Prop. 1906:104

angående dispo¬ sition af den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

1 N:o 104.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående disposition af den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord; gifven Stockholms slott den 30 mars 1906.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed i nåder föreslå Riksdagen att medgifva,

dels att den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å en af förste landtmätaren A. Lekander år 1890 upprättad karta öfver lägenheten med litt. E angifna mark jämte det därintill liggande, å samma karta med blå streckning begränsade område, dels ock den söder om sistnämnda område befintliga delen af den å kartan med d 1 utmärkta ägofigur, som icke erfordras för anläggande af gata och lastkaj — må till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, ej understigande 114,419 kronor 95 öre, som skall på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som är föreskrifven i kungl. förordningen i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, samt under villkor i öfrigt,

att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1907, då köpeskillingen skall erläggas och af staden till landtränteriet i länet inbetalas,

att innehafvarna af samtliga de uti arrendekontraktet emellan kronan och staden upptagna lägenheter med undantag af de två lägenheter, hvilka betecknas med n:o 1 och n:ris 142—143, berättigas att bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden, en hvar Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft. (N:is 104, 105) 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid, mot skyldighet för dem att hvar för sig till staden inom januari månad hvarje år erlägga den för lägenheten nu utgående arrendeafgift samt med villkor att dels icke å lägenheten uppföra nybyggnad dels ock till staden utan ersättning, men emot motsvarande afdrag å arrendeafgiften afstå hvad af den obebyggda delen af lägenheten möjligen kunde behöfva tagas i anspråk för utläggande af gata enligt fastställd stadsplan eller framdragande af aflopps- och andra ledningar, samt

att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter afslutandet af landstingets näst härefter infallande ordinarie sammanträde därom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig att till länets lasarett afstå det å ett åt lasarettsdirektionen företedt utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om 19 ar 40 kvadratmeter af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens beslut skall till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om staden så påfordrar, landstinget, därest det vill begagna sig af lösningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af den å Lekanders karta med d 2 betecknade ägofigur;

dels att å fångvårdsstyrelsen må öfverlåtas dispositionsrätten till ofvannämnda å Lekanders karta med d 1 angifna ägofigur med undantag af den del däraf, som erfordras för anläggande af gata och lastkaj;

dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet må tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden och för sådant ändamål till statskontoret inlevereras.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Gösta Tamm.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 104.

3 Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 30 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Troll®, Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

22:o.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde statsrådet Tamm: . .

Den 27 januari 1899 aflat Kungl. Maj:t till Riksdagen proposition angående disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord. Denna proposition var af följande lydelse:

»Till Halmstads slott disponerades redan under äldre tider viss jord såsom ladugård. Denna jord har enligt verkställda, skiftesförrättningar blifvit förlagd i tre skiften, nämligen inägoskiftet, det s. k. utskiftet eller lägenheten Tyludden samt det s. k. framskiftet, beläget

Proposition År 1899.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

i sammanhang med inägojorden, hvarjämte slottsjorden tillagts andel i vissa samfälligheter. Från det område, som tillskiftats slottet, äfvensom från planen närmast själfva slottsbyggnaden hafva under årens lopp flere afsöndungar skett. Sålunda har Kungl. Maj it dels g-enom nådigt bref den 4 januari 1855 medgifvit, att till plats för Hallands läns cellfängelse finge för alltid upplåtas en i inägoskiftets nordöstra hörn belägen jordrymd om Va tunnland, dels genom nådigt bref den 24 april 1863 tillåtit dylik upplåtelse från slottsträdgården af 2 kvadratref 78 kvadratstänger 23,5 kvadratfot mark till plats för nytt läroverkshus, dels ock enligt nådigt bref den 23 maj 1873 beviljat upplåtelse åt staden Halmstad af tomter, hörande till de forna fästningsverken omkring slottet, för anläggande af en strand- eller hamngata. Därjämte har kammarkollegium enligt utslag den 17 oktober 1864 till borgmästaren Th. Stockenberg på tjugu års tid från midfastan 1865 öfverlämnat nyttj and erätten till ett intill planen för cellfängelset gränsande område om 1 tunnland 20 kappland, till hvilket område Stockenberg därefter genom domänstyrelsens resolution den 6 juli 1883 mot viss årlig afgäld erhållit förlängd besittningsrätt till den 14 mars 1893.

Slottsjorden, som sedan lång tid tillbaka varit landshöfdingen i länet på lön indelad, uppläts med stöd af kungl. brefvet den 21 december

1871 af kammarkollegium enligt särskilda kontrakt den 16 december

1872 på arrende under tjugu år från midfastan 1873 i två särskilda lotter, af hvilka den ena omfattade mägoskiftet jämte det i sambruk därmed liggande framskiftet och den andra utmårksskiftet Tyludden. Från arrendet undantogos dock, förutom ofvan omförmälda, dessförinnan upplåtna jordstycken, den till flygsand splantering använda, närmast hafvet belägna delen af framskiftet äfvensom slottstomten med park och trädgård, hvilka sistnämnda områden fortfarande äro landshöfdingen förbehållna.

Enligt kungl. bref den 13 september 1889 har slottsjorden i jordeboken afförts från Söndrums socken i Halmstads härad samt i judiciellt, administrativt och ecklesiastikt hänseende förlagts till Halmstads stad; och har. Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 mars 1892 förordnat’ att utskiftet Tyludden vid arrendetidens utgång den 14 mars 1893 skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Beträffande dispositionen från sistnämnda dag af den utaf inägoskiftet och framskiftet bildade arrendelotten jämte den till borgmästaren Stockenberg upplåtna lägenheten, gjordes under år 1888 af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län hos domänstyrelsen framställning, huruvida icke, med afseende å egendomens belägenhet invid Halmstads

5 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 104.

stads bebyggda område, det vore för kronan fördelaktigast att vidtaga förfogande, hvarigenom densamma vid arrendetidens utgång kunde upplåtas för annat ändamål än åkerbruk. Sedan i anledning häraf domanstyrelsen anmodat Rungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med då förestående arrendeuppskattning uppdraga åt förrättnmgsmannen att med biträde af särskildt tillkallad sakkunnig person upprätta förslag till egendomens disponerande på det för kronan fördelaktigaste sätt, afgais, med ledning af en utaf förste landtmätaren A. Lekander år 1890 öfver slotts]orden upprättad karta med beskrifning, af förrättningsmännen förslag till egendomens disponerande på det sätt, att en del åt slotts- ]orden skulle försäljas till tomter, en del användas till skogsplantering och återstoden, däri inbegripen den till Stockenberg upplåtna lagenheten, utarrenderas i lotter. Detta förslag biträddes i hufvudsak åt

Kungl. Mai:ts befallningshafvande.

Emellertid hade stadsfullmäktige i Halmstad samt Stockenbergs stärbhusdelägare hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit att mot viss erbjuden köpeskilling få inköpa delar af ifrågavarande egendom; och, sedan domänstyrelsen i ett den 3 mars 1893 afgifvet underdånigt utlåtande afstyrkt bifall till de underdåniga ansökningarna, men tillika hemställt, att, då det för kronan vore fördelaktigare, om egendomen tor fullgod köpeskilling försåldes, än om densamma fortfarande utarrenderades, och af stadsfullmäktiges underdåniga ansökning framgmge, att Halmstads stad i en snar framtid nödgades förvärfva äganderätt till egendomen, styrelsen måtte erhålla bemyndigande att utarrendera slottsjorden på kortare tid, anbefallde Kungl. Maj:t den 24 mars 1893 domänstyrelsen att under en tid af fem år från den 14 mars 1894 fortfarande på arrende upplåta den utarrenderade delen af slotts]orden, hvarvid på domänstyrelsens pröfning finge ankomma, huruvida Stockenbergs stärbhusdelägare ägde bibehålla nytt]anderätten till den af dem arrenderade lägenheten. I följd häraf har inägoskiftet jämte det i sambruk därmed liggande framskiftet, med undantag af flygsandsplanteringen, genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kontrakt den 31 januari 1894 under benämningen Halmstads slottsjord utarrenderats undei 5 ar, räknade från den 14 mars samma år, till förre arrendatorn C. P. Johansson mot årlig afgäld af 3,100 kronor; och hafva i berörda kontrakt Stockenbergs stärbhusdelägare för samma tid erhållit betryggad besittningsrätt till det af dem innehafda området mot årlig afgäld till arrendatorn af 300 kronor.

För lägenheten Halmstads slottsjords disponerande efter den 14 -mars 1899 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, på anmodan af domän-

6 Kung!. Maj:t$ l\'ud. Proposition N:o 104.

styrelsen, låtit under år 1896 verkställa arrende- och saluvärdering å lägenheten. Af instrumentet öfver denna förrättning har inhämtats!=att lägenheten, som vore belägen mellan staden och dess hamn samt delvis gränsade till Nissaån, icke vore bebyggd med några kronan tillhöriga byggnader; att lägenhetens sammanlagda ägoområde utgjorde 75 hektar 19,30 ar, däraf 6 hektar 31,20 ar tomter, 58 hektar 44,80 ar åker, 8 hektar 49,80 ar numera uppodlad ängsmark och 1 hektar 93,50 ar impediment• att åkerjorden bestode till omkring två tredjedelar af mullfattig fin sand’ hvilken under torra somrar lämnade endast svag skörd, samt till un °-efär en tredjedel al sandmylla på något fuktig, järnhaltig sandbotten; att det å ofvan omförmälda karta med litt. F betecknade jordområde omfattande enligt den till kartan hörande beskrifningen 11 hektar 63 do ar, bestode till största delen af flygsandsdrifva, i följd hvaraf detsamma icke \ore tjänligt till åker och således hade ringa värde; att å lägenheten, hvars taxeringsvärde utgjorde 35,000 kronor, funnes 33 bebyggda mindre lägenheter, för Indika arrendatorn ägde uppbära i årlig afgäld tillsammans 1,638 kronor; samt att förrättningsmännen uppskattat lägenhetens saluvärde till 102,855 kronor 95 öre, i hvilket belopp likväl icke mgiDge värdet. af det område om 1 hektar 80, l o ar, som å kartan upptagits för utvidgning, af den från staden till hamnen ledande vägen äfvensom till gator vid framtida tomtreglering. Då statsverket enligt förrättningsmännens åsikt icke kunde påräkna större årlig inkomst genom lägenhetens utarrendering än 3,100 kronor, äfven om densamma blefve utarrenderad på längre tid, hafva förrättningsmännen ansett det vara för kronan fördelaktigast, om lägenheten blefve för ofvan angifna saluvärde afyttrad.

Med anledning åt hvad sålunda blifvit ifrågasatt beträffande lägenheten Halmstads slottsjords framtida disposition har Ivungl. Majrts befallningshafvande infordrat yttrande af domänintendenten G. Theorin, hvilken förordnats att från och med dr 1897 uppehålla domänintendentsbefattningen i länet; och har bemälde domänintendent i afgifvet utlåtande anfört, att då lägenheten ej ens under gynnsam väderlek kunde ämna någon rikare afkastning och skörden under torra försomrar måste blifva ytterst ringa, jämväl domänintendenten ansåge det vara för kronan fördelaktigast, om lägenheten försåldes, hvarvid han dock ville erinra, att det skulle vara synnerligen olämpligt att under hand afyttra tomter till olika spekulanter, enär en nödvändig följd däraf blefve, att täckdikning med tegelrör måste på föranstaltande af kronan företagas, hvilket för kronan skulle medföra stora kostnader. Äfven om lägenheten komme att bibehållas i kronans ägo, blefve sådan täckdikning

7 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 104.

dock förr eller senare erforderlig, enär de å lägenheten nu befintliga öppna dikena dels gjorde det omöjligt att hålla jorden ren från s. k. kvickrot, dels upptoge för stor areal, dels ock vore alldeles otillfredsställande och otidsenliga. Möjligt vore visserligen, att högsta köpeskillingen för lägenheten kunde erhållas genom att utbjuda densamma till försäljning å offentlig auktion, men ur hygienisk synpunkt och med afseende å önskvärdheten att ernå största möjliga trygghet mot eldfara, ansåge domänintendenten, att lägenheten borde i törsta hand hembjudas Halmstads stad. Vare sig nu försäljningen af lägenheten komme att ske på det ena eller andra sättet, borde dock enligt domänintendentens åsikt från försäljningen undantagas dels ett å den år 1890 upprättade kartan med litt. E betecknadt område och dels ett å samma karta med blå linjer utprickadt angränsande område, hvilka båda områden utgjorde tillsammans 1 hektar 75,2 ar. Såväl länsresidenset som cellfängelset vore nämligen belägna omedelbart invid berörda områden och oberäkneliga faror och svårigheter skulle kunna uppstå, om i närheten af dessa byggnader funnes upplag af ved och eldfarliga oljor eller brädgårdar, b vilket allt, enligt domänintendentens förmenande, måste förutsättas kunna blifva fallet, om ifrågavarande jordområden komme i enskild mans ägo. Vidare har domänintendenten föreslagit, att det å kartan med litt. F betecknade området om 11 hektar 63,9 ar måtte från försäljningen undantagas och ställas under skogsstatens omedelbara vård i och för skogsplantering.

Sedan instrumentet öfver den år 1896 hållna arrende- och saluvärderingen äfvensom domänintendenten Theorins berörda yttrande blifvit af Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnade till domänstyrelsen, samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid i eget afgifvet yttrande, med biträdande af domänintendentens förslag, hemställt, att Halmstads slottsjord, med de af domänintendenten föreslagna undantag, måtte varda till högsta möjliga pris försåld, hafva i särskilda till Kungl. Maj:t ingifna underdåniga ansökningar dels stadsfullmäktige i Halmstad o-jort framställning om inköp af slottsjorden med vissa undantag, dels ock direktionen för lasarettet i Halmstad anhållit om rätt för Hallands läns landsting att få lösa vissa delar af samma lägenhet; och har domänstyrelsen erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande öfver berörda ansökningar.

Stadsfullmäktige i Halmstad hafva i förevarande underdåniga ansökning anhållit, att för stadens räkning måtte få inköpas kronolägenheten Halmstads slottsjord, däri inbegripet det med d 1 och d 2 å den af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade kartan beteck-

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

nade område, som dels arrenderats af aflidne borgmästaren Stockenberg, dels ock för närvarande vore uthyrdt till upplagsplats, men med uteslutande af det i domänintendenten Theorins och Kungl. Maj:ts befallningshafvandes yttranden öfver arrendeuppskattningen omförmälda, med blå linje å kartan utmärkta området midt för länsresidenset och länscellfängelset. Därjämte hafva stadsfullmäktige anhållit, att köpeskillingen för lägenheten måtte få bestämmas af uppskattningsnämnd, utsedd i den ordning, som vore stadgad för expropriation af jord för allmänt behof; att staden vid gäldandet af köpeskillingen måtte få åtnjuta samma lättnader, som vore vanliga vid kronojords försäljning till enskilda; samt att beträffande förhållandet till nuvarande lägenhetsinnehafvare å slottsjorden staden måtte erhålla samma rättigheter, som för närvarande tillkomme staten såsom jordägare, mot det att staden å sin sida iklädde sig kronans förbindelser i sagda hänseende och därvid särskild! förklarade, att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda byggnader, som funnes upptagna å eu den underdåniga ansökningen bilagd, den 7 september 1891 af dåvarande domänintendenten G. A. Claesson upprättad förteckning, fortfarande skulle vara berättigade a,tt under sin egen och hustrus lifstid bibehålla samma byggnader med. tillhörande område mot erläggande inom januari månads utgång hvarje år till drätselkammaren af de afgifter, som funnes fastställda i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes arrendekontrakt om slottsjorden den 31 januari 1894, men utan rättighet för lägenhetsinnehafvarne att verkställa nybyggnad å de af dem disponerade områden.

I den underdåniga ansökningen hafva stadsfullmäktige till en början erinrat, hurusom stadsfullmäktige redan år 1891, i sammanhang med sin då gjorda underdåniga framställning att få tillösa sig en dol af slottsjorden, fäst uppmärksamheten på de stora vådor, som för samhället kunde uppstå därigenom, att lägenhetens arrendatorer under loppet af senare årtionden upplåtit boningsplatser mot tomthyra åt en mängd personer, hvilka å dessa platser uppfört byggnader utan hänsyn till vare sig byggnads- eller hälsovårdsstadgan; och hafva stadsfullmäktige vidare anfört, att ju längre detta oefterrättlig!)etstillstånd finge fortfara, desto svårare komme följderna däraf att blifva för staden, landa utvägen att afhjälpa antydda missförhållande vore, att staden Unge tillösa sig jorden, ordna gator, vatten- och afloppsledningar samt träffa aftal med husägarne, hvarigenom dessa kunde komma i en tryggare ställning än den, hvari de ma befunne sig. De skål, som åberopats för stadsfullmäktiges nyssnämnda, år 1891 gjorda framställning, hade under åren vunnit i styrka och ett ytterligare skäl hade nu tillkommit, som

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

gjorde det för staden ännu mer önskvärdt att komma i besittning af jorden, nämligen bostadsbrist. År 1865 utgjorde stadens folkmängd endast 4,654 personer, men sedan dess både densamma vunnit sådan tillökning, att folkmängden för närvarande öfverstege 14,000 personer; och som arbetarbostäder företrädesvis vore af behofvet påkallade, men staden icke kunde därtill upplåta lämpliga platser, behöfde staden för detta ändamål inköpa delar af slottsjorden. De kostnader, som staden för markens användande för det afsedda ändamålet finge vidkännas, nämligen för fyllningar, dränering samt ordnande af gator, vatten- och afloppsledningar, komrne helt säkert att flerdubbla inköpssumman och kunde aldrig återvinnas genom försäljning af tomter, i synnerhet som tomtförsäljningen komme att försiggå så småningom under flere årtionden, hvaremot en stor del af nämnda utgifter måste göras genast och skulle jämte köpesumman tillskynda staden en årlig ränteförlust. Staden ville emellertid hellre bära denna förlust än de stora olägenheter, som vore att förvänta, därest området upplätes åt enskilda till ett fortsatt okontroll eradt bebyggande. Af slottsjorden lämpade sig visserligen endast en mindre del att ingå i stadsplanen, och det skulle fördenskull för staden vara fördelaktigast att inskränka sig till inköp af endast denna del, men, då den öfriga delen vore så godt som värdelös såsom åkerjord och i följd där af en blifvande arrendator icke skulle kunna bereda sig någon inkomst däraf på annat sätt, än genom att upplåta jorden till byggnader af sämsta beskaffenhet, hvilket staden till hvarje pris ville förekomma, måste staden sträcka sitt anbud till hela slottsjorden, med undantag dock af hvad Kungl. Maj:t pröfvade böra bibehållas för kronans eventuella behof.

Öfver denna underdåniga ansökning har domänstyrelsen inhämtat underdåniga utlåtanden från magistraten i Halmstad, vederbörande domänintendent och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvilka samtliga myndigheter tillstyrkt medgifvande för Halmstads stad att få inköpa slottsjorden. Beträffande åter de af stadsfullmäktige föreslagna villkoren för inköpet hafva domänintendenten och Kungl. Maj ds befallningshafvande ifrågasatt, huruvida staden borde få komma i åtnjutande af den begärda lättnaden i betalningsvillkoren, enär denna förmån syntes vara afsedd för en annan klass af köpare än den, som staden kunde anses tillhöra.

I ofvan omförmälda, af direktionen för lasarettet i Halmstad gjorda underdåniga ansökning har direktionen anhållit, att, vare sig Halmstads slottsjord upplätes till nämnda stad eller till någon annan, vid upplåtelsen' måtte fästas det villkor, att länets näst sammanträdande Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

ordinarie landsting skulle, om landstinget så funne för godt, äga att inom viss tid och mot köpeskilling, som bestämdes i enlighet med föreskrifterna i kungl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 18G6, fullösa sig två, lasarettet angränsande områden af slottsjorden om tillsammans' 19,4 ar, hvilka områden å ett handlingarna i ärendet bilagdt, af lasarettsdirektionen med skrifvelse den 13 januari innevarande år till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insändt utdrag af Lekanders karta öfver slottsjorden funnes utmärkta med blå linje. Till stöd för ansökningen har direktionen åberopat dels sanitära skal, dels ock nödvändigheten att skydda lasarettet mot eldfara, hvarjämte framhållits, att, för den händelse lasarettet beliöfde tillbyggas, ifrågavarande områden blefve för sådant ändamål nödvändiga; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet underdånigt utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till berörda underdåniga ansökning.

Domänstyrelsen har den 4 februari 1898 afgifvit underdånigt utlåtande öfver’ förevarande underdåniga ansökningar; och har styrelsen därvid i fråga om den framtida dispositionen af lägenheten Halmstads slottsj ord anfört, att, da lägenheten med afseende å dess beskaffenhet icke lämpade sig att allt framgent bibehållas såsom jordbruksegendom, lägenhetens försäljning ju förr desto hellre vore önskvärd; och som de i stadsfullmäktiges underdåniga ansökning anförda, af de lokala myndigheterna icke bestridda skäl för lägenhetens upplåtande åt staden syntes styrelsen beaktansvärda, samt därtill komrne, att köpesumman vore afsedd att bestämmas i enlighet med föreskrifterna i gällande expropriationslag, hvarigenom statsverket med visshet kunde påräkna en köpeskilling, som fullt motsvarade lägenhetens värde, hade styrelsen icke något att erinra mot bifall till stadsfullmäktiges underdåniga ansökning att få inköpa lägenheten.

Hvad anginge de i den underdåniga ansökningen ifrågasatta villkor, hvarunder inköpet skulle ske, föreställde sig domänstyrelsen, att med stadsfullmäktiges _ framställning om medgifvande för staden att vid gäldande af köpeskillingen få åtnjuta samma lättnader, som vore vanliga vid kronojords försäljning till enskilda, åsyftades det i kung!, brefvet den 29 maj 1874 angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter intagna stadgande, att köpare af dylika lägenheter ägde att inbetala köpeskillingen under loppet af sex år med en sjättedel årligen. Med erinran att detta stadgande sedermera tillämpats vid försäljningar af kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 500 kronor, har domänstyrelsen anfört, att, ehuru de stora utgifter utöfver jordlösen,

11 Kungi. Majis N<hl. Proposition N:o 104.

staden skulle komma att få vidkännas för markens dränering, gators ordnande med mera, talade för en dylik förmåns beviljande, styrelsen likväl, enär af de lokala myndigheternas yttrande syntes framgå, att denna lättnad vid köpeskillingens erläggande vore obehöflig, saknade anledning att till ansökningen i denna del tillstyrka bifall. _

Domänstyrelsen har vidare erinrat, hurusom Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 18 maj 1888 förordnat, att, då styrelsen vid profning af arrende förslag å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början uppgiordt, funne lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebod.de honom silf tillhöriga, före den 1 januari. 1883 uppförda byggnader, kunna utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas, styrelse^ skulle äga bland arrendevillkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenhetsinnehafvaren och hans hustru förbehölles att mot utförande till arrendatorn af afgäld, som i sammanhang härmed af styrelsen blefve fastställd, kvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge lefde och styrelsen ej under arrendetiden på grund åt deras uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning dem genom uppsägning från lägenheten skilja. Det vore synbarligen detta stadgande, som legat till grund för stadsfullmäktiges i den underdåniga ansökningen framställda förslag beträffande stadens blifvande rättigheter och skyldigheter mot nuvarande lägenhetsinnehafvare och sars midt förbindelsen, att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda byggnader, som funnes upptagna å förre domänintendenten Claessons ofvan omförmälda förteckning, skulle under egen och hustrus lifstid ta bibehålla samma byggnader med tillhörande område.

Då i det område, som stadsfullmäktige önskade expropriera, mo-inge jämväl den jordrymd om 19,4 ar, som direktionen för Halmstads lasarett ansett vara behöfligt för lasarettets behof, har dom än styrelsen, med förordande af lasarettsdirektionens underdåniga ansökning, ioreslaHt att det ytterligare villkor måtte fästas vid bitall till stadsfullmäktiges ansökning, att staden skulle vara skyldig att till lasarettet afstå omförmälda 19,4 ar mot enahanda ersättning, som staden, vid expropriationen för dess räkning, kunde varda ålagdt att för samma område till kronan erlägga, . , f

På o-rund af nådig befallning har jämväl fångvårdsstyrelsen aigifvit underdånigt utlåtande i detta ärende; och har styrelsen, med framhållande af vikten att skydda cellfängelset mot fara för eldsolycka från angränsande område samt att vid behof i framtiden af byggnader för fängelset äga tillgång till välbelägna tomter, vidare anfört, att for

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

tillgodoseende af berörda önskemål det område af slottsjorden, Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit att undantaga från försäljningen vore alltför knappt beräknadt; att, på sätt den af Lekander upprättade kartan utvisade, fängelsets för fångpersonalen afsedda promenadgårdar sträckte sig. med sina plank i södra delen af fängelseområdet nästan ända fram till den del af slottsjorden, som skulle komma att försäljas; att fängelset alltså, för den händelse den å södra sidan angränsande marken bebyggdes eller användes till upplag, fortfarande skulle blifva utsatt för enahanda fara för eldsolycka, som man genom det föreslagna undantaget afsett att afvända; att, da eu blifvande tillbyggnad af fängelset, hvilket i sin norra del inrymde tingslokal och ekonomilägenheter samt i den södra delen fångceller, ej kunde ske åt annat håll än söder, åt hvilken sida jämväl fånggårdarne fortfarande måste vara förlagda en . begränsning af kronans mark på det sätt, Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, skulle lägga afgjordt hinder i vägen för en dylik tillbyggnad; samt att beträffande platsen för uppförande af en erforderlig ansedd vaktbetjäntsbyggnad, hvilken i anseende till markens sänka be^ skaffenhet ej kunde läggas å den östra åt Kissaån vettande delen af fängelseområdet, dylik plats visserligen kunde beredas å kronans mark på andra sidan vägen väster om fängelset, men att det i allt fäll syntes vala ändamålsenligast att härför använda den med fängelseområdet omedelbart sammanhängande marken söder om fängelset. Vidare bär styrelsen fäst uppmärksamheten därå, att slottsjordens försäljning i hela den utsträckning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrka skulle medföra, utom ofvanberörda följder, jämväl den stora olägenheten, att fängelset beröfvades utväg att skydda sig mot störande inverkan från grannskapet å den afyttrade marken omedelbart utanför dess fånggårdar. Då det således vore i fångvårdens intresse sjmnerligen angeläget, att för kronans räkning bibehölles tillräcklig mark söder om fängelset utanför den å Lekanders karta med blått streckade linjen, har fångvårdsstyrelsen ansett ändamålsenligast, om det område, som af denna orsak blefve, utöfver hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, undantaget från den ifrågasatta försäljningen, komme att omfatta hela den utanför samma blå linje befintliga delen af den å kartan med rödt d 1 betecknade figur, hvilken till den 14 mars 1899 vore upplåten åt. borgmästaren Stockenbergs stärbhusdelägare.

I underdånig skrifvelse den 4 decembex- 1898 har slutligen direktionen för lasarettet i Halmstad, med anmälan att Hallands läns senast församlaae landsting godkänt direktionens redan vidtagna åtgärder för beredande af tillfälle för landstinget att för lasarettets räkning för-

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

värfva det i direktionens förenämnda underdåniga ansökning omförmälda område af slottsjorden samt bemyndigat direktionen att vidtaga ytterligare åtgärder för sagda områdes förvärfvande, anhållit, att, vare sig försäljning af slottsjorden komme till stånd eller ej, det måtte varda landstinget medgifvet att till sig lösa samma område mot köpeskilling’ bestämd i enlighet med föreskrifterna i kungl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit,--— vill Kungl. Kungl. Maj.is

Maj:t, härmed föreslå Riksdagen att medgitva, till Riksdagen

att den för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten år 1899■ Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda, af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta öfver lägenheten med litt. E angifna mark jämte det därintill liggande, å samma karta med blå streckning begränsade område, dels ock hela den söder om sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1 utmärkta ägofigur — må till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, som skall på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i kungl. förordningen den 14 april 1866 är föreskrifven i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, samt under villkor i öfrigt,

att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1900, vid hvilken tid staden inträder i de rättigheter och skyldigheter gent emot lägenhetens arrendator, som tillkomma kronan;

att köpeskillingen skall erläggas vid tillträdet och af staden till landtränteri i länet inbetalas;

att nuvarande innehafvare af byggnader å den till staden upplåtna delen af slottsjorden skola vara berättigade att bibehålla samma byggnader jämte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid, därest han till staden inom utgången af januari månad hvarje år erlägger den årliga afgift, som för lägenheten är bestämd i Kungl. Maj:ts beiällningshafvandes om slottsjordens utarrendering den 31 januari 1894 upprättade kontrakt, samt staden icke på grund af lägenhetsinnehafvarens uppförande eller underlåtenhet att utgöra berörda afgift finner skäl att honom genom uppsägning från lägenheten skilja; ägande lägenlietsinnehafvare icke utan medgifvande af staden å lägenheten uppföra nybyggnad; samt

att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter afslutandet af landstingets näst därefter infallande ordinarie sammanträde därom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig att till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen företedda utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om

Riksdagens skrijvehe iir 1899.

14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

19,4 ar af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens beslut skall till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om staden så påfordran, landstinget, därest det vill begagna sig af lösningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af den å Lekanders karta med d 2 betecknade ägofigur;

viljande Kungl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet må på samma sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronolägenheter, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark.»

I anledning af berörda nådiga proposition anmälde Riksdagen i skrifvelse den 10 maj 1899, att Riksdagen fann frågan om dispositionen af Halmstads slottsjord böra underkastas förnyad pröfning, och anförde därvid, bland annat, följande.

Af hvad i ärendet förekommit framginge att å den del af slottsjorden, som staden Halmstad önskat åt sig förvärfva, äfven gjordes anspråk för fångvårdens behof till utvidgning af den plats, som vore upplåten till länsfängelse. Och otvifvelaktigt vore, att det måste vara för staden förmånligt att, vid inköp af det nu ifrågavarande området för dess utläggning till tomter och gator m. in., äfven komma i besittning åt nämnda del af slottsjorden, på samma gång det syntes uppenbart, att, vid bebyggande af det nya stadsområdet med däraf föranledd lifligare trafik, den nuvarande platsen för länsfängelset måste komma att visa sig vara oändamålsenlig. Vid sådant förhållande hade Riksdagen ansett, att, i sammanhang med förslaget om förändrad disposition af slottsjorden borde tagas i öfvervägande, huruvida icke å densamma kunde beredas ännu mera fördelaktigt belägen plats för länsfängelset; och syntes så mycket större anledning härtill förefinnas, som, efter de då mera förändrade kommunikationsförhållandena inom Hallands län, det syntes kunna sättas i fråga, huruvida fortfarande inom länet borde finnas förutom länsfängelset två kronohäkten, nämligen de i Varberg och Kungsbacka belägna; utan syntes dessa lämpligen böra utrymmas och i stället länsfängelset utvidgas, hvilket gifvetvis skulle lända till besparing i förvaltningskostnaden. Härvid hade Riksdagen velat tillägga, att staten syntes för den gamla fängelsebyggnaden med dess tomt kunna betinga sig så stor köpeskilling, att däraf borde kunna vinnas ett väsentligt bidrag till kostnaden för uppförande af ett nytt länscellfängelse.

15 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

Emellertid hade Riksdagen velat framhålla önskvärdheten häraf, att vid förnyad öfverenskommelse med staden uti ifrågavarande ämne Kungi. Maj:t måtte tillse, att förhållandena mellan, å ena sidan, köparen af slottsjorden och, å andra sidan, innehafvare af lägenheter därå kunde ordnas på ett för båda parterna så tillfredsställande sätt som möjligt.

Slutligen hade Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts föreliggande förslag velat erinra, att, då, på sätt i den kungl. propositionen meddelats, slottsj orden vore i judiciellt, administrativt och ecklesiastikt hänseende förlagd till Halmstads stad, den inflytande köpeskillingen för densamma syntes böra, i likhet med hvad vid försäljning af kronans fastigheter i städer under senare tider i allmänhet iakttagits, ingå till fonden för anordnande åt lokaler för statens ämbetsverk i kufvudstaden.

Vid underdånig anmälan den 29 mai 1899 af denna Riksdagens skrifvelse anbefallde Kungl. Maj:t fångvårdsstyrelsen att inkomma med det yttrande, hvartill Riksdagens skrifvelse ur fångvårdens synpunkt kunde finnas föranleda.

Fångsstyrelsen afgaf underdånigt utlåtande den 23 mars 1900 och förklarade däri, att styrelsen, som icke fann sig kunna tillstyrka ett från stadsfullmäktige inkommet förslag om byte af tomt för länsfängelset, vidhölle hvad styrelsen uti sin underdåniga skrifvelse den 22 februari 1898 uti ärendet anfört.

Genom nådig remiss den 1 maj 1900 anbefalldes nu Kung!. Majrts befallningshafvande i Hallands län att, efter vederbörlig utredning, inkomma med det yttrande, hvartill Riksdagens skrifvelse och fångvårdsstyrelsens i anledning däraf afgifna utlåtande kunde finnas föranleda.

Emellertid inkom fångvårdsstyrelsen med en underdånig framställning af den 19 juni 1900, häruti styrelsen anhöll, att Kungl. Maj:t måtte, så snart ske kunde, till styrelsen öfverlåta dispositionsrätten till förenämnda med d 1 å Lekanders karta betecknade del af slottsj orden.

Öfver denna sistberörda framställning anbefalldes den 17 juli 1900 domänstyrelsen att afgifva utlåtande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län afgaf, till följd af förberörda remiss den 1 maj 1900, underdånigt utlåtande af den 24 december samma år.

I underdånigt utlåtande den 11 januari 1901 besvarade domänstyrelsen nyssberörda remiss af den 17 juli 1900 a fångvårdsstyrelsens framställning af den 19 därförutgångna juni samt öfverlämnade därvid tillika underdåniga yttranden af stadsfullmäktige i Halmstad och vederbörande domäuintendent samt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i

Fångvårds-

styrelsen

Framställning från fångvårdsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län.

Domän-

styrelsen.

Fångvårds-

styrelsen.

Landshöfding A. Asket\

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

länet underdåniga utlåtande af den 24 december 1900; och inhämtas af dessa handlingar, att stadsfullmäktige anhållit, att, i händelse fångvårdsstyrelsens framställning om upplåtande åt styrelsen af berörda med d 1 betecknade område bifölles, därifrån dock måtte undantagas erforderlig mark dels för anordnande af en 30 meter bred gata norr om lasarettet och för anläggande af en 10 meter bred gata och lastkaj utmed Nissaån; att domänintendenten tillstyrkt fångvårdsstyrelsens framställning med den af stadsfullmäktige gjorda inskränkning; att Kungl. Maj:ts befallningshafvande, för den händelse fängelset skulle bibehållas på sin nuvarande plats, gifvit enahanda tillstyrkande; samt att domänstyrelsen hemställt, att därest så kunde ske, utan att det med fångvårdsstyrelsens framställning åsyftade ändamål förfelades, den af stadsfullmäktige berörda del af det med d 1 betecknade området måtte vid upplåtelsen till fångvårdsstyrelsen undantagas och få i sammanhang med den öfriga slottsjorden af staden förvärfvas.

Ärendet remitterades härefter till fångvårdsstyrelsen för inhämtande af dess yttrande i anledning af hvad stadsfullmäktige i sitt sistberörda yttrande anfört, och afgaf styrelsen i anledning häraf underdånigt utlåtande af den 20 december 1901.

Landshöfdingen i länet A. Asker, som lämnats tillfälle att i ärendet afgifva yttrande, har anfört, bland annat, att, om det af stadsfullmäktige i Halmstad uppgjorda förslag till utvidgad stadsplan — hvilken plan afsåge, bland annat, att upptaga en 30 meter bred gata tran slottsj ordsområdet till hamnen samt att utmed Nissaån i nuvarande kinsfängelsets närhet anlägga eu 10 meter bred strandgata med lastkaj — komme att genomföras, konnne länsfängelset med dess nuvarande område och än mer genom utvidgning af samma område, på sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit, genom förvärfvande af området d 1 å Lekanders karta, att få ett synnerligen ofördelaktigt läge invid en starkt trafikerad gata å ena sidan och en lastkaj å den andra sidan. Då kronohäktena i Yarberg och Kungsbacka till besparing i förvaltningskostnaderna utan olägenhet kunde indragas och länsfängelset i Halmstad i följd däraf måste utvidgas, vore det i såväl statens som staden Halmstads intresse att vid inköp af det område, hvarom nu vore fråga, för dess utläggning till tomter och gator jämväl den del af slottsjorden, som vore upplåten till länsfängelse, blefve af staden med äganderätt förvärfvad och fängelsebyggnaden efter värdering af skiljemän af staden inlöst. Beträffande lämplig plats för ett nytt länscellfängelse i Halmstad, hade hamningenjören i Halmstad, löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren Filip Wetterling, som verkställt undersökning af marken å sydvästra delen

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

af slott»)orden vid Halmstad på en areal af omkring 14,000 kvadratmeter, enligt hvad ett handlingarna bifogadt intyg utvisade, kommit till det resultat, att en byggnad af ett fängelses storlek därå kunde uppföras, dock att, då den fasta, bärande jordarten träffats först på omkring 5 meters djup, kostnaderna för grundläggningen där komme att ställa sig 30 till 40 procent högre än i östra stadsdelen. Då sålunda lämplig plats för ett nytt länscellfängelse kunde beredas å sydvästra delen af slottsjorden i Halmstad och den omständigheten, att kostnaden för grundläggningen vid detsammas uppförande där komme att ställa sig 30 till 40 procent högre än i stadsdelen öster om Nissaån, syntes vara af underordnad betydelse i jämförelse med slottsjordsfrågans ordnande i dess helhet på ett för såväl staten som staden Halmstad fördelaktigt sätt, har landshöfding Asker förordat, att kronolägenheten Halmstads slottsjord med undantag af så stort område å sydvästra delen af samma jord, som för ett nytt länscellfängelses ordnande ansåges behöfligt, finge till staden Halmstad på vissa villkor försäljas.

Uti underdånigt utlåtande, som fångvårdsstyrelsen den 28 juli 1903 afgifvit i anledning af hvad landshöfding Asker i ärendet anfört, har styrelsen till eu början framhållit, hurusom af styrelsens biträdande arkitekt gjordt uttalande om slottsjordens olämplighet som byggnadsgrund syntes till fullo bekräftadt genom hamningenjören Wetterlings af landshöfding Asker omförmälda intyg. Fängelsets förläggande till den af landshöfdingen föreslagna platsen skulle medföra, förutom andra olägenheter, jämväl eu ökning till omkring 17* kilometer i fängelsets afstånd från ’ länsstyrelsens ämbetslokaler samt åsamka kronan dryga extra kostnader för väganläggning, gas-, vatten- och afloppsledningar m. m. Dessutom syntes det mindre välbetänkt att för att undgå den ökade trafiken och det olämpliga grannskapet af de i stadsplanen föreslagna nya arbetarkvarteren och hamnområdena flytta fängelset just i den riktning, hvaråt dessa områden enligt planen vore afsedda att å slottsj ordsområdet utvidga sig.

' Beträffande det af Riksdagen äfvensom af landshöfding Asker anförda skälet till länsfängelsets förflyttande och, i sammanhang därmed, utvidgande, nämligen den ifrågasatta indragningen af kronohäktena i Yarberg och Kungsbacka, har styrelsen, jämte framhållande att eu utvidgning af länsfängelset för detta ändamål blefve af sådan mindre omfattning, att detta oaktadt fängelsets nuvarande tomt blefve ändamålsenlig, om till densamma lades tillräcklig mark af slottsjorden, vidare meddelat, att tilloppet af fångar från Hallands län icke varit större än att de samtliga utan svårighet kunnat rymmas i länsfängelset, sådant Bih. Ull Piksd. Prof. 1906. 1 Sami 1 Afd. 52 Höft. 3

Fångvårds-

styrelsen.

18 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 104.

det befunnes, utan tillbyggnad. Medeltalet fångar i detta fängelse, hvilket innehölle 34 ljusa celler, hade under de senaste åren icke öfverstigit 10. Sammanlagda medelsiffran för de bägge kronohäktena inom länet under samma tid hade i allmänhet hållit sig mellan G och 9. Skulle, för den händelse kronohäktena komme att indragas, i något sällsynt fall utrymmet i länsfängelset visa sig knappt, så kunde, såsom af dylik anledning ofta skedde annorstädes, nödigt antal fångar förflyttas till annat fängelse, exempelvis till något af de närbelägna fängelserna i Jönköping eller Växjö, där likaledes tilloppet af fångar från de egna länen vore jämförelsevis ringa.

Beträffande frågan angående indragning af berörda två kronohäkten har styrelsen i detta sammanhang meddelat, att efter verkställd utredning förslaget om nedläggandet af krön ohäktet i Varberg ansetts böra förfalla. Däremot hade undersökningarna i fråga om det mindre kronohäktet i Kungsbacka ledt till det resultat, att, på därom gjord underdånig framställning, styrelsen erhållit nådigt bemyndigande att för detta häktes indragning, så snart förhållandena det medgåfve, förberedelsevis träffa därför nödig uppgörelse; och hade styrelsen för afsikt att vid den nuvarande häktesföreståndarens afgång, i underdånighet inkomma med slutlig framställning i ärendet.

Då anledning emellertid syntes styrelsen förefinnas att i fråga om den af staden Halmstad begärda mark till gata och lastkaj från ägofiguren d 1 visa tillmötesgående mot staden, har styrelsen beträffande det af styrelsen förut anförda skäl till afstyrkande! af samma begäran, nämligen att vid ifrågasatt utrymmande åt flottan af centralfängelset å Nya Varfvet utanför Göteborg äfvensom försäljning af det gamla och otidsenliga centralfängelset i Malmö, det synts nödigt att vid länsfängelset i Halmstad, hvars af lätta kommunikationer gynnade läge syntes för ändamålet erbjuda liera fördelar, bevara i kronans hand tillräcklig mark för eventuellt uppförande därstädes af en nybyggnad till ersättande af en del åt cellutrymmena vid nämnda två centralfängelser, meddelat, att, sedan jämlikt nådigt beslut den 14 mars 1903 förordnats om förläggande i Göteborg och Hernösand af de nödiga fängelsebyggnaderna till Nya varfsfängelsets ersättande samt inkommet köpeanbud å centralfängelset i Malmö enligt nådigt beslut den 19 september 1902 lämnats utan afseende, berörda skäl till afslag å stadens begäran förfallit, och syntes, vid bedömandet af hvad af slottsjorden kunde böra tilläggas fängelset, hänsyn numera endast vara att taga till öfriga af styrelsen i detta ärende påvisade behof i fråga om ökning i fängelseområdet, nämligen för uppförande af de nya fånggårdar, hvartill anslag

19 Käng!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

af 1899 års Riksdag redan beviljats, men som i afvaktan på nådigt beslut i föreliggande ärende icke kunnat byggas, för uppförande af en för fängelset nödig vaktbetjäntsbyggnad m. in. samt framför allt tor

beredande af nödig isolering åt fängelset. ,

Eu blick på kartan visade att, äfven om den af staden begarda remsan af figuren d 1 afstodes, den återstående delen där af skulle vara tillräcklig för tillgodoseende af dessa behof och äfven för utvidgning af fängelset, därest sådant skulle i framtiden erfordras för hysande i

fängelset af fångarna från hela länet.

Afståndet från den nuvarande fängelsegafvem till ^ stadens nya 30 meters gata blefve minst 80 meter och afståndet tran fängelsets långsida till den nya strandgatan med dess lastkaj minst 85 meter, planterad och till fängelsets disposition liggande mark.

Däremot hotades fängelset af en allvarlig olägenhet genom den strax väster därom löpande allmänna vägen. Denna vore å Lekandeis karta utlagd från omkring 10 till omkring 18 meters bredd och tydligen afsedd till liufvudgata för den nya stadsdelen, hvars största trafik således skulle gå alldeles utanför fängelsets västra cellfonster Da emellertid vägen just utanför fängelset passerade ägofiguren E och det därintill liggande' med blå streckning begränsade området å Lekanders karta, som skulle från försäljningen till staden undantagas, syntes denna olägenhet enkelt och för afl framtid kunna af hjälpas därigenom att nuvarande utfartsvägen förbi fängelset för framtiden afstängdes Iran allmän trafik i den del, som passerade ägofiguren E och berörda med blå streckning angifna område, och att liufvudgatan till den nya stadsdelen i stället flyttades till närmast västerut belägna gata samt öfver slottsvallen leddes in till stadens nuvarande gatusystem, på satt ett handlingarna bilagdt, af styrelsens biträdande arkitekt, hofintendenten G. Lindgren uppgjordt förslag till ändring af stadsplanen for slotts-

jorden utvisade. „ ,

På o-rund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen atstyrkt

det af landshöfding Asker framställda förslaget till flyttning af länsfängelset. i Halmstad till sydvästra delen af slottsjorden, ^ hvarjemte styrelsen dels uttalat, att numera icke något hinder från fångvårdens synpunkt syntes förefinnas för afträdandet till staden Halmstad åt det utaf stadsfullmäktige begärda området af den å Lekanders karta med d 1 utmärkta ägofigur, och dels tillstyrkt, att, i händelse den ifrågasätta försäljningen af slottsjorden komme till stånd, bland villkoren därtör stadgades, att kronan skulle äga från allmän trafik afstånga den nu-

20 Stads-

fullmäktige

Halmstad.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

varande, strax väster om fängelset gående utfartsvägen så långt den följde ägofiguren E och fortginge öfver det därintill liggande, med blå streckning begränsade området å Lekanders karta, samt att i stället hufvu dgatan till den nya stadsdelen å slottsjorden skulle, på sätt ofvanberörda af hofintendenten Lindgren uppgjorda förslag till ändring af stadsplanen för slottsjorden angåfve, flyttas till närmast västerut belägna gata.

Till följd af nådig remiss har härefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län den 19 oktober 1904 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid tillika öfverlämnat underdånigt yttrande af den 5 mars 1904 från stadsfullmäktige i Halmstad, instrument öfver en den 8 och 30 augusti 1904 af domänintendenten och förste landtmätaren i länet samt stadsingenjören i Halmstad verkställd saluvärdering å kronolägenheten Halmstads slottsjord samt utdrag af protokollet, hållet vid stadsfullmäktiges sammanträde den 2G september 1904, af hvilka handlingar inhämtas följande.

, ^ Stadsfullmäktige hafva uti sitt underdåniga yttrande af den 5 mars

1904 anfört hufvudsakligen, att det af fångvårdsstyrelsen ifrågasatta villkor för slottsjordens försäljning till staden eller* att södra utfartsvägen skulle för trafik afstängas å viss, bestämd sträcka, nämligen från den i öster och väster gående samt omedelbart norr om slottet varande gatan, benämnd Trädgårdsgatan, förbi cellfängelsets tomt, vore från stadens sida oantagligt, enär genom en dylik afstängning af utfartsvägen alltför stora olägenheter i trafikhänseende skulle uppstå, hvartill komme, att de. enskilda personer och inrättningar, som ägde tomter utmed fortsättningen af vägen utan tvifvel aldrig inginge på, att densamma till någon del afstängdes; att stadsfullmäktige på grund af hvad sålunda blifvit anfördt icke kunde antaga nämnda, af fångvårdsstyrelsen iö! eslagna villkor, samt att stadsfullmäktige, som i sin underdåniga skrifvelse den IG november 1897 anhållit, att köpeskillingen för slottsjorden finge bestämmas af uppskattningsnämnd, utsedd i den ordning, som vore stadgad för expropriation af jord för allmänt behof, nu och da stadsfullmäktige, med tagen hänsyn till stadens finansiella ställning samt de manga och stora för stadens skattdragande invånare betungande skulder, staden, sedan nämnda anbud afgafs, måst ikläda sig’, ansåge det icke vara med klok omtanke förenligt att förbinda staden betala ett belopp, hvars storlek icke vore på förhand bekant, synnerhgast som ej obetydligt belopp utöfver köpeskillingen komme att åtgå för slottsjordens ordnande till byggnadskvarter med utläggning af gator och anläggning af kloakledningar, förklarat, att de visserligen vidhölle

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.

sin ansökan att få inköpa slottsjorden, men under förutsättning dock att köpeskillingen bestämdes till det belopp, som åsattes densamma vid saluvärderingen år 1896 eller 102,855 kronor 95 öre, dock att, därest före ärendets slutliga afgörande en ny saluvärdering komme att äga ruin, stadsfullmäktige i underdånighet anhölle att blifva satta i tillfälle yttra sig, huruvida staden kunde önska att för den efter denna värdering möjligen åtsatta köpeskillingen förvärfva sig slottsjorden. ^

"Med' föranledande af hvad sålunda förelupit, förordnade Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 2 april 1904 domänintendenten i länet friherre It. Hermelin, förste landtmätaren C. O. Fröman och stadsingenjören C. Lundgren att verkställa förnyad saluvärdering af kionolägenheten Halmstads slottsjord, och sedan protokoll öfver den sålunda den 8 och 30 augusti 1904 verkställda värderingen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit jämte en af nyssbemälde Lundgren författad promemoria med tillhörande kartor, utvisande dels att lägenheten i dess helhet af värderingsmännen uppskattats till sammanlagdt 180,o20 kronor 95 öre och dels att den del af nämnda lägenhet, som Halmstads stad önskade förvärfva, kunde beräknas till ett värde af 114,419 kronor 95 öre, hafva stadsfullmäktige uti en till Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 27 september 1904 aflåten skrifvelse — grundande sig å beslut den 26 i samma månad, hvilket numera tagit åt sig laga kraft — förklarat, att, för den händelse stadens ansökan att fa inköpa kronolägenheten Halmstads slottsjord, med undantag af de för Kungl. Maj:t och kronan, fångvården och länslasarettet afsedda områden, hvilka funnes närmare bestämda i en af stadsingenjören Carl Lundgren den 14 september 1904 dagtecknad samt instrumentet öfver saluvärderingen af slottsjorden den 8 och SO augusti 1904 bifogad promemoria, skulle bifallas, stadsfullmäktige vore villige att för slottsjorden i öfrig! erlägga den i nämnda promemoria omförmälda köpeskilling 114,419 kronor 95 öre.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört följande.

Hvad först beträffade län sfängelsets läge, därest äganderätten till den del af slottsjorden, hvarom nu vore fråga, öfverginge till Halmstads stad, så och då fångvårdsstyrelsen på anförda skäl afstyrkt det af landshöfding Asker väckta förslag om fängelsets flyttning, till sydvästra delen af nämnda jord samt förklarat, att hinder numera icke mötte från fångvårdens synpunkt, att staden förvärfvade, bland annat, mark af den å Lekanders karta med d 1 utmärkta ägofigur, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke böra motsätta sig, att länsfängelset finge å sin nuvarande plats bibehållas; men hvad vidkomme fångvårdsstyrelsens ifrågasatta villkor, i händelse försäljningen af slottsjorden

Kungl. Majits befallningshafvande i Hallands län.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

komme till stånd, eller, att kronan skulle äga från allmän trafik afstånga den nuvarande, strax väster om fängelset gående utfartsvägen så långt den följde ägofiguren E och fortginge öfver det derintill liggande med blå streckning begränsade område å Lekanders karta, syntes eu närmare utredning angående denna utfartsvägs tillkomst och användning nödvändig för bedömande af frågan, huruvida Halmstads stad kunde mot stadens bestridande tillförbindas ett dylikt villkor, och finge Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sådant syfte åberopa följande.

Af vid Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtande fogadt transumt af magistratens i Halmstad vid förrättning den 12 juli 1797 förda protokoll framginge, att den norra och hufvudsakliga delen af den väg, hvarom nu vore fråga, eller från Trädgårdsgatan vid slottet ända ned till hafsstranden, redan då funnits.

Emellan ifrågavarande väg och Nissaån funnes åtskilliga, enskilde tillhöriga tomter, hvilka på 1700-talet blifvit af kronan försålda och hvilka icke hade någon annan utfartsväg till stadens planlagda område än denna.

Genom nådigt bref den 6 augusti 1826 hade stadens invånare erhållit rätt att nyttja ifrågavarande väg mot skyldighet att deltaga i underhållet af densamma.

Vidare framginge af ett jämväl bifogadt, behörigen styrkt protokollstransumt med därtill hörande kartkopia öfver en af förste landtmätaren J. S. Wall mark den 14 december 1869 börjad och den 24 maj 1870 slutad förrättning för uträkning, bland annat, huruvida icke åtskilliga staden Halmstads gator och allmänna platser samt bland dessa äfven en genom slotts trädgård en framgående äldre gata blifvit obehörigen inkräktade, att den 24 maj 1870 träffats en förening, till hvilken landshöfdingeämbetet i länet den 27 i samma månad och år funnit skäligt att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar lämna samtycke, därom att för utvidgning af den så kallade Hospitalsgatan, för södra "V allgatans anläggning och ny strandvägs utläggning slottet skulle mot vederlag i andra, staden tillhöriga ägoområden, till staden afträda hufvudsakligen af de forna vallarna och vallgrafven tillhopa 2 kvadratref 57 kvadratstänger 18 kvadratfot mark, i hvilket område otvetydigt ingått de med n:ris 1—9 betecknade ägofigurer, hvilka numera utgjorde just den vägsträcka, hvarom fångvårdsstyrelsen framställt yrkande, att den måtte från allmän trafik afstånga^.

Med framhållande af att Halmstads stad, med stöd af hvad sålunda blifvit visadt, måste anses vara ägare af ifrågavarande utfartsväg strax väster om fängelset och att denna väg vore för samfärdseln mellan stadens planlagda område och hafvet oundgängligen erforderlig, har

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

KUI1gl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att det af fångvårdsstyrelsen i ofvanberörda hänseende uppställda villkor för slottsjordens försäljning till staden måtte lämnas utan afseende.

Hvad slutligen vidkomme det köpeskillingsbelopp 114,419 kronor 95 öre, som Halmstads stad erbjudit sig erlägga för de delar af kronolägenheten Halmstads slottsjord, som skulle till staden med äganderätt öfvergå, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vid det förhållande att beloppet syntes öfverensstämma med det af vederbörande värderingsman den 8 och 30 augusti 1904 åsätta värde på ifrågavarande ägoområde, tillstyrkt, att sagda belopp blefve såsom löseskilling af Kungl. Mapt och Riksdagen godkändt.

Emellertid hafva C. Jörgensen, G. F. Svensson med flere innehafvare af byggnader å Halmstads slottsjord inkommit med eu underdånig skrifvelse, däruti de anhålla, att Kungl. Maj:t måtte till dem upplåta tomter mot skäligt pris eller ock i upplåtelsehandlingen till staden gorå förbehåll om rätt för sökandena att lösa sig till egna tomter efter grunder, som Kungl. Maj it kunde bestämma.

Genom nådig remiss den 11 mars 190o anbefalldes Kungl. Maj.ts befallningshafvande i Hallands län att i anledning af denna ansökning lämna stadsfullmäktige i Halmstad tillfälle att yttra sig.

Till följd häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande med underdånigt utlåtande den 23 augusti 1905 öfverlämnat underdåniga yttranden af stadsfullmäktige och af magistraten i Halmstad.

Stadsfullmäktige hafva uti sitt yttrande anfört följande.

Uti stadsfullmäktiges underdåniga ansökan den 16 november 1897 att få för stadens räkning inköpa kronolägenheten Slottsjorden hade förhållandet till de personer, hvilka å lägenheten uppfört byggnader, uppmärksammats, i det att stadsfullmäktige förklarat sig vilja såsom villkor vid köpet godkänna, att de innehafvare al å slottsjorden löie 1883 uppförda byggnader, som funnes upptagna å en ansökningen Inlagd, af domänintendenten C. A. Claesson den 7 september 1891 upplättad löiteckning, fortfarande skulle vara berättigade att, hvar och en undei sm och sin hustrus lifstid, samma byggnader med tillhörande område bibehålla mot erläggande till staden af de årliga arrendeafgifter, soni i arrendekontraktet mellan kronan och arrendatorn af slottsjorden blifvit bestämda, men utan rättighet för dem att å lägenheterna verkställa nybyggnad. Detta villkor hade sedermera icke af stadfullmäktige återkallats.

Anledningen till att endast de lägenhetsinnekafvare, hv Ukas byggnader uppförts före 1883, föreslagits skola erhålla tryggad besittnings-

Lägenhets-

innchafvare.

Stads-

fullmäktige

Halmstad.

24 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

rätt till sina tomtplatser, hade varit den, att, då dessa på grund af Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till domänstyrelsen den 18 maj 1888 syntes hafva erhållit viss rätt att fortfarande få kvarsitta, så länge slottsjorden af kronan utarrenderades, de kunde ur billighetshänsyn äga anspråk på, att kronan vid en eventuell försäljning af slottsjorden tillförsäkrade dem att äfven därefter varda vid sina lägenheter bibehållna. De lägenhetsinnehafvare åter, hvilka efter år 1883, utan vederbörligt tillstånd och med vetskap om den därmed förbundna risk, uppfört sina byggnader, hade ansetts icke böra beredas en liknande förmån.

Mot den skillnad, som sålunda gjorts mellan lägenhetsinnehafvare, hvilkas byggnader uppförts före eller efter 1883, hade Kungl. Majt:s befallningshafvande i länet och domänstyrelsen uti på sin tid afgifna utlåtanden icke haft något att i hufvudsak erinra, men uti den proposition om slottsjordens försäljning till staden, som aflåta till 1899 års Riksdag, hade Kungl. Maj:t, att döma af den handlingarna bilagda skrifvelse, som utgjorde Riksdagens svar å berörda proposition, ej funnit skål göra någon skillnad mellan olika lägenhetsinnehafvare, utan såsom villkor för försäljningen föreslagit, att samtliga innehafvare af byggnader å slottsjorden skulle under vissa villkor vara berättigade att bibehålla samma byggnader jämte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid.

Emellertid hade åtskilliga af ifrågavarande lägenhetsinnehafvare ingått till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan om att få förvärfva äganderätt till de lägenheter, de innehade. De skäl, som härför åberopats, funne stadsfullmäktige ej vara af beskaffenhet att vare sig kronan eller staden såsom eventuell köpare till slottsjorden borde ingå på en dylik upplåtelse.

Om förenämnda af tretton lägenhetsinnehafvare gjorda ansökan skulle bifallas och såsom en gifven följd däraf jämväl öfriga, till ett antal af tjugu uppgående innehafvare af lägenheter å slottsjorden berättigas att med äganderätt förvärfva nämnda lägenheter, skulle större delen_ af det värdefullaste och för staden mest behöfiiga området af slottsjorden för all framtid undanhållas staden. Detta måste i väsentlig man inverka på priset för den öfriga delen af jorden, helst ett undantagande från köpet af ifrågavarande trettitre lägenheter komme att vålla staden betydande olägenheter och kostnader.

De sanitära olägenheter, som vidlådde den bebyggda delen af slottsjorden, i det att marken ej vore torrlagd och allt spillvatten utsläpptes i . öppna afloppsdike^ så lågt belägna, att vid högvatten i Nissaån spillvattnet ej kunde afrinna, hade redan förut i ärendet blifvit

25 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 04.

vidrörda. Dessa olägenheter kunde afhjälpas endast genom markens förhöjning, men en dylik förhöjning kunde icke med bibehållande af en stor del utaf de nu befintliga byggnaderna verkställas, enär dessa byggnader då skulle komma att till en del ligga under markytan. Många af byggnaderna i fråga vore ock så belägna, att de hindrade genomförandet af en ordentlig stadsplan med framdragande af gator på lämpliga ställen och till erforderlig bredd. Flera af desamma vore dessutom i det skick, att de med hänsyn till sundhet och trygghet mot eldfara borde genast nedrifvas. Skulle nu ägarna af ifrågavarande byggnader få med äganderätt förvärfva tomtplatserna, blefve följden den, att staden för att kunna tillgodogöra sig den öfriga delen af slottsjorden samt för att uppfylla de kraf, som byggnads- och hälsovårdsförordningar ställde på ett stadssamhälle, finge med betydande kostnader inköpa byggnader, som olagligen tillkommit, och måhända betala jordområdena med flerdubbelt det pris, som ägarna erlagt till kronan.

Då icke någon enda af ifrågavarande lägenhetsinnehafvare hade laglig rätt att bibehålla sina byggnader, syntes det vara att gå väl långt uti billighet, om kronan för att tillgodose deras intressen skulle tillskynda sig själf förlust och bereda staden olägenheter för eu lång framtid. Härtill komme, att flera af dessa lägenhetsinnehafvare skulle genom att få förvärfva äganderätt till lägenheterna skörda en alldeles obehörig vinst. Det vore nämligen i många fall icke de ursprungliga ägarna," som nu innehade byggnaderna i fråga, utan personer, som köpt dem för en billig penning just med hänsyn till, att äganderätt till tomterna ej kunnat förvärfvas, och flera af dessa byggnader utgjorde ingalunda hvad som menades med egna hem, utan vore byggda i spekulationssyfte och beboddes icke af ägarna sjkifva.

På grund af de olika förhållanden, som vore rådande med afseende å ifrågavarande byggnader, vore det mest önskvärd!, att icke några som helst bestämmelser träffades angående desamma vid en försäljning af slottsj orden til l staden, utan att det lades i stadens hand att med afseende å hvarje särskild byggnads läge, beskaffenhet och ändamål samt ägarnas ställning afgöra om tiden och villkoren för en fortsatt besittning; men då Kungl. Maj:t och Riksdagen möjligen icke torde befinnas villiga att öfverlämna en sådan bestämmanderätt till staden, finge stadsfullmäktige, med vidhållande af sitt en gång gjorda erbjudande att låta vissa lägenhetsinnehafvare kvarsitta under deras och deras hustrus lifstid, härmed utsträcka detta att omfatta innehafvarna af alla de lägenheter, hvilka funnes upptagna i det mellan kronan och staden ingångna Bill. M Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd, 52 Höft. 4

Magistraten

Halmstad.

26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

arrendekontrakt om slottsjorden, dock med undantag af de två lägenheter, som betecknades med n:o 1 och n:ris 142—143. Beträffande den med n:o 1 betecknade lägenheten, som af kronan utarrenderats sedan 1865, så hade ägaren med den billiga arrendeafgift, som utgått, fullt godtgjort sig kostnaden för byggnadens uppförande och lägenheten vore lör staden oundgängligen behöflig i och för utläggande af gata och hvad anginge den lägenhet, som betecknades med n:ris 142—143, så innehades densamma af ett bolag, som, sedan den ursprunglige innehafvaren, Aug. Hanssons gjuteri, gjort konkurs, inköpt de på 1890-talet uppförda byggnaderna med full kännedom om, att någon rätt att bibehålla desamma ej förefunnes.

Erhölle innehafvarna endast lifstidsbesittningsrätt till lägenheterna, funnes dock en gräns satt för byggnadernas kvarstående, och om staden därförinnan skulle vilja förvärfva några af desamma, kunde sådant ske till rimligt pris.

Vid tillförsäkrandet af lifstidsbesittningsrätt åt lägenhetsinnehafvarna syntes dock en inskränkning böra göras. Staden kunde nämligen ganska snart behöfva taga delar af lägenheterna i anspråk för utläggande af gator eller framdragande af kloak- och andra ledningar, och i så tall borde lägenhetsinnehafvarna vara skyldiga att utan ersättning afstå sådana delar, som ej upptoges af byggnader. Hufvudsaken för dem vore ju att få hafva byggnaderna kvarstående.

Med anledning af och imder åberopande af livad sålunda anförts, hafva stadsfullmäktige hemställt, att lägenhetsinnehafvarnas ansökan ej måtte vinna bifall, men hafva stadsfullmäktige tillika tillkännagifvit, att staden vid ett blifvande inköp af slottsjorden vore villig ingå på, att innehafvarna af samtliga de uti arrendekontraktet emellan kronan och staden upptagna lägenheter med undantag af de två, som förut omnämnts, berättigades att bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden, eu hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid, mot skyldighet för dem att hvar för sig till staden inom utgången af januari månad hvarje år erlägga den för lägenheten nu utgående arrendeafgift samt med villkor att dels icke å lägenheten uppföra nybyggnad dels ock till staden utan ersättning, men emot motsvarande afdrag å arrendeafgiften afstå hvad af den obebyggda delen af lägenheten möjligen kunde behöfva tagas i anspråk för utläggande af gata enligt fastställd stadsplan eller framdragande af aftoppa- och andra ledningar.

Magistraten har hemställt, att lägenhetsinnehafvarnas ansökning måtte lämnas utan bifall, och har till stöd för denna hemställan anfört,

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

att ett afskiljande från slottsjorden af ifrågavarande_ tomter ej skulle tillskynda kronan någon fördel utan tvärtom menligt inverka a försäljningen af den öfriga delen af slottsj orden, samt att det enda skäl, som af iägeniietsinneliafvarna kunnat åberopas för bifall till deras framställning, eller billighetshänsyn, ej kunde, särskild! med hänsyn till de omständigheter, under hvilka de kommit i besittning af lägenheterna, anses tillräckligt vägande, för att kronan skulle påtvinga staden Halmstad att för en lång framtid inom sina gränser behålla en oordnad samling

träbyggnader. „ ... 1 ir , ,r ...

Kungl. Maj:ts befallningshafvande liar för sin del anfört följande. ^allni“3gs*

Lika med stadsfullmäktige och magistraten ansåge Kungl. Maj:ts hafvande i befallningshafvande, att den af sökandena gjorda hemställan att få för- Halland, um. värfva äganderätt till de af dem arrenderade tomtplatser icke borde förtjäna nådigt afseende. Kungl. Maj:ts befallningshafvande hölle före, att ett bifall till föreliggande framställning skulle leda därhän, att, därest Halmstads stad medgåfves rätt att inköpa lägenheten Halmstads slottsj ord, men ifrågavarande tomtplatser från köpet undantoges eller staden förpliktades att mot visst pris öfverlåta äganderätten till samma tomtplatser, områdets reglering i enlighet med en för Halmstads slottjords framtida bebyggande erforderlig stadsplan skulle för staden högst väsentligt försvåras och fördyras, helst en hvar af de tomtplatser, som nödvändigt måste användas för ordnande af gator och torg enligt den nya stadsplanen, antagligen icke skulle kunna, sedan de med äganderätt öfvergått i tomtinnehafvarnas händer, i annan ordning än medelst

expropriation af staden förvärfvas.

Under sådana förhållanden och då de nuvarande innehafvarna af ofvanberörda tomtplatser saknade rättsliga anspråk för sin hemställan, syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande de af stadsfullmäktige gjorda medgifvanden för bevarande af tomtinnehafvarnas nyttjanderätt till de bebyggda tomtplatserna vara för staden möjliga att uppfylla och för tomtinnehafvarna tryggande, så länge de eller deras hustrur lefde, i följd hvaraf Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra underdånigst förorda bifall till stadsfullmäktiges härutinnan gjorda hemställan.

I sammanhang härmed och för att än ytterligare framhålla svårigheten att, på sätt fångvårdsstyrelsen i ärendet hemställt, för framtiden afstånga den s. k. södra vägen, hvilken från stadens centrala delar ledde förbi länsfängelset till länslasarettet, hade Kungl. Maj.ts befallningshafvande låtit genom tillförordnade stadsingenjören L. Hellman upprätta en vid utlåtandet fogad karta, å hvilken med röda streck

28 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 104.

{linnés utmärkt den väg, fångvårdsstyrelsen föreslagit att ersätta vägen till länsfängelset, och af hvilken karta framginge bland annat, att afståndet från slottsträdgårdens nordvästra hörn eller punkten a till länslasarettet eller punkten b å kartan utgjorde endast 265 meter, under det att den af fångvårdsstyrelsen föreslagna vägen från nyssnämnda punkt a öfver punkterna d och c till b komme att utgöra icke mindre än 470 meter, en omväg så mycket olämpligare, som vägen till ett lasarett för såväl stadens som ortens innebyggares bekvämlighet borde vara så kort som möjligt.

Med åberopande af hvad sålunda nu blifvit ytterligare anfördt till stöd för bibehållande af den s. k. södra vägen i dess nuvarande sträckning, har Kungl. Maj-.ts befallningshafvande underdånigst hemställt om nådigt bifall till sin i denna del af ärendet tillförene gjorda hemställan.

stytehenmed Slutligen har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 8

förnyad fram- december 1905 af anförda skäl funnit sig nödsakad att ånyo påkalla stallning. Kungl. Majrts beslut angående öfverlåtande på styrelsen af dispositionsrätten till det i styrelsens framställning den 19 juni 1900 beskrifna tomtområde med den begränsning, som, enligt styrelsens utlåtande den 28 juli 1903, fångvårdens intressen funnits kunna medgifva.

Angående nuvarande dispositionen af lägenheten Halmstads slottsjord tillåter jag mig meddela, att densamma, på grund af Kungl. Maj:ts i nådigt bref den 9 nästlidna februari gifna bemyndigande, blifvit genom kontrakt den 8 innevarande mars till Halmstads stad upplåten på arrende till den 14 mars 1907. Enligt punkt 6:o i detta kontrakt äro däri upptagna innehafvare af byggnader berättigade att bibehålla samma byggnader med tillhörande områden, mot det att de till arrendatorn inom januari månads utgång år 1907 erlägga i samma punkt upptagna afgälder.

Den utredning, som numera föreligger i ärendet, synes mig gifva vid handen, att någon förflyttning af länsfängelset i Halmstad från dess nuvarande tomt icke bör ifrågakomma. På sätt fångvårdsstyrelsen framhåller, erbjuder denna tomt med den af styrelsen föreslagna tillökning jämväl tillräckligt utrymme för en utvidgning af fängelset, om eu sådan tilläfventyrs kan blifva erforderlig. Från fångvårdens synpunkt synes ej heller möta något hinder mot upplåtande till staden af vissa delar af ägofiguren d 1 till gatuanläggningar.

Däremot har fångvårdsstyrelsen sökt göra gällande, att bibe-

Lägenhetens nuvarande disposition.

Departementschefens anförande.

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

hållande af den utmed fängelsetomtens västra gräns löpande vägen såsom samfärdsled till slottsjordsområdet skulle för fängelset medföra sådana olägenheter, att den borde afstängas och trafiken i stället ledas en omväg på en västligare belägen gata. Genom denna af fångvårdsstyrelsen föreslagna anordning skulle emellertid staden i stället för den nuvarande utfartsvägen, till hvilken staden delvis redan är ägare och som i långliga tider användts för sitt ändamål, såsom den af hofintendenten Lindgren uppgjorda skissen utvisar, erhålla en samfärdsled, ägnad att försvåra trafiken och förlänga vägen från stadens centrala delar till såväl lasarettet som stadens nya hamn. De hinder i trafikhänseende, som skulle uppstå af ett dylikt förflyttande af hufvudtrafikleden från dess nuvarande läge mer västerut, synas mig i hög grad ägnade att nedsätta värdet för staden af slottsjordens förvärfvande, och då jag icke finner mig öfvertygad, att de olägenheter, som den nuvarande trafikledens bibehållande skulle komma att medföra för fängelset, skulle blifva af mer afsevärd art, finner jag mig icke i denna del kunna biträda fångvårdsstyrelsens förslag.

Hvad härefter angår frågan om den rätt, som bör förbehållas inneliafvarna af lägenheter å slottsjorden, finner jag mig böra biträda, hvad stadsfullmäktige därutinnan föreslagit. Den af C. Jörgensen m. fl. gjorda underdåniga ansökan, att Kungl. Maj:t måtte till dem upplåta tomter till skäligt pris eller ock i upplåtelsehandling till staden gorå förbehåll om rätt för sökandena att lösa till sig sina tomtområden, synes mig sålunda icke böra vinna vidare afseende, än att lägenhetsinnehafvarna, med det af stadsfullmäktige gjorda undantag, berättigas på lifstid bibehålla sina byggnader och områden, dock med skyldighet att af dessa mot ersättning afstå hvad staden för ordnande af gator och ledningar behöfver. Ett vidsträcktare medgifvande åt lägenhetsinnehafvarna torde vara ägnadt att försvåra ett tillfredsställande ordnande af området, och samtidigt synes mig det af mig nu förordade förbehållet innebära ett tillbörligt tillgodoseende af lägenhetsinnehafvarnas rätt. Uppenbart är ju dessutom att den dem förbehållna besittningsrätt bör ställa dem i gynnsammare ställning än andra spekulanter i fråga om äganderättsförvärf af deras lägenheter.

På grund af hvad jag sålunda anfört och under åberopande af hvad i detta ärende förekommit, får jag i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nåder föreslå Kiksdagen att medgifva,

dels att den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta

30 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 104.

öfver lägenheten med litt. E angifna mark jämte det därintill liggande, å samma karta med blå streckning begränsade område, dels ock den söder om sistnämnda område befintliga delen af den å kartan med d 1 utmärkta ägofigur, som icke kommer att erfordras för anläggande af gata och lastkaj — må till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, ej understigande 114,419 kronor 95 öre, som skall på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som är föreskrifven i nådiga förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, samt under villkor i öfrigt,

att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1907, då köpeskillingen skall erläggas och af staden till landtränteriet i länet inbetalas,

att innehafvarna af samtliga de uti arrendekontraktet emellan kronan och staden upptagna lägenheter med undantag af de två lägenheter, Indika betecknats med n:o 1 och n:ris 142—143, berättigas att bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid, mot skyldighet för dem att hvar för sig till staden inom januari månad hvarje år erlägga den för lägenheten nu utgående arrendeafgift. samt med villkor att dels icke å lägenheten uppföra nybyggnad dels ock till staden utan ersättning, men emot motsvarande afdrag å ax-rendeafgiften afstå hvad af den obebyggda delen af lägenheten möjligen kan behöfva tagas i anspråk för utläggande af gata enligt fastställd stadsplan eller framdragande af aflopps- och andra ledningar, samt

att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter afslutandet af landstingets näst härefter infallande ordinarie sammanträde därom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig att till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen företedda utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om 19 ar 40 kvadratmeter af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens beslut skall till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om staden så påfordrar, landstinget, därest det vill begagna sig af lösningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af den å Lekanders karta med d2 betecknade ägofigur;

31 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbe verk i kufvndstaden och för sådant ändamål till statskontoret inlevere as.

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda hemställt, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnade, att nådig proposition skulle till Riksdagen a (låtas af den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

BeinJi. H. J. Rådbeck.