet inom denna kassa skulle ökas och detta desto mera, som de nya delägarna komma att bilda en grupp för sig, beträffande hvilken i hvarjehanda afseenden såsom vid debitering och uppbörd af pensionsafgifterna särskilda föreskrifter måste tillämpas. Med hänsyn härtill torde någon höjning i den förr uppgjorda kostnadsberäkningen böra vidtagas. Särskild t synes af här nedan anfördt skäl detta böra ske i arfvodet för räkenskapsföraren, som upptagits till 400 kronor och som skulle tillfalla den vid småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt förordnade bokhållaren, åt hvilken detta bestyr skulle anförtros.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

47 Vid flera tillfällen har nämligen såsom den kanske mest kännbara olägenheten vid den nu tillämpade arbetsordningen framhållits, att förandet af hufvudräkenskapen för de tre, i egentlig mening fondbildande pensionskassorna lagts ensamt på kamreraren, som endast med svårighet kunnat medhinna detta arbete, hvilket visserligen i och för sig är af den art, att kamreraren bör därför ansvara, men bär nått den omfattning, att jämväl andra arbetskrafter böra för dess utförande tillitas. Det har också varit direktionens mening, att en särskild bokhållaretjänst borde härför inrättas, och att därmed skulle förenas de göromål, som den vid småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt särskildt förordnade bokhållaren hittills utfört. När, såsom nu föreslås, denne skulle — naturligtvis under kamrerarens inseende — föra räkenskapen för döfstumlärarnas pensionsanstalt, och pensioneringen för samma lärares änkor och barn skulle inbegripas i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, synes en lämplig och nära till hands liggande utväg vara, att samma bokhållare tills vidare och intill dess det hela hinner anordnas, ålades att jämväl upprätta hufvudräkenskapen för sistnämnda pensionskassa. Den lättnad i kamrerarens arbete, som därmed skulle vinnas, anser direktionen synnerligen afsevärd, äfven om den endast delvis skulle afhjälpa olägenheterna i den nuvarande anordningen. Men härför behöfves ökadt anslag, som direktionen anser lämpligen böra beräknas till 400 kronor. Om med hänsyn till den ifrågasatta anordningen af döfstumlärarnas änkors och barns pensionering ökning tillika vidtages med 100 kronor i de förr beräknade arfvodena till sekreteraren och ombudsmannen och till kassören, hvarigenom dessa arfvoden skulle komma att utgöra: för den förre 400 kronor i stället för tidigare beräknade 300 kronor och för den senare 500 kronor i stället för tidigare beräknade 400 kronor, så torde behofvet af anslag i detta afseende böra anses nöjaktigt tillgoaosedt. Den ökade kostnaden för ordnandet jämväl af frågan om pensioneringen för döfstumlärarnas änkor och barn skulle därmed inskränkts till en summa af 600 kronor.

Under hänvisning till den närmare utredning om de arbeten, som en hvar af tjänstemännen skulle vid döfstumlärarnas pensionsanstalt hafva att utföra, hvilken innehålles i direktionens merberörda underdåniga utlåtande den 24 september 1900, och med åberopande af det nu anförda, anser direktionen att, såsom frågan nu ligger före, de ifrågavarande arfvodena skäligen böra sättas till följande belopp:

för kamreraren till.......................................................................... kr. 500: —

» kassören ........................................................................................ » 500: —

Transport kr-. 1,000: —

48 Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition No 9i.

Transport kr. 1,000: —

däraf 100 kronor med afseende å ökade göromål i folkskolelärarnas Enke- och pupillkassa för pensioneringen af döfstumlärarnas änkor och barn;

för sekreteraren och ombudsmannen till .................................... » 400: —

däraf 100 kronor likaledes för ökade göromål i folkskolelärarnas Enke- och pupillkassa af nyssnämnda slag;

» den vid småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

nu anställde bokhållaren till .................................................. » 800: —

däraf 400 kronor med afseende å skyldigheten att föra räkenskapen för döfstumlärarnas pensionsanstalt och 400 kronor med afseende å enahanda skyldighet i folkskolelärarnas Enke- och pupillkassa;

» vaktmästaren till.......................................................................... * 50: • •

tillhopa kr. 2,250: —

Med tillämpning af hvad här föreslås skulle då de särskilda aflöningsförmånerna — d. v. s. löner och tjänstgöringspenningar, arfvoden, åldersoch dyrtidstillägg, under antagande att de sistnämnda tillsvidare komme att utgå efter lika grunder som för det närvarande tillsammantagna — för de tjänstemän, som jämte sina åligganden i öfrigt toge befattning med göromålen vid döfstumlärarnas samt vid deras änkors och barns pensionering, äfvensom för vaktmästaren uppgå till följande belopp:

för kamreraren till ............................................................................ kr. 7,500:

» kassören till .................................................. * 4,750: —

» sekreteraren och ombudsmannen till......................... » 3,000: —

» den vid småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

särskildt förordnade bokhållaren till....................................... » 2,450: —

» vaktmästaren till.......................................................................... » 1,050:

På grund af det anförda får direktionen underdånigst hemställa, att, därest pensioneringen för döfstumlärarpersonalen samt för dess änkor och barn ordnas såsom här ifrågasatts, till förvaltningskostnadernas bestridande under första året må anvisas, förutom de belopp, med hvilka arfvodena till direktionens ordförande och ledamöter enligt Kung! Maj:ts bepröfvande må komma att ökas,

dels för organisationen ..................................................................... kr. 1,100: —

dels för pensioneringens anordnande: till arfvoden ....................................................................... kr. 2,250:

Transport kr. 2,250: — kr. 1,100: —

49 Kung!.. Maj.is Nåd. Proposition N:o 94.

Transport kr. 2,250: — kr. 1,100: —

däraf 600 kronor skulle utgå såsom godtgörelse till förr nämnda tjänstinnehafvare för ökadt arbete inom folkskolelärarnas änke- och pupillkassa och i följd däraf borde såsom extra anslag till denna kassas förvaltning rubriceras,

samt för expenser .............................................. kr. 500: — kr, 2,750: ■—

tillhopa kr. 3,850: —»

Innan jag öfvergår att för egen del yttra mig i ärendet, återstår för mig att omnämna, att från de flesta af de vid döfstumskoldistriktens lärarskolor anställda föreståndare, lärare och lärarinnor hafva inkommit under- fm““k dåniga petitioner, däri hemställts, att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition till Riksdagen göra framställning

rörande döfstumlärarpersonalens pensioner:

att full pension skall utgå med 75 procent af ett delaktighetsbelopp å 4,000 kronor för föreståndare, 2,700 kronor eller, om detta ej kan medgifvas, 2,400 kronor för lärare och 1,600 kronor för lärarinna;

att distriktsskolorna, på det den o egentligheten icke möjligen skall kunna inträffa, att personer med samma arbete och i ungefär enahanda lefnadsförhållanden beredas olika pensioner, icke må kunna ingå i pensionsanstalten för lägre belopp än dessa nu föreslagna;

att s. k. afkortad pension, i händelse af lärares eller lärarinnas sjukdom, skall utgå på så sätt, att från full pension afdrages en trettiondel af densamma för hvarje återstående helt år till pensionsålderns inträde, nämligen för föreståndare och lärare 60 år och för lärarinna 55 år; och

att tjänstgöring med vederbörande skolstyrelses medgifvande må kunna fortgå under högst fem år efter pensionsålderns inträde; samt beträffande änke- och pupillpensioner:

att pension till änka skall utgå med en femtedel af mannens lön i högsta lönegraden och i öfrigt till barnen efter de af kommitterade föreslagna grunderna.

Då jag nu skall för egen del uttala mig i förevarande fråga, tordeöe^t"!ne”<s' jag icke behöfva att på ett mera ingående sätt yttra mig om, huruvida yttrande. pensionsrätt bör beredas döfstumlärarpersonalen. 1876 års kommitté framhöll, hurusom beredande af sådan pensionsrätt skulle verksamt bidraga till döfstumundervisningens höjande, icke blott i så måtto att genom den uppmuntran till inträde i döfstumlärarens kall, som pensionsrätten i förening Bill. till Rikad. Prof.. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 48 Haft. 7

50 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 94.

med förbättrade aflöningsvillkor skulle innebära, många dugliga krafter kunde förvärfvas för döfstumundervisningen, utan äfven därigenom att lärarna icke vidare nödgades för sin utkomst kvarstå i tjänsten, äfven sedan deras arbetskraft vore hufvudsakligen uttömd. Vid föredragningen inför Kungl. Maj:t den 22 mars 1889 af ärendet rörande döfstumundervisningen uttalade också dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att ett oeftergiflig! villkor, för att döfstumskolan skulle erhålla dugande lärarkrafter, vore, att lärarpersonalen tillförsäkrades, jämte skäliga löner, pensionsrätt för sig samt efterlefvande änkor och barn. Angelägenheten häraf har nu blifvit så mycket mera påtaglig, som flera af den nuvarande lärarpersonalen nalkas den ålder, då de icke längre förmå att på ett tillfredsställande sätt uppehålla undervisningen. Man kan därför saga, att den fråga, som nu föreligger till afgörande, icke är den, huruvida pensionsrätt bör beredas döfstumlärarpersonalen, utan på hvithet sätt sådan pensionsrätt bör åstadkommas.

Såsom framgår af den utaf mig lämnade redogörelsen för innehållet af handlingarna, hafva härutinnan olika förslag framlagts. Hvad själfva den yttre anordningen beträffar har, i fråga om döfstumlärarnas egen pensionering, å ena sidan, 1897 års kommitté, med hvilken ortsmyndigheterna, inspektören öfver döfstumskolorna samt direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning förenat sig, hemställt, att för denna personal skulle inrättas en särskild pensionsinrättning, benämnd döfstumlärarnas pensionsanstalt och ställd under nyssnämnda direktions förvaltning, medan, å andra sidan, statskontoret ansett den enklaste lösningen vara, att denna personal bereddes delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning. Hvad pensionsrätten för änkor och barn beträffar har kommittén föreslagit, att delaktighet skulle beredas personalen i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa. Detta förslag har tillstyrkts af skoldistriktens styrelser och inspektören, hvaremot såväl direktionen som statskontoret mot detsammas antagande uttalat allvarliga betänkligheter. Enligt statskontorets förslag skulle döfstumlärarpersonalen blifva delaktig i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, detta såsom en följd af statskontorets förslag, att den för egen pensionering skulle blifva delaktig i folkskolelärarnas pensionsinrättning.

Goda skäl hafva enligt min åsikt å ömse sidor anförts för de olika förslagen att ordna döfstumlärarnas egen pensionering. För statskontorets förslag talar särskild!, att pensioneringen af personalens änkor och barn samtidigt blefve på ett tillfredsställande sätt ordnad. Såsom direktionen framhållit, torde emellertid, därest den af statskontoret anvisade vägen följes, döfstumlärarna komma att inom folkskolelärarnas pensionsinrättning bilda en särskild grupp af delägare, för hvilka i åtskilliga viktiga punkter

51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 94.

skulle gälla helt andra bestämmelser än för de öfriga delägarna. Kostnaden för direktionens ökade förvaltningsbestyr torde icke blifva mindre i ena fallet än i det andra. Och då härtill kommer, att, äfven om döfstumlärarpersonalen icke vinner delaktighet i folkskolelärarnas pensionsinrättning, hinder icke synes mig möta att för pensionering af dess änkor och barn låta densamma blifva delaktig i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, anser jag mig böra förorda kommitténs af direktionen tillstyrkta förslag. Enligt min mening bör sålunda för döfstumlärarpersonalen inrättas eu särskild pensionsinrättning, hvilken må benämnas döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt denna personal för pensionering af sina änkor och barn vinna delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa.

Jag torde härefter få yttra mig om de grunder, efter indika döfstumlärarnas pensionsanstalt bör inrättas.

I likhet med kommittén anser jag, att anstalten bör afse beredande af pension åt ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid döfstumskolor, som i enlighet med lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 äro eller varda af skoldistrikten inrättade, dock icke åt särskilda lärare eller lärarinnor i öfningsämnen eller slöjd.

Likaledes är jag ense med kommittén därom, att sådan enskild undervisningsanstalt för döfstumma, som afses i nådiga kungörelsen den 5 juni 1896, bör för den ordinarie lärarpersonalen kunna erhålla delaktighet i pensionsanstalten, men, på sätt liera af de hörda myndigheterna anmärkt, torde pröfningen i de särskilda fallen, huruvida sådan delaktighet skall medgifvas, böra förbehållas Kungl. Maj:t. Bifalles ansökan härom, bör om undervisningsanstalten och dess styrelse gälla hvad i blifvande reglemente kommer att föreskrifvas om skoldistrikt och skoldistriktsstyrelse.

Då lagen angående döfstumundervisningen icke lägger hinder i vägen för, att till föreståndare för döfstumskola må äfven framdeles utses kvinna, finner jag, lika med skolstyrelsernas ombud, skäligt, att kvinnlig föreståndare må i pensionshänseende betraktas lika med lärare.

Samtliga myndigheter, som i ärendet yttrat sig, med undantag af Kungl. Maj:t befallningshafvande i Stockholms län, hafva förordat kommitténs förslag därom, att de för pensionsår)staltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas genom afgifter af dels vederbörande skoldistrikt, dels vederbörande tjänst!nnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten. Åberopande hvad kommittén till stöd härför anfört finner jag detta sätt för kostnadernas bestridande lämpligt och rättvist.

Något bidrag från staten skulle till en början icke utgå. I den mån

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

distriktens och tjänstinnehafvarnas afgifter icke erfordras till årets utgifter, skola dessa afgifter samlas till en fond, som göres räntebärande; och såväl afkastningen af denna fond som fondens kapital skall jämte afgifterna användas för utgifternas bestridande. Först sedan fonden till fallo ätgått, skulle staten tillskjuta årligt fyllnad sbidrag. Enligt den af professor Lindstedt gjorda utredning skulle staten sannolikt först om 15 ar, efter det anstalten börjat sin verksamhet, behöfva börja att lämna fyllnadsbidrag. Till hvilket belopp detta bidrag slutligen komme att stiga beror på de grunder, efter hvilka pensionerna och pensionsafgifterna skola utgå, och skall jag därför återkomma till denna fråga, sedan jag närmare uttalat mig om dessa grunder.

Hvad pensionernas storlek beträffar, är det, såsom statskontoret framhållit, en allmängiltig princip, att pensionsbeloppet bör stå i ett visst förhållande till aflöningsbeloppet. Kommittén har vid sina beräkningar utgått från de i dess förslag till bestämmelser angående tjänst vid döfstumskoldistriktens skolor angifna aflöningsbelopp. Någon skälig anmärkning mot storleken af dessa synes mig icke kunna göras. Flera af distriktens skolstyrelser hafva också godkänt dem för den vid deras döfstumskolor anställda lärarpersonal. Då emellertid äfven framdeles lönerna kunna växla inom de olika distrikten, synes det mig vara lämpligt, att, i anslutning till hvad som är stadgadt för folkskolelärarnas pensionsinrättning, äfven i blifvande reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt föreskrifves, att döfstumskoldistrikts delaktighet i anstalten skall vara bunden vid visst delaktighetsbelopp för hvarje tjänst, som skall ingå i anstalten. Detta delaktighetsbelopp, som bör utgöra grundvalen för beräkning af såväl pension som afgifter, bör motsvara aflöningen för tjänsten, dock med viss begränsning uppåt och nedåt.

Enligt kommitténs förslag äro pensionerna fixa, utgörande för föreståndare 2,500 kronor, för lärare 1,850 kronor och för lärarinna 850 kronor, oberoende af huru stora lönerna hafva varit, men motsvarande ungefär 75 procent af de af kommittén föreslagna löner jämte värdet af bostad och vedbrand, men frånsedt tjänstgöringspenningarna.

Liksom i folkskolelärarnas pensionsinrättning synes mig värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför ej böra här inräknas i delaktighetsbeloppet, men däremot däri ingå hela den kontanta aflöningen, således både lön i högsta lönegrad och tjänstgöringspenningar. Pensionen synes mig böra, liksom i berörda pensionsinrättning, utgå med 75 procent af delaktighetsbeloppet sålunda beräknadt.

Såsom jag nyss nämnt, bör emellertid delaktighetsbeloppet begränsas

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94. 53

till visst minimum och visst maximum. Eu förutsättning, för att döfstumskoldistrikt må vinna delaktighet i pensionsanstalten för en viss tjänst, bör vara, att den kontanta aflöningen i högsta lönegrad för samma tjänst uppgår till minimum. Vidare bör föreskrifvas, att delaktighet icke kan vinnas för lägre belopp än samma minimum, men att skoldistrikt skall, därest den kontanta aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten öfverstiger delaktighetsininimum, äga att för pensions höjande vinna delaktighet för detta högre belopp, dock i intet fall för högre belopp än delaktighetsmaximum. Distrikt skulle således kunna inom dessa gränser för hvarje tjänst erhålla delaktighet till högst det belopp, som motsvarar den kontanta aflöningen i högsta lönegrad å tjänsten, men äga rätt att för samma tjänst, om distriktsstyrelsen finner så för godt, erhålla delaktighet för lägre belopp, dock ej under delaktighetsminimum. Sedan rätt till delaktighet i pensionsanstalten för viss tjänst erhållits, bör emellertid det för denna tjänst fastställda delaktighetsbeloppet sedermera icke kunna nedsättas. Ett undantag härifrån torde dock böra göras för det fall, att en tjänst, som förut innehafts af lärare, besattes med lärarinna.

Dessa delaktighetsbelopp har jag ansett lämpligen kunna bestämmas för föreståndaretjänst till 3.200—4,000 kronor, för lärartjänst till 1,600— 2,000 kronor och för lärarinnetjänst till 1,200 — 1,600 kronor. I de allra flesta fall torde den nuvarande lärarpersonalen åtnjuta eu kontant aflöning, som motsvarar de angifna minimibeloppen. På grund häraf skulle hel pension komma att utgå med minst 2,400 kronor för föreståndare, minst 1,200 kronor för lärare och minst 900 kronor för lärarinna, eller således för föreståndare och lärare något lägre och för lärarinna något högre än de af kommittén föreslagna fixa pensionsbeloppen. På skoldistriktens styrelser ankommer sedan, om de vilja för lärarpersonalen söka delaktighet i pensionsanstalten för högre belopp, i den.mån de kunna det enligt de förut af mig omförmälda bestämmelserna för delaktighet.

Den aflöning, som jag förutsätter som maximum för föreståndare, motsvarar' hvad kommittén i sitt förslag till bestämmelser angående tjänst vid döfstumskoldistriktens skolor satt som minimum för föreståndares kontanta aflöningsförmåner i högsta lönegrad och skulle alltså berättiga till hel pension af högst 3,000 kronor, hvilket icke torde kunna anses för högt. Ett pensionsbelopp af 3,000 kronor för föreståndare bär jämväl föreslagits af en reservant inom kommittén, inspektören öfver döfstumskolornaoch petitionärerna.

Hvad vidare angår lärarna och lärarinnorna kunna de med hänsyn till den högre utbildning, deras tjänst fordrar, icke jämställas med folkskolelärare och folkskolelärarinnor, snarare med lärare och lärarinnor i läsäinnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor. Beträffande sistnämnda grupp af tjänstinnehafvare, för hvilken någon förändring med afseende å

54 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 94.

pensionsrätter), icke var föreslagen uti deri löne- och pensionsreglering för folkskoleseminarierna, som af Kungl. Maj:t förelädes 1904 års riksdag, gjordes vid Riksdagen af enskilda motionärer framställning därom, att dessa tjänstinnehafvares pensioner, som motsvarade vanliga folkskolelärarpensioner å 750 kronor, måtte höjas till 75 procent af deras arfvode jämte ålderstillägg. Riksdagen, som fann det vara ett bebjärtansvärdt ändamål att höja de ifrågavarande lärarnas pensionsbelopp, ansåg sig ej för det dåvarande böra vidtaga någon ändring med afseende på dessa lärares pensionering, enär någon utredning angående lämpligaste sättet att ordna denna angelägenhet ej förelåge och då dessutom ny allmän pensionslag snart torde vara att förvänta. Emellertid hafva åtskilliga lärare och lärarinnor vid folkskoleseminariernas öfningsskolor hos Kungl. Maj:t anhållit, det sådana åtgärder måtte vidtagas, att för deras innehafda tjänster pensionsbeloppet höjdes vare sig genom ökandet af delaktighetsbeloppet i folkskolelärare as pensionsinrättning till respektive 2,000 kronor och 1,500 kronor eller på annat sätt, så att pensionsbeloppet måtte uppgå till 1,500 kronor för manlig och 1,125 kronor för kvinnlig innehafvare af dessa tjänster. Genom nådigt bref den 26 augusti 1904 har Kungl. Maj:t anbefallt direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning att inkomma med utredning och förslag, på hvad sätt delaktighet i nämnda pensionsinrättning kunde vinnas för ett lönebelopp af högst 2,000 kronor för lärare och högst 1,600 kronor för lärarinna.

Dessa förhållanden äfvensom den omständigheten, att kommittén i sitt förslag till bestämmelser angående tjänst vid döfstumskoldistriktens skolor bestämt ordinarie lärares kontanta aflöning till minst 2,100 kronor och ordinarie lärarinnas till minst 1,400 kronor i högsta lönegrad, synas mig påkalla, att delaktighetsmaximum i döfstumlärarnas pensionsanstalt bestämmes för lärartjänst till 2,000 kronor och för lärarinnetjänst till 1.600 kronor. Härigenom skulle petitionärernas önskningar i afseende å lärarinnornas delaktighetsbelopp blifva tillmötesgångna. Hvad åter beträffar petitionärernas önskningar i fråga om lärarnas delaktighetsbelopp, skulle ett bifall till dessa förutsätta en höjning af lärarnas löner till betydligt högre belopp, än som för närvarande ens är ifrågasatt.

I afseende å den nuvarande lärarpersonalen kan den gifvetvis icke åläggas någon skyldighet att inträda i den nya pensionsanstalten, utan bör densamma endast tillerkännas rättighet därtill och detta på särskilda något lindrigare pensionsvillkor än nytillträdande tjänstinnehafvare, hvilka villkor böra inrymmas i särskilda öfvergångsstadganden.

Hvad pensionsafgifterna angår har jag icke något att erinra mot kommitténs förslag i afseende å sättet för deras erläggande.

55 Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 94.

Beträffande afgifternas belopp anser jag, att, i likhet med hvad i de flesta pensionsinrättningar finnes stadgadt, afgifterna böra bestämmas till viss procent af delaktighetsbeloppen och icke till vissa bestämda belopp, såsom kommittén föreslagit, detta så mycket hellre som delaktighetsbeloppen skulle röra sig inom minima och maxima. De årsafgifter, kommittén föreslagit, utgöra 10 procent af de af kommittén ifrågasatta pensionsbeloppen. Bestämmas pensionerna att utgå med 75 procent af delaktighetsbeloppen, skulle alltså årsafgifterna motsvara 7 K. procent af delaktighetsbeloppen. Däri anser jag någon ändring icke böra göras, men däremot torde årsafgiften på annat sätt fördelas. Enligt kommitténs förslag utgör den distriktet åliggande delen af årsafgiften för hvarje delaktig tjänst 4'ri procent och den tjänstinnehafvaren åliggande delen 3 procent af delaktighetsbeloppet. Att, på sätt Jönköpings, Kronobergs och Skaraborgs läns landsting föreslagit, bestämma, att tjänstinnehafvaren och distriktet skola erlägga lika stor andel af afgiften, anser jag vara att ålägga lärarpersonalen ett alltför stort afdrag å dess ingalunda rikliga aflöning. Tvärtom bör enligt min åsikt tjänstinnehafvarens andel i afgiften sättas något lägre än kommittén tänkt sig. Enligt reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning erlägga skoldistrikten i afgift till inrättningen 5 procent å delaktighetsbeloppen. I anslutning härtill synes mig den ifrågasatta pensionsafgiften af T1/, procent böra så fördelas, att distriktet vidkännes 5 procent och tjänstinnehafvaren 2l/2 procent.

I enlighet härmed skulle pensionsafgifterna komma att utgå med följande belopp:

Det borde alltså föreskrifvas, att såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens utgifter skall erläggas en årlig afgift för hvarje i anstalten delaktig tjänst, att denna afgift, för hvars betalande skoldistriktet skall ansvara, skall utgå, vare sig befattningen under året är besatt eller ledig, med 71/., procent å delaktighetsbeloppet, däraf tjänstinnehafvaren skall erlägga 21/2 procent, hvilken afgift distriktsstyrelsen må uttaga genom afdrag å tjänstinnehafvarens aflöning, samt att, då tjänst är ledig, skof-

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

distriktet skall vidkännas jämväl den afgift, som det eljest ålegat tjänstinnehafvaren att erlägga.

Kommittén har föreslagit, att den, som, på sätt kommittén jämväl ifrågasatt, äger att för extra ordinarie tjänst räkna tjänstår, skall, vid därefter skeende tillträde till ordinarie befattning, retroaktivt till pensionsanstalten erlägga de på honom eller henne belöpande afgifter för den tid, för hvilken tjänstår fått räknas. I likhet med direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning anser jag, att skyldighet att betala dylika retroaktivafgifter ej bör stadgas. Jag åberopar hvad direktionen härutinnan anfört, och vill endast såsom ett ytterligare skäl tillägga, att, därest samtliga tjänster antagas blifva delaktiga i pensionsanstalten, för den tjänst, å hvilken den extra ordinarie tjänstgjort, redan betalats behörig afgift vare sig tjänsten varit ledig eller den ordinarie innehafvare!! varit tjänstledig, till följd hvaraf kommitténs förslag skulle föranleda, att i detta fall komme att betalas dubbla afgifter, hvilket icke kan anses skäligt.

Under § 8 har kommittén föreslagit ett öfvergångsstadgande beträffande skillnadsafgifter för de tjänstinnehafvare, som inom 10 år från det pensionsanstalten trädt i verksamhet afgå från sina tjänster med rätt till pension, enligt hvilket det skulle åligga dem att erlägga skillnaden mellan 10 års afgifter och summan af de afgifter, de i verkligheten erlagt. Lika med direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning har jag funnit detta stadgande väl betungande för dylika tjänstinnehafvare. Då det synes mig vara rättvist, att jämväl distrikten lämna något bidrag för den stora förmånen att få sina nuvarande tjänstinnehafvare pensionerade efter erläggande af endast 10 års afgifter, har jag därför ansett, att, såsom direktionen jämväl alternativt föreslagit, stadgandet bör ändras därhän, att, därest tjänstinnehafvare afgår från sin tjänst med rätt till pension inom 10 år från det pensionsanstalten trädt i verksamhet, såväl skoldistriktet som den pensionerade skall till pensionsanstalten erlägga en extra afgift, motsvarande skillnaden mellan de för 10 år å en hvar af dem belöpande afgifter för den tjänst, den pensionerade vid afgången innehade, och de afgifter, som af dem i och för samma tjänst i verkligheten utgjorts, samt att denna extra afgift skall uttagas, intill dess densamma blifvit pensionsanstalten till fullo godtgjord, sålunda att af skoldistriktet årligen erlägges ett belopp, motsvarande den afgift, som det eljest ålegat skoldistriktet att för tjänsten betala, samt af den pensionerade därigenom att å den del af pensionen, som under hvarje år till betalning först förfaller, afdrages ett belopp motsvarande den afgift, som tjänstinneh af varen senast haft att till pensionsanstalten årligen utgöra, och höra dessa extra afgifter, därest pensionstagaren under tiden dör eller förlorar sin pensionsrätt, upphöra med den månad, hvarunder detta inträffat.

57 Kungl. Mc/jds Nåd. Proposition N:o 94.

Pension bör vara hel eller afkortad. Såsom jag förut anfört, synes mig hel pension böra utgå med 75 procent af delaktighetsbeloppet. Förrätt till hel pension vid afgång från tjänsten bör, såsom kommittén föreslagit, fordras, att tjänstinnehafvaren uppnått 60 års ålder samt räknar 30 tjänstår, däraf, om det gäller föreståndare, 10 år såsom sådan. Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Stockholms och Skaraborgs län åsikt, att pensionsåldern bör sättas till 65 lefnadsår, kan jag så mycket mindre biträda, som enligt reglementet för folkskolelärarnas pensionsinrättning den normala pensionsåldern för folkskolelärare utgör endast 55 år. I detta sammanhang vill jag erinra, att, därest det af kommittén jämväl uppgjorda förslag till bestämmelser angående tjänst vid döfstumskoldistriktens skolor varder af distrikten antaget, föreståndare samt ordinarie lärare och lärarinna vid dessa skolor skola vara skyldiga att afgå från tjänsten, så snart rätt till hel pension inträda vederbörande skolstyrelse likväl obetaget att medgifva sådan person tillstånd att äfven därefter kvarstå i tjänsten, dock ej längre än till fyllda 65 lefnadsår.

I öfverensstämmelse med hvad kommittén föreslagit anser jag skäligt, att de äldre af den nu anställda lärarpersonalen beredes någon lindring i åldersvillkoren för pension, och att därför såsom öfvergångsstadgande föreskrifves, att till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid döfstumundervisning i sådan befattning, att de för densamma få enligt blifvande reglemente för anstalten, räkna tjänstår, skall utgå hel pension jämväl i det fall, att de uppnått minst 60 lefnadsår ock räkna minst 20 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 85.

Hvad åter angår afkortade pensioner skulle sådana enligt kommitténs förslag utgå dels enligt § 9 på grund af half invaliditet dels ock enligt § 10 på grund af fullständig invaliditet.

I § 9 föreskrifves nämligen, att, därest vederbörande skolstyrelse anser, att föreståndare, lärare eller lärarinna på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta sin tjänst, skola efter uppnådda 25 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 såsom sådan, föreståndare eller lärare, som fyllt 55 år, och lärarinna, som fyllt 50 år, vara berättigade att efter afgång från tjänsten erhålla afkortad pension till vissa i förslaget närmare angifva belopp för år; hvarjämte stadgas, att, därest de uppnått 60 lefnadsår vid afgången ur tjänsten, skola de i förevarande händelse åtnjuta hel pension, äfven om de räkna färre än 30 tjänstår, dock minst 25.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 48 Raft.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

I anslutning härtill har kommittén i ett öfvergångsstadgande velat bereda afkortade pensioner på något lindrigare villkor åt den ordinarie lärarpersonal, som varit anställd vid döfstumskolorna före deras omorganisation enligt lagen af den 31 maj 1889; och har kommittén därvid jämväl föreslagit, att lärarinna, för hvilken summan af lefnads- och tjänstår utgör minst 85, skall i förevarande händelse åtnjuta hel pension, äfven om hennes lefnadsålder är lägre än 60 år, dock minst 55 år.

Ombuden hafva ansett, att, i betraktande af det synnerligen ansträngande arbetet vid döfstumundervisningen och den antagna, ganska höga normala pensionsåldern af 60 lefnadsår, vore billigt, att särskild!, åt lärarinnorna måtte beredas något fördelaktigare pensionsförmåner vid försvagad hälsa och i liknande fall, än hvad kommittén föreslagit, och att sålunda vid dylika tillfällen hel pension borde medgifvas åt dem redan vid 55 års ålder samt, vid afsked under de fem åren näst därförut, de af kommittén för lefnadsaren 55—59 föreslagna afkortade pensionsbeloppen.

Motsvarande ändring hafva ombuden äfven förordat beträffande öfvergångsstadgandet, till följd hvaraf lärarinna skulle redan vid 75 sammanlagda lefnads- och tjänstår i händelse af half invaliditet kunna erhålla samma pension, som enligt kommitténs förslag kunde tillkomma henne vid 80 sammanlagda år, och vid 7 9 sammanlagda år samma afkortade pension, som kommittén föreslagit vid 84 sammanlagda år, d. v. s. den högsta afkortade pension, äfvensom att lärarinna, för hvilken summan af lefnadsoch tjänstår utgör minst 80, skall i förevarande händelse åtnjuta hel pension, äfven om hennes lefnadsålder är lägre än 60 år, dock minst 55 år.

På sätt förut af mig omförmälts, har direktionen öfver foikskolelärarnas pensionsinrättning motsatt sig, att hel pension skulle i något fall före pensionsåldern kunna utgå på grund af half invaliditet, men i öfrigt tillstyrkt ombudens förslag till afkortade pensioner af denna orsak. De skäl, direktionen i detta hänseende anfört, finner jag öfvertygande, och jag har icke något annat emot direktionens förslag i denna punkt att erinra, än att pensionerna böra bestämmas till viss procent af hel pension, såsom de redan upptagits i de af Kungl. Maj:t genom nådiga brefvet den 26 augusti 1904 angifna grunder för pensionsanstalten. Af bestämmelserna rörande afkortad pension för lärarinna följer då, att lärarinna, som afgår på grund af half invaliditet vid en lefnadsålder, som öfverstiger 54 år utan att nå till 60 år, och med minst 25 tjänstår, skall åtnjuta högsta afkortade pension, och att, om för lärarinna, som i öfvergångsstadgandet afses, summan af lefnads- och tjänstår utgör minst 80, hon skall i händelse af half invaliditet åtnjuta högsta afkortade pension enligt öfvergångsstadgandet.

59 Kut/gl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Vidkommande bestämmelserna om afkortad pension på grund af fullständig invaliditet, s. k. sjukpension (§ 10), ansluter jag mig till den uppfattning, soin uttalats af ombuden och direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning, att den för erhållande af sådan pension nödvändiga tjänstetiden bör nedsättas från 15 år till 10 år, däraf för föreståndare 5 år såsom sådan. Af dessa 10 tjänstår böra 5 vara ordinarie. Sjukpensionens belopp har kommittén föreslagit till fixa belopp, hvilka utgöra 45 procent af hel pension, och i denna procentsats torde ej böra göras någon ändring. I enlighet härmed bör alltså stadgas, att föreståndare, lärare eller lärarinna, som ej uppnått det för hel eller sådan afkortad pension, hvarom jag förut förmält, bestämda antal lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, skall äga att, därest han eller hon räknar minst 10 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 5 år såsom sådan, från pensions anstalten erhålla årlig sjukpension till belopp af 45 procent af beloppet af hel pension.

I nära öfverensstämmelse med kommitténs förslag anser jag det böra stadgas, att föreståndare, som vid afgång från tjänsten icke innehar det för erhållande af föreståndarepension bestämda antal tjänstår, men för öfrigt är pensionsberättigad, skall åtnjuta pension såsom lärare; att tjänstår skall, med afseende å rätt till pension, beräknas icke blott för ordinarie tjänstgöring i sådan befattning, för hvilken delaktighet i anstalten kan vinnas, utan äfven för den tid utöfver 5 år, under hvilken den pensionssökande varit, efter att hafva blifvit i döfstumlärarexamen godkänd, anställd vid döfstumskola af ifrågavarande slag såsom extra lärare eller lärarinna; att af tjänstår, som pensionssökande äger beräkna, skola för erhållande af hel pension eller afkortad pension på grund af half invaliditet minst 20, och för erhållande af sjukpension minst 5 vara ordinarie tjänstår; samt att för bestämmande af hvad med fullt tjänstår skall förstås, skola gälla de uti lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 gifna stadganden.

I anslutning härtill bör såsom öfvergångsstadgande föreskrifvas, att de af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka före skolornas omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 varit anställda vid döfstumskola tydande under landsting eller vid annan med statsmedel understödd döfstumskola eller vid af staten inrättad undervisningsanstalt för döfstumma, må jämväl för sådan tjänstgöring få räkna ordinarie tjänstår, så snart det ej är uppenbart, att deras anställning vid sådan skola äfven efter dåvarande förhållanden varit att anse som extra ordinarie; samt att, därest sådan

60 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

föreståndare, lärare eller lärarinna sedermera vid omorganisationen till en början erhållit extra ordinarie befattning vid distriktsskola och först senare, men före pensionsanstaltens trädande i verksamhet, vid sådan skola erhållit ordinarie anställning, må tjänstår få räknas jämväl för den extra ordinarie tjänstgöringen under mellantiden.

På grund af hvad direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning anfört rörande bestämmelser om afdrag vid beräkning af tjänstetid torde från tjänstetid, hvarå rätt till pension grundas, afdrag ej få ske för den tid, under hvilken tjänstledighet åtnjutits, dock att den verkliga tjänstgöringen bör hafva uppgått till mer än fyra femtedelar af den för pensions erhållande i hvarje fall bestämda tjänstetiden, och afdrag icke heller ske för den tid, hvarunder tjänstledighet med behörig tillåtelse begagnats till utvidgande af den tjänstlediges insikter i yrket eller för att till följd af särskildt förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning. I sammanhang härmed bör, såsom kommittéen föreslagit, stadgaS, att den, som för tjänstefel eller brott varit från utöfvande af sin tjänst skild, ej får såsom tjänstetid beräkna den tid, under hvilken han eller hon icke ägt att utöfva tjänsten.

Som jag redan anfört synes mig pensionsanstalten böra förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning.

Kostnaden för förvaltningen har af direktionen i dess underdåniga utlåtanden af den 24 september 1900 oeh den 16 december 1904 beräknats till dels i organisationskostnader för en gång 1,100 kronor, dels i årliga arfvoden till tjänstemän och vaktmästare 1,650 kronor, dels ock årligen till expenser 500 kronor, hvartill skulle komma någon ökning i nuvarande arfvodena till direktionens ordförande och ledamöter.

Då emellertid, såsom direktionen erinrat, det torde blifva nödvändigt att, sedan erfarenhet vunnits om det arbete, som förvaltningen af döfstumlärarnas pensionsanstalt likasom af lasarettsläkarnas pensionsanstalt kommer att kräfva, uppgöra ny lönestat för folkskolelärarnas pensionsinrättning och i samband därmed förvaltade pensionsanstalter, har jag ansett det icke vara lämpligt, att de af direktionen sålunda beräknade förvaltningskostnaderna för döfstu mlärarn as pensionsanstalt nu fixeras i någon til läggsstat och anslag för detta ändamål äskas af Riksdagen, utan synes det mig böra förfaras på samma sätt, som skedde vid inrättande af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att medgifvande begäres hos Riksdagen, att Kungi. Maj:t må för år 1906 bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga, och sedan vidare på samma sätt, till dess sådan ny stat blifver fastställd.

61 Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 04.

Såväl de för berörda förvaltningskostnad som de för anstaltens utgifter ' i. öfrigt under år 1906 erforderliga medel torde, med Riksdagens medgifvande, böra af Kungl. Magt, i den mån från döfstumskoldistrikten influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel såsom förskott att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året till anstalten ingå, eller, därest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

De förändringar i de af kommittén föreslagna grunder för pensionsanstalten, som jag ansett lämpliga, öfverensstämma i allt väsentligt med de grunder för samma anstalt, hvilka innefattas i nådiga brefvet den 26 augusti 1904, hvarigenom direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning anbefalldes att låta verkställa utredning angående kostnaderna för döfstumlärarnas pensionering enligt dessa grunder.

Enligt de af kommittén föreslagna grunderna skulle jämlikt den af professor Lindstedt gjorda beräkning behof af statens fyllnadsbidrag inträda först 15 år efter det anstalten trädt i verksamhet och därefter efter ahnd växa upp till ett medelbelopp af 24,000—25,000 kronor för år.

Inrättas anstalten åter på de af Kungl. Maj:t den 26 augusti 1904 angifna, af mig nu närmare belysta grunder, skulle enligt den af doktor Tiselius gjorda beräkningen statens'fyllnadsbidrag komma att i framtiden, då pensioneringen nått sin höjdpunkt, årligen utgå med högst 30,850 kronor, nämligen under förutsättning att alla tjänsterna blefve delaktiga för de högsta delaktighetsbeloppen, samt med lägst 23,950 kronor, nämligen under förutsättning att alla tjänsterna blefve delaktiga för de lägsta delaktighetsbeloppen. Enär sannolikt är, att, då pensioneringen nått sin höjdpunkt, alla tjänsterna äro delaktiga för de högsta delaktighetsbeloppen, torde man böra utgå från, att statens fyllnadsbidrag i sinom tid kommer att uppgå till det högsta af berörda belopp. Enligt samma beräkning skulle för högsta delaktighetsbeloppen distriktens och lärarpersonalens afgifter uppgå till sammanlagdt 15,750 kronor. Staten kommer sålunda då att till två tredjedelar bestrida kostnaderna för pensioneringen, hvilket torde vara skäligt.

I afseende å ifrågavarande lärarpersonals delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa bör, i öfverensstämmelse med hvad direktionen, öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning tillstyrkt, stadgas, att en hvar manlig föreståndare heller lärare vid döfstumskola, som, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt trädt i verksamhet, tillträdt tjänst, hvar-

62 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 94.

med följer delaktighet i döfstuinlärarnas pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, samt att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma dels en hvar tjänstinnehafvare, som vid den tid, då döfstnmlärarnas pensionsanstalt träder i verksamhet, innehar tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt vinner delaktighet i pensionsanstalten, dels ock en hvar kvinnlig föreståndare och lärarinna, som äfven efter nämnda tidpunkt tillträder tjänst, som är delaktig i pensionsanstalten, under villkor att anmälan om delaktighet sker inom tid, som af Kungl. Maj:t närmare bestämmes.

Vidare böra gifvetvis för denna nya grupp af delägare i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande skoldistrikt för deras tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

I enlighet härmed skulle pensionen blifva för änka efter föreståndare lägst 640 kronor och högst 800 kronor samt för änka efter döfstumlärare lägst 320 kronor och högst 400 kronor, uti hvilka pensionsbelopp, därest jämte änka ett eller flera pensionsberättigade barn lefva efter, förhöjning sker med 50 procent. Pensionsafgifterna skulle blifva för föreståndare i tjänst respektive 106 kronor 67 öre och 133 kronor 33 öre, för lärare i tjänst respektive 53 kronor 33 öre och 66 kronor 67 öre, för pensionerad föreståndare respektive 80 kronor och 100 kronor samt för pensionerad lärare respektive 40 kronor och 50 kronor. Lärarinna, som blir delägare i kassan, skulle, medan hon är i tjänst, erlägga lägst 20 kronor och högst 26 kronor 67 öre samt, sedan hon pensionerats, lägst 15 kronor och högst 20 kronor. Efterlämnar hon vid sin död två eller flera pensionsberättigade barn, skulle dessa tillsammans i pension erhålla respektive 240 kronor och 320 kronor. Lefver endast ett barn efter, får detta uppbära hälften af nämnda belopp. *

Enligt den af doktor Tiselius gjorda utredningen skulle för ifrågavarande tjänstinnehafvares delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa erfordras en ökning af det nu till kassan utgående statsbidrag med högst 2,755 kronor. Härtill kommer den af direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning till 600 kronor beräknade kostnaden för de ökade förvaltningsbestyren, eller således tillhopa 3,355 kronor, med hvilket belopp alltså det nu såsom statsbidrag till berörda kassa utgående ordinarie anslaget, 63,500 kronor, behöfver ökas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

63 I öfverensstämmelse med de åsikter jag nu uttalat får jag underdånigst hemställa, det Kungi. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att godkänna följande grunder för inrättande af en pensionsanstalt för döfstumlärare:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

pensionsanstalten, som benämnes döfstumlärarnas pensionsanstalt och träder i verksamhet med år 1906, afser beredande af pension åt ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de döfstumskolor, som i enlighet med lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 äro eller varda af skoldistrikten inrättade, dock icke åt särskilda lärare eller lärarinnor i öfningsämnen eller slöjd;

önskar styrelse för sådan enskild undervisningsanstalt, som afses uti nådiga kungörelsen den 5 juni 1896 angående anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt öfverlämnat sinnesslött döfstumt barn, att undervisningsanstaltens ordinarie lärarpersonal må beredas delaktighet i pensionsanstalten, äger nämnda styrelse därom göra ansökan hos Kung! Maj:t; bifalles ansökningen, skall om undervisningsanstalten och dess styrelse gälla hvad i reglemente för pensionsanstalten stadgas angående skoldistrikt och distriktsskolstyrelse;

kvinnlig föreståndare betraktas i pensionsafseende lika med lärare;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas genom afgifter af dels vederbörande skoldistrikt dels ock vederbörande tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten;

111) i afseende å delalctighetshelopp och pensionsafgifter:

skoldistrikt må för hvarje vid distriktets skolor inrättad sådan ordinarie tjänst, som i I) afses, vinna delaktighet i pensionsanstalten, därest det belopp, hvartill aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten, värdet af bostad och vedbrand och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknadt, uppgår, utgör minst 3,200 kronor för föreståndaretjänst, 1,600 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst; delaktighet kan icke vinnas för lägre belopp än nu är sagd!, hvaremot distriktet, därest aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten öfverstiger nämnda belopp, äger att för pensions höjande vinna delaktighet i pensionsanstalten för detta högre lönebelopp,

64 Kungl. Maj ds JSåd. Proposition N:o 94.

dock icke för högre belopp än 4,000 kronor för föreståndaretjänst, 2,000 kronor för lärartjänst och 1,600 kronor för lärarinnetjänst;

sedan rätt till delaktighet i pensionsanstalten för viss tjänst erhållits, må det för tjänsten fastställda delaktighetsbeloppet sedermera icke kunna nedsättas, utom i det fall att tjänst, som förut innehafts af lärare, besättes med lärarinna; för de tjänster, hvilkas innehafvare, då pensionsanstalten träder i verksamhet, vägra att ingå i densamma, äger skoldistriktet ej vinna delaktighet, förr än dessa tjänster blifvit besatta med nya innehafvare;

såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens utgifter erlägges en årlig afgift för hvarje i anstalten delaktig tjänst; denna afgift, för hvars betalande vederbörande skoldistrikt skall ansvara, utgår, vare sig befattningen under året är besatt eller ledig, med 7ko procent af delaktighetsbeloppet, däraf tjänstinnehafvaren skall erlägga 2l/2 procent af delaktighetsbeloppet, hvilken afgift distriktsstyrelsen må uttaga genom afdrag å tjänstinnehafvarens aflöning;

då tjänst är ledig, vidkännes skoldistriktet jämväl den afgift, som det eljest ålegat tjänstinnehafvaren att erlägga;

därest tjänstinnehafvare afgår frän sin tjänst med rätt till pension inom tio år från det pensionsanstalten trädt i verksamhet, skall såväl skoldistriktet som den pensionerade till pensionsanstalten erlägga en extra afgift, motsvarande skillnaden mellan de för tio år å en hvar af dem belöpande afgifter för den tjänst, den pensionerade vid afgången innehade, och de afgifter som af dem i och för samma tjänst i verkligheten utgjorts; denna extra afgift uttages, intill dess densamma blifvit pensionsanstalten till fullo godtgjord, sålunda att af skoldistriktet årligen erlägges ett belopp, motsvarande den afgift, som det eljest ålegat skoldistriktet att för tjänsten betala, samt af den pensionerade därigenom att å den del af pensionen, som under hvarje år till betalning först förfaller, afdrages ett belopp motsvarande den afgift, som tjänstinnehafvaren senast haft att till pensionsanstalten årligen utgöra; dessa extra afgifter skola, därest pensionstagaren under tiden dör eller förlorar sin pensionsrätt, upphöra med den månad, hvarunder detta inträffat;

TV) i afseende ä rätt till pension och pensionens belopp:

rätt till pension från pensionsanstalten tillkommer, under de villkor i öfrigt som blifvande reglemente bestämmer, hvar och en föreståndare, lärare och lärarinna, som antingen vid den tid, då pensionsanstalten träder i verksamhet, är eller därefter varder anställd i sådan befattning, som i I) afses;

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

pension är hel eller af kortad;

hel pension utgår med 75 procent af delaktighetsheloppet; för rätt till hel pension vid afgång från tjänst fordras att hafva uppnått 60 års ålder samt räkna 30 tjänstår, hvaraf för erhållande af pension såsom föreståndare minst 10 tjänstår såsom sådan;

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid döfstumundervisning i sådan befattning, att de för densamma få, enligt blifvande reglemente för anstalten, räkna tjänstår, utgår hel pension jämväl i- det fall, att de uppnått minst 60 lefnadsår och räkna minst 20 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt summan af lefnadsoch tjänstår uppgår till minst 85;

anser vederbörande skolstyrelse, att föreståndare, lärare eller lärarinna på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 såsom sådan, föreståndare eller lärare, som fyllt 55 år, och lärarinna, som fyllt 50 år, berättigade att efter afgång från tjänsten erhålla afkortad pension till följande belopp för år, nämligen:

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid döfstuinundervisning i sådan befattning, att de för densamma få enligt blifvande reglemente för anstalten räkna tjänstår, skall i förevarande händelse utgå afkortad pension, jämväl då de räkna minst 20 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt uppnått en lefnadsålder föreståndare och lärare af minst 60 år samt lärarinna af minst 55 ar, hvilken pension skall utgå med följande belopp, nämligen:

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 48 Haft.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

föreståndare, lärare eller lärarinna, som ej uppnått det för erhållande af hel eller sådan afkortad pension, som nyss omförmälts, bestämda antal lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest han eller hon räknar minst 10 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 5 tjänstår såsom sådan, från. pensionsanstalten erhålla årlig sjukpension till belopp af 45 procent af beloppet af hel pension;

föreståndare, som vid afgång från tjänsten icke innehar det för erhållande af föreståndarepension bestämda antal tjänstar, men för öfrigt år pensionsberättigad, skall åtnjuta pension såsom lärare;

tjänstår skall, med afseende å rätt till pension, beräknas icke blott för ordinarie tjänstgöring i sådan befattning, som i I) afses, utan äfven för den tid utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit, efter att hafva blifvit i döfstumlär ar examen godkänd, anställd vid döfstumskola af ifrågavarande slag såsom extra lärare eller lärarinna;

.af tjänstår, som pensionssökande äger beräkna, skola för erhållande af hel pension eller afkortad pension på grund af half invaliditet, minst 20 och för erhållande af sjukpension minst 5 vara ordinarie tjänstar;

för bestämmande af hvad med fullt tjänstår förstås gälla de uti lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 gifna stadganden;

de af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid döfstumskola, lydande under landsting, eller vid annan med statsmedel understödd döfstumskola eller vid af staten inrättad undervisningsanstalt för döfstumma, må jämväl för sådan tjänstgöring räkna ordinarie tjänstår, så snart det ej är uppenbart, att deras anställning vid sådan skola äfven efter dåvarande förhållanden varit att anse som extra ordinarie;

därest sådan föreståndare, lärare eller lärarinna sedermera vid omorganisationen till en början erhållit extra ordinarie befattning vid distrikts-

67 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

skola och först senare, men före pensionsanstaltens trädande i verksamhet, vid sådan skola erhållit ordinarie anställning, må tjänstår räknas jämväl för den extra ordinarie tjänstgöringen under mellantiden;

från tjänstetid, hvarå rätt till pension grundas, må afdrag ej ske för den tid, under hvilken tjänstledighet åtnjutits, dock bör den verkliga tjänstgöringen hafva uppgått till mera än fyra femtedelar af den för pensions erhållande i hvarje fall bestämda tjänstetiden, och afdrag icke heller ske för den tid, hvarunder tjänstledighet med behörig tillåtelse begagnats till utvidgande af den tjänstlediges insikter i yrket eller för att till följd af särskild! förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning;

den, som för tjänstefel eller brott varit från utöfvande! af sin tjänst skild, får ej såsom tjänstetid beräkna den tid, under hvilken han eller hon icke ägt att utöfva tjänsten;

V) i afseende ä pensionsanstaltens förvaltning:

döfstumlärarnas pensionsanstalt förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Konungen;

distriktens och lärarpersonalens afgifter skola, i den man de ej åtgå till årets utgifter, samlas till en fond, hvilken göres räntebärande mot fullgod säkerhet;

pensionsanstaltens alla utgifter bestridas i första rummet af afgifterna samt denna fonds afkastning och kapital, så att, först sedan fonden till fullo åtgått, staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnad sbidrag.

Härjämte hemställer jag, att Kungl. Maj:t — med tillkännagifvande dels att Kungl. Maj:t, därest dessa grunder af Riksdagen godkännas, ämnar för den nya anstalten utfärda reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af kommittén därtill uppgjorda förslag, med de ändringar däri, som af tillämpningen af de nu föreslagna grunderna kunna föranledas, dels att Kungl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt dessa göromål lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten, dels ock att Kungl. Maj:t, i den mån särskilt bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blifver erforderligt, kommer att till Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt anslag — täcktes, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1906, föreslå Riksdagen medgifva:

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga; samt

68 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 94.

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kungi. Maj:t i den man influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året till anstalten ingå, eller, därest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

I afseende å pensioneringen af döfstumlärarpersonalens änkor och barn hemställer jag i underdånighet, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels medgifva delaktighet i folkskolelärare as änke- och pupillkassa för ifrågavarande lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller lärare vid döfstumskola, som, efter det döfstumlärarnas pension sanstalt träd! i verksamhet, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma dels en hvar tjänstinnehafvare, som vid den tid, då döfstumlärarnas pensionsanstalt träder i verksamhet, innehar tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt vinner delaktighet i pensionsanstalten, dels ock en hvar kvinnlig föreståndare och lärarinna, som äfven efter nämnda tidpunkt tillträder tjänst, som är delaktig i pensionsanstalten, under villkor att anmälan om delaktighet sker inom tid, som af Kungl. Maj:t bestämmes, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande skoldistrikt för deras tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag, nu 63,500 kronor, med 3,355 kronor, däraf 600 kronor till bestridande af kostnaden för ökade förvaltningsbestyr, eller till 66,855 kronor.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen-Regenten i nåder gilla och bifalla hvad departementschefen sålunda hemställt; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

H. von Essen.

Stockholm. Ivar Hceggströms boktryckeri A. B., 1905.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

DÖFSTTJMLÄR AREPERSON ALEN S PENSIONERING m. m.

AFGIFVET DEN 23 MARS 1899

AF DEN FÖR ÄNDAMÅLET TILLSATTA KOMITÉ.

STOCKHOLM

IVAR HiEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

1905.

INNEHÅLL. \

Sid.

Missiv ............................................................................. 3.

I. Betänkande angående döfstumlårarepersonalens pensionering ...................................... 5.

Inledning...................................... 7.

Allmänna motiv......................................................................................................... 11.

Förslag till reglemente för döfstumlärarnes pensionsanstalt ................................................ 31.

Särskilda motiv ......................................................................................................... 46.

II. Betänkande angående pensionering af döfstumlärarepersonalens enkor och barn ......... 55.

III. Förslag till bestämmelser angående tjenst vid döf stumskoldistriktens döfstumskolor ...... 61.

Till Herrar ombud för döfstmnskoIdistriktens skolstyrelser.

På initiativ af Herr f. d. Landshöfdingen m. m. C. Trelfenberg och efter inbjudan af skolstyrelsen i sjette döfstumskoldistriktet sammanträdde ombud från landets samtliga döfstumskolstyrelser till möte i Stockholm den 30 Januari 1897 för att öfverlägga om åtskilliga döfstumundervisningsväsendet berörande frågor. Enär vissa af dessa frågor befunnos vara af natur att ej lämpligen kunna omedelbart af ombuden företagas till pröfning, funno ombuden nödigt tillsätta en komité med uppdrag att i nämnda afseende verkställa erforderlig utredning och derefter till ombuden inkomma med utlåtande och förslag. Till ledamöter i komitén utsågos Herrar f. d. Landshöfdingen in. in. C. Treffenberg, Landshöfdingen in. m. L. A. Boström, Häradshöfdingen in. m. G. Berg, Professorn H. Blomberg och Bektorn m. in. O. Kyhlberg.

Bland de frågor, som till komiténs behandlig öfverlämnades, voro frågorna om beredande af pension dels åt sjelfva döfstumslärarepersonalen och dels åt dess enkor och barn. Komitén får härmed till Herrar ombud öfverlemna betänkande angående dessa pensionsfrågor, hvarjemte, af skäl som i

betänkandet anföras, komitén uppgjort och jemväl nu öfverlemna!* förslag till bestämmelser angående tjenst vid döfstumskoldistriktens döfstumskolor, uti bvilket förslag innefattas komiténs utlåtande angående ytterligare två till komitén öfverlemnade frågor.

Komitén sammanträdde första gången den 30 April 1897, dervid Herr f. d. Landshöfdingen Tretfenberg utsågs till komiténs ordförande, samt till dess sekreterare antogs Juris Kandidaten Grefve Axel Mörn er.

Efter Herr f. d. Landshöfdingen Treffenbergs frånfälle har herr Landshöfdingen Boström fungerat såsom ordförande i komitén.

I afseende på lämpligaste sättet för pensioneringarnes anordnande har komitén haft förmånen få rådföra sig med Bankofullmäktigen in. m. Herr Lektor Sixten von Friesen samt Försäkringsinspektören m. m. Herr Professor Anders Lindstedt, hvilken senare derjemte, enligt komiténs anmodan, benäget verkstält uträkningar angående de sannolika kostnaderna för pensioneringarna.

Stockholm den 23 mars 1899.

F. A. BOSTRÖM.

GUSTAF BERG. HUGO BLOMBERG. O. KYHLBERG.

AXEL MÖKNER.

I.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

DÖFSTUMLÄRAREPERSONALENS PENSIONERING.

?

9 .

>.7?L11

Inledning.

Med föranledande af Riksdagens underdåniga skrifvelse den 14 Maj 1876 uppdrog Kongl. Maj:t den 30 December samma år åt en komité att verkställa utredning och afgifva förslag angående frågan om obligatorisk undervisning för de döfstumma med flere dermed sammanhängande ämnen, bland andra döfstumlär arep ers on alens ställning.

Den 15 Augusti 1878 afgaf komitén underdånigt utlåtande, innefattande jemväl »Förslag till stadga för döfstummeundervisningen».

Beträffande personalens aflöning föreslog komitén bestämmandet af minimilöner till följande belopp, nemligen, förutom tjenlig bostad samt vedbrand för föreståndare 2,500 kronor jemte ett ålderstillägg å minst 300 kronor, för lärare 1,200 kronor jemte två ålderstillägg å minst 300 kronor hvartdera samt för lärarinna 800 kronor likaledes jemte två ålderstillägg, hvartdera å minst 200 kronor. Komitén framhöll med styrka, att dessa belopp ingalunda vore att anse såsom några föreslagna normallöner, och att i sjelfva verket lönerna måste komma att betydligt vexla på grund af de skiftande former, efter hvilka döfstumskolorna kunde vara ordnade, lärjungeantalet, orternas olika prisförhållanden m. in.

Derjemte fann komitén det vara erforderligt, att pensionsrätt måtte beredas döfstumlärarepersonalen. En sådan åtgärd skulle nemligen, enligt hvad komitén i sitt betänkande framhöll, verksamt bidraga till döfstumundervisningens höjande, icke blott i så måtto, att genom den uppmuntran till inträde i

— 8

döfstumlärarens kall, som pensionsrätter!, i förening med förbättrade aflöningsvilkor, skulle innebära, många dugliga krafter kunde förvärfvas för döfstumundervisningen, utan äfven derigenom, att lärarne icke vidare nödgades för sin utkomst kvarstå i tjensten, äfven sedan deras arbetskraft vore hufvudsakligen uttömd. Komitén ansåg, att sådan pensionsrätt naturligast och lämpligast borde beredas genom delaktighet i Folkskollärarnes pensionsinrättning och föreslog på grund deraf en bestämmelse af innehåll, att det skulle åligga skoldistrikt att för hvar och en af de vid distriktets skolor inrättade föreståndare- och ordinarie läraretjenster ingå i nämnda pensionsinrätning efter de af komitén föreslagna lägsta lönebelopp i första lönegraden samt att för sådant ändamål i den ordning, som för folkskoledistrikt stadgades, erlägga de i reglementet för pensionsinrättningen bestämda afgifter. Till stöd för denna anordning framhöll komitén den frändskap, som förefunnes mellan döfstumskolan och den allmänna folkskolan. Komitén förklarade sig visserligen icke förbise, att vid bifall till berörda förslag skulle i fråga om döfstumlärarne erfordras två hufvudsakliga afvikelse!1 från gällande stadgande!! angående folkskollärares pensionering, nemligen beträffande dels det lönebelopp, för livilket delaktighet i pensionsinrättningen kunde vinnas, och dels tjenstårens antal, hvilka af komitén föreslagits till endast 25 för döfstumlärarepersonalen. Komitén ansåg dock, att dessa afvikelse!1 icke borde utgöra något oöfverstigligt hinder för ifrågavarande personals upptagande i pensionsinrättningen. Derjemte framhöll komitén, att ett i någon mån ökadt statsbidrag konime att blifva för pensionsinrättningen erforderligt.

Sedan vederbörande myndigheter blifvit hörda öfver komiténs förslag samt komitén ånyo yttrat sig i ämnet, föredrogs ärendet den 22 Mars 1889 inför Kongl. Maj:t, dervid statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet betonade, att det, för att döfstumskolan måtte erhålla dugande lärarekrafter, vore ett »oeftergifligt vilkor», att lärarepersonalen tillförsäkrades skäliga löner samt pensionsrätt för sig och efterlefvande enkor och barn. Han ansåg sig emellertid på anförda skäl böra afstyrka bestämmandet af vissa minimilöner. Beträffande pensioneringen yttrade sig departementschefen, efter att hafva erinrat om komiténs förslag derutinnan, på följande sätt: »Om lämpligheten af de utaf komitén föreslagna afvikelserna från gällande stadgande!! i Folkskollärarnes pensionsinrättnings reglemente synas tvifvel i visst fäll kunna uppstå. Så är särskilt förhållandet med förslaget att bereda den nyinträdande tjenstemannaklassen bättre pensionsförmåner än kassans ursprungliga delegare. I afseende å pensioneringen af döfstumlärarnes enkor och barn innehöll komiténs betänkande icke något förslag; mig synes denna fråga, som komitén sedermera i sitt yttrande, med anldning

— 9 —

af landstingens utlåtanden i ärendet, berört, böra ställas i omedelbart samband med frågan om lärarnes egen pensionering. Förslag i dessa hänseenden kunna emellertid icke föreläggas Riksdagen utan en vida mera omfattande utredning än den, som nu kan åvägabringas. Ett uppskof med denna fråga bär dessutom så mycket mindre att betyda, som inga af döfstum skolornas lärare ännu äro på grund af ålderdom otjänstbara».

I enlighet med dessa åsikter, som af Kongl. Maj:t gillades, uteslötos ur den Kongl. proposition i ämnet, hvilken afläts till Riksdagen, hvarje stadgande angående löneförmåner och pensionsrätt. Riksdagen antog i dessa hänseenden Kongl. Maj ds förslag oförändradt. Den derefter utfärdade »Lagen angående döfstumundervisningen» af den 31 Maj 1889 innehåller derför ej heller några stadganden i berörda ämnen.

Hvad beträffar nyttan och önskvärdheten af pensionsrätt för ifrågavarande personal, kan komitén inskränka sig till att hänvisa till de skäl derför, hvilka angifvits såväl af 1876 — 1878 års komité som af chefen för ecklesiastikdepartementet år 1889. Dessa skäl hafva sedan dess icke förlorat det minsta af sin gällande kraft. Tvärtom har under den tid, som förflutit sedan lagen af den 31 Maj 1889 utfärdades, behofvet af stadganden i nämnda afseenden visat sig alltmera trängande. Den omständighet, som år 1889 åberopades för att ådagalägga, att ett uppskof med dessa frågors afgörande kunde utan olägenhet ega rum, nemligen att inga döfstumlärare ännu hunnit till den ålder, att pension kunde för dem ifrågakomma, torde icke numera vara gällande, enär dels några af den nuvarande lärarepersonalen vid döfstumskolorna stå helt nära den åldersgräns af 60 år, som ansetts böra föreskrifvas för rätt till pension, dels ock ett par redan öfverskridit densamma.

Hvad beträffar pensioneringen utaf enkor och omyndiga barn, har frågan derom städse varit aktuell.

Omorganisationsperioden är nu tilländalupen och döfstumskolväsendet har vuxit in i de nya former, som skapats för detsamma. Uti åtskilliga sväfvande frågor, såsom t. ex. angående åstadkommandet af, så vidt möjligt, likartade aflöningsförhållanden för lärarepersonalen inom de olika distrikten, hafva Herrar styrelseombud vid mötet i Stockholm den 30 Januari 1897 afgifvit förslag, med anledning hvaraf beslut redan fattats inom de flesta distrikt. Man kan numera på grund af flera års erfarenhet med större säkerhet än år 1889 fastställa de

förutsättningar,, som måste läggas till grund för en pensionering. Jemväl af dessa skäl har tiden synts nu vara inne att skrida till uppfyllandet af det för döfstumskolans lyckliga utveckling »oeftergifliga» vilkoretatt pensionsrätt mätte beredas döfstumlärarepersonalen såväl för dess egen del som för dess efterlefvande enkor och barn.

Allmänna motiv.

För anordnandet af lärarepersonalens pensionering uppstälde Herrar styrelseombud följande två grundsatser:

att personalen borde genom egna tillskott bidraga til! pensioneringen, samt

att pensionsåldern borde för hela personalen bestämmas till 60 lefnadsår och vissa tjensteår.

I öfriga afseende!! öfverläts åt komitén att afgifva förslag.

Hvad då först beträffar det närmare bestämmandet af den lärarekår, som bör med pensioneringen afses, torde ingen tvekan råda, att deruti höra inbegripas ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de i enlighet med lagen den 31 Maj 1889 utaf vederbörande skoldistrikt inrättade döfstumskolor.

Lärarekåren.

12 Hvad deremot angår den extra ordinarie lärarepersonalen vid dessa skolor, torde pensionsrätt för densamma icke vara lämplig eller ens af något behof, påkallad, enär det jn ingalunda är önskligt oc\\ ej heller synes vara sannolikt att användningen af extra ordinarie lärarekrafter vinner så stor utsträckning, att någon sådan lärare icke vid inträdet i pensionsåldern erhållit ordinarie befattning, utan måst, ända till dess hans krafter förbrukats, draga sig fram med den ringare aflöning, som bestås en extra ordinarie lärare. Om, på sätt komitén ämnar föreslå, rättighet medgifves att efter viss tid få i pensionsafseende för extra ordinarie tjenstgöring räkna tjenstår, kommer derigenom att åt den extra ordinarie personalen beredas en afsevärd fördel, hvilken lärer kunna anses tillräcklig. Vidkommande mera tillfälligt anställa lärarebiträden samt särskilda lärare i öfningsämnen eller slöjd har den jemförelsevis lösa ställning, dessa intaga till döfstumundervisningen, för komitén utgjort full anledning att anse dem icke böra innefattas i den nu ifrågasatta pensioneringen. Derest emellertid någon sådan person skulle efter långt och nitiskt arbete i döfstumskolans tjenst befinnas vara i behof af understöd på sin ålderdom, vågar komitén antaga, att vederbörande skoldistrikt ej lärer underlåta att bringa honom den hjelp, som må anses erforderlig.

Det skulle äfven kunna ifrågasättas, om ej lärarepersonalen vid statens anstalter för öfver är iga döfstumma borde få delaktighet i den påtänkta pensionsanstalten. Detta lärer emellertid icke låta sig göra under fullt enahanda former, som böra gälla för pensioneringen i öfrigt, utan skulle betydliga praktiska svårigheter häraf uppkomma. En sådan delaktighet torde ej heller vara af nöden, enär berörda anstalter ju äro rena statsinstitutioner, om hvilkas personal staten eger att ensam draga försorg. Dessa anstalter äro för öfrigt afsedda att endast vara provisoriska.

Komitén har vidare ansett, att inträde i pensionsanstalten ej heller bör medgifvas åt lärarepersonalen vid de smärre, helt och hållet privata anstalter, som ännu tilläfventyrs kunna komma att existera, och detta oafsedt om anslag af statsmedel till dem utgår eller icke.

Hvad särskilt angår döf'stuminstitutet vid Hjorted, har komitén länge tvekat, huruvida delaktighet i pensioneringen lämpligen kunde och borde beredas åt dess personal. Denna personal består för närvarande allenast af två personer, nemligen en lärare, tillika föreståndare, född 1869, och en lärare, född 1837. Då beslut år 1858 fattades om institutets grundläggande, uttalades, att dess bestämmelse vore den, att de döfstumma, hvilka ej kunde mottagas vid Manilla, skulle der få. undervisning och inläras någon nyttig verksamhet, hvarigenom deras olyckliga belägenhet skulle lindras och till ngåon del afhjelpas.

— 13 —

I detta syfte verkade institutet derefter med stor framgång och fick småningom emottaga betydliga donationer, så att dess tillgångar den 31 Augusti 1897 uppgingo till omkring 711,000 kronor, hvaribland räntebärande fonder till belopp af 33,689 kronor 46 öre. I och med upprättandet af distriktsskolor blef emellertid detta institut i dess förutvarande skick i viss män öfverflödigt och dess karaktär förändrades derför, så att det numera endast emottager sinnesslöa, men för undervisning mottagliga döfstumma barn, å hvilka lagen den 31 Maj 1889 enligt dess § 1 också måste tillämpas. Härvid tillgår så, att de döfstumskoldistrikt, som så önska, vid institutet inackordera dylika elever mot en afgift af 300 kronor jemte godtgörelse för kläder af 35 kronor, allt för år räknadt, äfvensom ersättning för barnens resor. Jemlikt Kongl. kungörelsen den 5 Juni 1896, hvilkens affattning emellertid medgifver tillämpning, äfven derest nya anstalter af samma beskaffenhet som den vid Hjorted skulle uppstå, åtnjuter skoldistrikt för de sålunda öfverlemnade barnen vanligt statsbidrag med 250 kronor. Såsom vilkor för dylikt statsbidrag är stadgadt, att lärarne vid den ifrågavarande anstalten skola hafva den behörighet, som i lagen den 31 Maj 1889 är föreskrifven, samt att vederbörande inspektör finner barnens vård och undervisning tillfredsställande. -— De distrikt, som hittills begagnat sig af denna utväg, äro endast andra, tredje och fjerde.

Institutet vid Hjorted kan således i viss mån anses ega en officiell erkänd ställning, ehuruväl ofvanberörda Kongl. kungörelse kallar en dylik inrättning för »enskild undervisningsanstalt». Dock synas alltför störa skiljaktigheter råda mellan detta instituts och distriktsskolornas organisation, för att institutets lärarekår må för närvarande kunna göras delaktig af pensioneringen, huru önskligt detta än vore. Institutet har en egen styrelse, men torde icke stå under inseende af någon utaf offentlig eller kommunal myndighet tillsatt skolstyrelse eller af landsting. Något reglemente eller dylik urkund, vare sig enskild eller på ett eller annat sätt sanktionerad, lärer institutet ej ega, hvadan formerna för dess verksamhet synas alltför obestämda. Lärarnes befattning torde svårligen kunna anses vara af annan än extra ordinarie beskaffenhet. Deras aflöning bestrides dels af skolans egna fonder, dels af nämnda afgifter från vederbörande distrikt. Revision af räkenskaperna synes pläga verkställas af två personer, utsedda af Hjorteds kommun, till hvilka ibland kommit ytterligare en, utsedd af Kalmar läns norra landstings penningeförvaltning. Dessa äro de hufvudsakligaste principiella skiljaktigheterna. Ett medgifvande af delaktighet i pensioneringen skulle emellertid medföra äfven åtskilliga praktiska olägenheter, dels i afseende pf sättet för inbetalning af distriktens och personalens afgifter, dels i fråga om de åligganden, som eljest måste tillkomma distriktens skolstyrelser. Om också dessa olägenhe-

— 14 —

ter skulle kunna öfvervinnas, derigenom att åt institutets styrelse gåfves särskilt uppdrag i nämnda afseenden, torde det vara nödvändigt, att innan dess institutets och dess styrelses ställning vunnit större bestämdhet.

För att emellertid hålla möjligheten öppen för en anstalt sådan som den vid Hjorted att, då densamma vunnit behörig stadga, för sin lärarepersonal vinna delaktighet af pensioneringen, vill komitén föreslå ett stadgande af innehåll, att särskild ansökan skall för sådant ändamål göras hos den afsedda pensionsanstaltens direktion, hvilken i hvarje särskildt fall må efter sig då företeende omständigheter besluta och dervid föreskrifva de bestämmelser, som må finnas erforderliga.

K°*Hd!Z? För ^stridande! kostnaderna för pensioneringen har ko-

' mitén trott sig kunna förutsätta medverkan, förutom af sjelfva lärarepersonalen, jemväl af skoldistrikten och staten. Att bidrag från distrikten måste anses påkallade, lärer icke behöfva särskildt motiveras, då ju ifrågavarande personal är direkt anstäld i distriktens tjenst. För antagandet om bidrag från statens sida har komitén hemtat stöd dels uti hvad som derom redan förekommit under pensioneringsfrågans tidigare behandling och dels deruti, att staten redan nu bidrager till pensioneringen af en lärarekår, med hvilken den ifrågavarande företer betydliga likheter, nemligen folkskollärarepersonalen. Att dessa två lärarekårers ställning gent emot statsverket måste anses vara ungefär densamma, torde framgå af följande förhållanden. Enligt berörda komitéförslag skulle statsverket bekosta två tredjedelar af döfstumlärarepersonalens aflöning och dessutom lemna distrikten ett understöd af 100 kronor för hvarje i distriktsskola intaget barn. I Kong!. Maj:ts proposition ändrades visserligen detta så, att statens direkta bidrag till lärareaflöningen borttogs och i stället understödet för hvarje i skolan intaget och af skolan eller på dess bekostnad underhållet barn höjdes till 250 kronor. Men orsaken härtill förklarades vara endast den, att det befunnits olämpligt, att staten på två skilda sätt lemnade bidrag till samma undervisningsanstalter, och statens utgifter ansågos i båda fallen blifva lika stora. Någon ny grundsats utmärktes således icke genom den vidtagna förändringen. Döfstumlärarne kunna derför lika väl som folkskollärarne anses åtnjuta bidrag af statsmedel till sin aflöning, och samma skäl, som ansetts tala för att staten ikläder sig uppoffringar för den senare lärarekårens pen-

sionerande, torde vara gällande beträffande den förra, huruledes än denna pensionering må komma att i sina detaljer anordnas. — Hvad beträffar storleken af de andelar, hvarmed staten, skoldistrikten och personalen böra deltaga i kostnaderna, anhåller komitén att längre fram få yttra sig.

Hvad vidkommer organisationen af den tillämnade pensionsanstalten, får komiten till en början ånyo erinra om, att 1876—78 års komité hänvisat på inträde i Folkskollärarnes pensionsinrättning såsom den naturligaste och lämpligaste utvägen. Komitén har också funnit detta sätt hafva mycket, som talar för sig, och har derför egnat detsamma ett noggrann! öfvervägande.

Å ena sidan kan anföras, bland annat, att döfstumskolan ju afser att om möjligt bibringa sina elever samma kunskapsmått som folkskolan, och att döfstumlärarnes utbildning grundlägges uti folkskollärareseminarium. Å andra sidan är att märka, att det förefinnes högst betydliga skiljaktigheter mellan dessa lärarekårer. För att antagas till döfstumlärare fordras sålunda, förutom »goda vitsord» i folkskollärareexamen, att hafva genomgått dels en ettårig kurs vid döfstumlärareseminarium och dels ett profår vid döfstumskola samt att derefter hafva aflagt särskild afgångsexamen från seminariet. På grund af denna längre och dyrbarare utbildning äfvensom med hänsyn till det mer ansträngande arbetet vid döfstumundervisningen — särskild! den vid internaten förekommande ytterst maktpåliggande ständiga tillsynen öfver lärjungarne — samt till den omständigheten, att döfstumlärare icke få utan särskild! tillstånd egna sig åt annan verksamhet jemte döfstumlärarekallet, hvaremot folkskollärarne, särdeles på landsbygden, pläga erhålla extra inkomster såsom klockare, poststationsföreståndare in. m. samt i städerna exempelvis vid afton- och fortsättningsskolor, har det äfven befunnits nödvändigt att åt döfstumlärarepersonalen bereda afsevärdt högre löner, än som i allmänhet bestås folkskollärare och i synnerhet betydligt högre än det belopp å högst 1,000 kronor, hvarför delaktighet i Folkskollärarnes pensionsinrättning för närvarande är medgifven. Sådana högre löner hafva städse tilldelats döfstumlärarne, men för att åstadkomma en viss likformighet föreslogo Herrar styrelseombud å det förut omförmälda mötet den 30 Januari 1807, att alla skoldistrikten skulle ena sig om vissa belopp såsom minimilöner, dock med full frihet för vederbörande att å de orter och i de fall, då en höjning i dessa belopp ansåges af en eller annan orsak erforderlig, medgifva sådan

Pensions-

anstalten.

höjning. Förutom fri hostad och vedbrand eller ersättning derför med ett efter hvarje orts särskilda förhållanden lämpadt belopp, föreslogos följande minsta lönebelopp för den ordinarie lärarepersonalen, nämligen för:

Ålderstilläggen skulle anses såsom lön.

Detta förslag har redan inom de flesta skoldistrikt antagits, och komitén utgår derför i sina beräkningar från nämnda belopp. Dervid har komitén ansett att, med anledning af de jemförelsevis betydliga ålderstilläggen, pensionerna böra ställas i förhållande till de vid inträdet i pensionsåldern åtnjutna aflöningsförmånerna, d. v. s. slutlönen. Angående pensionernas storlek vill komitén längre fram utförligare yttra sig.

Såsom redan 1876—1878 års komité påpekade, medför döfstumlärarepersonalens intagande i Folkskollärarnes pensionsinrättning nödvändigheten af visssa afvikelser från det för nämnda pensionsinrättning gällande reglemente. En af dessa afvikelser angår de belopp, för hvilka delaktighet skidle vinnas. Mot den högsta nu medgifva delaktighet i nämnda inrättning af 1,000 kronor svarar en pension af 750 kronor. En sådan pension är ju, såsom redan 1876—1878 års komité ansett, uppenbarligen alltför låg för döfstumlårarepersonalen. De nu för denna personal förutsatta minimilönerna äro emellertid betydligt högre än de af nämnda komité föreslagna, och såväl till följd deraf som på grund af de under de sedan dess förflutna tjugu åren betydligt ökade lefnadskostnaderna torde anspråken på pensionernas storlek nu vara större än då. De svårigheter, som af chefen för ecklesiastikdepartementet år 1889 ansågos förknippade med nämnda afvikelser, blifva också numera större. Det torde äfven, efter hvad komitén inhemtat, vara ytterst ringa sannolikhet för att i Folkskollärarnes pensionsinrättnings organisation skulle kunna åstadkommas en så genomgripande förändring, att döfstumlärarepersonalen skulle der få delaktighet för så höga belopp, att af

17 -

dem den enligt nämnda pensionsinrättnings reglemente faststälda kvot, nemligen 75 °j0, kunde anses utgöra tillfyllestgörande pensioner. Visserligen lärer förslag vara å bane att med hänsyn dertill, att åtskilliga folkskollärare, särskild! de i de större städerna anstälda, äro i åtnjutande af betydligt högre aflöning än 1,000 kronor, i någon mån höja siffran för det högsta delaktighetsbeloppet i Folkskollärarnas pensionsinrättning, men, äfven om genom en sådan höjning döfstumlärarinnorna skulle kunna blifva tillräckligt tillgodosedda, kan det dock ej antagas, att höjningen skulle blifva så betydlig, att den försloge för döfstumlärarne och ännu mindre för föreståndarne. Vare sig en dylik förhöjning kommer till stånd eller icke, blifver man alltså, derest man vidhåller önskan att för döfstumlärarepersonalen bereda inträde i Folkskollärarnes pensionsinrättning, nödsakad att på annat sätt anskaffa den fyllnadspension, som måste anses nödvändig utöfver de från nämnda pensionsinrättning utfallande pensioner.

Komitén bär derför tagit en dylik eventualitet under öfvervägande. Man kunde tänka sig fyllnadspensioneringen anordnad genom en för alla distrikten gemensam pensionskassa eller ock derigenom, att hvarje distrikt atoge sig att sjelf! ombesörja nämnda del af pensioneringen för sin egen lärarepersonal, och då antingen för sådant ändamål bildade en särskild liten pensionskassa eller också i förekommande fall höjde sin budget med erforderligt belopp. I hvarje händelse borde ju personalen sjelf genom afgifter bidraga till fyllnadspensioneringen. Denna skulle emellertid alltid erfordra ungefär samma svårigheter och besvär, som om hela pensioneringen ordnades på sådan grund, hvarjemte svårligen något tillskott af statsmedel skulle kunna till densamma påräknas. Fn ytterligare olägenhet vid detta tillvägagångssätt visar sig, derest man samtidigt tager i betraktande frågan om beredande af pension åt döfstumlärarepersonalens enkor och barn. I sammanhang med inträdet i Folkskollärarnas pensionsinrättning blefve det nemligen för sistherörda pensionering oundgängligen nödvändigt att söka inträde i Folkskollärarnes enke- och pupillkassa, men ej heller denna pensionskassa kan anses lemna pensioner, hvilka ensamt för sig äro tillräckligt stora för enkor och barn efter döfstumlärare. Äfven för dessas pensionering skulle således eu anordning med fyllnadspensioner, behäftad med samma, ofvan framhållna, onödiga förvaltningsbesvär och likaledes utan påräkneligt bidrag af staten, i detta fall blifva nödig. Häraf blefve, bland annat, äfven en följd, att afgifter skulle, åtminstone af lärarepersonalen, årligen erläggas till fyra olika pensioneringsinrättningar, och att hvarje pension skulle till olika delar lyftas på två ställen.

Men äfven om man, trots dessa svårigheter, beslöte sig för systemet med fyllnadspensionering, skulle en annan afvikelse från Folkskollärarnes pensions-

— 18

inrättnings reglemente komma att kvarstå. Pensionsåldern för hela döfstumlärarepersonalen bär nemligen enligt Herrar styrelseombuds förslag satts till 60 lefnadsår, men enligt berörda reglemente utgör den för folkskollärare blott 55 år. Om det också läte tänka sig, att Folkskollärarnes pensionsinrättning innehölle pensionsbeloppet, intill dess pensionstagaren efter fyllda 60 år toge afsked, eller att distrikten för den 55-åriges räkning lyftade och tillsvidare omhändertoge pensionen, eller att saken ordnades på annat sätt, skulle dock derigenom svårigheter och missförhållanden alltid mycket lätt kunna uppkomma.

Då det således visat sig, att inträde i Folkskollärarnes pensionsinrättning föranleder i så många afseenden invecklade och ofördelaktiga anordningar, har komilén ansett sig icke kunna förorda, att pensioneringen må derpå grundas.

Att för ifrågavarande personal vinna inträde i någon annan nu existerande pensionsinrättning, har icke synts kunna ifrågasättas.

Det har följaktligen för komitén ej återstått annat, än att rikta tanken på

upprättandet af ett särskilt pensioneringsväsende för ifrågavarande personal.

Dervid har samma personals jemförelsevis ringa antal framkallat vissa svårigheter vid uppgörandet af någorlunda tillförlitliga sannolikhetsberäkningar i afseende å de pensionskraf, som under en viss gifven tid komma att ställas på pensionsanstalten, och som måste läggas till grund för fixerandet af de tillskott, som anstalten måste ega att påräkna för att vid hvarje tillfälle kunna fullgöra sina pensionsförpligtelser. Dessa svårigheter hafva gjort, att en anstalt, byggd på de vanligen antagna principerna, ej har ansetts kunna sättas i fråga. Så vidt möjligt synes emellertid nämnda osäkerhet i beräkningarna blifva neutraliserad, ifall pensionsinrättningen bygges på en liknande grund som Småskog lärarnes med fleres ålderdomsunderstödsanstalt, nemligen att en eller flere af de bidragsskyldige — staten, skoldistrikten och lärarepersonalen — årligen erlägga på visst sätt bestämda afgifter samt den eller de återstående bidragsskyldige förbinda sig alt tillskjuta hvad derutöfver blifver till pensioneringen erforderligt.

Småskollärarnes med fleres ålderdomsunderstödsanstalt har nu under sex år varit i verksamhet och visat sig på ett tillfredsställande sätt motsvara sitt ändamål. Årliga fixa afgifter utkräfvas der af vederbörande skoldistrikt samt af personalen. Statsverket har iklädt sig garantien för den erforderliga återstoden. Enär anstalten ju är jemförelsevis ny och antalet understöd från densamma ej ännu uppnått den som normal beräknade siffran, har utaf berörda afgifter kunnat bildas en fond, hvilken innestå!1 i Statskontoret och från hvit-

— 19

ken hittills alla utgifter bestridts. Något tillskott från statens sida har derför ännu icke behöft tagas i anspråk och lärer ej heller komma att behöfvas ännu på många år.

Hvad beträffar den nu ifrågavarande pensioneringen, kunde det ju tänkas, att det icke blefve staten utan någon annan af de bidragsskyldige parterna, som iklädde sig garantien. Det torde emellertid vara uppenbart, att lärarepersonalen icke dervid kan komma i öfvervägande. Men distrikten kunde ju ganska väl tänkas ikläda sig densamma, i hvilket fall staten skulle lemna fixt bidrag. Från synpunkten af de för parterna uppkommande kostnaderna torde det vara temligen likgiltigt, hvilkendera af dem, staten eller distrikten, som åtager sig garantien. Ty den inbördes proportionen mellan deras bidrag måste ju i hvarje händelse först bestämmas, och, sedan detta skett, skulle man naturligtvis söka att genom noggrann matematisk kalkyl afväga de fixa bidragen så, att värdet af dem och värdet af garantien förhölle sig till hvarandra enligt den antagna proportionen. Deremot synas praktiska skäl afgjordt tala för, att det äfven vid den nu ifrågavarande pensioneringen bäfver staten, som åtager sig garantien. Eljest blefve t. ex. en fördelning nödvändig af ett årligen vexlande tillskottsbelopp på sju distrikt efter en delaktighetsnorm, som på grund af vexlingar i lärarepersonalen äfven vore underkastad förändringar, hvilket i flera afseenden vore besvärligt. För distrikten torde det otvifvelaktigt vara bekvämast att emot en afgift, som ständigt med lätthet kan vid budgetens uppgörande beräknas, vara fria från vidare besvär och utgifter för denna pensionering, och för staten blir garantien ej nämnvärdt obekvämare än en fix afgift, då det ju i den stora statshushållningen spelar föga roll, om statens andel ett visst år skulle blifva ett eller annat tusental kronor högre eller lägre, än som beräknats.

Bidragen från skoldistrikten och personalen böra då såsom i småskollärarnes med fleres ålderdomsunderstödsanstalt sker, samlas till en fond. Enär pensionerna i början af pensionsanstaltens verksamhet måste blifva jemförelsevis få, böra de äfven vid denna anstalt kunna under en rätt lång tid bestridas af de årligen inflytande algifterna samt af nämnda fond. Först sedan fonden till fullo åtgått, blifver statsbidrag behöfligt, motsvarande storleken af det belopp, hvarmed pensionsanstaltens utgifter för året öfverstiga samma års afgifter från distrikt och lärarepersonal. Huruvida sagda fond bör insättas i Statskontoret, och det således anses, att staten tillgodogör sig räntan derå, eller om den bör särskildt förvaltas och göras räntebärande för anstaltens räkning, är af ganska underordnad betydelse, enär i det senare fallet staten behöfver bidraga så mycket senare, som utgifterna kunna med de influtna räntemedlen bestridas.

— 20 —

Pensions-

beloppen.

Komité» har emellertid funnit sig höra föreslå det senare sättet. Åt den pensionsanstalt, som komitén alltså funnit böra för döfstuinlärarepersonalens pensionering upprättas, föreslår komitén benämningen: Döfstumlärarnes pesisionsanstalt.

Komitén tror sig hafva grundad anledning antaga, att Kong!. Direktionen öfver Folkskollärarnes pensionsinrättning, hvilken redan nu derjemte förvaltar derå andra pensionskassor, skall kunna öfvertaga förvaltningen jemväl af denna pensionsanstalt. Genom eu sådan anordning blefve säkerligen kostnaden för anstaltens förvaltning så ringa, som möjligt är. #

Frågan om lämpligaste storleken af pensionsbeloppen lärer kunna besvaras olika allt efter det sätt, hvarpå man betraktar döfstumlärarepersonalens ställning. Samma skäl, som förmått Herrar styrelseombud att föreslå för denna personal minimilöner af ofvan angifna belopp, torde emellertid äfven tala för, att pensionerna icke må sättas alltför låga, helst som man lärer böra taga i betraktande önskvärdheten af, att skilnaden mellan lönen och pensionen icke må blifva alltför kännbar. Omsorgen om att pensioneringen verkligen må kunna genomföras bjuder å andra sidan att icke sätta fordringarna ä pensionsbeloppen alltför högt. Folkskollärarne åtnjuta, såsom ofvan erinrats, i pension 75 % å delaktighetsbeloppen i Folkskollärarnes pensionsinrättning. Elementarlärarne, livilkas aflöning ännu ej delats i lön och tjenstgöringspenningar, och för hvilka särskild pensionering ännu ej genomförts, erhålla från allmänna indragningsstaten för aflöning under 3,000 kronor hela aflöningen i pension, för aflöning mellan 3,000 och 3,750 kronor pensioner å 3,000 kronor samt för högre aflöning SO °l0 deraf i pension. Enligt Kongl. Maj:ts till 1898 års riksdag aflåtna proposition uti läroverksfrågan, hvilken proposition i afseende å de föreslagna lönerna i hufvudsak sammanföll med hvad som redan derförut fyra gånger framlagts för Riksdagen och då städse, i och för sig betraktadt, blifvit godkändt såväl af vederbörande utskott som af Riksdagens båda kammare, skulle lektor slutligen erhålla 3,600 kronor i lön och 1,400 kronor i tjenstgöringspenningar samt adjunkt slutligen 3,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar, och skulle hela lönen åtnjutas i pension. I allmänhet gäller ju också den regeln, att för de statens embets- och tjensteman, hvilkas aflöning är delad i lön och tjenstgöringspenningar, pensionen utgöres af hela lönen. För den nu ifrågavarande personalen, hvilkens aflöning är ämnad att

— 21

blifva sålunda delad, har komitén emellertid icke ansett sig kunna föreslå, att pensionerna skulle bestämmas efter en dylik grundsats, enär de belopp, som då komme att utgå såsom pensioner, nemligen för föreståndare 3,000 kronor, för lärare 1,600 kronor och för lärarinna 1,100 kronor, synts alltför höga. Komitén har ansett pensionerna böra inskränkas till inemot 75 % å sammanlagda beloppet af dels den slutliga egentliga lönen — alltså med frånseende från tjenstgöringspenningarna — och dels värdet utaf bostad och vedbrand. Sistnämnda värde har komitén i detta sammanhang beräknat ganska lågt, nemligen för föreståndare till 400 kronor, för lärare till 250 kronor och för lärarinna till 100 kronor. Alltså blifva de sammanlagda belopp, hvarifrån pensionsberäkningen enligt komiténs förslag kommer att utgå, resp. 3,400, 1,850 och 1,200 kronor. 75 % å dessa summor skulle blifva resp. 2,550, 1,387.50 och 900 kronor. Komitén har emellertid trott sig böra, delvis för erhållande af jemnare summor, i någon mån ytterligare nedsätta dessa belopp, och föreslår derföre, att de normala eller s. k. hela pensionerna, måtte sättas till: för föreståndare 2,500 kronor, för lärare 1,350 kronor och för lärarinna 850 kronor. — 1 afseende å pensionsbeloppen för föreståndare och lärare har komiténs ledamot Rektor Kyhlberg varit af afvikande mening och för sin del påyrkat dessa belopps fixerande till resp. 3,000 och 1,500 kronor.

Med afseende å rätten till pension hafva Herrar styrelseombud ansett, att beträffande hel pension borde såsom vilkor föreskrifvas en iefnadsålder af 60 år jemte vissa tjenstår. Hvad tjenståren angår, har komitén, åt hvilken öfverlåtits att i detta afseende afgifva förslag, ansett deras antal kunna utan någon som helst olägenhet sättas så högt som till 30, särdeles som komitén, på sätt ofvan antydts, föreslår rätt till tjenstårsberäkning i afseende å pensionsrätt för extra ordinarie tjenstgöring, när denna fortgått viss längre tid.

Derest eu lärare i följd af sjukdom eller annan oförvållad anledning bäfver före uppnåendet af stadgad pensionsålder oförmögen att sköta sin tjenst, torde på visst sätt afkortad pension höra medgifvas.

För den personal, som varit anstäld i dofstumunder visning före skolornas omorganisation, har komitén ansett vissa modifikationer i fordringarna på tjenstårens antal och beskaffenhet vara påkallade med hänsyn dels dertill, att under nämnda tidsperiod af stark utveckling på döfstumskolväsendets

Pensions-

rätten.

— 22 —

område en och annan till äldre år kommen person måst tagas i anspråk för döfstumundervisningen, dels ock till de vexlande och ovissa former, hvarunder personalens tillsättning då egde rum.

För rätt till åtnjutande af de afsedda pensionsförmånerna lärer slutligen böra såsom regel föreskrifvas skyldighet för lärarepersonalen att vid inträdd pensionsålder afgå ur tjensten och lemna plats för yngre krafter. I vissa fall torde det dock befinnas fördelaktigt, att en framstående person, som kanske svårligen kan få en lika väl kvalificerad efterträdare, må kunna i tjensten bibehållas något längre, än nyss nämnts, derest hans krafter dertill förslå. Komitén har derför ansett det böra föreskrifvas, att en hvar till döfstumlärarepersonalen hörande skall vara skyldig att afgå från sin befattning, så snart rätt till hel pension inträdt, men att vederbörande skolstyrelse må ega rättighet att medgifva sådan person tillstånd att äfven derefter kvarstå i tjensten, dock ej längre än till fyllda sextiofem lefnadsår.

Distrikten torde visserligen icke kunna förbehålla sig rätt att skilja en lärare från tjensten, för det fall att han till följd af sjukdom eller af annan oförvållad anledning icke längre är i stånd till att sköta densamma. Det är dock angeläget, att en sådan lärare icke må finna med sin fördel förenligt att alltför länge bibehålla sin tjenst, sedan hans rätt till afkortad pension inträdt. Komitén har derför funnit sig böra föreslå ett tillägg till de af Herrar styrelseombud förordade och af en del distrikt redan antagna bestämmelser angående omfattningen af en på grund af sjukdom tjenstledig lärares skyldighet att aflöna sin vikarie. Enligt berörda bestämmelser skall nemligen under första månaden af tjenstledigheten aflöningen åt vikarien helt och hållet bestridas af döfstumskoldistriktet, hvaremot derefter dels den tjenstledig skall afstå hela beloppet af tjenstgöringspenningarna för lediglietstiden, dels ock distriktet tillskjuta hvad som derutöfver erfordras, så att lönen må uppgå till ett för år beräknadt belopp för vikarierande lärare af 1,200 kronor och för vikarierande lärarinna af 900 kronor, jemte i hvardera fallet fri bostad och vedbrand eller ersättning derför. Komitén vill föreslå, att härtill måtte fogas ett stadgande af innehåll, att den sålunda tjenstledige skall vara pligtig att efter viss längre tids åtnjuten tjenstledighet ensam bekosta vikariens aflöning med faststäldt belopp.

De vilkor för pensionsrätt, som i de två nästföregående styckena omförmälts, hafva emellertid icke ansetts kunna intagas i reglementet för den afsedda pensionsanstalten, och ej heller har det synts lämpligt eller behöflig! att påkalla deras införande i lagen den 31 Maj 1889. Komitén håller i stället före, att de böra inrymmas uti en särskild stadga, kallad: Bestämmelser

— 23 —

angående tjenst vid döfstnmskoldistriktens skolor, till hvilken stadga komitén äfven uppgjort förslag. Sedan nämnda bestämmelser antagits af distrikten, lärer det vara tillfyllest att i fullmakterna för nyutnämnda lärare intages förbehåll om underkastelse under dem. Hvad beträffar den nuvarande lärarepersonalen, kan saken ordnas sålunda, att de af samma personal, som önska blifva delaktiga af pensioneringen, antingen affordras skriftlig förklaring om dylik underkastelse, eller ock, sedan deras nuvarande fullmakter med deras medgifvande återkallats, erhålla nya fullmakter med dylikt förbehåll. Då fördelarne för lärarepersonalen genom pensioneringen äro så afsevärda i förhållande till de uppoffringar, som af densamma derför kräfvas, antager komitén för visst, att ingen torde tveka att ingå på dessa vilkor. Derest så likväl, mot förmodan, skulle ske, torde den vägrande lärarens plats få tillsvidare betraktas såsom i pensionsafseende obefintlig, och sålunda äfven distriktets bidrag för samma plats ej böra utgå förr än vid ny befattningsinnehafvares tillträde. I betraktande af osannolikheten af eu sådan eventualitet har komitén emellertid ansett särskild! stadgande derom i reglementet öfverflödigt.

Hvad slutligen kostnaåema för ifrågavarande pensionering vidkommer, Kostnaderna. så lära de, af skäl som ofvan framhållits, böra delas mellan staten, skoldistrikten och personalen. Af praktiska skäl, för att underlätta inbetalningen utaf afgifterna, föreslår komitén, att distrikten må i första hand ansvara jemväl för personalens bidrag och ega att derefter genom afdrag å resp. löner göra sig betäckta för dessa utlägg. Sammanlagda bidragsbeloppet för distrikten och lärarepersonalen har komitén ansett lämpligen kunna sättas till 10 % å pensionsbeloppen. På sätt Professor Lindstedts här nedan intagna utredning utvisar, skulle då, sedan anstaltens verksamhet en gång i framtiden ernått full utveckling, distrikten och personalen tillhopa få vidkännas ungefär en tredjedel och staten två tredjedelar af kostnaden för pensioneringen. Uti Folkskollärarnes pensionsinrättning stå statens och skoldistriktens bidrag för närvarande i dylik proportion till hvarandra.

Af anledning att personalen torde blifva nödsakad att lemna bidrag jämväl till enkepensioneringen, samt i betraktande af att hvarken folkskollärare eller elementarlärare enligt nu gällande pensionsstadganden affordras bidrag till sin egen pensionering, har komitén ej vågat ifrågasätta högre bidrag af personalen än ungefär 4 % ä resp. pensionsbelopp. Äfven vid detta procent-

tal torde afgifterna blifva ganska kännbara för personalen, i synnerhet i början af den ordinarie tjenstetiden, då ålderstillägg ännu ej erhållits och då skulder, ådragna under utbildningstiden, kanske finnas kvar att gälda. Distrikten skola då hafva att sjelfva vidkännas avgifter af ungefär 6 % å pensionsbeloppen.

Afgifterna skola enligt komiféns förslag blifva:

Bidragen från personalen skulle för lärare- och lärarinneplats enligt ofvan angifna procent rätteligen utgjort resp. 54 och 34 kronor, men har komitén funnit sig böra för jemnhetens skull höja dessa siffror till 55 och 35 samt till följd deraf sänka distriktens bidrag för samma befattningar från resp. 81 och 51 till 80 och 50 kronor.

För att bedöma sannolika kostnaden för pensioneringen är det nödvändigt att ega kännedom, bland annat, om den ungefärliga storleken af ifrågavarande lärarepersonal. Af under våren 1898 införskaffade uppgifter framgår, att den ordinarie döfstumlärarekåren antagits komma att under den närmaste tiden utgöra, inom

Bland detta antal föreståndare ingår emellertid en kvinlig, hvilken med hänsyn till hennes aflöningsvilkor ansetts böra närmast jemföras med lärarne, hvadan det nuvarande antalet föreståndare beräknats till 8 och antalet ordinarie lärare till 36.

Nämnda antal lärarekrafter synes emellertid vara för litet att motsvara framtida behofvet. På grund häraf och då det derjemte för närvarande finnes eu extra ordinarie lärarekår, omfattande ungefär 7 lärare och 10 lärarinnor, samt det är sannolikt, att åtminstone några af dessa extra ordinarie befattningar förvandlas till ordinarie, har komitén funnit sig böra för säkerhets skull antaga den ordinarie lärarepersonalens antal något högre, än ofvan nämnts. En ledning härvid har erbjudit sig uti den omständigheten, att en lärare eller lärarinna torde få anses nödvändig för hvarje tiotal döfstumma skolbarn. Antalet undervisade barn höstterminen 1898 utgjorde inom de sju distrikten resp. 142, 107, 105, 181, 58, 81 och 157 eller tillhopa 831. Inom fjerde distriktet lärer, enligt uppgift från döfstumskolföreståndaren derstädes, antalet döfstumskolbarn för närvarande tillfälligtvis vara så högt, att det torde snarare komma att minskas än ökas, hvaremot i de öfriga distrikten ett något höj dt lärjungeantal torde böra beräknas, synnerligast inom sjette distriktet, hvarest antalet till föl jd af olyckshändelse är för närvarande betydligt lägre än under normala förhållanden. Om man derför beräknar lärjungeantalet till resp. 160, 130, 130, 175, 70, 110 och 170, kommer man till en slutsiffra af 945 barn. Härför skulle enligt den ofvan angifna grunden erfordras en lärarekår af minst 95 personer. Komitén har för säkerhets skull beräknat antalet ordinarie lärarekrafter till jemnt 100, och har derjemte ansett sig icke böra i detta antal inräkna föreståndarne, hvilka ju till följd af sina öfriga göromål ej kunna egna lika mycken tid åt direkt undervisning som den öfriga personalen. Att komitén ej ansett sig behöfva beräkna nämnda antal ännu högre än 100, beror derpå, att extra ordinarie lärarepersonal dock alltid måste blifva i viss mån erforderlig. Uti nämnda antal af 100 ordinarie lärarekrafter har komitén, i öfverensstämmelse med den nuvarande proportionen mellan lärare och lärarinnor, beräknat lärarnes antal till 45 och lärarinnornas till 55. Hvad föreståndarne angår, torde framdeles blott en sådan komma att finnas i hvarje distrikt, och deras antal skulle således blifva 7, men i betraktande af möjligheten att något af de större distrikten kan komma att delas, hvarvid komitén särskildt tänkt på det vidsträckta sjunde distriktet, har komitén funnit sig böra vid sina beräkningar antaga föreståndarnes antal till 8.

För den noggrannare uträkningen af den. sannolika pensioneringskostnaden har komitén haft förmånen erhålla biträde af Försäkringsinspektören Herr Professor Anders Lindstedt, hvilken till komitén afgifvit två särskilda utlåtanden. Det förra af dessa är grundad! på den allra närmaste tidens lärareantal och det senare på det större lärareantal, som komitén, enligt hvad ofvan anförts, funnit sig höra förutsätta för framtiden. De lefnadsåldrar, som Pro-

— 26 —

fessor Lindstedt i det förra utlåtandet förutsatt för lärare och föreståndare vid deras tillträde till ordinarie befattning, nemligen för lärare 26 Va år och för föreståndare 3lV2 år, äro medeltal för den nuvarande lärarekåren. Men som denna erhållit sida befattningar under den nyss förflutna omorganisationsperioden, då så många nya platser tillkommo, har komitén ej vågat anse förhållandena för närvarande i detta fall kunna utan vidare läggas till grund för beräkningar afseende framtiden, utan förutsatt en tillträdesålder af för lärare 28 år och för föreståndare 38 år. Antagandet om en dylik ålder af 24Y2 år för lärarinna har komitén deremot funnit sig kunna biträda.

Då Professor Lindstedts utlåtanden, hvilka i fråga om utgångspunkterna ej skilja sig inbördes i andra än nämnda båda afseenden, för öfrig! komplettera hvarandra, har komitén ansett dem böra begge två här meddelas, så lydande:

»Till komitén för utredning af frågan om döfstumlärarepersonalens pensionering.

Efter att hafva blifvit anmodad att utföra beräkningar angående den sannolika kostnaden för döfstumlärarnes pensionering enligt ett af komitén utarbetadt förslag, får jag nu meddela resultaten af de beräkningar, som för detta ändamål anstalts.

Enligt nämnda förslag skulle pension, vid afgång från tjensten, utgå med ett årligt belopp af

850 kronor för lärarinna 1,350 » » lärare

2,500 » » föreståndare,

om vederbörande uppått 60 års ålder och räknade minst 30 tjensteår, hvaraf för föreståndare minst 10 tjensteår såsom sådan. I vissa fall skulle dock en afkortad pension kunna erhållas.

Antalet tjenster, som enligt nu förutsedda förhållanden skulle komma att af förslaget omfattas, har uppgifvits utgöra 84, nämligen 40 lärarinne-, 35 lärare- och 9 föreståndarebefattningar.

För lärarinnorna befanns, enligt de meddelade uppgifterna, medelåldern vid tillträde af ordinarie tjenst kunna antagas till 2472, för lärarne till 26Y2 och för föreståndarne till 3lY2 år. Hvad pensionsåldern beträffar, så visade det sig, att de ojemförligt flesta skulle, enligt förslagets bestämmelser, vid 60 års ålder kunna räkna 30 tjensteår, och således då kunna erhålla pension. Med hänsyn härtill äfvensom till, att pensionsbeloppen för de manliga lärarne

— 27

icke torde vara så afsevärda, att ej en och annan af dem, sa vidt krafterna räcka till, skulle föredraga att, med vederbörligt tillstånd, efter pensionsålderns uppnående, stanna ännu en tid i tjensten framför att afgå med pension, har jag trott mig kunna antaga en medelpensionsålder af 60 Vs år för lärarinnorna och 6 2 Va år för lärarne och föreståndarne.

Under nu nämnda förutsättningar och med användande af statistiska

byråns dödlighetstabeller för hela riket och för årtiondet 1881 90, har xne-

delantalet pensionärer, då kassan efter omkring 60 år kommit i sitt jemvigtsläge, beräknats komma att utgöra 15 lärarinnor, 10 lärare och 3 föreståndare. Den motsvarande årliga medelpensionskostnaden skulle således komma att utgöra:

15 pensionerade lärarinnor: 15 X 850 = 12,750 kr.

10 » lärare: 10 X 1,350 == 13,500 »

3 » föreståndare: 3 X 2,500 — 7,500 »

Summa 33,750 kr.

Denna summa torde dock i verkligheten komma att utfalla något lägre, i följd deraf, att äfven fall af s. k. afkortade pensioner kunna förekomma och att en och annan, särskildt bland lärarinnorna, lemna tjensten utan att erhålla pension. Inflytandet af dessa omständigheter låter dock icke, i fråga om eu så fåtalig personal och osäkra förhållanden i öfrigt, med någon grad af noggrannhet beräkna sig. För min del anser jag dock, att man icke bör skatta den minskning i pensionskostnaden, som sålunda skulle uppstå, till mer än omkring en åttondel af hela kostnaden, i följd hvaraf denna således skulle komma att i framtiden uppgå till i medeltal rundt 29,000 kronor om året.

Då nu vidare, enligt förslaget, distrikten och lärarne skulle till denna pensionering årligen bidraga med 10 % af det största för tjensten bestämda pensionsbeloppet, så skulle härigenom en årlig inkomst af

för 40 lärarinnebefattningar ................................. 3,400 kr.

» 35 lärare » 4,725 »

» 9 föreståndare » 2,250 »

Summa 10,375 kr.

beredas, så att statens årsbidrag skulle i framtiden komma att uppgå till omkring 19,000 kronor.

— 28 —

Enligt komiténs förslag skulle nu distriktens och personalens afgifter jemte dermed i början, innan pensioneringen nått sin jemvigt, samladt kapital jemte räntor användas till bestridande af pensionskostnaden, så att under denna första tid något bidrag Mn statsverket ej skulle erfordras. Först sedan kapitalet gått åt, skulle statsbidrag blifva nödigt för att bestrida hvad som icke genom de nämnda afgifterna kunde täckas. När denna sistnämnda tidpunkt skulle komma att inträffa, kan naturligtvis icke med något anspråk på noggrannhet beräknas. Efter en ungefärlig uppskattning synes dock något statsbidrag icke blifva erforderligt under de 15 första åren af pensionsinrättningens verksamhet, men derefter blifva nödigt och till sitt belopp efter hand växa upp till ett medelbelopp af omkring 19,000 kronor.

Stockholm den 12 September 1898.

And. Lindstedt »

»Till komitén för utredning af frågan om döfstumlärarepersonalens pensionering.

I och för beräkningen af den framtida kostnaden för döfstumlärarepersonalens pensionering har jag af komitén erhållit följande utgångspunkter:

1) att lärarepersonalen efter 2 å 3 decennier torde komma att bestå af

55 lärarinnor, och 53 lärare, hvaraf 8 föreståndare;

och 2) att medelåldern vid antagandet till ordinarie befattning borde beräknas till

för lärarinna: 24V- år

» lärare: 28 »

» föreståndare: 38 »

— 29

Under antagande af de beräkningsgrunder i öfrigt, som finnas angifna i mitt den 12 September d. å. till komitén afgifna utlåtande, erhålles då såsom medelpensionskostnad per år efter 80 — 90 år, då pensioneringen nått sin jemvigt:

20 pensionerade lärarinnor: 20 X 850 = 17,000 kr.

16 » lärare: 16 X 1,350 = 21,600 »

af hvilka

3 å 4 (3V2) pensionerade föreståndare: 3Va X 1,150 — 4,025 »

Summa 42,625 kr.

Då häraf 1fs antages afgå för afkortade pensioner in. m., skulle således medelpensionskostnaden komma att i framtiden stiga till omkring 37,250 kronor. Då distriktens och lärarepersonalens bidrag — 10 % af pensionsbeloppen —, som uppgår till 12,750 kronor om året, härifrån afräknas, så återstår en årlig pensionskostnad af 24 å 25,000 kronor, hvartill, enligt förslaget, statens årliga utgift i framtiden skulle komma att uppgå.

Stockholm den 28 November 1898.

And. Lindstedt.»

På grundvalen af de nu utvecklade principerna och med ledning af gällande reglementen för Småskollärarnes med fleres ålderdomsunderstödsanstalt och, i vissa delar, Folkskollärarnes pensionsinrältning, har komitén uppgjort förslag till Reglemente för Döfstumlärarnes pensionsanstalt,

och får komitén till stöd för de särskilda stadgandena i detta reglementsförslag åberopa den dervid fogade särskilda motivering.

30 —

Komitén hemställer:

att Herrar styrelseombud behagade för sin del godkänna komiténs förslag beträffande döfstumlärarepersonalens pensionering, äfvensom besluta att uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under nådigt öfvervägande, huruvida icke sådan pensionering må kunna i öfverensstämmelse med samma förslag anordnas samt, i händelse Kongl. Maj:t finner detta böra ske, till Riksdagen aflåta den nådiga proposition i ämnet, som må finnas erforderlig.

Förslag

till

Reglemente

för

Döfstumlärarnes Pension ^anstalt.

Art. I.

Om pensionsanstaitens ändamål.

§ 1.

Mom. 1. Pensionsanstalten afser beredande af pension åt ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de döfstumskolor, som i enlighet med Lagen om döfstumundervisningen den ol Maj 1889 äro af skoldistrikten inrättade, dock icke åt särskilda lärare eller lärarinnor i öfningsämnen eller slöjd.

Mom. 2. Önskar styrelsen för sådan enskild undervisningsanstalt, som afses uti Kongl. Kungörelsen den 5 Juni 1896 angående anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt öfverlenmat sinnesslött döfstumt barn, att undervisningsanstaltens ordinarie lärarepersonal

— 32 —

må beredas delaktighet i pensionsanstalten, ege nämnda styrelse derom ingifva ansökan till pensionsanstaltens direktion, hvilken i anledning deraf efter sig då företeende omständigheter beslutar samt, i händelse af bifall till ansökningen, meddelar de särskilda föreskrifter, som må finnas erforderliga. Hvad i detta reglemente stadgas angående skoldistrikt och distriktsskolstyrelse, skall då gälla om undervisningsanstalten och dess styrelse.

Öfvergångsstadgande.

Kvinlig föreståndare betraktas i pensionsafseende lika med lärare.

Art. II.

Om kostnadernas bestridande.

§ 2.

De för pensionsanstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas genom utgifter af dels vederbörande skoldistrikt, dels vederbörande lärarepersonal samt genom fyllnadsbidrag af staten.

Art. III.

Om skoldistriktens och lärarepersonalens afgifter samt sättet för

dessas utgörande.

§ 3.

Skoldistrikt är skyldigt att såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens utgifter erlägga en årlig afgift för hvarje vid distriktets skolor inrättad sådan ordinarie befattning, som i § 1 afses. Denna afgift skall utgå, vare sig befattningen är under året besatt eller ledig, och skall utgöra för föreståndarebefattning 250 kronor, för lärarebefattning 135 kronor och för lärarinnebefattning 85 kronor, dock med skyldighet för lärarepersonalen att å sina löner vidkännas ett årligt afdrag, utgörande för föreståndare 100 kronor, för lärare 55 kronor och för lärarinna 35 kronor.

Då befattning är ledig, skall distriktet vidkännas jemväl det belopp, som eljest skolat å befattningsinnehafvarens lön afdragas.

— 33 —

Den, som, på sätt i § 12 säges, eget’ att för extra ordinarie tjenst räkna tjenstår, skall, vid därefter skeende tillträde till ordinarie befattning, retroaktivt till pensionsanstalten erlägga de på honom eller henne belöpande afgifter för den tid, för hvilken tjenstår fått räknas.

öfeer gängsstadgande.

Föreståndare, lärare eller lärarinna, som inom tio år, från det pensionsanstalten trädt i verksamhet, afgår från sin befattning med rätt till pension, skall för åtnjutande af sådan pension erlägga till pensionsanstalten skilnaden mellan de för tio år å honom eller henne belöpande afgifter och de enahanda afgifter, han eller hon i verkligheten utgjort.

§ 4.

Varder sådan befattning, som i § 1 afses, indragen, må för densamma erlagda pensionsafgifter icke återbetalas, ej heller upplupna, men oguldna sådana efterskänkas.

§ 5.

Mom. 1. Inom den i Februari hvarje år skall pensionsanstaltens direktion till Konungens Befallningshafvande i alla de län, inom hvilka distriktsskolstyrelse har sitt säte, meddela uppgift å det belopp, som i afgifter från distriktet skall till pensionsanstalten för året utgå, hvarefter Konungens Befallningshafvande vid utbetalningen af årets statsbidrag till distriktet skall afdraga sammanlagda afgiftsbeloppet för distriktet och derefter insända beloppet till pensionsanstalten.

Mom. 2. Beträffande sådan undervisningsanstalt, som i § 1 mom. 2 omförmäles, skall pensionsanstaltens direktion före den 1 Februari hvarje år meddela dylik uppgift direkt till undervisningsanstaltens styrelse, hvilken det skall åligga att före den l derpåföljande April till pensionsanstalten insända de på undervisningsanstalten och dess personal belöpande afgifter.

— 34

Art. IV.

Om rätt till pension och om pensionens belopp.

§ 6.

Rätt till pension från denna pensionsanstalt tillkommer, under de vilkor i (Ifrigt, som detta reglemente bestämmer, hvar och en föreståndare, lärare och lärarinna, som antingen vid den tid, då pensionsanstalten träder i verksamhet, är eller derefter varder anstäld i sådan befattning, som i § 1 afses.

§ 7.

Pension är antingen hel eller afkortad.

Hel pension utgör för föreståndare 2,500 kronor, för lärare 1,350 kronor och för lärarinna 850 kronor, allt för år.

Afkortad pension bestämmes på sätt, som i §§ 9 och 10 närmare angifves.

§ 8.

För rätt till hel pension vid afgång från tjenst fordras att hafva uppnått 60 års ålder samt räkna 30 tjenstår, hvaraf för erhållande af pension såsom föreståndare minst 10 tjenstår såsom sådan.

Öfvergångsstadgande.

Till dem af den vid tiden för pe.nsionsanstaltens trädande i verksamhet tjenstgörande ordinarie lärarepersonalen, hvilka varit före skolornas omorganisation i enlighet med Lagen den 31 Maj 1889 anstälda vid döfstumundervisning i sådan befattning, att de för densamma få, på sätt här nedan säges, räkna tjenstår, skall utgå hel pension jemväl i det fall, att de uppnått minst 60 lefnadsår och räkna minst 20 tjenstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjenstår såsom sådan, samt summan af lefnads- och tjenstår uppgår till minst 85.

§ 9.

Anser vederbörande skolstyrelse, att föreståndare, lärare eller lärarinna, på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta sin tjenst, vare, efter uppnådda 25 tjenstår, hvaraf för föreståndare minst 8 såsom sådan föreståndare eller lärare, som fyllt 55 år, och lärarinna, som fyllt 50 år, berättigade att efter afgång från tjensten erhålla afkortad pension till följande belopp för år, nemligen:

a) för föreståndare:

som fyllt 55 år............................................... 1,650 kronor

» » 56 »............................................... 1,800 »

» » 57 »................... 1,950 »

» » 58 »............................................... 2,125 »

» » 59 »................................................ 2,300 »

b) för lärare:

som fyllt 55 år................................................ 890 kronor

» » 56 »................................................ 970 »

» » 57 » 1,050 »

» » 58 »............................................... 1,140 »

■> » 59 »............................................... 1,240 »

c) för lärarinna:

som fyllt 50 år............................................... 380 kronor

» » 51 »................................................ 415 »

» » 52 »................................................ 450 »

» » 53 »....................................... 485 »

» » 54 »..................... 520 »

» » 55 »............................................... 560 »

» » 56 »................ 610 »

» » 57 •>.................................. 660 »

» » 58 »................................................ 720 »

» » 59 »................ 780 »

— 36

Derest de uppnått 60 lefnadsår vid afgången ur tjensten, skola de i förevarande händelse åtnjuta hel pension, äfven om de räkna färre än 30 tjenstår, dock minst 25.

Öfvergångsstadgande.

Till de föreståndare, lärare eller lärarinnor, som i öfvergångsstadgande! under § 8 afses, skall i förevarande händelse utgå afkortad pension jemväl, då de räkna minst 20 tjenstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjenstår såsom sådan, samt uppnått en lefnadsålder af för föreståndare och lärare minst 60 år samt för lärarinna minst 55 år, hvilken pension skall utgå med följande belopp, nemligen då summan af lefnads- och tjenståren utgör:

a) för föreståndare:

Lärarinna, för hvilken summan af lefnads- och tjenstår utgör minst 85, skall i förevarande händelse åtnjuta hel pension, äfven om hennes lefnadsålder är lägre än 60 år, dock minst 55 år.

§ 10.

Föreståndare, lärare eller lärarinna, som ej uppnått det för erhållande af hel eller sådan afkortad pension, som i § 9 omförmäles, bestämda antal lefnads- och tjenstår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjenst, eger att, derest han eller hon räknar minst 15 tjenstår, hvaraf för*föreståndare minst 5 tjenstår såsom sådan, från pensionsanstalten erhålla sjukpension till följande belopp för år nemligen för föreståndare 1,125 kronor, för lärare 610 kronor och för lärarinna 380 kronor.

§ 11.

Föreståndare, som vid afgång från tjensten icke innehar det för erhållande af föreståndarepension bestämda antal tjenstår, men för öfrigt är pensionsberättigad, skall åtnjuta pension såsom lärare.

§ 12.

Tjenstår skall, med afseende å rätt till pension, beräknas icke blott för ordinarie tjenstgöring i sådan befattning, som i § 1 afses, utan äfven för den tid utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit, efter att hafva blifvit i döfstumlärareexamen godkänd, anstäld vid döfstumskola af ifrågavarande slag såsom extra lärare eller lärarinna.

Af tjenstår, som pensionssökande eger beräkna, skola för erhållande af hel pension eller sådan afkortad pension, som i § 9 omförmäles, minst 20, och för erhållande af sjukpension enligt § 10 minst 10 vara ordinarie tjenstår.

För bestämmande af hvad med fullt tjenstår skall förstås, gälla de uti Lagen om döfstumundervisningen den 31 Maj 1889 gifna stadganden.

— 38 —

Öfvergångsstadgande.

De af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet tjenstgörande ordinarie lärarepersonalen, hvilka före skolornas omorganisation i enlighet med Lagen den 31 Maj 1889 varit anstälda vid döfstumskola lydande under landsting eller vid annan med statsmedel understödd döfstumskola eller vid af staten inrättad undervisningsanstalt för döfstumma, må jemväl för sådan tjenstgöring få räkna ordinarie tjenstår, så snart det ej är uppenbart, att deras anställning vid sådan skola äfven efter dåvarande förhållanden varit att anse som extra ordinarie.

Derest sådan föreståndare, lärare eller lärarinna sedermera vid omorganisationen till en början erhållit extra ordinarie befattning vid distrikts-skola och först senare, men före pensionsanstaltens trädande i verksamhet, vid sådan skola erhållit ordinarie anställning, må tjenstår få räknas jemväl för den extra ordinarie tjenstgöringen under mellantiden.

§

13.

Från tjenstetid, hvarå rätt till pension grundas, må afdrag ej ske för den tid, under hvilken tjentledighet åtnjutits, såvida icke denna ledighet oafbrutet fortfarit under minst ett läsår. Icke heller må afdrag ske för den tid, hvarunder tjenstledighet, med behörig tillåtelse, begagnats för att vid läroanstalt inom riket eller genom resor i främmande länder utvidga den tjenstlediges insigter eller för att, till följd af särskild! förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning.

Den, som för tjenstefel eller brott varit från utöfvandet af sin tjenst skild, får ej såsom tjenstetid beräkna den Mbl, under hvilken han eller hon icke egt att tjensten utöfva.

§ 14.

Om den, som börjat att uppbära pension från pensionsanstalten, ånyo mottager sådan ordinarie anställning som i § 1 afses, skall under den tid, sådan befattning innehafves, pensionen, om den är större än den för befattningen åtnjutna kontanta lönen, minskas med ett deremot svarande belopp, eller, om densamma understiger eller jemnt motsvarar nämnda lön, helt och hållet indragas. Kvarblifver han eller hon minst fem år i sådan tjenst, ege han eller hon, vid

— 39

derefter erhållet afsked, undfå den större pension, hvartill denna tjenst kan berättiga. I annat fall må han eller hon åter tillträda den förutvarande pensionen.

§ 15.

Den som, innan han eller hon är till pension berättigad erhåller afsked från sin tjenst, förlorar derigenom den pensionsrätt, som på grund af samma tjenst kunnat honom eller henne tillkomma. Tillträder han eller hon ånyo befattning med delaktighet i pensionsanstalten, beräknas den förra tjenstetiden till godo vid bestämmandet af pensionsbeloppet.

§ 16.

Föreståndare, lärare eller lärarinna, som genom laga kraft egande beslut dömes förlustig medborgerligt förtroende eller till afsättning eller på sätt, som i § 27 mom. 2 af Lagen angående döfstumundervisningen den 31 Maj 1889 omförmäles, varder från sin tjenst skild, skall hafva förverkat pensionsrätt.

Pensionstagare, som genom laga kraft egande beslut dömes förlustig medborgerligt förtroende eller förklaras hafva gjort sig till afsättning skyldig, skall hafva förverkat pension.

§ 17.

Den, som under fem på hvarandra följande år ej uttagit sin pension, varde tran förteckningen å pensionstagare affärd. Anmäler han eller hon sig sedermera, ege rätt till pension från början af månaden näst efter den, under hvilken anmälningen skett, men ankomme det på pensionsanstaltens direktion, om och i hvilken mån pension till honom eller henne må för den förflutna tiden utbetalas.

§ 18,

Pensionstagare, som bosätter sig å utrikes ort utan att dertill ega Kongl. Majrts tillstånd, förverkar derigenom pension för den tid han eller hon är utrikes.

Varder pensionstagare främmande makts undersåte eller träder han eller hon utan Kongl. Maj:ts tillstånd i främmande stats tjenst, upphör rätten till pension.

— 40 —

§ 19.

Pension beräknas för fulla kalendermånader och vidtager med början al månaden näst efter den, med hvilken lön upphört att åtnjutas.

Derest pensionsberättigad först efter afgången från tjensten gör ansökan om pension, skall pensionen bestämmas till det belopp, som skolat vid afgången honom eller henne tillkomma. Derest ansökningen ingifves till skolstyrelsen senare än ett år, efter det tjensten frånträdts, skall pensionen utgå endast från början af månaden näst efter den, under hvilken ansökningen ingifvits.

Pension upphör att utgå med den månad, under hvilken pensionstagare aflidit eller pensionsrätt förlorats.

Art. V.

Om sättet huru pension sökes och tiliägges.

§ 20.

Den, som önskar att från pensionsanstalten erhålla pension, skall till skolstyrelsen i det distrikt, der han eller hon tjenstgör eller senast tjenstgjort, inlemna skriftlig, till pensionsanstaltens direktion stäkl ansökning derom och dervid bifoga ålders- och frejdbevis i hufvudskrift äfvensom fullständig, med behöriga bilagor och påskrift af skolstyrelsens ordförande styrkt tjensteförteckning, upptagande såväl sökandens tjenstetid jemte uträkning af tjensteåren enligt bestämmelserna i § 12, som äfven under hvilka tider han eller hon till äfventyrs, på grund af sjukdom eller annan anledning, läraretjenst icke bestridt; åliggande det skolstyrelsen att efter granskning af handlingarna, desamma tillika med eget utlåtande till pensionsanstaltens direktion öfversända med begäran om dess beslut i fråga om sökandens rätt till pension.

§ 21.

Den, som söker pension jemlikt § 9, skall vid ansökningen förete uttrycklig tillstyrkan af skolstyrelsen, att han på grund af i nämnda paragraf uppgifven anledning må sådan pension erhålla.

Den, som söker pension jemlikt § 10, skall vid ansökningen foga dels in-

— 41 —

tyg af legitimerad läkare om sjukdomens beskaffenhet och dess obotlighet, dels vederbörande skolstyrelses vitsord, att sökanden är till vidare tjenstgöring oförmögen.

§ 22.

På pensionsanstaltens direktion ankomme att, vid fråga om pensions beviljande, från vederbörande infordra de upplysningar, som utöfver hvad de till direktionen öfverlemnade handlingar innehålla, anses erforderliga för frågans fullständiga utredning och bedömande.

§ 23.

Sedan ansökning om pension blifvit af direktionen pröfvad, skall underrättelse om beslutet genom skolstyrelsen meddelas sökanden och, om ansökningen blifvit afslagen eller icke i sin helhet bifallits, hänvisning derjemte lemnas sökanden att, i händelse af missnöje med beslutet, deruti hos Kongl. Maj:t söka ändring.

§ 24.

För den, som i behörig ordning blifvit förklarad till pension berättigad, utfärde direktionen pensionsbref, så snart intyg om afskedet jemte uppgift från skolstyrelsen om tiden, då lönen frånträdes, blifvit förevisadt.

§ 25.

I händelse pensionsbref förkommer eller varder pensionstagare afhändt, bör denne, på egen bekostnad, låta i ett nummer af den allmänna tidning, i hvilken legala kungörelser skola införas, kungöra dödandet af pensionsbrefvet och inför pensionsanstaltens direktion förete detta tidningsnummer, hvarefter direktionen har att nytt pensionsbref utfärda.

— 42 —

Art. VI.

Om utbetalning af pension.

§ 26.

Pension utbetalas halfårsvis, i Juni ocli December månader. Dervid företes pensionsbrefvet till anteckning å detsamma om utbetalningen, hvarjemte aflemnas frejdbevis och intyg, att pensionstagaren vid ingången af sista månaden i lialfäret ännu lefde, eller, i fall han eller hon dessförinnan aflidit, om dagen, då dödsfallet inträffade.

§ 27.

Utbetalning af pension verkställes af pensionsanstalten till pensionstagaren sjelf eller behörigen befullmäktigad! ombud mot kvitto.

Är pensionstagare boende i landsorten, vare han eller hon berättigad att, efter hos direktionen gjord anmälan innefattande uppgift om hans eller hennes hemvist, få pensionen sig med allmänna posten i rekommenderadt eller assureradt tjenstebref kostnadsfritt tillsänd; åliggande det dock pensionstagare, som af sådan förmån vill komma i åtnjutande, att för hvarje gång under rekommendation med allmänna posten till direktionen insända pensionsbrefvet för påteckning tillika med de i § 26 omnämnda bevis och intyg jemte kvitto å pensionsbeloppet enligt af direktionen faststäldt formulär.

§ 28.

Pension af nu ifrågavarande slag må ej för pensionstagares gäld i mät tagas eller med kvarstad beläggas.

— 43 —

Art. VII.

Om pensionsanstaltens styrelse och förvaltning.

»

§ 29.

Döfstumläranies pensionsanstalt förvaltas af direktionen öfver Folkskollärarnes pensionsinrättning; och galle dervid tillsvidare i tillämpliga delar och i alla de omständigheter, om Indika icke i detta reglemente finnes särskildt stadgadt, enahanda föreskrifter, som enligt reglementet för nämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning.

§ 30.

Förslag å stat för pensionsanstalten samt å sättet för arbetets anordning inom densamma skall af direktionen uppgöras och till Kongl. Maj ds nådiga pröfning och fastställelse anmälas.

§ 31.

Distriktens och lärarepersonalens afgifter skola, i den mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas till en fond, hvilken göres räntebärande mot fullgod säkerhet.

Pensionsanstaltens alla utgifter skola bestridas i första rummet af afgifterna samt denna fonds afkastning och kapital, så att, först sedan fonden till fullo åtgått, staten skall tillskjuta erforderligt årligt fy 11 nåd sbidrag.

Öfver gångsstadgande.

De för bestridande af pensionsanstaltens utgifter under första verksamhetsåret erforderliga medel anvisas af Kongl. Majd utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att ersättas af inflytande afgifter från distrikten och lärarepersonalen i den mån dessa afgifter ingå.

Före den i Oktober hvarje år skall direktionen till Kong!. Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag af statsmedel, som anses böra i nästföljande statsreglering upptagas till bestridande af pensionsanstaltens utgifter under det år, samma statsreglering omfattar.

Det anvisade fyllnadsbidraget eger direktionen att i män af behof lyfta i Statskontoret.

§ 33.

Före den 15 Januari hvarje år upprätte skolstyrelse i två exemplar en, enligt af direktionen faststäldt formulär atfattad, uppgift å den enligt § 1 hithörande lärarepersonal, som under näst föregående år inom distriktet varit i tjenst anstäld, upptagande ålder, tjenstetid, undervisningstid under året in. in., samt dessutom för dem, som under året afgått från tjenst, tidpunkten för och anledningen till afgången. Af dessa exemplar skall det ena till pensionsanstaltens direktion före nämnda dag insändas och det andra hos skolstyrelsen förvaras. Genom pensionsanstaltens försorg skola dessa uppgifter ordnas och, der sådant på grund af särskilda omständigheter anses erforderligt, granskas samt derefter inom pensionsanstalten förvaras för att vid pröfningen af rätt till pension vara att tillgå.

§ 34.

Öfver de af direktionen vidtagna beslut, som angå rättigheten till och vilkoren för pensions åtnjutande, må den missnöjde hos Kongl. Maj:t i underdånighet anföra besvär, Indika skola till Kongl. Maj:ts Ecklesiastikdepartements expedition ingifvas inom 30:de dagen efter erhållen del af beslutet. Pensionssökande, som vistas utrikes, ege 180 dagars besvärstid.

45 —

Art. VIII.

Om redovisning af pensionsansanstaltens mede! samt om räkenskapernas granskning.

§ 35.

Hos direktionen skall föras matrikel öfver samtliga pensionstagare med uppgift om deras födelseår och -dag samt de åt dem beviljade pensioner jemte hänvisning till de beslut, på grund afhvilka pension blifvit hvar och en tillerkänd och pensionsbref utfärdats. I denna matrikel skall jemväl antecknas tiden, då genom pensionstagares dödsfall eller af annan anledning pensionen upphört att utgå.

§ 36.

Direktionen aligge att för hvarje år låta upprätta och afsluta räkenskaper tör pensionsanstalten samt desamma med tillhörande verifikationer för granskning till Kammarrätten, före utgången af påföljande Maj månad, ingifva.

§ 37.

Efter årsräkenskapernas afslutande afgifve Direktionen ofördröjligen till Kong!. Maj:ts genom Ecklesiastikdepartementets expedition underdånig berättelse rörande pensionsanstaltens förvaltning under det föregående året jemte en tabellarisk öfversigt öfver dess tillgångar, inkomster och utgifter. Denna berättelse skall sedermera, genom departementets försorg, uti allmänna tidningen intagas.

Denna författning skall träda i verkställighet den 1 Januari 1901.

Särskilda Motiv.

(I det följande tiar komité» för korthetens skull betecknat Småskollärarnes med fleres ålderdomsunderstödsanstalt med S. Å. U. A. samt Folkskollärarnes pensionsinrättning med F. P. I.)

§ 1.

Mom. 1. Till stöd för detta moments innehåll får komitén hänvisa till sin allmänna motivering sid. tf—12.

Mom. 2. Afgående stadgandena i detta moment, som tillsvidare blott har afseende å institutet vid Hjorted, har komitén förut yttrat sig sid. 12 —14. Bestämmelsen, att hvad i reglementet stadgas om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse skall, i händelse inträde i pensionsanstalten medgifves för dylik undervisningsanstalts lärarekår, gälla för undervisningsanstalten och dess styrelse, har afseende icke blott på insändandet af uppgifter m. in. dylikt, utan äfven på skyldigheten att vidkännas afgifter till pensioneringen. Undervisningsanstalten bör således af egna medel bekosta de afgifter, som eljest skola af distrikten gäldas, samt i förskott utlägga afgifterna för sin personal. Sannt är visserligen, att distrikten sjelfva uppbära statsbidrag för de barn, som de öfverlemna till anstalt af ifrågavarande slag, och att det alltså vore oegentligt, om icke ett

distrikt finge för pensioneringen äfven af de lärare, som undervisade dessa barn, erlägga afgifter liksom för lärarne till distriktets öfriga skolbarn. Men att för sådant ändamål söka genomföra en direkt afgift sskyldighet från distrikten till pensionsanstalten skulle, särskild! i afseende på afgiftsbeloppens fördelande på distrikten, vara förenadt med betydliga praktiska svårigheter till följd deraf, att dessa under olika år öfverlemna ett ständigt vexlande barnantal till undervisningsanstalten. Den antydda oegentligheten torde i sjelfva verket lättast kunna afhjelpas genom att, såsom komitén föreslår, undervisningsanstalten sjelf erlägger distriktens afgifter, ty nämnda anstalts styrelse har ju då blott att vid fixerandet af inackorderingsafgiften tillse, att denna sättes till sådant belopp, att anstalten blifver af distrikten helt eller delvis ersatt för pensionsafgifterna.

Öfvergång sstadgandet. Enär den nuvarande föreståndarinnans vid skolan i Karlskrona löneförmåner utgöras af 2,000 kronor i lön och 500 kronor i tjenstgöringspenningar jemte fri bostad och vedbrand, har det ansetts, att hon ej borde kunna i pensionsafseende jemnställas med en manlig föreståndare, utan med större fog hänföras till lärareklassen.

§ 2-

Till grund för stadgandet i denna paragraf ligga de skäl, som komitén anfört sid. 14 —15 och 18 —19.

§ 3.

Motiven till denna paragraf återfinnas å sid. 23 — 24 i den allmänna motiveringen.

Det har ansetts icke vara obilligt att för den fördel, som medgifves den extra ordinarie lärarepersonalen genom rätt till tjenstårsberäkning, affordra densamma någon godtgörelse i form af retroaktiva pensionsafgifter vid tillträdet till ordinarie befattning. Antagligen komma dessa afgifter ej att afse särdeles många år och torde derför ej kunna stiga till något mera betydande belopp. Att icke jemväl distrikten böra affordras dylik retroaktiv afgift, har sin naturliga grund deruti, att distriktens afgiftsskyldighet är fästad vid sjelfva lärarebefattningen och icke vid lärarens person, samt att distrikten förut under den föregående tjenstinnehafvarens tid och under den eventuella vakanstiden erlagt årliga afgifter för den ifrågavarande ordinarie tj ensten.

— 48 —

Öfver gångsstadgandet. Detta stadgande hvital’ på den grund, att den vid pensioneringens början tjenstgörande, i eller helt nära pensionsåldern varande lärarepersonalen skulle i förhållande såväl till dem, som redan afgått ur tjensten, som ock till dem, som längre kvarstanna, beredas en oskälig förmån, derest nämnda äldre personal skulle behöfva erlägga alls inga eller endast ett eller annat års afgifter för att erhålla pension. Att minsta antalet årsafgifter satts så högt som till tio, bör ej synas för strängt, då ju t. ex. en föreståndare, som afgår under första året af pensionsanstaltens verksamhet, likväl ej behöfver erlägga mer än 1,000 kronor eu gång för alla i retroaktiva afgifter för att erhålla en årlig pension af 2,500 kronor. Att distrikten ej kunna åläggas dylika retroaktiva bidrag, beror derpå, att deras afgiftsskyldighet är oberoende af lärarnes personliga förhållanden och att de framdeles alltjemt komma att utgöra årsbidrag för dessa befattningar, under det att pensionstagarne äro befriade från vidare afgifter till denna pensionering.

Mom. 1. Det i detta moment innehållna stadgande om sättet för afgifternas erläggande är affattadt i analogi med § 4 i reglementet för S. Å. U. A.

Mom. 2. Enär statsbidrag icke direkt utbetalas till undervisningsanstalt af det i detta moment afsedda slag, hafva särskilda anordningar måst föreskrifvas för afgifternas inbetalande derifrån, och får komitén vidare hänvisa till sin motivering under § 1 moment 2 härofvan.

§ 7.

Angående pensionsbeloppen får komitén hänvisa titt utredning sid. 20 — 21 i den allmänna motiveringen.

§ 8.

Om det i denna paragraf behandlade ämne har komitén förut yttrat sig sid. 21. Ett särskildt stadgande om tio års tjenst som ordinarie föreståndare för rätt till föreståndarepension har ansetts erforderligt och kompletteras genom stadgandet i § 11.

Öfver gångsstadgandet. Af skål, som i den allmänna motiveringen anförts, hafva fordringarna på tjenstårens antal för hel pension något modifierats för den

— 49

personal, som tjenstgjort före omorganisationen. Denna modifiering är tvåfaldig. Dels har summan af lefnads- och tjenstår bestämts till minst 85 i stället för eljest minst 90. Dels har, under det att lefnads- och tjenståren skola i sistnämnda antal ingå med minimibelopp af resp. 60 och 30 år, i detta fall endast lefnadsårens minimiantal bibehållits vid 60, men tjenståren sänkts ända till 20, så att äfven lefnadsåren öfver 60 kunna utöfva inverkan vid sammanräkningen.

Eu med detta öfvergångsstadgande ganska analog bestämmelse finnes i öfvergångsstadgandet under § 7 i reglementet för S. Å. IT. A. Sistnämnda stadgande företer emellertid den principiella olikheten med det nu föreslagna att, samtidigt med att vilkoren i afseende på tjenstår gjorts lindrigare, understödets belopp minskats från helt till två tredjedelar af helt. Sedan vederbörande komité samt Kongl. Maj:t föreslagit, att helt understöd skulle under de gifna förutsättningarne få utgå, verkstade nemligen Riksdagen berörda nedsättning och anförde såsom skäl derför, att utgifter dittills icke erlagts för den då ifrågavarande personalen. Beträffande döfstumlärarepersonalen torde emellertid detta Riksdagens skäl ej kunna göras gällande, i betraktande deraf att, enligt komiténs förslag, den vid pensioneringens början tjenstgörande lärarepersonalen skall för rätt till pension erlägga minst tio års afgifter antingen genom att derefter kvarstå i tjenst minst tio år eller också, om afgång dessförinnan sker, genom att retroaktivt erlägga hvad som fattas. Sagda personal lärer nemligen få anses genom dessa afgifter förvärfva sig alldeles enahanda rätt till pension, som den framtida personalen, naturligtvis under förutsättning, att den uppfyller de allmänna vilkoren eller, beträffande den personal, som tjenstgjort redan före omorganisationen, de särskilda, för denna personal medgifna, förmånligare vilkoren. På grund häraf har komitén ej tvekat, att åt sistnämnda personal föreslå samma pensionsbelopp, som åt den öfriga personalen.

§ 9.

Denna paragraf är affattad i analogi med § 8 i reglementet för S. Å. U. A., dock med iakttagande af den för döfstumlärarepersonalen fem lefnadsår senare inträdande pensionsåldern. Den å anförda ställe åt småskollärarinnorna medgifna förmånen af afkortadt understöd vid tidigare lefnadsålder än för manliga lärare, har ansetts äfven böra i afseende på afkortad pension tillerkännas döfstumlärarinnor. Den afkortade pensionen skall således, enligt den utredning, hvilken förekommer å sid. 32-33 af det komitéutlåtande, som ligger till grund för berörda understöd sanstalts reglemente, utgöra uttryckt i procent af hel pension:

- 50 —

De på sådant sätt vunna talen hafva afjemnats till närmaste femtal kronor.

Att hel pension skall i detta fall utgå till 60-årig person, ehuruväl tjenståren icke behöfva vara flera än minst 25, ligger i sakens natur, men har ansetts böra särskild! uttalas.

För erhållande af pension enligt denna paragraf fordras visst intyg, om hvilket vidare stadgas i § 21.

Öfvergångsstadgcmdet. Jemväl i förevarande fall har en modifikation i tjenstårens antal ansetts nödig för den lärarepersonal, som tjenstgjort före omorganisationen. De summor af lefnads- och tjenstår, som i hufvudstadgandet i denna paragraf bestämts för rätt till afkortad pension, nemligen för föreståndare och lärare minst 80 och för lärarinnor minst 75, hafva icke ansetts kunna ytterligare sänkas. Men en lättnad kan likväl för nämnda personal beredas genom att man medgifver lefnadsåldern större inflytande på denna summa. För detta ändamål har minimiantalet tjenstår sänkts till 20, under det att lefnadsårens antal höjts til! minst resp. 60 och 55.

Ett stadgande, i viss män liknande detta, återfinnes i öfvergångsstadgandet under § 8 i reglementet för S. Å. U. A. Der har emellertid, samtidigt med att fordringen på tjenstår nedsatts med fem år, summan af lefnads- och tjenstår bestämts lika för både lärare och lärarinnor, derigenom att fordringen på lefnadsår höjts för manliga lärare med fem år, men för lärarinnor med icke mindre än tio år. Häraf har blifvit en följd, att lefnads- och tjenstårssumman för dylik småskollärarinna kommit att blifva fem år högre än för lärarinna enligt hufvudstadgandet, eller resp. 75 och 70 år. Det torde likväl vara rättvist att jemväl i modifikationsstadgandet bibehålla den något gynsammare ställning, som i hufvudstadgandet medgifvits lärarinna i jemförelse med lärare, och deremot synes i afseende på döfstum I ärarinn om a. vara desto mindre att anmärka, som i alla händelser summan af lefnads- och tjenstår i förevarande fall för dem, med anledning af den högre normala pensionsåldern, hvarifrån reduktionen utgår, icke blir lägre utan just densamma, som i berörda liknande öfvergångsstadgande finnes bestämd för småskollärarinnor, eller 75.

— Öl

De afkortade understöden äro i nämnda öfvergångsstadgande till § 8 i S. Å. U. A:s reglemente bestämda för såväl lärare som lärarinnor till samma belopp som de, hvilka enligt hufvudstadgandet derstädes utgå till lärarinnor under de första fem år, under Indika dylikt afkortadt understöd kan för dessa ifrågakomma. Vederbörande komité samt Kong!. Maj:t hade föreslagit enahanda belopp som de fem senare årens afkortade understöd, men Riksdagen nedsatte, i öfverensstämmelse med sitt beslut angående det normala understödet för samma äldre personal, hvilket beslut blifvit bär ofvan uti motiven till öfvergångsstadgandet under § 8 omförmäldt, beloppen till de nu gällande. Af samma skäl, som förmått komitén att, i fråga om döfstumlärarepersonalen, uti sistberörda öfvergångsstadgande afvika från den af Riksdagen uttalade uppfattningen, anser komitén, att äfven i nu föreliggande fall pensionsbeloppen böra vara lika för den personal, hvilken redan före omorganisationen tjenstgjort, som för den, hvilken tillträdt sina befattningar först derefter, och att för först nämnda personal en förmån i afseende på pensionsvilkoren icke bör åtföljas af en försämring i afseende på pensionernas storlek.

Att föreståndare, lärare och lärarinna i förevarande fall skola åtnjuta hel pension, då summan af lefnads- och tjenstår utgör 85, äfven om tjenståren blott äro minst 20, är uttryckt redan uti öfvergångsstadgandet under § 8. Det har derför här endast erfordrats bestämmelse, att hel pension skall i detta fall utgå till lärarinna, för hvilken nämnda summa uppgår till 85, äfven om hon blott är 55 år gammal.

§ 10.

Denna paragraf handlar om pensionsrätt vid obotlig sjukdom, och har komitén åt sådan afkortad pension gifvit den särskilda benämningen sjukpension. För dess åtnjutande har ansetts böra fordras endast 15 tjenstår utan afseende på lefnadsålder. Då den sjuke i fråga om lefnads- och tjenstår uppfyller vilkoren uti § 9, komma “naturligtvis de der stadgade högre pensioner till användning. Sjukpensionernas storlek har, i likhet med det motsvarande afkortade understödet enligt reglemente för S. Å. U. A. § 9, bestämts till 45 procent af hel pension, och utgör således för lärarinna samma belopp, som den lägsta afkortade pensionen, eller i jemnadt tal 380 kronor, samt för föreståndare 1,125 kronor och och för lärare, i jemnadt tal, 610 kronor.

Huruledes den, som söker pension efter denna paragraf, skall förete vissa intyg, stadgas i § 21.

— 52 —

§ 12.

Stadgandet i denna paragraf liar sin motsvarighet i § 17 af reglementet för F. P. I.

Att den extra ordinarie tjenstgöring, för hvilken tjenstår få räknas, icke får hafva varit blott såsom särskild lärare eller lärarinna i öfningsämnen eller slöjd, har komitén ansett framgå af jemförelse med innehållet i § 1.

Öfver gångsstadgande. I afseende på beskaffenheten af tjenståren har, af skäl, som komitén uti sin allmänna motivering framhållit, ansetts böra göras viss modifikation beträffande den lärarepersonal, som verkat i döfstumlärarekallet under de ovissa förhållanden, som rådde före omorganisationen. Komitén har därvid tagit med bland de tjenstårsberättigade jemväl dem, som då tjenstgjort vid statsanstalt för öfveråriga döfstumma eller vid privat, med statsmedel understödd döfstumundervisningsanstalt, och detta af den anledning, att en rätt liflig flyttning bland lärarepersonalen då egde rum mellan dessa anstalter och landstingsskolor, samt den ena sortens anstalter knappast kunna anses då hafva haft fastare organisation än den andra. Detta medgifvande bör icke betraktas som ett undantag från regeln, att nämnda anstalters lärarekårer böra vara uteslutna ur den ifrågasatta pensioneringen, ty förhållandena gestalta sig ju helt annorlunda beträffande de lärare, som, efter det döfstumskolväsendet genom distriktsskolornas upprättande i enlighet med Lagen den 31 Maj 1889 vunnit fasthet och lagligt erkända former, öfvergingo till distriktsskolorna, och dem som likväl kvar stannade i statens eller enskildes tjenst.

På en noggrann utredning om huruledes den befattning bör hafva varit beskaffad, som skall anses jemnstäld med ordinarie, har komitén icke funnit sig böra ingå, då dermed vore förknippad en beskrifning på hela det forna döfstumskolväsendet, och dylik utredning torde ej heller vara behöflig här, då ju vederbörande pensionssökande säkerligen utan större svårighet sjelf kan förebringa erforderliga upplysningar om sin' och den öfriga lärarepersonalens ställning vid de skolor, han tillhört. Afsikten med stadgammt är emellertid att såsom otvifvelaktigt extra ordinarie, och således i allmänhet icke vid tjenstårsberäkning ifrågakommande, afskilja de tjenster, som varit af endast tillfällig beskaffenhet.

Någon särskild bestämmelse om tjenstårsberäkning för dylik extra ordinarie tjenst, som fortvarit längre än fem år, utöfver hvad hufvudstadgandet innehåller, har icke synts erforderlig.

Bestämmelsen i sista stycket af öfvergångsstadgandet är orsakad af faktiska förhållanden, som inträffat under sjelfva öfvergångsåren.

— 53

§ 14.

Till grund för denna paragraf ligger en sammanarbetning af stadgandena i § 11 af reglementet för S. Å. U. A. och § 19 af reglementet för F. P. I. Möjligheten att erhålla högre pension torde endast inträffa, om någon, som erhållit afkortad pension enligt § 9, skulle åter få krafter att tjenstgöra.

§ 15.

Motsvarande stadgande återfinnes i reglementet för F. P. I. § 20.

Derest afskedet grundas på sådant förhållande, som omförmäles i § 16, är all pensionsrätt oåterkalleligen förlorad.

§ 17.

Det till grund för denna paragraf liggande stadgandet förekommer i § 13 af reglementet för S. Å. U. A.

Då komitén emellertid i § 19 här nedan föreslår, att pensionsansökning må kunna ingifvas huru länge som helst efter afskedstagande!, och att enda påföljden för den, som dröjer länge dermed, må blifva, att den redan upplupna pensionen förloras, under det att i S. Å. U. A:s reglemente en preklusionstid af ett år är föreskrifven för ansökan om understöd, samt den, som eu gång tillerkänts pension, men derefter af en eller annan orsak under någon tid icke uttagit pension, ej bör få sämre, utan snarare bättre ställning än en dylik försumlig pensionssökande, har komitén funnit sig böra i nu förevarande fall medgifva den pensionerade läraren rätt till de efter den nya anmälningen utfallande pensioner, hvaremot hans anspråk på de redan upplupna, ej uttagna pensionsbeloppen, bör i hvarje särskilt fall pröfvas och afgöras med hänsyn, bland annat, till de skäl, som han kan åberopa för sin uraktlåtenhet.

§ 19.

Denna paragraf är delvis hemtad från § 15 i reglementet för S. Å. U. A. Om de afseenden, uti hvilka den skiljer sig från berörda stadgande, har komitén haft tillfälle att i förbigående yttra sig härofvan vid § 17. Komitén har ej kunnat finna giltig anledning föreligga att stadga äfventyr af pensionens

— 54 —

förlust för en jemförelsevis så ringa och för pensionsanstaltens vidkommande så oskadlig försummelse som uraktlåtenhet att ingifva pensionsansökan inom de närmaste åren efter afskedet. Då det för öfrigt lärer vara i hvarje pensionstagares intresse att få pensionsfrågan afgjord om möjligt redan före afskedet, torde detta stadgande icke få stor praktisk betydelse.

§ 27.

Komitén har ansett nödigt att för döfstumlärarpersonalen, hvars pensionärer torde blifva spridda här och der öfver hela landet, bereda enahanda lättnad i afseende på sättet för pensionernas utbekommande, som i § 24 åt reglementet för S. Å. U. A, medgifvits småskollärarne.

§ 29.

Angående denna anordning får komitén hänvisa till yttrande sid. 20.

§ 31.

Om det i denna paragraf afhandlade ämne har komitén yttrat sig sid. 19—20. Här torde endast behöfva tilläggas, att jemväl förvaltningskostnaderna, hvilka emellertid torde blifva ganska lindriga, böra bestridas af samma tillgångar. För betäckande af kostnaderna under den allra första tiden af pensionsanstaltens verksamhet lärer staten böra lemna nödigt förskott att derefter af pensionsanstalten återgäldas.

II.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

PENSIONERING AP DÖESTUMLÄRAREPERSONALENS

ENKOR OCH BARN.

.

.

.

.

I

(

Då Herrar styrelseombud öfverlemnade åt komitén att utreda frågan om pensionering af döfstum]ärarepersonalens enk,or och efterlefvande barn, skedde det under uttalande af önskvärdheten utaf, att en dylik pensionering måtte komma till stånd. Behofvet deraf är också fullt ut lika trängande som behofvet af pensionering för personalen sjelf. Detta förhållande, liksom äfven det genom enke- och barnpensioneringen afsedda gagnet, så väl för sjelfva döfstumlärarepersonalen som derigenom indirekt för hela döfstumskolväsendet, är så påtagligt och allmänt erkändt, att komitén icke aktar nödigt att ingå i närmare utredning derom.

Enär komitén i afseende på döfstumlärarepersonalens egen pensionering stannat vid att föreslå upprättandet af eu särskild pensionsanstalt, har, beträffande enke- och barnpensioneringen, inträde i Folkskollärarnes enke- och pupillkassa ej kunnat komma i betraktande, ty en nödvändig förutsättning derför hade varit delaktighet jemväl i Folkskollärarnes pensionsinrättning. För öfrigt torde de pensioner, som utgå från nyssnämnda kassa, exempelvis för enka högst 200 kronor, få anses för låga för en personal med sådana allöhmgsvilkor som döfstumlärarne. För komitén har då återstått att antingen föreslå upprättandet af en särskild pensionskassa för nu ifrågavarande ändamål eller att förorda, att inträde måtte sökas i någon annan nu existerande enke- och pupillkassa än folkskollärarnes. De olägenheter, som äro en följd af döfstumlärarepersonalens jemförelsevis ringa antal, och hvilka beträffande denna personals egen pensionering kunnat neutraliseras endast genom tillgripandet af ett mera ovanligt pensioneringssystem, skulle emellertid i afseende på den nu ifrågavarande pensioneringen blifva så betydande, att komitén måste öfver-

— 58 —

gifva tanken på upprättandet af eu särskild enke- och pupillkassa för denna personal. Bland de redan befintliga kassorna synes endast Lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa kunna komma i fråga, dels med hänsyn dertill att den är den enda, som omfattar en tjenstemannakår, med hvilken döfstumlärarne kunna anses hafva någon likhet dels ock i afseende på beloppet af dess pensioner och på öfriga stadgande!! i dess reglemente.' Komitén anser derför den lämpligaste lösningen af frågan om enkeoch barnpensionering för åöfstmnlär a/reper sonalen vara, att denna personal erhåller rätt till delaktighet i sistberörda kassa.

För en sådan delaktighet fordras vissa tillägg till nämnda kassas reglemente. I detta förhållande torde dock ej ligga något oöfvervinneligt hinder för förslagets genomförande, ty efter denna kassas bildande hafva såväl lärarepersonalen vid Gymnastiska Centralinstitutet som tjenstemännen vid Folkskollärarnes pensionsinrättning beredts delaktighet i densamma, och lika väl som i dessa fall torde beträffande döfstumlärarepersonalen de tilläfventyrs framträdande formella svårigheterna, kunna undanrödjas. Då emellertid enligt nämnda reglemente endast staten och lärarepersonalen skulle bidraga till pensioneringen samt någon medverkan från döfstumskoldistrikten dertill icke skulle påfordras, har komitén ansett det icke tillkomma densamma, såsom varande tillsatt utaf ombud från nämnda distrikts skolstyrelser, att detaljeradt redogöra för de erforderliga reglementstilläggen eller afgifva förslag derutinnan. Då likväl denna pensioneringsfråga indirekt är af stor betydelse jemväl för döfstumskoldistrikten, håller komitén före, att Herrar styrelseombud böra söka i sin mån befrämja dess lyckliga lösning och derför i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla om frågans vidare utredande samt nådiga afgörande.

Komitén anser sig emellertid böra i korthet angifva, huru, enligt komiténs uppfattning, denna pensionering skulle i vissa hänseenden komma att gestalta sig.

Hvad då beträffar den personal, som skall inbegripas i pensioneringen, torde den böra begränsas till att omfatta samma lärarekategorier, för hvilka komitén föreslagit pensionsrätt för deras egen del, och hvilka äro närmare angifna uti § 1 i komiténs förslag till reglemente för Döfstumlärarnes pensionsanstalt. Föreståndare och ordinarie döfstumlärare lära böra vara förpligtade att deltaga uti pensioneringen, hvaremot lärarinnorna icke torde böra vara skyldiga utan endast berättigade dertill.

Enligt § 6 i berörda kassas reglemente skola i tjenst varande lärare erlägga i årlig afgift 2 procent af sin lön i högsta lönegraden. Denna lön torde för döfstumlärarepersonalen höra beräknas med innefattande af tjenstgöringspenningar, på det att så stor likhet som möjligt måtte vinnas med elementarlärarne,

— 59 —

hvilkas lönevilkor ännu ej äro delade i lön och tjenstgöringspenningar. Utgående från de af distrikten antagna minsta lönebelopp för döfstumlärarepersonalen, kommer man då till en årsafgift för föreståndare af 80 kronor och för ordinarie döfstumlärare af 42 kronor. Sammanlägger man dessa belopp med nämnda tjenstinnehafvares bidrag till deras egen pensionering, finner man att i pensionsafgifter skulle då årligen erläggas af en föreståndare 180 kronor och af ordinarie döfstumlärare 97 kronor, hvilket motsvarar ungefär 6 procent af aflöningen i lägsta och 4V2 procent af aflöningen i högsta lönegraden. En pensionerad lärare skulle enligt samma paragraf i merberörda reglemente erlägga till enke- och barnpensioneringen en afgift af motsvarande 2 procent af den pension, han varit berättigad erhålla, om han innehaft lön i högsta lönegraden. I analogi härmed skulle en pensionerad föreståndare få erlägga 2 procent af hel föreståndarepension eller 50 kronor samt en pensionerad döfstumlärare 2 procent af hel lärarepension eller 27 kronor. En döfstumlärarinna skulle, om hon inträdt i pensionskassan, erlägga under sin tjenstetid 1 procent af högsta lärarinnelön eller 14 kronor och, sedan hon själf pensionerats, 1 procent af hel lärarinnepension eller 8 kronor 50 öre.

Beträffande pensionsbeloppen, om hvilka stadgas i §§ 24-—27 i berörda reglemente, antager komitén, att för en föreståndares enka och barn skulle gälla samma stadganden som angående enka och barn efter lektor, samt att enka och barn efter döfstumlärare äfvensom barn efter döfstumlärarinna skulle jemnställas med annan ämneslärares vid elementarläroverken än lektor enka och barn. En föreståndares enka skulle då i pension erhålla 15 procent af lönen i den högsta lönegraden för föreståndare, 4,000 kronor, kvilket gör 600 kronor. En döfstumlärares enka skulle erhålla 162/3 procent af högsta döfstumlärarelön, 2,100 kronor, hvilket gör 350 kronor. För ett jemte enkan efterlefvande minderårigt barn komme nämnda pensioner att höjas med 30 procent och för två eller liera sådana barn med 50 procent. Om endast ett barn efterlefde, skulle detta erhålla 50 procent, och om två eller flera barn efterlefde, skulle de erhålla hela beloppet, allt af den pension som skolat tillkomma enka. Ifall lärarinna efterlemnat pensionsberättigade barn, skulle de, äfven om fadern lefde, erhålla pension motsvarande för ett barn hälften och för två eller flera barn hela beloppet af 162/3 procent af en döfstumlärarinnas högsta lönebelopp, d. v. s. i förra fallet 116 kronor 66 öre och i senare fallet 233 kro- 33 öre. — De nu anförda pensionsbeloppen hafva synts komitén fullt lämpliga för ifrågavarande personals förhållanden.

Hvad vidkommer kostnaderna för pensioneringen, så är att märka, att utöfver delegarnes bidrag komme att erfordras ett tillskott af staten. Enär ifråga-

— 60 —

varande kassa, som disponerar en fond, hvilken för närvarande uppgår till öfver tre millioner kronor, likväl, enligt hvad Herr Professor Lindstedt meddelat, innehar en sådan ställning, att dess nuvarande tillgångar och inkomster ej mer än jemnt motsvara dess förpligtelser och utgifter, skulle den nu deruti delaktiga personalen tillskyndas hvarken förlust eller vinst, ifall döfstumlärarepersonalen erhölle delaktighet i kassan enligt grunder, som till fullo betryggade sistnämnda personals enke- och barnpensionering, särskildt för sig betraktad. Alltså skulle icke något tillskott för en gång till berörda fond erfordras, utan det vore tillfyllest, om det årliga statsanslaget, som för närvarande är 64,851 kronor, höjdes med ett efter noggrann kalkyl uträknadt belopp. Det har icke ansetts nödigt att på frågans nuvarande ståndpunkt låta verkställa en dylik omständlig och invecklad beräkning, men har Herr Professor Lindstedt benäget uppgifvit, att sagda höjning i statsanslaget kunde approximativt antagas till ungefär 6,000 kronor.

Komitén hemställer alltså:

att Herrar styrelseombud behagade besluta att uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj.t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under nådigt öfvervägande, huruvida icke åt döf'stumlärarepersonalen må, för beredande af pension åt samma personals enkor och efterlefvande barn, medgifvas delaktighet uti Lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, samt i händelse Kongl. Maj.t finner sådan delaktighet böra beviljas, till Riksdagen aflåta den nådiga proposition i ämnet, som må finnas erforderlig.

III.

FÖRSLAG

TILL

BESTÄMMELSER ANGÅENDE TJENST VID DÖESTUM- SKOLDISTRIKTENS SKOLOR.

'

a

Förslag

till

Bestämmelser

angående

tjenst vid döfstumskoldistriktens skolor.

§ i.

Föreståndare för döfstumskola skall åtnjuta minst följande årliga aflöningsförmåner:

Tvåtusen kronor i lön och ettusen kronor i tjenstgöringspenningar.

Efter fem års för nit och skicklighet väl vitsordad tjenstgöring i föreståndarebefattning ett ålderstillägg å femhundra kronor till lönen.

Efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ett andra ålderstillägg å femhundra kronor till lönen.

Fri bostad och vedbrand eller ersättning derför med belopp, som inom hvarje distrikt särskildt bestämmes med hänsyn till de inom orten rådande förhållanden.

§ 2.

Ordinarie döfstumlärare skall åtnjuta minst följande årliga aflöningsförmåner:

— 64

Ettusen kronor i lön och femhundra kronor i tjenstgöringspenningar.

Efter fem års för nit och skicklighet väl vitsordad tjenstgöring ett ålderstillägg å trehundra kronor till lönen.

Efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ett andra ålderstillägg å trehundra kronor till lönen.

Fri bostad och vedbrand eller ersättning derför med belopp, som inom hvarje distrikt särskildt bestämmes med hänsyn till de inom orten rådande förhållanden.

§ 3.

Ordinarie döfstumlärarinna skall åtnjuta minst följande årliga aflöningsförmåner:

Sjuhundra kronor i lön och trehundra kronor i tjenstgöringspenningar.

Efter fem års för nit och skicklighet väl vitsordad tjenstgöring ett ålderstillägg å tvåhundra kronor till lönen.

Efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ett andra ålderstillägg å tvåhundra kronor till lönen.

Fri bostad och vedbrand eller ersättning derför med belopp, som inom hvarje distrikt särskildt bestämmes med hänsyn till de inom orten rådande förhållanden.

§ 4.

Behörigen examinerad extra ordinarie eller vikarierande döfstumlärare skall åtnjuta en aflöning, för helt år räknad, af minst ettusentvåhundra kronor jemte fri bostad och vedbrand eller ersättning derför med belopp, som inom hvarje distrikt särskildt bestämmes med hänsyn till de inom örten rådande förhållanden.

§ 5-

Behörigen examinerad extra ordinarie eller vikarierande döfstumlärarinna skall åtnjuta en aflöning, för helt år räknad, af minst niohundra kronor jemte fri bostad och vedbrand eller ersättning derför med belopp, som inom hvarje distrikt särskildt bestämmes med hänsyn till de inom orten rådande förhållanden.

— 65 —

§ 6.

Under föreståndares, ordinarie döfstumlärares eller ordinarie döfstumlärannnas tjenstledighet för enskilda angelägenheters vårdande skall den tjenstledige helt och hållet åt egna medel bekosta aflöning åt vikarie.

§ 7.

Under föreståndares, ordinarie döfstumlärares eller ordinarie döfstumlärarinnas tjenstledighet pa grund af sjukdom, styrkt genom behörigt läkarebetyg, skall, iii|d«ir den första månaden af tjenstledigheten, aflöning åt vikarie bekostas af döfstumskoldistriktet. Derefter skall åt vikarien dels den tjenstledig^ afstå nela beloppet af tjenstgöringspenningarne för ledighetstiden, dels ock distriktet tillskjuta, hvad som derutöfver erfordras. Under tjenstledighet, som oafbrutet fortfar längre tid än två år, skall den tjenstledige efter de två första årens förlopp sjelf ensam bekosta hela aflöningen till vikarie.

§ 8.

Extra ordinarie tjenstgöring tages icke i beräkning i afseende på rätt till ålderstillägg.

§ 9.

Föreståndare samt ordinarie döfstumlärare eller döfstumlärarinna, som någon tid tjenstgjort i ordinarie befattning inom ett skoldistrikt, skall äfven vid transport till annat skoldistrikt ega att i afseende på rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig förstnämnda tjenstgöringstid.

§ 10.

En hval föreståndare samt ordinarie döfstumlärare och döfstumlärarinna vare skyldig underkasta sig hvad uti reglementet för Döfstumlärarnes pensionsanstalt är eller varder stadgadt.

— 66 —

§ 11.

En hvar föreståndare och ordinarie döfstumlärare vare skyldig' samt en hvar ordinarie döfstuinlärarinna berättigad att inträda i Lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa samt underkasta sig dess reglemente.

§ 12.

En hvar föreståndare samt ordinarie döfstumlärare eller döfstumlärarinna vare skyldig att afgå från sin befattning, så snart rätt till hel pension mträdt; vederbörande skolstyrelse likväl obetaget att medgifva sådan person tillstånd att äfven derefter kvarstå i tjensten, dock ej längre än till fyllda sextiofem lednadsår.

§ 13.

Fullmakter å ordinarie tjenst vid döfstumskola äfvensom tjenstgöringsbetyg utfärdas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogade formulär (Bil. A—C).

Bil. A.

Förslag å formulär till fullmakter för döfstumlärarepersonalen.

Styrelsen för .......................................... döfstumskoldistriktet vill härigenom . hafva utnämnt och förordnat N. N. att från och med den .................■■■.....;;; " va™ ordinarie före-

ståndare (lärare, lärarinna) vid .............................. skola, med rättighet för N. N å t åtnjuta de

med ordinarie föreståndare, (lärare-, lärarinne-) befattning inom samma distrikt förenade löneförmåner samt med skyldighet att vid sin tjenstgöring ställa sig till noggrann efterrättelse de i Lagen angående döfstumundervisningen och i distriktets skolreglemente härom meddelade föreskrifter,

äfvensom att vara underkastad hvad uti de för detta distrikt den ...............

»Bestämmelser angående tjenst vid döfstumskoldistriktens skolor» är stadgadt.

antagna

— 67 —

Bil. B.

Förslag å formulär till tjenstgöringsbetyg för lärare och lärarinnor vid döfstumskolorna.

Hos styrelsen för ....................................... döfstumskoldistriktet har N. N. begärt vitsord

öfver sin tjenstgöring; och får styrelsen intyga, att N. N., som sedan den....................................

är tillförordnad (ordinarie) lärare (lärarinna) vid ..............................skola och undervisat i .........

klass å ......... linien, gjort sig förtjent af följande vitsord:

för undervisningsskicklighet.......................................

» tillsyn öfver lärjungarna, och främjande af deras utveckling äfven på de från egentlig undervisning

lediga tider .........................................................

» nit .....................................................................

» vandel..................................................................

Vid bedömande af undervisningsskicklighet, af tillsyn öfver lärjungarna och af nit användas vitsorden: berömlig, med utmärkt beröm godkänd, med beröm godkänd, med nöje godkänd, godkänd och försvarlig, samt vid bedömande af vandel vitsorden: hedrande, oförvitlig och mindre hedrande.

Anm. Tjenstgöringsbetyg för lärare och lärarinna bör alltid vara kontrasigneradt af skolans föreståndare.

68 Bil. G.

Förslag å formulär till tjenstgöringsbetyg för föreståndare vid döfstumskolorna.

Hos styrelsen för ....................................... döfstumskoldistriktet har N. N. begärt vitsord öfver sin tjenstgöring; och får styrelsen intyga, att N. N., som (efter att från den .........

........................ hafva varit t. f. föreståndare [lärare] vid ..............................skola) sedan den

.................................... är ordinarie föreståndare vid ..............................skola, gjort sig förtjent

af följande vitsord:

för undervisningsskicklighet.......................................

» förmåga att leda undervisningen........................

» förmåga att upprätthålla ordning samt att i allmänhet befrämja skolans ändamål .....................

» förmåga att biträda vid handhafvandet af skolans

ekonomi...............................................................

» nit .....................................................................

» vandel..................................................................

Samma betyg-skala som för lärare och lärarinnor.

I

Motiv.

Förslaget till dessa bestämmelser bär tillkommit af anledning att, såsom komitén i sin allmänna motivering till förslaget om döfstumlärarepersonalens pensionering anfört å sidan 22, det synts nödigt, att vissa tydliga och för hela riket lika stadgande!! uppstäldes för personalens skyldighet att inom viss tid afgå in. in. Att komitén icke inskränkt sig blott härtill, utan äfven inryckt bestämmelser uti andra ämnen, hvaribland några, uti hvilka Herrar styrelseombud redan afgifva förslag, som jemväl blifvit föremål för beslut inom de flesta distrikt, och bland hvilka andra varit till komitén öfverlemnade för verkställande af utredning och afgifvande af förslag, har sin orsak deruti, afl komitén ansett det fördelaktigt, att, så vidt möjligt, alla de föreskrifter om döfstumläraretjenstgöring, hvilka ansetts nödiga utöfver dem, som innefattas i Lagen af den 31 Maj 1889, måtte finnas sammanförda på ett ställe.

Komitén hemställer:

att Herrar styrelseombud behagade för svar del godkänna ifrågavarande bestämmelser, äfvensom besluta att till vederbörande skolstyrelser aflåta erforderliga framställningar i ämnet.

— 70 —

§§ 1 — 3.

Dessa paragrafer äro affattade i noggrann öfverensstämmelse med Herrar styrelseombuds beslutade förslag vid sammanträdet den 30 Januari 1897 enligt §§ 7, 8, 9 och 10 i då förda protokoll. Endast uppställningen är något förändrad för vinnande af större tydlighet.

Komitén har ej ansett sig behöfva föreslå särskild! tillägg för att uttrycka det uppenbara förhållandet att eu person, hvilken varit ordinarie föreståndare, men tagit afsked från nämnda syssla och öfvergått till befattning som ordinarie lärare, skall ega att såsom lärare-tjenstår beräkna jemväl sm tjenstetid som föreståndare.

§§ 4 och 5.

Innehållet i dessa paragrafer motsvarar fullkomligt hvad Herrar styrelseombud uti ifrågavarande afseende]! föreslagit enligt § 11 i protokollet vi nämnda sammanträde.

§ 6.

Denna paragraf motsvaras jemväl af Herrar styrelseombuds förslag enligt § I t i berörda protokoll, allenast att ordet föreståndare tillagts.

§ 7.

De två första punkterna i denna paragraf äro affattade i öfverensstämmelse med Herrar styrelseombuds förslag enligt merberörda § it i protokollet vid mötet den 30 Januari 1897, endast att ordet föreståndare bär tillagts, samt orden »behörigen examinerad» framför vikarie borttagits, såsom i detta sammanhang öfverflödiga och vilseledande. .

Angående stadgandet i sista punkten får komitén hänvisa till hvad derom finnes anfördt å sidan 22 i den allmänna motiveringen till förslaget om dolstumlärarepersonalens pensionering.

§ 8.

Det i denna paragraf behandlade ämne blef af Herrar styrelseombud öfverlemnadt till utredning af komitén. Vid mötet den 30 Januari 1897 hade nem-

— 71 —

ligen satts i fråga, huruvida icke den tid, som en extra ordinarie lärare eller lärarinna kunde hafva såsom sådan tjenstgjort utöfver fem år, borde vid hans eller hennes erhållande af ordinarie befattning räknas honom eller henne till godo i afseende på rätt att inträda i högre lönegrad.

Enär, vid det förhållande att skolstyrelserna icke äro förpligtade att till en ordinarie anställning befordra den person, som längst tjenstgjort som extra ordinarie lärare eller lärarinna, komitén ansett det kunna befaras, att ett sådant stadgande skulle kunna vid tillsättandet af eu ordinarie befattning till och med förorsaka ett gynnande af mindre meriterade sökande af den anledning, att högre lön skulle först senare behöfva lemnas åt dessa, har komitén funnit sig böra afstyrka medgifvandet af en sådan rättighet som den ifrågasatta.

§9.

Äfven denna paragraf gäller ett ämne, hvarom komitén fått i uppdrag att yttra sig.

Vid öfvervägande af förhållandena har komitén ej kunnat undgå att finna, att det från lärarepersonalens synpunkt ej torde kunna anses mer än billigt, att densamma skall få tillgodoräkna sig sina tjenstår, hvarhelst dessa än vunnits. Särdeles kraftiga skäl synas derför erfordras för att man må kunna vägra ett dylikt medgifvande. Sådana föreligga emellertid enligt komiténs uppfattning icke. Det under § 8 här ofvan anförda skäl om befarad menlig inverkan af stadgandet vid tillsättandet af plats skulle visserligen äfven i detta fall kunna åberopas, men komitén håller före, att detsamma icke här, der fråga är om en person, som redan innehar ordinarie anställning, bör tillmätas afgörande betydelse. Och om man ser saken från synpunkten af distriktens intresse, så skulle ju, i fall alla distrikt medgåfve en dylik rätt åt inflyttande döfstumlärarepersonal, förhållandena utjemna^ så, att inflyttningar och utflyttningar komine att uppväga hvarandra, hvarigenom ingen olägenhet komrne att uppstå för något särskilt distrikt.

Komitén vågar antaga, att intet distrikt kommer att vägra en dylik rätt, enär eljest, om flertalet eller endast några distrikt medgifva sådan rätt, det eller de distrikt, som vägra, skulle utsättas för äfventyret att icke kunna, ifall af behof, rekrytera sin lärarekår med personer, som visat sig besitta framstående duglighet och som redan förvärfva! större erfarenhet.

Komitén har, på grund af hvad sålunda anförts, ansett sig böra tillstyrka ett dylikt medgifvande.

§§10 och 11.

Bestämmelserna i dessa paragrafer äro naturligtvis beroende på den vidare utvecklingen af döfstumlärarepersonalens pensionsfrågor.

§ 12.

Angående innehållet i denna paragraf får komitén hänvisa till hvad derom anförts i den allmänna motiveringen till komiténs pensioneringsförslag för döfstumlärarep er sonalen, sidan 22.

§ J3.

Ehuru de i denna paragraf omliandlade ämnen egentligen ligga på sidan om det åt komitén lemnade uppdrag, har komitén likväl, då bristen på likformighet i afseende å affattningen utaf fullmakter och tjenstgöringsbetyg ofta öfver klagats, samt regler derutinnan synts lämpligen kunna erhålla plats bland de nu ifrågasatta bestämmelserna, här inryckt förslag till dylika regler.

\

1 Tilläggsblad

till

Betänkande

angående döfstumlärarepersonalens pensionering m. in.

innefattande

de af herrar ombud för Sveriges samtliga döfstumskolstyrelser vid möte i Stockholm den 27 April 1899 beslutade ändringar i och tillägg till komiténs förslag.

Sid. 32: Ordet »Öfvergångsstadgande» bör utgå och den derunder intagna bestämmelsen blifva mom. 3 af § 1.

Såsom skäl för denna förändring anfördes, att lagen angående döfstumundervisningen icke lägger hinder i vägen för att till föreståndare för döfstumskola må äfven framdeles kunna utses en kvinna.

2 Sid, 35 — 36: § 9 bör från och med tabellen c) erhålla följande lydelse:

Derest vid afgången ur tjensten föreståndare och lärare uppnått 60 lefnadsår eller lärarinna 55 år, skola de i förevarande händelse åtnjuta hel pension, äfven om de räkna färre än 30 tjenstår, dock minst 25.»

Såsom motiv till detta beslut anfördes, att det, i betraktande af det synnerligen ansträngande arbetet vid döfstumundervisningen och den antagna, ganska höga normala pensionsåldern af 60 lefnadsår, vore billigt, att särskildt åt lärarinnorna måtte beredas något fördelaktigare pensionsförmåner vid försvagad helsa och i liknande fall, än hvad komitén föreslagit, och att sålunda vid dylika tillfällen hel pension borde medgifvas åt dem redan vid 55 års ålder samt vid afsked under de fem åren näst derförut de af komitén för lefnadsåren 55 — 59 föreslagna afkortade pensionbeloppen.

Sid. 36—87: Öfvergångsstadgandet under § 9 bör från och med tabellen c) erhålla följande lydelse:

»c) för lärarinna:

Lärarinna, för hvilken summan af lefnads- och tjenstår utgör minst 80, skall i förevarande händelse åtnjuta hel pension, äfven om hennes lefnadsålder är lägre än 60 år, dock minst 55 år.»

Förändringarna i detta stadgande äro föranledda af herrar ombuds beslut i afseende på hufvudstadgandet i samma § och, jemlik! erhållet uppdrag, af komitén verkstälda.

— 3

Sid. 37: I § 10 böra orden: »derest han eller hon räknar minst 15 tjenstår» utbytas mot: »derest han eller hon räknar minst 10 tjenstår».

Denna förändring vidtogs för att vinna likhet med motsvarande stadgande i reglementet för Folkskollärarnes pensionsinrättning.

Sid. 37: I § 12, mellersta stycket, böra orden: »för erhållande af sjukpension enligt § 10 minst 10 vara ordinarie tjenstår» utbytas mot: »för erhållande af sjukpension enligt § 10 minst 5 vara ordinarie tjenstår».

Denna ändring är föranledd af den uti § 10 vidtagna nedsättning uti antalet af för sjukpensions erhållande erforderliga tjenstår.

Sid. 50: Till följd af ombudens beslut angående § 9 blifva de öfverst å sid.

50 upptagna procenttalen för 50—54 lefnadsår ej längre tillämpliga, utan komma beträffande lärarinnor de för lefnadsåren 55 — 59 angifna procenttal att tillämpas för lefnadsåren 50 — 54, samt hel pension att utgå efter uppnådda 55 lefnadsår.

Sid. 51: Sista punkten i motiveringen till öfvergångsstadgandet under § 9 bör hafva följande lydelse: »Det har derför här endast erfordrats bestämmelse, att hel pension skall i detta fall, i öfverensstämmelse med den till grund för bestämmelsen i sista punkten under hufvudstadgandet i denna paragraf liggande åskådning, utgå till lärarinna, för hvilken nämnda summa uppgår till 80, äfven om hon blott är 55 — 59 år gammal.

Sid. 51: I tredje raden uppifrån uti motiveringen till § 10 bör siffran 15 utbytas mot 10.

Sid. 65: Sista punkten af § 7 bör erhålla följande lydelse: »Under tjenstledighet, som oafbrutet fortfar längre tid än två år, skall den tjenstledige efter de två första årens förlopp, ifall han vid den tid är berättigad till afkortad pension, och eljest från den dag derefter, då sådan rätt för honom eller henne inträder, sjelf ensam bekosta hela aflöningen till vikarie.»

Enär såsom motiv till stadgandet anförts å sid. 22, att en lärare, som icke längre vore i stånd att sköta sin tjenst, icke borde finna med sin fördel förenligt att alltför länge bibehålla densamma,

sedan rätt till afkortad pension inträ dt, ansågs det böra i stadgandet tydligt utmärkas, att det först vore, sedan dylik rätt inträdt, som detsamma borde vinna tillämpning. * 3

Oafsedt vissa smärre ytterligare ändringar i motiveringen, som kunna vara föranledda af ombudens ofvanberörda beslut, blef komiténs betänkande och förslag med tillhörande motivering af herrar ombud gilladt och godkändt.

Komité!!.

&7

____'

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B,, 190?.

[77H Sjukhus

9 e t -m

KARTA

öfver

SÅNGA MO

Skala. 1:4000

100 I_

i oo __s__

zoo

*tOO dbiaj*

a. tv

6en. Stål). Lif.. Ans t Sto clOv.