angående anslag till påbörjande af en kraftstationsanläggning vid Trollhättan samt angående uppgörelser med enskilda vattenverksägare därstädes m. m.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o ISO.

1 N:0 130.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag till påbörjande af en kraftstationsanläggning vid Trollhättan samt angående uppgörelser med enskilda vattenverksägare därstädes m. m.; gifven Stockholms slott den 20 april 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen besluta

1) att en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga vattenkraften i Trollhätte strömmar skall anläggas;

2) att till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga kraftkanalen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk framlagda, med ritning n:o 2 betecknade förslag, mellan de å ritningen med A och B betecknade punkter anvisa ett belopp af 750,000 kronor;

3) att godkänna och antaga det framlagda, den 13 mars 1906 upprättade aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående förvärf för 2,500,000 kronor och öfriga villkor åt Kungl. Maj:t och kronan af alla samma bolag tillhöriga, inom Vassända-Naglums och Trollhättans socknar belägna fastigheter jämte vatten- och fiskerätt, med rätt för Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kunna finnas påkallade;

4) att likaledes godkänna och antaga det med ingenjören E. Stridsberg den 23 mars 1906 ingångna aftal A angående förvärf af Stridsberg tillhörig vattenrätt i Trollhätte strömmar in. m., med rätt för Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kunna firmas påkallade;

5j att godkänna och antaga det med Trollhättans pappersbruksaktiebolag den 23 mars 1906 ingångna aftal A angående förvärf af den Bill. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft. (N:o 130.) 1

2 Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 130.

bolaget tillkommande vattenrätt i Trollhätte strömmar m. m., med rätt för Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kanna finnas påkallade;

6) att bemyndiga riksgäldskontoret att på rekvisition tillhandahålla Kungl. Maj:t de medel, tillhopa 3,250,000 kronor, som erfordras för kraftkanalens påbörjande och fullgörande af likviden till Trollhättans elektriska kraftaktiebolag; och

7) att medgifva, att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, hvilka vid bifall till hvad under mom. 3, 4 och 5 föreslagits af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, må ställas under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

3 Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 20 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle, Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Makics von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SciIOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Innan jag ingår på det ärende, hvarom här är fråga, har jag ansett mig böra erinra om en del föregående åtgärder och beslut, som äga sammanhang med vattenkraftens vid Trollhättan utnyttjande. Jag erinrar sålunda först, att Riksdagen, med anledning af Riksdagens år 1895 församlade revisorers berättelse samt inom båda kamrarna väckta motioner anhöll uti skrifvelse den 11 maj 1896, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning rörande Nya Trollhätte kanalbolags rättsförhållanden till kronan.

Kättegångar angående Nya Trollhätte kanalbolags förhållande till kronan.

4 Kungi. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 130.

Af dessa motioner samt statsutskottets däröfver afgifna utlåtande framgår, att den begärda undersökningen hufvud sakligen skulle hafva till föremål att utreda, dels huruvida två af Vane härads ägodelningsrätt den 28 februari 1867 fastställda laga skiften, hvilka, då kronan därigenom tillskiftats endast områden å ömse sidor om kanalen, men kanalbolaget däremot, bland annat, områdena invid fallen, förmenades hafva skett kronan till förfång, tillkommit under sådana omständigheter^ att möjlighet för desammas upphäfvande förefunnes, samt dels huruvida kanalbolag’et hade skyldighet att till statsverket redovisa afkomst af åtskilliga bolagets så kallade enskilda tillgångar.

Beträffande berörda laga skiften — det ena mellan å ena sidan kanalbolaget, såsom ägare af 11 ic mantal Stora Hojum och hemmanet Lilla Hojum, och å den andra kronan, såsom ägare af återstående ic mantal Stora Hojum, ett kronohemman, hvartill bolaget dock på grund af dess privilegier hade perpetuel! besittningsrätt, samt det andra afseende alla ägorna till hemmanen Olidan och Åker, af hvilka det förra, som enligt privilegierna med perpetuel! besittningsrätt innehades af kanalbolaget, ägdes af kronan och det senare af bolaget — förekommer att, sedan länsnotarien i Ålfsboi’gs län å kronans vägnar år 1896 anfört besvär öfver Väno härads ägodelningsrätts berörda, den 28 februari 1867 meddelade beslut, hvarigenom nämnda två laga skiften fastställts, under yrkande, på anförda skäl, att, då nämnda förrättningar icke kunde anses hafva mot kronan vunnit laga kraft, till följd hvaraf förrättningarna icke bort af ägodelningsrätten fastställas, ägodelningsrättens beslut måtte undanröjas, på det att kronan, hvilkens rätt blifvit genom förrättningarna kränkt, måtte beredas tillfälle att hos ägodelningsrätten anföra besvär däröfver, Kungl. Maj:t genom två särskilda utslag den 14 december 1896 funnit skäl ej vara anfördt, som kunde föranleda till undanröjande af de å ifrågavarande landtmäteriförrättningar meddelade fastställelse!'.

Hvad vidare angår den andra frågan, som den af Riksdagen begärda utredningen skulle afse, eller frågan om skyldighet för bolaget att till statsverket redovisa inkomst af bolagets så kallade enskilda tillgångar, så har, sedan å kronans vägnar mot kanalbolaget anställts rättegång rörande bestämmande af nya grunder för beräkning af bolagets behållna inkomst samt om skyldighet för bolaget att till kronan utgifva det belopp, som med tillämpning af dessa grunder befunnes utgöra kronans tillgodohafvande enligt 9 § i de för bolaget gällande, den 2 februari 1838 fastställda privilegier, Kungl. Maj:t genom dom den 18 augusti 1902 fastställt det slut, hvartill underrätterna i målet kommit och hvarigenom kronans i målet förda talan ogillats.

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Den utredning, som i Riksdagens skrifvelse år 1896 begärdes, resulterade sålunda däri, att högsta domstolen meddelat domar, hvarigenom ogillats den af kronan mot kanalbolaget förda talan i de afseende^ som skrifvelsen afsåg.

Under det att de af kronan mot kanalbolaget anställda rättegångarna sålunda icke utfallit till kronans fördel, har emellertid kronan haft så mycket större framgång i de rättegångar, som under tiden pågått mot enskilda personer angående rätten till Trollhättefallen och vissa öar däri.

I fråga om dessa rättegångars uppkomst och förlopp torde jag få erinra därom att, sedan genom nådigt bref den 7 november 1890 särskilda personer förordnats att afgifva förslag angående lämpligaste sättet för tillgodogörandet af den kronan tillhöriga vattenkraften vid Trollhättan, dessa kommitterade i underdånigt utlåtande den 7 maj 1894 framställt förslag att anlägga en kraftuttagningsstation å Gullön för tillgodogörande af den vattenkraft vid Trollhättan, som enligt dessa kommitterades åsikt tillkomme kronan.

Under den syn, som för erhållande af tillstånd till utförande af denna anläggning af kronan jämlikt 1880 års förordning om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund begärdes, bestreds af en strandägare kronans rätt till de bägge Toppöarna, som äfven skulle af anläggningen beröras.

I den äganderätts tvist om dessa öar, som kronan på grund af detta bestridande nödgades anställa mot nämnda strandägare, förklarades kronan genom en af Kungl. Maj:t den 30 december 1899 gifven dom vara ägare af öarna af det skäl, att de vore belägna i Trollbätte strömmar, till hvilka äganderätten af ålder tillkomme kronan.

Genom dom den 19 augusti 1901 i mål emellan kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående rätten till vattnet utmed den nämnda aktiebolag tillhöriga västra stranden invid Trollhättefallen har Kungl. Maj:t vidare fastställt Göta hofrätts i målet meddelade dom, hvarigenom förklarats vara i målet utredt, att Trollhätte strömmar af ålder ansetts utgöra en kronan tillhörig egendom, i följd hvaraf kraftaktiebolaget inom det till nämnda kronoegendom hörande område af Göta älf icke kunde tillerkännas annan rätt till vattnet, än som kunde härledas från upplåtelser från kronan, samt att, emedan till Trollhätte strömmar måste räknas samtliga Trollhättefallen och således äfven det längst ned belägna fallet eller den så kallade Flottbergsströmmen, Trollhätte strömmar alltså komme att omfatta den del af älfven, som började med Prästskedets fall och sträckte sig till slutet af Flottbergsströmmen.

Rättegångar ang. kronans rätt till vattnet i Trollhätte strömmar.

6 Kung!. Majis Nåd. Proposition N:o ISO.

Proposition vid 1902 åra riksdag.

På grund af omförmälda domar den 30 december 1899 och den 19 augusti 1901 var kronan ägare af samtliga Trollhättefallen med undantag af den rätt till vatten eller område å öar däruti, som kunde härledas genom upplåtelse från kronan. Däremot var Nya Trollhätte kanalbolag ägare af eller innehade besittningsrätten till östra stranden, hvarjemte Trollhättans elektriska kraftaktiebolag ägde den västra stranden. Kronan var alltså ägare af den vida öfvervägande delen af hela vattenkraften, men saknade erforderligt strandområde för att tillgodogöra sig densamma.

För lösande af denna svårighet och då östra stranden ansågs böra användas uteslutande för Trollhätte kanals ombyggande, framlade Kungl. Maj:t vid 1902 års riksdag genom proposition, n:r 74, ett förslag, hvars hufvudgrunder voro, att för vattenkraftens tillgodogörande å västra stranden skulle anläggas två särskilda kraftstationer, den öfre af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag och den nedre af kronan, att nämnda aktiebolag af kronan tillförsäkrades rätt att för all framtid för bolagets kraftstation tillgodogöra sig den vattenmängd, som på grund af blifvande laga synedom finge vid hvarje tid genom den till denna anläggning hörande tunneln framföras, samt att kronan i utbyte däremot, förutom en bestämd afgift, skulle af kraftaktiebolaget erhålla ett vid det nedersta fallet beläget jordområde för anläggningen af den kraftstation, som skulle tillgodogöra den nedersta delen af fallen, som kronan för sin räkning skulle bibehålla.

Sedan statsutskottet med mindre väsentliga ändringar hemställt om bifall till hvad i den Kungl. propositionen sålunda föreslagits, mot hvilken hemställan dock samtliga utskottsledamöter från Andra Kammaren reserverat sig, blef propositionen af Första Kammaren bifallen, men af Andra Kammaren utslagen, hvadan frågan för den gången förföll.

I den af Andra Kammarens utskottsledamöter afgifna reservationen hade bland annat framhållits, att fullständig utredning saknades, huruvida icke de för kraftuttagningen erforderliga anordningarna skulle med mindre kostnad kunna utföras på östra älfstranden, samt att, äfven om vid ifrågasatt ombyggnad af Trollhätte kanal en del af den vid denna strand belägna mark blefve för den nya kanalens framdragande erforderlig, möjlighet dock icke syntes vara utesluten för att utrymme för såväl kanalanläggningen som vattenledning för kraftuttagning å denna strand kunde beredas, hvarjämte hemställts, att Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om förnyad och fullständig utredning i ämnet samt till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No ISO. 7

Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill en sådan utredning kunde gifva anledning.

Vid föredragning den 6 juni 1902 af Riksdagens skrifvelse med anledning af nämnda proposition, uppdrog Kungl. Maj:t, som fann särskild utredning böra genom sakkunnig person verkställas därom, huruvida icke vattenkraften vid Trollhättan, äfven under förutsättning att ifrågasatt ombyggnad af Trollhätte kanal komme till stånd, kunde ändamålsenligt tillgodogöras genom kraftuttagningens förläggande till älfvens östra strand, åt civilingenjören, numera professorn Johan Gustaf Richert att efter undersökning därom till Kungl. Maj:t afgifva det yttrande och förslag i berörda afseende, hvartill undersökningen kunde gifva anledning, hvarjämte Richert bemyndigades att, för den händelse mark för dylik anläggning erfordrades från af Nya Trollhätte kanalbolag disponerad jord, om förvärfvande för kronans räkning af denna mark med kanaibolaget preliminärt förhandla.

Berörda yttrande och förslag inlämnades af Richert den 30 december 1902 till jordbruksdepartementet, hvarefter ärendet den 3 februari 1903 remitterades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för afgifvande af yttrande.

Vid 1903 års riksdag väcktes i Andra Kammaren en motion, däruti hemställdes, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt inleda underhandlingar med Nya Trollhätte kanalbolag för utredande af, till hvad pris och under hvilka villkor i öfrigt all kanalbolagets fasta egendom samt för kanalverkets drift erforderlig lös egendom, med upphörande af alla kanalbolaget beviljade rättigheter och förmåner, kunde åt statsverket förvärfvas, samt därefter med förslag i ämnet till Riksdagen inkomma.

I anledning af motionen anförde Riksdagen i skrifvelse den 22 maj 1903 följande.

Enligt Riksdagens mening kunde ifrågasättas, huruvida icke Trollhätte kanal- och slussverk med dess tillhörigheter borde för statsverkets räkning förvärfvas, på det att genom statens försorg erforderliga åtgärder skulle kunna vidtagas till tidsenligare utveckling och ordnande af nämnda viktiga trafikled; och syntes denna fråga stå i så nära samband med frågan om tillgodogörande af den kronan tillhöriga vattenkraften i Göta älf vid Trollhättan, att dessa båda frågor borde gemensamt behandlas. Hvad sistnämnda fråga beträffade, vore dess afgörande till en början beroende på beslut om, å hvilken sida af Göta älf, den östra eller den västra, kraftuttagningen skulle förläggas. Därom påginge för närvarande undersökningar, i det att en af ingenjören J. Gust.

Motion vid 1903 års riksdag om inköp af Nya Trollhätte kanalbolags egendom.

Riksdagens

skrifvelse

1903.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

Utredning af presidenten Annerstedt.

Proposition till 1904 års Riksdag angående förvärfvande af Trollhätte kanalverk m. m.

Ricliert på uppdrag af Kung]. Maj:t afgifven framställning med förslag i afseende å tillgodogörande af vattenkraften vid Trollhättan genom kraftuttagningens förläggande till älfvens östra strand vore öfverlämnad till utlåtande af väg- och va tf en byggn ad s s ty r el sen. Berörda, ingenjören Richert lämnade uppdrag innefattade äfven, enligt hvad Riksdagen inhämtat, bemyndigande för honom att, för den händelse mark för sistnämnda anläggning erfordrades från af Nya Trollhätte kanalbolag disponerad jord, å kronans vägnar preliminärt förhandla med kanalbolaget om förvärfvande för kronans räkning af sådan mark. Uppgörelse om dylikt inköp af mark syntes emellertid lämpligen böra ske i sammanhang med aftal om kanalverkets öfvertagande af statsverket, därest ett sådant öfvertagande finge anses önskvärdt. Och vid sådant förhållande syntes en utredning i det i motionen omförmälda syfte vara erforderlig.

På grund af hvad sålunda anförts anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes med Nya Trollhätte kanalbolag inleda underhandlingar för utredande, till hvad pris och under livilka villkor i öfrigt kanalbolagets fasta egendom samt för kanalverkets drift erforderliga lösa egendom skulle kunna för statsverkets räkning förvärfvas, samt därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Vid underdånig anmälan den 3 oktober 1903 af Riksdagens nyssberörda skrifvelse behagade Kungl. Maj:t uppdraga åt f. d. presidenten Per Samuel Ludvig Annerstedt att efter underhandlingar med Nya Trollhätte kanalbolag till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag uti de i Riksdagens skrifvelse åsyftade afseenden.

Med underdånig skrifvelse den 12 mars 1904 inkom Annerstedt med utredning i ämnet samt öfverlämnade därvid af Nya Trollhätte kanalbolag godkändt förslag till kontrakt angående förvärfvande för Kungl. Maj:ts och kronans räkning af Trollhätte kanalverk och vass annan Nya Trollhätte kanalbolags egendom.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition, n:r 113, föreslagit 1904 års Riksdag, bland annat, att, med godkännande af omförmälda förslag till kontrakt, medgifva, att Kungl. Maj:t finge i enlighet med samma kontrakt träffa öfverenskommelse med kanalbolaget om förvärfvande för statsverkets räkning af den i kontraktet angifna egendom, meddelade Riksdagen i skrifvelse den 19 maj 1904, n:r 161, bland annat, att Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts berörda förslag.

Kontraktet blef därefter, på grund af nådigt bemyndigande, den 31 maj 1904 å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar undertecknadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

9 Genom proposition till 1905 års Riksdag, n:r 90, framlade Kungl. Maj:t därefter förslag angående förvaltningen af Trollkätte kanal- och vattenverk; m. m.

Vid föredragning af den med anledning af berörda proposition af Riksdagen aflåtna skrifvelsen, n:r 185, anbefallde Kungl. Maj:t, bland annat, styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk att skyndsamt afgifva förslag till plan för verkställande af en fullständig utredning rörande anläggande för statens räkning af en elektrisk kraftstation för användande af den staten tillhörande vattenkraften i Trollhättan jämte uppgift å de kostnader, som en dylik utredning kunde beräknas medföra.

Uti underdånig skrifvelse den 3 juli 1905 anförde styrelsen, att utarbetandet af den anbefallda planen kräfde vissa förarbeten, hvilka då icke kunnat företagas, men att frågan om tillgodogörande af statens vattenkraft i Trollhättan vore af den brådskande natur, att utredningen borde utan uppskof påbörjas.

Med anledning däraf bemyndigade Kungl. Maj:t den 7 juli 1905 styrelsen att omedelbart påbörja ifrågavarande utredning samt anvisade medel för bestridande af kostnaderna för utredningen under år 1905.

Sedan styrelsen därefter uti underdånig skrifvelse den 24 oktober 1905 afgifvit förslag till plan för utredningen, anvisade Kungl. Maj:t den 8 december samma år medel till utredningens fortsättande och fullbordande i enlighet med den af styrelsen angifna plan.

Häruppå har styrelsen i underdånig skrifvelse den 26 mars 1906, efter en vidlyftig utredning samt med bifogande af uppgjorda ritningar, kartor och åberopade kontraktsförslag, afseende uppgörelse med enskilda vattenverksägare i Trollhätte strömmar, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

dels besluta, att en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga vattenkraften i Trollhätte strömmar skulle anläggas,

dels till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga kraftkanalen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med vid handlingarna fogad ritning n:r 2 mellan de å ritningen med A och B betecknade punkter anvisa ett belopp af 750,000 kronor, med rätt för styrelsen att däraf under innevarande år för ändamålet använda 400,000 kronor,

dels godkänna framlagda, af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag undertecknade aftal angående förvärfvande för Kungl. Maj:ts och kronans räkning af alla samma bolag tillhöriga, inom Vassända—Naglums och Trollhättans socknar belägna fastigheter jämte vattenrätt,

dels ock godkänna upprättade af bruksägaren E. Stridsberg och Trollhättans pappersbruksaktiebolag undertecknade aftal angående förvärfvande Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 /Sami. 1 Afd. 68 Häft. 2

Proposition till 1905 års Kiksdag angående förvaltningen af Trollhätte kanal- och vattenverk m. m.

Utredning rörande användande af den staten tillhöriga vattenkraften i Trollhättan.

Styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk framställning den 26 mars 1906 ang. anläggande af en kraftstation samt uppgörelse med de enskilda vattenverksägarna.

Tillgodogörande genom staten af vattenkraften i Trollhare strömmar.

Sättet för kraftuttagningen.

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o ISO.

för Kungl. Maj:ts och kronans räkning af den till sågverken n:r 3, 4 och 5 å Malgön och till Tröskelns kvarn vid Trollhättan hörande vattenrätten (aftalen A) samt af de af samma ägare innehafda områden och byggnader m. m. å Malgön och vid Tröskeln (aftalen B), af hvilka aftal de med A betecknade 'påkallade Riksdagens beslut redan under innevarande år,

dels slutligen medgifva, att de fastigheter med vattenrätt, hvilka på grund af Riksdagens beslut sålunda kunde blifva för Kungl. Maj:t och kronan förvärfvade, måtte ställas under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanaloch vattenverk.

Den vidlyftiga utredning, som innehålles i styrelsens skrifvelse, hvilken, jämte tillhörande handlingar, blifvit särskildt tryckt och torde få detta protokoll bifogas, lärer vid sådant förhållande icke behöfva här utförligt refereras. Till vinnande af nödigt sammanhang i redogörelsen för ärendet och däri afgifna yttranden, meddelas därför här allenast följande sammanfattning af styrelsens utredning och yttrande:

Styrelsen uttalar till en början, att staten själf bör ombesörja uttagning och omvandling i elektrisk energi af den vattenkraft, öfver hvilken staten vid Trollhättan kan disponera, samt från en eller flera kraftstationer mot skäligt pris tillhandahålla elektrisk energi för industriella behof och belysning samt för järnvägsdrift, jordbruk och andra näringar. De åtgärder, som enligt styrelsens mening böra vidtagas för att påskynda kraftuttagningens förverkligande, afsåge dels ett påbörjande af byggnadsarbetena under innevarande år, dels en snabbare lösning af sväfvande vattenrättsliga tvistefrågor än vanlig domstolsbehandling kunde medgifva, dels slutligen ett utbyte af den åt enskilda upplåtna vattenrätt i fallen mot elektrisk energi.

I afseende å sättet för kraftuttagningen har styrelsen anfört, att den af Kungl. Maj:t beslutade, fullständiga utredningen, hvilken i medlet af fjoråret uppdragits åt styrelsen, naturligen icke ännu hunnit fullbordas. De elektriska och maskinella spörsmålen vore hänskjutna till särskilda sakkunniga, hvilka ännu icke afslutat sitt maktpåliggande arbete. Till följd häraf hade de närmare detaljerna rörande kraftstationsbyggnadens anordning och förläggning icke kunnat bestämmas, liksom ej heller detaljerna för dammanläggning och intag vore fullt utarbetade, emedan de måste lämpas efter sättet för den tillgängliga kraftens fördelning och uttagning. Däremot hade det hittills medhunna utredningsarbetet i vissa afseenden fortskridit så långt, att något hinder för anläggningens beslutande och påbörjande icke kunde föreligga. Styrelsen ansåge i följd häraf, att arbetena å den tilloppskanal, som för vattenkraftens uttagande påkallades och som borde förläggas å den östra stranden, kunde

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 130.

omedelbart påbörjas på den sträcka, som läge emellan de med bokstäfverna A och B å handlingarna vidfogad ritning n:r 2 utmärkta punkter, och som borde få det läge och det utseende, som samma ritning utvisade, och detta på hvad sätt öfriga delar af anläggningen än komme att utföras.

Intet tekniskt hinder funnes för att denna del af kraftkanalen redan nu kunde utföras. Full klarhet hade nämligen vunnits därom, att krafuttagningen borde ske på den östra stranden och den nu ifrågasatta delen af kraftkanalen kunde lätt anknytas till såväl de förslag till intag, kanalkorsning, fördelningsbassäng och kraftstation, som vägocli vattenbyggnadsstyrelsen framlagt, som till de modifikationer af samma förslag, som vore af styrelsen påtänkta. Skälen för den östra strandens företräde såsom plats för kraftkanalen framför den västra äro af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidlyftigt framhållna. Det må därför här allenast erinras om, att byggnadskostnad^! för kraftuttagningen å den östra stranden blir billigare än å den västra, enär å den förra för högst samma kostnad för elektrisk hästkraft kunna uttagas 1,600 elektriska hästkrafter mer än på den västra, att byggnadskostnaden å den förra stranden blir än lägre, om trafikkanalen enligt framlidne f. d. öfverstelöjtnanten P. L. Laurells förslag af 1900 icke eller åtminstone icke omedelbart kommer till utförande, att, då kraftens uttagande å den västra stranden förutsätter en tunnel, hvars framsprängande, särskild! med hänsyn till bergets å denna strand beskaffenhet, är vansklig, kostnaderna för vattenkraftens tillgodogörande å denna strand äro synnerligen svåra att beräkna, medan däremot kostnaderna för framdragande af den öppna kraftkanalen å den östra stranden noggrann! kunna beräknas, att berörda tunnels anläggning tager lång tid, såvida icke genom upptagning af många sidostollar arbetet sättes i gång samtidigt å flere ställen, hvilket emellertid kommer att väsentligt fördyra anläggningen, att däremot don öppna kanalen utan synnerlig fördyring kan påbörjas på, snart sagd!, huru många punkter som helst, att äfven kostnaden för själfva kraftstationen antagligen blir afsevärdt högre, om denna förlägges till den västra stranden än om den anlägges å den östra, hvarförutom svårigheter möta att finna lämplig plats för stationen å den västra stranden, åtminstone om tilloppstunneln icke skall blifva betydligt längre än en kraftkanal, förlagd till den östra stranden, att utgifterna för drift- och underhåll af en kraftstation å östra stranden blifva lägre, än om stationen förlägges å den oländiga västra stranden, att jämväl i öfrigt ur teknisk synpunkt en kanalanläggning å den östra stranden innebär afsevärda företräden, i det att den nuvarande trafikkanalen, därest den öfvergifves eller vä-

Kraftuttagning på den östra stranden.

Den vattenmängd, hvarför kraftkanalen bör anläggas.

Vattenmängden i Trollhare strömmar och dess fördelning.

Kronans vattenmängd under olika förutsättningar.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

sentligen rätas, helt eller delvis, kan användas för en i framtiden ökad kraftuttagning på den östra stranden, och att den, äfven om den fortfarande bibehålies, särskilt under de tider, då trafiken är afstängd, genom en lätt gjord anknytning till kraftkanalen kan tjäna till hjälp vid vattnets framledande till kraftstationen, därest kraftkanalen delvis behöfver afstängas för något ändamål eller issvårigheter uppstå; samt att de olägenheter af teknisk art, som en kraftuttagning på östra stranden förut ansetts medföra och hvilka skulle bestå däri, att vattnet måste ledas från västra strömfåran genom tunnel under en möjligen blifvande trafikkanal vid Kafledammen och återbördas till älfven vid Flottbergsströmmen genom tunnel under samma kanal, äro af ringa betydelse, enär dels korsningen med Kafledammen kan utföras medelst rörledningar af betong, dels, eftersom kraftuttagningen med säkerhet kommer till stånd före ombyggnad af trafikkanalen, korsningarna kunna utföras, innan kanaler och slussar utsprängas, hvadan deras anläggning icke äfventyrade de senares bestånd, dels och slutligen det icke är gifvet, att kanalombyggnaden verkligen kommer att ske efter det Laurellska förslaget.

Den tidsvinst, som uppkommer genom att redan i år kunna påbörja kraftkanalanläggningen, är af styrelsen kraftigt framhållen, en tidsvinst som i detta fall vore af så mycket större betydelse, som regleringsdammens anläggning, hvilken kräfde uppförande af fångdammar i älfven och sålunda under arbetstiden åstadkomme minskning i älfvens afbördningsförmåga, icke gärna kunde påbörjas, förr än en del af älfvens vattenmassa kunde afledas genom kraftkanalen.

Med afseende å frågan för huru stor vattenmängd kanalen borde beräknas, bär styrelsen framhållit, att kanalen måste anläggas för hela den vattenmängd, som kronan, före en eventuell reglering af Vänern, vid lågvatten kan och vill disponera ur älfven, äfven om den ej genast i sin helhet förvandlas till elektrisk energi, utan turbiner, generatorer och kraftstation tillbyggas endast i den mån afsättningen ökas. Den i berg utsprängda kanalen kunde nämligen svårligen förstoras, sedan kraftstationen en gång tagits i bruk.

Med afseende å den tillgängliga vattenmängden vid Trollhättan har styrelsen — efter erinran om Trollhättefallens gruppering och om vattnets fördelning till vattenverk, slussar m. m., samt om de utredningar och observationer, som skett rörande de afvunna vattenmängderna i Göta älf vid Trollhättan, — beräknat minimivattenmängden vid lågvatten till 320 in3 i sekunden. Hela denna vattenmassa kunde emellertid icke påräknas för den blifvande kraftstationen. Så borde från denna vatten-

13 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

mängd i hvarje fall afdragas i rundt tal 70 m3 eller den vattenmängd, som erfordras för:

nuvarande trafikkanalen för stussning in. in.................................. 6,oo

oljeslageriet ................................................................................................ 0,83

Nydqvist & Holm ....................................................................................... 2,oo

en större slussled enligt Laurells beräkning ................................. 20,oo

läckning, eventuell fisktrappa o. d. samt för fallen — till bibehållande af naturskönheten ......................................................... 33,00

kanalverkets nyanlagda kraftstation ................................................... 8,oo

Summa 69,83 ur’

Fråndragas dessa i rundt tal 70 in3, blir den vattenmängd, som kronan kan tillgodogöra sig, 250 m3 i sekunden. Detta dock under förutsättning, att uppgörelse träffas dels angående förvärf af Trollhättans elektriska kraftaktiebolags egendom och vattenrätt vid Önan, dels ock beträffande utbyte af ingenjör E. Stridsbergs och Trollhättans pappersbruks aktiebolags (Tröskelns) vattenrätt mot leverans af viss elektrisk energi. Träffas ej sådan uppgörelse, blir den i och för kraftuttagning för kronan tillgängliga vattenmängden under för kronan gynnsammaste fall d. v. s. under förutsättning att kraftaktiebolaget icke äger uttaga större vattenmängd, än att den tillsammans med Tröskelns blir mindre eller lika med den sammanlagda vattenmängd, som går genom Gullöfors (Stridsbergs) vattenverk och kanalverkets kraftstation, 230 m3 i sekunden, samt under för kronan ogynnsammaste fall, eller att kraftaktiebolaget erhåller större vattenmängd än de ofvanför Hålan varande vattenverken utsläppa, 203 in3 i sekunden eller eventuellt blott 192 in3 i sekunden.0)

Måtten å kraftkanalen äro föreslagna till 115 m3 nyttig genomskärningsarea, i hvilken hastigheten, om vattenmängden blir 250 in3 i sekunden, utgör 2,2 meter, medan, om vattenmängden blir allenast 230 m3 eller 203 in3 i sekunden, hastigheten nedgår till resp. 2 och 1,8 meter. Kostnaden för den del af kraftkanalen, hvarom nu är fråga, eller mellan punkten n:r A och B å ritningen, hvilken sträcka håller omkring 600 meter i längd, uppgår enligt kostnadsförslaget till 700,000 kronor, hvartill komma 50,000 kronor för lösen af två byggnader och en tomt, som visserligen allenast för kanalens fortsättning behöfvas, men hvilka i god tid måste förvärfvas.

*) Häri ingår emellertid den Tröskelns vattenverk tillkommande vattenmängden, omkring 5 ms i sekunden, med afseende hvarå närmare hänvisas till sid. 70.

14 Uppgörelser med enskilda vattenrättsägare vid Trollhättan ang. sväfvande vattenrättsfrågor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Angelägenheten att uttaga så mycket som möjligt af vattenkraften i Trollhätte strömmar redan vid den första anläggningen, jämte vikten att vinna en hastig lösning åt de sväfvande vattenrättsfrågorna vid Trollhättan, hafva ledt styrelsen till tanken på en uppgörelse med de privata vattenverkens ägare antingen i den form att de mot afstående af sin vattenrätt skulle erhålla ersättning i elektrisk energi från statens blifvande kraftstation eller också så, att de skulle kontant utlösas. Med afseende härå har styrelsen till en början erinrat om äganderättsförhållanden uti vatten och öar i Trollhätte strömmar samt därvid framhållit, att genom en af Kungl. Maj:t den 30 december 1899 gifven dom kronan förklarats vara ägare af Stora och Lilla Toppön af det skäl, att de vore belägna i Trollhätte strömmar, till hvilka äganderätten af ålder tillkomme kronan; att genom dom den 19 augusti 1901 i mål mellan kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående rätten till vattnet utmed den nämnda aktiebolag tillhöriga västra stranden invid Trollhättefallen Kungl. Maj:t fastställt Gröta hofrätts dom, hvarigenom funnits vara i målet utredt, att Trollhätte strömmar af ålder ansetts utgöra en kronan tillhörig egendom, i följd hvaraf kraftaktiebolaget inom det till nämnda kronoegendom hörande område i Gröta älf icke kunde tillerkännas annan rätt till vattnet, än som kunde härledas från upplåtelser af kronan, samt förklarats, att kronan utan hinder af de för kraftaktiebolaget å afsöndringar från hemmanet Torsered och å hemmanet Arvidstorp meddelade lagfarter vore ägare af allt vattnet i Göta älf utefter nämnda hemmans stränder från och med Prästskedets fall till och med Flottbergsströmmen utan annan inskräning än den, som föranleddes af bolagets äganderätt till kronoskattefiskena Arfvidstorp eller Källebo n:o 1 och Arfvidstorp eller Källebo n:o 2; att i en särskild rättegång mot ingenjören Ernst Stridsberg kronan genom Kungl. Maj:ts dom den 27 september 1901 tillerkänts äganderätten till den i Trollhätte strömmar belägna Spikön, samt att af nämnda rättegångar sålunda framgått det resultat, att kronan förklarats vara ägare af samtliga Trollhättefallen, och att enskild person icke kunde hafva annan rätt till vatten eller område å öar däri än den, som kunde härledas genom upplåtelse från kronan, hvilken upplåtelse skett genom skatteköp.

Vidare har styrelsen meddelat, att för bestämmande af den rätt, som sålunda kunde tillkomma enskilda, hvilka vid Trollhättan innehade verk eller lägenhet, af kronan anhängiggjorts talan dels mot ingenjören Stridsberg, som innehade sju äldre skatteköpta sågar å västra delen af Malgön, dels mot Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, som innehade äldre skatteköpta kvarnar och en såg på Önan; att kronans talan i

15 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

dessa mål gått ut därpå, att innehafvare af dessa skatteköpta verk icke kunde anses hafva rätt till större vattenkvantitet eller till mera landområde, än som varit behöfligt såsom drifkraft och utmål för dessa gamla sågar och kvarnar i det skick, hvari de vid deras skattläggningbefunnits; att, sedan ingenjören Stridsberg i det mot honom anhängiggjorda målet slutligen medgifvit riktigheten af kronans påstående, att med de af honom förvärfvade äldre skatteköpta sågarna icke vore förenad rätt till mera land eller vatten vid Malgön än, som varit behöfligt för drifvande af nämnda verk i det skick och till den omfattning, som vid deras skattläggning afsetts, Flundre, Vane och Bjärke häradsrätt i detta mål genom laga kraft ägande utslag den 6 juni 1905 tillerkänt Stridsberg och blifvande ägare af ifrågavarande verk rätt att för desamma uttaga vid lägsta vattenstånd 20 kubikmeter vatten per sekund och vid högre vattenstånd i älfven, under vissa närmare bestämda villkor, intill 22 kubikmeter per sekund, äfvensom bestämt, att ägaren af verken ägde att såsom utmål för desamma använda hela det område af västra Malgön, som Stridsberg dittills innehaft, med iakttagande dock, att kronan ägde att inom detta utmål å plats, som kronan finge bestämma, anlägga dammfäste och att för öfrigt anlägga vattenintag, tunnlar m. in., som erfordrades för tillgodogörandet af den kronan tillhöriga vattenkraften vid Trollhättan på sätt i utslaget närmare stadgades; att målet n mot Trollhättans elektriska kraftaktiebolag rörande rätt till utmål å Onan och vatten härinvid ännu vore anhängigt vid nämnda häradsrätt; att kraftaktiebolaget i detta mål icke blott bestridt riktigheten af den uppfattning beträffande den inskränkta rätt till vatten och utmål, som enligt kronans i målet förda talan på sätt ofvan nämnts skulle tillkomma verken, under påstående, att hela önan borde tillkomma bolaget såsom utmål för de därå sedan äldre tider belägna verken och att med bolagets äganderätt till ön borde vara förenad vanlig strandäganderätt, till följd hvaraf bolaget skulle vara berättigadt att tillgodogöra sig halfva den mellan Onan och Gullön framflytande vattenmängden, utan äfven sökt göra gällande, att i målet icke blifvit styrkt, att kronan verkligen vore ägare af Trollhätte strömmar, under förmenande, att de rättegångar, hvarigenom kronans äganderätt till desamma fastställts, antagligen skulle fått en annan utgång, därest den ytterligare utredning i detta afseende, som bolaget nu vore i tillfälle åberopa, företetts i nyss berörda rättegångar; att från kronans sida i målet företetts af sakkunnige afgifna utlåtanden, enligt hvilka för verken å Önan i äldre tider skulle hafva användts en vattenmängd, uppgående till endast 7 eller högst 10,46 kubikmeter per sekund, och såsom utmål för

16 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

verken varit behöflig! blott eu dol af Önans landområde, hvarför en icke obetydlig areal däraf borde återgå till kronan; samt att kraftaktiebolaget å sin sida ännu icke sökt förebringa någon utredning angående den för de äldre verken å Onan behöfliga vattenmängden och utmålen.

I anledning af hvad från kraftaktiebolagets sida i den pågående rättegången anförts, har styrelsen nu till en början anmärkt, att bolagets försök att rubba den i ofvan berörda domar, jämväl i målet mot kraftaktiebolaget angående rätten till vattnet utefter västra stranden vid Trollhättefallen uttalade grundsatsen om kronans äganderätt till Trollhätte strömmar icke torde förtjäna något afseende, samt att den tanke på resning i sistnämnda mål, som väl finge antagas ligga där bakom, med hänsyn till den enstämmighet, som gjort sig gällande hos alla instanser vid afdömandet af berörda mål, med all säkerhet, om den skulle komma till utförande, icke skulle leda till något för bolaget gynnsamt resultat. Lika litet torde det enligt styrelsens mening, i betraktande af de säregna förhållanden, som förelåge beträffande Trollhättefallen, hvartill något motstycke inom landet näppeligen torde kunna uppletas, behöfva befaras, att kraftaktiebolaget skulle kunna för verken å Onan tillerkännas strandäganderätt i vanlig mening, ehuru frågan härom möjligen kunde vara något tvifvelaktig, helst något prejudikat, hvaraf man kunde sluta sig till domstolarnes uppfattning i denna fråga, icke vore kändt och häradsrätten i sitt utslag i det Stridsbergska målet om Malgön kunnat såsom skäl för domslutet anföra äfven Stridsbergs medgifvande af den uppfattning, som från kronans sida härutinnan gjorts gällande. Däremot har styrelsen framhållit omöjligheten att med någon säkerhet kunna beräkna, huru stor vattenmängd och huru stort utmål komme att af domstolarna tillerkännas kraftaktiebolaget för de gamla verken å Onan, då till grund för bedömandet häraf måste läggas uppgifter i äldre handlingar och därpå grundade beräkningar, hvilka naturligen måste blifva i viss män vanskliga och osäkra; och har styrelsen i den underdåniga skrifvelsen vidare utvecklat, huruledes dels den pågående rättegången med kraft aktiebolaget, om den skulle föras till slut, antagligen komme att fortvara under flera år, dels ock andra långvariga rättstvister mellan kronan och bolaget kunde befaras uppkomma.

Vidare måste det, fortsätter styrelsen, medtagas i beräkningen, att kraftaktiebolaget vid den syn, som jämlikt bestämmelserna i förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

grund på kronans begäran måste hållas för att i laga ordning erhålla tillstånd till utförande af de nu planerade anläggningarna för vattenkraftens vid Trollhättan tillgodogörande, komme att invända, att det sålunda af kronan anhängig] orda målet för erhållande af tillstånd till anläggningarnas utförande skulle förklaras hvilande i afbidan på utgången af den nu pågående rättegången om rätten till vattnet vid Önan. Härigenom kunde vållas, att denna invändningsfråga måste dragas under alla instansers pröfning och att sålunda flera år kunde förflyta, innan ens någon saklig behandling af frågan om tillstånd till anläggningarnas utförande kunde ifrågakomma.

Från kraftaktiebolagets sida kunde äfven göras gällande, att de ifrågasatta anläggningarna kunde medföra men för deras verk på Önan samt att sålunda, på grund af stadgandena i 6 § i nämnda förordning, tillstånd till desamma lagligen icke borde lämnas. Något sådant men torde emellertid icke uppkomma, därest kronan anordnade dammanläggningarna så, att verken på Önan komme i åtnjutande af den största vattenkvantitet, hvarpå kraftaktiebolaget på grund af vanlig strandäganderätt kunde framställa anspråk. Detta kunde utan svårighet ske.

Men äfven om sådana åtgärder till förekommande af allt men för Önan kunde vidtagas, vore det uppenbart, att för kraftaktiebolaget genom påståenden af antydd art öppnades utväg att draga äfven målet om anläggningarnas utförande under alla instansers pröfning samt att därigenom under flera år förhindra vattenkraftens tillgodogörande, då väl icke kunde förutsättas, att anläggning af en kraftstation af kronan skulle bringas till verkställighet, förrän tillstånd därtill i laga ordningerhållits.

Härtill komme slutligen, att kraftaktiebolaget äfven såsom ägare af västra stranden kunde bereda kronan svårigheter och tidsutdräkt vid vattenkraftens tillgodogörande. Genom häradsrättens förut berörda dom i målet mot ingenjör Stridsberg hade kronan erhållit rätt till dammfäste å Malgön för den damm, som enligt de uppgjorda planerna för de tillämnade anläggningarna därifrån skulle sträckas öfver till västra stranden. Med all säkerhet torde kunna antagas, att kronan såsom ägare af Trollhätte strömmar ägde förfoga öfver själfva vattenbäckenet så långt upp som det högsta kända vattenståndet sträckt sig, samt att kronan sålunda vore befogad att också å västra stranden, äfven emot kraftaktiebolagets bestridande, erhålla fäste för nämnda damm, åtminstone så långt upp på stranden, som vattnet bevisligen högst stått. Men äfven om sålunda fäste för eu damm å västra stranden skulle kunna erhållas, vore det gifvet, att för den tillämnade dammens utförande på lämpli- Bih. till Bilad. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 68 Haft. 3

18 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

gaste och billigaste sätt och för att undvika, att en eljest onödig öppning måste lämnas invid bergväggen å västra stranden, det vore i höggrad önskvärdt att erhålla fullt tillräckligt utrymme å västra stranden. Då det kunde ifrågasättas, huruvida rätt till att expropriationsvis förvärfva sålunda erforderlig mark för dammfästet med nu gällande lagstiftning förefunnes, måste man äfven vara beredd på, att kraftaktiebolaget komme att, såvidt görligt, bereda kronan svårigheter äfven genom att bestrida kronans rätt till dammfäste å västra stranden.

Det nu anförda vore nog — fortsätter styrelsen — för att ådagalägga, hvilket perspektiv af en mängd långvariga rättegångar, som under åratal kunde förhindra tillgodogörandet af kronans vattenkraft i största möjliga utsträckning, det nuvarande tillståndet öppnade. Sedan 1894 hade angående rätt till land och vatten vid Trollhättan samt rörande tillgodogörandet af vattenkraft därstädes i oafbruten följd anhängiggjorts åtminstone elfva rättegångar. Men tiden vore i detta fall värd pengar, mycket pengar. Hvarje uppskof medförde icke allenast en direkt penningförlust för kronan såsom försäljare af elektrisk energi genom framflyttande af den tidpunkt, då kronan kunde skörda företagets pekuniära frukter, utan det medförde äfven ett fördröjande af den industriella uppblomstring, som med säkerhet kunde väntas följa af Trollhättekraftens utdelning till billigt pris, ett fördröjande, som indirekt, och kanske i än större grad, innebure en ekonomisk förlust för staten. För kronan vore det, som förhållandena nu förelåge, af större vikt att vinna tid än rättegångar. Ensamt denna synpunkt vore enligt styrelsens mening af beskaffenhet att göra eu öfverenskommelse med kraftbolaget önskvärd, därest en sådan på skäliga villkor kunde åstadkommas. Tidpunkten torde vara inne att äfven med någon uppoffring af kronans strängt juridiska rätt söka bringa samtliga tvistefrågor urvärlden, så att alla vidare genom rättegångar föranledda svårigheter för vattenkraftens tillgodogörande undanröjdes.

Lämpligaste formen för en öfverenskommelse vore uppenbart, att kronan öfvertoge all bolagets fasta egendom vid Trollhättan. Härigenom vunnes, utom den förnämsta fördelen, tidsbesparingen, många andra viktiga _ sådana. All ovisshet om utgången af vattenrättstvisten beträffande Önan aflägsnades. Kronan behöfde ej till Önan lämna en vattenmängd, hvilken, i händelse rättegången ut folie till bolagets förmån, skulle medföra en ganska afsevärd afprutning af kronans krafttillgång. Kronan befriades från all regleringsskyldigliet beträffande vatten till Önans verk och behöfde därför icke utföra någon permanent regleringsdamm mellan Gullön och Önan. Kronan blefve befriad från en kon-

19 Kungl.. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

kurrent om försäljning af elektrisk energi, en konkurrent, som redan nu vore färdig till leverans. All tanke på resning af det stora målet om strandägarrätt till vattnet längs västra älfstranden bragtes ur världen. Kronan vore oförhindrad att fästa sin damm vid Nolfallet på västra stranden, till följd hvaraf dammanläggningen förenklades och medförde lägre kostnad. Västra stranden längs fallen kunde skyddas mot vandalisering och krafven på en nationalpark, liksom »naturskyddets» intressen i öfrig! tillgodoses. Inga särskilda ersättningar komme i fråga vare sig för genom kraftuttagningen skadade, bolaget tillhöriga laxfisken m. m., eller för den skada, en blifvande ny farled enligt Laurellska förslaget skulle åstadkomma genom uppdämning å bolagets mark, genom minskning af fallhöjden vid Önan eller genom intrång å Onans mark.

Efter inledda underhandlingar med kraftaktiebolaget hade ett preliminärt aftal med bolaget träffats, hvithet är styrelsens framställning bifogadt; och har styrelsen rörande bestämmelserna i detta villkorliga aftal, hufvudsakligen anfört följande:

Den kontanta köpeskilligen är föreslagen till 2 Va millioner kronor. Dessutom skall kronan till bolaget med full äganderätt öfverlämna ett tomtområde om 2 har å kronohemmanet, Stallbacka ägor. Härigenom skulle kronan blifva ägare till dels bolagets samtliga skatteköpta verk å Önan jämte den vattenrätt och det utmål, som kan tillkomma desamma, dels de å Onan befintliga kraftstationer och byggnader, dels ock de i aftalets § 1 mom. a och b närmare angifna områden och laxfisken på västra älfstranden.

Ön Önan, som innehåller 9,903 m2, tages för närvarande helt och hållet i anspråk af kraftbolagets anläggningar. Bolaget har sålunda där flera kraftstationer med tillhörande dammar, vattenintag, turbiner och generatorer. Turbinerna äro till antalet 12 och kunna enligt ett af ingenjören Gust. Danielson till vattenfallskommittén år 1901 afgifvet intyg utveckla sammanlagdt 3,000 effektiva hästkrafter. Samtliga dessa kraftstationer med elektrisk utrustning, så långt som i aftalets § 2 närmare fastslagits, ingå i köpet. Likaså alla å Önan uppförda husbyggnader. Brandförsäkringsvärdet för ifrågavarande i köpet ingående byggnader och anläggningar är omkring 450,000 kronor. Önans verk, hvars taxeringsvärde för närvarande utgör 425,000 kronor, inköptes af kraftbolaget år 1898 för 1 million kronor.

Kraftbolagets områden å västra stranden äro belägna i tvenne grupper. Den ena och viktigaste sträcker sig längs stranden från älfvens öfre lugnvatten till dess nedre och omfattar sålunda ena stran-

Hufvudgrunderna i förslaget till aftal med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

den utefter samtliga Trollhättefallen. Den andra gruppen ligger likaledes vid Götaälf men skild från den förra genom ett enskild person tillhörigt område, strax norr om Bergslagernas järnvägs bro öfver älfven. Järnvägen skär norr om bron på en afsevärd sträcka genom denna del af bolagets ägor. Områdena och laxfiskena på västra stranden förvärfvades af d:r de Laval under loppet af åren 1888—1898 genom flera särskilda köp för ett sammanlagdt belopp af 1,154,500 kronor under antagande, att vattenrätt följde med äganderätt till stranden. Taxeringsvärdet för motsvarande fastigheter är för närvarande endast 215,000 kronor. Egendomarnas sammanlagda ytinnehåll utgör, enligt den i aftalet åberopade kartan med förteckning, 169 hektar.

Vid bestämmande af köpeskillingens storlek har styrelsen utgått från den förutsättningen, att för önans vattenverk och byggnader kunna betalas 2 millioner, i följd hvaraf västra stranden skulle betinga

500.000 kronor.

Värdesättningen för Onan kan ske enligt följande grunder.

Såsom förut nämnts, hafva kronans olika sakkunnige i pågående rättegång mot kraftbolaget beräknat, att verken på Onan hade rätt till en vattenmängd af 7 å 10,46 in3 i sekunden. Då en blifvande dom, i betraktande däraf, att de verkställda beräkningarna med nödvändighet måste fotas på mycket osäkra grunder, sannolikt skulle fastställa minst den högre af dessa siffror, kan man utgå från att 10 in3, motsvarande

1.000 turbinhästkrafter, i allt fall lagligen tillkomme bolaget, därest rättegången utfölle till kronans förmån. Blefve däremot utgången i full öfverensstämmelse med bolagets påståenden, skulle det erhålla omkring 5,250 turbinhästkrafter, allt vid lågvatten. Vid högre vattenstånd ökades krafttillgången i motsvarande mån. Skillnaden mellan dessa tvenne ytterlighetssiffror utgör 4,250 hästkrafter. För en förlikning vore ju en skälig utgångspunkt, att till de 1,000 hästkrafter, öfver hvilka bolaget i allt fall enligt hvad ofvan sagts skulle förfoga, lades halfva den nyssnämnda skillnaden eller 2,125 hästkrafter, i hvilket fall bolaget förlikningsvis borde tillerkännas 3,125 turbinhästkrafter eller 0,9x3,125 —i rundt tal 2,800 elektriska hästkrafter. Då en färdigmonterad elektrisk hästkraft vid Trollhättan nu kan antagas vara värd minst 750 kronor, blefve enligt angifna beräkningsgrund Önans värde 2,800x750 = 2,100,000 kronor. På samma sätt finner man dess värde, därest kronans yrkande godkändes, vara 0,9x 1,000 x 750 = 675,000 kronor och, om bolagets påstående vunne framgång, 0,9 x 5,250 x 750 = 3,543,750 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130. 21

Ett annat beräkningssätt, hvilket har stöd af faktiska siffror, är följande:

Enligt § 7 i aftalet förbinder sig bolaget att arrendera en del af Önans byggnader och vattenkraft emot ett årligt arrende af..................................................................... kr. 34,000

Till kronans disposition står en kraftstation vid Önan om 1,000 elektriska hästkrafter, hvars drift vid kritiska tillfällen först skall tillgoses.

Enligt det kontrakt, som kronan enligt § 8 skall öfvertaga, betalar A.-B. skandinaviska elektricitetsverk 45 till 55 kronor pr elektrisk hästkraft vid Önan. Afdrages driftkostnaden, torde dock med all sannolikhet de tillgängliga

1,000 hästkrafter kunna lämna en nettoinkomst af 40 kronor pr elektrisk hästkraft eller årligen ............................................................................ )> 40,000 kr. 74,000

3,6 % årlig ränta på 2 millioner kronor utgör........................... kr. 72,000

Återstår årlig vinst.......................................................................... kr. 2,000

Denna kalkyl gäller de första 10 åren. Efter denna tid måste de

2,000 hästkrafter, som kraftbolaget under 10-årsperioden disponerar, kunna betinga ett afsevärdt högre försäljningspris än 34,000 kronor årligen. Mot ofvan anförda beräkning kunde måhända anmärkas, att de 1,000 hästkrafterna ej genast kunna afsättas. Styrelsen är dock öfvertygad, att afsättning nästan omedelbart kan väntas. Redan nu finnas, oberoende af ofvan omnämnda kontrakt, anbud på omkring 250 hästkrafter vid Trollhättan, ehuruväl kanalverket icke äger annan kraft att afvara än det ringa öfverskottet i sin nuvarande kraftstation. Blir det känd!, att kraft finnes disponibel, lära de 1,000 hästkrafter snart nog finna afsättning. Affären är sålunda, finansiellt taget, utan afse värd risk. Kan kronan blifva herre äfven öfver det vatten, som Gullöfors har rätt att nyttja, och sålunda bli i stånd att efter nedläggning af kraftstationen vid önan leda den vid Önan använda vattenmängden till sin stora kraftstation vid Olidehålan, uppstår en ökning i kronans kraftbelopp, hvilken, enligt hvad förut visats, är betydlig. Men, säger man, i sådant fall måste köpeskillingen för Önan läggas på vattenverkets kostnad. Det är sanntr men så behöfver ej ske förr än längre fram, då det börjar bli ondt om kraft och den stora kraftstationen sålunda är nära fullt utbyggd.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. . Proposition N:o 130.

Då enligt förutsättning- a)°) vid kraftstationen utfås 61,500 elektriska hästkrafter, men de ytterligare 20 in3, som kunde tillföras stationen enligt förutsättning e)°), skulle öka det för kronan tillgängliga kraftbeloppet till 65,400 elektriska hästkrafter, uppstår, om köpeskillingen, 2 millioner, lägges på stationens anläggningskostnad, en ökning i anläggningskostnaden pr elek-

trisk

hästkraft af

65,400

omkring

30 kronor, motsvarande efter

11 % en ökning i årliga framställningskostnaden af endast 3,30 kronor pr elektrisk hästkraft. Denna ökning torde lätt kunna motvägas genom lämpligt val af försäljningspris, hvadan den nyssnämnda anmärkningen icke kan rubba styrelsens mening om det föreslagna köpets fördelar för kronan. Det må för öfrigt _ anmärkas, att de 2 millioner kronor, som motsvara lösesumman för Onan, i själfva verket blefve kronans hela utgift för den oerhörda vattenkraften i Trollhättefallen, ty på den köpeskilling, som erlades för kanalverket, lämnar detta icke allenast full ränta utan äfven betydligt öfverskott, för år 1905 uppgående till ej mindre är 125,326 kronor.

Den för bolagets egendom å västra stranden beräknade lösesumman,

500,000 kronor, kan naturligtvis icke genast lämna behörig afkastning. Arrendeafkastningen är nu endast 2,033 kronor årligen. Men uppenbart är, att tillgodogörandet af fallens vattenkraft och en förbättring af farleden komma att i betydlig mån höja traktens jord värden. De väsentligare delarna af hemmanen Arvidstorp och Eppleknäppen eller Hälltorp erbjuda synnerligen lämpliga områden för egna hem, och ett antal dylika finnas redan på Arvidstorps mot egnahemskolonien Strömslund gränsande ägor. Knorren och Ladugården-Flundbogården innehålla för industriella anläggningar särdeles väl lämpad mark, belägen intill älfven och Bergslagsbanan. Områdena å västra stranden blifva därför snart nog ganska värdefulla, För kronan såsom stor jordägare på östra stranden har det för öfrigt sin stora betydelse att få i sin hand dessa vidsträckta områden och att sålunda, i stort sedt, oberoende af enskild konkurrens, kunna sköta sin tomtpolitik i trakten och leda bebyggandet dit, där det för det allmänna är fördelaktigast.

Räknar man med, att hälften af ifrågavarande mark på västra stranden eller c:a 80 har kunna försäljas till industri- och bostadstomter efter ett medelpris af 50 öre pr nr — ett pris, som, i betraktande af att för tomter i den närliggande kolonien Strömslund betalas 90 öre å 1 kr. 28 öre pr m2, icke torde vara öfverdrifvet — erhålles ett för-

*) Jfr ang. dessa förutsättningar sid. 16—18 i styrelsens ifrågavarande framställning till Kung!. Maja.

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

säljningsbelopp af 400,000 kronor. För tillgodoseendet af »naturskyddets» berättigade kraf och. för vinnande af öfriga med köpet förenade fördelar måste återstående 100,000 kronor anses som en måttlig utgift.

Förutom den kontanta köpeskillingen skall bolaget enligt hvad ofvan sagts, då det afflyttar från Onan, erhålla tomtmark inom det industriområde, som styrelsen har för afsikt att söka få utlagdt å kronohemmanets Stallbacka ägor strax norr om Trollhättans planlagda område. Denna tomtmark, hvars värde för närvarande är jämförelsevis obetydligt, skulle bereda bolaget tillfälle att fortsätta sin verksamhet vid Trollhättan, äfven sedan den måst nedläggas vid Onan, hvarvid må påpekas, att efter år 1916 bolaget icke kommer i någon bättre rätt till arrendering af elektrisk energi än öfriga afnämare från kronans kraftstation. Tomtområdets storlek har bestämts till 2 har eller omkring dubbla Önans ytinnehåll, som är c:a 1 har, på det att bolaget vid fortsatt verksamhet å den nya platsen måtte få utrymme för en ändamålsenligt ordnad fabriksdrift.»

Styrelsen har vidare omförmält, att det vore af största vikt för kronan att, därest vattenkraften vid Onan komme i kronans hand, äfven den ingenjören Stridsberg tillkommande vattenkraften förvärfvades af kronan, emedan motsvarande vattenmängd då kunde ledas till den stora kraftstationen och med tillgodogörande af hela fallhöjden med bästa utbyte i öfrigt omvandlas i elektrisk energi. Därmed skulle kronan också i stort sedt blifva herre öfver vattnet i Trollhättefallen. Styrelsen hade därför trädt i underhandlingar med ingenjören Stridsberg angående utbyte af honom lagligen tillkommande vattenkraft mot från kronans kraftstation levererad elektrisk energi, hvilka underhandlingar ledt till ett preliminärt aftal, som styrelsen nu framlagt.

I afseende å de i aftalet inrymda bestämmelserna har styrelsen hufvudsakligen anfört följande:

»Enligt hvad förut omnämnts vore Stridsberg genom häradsrättens dom den 6 juni 1905 berättigad att vid lågvatteustånd i älfven för sina verk å Malgön använda 20 in3 vatten i sekunden och att vid högre vattenstånd på vissa villkor använda upp till 22 m3 samt hade äganderätt till västra delen af Malgön. Då lågvattenstånd i älfven icke hörde till regeln, borde en lämplig beräkningsgrund för det Stridsberg tillkommande kraftbeloppet vara att utgå från medeltalet mellan nyssnämnda siffror eller från eu vattenmängd af 21 m3 i sekunden. Som fallhöjden vore omkring 8 meter, motsvarade denna vattenmängd eu naturkraft af 2,240 hästkrafter eller på turbinaxel 0,78x2,240 = 1,747 hästkrafter. Förvandlades dessa till elektrisk energi, erhölles efter genere-

Hufvudgrunder i aftalsförslaget med ingenjören Stridsberg.

24 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

ring och transformering omkring 1,585 hästkrafter. Skulle Stridsberg sålunda själf omsätta all sin vattenkraft i elektrisk energi, erhölles under angifna förutsättningar 1,585 elektriska hästkrafter. Men då ett kraftbelopp skulle af kronan levereras färdigt omsatt i elektricitet, borde det minskas med hänsyn till att Stridsberg inbesparade åtskilliga drift- och underhållskostnader. A andra sidan måste räknas därmed, dels att Stridsberg f. n. drefve sina störa valsverk direkt från motsvarande turbiner, hvadan ingen förlust genom omvandling där uppkomme, dels att en förändring af hela fabriken till elektrisk drift för Stridsberg medförde afsevärda anläggnings-, drift- och underhållskostnader förutom kraftförlust i motorerna, dels slutligen att, såsom af aftalet framginge, Stridsberg icke kande gorå sig räkning på leverans af den elektriska energien, förrän kronans stora kraftstation tages i bruk, och att han sålunda intilldess icke hade tillgång till mer än det kraftbelopp, omkring 1,200 hästkrafter, hvilka nu vore monterade. Efter afvägande af dessa faktorer har man enats om, att 1,500 elektriska hästkrafter utgjorde skälig ersättning för den vattenrätt, Stridsberg ägde.

Den lämpligaste juridiska formen har befunnits vara den, att från Stridsbergs sågverk n:r 3, 4 och 5 på Malgön afsöndras ett mindre jordområde jämte all vattenrätt och att det sålunda afsöndrade af Stridsberg öfverlåtes på kronan med full äganderätt mot det att kronan för all framtid på eu viss punkt af den återstående delen af sågverkens utmål i Malgön leverar 1,500 elektriska hästkrafter.»

Önskemålet att förvärfva äganderätt till Stridsbergs hela utmål å Malgön kunde utan kontant utgift för kronan lämpligen vinnas genom ett byte af denna mark mot ett område af Vs mtl. Knorren, hvilket hemman genom aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag komme att tillfalla kronan. Berörda område borde väljas så, att det gränsade intill Stridsbergs egendom Källstorp och intill hans där uppförda nya martinverk. Områdets storlek hade begränsats till en ytvidd af 3 har, hvilken visserligen vore större än utmålets å Malgön areal, omkring 1 har, och äfven jämförelsevis större än det tomtområde vid Stallbacka, kraftaktiebolaget skulle få i stället för Önan, eller 2 har, men som dock i betraktande af de ifrågavarande platsernas olika läge och betingelser samt med hänsyn till Stridsbergs ostridiga äganderätt till utmålet på Malgön likväl icke kunde anses annat än som fullt motiverad.

Skulle emellertid Stridsberg afstå sitt utmål å Malgön och skulle kronan få frihet att ordna allt efter sin vilja, följde däraf, att Stridsberg måste öfverflytta sin verksamhet till Knorren. Hans å Malgön

25 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

befintliga byggnader och anläggningar med undantag för dem, som användes för vattenkraftens tillgodogörande, borde då äfven rimligtvis inlösas och ersättas af kronan. Styrelsen funne för sin del en sådan lösning ur flera synpunkter för kronan önskvärd. Men styrelsen hade icke sett sig i stånd att nu medhinna en värdering af Stridsbergs berörda egendom å Malgön och kunde sålunda icke afgifva förslag till skälig lösesumma för densamma. För att emellertid sätta kronan i tillfälle att för ett rimligt pris få Malgön afröjd och blifva ensam bestämmande om dess ordnande och användning, hade styrelsen funnit ändamålsenligt att härutinnan upprätta ett särskilt aftal, som nu jämväl framlagts. Enligt detta aftal hade kronan berättigats att, om tillsägelse skedde före den 1 juli 1907, lösa ifrågavarande Stridsberg tillhöriga anläggningar i enlighet med de grunder, som i allmänhet vid expropriation tillämpades.

Vidare har styrelsen anfört:

»Förvärfvas Önans och Stridsbergs vattenrätt, så som ofvan föreslagits, återstår vid Trollhätte strömmar endast ett vattenverk, som har rätt att uttaga kraft ur desamma. Detta vattenverk, benänmdt Tröskeln, är visserligen af ingen betydelse för det hela, eftersom det f. n. endast förbrukar omkring 5 m:: vatten och denna vattenmängd dels kan utan olägenhet ditledas så länge kanalverkets kraftstation å Malgön bibehålies och dess 8 nr" sålunda utsläppes i Hålan, dels ej spelar någon afsevärdt roll i och för sig. Då det emellertid torde vara tilltalande, att kronan erhåller fullständigt herravälde öfver Trollhätte strömmar och dess stränder, har styrelsen äfven underhandlat med Tröskelns ägare, Trollhättans pappersbruks aktiebolag, hvilket i följd häraf underskrifvit vidfogade aftal bil. 6 A och B, uppgjorda enligt samma grunder som de af Stridsberg undertecknade.

I afseende^på Tröskelns rätt till vatten må anmärkas, att densamma, lika litet som Önans, är till sitt omfång lagligen fullt bestämd, ehuruväl rättegång därom icke af kronan anhängig^’orts. Att döma af den år 1858 af vederbörande häradsrätt i och för skattläggning verkställda syn å Anders och Måns Larssons kvarnar, hvilka numera benämnas Tröskelns kvarn, skulle denna icke hafva rätt att använda mer än 2,00 eller högst 3,7 m3 vatten i sekunden. Genom de öppningar, som bestämdes enligt Göta hofrätts dom d. 31 dec. 1891 kunna däremot framledas afsevärdt större vattenmängd och till följd däraf användas vid Tröskelns i vanliga fall f. n. omkring 5—5,8 in3 vatten i sekunden. Ställer sig kronan nu på samma ståndpunkt som i målen beträffande Gullöfors och Önan och häfdar, att Tröskeln icke har mera rätt till Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft. 4

Hufvudgrunder i aftalsförslaget med Trollhättans pappersbruksaktiebolag ang. Tröskeln.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vatten, än som vid tiden för skattläggningen åtgick i de därvarande kvarnarna, samt anhängiggöra rättegång mot Tröskelns ägare i enlighet härmed — något som, då den 20-åriga häfden lär utlöpa först i slutet af innevarande år, ännu står öppet — kan det hända, att domen utfaller till kronans förmån och att Tröskeln får sin vattenrätt inskränkt i enlighet härmed. Men å andra sidan är en sådan utgång icke fullt viss och en rättegång förenad med både tidsutdräkt. och kostnader. Då det i detta fall för öfrigt är tal om eu skillnad i vattenmängd, som för kronan är af försvinnande ringa betydelse, men hvars förlust däremot för pappersbruket skulle medföra synnerligen svår olägenhet och skada, måste en uppgörelse i godo anses innebära den bästa lösningen.

Läggas de ofvan efter syneinstrumentet af år 1858 beräknade 3,7 m3 till grund för vattenkraftens beräkning, kunde, då fallhöjden är c:a 10 meter, uttagas omkring 370 turbinhästkrafter. Nu tillgodogöras med stöd af domen år 1891 525 hkr. Medeltalet, 447,5 eller i rundt tal 450 turbinhästkrafter, torde vara en lämplig utgångspunkt för en öfverenskommelse. Då vid Tröskeln hufvudparten af maskinerna är utan längre utväxlingar direkt förbunden med turbinerna, måste det anses rättvist, att kronan i ersättning för vattenkraften lämnar minst så många elektriska hästkrafter, att ^den bestämda kraften kan utfås ur de blifvande elektriska motorerna. Ökas därför de 450 hästkrafterna med 10 procent, motsvarande förlusten i motorerna, erhållas 495 elektriska hästkra fter.

Detta kraftbelopp bör emellertid ytterligare något ökas med hänsyn därtill, att pappersbruksaktiebolaget måste underkasta sig afsevärda kostnader för anskaffande af elektrisk utrustning och dess anbringande samt därmed sammanhängande ändring och ombyggnad af nuvarande verk. Härför torde ett kraftbelopp af 50—55 hästkrafter utgöra skälig ersättning. Styrelsen anser på grund af det anförda, att kronan i utbyte mot Tröskelns vattenrätt bör lämna 550 hästkrafter, och får påpeka, att bolaget härigenom i allt fall ej får i behåll det antal hästkrafter direkt på axlarna, som det nu under lång tid användt och ansett sig hafva rätt att använda. I enlighet härmed och i full öfverensstämmelse med avtalet bil. 5 A är aftalet bil. 6 A upprättadt.

Beträffande Tröskelns utmål synes det vara lagligen bestämdt till 617 nr, hvarjämte från Nya Trollhätte kanalbolag förvärfvats äganderätt till ytterligare 1,538 m‘!. Pappersbruksbolaget äger sålunda vid Tröskeln ett område af sammanlagdt 2,155 m2 yta. Då detsamma inkräktas af en ny farled enligt Laurells förslag, hvilken för öfrigt genom den tilltänkta uppdämningen äfven komme att minska den till-

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

gängliga fallhöjden, så har styrelsen genom aftal B. träffat öfverenskommelse om dess utbyte mot tomt inom industriområdet vid Stallbacka, på sätt i motsvarande aftal med Stridsberg bestämts. Tomtens storlek är i förhållande till Tröskelns nuvarande område större än den tomt, som skulle lämnas i utbyte mot Önan, men denna skillnad kan väl motiveras därmed, att Tröskeln innehar hela sitt område med laglig äganderätt, medan tvist om Önans utmål pågår.

Kungl. Maj;ts befallningshafvande i Älfsborgs län har uti infordradt underdånigt utlåtande till en början erinrat, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke kunde inlåta sig på de rent tekniska frågorna i ärendet, utan i regel måste vid sitt uttalande i ämnet förutsätta, att styrelsens utredningar i dylika frågor till riktigheten vitsordas af den tekniska myndighet, hvars yttrande i saken torde komma att infordras.

Vid sådant förhållande och då Kungl. Maj:ts befallningshafvande på grund af de skäl, som blifvit i styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk skrifvelse angifna, vore med styrelsen ense därom, att företaget borde med all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåfve, utföras af staten, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra tillstyrka bifall till styrelsens förutnämnda framställning.

I den nämnda skrifvelsen hade styrelsen vidare inlåtit sig på frågan om företagets omfattning. I detta afseende hade styrelsen uttalat den mening, att för anläggningen borde tagas i anspråk all den vattenmängd, som kronan före eu eventuell reglering af sjön Vänern kunde vid lågvatten få för ändamålet disponera i älfven. Under antagande att genom fallen vid nämnda vattenstånd afbördades 320 kubikmeter vatten i sekunden, men att däraf borde afsättas tillsammans 70 kubikmeter för trafikkanaler, drifvande af kanalverkets kraftstation samt för fallens bevarande m. m., ansåge styrelsen, att det bästa ekonomiska resultatet skulle ernås, om hela den återstående vattenmängden, 250 kubikmeter, kunde få utnyttjas vid kraftstationen, som i sådant fall skulle lämna 65,000 elektriska hästkrafter med en beräknad behållen årsinkomst af 1,657,000 kronor.

Mot den sålunda ifrågasatta anordningen förefunnes emellertid ett hinder beroende af den vattenrätt, som i Trollhätte strömmar tillkomme Önans, Gullöfors och Tröskelns fabriker. Det blefve nämligen nödigt, att, för att tillgodose denna rätt, af de förutnämnda 250 kubikmeterna vatten reservera 20 kubikmeter, därest den med ägaren till önans verk om dess vattenrätt pågående rättegången utfölle till kronans

Yttrande öfver kanalstyrelsens förslag af länsstyrelsen i Ålfsborgs län.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

förmån, men i annat fall ytterligare 38 kubikmeter. Så länge den nämnda rättegången påginge, torde kronan i allt fall svårligen kunna berättigas, att ofvanför Önan få för begagnande vid sin kraftstation afleda det nämnda vattnet, hvaröfver dispositionsrätten vore underkastad tvist, utan nödsakas att afstånga detta vatten. Huruvida och vid hvilken tidpunkt vattnet kunde få tagas i bruk för kraftuttagningen, blefve således beroende på utfallet af rättegången och tiden för dess afgörande. Då sålunda enskild äganderätt och uppkommen tvist om omfattningen af sådan rätt sannolikt under en längre framtid lade hinder i vägen för användning för kraftuttagningen af sammanlagdt 58 kubikmeter vatten, skulle såmedels den vattenmängd af 250 kubikmeter, som eljest vore för ändamålet tillgänglig, komma att tillsvidare inskränkas till 192 kubikmeter. Häraf blefve åter en följd, att vid kraftstationen skulle kunna uttagas allenast omkring 50,000 elektriska hästkrafter, samt att den af företaget beräknade årsvinsten skulle minskas med nära en half million kronor.

Det läge i öfrigt i sakens natur, att enskild rätt till vatten i Trollliätte strömmar ofta kunde leda till förlustbringande tvister rörande beskaffenheten af de anordningar, som kronan kunde finna sig böra vidtaga för ändamålsenlig användning af den kronan ostridigt tillhörande andelen af vattnet i strömmarna. Så skulle i detta afseende i det föreliggande fallet kunna befaras, att ägare af sådan enskild rätt droge det beslut, hvarigenom underdomstol lämnat tillstånd till den ifrågasatta anläggningen, under öfverdomstolarnas pröfning och såmedels vållade långvarigt hinder för företagets utförande. Därigenom skulle, såsom styrelsen äfven påpekat, förorsakas ansenlig ekonomisk förlust för kronan och stort men för industrien.

De sålunda antydda olägenheterna hade styrelsen ansett lämpligen böra undanröjas på sådant sätt, att kronan genom köp eller tillhandahållande af elektrisk energi beredde sig tillfälle att få disponera öfver det vatten i Trollhätte strömmar, hvaröfver de nämnda verken vid Önan, Gullöfors och Tröskeln nu förfogade. För sådant ändamål hade styrelsen, för att underställas Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning och godkännande, med ägarna till verken uppgjort, under litt. Å bilagda förslagskontrakt af hufvudsakligt innehåll, att kronan skulle inköpa Önans verk med därtill hörande utmål, vattenrätt och anläggningar mot en köpeskilling, som beräknats till två millioner kronor, och mot skyldighet att lämna för fabriksdriften erforderligt tomtområde å anvisad plats vid Trollhättan, samt att kronan skulle få på sig öfverlåten all den rätt till

29 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vatten i Göta älf, som tillhörde de två öfriga verken, mot förbindelse att i utbyte däremot i all framtid till dessa verk lämna elektrisk energi, för verket vid. Gullöfors till belopp af 1,500 hästkrafter och förverket vid Tröskeln till belopp af 550 hästkrafter.

Kronan, som därigenom finge befogenhet att inom lagliga gränser fritt förfoga öfver allt vattnet i Trollhätte strömmar utan intrång eller gensägelse af någon enskild delägare i vattnet, skulle i öfrigt sättas i tillfälle att genom användning för kraftstation af det vatten, som genom aftalen blefve för sådant ändamål tillgängligt, vid stationen öka kraftuttagningen med 15,000 elektriska hästkrafter och såmedels bereda sig en ökad årsvinst af nära en half million kronor.

Några mot denna betydande förmåns varande uppoffringar påkallades dock icke af kronan. Att genom den för kraftuttagningen ökade vattentillgången en förmån af nyssnämnda omfattning kunde beredas kronan, vore nämligen beroende därpå, att kronan vid den ökade vattenmängdens bruk för stationen kunde tillgodogöra sig hela den vid Trollhättan tillgängliga fallhöjden. Den ersättning för dispositionsrätten öfver vattnet, som skulle af kronan erläggas, hade åter beräknats efter det mindre värde, begagnandet af vattnet för hvardera af de enskilda verken ägde med hänsyn därtill, att vid kraftuttagningen därstädes kunde användas endast den mindre del af den nämnda fallhöjden, hvarpå verket ägde tillgång.

Då emellertid vattenrätten till verket vid Önan vore beroende på rättegång emellan verket och kronan, hade det visat sig nödigt, att för uppskattningen af värdet af denna rätt förliknings vis afgöra, huru mycket af den vattenmängd, hvarom tvisten egentligen rörde sig, skulle anses tillhöra Onans verk. När nu den nämnda rättegången vore af den beskaffenhet, att hela berörda vattenmängd skulle odelad tillerkännas den part, till hvars förmån tvisten utfölle, hade, med afseende på den rådande ovissheten om tvistens utgång, vid värdesättningen å Önans verk antagits, att hälften af den omtvistade vattenmängden borde anses tillkomma Onan. Detta förfarande, hvarigenom parterna å ömse sidor afstått från hälften af sin påstådda rätt, torde dess mindre böra gifva anledning till anmärkning, som det med hänsyn till tvistens natur syntes svårt att förutse utfallet af rättegången, i synnerhet vid det förhållande att för omdömet därom torde saknas ledning af någon af domstolarna förut afgjord rättegång af likartad beskaffenhet. Under sålunda anförda omständigheter ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande det å Onans verk satta värdet af två millioner kronor icke vara för högt beräknadt.

30 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 130.

Hvad anginge verken vid Gullöfors och. Tröskeln, torde de belopp af elektrisk energi, som dessa verk skulle erhålla i utbyte mot sin vattenrätt, ungefärligen motsvara den dylika kraft, som under närvarande förhållanden kunde vid verkan uttagas. Om kronan icke förvärfvade den till verket vid Önan hörande vattenrätten, utan rättegången därom komme att fortsättas, skulle emellertid, därest tvisten utfölle till nackdel för kronan, det ifrågasatta aftalet om vattenrätten vid Gullöfors verk å Malgön vara ändamålslöst, enär i sådant fall blefve nödigt att, för att tillgodose verkets vid Önan rätt, förbi Malgön i älfven utsläppa långt mera vatten, än enligt gällande bestämmelser finge för verket vid Gullöfors tagas i bruk. Vid sådant förhållande och då förvärfvet af Tröskelns verks vattenrätt icke, åtminstone för närvarande, hade någon afsevärd betydelse, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke kunna förorda, att de ifrågavarande aftalen afslutades under annan förutsättning, än att den föreslagna öfverenskommelsen om vattenrätten vid Önan komme till stånd.

I sammanhang med sina förut omförmälda förslag hade styrelsen ifrågasatt, att kronan skulle af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag för 500,000 kronor inköpa samtliga de hemmansdelar och lägenheter, som bolaget ägde utefter västra stranden af Trollhätte strömmar.

Såsom skäl för denna åtgärd hade styrelsen framhållit, dels hurusom, enär för kraftuttagningen erfordrades, att en damm anlades öfver Nolströmmen emellan Malgön och västra stranden, men kronan saknade rätt till fäste för denna damm å nämnda strand, häraf kunde föranledas tvist, som blefve oläglig eller hinderlig för kraftuttagningens lämpliga anordning, samt dels att det vore af vikt, att kronan, som redan ägde den östra stranden, finge disponera jämväl den västra, för att såmedels kunna med fördel sköta sin tomtpolitik i trakten, på lämpligt sätt leda byggnadsverksamheten och i öfrigt tillse, att några sådana åtgärder icke vidtoges, hvarigenom »naturskyddets» berättigade kraf förbisåges.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som gillade hvad styrelsen sålunda anfört om vikten för kronan att förvärfva äganderätt till västra stranden af Trollhätte strömmar, ansåge sig böra såsom ett ytterligare skäl för köpet af denna strand erinra, att när, efter Vänerns reglering, framdeles kunde komma i fråga att för kraftuttagning använda den härigenom ökade vattentillgången i strömmarna, det måhända för anordningarna härför kunde blifva ganska hinderligt, om kronan saknade allt tillträde till västra stranden, hvilken då sannolikt skulle betinga ett långt högre inköpspris, än som nu ifrågasattes.

Vid granskning af de uppgjorda förslagskontrakten hade Kungl.

31 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Maj:ts befallningshafvande funnit anledning allenast till en, sannolikt mindre betydande anmärkning. I 7 § af det med Trollhätte elektriska kraftaktieholag uppgjorda kontraktet, syntes nämligen hafva antagits, att, för att bolaget skulle få uppföra de i denna § omförmälda provisoriska förändringarna, vore tillfyllest, att kronan, såsom ägare till vattnet och grunden, därtill gåfvc tillåtelse. Då emellertid för dylika fördämningars lagliga tillkomst erfordrades, att vederbörande domstol därtill lämnat tillstånd vid syn i den ordning, hvarom förmäldes i 10 § af förordningen den 30 december 1880, vore väl antagligt, att meningen varit, att kronan, som skulle äga bestämmanderätt i afseende på fördämningarnas uppförande, icke skulle hos bolaget påkalla någon åtgärd i detta hänseende förr, än tillstånd till fördämningarna i laga ordning erhållits. Om så förfores, komme den påpekade otydligheten i kontraktet att sakna praktisk betydelse.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade efter förutstående granskning kommit till den uppfattning, att styrelsens förevarande framställningar vore synnerligen ägnade att på ett lyckligt sätt ordna alla de förhållanden, som kunde ställa sig hindrande i vägen för verkställande på lämpligt sätt af kraftuttagningen vid Trollhättan, utan att däraf skulle för kronan föranledas några uppoffringar, som, med hänsyn till sakens vikt, kunde anses vara af någon större betydelse. Kungl. Maj:ts befallningshafvande tvekade därför icke att obetingadt understödja samtliga framställningarna.

Enligt styrelsens skrifvelse under litt. B bilagda kontrakt hade styrelsen vidare förordat, att kronan skulle mot vissa uppgifna tomtområden tillbyta sig de utmål, som nu begagnades för verken på Malgön och vid Tröskeln, men att detta byte, i följd hvaraf ägarne till verken skulle nödsakas flytta sin verksamhet till de nya tomterna, skulle förbindas med skyldighet för kronan att efter gode mäns värdering lösa alla de till de nuvarande verken hörande byggnader, maskiner och anläggningar, med undantag af dem, som användes för vattenkraftens tillgodogörande.

Då de byggnader, som funnes uppförda på de ifrågavarande, på öar i älfven belägna utmålen, utan tvifvel verkade störande på den sköna naturtafla, som vattenfallen erbjöde, vore väl önskligt, att dessa byggnader blefve borttagna; men som styrelsen icke anfört något praktiskt skäl, på grund hvaraf det ifrågasatta egendomsförvärfvet kunde anses vara för kronan behöfligt, funne sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande dess mera böra afstyrka, att framställningen föranledde till någon åtgärd, som all utredning saknades om de kostnader, som skulle föranledas

Yttrande öfver kanalstyrelsens förslag af kammarkollegium.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

af den med förvärfvet förenade skyldigheten för kronan att lösa byggnader jämte åtskilligt annat, men det syntes antagligt, att dessa kostnader skulle blifva ganska betydliga.

Mot styrelsens hemställan, att de fastigheter, hvilka i enlighet med styrelsens här förut omförmälda framställningar kunde blifva af kronan förvärfvade, måtte ställas under styrelsens förvaltning, hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke något att erinra.

Till följd af nådig remiss har hammarkollegium i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och däruti anfört följande:

Visserligen tilltrodde sig kollegium desto mindre att bedöma, huruvida den nu ifrågasatta anläggningen af en kraftkanal å Göta älfs östra strand väl läte sig förena med tillämnade åtgärder vid Trollhättan för tillgodoseende af sjöfartens behof, som de i förevarande underdåniga skrifvelse åberopade, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 20 december 1904 och af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk den 24 oktober 1905 i berörda fråga lämnade utredningar icke varit för kollegium tillgängliga. Men under förutsättning att hinder för ifrågavarande anläggning ur nämnda synpunkt icke mötte, funne kollegium — som till fullo uppskattade den af sistnämnda styrelse med styrka framhållna vikten däraf, att vattenkraften i Trollhättefallen utan dröjsmål i största möjliga omfattning komme till nyttig användning — icke något att erinra mot bifall till den föreliggande underdåniga framställningen i denna del.

Vidkommande därefter den föreslagna öfverenskommelsen mellan kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag kunde kollegium ej finna annat än att, med hänsyn till hvad kanal- och vattenverksstyrelsen i ärendet anfört och då nödiga och ändamålsenliga åtgärder för tillgodogörande i önskad omfattning af kronans vattenkraft i Trollhättefallen icke torde kunna komma till utförande, så länge sväfvande tvistefrågor mellan kronan och kraftaktiebolaget kvarstode, en uppgörelse i godo, som kunde bringa alla sådana frågor ur världen, vore mycket önskvärd; och hade kollegium ej funnit anledning att vid det framlagda förslaget till aftal mellan kronan och kraftaktiebolaget framställa någon särskild anmärkning.

Ej heller hade kollegium något att erinra mot godkännande af de framlagda förslagen till aftal A mellan kronan samt ingenjören E. Stridsberg och Trollhätte pappersbruks aktiebolag.

Däremot och då det icke, så vidt kollegium kunde finna, blifvit i ärendet ådagalagdt, att förvärfvande åt kronan af den egendom, som afsåges i de föreslagna aftalen B mellan kronan samt Stridsberg och

33 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

pappersbruksaktiebolaget, vore af behofvet påkalladt eller skulle lända kronan till något större gagn, samt i saknad af utredning om det säkerligen ej obetydliga värdet å de fabriksbyggnader, maskiner in. m., som hörde till nämnda egendom, denna affärs omfattning i pek.uniärt afseende icke nu kunde öfverblickas, tvekade kollegium att för närvarande tillstyrka godkännande af dessa aftal.

Att de fastigheter med tillhörande vattenrätt, som till följd af föreliggande underdåniga framställning kunde vara åt kronan förvärfvade, ställdes under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, ansåge kollegium i allo lämpligt.

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen, som anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk förevarande underdåniga framställning, har uti underdånig skrifvelse anfört följande.

Kanal- och vattenverksstyrelsen hade först och främst såsom sin åsikt uttalat, att staten själf borde ombesörja uttagning och omvandling i elektrisk energi af den vattenkraft, öfver hvilken hon vid Trollhättan förfogade, samt från en eller flera för detta ändamål anlagda kraftstationer mot skäligt pris tillhandahålla elektrisk energi för industriella behof och belysning samt för järnvägsdrift och andra näringar. Någon utarrendering af vattenkraft vid Trollhättan såsom sådan borde sålunda enligt kanal- och vattenverksstyrelsens mening icke ifrågakomma. Endast om staten själf utförde nödiga byggnader och maskinella anordningar, kunde staten erhålla skälig inkomst af denna sin vattenkraft och tillgodonjuta blifvande stegring af dess värde, på samma gång som industriens och öfriga afnämares berättigade intressen, med undvikande af enskild spekulation, kunde tillgodoses genom billigt pris på den utdelade energien. Endast på sådant sätt kunde vinnas full enhetlighet, ändamålsenlighet och ekonomi vid vattenkraftens utnyttjande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som till fullo delade denna kanaloch vattenverksstyrelsens åsikt, hade för sin del redan uti sitt den 27 december 1904 afgifna underdåniga utlåtande i fråga om inrättande af en permanent vattenfallskommission, efter framläggande och utvecklande af samma skäl, uttalat sig i enahanda riktning och framhållit, att det vore bäst för staten och för hela vårt land, om staten själf förvandlade sina vattenfalls betydande kraft i elektrisk energi och tillhandahölle denna på sådana villkor, att den blefve tillgänglig för hvarje behof, vare sig storindustriens, den elektrokemiska industriens och järnvägarnas, eller jordbrukets och sm ånäringarnas, samt därvid äfven uttalat såsom sin åsikt, att det väl Ange förutsättas, att staten komme att Bill. (ill Eiksd. Prot. 1906. 1 Sami, 1 Afd. 68 Häft. 5

Yttrande öfver kanalstyrelsens förslag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

34 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

handla i denna anda vid tillgodogörandet af de rika kraftkällorna i Trollhätte strömmar.

Med denna åskådning' som gifven förutsättning för hela dess underdåniga framställning hade kanal- och vattenverksstyrelsen förordat, att staten själf skulle utföra och drifva en eller flera kraftstationer vid Trollhättan samt därefter dels kraftigt betonat angelägenheten af, att en dylik anläggning utan uppskof komme till stånd, dels framhållit, att anläggningen enligt styrelsens åsikt mycket snart skulle visa sig vara en för staten ekonomiskt fördelaktig affär. I sådant syfte hade denna styrelse dels utförligt framhållit de omständigheter, som styrelsen funnit utgöra talande skäl för att påskynda kraftuttagningens förverkligande, dels vidare påvisat att, ehuru det visserligen på utrédningens nuvarande ståndpunkt icke kunde angifvas, för huru stort kraftbelopp den första anläggningen lämpligen borde planläggas, kunde företagets ekonomiska räckvidd likvisst bedömas med ledning af den utredning och de kostnadsberäkningar, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga utlåtande den 20 december 1904 i fråga om tillgodogörande af kronans vattenkraft vid Trollhättan innehölle. Äfven om den första utbyggnaden icke skedde för större kraftbelopp än 20,000 elektriska hästkrafter, vore ett försäljningspris af 26 kronor pr hästkraft tillräckligt för att trygga den ekonomiska sidan af saken, och då sistnämnda kraftbelopp enligt samma styrelses öfvertygelse så godt som från början kunde försäljas till pris afsevärdt öfverstigande det nyssnämnda, vore det från kronans egen synpunkt icke blott utan risk, utan äfven mycket snart en utmärkt affär att ofördröjligen anlägga en kraftstation, hvarförutom fördelarne för industri, handel och näringar, samt den indirekta vinsten för det allmänna genom dessas uppsving vore faktorer af sådan oerhörd vikt, att ensamt de kunde motivera anläggningen, äfven om denna till en början icke gåfve någon direkt afkastning utöfver själf kostnaden. Utan att på frågans nuvarande ståndpunkt kunna afgifva något bestämdt förslag i afseende på priset, ansåge kanal- och vattenverksstyrelsen, att ett medelpris af 40—50 kronor pr elektrisk hästkraft vid Trollhättan borde kunna tillgodose såväl anspråken på eu skälig och god vinst för staten såsom ägare till kraftkälla och kraftstation, som ock industriens och öfriga afnämares intresse af billig kraftleverans, och att en god förtjänst återstode, äfven om priset för större afnämare såsom kemiska tekniska industrier med flera sänktes till 25 å 30 kronor.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen sålunda anfört beträffande angelägenheten af, att statens kraftstationsanläggning vid Trollhättan

35 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

utan uppskof måtte komma till stånd, funne väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen värdt allt beaktande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore ock fullt ense med kanal- och vattenverksstyrelsen äfven därutinnan, att det ekonomiska resultatet af en omedelbar anläggning af eu statens kraftstation vid Trollhättan borde, åtminstone inom kort tid, blifva godt.

Med erinran att kanal- och vattenverksstyrelsen i fråga om östra strandens företräden framför den västra redan den 24 oktober 1905 vid afgifvande af underdånigt förslag till plan för utredningen uttalat sin mening, både kanal- och vattenverksstyrelsen anfört, att styrelsen i denna mening funnit sig ytterligare styrkt genom de nu företagna undersökningarna, samt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt förut berörda utlåtande den 20 december 1904, enligt kanal- och vattenverksstyrelsens mening, på ett öfvertygande sätt visat, att den östra stranden erbjöde möjlighet till den bästa lösningen af kraftuttagningsproblemet. Efter att därpå hafva gendrifvit den af professoren Richert mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kostnadsberäkningar framställda anmärkningen och uppvisat dess ohållbarhet, framhåller styrelsen, att den så mycket mindre kunde tillmätas någon afgörande betydelse som de detaljerade undersökningarna visat, att kraftstationen lämpligen kunde förläggas vid Olidehålans strand och, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påvisat, på eu plats, som icke kräfde kraftkanalens dragande öfver Nydqvist & Holms verkstadsområde. Kanaloch vattenverksstyrelsen hade därjämte funnit, att det måste utan vidare anses fastslaget, att östra stranden med hänsyn till byggnadskostnad en vore att föredraga framför den västra.

Framhållande att kostnaderna för anläggning af kraftstation å västra stranden af närmare angifna grunder otvifvelaktigt blefve betydligt högre än som af Richert beräknats, hade kanal- och vattenverksstyrelsen, då det anförda innebure tillräckliga bevis för att den östra stranden vore ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare än den västra, därefter jämfört de båda stränderna ur tekniska synpunkter och i sådant afseende anfört att, medan de anmärkta olägenheterna beträffande östra stranden reducerade sig till mycket små dimensioner, vidlådde åtskilliga af styrelsen närmare angifna, stora tekniska olägenheter den västra strandens alternativ.

Kanal- och vattenverksstyrelsen hade därpå anfört, att, om man tänkte på utvecklingsmöjligheterna, kunde någon tvekan råda, huruvida på östra sidan plats funnes för ytterligare en kraftstation, utan att intrång gjordes på trafikkanalintresset, men väg- och vattenbyggnadssty-

36 ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

relsen hade i sitt underdåniga utlåtande af 1904 undanröjt tviflen därom. Med hvad styrelsen anfört ansåge sig kanal- och vattenverksstyrelsen hafva lämnat tillräckliga stöd för sin uppfattning, att den nu ifrågasatta kraftstationen borde förläggas på älfvens östra strand, som erbjöde afgjorda företräden i såväl ekonomiskt som tekniskt afseende. I 'öfverensstämmelse med denna redan förut af väg och vattenbyggnadsstyrelsen i dess underdåniga utlåtande af år 1904 förfäktade uppfattning hade styrelsen utarbetat förslag till kraftkanal mellan de å vidfogade ritningen n:o 2 utmärkta punkterna A och B. Ehuruväl definitivt utarbetade förslag till anordning af damm, intag och kraftstation visserligen icke kunde redan nu framläggas, enär de elektriska och maskinella spörsmålen vore hänskjutna till särskilda sakkunnige, hvilka ännu ej hunnit afsluta sitt arbete, och till följd däraf själfva kraftstationsbyggnadens närmare anordning och förläggning icke kunnat bestämmas samt detaljerna för dammanläggning och intag ej heller vore fullt utarbetade, då de måste lämpas efter sättet för den tillgängliga vattenkraftens fördelning och uttagning, hade kanal- och vattenverksstyrelsen likvisst kommit till full insikt därom, att kraftuttagningen borde ske på den östra, under styrelsens förvaltning ställda stranden, och att den öppna kraftkanalen på den sträcka, som läge mellan de med bokstäfverna A och B å förenämnda ritning utmärkta punkterna, borde få det läge och det utseende, som samma ritning i hufvudsak utvisade, och detta på hvad sätt öfriga delar af anläggningen än komme att utföras.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen sålunda anfört som stöd för åsikten om östra strandens företräde relativt den västra kunde så mycket mindre föranleda någon gensaga från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan i underdånigt utlåtande den 20 december 1904, efter framläggande af hufvudsakligen samma skäl som nu kanal- och vattenverksstyrelsen, för sin del förklarat sig vara af den bestämda åsikten »att den östra älfstranden vore, utan kränkande af kanalintresset, icke allenast fullt användbar, utan fastmera såväl i tekniskt som ekonomiskt hänseende mera lämplig än den västra för tillgodogörande för kraftändamål af all kronans såväl nuvarande som efter Vänerns reglering blifvande vattenrätt vid Trollhättan.

Beträffande det föreslagna läget för den öppna kraftkanalen på sträckan A-—B hade kanal- och vattenverksstyrelsen, med påpekande, att denna del af kraftkanalen kunde anknytas vare sig till intag, kanalkorsning, fördelningsbassäng och kraftstation, sådana de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen preliminärt skisserats eller till de modifikatio-

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

ner af samma anordningar, hvilka styrelsen bearbetade och rörande hvilka närmare utredning till kommande riksdag skulle aflämnas, anfört, att således intet binder ur teknisk synpunkt kunde uppställas för ett påbörjande af ifrågavarande del af kraftkanalen, hvaremot därigenom betydlig tidsvinst ernåddes, hvithet, utom af förut anförda skäl, vore af så mycket större betydelse, som regleringsdammens anläggning icke gärna kunde påbörjas förr än en del af älfvens vattenmassa kunde afledas genom kraftkanalen. Sträckningen i plan för kanaldelen A—B, som vore så vald, att den så vidt möjligt följde terrängens anvisningar och att anläggningskostnaden blefve den minsta, hade förlagts ungefär så som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i 1904 års utlåtande tänkt sig den kanal, som skulle anläggas för en 2:dra kraftstation, medan samma styrelse förlagt den lista kraftkanalen närmare den nuvarande trafikkanalen.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen sålunda anfört om läget för en lista kraftkanal mellan punkterna A och B funne väg- och vattenbyggnadsstyrelsen välbetänkt och riktigt.

Genom, verkställda beräkningar hade kanal- och vattenverksstyrelsen funnit att, under förhandenvarande förhållanden, det vore mest ekonomiskt att anordna kraftkanalen så, att vattenhastigheten däri blefve mellan 1,8 och 2,2 meter i sekunden, samt att mellan dessa gränser olikheterna i ekonomiskt afseende vore jämförelsevis obetydliga, och på grund däraf föreslagit en kraftkanal af omkring 115 kvadratmeter nyttig genomskärningsarea, i hvilken de olika vattenmängder, respektive 203, 230 eller 250 kubikmeter, som enligt styrelsens beräkningar skulle kunna under förhanden varande förhållanden ifrågakomma, skulle kunna framledas med en hastighet af respektive 1,8, 2,0 och 2,2 meter.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen anfört beträffande det ogynnsamma sätt, hvarpå den tillgängliga vattenkraften i Trollhätte strömmar under nu rådande förhållanden tillgodogjordes vid de bestående verken, vore utan gensägelse riktigt och i och för sig synnerligen beaktansvärdt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle därför återkomma därtill i sammanhang med frågan om inlösen af Önan och västra älfstranden. Vägoch vattenbyggnadsstyrelsen hade för sin del icke något att invända mot de af kanal- och vattenverksstyrelsen föreslagna dimensionerna och tvärsektionsarean för kraft kanalen mellan punkterna A och B, och ville väg- och vattenbyggnadsstyrelsen endast påpeka, att den af kanal- och vattenverksstyrelsen utrönta omständigheten, att det med hänsyn till alla inverkande faktorer under här förhandenvarande förhållanden blefve

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

mest ekonomiskt att välja vattenhastigheteu i kanalen mellan gränserna 1,8 och 2,2 meter, och att således samma nyttiga genomskärningsarea af 115 kvadratmeter för kraftkanalen kunde lämpa sig för hvilken af de vattenmängder, som eventuellt kunde komma att blifva den, som staten kunde få afleda till sin kraftstation vid Olidehålan, tydligen också innebure, att frågan om både läge och tvärsektion för kraftkanalen mellan A och B kunde afgöras alldeles oberoende af, huruvida staten finge afleda 203 eller 250 kubikmeter, det vill säga alldeles oberoende af, huruvida staten inköpte Önan och västra älfstranden eller ej.

Alldeles oafsedt denna senare särskilda fråga tillstyrkte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen således i allo kanal- och vattenverksstyrelseus underdåniga framställning i hvad rörde såväl ett beslut, att en kraftstation för tillgodogörande af statens vattenkraft vid Trollhättan skulle anläggas Bom ock att kraftkanalen borde utföras mellan punkterna A och B enligt sagda styrelses nu framställda förslag.

Öfvergående till de åtgärder, som enligt dess mening borde vidtagas för en hastig afveckling af de sväfvande tvistefrågorna om vattenrätten, hade kanal- och vattenverksstyrelsen erinrat om resultaten af de förda rättegångarne med, bland annat, elektriska kraftaktiebolaget och ingenjör Stridsberg, samt därefter anfört, att, enligt i målet från kronans sida företedda utlåtanden, verken i Onan i äldre tider skulle hafva användt en vattenmängd uppgående till endast sammanlagdt 7 eller högst 10,46 kubikmeter i sekunden samt såsom utmål för verken varit behöfligt blott en del af Önans hela område, men att kraftbolaget i målet ännu icke från sin sida sökt förebringa någon utredning angående den för de äldre verken behöfliga vattenmängden och utmålet. Då en blifvande dom i betraktande däraf, att de verkställda beräkningarna med nödvändighet måst fotas på osäkra grunder, sannolikt skulle fastställa minst den högre af dessa siffror, kunde man därför utgå från att vid lågvatten 10 kubikmeter, motsvarande 1,000 turbinhästkrafter i allt fall lagligen tillkomme bolaget, därest rättegången utfölle till kronans fördel, hvaremot bolaget skulle vid lågvatten erhålla omkring 5,250 turbinhästkrafter, därest utgången blefve i full öfverensstämmelse med bolagets påståenden. På grund däraf hade kanal- och vatienverksstyrelsen utgått från antagandet, att bolaget förlikningsvis borde tillerkännas 3,125 turbinhästkrafter eller i rundt tal 2,800 elektriska hästkrafter, hvilkas värde skulle, efter 750 kronor per färdigmonterad elektrisk hästkraft, utgöra 2,100,000 kronor, samt därför, vid bestämmande af köpeskillingens storlek, att för Önans verk och byggnader samt

39 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

vattenrätt kunde förlikningsvis betalas 2,000,000 kronor, i följd hvaraf på västra stranden skulle komma den återstående delen 500,000 kronor af den föreslagna köpeskillingen. För nämnda 2 millioner skulle erhållas alla vid Önan befintliga byggnader, turbiner, generatorer och instrumentering, som vore erforderliga för alstrande af elektrisk kraft samt alla husbyggnader, hvilket allt realiter skulle lämna eu afkastning af

3.000 elektriska hästkrafter, af hvilka 2,000 hästkrafter, jämte de kraftstationer, i hvilka de alstrades, samt husbyggnader skulle i 10 år få arrenderas af bolaget för ett årligt arrende af 34,000 kronor, d. v. s. för 17 kronor per elektrisk hästkraft. Öfriga 1,000 elektriska hästkrafter, jämte de kraftstationer n:ris 1 och 3, i hvilka de alstrades, skulle stå till kronans disposition, dock med öfvertagande af kraftbolagets hittillsvarande skyldighet att under 10 år vid Önan åt aktiebolaget skandinaviska elektricitetsverk tillhandahålla ett kraftbelopp af minst 200 och högst 1,000 elektriska hästkrafter till pris för de första 500 hästkrafterna af 45 kronor, för de nästa 100 hästkrafterna af 50 kronor och för de sista 400 hästkrafterna af 55 kronor per elektrisk hästkraft — det vill säga för i genomsnitt 49,50 kronor per elektrisk hästkraft, därest hela beloppet, 1,000 hästkrafter, hyrdes —med rätt för en afnämare att förlänga aftalet ytterligare 15 år, under förbehåll att minst 1,000 hästkrafter då köptes.

Dessa senare 1,000 hästkrafter hade kanal- och vattenverksstyrelsen i sina kalkyler ansett kunna med all sannolikhet lämna eu årlig nettoinkomst af 40 kronor per elektrisk hästkraft och skulle under denna förutsättning, då staten räknade endast 3,6 % på sina pengar, uppstå eu årlig vinst af 2,000 kronor under de första 10 åren, efter hvilken tid de 2,000 elektriska hästkrafterna, som kraftbolaget under 10-årsperioden disponerat, kunde betinga ett afsevärdt högre försäljningspris än

34.000 kronor årligen. Då de 1,000 elektriska hästkrafter, som kronan genast skulle disponera genom köpet, enligt kanal- och vattenverksstyrelsens öfvertygelse, nästan omedelbart kunde få en afsättning, vore affären enligt samma styrelses åsikt således finansiellt taget utan afsevärd risk.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt kunde det till eu början anmärkas att, då kraftaktiebolaget i och med de 2,000,000 kronor i köpeskilling för Önan väl torde få anses erhålla »full likvid» — enär utsikten att genom slutgiltig dom få sin rätt reducerad till endast 10 kubikmeter vatten i sekunden tydligen för bolaget vore minst lika stor, om icke större, än utsikten att få den fastslagen till det mot vanlig

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

strandägarrätt svarande maximibeloppets 66 kubikmeter — så kunde ju någon särskild anledning icke föreligga för staten att under eventuellt 10 år låta kraftbolaget få utnyttja - s af statens inkomstkällor å Önan för så lågt pris, att årliga nettoinkomsten för staten blefve endast 17 kronor för hvarje af dessa elektriska hästkrafter, som ju tillsamman med de öfriga 1,000 hästkrafterna utgjorde enda afkastningen af hela önan med verk, inrättningar och husbyggnader, då man dels för den återstående Va trodde sig kunna betinga i genomsnitt en nettovinst af ända till 40 kronor per elektriska hästkraft från afnämare, som ej fått någon egendom inlöst af staten till fulla värdet, dels kunna betinga, ett afsevärdt högre försäljningspris än 17 kronor per hästkraft för just samma 2,000 hästkrafter, när de efter 10-årsperioden kunde utlämnas till annan afnämare än kraftbolaget, som ju dessutom hade sig tillförsäkrad nyttjanderätten till Önans utmål och husbyggnader inbegripet i samma låga pris af 17 kronor per hästkraft. Då vidare antagandet, att nyssnämnda, staten förbehållna 1,000 hästkrafter »med all sannolikhet)) skulle lämna en nettoinkomst af 40 kronor per hästkraft, vore afgörande för, huruvida slutresultatet af styrelsens kalkyl skulle uppträda som vinst eller som förlust, hade det vant önskvärd!, att kanal- och vattenverksstyrelsen något närmare utvecklat grunderna för nämnda antagande, helst som styrelsen på annat ställe i sin underdåniga framställning utgått från förutsättningen, att nettoförtjänsten på en elektrisk hästkraft vid Trollhättan kunde sättas till i medeltal endast 20 kronor, därvid styrelsen ansett, att »detta torde komma sanningen ganska nära». Det framginge ej af den underdåniga framställningen, hvilka särskilda omständigheter skulle göra, att den på statens konto kommande driftkostnaden finge sättas till endast cirka 9,50 kronor (= 49,50—40) per elektrisk hästkraft, när fråga vore om de 1,000 hästkrafter i kraftstationerna 1 och 3 på Önan, men den på kraftbolaget kommande driftkostnaden till så stort belopp, att af genomsnittspriset 49,50 kronor, som betingats för de 1,000 hästkrafterna, endast 17 kronor per hästkraft kunde återstå att betala till staten, när fråga vore om de 2,000 hästkrafter i öfriga kraftstationer å Önan. Huru kanal- och vattenverksstyrelsen räknat i detalj kunde ej af den underdåniga framställningen bedömas. Men om man utginge från en köpeskilling för Önan af

2,000,000 kronor, och man visste, att industrien sade sig icke kunna betala större afgäld för vattenrätt än cirka 5 kronor per år och turbinhästkraft, så skulle, om man det oaktadt räknade 10 kronor pr år och hästkraft, de för köpet förlikningsvis grundläggande 3,125 turbinhästkrafter, som Önan då skulle anses representera som »vattenråvara», hafva ett

41 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

värde af cirka G25,000 kronor efter 200 för hvarje turbinliästkraft, som vattenrätten kunde gifva, hvarför de vid Önan befintliga byggnader, turbiner, generatorer och instrumentering skulle vara betalda med återstoden af de 2,000,000 eller med 1,375,000 kronor. Räknades bis däraf för den tredjedel af kraftbeloppet vid Önan, som kronan skulle få disponera, så skulle staten för damm- och husbyggnader och den maskinella uppsättningen, det vore för installationen af dessa 1,000 elektriska hästkrafter, hafva betalt 458,300 kronor, och beräknades då för amortering, underhåll och skötsel så lågt som 5 procent af anläggningskostnaden (amortering = 3 procent, skötsel = 0,8 procent och underhåll 1,2 procent), det vill säga här af den erlagda köpeskillingen 458,300 kronor för befintliga installationen, eller 22,915 kronor per år, så skulle statens inkomst för hela Önan med dess 3,000 elektriska hästkrafter uppgå till 34,000 + 49,500 = 83,500 kronor och dess utgifter för de af staten disponerade 1,000 hästkrafterna till 22,915 kronor. Då räntan å köpeskillingen, 2,000,000 kronor, efter 3,6 procent uppginge till 72,000 kronor och således totala utgiften per år till 94,915 kronor, men totala inkomsten per år till 83,500 kronor, skulle således den till 2,000 kronor beräknade årliga vinsten i stället blifva en årlig förlust af 11,415 kronor, under förutsättning nämligen att kraftbolaget, som eldigt kontraktsförslaget skulle bestrida underhåll och skötsel af kraftstationerna för de 2,000 hästkrafter, äfven skulle bestrida amorteringen för dessa. Då detta väl knappast torde åligga kraftbolaget enligt kontraktsförslaget, så skulle, medan statens totala inkomt af Önan med dess 3,000 hästkrafter vore 83,500 kronor, dess årliga utgifter utgöra sammanlagdt 122,400 kronor, nämligen ränta efter 3,6 procent å 2,000,000 kronor eller 72,000 kronor, amortering efter 3 procent å

1,375,000 kronor eller 41,250 kronor samt underhåll och skötsel för de af kronan disponerade 1,000 hästkrafterna efter 2 procent å 458,300 kronor eller 9,150 kronor — då underhåll och skötsel för 2,000 hästkrafter komme på kraftbolaget — och sålunda skulle den beräknade vinsten af 2,000 kronor årligen i sj kifva verket blifva en årlig förlust af 38,900 kronor, eller rättare något mindre, enär den på staten kommande kostnaden för underhåll och skötsel af dammbyggnader, kraftstationer med mera rätteligen skulle blifva något mindre än beräknade 9,150 kronor, enär underhåll af husbyggnader komme i mindre grad än Va å staten, som endast disponerade kraftstationerna 1 och 3, medan kraftbolaget disponerade alla öfriga husbyggnader, hvarför förlusten 38,900 kronor rätteligen borde minskas med en motsvarande del af de Bill. till Eiksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 A/d. 68 Haft. 6

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

9,150 kronorna, hvars storlek dock ej här kunde beräknas af brist på detaljuppgifter.

Ofvan angifna resultat, äfvensom den omständigheten, att statens årliga kostnad för ränta samt amortering, skötsel och underhåll, ehuru beräknad efter så låga procentsatser som respektive 3,6 och 5 procent af anläggningskostnaden, det vill säga af köpeskillingen, likvisst skulle representeras af ett så pass högt belopp som bortåt 122,400 kronor, eller 40,80 kronor per elektrisk hästkraft (hvartill dessutom komme kraftbolagets årliga kostnad för underhåll och skötsel för dess 2,000 hästkrafter) torde icke kunna utgöra annat än ett bevis för, att en köpeskilling af 2,000,000 kronor vore för stor för Önan, därest affären bedömdes fristående genom en kalkyl öfver hvad de 3,000 elektriska hästkrafter, som skulle uttagas vid Önan, kunde inbringa under kraftbolagets 10 arrendeår. Därest kronan icke kunde erhålla annan valuta för sina

2,000,000 kronor än Önan och därstädes befintliga byggnader, turbiner, generatorer och instrumentering med en årlig afkastning af 3,000 elektriska hästkrafter, vore valutan otvifvelaktigt öfverbetald. Men från en helt annan synpunkt betraktadt, tedde sig köpet annorlunda: under de vid Trollhättan förhandenvarande omständigheterna skulle kronan i själfva verket icke köpa de 3,000 elektriska hästkrafterna vid Önan utan i verkligheten endera cirka 10,400 eller cirka 15,600 elektriska hästkrafter till och i kronans kraftstation vid Olidehålan. Då nämligen kraftbolagets vattenrätt vid önan kunde komma att genom slutgiltig dom fastslås till endera 10 eller 66 kubikmeter i sekunden, skulle den förliknings vis bolaget tillerkända vattenrätten utgöra 38 kubikmeter i sekunden

00 j^Q

= 10 + —2—• -ÅT dessa 38 kubikmeter kunde 30 kubikmeter af-

ledas till och utnyttjas i kronans kraftstation vid Olidehålan i stället för vid Önan, då de 8 kubikmeterna i hvarje fall måste reserveras för statens nuvarande kraftstation å Malgön, och skulle då gifva staten ett tillskott af cirka 8,100 elektriska hästkrafter i dess krafstation vid Olidehålan, hvilka efter en årlig nettoförtjänst af 20 kronor per elektrisk hästkraft vid krafstationen skulle representera en nettoförtjänst per år af 162,000 kronor, hvilken staten kunde erhålla genom att dels inköpa Önan med tillbehör för 2,000,000 kronor, dels vid köpets afslutande uppsäga kraftbolaget till afflyttning till Stallbackatomten, så fort statens kraftstation vid Olidehålan vore färdig att leverera kraft till bolaget å nämnda tomt. Af dessa 162,000 kronor skulle då 90,000 kronor utgöra den rena nettobehållningen per år utöfver den till 72,000

43 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

kronor efter 3,6 procent uppgående räntan å de 2,000,000 kronorna lagda ensamt å dessa i kraftstationen genom köpet och uppsägningen tillvunna 8,100 elektriska häskrafterna. Om man således tänkte sig, att staten och kraftbolaget, för att genast få slut på och afveckla sina vattenrättstvister, förliktes genom att bolagets vattenrätt vid Önan förlikningsvis bestämdes till 38 kubikmeter och staten därpå ville köpa Onan för att återvinna de 38 kubikmeterna och afleda 30 af dem till kraftstationen vid Olidebålan, så kunde staten med 90,000 kronor årlig ren behållning betala kraftbolaget för Önan och dess vattenrätt af 38 kubikmeter 2,000,000 kronor, som staten upplånat mot en räntefot af 3,6 procent. Skulle däremot den mellan kronan och kraftbolaget pågående vattenrättsprocessen utfalla helt och hållet till bolagets fördel och bolaget sålunda skulle tillerkännas en vattenrätt vid Önan af 66 kubikmeter, så skulle, därest staten köpte denna vattenrätt, af dessa 66 kubikmeterna 58 kunna ledas till och utnyttjas i statens kraftstation vid Olidehålan, medan de 8 ginge till nuvarande kraftstationen å Malgön. Dessa 58 kubikmeterna skulle gifva staten ett tillskott af cirka 15,600 elektriska hästkrafter i dess kraftstation vid Olidehålan, hvilka, efter en årlig nettoförtjänst af 20 kronor per hästkraft, skulle representera eu nettoförtjänst per år af 312,000 kronor, som staten skulle erhålla genom Önans inköp och kraftbolagets omedelbara uppsägning till afflyttning så fort staten kunde leverera kraft till bolaget å Stallbackatomten. Af dessa

312,000 kronor skulle 240,000 kronor utgöra den rena behållningen per år, utöfver den till 72,000 kronor uppgående räntan å de 2,000,000 kronor, lagda ensamt å dessa i kraftstationen genom köpet och uppsägningen tillvunna 15,600 elektriska hästkrafterna. Hade staten således helt och hållet förlorat rättegången om vattenrätten vid Önan, kunde staten med 240,000 kronor årlig ren behållning betala för Önan och dess vattenrätt af 66 kubikmeter 2,000,000 kronor, som staten upplånat mot 3,6 procent ränta. Utflöde åter processen helt och hållet till kronans fördel, och bolaget sålunda skulle tillerkännas en vattenrätt vid Önan af blott 10 kubikmeter i sekunden, så skulle, om staten köpte denna vattenrätt, af dessa 10 kubikmeter, endast 2 kubikmeter kunna afledas till kraftstationen vid Olidehålan, då de 8 kubikmeterna måste gå till nuvarande kraftstationen å Malgön. Dessa 2 kubikmeter skulle gifva staten ett tillskott af cirka 540 elektriska hästkrafter i dess krafstation vid Olidehålan motsvarande, efter 20 kronor per hästkraft, en nettoförtjänst af cirka 10,800 kronor, för hvilka staten skulle få betala 72,000 kronor i form af 3,6 procent å köpeskillingen, och skulle staten således göra en årlig förlust af 61,200 kronor, därest staten med 2,000,000

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

kronor köpt Önan, i det fall att man kunde vara förvissad om att vattenrättsprocessen skulle, om den slutfördes, resultera i underkännande af kraftbolagets anspråk och således begränsa dess vattenrätt till blott 10 kubikmeter i sekunden.

Huruvida staten skulle vinna eller förlora genom att nu afveckla sin rättstvist med kraftbolaget genom att för 2,000,000 kronor lösa dess egendom Önan och dess tillhörande vattenrätt, skulle således i verkligheten bero af, huruvida staten komme att vinna eller förlora den pågående vattenrättstvisten med kraftbolaget.

Hvad kanal- och vattenverksstyrelsen anfört i fråga om sjulfva de skäl, som skulle tala för en uppgörelse i godo med kraftbolaget, torde därför böra närmare skärskådas, innan man kunde uttala sig för eller emot det föreslagna köpet.

Kanal- och vattenverksstjnrelsen hade i sådant afseende anfört, att kraftbolagets eventuellt tilltänkta försök att åstadkomma resning i målet angående vattenrätt utmed västra stranden med all säkerhet icke skulle leda till något för bolaget gynnsamt resultat, och att det lika litet torde behöfva befaras, att kraftbolaget skulle kunna för verken å Önan tillerkännas strandägarrätt i vanlig mening, ehuru frågan härom möjligen kunde vara något tvifvelaktig, då prejudikat saknades och häradsrätten i utslag angående Malgön kunnat som domskäl anföra äfven Stridsbergs medgifvande af den uppfattning, som från kronans sida gjorts gällande, men att det, äfven om man antoge, att bolagets anspråk å vanlig strandägarrätt skulle af domstolarna underkännas, vore omöjligt att med någon säkerhet kunna beräkna, huru stor vattenmängd och huru stort utmål komme att tillerkännas bolaget för de gamla verken på Önan, hvarförutom det vore gifvet, att målets pröfning i alla instanser skulle taga en tid af antagligen flera år.

Kanal- och vattenverksstyrelsen syntes således för sin del vara öfvertygad både därom, att en resning af målet om västra strandens vattenrätt icke skulle leda till ändring af kronans rätt, och därom att kraftbolaget sannolikt icke genom slutlig dom kunde komma att tillerkännas vanlig strandägarrätt, utan allenast den vattenrätt och det utmål, som tillkommit de gamla verken på Önan.

Hå det nu icke torde kunna antagas, att kraftbolaget genom att för sin del förete handlingar och utredningar i målet beträffande den vattenmängd, som de gamla verken kräft, skulle kunna komma till resultat, som väsentligen afveke från det af kronans sakkunnige erhållna resultatet, 7—10,46 kubikmeter i sekunden, så skulle således resultatet, enligt kanal- och vattenverksstyrelsens öfvertygelse, ju vara det, att det

45 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

egentligen icke funnes anledning att antaga annat, än att den slutgiltiga domen skulle komina att begränsa kraftbolagets vattenrätt till cirka 10 kubikmeter i sekunden. Det skulle således i själfva verket endast vara den omständigheten, att det skulle kräfva antagligen flera år att ernå denna slutgiltiga dom, som i förenämnda skäl vore det, som skulle tala för en uppgörelse i godo genom köp.

Kanal- och. vattenverksstyrelsen hade vidare framhållit, att det måste medtagas i beräkningen, att kraftbolaget, vid den syn, som jämlikt vattenrättsförordningen måste hållas för att i laga ordning erhålla tillstånd till utförande af anläggningarna för vattenkraftens tillgodogörande komme att invända, att det af kronan sålunda anhängiggjorda målet för erhållande af tillstånd till anläggningarnas utförande skulle förklaras hyflande i afbidan på utgången af den nu pågående rättegången om vattenrätten vid Onan, hvarigenom på grund af denna invändningsfrågas dragande under alla instansers pröfning flera år kunde komma att förflyta, innan ens någon saklig behandling af frågan om tillstånd till anläggningens utförande kunde ifrågakomma.

Härtill kunde anföras, att, om uppgörelse skedde och kontraktet med kraftbolaget antoges, skulle staten fortfarande släppa fram till Hålan den vattenmängd, som, förutom 5 kubikmeter åt Tröskelns vattenverk, skulle erfordras för att erhålla 3,000 elektriska hästkrafter i Önans kraftstationer, det vill säga en vattenmängd af tillsamman cirka 5 + 33 = 38 kubikmeter, hvarför det förslag till regleringsdamm, som skulle framläggas vid en begärd häradssyn måste hafva en del luckor för framsläppande till Hålan af denna vattenmängd. Om då dammen försåges med tillräckligt antal så placerade luckor, att ända till 66 kubikmeter i sekunden kunde genom dessa och nuvarande kraftstationen å Malgön nedsläppas till Hålan, så kunde Önans anspråk på vatten tillgodoses, äfven för det fall att processen utfölle helt och hållet till kraftbolagets fördel, hvarför — därest kronan framlade sitt förslag till regleringsdamm så planlagdt — häradsrätten då icke torde kunna fästa afseende vid en begäran från kraftbolaget att förklara ansökningen om byggnadslof hyllande i afbidan på utgången af nu pågående vattenrättstvisten, hvithet emellertid icke hindrade kraftbolaget att öfverklaga utslaget och draga målet inför högre rätt. Det vore således äfven här tidsutdräkten för ett slutligt afgörande, som utgjorde det enda, som återstode af äfven detta åberopade skäl för en uppgörelse i godo.

Därest kronan på förenämnda sätt anordnade sin dammanläggning, kunde något i vattenrättsförordningens § 6 omförmäldt men ej heller uppkomma för Önans verk, som ju då kunde komma i åtnjutande af

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

den största vattenmängd, hvarpå bolaget på grund af vanlig strandägarrätt kunde göra anspråk. Men äfven om sådana åtgärder vidtoges — hvilket eldigt kanal- och vattenverksstyrelsens egen utsago utan svårighet kunde ske — vore det, enligt samma styrelse, uppenbart, att för kraftbolaget, genom påstående om men för dess verk, öppnades utväg att draga målet om anläggningens utförande under alla instansers pröfning, och att sålunda under flera år förhindra vattenkraftens tillgodogörande. Detta vore utan tvifvel riktigt och resulterade således återigen i tidsfrågan såsom egentligt skäl.

Kanal- och vattenverksstyrelsen hade slutligen anfört, att kraftbolaget såsom ägare till västra stranden äfven skulle kunna bereda kronan svårigheter och tidsutdräkt vid vattenkraftens tillgodogörande. Äfven om kronan såsom ägare till Trollhätte strömmar förfogade öfver själfva vattenbäckenet och sålunda vore befogad att, äfven mot kraftbolagets bestridande, erhålla fäste för regleringsdammen, åtminstone så långt upp på stranden, som vattnet bevisligen högst stått, så vore, enligt samma styrelses åsikt, gifvet, att för den tillämnade dammens utförande på lämpligt och billigt sätt och med undvikande att en eljest onödig öppning måste lämnas invid bergväggen, det vore i hög grad önskvärdt. att erhålla fullt tillräckligt utrymme å västra stranden, och då det kunde ifrågasättas, huruvida rätt till att genom expropriation förvärfva sålunda erforderlig mark för dammfästet med nu gällande lagstiftning förefunnes, måste man vara beredd på att kraftbolaget komme att, så vidt sig göra läte, bereda kronan svårigheter äfven genom att bestrida kronans rätt till dammfäste å västra stranden.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt torde äfven detta vara riktigt i sådan måtto, att frågan om expropriation af utmål å västra stranden i hvarje fall finge blifva beroende af en Kungl. Maj:ts särskilda pröfning, huruvida icke frågan om fäste för regleringsdammen för en statens kraftstationsanläggnirjg, afsedd att leverera kraft åt vidsträckta landsdelar kring Göta älf, kunde anses vara »allmän byggnad eller allmänt behof» af enahanda och väl så stor vikt och betydelse för det allmänna, som exempelvis anläggning för någon enstaka orts, stads eller köpings, förseende med dess begränsade behof af vatten. Denna Kungl. Majt:s särskilda pröfning borde likvisst icke behöfva taga synnerlig tid, då frågan därom syntes kunna på kronans särskilda framställning direkt dragas inför Kungl. Maj:t när som helst, oberoende af en oafgjord rättstvist om vattenrätt vid Onan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade i det föregående visat, att, därest det gällde att såsom en fullt fristående affär för en köpeskilling

47 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

af 2,000,000 kronor inköpa Önan för att där tillgodogöra dess kraftmöjlighet af endast 3,000 elektriska hästkrafter, affären icke vore vinstgifvande för staten, hvilket förhållande således ock komme alt gälla för hela den tid, kronan enligt kontraktsförslaget läte kraftbolaget disponera Onan med utnyttjande, enligt dess bestämmelser, af 2,000 elektriska hästkrafter, i följd hvaraf, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan framhållit, kronan i händelse af köp borde genast uppsäga kraftbolaget till afflyttning till Stallbackatomten, så snart kronan där kunde leverera elektrisk kraft åt bolaget. Vidare hade visats, att, därest kraftbolaget förlikningsvis tillerkändes rätt till 38 kubikmeter vatten eller, därest bolaget skulle genom en slutgiltig dom blifva tillerkänd rätt att med vanlig strandägarrätt vid Önan utnyttja motsvarande 66 kubikmeter, skulle det åter varit förmånligt att hafva undvikit detta genom ett köp för 2,000,000 kronor, då kronan därigenom i verkligheten köpt sig icke 3,000 elektriska hästkrafter å kraftstationen å Önan utan däremot respektive 10,400 eller 15,600 elektriska hästkrafter till och i den stora kraftstationen vid Olidehålan.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delade kanal- och vattenverksstyrelsens uppfattning, att det icke torde behöfva befaras, att en slutgiltig dom i den pågående processen om vattenrätten vid Önan skulle tillerkänna kraftbolaget mer än den vattenrätt af cirka 10 kubikmeter, som tillhört de gamla verken på Önan, så funne ock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del hela frågans egentliga kärna ligga i besvarandet af spörsmålet: kan fördelen af den tidsvinst, som skulle ernås genom rättstvistens omedelbara nedläggande, för staten och det allmänna utgöra ett tillräckligt skäl för att staten skulle för 2 Va millioner kronor till sig lösa kraftbolagets egendom och rättigheter vid Trollhättan?

Då man utginge från antagandet, att rättstvisten till slut skulle af göras helt och hållet till kronans fördel, och om man räknade en erforderlig byggnadstid af minst 3 år (styrelsen uppgåfve 3 å 4 år), och att kraftbolaget genom Överklagande af härads- och hofrätternas utslag skulle komma att fördröja anläggningens fullbordande minst 2 år, ställde sig frågan helt enkelt sålunda: hvilket är för det allmänna bäst, att staten nu genast betalar 2 Vi millioner kronor för bolagets egendom och vattenrätt och sålunda under 3 byggnadsår för Önan årligen förlorar 61,200 kronor och för västra stranden, då denna för närvarande inbringar cirka 2,000 kronor i arrende, årligen 16,000 kronor i ränta å 500,000 kronor, förutsatt att under dessa år icke någon ökad inkomst uttoges af denna strand (hvilket dock naturligtvis till någon del borde kunna ske äfven från början), eller att staten icke kan leverera elektrisk

48 Kung(. Majds Nåd. Proposition N:o 130.

energi från en kraftstation med Olidehålan förr än om 5 år härefter, och således i 2 år går förlustig förtjänsten å kraftleveransen?

Kanal- och vattenverksstyrelsen hade sagt sig vara öfvertygad om, att 20,000 elektriska hästkrafter så godt som från början kunde försäljas till pris, afsevärdt öfverstigande den beräknade själfkostnaden, och vägoch vattenbyggnadsstyrelsen vore för sin del äfven benägen att antaga, att 3 år efter det en statens kraftstation vid Trollhättan blifvit definitivt beslutad och dess omedelbara tillkomst betryggad genom rättstvisternas afskrifvande, således vid kraftstationens färdigblif vande, afnämare redan skulle finnas för ett kraftbelopp, som sannolikt icke skulle vara så synnerligen långt ifrån de 20,000 elektriska hästkrafterna. Men äfven om man antoge, att staten under de 2 första leveransåren icke finge afsättning för större kraftbelopp, än att man kunde räkna som ett för dessa

2 år gällande genomsnittskraftbelopp endast 10,000 elektriska hästkrafter, så skulle efter en nettoförtjänst af 20 kronor per elektrisk hästkraft totala nettoförtjänsten uppgå till 2 X 20 x 10,000 = 400,000 kronor på dessa 2 år, hvilket belopp således staten skulle gå förlustig, om staten icke löste kraftbolagets egendom med 2 Va millioner kronor och således under de 3 byggnadsåren icke funne sig i en ränteförlust af

3 (61,200 + 16,000) = 231,600 kronor. Räknades 4 års byggnadstid och 3 års fördröjande genom att kraftbolaget öfverklagade utslagen, finge man å ena sidan en under de 3 uppskofsåren icke af staten erhållen netto förtjänst å kraftleverans af minst 3 X 20 X 10,000 = 600,000 kronor. mot en af staten inbesparad ränteförlust af 4 (61,200 + 16,000) = 308,800 kronor under de 4 byggnadsåren, efter hvilkas slut staten, om köpet skett, kunnat leverera kraft.

Men bedömdes frågan från den ännu vidare nationalekonomiska synpunkten, och man således ej blott tänkte på kronan som kraftleverantör utan ock på Sveriges såväl nuvarande som blifvande industri som kraftafnämare, så vore det uppenbarligen af en utomordentlig nationalekonomisk vikt, om vårt lands industri 2 å 3 år tidigare kunde få utnyttja vattenkraften i Trollhätte strömmar, och sålunda slippa att äfven under de 2 å 3 åren betala till utlandet för stenkol minst 80 å 100 kronor per hästkraft i stället för 40 å 50 kronor per hästkraft till staten i sitt eget land. Denna nationalekonomiska behållning under de ifrågavarande 2 å 3 uppskofsåren skulle för endast de nyssnämnda

10.000 elektriska hästkrafterna uppgått till icke mindre än respektive 2 X 10,000 X 40 å 50 kronor = 800,000 å 1,000,000 kronor för de två åren, och till respektive 3 x 10,000 X 40 å 50 kronor = 1,200,000 å

1.500.000 kronor för de 3 åren, och till än mera, om, såsom kanal- och

49 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vattenverksstyrelsen hölle för sannolikt, bortåt 20,000 elektriska hästkrafter så godt som från början kunna försäljas.

Om elektrisk energi kunde fås för halfva kostnaden för stenkol, vore det nämligen gifvet, icke blott att en hel del nya industriella anläggningar skulle uppstå, tack vare den billiga krafttillgången, utan äfven att redan befintliga industriella anläggningar skulle med fördel kunna öfvergå till elektrisk drift och icke tveka att utföra därför erforderliga ändringar af sina befintliga verk.

Emellertid — i betraktande däraf att nödvändigheten för kronan att inköpa västra stranden torde vara tämligen tvifvelaktig, då det dels, på sätt förut anförts, syntes antagligt, att rätt till dammfäste å västra stranden kunde utan tidsuppskof erhållas genom att Kungl. Maj:t, på kronans direkt till Kungl. Maj:t gjorda framställning om rätt till expropriation af därför nödigt utmål, pröfvade lagligt medgifva sådan rätt, dels i och för sig icke vore nödigt, att kronan tillbytte sig Stridsbergs hela utmål å Malgön mot Vs mantal Knorren å västra stranden, och i betraktande däraf, att Önan och dess verk blifvit af bolaget år 1898 inköpta för endast 1,000,000 kronor — torde det icke kunna förnekas, att en öfverenskommelse med kraftaktiebolaget kunde från bolagets sida anses vara »på skäliga villkor» åstadkommen, äfven om köpeskillingen sattes^ lägre än 2 Va millioner kronor för den för kronans ändamål behöfliga Önan och för den för kronans ändamål obehöfliga västra stranden.

Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen klargjort, kunde det emellertid under förhandenvarande förhållanden, såvidt bolaget icke ville afstå från sin egendom och sina rättigheter vid Trollhättan för lägre pris, i hvarje fall icke heller förnekas att, äfven om villkoren för rättstvisternas omedelbara nedläggande kunnat vara något mindre stränga, de likvisst, sådana de nu vore, i afseende å köpeskillingens belopp, kunde med fördel för staten och det allmänna af kronan accepteras.

På grunder, som i det föregående framhållits, funne väg- och vattenbyggnadsstyrelsen det emellertid böra vara en oeftergiflig förutsättning, dels att kronan samtidigt med köpets afslutande uppsade kraftbolaget till afflyttning till Stallbackatomten, så fort statens kraftstation vid Olidehålan blefve färdig att leverera kraft till bolaget å nämnda tomt, dels att aktiebolaget skandinaviska elektricitetsverk ålades att mottaga det kontraherade kraftbeloppet från kraftstationen vid Olidehålan i stället för vid Önan, så fort denna kraftstation kunde lämna elektrisk energi, hvarjämte på grunder, som äfvenledes i det föregående anförts, bestämmelsen i kontraktets (med kraftbolaget) § 7 borde Bill. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 66 Käft. 7

50 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

ändras därhän, att kraftbolaget herde för de arrenderade 2,000 elektriska hästkrafterna — vare sig vid Önan under byggnadsåren eller vid Stallbacka efter färdigblifvandet af statens kraftstation vid Olidehålan — betala ett pris per elektrisk hästkraft, som motsvarade det, som kunde af andra likartade kunder betingas vid kraftstationen, och i hvarje fall icke understigande 20 kronor per elektrisk hästkraft.

Mot öfriga föreslagna bestämmelser i kontraktet med kraftbolaget samt mot hvad kanal- och vattenverksstyrelsen anfört och föreslagit i afseende å aftal, enligt bilagda kontraktsförslag, med dels bruksägaren Stridsberg å Malgön, dels Trollhättans pappersbruks aktiebolag och Tröskelns kvarn å Önan, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del ej haft annat att anmärka, än att det icke vore oundgängligen behöflig! för kronan att till sig lösa »Stridsbergs andel af västra Malgön» och så kallade »bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum» och att sålunda antagandet af kontrakten 5 B och 6 B, genom livilka kronan skulle förbinda sig att till för närvarande okändt pris efter gode mäns värdering till sig lösa å Malgön och Tröskeln befintliga byggnader, anläggningar och maskiner, som icke användes för vattenkraftens uttagande, syntes böra anstå, då frågan om kostnaden för inlösen åtminstone borde dessförinnan vara utredd.

Yttrande öfver kanalstyrelsens förslag af jastitiekanslers- Smbetet.

Justitiekansler sämbetet har uti afgifvet underdånigt utlåtande anfört följande:

»I likhet med styrelsen anser jag, att det vore för kronan synnerligen fördelaktigt, om kronan kunde genom godvillig öfverenskommelse förvärfva kraftaktiebolagets, Stridsbergs och pappersbruksaktiebolagets rätt till vatten i Trollhätte strömmar.

Denna min uppfattning grundar jag hufvudsakligen på följande två skäl, nämligen:

l:o) genom en sådan öfverenskommelse skulle, på sätt styrelsen framhållit, kronan undvika den icke obetydliga tidsutdräkt med anläggande af kronans kraftstation och de däraf härflytande förluster, som de af styrelsen omförmälta rättegångar eljest skulle medföra;

2:o) en sådan öfverenskommelse skulle, såsom styrelsen närmare utvecklat och nedanstående teckning0) åskådliggör, möjliggöra för kronan att, genom kraftstationens anläggande vid Olidehålan eller älfven nedanför Flottbergsströmmen, för hela den till kraftuttagning tillgängliga vattenmängden tillgodogöra alla Trollhättefallens sammanlagda fallhöjd

') Jfr handlingarna!

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o ISO. 51

och sålunda uttaga så mycken elektrisk energi, som det är möjligt att uttaga.

I öfverensstämmelse härmed anser jag vidare, att de i angifna syfte förslagsvis upprättade aftalen, nämligen det med kraftaktiebolaget upprättade och de med Stridsberg och pappersbruksaktiebolaget upprättade och med A betecknade, böra af kronan godkännas, för såvidt de af kronan till medkontrahenterna utfästa förmåner — köpeskilling och kostnadsfri leverans af elektrisk energi med mera, — befinnas skäliga och icke öfverstiga den valuta, kronan för dem betingat sig.

För bedömande af denna fråga torde berörda aftal böra granskas hvart för sig.

Det med kraftaktiebolaget upprättade aftalet.

Den kontant utfästa köpeskillingen utgör 2 Va millioner kronor, af hvilket belopp 2 millioner kronor beräknas för verken å Önan med tillhörande vattenrätt. Dessa verks värde är beroende på, hvilken rätt till vatten lagligen må tillkomma dem. För de olika ståndpunkter, kronan och kraftaktiebolaget intaga i den vid häradsrätten anhängiga tvisten härom, har styrelsen i sin underdåniga framställning i korthet redogjort.

På det att Eders Kungl. Maj:t må blifva i tillfälle bedöma, i hvad mån kronan har utsikt att vinna processen mot bolaget, anser jag mig emellertid böra, utöfver den af styrelsen lämnade redogörelsen, meddela följande upplysningar, hämtade ur häradsrättens protokoll, hvilka under rättegången af kronans ombud tillhandahållits mig för samråd om utförande af kronans talan.

Kraftaktiebolagets rätt till vatten vid Önan grundar sig på, att bolaget är ägare till åtskilliga där belägna från kronan skatteköpta gamla mjöl- och sågkvarnar.

Dessa kvarnar utgöras af:

1. Anders Gutters kvarn, Stafvereds kvarn, Allmäns kvarn och en siktkvarn n:r 1,

2. Öjebrokvarn,

3. Eu grofbladig sågkvarn.

1. De tre förstnämnda kvarnarne, Anders Gutters, Stafvereds och Allmäns kvarnar, omnämnas redan i kvarnkommissionens protokoll för år 1698 rörande Väne härad; hvardera af dem åsattes af kommissionen en ränta af 3 skäppor spannmål.

På grund af skattläggningsinstrument af 1787 höjde kammarkollegium 1788 räntan å hvardera af Anders Gutters och Allmäns kvarnar till 1 tunna 24 1/i kappar spannmål.

Enskilda personer beviljades den 13 november 1789 i ersättning

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

för skatterätt sfordringar införsel i Anders Glitters och Alhnäns kvarnar, hvilka i anledning däraf i jordeboken omfördes från krono till skatte.

Stafvereds kvarn skatteköptes 1799.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgaf 1812, att Anders Gutters, Stafvereds och Allmäns kvarnar finge sammanbyggas i ett hus och att i detta finge inrättas jämväl en siktkvarn.

Skattläggning å de tre äldre kvarnarna och den nya siktkvarnen förrättades 1813, hvarefter kammarkollegium 1814 fastställde räntan å samtliga dessa kvarnar.

Dessa skattläggniugshandlingar utvisa, att den årliga förmalningen för de tre äldre kvarnarna beräknats till 432 tunnor, till följd hvaraf räntan fastställts till 4 tunnor 16 kappar spannmål, och att den årliga förmalningen vid siktkvarnen blifvit uppskattad till 60 tunnor spannmål och räntan fastställd till 30 kappar råg och 2 rdr 24 skilling i kontanta penningar.

Siktkvarnen har ej skatteköpts förrän 1883.

2. Ojebrokvarnen anlades 1743 och skattlades 1759. Kammarkollegium höjde 1773 räntan till 1 tunna 1 fjärsing 1 ali kappar spannmål.

Enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes 1784 meddelade utslag flyttades kvarnen till en plats, belägen vid norra sidan af den nedan Onan belägna Tröskelns kvarn.

Öjebrokvarnen skatteköptes 1799.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelade 1860 tillstånd till ytterligare inrättande af ett par stenar för siktmalning.

På grund häraf förrättades ny skattläggning å kvarnen 1861, hvarefter kammarkollegium 1863 meddelade utslag angående skattläggningen. Kammarkollegium lät beträffande de två äldre i kvarnen befintliga stenpäron vid den gamla räntan förblifva samt fastställde räntan för siktmäldsstenparet efter ett årligt mäldbelopp af 66 tunnor spannmål.

3. Den grofbladig^ sågkvarnen anlades enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes 1815 meddelade tillstånd.

Skattläggning å sågen förrättades 1818, hvarefter kammarkollegium 1820 efter en beräknad utverkning af 520 blockar om året fastställt den årliga räntan för denna såg till 8 rdr 32 skilling.

Sågkvarnen skatteköptes 1883.

Sedan denna utredning om kvarnarna af kronan åstadkommits, framställdes till kronans sakkunnige, professoren C. J. Magnell följande spörsmål: huru mycket land och vatten har varit behöIlig'! för drifvande af kraftaktiebolagets skatteköpta kvarnar i det skick och till den omfattning, som vid deras skattläggning afsetts?

53 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

Detta spörsmål tiar professoren Magnell, efter studerande af handlingarna i målet, besvarat sålunda:

I fråga om vattenåtgången.

1. De sammanbyggda kvarnarna innehöllo 3 grofmäldsstenpar och 1 siktstenpar. Kvarnhusets dimensioner voro: längd 24 alnar, bredd 1372 alnar och höjd 9 alnar i tre våningar. Vattenhjulen, hvilka voro 4, hade en diameter af 53U alnar, och fallhöjden var 6'7 4 alnar. Utväxlingen till stenarna var 74 : 12.

Grofmäldsstenarna voro 2 alnar 12 tum och siktstenarna 2 alnar 3 tum i diameter.

Kvarnen drefs med öfverfallshjul, och torde således minst 50 procent af naturkraften blifvit tillgodogjord i detta verk. Antoge man vidare såsom ett maximum, att för hvarje stenpar erfordrats högst 12 effektiva hästkrafter samt att den koniska växeln borttoge 35 procent

---------------- _ 148

50.0,65

natur hästkrafter.

af kraften, så följde häraf, att för hela kvarnen åtgått

Fallhöjden var 13,5 fot = 4 meter.

Den erforderliga vattenmängden har således varit högst Q — 2,78 m3.

148.75 4.1,000

2. Öjebrokvarnen var inrymd i ett hus af 121 2 alnars längd och bredd samt 8 alnar 6 tum högt, hade 2 par grofmäldsstenar och 1 par siktstenar. Alla stenarna drefvos af turbiner, till hvilka ledde tackjärnsrännor af 14 tums fyrkant. Grofmäldsstenparen hade en gemensam sump af 10 alnars längd, 374 alnars bredd och 274 alnars djup. Sumpen till siktkvarnen var 3 alnar lång, lf a aln bred och 18 tum djup.

Fallhöjden var något öfver 8 fot.

Årlig förmalning var enligt skattläggningen på grofmäldsstenparen tillsammans 100 tunnor och på siktkvarnen 66 tunnor.

Kvarnen drefs med turbiner, så kallade fjällkarlsturbiner, hvilka böra hafva tillgodogjort åtminstone 50 procent af naturkraften.

Då härvid stenarna drefvos af cylindriska växlar, kunde man med visshet antaga, att hvarje stenpar ej kräft mera än högst 16 effektiva hästkrafter på turbinaxeln.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

De tre stenpäron kräfde således en naturkraft af högst

3.16 . 100

tf

96 hästkrafter.

Fallet var något öfver 8 fot. Antages sålunda fallet till 2,4 meter, finge man den behöfliga vattenmängden

Q

96 . 75 2,4 . 1,000

3,00 m3.

3. Den grofbladig^ sågen var inrymd i ett hus af 263/4 alnars längd, 9 alnars bredd och 4V2 alnars höjd, samt hade ett vattenhjul om 2 alnar 20 tum och ett sågblad, 2Va alnar långt. Fallets höjd var 3 alnar 18 tum. Gången betecknades såsom långsam. Årliga afverkningen enligt skattläggningen var 520 block.

Huru stor kraft, som åtgått för drifvandet af denna sågkvarn, kunde bestämmas på följande sätt.

Hjulets yttre diameter var 5 fot 8 tum = 5,67 fot, hvilket, om skofvelbredden antages hafva varit cirka 1 fot, motsvarar en medeldiameter af 4,67 fot.

Enligt en af Nyström-Paykull anförd formel ägde för dylika vattenhjul följande relation rum emellan hvarfantal och diameter (medeldiameter)

I) = — Vh;

n

då h är fallhöjden i fot och n antal hvarf per minut, således, då fallets höjd var 7,5 fot,

N = V 7,5

ÅT =

4,67

V 7,5 = 59 hvarf.

Tänktes vidare såsom ett maximum, att matningen varit i medeltal 0,1 fot i hvarje slag samt att sågblocken varit i medeltal 15 tum i diameter, så skulle i hvarje minut hafva sågats

55 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

59 . 15_. 0,1

= 7,4 kvadratfot

eller i timmen 60.7,4 = 444 kvadratfot,

Enligt direkta försök af professor Bagge vid Voxna sågverk funne man vidare, att man med en hästkraft kunde genomsåga 21,4 kvadratfot virke per timme.

444 Således skulle för denna såg åtgått högst----- = 20,8 effektiva

ö 21,4 ’

hästkrafter. Lades härtill 5 effektiva hästkrafter för öfvervinnandet af motstånden inom verket, erhålles en effektiv kraftåtgång af i rundt tal 25,8 hästkrafter.

Beräkningen kunde äfven grundas på den uppgiften i skattläggningsinstrumentet, att endast 7 blockar kunde hinna sågas per dag. Hade dessa block varit 40 fot långa och i medeltal af 15 tums diameter, skulle sågningen af hvarje block motsvarat 576 kvadratfot, om de sågats till 1 tums bräder, och således för 7 block 4,032 kvadratfot.

Om själfva sågandet upptagit en tid af 8 timmar per dag, hade

således sågats —-—• = 504 kvadratfot i timmen, motsvarande -

o 21,4

= 23,5 hästkrafter.

Både man härtill 5 hästkrafter för motstånd inom verket, komme man till 28,5 effektiva hästkrafter.

Antages nu det största af dessa värden, och beräknades vidare, att vattenhjulet lämnade 25 procent af naturkraften, fås naturkraften

N — 114 hästkrafter.

För upphalning^ borde tilläggas 5 naturhästkrafter och för en kantsåg, hvilken troligen funnits, men ej stode omnämnd i skattläggningsinstrumentet, ytterligare 20 naturhästkrafter.

Hela naturkraften vid denna såg blefve således 114 + 25 = 139 och den erforderliga vattenmängden således

139 . 75

1,000.2.23

4,68 in.3

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:6 ISO.

För samtliga verken erfordrades således en vattenmängd af

Q — 2,78 + 3,00 + 4,68 = 10,46 m3 per sekund.

I fråga om utmålen.

Det torde här ej vara nödigt redogöra för de grunder, Magnell följt vid utmålens beräknande, utan tillfyllest att meddela slutresultatet; Magnell beräknade utmålet för

1. de sammanbyggda kvarnarna till 9,750 kvadratfot,

2. Öjebrokvarnen till 4,707 kvadratfot, och

3. sågkvarnen till 20,500 kvadratfot.

Magnell bär, på vittnesed börd, vitsordat riktigheten af sina beräkningar samt tillagt, att lian utgått från, att ifrågavarande verk varit sämre än medelmåttiga verk och således beböft mera vatten, samt alltså härutinnan liksom i öfrigt utgått från förutsättningar, förmånliga för kraftaktiebolaget.

Distriktscbefen i västra väg- och vattenbyggnadsdistriktetTh. Helleberg har i afgifvet oeh med vittnesed bekräftadt utlåtande vitsordat, att de af Magnell beräknade slutsiffrorna med all sannolikhet icke understege, hvad som verkligen kräfts för kvarnarnas drift.

Majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren F. Enblom bär beräknat den för kvarnarnes drift behöfliga vattenmängden till sammanlagdt 7 m3 i sekunden, således en mindre siffra än den, 10,46 in3, till hvilken Magnell kommit, och utmålet för kvarnarna till sammanlagdt 35 ar, således en större siffra än den, omkring 30 ar, till hvilken Magnell kommit.

Kraftaktiebolaget har utförligt bemött kronans talan, hvilket gifvit kronans ombud anledning till åtskilliga erinringar. Ur parternas ömsesidiga andraganden må här redogöras för följande.

Bolaget: Skattläggningarna hafva icke varit afsedda att utgöra

förrättningar, vid hvilka skulle för all framtid bestämmas, huru vidsträckt äganderätt till land och vatten skulle tillkomma de skattlagda verkens ägare. Skattläggningarnas ändamål hade endast varit att bestämma, huru stor ränta, som skäligen kunde utgöras till kronan. Härvid bestämdes räntan med hänsyn till: om vatten kuude ständigt påräknas till kvarnarnas drift, om och till hvilken mängd mäld eller virke kunde påräknas, och om närbelägna verk funnes af liknande beskaffenhet. Hvarken ur skattläggningsinstrument eller andra handlingar kunde man draga någon annan slutsats, än att ägare af skatteköpta verk skulle få använda så mycket vatten, som vid verken kunde med hjälp

57 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 130■

af till buds stående tekniska medel nyttiggöras. Särskild! åberopades innehållet i kammarkollegii cirkulär den 24 januari 1787 och den 7 december 1804 samt kungörelse den 22 september 1824.

Kronan: Storleken af räntan bestämdes efter den myckenhet

spannmål eller virke, som fått å kvarnarna förmalas eller försågas; den sålunda åsätta räntan hade i sin ordning legat till grund för bestämmandet åt skatteköpeskillingen; häraf följde, att hvarken under räntan eller skatteköpen kunde inbegripas rätt till mera land och vatten, än som varit behöflig! för de skatteköpta verkens drifvande.

Bolaget: Förmalningsrätten vid mjölkvarnar hade icke varit begränsad till någon viss spannmål skvantitet, utan hade det stått kvarnägaren fritt att förmala huru stor kvantitet som helst. Räntan bestämdes icke efter den spannmålskvantitet, som kunde förmalas, utan, såsom bolaget redan erinrat, efter en del andra omständigheter.

Beträffande sågkvarnar gällde till en början motsvarande regler. Sedermera blef visserligen in på 1700-talet i allmänhet för de särskilda verkens försågning en viss virkesmängd bestämd, men grunden härtill vore att söka uteslutande i omsorgen om skogsvården. Härtill komme, att a de skattlagda sågarna äfven fick försågas husbehofsvirke, och att genom förordningen den 23 februari 1842 förklarats, att sågningsrätten vid salu- och legosågar finge utöfvas utan begränsning till visst årligt försågningsbelopp.

. Den vid skattläggningen fastställda räntan hade icke i någon mån varit bestämmande för den kvantitet spannmål eller virke, som fått förmalas eller försågas, och samma ränta kunde således ej heller i någon mån vara bestämmande för det utmål eller det vatten, som vid verket behöft tagas i anspråk för dess drifvande i tillåten omfattning.

Man skulle komma till högst egendomliga konsekvenser, om man tillämpade den af kronan i detta mål förordade metoden för att bestämma omfattningen af den rätt, ägaren af skatteköpt kronohemman hade till hemmanet.

Kronan: Till bemötande af motpartens invändning därom, att förmalnings- och försågningsrätten vid skattlagda kvarnar icke varit begränsad, vore nog att hänvisa därtill, att kronans påstående afsåge, att motpartens rätt till land och vatten måtte bestämmas med hänsyn till den kvantitet spannmål och virke, som vid skattläggningen för hvarje verk beräknats.

Bolaget: Kungl. brefvet den 16 augusti 1806, genom hvilket häradshöfdingarna befriades från skyldighet att bevista skattläggningar äfvensom stadgades om upphörande af bruket med skattläggningars Vill. till Band. Vrot. 1906. 1 Åfd. 1 Sami. 68 Höft. 8

58 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o ISO.

anmälande vid tinget, inneliölle uttalanden därom, att »en skattläggning vore till sin natur helt och hållet en ekonomisk förrättning)), och att »ingen skattläggning anställdes förr, än behörig undersökning föregått och alla tvistigheter angående lägenheten, som skall skattläggas, blifvit undanröjda».

Dessa uttalanden ådagalade autentiskt, att skattläggningen icke kunde tillmätas den betydelse, kronan påstått.

Äfven uppställde sig den frågan: hvilken skattläggning skall läggas till grund för beräkningen af utmålet och vattenrätten i de fall, där verken vid flera tillfällen skattlagts? De af kronans sakkunniga verkställda beräkningarna grundade sig å de senaste skattläggningarna, nämligen för de sammanbyggda kvarnarna 1813 års skattläggning och för Öjebr ok värnen 1861 års skattläggning, men dessa kvarnar hade skatteköpts, tre af de förstnämnda redan åren 1789 och 1799 samt Öjebrokvarnen redan år 1799. Då de åberopade beräkningarna hänförde sig till en senare tidpunkt, än tiden för äganderättens öfvergång, så måste till grund för beräkningarnas åberopande ligga den uppfattningen, att eu skattläggning af eu kvarn, som innehades med äganderätt, skulle kunna medföra en förändring med afseende å det till kvarnen hörande landområde och vatten. Eu dylik uppfattning vore emellertid orimlig.

Bolaget: Eders Kungl. Maj:t hade genom dom den 3 augusti 1888 i mål emellan Korndals aktiebolag, å ena, samt kronan och Trollhätte nya kanalbolag, å andra sidan (se Holms jur. ark. not. 153), erkänt aktiebolagets rätt att hafva den emellan Önan och Gullön anlagda leddammen kvarliggande inom den hälft af vattendraget, som ansågs utgöra Önans vattenområde.

Göta hofrätt hade vidare genom laga kraftvunnen dom den 31 december 1891 i mål emellan Önans aktiebolag, å ena, samt pappersbruksaktiebolaget, kronan och kanalbolaget å andra sidan — för innehållet i denna dom redogöres här nedan — bestämt, huru pappersbruksaktiebolaget såsom ägare af Tröskelns kvarn och Önans aktiebolag såsom dåvarande ägare af Öjebro-kvarn skulle äga att tillgodogöra sig vattnet i det gemensamma kvarnfallet. På grund häraf ansåge sig kraftaktiebolaget under alla omständigheter berättigadt att för sina verk tillgodogöra sig så mycket vatten, som med nuvarande dammanordningarna kunde intagas.

Kronan: Uti berörda båda ansökningsvis anhängigg]orda rättegångar var endast fråga, om de däri omhandlade dammanläggningarna kunde anläggas, utan att förnärma andra innehafvare af vattenverk, och denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No ISO.

fråga behandlades endast från vattenteknisk synpunkt. Man utgick i dessa mål från den oriktiga förutsättningen, att sökandena skulle vara berättigade tillgodogöra sig det framrinnande vattnet med samma rätt, som vanligen tillkomme en strandägare. Frågan, om sökandena ägde sådan rätt, bragtes därför ej å bane i dessa mål och hade, såsom innefattande en ren possessorisk eller äganderättstvist, ej heller lagligen kunnat komma under pröfning i dessa ansökningsvis anhängiggjorda mål. De åberopade domarna kunde därför icke innehålla något afgörande, i fråga om hvem, som var ägare af vattnet.

Bolaget: Den af kronan åberopade vattentekniska synpunkten hade vid fråga om vidtagande af anordningar för tillgodogörande af vatten enligt 10 § vattenrättsförordningen en mycket vidsträcktare omfattning, än kronan förmenat. Så vore domstolens medgifvande med afseende å en viss anordning otvifvelaktigt bindande äfven t. ex. för den, hvars fiske därigenom skulle minskas. En ändring af den enligt det gifna tillståndet gjorda anläggningen, så att vid densamma endast en mer begränsad vattenkraft skulle kunna tillgodogöras, syntes icke kunna ske sedermera utan medgifvande af den, som erhållit tillståndet. Denna uppfattning syntes ock i praxis hafva godkänts, att döma efter en af Eders Kungl. Maj:t den 5 april 1899 meddelad dom i mål, som funnes refererad i Holms Jur. Ark. för samma år, sid. 151.

Kronan: Motpartens tolkning af sistnämnda dom grundade sig på missuppfattning af domens innebörd. Af de i högsta domstolen afgifna vota framginge nämligen tydligt, att frågan om själfva äganderätten till ett vattenområde icke kunde komma under bedömande i ett mål, an~ hängiggjordt i den ordning, som vattenrättsförordningen föreskrefve för förvärfvande af rätt att på visst sätt tillgodogöra sig det framflytande vattnet, utan att denna fråga måste pröfvas i en efter stämning anhängiggjord possessorisk tvist.

Af den lämnade redogörelsen lärer Eders Kungl. Maj:t finna, att frågan om kräftaktiebolagets rätt till vatten vid önan måste anses ganska tvistig och processens utgång oviss.

Det är visserligen sant, att i rättegången mot Stridsberg, i hvilken kronan intagit samma ståndpunkt som i processen mot bolaget, häradsrätten den 6 juni 1905 dömt till förmån för kronan, men det bör härvid observeras, att i saken mot Stridsberg beräkningarna af Stridsbergs vattenrätt slutligen verkställdes med den liberalitet, att enligt dem det skulle tillkomma Stridsberg så mycket vatten, som han ansågsig behöfva för driften af sina verk, och att Sridsberg därigenom förmåddes godkänna kronans ståndpunkt. Häradsrättens dom den 6 juni

60 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

1905 har således egentligen karaktären af en fastställelse af en emellan parterna träffad förlikning.

Bolaget däremot, som till juridisk rådgifvare anlitat professorn i speciell privaträtt vid Uppsala universitet B. H. Dahlberg, har energiskt vidhållit sin uppfattning, att med bolagets verk å Önan vore förenad strandägares vanliga rätt till halfva vattnet utmed stranden.

Vid nu angifna förhållanden kan det icke anses säkert, att ens häradsrätten kommer att äfven i saken mot bolaget döma till kronans förmån, och ännu ovissare måste sakens utgång i de högre instanserna te sig.

Det är således vanskligt att för närvarande fastställa något värde å bolagets verk å Önan, då ju detta värde är i så hög grad beroende på den vattenrätt, som kan komma att tillerkännas verken.

Styrelsen har emellertid i sin underdåniga framställning (sid. 29 och 30) uppställt vissa grunder, efter hvilka en värdesättning af verken å Onan med vattenrätt kan verkställas. Hvarken mot dessa grunder eller mot hvad styrelsen i öfrigt anfört till motivering för, att köpeskillingen föreslagits till 2,000,000 kronor för önans verk och 500,000 kronor för västra stranden, har jag för min del funnit något att erinra.

Då underhandlingarna med bolaget började, framställde bolaget anspråk på eu vida högre köpeskilling, än den nu föreslagna. Styrelsens underhandlare lyckades emellertid pruta ned den fordrade köpeskillingen till det nu föreslagna beloppet, till en del därigenom, att det årliga arrendet för den del af Önans vattenverk, som bolaget skall arrendera under tio år, sattes till ett moderat belopp. Äfven detta belopp var till eu början fixeradt till ett annat, än det nu föreslagna, men höjdes till 34,000 kronor, mot det att storleken af den tomt å Stallblacka, bolaget skall erhålla, äfven något ökades. Mer än 34,000 kronor ville bolaget ej betala i årligt arrende, enär den elektriska energi, som vid de arrenderade verken uttages, af bolaget användes till verkställande af experiment, hvilka hittills icke lämnat och antagligen ej heller inom den närmaste framtiden komma att lämna någon pekuniär afkastning.

Med hänsyn till hvad sålunda vid underhandlingarna förekommit och till den icke uteslutna möjligheten, att bolaget kan vinna den pågående processen, är det icke antagligt, att köpeskillingen 2,500,000 kronor skulle kunna ytterligare nedprutas eller arrendet 34,000 kronor ytterligare uppdrifvas.

Såvidt jag förmår bedöma, måste det föreslagna aftalet med bolaget anses fördelaktigt för kronan och följaktligen böra af kronan godkännas.

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 130.

Öl

Den verkställda granskningen af aftalets detaljer föranleder till följande erinringar.

Då den i § 8 omförmälta förteckning icke finnes bland de remitterade handlingarna, har jag icke kunnat ingå i bedömande af de skyldigheter, kronan i denna paragraf åtager sig.

Bolagets styrelse skall enligt bolagsordningen bestå af minst fem, högst tolf ledamöter, samt icke vara beslutför, med mindre tre ledamöter äro tillstädes. Aftalet är å bolagets vägnar uudertecknadt af endast tre personer, om hvilkas inväljande i styrelsen eller rätt att teckna bolagets firma någon upplysning icke lämnas i de remitterade handlingarna.

Det med Stridsberg upprättade aftalet A.

Den Stridsberg tillkommande rätt till vatten vid Malgön är, såsom ofvan nämnts, fastställd genom häradsrättens laga kraft vunna dom den 6 juni 1905. Mot de af styrelsen i dess underdåniga framställning (sid. 33 och 34) uppställda grunder, enligt hvilka en kostnadsfri leverans af 1,500 elektriska hästkrafter ansetts utgöra skälig ersättning för denna vattenrätt, synes intet vara att erinra. Den verkställda granskningen af aftalets särskilda bestämmelser gifver anledning till följande erinringar.

Kronan kan i framtiden finna det för sig lämpligt att från annan kraftkälla än Trollhätte strömmar leverera den till Stridsberg utfästa elektriska energin. Om, sedan sådant förhållande inträdt, genom naturrevolution vattnet i Trollhätte strömmar toge annan väg eller utsinade, borde uppenbarligen kronan, i öfverensstämmelse med bestämmelserna i § 3 andra stycket, vara befriad från sin leveransskyldighet. Nu föreskrifver emellertid första stycket af samma paragraf, att dylik befrielse skall af kronan tillgodonjutas, sä länge leveransskyldigheten fullgöres från kraftstation, som drifves med vatten från Trollhätte strömmar. Anmärkta oegentlighet synas kunna afhjälpas, genom att första stycket i § 3 uteslutes.

Måhända vore i §§ 4 och 7 ordet »tillsägelse)) riktigare än det nu begagnade ordet »uppsägning», eftersom här är fråga icke om ett rättsförhållandes upphörande, utan om dess inträdande. Något missförstånd bör emellertid ej kunna uppkomma af de använda ordalagen.

Det med pappersbruksaktiebolaget träffade aftalet A.

Såsom styrelsen i sin underdåniga framställning erinrat, kan pappersbruksaktiebolagets rätt till vatten vid Tröskeln icke anses till sitt om-

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

fång lagligen bestämd. Att märka är dock Göta Hofrätts ofvanomförmälta laga kraftvnnna dom den 31 december 1891. Denna dom samt häradsrättens protokoll i målet, af hvilka jag beredt mig tillfälle taga del, utvisa:

att Anders och Måns Larssons kvarnar, numera benämnda Tröskelns kvarn, blifvit från kronan skatteköpta 1789; att pappersbruksaktiebolaget 1889 hos domhafvanden anmält, att bolaget önskade förändra kvarndammen vid Tröskeln på det sätt, att hålldamsöppningen till kvarnen utvidgades; att häradsrätten med anledning häraf enligt vattenrättsförordningen hållit syn på stället; att vid häradsrätten blifvit utrönt, att Önans aktiebolag förut utvidgat hålldamsöppningen till Ojebro kvarn å sin sida af fallet; att båda bolagen under rättegången träffat förlikning, enligt hvilken pappersbruksaktiebolaget medgifvit Önans aktiebolag att bibehålla lucköppningen vid Öjebro kvarn, sådan den vid förlikningens ingående varit, samt pappersbruksaktiebolaget å sin sida berättigats utvidga sin hålldamsöppning genom grundstockens sänkning och breddens ökande med vissa angifna mått, hvarjämte bestämts, att Önans aktiebolag skulle af vattnet äga använda 8 is och pappersbruksaktiebolaget 7 is; att kronan och Nya Trollhätte kanalbolag under rättegången varit tillstädes, därvid kronan dels ifrågasatt, huruvida icke vattenkraften i den kronan tillhöriga delen af Gullöström kunde minskas genom utvidgningen af öppningen i hålldammen till Tröskelns kvarn, dels ock gjort gemensam sak med kanalbolaget, som förklarat sig icke hafva något att erinra mot utvidgningen, såvidt det gemensamma inloppet till Polhems sluss och båda kvarnarna eller rännan vid Önans bro så utvidgades, att vattentillgången komme att ökas i samma proportion, som förbrukningen blefve större; att häradsrätten meddelat utslag den 30 april 1891, däri häradsrätten, enär sakkunniga vitsordat, att vattenkraften i kronans andel af Gullöström icke genom den ifrågasatta utvidgningen af öppningen i hålldammen till Tröskelns kvarn kunde minskas, förty och af andra anförda skäl funnit hinder ej möta för pappersbruksaktiebolaget att utvidga sin hålldamsöppning i enlighet med förlikningshandlingen, hvilken med hänsyn till rättsförhållandet emellan bolagen fastställdes med skyldighet för dem att förse det emellan kvarnarna befintliga skibordet till vattenhöjdens reglerande med luckor, hvilka, då vattenståndet vore vid medelnivån eller därunder, skulle hållas stängda; och att hofrätten, där Önans aktiebolag fullföljt talan, genom ofvan omförmäla dom funnit skäl icke hafva förekommit till ändring i häradsrättens utslag.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 130.

63 Hvad sålunda och i öfrigt förekommit rörande Tröskelns kvarn, torde visa, att äfven frågan om pappersbruksaktiebolagets rätt till vatten vid Tröskeln måste anses ganska tvistig och utgången af eu eventuell process oviss. I följd häraf är det också vanskligt att värdesätta Tröskelns vattenrätt.

På förfrågan, hvarför pappersbruksaktiebolaget, som för närvarande vid Tröskeln uttager allenast 5—5,8 m3 vatten i sekunden, enligt aftalet skulle erhålla 550 elektriska hästkrafter, under det att Stridsberg, som har rätt att vid Malgön uttaga 20—22 m3 vatten i sekunden, enligt det med honom upprättade aftalet skulle bekomma 1,500 elektriska hästkrafter, har meddelats mig, att, enär pappersbruksaktiebolaget vid Tröskeln redan har monterat all den vattenkraft, som enligt Göta hofrätts dom där kan uttagas, detta bolag ansetts böra få jämförelsevis större energi belopp än Stridsberg, som för närvarande endast har en del af sin vattenkraft monterad och således slipper nedlägga kapital på att bygga en ny kraftstation för den icke monterade delen af vattenkraften.

För min del har jag intet att erinra mot den i styrelsens underdåniga framställning (sid. 36 och 37) gjorda beräkning, enligt hvilken en kostnadsfri leverans af 550 elektriska hästkrafter ansetts utgöra skälig ersättning för pappersbruksaktiebolagets vattenrätt vid Tröskeln.

Beträffande innehållet i §§ 3 och 4 hänvisas till hvad ofvan blifvit anfördt om motsvarande stadganden i aftalet med Stridsberg.

De med B betecknade afialen.

Dessa aftal afse hufvudsakligen, att kronan skulle förvärfva äfven återstående delar af Stridsbergs och pappersbruksaktiebolagets utmål med där befintliga byggnader och sådana anläggningar, som icke erfordras för vattenkraftens tillgodogörande. För dessa byggnader och anläggningar skulle kronan utgifva lösen enligt blifvande värdering, men då hvarje upplysning saknas, till hvilka belopp, lösesummorna skulle komma att uppgå, är det svårt att yttra någon mening om dessa aftal.

På förfrågan har för mig uppgifvits, att lösesumman skulle kunna komma att uppgå för Stridsberg till omkring 1,000,000 kronor och för pappersbruksaktiebolaget till omkring 150,000 kronor. Vid sådant förhållande och då de ifrågavarande byggnaderna och anläggningarna efter deras inlösande icke skulle komma att användas för sina nuvarande ändamål och således i kronans hand blifva så godt som värdelösa, måste jag uttala mina störa betänkligheter mot dessa aftal.

Framställning af svenska turistföreningen ang. nationalpark vid Trollhättan.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

Mot att de fastigheter och den vattenrätt, som på grund af de upprättade aftalen kunna komma att af kronan förvärfvas, ställas under styrelsens för Trollkätte kanal- och vattenverk förvaltning, synes intet vara att erinra.»

Vidare tillåter jag mig omförmäla, att svenska turistföreningens styrelse uti underdånig skrifvelse den 12 februari 1906 gjort framställning om, att västra stranden af Trollhätte strömmar måtte af kronan förvärfvas för utläggning till nationalpark. Styrelsen har därvid anfört bland annat:

Hur glädjande det än vore från nationalekonomisk och industriell synpunkt, att vårt fäderneslands rika vattenkraft komme till nyttig användning, måste man dock ofta med sorg åse, att vid vattenfallens utbyggande hänsynen till trakternas naturskönhet allt för mycket eller helt och hållet åsidosattes, och att en härlig natur därvid blefve mer eller mindre brutalt vandaliserad, vare sig genom de egentliga vattenkraftsbyggnaderna eller de arbetarebostäder, som vanligen uppfördes i närheten. Den verkliga skada, som åstadkommes genom dylik vandalism, vore gifvetvis omöjlig att beräkna men kunde vara af utomordentligt stor betydelse, särskildt då frågan gällde sådana partier af vårt land, som fått ryktbarhet just för sin storartade natur. De berömda Trollhättefallen räknades med rätta i allra främsta ledet af dessa fäderneslandets naturskönheter. För den öfriga världen vore de mera kända än någon annan svensk sevärdhet, och måhända verkade de mer än något annat lockande på den utländska turistströmmen.

Emellertid syntes Trollhättefallens vidare utbyggande för såväl trafiksom kraftändamål vara en fråga, som hastigt nalkades sitt förverkligande. Att därvid från kronans sida den största möjliga hänsyn komme att tagas till de fosterländskt-estetiska synpunkterna, torde man kunna förutsätta, då den af Kungl. Maj:t tillsatta s. k. vattenfallskommitén kraftigt betonat vikten af dessa synpunkter såsom en allmän grundsats vid utnyttjandet af sådana vattenfall, »hvilka genom allmänt känd naturskönhet och fördelaktigt läge kunna anses äga en särskild betydelse för höjandet af den fosterländska känslan». I följd af samma ideella synpunkter häfdade ock kommittén såsom eu viktig princip vid tillgodogörandet af Trollhättans vattenkraft den åsikten, att fallen borde på sönoch helgdagar »få framträda i all sin storartade naturliga prakt». I motiveringen till detta förslag anfördes bland annat: »För höjandet af nationalkänslan hos Sveriges ungdom, hvilkens ifver att se och lära känna

05 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o ISO.

fosterlandet är stadd i en glädjande utveckling, hafva naturföreteelser af så framstående rang en djup betydelse, som näppeligen kan öfverskattas. Vikten af detta ideella värde torde från statens synpunkt ökas, i samma mån som de krafter framträda, livilka arbeta på nationalkänslans försvagande. Äfven har kommitén ansett sig böra fästa afseende på Trollhättans betydelse såsom måhända den förnämsta dragningskraften för den utländska turisttrafiken, hvars nationalekonomiska vikt år efter år ökas och som i väsentlig mån bidrager att utom landet sprida en lika välbehöfiig som ofta fördelaktig kännedom om Sverige, dess folk, institutioner och industri.»

Hänsynen till de fosterländskt ideella krafven framhölles, enligt hvad turistföreningens styrelse vidare erinrar, kraftigt äfven af professorn J. G. Richert, hvilkens lifliga intresse för industriens utveckling vore lika kändt som hans eminenta auktoritet i vattenbyggnadsfrågor. I en skrifvelse till Trollhättans elektriska aktiebolag yttrade professor Richert bland annat: »Under alla förhållanden är själfklart, att hela minimivattentillgången ej bör få användas för industriella ändamål. Trollhättan har såsom turistplats en betydelse, som ej alldeles får offras på industrialismens altare. Det är ett blygsamt nationellt kraf, att vid minimivattentillgång 70 kubikmeter i sekunden, skola respekteras för bevarande af vattenfallens traditioner». Och i ett underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t yttrade Richert bland annat;. »Det finnes dock ett annat intresse,, som ej kan skyddas genom lag, men möjligen genom opinion, nämligen det estetiska. Trollhättan är en af världens vackraste platser och har verksamt bidragit till att göra vårt land besökt och omtyckt».

'Emellertid berodde — fortsätter turistföreningens styrelse — Trollhättans framtid såsom framstående naturskönhet ej ensamt på det sätt, hvarpå kronan komme att utföra sina vattenbyggnader, hur pietetsfullt detta än skedde. Trollhättans harmoniska skönhet betingades nämligen i väsentlig mån jämväl af det härliga, skogbeväxta bergland, som reste sig längs hela dess västra strand, och detta vore ännu i enskild ägo. Skulle detta parti blifva vandaliseradt genom t. ex. den ståtliga barrskogens uthuggning och markens upplåtande till tomter för arbetarbostäder eller villor — då vore Trollhättans tjusningskraft så väsentligt förminskad, att dess betydelse såsom vårt lands förnämsta pärla i turisthänseende blott blefve ett minne.

Svenska turistföreningens styrelse, som i enlighet med föreningens fosterländska uppgift ville göra sitt bästa för att sprida kunskapen om och intresset för vårt lands natursköna trakter, Båge med oro den fara,

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 68 Häft. 9

66 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

som sålunda hotade Trollhättan såsom en värdig- vallfartsort för landsmän och främlingar.

Enligt styrelsens underdåniga förmenande skulle dock denna fara kunna afvärjas därigenom, att kronan blefve ägare till lämplig del af Trollhättans västra strand, och att denna anordnades till en hela svenska folket tillhörig nationalpark, på samma sätt som Niagara-fallens båda stränder numera genom staten New-Yorks beslut 1883 och Ontario’s år 1885 blifvit för all framtid — för att använda deu framstående ingenjören Th. Eversheds uttryck — skyddade från »nyttighets-vanhelgande)) och reserverade till nationalparker.

Styrelsen hade nyligen genom särskilda delegerade tagit Trollhättan i betraktande från denna synpunkt. Den sträcka, som oundgängligen borde skyddas, utgjordes af ett omkring 1,500 meter långt, 100 till 175 meter bredt parti, från Strömbergs kvarn till något nedanför den projekterade dammen öfver Flottbergsströmmen. Området tillhörde, från sydväst räkuadt, hemmanen Äppleknäppen ocli Arvidstorp samt de af de Lavals elektriska kraftaktiebolag förvärfvade delarna af hemmanet Torsered och torde utgöra omkring 20 hektar. Den skog, som enligt hvad förut antydts, utgjorde en rik prydnad för denna bergshöjd, vore visserligen i allmänhet reslig och växtkraft^ men visade dock på ett och annat ställe i ögonen fallande tecken till vanvård. Sedan flera år hafva genom Trollhättans kretsafdelning af svenska turistföreningen synnerligen berömvärda åtgärder vidtagits för att genom promenadvägar och utsiktsplaner underlätta eller möjliggöra tillträdet till en mängd förtjusande utsiktspunkter. Kostnaderna för dessa arbeten hade bestridts dels af svenska turistföreningen, dels af enskilda personer inom Trollhättans kommun samt af Trollhättans sparbank. Någon nämnvärd minskning i utrymmet för tomtplatser för den eventuell blifvande staden eller för den ökade arbetsbefolkning, som kunde motses, vore ej att befara, om än detta område blefve reserveradt, enär på höjdens västra sluttning godt utrymme funnes för en naturlig utvidgning af den redan blomstrande egnahemskolonien Strömslund, utan att det estetiska intrycket af Trollhättefallen däraf blefve påverkadt.

Svenska turistföreningens styrelse hade sig väl bekant, att det ej vore första gången, som detta ämne varit å bane. Redan år 1895 hemställde IL E. Ahrenberg, i motion n:o 37 (Andra Kammaren), om underdånig skrifvelse »med begäran om utredning, på hvilka villkor staten kunde förvärfva hela vattenkraften vid Trollhättan för att, med kraftens tillgodogörande, undantaga omgifningarna till en nationalpark». Motionen

67 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

afslogs, men tanken torde höra till deras antal, som ej få do. Förhållandena vore ock nu i väsentlig mån gynnsammare än 1895 för dess förverkligande. Då ansåges ännu en mycket väsentlig del af Trollhättans vattenmassor vara enskild egendom, och vid en eventuell inlösning för kronans räkning skulle priset på vattenrätten gifvetvis hafva ingått såsom den dominerande termen i slutsumman och strandpartiet näppeligen haft annat värde än skogs- och tomtvärdet. Genom de domar, som sedan dess fällts, vore fastslaget, att vattnet tillhörde kronan. Sedan dess hade ock nationens medvetande om ett kulturfolks förpliktelser i afseende på naturens skyddande vaknat till nytt lif, och Kung]. Maj:t och Riksdagen hade i detta hänseende nyligen gifvit lika kraftiga som väckande föredömen.

På grund af hvad sålunda anförts, har Svenska turistföreningens styrelse i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes så snart som möjligt vidtaga åtgärder att för kronans räkning förvärfva västra stranden af Trollhätte strömmar, samt att detta parti sedan måtte utläggas och i all framtid vårdas såsom en svenska folket tillhörig nationalpark.

Att den betydande vattenkraft, staten äger i Trollhätte strömmar, bör för statens räkniug tillgodogöras, torde näppeligen vara föremål för olika meningar. Att låta vattnet, obegagnadt, rinna bort dag för dag, år för år, kan icke vara med en klok ekonomisk förvaltning af statens egendom förenligt. Det är här fråga om värden af betydlig storlek, värden, som, vederbörligen utnyttjade, komma att tillföra staten en afsevärd inkomst; det gäller här tillvaratagandet af en kraft, som, ställd i industriens tjänst, skulle blifva eu mäktig häfstång till utveckling och skapa nya förvärfskällor för tusentals personer, nya skatteobjekt för statens alltjämt växande utgifter. Inköpet af Nya Trollhätte kanalbolags egendom samt förvärfvet, genom domstolsutslag, af det väsentligaste af vattenkraften i Trollhätte strömmar få väl också anses innebära en förpliktelse för statsmakterna att, så snart omständigheterna det medgifva, tillgodogöra sig denna egendom på det för staten fördelaktigaste sätt.

Att vattenkraftens i Trollhätte strömmar tillgodogörande, hvarom nu närmast är fråga, bör ske medelst anläggande af en kraftstation för frambringande och levererande af elektrisk energi, torde väl ej heller

Departements-

chefens

yttrande.

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

vara föremål för meningsskiljaktighet. Jag anser mig således kunna med skäl antaga det vara statsmakternas samstämmande önskan, att, för tillgodogörande af vattenkraften i Trollkätte strömmar en kraftstation bör så snart som möjligt af staten anläggas och drifvas.

År denna sak klar, blir nästa fråga, huru staten på lämpligaste och ekonomiskt fördelaktigaste sätt skall anlägga denna kraftstation. Först uppställer sig då det spörsmålet, huru stor vattenmängden är i Trollhätte strömmar och huru mycket däraf kan disponeras för eu blifvande kraftstation. Den vid lågvattenstånd, som härvid måste vara bestämmande, afrinnande vattenmängden i Göta älf vid Trollhättan uppskattades af framlidne öfverstelöjtnanten Laurell i hans år 1902 aflämnade förslag till reglering af sjön Vänern till 344 m3 i sekunden. Enligt den af styrelsen för Trollkätte kanal- och vattenverk gjorda uppskattningen bör emellertid älfvens minimivattenmängd beräknas till allenast 320 m' i sekunden. Då det vid planerande af kraftstationen uppenbart är försiktigast att räkna med den mindre siffran, anser jag, i likhet med kanalstyrelsen, att siffran 320 m3 i sekunden bör läggas till grund för beräkningen af älfvens minimivattenmängd. Det bör emellertid här observeras, att detta är hela älfvens vattenmängd, och att således, vid beräkning af den kapacitet, för hvilken kraftstationen bör anläggas, en afsevärdt lägre siffra bör läggas till grund. Äfven om kronan, på sätt i detta ärende ifrågasättes, skulle förvärfva allt vatten i Trollliätte strömmar, måste för andra befintliga eller förestående ändamål vatten disponeras eller reserveras.

I hvad omfattning kronan äger vattnet i Trollhätte strömmar är, såsom framgår af kanalstyrelsens utredning och andra handlingar, icke klart och ostridigt. Genom särskilda domar har kronan förklarats vara ägare af allt vatten i Göta älf från och med Prestskedets fall till Flottbergsströmmen utan annan inskränkning än den, som föranleddes af skatteköpta verk. För att vinna en uppfattning om, huru mycket vatten kronan för närvarande kan uttaga af Trollhättefallen, gäller det således först att utreda, huru mycket af detta vatten tillkommer enskilda rättsägare. Denna vattenmängd är klar beträffande ingenjören Stridsbergs verk å Malgön, med afseende å hvilka genom vederbörande häradsrätts laga kraftvunna dom Stridsberg för sina verk tillerkänts rätt till 20 in3 i sekunden eller under vissa villkor högst 22 m3 i sekunden. Den andre ägaren till vatten af Trollhätte stömmar är Trollhättans elektriska kraft aktiebolag, som där äger skatteköpta kvarnar, fisken och såg. Den vattenkvantitet, som tillkommer nämnda bolag,

69 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

är emellertid icke närmare bestämd. Kronan har, såsom förut är upplyst, anhängiggjort rättegång mot kraftaktiebolaget, med påstående, att bolaget, såsom innehafvare af skatteköpta verk invid strömmarna, icke måtte tillerkännas större vattenmängd eller mera landområde, än som varit behöfligt. såsom drifkraft och utmål för bolaget nu tillhöriga gamla sågar och kvarnar i det skick, de vid deras skattläggning befunnits, medan däremot kraftaktiebolaget anser sig äga rätt uttaga hela den vattengmänd, som enligt vanlig strandäganderätt skulle tillkomma Önans ägare. Afsevärda svårigheter äro emellertid förenade vid bestämmandet af kraftaktiebolagets vattenmängd. Kronan har genom gamla skattläggningsinstrument sökt utreda, huru stor vattenmängd kraftaktiebolaget kan, för de ursprungliga kvarnarnas och sågarnas behof, lagligen göra anspråk på, och därvid, efter olika uppskattningar af kronans sakkunnige, kommit till 7 å 10,46 m3 i sekunden. Den vattenmängd, som den af bolaget påyrkade strandäganderätten skulle medföra beräknas af kanalstyrelsen till 66 m3 i sekunden. Frågan, om hvilken vattenmängd kraftaktiebolaget slutligen kan komma att tilldömas, synes mig tvifvelaktig. Den tillförsikt om utgången af den härom anhängiggjorda tvisten, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes hysa, kan jag för min del icke dela. Justitiekanslärsämbetet finner ock tvistens utgång osäker, och hänvisar jag till hvad ämbetet härom yttrat. Då kraftaktiebolaget väl icke under för kronan gynnsammaste fall torde tillerkännas mindre vattenkvantitet än den högsta myckenhet, som kronans egna sakkunnige kommit till eller 10,46 m3, kan man alltså vara berättigad anse kraftaktiebolagets vattenmängd ligga mellan 10,46 m8 och 66 m8 i sekunden eller endast 55 m3 i sekunden, om, såsom kanalstyrelsen antydt, sådan öfverenskommelse kan träffas, att bolaget i stället för eu större vattenmängd, delvis tillgodogjord för mindre fallhöjd, använder en mindre vattenmängd för hela fallhöjden. Vattenmängderna 10,46 m3 och 66 m8 beräknas motsvara respektive 1,050 och 5,250 hästkrafter. Med hänsyn till osäkerheten af att, därest bolaget tillerkännes vanlig strandäganderätt och sålunda tilldömes 66 in3, denna vattenmängd genom en uppgörelse i godo skulle kunna nedsättas till 55 m3, torde det böra räknas med 66 m3 såsom gränsen uppåt för bolagets rätt till vatten. Härvid bör dock uppmärksammas, att vattenmängden 66 m3 kan räknas såsom maximum för kraftaktiebolagets verk, allenast under förbehåll, att genom anläggning af en regleringsdamm mellan Gullön och Onan tillflödet till Hålan kan begränsas just till den mängd, de från denna hölja matade vattenverken ha rätt att förbruka, hvaremot i annat fall gifvetvis kommer

70 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 130.

att ditledas långt större vattenmängd. För upplysning om, huru mycket vatten kronan äger att uttaga under olika förutsättningar med afseende å särskildt kraftaktiebolagets rätt till vatten, tillåter jag mig hänvisa till kanalstyrelsens yttrande och utredning samt den redogörelse härför, som ofvan (sid. 13) lämnats. Jag vill dock här erinra, att den af styrelsen angifna vattenmängd om 192, eventuellt 203 m3 i sekunden, som kronan kan uttaga, därest kraftaktiebolagets anspråk på vatten i hufvudsak vinner afseende, är beräknad under förutsättning, att den Tröskelns vattenverk tillkommande vattenmängden, omkring 5 m3, aflöses medelst leverans af elektrisk energi, på sätt kanalstyrelsen föreslagit. I annat fall minskas den för kronan under angifna förutsättningar upptagna vattenmängden med ytterligare omkring 5 in3.

Att kunna, genom förvärf af kraftaktiebolagets vattenrätt samt utlösande af de ingenjören Stridsberg och Tröskelns vattenverk tillkommande vattenmängder i Trollhätte strömmar, för en blifvande kraftstation disponera hela den tillgängliga vattenkraften, måste därför anses vara af väsentlig betydelse för ett lämpligt och fördelaktigt tillvaratagande af vattenkraften i Trollhätte strömmar. I synnerhet är en öfverenskommelse med kraftaktiebolaget af särskild vikt för kraftstationsanläggningen med hänsyn till den afsevärda vattenmängd, som äfven i gynnsammaste fall tillkommer bolaget.

Utom de nu nämnda tala äfven andra kraftiga skäl för ett förvärf från kronans sida af kraftaktiebolagets hela egendom. För rättighet till nödigt dammfäste å den kraft aktiebolaget tillhöriga västra stranden är kronan hänvisad antingen till denna saks anhänggiggörande vid domstol, i hvilket fall saken säkerligen kommer att dragas ut på tiden samt tilläfventyrs förbindas med den vid häradsrätten pågående tvisten om storleken af kraftaktiebolagets vatteumängd vid Trollhätte strömmar och af utmålet å Önan, eller ock till enskild öfverenskommelse med bolaget, hvilken, hvad beträffar allenast rätten till dammfäste, icke lär kunna åvägabringas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser inga svårigheter för erhållande af dammfäste å västra stranden böra möta. Särskildt har denna styrelse ansett, att expropriationsrätt skulle tillkomma kronan för detta dammfäste. Detta finner jag emellertid tvifvelaktigt.

De många möjligheter till tvister nu och i framtiden, som kunna tänkas uppkomma, och hvarom kanalstyrelsen i sin förevarande framställning lämnat antydan, göra det enligt min mening synnerligen önskvärd^ att kronan blir ägare af kraftaktiebolagets strand och vatten. Allenast därmed kan kronan vid Trollhättan med full rörelsefrihet vidtaga lämpliga åtgärder ej mindre för den nu ifrågasatta kraftstationen, utan

71 Kungl. Mcij.is Nåd. Proposition N:o 130.

äfven för tillgodogörande af den ytterligare vattenmängd, som är att vinna genom en framtida reglering af Vänern, samt för trafikkanalens tidsenliga ombyggnad.

Det torde slutligen böra bemärkas, att ett förvärf af kraftaktiebolagets hela egendom också möjliggör den västra strandens af Trollhättefallen skyddande mot vandalisering. Allenast genom att kunna komma i besittning af denna strand med kringliggande marker blir det möjligt att bibehålla en god del af det storslagna natursceneri, som Trollhättefallen nu erbjuda, och som årligen lockar tusentals turister till orten. Blefve den mäktiga skogsplatå, som den västra stranden utgör, beröfvad skogen, komme naturen vid Trollhättefallen att mista en viktig del af sin tilldragande skönhet. En uppoffring, om en sådan här kan anses föreligga, från statens sida för nämnda ändamål synes mig väl påkallad, och hänvisar jag till hvad turistföreningen härom yttrat och som är ofvan återgifvet.

Enligt min mening är därför frågan om ett lämpligt tillgodogörande af kronans vattenkraft i Trollhätte strömmar väsentligt beroende af ett förvärf från kronans sida af Trollhättans elektriska kraftaktiebolags egendom. Skulle däremot ett dylikt förvärf icke komma till stånd, lärer kronan icke kunna företaga kraftsfationsanläggningen, förrän rätt till dammfäste å kraftaktiebolagets strand erhållits; hvarjämte det alltid måste vara mindre tryggt och tillrådligt att företaga en anläggning af nu ifrågasatt storartad beskaffenhet, innan genom laga kraftägande dom blir bestämdt, huru mycket vatten kraftaktiebolaget är lagligen berättigad! till. Den tid, som för dessa nödiga afgöranden erfordras, kan näppeligen sättas lägre än 4 å 5 år, möjligen, enär nämnda bolag, om uppgörelse ej kommer till stånd, uppenbarligen bar intresse af att så mycket som möjligt draga ut på processerna, än längre tid — det är nogsamt känd!, huru länge vattenrättstvister i allmänhet kunna förhalas. Det är nämligen långt ifrån otänkbart, att en hel del andra tvister kan uppkomma mellan kronan och kraftaktiebolaget, hvarför det, ur alla synpunkter sedt, måste anses lämpligt att genom ett raskt beslut afskära alla möjligheter till framtida rättstvister mellan bolaget och kronan.

Styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk har i sin framställning betonat, att i detta fall »tid är pengar»; beräkningarna visa, att det här är fråga om »mycket pängar». Men det gäller då också att begagna tiden, att draga fördel af det allmänna uppsving, som nu råder å alla områden i vårt land. Tid är i förevarande fall icke blott pengar, hänförda till själfva afkomsten af kraftsfationsanläggningen, utan också och kanske i än högre grad för landets industri i allmänhet. En snart

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

tillgänglig monterad kraftmängd vid Trollhättan af 65,000 elektriska hästkrafter öppnar för landets industri utsikter och vidder af den största betydelse och omfattning, den utgör eu häfstång, mäktigare än någon, som tillförene erbjudits Sveriges växande storindustri.

För de närmare detaljerna i det förslag till uppgörelse med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, som kanalstyrelsen framlagt, är förut redogjordt, och hänvisar jag härutinnan såväl till styrelsens detaljerade beräkningar och upplysningar som till själfva aftalet, bilagdt styrelsens framställning i nu förevarande ämne. För min del finner jag detta aftal vara af beskaffenhet att böra godkännas. Köpesumman är visserligen icke ringa, men den egendom och de fördelar i öfrig!, kronan med aftalets antagande skulle vinna uppväga, enligt min mening, fullt uppoffringarna. Eu enskild affärsman, som ägde kronans egendom i Trollhätte strömmar, skulle säkerligen icke tveka att, äfven om det vore fråga om någon uppoffring, vinna den betydande fördelen att omedelbart kunna utnyttja en honom förut tillhörig värdefull egendom, som dittills legat som ett dödt kapital. Dådet kan visas, att blotta tidsvinsten vid kraftstationens tillkomst kan medföra en ren nettovinst för köparen, skulle den enskilde affärsmannen säkerligen ej tveka att inlåta sig på affären. Staten synes mig så mycket mindre höra härutinnan förfara annorlunda än den enskilde affärsmannen, som staten genom anläggningars omedelbara påbörjande och fortsättande med all kraft, utom eu betydande afkastning af i anläggningen nedlagdt kapital, därjämte kan på ett för landet i dess helhet högst gagnande sätt främja industrien och skapa nya värden samt säkerställa sig för framtida utvidgningars och anläggningars verkställande på bästa möjliga sätt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande rörande den ekonomiska sidan af förevarande fråga anlagt en, enligt min mening, något för ofördelaktig synpunkt på bedömandet. Det är visserligen uppenbart, att det vore fördelaktigare, om köpeskillingen kunde nedbringas, men trots de ansträngningar, kanalstyrelsen härpå nedlagt, har detta icke befunnits möjligt. Jag anser mig därför böra med några ord belysa och kommentera väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ekonomiska kalkyler och uttalanden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har funnit det föreslagna aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, betraktadt såsom en fristående affär, mindre ekonomiskt gynsamt för staten, hvadan styrelsen ock däri förordat några ändringar. På samma gång har dock styrelsen kraftigt framhållit, att den tidsvinst, som af anläggningens omedelbara påbörjande skulle vinnas, vore stor och af den betydelse både

73 Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

för staten och landets industri i allmänhet, att aftalet ur denna synpunkt kunde förordas med ett par ändringar och tillägg'. Anmärkningen att någon särskild anledning icke kan föreligga för att under eventuellt 10 år låta kraftaktiebolaget få utnyttja 2,000 hästkrafter vid Önan för allenast 17 kronor per hästkraft, då nettovinsten i öfrigt ansetts kunna beräknas till 40 kronor per hästkraft vid Önan, må bemötas med framhållande, att denna rätt för kraftaktiebolaget ingår såsom ett köpevillkor i hela aftalet, och att, om högre arrende skolat beräknas, köpeskillingen ej kunnat nedbringas till det belopp, hvarom bär är fråga.. Kraftbolaget har bestämdt förklarat sig behöfva disponera berörda kraftmängd för nämnda låga pris, för att icke behöfva afbryta de i större skala skeende experiment med elektrisk zinksmältning, hvilka nu bedrifvas vid Önan och hvilka bolaget icke velat eftergifva. Såsom skäl för det jämförelsevis låga kraftarrendet har bolaget åberopat, att kraften skulle användas för experiment, som icke kunde gifva någon afsevärd afkastning. Jag delar med afseende härå kanalstyrelsens åsikt, att det för kronan är fördelaktigare att uthyra nämnda 2,000 hästkrafter till kraftaktiebolaget för aftaladt pris, än att erlägga den förhöjda köpeskilling för det hela, som erfordrats, om priset på de 2,000 hästkrafterna satts högre. Just under de första åren — och det är ju här blott under en 10-årsperiod, som detta lägre hyresbelopp för ifrågavarande kraft skulle utgå — innan större leveranskontrakt hinna afslutas, tomtområden upplåtas och fördelningsnät byggas, kan det vara godt att få afsättning för ifrågavarande kraftmängd äfven till lägre pris än som sedan kan betingas. Det lägre priset för de 2,000 hästkrafterna motväges dessutom i viss mån därigenom, att inkomsten för de 1,000 hästkrafter, som skulle af staten genast öfvertagas vid Önan, kommer att uppgå till 49 kronor 50 öre i medeltal per hästkraft enligt befintliga kontrakt med aktiebolaget skandinaviska elektricitetsverk. Dessa kontrakt gifva kronan fulla 40 kronor per hästkraft i årlig nettoinkomst. Det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade priset på »vattenråvaran» vid Önan eller 200 kronor per turbinhästkraft torde vara väl lågt, uträknadt som det är genom en kapitalisering efter 5 procent af en afgäld af 10 kronor per år och hästkraft. Tages den räntefot, staten bör kunna räkna med eller 3,6 procent eller sättes den skäliga afgälden högre än 10 kronor, blir »råvarans» värde högre och det lör byggnader beräknade värdet och därmed äfven underhållskostnaden mindre. I själfva verket bör emellertid, såsom ock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, kalkyleringen af köpet ställes så, att hufvudvikten därvid icke fästes vid det pris, kronan kommer att Bill. till Rikscl. Prof. 190(1. 1 Sami. 1 Afd. 68 Haft. 10

74 Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13Q,

betala för 3,000 elektriska hästkrafter som förlikningsvis beräknas förvärfvad, utan vid det förhållande att kronan genom köpet förvärfvar endera 10,400 eller 15,600 elektriska hästkrafter — allt efter som pågående rättegång utfölle till förmån för kronan eller för kraftaktiebolaget — till och i kronans kraftstation vid Olidehålan. Jag hänvisar i öfrigt till hvad justitiekanslärsämbetet anfört rörande de med bolaget härutinnan förda underhandlingar samt beträffande osäkerheten af utfallet af den pågående rättegången mellan kronan och kraftaktiebolaget.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid beräkning af den elektriska energi, som skulle utvinnas i statens stora kaftstation vid Olidehålan, därest Önan tillkommande vattenmängd dit afledes, afdrager 8 m3 för kanalverkets nuvarande kraftstation å Malgön, må anmärkas att för denna station visst icke i hvarje fall behöfver reserveras denna kraftmängd. I den mån denna lilla kraftstation blir utsliten och antagligen dessförinnan, kan det löna sig att leda äfven densammas 8 m3 till Olidehålan och där med den vinna 2,090 i stället för som nu endast 576 elektriska hästkrafter. Detta ger kronan, efter 20 kronor per hästkraft en ökad nettovinst af 30,280 kronor årligen, med hvilken summa den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för olika fall beräknade inkomsten bör ökas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att, äfven om tvisten angående Trollhättans elektriska kraftaktiebolags rätt till vatten i Trollhätte strömmar skulle afgöras helt och hållet till kronans förmån, kronan genom minskad tidsutdrägt vid en försäljning till en början af allenast 10,000 hästkrafter ändock genom det föreslagna köpet gör en ren vinst under de 2 å 3 första åren af sammanlagdt 168,400 till 291,200 kronor, samt att med köpet, nationalekonomiskt sedt, en behållning genom minskad import af stenkol skulle tillföras landet af 800,000 till 1,500,000 kronor, hvartill kommer att hvarje tidsvinst vid kraftens tillgodogörande måste anses vara af den allra största betydelse för landets industriella utveckling. Härtill kan läggas, att i samma mån som den ofvanberörda mindre nettovinsten inträder tidigare, i samma mån kommer staten ock tidigare i åtnjutande af den än betydligare vinst, som kan förväntas, allt eftersom energitillgången i större utsträckning tages i anspråk.

Jag har ofvan framhållit, att det ej blott är tidsvinsten, som gör, att det ifrågasatta aftalet synes böra accepteras, utan jämväl den trygghet, som därmed ur rent juridisk synpunkt vinnes för nu förestående och framtida tillgodogörande af vattenkraften i Trollhätte strömmar; och jag anser för min del denna trygghet af mycket stor betydelse och väl motivera någon uppoffring från kronans sida, en uppoffring, som

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 130.

jag emellertid, äfven om för aftalets bedömande anlägges den privatekonomiska synpunkten allena, finner vara synnerligen ringa, om ens någon. Att, såsom väg- och vatten byggnad sstyrelsen föreslagit, sätta det villkor för köpeaftalets godkännande, att arrendepriset å de 2,000 hästkrafterna under 10 år skalle höjas med 3 kronor per hästkraft och år, kan äfventyra hela aftalet, som jämväl utan denna förhöjning är förmånligt för kronan. Denna förhöjning är ej heller i och för sig af någon betydelse för kronan.

Med afseende å öfriga af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptagna förutsättningar för aftalets godkännande, vill jag påpeka dels att, då det redan i aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag är bestämdt, att kronan efter 2 år kan uppsäga bolaget till afflyttning från Önan, beslut därom nu så mycket mindre kan vara erforderligt, som denna åtgärd, hvilken lärer ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning, i hvarje fall bör bero af, huru stark tillströmningen af kraftkonsumenter redan från början blir, något som nu ej är klart — det kan nämligen vara en förmån för kronan att låta stationen vid Onan utnyttjas, intill dess hela kraftbeloppet behöfver uttagas i Olidehålans kraftstation —, dels ock att aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk säkerligen tacksamt mottager elektrisk energi, i stället för från Önan, från statens stora kraftstation, hvilken bättre än stationen vid Önan bör trygga leveransen, hvadan särskilda bestämmelser därom icke behöfva inrymmas i förevarande aftal.

Vid granskning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande i ärendet har jag funnit, att styrelsens beräkningar samt hvad styrelsen i öfrig! anfört i det stora hela kraftigt talar för ett godkännande af föreliggande aftal med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag. Andra hörda myndigheter hafva ock gifvit sin fulla tillslutning till detta aftala godkännande.

I anledning af erinran från justitiekanslersämbetet anser jag mig i detta sammanhang böra meddela, att förslagskontraktet med kraftaktiebolaget är vederbörligen undertecknadt af behöriga styrelseledamöter i bolaget samt att vederbörligen utlyst bolagsstämma bekräftat aftalet.

Kanalstyrelsen har, synes mig, på ett tillfredsställande sätt utredt, att kraftkanalen bär anläggas på den östra älj'stranden samt att kraftstation bör förläggas vid Olidehålans strand-, och har styrelsen härvid erhållit ett kraftigt stöd af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ett stöd, som måste anses fullt afgörande. Detaljeradt förslag till anläggningen i sin helhet kan visserligen icke nu framläggas, men efter den omsorgsfulla utredning, som ägt

76 Kungl. Maj:k Nåd. Proposition N:o 130.

rum senast i kanalstyrelsens nu förevarande framställning, finner jag inga betänkligheter möta mot att föreslå anslag redan nu till kraftkanalens påbörjande. Anläggningen i dess helhet tar för sitt utförande flere år i anspråk, och det är af synnerlig vikt, att arbetet på kraftkanalen, hvars byggande med däraf föranledda sprängningsarbeten erfordrar jämförelsevis lång tid, snarast må kunna påbörjas. De förut upprättade detaljerade förslagen till kraftkanal och kraftstation utvisa anläggningskostnaden i sin helhet. Dessa förslag lära, enligt hvad jaginhämtat, vara noggrannt och tillförlitligt uppgjorda, hvarför man är berättigad antaga, att dessa kostnadsberäkningar kunna läggas till grund för ett omdöme om den blifvande totalkostnaden för kraftanläggningen. Då emellertid dammanläggningskostnaden är beroende af, om inköp äger rum af kraftaktiebolagets hela egendom, samt de elektriska anordningarna i kraftstationen, jämte en del andra detaljer, icke ännu äro slutbehandlade, kan den slutliga detaljerade kostnadssumman för anläggningen först föreläggas nästa års riksdag.

Därest vattenkraften vid Önan inköpes, är det af vikt, att äfven den ingeniören Stridsberg å Malgön tillhörande vattenkraften förvärfvas af kronan, emedan motsvarande vattenmängd då kan ledas till den stora kraftstationen och, med tillgodogörande af hela fallhöjden, med bästa utbyte i öfrigt förvandlas till elektrisk energi. Med en sådan uppgörelse skulle kronan, i stort sedt, bli herre öfver allt vatten i Trollhätte strömmar och således kunna på fördelaktigaste och lämpligaste sätt tillgodogöra denna kraft. Med afseende å innehållet af det förslag till uppgörelse med ingeniören Stridsberg, som föreligger i tvänne aftal, hvilka med kanalstyrelsens betänkande öfverlämnats till vederbörlig' pröfning, hänvisar jag till kontrakten och kanalstyrelsens utlåtande äfvensom hvad öfriga i ärendet hörda myndigheter anfört. Det bör, vid bedömande om sättet för eu uppgörelse med Sridsberg, tagas i betraktande, att denne genom laga dom har sin rätt till vatten i Trollhätteströmmar samt till för dess tillgodogörande erforderligt utmål å Malgön tryggad. Förslaget A afser nu att utbyta denna natur vattenrätt mot leverans af elektrisk energi. Mot den uppskattning af Stridsbergs vattenrätt till 1,500 elektriska hästkrafter, som styrelsen verkställt, har jagingen erinran att framställa, utan synes detta tal vara i allo lämpligt. Då Stridsberg med den ifrågasatta uppgörelsen skulle afträda sin lagligen tryggade vattenrätt utan någon ersättning, är det gifvet, att kronan måste förbinda sig att tillhandahålla den däremot svarande elektriska energien för all framtid. Jag finner således fullgiltiga skäl vara förebragta för

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130. 77

antagande af det med aftal A betecknade förslaget till uppgörelse med Stridsberg.

Huruvida det för kronan kan vara fördelaktigt att reflektera å aftalet B, som innebär ett förvärf jämväl af all Stridsbergs egendom å Malgön, synes mig böra ytterligare öfvervägas. Jag har emellertid nu så mycket mindre anledning att ingå på denna fråga, som en del för bedömande af därpå inverkande faktorer, särskilt värdet af verken å Malgön, icke nu föreligger. Aftalet B, som allenast ifråga kommer, om aftalet A först träffats, beböfver icke heller afgöras förrän vid nästa års riksdag, hvadan god tid finnes att efter ytterligare utredning öfverväga, om detta aftal kan vara af den betydelse för kronan, att därmed förenade säkerligen rätt afsevärda kostnader böra af kronan vidkännas.

Slutligen har kanalstyrelsen också framlagt tvänne förslag till uppgörelse med ägaren af ytterligare ett enskildt vattenverk vid Trollhätte strömmar eller det s. k. Tröskelns vattenverk, tillhörigt Trollhättans pappersbruksaktiebolag. Förvärf af detta verks vattenmängd är visserligen, såsom kanalstyrelsen påpekat, af mindre vikt för ett lämpligt tillgodogörande af vattenkraften i Trollhätte strömmar, men då, om uppgörelse med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag och med ingenjören Stridsberg kommer till stånd, Tröskelns verk blir det enda vid Trollhätte strömmar, som ej tillhör kronan, synes mig öfvervägande skäl tala för att jämväl härutinnan framlägga kanalstyrelsens förslag till aftalet A. Det måste nämligen vara lämpligt, att kronan kommer i besittning af detta verks vattenrätt, som icke är till sitt omfång fullt bestämd, och hänvisar jag med afseende härå särskildt till justitiekanslersämbetets ofvanintagna yttrande. För denna vattenrätts förvärfvande tala vidare samma skäl, som gälla beträffande Stridsbergs vattenrätt, nämligen att kronan ensam är i tillfälle att tillgodogöra sig vattenmängden i fråga till hela dess fallhöjd. Med förvärf af Tröskelns vattenrätt erhåller kronan också större frihet beträffande sina anläggningar vid Trollhättan och särskildt vid trafikkanalens ombyggnad. Under åberopande i öfrigt af hvad kanalstyrelsen härutinnan anfört, synes mig därför jämväl ett antagande af aftalet A med Trollhättans pappersbruksaktiebolag böra förordas.

Med afseende å aftalet B gäller hvad förut yttrats rörande motsvarande aftal med Stridsberg, och föranleder således ej heller nu ifrågavarande aftal B för närvarande något uttalande från min sida.

Emot aftalsförslagen har justitiekanslärsämbetet gjort den anmärkningen, att såsom § 3 i aftal A formulerats kronan icke vore fritagen från leveransskyldighet af elektrisk ström, i det fall att kronan först

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.

funnit lämpligt att lämna energien från annan kraftkälla än Trollhätte strömmar och dessa sedan genom naturrevolution loge annan väg eller utsinade. Då emellertid sannolikheten för att båda nyssnämnda förutsättningar skola inträda måste betraktas som ytterst ringa, torde justitiekanslärsämbetets anmärkning i detta afseende, enligt min åsikt, icke behöfva föranleda någon ändring i aftalens affattning. I anledning af de andra mindre formella erinringar mot de föreliggande aftalsförslagen, som framstälts af justitiekanslärsämbetet, torde Kungl. Maj:t böra erhålla rätt att i aftalen vidtaga de formella ändringar, som kunna finnas påkallade.

De skäl, som tala för ett bifall till styrelsens för Trollhätte kanaloch vattenverk ifrågavarande framställning får jag, hänvisande till hvad förut anförts och utredts, sammanfatta sålunda.

Genom bifall till styrelsens förslag kan ett omedelbart påbörjande af en kraftstationsanläggning för tillgodogörande af kronans vattenrätt i Trollhätte strömmar vidtaga, något som icke blott är af betydande ekonomisk fördel för staten utan ock af synnerlig vikt för landets hela industri; hvarje år, som får gå, utan att denna vattenkraft ställes i industriens tjänst, är således en förlust, privatekonomiskt sedt för staten och nationalekonomiskt för landet i sin helhet; genom föreslagna uppgörelsen med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, ingenjören Stridsberg och Trollhättans Pappersbruksaktiebolag vinner kronan dels fördelen att genast och från början kunna anlägga kraftstationen på fördelaktigast möjliga sätt, dels möjlighet att inom kort tid kunna till denna kraftstation leda och där till elektrisk energi omvandla all den vattenkraft i Trollhätte strömmar, som kan för kraftändamål disponeras, dels trygghet, såväl för närvarande som i framtiden, att utan intrång i enskild rätt och utan fara för framtida rättstvister och förvecklingar kunna vid Trollhättan vidtaga påkallade åtgärder för tillgodogörande jämväl af den vattenkraft, som efter Vänerns reglering ytterligare kan afvinnas Göta älf vid Trollhättan, dels fördelen att äga friare händer vid ombyggnad af trafikkanalen vid Trollhättan, dels ock möjlighet att kunna bibehålla en god del af det storslagna natursceneriet vid Trollhättan och att å västra stranden af Göta älf utlägga och bibehålla en nationalpark af ovanlig naturskönhet.

Jag får således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen besluta

1) att en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga vattenkraften i Trollhätte strömmar skall anläggas;

2) att till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition JSf:o ISO.

kraftkanalen, i hufvudsaklig öfverenstämmelse med det af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk framlagda, med ritning n:r 2 betecknade förslag, mellan de å ritningen med A och B betecknade punkter anvisa ett belopp af 750,000 kronor;

3) att godkänna och antaga det framlagda, den 13 mars 1906 upprättade aftalet med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående förvärf för 2,500,000 kronor och öfriga villkor åt Kungl. Maj:t och kronan af alla samma bolag tillhöriga, inom Vassända—Naglums och Trollhättans socknar belägna fastigheter jämte vatten- och fiskerätt, med rätt för Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kunna finnas påkallade;

4) att likaledes godkänna och antaga det med ingenjören E. Stridsberg den 23 mars 1906 ingångna aftal A angående förvärf af Stridsberg tillhörig vattenrätt i Trollhätte strömmar in. m., med rätt för Kungl. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kunna finnas påkallade;

5) att godkänna och antaga det med Trollhättans papperbruksaktiebolag den 23 mars 1906 ingångna aftal A angående förvärf af den bolaget tillkommande vattenrätt i Trollhätte strömmar in. m., med rätt för Kung]. Maj:t att i aftalet vidtaga de formella ändringar, som kunna finnas påkallade;

6) att bemyndiga riksgäldskontoret att på rekvisition tillhandahålla Kungl. Maj:t de medel, tillhopa 3,250,000 kronor, som erfordras för kraftkanalens påbörjande och fullgörande af likviden till Trollhättans elektriska kraftaktiebolag; och

7) att medgifva, att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, hvilka, vid bifall till hvad under mom. 3, 4 och 5 föreslagits, af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, må ställas under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, häruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten gilla samt förordnade, att i enlighet därmed proposition i ärendet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. K. Almqvist.

TILL KONUNGEN

Genom nådigt bref den 16 juni 1905 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt Styrelsen för Trollhätte Kanal- och Vattenverk att skyndsamt afgifva förslag till plan för verkställande af en fullständig utredning rörande anläggande för statens räkning af

en elektrisk kraftstation för användande af den staten tillhöriga vattenkraften i Trollhättan jämte uppgift å de kostnader en dylik utredning kan beräknas medföra. Sedan Styrelsen vid sitt första sammanträde den 3 juli 1905 med hänsyn till utredningens brådskande natur till Eders Kungl. Maj :t aflåtit underdånig skrifvelse med begäran om uppdrag att, utan afvaktan på den anbefallda planens utarbetande, omedelbart få påbörja utredningsarbetet, lämnade Eders Kungl. Maj:t den 7 juli 1905 sitt bifall härtill och anvisade för ändamålet ett belopp af 10,000 kronor att utgå under 1905. På grund häraf igångsattes genast terrängundersökningar och upprättades ett konstruktionskontor. Den 24 sistlidne oktober kunde Styrelsen med und. skrifvelse aflämna den anbefallda planen för utredningen, hvilken plan den 8 sistl. december vann Eders Kungl. Maj :ts bifall, samtidigt som för utredningsarbetets fortsättande och fullbordande anvisades ytterligare högst 51,000 kronor.

Den sålunda beslutade fullständiga utredningen är af naturliga skäl ännu icke fullbordad. De elektriska och maskinella spörsmålen äro hänskjutna till särskilda sakkunnige, hvilka ännu ej hunnit afsluta sitt maktpåliggande arbete. Till följd häraf har själfva kraftstationsbyggnadens närmare anordning och förläggning icke kunnat bestämmas. Detaljerna för dammanläggning och intag äro ej heller fullt utarbetade, emedan de måste lämpas efter sättet för den tillgängliga vattenkraftens fördelning och uttagning, till hvilken fråga Styrelsen i det följande skall återkomma. Af denna anledning har hos häradsrätten ännu icke kunnat begäras syn jämlikt bestämmelserna i nåd. förordningen den 30 dec. 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund.

Å andra sidan har det hittills medhunna utredningsarbetet i vissa hänseenden fortskridit så långt, att bestämda resultat kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t. Vid sådant förhållande, och då det är af största vikt, att frågan om tillgodogörandet af Trollhättans vattenkraft med minsta möjliga tidsutdräkt bringas till sin lösning, har Styrelsen ansett sig böra redan nu dels aflämna redogörelse öfver nyssnämnda resultat, dels ock afgifva förslag till sådana åtgärder, som afse att främja kraftuttagningens snabba och ändamålsenliga förverkligande.

Styrelsen får då först och främst såsom sin åsikt uttala, att staten själf bör ombesörja uttagning och omvandling i elektrisk energi af den vattenkraft, öfver hvilken hon vid Trollhättan förfogar, samt från en eller flera för detta ändamål anlagda kraftstationer mot skäligt pris tillhandahålla elektrisk energi för industriella behof och belysning samt för järnvägsdrift, jordbruk och andra näringar.

Någon utarrendering eller försäljning af vattenkraft vid Trollhättan såsom sådan bör sålunda enligt Styrelsens mening icke ifrågakomma. Endast om staten själf utför nödiga byggnader och maskinella anordningar, kan staten erhålla skälig inkomst af denna sin vattenkraft och tillgodonjuta blifvande stegring af dess värde,

på samma gång som industriens och öfriga afnämares berättigade intressen med undvikande af enskild spekulation kunna tillgodoses genom billigt pris på den utdelade energien. Endast på sådant sätt kunna vinnas full enhetlighet, ändamålsenlighet och ekonomi vid vattenkraftens utnyttjande. Tanken på detta sätt för Trollhättekraftens tillgodogörande lär för öfrigt hafva kraftigt medverkat till Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut rörande inköp af Nya Trollhätte Kanalbolags egendom liksom till ordnandet af Trollhätte Kanal- och Vattenverks förvaltning, sådan den under förflutet år trädt i kraft, äfven om något formellt beslut om anläggning af en statens kraftstation hittills icke blifvit fattadt. Under sådana omständigheter torde någon närmare utveckling af skälen för nyss angifna sätt att utnyttja Trollhättans vattenkraft icke behöfva framdragas.

På samma gång som Styrelsen sålunda förordar, att staten själf skall utföra och drifva en eller flera kraftstationer vid Trollhättan, vill Styrelsen på det kraftigaste betona angelägenheten af, att en dylik anläggning utan uppskof kommer till stånd. Den del af landet, som ligger inom räckhåll för Trollhättekraftens utdelning på elektrisk väg, har redan länge väntat härpå.

Redan för många år tillbaka upprättades af Nya Trollhätte Kanalbolag olika förslag till uttagning af en del af den vattenkraft, som detta bolag ansåg sig äga, men dessa planer blefvo till följd af motstånd från Kronans ombud aldrig förverkligade. Dock erhölls långt senare, år 1901, tillstånd till anläggning af den till kanalverket hörande lilla kraftstation, hvilken förser kanalen och vidliggande områden vid Trollhättan med belysning. Denna station är emellertid icke ämnad att distribuera större kraftbelopp på längre afstånd. År 1894 upprättade af Eders Kungl. Maj:t utsedde kommitterade ett förslag till uttagning för Kronans räkning af 20,000 hkr genom 2:ne kraftstationer om 10,000 hkr hvardera, den ena på Gullön, den andra på Spikön, i hvilket förutsattes att Kronan, vore ägare till endast nyssnämnda öar jämte Stora och Lilla Toppön. Efter vederbörlig ansökan om tillstånd att anlägga kraftstationen på Gullön, hvilken rönte motstånd af enskilde intressenter vid Trollhättefallen, blef tillstånd till sist under vissa villkor genom Kungl. Maj:ts dom d. 30 dec. 1899 beviljadt. Denna anläggning, som afsåg användning af endast en del af vattenkraften, kom emellertid aldrig till utförande. Ett år 1898 af Önans ägare, Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag, uppgjordt för slag till uttagning af 20,000 hkr vid Önan kom lika litet från papperet. Ej heller fullföljdes den år 1897 i stor skala planerade kraftstation, hvilken af samma bolag, påbörjades på västra stranden, sedan denna för högt pris inköpts, under förutsättning att vattenrätt därmed var förbunden. Kronan anhängiggjorde nämligen år 1898 rättegång mot Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag rörande bättre rätt till vattnet utmed västra älfstranden, en rättegång, som genom Kungl. Maj ds

dom d. 19 aug. 1901 utföll till Kronans förmån. Ett förslag till uppgörelse mellan Kronan och bolaget, i stort sedt innebärande ett byte af vatten mot land, afslogs af Riksdagen år 1902.

Denna korta öfversikt öfver olika försök till nyttiggörande af vattenkraften vid Trollhättan torde redan ådagalägga, att behof däraf länge förefunnits och att, sedan de rättsliga tvisterna numera i hufvudsak afgjorts, tiden bör vara inne för Kronan att snarast möjligt göra sin vid Trollhättan ägande vattenkraft fruktbärande för landet. Men Styrelsen har dessutom af de undersökningar, som pågå rörande afsättningsmöjligheterna för elektrisk energi från en blifvande kraftstation, fått den bestämda uppfattningen, att betydliga kraftbelopp redan nu kunna med fördel afsättas, och att man öfverallt fäster största vikt vid att kraft snart kan erhållas. Åtskilliga privata företag utbjuda f. n. elektrisk energi inom Trollhättans distributionsområde till leverans under den närmaste tiden, och äfven med hänsyn härtill är skyndsamhet af betydelse. Bestämda siffror på den under den närmaste framtiden väntade afsättningen kunna visserligen ej ännu framläggas. Men endast Göteborg med omnejd bör kunna taga ett betydande kraftbelopp i anspråk för sina spårvägar, sin industri och sin belysning. Det framgår bland annat af den und. skrifvelse, som åtskilliga framstående affärsmän i Göteborg år 1904 ingåfvo till Eders Kungl. Maj :t, och hvari de förklarade sig villiga att taga initiativ till bildande af aktiebolag för öfvertagande af en del af kraften från Trotthättan. Måhända kommer den pågående undersökningen af det nuvarande kraftbehofvet inom Trollhättestationens fördelningsområde icke att lämna några så synnerligen höga siffror i förhållande till dem, som representera statens tillgängliga kraftbelopp. Men uppenbart är, att inom ifrågavarande i kommunikations- och andra hänseenden, synnerligen gynnade trakter, särskildt längs Trollhätte kanal och i all synnerhet vid Göta älfs nedre lopp, en mäktig industriell uppblomstring skall göra sig gällande och nya industrier tillkomma, därest kraften från Trollhättan tillhandahålles till billigt pris. Genom lämplig prisbestämning kan staten med all säkerhet få afsättning för ständigt och hastigt växande kraftbelopp. Det torde därför med säkerhet blifva en för staten förmånlig affär att så snart som möjligt anlägga en kraftstation vid Trollhättan. För huru stort kraftbelopp den första anläggningen lämpligen bör planläggas, kan på utredningens nuvarande ståndpunkt icke angifvas. För att emellertid gifva en föreställning om företagets ekonomiska räckvidd torde några siffror böra anföras. Styrelsen utgår därvid från deri utredning, som Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens underd. utlåtande i frågan om tillgodogörande af Kronan tillhörig vattenkraft i Göta älf vid Trollhättan den 20 dec. 1904 innehåller och vill endast för sin del därvid anmärka, att de i samma utlåtande upptagna kostnadsberäkningar visserligen äro approximativa, men likväl torde kunna, i stort sedt, vara använd-

bara för nu ifrågavarande ändamål. Det dyraste af de i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande upptagna alternativ, hvilket afser uttagande af 250 m3 vatten i sekunden genom anordningar, planlagda med hänsyn till framtida utvidgning, och, liksom öfriga styrelsens alternativ, vattnets ledande i öppen kraftkanal på älfvens östra strand till en kraftstation vid Olidehålan, benämndt alt. XVI a, beräknas medföra en anläggningskostnad af 9,150,000 kronor eller, då 65,000 transformerade elektr. hkr. utfås, pr elektrisk hkr 140 kronor. I enlighet med nedan angifna förutsättningar skulle då själfkostnadspriset blifva 14,50 kr. pr elekt. hkr och affären sålunda gå ihop, om detta pris kunde betingas för hela kraftbeloppet. Om däremot, innan af sättningen uppgår till sådan storlek, endast en del af de mot hela tillgängliga kraftbeloppet svarande turbiner och generatorer jämte tillbehör från början uppsättes, blir själfkostnaden pr hkr naturligtvis högre. Det är nämligen uppenbart att damm, intag, kraftkanal, fördelningsbassäng ofvanför kraftstationen o. d. genast från början måste utföras för hela den vattenmängd, som kraftstationen, fullt utbyggd, skall tillgodogöra, emedan dessa anordningar icke sedermera kunna utan afbrott i driften förändras. Här nedan sammanställas siffrorna för olika storlek å den tillgodogjorda vattenkraften, beräknade med ledning af Vägoch Vattenbyggnadsstyrelsens kostnadsförslag samt under antagande af följande årliga afskrifningar och underhållskostnader:

3 0/o på kostnader för vatten och husbyggnader, och

8 °/o på kostnaden för den maskinella utrustningen.

Af denna sammanställning framgår att, äfven om den första utbyggnaden icke sker för större kraftbelopp än 20,000 elektriska hkr, ett försäljningspris pr hkr af 26 kr. är tillräckligt för att trygga den ekonomiska sidan af saken. Hvarje ökning i afsättning eller pris innebär en ren nettovinst för staten. Då nu styrelsen är öfvertygad om, att 20,000 hkr så godt som från början kunna försäljas till pris, afsevärdt öfverstigande det nyssnämnda, anser Styrelsen det från Kronans egen synpunkt, såsom försäljare af kraft, vara utan risk, ja än mer, mycket snart vara en utmärkt

affär att ofördröjligen anlägga en kraftstation. Fördelarna för industri, handel och näringar och den indirekta vinsten för det allmänna genom dessas uppsving äro för öfrigt faktorer af sådan oerhörd vikt, att de ensamt kunna motivera anläggningen ifråga, äfven om den att börja med icke skulle gifva någon direkt afkastning utöfver själfkostnaden.

Såsom förut antydts, beror företagets framgång främst af det pris, som åsättes den levererade elektriska energien. Prisfrågan är väl ännu ej färdig att lösas, beroende som den är af resultatet af pågående, närmare utredningar om kostnader och afsättningsmöjligheter. Men Styrelsen vill dock på det allra kraftigaste betona, att på samma gång priset bör sättas så pass högt, att det medför en skälig och god vinst för staten såsom ägare till kraftkälla och kraftstation, det å andra sidan bör väljas så lågt, att såväl den nuvarande med ångkraft försedda industrien kan finna fördelaktigt att öfvergå till elektrisk drifkraft, som ock nya industrier och nya afnämare af allehanda slag uppammas. Endast på sådant sätt blir företaget af rätt betydelse för det allmänna.

Utan att på frågans nuvarande ståndpunkt kunna afgifva något bestämdt förslag i afseende på priset, vill dock Styrelsen såsom sin åsikt uttrycka, att ett medelpris af 40—50 kronor pr elektr. hkr vid Trollhättan borde kunna tillgodose båda de nyss antydda syftemålen. Ett medelpris af 40 kr. skulle, enligt förut åberopade beräkningsgrunder, vid försäljning af hela det tillgängliga kraftbeloppet i en kraftstation om 65,000 elekr. hkr gifva ett rent öfverskott i rundade tal

af................................

i en kraftstation om 50,000 elektr. hkr >j >> n 35,000 ,, ,,

n n >> )> 20,000 ,, ,,

1.657.000 kr. årligen.

1.175.000 „

728.000 „

286.000 „

Mot dessa siffror kan ju anmärkas, att ett medelpris af 40 kr. är för högt, då det gäller afsättning af de större kraftbeloppen, hvilka endast kunna afsättas till kemiskt-tekniska industrier, för elektr. smältning eller sönderdelning o. d., d. v. s. till afnämare, som icke kunna betala lika högt pris som andra. Men en blick på de anförda siffrorna visar likväl, att god förtjänst återstår, äfven om priset för större afsättning sänkes till 25 k 30 kronor. Ett dylikt pris torde vara lockande för ett flertal industrier äfven af ofvan antydd art. I nödfall, och om kraften ej för längre tid bindes, kan priset utan förlust för kraftproducenten ytterligare sänkas.

Med stöd af hvad sålunda anförts, och då hvarje äfven kortare tids uppskof medför förlust för producent och konsument, har Styrelsen, såsom ofvan antydts, ansett, att åtgärder snarast böra vidtagas för att påskynda kraftuttagningens förverkligande. De åtgärder, som i sådant syfte enligt Styrelsens mening böra före-

tagas, afse dels ett påbörjande af byggnadsarbetena under innevarande år, dels en snabbare lösning af de återstående vattenrättsliga tvistefrågorna än vanlig domstolsbehandling kan medgifva, dels slutligen ett utbyte af den enskildt upplåtna vattenrätten mot elektrisk energi.

I afseende på sättet för kraftuttagningen får Styrelsen anföra följande:

Af skäl, som förut antydts, kunna definitivt utarbetade förslag till anordning af damm, intag och kraftstation icke nu framläggas. Men däremot har Styrelsen kommit till full klarhet därom, att kraftuttagningen bör ske på den östra, under Styrelsens förvaltning ställda stranden, och att den öppna kraftkanalen på den sträcka, som ligger emellan de med bokstäfverna A. och B. å vidlagda ritning n:r 2 utmärkta punkter, bör få det läge och det utseende, som samma ritning i hufvudsak visar, och detta på hvad sätt öfriga delar af anläggningen än komma att utföras.

I fråga om östra strandens företräden framför den västra har Styrelsen redan, vid afgifvande af underdånigt förslag till plan för utredningen d. 24 okt. 1905, uttalat sin mening, och i denna mening finner sig Styrelsen genom den nu företagna undersökningen ytterligare styrkt. Redan i ett år 1900 afgifvet yttrande har Konungens Bfde i Älfsborgs län med anledning af föreslagen öfverenskommelse om byte af land mot vatten mellan Kronan och Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag framhållit den östra strandens företräden ur kraftuttagningssynpunkt. I den preliminära utredning rörande Trollhättans vattenkraft, som Professorn J. G. Richert på Eders Kungl. Maj :ts uppdrag den 30 dec. 1902 afgifvit, betecknas däremot den östra stranden fullt användbar, men i tekniskt afseende mindre lämplig än den västra. Väg- och Vat-tenbyggnadsstyrelsen har emellertid i sitt med anledning af Richters utredning d. 20 dec. 1904 afgifna underdåniga utlåtande på ett enligt undertecknad styrelses mening öfvertygande sätt visat, att den östra stranden erbjuder möjlighet till den bästa lösningen af kraftuttagningsproblemet. Af de många alternativ, som Richert behandlat, finner Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen endast tvänne vara förtjänta af en allvarlig pröfning, nämligen de af Richert med alt. XIII ochXVbetecknade, och i sitt den 1 maj 1905 såsom kritik af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens utredning till Eders Kungl. Maj:t ingifna underdåniga yttrande förmäler sig Richert ej heller hafva väntat något annat resultat, då den verkställda utredningen ådagalagt dessa förslags obestridliga företräden framför de öfriga. Som alt. XIII är förlagdt till östra stranden, alt. XV däremot till den västra, torde en jämförelse mellan dessa båda förslag vara afgörande för valet mellan de båda stränderna. Alt. XIII afser uttagning af 250 m3 vatten i sekunden genom tunnel vid nuvarande Kafledammen under en möjligen blifvande kanalled, enligt det s. k. Laurellska förslaget, och vidare genom öppen kanal på östra stranden till kraftstation vid Olidehålan med afloppstunnel till Flottbergsströmmen nedanför den därstädes, enl. Laurellska förslaget, ifrågasatta kanal-

dammen. Alt. XV afser uttagning af samma vattenmängd på västra standen genom en tunnel från lugnvattenytan ofvanför fallen till en kraftstation ofvanför nyssnämnda kanaldamm samt vidare genom en afloppstunnel till Flottbergsströmmen. Nyttigt kraftbelopp och kostnader beräknas af Richert såsom visas af nedanstående sammanställning, hvilken äfven upptager de af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen för alt. XIII och dess eget alt. XVI a beräknade siffror. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens beräkning för alt. XIII grundar sig på vissa modifikationer af Richerts alt. XIII, hufvudsakligen afseende att undvika intrång på Nydqvist & Holms verkstadsområde. Alt. XVI a är upprättadt för 250 m3 vattenmängd, men med hänsyn tagen till framtida utvidgning till 500 m3 vattenmängd.

Granskas nu dessa siffror, finner man att Richert beräknar sitt alternativ XV medföra noggrannt samma anläggningskostnad pr elektr. hkr som sitt alt. XIII, under det att det senare lämnar 1,600 elektr. hkr mer än det förra. Redan denna omständighet ställer alt. XIII ekonomiskt gynnsammare. Mot Richerts beräkningar har Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anmärkt, att han i alt. XIII upptagit 200,000 kronor för bro- och vägbyggnader, men i alt. XV ingen motsvarande post. Detta förklarar R. i sitt d. 1 maj 1905 afgifna underdåniga yttrande sålunda, att alt. XV

förlägger kraftstationen omedelbart intill den enligt Laurells förslag uppdämda kanalbassängen och helt nära den i samma förslag upptagna kanaldammen, hvilken tjänstgör såsom bro. Denna förklaring förutsätter emellertid, dels att Laurellska kanaldammen kommer till utförande före kraftstationen, och så lär numera icke bli förhållandet, dels att körbar väg redan finnes till dess landfäste å östra stranden. Ej heller denna förutsättning håller streck. De dit ledande vägarna äro endast smala turistvägar, afsedda för fotgängare och anlagda på sådant sätt och med sådana lutningar, att de icke lämpa sig för materialtransporter. Alt. XV kräfver sålunda såväl som alt. XIII kostnader för bro- och vägbyggnader och jämförelsevis högre sådana, eftersom i det förra alternativet kraftstationen förlagts till en synnerligen oländig terräng på en plats, till hvilken inga som helst vägar f. n. leda, då däremot sådana redan finnas anlagda i omedelbar närhet af kraftstationen enl. alt. XIII. Å andra sidan kräfvas i senare fallet åtskilliga vägomläggningar och broöfvergångar. I alla händelser äro motsvarande kostnader för det ena såväl som för det andra alternativet icke af någop afgörande betydelse vid valet mellan förslag, för hvilka slutsummorna uppgå till så betydande belopp som här.

Emot Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens kostnadsberäkningar har professor R. i sin und. skrifvelse d. 1 maj 1905 å andra sidan anmärkt, att de lägre anläggningskostnader, till hvilka denna styrelse kommit, bero däraf, att sedan 1902, då Ris beräkningar utfördes, priset på elektriska maskinerier väsentligen fallit och detta med ej mindre än 20 kr. pr installerad elektrisk Iller, eller från 50 till 30 kronor pr hkr. Motsvarande minskning i kostnaden för den elektriska utrustningen borde med stöd häraf blifva 20X65,000 = 1,300,000 kronor. Detta synes ej väl stämma med siffrorna i ofvan intagna sammanställning, som för kraftstationen visar följande kostnader:

R:s alternativ XV (1902) .................................... Kr. 4,650,000

„ „ XIII (1902).................................... „ 4,650,000

Väg- och Vattenbyggnadsst. alt. XIII (1904) .................. ,, 4,550,000

„ „ „ „ XVI a (1904).................. ,, 4,550,000

Skillnaden är där endast 100,000 kr. Enda möjligheten vore då att den af Vägoch Vattenbyggnadsstyrelsen antydda anordningen af kraftstationen skulle medföra eu ökning i kostnaden för densamma af 1,300,000 — 100,000 — 1,200,000 kronor gentemot den af R. föreslagna konstruktionen. Då emellertid alla de omnämnda 4 alternativen afse uppställning under maskinsalen af turbiner med vertikala ax^ lar, turbinerna omgifna af plåt-kåpor, och skillnaden mellan R:s och Väg-och Vattenbyggnadsstyrelsens konstruktioner hufvudsakligast synes ligga i schaktets djup och anordning, kan en dylik skillnad i kostnaden säkerligen icke uppstå. Vid sådant

förhållande torde den af R. framställda anmärkningen så mycket mindre kunna tillmätas någon afgörande betydelse, som de detaljerade undersökningarna visat, att kraftstationen lämpligen kan förläggas vid Olidehålans strand (se ritn. nr 2) och sålunda i hufvudsak anordnas så, som R. för sitt alternativ XIII antydt, men på en plats, som icke kräfver kraftkanalens dragande öfver Nydqvist & Holms verkstadsområde, utan är belägen väster om detta. Uppenbart är således, att R:s egna kostnadsberäkningar för alt. XIII och XV i och för sig fortfarande kunna tjäna till underlag vid en jämförelse mellan kostnaderna för kraftuttagningen på västra och östra stranden. Vid sådant förhållande måste det utan vidare anses v fastslaget, att östra stranden med hänsyn till byggnadskostnaden är att föredraga framför den västra, efter som å den förra för högst samma kostnad för elektrisk hkr kunna uttagas 1,600 elektriska hkr mer än på den senare.

Men härtill kommer, att byggnadskostnaden å östra stranden ställer sig afsevärdt lägre, än i sammanställningen här ofvan upptagits, därest den s. k. Laurellska kanalen icke, eller åtminstone icke omedelbart, kommer till utförande. Tillsvidare kan då — såsom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen framhållit— kraftstationens afloppsvatten ledas direkt till Olidehålan, hvars vattenyta endast ligger c:a 1 meter öfver älfvens nedanför Flottbergsströmmen, och därigenom minskas kostnaden med omkring 500,000 kronor för afloppstunneln till Flottbergsströmmen. Här må anmärkas, att Laurellska kanalförslaget upptager en höjning af v. y. i älfven nedanför Flottbergsströmmen öfver Olidehålans nivå. Kommer den stora kanaldammen vid Flottbergsströmmen icke till utförande, men älfven likväl dämmes såsom nyss är antydt, förloras ingen fallhöjd genom vattnets utsläppande direkt i Olidehålan. Företages icke berörda dämning eller sker den till mindre höjd, torde det i alla händelser knappast löna sig att anlägga den jämförelsevis dyrbara afloppstunneln.

Vidare torde kraftkanalens korsning med Laurellska trafikkanalens sträckning vid Kafledammen tills vidare kunna utföras i form af öppen ränna mellan murar och korsningen under kanalen sedermera ske med järnarmerade betongrör. I sådant fall är det ej nödvändigt att nu genast verkställa utsprängningen på detta ställe af den Laurellska kanalen med dubbla slussar och att framdraga 2:ne häfverttunnlar under densamma, på sätt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen i sitt alt. XVI a för säkerhets skull beräknat. Härigenom uppstår äfven en minskning i kostnaden och ett underlättande af arbetet, som visserligen icke representera något mera betydande belopp, men som dock ha sin betydelse dels i tekniskt hänseende, dels för den händelse kanalens ombyggnad närmast komme att ske efter en annan sträckning, än den det Laurellska förslaget upptager. Till sist må, på tal om byggnadskostnaden, påpekas, att kostnaden för en så betydande tunnelanläggning, som den på västra

stranden nödvändiga, är ganska svår att på förhand med säkerhet beräkna, i synnerhet som bergets beskaffenhet åtminstone att döma af dess synliga delar och af det yttrande, statsgeologen Svenonius till vattenfallskommissionen år 1901 afgifvit, antagligen är af jämförelsevis olämplig beskaffenhet. Med erfarenheten från andra dylika tunnelarbeten för ögonen måste man vara beredd på, att kostnadsförslaget kan komma att afsevärdt öfverskridas. Kostnaden för en öppen kraftkanal, sådan som å östra stranden afses, kan däremot med säkerhet på förhand beräknas, ty bergartens beskaffenhet är här bättre och genom redan utförda sprängningar på flera ställen känd.

Liknande ovisshet om verkliga kostnaden förefinnes beträffande skälfva kraftstationen på västra stranden, om den förlägges på eller i närheten af den plats, som Richerts alt. XV angifver. Den nivåkarta, som genom hans försorg upprättats, och som är bilagd hans utredning af år 1902, upptager vid ifrågavarande plats för få nivåkurvor för att gifva ett riktigt omdöme om terrängens användbarhet. En besiktning på platsen gifver däremot vid handen, att tätt intill det område, för hvilket nivåkurvor finnas inlagda, resa sig nära lodräta bergväggar till betydlig höjd, bergväggar, Indika förete ett ytterligt söndertrasadt utseende, och om hvilkas beskaffenhet nedrasade stenmassor vid deras fot lämna betänkliga vittnesbörd. Om det öfver hufvud taget skulle kunna lyckas att verkställa de betydliga bergsprängsningsarbeten, som måste företagas för stationens anläggning på denna plats, utan att äfventyra rubbning i de uppstaplade bergmassorna, är det likväl otvifvelaktigt, att kostnaderna blefve betydligt högre än de af Richert för alt. XV, till lika belopp som för alt. XIII beräknade. En något så när lämplig plats för stationen finnes först å det af öfverstelöjtnant Laurell år 1901 förordade stället, hvilket ligger c:a 250 in. längre nedströms (alt. VI i Richerts utredning), men en sådan förflyttning kommer naturligtvis genom tunnelns afsevärda förlängning att medföra en betydligt ökad kostnad, förslagsvis beräknad till 350,000 kr.

Förutom byggnadskostnaden måste hänsyn tagas till kostnaden för drift och underhåll och för marklösen. Att drift- och underhållskostnaden, oafseclt räntor och amortering af det högre anläggningskapitalet, skola blifva högre för en station på den oländiga västra stranden än på den östra, måste anses själffallet.

I afseende på kostnaden för marken ligger ju saken numera så, att Kronan är ägare till östra stranden med undantag för några mindre, af föregående jordägare afyttrade tomter. För kraftkanalens framdragande behöfva endast lösas några jämförelsevis obetydliga områden samt vissa åbyggnader, hvilka stå dels på nyssnämnda områden, dels på Kronans mark. Motsvarande lösesumma lär emellertid icke öfverstiga 100,000 kronor, ett belopp, som är väsentligt mindre än hvad ett inköp af västra stranden i syfte att där anlägga kraftstation skulle betinga. Det är sålunda

helt naturligt att ur denna synpunkt den östra stranden ställer sig fördelaktigare. Men äfven om västra stranden skulle tillhöra Kronan eller om den för skäligt pris kunde förvärfvas — och förslag till en sådan, af andra skäl önskvärd öfverenskommelse kommer Styrelsen att sedermera framställa —• blir af hvad ofvan närmare visats sammanlagda kostnaden för den tilltänkta kraftuttagningen med säkerhet större på västra än på östra stranden. Det anförda torde innebära tillräckligt bevis för att den östra stranden är i ekonomiskt afseende fördelaktigare än den västra. Styrelsen vill i detta sammanhang påpeka, att de åberopade kostnadssiffrorna icke äro absoluta, utan endast ur de preliminära utredningarna hämtade jämförelsetal.

Återstår att skärskåda, huruvida de tekniska synpunkterna kunna fälla utslaget till förmån för det dyrare alternativet. Härvidlag komma, såsom förut omnämnts, Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och prof. Richert i sina utredningar till motsatta resultat. Den senare finner östra stranden i tekniskt afseende mindre lämplig än den västra, medan Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anser östra stranden jämväl i tekniskt afseende lämpligare. De olägenheter af teknisk art, hvilka R. framhållit hos en kraftuttagning på östra stranden, skulle bestå däruti, att vattnet måste ledas från västra strömfåran genom tunnel under en möjligen blifvande trafikkanal vid Kafledammen och återbördas till älfven vid Flottbergsströmmen genom tunnel under samma kanal. Dessa tunnlar måste sålunda, säger han, delvis framdragas under utsprängda kanaler och slussar. Förut är emellertid visadt, att korsningen med Kafledammen kan utföras medels rörledningar af betong. Dessutom må påpekas, att, eftersom kraftuttagningen med säkerhet kommer till stånd före ombyggnad af trafikkanalen, korsningarna naturligtvis kunna utföras, innan kanaler och slussar utsprängas, hvadan deras anläggning icke äfventyrar de senares bestånd. Vidare är det ej gifvet, att kanalombyggnaden verkligen kommer att ske enligt det Laurellska förslaget. Allt detta reducerar de anmärkta olägenheterna till mycket små dimensioner. Däremot vidlåda åtskilliga tekniska olägenheter den västra strandens alternativ. Vanskligheten vid utförandet af den långa tunneln och kraftstationen i och vid västra strandens bergvägg hafva förut påpekats. Särskildt vid kraftstationen måste man vara i ständig osäkerhet för hotande bergras. Härtill må läggas ovissheten, om tunneln med rimlig kostnad kan fås fullt tät, och svårigheten att behörigen öfvervaka och underhålla denna långa tilloppstunnel, hvilken nästan alltid måste hållas helt och hållet fylld af vatten. Den öppna kraftkanalen är lättare åtkomlig, hvilket är af största betydelse särskildt vid iskrafning. En annan olägenhet vid den långa tunneln är, att dess anläggning klöfver mycken tid, såvida ej genom upptagning af många sidostollar arbetet sättes i gång samtidigt på flera ställen. Men detta ökar å andra sidan kostnaden i väsentlig mån. Den öppna ka-

nalen kan däremot utan synnerligen fördyring påbörjas på, snart sagdt, huru många punkter som helst.

Tänker man på utvecklingsmöjligheterna, så kunde någon tvekan råda huruvida på östra sidan plats finnes för ytterligare en kraftstation, utan att intrång göres på trafikkanalintresset. Men Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt lind. utlåtande af 1904 undanröjt tviflen härom. En uttagning på västra stranden af större vattenmängd, än den första tunneln förmår framleda, kan däremot, i betraktande af bergets beskaffenhet, vara vansklig, såsom prof. R. äfven påpekat. I alla händelser bjuder försiktigheten att där förlägga den andra tunneln och den andra kraftstationen på behörigt afstånd från den första anläggningen, hvarigenom arbetet naturligtvis fördyras. Möjligheten för anordnandet af ytterligare kraftuttagning å ena eller andra stranden torde emellertid icke vara af afgörande betydelse vid valet dem emellan, enär problemet alltid kan tänkas så löst, att en ny anläggning lägges på motsatt strand mot den första. Men ett verkligt företräde ligger dock hos östra stranden däruti, att den nuvarande trafikkanalen, därest den öfvergifves eller väsentligen rätas, helt eller delvis, kan användas för en i framtiden ökad kraftuttagning på östra stranden, och att den äfven, om den fortfarande bibehålies, särskildt under de tider, då trafiken är afstängd, genom en lätt gjord anknytning till kraftkanalen, kan tjäna till hjälp vid vattnets framledande till kraftstationen, om kraftkanalen delvis behöfver afstängas för något ändamål eller issvårigheter uppstå.

Med det anförda anser sig Styrelsen hafva lämnat tillräckliga stöd för sin uppfattning, att den nu ifrågasatta kraftstationen bör anläggas på älfvens östra strand, som erbjuder afgjorda företräden i såväl ekonomiskt som tekniskt afseende.

I öfverensstämmelse med denna redan förut af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen i dess und. utlåtande af år 1904 förfäktade uppfattning har styrelsen utarbetat förslag till kraftkanal mellan de å vidfogade ritning N:o 2 utmärkta punkterna A. och B.

Såsom en blick på ritningen visar, kan denna del af kraftkanalen anknytas vare sig till intag, kanalkorsning, fördelningsbassin och kraftstation, sådana som de af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen preliminärt skizzerats eller till de modifikationer af samma anordningar, hvilka undertecknad styrelsen bearbetar, och rörande hvilka närmare utredning till nästa riksdag kommer att aflämnas. Intet hinder kan sålunda ur teknisk synpunkt uppställas för att påbörja den ifrågavarande delen af kraftkanalen. Men däremot kan, genom beslut om ett sådant påbörjande, betydlig tidsvinst ernås, och detta är enligt hvad förut betonats af en oerhörd vikt. Tidsvinsten är i detta fall af så mycket större betydelse, som regleringsdammens anläggning, hvilken kräfver utförande af fångdammar i älfven och sålunda under arbetstiden

åstadkommer minskning i älfvens afbördningsförmåga, icke gärna kan påbörjas förr, än en del af älfvens vattenmassa kan afledas genom kraftkanalen.

Beträffande de hufvudgrunder, som följts vid uppgörande af förslag till kraftkanal mellan punkterna A. och B., får styrelsen anföra följande.

Sträckningen i plan är vald så, att densamma, så vidt möjligt, följer terrängens anvisningar och så, att anläggningskostnaden — äfven om hänsyn tages till erforderlig inlösen af vissa mindre områden eller byggnader — blifver den minsta. Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att kanalen förlagts ungefärligen så som Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen i 1904 års utlåtande tänkt sig den kanal, som skulle anläggas för en andra kraftstation, medan samma styrelse förlagt den första kraftkanalen närmare den nuvarande trafikkanalen. Då den utsprängda bergmassan i stort sedt öfverallt måste kranas upp och föras bort till tämligen aflägset liggande afstjälpningsplatser, torde det emellertid ur byggnadssynpunkt vara tämligen likgiltigt, hvilken af de båda kraftkanalerna först kommer till utförande. Men å andra sidan kan en del af den nuvarande trafikkanalen måhända bli användbar för en framtida ökad kraftuttagning. Lägges härtill att — såsom nedan närmare skall omnämnas —- en andra kraftstation sannolikt icke kommer att anordnas för lika stor vattenmängd som den nu till utförande ifrågasatta, har styrelsen ansett, att af de båda sträckningarna först bör väljas den, som ligger längst från trafikkanalen och närmast älfven. Genom anordnandet af afstängbara förbindelser mellan de båda kraftkanalerna vinnes fullkomlig frihet att i framtiden begagna hvilken som hälst af dem eller båda till framledande af vatten till vare sig den ena eller andra kraftstationen eller till båda dessa samtidigt.

Kraftkanalens genomskärningsarea bestämmes först och främst af den vattenmängd, som skall framledas. Därnäst å ena sidan af den hastighet, man vill gifva vattnet i kanalen, eller med andra ord af den fallförlust, man vill uppoffra, å andra sidan af anläggningskostnaden. Ju större hastighet och fallförlust, dess mindre dimensioner och anläggningskostnader, men äfven dess mindre återstående nyttigt kraftbelopp.

För huru stor vattenmängd bör då kanalen beräknas? Vid besvarandet af denna fråga bör att börja med fastslås, att kanalen måste anläggas för hela den vattenmängd, som Kronan före en eventuell reglering af Vänern vid lågvatten kan och vill disponera ur älfven, äfven om den ej genast i sin helhet förvandlas till elektrisk energi, utan turbiner, generatorer och kraftstation tillbyggas endast i den mån afsättningen ökas. Den i berg utsprängda kraftkanalen kan nämligen svårligen förstoras, sedan kraftstationen en gång tagits i bruk.

För klargörande af frågan om den tillgängliga vattenmängden torde det vara

nödvändigt att påminna om Trollhättefallens gruppering och om vattnets fördelning till vattenverk, slussar m. m. (se ritn. n:r l).

Från Göta älfs relativa lugnvatten ofvanför Trollhättefallen afrinner hufvudparten af vattnet genom Nolfallet, väster om Gullön och Gullöfallet, öster om samma ö. Dock har bruksägaren E. Stridsberg, ägare till Gullöfors bruk på västra Malgön, till följd af häradsrättens kraftvunna dom den 6 juni 1905, rätt att vid lågvatten afleda 20 m3 i sekunden och vid högre vattenstånd upp till 22. Till kanalverkets kraftstation å östra Malgön få tagas 8 m3, genom den otäta Kafledammen rinna 5 in3 och för trafikkanalens slussar och de från samma kanal matade vattenverken vid Nydqvist och Holms verkstad och Trollhättans Oljeslageri åtgå sammanlagdt 9 m3 vid lågvatten.

Genom Gullöforsen störtar vattnet ned i den s. k. Hålan eller den öster om Gullön belägna hölj an, hvars nivå ligger omkring 8 meter lägre än älfvens öfre v. y. Dit afrinner jämväl driftvattnet från Gullöfors bruk och kanalverkets kraftstation, liksom det genom Kafledammen löpande vattnet. Från Hålan afrinner vattnet, dels genom Önans, Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag tillhöriga vattenverk, dels genom Tröskelns vattenverk, dels genom Polhems sluss och dels slutligen genom den icke öfverbyggda delen af fallet mellan Önan och Gullön. Sistnämnda fall delar sig i 3:ne, de s. k. Toppöfallen, belägna mellan Gullön, Lilla Toppön, Stora Toppön och Önan, genom hvilka senare fall vattnet återbördas till älfvens hufvudfåra. Denna hufvudfåra bildar nedanför Nolfallet flera fall och forsar, Tjuffallet och Stampeströmsfallet, innan den utvidgar sig till Hoijums varp, en hölja, hvars vattenyta ligger omkr 16 meter under Hålans. Vattnet från Önans och Tröskelns verk utlöper i Stampeströmmen, hvadan den tillgängliga fallhöjden för dessa verk är mindre än skillnaden mellan vattenstånden i Hålan och Hoijums varp och utgör omkr. 10 meter. Från Hoijums varp utfaller älfven genom Helvetesfallen, hvilka hafva en sammanlagd fallhöjd af omkr. 8 in., i nästa hölja, Olidehålan, och därifrån genom Flottbergsströmmen till det nedre relativa lugnvattnet. Nedanför Önans och Tröskelns vattenverk finnes ingen kraftuttagning ur älfven. Till oljeslageriet och den vid Hoijums varp liggande stiftfabriken, hvilken drifves medels oljeslageriets afloppsvatten, tages nämligen driftvattnet, såsom förut anmärkts, från trafikkanalen. Likaså till Nydqvist & Holms vattenverk, hvars afloppsvatten utsläppes i Olidehålan.

Tröskelns vattenverk använder omkring 5 m3 vatten, Önan upp till 28 å 30 m3. Kronan har emellertid väckt rättegång mot Önans ägare, Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag, för att få omfattningen af dess rätt till vatten och land fastslagen. Denna rättegång pågår ännu inför häradsrätten. Beträffande rättegångens nuvarande läge och öfriga juridiska spörsmål, som sammanhänga med Kronans kraft-

uttagningsplaner, lämnas nedan närmare redogörelse. I detta sammanhang torde endast böra antecknas, att den Önan tillkommande vattenmängden lärer ligga mellan 7 och 66 m3 i sekunden vid lågvatten, motsvarande respektive 700 och 5,250 hästkrafter, allt efter som den slutliga domen i målet utfaller i närmare anslutning till Kronans yrkande eller till den af svarandeparten förfäktade meningen. Uppenbart är emellertid, att målets utgång inverkar på bestämmande af den vattenmängd, Kronan under för handen varande omständigheter kan tillgodogöra.

Denna vattenmängd måste nu beräknas med hänsyn till olika förutsättningar i nyssnämnda afseenden.

a) Önan tilldömes icke större vattenmängd, än att den tillsammans med Tröskelns vattenmängd blir mindre eller lika med den sammanlagda vattenmängd, som går genom Gullöfors vattenverk och kanalverkets kraftstation, d. v. s. att till Hålan icke behöfver ledas större mängd vatten, än de ofvanför denna hölja belägna vattenverken lämna.

b) Önan tilldömes större vattenmängd än den under a) angifna, i hvilket fall till Hålan måste lämnas större vattenmängd, än de ofvanför höljan varande vattenverken utsläppa.

Ännu en förutsättning kunde möjligen uppställas. Ägaren af västra stranden vid Trollhätte Strömmar, Trollhättans Elektriska kraftaktiebolag, lär för närvarande hafva under utredning möjligheten af en resning i det mål, genom hvars slutliga utgång västra stranden fråndömdes all vattenrätt och denna tillerkändes Kronan. Skulle en dylik resning kunna åvägabringas och domslutet ändras, lider Kronan en betydlig inskränkning i sin vattentillgång. Då emellertid några utsikter för att åvägabringa en sådan procedur icke torde förefinnas (se nedan), så kan denna sista förutsättning lämnas ur räkningen.

Den vid lågvattenstånd afrinnande vattenmängden i Göta älf vid Trollhättan uppskattas af öfverstelöjtnant Laurell i hans år 1902 aflämnade förslag till Vänerns reglering till 344 m3 i sekunden. Till denna siffra har Laurell kommit på sådant sätt, att han med stöd af direkta uppmätningar af älfvens vattenmängd vid olika vattenstånd upprättat en afrinningskurva, enligt hvilken den mot hvarje olika vattenstånd svarande vattenmängden kan med ganska stor noggrannhet bestämmas. Han har sedan med ledning af de alltsedan år 1819 af Trollhätte kanalverk utförda dagliga vattenståndsobservationerna kunnat uppskatta de vattemnängder, som under motsvarande observationstid afrunnit. Styrelsen har för sin del låtit verkställa en serie direkta vattenmängdsmätningar, hvilka utförts med pålitligt instrument och all möjlig noggrannhet i en härför lämpad sektion af älfven. Dessa mätningar, hvilka kunnat ske vid de under senaste halfåret härskande, ovanligt låga vattenstånden hafva gifvit något lägre siffror än den Laurellska afrinningskurvan angifver, och

denna har med ledning häraf justerats. Nedanstående tabell utvisar det antal dygn de af den sålunda modifierade afrinningskurvan erhållna vattenmängderna understigit i tabellen angifna tal, allt under de senaste 25 åren.

Fästes intet afseende vid de 4 dygnen under år 1880 och det dygn under år 1887, då vattenmängden synes ha understigit 320 och då tillfälliga ogynnsamma

is- och vindförhållanden voro rådande, och tages hänsyn därtill, att under de 32 dygnen år 1881 vattenmängden visserligen nedgick under 320 ini * 3, men dock icke understeg 318, så torde man vara på den säkra sidan af saken, om minimivattenmängden anslås till 320 m3.

Utgår man från denna siffra, beräknas den f. n. under alla förhållanden för Kronans nya kraftstation tillgängliga vattenmängden sålunda:

Under förutsättning a).

Älfvens minimivattenmängd är ...................................... 320 m3

Härifrån afgå:

Till Stridsbergs verk vid Gullöfors ............................ 20

„ kanalverkets kraftstation.................................. 8

,, nuvarande trafikkanalen för stussning in. in................. 6

„ „ „ „ Oljeslageriet .................. 0.83

.. Nvdavist & Holm ........... 2

Summa afdrag 37 in3

återstå 283 m3

Af denna vattenmängd böra reserveras:

för eu större slussled enligt Laurells beräkning .................... 20

,, läckning, eventuell fisktrappa o. d. samt för fallen ............ 33 53 nte

återstå 230 m3

i sekunden vid lågvatten. Läckningen genom Kafledammen upphör, sedan kraft kanalen framdragits. Nyssnämnda siffra stämmer ganska väl öfverens med den, 250 m3, hvilken Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och prof R. lagt till grund för de af dem preliminärt skizzerade kraftstationerna, enär deras utgångspunkt utgjorde det af Laurell för minimivattenmängden angifna talet 344 m3. Då styrelsen ansett sig böra nedsätta detta med 24 m3 till 320, måste ock den återstående, för Kronan tillgängliga vattenmängden, i samma man reduceras.

Under förutsättning b).

Den för Kronan tillgängliga vattenmängden blir i detta fall olika, allt eftersom Önan får rätt till vattenmängder mellan 28 och 66 in3, hvilken senare siffra torde motsvara maximum af den vattenmängd, som måste ledas till Hålan för Önans räkning. Detta likväl under förbehåll att genom anläggning af en reglerings damm mellan Gullön och Önan tillflödet till Hålan kan begränsas just till den mängd, de från denna hölja matade vattenverken ha rätt att förbruka. I annat fall måste naturligtvis ditledas långt större vattenmängd.

19 I ogynnsamt fall återstå således härvidlag för Kronan 230 — (66—28) = 192 in3 i sekunden vid lågvatten. Man bör dock, om öfverenskommelse i sådan riktning kan träffas med Önan, kunna räkna med endast 55 i stället för 66 in3, emedan den förra kvantiteten, utnyttjad för hela fallhöjden vid Önan, motsvarar 66 m3 tillgodogjorda vid det öfverstå trappsteget mellan Gullön och Önan jämte den mindre mängd, som afrinner mellan Önan och Stora Toppön, tillgodogjord för fallets återstående höjd. För Kronan återstå i sådant fall 203 m3 i sekunden vid lågvatten.

Ofvanstående beräkningar äro utförda under antagande, att tillstånd till öfverbyggande af den i Nolströmmen enligt dom den 30 dec. 1899 befintliga kungsådranerhålles, och att någon mindre vattenmängdunder alla förhållanden bör lämnas tillfallen, på det att dessa icke helt och hållet må beröfvas sin skönhet. Styrelsen får i detta senare afseende hänvisa till den underdåniga skrifvelse, som Svenska Turistföreningen d. 12 sistlidne febr. till Eders Kungl. Maj:t ingifvit och vill för sin del påminna därom, att hela det kraftbelopp, som eu Kronans första kraftuttagning nyttiggör, sannolikt icke så snart kommer till användning, att icke det ökade behofvet af kraft skulle kunna tillgodoses genom en, äfven ur flera andra synpunkter nyttig reglering af Vänerns vattenstånd.

I detta sammanhang anser sig styrelsen böra påpeka, att eu blifvande reglering af Vänern sannolikt icke kan medföra eu konstant ökning af den för kraftuttagning tillgängliga lågvattenmängden till 500 m3 i sekunden, en siffra, som af prof. Richert i hans utredning framkastats såsom ett slags medium mellan den af Lamell för hela kraftuttagningen förordade vattenmängden 700 m3, och den, som R. finner lämpligast, eller 300 m3. R. har själf framlagt ojäfaktiga skäl för att ej räkna den vattenmängd för stor, som kan tillgodogöras genom Vänerns reglering, men synes hafva stannat vid 500 m3, emedan i sådant fall den andra kraftstationen skulle kunna byggas för samma vattenmängd, 250 m3, som den första. Det är ju icke af någon reell betydelse, att den framtida vattenmängden sålunda öfverskattats, då utredningen endast gällde att framställa preliminära utkast, men Styrelsen har nu velat fästa uppmärksamheten vid denna fråga, eftersom tron, att Vänerns reglering skulle fördubbla den vid Trollhättan för kraftuttagning tillgängliga vattenmängden, bredt vida omkring sig. Utan att för närvarande göra något uttalande angående verkningarna för kraftuttagningen af en reglering af nämnda sjö, vill styrelsen endast i likhet med Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen betona, att för bestämmande af den vattenmängd, som nu skall tillgodogöras, det torde vara tämligen likgiltigt, huru stor nästa station kan byggas, och om denna senare blir mindre än den första. Afgörande härvid är uteslutande den vattenmängd, som Kronan för närvarande kan och vill tillgodogöra.

20 Vid bedömande af denna sistnämnda fråga faller det genast i ögonen, hvilken betydlig reduktion i vattenmängden, förutsättningen b) medför. Men denna reduktion blir än betydelsefullare, då man tager i betraktande, att det vatten, som Önan använder, utsläppes i älfven vid eu punkt, som ligger endast 17.5 m. lägre än älfvens v. y. ofvanför Nolfallet. Återstoden af hela fallhöjden ned till Olidehålan utnyttjas icke och kan icke utnyttjas utan anläggning af en särskild mindre kraftstation, och en sådan medför alltid relativt höga anläggnings- och driftkostnader. Motsvarande är förhållandet med allt det vatten, som ledes genom de bestående verken, af hvilka intet utnyttjar mer än en mindre del af fallhöjden. Ogynnsammast ställer sig förhållandet, om de nedanför liggande verken skola tillföras större vattenmängd än de ofvanför belägna, i hvilket fall skillnaden måste utsläppas i älfven, därest den icke tillgodogöres genom eu särskild kraftstation eller utarrenderas till vederbörande vattenverks ägare. I båda fallen lär utbytet icke blifva för Kronan särdeles förmånligt. Men en dylik olägenhet uppstår just. om Önan skulle tilldömas större vattenmängd än som motsvarar afloppet från de öfverstå verken.

Om man i stället ledde hela älfvens för kraftuttagning öfver hufvud taget tillgängliga vattenmängd till statens kraftstation vid Olidehålan, kunde man där på ett ställe med minsta kostnad tillgodogöra hela fallhöjden. De 28 in3, som enligt förutsättning a) afledas till de smärre vattenverken, representera i stora stationen ej mindre än 8,120 turbinhästkrafter mot omkring 5,000, som med samma vattenmängd kunna i de bestående verken uttagas. Under förutsättning b) skulle vinnas 17,400 mot 10,800 turbinhästkrafter. Af nu anförda omständigheter har styrelsen ledts till tanken på en uppgörelse med de befintliga privata vattenverkens ägare, endera i den form, att de mot afstående af sin vattenrätt skulle erhålla ersättning i elektrisk energi från statens kraftstation, eller också att de skulle kontant utlösas. Ytterligare viktiga skäl för en uppgörelse med Önans ägare finnas, för hvilka nedan vid tal om åtgärder för en hastigare lösning af de sväfvande vattenrättsfrågorna kommer att redogöras. I sammanhang därmed skall förslag till uppgörelse med Gullöfors och Tröskelns ägare jämväl framställas.

Kommer en sådan uppgörelse till stånd uppstår

förutsättning c), att hela den vid lågvatten tillgängliga vattenmängden med undantag för den till trafikkanaler, läckning, fisktrappa o. d. samt till fallens skyddande afsätta kvantiteten ledes genom kraftkanalen.

Då nu älfvens minimivattenmängd är................ 320

och från denna för nyssnämnda ändamål dragas.......... 62

återstå................................................ 258

från hvilka dock kan ytterligare dragas den vattenmängd, som användes vid kanalverkets kraftstation, hvilken är så godt som ny och därför ännu länge lär komma att

användas ............................................ 8

återstå................................................ 250 m3 i sekunden

vid lågvatten eller samma som i föregående preliminära utredningar, fast på ett annat sätt, beräknats.

Ser man nu till hvilka mått, som lämpligen böra gifvas åt kraftkanalen, så bero dessa närmast på hvad hastighet, som bör väljas för vattnets framledande. Den mest ekonomiska hastighetssiffran är den, som gifver minsta anläggningskostnad samtidigt med största kraftbelopp vid stationen. Det gäller med andra ord att rätt afväga den i kanalen uppstående fallförlusten, hvilken ökas med hastigheten gentemot anläggningskostnaden, hvilken åter minskas, då hastigheten ökas. Verkställda teoretiska beräkningar såväl som för olika tvärsektioner upprättade kostnadsförslag hafva gifvit vid handen, att, då nettoförtjänsten på en elektrisk hkr sättes till i medeltal 20 kronor, — och detta torde komma sanningen ganska nära —ligger den mest ekonomiska hastigheten emellan 1,8 och 2,2 meter i sekunden, och att emellan dessa gränser, af hvilka äfven den öfverstå är praktiskt taget fullt til 1låtlig för en i berg utsprängd eller delvis murad kanal, olikheterna i ekonomiskt afseende äro jämförelsevis obetydliga.

På grund häraf föreslås en kraftkanal af omkr. Ilo m2 nyttig genomskärningsarea, i hvilken sålunda för de olika förutsättningarna om vattenmängden a), b) och c) uppstår en hastighet af resp. 1,8, 2,0 och 2,2 meter.

Det må därvid framhållas, att därest erfarenheten skulle visa, att någon olägenhet uppstått genom detta val, sådant alltid kan rättas antingen vid anläggning af en andra kraftkanal, som ju enligt hvad förut antydts alltid borde anknytas till den första, eller genom tilledning af en mindre vattenmängd från den nuvarande trafikkanalen.

Kraftkanalens bredd och djup lämpas efter terrängen, så att där berget ligger jämförelsevis högt öfver vattenytan, bredden, för undvikande af onödigt ökad bergsprängning, minskas och djupet ökas, under det på andra ställen de båda dimensionerna närmas det för ernående af minsta fallförlust förmånligaste förhållandet dem emellan. Ritningen nr 2 visar 2:ne för båda fallen typiska sektioner, öfvergångarna mellan sådana utföras naturligtvis så mjukt, att inga onödiga hvirfvelrörelser uppkomma.

22 Kostnaden för en kraftkanal mellan punkterna A. och B. beräknas sålunda:

Bergsprängning.................... 99,200 in3 ä 5,00 kr. 496,000

Jordschaktning.................... 5,000 ,, 2,00 ,, 10,000

Murverk......................... 5,760 ,, 25,00 ,, 144,000

Inlösen af tomt och byggnader ............................. 50,000 kr. 700,000: —

Härförutom böra ställas medel till styrelsens förfogande för lösen af 2:ne byggnader och en tomt, hvilka icke beröras af denna del af kraftkanalen, men i tid måste förvärf vas för kanalens fortsättning, förslagsvis .............................................. kr. 50,000: —

Summa kronor 750,000: —

Med stöd af det anförda och under ytterligare erinran om vikten af, att en statens kraftstation vid Trollhättan snarast kommer till stånd, får styrelsen sålunda i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos innevarande års riksdag göra framställning om beviljande af ett anslag till belopp af 750,000 kronor för påbörjande af kraftkanalen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bilagda ritning nr 2, och med rätt för styrelsen att för innevarande år för ändamålet använda

400,000 kronor.

Styrelsen öfvergår nu till de åtgärder, som enligt dess mening böra vidtagas för en hastig afveckling af de sväfvande tvisterna om vattenrätten.

Till belysning af de äganderättsförhållanden, hvilka sammanhänga med rätten till vatten i Trollhätte Strömmar, må antecknas följande.

Med afseende å äganderätten till vatten och öar i Trollhätte Strömmar torde till en början böra erinras därom, att Kronan genom en af Kungl. Maj :t den 30 december 1899 gifven dom förklarats vara ägare af Stora och Lilla Toppön af det skäl, att de vore belägna i Trollhätte Strömmar, till hvilka Kronan af ålder tillkomme äganderätten.

Genom dom den 19 augusti 1901 i mål emellan Kronan och Trollhättans Elektriska kraftaktiebolag, angående rätten till vattnet utmed den nämnda aktiebolag tillhöriga västra stranden invid Trollhättefallen, har Kungl. Maj:t vidare fastställt Göta Hofrätts i målet meddelade dom, hvarigenom funnits vara i målet utredt, att Trollhätte Strömmar af ålder ansetts utgöra en Kronan tillhörig egendom, i följd hvaraf kraftaktiebolaget inom det till nämnda kronoegendom hörande område i Göta älf icke kunde tillerkännas annan rätt till vattnet än som kunde härledas från upplåtelser af Kronan samt förklarats, att Kronan, utan hinder af de för kraftaktiebola-

get å afsöndringar från hemmanet Torsered och å hemmanet Arvidstorp meddelade lagfarter, vore ägare af allt vattnet i Göta älf utefter nämnda hemmans stränder från och med Prästskedets fall till och med Flottbergsströmmen, utan annan inskränkning än den, som föranleddes af bolagets äganderätt till kronoslcattefiskena Arvidstorp eller Källebo N:o 1 och Arvidstorp eller Källebo N:o 2 (se Holms Nytt Juridiskt Arkiv, årgång 1901, sid. 419).

Dessutom har Kronan genom en särskild rättegång mot ingeniören Ernst Stridsberg, i hvilket mål Kungl. Maj :t den 27 september 1901 meddelat dom (se Holms Nytt juridiskt arkiv, årgång 1901, sid. 427), tillerkänts äganderätten till den i Trollhätte strömmar belägna Spikön.

Af nyssnämnda rättegångar har sålunda framgått det resultat, att Kronan förklarats vara ägare af samtliga Trollhättefallen, samt att enskild person icke kunde hafva annan rätt till vatten eller område å öar däri än den, som kunde härledas genom upplåtelse från Kronan, hvilken upplåtelse har skett genom så kallade skatteköp.

För bestämmande af den rätt, som sålunda kunde tillkomma enskilda, som vid Trollhättan innehade verk eller lägenhet, har af Kronan anhängiggjorts talan mot dels Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, som innehar äldre skatteköpta kvarnar och en såg å önan, samt dels mot ingeniören Stridsberg, som innehar sju äldre skatteköpta sågar å västra delen af Malgön.

Kronans talan i dessa mål har gått ut därpå, att innehafvare af dessa skatteköpta verk icke kunna anses hafva rätt till större vattenkvantitet eller till mera landområde, än som varit behöfligt såsom drifkraft och utmål för dessa gamla sågar och kvarnar i det skick, de vid deras skatte läggning befunnits. Till utredning härom har från Kronans sida i målen åberopats en mängd äldre skattläggningsinstrument och dylika handlingar, och har man på grund af de upplysningar om dessa gamla sågars och kvarnars beskaffenhet och de för desammas drift använda vattenhjulen, som sålunda kunnat vinnas, genom sakkunnige sökt bestämma, huru stora vattenkvantiteter i äldre tider för verken tagits i anspråk och huru stora utmål, som för desamma varit behöfliga med hänsyn till de kvantiteter spannmål och timmer, som vid s kat teläggningarna beräknats hafva vid desamma förmalts eller försågats.

I målet mot ingeniör Stridsberg medgaf denne slutligen riktigheten af Kronans påstående, att med de af honom förvärfvade äldre skatteköpta sågarne icke var förenad rätt till mera land eller vatten vid Malgön än som var behöfligt för drifvande af nämnda verk å ön i det skick och till den omfattning, som vid deras skattläggning afsetts. Genom Flundre, Wäne och Bjerke häradsrätts den 6 juni 1905 i detta mål meddelade dom, som vunnit laga kraft, har sedermera tillerkänts ingeniör Stridsberg och blifvande ägare af verken rätt att för desamma uttaga vid lågvattenstånd

20 kubikmeter vatten per sekund och vid högre vattenstånd i älfven, under vissa närmare bestämda villkor, intill högst 22 kubikmeter per sekund, hvarjämte i domen fastställts utförliga och noggranna bestämmelser till förekommande däraf, att den sålunda fastställda vattenförbrukningen vid verken skall kunna öfverskridas. (Bil. 3 A)

Beträffande utmålets storlek har genom berörda dom bestämts, att ägaren af verken ägde att såsom utmål för desamma använda hela det område af västra Malgön, som ingeniör Stridsberg dittills innehaft, med bestämmelse dock, att Kronan ägde att på västra stranden af den del af västra Malgön, hvilken såsom utmål sålunda tillkomme verken, å plats, som Kronan ägde bestämma, anlägga dammfäste samt att för öfrigt anlägga vattenintag, tunnlar in. m., som erfordrades för tillgodogörandet af den Kronan tillhöriga vattenkraften vid Trollhättan på sätt i domen närmare stadgas.

Hvad angår målet mot Trollhättans elektriska kraftaktiebolag rörande rätt till utmål å önan och vatten därinvid, hvithet mål sedan flere år tillbaka handlagts vid ofvannämnda häradsrätt och ännu är där anhängigt, så har kraftaktiebolaget däri icke blott bestridt riktigheten af den uppfattning beträffande den inskränkta rätt till vatten och utmål, som enligt Kronans i målet förda talan på sätt ofvan nämnts skulle tillkomma verken, under påstående, att hela önan borde tillkomma bolaget såsom utmål för de därå sedan äldre tider belägna verken och att med bolagets äganderätt till ön borde vara förenad vanlig strandäganderätt, till följd hvaraf bolaget sålunda skulle vara berättigadt att tillgodogöra sig halfva den emellan Önan och Gullön framflytande vattenmängden, utan äfven sökt göra gällande, att i målet icke blifvit styrkt, att Kronan verkligen vore ägare af Trollhätte strömmar under förmenande, att de rättegångar, hvarigenom Kronans äganderätt till desamma fastställts, antagligen skulle fått en annan utgång, därest den ytterligare utredning i detta afseende, som bolaget nu vore i tillfälle åberopa, företetts i nyss berörda rättegång.

Från Kronans sida har i målet företetts utlåtanden bland annat af majorerna vid Kungl. Väg- och Vattenbyggnadskåren T. Helleberg och F. Enblom samt undertecknad Magnell, enligt hvilka för verken å Önan i äldre tider skulle

hafva användts en vattenmängd, uppgående endast tillhopa till 7 eller

högst 10,46 kubikmeter per sekund, samt såsom utmål för verken varit behöf-

ligt blott eu del af Önans hela område, hvarför en icke obetydlg areal däraf borde

återgå till Kronan. Kraftaktiebolaget har i målet ännu icke från sin sida sökt förebringa någon utredning angående den för de äldre verken å Önan behöfliga vattenkvantiteten och utmålet, därvidlag intagande en helt annan ståndpunkt än Stridsberg i ofvan berörda nu afdömda mål, hvari äfven han förebragte en vidlyftig ut-

redning angående den vattenmängd och det utmål, som erfordrats för de äldre verken å Malgön.

I anledning af hvad från kraftaktiebolagets sida sålunda i målet anförts, torde till en början böra anmärkas, att kraftaktiebolagets försök att rubba den i förut berörda domar, bland annat i mål just mot kraftaktiebolaget angående rätten till vattnet utefter västra stranden vid Trollhättan uttalade grundsatsen om Kronans äganderätt till Trollhätte Strömmar icke torde förtjäna något afseende, samt att den tanke på resning i sistnämnda mål, som väl får antagas ligga här bakom, med hänsyn till den enstämmighet, som gjort sig gällande hos alla instanser vid af dömandet af berörda mål, med all säkerhet, om den skulle komma till utförande, icke skulle leda till något för bolaget gynnsamt resultat.

Lika litet torde det, i betraktande af de säregna förhållanden, som föreligga beträffande Trollhättefallen, hvartill något motstycke inom landet näppeligen torde kunna uppletas, behöfva befaras, att kraftaktiebolaget skulle kunna för verken å Önan tillerkännas strandäganderätt i vanlig mening, ehuru frågan härom möjligen kan vara något tvifvelaktig, hälst prejudikat, hvaraf man kan sluta, sig till domstolarnas uppfattning i denna fråga, icke lära förefinnas, samt häradsrätten i sitt utslag i det Stridsbergska målet om Malgön kunde såsom skäl för sitt domslut anföra äfven Stridsbergs medgifvande af den uppfattning, som från Kronans sida härutinnan gjorts gällande. Däremot torde det, äfven om man sålunda utgår därifrån, att kraftaktiebolagets anspråk på vanlig strandäganderätt skall af domstolarne underkännas, vara omöjligt att med någon säkerhet kunna beräkna huru stor vattenkvantitet och huru stort utmål kommer att tillerkännas kraftaktiebolaget för de gamla verken på Önan. Till grund för bedömandet häraf måste nämligen, såsom ofvan antydts, läggas uppgifter i äldre handlingar och därpå grundade beräkningar, hvilka naturligen måste blifva i viss mån vanskliga och osäkra. Gifvet är också, att därest detta mål emot kraftaktiebolaget skall dragas under alla instansernas pröfning, en tidrymd af antagligen flera år härför måste åtgå. Vidare måste det medtagas i beräkningen, att kraftaktiebolaget vid den syn,som jämlikt bestämmelserna i Kungl. Förordningen den 30 dec. 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund på Kronans begäran måste hållas för att i laga ordning erhålla tillstånd till utförande af de nu planerade anläggningarna för vattenkraftens vid Trollhättan tillgodogörande, kommer att invända, att det sålunda af Kronan anhängiggjorda målet för erhållande af tillstånd till anläggningarnas utförande skall förklaras hyllande i afbidan på utgången af den nu pågående rättegången om rätten till vattnet vid Önan. Härigenom kan vållas, att denna invändningsfråga måste dragas under alla instansers pröfning och att sålunda flera år kunna förflyta, innan ens någon saklig behandling af frågan om tillstånd till anläggningarnes utförande kan ifrågakomma.

26 Från kraftaktiebolagets sida kan äfven göras gällande, att de ifrågasatta anläggningarna kunna medföra men för deras verk på Önan samt att sålunda på grund af stadgandena i 6 § i nämnda förordning tillstånd till desamma lagligen icke bör lämnas. Något sådant men torde emellertid icke uppkomma, därest Kronan anordnar dammanläggningarna så, att verken på Önan kunna komma i åtnjutande af den största vattenkvantitet, hvarpå kraftaktiebolaget på grund af vanlig strandäganderätt kan framställa anspråk. Detta kan utan svårighet ske.

Men äfven om sådana åtgärder till förekommande af allt men för önan kunna vidtagas, torde det vara uppenbart, att för kraftaktiebolaget genom påstående af antydd art öppnas utväg att draga äfven målet om anläggningarnas utförande under alla instansers pröfning samt att därigenom under flera år förhindra vattenkraftens tillgodogöande, då väl icke kan förutsättas, att anläggning af en kraftstation af Kronan skall bringas till verkställighet, förrän tillstånd därtill i laga ordning erhållits.

Härtill kommer slutligen, att kraftaktiebolaget äfven såsom ägare af västra stranden kan bereda Kronan svårigheter och tidsutdrägt vid vattenkraftens tillgodogörande. Genom häradsrättens förut berörda dom i målet mot ingeniör Stridsberg har, såsom förut nämnts, Kronan erhållit rätt till dammfäste å Malgön för den damm, som enligt de uppgjorda planerna för de tillämnade anläggningarna därifrån skall sträckas öfver till västra stranden. Med all säkerhet torde kunna antagas, att Kronan såsom ägare af Trollhätte Strömmar äger förfoga öfver själfva vattenbäckenet så långt upp som det högsta kända vattenståndet sträckt sig, samt att Kronan sålunda är befogad att också å västra stranden äfven emot kraftaktiebolagets bestridande erhålla fäste för nämnda damm åtminstone så långt upp på stranden, som vattnet bevisligen högst stått. Men äfven om sålunda fäste för en damm å västra stranden skulle kunna erhållas, är det gifvet, att för den tillämnade dammens utförande på lämpligaste och billigaste sätt och för att undvika, att en eljest onödig öppning måste lämnas invid bärgväggen å västra stranden, det är i hög grad önskvärdt att erhålla fullt tillräckligt utrymme å västra stranden. Då det kan ifrågasättas huruvida rätt till att expropriationsvis förvärfva sålunda erforderlig mark för dammfästet med nu gällande lagstiftning förefinnes, måste man äfven vara beredd på, att kraftaktiebolaget kommer att, såvidt sig göra låter, bereda Kronan svårigheter äfven genom att bestrida Kronans rätt till dammfäste å västra stranden.

Det nu anförda torde vara nog för att ådagalägga, hvilket perspektiv af en mängd långvariga rättegångar, som under åratal kunna förhindra tillgodogörandet af Kronans vattenkraft i största möjliga utsträckning, det nuvarande tillståndet öppnar. Sedan 1894 hafva angående rätt till land och vatten vid Trollhättan samt rörande tillgodogörandet af vattenkraft därstädes i oafbruten följd anhängiggjorts åtminstone elfva rättegångar.

27 Men tiden är i detta fall värd pengar, mycket pengar. Hvarje uppskof medför icke allenast en direkt penningförlust för Kronan såsom försäljare af elektrisk energi genom framflyttande af den tidpunkt, då Kronan kan skörda företagets pekuniära frukter, utan det medför äfven ett fördröjande af den industriella uppblomstring, som med säkerhet kan väntas följa Trollhättekraftens utdelning till billigt pris, ett fördröjande, som indirekt, och kanske i än större grad, innebär en ekonomisk förlust för staten. För Kronan är det, som förhållandena nu föreligga, af större vikt att vinna tid än rättegångar.

Ensamt denna synpunkt är enligt Styrelsens mening af beskaffenhet att göra en öfverenskommelse med kraftbolaget önskvärd, därest en sådan på skäliga villkor kan åstadkommas. Tidpunkten torde vara inne, att äfven med någon uppoffring af Kronans strängt juridiska rätt söka bringa samtliga tvistefrågor ur världen, så att alla vidare genom rättegångar föranledda svårigheter för vattenkraftens tillgodogörande undanrödjas. Lämpligaste formen för en öfverenskommelse vore uppenbart, att Kronan öfvertoge all bolagets fasta ägendom vid Trollhättan. Härigenom vunnes, utom den förnämsta fördelen, tidsbesparingen, många andra viktiga sådana.

All ovisshet om utgången af vattenrättstvisten beträffande Önan aflägsnades. Kronan behöfde ej till önan lämna eu vattenmängd, hvilken i händelse rättegången utfölle till bolagets förmån, skulle medföra en ganska afsevärd afprutning af Kronans krafttillgång. Kronan befriades från all regleringsskyldighet beträffande vatten till önans verk och behöfde därför icke utföra någon permanent regleringsdamm mellan Gullön och önan. Kronan blefve befriad från en konkurrent om försäljning af elektrisk energi, en konkurrent, som redan nu är färdig till leverans.

All tanke på resning af det stora målet om strandägarerätt till vattnet längs västra älfstranden bragtes ur världen. Kronan vore oförhindrad att fästa sin damm vid Nolfallet på västra stranden, till följd hvaraf dammanläggningen förenklades och medförde lägre kostnad.

Västra stranden längs fallen kunde skyddas mot vandalisering och krafven på en nationalpark, liksom “naturskyddets" intressen i öfrigt tillgodoses.

Inga särskilda ersättningar komme i fråga vare sig för genom kraftuttagningen skadade, bolaget tillhöriga laxfisken m. m., eller för den skada en blifvande ny farled enligt Laurellska förslaget skulle åstadkomma genom uppdämning å bolagets mark, genom minskning af fallhöjden vid önan eller genom intrång å önans mark.

Sedan styrelsen erfarit, att kraftbolaget å sin sida skulle vara villigt att ingå på eu öfverenskommelse med Kronan, har Styrelsen i betraktande af de stora fördelar, en sådan skulle medföra, ansett sig böra inleda förhandlingar med bolaget, och hafva dessa utmynnat i ett förslag till aftal, som härmed öfverlämnas (Bil. 4).

28 Rörande bestämmelserna i detta villkorliga aftal, hvilket Styrelsen för sin del finner fullt antagligt från kronans sida, får styrelsen anföra följande:

Den kontanta köpeskillingen är föreslagen till 2j^ millioner kronor. Dessutom skulle Kronan till bolaget med full äganderätt öfverlämna ett tomtområde om 2 bär å kronohemmanet Stallbacka ägor.

Härigenom skulle Kronan blifva ägare till dels bolagets samtliga skatteköpta verk å Önan jämte den vattenrätt och det utmål, som kan tillkomma desamma, dels de å Önan befintliga kraftstationer och byggnader, dels ock de i aftalets § 1 mom. a och b närmare angifna områden och laxfisken på västra älfstranden.

Ön Önan, som innehåller 9903 m2, tages för närvarande helt och hållet i anspråk af kraftbolagets anläggningar. Bolaget har sålunda där flere kraftstationer med tillhörande dammar, vattenintag, turbiner och generatorer. Turbinerna äro till antalet 12 och kunna enligt ett af ingeniören Gust. Danielson till vattenfallskommittén år 1901 afgifvet intyg utveckla sammanlagdt 3,000 effektiva likr. Samtliga dessa krafstationer med elektrisk utrustning, så långt som i aftalets § 2 närmare fastslagits, ingå i köpet. Likaså alla å Önan uppförda husbyggnader. Brandförsäkringsvärdet för ifrågavarande i köpet ingående byggnader och anläggningar är omkring 450,000 kronor. Önans verk, hvars taxeringsvärde för närvarande utgör 425,000 kronor, inköptes af kraftbolaget år 1898 för 1 million kronor.

Kraftbolagets områden å västra stranden äro belägna i tvänne grupper. Den ena och viktigaste sträcker sig längs stranden från älfvens öfre lugnvatten till dess nedre och omfattar sålunda ena stranden utefter samtliga Trollhättefallen. Den andra gruppen ligger likaledes vid Götaälf, men skilld från den förra genom ett enskild person tillhörigt område, strax norr om Bergslagernas Järnvägs bro öfver älfven. Järnvägen skär norr om bron på en afsevärd sträcka genom denna del af bolagets ägor. Områdena och laxfiskena på västra stranden förvärfvades af dr. de Laval under loppet af åren 1888—98 genom flere särskilda köp för ett sammanlagdt belopp af 1,154,500 kronor under antagande, att vattenrätt följde med äganderätt till stranden. Taxeringsvärdet för motsvarande fastigheter är för närvarande endast 215,000 kronor. Egendomarnas sammanlagda ytinnehåll utgör, enligt den i aftalet åberopade kartan med förteckning, 169 har.

Vid bestämmande af köpeskillingens storlek har styrelsen utgått från den förutsättningen, att för Önans vattenverk och byggnader kunna betalas 2 millioner, i följd hvaraf västra stranden skulle betinga 500,000 krcnor.

Värdesättningen för Önan kan ske enligt följande grunder.

Såsom förut nämnts, hafva Kronans olika sakkunnige i pågående rättegång

mot kraftbolaget beräknat, att verken på Önan hade rätt till en vattenmängd af 7 å 10,46 m3 i sekunden. Då en blifvande dom i betraktande däraf, att de verkställda beräkningarna med nödvändighet måste fotas på mycket osäkra grunder, sannolikt skulle fastställa minst den högre af dessa siffror, kan man utgå från att 10 m3, motsvarande 1000 turbinhkr i allt fall lagligen tillkomme bolaget, därest rättegången utfölle till Kronans förmån. Blefve däremot utgången i full öfverensstämmelse med bolagets påståenden, skulle det erhålla omkring 5,250 turbinhkr; allt vid lågvatten. Vid högre vattenstånd ökades krafltillgången i motsvarande mån. Skillnaden mellan dessa 2:ne ytterlighetssiffror utgör 4,250 hkr. För en förlikning vore ju en skälig utgångspunkt, att till de 1000 hkr, öfver hvilka bolaget i allt fall enligt hvad ofvan synts skulle förfoga, lades halfva den nyssnämnda skillnaden eller 2,125 hkr., i hvithet fall bolaget förlilcningsvis borde tillerkännas 3,125 turbinhkr. eller 0,9X3,125= i rundt tal 2,800^, elektr. hkr. Då en färdigmonterad elektr. hkr. vid Trollhättan nu kan antagas vara värd minst 750 kronor, blefve enligt angiftia beräkningsgrund Önans värde 2800 X750 = 2,100,000 kronor. På samma sätt finner man dess värde, därest Kronans yrkande godkändes, vara 0,9X1000X750 =075,000 kronor och om bolagets påstående vunne framgång 0,9X5,250X750 = 3,543,750 kronor.

Ett annat beräkningssätt, hvilket har stöd af faktiska siffror, är följande: Enligt § 7 i aftalet förbinder sig bolaget att arrendera en del af Önans byggnader och vattenkraft emot ett årligt arrende af. .. . kr. 34,000 Till Kronans disposition står en kraftstation vid Önan om

1,000 el. hkr., hvars drift vid kritiska tillfällen först skall tillgodoses. Enligt det kontrakt, som Kronan enl. § 8 skall öfvertaga, betalar A.-B. Skandinaviska Elektricitetsverk 45 till 55 kronor pr elektr. hkr vid Önan. Afdrages driftkostnaden, torde dock med all sannolikhet de tillgängliga 1,000 hkr kunna lämna en nettoinkomst af 40 kr.

pr el. hkr. eller årligen.............................. „ 40,000 Kr. 74,000

3,6 °/0 årlig ränta på 2 millioner kronor utgör.................. Kr. 72,000

Återstår årlig vinst.............................................. Kr. 2,000

Denna kalkyl gäller de första 10 åren. Efter denna tid måste de 2,000 hkr, som kraftbolaget under 10-årsperioden disponerar, kunna betinga ett afsevärdt högre försäljningspris än 34,000 kronor årligen. Mot ofvan anförda beräkning kunde måhända anmärkas, att de 1,000 hkr ej genast kunna afsättas. Styrelsen är dock öfvertygad, att afsättning nästan omedelbart kan väntas. Redan nu finnas, oberoende af ofvan omnämnda kontrakt, anbud på omkr.

250 hkr vid Trollhättan, ehuruväl kanalverket icke äger annan kraft att afvara än det ringa öfverskottet i sin nuvarande kraftstation. Blir det kändt, att kraft finnes disponibel, lära de 1,000 Iller snart nog finna afsättning. Affären är sålunda, finansiellt taget, utan afsevärd risk. Kan Kronan blifva herre äfven öfver det vatten, som Gullöfors har rätt att nyttja, och sålunda bli i stånd att efter nedläggning af kraftstationen vid Önan leda den vid Önan använda vattenmängden till sin stora kraftstation vid Olidehålan, uppstår en ökning i Kronans kraftbelopp, hvilken, enligt hvad förut visats, är betydlig. Men, säger man, i sådant fall måste köpeskillingen för Önan läggas på vattenverkets kostnad. Det är sannt, men så behöfver ej ske förr än längre fram, då det börjar bli ondt om kraft och den stora kraftstationen sålunda är nära fullt utbyggd. Då enligt förutsättning a) vid kraftstationen utfås 61.500 elektr. hkr, men de ytterligare 20 m3, som kunde tillföras stationen enl. förutsättning c), skulle öka det för Kronan tillgängliga kraftbeloppet till 65,400 elektr. hkr, uppstår, om köpeskillingen, 2 millioner, lägges på stationens anläggningskostnad, en ökning i anläggningskostnaden pr elektr. hkr af —'f5d'oo = omkr. 30 kronor, motsvarande efter 11 en ökning i årliga framställningskostnaden af endast 3,30 kr. pr elektr. hkr. Denna ökning torde lätt kunna motvägas genom lämpligt val af försäljningspris, hvadan den nyssnämnda anmärkningen icke kan rubba Styrelsens mening om det föreslagna köpets fördelar för Kronan. Det må för öfrigt anmärkas, att de 2 millioner kronor, som motsvara lösesumman för Önan, i sjiilfva verket blefve Kronans hela utgift för den oerhörda vattenkraften i Trollhättefallen, ty på den köpeskilling, som erlades för kanalverket, lämnar detta icke allenast full ränta utan äfven betydligt öfverskott, för år 1905 uppgående till ej mindre än 125,326 kronor.

Den för bolagets egendom å västra stranden beräknade lösesumman, 500,000 kronor, kan naturligtvis icke genast lämna behörig afkastning. Arrendeafkastningen är nu endast 2,033 kr. årligen. Men uppenbart är, att tillgodogörandet af fallens vattenkraft och en förbättring af farleden komma att i betydlig mån höja traktens jordvärden. De väsentligare delarna af hemmanen Arvidstorp och Eppleknäppen eller Hälltorp erbjuda synnerligen lämpliga områden för egna hem, och ett antal dylika finnas redan på Arvidstorps mot egnahemskolonien Strömslund gränsande ägor. Knorren och Ladugården-Flundbogården innehålla för industriella anläggningar särdeles väl lämpad mark, belägen intill älfven och Bergslagsbanan. Områdena å västra stranden blifva därför snart nog ganska värdefulla. För Kronan såsom stor jordägare på östra stranden har det för öfrigt sin stora betydelse att få i sin hand dessa vidsträckta områden och att sålunda, i stort sedt oberoende af enskild konkurrens, kunna sköta sin tomtpolitik i trakten och leda bebyggandet dit, där det för det allmänna är fördelaktigast.

31 Räknar man med att hälften af ifrågavarande mark på västra stranden eller c:a 80 har. kunna försäljas till industri- och bosladstomter efter ett medelpris af 50 öre pr in2, — ett pris, som i betraktande af att för tomter i den närliggande kolonien Strömslund betalas 90 öre ä 1 kr. 28 öre pr in2 icke torde vara öfverdrifvet — erhålles ett försäljningsbelopp af 400,000 kr. För tillgodoseendet af »naturskyddets» berättigade kraf och för vinnande af öfriga med köpet förenade fördelar måste återstående 100,000 kronor anses som en måttlig utgift.

Förutom den kontanta köpeskillingen skall bolaget enligt hvad ofvan sagts, då det afflyttar från önan, erhålla tomtmark inom det industriområde, som styrelsen har för afsikt att söka få utlagdt å kronohemmanets Stallbacka ägor strax norr om Trollhättans planlagda område. Denna tomtmark, hvars värde för närvarande är jämförelsevis obetydligt, skulle bereda bolaget tillfälle att fortsätta sin verksamhet vid Trollhättan, äfven sedan den måst nedläggas vid Önan, hvarvid må påpekas, att efter år 1916 bolaget icke kommer i någon bättre rätt till arrendering af elektr. energi än öfriga afnämare från Kronans kraftstation. Tomtområdets storlek har bestämts till 2 har eller omkring dubbla Önans ytinnehåll, som är c:a 1 har, på det att bolaget vid fortsatt verksamhet å den nya platsen måtte få utrymme för en ändamålsenligt ordnad fabriksdrift.

Till belysning af öfriga villkor i aftalsförslaget må anföras följande.

I Kronans ägo öfvergå genom köpet alla vid Önan befintliga byggnader, turbiner, generatorer och instrumentering, som äro erforderliga för alstrande af elektr. energi, samt alla husbyggnader, medan alla ugnar, maskiner o. d., hvilka icke hafva något värde för Kronans ändamål, behållas af bolaget och af detsamma vid afflyttning borttagas. Efter tillträdet delas anläggningen så, att Kronan disponerar öfver kraftstationerna n:r 1 och 3, i hvilka kunna genereras omkring 1,000 el. hkr, under det öfriga kraftstationer om tillsammans 2,000 hkr. och husbyggnader under högst 10 år mot en årlig afgift af 34,000 kronor utarrenderas till bolaget, som har skyldighet att desamma under tiden underhålla. Efter de 10 åren disponerar Kronan fritt öfver hela Önan, men har förbehållen rätt att efter 2 års uppsägning äfven före 10årsperiodens utgång återtaga all sin egendom å Önan. Härigenom beredes Kronan den största möjliga frihet i afseende på disposition öfver Önans område och byggnader. Att Kronan, i händelse bolaget tvingas afflytta från Önan före 10-årsperiodens utgång, skall lämna kraft vid Stallbacka och genast tillhandahålla tomtområde därstädes påkallas naturligtvis af hänsyn till bolagets fortsatta verksamhet.

Bestämmelsen i § 7, att skälfva dammbyggnaderna i fallet skola underhållas af Kronan jämte bolaget i samma förhållande, som de kraftbelopp de uttaga, torde öfverensstämma med billighetens fordringar och —• i betraktande däraf, att kraftstationerna på Önan så småningom komma att nedläggas — icke innebära några afsevärda utgifter för Kronan.

32 Föreskriften om bolagets skyldighet att anordna provisorisk fördämning afser att undanrödja de nu vid låga vattenstånd förefintliga svårigheterna att framställa hela det kraftbelopp, för hvilket kraftstationerna äro anordnade, och att betrygga Kionans rätt till att utfå 1,000 el. hk. vid stationen n:r 1 och 3, en rätt, som äfven genom bestämmelsen, att denna stations vattenbehof först skall tillgodoses är skyddad.

Beträffande § 8 får styrelsen upplysa, att det där omnämnda aftalet med Aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk om leverans af elektr. energi innefattar skyldighet för Önans ägare att under 10 år vid önan tillhandahålla ett kraftbelopp af minst 200 och högst 1,000 el. hkr. till pris för de första 500 hkr. af 45 kronor, förde nästa 100 hkr af 50 kr. och för de sista 400 hkr. af 55 kr. pr elektr. hkr, med rätt för afnämaren att förlänga aftalet ytterligare 15 år under förbehåll, att minst 1,000 hkr då köpas. Den elektriska energien afses för distribution i Vänersborg och Uddevalla samt orter däromkring. I betraktande af att, sedan Kronans stora kraftstation inom några år blifvit färdig, Kronan förfogar öfver högst betydliga kraftbelopp, torde det icke vara annat än till förman för Kronan att öfvertaga aftalet i fråga, isynnerhet som Aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk förbundit sig gorå några smärre förändringar i detsamma, hvilka dels betingas däraf, att Kronan i st. f. enskildt bolag blir leverantör, dels afse att underlätta en blifvande tillkoppling till Kronans öfriga kraftstationer.

De i § 8 omnämnda aftalen angående kraftbolagets egendomar i öfrigt äro icke af beskaffenhet att väcka någon betänklighet från Kronans sida angående deras öfvertagande.

Öfriga bestämmelser i aftalsförslaget torde icke erfordra någon särskild utläggning.

På grund af det sålunda anförda får styrelsen i underdånighet tillstyrka inköp af Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolags ägendom vid Trollhättan i öfverensstämmelse med vidfogade förslag till aftal (Bil. 4.), hvilket är för bolaget bindande till den 1 instundande juli.

Såsom förut närmare utredts, är det af största vikt för Kronan att —- därest vattenkraften vid Önan kommer i Kronans hand — äfven den ingeniör Stridsberg a Malgön tillhörande vattenkraften förvärfvas af Kronan, emedan motsvarande vattenmängd da kan ledas till den stora kraftstationen och med tillgodogörande af hela fallhöjden med bästa utbyte i öfrigt omvandlas i elektr. energi. Om uppgörelse i sadant syfte träffas med Stridsberg, blir Kronan i stort sedt herre öfver vatt-

net i Trollhättefallen. Skulle dessutom äganderätten till Stridsbergs utmål på Malgön kunna erhållas, vore Kronan oförhindrad att ordna det hela på det mest ändamålsenliga och tilltalande sätt, i hvilket hänseende särskildt må påpekas, att en lämplig förbindelse öfver Malgön och den nya dammen i älfven kunde anordnas till Kronans nyförvärfvade område på västra stranden.

Då Styrelsen erfarit, att ingeniör Stridsberg vore villig till en uppgörelse af antydd art, har Styrelsen inledt underhandlingar med honom, hvilka förts på den basis, att vattenkraften borde utbytas mot från Kronans kraftstation levererad elektr. energi. Då det i detta fall är fråga om ersättning åt ett i full gång varande företag, hvars vara eller icke vara är beroende af tillgången på billig drifkraft, och då Stridsberg, som behöfver ifrågavarande kraftbelopp för sin verksamhets bedrifvande, sålunda icke kan uppträda som konkurrent till Kronan i fråga om försäljning af elektr. energi, torde denna form för närvarande böra föredragas framför en kontant inlösen, som icke lär kunna ske utan betydande utgift för Kronan .

Underhandlingarna i berörda afseende hafva ledt till vidfogade förslag till aftal (Bil. 5 A.), hvilket är för honom bindande till den 1 instundande juli.

I afseende på de i aftalet inrymda bestämmelserna får styrelsen anföra följande.

Enligt hvad förut omnämnts är Stridsberg genom häradsrättens dom den 6 juni 1905 berättigad att vid lågvattenstånd i älfven för sina verk å Malgön använda 20 m3 vatten i sekunden och att vid högre vattenstånd på vissa villkor använda upp till 22 m3 samt har äganderätt till västra delen af Malgön. Då lågvattenstånd i älfven icke hör till regeln, torde en lämplig beräkningsgrund för det Stridsberg tillkommande kraftbeloppet vara att utgå från medeltalet mellan nyssnämnda siffror eller från en vattenmängd af 21 m3 i sekunden. Som fallhöjden är omkring 8 meter, motsvarar denna vattenmängd en naturkraft af 2,240 hkr. eller på turbinaxel 0,78X2,240=1,747 hkr. Förvandlas dessa till elektrisk energi, erhållas efter generering och transformering omkring 1,585 hkr. Skulle Stridsberg sålunda själf omsätta all sin vattenkraft i elektrisk energi, erhållas under angifna förutsättningar 1,585 el. hkr. Men då ett kraftbelopp skall af Kronan levereras färdigt omsatt i elektricitet, torde det böra minskas med hänsyn till att Stridsberg inbesparar åtskilliga drift- och underhållskostnader. Å andra sidan måste räknas därmed, dels att Stridsberg f. n. drifver sina stora valsverk direkt från motsvarande turbiner, hvadan ingen förlust genom omvandling där uppkommer, dels att en förändring af hela fabriken till elektrisk drift för Stridsberg medför afsevärda anläggnings-, drifts- och underhållskostnader förutom kraftförlust i motorerna, dels slutligen att, såsom af aftalet framgår, Stridsberg icke kan göra sig räkning på leverans af den elektr. energien förrän Kronans stora kraftstation tages i bruk, och att han sålunda intilldess icke har tillgång till mer än det kraftbelopp, omkring 1,200 hkr., hvilka nu äro rnonte-

rade. Efter afvägande af dessa faktorer har man enats om, att 1,500 el. hkr. utgöra skälig ersättning för den vattenrätt, Stridsberg äger.

Den lämpligaste juridiska formen har befunnits vara den, att från Stridsbergs sågverk n:r 3, 4 och 5 på Malgö afsöndras ett mindre jordområde jämte all vattenrätt och att det sålunda afsöndrade af Stridsberg öfverlåtes på Kronan med full äganderätt mot det att Kronan för all framtid på en viss punkt af den återstående delen af sågverkens utmål i Malgön leverar 1500 elektr. hkr. Att Stridsberg därvidlag bör äga viss företrädesrätt att erhålla elektrisk energ framför vanliga afnämare, i händelse kraftstationens förmåga att generera elektrisk energi till följd af olyckshändelse, iskrafning el. dyl. skulle blifva inskränkt, är uppenbarligen med rättvisa öfverensstämmande, eftersom han afstår från möjligheten att själf, på för sig förmånligaste sätt och i hufvudsak oberoende af andra, uttaga vattenkraft direkt ur älfven. Likaledes är det tydligt, att han skall hafva rätt att till annan plats afleda energien, därest han finner sådant för sig förmånligt. I afseende på den tidpunkt då öfverlåtelse tidigast skall träda i kraft är den så vald att Kronan med säkerhet till dess bör hafva sin nya kraftstation färdig. På det att Stridsberg måtte få tillfälle att utan rubbning i fabriksrörelsen öfvergå till elektrisk drift har bestämts, att den elektriska energien skall tillhandahållas 3 månader före den tidpunkt då vattenrätten afträdes.

Önskemålet att förvärfva äganderätt till Stridsbergs hela utmål å Malgön torde utan kontant utgift för Kronan lämpligen kunna vinnas genom ett byte af denna mark mot ett område af !/8 mtl. Knorren, hvilket hemman genom aftalet med Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag komme att tillfalla Kronan. Berörda område bör väljas så, att det gränsar intill Stridsbergs egendom Källstorp och intill hans där uppförda nya Martin verk. Områdets storlek har begränsats till en ytvidd af 3 har, hvilken visserligen är större än utmålets å Malgön areal, omkring 1 har, och äfven jämförelsevis större än det tomtområde vid Stallbacka, kraftaktiebolaget skulle få i stället för Önan, eller 2 har, men som dock i betraktande af de ifrågavarande platsernas olika läge och betingelser samt med hänsyn till Stridsbergs ostridiga äganderätt till utmålet på Malgön likväl icke kan anses annat än som fullt motiverad.

Skall emellertid Stridsberg afstå sitt utmål å Malgön och skall Kronan få frihet att ordna allt efter sin vilja, följer däraf, att Stridsberg måste öfverflytta sin verksamhet till Knorren. Hans å Malgön befintliga byggnader och anläggningar med undantag för dem, som användas för vattenkraftens tillgodogörande, böra då äfven rimligtvis inlösas och ersättas af Kronan. Styrelsen finner för sin del en sådan lösning ur flera synpunkter för Kronan önskvärd, såsom också redan förut antydts. Men styrelsen har icke sett sig i stånd att nu medhinna en värdering af Stridsbergs berörda egendom å Malgön och kan sålunda icke afgifva förslag till skälig lösesumma

för densamma. För att emellertid sätta Kronan i tillfälle att för ett rimligt pris få Malgön afröjd och blifva ensam bestämmande om dess ordnande och användning, har Styrelsen funnit ändamålsenligt att upprätta bifogade aftal, (Bil 5 B). Härigenom berättigas Kronan att, om tillsägelse sker före den 1 juli 1907, lösa ifrågavarande Stridsberg tillhöriga anläggningar i enlighet med de grunder som i allmänhet vid expropriation tillämpas.

Det nya området å Knorren skulle tillträdas sju månader efter tillsägelse, så att Stridsberg bereddes tillfälle att genast därefter påbörja anläggningen på det nya stället. De nya anläggningarna måste nämligen komma till utförande, innan motsvarande på Malgön nedläggas, för att icke uppehåll eller rubbningar i fabriksdriften må uppstå. Af samma skäl skulle Kronan lösa såväl byggnaderna å Malgön som de maskiner, ugnar o. d., hvilka Stridsberg angifver sig icke kunna förflytta och använda vid sin nya anläggning. För värderingen af hvad sålunda skulle inlösas bestämmes emellertid, att afdrag skall göras med hänsyn till den värdeminskning de inlösta föremålen undergått sedan de nyuppfördes eller nyanskaffades. För en lugn öfverflyttning af verksamheten till den nya platsen beräknas åtgå en tid af omkring 5 år. Uppsägningen bör med hänsyn härtill ske 5 år före afträdet. Lösesumman skulle icke desto mindre utbetalas inom 30 dagar efter afslutandet af värderingen och denna ske inom 6 månader efter uppsägningen. Härigenom skulle beredas S. tillgång till kontanta medel för att utföra de mot de nuvarande å Malgön svarande anläggningarna å Knorren, men har S. å andra sidan förbundit sig att tåla ett afdrag i lösesumman motsvarande 4°/o om året för tiden från likvidens utbetalande till afträdande^ hvilket afdrag ansetts vara skälig godtgörelse för den värdeminskning, det som af Kronan inlöses lider under samma tid. S. står ända till tillträdesdagen risken för alla vådliga händelser och erlägger ända till dess premierna för det inlöstas försäkring. I händelse af brandskada under tiden efter lösesummans gäldande tillfaller ersättningen Kronan, som likväl skall tillhandahålla Strindberg ersättningsbeloppet i den mån han förbinder sig använda detsamma för att återställa det skadade. Härigenom är Kronan försäkrad om att verkligen vid tillträdet erhålla valuta för sin utgift.

Aftalen äro för S. bindande, A till den 1 juli 1906, B intill den 1 juli 1907. Tiderna äro satta olika emedan den i A innehållna öfverlåtelsen, om hvars fördelar för Kronan någon tvekan icke kan råda, borde stadfästas snarast möjligt, under det att öfverlåtelsen enligt B icke nödvändigt tarfvar omedelbart beslut, då den, om ock ur flera synpunkter högeligen önskvärd, icke medför några direkta ekonomiska fördelar för Kronan-

36 Förvärfvas Önans och Stridsbergs vattenrätt, så som ofvan föreslagits, återstår vid Trollhätte Strömmar endast ett vattenverk, som har rätt att uttaga kraft ur desamma. Detta vattenverk, benämndt Tröskeln, är visserligen af ingen betydelse för det hela, eftersom det f. n. endast förbrukar omkring 5 m3 vatten och denna vattenmängd dels kan utan olägenhet ditledas så länge kanalverkets kraftstation å Malgön bibehålies och dess 8 m3 sålunda utsläppes i Hålan, dels ej spelar någon afsevärd roll i och för sig. Då det emellertid torde vara tilltalande att Kronan erhåller fullständigt herravälde öfver Trollhätte Strömmar och dess stränder, har Styrelsen äfven underhandlat med Tröskelns ägare, Trollhättans Pappersbruks Aktiebolag, hvilket i följd häraf underskrifvit vidfogade aftal bil. 6 A och B, uppgjorda enligt samma grunder som de af Stridsberg undertecknade.

I afseende på Tröskelns rätt till vatten må anmärkas, att densamma lika litet som Önans är till sitt omfång lagligen fullt bestämd, ehuruväl rättegång därom icke af Kronan anhängiggjorts. Att döma af den år 1858 af vederbörande häradsrätt i och för skattläggning verkställda syn å Anders och Måns Larssons kvarnar, hvilka numera benämnas Tröskelns kvarn, skulle denna icke hafva rätt att använda mer än

2,00 eller högst 3,7 m3 vatten i sekunden. Genom de öppningar, som bestämdes enligt Göta Hofrätts dom d. 31 dec. 1891 kunna däremot framledas afsevärdt större vattenmängd och till följd däraf användas vid Tröskelns i vanliga fall f. n. omkring 5—5.8 m3 vatten i sekunden. Ställer sig Kronan nu på samma ståndpunkt som i målen beträffande Gullöfors och Önan och häfdar, att Tröskeln icke har mera rätt till vatten, än som vid tiden för skattläggningen åtgick i de därvarande kvarnarna, samt anhängiggör rättegång mot Tröskelns ägare i enlighet härmed — något som, då den 20-åriga häfden lär utlöpa först i slutet af innevarande år, ännu står öppet — kan det hända att domen utfaller till Kronans förmån och att Tröskeln får sin vattenrätt inskränkt i enlighet härmed. Men å andra sidan är en sådan utgång icke fullt viss och en rättegång förenad med både tidsutdräkt och kostnader. Då det i detta fall för öfrigt är tal om en skillnad i vattenmängd, som för Kronan är af försvinnande ringa betydelse, men hvars förlust däremot för pappersbruket skulle medföra synnerligen svår olägenhet och skada, måste en uppgörelse i godo anses innebära den bästa lösningen.

Läggas de ofvan efter syneinstrumentet af år 1858 beräknade 3.7 m3 till grund för vattenkraftens beräkning, kunde, då fallhöjden är c:a 10 meter, uttagas omkring 370 turbinhästkrafter. Nu tillgodogöras med stöd af domen år 1891 525 Iller. Medeltalet, 447,5 eller i rundt tal 450 turbinhästkrafter, torde vara en lämplig utgångspunkt för en öfverenskommelse. Då vid Tröskeln hufvudparten af maskinerna är utan längre utväxlingar direkt förbunden med turbinerna, måste det anses rättvist, att Kronan i ersättning för vattenkraften lämnar minst så många elektriska Iller., att

den bestämda kraften kan utfås ur de blifvande elektr. motorerna. Ökas därför de 450 hkr. med 10 °/o, motsvarande förlusten i motorerna, erhållas 495 elektr. hkr.

Detta kraftbelopp bör emellertid ytterligare något ökas med hänsyn därtill, att pappersbruksaktiebolaget måste underkasta sig afsevärda kostnader för anskaffande af elektr. utrustning och dess anbringande samt därmed sammanhängande ändring och ombyggnad af nuvarande verk. Härför torde ett kraftbelopp af 50— 55 hkr. utgöra skälig ersättning. Styrelsen anser på grund af det anförda, att Kronan i utbyte mot Tröskelns vattenrätt bör lämna 550 hkr., och får påpeka, att bolaget härigenom i allt fall ej får i behåll det antal hkr. direkt på axlarna, som det nu under lång tid användt och ansett sig hafva rätt att använda. I enlighet härmed och i full öfverensstämmelse med aftalet bil. 5 A är aftaletbil. 6 A upprättad.

Beträffande Tröskelns utmål synes det vara lagligen bestämdt till 617 m2, hvarjämte från Nya Trollhätte Kanalbolag förvärfvats äganderätt till ytterligare 1538 in2. Pappersbruksbolaget äger sålunda vid Tröskeln ett område af sammanlagdt 2155 m2 yta. Då detsamma inkräktas af en ny farled enligt Laurells förslag, hvilken för öfrigt genom den tilltänkta uppdämningen äfven komme att minska den tillgängliga fallhöjden, så har Styrelsen genom aftal B. träffat öfverenskommelse om dess utbyte mot tomt inom industriområdet vid Stallbacka, på sätt i motsvarande aftal med Stridsberg bestämts. Tomtens storlek är i förhållande till Tröskelns nuvarande område större än den tomt, som skulle lämnas i utbyte mot Önan, men denna skillnad kan väl motiveras därmed, att Tröskeln innehar hela sitt område med laglig äganderätt, medan tvist om Önans utmål pågår.

Äfven rörande Tröskelns byggnader och öfriga anläggningar innehåller aftalet B. liknande bestämmelser som det Stridsbergska, hvarjämte tiden för de olika aftalens bindande kraft för pappersbruksbolaget af skäl, som förut anförts, angifvits i hufvudsaklig likhet med samma aftal. De bestämmelser, som äro afvikande från det nyssnämnda äro af underordnad vikt och torde icke behöfva någon särskild motivering.

Uppenbart torde vara, att de nu föreslagna aftalen och uppgörelserna och livad styrelsen i anledning af desamma anfört, icke på något sätt få lända till prejudice för Kronans talan i den nu pågående rättegången mellan Kronan och Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag angående rätt till utmål å Önan och vatten därinvid eller när eljest fråga om Kronans rätt till vatten och öar i Trollhätte Strömmar eller strandområde därinvid kan blifva föremål för domstols pröfning.

38 På grund af hvad sålunda anförts får styrelsen för Trollhätte Kanal- och Vattenverk i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen:

dels besluta alt en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga vattenkraften i Trollhätte Strömmar skall anläggas,

dels till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga kraftkanalen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogade ritning n:r 2 mellan de å samma ritning med A och B betecknade punkter anvisa ett belopp af 750,000 kronor, med rätt för styrelsen att däraf under innevarande år för ändamålet använda

400,000 kronor,

dels godkänna det härvid fogade, af Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag undertecknade aftal angående förvärfvande för Eders Kungl. Maj:ts och Kronans räkning af alla samma bolag tillhöriga inom Vassända-Naglums och Trollhättans socknar belägna fastigheter jämte vattenrätt,

dels ock godkänna vidfogade, af bruksägaren E. Stridsberg och Trollhättans Pappersbruksakliebolag undertecknade aftal angående förvärfvande för Eders Kungl. Majds och Kronans räkning af den till sågverken n:r 3, 4 och 5 å Malgön och till Tröskelns kvarn vid Trollhättan hörande vattenrätten (aftalen A) samt af de af samma ägare innehafda områden och byggnader m. m. å Malgön och vid Tröskeln (aftalen B), af hvilka aftal de med A betecknade påkalla Riksdagens beslut redan under innevarande år,

dels slutligen medgifva, att de fastigheter med vattenrätt, hvilka på grund af Riksdagens beslut sålunda kunna blifva för Eders Kungl. Maj:t och Kronan förvärfvade, måtte ställas under förvaltning af undertecknade styrelse. Trollhättan den 26 mars 1906.

Underdånigst L. W. LOTHIGIUS

F. VILH. HANSEN C. J. MAGNELL

ERIK FRISEL!. AUG. HERLENIUS

Ernst Hagelin

5*fan och \>ivHfaf 'SrottfoäJcte ^trovnmcvi yit> ngyvnaft tåg vatten, 510 m

V. DH^fctcfv

33 o' ij

JO e £ -o * l € *

(Profit genom Svittö-och Sbjajjö-fatttn

Otc t-ö fc*3 v*vm*v JfSO

DZ-y-dqyi-o-1* fc. t)DO‘£wt.j OTlt fy.‘XP&xfxsot-aJ■

(Profit jencm Jto f-i

5 l’a »nja c-4 tv»« >11-3 fatta t J.iD

>3 ttÖvMwu i

Jdtxfotta YncJctwxtt*Hitta. tQ.o.

Fotolit. Gen. Stab. Uit. Anst.Stockh.

Pl, 2.

v t, r

om

V A t p

teS r§

«!X) <?Kdi i/t t<z i

OS.aO-ftvtö"

/<»-£> * i •&

Ottj-dia-u

vi/» t

ZanreHk Iratikkanal

d? med dubbla; sluss ferier

Tag-och vallenlnggnadsslyTelsens felslag {något modifierad/ vid korsningen, ined Laarells /lårull)lifl /malluttagning: tsla anläggningen

Sef\ ti <? Mg/?

UCCopp.? fiavuxfen.

■tftopp* furu af

i-OCÅtX.

Deri. det, af til loppstian a len, tor krafs lutionen, tcir hvilken nu basisttill'vise och anslag begäres

va Ska te vi^ JliiA-f ta ta-ti ■on ri5 ITz&lÅtkavi.

Ungefärligt läge för kraftstation, m.m.enligt förslag, som bearbetas af Styrelsen för ^väll allé kanal oe7i vattenverk .

:

■88g

■ i

Forolir. Gen. Stab. hit. Anst.Srockh

TV 3.

i j 1 då u^åråe

DJ1U>

^ Stallbacka

lA{U\**äx

fM

% -TtihfatåtyiZ*

1 ■■■ -S r’J~y

låsålrer

•v£;r~1

f/ji /•/'

•SS 0.41'

•jxactsioH

\XUi^tXtn

"Kcvijéii

SvtYux^dcr

f jp ^ *

”V1 J^VW.

l.-H

T.ro\ife

VA*/

iéckeV- »y&

.eqarc.M

VgKaiiå

It5pleft»iippaw( w*i /u

J'sfÄJUK,P

•j^JKirÄrt

^oT^U-iWb

Skarsnö,,

ai^iY»iV :ö'

□ $IU 5 fc<X^i \0 ten V /i-vt - -C<uj/db onvux^z ,

UO"C*-C KVavtit n/Tv^-e-V- fot>vcv(/t- 1 vvi va a.j* 5 c- w jr JT Jwm

Ccx^Ja- owvtxxoe-i-v.

Gcföto) vpl^o-n. i »veu tv, jVvtf-6 åio-

iMtatt tagaoö/wcSw £

<6cwwvvux /#fa|yfcÄ&£: ^uaCnvijitq.

jv |^C^6cv^qa'

n i

•KarUktrq

/toCCfe K. 3w. &*2>5. 1>cfo faV

vuv b. vtvVUto -jåk'

3C*wy wot/Wi

ovwwq

Torjte^a.

i Lu-ncCtn.

AwxT

s _ *£fM3 V£^:f ■

'Xo.Vbhä<1

' '^tU.

. .. Y^ '

s" ' ‘T'r/.r-' "

«S^r 'i rN\ ° / ,,. >

V \g , r «. *>

' i^rtut^aiv V t ^

^«e«l V ;•

LCmomttlta. Kar tve t KetS siomfsarU.

*f~‘tf-

</>

£. g)cX4>

*>$<-<r^er

//

Forolit. Gen. Stab. liit. Anst.Stockh

Bil. 3 A

Utdrag af domboken, hållen vid sjätte allmänna sammanträdet af lagtima vårtinget i Flundre, Yäne och Bjerke härad å tingstället i Trollhättan den 6 juni 1905.

N:o 435. Vid pårop af det under N:o 193 här ofvan i domboken för den 14 sistlidne mars antecknade målet emellan Kungl. Maj:t och Kronan, kärande, samt Ingeniören Ernst Stridsberg i Trollhättan, svarande, angående bättre rätt till viss del af Malgön i Göta Elf och därinvid framflytande vatten, kommo parterna tillstädes, käranden genom sitt förut i målet anlitade ombud vice Häradshöfdingen Ernst Hagelin i Göteborg samt svaranden personligen, i rättegången biträdd af v. Häradshöfdingen Carl Palm.

Sedan parterna förklarat, att de icke hade mera att i målet andraga, meddelades efter enskild öfverläggning följande

Utslag:

I likhet med den uppfattning, käranden genom stämningen i målet gjort gällande, och till hvilken jämväl svaranden i målet slutligen kommit, finner Häradsrätten att med de i stämningen omförmälda, af svaranden förvärfvade skatteköpta verken, hvilka numera benämnas sågverken N iris 3, 4 och 5 i Trollhättan, icke är förenad rätt till mera land eller vatten vid Malgön än som varit behörigt för drifvande af nämnda verk å ön i det skick och till den omfattning, som vid deras skattläggning afsetts, och att svaranden och blifvande ägare af samma verk sålunda äga rätt allenast till så stort utmål å Malgön och så mycket vatten därinvid, som varit behöfligt för de äldre skatteköpta verkens drift i skick och till omfattning, som nyss nämnts.

Vid bedömande af frågorna om myckenheten af det vatten och storleken af det område, som erfordrats för de äldre sågverkens drift, har Häradsrätten tagit hänsyn till i målet förebragt utredning och särskilt utlåtande den 12 maj 1905, af Professorn vid Tekniska högskolan 0. J. Magnell jämte parternas i anledning däraf

gjorda medgifvanden, samt pröfvar skäligt tillerkänna svaranden och blifvande ägare af verken under villkor, som här nedan angifvas, rätt:

hvad angår vattenmängden:

A. att vid lågvattenstånd, motsvarande 2,97 meter öfver nollpunkten å den vid svängbron vid Bergskanalens inlopp vid Trollhättan nu befintliga vattenskala, uttaga en vattenkvantitet om tillhopa tjugu (20) kubikmeter per sekund;

B. att, om efter förändring af nuvarande anordningar för vattenkraftens uttagande vid ifrågavarande verk en fullt effektiv kontroll kan åstadkommas däröfver, att här nedan omförmälda, i förhållande till vattentillgången stegrade vattenförbrukning intill högst tjugutvå (22) kubikmeter per sekund icke kan öfverskridas, vid högre vattenstånd i älfven än ofvan angifna lågvattenstånd och i direkt proportion till ökningen i vattentillgången, i enlighet med hvad här nedan bestämmes, uttaga en större vattenkvantitet än tjugu kubikmeter per sekund, dock under alla förhållanden ej mera än tillhopa högst tjugutvå (22) kubikmeter per sekund; samt

att vid tillgodogörande af den verken enligt dessa moment tillkommande vattenkvantiteten utnyttja bruttofallhöjden mellan vattenytan vid norra och södra ändpunkterna af den del af Västra Malgön, hvilken såsom utmål tillkommer verken, samt att, såvidt på Kungl. Maj:t och Kronan beror, intaga och utsläppa vattenmängden å den del eller delar af det verken tillkommande utmålet å Västra Malgön, som verkens ägare finner lämpligt, utan annat hinder än som betingas af de för betryggande af Kronans rätt här nedan fastställda villkor;

samt beträffande utmålets storlek:

att tillgodogöra sig såsom utmål för verken hela det område af Västra Malgön, som af svaranden nu innehafves, och hvilket upptages å en i dag af rätten påtecknad karta, det vill säga den väster om Ekeblads sluss och kanal belägna delen af Malgön med undantag endast af det jordstycke om tio fots bredd utefter västra kanten af nämnda sluss och kanal, hvartill äganderätten förut blifvit pröfvad genom Kungl. Maj :ts den 22 december 1884 gifna dom i mål emellan parterna i förevarande mål och direktionen för Nya Trollhätte Kanalbolag med flera.

Enär med nuvarande anordningar för vattenkraftens uttagande vid ifrågavarande verk en sådan effektiv kontroll, som i mom. B. här ofvan omförmäles, svårligen torde kunna åstadkommas, får intill dess, på sätt nedan stadgas, tillstånd till den i mom. B. härofvan bestämda vattenförbrukning vunnits, vid verken icke användas mera vatten än högst tjugu kubikmeter per sekund vid ofvan nämnda lågvattenstånd, i följd hvaraf verkens motorer skola vara så inrättade, att de med utveckling af maximieffekt vid berörda lågvattenstånd icke kunna genomsläppa mera än tillhopa högst tjugu kubikmeter vatten per sekund samt att vid hvilket som helst annat vattenstånd den vattenkvantitet, som får släppas genom verkens

motorer, icke får skilja sig från tjugu kubikmeter per sekund med mera än som betingas af den förändrade höjdskillnaden mellan Hedra och öfra vattenytan vid verkens motorer, om dessa motorer med oförändrade genomgångsareor för vattnet bringas att gifva den maximieffekt, som med desamma då kan ernås.

Till förekommande däraf, att intill dess, på sätt här nedan stadgas, tillstånd till den i mom. B. här ofvan orriföniälda vattenförbrukningen vunnits, vid verken användes mera än ofvan angifna vattenkvantitet af tjugu kubikmeter per sekund vid lågvattenståndet, motsvarande 2,97 meter öfver nollpunkten å ofvan omförmål da vattenskala, finner rätten nödigt fastställa följande bestämmelser:

1 :o. att svaranden åligger vidtaga sådana åtgärder, att inga andra vattenintag komma att finnas än sådana, som leda till motorerna, och att inrätta motorena så, att de med utveckling af maximieffekt vid sagda lågvattenstånd icke kunna genomsläppa större vattenkvantiteter än tillhopa högst tjugu kbm. pr sek., hvilket allt skall vara utfördt senast ett år efter det laga kraftvunnen dom i målet föreligger;

2:o. att det öfverlämnas åt tre skiljemän, utsedde i enlighet med bestämmelserna härom i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887, att genast efter utgången af ofvan nämnda tid ej mindre besiktiga verken och afprofva motorerna till utrönande däraf, att inga andra vattenintag finnas än sådana, som leda till motorerna, samt att motorerna äro så inrättade, att de med utveckling af maximieffekt vid samma lågvattenstånd, hvarom här ofvan nämnts, icke kunna genomsläppa mera än tillhopa högst tjugu kubikmeter vatten pr sekund, och att sålunda den vattenmängd, som kan genomsläppas af motorerna vid hvilket som helst annat vattenstånd, endast kan skilja sig så mycket från tjugu kbm. pr sek., som betingas af den förändrade höjdskillnaden mellan öfre och nedre vattenytan vid motorerna, om dessa motorer, med oförändrade genomgångsareor för vattnet, bringas att gifva den maximieffekt, som med desamma då kan ernås, än äfven meddela de närmare föreskrifter och bestämmelser, som verkens ägare skall vara skyldig iakttaga till förekommande däraf, att den verken sålunda tillkommande rätten till vattenförbrukning kan öfverskridas;

3:o. att sedermera motor icke får ändras eller motor utbytas mot annan eller ytterligare motor tillsättas utan att för hvarje gång sådant sker, innan vatten får tagas i användning, ny besiktning och afprofning på sätt nyss nämnts verkställts af tre skiljemän, hvilka äga meddela de ändrade föreskrifter och bestämmelser, som verkens ägare skall vara skyldig iakttaga till förekommande däraf, att, äfven efter förändringen, den verken tillkommande rätten till vattenförbrukningen kan öfverskridas;

4:o. att såsom skiljemännens beslut skall gälla den mening, hvarom två af dem förenat sig, och att af skiljemännen meddeladt beslut skall lända till efterrättelse,

så framt icke Kronan eller ägare af verken inom etthundratjugu dagar efter delfåendet af detsamma söker ändring däri genom att instämma den andre parten till vederbörlig domstol, hvilken ock skall afgöra fråga, hvarom olika meningar mellan alla tre skiljemännen uppkommit; skolande alla kostnader för skiljemännen betalas af Kronan och ägaren af verken till hälften hvardera;

5:o. att, om sedan minst fem år förflutit efter det föreskrifter och bestämmelser i ofvan stadgad ordning af skiljemän eller domstol meddelats, Kronan eller ägare af verken så påfordrar, ny besiktning och afprofning på sätt ofvan nämnts skall verkställas af skiljemän för utrönande däraf att då gällande föreskrifter och bestämmelser verkligen uppfylla det därmed afsedda ändamålet att förekomma att den verken tillkommande rätten till vattenförbrukning kan öfverskridas samt för meddelandet af de föreskrifter och bestämmelser, som med hänsyn till då befunna förhållanden skiljemännen finna lämpligt att med upphäfvande eller ändring af förut gällande föreskrifter och bestämmelser för ändamålet stadga, och skall äfven därefter allt framgent, sedan minst fem år förflutit efter det, på sätt ofvan stadgats, föreskrifter och bestämmelser af skiljemän eller domstol meddelats, om Kronan eller ägare af verken så påfordrar, förnyad besiktning och afprofning för ofvan angifna ändamål äga rum, skolande allt hvad i mom. 4 här ofvan bestämts äfven i sådana fall gälla till efterrättelse;

6:o. att af Konungens Befallningshafvande i länet eller domstolen i orten förordnad sakkunnig person skall, i närvaro af ombud för Kronan och svaranden eller ombud för honom, å Malgön eller annorstädes, om så finnes lämpligt, anbringa ett eller flera fasta och orubbliga märken för bestämmande af ofvan angifna lågvattenstånd, så att framtida tvist därom ej kan uppstå.

7:o. att sakkunnigt ombud för Kronan med erforderligt biträde berättigas att när som helst vid anfordran äga tillträde till plats å Malgön, där sådant märke, som ofvan nämnts, finnes anbragt, samt till verken och motorerna, med rätt att afprofva desamma, för utöfvande af kontroll och utrönande af den vattenmängd, som genomsläppes af motorerna.

. Önskar verkens ägare att efter vidtagande af därför erforderliga förändringar och anordningar vid verken för vattenkraftens uttagande begagna sig af den i mom. Jk här ofvan stadgade vattenförbrukningen, skall han till Kungl. Maj:t och Kronan ingifva fullständiga förslag med ritningar öfver de förändringar och anordningar, som för ändamålet vid verken skola vidtagas,och skall det öfverlämnas åt tre skiljemän, i enlighet med hvad här ofvan under mom. 2 stadgas, att bestämma, huruvida efter de vidtagna förändringarna och anordningarna en sådan effektiv kontroll, som afses i mom. B. härofvan, kan åstadkommas och om den däri bestämda vattenförbrukningen sålunda kan tillåtas samt att meddela de närmare föreskrifter

och bestämmelser, som verkens ägare skall vara skyldig iakttaga till förekommande däraf, att den rätt till vattenförbrukning, som sålunda kan hafva medgifvits, kan öfverskridas, och skall, innan vatten får tagas i användning, genom af skiljemännen verkställd besiktning jämväl vara utrönt, att de verkställda förändringarne och anordningarne stå i öfverensstämmelse med lämnade föreskrifter och bestämmelser.

Hvad härofvan under mom. 4, 5, 6 och 7 stadgats skall äfven i så fall lända till efterrättelse och anmärkes särskild!, att den i mom. 5 härofvan stadgade bestämmelsen angående meddelandet af förnyade föreskrifter och bestämmelser efter tilländalupna femårsperioder sålunda jämväl skall äga tillämpning.

Skulle sedermera förändring af anordning för uttagande af den verken tillkommande vattenkraften, hvarmed af ses såväl vattenintag som motorer, ifrågasättas, skola äfven ofvan stadgade bestämmelser i allo tillämpas.

Då emellertid den rätt till vatten och utmål, hvilken sålunda tillkommer svaranden och blifvande ägare af sågverken, icke kan föranleda därtill, att sågverkens ägare, om de blott på sätt ofvan nämnts komma i åtnjutande af förut angifna vattenmängd, skulle kunna lägga hinder i vägen för Kronan, vare sig att på sätt Kronan finner lämpligt tillgodogöra sig den vattenmängd, som i öfrigt tillkommer henne såsom ägare af Trollhätte Strömmar, eller att äfven å och invid den del af Västra Malgön, hvilken såsom utmål tillkommer verken, vidtaga sådana åtgärder, som för tillgodogörandet af Kronans vattenkraft erfordras, stadgar rätten, att Kronan, utan hinder af den rätt till vatten och utmål, som i enlighet med hvad ofvan nämnts tillkommer verkens ägare, skall utan ersättning till verkens ägare för all framtid vara berättigad:

a) att å plats, Kronan äger bestämma, anlägga dammfäste och använda därför erforderlig mark å västra stranden af den del af Västra Malgön, hvilken såsom utmål tillkommer verken, under villkor dock att, därest därigenom eller under den tid dammen anlägges de å ön nu befintliga verken skulle rubbas eller men annorledes skulle tillskyndas dem, Kronan skall vara skyldig att ersätta all däraf föranledd styrkt skada;

b) att, på sätt Kronan äger bestämma, anlägga vattenintag från älfven väster om Spikön och Malgön, norr om den del af Västra Malgön, hvilken såsom utmål tillkommer verken, och leda vattnet öfver till östra stranden af älfven;

c) att, på sätt Kronan äger bestämma, för vattnets öfverförande till östra stranden af älfven verkställa tunnelanläggningar, anlägga dammar eller bankar eller andra dylika byggnader från Spikön till Östra Malgön eller östra stranden af älfven, under villkor att, därest damm eller bank anlägges, däri anordnas en öppning, med eller utan portar, allt efter som Kronan finner lämpligast, hvars botten skall ligga i lika höjd med nollpunkten å den nu befintliga vattenskalan vid svängbron vid Bergs-

kanalens inlopp vid Trollhättan och hafva lika bredd som den nuvarande kanalen därstädes;

d) att begagna en väg om fyra meters bredd tvärs öfver den del af Västra Malgön, hvilken såsom utmål tillkommer verken, till den punkt, som å den i målet i dag förut företedda kartan betecknats med bokstafven A, samt att, på Kronans bekostnad och på sätt hon äger bestämma, från nämnda punkt utefter västra stranden af berörda del af Västra Malgön anlägga och använda en väg eller brygga om högst fyra meters bredd ej mindre till den damm, som af Kronan kan komma att anläggas med dammfäste å nämnda strand, än äfven till Spikön äfvensom att i och för framförande af materialier och dylikt för verkställande och reparation af de dammbyggnader och öfriga anläggningar, som erfordras för tillgodogörandet af Kronans vattenkraft vid Trollhättan, öfver nyss berörda del af Västra Malgön framdraga linbanor och vidtaga därför erforderliga anordningar.

Omständigheterna i målet föranleda, att parternas därå använda kostnader varda kvittade.

Som ofvan

På Häradsrättens vägnar:

C. A. Strandmark.

Bil. 4-

Kontrakt

angående förvärfvande för Kungl. Maj:ts och Kronans räkning af alla Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag tillhöriga inom Vassända-Naglums och Trollhättans socknar belägna fastigheter jämte vattenrätt.

§ I-

Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag, här nedan benämndt bolaget, försäljer härigenom till Kungl. Maj:t och Kronan:

a) ett fjärdedels mantal kronoskatte Ladugården Flundbogården N:o 3, ett åttondels mantal frälse Knorren N:o 1, en från ett sjättedels mantal Torsered N:o 1 afsöndrad lägenhet, bestående af Strömsbergs kvarn om fem kvadratref tjugufem kvadratstänger jämte ett jordområde om tjugusex kvadratref åtta kvadratstänger eller tillhopa trettioen kvadratref trettiotre kvadratstänger; en från sistnämnda hemmansdel afsöndrad lägenhet om femtiofem ar; en från samma hemmansdel afsöndrad lägenhet om tre tunnland tjugu och fem tiondels kappland; tre från samma hemmansdel afsöndrade jordområden om tillhopa tjugufyratusen etthundrafyratio kvadratmeter; de från ett sjättedels mantal frälse Torsered N:o 1 afsöndrade lägenheterna Strandremsan N:o 2 om tjugutvå ar femtio kvadratmeter och Branten N:o 3 om fem hektar sjuttio kvadratmeter; ett åttondels mantal kronoskatte Arvidstorp N:o 1 samt ett fjärdedels mantal frälse Eppleknäppen eller Hälltorp N:o 1, allt i Vassända-Naglums socken;

b) kronoskattefisket Arvidstorp eller Källebo N:o 1 och kronoskattefisket Arvidstorp eller Källebo N:o 2 i Vassända-Naglums socken; samt

c) Önan, en kvarn, eller förut Anders Gutters kvarn N :o 24, Stafvereds kvarn N:o 25 och Allemans kvarn N:o 26 jämte en såg på Önan vid Trollhättan, lägenheten Öjebro kvarn vid Trollhättan, tre kvadratref trettiosex kvadratstänger mark, afsöndrad från Öjebro kvarn, lägenheten “Vid önan på Trollhättan en siktqvarn N:o 1“ och lägenheten “Vid Önan på Trollhättan en grofbladig sågkvarn N:o 1“, hvilka fastigheter, här nedan benämnda Önan, äro belägna i Trollhättans socken.

Karta upptagande de försålda fastigheterna bifogas detta köpeaftal.

2 I 2.

I köpet inbegripas alla bolaget tillhöriga å de i § 1, mom. a) och b) här ofvan omförmälda fastigheter och laxfisken, nu befintliga byggnader och anläggningar äfvensom alla å Önan nu befintliga dammar och andra anläggningar för vattenkraftens uttagande, byggnader, turbiner, generatorer, transformatorer, instrumenttaflor och öfriga anordningar för framställande af elektrisk energi samt sådana ledningar, som erfordras för levererande å respektive instrumenttaflor af det energibelopp, som framställes vid de, enligt hvad här nedan i mom. 7 stadgas, till bolaget uthyrda kraftstationer samt vid transformatorns sekundärsida af det energibelopp, som framställes vid kraftstationen i den med N:ris 1 och 3 å bilagda karta betecknade byggnad.

I köpet inbegripas sålunda icke öfriga i byggnaderna å Önan nu varande maskiner och ledningar, ugnar eller annat, som däri befinnes, äfven om det lagligen skulle vara att till fast egendom hänföra, men åligger det bolaget verkställa borttagandet af hvad sålunda icke ingår i köpet på sådant sätt, att byggnaderna därigenom icke skadas.

Det åligger bolaget att före tillträdesdagen på sin bekostnad i byggnaden N:ris 1 och 3 insätta en eller flera transformatorer för transformering, på sätt Kronan äger bestämma, af den elektriska energi, som genereras af två turbiner med tillhörande generatorer om tvåhundra hästkrafter hvardera, hvilken anordning ock utan särskild ersättning ingår i köpet.

§ 3.

I köpet inbegripes äfven ej mindre all rätt till grund, vatten och fiske utanför västra stranden af Göta Elf utefter de i § 1 mom. a) omförmälda fastigheterna i den mån sådan rätt på grund af Kungl. Maj:ts den 19 augusti 1901 gifna dom i mål emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt bolaget ej redan tillhör Kronan, som sålunda till följd häraf förklaras vara ägare af all grund, vatten och fiske utanför hela västra stranden af Göta Elf utefter de försålda fastigheterna, än äfven all den rätt till grund, vatten och fiske i Göta Elf, som tillkommer de i § 1, mom. b) och c) omförmälda fastigheter och laxfisken.

§ 4.

Tillträdet sker den 1 augusti 1906 då all den egendom, som genom detta aftal öfverlåtes till Kronan, af bolaget öfverlämnas i det skick, hvari den då befinnes.

Därvid aflämnas tillika af bolaget köpebref samt erforderliga lagfartshandlingar till allt hvad, som försålts, och öfriga i bolagets besittning befintliga åtkomsthandlingar.

Den försålda egendomen öfverlämnas fri från all inteckning för gäld.

a

§ 5.

Bolaget förbinder sig att, till dess den försålda egendomen till Kronan afträdes, behörigen underhålla och väl vårda densamma.

§ 6.

Köpeskillingen utgör två millioner femhundratusen (2,500,000) kronor och betalas — därest bolaget med behörigt bevis styrker att all den försålda egendomen icke är med inteckning för gäld besvärad, samt tillika aflämnar behöriga lagfartshandlingar — å tillträdesdagen.

Dessutom skall bolaget i enlighet med hvad här nedan i § 7 stadgas af Kronan utan ersättning med äganderätt erhålla en eller flera för utöfvande af industriell verksamhet lämpliga tomter med en areal af tillhopa två hektar å område tillhörande hemmanet Stallbacka i västra Tunhems socken, hvarå öfverlåtelsehandling skall af Kronan till bolaget utfärdas den dag då, tomtområdet, i enlighet med hvad i § 7 här nedan bestämmes, skall af bolaget tillträdas.

§ 7.

Alla å Önan nu befintliga byggnader och kraftstationer, med undantag af den med Niris 1 och 3 betecknade byggnaden med däri befintliga kraftstation, innehållande fem turbiner med tillhörande generatorer om hvardera tvåhundra elektriska hästkrafter, uthyras härigenom af Kronan till bolaget under tio år, räknade från den 1 augusti 1906, mot en årlig afgift af trettiofyratusen (34,000) kr., hvilken hyresafgift skall för tiden intill den 1 januari 1907 erläggas den 1 augusti 1906 och därefter med en fjärdedel i förskott vid hvarje kvartals början.

Kronan fritages från all underhållsskyldighet af hvad som sålunda uthyrts, och skall det förhyrda af bolaget vid afträdet lämnas i brukbart skick.

För att vid lågvattenstånd betrygga vattentillgången till kraftstationen i byggnaden N iris 1 och 3, så att ett tusen elektriska hästkrafter alltid där kunna af Kronan uttagas, åligger det bolaget att genast vid behof, efter tillsägelse från Kronan, på bolagets bekostnad utföra provisoriska fördämningar, och berättigas bolaget att, äfven på sin bekostnad, utföra dessa fördämningar på sådant sätt, att intill tvåtusen elektriska hästkrafter kunna uttagas vid de af bolaget förhyrda kraftstationerna.

Innan sådana provisoriska fördämningar utföras, tillförsäkras Kronan företrädesrätt att vid kraftstationen i byggnaden N:ris 1 och 3 alltid uttaga ett tusen elektriska hästkrafter, och åligger det därför bolaget att vid behof efter tillsägelse från Kronan genast afstånga intagsluckorna till de af bolaget förhyrda kraftstationerna så att nämnda kraftbelopp alltid kan uttagas vid kraftstationen i byggnaden N:ris 1 och 3.

4 Underhållet af berörda provisoriska fördämningar, hvilka emellertid icke få utföras utan att Kronan på förhand godkänt det sätt, hvarpå de skola verkställas, samt af redan befintliga fördämningar, åligger till en tredjedel Kronan och till två tredjedelar bolaget, men skola vattenintag och aflopp underhållas af Kronan för kraftstationen i byggnaden N iris 1 och 3 och af bolaget för de af detsamma förhyrda kraftstationerna.

Kronan förbehålles rätt att när som helst äga tillträde till de af bolaget förhyrda kraftstationerna och därmed i samband varande anordningar för kraftens uttagande, så att för Kronans räkning kan kontrolleras, att icke mer än tvåtusen elektriska hästkrafter uttagas vid de af bolaget förhyrda kraftstationerna.

Två år före utgången af ofvan nämnda hyrestid skall Kronan af det område af hemmanet Stallbacka i Västra Tunhems socken, som af Kronan kommer att indelas till tomter för industriella ändamål, till bolaget enligt dess eget val med äganderätt utan ersättning öfverlämna en eller flera tomter med en areal af tillhopa två hektar.

Oafsedt ofvan bestämda hyrestid är dock bolaget, om Kronan så påfordrar, skyldigt att två år, efter det skriftlig uppsägning härom afsändts till bolaget, afträda allt det förhyrda till Kronan; i hvilket fall emellertid Kronan omedelbart efter uppsägningen skall till bolaget med äganderätt öfverlämna en eller flera tomter i enlighet med hvad ofvan stadgats.

Afträder bolaget, på grund af sådan uppsägelse från Kronans sida, före den 1 augusti 1916 hvad som förhyrts, åligger det Kronan att vid en viss af bolaget anvisad punkt å det tomtområde, som bolaget enligt hvad ofvan stadgats äger af Kronan med äganderätt bekomma, från den dag då bolaget afträder det förhyrda intill hyrestidens utgång leverera tillhopa tvåtusen elektriska hästkrafter från Kronan tillhörig kraftstation vid Trollhättan med — därest ej annan öfverenskommelse träffas—samma spänning som bolaget vid kraftstationerna å Önan hittills användt mot en årlig afgift af likaledes trettiofyratusen (34,000) kronor, hvilken äfven skall erläggas på sätt och tider, som förut här ofvan stadgats.

Efter hyrestidens utgång den 1 augusti 1916 upphör sålunda all rätt för bolaget att på grund af detta aftal erhålla elektrisk energi från Kronan.

All den elektriska energi, som bolaget erhåller från de förhyrda kraftstationerna å Önan eller som af Kronan levereras å ofvanberörda tomtområde, skall uteslutande användas å Önan eller berörda tomtområde.

Så länge kraft af bolaget uttages vid de förhyrda kraftstationerna å Önan, står Kronan intet ansvar för, att bolaget där bekommer det beräknade kraftbeloppet af högst tvåtusen hästar. Skulle Kronan under hyrestiden utföra nya dammanläggningar i Trollhätte Strömmar, är Kronan dock skyldig tillse att vattentillgången vid Önans verk därigenom icke förminskas.

5 Skadas eller förstöres hvad som å Önan af bolaget förhyrts genom eldsvåda under den tid bolaget innehar detsamma, står det Kronan fritt antingen att på sin bekostnad återställa det förstörda eller skadade i brukbart skick eller att oafsedt ofvan bestämda hyres- och uppsägningstid genast till bolaget öfverlämna tomtområde i enlighet med hvad ofvan bestämts, i hvilket fall Kronan skall från det bolaget därå börjar industriell verksamhet intill hyrestidens utgång i enlighet med hvad ofvan stadgats till bolaget därå leverera tvåtusen elektriska hästkrafter och äger bolaget iså fall, så framt ej bolaget eller i dess tjänst anställd person är till eldsvådan vållande, att i den ofvan bestämda hyran åtnjuta nedsättning i förhållande till den tid afbrott i bolagets verksamhet föranledts genom eldsvådan.

Olyckshändelse, naturföreteelse eller annan force majeure befriar Kronan, utan afdrag i hyran, från här ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi å det tomtområde, som bolaget enligt hvad förut stadgats äger af Kronan bekomma, så länge hinder därigenom för leveransskyldighetens fullgörande föranledes, men åligger det Kronan att med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter, undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens fullgörande.

Stämpelafgift och öfriga kostnader i och för lagfart för bolaget och fastställelse af afsöndring å det tomtområde, som bolaget, enligt hvad ofvan bestämts äger, af Kronan bekomma, skola af bolaget ensamt betalas.

Erlägges icke förut bestämda hyresafgift i behörig tid eller bryter bolaget på annat sätt emot hvad i denna § stadg ats, äger Kronan att genast afstånga vatten intagen till de af bolaget förhyrda kraftstationerna å Önan eller upphöra med leveransen af elektrisk energi till ofvan berörda tomtområde; och stånde det i så fall Kronan fritt att, där Kronan finner omständigheterna sådant påkalla, uppsäga det hyresaftal, som denna § innefattar, till upphörande efter två månader efter uppsägningen.

§ 8.

Kronan öfvertager det af bolaget med Aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk ingångna aftal af leverans af intill ettusen elektriska hästkrafter.

Alla bolagets rättigheter på grund af aftal angående de försålda egendomarna, däribland äfven de rättigheter, bolaget förvärfvat till utförande af tunnlar och andra anläggningar för vattenkraftens tillgodogörande, öfvergå, i hvad på bolaget ankommer, på Kronan.

Kronan öfvertager de skyldigheter, som åligga bolaget på grund af de i bilagda förteckning upptagna aftal.

§ 9.

Det åligger bolaget att vid detta köpeaftals afsilande till Kronan utan ersättning öfverlämna alla de förslag, kartor, ritningar, kostnadsberäkningar, vattenstånds-

och vattenmängdsobservationer, som bolaget i och för tillgodogörande af vattenkraft vid Trollhättan låtit uppgöra, äfvensom alla andra handlingar af sådan beskaffenhet, som äro i bolagets besittning.

§ 10.

Alla onera och utskylder, som för det försålda skola utgöras för tiden intill den 1 januari 1907, skola af bolaget ensamt gäldas.

§ 11.

Den emellan Kronan och bolaget vid Flundra, Wäne och Bjärke häradsrätt nu anhängiga rättegång angående rätt till utmål å önan och vatten därinvicl skall genast nedläggas, och skall en hvar af parterna vidkännas sina kostnader i och för denna rättegång.

§ 12.

Bolaget förbinder sig att, närhelst Kronan efter detta aftals trädande i kraft, vid vederbörlig domstol gör ansökan om erhållande af tillstånd till utförande af anlägningar för tillgodogörande af vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som helst invändningar eller anspråk.

Den af bolaget härigenom gjorda öfverlåtelse till Kronan upphör att vara för bolaget bindande, därest ej detta aftal af Kronan antagits före den 1 juli 1906.

Stockholm den 13 mars 1906.

Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag.

Carl Jansson. John Bernström Gast. Bennich.

Herrar John Bernströms, Carl Janssons och Gust. Bennichs egenhändiga namnteckningar bevittna:

N. P. Jansson.

P. A. Nilson.

Bil. 5 A

Aftal A.

§ l.

Undertecknad Ernst Stridsberg, ägare af en såg på Greföna N:o 3, en såg på Prästskedet N:o 9, en såg på Prästskedet eller Fransdammen, Lilla Prästskedssågen kallad, N:o 11, Lilla Grefsågen på Greföna N:o 5, Millomsta Landtsågen N:o 20, Malöga Sågkvarn vid första fallet N:o 1 och en enbladig såg vid Trollhättan eller, såsom nämnda lägenheter äfven kallas, Sågverken Niris 3, 4 och 5 vid Trollhättan, öfverlåter härigenom med äganderätt till Kungl. Maj :t och Kronan såsom afsöndring från mina förenämnda fastigheter ett område af etthundrafemton (115) kvadratmeter jämte all den rätt till vatten i Göta älf och Trollhätte Strömmar, som jämlikt Flundre, Wäne och Bjerke häradsrätts den 6 juni 1905 i mål emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt mig Stridsberg meddelade laga kraftvunna dom tillkommer förenämnda sågverk.

Berörda område är å bilagda karta, hvilken af mig försetts med påskrift att den åberopas i detta aftal, till sina gränser utmärkt och belagdt med röd färg.

I öfverlåtelsen ingår jämväl all den rätt till fiske, som kan tillkomma ofvan nämnda sågverk.

Den sålda lägenheten, här nedan benämnd “Kronans andel af Västra Malgön", öfverlämnas af mig Stridsberg fri från alla andra inteckningar än dem, som beviljats Kronan till säkerhet för servitut.

§ 2.

Betalning för den afsöndrade lägenheten erlägges af Kungl. Maj:t och Kronan på det sätt att Kronan dels ikläder sig skyldighet att till ägaren af det till förenämnda sågverken N iris 3, 4 och 5 vid Trollhättan hörande återstående utmålet, här nedan benämndt “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, vid en viss af honom anvisad punkt därå utan ersättning för all framtid hela dygnet om leverera elektrisk energi om etttusenfemhundra (1,500) elektriska hästkrafter med den spänning, som för det lokala

kraftledningsnätet inom Trollhättans kommun kan komma att tillämpas, dels ock till ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ upplåter servitutsrätt till ett å förenämnda karta med grön färg utmärkt område om etthundrafemton (115) kvadratmeter att användas till väg eller upplagsplats, hvilket område Kronan förbinder sig att före nedan stadgade tillträdesdag utfylla och planera till samma nivå som angränsande område af “Stridsbergs andel af Västra Malgön".

I afseende å härofvan stadgade skyldighet att leverera elektrisk energi äger Kronan icke i något fall framställa invändning om preskription.

Inteckning till säkerhet för ofvan bestämda servitutsrätt får icke beviljas.

Det elektriska energibelopp, som sålunda skall af Kronan levereras å lägenheten “Stridsbergs andel af Västra Malgön“,äger ägaren däraf tillgodogöra sig vare sig på lägenheten eller genom afledning därifrån för användning på andra håll.

§ 3.

Så länge den i § 2 omförmälda skyldighet för Kronan att leverera elektrisk energi fullgöres från kraftstation, som drifves med vattenkraft från Trollhätte Strömmar, skall följande gälla:

Olyckshändelse, naturföreteelse eller annan force majeure befriar Kronan från här ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi, så länge hinder för leveransskyldighetens fullgörande därigenom föranledes, men åligger det Kronan att med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter, vid äfventyr af skadeståndsskyldighet, undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens fullgörande.

Ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön" tillförsäkras emellertid för de 1,500 elektriska hästkrafter, som skola till honom levereras, företrädesrätt framför alla andra konsumenter, till hvilka elektrisk energi från Trollhätte Strömmar af Kronan upplåtes; dock att, i fall emellan Kungl. Maj :t och Kronan samt ägaren af Tröskelns kvarn vid Trollhättan aftal om förvärfvande åt Kronan af sagda verks vattenrätt mot skyldighet för Kronan att till säljaren leverera elektrisk energi kommer till stånd, ägaren af nämnda verk skall för en energimängd af 550 elektriska hästkrafter i företrädesrätt likställas med ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön".

I följd häraf skola, därest, i fall af force majeure, Kronan ej kan leverera fullt 2,050 elektriska hästkrafter, ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön" och ägaren af Tröskelns kvarn vidkännas nödig minskning i energileveransen, hvardera i förhållande till sin andel af nämnda 2,050 elektriska hästkrafter.

§ 4.

Lägenheten “Kronans andel af Västra Malgön“ tillträdes af Kronan ett år efter den dag, då skriftlig uppsägning af endera af kontrahenterna aflämnats till den andra, dock att sådan uppsägning icke å någondera sidan må ske före den 1 juli 1910 eller senare än den 1 januari 1919, hvarför, därest uppsägning inom sistnämnda dag ej skett, uppsägning då skall anses vara verkställd, och inträder Kronans skyldighet att till ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ leverera ofvan bestämda energibelopp tre månader före den dag, då tillträdet skall äga rum.

§ 5.

Ägaren af “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ tillförsäkras rätt för all framtid att utan ersättning för ledning för användning å andra håll af elektrisk energi, som enligt hvad ofvan bestämts skall å lägenheten levereras, framdraga ledningar öfver Kronan tillhöriga, under Styrelsens för Kungl. Trollhätte Kanal- och Vattenverk förvaltning ställda fastigheter i Trollhättans och Vassända-Naglums socknar, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Kronan tillförsäkras äfven sådan rätt för all framtid utan ersättning för ledning af elektrisk energi öfver “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ iTrollhättanssocken samt de Stridsberg tillhöriga fastigheterna V* mantal kronoskatte Källstorp och 1/a mantal kronoskatte Ladugården-Nedergården, kalladt Karlsberg i Vassända-Naglums socken, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Inteckning till säkerhet härför får ej beviljas i Kronan tillhörig fastighet, men har Kronan rätt att till säkerhet härför erhålla servitutsinteckning i Stridsbergs alla ofvan nämnda fastigheter.

§ 6.

Stridsberg förbinder sig att, när hälst Kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan om erhållande af tillstånd till utförande af anläggningar för tillgodogörande af vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som hälst invändningar, för så vidt därigenom icke något intrång eller men förorsakas lägenheten “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ eller verken därå utöfver hvad som genom ofvan berörda dom bestämts.

§ 7.

Uppsägning, hvarom härofvan sägs, skall, om Stridsberg aflider, från Kronans sida anses vara fullgjord, därest sådan uppsägning verkställts till en af hans sterb-

husdelägare och tillika en bestyrkt afskrift af uppsägningshandlingen ingifvits till Konungens Befallningshafvande i länet.

Å Kronans vägnar må sådan uppsägning emottagas af verkställande direktören för Kungl. Trollhätte Kanal- och Vattenverk.

Förestående öfverlåtelse och aftal upphöra att vara för mig, Stridsberg, bindande, därest desamma icke af Kronan antagits före den 1 juli 1906.

Trollhättan den 23 mars 1906.

Ernst Stridsberg.

Ingeniör Ernst Stridsbergs egenhändiga namnunderskrift bevittna:

Albert Salvén. Otto Nyblom.

Bil. 5 B.

Aftal B.

Under förutsättning att den af mig, Ernst Stridsberg, denna dag undertecknade afhandling, hvarigenom jag till Kungl. Maj:t och Kronan med äganderätt såsom afsöndring från de mig tillhöriga sågverken N iris 3, 4 och 5 vid Trollhättan öfverlåtit ett område af etthundrafemton (115) kvadratmeter jämte all den till sågverken hörande vattenrätt, varder af Kronan antagen före den 1 juli 1906, och alltså den däri afsedda försäljningen af berörda afsöndring, benämnd “Kronans andel af Västra Malgön“, kommer till stånd, öfverlåter och bortskiftar jag, Ernst Stridsberg, härigenom till Kungl. Maj:t och Kronan äfvenledes återstoden af sågverken N:ris 3, 4 och 5 vid Trollhättan, i nämnda handling benämnd “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, på följande villkor:

§ I-

I utbyte mot “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, hvilken till Kronan öfver- Iämnas fri från alla andra inteckningar än dem, som beviljats Kronan till säkerhet för servitut, öfverlämnar Kronan till Stridsberg med äganderätt det å bilagda karta, som skall förses med påskrift, att den åberopas i detta aftal, upptagna område om tre hektar af hemmanet Knorren i Vassända-Naglums socken.

Berörda område af hemmanet Knorren, hvilket skall därifrån afsöndras, öfverlämnas af Kronan fritt från alla inteckningar.

§ 2.

Alla vid den tid, då nedan nämnda värdering tager sin början, å “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ befintliga byggnader och anläggningar med grundläggningar äfvensom alla i byggnaderna då befintliga, för den däri bedrifna tillverkningen uppförda och anskaffade ugnar, maskiner och ledningar, äfven om de lagligen icke äro till fast egendom att hänföra, skola, i den mån Stridsberg ej före värderingens början

anmält sig vilja behålla något däraf, af Kronan inlösas enligt värdering af fem gode män.

I öfverlåtelsen ingå dock, utan att Kronan är skyldig att därför utgifva ersättning, turbiner, vattenintag, dammar, tunnlar och andra dylika anläggningar, som utförts för vattenkraftens tillgodogörande.

Vid värderingen skola byggnader och maskiner uppskattas till det högsta skäliga belopp, hvartill byggnader och maskiner af enahanda slag kunna uppföras eller anskaffas med afdrag för den värdeminskning, byggnaderna och maskinerna kunna anses hafva undergått i jämförelse med nya sådana.

Af ofvan nämnda gode män utser Kronan två, Stridsberg två samt de sålunda utsedde den femte.

Skulle endera af kontrahenterna ej hafva underrättat den andre om sitt val af gode män inom en månad efter den i § 3 här nedan bestämda uppsägning, skall val af gode män för sådan kontrahent verkställas af Magistraten i Göteborg.

Skulle de sålunda utsedde gode männen ej enas om valet af den femte gode mannen, skall denne på anmälan af en utaf kontrahenterna äfven utses af Magistraten i Göteborg.

Inträder förfall för god man, skall i hans ställe annan god man utses af den kontrahent, för hvilken den afgångne varit utsedd,men, i händelse sådant underlåtes, af Magistraten i Göteborg.

Samtliga gode männen skola i värderingen deltaga. Uppkomma mellan dem olika meningar, gäller den mening, om hvilken mera än halfva antalet förenat sig.

Är ej mera än halfva antalet af gode männen ense om någon fråga, skall densamma öfverlämnas till afgörande af en särskild person, hvilken skall vara sakkunnig, som af Magistraten i Göteborg för ändamålet förordnas.

Ersättningen till gode männen och alla kostnader i öfrigt i och för värderingen skola af Kronan och Stridsberg betalas till hälften hvardera.

§ 3.

“Stridsbergs andel af Västra Malgön“ jämte allt, hvad enligt § 2 skall af Kronan inlösas, skall af Stridsberg till Kronan afträdas fem år efter därom från någondera sidan skedd uppsägning, hvilken uppsägning dock icke får ske tidigare än den 1 juli 1907 eller senare än den 1 januari 1915, hvarför, därest uppsägning inom sistnämnda dag icke skett, uppsägning då skall anses vara verkställd.

Det i § 1 här ofvan omförmälda område af hemmanet Knorren skall till Stridsberg af Kronan afträdas å den dag, då, i enlighet med hvad här nedan i § 4 bestämmes, det däri omförmälda inlösningsbelopp skall af Kronan till Stridsberg gäldas.

Den i § 2 här ofvan bestämda värderingen skall vara afslutad och instrument

däröfver vara till Kronan och Stridsberg öfverlämnade inom sex månader efter det uppsägning sålunda skett.

Aflämna ej gode männen värderingsinstrument inom den stadgade tiden, skall, därest ej kontrahenterna enas om att lämna gode männen uppskof med uppdragets fullgörande, nytt val af gode män äga rum i ofvan stadgade ordning.

§ 4.

Från det af gode männen bestämda värderingsbeloppet skall för den värdeminskning det, som af Kronan skall inlösas, kan anses hafva undergått under tiden från värderingen till afträdet, afdragas en summa, motsvarande fyra procent årlig ränta å det af gode männen bestämda värderingsbeloppet från och med den dag, värderingsinstrumentet till Kronan öfverlämnas, till och med afträdesdagen.

Det inlösningsbelopp, som det efter nämnda afdrag sålunda åligger Kronan utgifva skall Kronan jämte bytesbref och nödiga åtkomsthandlingar till det i § 1 omförmälda området af hemmanet Knorren samt gravationsbevis, utvisande, att detsamma icke är med inteckning besväradt, till Stridsberg öfverlämna en månad efter den dag, då värderingsinstrumentet blifvit till Kronan aflämnadt, mot det, att Stridsberg till Kronan då öfverlämnar gravationsbevis, utvisande, att “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ icke är besvärad med andra inteckningar än sådana, som beviljats Kronan till säkerhet för servitut, kvitterad öfverlåtelsehandling å hvad som af Kronan, enligt hvad ofvan bestämts, skall inlösas, nödiga åtkomsthandlingar och i Stridsbergs besittning varande kartor och andra handlingar rörande “Stridsbergs andel af Västra Malgön“.

§ 5.

Stridsberg står intill ofvan i § 3 bestämda afträdesdag risken för alla vådliga händelser.

Från den dag, då inlösningsbeloppet betalats, försäkras af Kronan till belopp ej understigande de i värderingsinstrumentet upptagna värden mot brandskada och explosion allt hvad som af Kronan inlösts, men skola premierna för denna försäkring af Stridsberg återgäldas till Kronan, som äger uppbära utfallande ersättningsbelopp med skyldighet dock att till Stridsberg utbetala samma belopp, i den mån han förbinder sig använda desamma till att åter uppföra eller återställa, hvad som förstörts eller skadats, hvartill någon skyldighet för Kronan icke förefinnes.

Skulle å afträdesdagen något af det, som af Kronan inlösts, hvilket allt skall af Stridsberg intill sistnämnda dag i brukbart skick underhållas, icke vara i behåll af annan anledning än genom eldsvåda eller explosion, åligger det Stridsberg att till Kronan då genast utbetala, hvad därå af inlösningsbeloppet belöper, därest ej något af det, som saknas, blifvit ersatt med föremål af lika värde.

§ 6.

Den leveransskyldighet af elektrisk energi, som det på grund af här ofvan omförmälda afhandling åligger Kronan fullgöra, skall i stället för å “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ verkställas å det i § 1 omnämnda området af hemmanet Knorren, och åligger det Kronan sålunda att till ägaren af berörda område vid en viss af honom anvisad punkt därå utan ersättning för all framtid hela dygnet om leverera 1,500 elektriska hästkrafter med den spänning, som för det lokala kraftledningsnätet inom Trollhättans kommun kan komma att tillämpas.

Denna Kronans leveransskyldighet inträder tre månader före den dag, då “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, enligt hvad här ofvan i § 3 bestämts, skall af Stridsberg till Kronan af trädas.

Skulle vid denna tidpunkt, på grund af nyssnämnda afhandling, elektrisk energi af Kronan levereras å “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, skall dock under berörda tre månader från de 1,500 elektriska hästkrafter som Kronan är skyldig att leverera å området af hemmanet Knorren, afdragas så stort energibelopp, som af Kronan därunder kan komma att levereras å “Stridsbergs andel af Västra Malgön“, hvarest all leveransskyldighet för Kronan upphör den dag, då “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ skall till Kronan afträdas.

Fördelningen af, huru stor andel af de stadgade 1,500 elektriska hästkrafter skall under nämnda tid af tre månader levereras å “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ eller å området af hemmanet Knorren, äger Stridsberg bestämma.

I afseende å här ofvan stadgade skyldighet att leverera elektrisk, energi äger Kronan icke i något fall framställa invändning om preskription.

Det elektriska energibelopp, som sålunda skall af Kronan levereras å området af hemmanet Knorren, äger ägaren däraf tillgodogöra sig vare sig på området eller genom afledning därifrån för användning på andra håll.

§ 7.

Så länge den i § 6 omförmälda skyldighet för Kronan att leverera elektrisk energi fullgöres från kraftstation, som drifves med vattenkraft från Trollhätte Strömmar, skall följande gälla:

Olyckshändelse, naturföreteelse eller annan force majeure befriar Kronan från bär ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi, så länge hinder för leveransskyldighetens fullgörande därigenom föranledes, men åligger det Kronan att med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter, vid äfventyr af skadeståndsskyldighet, undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens fullgörande.

Ägaren af ofvan berörda område af hemmanet Knorren tillförsäkras emellertid

för de 1,500 elektriska hästkrafter, som skola till honom levereras, företrädesrätt framför alla andra konsumenter, till hvilka elektrisk energi från Trollhätte Strömmar af Kronan upplåtes; dock att, i fall emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt ägaren af Tröskelns kvarn vid Trollhättan aftal om förvärfvande åt Kronan af sagda verks vattenrätt mot skyldighet för Kronan att till säljaren leverera elektrisk energi kommer till stånd, ägaren af nämnda verk skall för en energimängd af 550 elektriska hästkrafter i företrädesrätt likställas med ägaren af nämnda område.

I följd häraf skola, därest i fall af force majeure Kronan ej kan leverera fullt 2,050 elektriska hästkrafter, ägaren af samma område och ägaren af Tröskelns kvarn vidkännas nödig minskning i energileveransen, hvardera i förhållande till sin andel af nämnda 2,050 elektriska hästkrafter.

§ 8.

Ägaren af ofvan berörda område af hemmanet Knorren tillförsäkras rätt för all framtid att utan ersättning för ledning för användning å andra håll af elektrisk energi, som enligt hvad ofvan bestämts skall å området levereras, framdraga ledningar öfver Kronan tillhöriga, under Styrelsens för Kungl. Trollhätte Kanal- och Vattenverk förvaltning ställda fastigheter i Trollhättans och Vassända-Naglums socknar, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Kronan tillförsäkras äfven sådan rätt för all framtid utan ersättning för ledning af elektrisk energi öfver de Stridsberg tillhöriga: nämnda område af hemmanet Knorren samt fastigheterna % mantal kronoskatte Källstorp och l/2 mantal kronoskatte Ladugården-Nedergården, kalladt Karlsberg, i Vassända-Naglums socken, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Inteckning till säkerhet härför får ej beviljas i Kronan tillhörig fastighet, men har Kronan rätt att till säkerhet härför erhålla servitutsinteckning i Stridsbergs alla ofvan nämnda fastigheter.

§ 9.

Ägaren af ofvanberörcla område af hemmanet Knorren tillförsäkras för all framtid rätt att enligt Kronans anvisning jämte andra begagna lastnings- och lossningsplats å Göta Elfs östra strand å hemmanet Stallbacka inom ett afstånd af 500 m., norr om den nuvarande järnvägsbron öfver Göta Elf samt att i enlighet med bestämmelser, som af Kronan meddelas, begagna väg öfver Kronan tillhöriga områden af hemmanen Hjulkvarn och Stallbacka till den nuvarande järnvägsstationen vid Trollhättan.

Inteckning till säkerhet därför får ej beviljas.

§ 10.

Ägaren af ofvan berörda område af hemmanet Knorren är skyldig att för all framtid utan ersättning tåla den uppdämning, som därå kan förorsakas till följd af anläggningar, som af Kronan utföras i och för tillgodogörande af vattenkraften vid Trollhättan eller ombyggnad eller utvidgning af kanalen därstädes, och må till säkerhet härför servitutsinteckning i området beviljas.

§ 11.

Alla skatter och utskylder för “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ med därå befintliga byggnader skola af Stridsberg ensamt betalas, därest Kronan tillträder nämnda lägenhet vid början af ett kalenderår, intill tillträdet, men eljest intill utgången af det kalenderår, hvarunder tillträdet skall äga rum.

§ 12.

Alla kostnader i och för fastställande af afsöndring å området af hemmanet Knorren och lagfart därå skola af Kronan betalas.

I 13.

Stridsberg förbinder sig att, när hälst Kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan om erhållande af tillstånd till utförande af anläggningar för tillgodogörande af vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som hälst invändningar, för såvidt därigenom icke något intrång eller men förorsakas “Stridsbergs andel af Västra Malgön“ eller verken därå utöfver hvad som bestämts genom en af Flundre, Wäne och Bjerke häradsrätt den 6 juni 1905 i mål emellan Kungl. Maj:t och Kronan och Stridsberg meddelad dom.

§ 14.

Uppsägning eller delgifning, hvarom härofvan sägs, skall, om Stridsberg aflider, från Kronans sida anses vara fullgjord, därest sådan uppsägning eller delgifning verkställts till en af hans sterbhus delägare och tillika eu bestyrkt afskrift af uppsägnings- eller delgifningshandlingen ingifvits till Konungens Befallningshafvande i länet.

Å Kronans vägnar må sådan uppsägning eller delgifning emottagas af verkställande direktören för Kungl. Trollhätte Kanal- och Vattenverk.

Förestående öfverlåtelse och aftal upphöra att vara för mig, Stridsberg, bindande, därest desamma icke af Kronan antagits före den 1 juli 1907.

Trollhättan den 23 mars 1906.

Ernst Stridsberg.

Ingeniör Ernst Stridsbergs egenhändiga namnunderskrift bevittna:

Albert Salvén. Otto Nyblom.

Bil. 6 A.

Aftal A.

§ i.

Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag såsom ägare af Anders och Måns Larssons eller numera Tröskelns kvarn vid Trollhättan med tillhörande rätt till vatten och utmål öfverlåter härigenom såsom afsöndring från nämnda fastighet med äganderätt till Kungl. Maj:t och Kronan ett område af tjuguen (21) kvadratmeter äfvensom ej mindre all rätt till vatten i Göta Elf och Trollhätte Strömmar, hvilken tillkommer nämnda fastighet, än äfven all rätt till grund i samma vattendrag, hvilken till äfventyra må tillkomma samma fastighet.

Berörda område är å bilagda karta, hvilken af bolaget försetts med påskrift, att den åberopas i detta aftal, till sina gränser utmärkt och belagdt med röd färg.

I öfverlåtelsen ingår jämväl all den rätt till fiske, som kan tillkomma nämnda kvarn.

Den sålda lägenheten, här nedan benämnd “Kronans andel af Tröskeln", öfverlämnas af bolaget fri från alla inteckningar.

§ 2.

Betalning för den afsöndrade lägenheten erlägges af Kungl. Maj :t och Kronan på det sätt, att Kronan ikläder sig skyldighet att till ägaren af det till förenämnda kvarn hörande återstående utmålet, här nedan benämndt “Bolagets andel af Tröskeln", vid en viss af honom anvisad punkt därå utan ersättning för all framtid hela dygnet om leverera elektrisk energi om 550 elektriska hästkrafter med den spänning, som för det lokala kraftledningsnätet inom Trollhättans kommun kan komma att tillämpas.

I afseende å denna skyldighet att leverera elektrisk energi äger Kronan icke i något fall framställa invändning om preskription.

Det elektriska energibelopp, som sålunda skall af Kronan levereras å lägenheten “Bolagets andel af Tröskeln", äger ägaren däraf tillgodogöra sig vare sig på lägenheten eller genom afledning därifrån för användning på andra håll.

§ 3.

Så länge den i § 2 omförmälda skyldighet för Kronan att leverera elektrisk energi fullgöres från kraftstation, som drifves med vattenkraft från Trollhätte Strömmar, skall följande gälla:

Olyckshändelse, naturföreteelse eller annan force majeure befriar Kronan från här ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi, så länge hinder för leveransskyldighetens fullgörande därigenom föranledes, men åligger det Kronan att med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter, vid äfventyr af skadeståndsskyldighet, undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens fullgörande.

Ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln" tillförsäkras emellertid för de 550 elektriska hästkrafter, som skola till honom levereras, företrädesrätt framför alla andra konsumenter, till hvilka elektrisk energi från Trollhätte Strömmar af Kronan upplåtes, dock att, i fall emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt ägaren af sågverken N:ris 3, 4 och 5 vid Trollhättan aftal om förvärfvande åt Kronan af sagda verks vattenrätt med skyldighet för Kronan att till säljaren leverera elektrisk energi kommer till stånd, ägaren af nämnda verk skall för en energimängd af 1,500 elektriska hästkrafter i företrädesrätt likställas med ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln".

I följd häraf skola, därest i fall af force majeure Kronan ej kan leverera fullt 2,050 elektriska hästkrafter, ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln" och ägaren af sågverken N:ris 3, 4 och 5 vid Trollhättan vidkännas nödig minskning i energileveransen, hvardera i förhållande till sin andel af nämnda 2,050 elektriska hästkrafter.

§ 4.

Lägenheten “Kronans andel af Tröskeln" tillträdes af Kronan ett år efter den dag, då skriftlig uppsägning af endera af kontrahenterna aflämnats till den andre; dock att sådan uppsägning icke å någondera sidan må ske före den 1 juli 1910 eller senare än den 1 januari 1919, hvarför, därest uppsägning inom sistnämnda dag ej skett, uppsägning då skall anses vara verkställd, och inträder Kronans skyldighet att till ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln" leverera ofvan bestämda energibeiopp tre månader före den dag, då tillträdet skall äga rum.

§ 5.

Ägaren af “Bolagets andel af Tröskeln" tillförsäkras rätt för all framtid att utan ersättning för ledning för användning å andra håll af elektrisk energi, som enligt hvad ofvan bestämts skall å lägenheten levereras, framdraga ledningar öfver Kronan tillhöriga, under Styrelsens för Trollhätte Kanal- o. Vattenverk förvaltning ställda

fastigheter i Trollhättans och Vassända-Naglums socknar, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Kronan tillförsäkras äfven sådan rätt för all framtid utan ersättning för ledning af elektrisk energi öfver “Bolagets andel af Tröskeln" och en bolaget tillhörig, från ett hälft mantal Lilla Hoijum i Trollhättans socken afsöndrad lägenhet om 17,457 kvadratfot, hvilken finnes med grön färg angifven å bifogad karta, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Inteckning till säkerhet härför får ej beviljas i Kronan tillhörig fastighet, men har Kronan rätt att till säkerhet härför erhålla inteckning i bolagets nämnda fastigheter.

§ 6.

Bolaget förbehåller sig eller blifvande ägare af bolagets ofvan berörda fastigheter att till fritt begagnande för industriellt bruk, dock icke för kraftuttagning, å nämnda fastigheter från höljen ofvanför bolagets nuvarande verk erhålla en vattentenmängd om högst 0,15 kbm. pr sek. med rätt för Kronan att i stället på annat för fastigheternas ägare minst lika förmånligt sätt tillhandahålla berörda vattenmängd.

§ 7.

Bolaget förbinder sig att, när hälst Kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan om erhållande af tillstånd till utförande af anläggningar för tillgodogörande af vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som hälst invändningar eller anspråk, för så vidt därigenom icke något intrång förorsakas å de till bolagets ofvan nämnda fastigheter hörande utmål och öfrig mark.

Förestående öfverlåtelse och aftal upphöra att vara för bolaget bindande, därest desamma icke af Kronan antagits före den 1 juli 1906.

Trollhättan den 23 mars 1906.

För Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag Leop. Landberg enligt fullmakter.

Disponent L. Landbergs egenhändiga namnunderskrift bevittna:

A. R. Gustafsson. Axel Ekwall.

Bil. 6 B.

Aftal B.

Under förutsättning, att den af Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag denna dag undertecknade afhandling, hvarigenom bolaget till Kungl. Maj:t och Kronan med äganderätt såsom afsöndring från den bolaget tillhöriga Anders och Måns Larssons eller nuvarande Tröskelns kvarn vid Trollhättan öfverlåtit ett område om tjuguen (21) kvadratmeter jämte rätt till vatten och grund i Göta Elf och Trollhätte Strömmar, varder af Kronan antagen före den 1 juli 1906 och alltså den däri afsedda försäljningen af berörda afsöndring, benämnd “Kronans andel af Tröskeln", kommer till stånd, öfverlåter Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag härigenom med äganderätt till Kungl. Maj:t och Kronan äfvenledes återstoden af Anders och Måns Larssons kvarn eller nuvarande Tröskelns kvarn vid Trollhättan jämte en från ett hälft mantal frälse Hoijum afsöndrad lägenhet om sjuttontusen fyrahundra femtiosju (17,457) kvadratfot, allt här nedan benämndt “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum" på följande villkor:

§ 1.

Kronan förbinder sig att till bolaget med äganderätt öfverlämna en i södra delen af hemmanet Stallbacka i Västra Tunhems socken invid körväg samt intill strandgata vid vattentrafikleden belägen tomt om femtusen (5,000) kvadratmeter, lämplig för fabriksändamål, samt med rätt för bolaget att anknyta spår intill de järnvägsspår, som Kronan kan komma att utlägga å hemmanet Stallbacka.

Berörda tomt äger bolaget att efter eget val uttaga å det område af hemmanet Stallbacka, som af Kronan kommer att indelas till tomter för industriella ändamål, sedan dock först Trollhättans Elektriska Kraftaktiebolag däraf uttagit den eller de tomter, hvartill rätt tillförsäkrats detsamma genom ett af sistnämnda bolag den 13 mars 1906 undertecknadt aftal.

Ägaren af den tomt, som bolaget sålunda äger bekomma, skall äga rätt att, på sätt af Kronan bestämmes, från tomten öfver Strandgatan framdraga och trafikera

spår i och för lastning och lossning vid vattentrafikleden samt att från älfven för industriellt bruk genom ledningar under jord intaga vatten, dock högst en half kubikmeter i sekunden, med rätt och skyldighet att till älfven återsläppa, hvad som icke för ägarens industriella behof åtgår.

Till säkerhet för de ägaren af tomten sålunda beviljade förmåner får inteckning icke beviljas.

§ 2.

Såväl ofvan berörda tomt som ock “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijurn" skola å ömse sidor öfverlämnas fria från alla inteckningar.

§ 3.

Alla vid den tid, då nedannämnda värdering tager sin början, å “Bolagets andel af Tröskelns jämte afsöndring från Lilla Hoijum“ befintliga byggnader och anläggningar med tillhörande grundmurar och hvalf äfvensom alla i byggnaderna för den däri bedrifna tillverkningen anskaffade maskiner och ledningar, äfven om de lagligen icke äro till fast egendom att hänföra, skola, i den mån bolaget ej före värderingens början anmält sig vilja behålla något häraf, af Kronan inlösas enligt värdering af fem gode män.

I öfverlåtelsen ingå dock, utan att Kronan är skyldig att därför utgifva ersättning, turbiner, vattenintag, dammar och andra dylika anläggningar, som utförts för vattenkraftens tillgodogörande.

Vid värderingen skola byggnader och maskiner uppskattas till det högsta skäliga belopp, hvartill byggnader och maskiner af enahanda slag kunna uppföras eller anskaffas, med afdrag för den värdeminskning, byggnaderna och maskinerna kunna anses hafva undergått i jämförelse med nya sådana.

Af ofvan nämnde gode män utser Kronan två, bolaget två samt de sålunda utsedde den femte.

Skulle endera af kontrahenterna ej hafva underrättat den andre om sitt val af gode män inom en månad efter den i § 4 härnedan bestämda uppsägning, skall val af gode män för sådan kontrahent verkställas af Magistraten i Göteborg.

Skulle de sålunda utsedde gode männen ej enas om valet af den femte gode mannen, skall denne på anmälan af en utaf kontrahenterna äfven utses af Magistraten i Göteborg.

Inträder förfall för god man, skall i hans ställe annan god man utses af den kontrahent, för hvilken den afgående varit utsedd, men, i händelse sådant underlåtes, af Magistraten i Göteborg.

Samtlige gode männen skola i värderingen deltaga. Uppkomma emellan dem olika meningar, gäller den mening, om hvilken mer än halfva antalet förenat sig.

3 Är ej mera än halfva antalet af gode männen ense om någon fråga, skall densamma öfverlämnas till afgörande af en särskild person, hvilken skall vara sakkunnig, som af Magistraten i Göteborg för ändamålet förordnas.

Ersättningen till gode männen och alla kostnader i öfrigt i och för värderingen skola af Kronan och bolaget betalas till hälften hvardera.

§ 4.

“Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum“ äfvensom allt, hvad enligt § 3 här ofvan skall af Kronan inlösas, skall af bolaget till Kronan afträdas två och ett hälft år efter därom från någondera sidan skedd uppsägning, hvilken uppsägning dock icke får ske tidigare än den 1 januari 1909 eller senare än den 1 juli 1917, hvarför, därest uppsägning inom sistnämnda dag icke skett, uppsägning då skall anses vara verkställd.

Den i § 1 här ofvan omförmälda tomt å hemmanet Stallbacka skall till bolaget af Kronan af trädas å den dag, då, i enlighet med hvad här nedan i § 5 bestämmes, det däri omförmälda inlösningsbelopp skall af Kronan till bolaget gäldas.

Den i § 3 här ofvan bestämda värderingen skall vara afslutad och instrument däröfver vara till Kronan och bolaget öfverlämnade inom sex månader efter det uppsägning sålunda skett.

Aflämna ej gode männen värderings instrument inom den stadgade tiden, skall, därest ej kontrahenterna enas om att lämna gode männen uppskof med uppdragets fullgörande, nytt val af gode män äga rum i ofvan stadgade ordning.

§ 5.

Från det af gode männen bestämda värderingsbeloppet skall för den värdeminskning det, som af Kronan skall inlösas, kan anses hafva undergått under tiden från värderingen till afträdet, afdragas en summa motsvarande fyra procents årlig ränta å det af gode männen bestämda värderingsbeloppet från och med den dag värderingsinstrumentet till Kronan öfverlämnas till och med afträdesdagen.

Det inlösningsbelopp, som det efter nämnda afdrag sålunda åligger Kronan utgifva, skall Kronan jämte öfverlåtelsehandling å den i § 1 omförmälda tomt å hemmanet Stallbacka till bolaget öfverlämna en månad efter den dag, då värderingsinstrumentet blifvit till Kronan öfverlämnadt, mot det att bolaget då till Kronan öfverlämnar gravationsbevis, utvisande, att “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla LIoijum“ icke är med inteckning besvärad, samt kvitterad öfverlåtelsehandling å hvad som af Kronan, enligt hvad ofvan bestämts, skall inlösas.

§ 6.

Bolaget står intill ofvan i § 4 bestämda afträdesdag risken för alla vådliga händelser.

Från den dag, då inlösningsbelÖppet betalats, försäkras af Kronan till belopp, ej understigande de i värderingsinstrumentet upptagna värden, mot brandskada och explosion allt hvad af Kronan inlösts, men skola premierna för denna försäkring af bolaget återgäldas till Kronan, som äger uppbära utfallande ersättningsbelopp med skyldighet dock att till bolaget utbetala samma belopp, i den mån bolaget förbinder sig använda desamma till att åter uppföra eller återställa, hvad som förstörts eller skadats, hvartill någon skyldighet för Kronan icke förefinnes.

Skulle å afträdesdagen något af det, som af Kronan inlösts, hvilket allt skall af bolaget intill sistnämnda dag i brukbart skick underhållas, icke vara i behåll af annan anledning än genom eldsvåda eller explosion, åligger det bolaget att till Kronan då genast utbetala, hvad därå af inlösningsbeloppet belöper, därest ej något af det, som saknas, blifvit ersatt med föremål af lika värde.

§ 7.

Den leveransskyldighet af elektrisk energi, som det på grund af här ofvan omförmälda afhandling åligger Kronan fullgöra, skall i stället för å “Bolagets andel af Tröskeln" verkställas å den i § 1 omnämnda tomten af hemmanet Stallbacka, och åligger det Kronan sålunda, att till ägaren af berörda tomt vid en viss af honom anvisad punkt därå utan ersättning för all framtid hela dygnet om leverera 550 elektriska hästkrafter med den spänning, som för det lokala kraftledningsnätet inom Trollhättans kommun kan komma att tillämpas.

Denna Kronans leveransskyldighet inträder tre månader före den dag, då “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum“, enligt hvad här ofvan i § 4 bestämts, skall af bolaget till Kronan afträdas.

Skulle vid denna tidpunkt, på grund af nyssnämnda afhandling, elektrisk energi af Kronan levereras å “Bolagets andel af Tröskeln", skall dock under berörda tre månader från de 550 elektriska hästkrafter, som Kronan är skyldig att leverera å tomten af hemmanet Stallbacka afdragas så stort energibelopp, som af Kronan därunder kan komma att levereras å “Bolagets andel af Tröskeln", hvarest all leveransskyldighet för Kronan upphör den dag, då “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum" skall till Kronan afträdas.

Fördelningen af huru stor andel af de stadgade 550 elektriska hästkrafterna skall under nämnda tid af tre månader levereras å “Bolagets andel af Tröskeln" eller å tomten å hemmanet Stallbacka äger bolaget bestämma.

5 I afseende å här ofvan stadgade skyldighet att leverera elektrisk energi äger Kronan icke i något fall framställa invändning om preskription.

Det elektriska energibelopp, som sålunda skall af Kronan levereras å tomten af hemmanet Stallbacka, äger ägaren däraf tillgodogöra sig vare sig på tomten eller enom afledning därifrån för användning på andra håll.

§ 8.

Så länge den i § 7 omförmälda skyldighet för Kronan att leverera elektrisk energi fullgöres från kraftstation, som drifves med vattenkraft från Trollhätte Strömmar, skall följande gälla:

Olyckshändelse, naturföreteelser eller annan force majeure befriar Kronan från här ofvan bestämda leveransskyldighet af elektrisk energi, så länge hinder för leveransskyldighetens fullgörande därigenom föranledes, men åligger det Kronan att med alla till buds stående medel söka, så fort sig göra låter, vid äfventyr af skadeståndsskyldighet, undanrödja sålunda uppstående hinder för leveransskyldighetens fullgörande.

Ägaren af ofvan berörda tomt af hemmanet Stallbacka tillförsäkras emellertid för de 550 elektriska hästkrafter, som skola till honom levereras, företrädesrätt framför alla andra konsumenter, till hvilka elektrisk energi från Trollhätte Strömmar af Kronan upplåtes; dock att, ifall emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt ägaren af sågverken N:ris 3, 4 och 5 vid Trollhättan aftal om förvärfvande åt Kronan af sagda verks vattenrätt mot skyldighet för Kronan att till säljaren leverera elektrisk energi kommer till stånd, ägaren af nämnda verk skall för en energimängd af 1,500 elektriska hästkrafter i företrädesrätt likställas med ägaren af nämnda tomt.

I följd häraf skola, därest i fall af force majeure Kronan ej kan leverera fullt 2,050 elektriska hästkrafter, ägaren af samma tomt och ägaren af verken N:ris 3, 4 och 5 vid Trollhättan vidkännas nödig minskning i energileveransen, hvardera i förhållande till sin andel af nämnda 2,050 elektriska hästkrafter.

§ 9.

Ägaren af ofvan berörda tomt af hemmanet Stallbacka tillförsäkras rätt för all framtid att utan ersättning för ledning för användning å andra håll af elektrisk energi, som, enligt hvad ofvan bestämts, skall å tomten levereras, framdraga ledningar å Kronan tillhöriga, under Styrelsens för Trollhätte Kanal- och Vattenverk förvaltning ställda fastigheter i Trollhättans, Vassända-Naglums och Västra Tunhems socknar, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

Kronan tillförsäkras äfven sådan rätt för all framtid utan ersättning för ledning af elektrisk energi öfver berörda tomt af hemmanet Stallbacka, så framt något afsevärdt men därigenom icke vållas.

6 Inteckning till säkerhet härför får ej beviljas i Kronan tillhörig fastighet, men har Kronan rätt att till säkerhet härför erhålla servitutsinteckning i berörda tomt.

§ 10.

Alla skatter och utskylder för “Bolagets andel af Tröskeln jämte afsöndring från Lilla Hoijum“ med därå befintliga byggnader skola af bolaget ensamt betalas, därest Kronan tillträder nämnda lägenhet vid början af ett kalenderår intill tillträdet, men eljest intill utgången af det kalenderår, hvarunder tillträdet skall äga rum.

§ 11.

Alla kostnader i och för fastställande af afsöndring å tomten å hemmanet Stallbacka och lagfart därå skola af Kronan betalas.

§ 12.

Bolaget förbinder sig att, när hälst Kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan om erhållande af tillstånd till utförande af anläggningar för tillgodogörande af vattenkraft vid Trollhättan, däremot icke framställa några som hälst invändningar eller anspråk, för såvidt därigenom icke något intrång förorsakas å de till bolagets ofvannämnda fastigheter hörande utmål och öfrig mark.

Förestående öfverlåtelse och aftal upphöra att vara för bolaget bindande, därest desamma icke af Kronan antagits före den 1 juli 1907.

Trollhättan den 23 mars 1906.

För Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag

Leop. Landberg enligt fullmakter.

Disponent L. Landbergs egenhändiga namnunderskrift bevittna:

A. R. Gustafsson. Axel Ekwall.

mlO. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI A.-B. GÖTEBORG 1 SOS