angående regle¬ ring af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.

1 N:o 143.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående reglering af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel; gifven Stockholms slott den 30 april 1906.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet intagna förslag till aflöningsstat för utrikesdepartementet och dess tjänstemän, för beskickningar och konsulat samt till villkor för löneförmånernas åtnjutande, bevilja dels följande ordinarie anslag, nämligen

dels till departementschefen, ministern för utrikes ärendena 30,000 kronor; dock att anslaget må till tiden för nuvarande departementschefens från träde från ämbetet utgå med hittills varande belopp, 24,000 kronor, samt återstoden till statsverket inbesparas;

dels till utrikesdepartementet 95,100 kronor; dels till beskickningar och konsulat 831,600 kronor; dels till ålderstillägg ett förslagsanslag å 5,000 kronor; dels ock till bidrag till vissa vicekonsulers aflönande ett förslagsanslag å 5,000 kronor;

äfvensom medgifva, att å ordinarie stat under tredje hufvudtiteln må uppföras

dels ett förslagsanslag ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler å 45,000 kronor;

dels till diplomat- och konsulsaspiranter 27,000 kronor;

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Häft. (N:o 143).

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.

dels till militär- och marinattachéer 18,000 kronor; dels ett reservationsanslag handelsattachéer å 36,000 kronor; dels ett förslagsanslag ekipering spenning ar å 15,000 kronor; dels ett förslagsanslag rese- och flyttning sersättning, inspektioner, tillfälliga uppdrag å 40,000 kronor;

dels till vikariatsersättning, renskrifning, tillfälliga biträden m. m.

14,000 kronor;

dels till kanslivaktmästare, renskrifning skostnader och andra utgifter vid beskickningar och konsulat 23,500 kronor;

dels ett förslagsanslag skrifmaterialier, expenser, ved, ljus, m. m. å

92,500 kronor;

dels ett förslagsanslag godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m. å 35,000 kronor; dels till hemliga utgifter 40,000 kronor; dels ock till svenska kyrkan i Paris 2,950 kronor.

Vidare vill Kungl. Maj:t likaledes under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1907 bevilja dels till fortsatt utgifvande af Sveriges traktater 4,500 kronor; dels till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna under år 1906 för den internationella skiljedomstolens byrå i Haag 2,500 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel under år 1906 utanordna berörda belopp;

dels såsom bidrag till den internationella fredsbyrån i Bern 750

kronor;

dels ett förslagsanslag dyrtidstillågg å 2,625 kronor; dels till pensioner att utgå i den mån sådant kan vara erforderligt 29,800 kronor;

dels ock till gäldande af det utaf statskontoret till bestridande af en del af den på Norge belöpande andelen af kabinetts- och konsulskassornas utgifter 1905 under förskottstitel utbetalda belopp, 170,750 kronor;

äfvensom att, med medgifvande att den för år 1907 föreslagna organisations- och lönestaten må från den 1 oktober 1906 tillämpas, till bestridande af den på Norge belöpande andelen i kabinetts- och konsulskassornas utgifter innevarande år, på extra stat för år 1907 bevilja 556,225 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1906 utanordna beloppet.

Slutligen vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen, att af hyresinkomsterna från kronans fastighet i Konstantinopel må för år 1907 användas 1,169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143. 3

kronor att utgå som lönetillökning åt pastorn vid svenska församlingen i Paris.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Eric Trolle.

Tredje hufvudtiteln.

Utdrag af 'protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Tingsten,

Biesf.rt,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SchOTTE,

Berg,

Bergström.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1907 och yttrade beträffande:

Tredje hufvudtiteln.

5 Ordinarie anslag.

Till följd af unionens upplösning måste frågan om en ny organisation af diplomat- och konsulatväsendet tagas under öfvervägande. Den 17 sistlidne november tillsatte äfven Kungl. Maj:t för ändamålet en särskild kommitté. I afbidan på fullgörandet af det kommittén förelagda arbetet kunde icke vid statsverkspropositionens uppgörande något fullständigt förslag till reglering af utgifterna under tredje hufvudtiteln framläggas, utan måste jag åtnöja mig med att låta uppgöra en approximativ beräkning af de anslag för utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet, hvilka, såvidt det kunde förutses, komme att kräfvas för de nya organisationerna. Denna beräkning utvisade en slutsumma af 1,5()0,000 kronor, och i enlighet härmed upptogs äfven för ifrågavarande ändamål under utgifterna å tredje hufvudtiteln ett till nämnda belopp beräknadt anslag.

Kommittén, hvilken omedelbart efter dess tillsättande påbörjade sitt arbete, har numera afslutat detsamma. Den 2 innevarande april öfverläinnade nämligen kommittén till Kungl. Maj:t ett betänkande i ämnet; och anhåller jag nu att inför Kungl. Maj:t få anmäla detsamma äfvensom att i sammanhang härmed framlägga fullständigt förslag till reglering af utgifterna under tredje hufvudtiteln.

Såväl kommerskollegium som statskontoret hafva erhållit föreläggande att afgifva underdånigt utlåtande öfver kommitténs betänkande; och med hänsyn till önskvärdheten att kunna redan för innevarande Riksdag framlägga deri nya organisationsplanen fingo nämnda båda ämbetsverk förständigande att senast den 14 i denna månad inkomma med det underdåniga utlåtandet; kommerskollegium likväl obetaget att, därest så lämpligt befunnes, från utlåtandet undantaga sådana frågor, som icke stode i omedelbart sammanhang med de af kommittén afgifna organisations- och löneförslag, hvilka vore af beskaffenhet att skola för Riksdagen föreläggas; och skulle i sådant fall kollegium senare afgifva särskildt underdånigt yttrande öfver dessa frågor.

De infordrade utlåtandena hafva äfven nämnda dag till Kungl. Maj:t inkommit, och torde desamma jämte därvid fogade reservationer få biläggas detta protokoll. Jag anser mig i följd häraf icke behöfva ingå i någon redogörelse för innehållet af dessa utlåtanden utan kan inskränka mig till att vid förekommande fall hänvisa till desamma.

Vidare har jag omedelbart efter kommittébetänkandets ingifvande låtit tillställa detsamma Kung]. j\laj:ts beskickningar äfvensom samtliga lönade och äfven en del andra konsulattjänstemän, hvarjämte samtliga beskickningschefer och lönade generalkonsuler i Europa erhöllo telegrafisk underrättelse att, därest de hade några erinringar att framställa mot förslaget,

[1-5.]

Tillsättande af diplomatoch konsulatkommittén.

Utlåtanden

öfver

kommitténs

betänkande.

6 Tredje liufvudtiteln.

Önskvärdheten af frågans behandling vid innevarande Riksdag.

Redogörelse för kommitténs förslag.

Utrikesdepartementets organisation enligt kommitténs förslag.

de härmed borde snarast möjligt inkomma till utrikesdepartementet. Sådana uttalanden hafva äfven från flertalet af nu nämnda ämbetsmän inkommit.

Såsom af det sagda framgår, har tiden för kommittéarbetets granskning varit knappt tillmätt. Uppenbarligen hade det såväl för den ena som den andra af statsmakterna varit önskvärdt, om vid behandlingen af det viktiga och genomgripande förslag, som af kommittén framlagts, tillfälle till längre rådrum förefunnits. Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas att till en kommande Riksdag uppskjuta frågans behandling. Om jag det oaktadt icke anser detta tillrådligt, är anledningen den, att förhållandena med nödvändighet kräfva, det utrikesdepartementet så snart som möjligt erhåller ny organisation och nya verksamhetsformer. Då nämligen den nuvarande organisationen i väsentlig man uppgjorts med hänsyn därtill, att utrikesdepartementet och dess diplomatiska och konsulära tjänstemän ägde att företräda såväl Sveriges som Norges intressen, är efter unionens upplösning behofvet af en omorganisation trängande, och hänsyn bland annat till de många nu lediga tjänsternas besättande samt till verkets lämpliga rekrytering gör det äfven önskvärdt, att öfvergångstiden icke förlänges mer än hvad som är oundgängligen nödvändigt. Vid sådant förhållande har jag ansett mig böra åsidosätta de kraf, jag eljest kunnat äga på ett rikligen utmätt rådrum för frågans behandling. Det behöfver väl knappast sägas, att skulden till frågans brådskande behandling icke kan läggas kommittén till last, då denna tvärtom med erkännansvärd raskhet fullgjort sitt arbete. Omständigheter, hvaröfver ingen varit herre, hafva vållat arbetets forcerande.

Innan jag går vidare, torde det tillåtas mig att i korthet redogöra för kommitténs förslag.

Enligt detsamma skall arbetet inom utrikesdepartementet vara fördeladt mellan fyra afdelningar. Af dessa utgöres dock en hufvudsakligen af förvaltningen af departementets arkiv, hvaremot med få undantag behandlingen af de löpande ärendena tillkommer de tre andra afdelningarna, rättsafdelningen, handelsafdelningen och personalafdelningen. För närvarande är som bekant handläggningen af de löpande ärendena inom utrikesdepartementet likaledes fördelad mellan tre afdelningar, men frånsedt denna yttre likhet företer kommitténs förslag ganska väsentliga afvikelser från den nuvarande ordningen. Redan rättsafdelningens upprättande innebär en nyhet, då för närvarande hithörande mål och ärenden ingå som en underordnad grupp under den s. k. legationsafdelningen. Öfriga till donna hörande ärenden skulle däremot liksom äfven de räkenskapsärenden, som nu behandlas af kameralafdelningen, hänföras till personalafdelningen. Kameralafdelningen skulle fullständigt för-

Tredje hufvudtiteln.

svinna, och anföres som motiv härtill den väsentliga förenkling i räkenskapsväsendet, som är en följd af unionens upplösning. Hvad åter angår den tredje af de föreslagna byråerna eller handelsafdelningen motsvaras denna delvis af den nuvarande konsulatafdelningen, men genom den djupt ingripande omorganisation af konsulatväsendet, som af kommittén föreslås, och hvartill jag senare återkommer, samt andra i sammanhang därmed stående reformförslag, skulle denna afdelning få en väsentligt större betydelse för vårt näringslit än nu är fallet. Slutligen skulle den nuvarande platsen såsom introduktör för främmande sändebud, hvarmed i viss mån är förenad en afdelningschefs ställning och befogenhet, bortfalla samt dennes rent departemental göromål i ställoet öfvertagas af personal- och arkivafdelningarna.

A hvarje afdelning skulle tjänstgöra såsom afdelningschefens närmaste man en förste sekreterare. Vidare skulle i departementet sex andre sekreterare vara anställda.

A arkivafdelningen skulle anställas utom afdelningschefen en förste och en andre arkivarie.

Beträffande Sveriges diplomatiska representation utomlands märkes först och främst kommitténs förslag om indragning af beskickningen i Bryssel och Haag samt om ersättande af de fyra ministerposterna i Konstantinopel, Madrid, Rom och Wien med beskickningschefer af lägre rang och lön eller s. k. chargés dkaffaires. Beträffande beskickningen i Bryssel och Haag skulle dennas göromål öfvertagas, hvad Belgien angår, af beskickningen i Paris samt beträffande Holland af beskickningen i London. Om således kommittén föreslår ganska betydande indragningar inom diplomatväsendet, hemställer kommittén å andra sidan om upprättande af beskickningar i Japan, Mexiko och Argentina, i de båda sistnämnda länderna dock under ledning af allenast chargés d’affaires. Vid de fyra största beskickningarna, nämligen i Berlin, London, Paris och S:t Petersburg, föreslås anställandet af legationsråd samt vid beskickningarna i Kristiania, Köpenhamn och Washington af legationssekreterare.

1 fråga om konsulatväsendet framlägger kommittén, såsom redan nämndt, vidtomfattande förslag till förändrad organisation. Dessa förslag åsyfta framför allt åvägabringande af enhet i fråga om förhållandet emellan centralförvaltningen och konsulatväsendet samt detsammas ställande i närmare förbindelse med diplomatväsendet. I det förra hänseendet har kommittén hemställt om upphörande af den nuvarande ordningen, enligt hvilken konsulatväsendet lyder under såväl utrikesdepartementet som kommerskollegium. En stor del af de frågor, hvilka nu falla under kommerskollegii afgörande, skulle således öfverflyttas till utrikesdepartementet, och beträffande öfriga märkes, att

Sveriges diplomatiska representation enligt kommitténs förslag.

Sveriges konsulära representation enligt kommittéförslaget.

8 Tredje linfvudtiteln.

för framtiden skriftväxlingen mellan konsulaten och kommerskollegium skulle förmedlas genom utrikesdepartementet å enahanda sätt som i allmänhet är fallet, då fråga är om skriftväxling mellan våra beskickningar eller konsulat utomlands samt inländska ämbetsverk. Vinnande af enhet i ledningen af samtliga utrikes ärenden har härmed åsyftats.

För åstadkommande af samverkan mellan diplomati och konsulatväsende har föreslagits, att beskickningschefen skulle i det land, där han är anställd, äfven utöfva ledningen af de konsulära ärendena. Då likväl genomförandet häraf i vissa land, där de diplomatiska göromålen äro af mera maktpåliggande beskaffenhet, medför sina svårigheter, har såsom rådgifvare vid beskickningschefens sida ställts en s. k. bandelsattaché. Denna institution är för vårt land ny, och afses därmed att för en tid af tre eller högst fem år vid vissa beskickningar eller konsulat anställa, såsom kommittén utlåter sig, »yngre men erfarna köpmän», hvilka således, jämte det de äga tillfälle själfva till vidare kommersiell utbildning, skola vara beskickningschefens eller generalkonsulns rådgifvare i kommersiella ärenden. Den sålunda ifrågasatta närmare samverkan mellan diplomati och konsulatväsende har i förening med den betydande minskning i konsulära ärenden, som inträdt i följd af unionens upplösning, medfört, att en hel del lönade generalkonsulat kunnat af kommittén föreslås till indragning. Sålunda är fallet med generalkonsulaten i Archangel, Köpenhamn, Lybeck, Hamburg, Havre, London, Barcelona, Genua, Quebec, Rio de Janeiro och Kobe. Åtskilliga af dessa hafva dock ersatts af lönade konsulat eller vicekonsulat. A andra sidan föreslås nya lönade generalkonsulat i Rotterdam och Kapstaden, hvarjämte äfven upprättandet af de nya beskickningarna i Japan, Mexiko och Argentina medför skapandet af generalkonsulat i nämnda länder. Äfven i fråga om de lönade konsulaten och vicekonsulaten hafva ganska betydande ändringar vidtagits, i det sondiga af de nu befintliga, såsom Bilbao, Cardiff, Liverpool, Newcastle on Tyne, föreslagits till indragning samt å andra sidan upprättande af nya konsulat föreslagits å åtskilliga orter, såsom Glasgow, Moskwa och Sydney. I öfrigt är i fråga om konsulatväsendet att märka, att kommittén å vissa platser föreslår anställandet af lönade vicekonsuler såsom biträden åt å platsen bosatta olönade konsuler. Vidare har vid bestämmandet af platserna för konsulats upprättande kommittén hufvudsakligen låtit leda sig af kommersiella hänsyn och särskildt af önskan att kunna i möjligaste mån befordra landets export, medan åter konsulernas verksamhet i afseende å sjöfarten tillmätts mindre betydelse.

Allmänt Sådana äro i korthet hufvuddragen af det organisationsförslag kommittén

Utkommitté-mfr;imlagt. För min del kan jag ej finna annat än att det erbjuder i mer än ett

förelaget, afseende beaktansvärda uppslag. Särskildt skänker jag allt erkännande åt den varma sträfvan, som genomgår detsamma att såvidt som möjligt är söka

Tredje hufvadtiteln.

ställa vår utländska representation i handelns och näringarnas tjänst. Det är uppenbart att, i samma mån som den s. k. storpolitiken upphört att sysselsätta de smärre staterna, föremålet för deras diplomati i väsentlig grad måste blifva ett fruktbringande stödjande af inhemsk näring och handel. Vid sådant förhållande synes mig kommitténs önskan att åstadkomma en närmare samverkan mellan diplomati och konsulatväsende vara förtjänt af varmt understöd. Denna min åsikt framgår för öfrigt redan af mitt uttalande till statsrådsprotokollet vid tillfället för kommitténs tillsättande.

Ehuruväl jag således i väsentliga delar ansluter mig till de grundsatser, som varit bestämmande för kommitténs förslag, kan jag dock ej vara fullt ense med kommittén i fråga om det resultat, hvartill den i åtskilliga afseenden kommit. Den skiljaktiga ståndpunkt, jag i ett och annat afseende intager från kommitténs, har sin grund framför allt däri, att jag finner kommittén med en från rent principiell synpunkt erkännansvärd konsekvens icke hafva nog beaktat de förhandenvarande förhållandena, hvilka icke alltid medgifva en sträng tillämpning af de af kommittén omfattade grundsatser. Vid en organisation af diplomatien och konsulatväsendet, måste man taga hänsyn till en mångfald af företeelser, växlande efter de olika staternas maktställning, läge, ekonomiska utveckling och graden af deras förbindelser med vårt land. Ett fullt konsekvent genomförande af något visst system kan därför i verkligheten blifva ett fel i stället för en förtjänst. Kommittén synes icke heller fullt hafva beaktat svårigheten att finna lämpliga personer till de omfattande och olikartade uppgifter, som skulle ställas å innehafvarne af vissa poster.

Jag öfvergår nu till att något närmare redogöra för de punkter, med Oen ifrågaafseende å hvilka jag intager en afvikande ståndpunkt från kommittén. Sningen"elier

Kommittén har, såsom jag redan nämnt, föreslagit, att beskickningarna »edsåttningen i Konstantinopel, Madrid, Rom och Wien för framtiden endast skulle förestås diplomatiska af chargés d’a£faires. Denna förändring skulle betingas af tillämpningen af ämbeten. vissa af kommittén omfattade grunder, i förevarande fall närmast den, att i de länder, där de politiska intressena äro af ringare vikt men de ekonomiska afsevärda, samt i sådana länder, där särskilda förhållanden betinga anställandet af representanter med diplomatisk befogenhet, böra anställas beskickningar, vid hvilka chefen benämnes chargé dkiffaires. Det är dock tydligt, att kommittén därjämte ledts af en i öfrigt berömvärd sparsamhetstendens. De besparingar, som i sådant hänseende åvägabragts, uppgå — frånsedt att vissa beskickningshus delvis blefve öfverflödiga — till sammanlagdt 37,760 kronor årligen.

Det återstår emellertid att tillse, huruvida den sålunda vunna besparingen står i något förhållande till de olägenheter, som följa af kommitté-

Bih. till Riked. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 2

10 Tredje huvudtiteln.

förslaget, och särskildt till den förminskning i anseende, som Sverige däraf tvifvelsutan komme att lida. Att detta är att befara synes mig nämligen i hög grad påtagligt. Det är visserligen sant, som kommittén anmärker, att det ytterst öfverallt är personligheten, som gör sig gällande, men denna måste, icke minst när det gäller representerandet af ett land med begränsade inakttillgångar, uppbäras och understödjas af en viss yttre ställning, jämförlig med den som intages af likställda makters representanter.

Jag har nyss antydt, att enligt kommitténs förslag vissa af våra beskickningar icke skulle komma att intaga en ställning, motsvarande den, som tillkommer med oss likställda makters diplomatiska representanter. Till närmare utveckling häraf ber jag att få meddela följande: Det är bekant, att stormakterna ömsesidigt hos hvarandra låta sig representeras af sändebud med vissa särskilda företrädesrättigheter (ambassadörer). Närmast i ordningen efter dessa komma envoyéerna, vanligen representerande hvad man kallar makter af andra eller tredje ordningen. Endast undantagsvis förekomma beskickningar af lägre rang, företrädda af chargés d’affaires. Det är i allmänhet endast de syd- och mellanamerikanska republikerna, hvilka på detta sätt låta företräda sig. Af de europeiska länderna är det i Italien endast Grekland och Montenegro och i Österrike endast Montenegro, som icke äro representerade genom beskickningschef med ministers värdighet. Visserligen har Danmark sedan några år tillbaka i Rom endast en chargé d’affaires, men denna anordning har alltid betecknats såsom provisorisk. Hvad Norge angår är dess minister i Berlin äfven ackrediterad i Rom och Wien.

Likaledes förekomma i Kontantantinopel och Madrid endast undantagsvis beskickningar, företrädda af chargés d’affaires. Detta är i Konstantinopel fallet allenast med Montenegro samt i Madrid med några mindre syd- eller mellanamerikanska republiker.

Jag vill såsom bevis för den ställning chargés d'affaires intaga ytterligare nämna, att å flera platser svårigheter beredas dem att direkt förhandla med utrikesministern, utan hänvisas de till lägre tjänstemän inom vederbörande departement. Det är tydligt, att detta måste i hög grad menligt inverka på deras förmåga att tillvarataga sitt lands intressen.

Jag kan icke föreställa mig, att den allmänna meningen skulle känna sig tillfreds att veta vårt fosterland vara i ett flertal europeiska hufvudstäder och däribland hos två stormakter representeradt på ett sätt, som sålunda liksom ställde det på en lägre plats än så godt som alla Europas öfriga stater. Särskildt synes mig tidpunkten för en sådan anordning synnerligen olämpligt vald. Skulle kommitténs förslag i denna del genomföras, torde det svårligen kunna undvikas, att i utlandet framkallades den föreställningen, att unionens nyligen timade upplösning haft en vida större återverkan på vårt fosterlands ställning och betydelse än förhållandet verkligen är. Till

Tredje hufvudtiteln. 11

skapandet af en dylik ogrundad föreställning kan jag för min del ej medverka.

I bestämd strid mot kommitténs uttalande (sid. 121) anser jag således de föreslagna förändringarna i vissa beskickningars ställning verka nedsättande på vårt lands anseende. Icke heller komma dessa förändringar att väl upptagas å de platser, där desamma skulle komma till tillämpning. Och jag skulle icke i nu berörda afseende hafva uttalat mig med sådan bestämdhet, därest jag icke haft direkt och grundad anledning därtill.

. Äfven af praktiska grunder finner jag ett skapande af chargé d’affairesposter icke vara ändamålsenligt. Jag måste således i hvarje fall motsätta mig detta förslag.

Till bedömande föreligger äfven en af två reservanter mot kommitténs förslag (grefve von Rosen och herr Fallenius) gjord hemställan om en sammanslagning af ministerposterna i Rom och Wien. Det kan naturligtvis äfven ifrågasättas, huruvida icke möjligen någon af de andra poster, hvarom i detta sammanhang är fråga, kunde förenas med någon annan ministerpost, såsom exempelvis den i Madrid med den i Paris. En sådan förening af flere ministerposter äger rum i ganska stor utsträckning; jag behöfver ju blott erinra därom, att vi själfva i fråga om två ministerposter tillämpa detta system. Huruvida det med fördel kan utsträckas, skall jag taga under skärskådan vid granskning af representationen i hvart och ett land. Jag återkommer således längre fram till denna fråga.

Jag skall vidare i detta sammanhang yttra mig rörande de af kommittén föreslagna nya beskickningarna i Argentina, Mexiko och Japan. Det är företrädesvis, åtminstone hvad de båda förstnämnda länderna angår, af kommersiella skäl, upprättandet af dessa beskickningar föreslås och särskildt har därvid hänsyn tagits till vår export, som kommittén anser på denna väg mäktigt kunna främjas.

Jag har emellertid icke af hvad härom i kommittébetänkandet förekommit funnit mig öfvertygad, att vår export på Mexiko vare sig nått eller med säkerhet kan antagas i framtiden nå den utveckling, att staten verkligen bör offra den afsevärda summa, som upprättande af en beskickning därstädes skulle kosta.

Kommittén har emellertid för ifrågavarande förslag äfven anfört andra synpunkter, hvarför det vore önskvärdt att hafva en beskickning i Mexiko. Enligt kommitténs förslag borde den chargé d’affaires, som skulle i Mexiko anställas, ackrediteras jämväl i åtskilliga af de centralamerikanska eller i norra Sydamerika belägna republikerna, enär det visat sig, att i dessa stater reklamationer af rätt allvarlig art förekommit, hvilkas fullföljande endast kunnat ske på diplomatisk väg. Flertalet af dessa tvistigheter hafva dock

Upprättande åt nya beskickningar.

12 Tredje hufvudtiteln.

föranledts af den norska sjöfarten. Utvägar lära ej heller saknas att, däi’est dylika tvister skulle uppkomma, på ett mindre kostbart sätt sörja för deras lösande.

Icke heller ett annat af kommittén åberopadt skäl för en beskickning i Mexiko eller att beskickningschefen skulle verka som inspektör öfver samtliga konsulat i Centralamerika, Västindien och Norra Sydamerika synes mig böra tillmätas någon afgörande betydelse. Att märka är äfven, att kommittén i fråga om upprättande af en beskickning i Mexiko icke varit enig, i det att två af dess ledamöter reserverat sig mot kommitténs beslut. Afveni kommerskollegium har detta förslag rönt gensagor.

Hvad åter Japan och Argentina angår, synas mig viktiga skäl tala för upprättande af en beskickning i dessa land. Härigenom skulle man hafva utsikt att bibehålla och ytterligare utvidga den redan vunna afsättningsmarknaden för våra produkter. Med Argentina underhålla vi redan direkt ångbåtsförbindelse, och utsikterna för lifiigare handelsförbindelser med Ost- Asien synas på senare tid betydligt hafva vuxit. I fråga om Japan, hvilket land såsom bekant numera ryckt in i stormakternas led och kan förväntas taga en verksam del i kommande politiska händelser, bör det äfven ur denna synpunkt vara af vikt att vi äro därstädes representerade genom en särskild beskickning. Något dylikt skäl kan naturligtvis icke anföras i fråga om Argentina, men då numera ett icke obetydligt antal svenskar bosatt sig där, kan en beskicknings bistånd ur denna synpunkt mången gång komma att visa sig af nöden. Jag får på dessa och de i öfrigt af kommittén anförda skäl tillstyrka upprättande af fasta beskickningar i Japan och Argentina.

Anmärknirgar Jag öfvergår nu till en annan del af kommitténs förslag, där jag äfven

mot kommit- i viss mån företräder en skiljaktig ståndpunkt från den af kommittén omi fråga om tattacle.

konsulat- Kommittén har föreslagit, att i de länder, där beskickningar jämväl an-

organisathn. ställas, ledningen af konsulatärendena borde tillkomma beskickningschefen.

I och för sig själft har jag intet däremot att anmärka; denna organisation har förut på åtskilliga håll med framgång tillämpats, och att den nu af kommittén så starkt framhäfts, är endast ett uttryck för kommitténs förut berörda, af mig äfven delade önskan om åstadkommande af en intim samverkan mellan diplomati och konsulatväsende. Lika med kommittén tror jag äfven att denna organisation i flertalet af de länder, där vi underhålla beskickningar, med framgång låter sig genomföra. Men däremot tviflan jag på att denna grundsats, åtminstone i den form, kommittén föreslagit, öfverallt är genomförbar. Det sagda gäller särskildt Frankrike, Ryssland, Storbritannien och Tyskland, i hvilka länder vi på en gång hafva viktiga

Tredje hnfvudtiteln.

politiska intressen och därjämte vidsträckta handels- och sjöfartsförbindelser. Enligt min fulla öfvertygelse skulle icke ministern nöjaktigt därstädes kunna, enligt den af kommittén föreslagna anordningen, företräda både våra diplomatiska och kommersiella intressen, utan skulle följden häraf blifva enderas tillbakasättande.

Innan jag går vidare, önskar jag yttra några ord rörande de föreslagna handeisattachéerna. Lika med kommittén tror jag anställandet af dylika attachéer vara ett synnerligen lämpligt medel för befordran af vår handel och industri. I hvarje fall bör det icke lämnas oförsökt. Men däremot synes mig, då institutionen ännu är opröfvad, densamma icke böra tillmätas den betydelse, kommittén tillagt densamma. I själfva verket hvilar genomförbarheten af kommitténs förslag om beskickningschefens öfvertagande af ledningen af jämväl de konsulära ärendena i väsentlig mån just på dessa handel sattachéer. Kommittén har nämligen föreslagit, att i de fyra nyssnämnda länder, där beskickningschefen öfvervägande tages i anspråk af politiska eller administrativa göromål, böra anställas handelsattachéer med uppgift att biträda vid de kommersiella intressenas bevakande. Det har icke undgått kommitténs uppmärksamhet, att i dessa länder ministern icke kan hafva så mycken tid öfrig för konsulatärenden. Men det synes mig vill kunna dragas i tvifvelsmål, om ministern kan påräkna så synnerligt mycket stöd af denne i administrativa göromål fullkomligt opröfvade man, hvilken därjämte komme att ombytas hvart tredje eller hvart femte år. Åtminstone innan erfarenheten gifvit sitt utslag till förmån för handelsattachéernas verksamhet, synes försiktigheten bjuda att icke alltför mycket bygga på dem. Vidare kan jag icke finna annat än att det fasta anställandet af handelsattachéer vid vissa på förhand bestämda beskickningar och konsulat icke lämpligen motsvarar det syfte, som man genom dessa attachéer företrädesvis vill vinna eller vägledande af vår inhemska industri och handel. Denna uppgift synes mig i stället bäst tillgodogöras genom att möjlighet finnes att anknyta handelsattachéernas verksamhet vid sådana länder, hvarest för tillfället behof af närmare kommersiella förbindelser gör sig gällande eller hvarifrån särskildt lifgifvande impulser kunna hämtas. Det är tydligt, att dessa länder efter handelskonjunkturernas beskaffenhet eller andra omständigheter kunna växla ganska betydligt, likasom äfven att man genom kommitténs förslag mången gång afskär sig möjlighet att tillgodogöra sig någon genom för viss ort särskildt lämpliga egenskaper utmärkt man. Den största möjliga frihet i val icke blott af personer utan äfven af verksamhetsfält måste vara hufvudbetingelsen, för att handeisattachéerna skola kunna realisera de förhoppningar, som ställas på dem. Jag ansluter mig därför till kommerskollegii uttalande därom, att ett visst anslag bör ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, att an-

Handels-

attachéer.

14 Tredje hufvudtiteln.

vändas till aflönande af handelsattachéer men med frihet för Kungl. Maj:t att närmare bestämma dessas tjänstgöring. Om storleken af detta belopp skall jag i annat sammanhang yttra mig.

Konsulat- Jag återgår härefter till ett bedömande af frågan, huru konsulatväsen-

"nandeiPrank-^ lämpligast bör ordnas i fyra nyssnämnda länder. Om dem alla gäller, rike, Ryss- att såväl de rent diplomatiska som kommersiella ärenden, hvilka vi därstädes la.r’d' t°PT hafva att bevaka, äro af den vikt, att ministern icke utan annat stöd än den Tyskland, sedvanliga legationspersonaleri kan förvalta dem båda. Endera eller båda dessa slag af ärenden skulle däraf lida.

Vid afgörandet af den lämpligaste formen för organisationen kan man åter icke behandla dessa länder likformigt. Ur vissa nedan närmare angilna synpunkter kunna de indelas i två olika grupper, å ena sidan Ryssland och Storbritannien, å andra sidan Frankrike och Tyskland.

Konsulat- Hvad nu först Storbritannien angår, synes mig detta vara det land,

nandPPstor-soru 1 fråga om valet af organisationsformer erbjuder minsta svårigheter. britannien. Här äro såväl de rent diplomatiska som de konsulära ärendena af den vikt, att de hvar för sig kräfva helt sin man. Nära till hands ligger således att fortfarande bibehålla såväl en minister som en generalkonsul i London. Och härtill är så mycket mer skäl, som ingen tvekan kan gifvas, att äfven den konsulära ledningens säte är i London. Någon bättre plats för »den kommersiella informationens» bedrifvande kan icke tänkas än här i världshandelns midtpunkt; och äfven hänsyn till vår högst betydliga sjöfart på London kräfver en särskild vårdare af våra redares och sjömäns intressen. Genom bibehållande af den nuvarande organisationen komma således alla intressen vederbörligen att tillvaratagas. Det undantag, som härmed göres från kommitténs förslag om beskickningschefens öfvertagande af äfven de konsulära ärendena, är betingadt allenast af förhållandenas makt. Jag hänvisar för öfrigt till de mångahanda uttalanden, som under ärendets behandling framkommit till stöd för bibehållandet af detta generalkonsulat.

Konsulat- I viss mån är förhållandet med Ryssland likartadt. Den man, som är

Pande^Rps S!l^ att i vårt mäktiga grannrike företräda våra politiska intressen, måste land/ häri se sin hufvuduppgift. Äfven är hufvudstaden liksom London en sjöstad, hvarför jämväl i sjöfartens intresse påkallas i S:t Petersburg en konsulär representant. Dock är S:t Petersburg icke i samma betydelse som London landets kommersiella medelpunkt, likasom äfven vår sjöfart på Ryssland icke är så betydlig som den å England och icke heller bestämdt har S:t Petersburg till hufvudmål. Således förefinnas vissa skiljaktigheter, värda att vid organisa-

Tredje Imfvudtitelu.

tionsplanens uppgörande taga i betraktande. Men innan jag går vidare, torde jag först böra något närmare beröra kommitténs förslag rörande vår konsulära representation i Ryssland.

Kommittén har lifligt behjärtat önskvärdheten af en lifligare handelsförbindelse med Ryssland och har därför ganska rikligt sörjt för de konsulära intressenas tillvaratagande därstädes. Jämte det kommittén hemställer om bibehållandet af det nuvarande lönade konsulatet i Riga, föreslår kommittén således upprättande af ett likaledes lönadt konsulat i Moskva. Hvad S:t Petersburg angår skulle därstädes, såsom jag redan nämnt, enligt kommitténs förslag anställas en handelsattaché; och i anledning häraf har kommittén icke ansett sig böra tillmötesgå de från handelns och industriens målsmän framkomna önskningarna om upprättande af ett lönadt generalkonsulat i S:t Petersburg.

Med kommittén delar jag lifligt önskan, att vårt land må träda i närmare handelsförbindelser med Ryssland, likasom äfven tron på att landet i flere afseenden däraf kan draga betydande gagn. Kommitténs förslag om stärkande af vår konsulära representation i Ryssland synes mig därför värdt allt understöd. Men då jag af skäl, som jag redan anfört, icke anser en tast handelsattaché böra anställas i S:t Petersburg, måste denne på något sätt ersättas; och därvid träder ånyo i förgrunden frågan om upprättandet af ett lönadt generalkonsulat därstädes. För en dylik plan — eller i hvarje fall för anställande af en lönad konsul i S:t Petersburg — hafva bland andra så betydande korporationer som Sveriges exportförening, Sveriges allmänna handelsförening, Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, Stockholms handelskammare, Börssällskapet i Göteborg m. fl. uttalat sig, hvarjämte flera af de enskilda personer, som hörts inför kommittén, yttrat sig i enahanda syfte. Äfven jag delar denna uppfattning. Jag tror således, att i Ryssland liksom i England är den naturliga lösningen: de diplomatiska och de konsulära ärendenas skiljande samt upprättande af ett generalkonsulat i hufvudstaden, som på en gäng kan utöfva den högsta konsulära och den kommersiella ledningen — hvilket gifvetvis sker bäst i de administrativa och politiska myndigheternas hufvudcentrum — samt äfven tillgodose vår sjöfarts intressen. I detta sammanhang vill jag påpeka, att vår sjöfart å de tre förnämsta ryska hamnarna — S:t Petersburg, Riga och Libau — ställer sig ungefär lika, dock med öfvervikt för sistnämnda ort.

S:t Petersburg är emellertid icke i samma mån som London rikets midtpunkt i kommersiellt hänseende. Det väldiga tsarriket äger i själfva verket flera sådana. Häraf följer, att medan vi i Storbritannien — jag frånser här de utomeuropeiska brittiska besittningarna — endast i obetydlig grad behöfva lönade konsuler, det motsatta förhållandet råder i Ryssland. Helsingfors kräfver sin själfständige konsulära representant. I Moskva

16 Tredje liufvudtiteln.

Kontulatväsendeis ordnande i Frankrike.

anser jag i öfverensstämmelse med kommitténs uttalade åsikt ett lönadt konsulat böra upprättas. Och slutligen torde äfven i Riga nu som tillförene en utsänd konsulattjänsteman böra finnas.

Delvis af budgethänsyn anser jag emellertid vid sistnämnda konsulat allenast böra anställas en lönad vicekonsul. Vår sjöfart i Riga är icke så betydlig, att enkom för denna ett lönadt konsulat nödvändigt behöfver bibehållas. Dessutom gäller det här som annorstädes, att en konsul i hufvudstaden har mer förmåga att gagna än en i en provinsstad anställd. (Jfr kommittébetänkandet B, sid. 34.) Förstärkandet af den konsulära representationen i hufvudstaden är således en fråga af sådan vikt, att andra intressen därför måste vika.

Jag öfvergår nu till frågan om konsulatväsendets ordnande i Frankrike. Då Paris icke är någon sjöstad, bör icke vara fråga om upprättande därstädes af ett lönadt generalkonsulat. Fråga uppkommer då, huruvida den högsta konsulära ledningen bör utöfvas från någon af Frankrikes sjöstäder. I sådant hänseende har herr Fallenius uttalat sig för Havre, hvarest, såsom bekant, vi hitintills haft en lönad generalkonsul. Kungl. Maj:ts minister i Paris synes åter föredraga Rouen, och äfven andra röster hafva höjts till förmån för denna stad. Nu är emellertid att märka, att ingen af dessa städer liksom ej heller någon annan af Frankrikes sjöstäder kan anses bestämdt vara medelpunkten i dess kommersiella lif. Man kan således icke såsom skäl för förläggande af ett generalkonsulat till någon fransk hamnstad åberopa hänsyn till den kommersiella informationen. Det återstår att se, huruvida man i sjöfartens intresse kan göra det.

Vid en dylik undersökning visar det sig emellertid, att vår sjöfart på Frankrike, i sig själf icke särdeles betydlig, därjämte fördelar sig tämligen lika på ett flertal af hamnar. Havre, Rouen, Dunkerque och Bordeaux täfla i detta afseende med hvarandra. Icke heller ur denna synpunkt kan således förordas upprättandet af ett lönadt generalkonsulat i någon af dessa städer. Betecknande är också, att då två ledamöter af kommerskollegium ansett sig böra uttala en afvikande mening från kommittéförslaget i hvad det afser konsulatväsendets ordnande i Frankrike, de likväl icke med hänsyn till nyssberörda förhållande ansett sig kunna förorda upprättandet af ett generalkonsulat i någon af de franska sjöstäderna utan fastmer stannat vid en hemställan om två lönade konsulat, ett i Havre samt ett i södra Frankrike, vare sig i Bordeaux eller Marseille.

Den föregående undersökningen har ledt mig därhän, att det synes mig bäst att, hvad Frankrike angår, fasthålla kommittéförslagets grundtanke om förening af ledningen af de diplomatiska och konsulära ärendena men på

Tredje lnifvudtitcln.

samma gång för möjliggörandet häraf förstärka beskickningspersonalen. Vid sidan af ministern synes mig böra ställas en konsulärt utbildad eller eljest särskildt lämpad man med uppgift att biträda ministern vid utöfvande af den högsta konsulära ledningen. Honom skulle det således tillkomma att öfvervaka konsulernas ämbetsskötsel och inspektera konsulaten. Rätt utöfvad synes mig hans verksamhet särskildt i rent kommersiellt hänseende kunna blifva synnerligen värdefull, då han nämligen i kraft af sin ställning skulle kunna erhålla vida bättre öfverblick öfver det kommersiella lifvet i Frankrike och således i detta hänseende blifva till vida mer gagn än en generalkonsul vare sig i Havre, Rouen eller någon annan sjöstad. Vid eventuella underhandlingar med Frankrike om afslutande af en ny handelstraktat vore säkerligen hans bistånd ovärderligt.

Denne ämbetsman, hvars titel lämpligen synes böra blifva konsulatråd, bör hafva enahanda ställning och lön som ett legationsråd. Då vi af skäl, som jag ofvan nämnt, i Frankrike icke torde behöfva någon lönad konsul, är den af mig föreslagna organisationen billigare än herr Fallenius’ eller de båda reservanternas i kommerskollegium. Den kräfver samma kostnad som kommittéförslaget men är enligt min mening effektivare än detta. Den saknar icke heller motsvarighet i det samtida konsulatväsendet.

En likartad organisation synes mig äfven lämpligen kunna komma till Konsulat-j' tillämpning i Tyskland. Af samma skäl, som anförts i fråga om Paris, ^nde / Yy&kkan svårligen tänkas ifrågakomma upprättandet af ett särskildt lönadt gene- land. ralkonsulat i Berlin. Däremot finnes en skilnad från Frankrike där uti, att det gifves åtminstone två tyska sjöstäder, nämligen Lybeck och Hamburg, med hvilka vi underhålla så lifiiga sjöfartsförbindelser, att konsulär representant i dessa svårligen kan undvaras. Af dessa har Hamburg sedan gammalt varit säte för ett lönadt generalkonsulat. Kommittén har nu under framhållande af att våra sjöfartsintressen snarare äro större i Lybeck än i Hamburg icke velat tillerkänna sistnämnda stad i konsulärt hänseende något särskildt företräde. Till denna mening kan jag dock icke sluta mig, utan synes mig Hamburgs betydelse såsom centralpunkten för Tysklands utrikes handel vara så stor, att i hvarje fall icke minst ur den kommersiella informationens synpunkt ett lönadt konsulat därstädes bör upprätthållas. Däremot finner jag det icke vara af nöden att bibehålla det nu befintliga lönade generalkonsulatet.

Såsom kommittén framhållit (sid. 15) pekar den moderna utvecklingen allt mer i den riktningen, att de kommersiella intressena bäst tillgodoses genom deras förläggande till hufvudstaden i hvarje land. Särskildt gäller detta Tyskland, där hufvudstaden i samband med den storartade tillväxt, den på senare tider vunnit, i allt högre grad blifvit medelpunkten för det tyska

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Uäft. 3

18 Tredje hufvudtiteln.

rikets handel och industri. Jag tror således, att i Tyskland liksom i Frankrike våra kommersiella intressen bäst främjas genom att beskickningschefen med hjälp af ett konsulatråd öfvertager ledningen af de konsulära ärendena. Men med denna organisationsplan stämmer det icke väl öfverens att dessutom hafva ett själfständigt generalkonsulat i Hamburg, utan synes ett lönadt konsulat, på sätt äfven två reservanter inom kommerskollegium förordat, vara tillfyllest. Skulle man fästa sig vid, att därigenom vår representant i Hamburg icke komme att intaga en ställning motsvarande åtskilliga andra länders, är detta lätt afhjälpt genom förlänandet af en personlig generalkonsulstitel. I Lybeck anser jag anställandet af en lönad vicekonsul vara tillfyllest.

Samman- Med sammanfattande af det föregående finner jag mig således böra för-

fattnmg. orda, att i Ryssland och Storbritannien de diplomatiska och de konsulära ärendena förblifva åtskilda samt att ledningen af de senare anförtros åt en i hvartdera landets hufvudstad anställd lönad generalkonsul, men att däremot i Frankrike och Tyskland ledningen af jämväl konsulatärendena anförtros åt beskickningschefen, vid hvars sida anställes utom den öfriga legationspersonalen ett konsulatråd med uppgift att särskildt biträda vid de konsulära ärendenas handhafvande.

Anställande af Jag öfvergår nu till en annan fråga, däri meningarna äfven varit

'konsuier^vTd ^äm^Sen delade. Kommitténs flertal har, såsom jag ofvan nämnt, föreslagit, visso olönade att å åtskilliga platser, där ärendenas omfattning eller beskaffenhet kan bekonsu/at. räknas kräfva ständigt biträde af en med hemlandets förhållanden väl förtrogen person, måtte upprättas olönade konsulat men till biträde åt den olönade konsuln anställas en aflönad vicekonsul. I detta fall åligger det konsuln att hålla kanslilokal, i ersättning hvarför han åter äger att uppbära vissa expeditionsafgifter. Häremot har likväl generalkonsul Fallenius starkt opponerat sig, bland annat enär det borde befaras, att samarbetet mellan två personer, som äro i så olika ställning och af hvilka oftast den underordnade måste utföra allt arbete, icke kan förväntas blifva godt. Herr Fallenius föreslår därför, att på ifrågavarande platser anställas antingen lönade konsuler eller vicekonsuler. Häri har han äfven erhållit understöd af kommerskollegii samtliga ledamöter med undantag af generaldirektören herr Lagerheim, hvilken fortfarande vidhållit sin i kommittén uttalade mening. I fråga om de närmare skäl, som på ömse sidor anförts, hänvisar jag till kommittébetänkandet (sid. 23 och 235 ff.) samt kommerskollegii utlåtande och därvid fogad reservation.

Den af kommitténs flertal föreslagna anordningen kan i vissa afseenden hafva sina företräden. Särskildt gäller detta, om man ser frågan från rent ekonomisk synpunkt, ehuruväl företrädesvis endast i de fall, då en lönad

Tredje liufvudtiteln.

konsul skulle ersättas med en olönad sådan. I det fall åter att valet står mellan upprättandet af ett lönadt vicekonsulat och ett olönadt konsulat med biträde af lönad vicekonsul, kan väl den senare anordningen så till vida vara billigare som vicekonsuln i detta fallet icke behöfver fullt så hög aflöning, då han ju icke själf håller sig med kanslilokal samt intager en mera underordnad ställning. Denna besparing uppväges likväl oftast däraf, att den olönade konsuln äger rätt att uppbära expeditionsafgifter, hvilka eljest inflyta till statsverket. Men äfven ur andra synpunkter ån den rent ekonomiska kan den i kommittén föreslagna anordningen äga sina fördelar. På detta sätt möjliggöres nämligen att å åtskilliga orter för våra intressen förvärfva stödet och erfarenheten hos någon å platsen boende affärsman. Till ett obetingadt förkastande af denna anordning kan jag således icke sluta mig. Det är mig ock bekant,,, att densamma på åtskilliga ställen i utlandet med fördel tillämpats.

A andra sidan synas likväl de erfarenheter, den nederländska regeringen gjort om samma system — att döma efter ett den norska konsulatkommittén af år 1904 tillställdt uttalande af den nederländske utrikesministern — åtminstone icke obetingadt vara gynnsamma. Och likaledes synes mig den föreslagna anordningen kunna hafva sina svagheter, liksom svårligen de betänkligheter, generalkonsul Fallenius uttalat, helt och hållet böra underkännas. Det kan tydligen mången gång vara svårt att åstadkomma ett godt samarbete mellan tjänstemän af så olika ställning. Härvidlag beror mycket för att icke säga allt på de båda tjänstemännen själfva. Således kan den af kommittén förordade anordningen å en plats, där en duglig, intresserad och äfven å karaktärens vägnar framstående man vill åtaga sig det olönade konsulsämbctet, slå synnerligen väl ut, medan den samtidigt å annan plats, där dessa förutsättningar icke äro för handen, lämnar ogynnsamma resultat. Min åsikt i frågan är således den, att därest en fullt lämplig kandidat till den olönade konsulsposten kan erhållas, den af kommittén föreslagna anordningen har företräde, men att däremot, där detta icke är fallet, densamma icke bör komma till tillämpning.

Att på förhand åter bestämma, på hvilken plats den ena eller andra anordningen har företräde, är uppenbarligen icke möjligt; och äfven om så vore, växla förhållandena så snabbt, att ingen gifven regel kan uppställas utan olägenheter. Dessa skäl leda mig därhän att förorda, att å ifrågavarande platser Kungl. Maj:t må äga rätt att efter pröfning af förhandenvarande omständigheter bestämma, huruvida ett olönadt konsulat med biträde af en lönad vicekonsul eller ett lönadt vicekonsulat bör upprättas. Då, såsom jag antydt, vicekonsulerna böra åtnjuta olika löneförmåner, allteftersom det ena eller det andra alternativet tillämpas, torde det vara nödvändigt att fastställa lönerna för bådadera fallen.

20 Tredje liufvudtiteln.

Då ifrågavarande anordning likväl icke bör alltför mycket anlitas, har jag ansett den böra komma till tillämpning endast å sådana platser, där jämförelsevis mindre intressen äro att bevaka eller där den högste ledaren af landets konsulatväsen har tillfälle att verksamt utöfva sin kontrollerande uppsikt. Till ett närmare angifvande af dessa platser återkommer jag vid framställningen af konsulatväsendets organisation i de olika länderna.

Detaljerad Jag öfvergår nu till ett detaljerad!, skärskådande af kommitténs förslag,

granskning afj sammanhang hvarmed jag äfven ber att få framlägga det af mig på grundbetänkande, valen åt kommitténs betänkande utarbetade förslag till ny organisations- och lönestat för utrikesdepartementet och därunder lydande tjänstemän.

utrikesdepar- Beträffande utrikesdepartementets organisation finner jag densamma

t6ganhatio°r sådan den af kommittén föreslagits synnerligen tillfredsställande; och ansluter jag mig i alla delar till hvad som i detta hänseende yttras å sid. 60—66 i kommittébetänkandet. Mot den nuvarande organisationen kan anmärkas, dels att ärendenas fördelning å byråer sker efter föråldrade grunder, dels ock att denna byråindelning icke är fullt genomförd. Den föreslagna byråindelningen tager tillbörlig hänsyn till den stora betydelse såväl internationella rättsfrågor som kommersiella ärenden å senare tider vunnit. Synnerligt lämpligt är äfven, att å hvarje afdelning skall tjänstgöra en förste sekreterare, hvilken således blir fullt förtrogen med afdelningens göromål, äfvensom vissa andre sekreterare. Härmed blir byråindelningen i öfverensstämmelse med hvad som redan gäller inom andra departement, fullständigt genomförd, hvarigenom de öfverordnade blifva i tillfälle att verksamt öfvervaka och leda de underordnade tjänstemännens arbete.

Hvad chefen för rättsafdelningen angår, tillåter jag mig särskildt påpeka önskvärdheten däraf, att till denna befattning utses en person, som icke blott kan besörja de löpande ärendena utan äfven i fall af behof kan erhålla uppdrag att bereda och för högsta domstolen föredraga lagstiftningsfrågor inom den internationella rättens område. En välbehörig minskning i den arbetsbörda, som hvilar å byråchefen för lagärenden, skulle härigenom beredas denne; och vidare vunnes, att vi på detta område af rättsvetenskapen, hvarest mer än vanligt svårlösta problem möta, kunde påräkna att äga en fullt erfaren och hemmastadd man. Lämpligen kunde äfven åt chefen för rättsafdelningen uppdragas att representera Sverige vid de internationella konferenser, där dylika spörsmål pläga behandlas. Visserligen skulle i följd häraf en icke oväsentlig tillökning i denne tjänstemans åligganden uppkomma,

Tredje hufvudtiteln.

men fördelen af denna koncentration af arbetet inom den internationella rätten synes mig så öfvervägande, att man bör bortse därifrån. Skulle det visa sig, att arbetsbördan blefve för stor, kan detta lätt hjälpas genom ökande af de arbetskrafter, som skola tjänstgöra å utrikesdepartementets rättsafdelning. Då en icke ringa del af afdelningens uppgifter äro af mera enkel beskaffenhet, skulle icke någon olägenhet härigenom uppkomma. I betraktan af det jämförelsevis stora antal andre sekreterare, som af kommittén föreslagits, finner jag mig dock icke härom böra göra någon hemställan.

Beträffande den öfverflyttning af en del ärenden från kommerskollegium till utrikesdepartementet, hvarom, på sätt jag ofvan omnämnt, kommittén hemställt, har jag intet att erinra. Kommitténs förslag härutinnan synes mig synnerligen välbetänkt och ägnadt att åstadkomma en nödig centralisation i dessa ärendens behandling. De betänkligheter statskontoret, ehuru endast i förbigående, förklarat sig härvid hysa, kan jag för mitt vidkommande icke dela. Kommittén har själf påpekat, att till den föreslagna anordningen redan nu finnas vissa motstycken inom statsförvaltningen.

Beträffande de löneförmåner, som af kommittén föreslagits till utrikes- Löneförmåner departementets ämbets- och tjänstemän, har jag intet af större vikt att ^epartemenerinra. Till utrikesministern har föreslagits en lön af 30,000 kronor, hvartill tets ämbetsskulle komma fri belysning och uppvärmning af ministerbostaden. Den nu- och varande lönen, hvilken år 1858 fastställdes till 24,000 kronor, är tvifvelsutan otillräcklig. Såväl den starka prisstegring, som sedan år 1858 inträdt, som äfven den oundgängliga representation, utrikesministern måste vidkännas, kräfva ökade löneförmåner. Den föreslagna lönen synes mig, under förutsättning att ministern äfven erhåller rätt till kostnadsfri uppvärmning och belysning af ministerhotellet, vara ganska väl afvägd efter behofvet. Om jag således är ense med kommittén i nu ifrågavarande punkt, finner jag mig dock böra. föreslå, att den ifrågasatta löneförbättringen bör tillämpas först vid närmaste ombyte af ämbetets innehafvare.

Innan jag går vidare, torde jag böra påpeka, att löneförmånerna enligt kommitténs förslag för tjänstemännen såväl inom departementet som vid beskickningarna och konsulaten fastställts efter ett bestämdt system, därvid den egentliga lönen bestämts till lika belopp för hvarje tjänsteinnehafvare i samma grad. Sålunda äro kabinettssekreterare, chargés d’affaires och generalkonsuler upptagna i en och samma lönegrad; afdelningschefer, legationsråd och konsuler i en annan samt förste sekreterare (arkivarie!’), legationssekreterare och vicekonsuler i en tredje. Denna anordning har onekligen stora fördelar; enkelhet och öfverskådlighet vinnes och äfven på befordringssystemet inverkar densamma fördelaktigt. De förändringar, jag här och hvar ansett mig böra föreslå i lönestaten, hafva äfven skett under hänsyn till önskvärdheten af att

22 Tredje hufvu dtiteln.

icke lönesystemet rubbas och hafva därför endast gått ut på en minskning eller i enstaka fall en ökning af de särskilda slag af löneförmåner, som utöfver den egentliga lönen tillagts tjänstemännen.

Till kabinettssekreteraren har föreslagits en aflöning i ett för allt af 10,200 kronor, däraf 6,600 kronor i lön och 3,600 i tjänstgöringspenningar. Kabinettssekreterarens lön, hvilken nu utgår med 7,500 kronor, synes mig onekligen vara i behof af ökning, icke minst af det skäl, att då till denna plats ofta torde komma att tagas personer ur beskickningspersonalen, det blefve för dem förenadt med kännbar ekonomisk uppoffring att mottaga kallelsen till denna plats. Äfven måste lönen ordnas sålunda, att man kan äga förhoppning att någon tid få behålla en duglig kabinettssekreterare i ämbetet. Jag vill i detta afseende erinra om det allbekanta gagn, som ett af våra närmaste grannländer haft genom att under en lång följd af år på denna plats äga en man af stadgad erfarenhet och auktoritet. Jag anser mig dock icke böra föreslå den ökning af lönen, som af kommittén ifrågasatts; utan finner jag denna lämpligen kunna bestämmas till 6,600 kronor i egentlig lön och 3,000 kronor i tjänstgöringspenningar eller således tillhopa till 9,600 kronor, samt kabinettssekreteraren därjämte berättigas tillgodonjuta ett ålderstillägg å 600 kronor att åtnjutas efter fem års tjänstgöring.

I fråga om de föreslagna lönerna till afdelningscheferna samt förste och andre sekreterarne äfvensom tjänstemännen å arki väfd elningen finner jag mig böra helt instämma i hvad kommittén föreslagit. Likaledes synas mig de föreslagna lönerna till departementets vaktmästare vara lämpligen afvägda; och anser jag mig äfven på de af kommittén anförda skäl (sid. 60) böra uppföra anslag till aflönande af en portvakt vid utrikesministerhotellet.

Statskontoret har hemställt, att lönerna till utrikesdepartementets tjänstemän måtte uppdelas, icke såsom kommittén föreslagit, i lön och tjänstgöringspenningar, utan i lön, hyresbidrag och tjänstgöringspenningar. Detta för vinnande af större öfverensstämmelse med hvad som föreslagits i fråga om lönerna till de i utlandet anställda tjänstemännen. Detta skäl synes mig dock vara af mindre vikt; och då hitintills icke en liknande uppdelning af lönen gjorts beträffande inländska tjänstemän, saknar jag anledning att härutinnan afvika från hvad kommittén föreslagit. Då alla tjänstemännen inom utrikesdepartementet äro anställda å en och samma ort, har frågan för öfrigt icke någon egentlig praktisk betydelse.

Däremot anser jag mig böra följa statskontorets anvisningar i en del andra frågor. Kommittén har icke uppfört något ålderstillägg åt förste eller andre sekreterarne, enär dessa befattningar antagas i regel blifva genomgångsposter. Detta skäl äger tvifvelsutan sin riktighet, men däremot torde det, på sätt statskontoret anmärkt, knappast kunna göras gällande beträffande de å arkivet anställda tjänstemännen, hvilka skulle åtnjuta enahanda löneförmåner som

Tredje hufvudtiteln. 23

förste och andre sekreterarne. Jag anser därför, att ett ålderstillägg å 600 kronor bör uppföras åt såväl förste som andre arkivarien att utgå efter fem års tjänstgöring.

Vidare har statskontoret anmärkt, att då icke inom andra verk lönerna till kvinnliga renskrifvare åro uppförda å ordinarie stat, detsamma icke heller lämpligen bör äga rum inom utrikesdepartementet, helst detta inverkar på frågan om dessa biträdens pensionering. Denna fråga är utan tvifvel af beskaffenhet att böra lika afgöras för alla ämbetsverk, och finner jag mig därför böra ur lönestaten för utrikesdepartementet utesluta de till ifrågavarande ändamål uppförda belopp.

Slutligen synes med anledning af ännu en statskontorets anmärkning en mindre rättelse böra vidtagas. I fråga om ålderstilläggen har kommittén föreslagit (sid. 63), att dessa skola fogas till tjänstgöringspenningarna; och är skälet härtill det, att enligt kommitténs åsikt öfverensstämmelse bör äga rum i afseende å grunderna för pensionering af såväl departementets tjänstemän som diplomatiska och konsulära ämbetsmän. Till dessa senare skulle nämligen enligt kommitténs förslag intet ålderstillägg utgå. Lades ålderstillägget till lönen, skulle, då pensionens storlek bestämmes efter lönens, tjänstemännen i hemlandet åtnjuta fördelaktigare pensionsvilkor än i samma lönegrad anställde tjänstemän i utlandet. Förslaget leder emellertid till den af statskontoret påpekade oegentligheten, att på storleken af de tjänstgöringspenningar, som uppbäras af någon tillförordnad tjänsteman, komme att inverka den omständigheten, huruvida tjänstens ordinarie innehafvare åtnjöte ålderstillägg eller icke. Till förekommande häraf synes i lönevillkoren för tjänstemännen inom utrikesdepartementet böra intagas, att när tjänstemannen inom departementet bestrider befattning i högre lönegrad och han till följd häraf äger uppbära de för denna befattning anslagna tjänstgöringspenningar, han likväl icke äger • anspråk på ålderstillägg, intjänadt af den, hvars befattning han bestrider.

I. öfrigt finner jag mig i allmänhet böra tillstyrka hvad kommittén föreslagit beträffande villkoren för ifrågavarande tjänstemäns åtnjutande af de föreslagna lönerna.

I detta sammanhang torde jag böra lämna en kort redogörelse för det Löner åt / aflöningssystem, kommittén följt beträffande i utlandet anställda tjänstemän. ''“L'"’'

Kommittén har föreslagit lönernas uppdelande i lön, hyresbidrag och tjänstemän. ortstillägg. . Lönen för hvarje befattning har bestämts till samma, belopp som den lön, hvilken utgår för tjänstemän i motsvarande befattningar i hemlandet.

»Ett särskildt hyresbidrag finner» — yttrar kommittén (sid. 34) — »sitt berättigande däruti, att då under tjänstledighet utöfver semester eller under långvarig sjukdom eller liknande förhållanden en tjänsteman bör afstå ortstillägget, det skulle vara obilligt, om han måste afstå äfven hvad som mot-

24 Tredje hufvudtiteln.

svarar kostnaden för bostad, hvilken han under sådana omständigheter icke lärer kunna undgå att betala. Ortstillägget slutligen bör omfatta icke blott tjånstgöringspenningar i egentlig mening utan ock, såsom namnet angifver, ett särskildt i förhållande till de högre lefnadskostnaderna å hvarje ort beräknadt tillägg i aflöningen.»

Statskontoret har anmärkt häremot, att det skulle medföra större reda, om fördelningen af aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar blefve mera konsekvent genomförd och förty ortstillägget för de vid beskickningar och konsulat anställda tjänstemän komme enbart att blifva uttryck för de växlande lefnadskostnaderna å hvarje ort. Jag vill visserligen icke förneka, att hvad statskontoret anfört kan hafva skäl för sig, men å andra sidan synes mig önskvärdt, att icke lönebeloppet uppdelas i ett flertal olika underafdelningar, hvarigenom öfverskådligheten förminskas. Utan tvingande nödvändighet synes man mig icke böra frångå den af kommittén antagna uppdelningen; och någon sådan torde icke föreligga.

På sätt kommittén (sid. 32 f.) närmare omnämnt, uppbär för närvarande legationssekreterare, förutom lönen, s. k. indemnitet, hvilken utgår af ministerns traktamente. Då legationssekreteraren förordnas att under ministerns frånvaro i egenskap af chargé d’affaires förestå beskickningen, erhåller han i stället för indeinniteten ett särskildt arfvode, som likaledes afdrages å ministerns traktamente. Undantag från regeln att legationssekreterare uppbär indemnitet äger rum endast med afseende å legationssekreteraren i Washington, hvars hela aflöning utgår från ministerstaten såsom lön och tjänstgöringspenningar.

Kommittén har föreslagit, att de gällande bestämmelserna rörande indemnitet och särskildt arfvode såsom chargé d’affaires skola upphäfvas. Med full kännedom om de olägenheter, som medfölja det nuvarande systemet med legationssekreterarnes aflönande till en del genom afdrag å ministrarnes traktamenten, biträder jag obetingadt kommitténs förslag härutinnan. .

Hvad kommittén hemställt rörande villkoren för de vid beskickningarna och konsulaten anställda tjänstemännens rätt att åtnjuta de föreslagna lönerna torde i allmänhet vara förtjänt af tillstyrkan. Det bör beaktas, att kommittén föreslagit, att ortstillägget, hvilket i allmänhet utgör den ojämförligt största andelen af ifrågavarande tjänstemäns löneförmåner, skall af dem afstås, ifall de åtnjuta annan tjänstledighet än den stadgade semestertiden. Bestämmelsen härom förefaller mig riktig. Beträffande den årliga semestern märkes, att kommittén, som i allmänhet bestämt denna till en och en half månad, föreslagit densammas utsträckande för tjänstemän i utlandet till två månader, under villkor dock att minst en half månad däraf tillbringas i hemlandet. Jag finner väl, lika med kommittén, det vara i hög grad önskligt, att de. i utlandet anställda tjänstemännen under sin ledighetstid ställa sig i personlig förbindelse med utrikesministern samt genom besök i hemlandet bereda sig tillfälle att noggrant följa utvecklingen därstädes. Men det kan å andra sidan

Tredje hnfvudtiteln.

icke förnekas, att den föreslagna bestämmelsen i enstaka fall kan verka onödigt betungande. Jag finner således densamma böra utgå, och detta så mycket hellre som jag är öfvertygad, att sådant i allt fall kommer att iakttagas, där icke särskilda skäl ställa sig i vägen.

Hvad lönerna angår, hafva de i allmänhet föreslagits till samma belopp, Särskilda hvarmed de nu faktiskt utgå. En bestämd löneförbättring skulle dock inträda beskattning' så till vida som kommittén hemställt, att kansliafgifter samt telefon och m. m. prenumeration af tidningar m. m. skulle bestridas af staten. I hufvudsak anser jag dessa bestämmelser riktiga; dock synas mig tillräckliga skäl, hvarför staten skulle bekosta telefon åt ifrågavarande tjänstemän, icke föreligga.

Det har af kommittén påpekats (sid. 40) att genom den progressiva inkomstbeskattningen icke obetydliga delar af ministrarnes löner återgå till statsverket. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommittén finner äfven jag förändrade grunder böra vidtagas beträffande samtliga nu ifrågavarande tjänstemäns beskattning, så att, på sätt kommittén föreslagit, åtminstone en del af hyresbidraget blir skattefritt. Jag anser det äfven böra tagas under öfvervägande, huruvida icke skattefrihet jämväl bör åtnjutas för en del af ortstillägget, hvilket ju närmast är att anse såsom representationspenningar.

Dock lärer tiden icke medgifva framläggande för innevarande Riksdag af förslag i detta hänseende.

I fråga om aflöningen till konsulerna må det tillåtas mig att påpeka, att kommittén föreslagit upphäfvande af nu gällande bestämmelser, enligt hvilka en viss andel af de s. k. expeditionsafgifterna tillfaller de lönade konsulattjänstemännen; enligt kommitténs förslag skulle dessa i sin helhet redovisas till statsverket. Jag är fullt enig med kommittén härutinnan, men har ansett mig böra fästa uppmärksamheten på denna omständighet, som vid bedömandet af de föreslagna löneförmånerna icke bör alldeles lämnas å sido.

Beträffande pensionering af den i utrikesdepartementet samt vid beskick- Pensionering ningarna och konsulaten anställda personalen anser jag mig, frånsedt en punkt, af tlånstehvartill jag genast återkommer, kunna i allt väsentligt förorda kommitténs förslag. Onekligen är det en oegentlighet, som numera icke i någon mån kan försvaras, att utrikesdepartementets tjänstemän icke i likhet med öfriga statstjänare bidraga till sin pensionering, likasom äfven att icke några som helst bestämmelser meddelats rörande pensionering af den vid konsulaten anställda personalen. Dessa båda oegentligheter af hjälpas genom kommittéförslaget.

Kommittén har föreslagit, att under vissa närmare angifna förutsättningar tjänsteman, som icke innehade de såsom villkor för pension i allmänhet stadgade lefnads- och tjänsteåren, skulle äga rätt till afkortad pension. Väl synes mig denna kommitténs hemställan mycket beaktansvärd,

Bih. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami 1 A/d. 79 Hå/t. 4

26 Tredje liufvudtiteln.

men, då icke liknande bestämmelser hitintills meddelats rörande pensionering af någon annan klass af tjänstemän, har jag icke för närvarande i denna punkt ansett mig kunna följa kommitténs förslag. I öfrigt stå de föreslagna villkoren för pensionering likasom äfven pensionsafgifternas storlek i nära öfverensstämmelse med hvad i detta afseende bestämts vid antagandet af de under de senare åren fastställda lönestater.

Gentemot kommittén, som föreslagit likställighet såväl i löner som i pensionshänseende mellan legationsråd, konsuler och afdelningschefer, har statskontoret anmärkt, att sådan likställighet snarare borde eftersträfvas mellan å olika stater uppförda, ungefärligen likställda tjänstemän, hvilka tjänstgöra i hemorten. Jag anser dock, att den af kommittén föreslagna indelningen af de under utrikesdepartementet hörande tjänstemän i vissa lönegrupper, innefattande såväl tjänstemän vid departementet som i utlandet, medför så väsentliga fördelar, att någon afgörande betydelse icke bör tilläggas statskontorets nyssberörda anmärkning.

Expektans- I detta sammanhang torde böra påpekas, hurusom kommittén föreslagit,

arfroden. at^ ifall Kuugl. Maj:t finner skäl återkalla någon vid beskickning eller konsulat anställd tjänsteman, utan att annan tjänst vare sig inom eller utom landet tills vidare kan anvisas honom, Kungl. Maj:t bör äga rätt att tilldela honom ett årligt expektansarfvode. I likhet med kommittén anser jag, att en sådan rätt för Kungl. Maj:t är nödvändig, äfvensom att expektansarfvodet lämpligen bör kunna fastställas till samma belopp som hel pension. Då för närvarande inga sådana arfvoden utgå och väl få antagas mera sällan skola förekomma, lärer icke, såsom statskontoret anmärkt, något särskildt anslag för ändamålet erfordras eller böra i staten uppföras. I likhet med statskontorets hemställan föreslår jag sålunda, att i afseende å dessa expektansarfvoden må ordnas så, att desamma vid förekommande behof få afföras såsom förskott att i vanlig ordning anmälas till ersättande.

Jag öfvergår härefter till en granskning för hvart och ett land särskildt af den diplomatiska och konsulära representation, som därstädes bör anställas.

Belgien och Nederländerna.

Kommitténs flertal (herrar Lagerheim, Söderberg och Broström) har föreslagit indragning af den hittillsvarande beskickningen i Bryssel och Haag, hvaremot ett mindretal (herrar von Rosen och Fallenius) påyrkat dess bibehållande. För min del ansluter jag mig till sistnämnda mening. Den framskjutna ställning, dessa länder intaga såväl hvad industri och handel angår som inom den internationella rättsvetenskapens område, gör det enligt min

Tredje hufvudtiteln.

åsikt synnerligen önskvärd!, att vi därstädes äro företrädda af en beskickningschef bosatt inom något af dessa länder. Med hänsyn både till vikten af de göromål, som tillkomma beskickningscheferna i Paris och London, samt till afståndet särskildt mellan London och Haag är det föga troligt, att de i Frankrike och Storbritannien ackrediterade ministrarne skulle med tillbörlig omsorg eller framgång kunna handhafva äfven våra intressen i Belgien och Nederländerna. Det är visserligen sant, såsom kommittén anmärker, att vi i allmänhet vid de internationella konferenser, som pläga sammanträda tid efter annan i Haag, äro representerade genom särskilda ombud, men det är af icke mindre vikt, att vi äfven under tiden mellan dessa konferenser äga en person, som noggrannt kan aktgifva å de mellanfolkliga sträfvanden af skillda slag, för hvilka Haag allt mer och mer synes blifva en medelpunkt. Äfven Bryssel har på senare tider blifvit säte för flera viktiga internationella konferenser, bland hvilka särskildt märkas de ofta återkommande sjörättskonferenserna, vid hvilka Sverige alltid varit representeradt såväl af särskild sakkunnig som af ministern på platsen. Vidare önskar jag särskildt framhålla ett af herr Fallenius till stöd för hans åsikt om beskickningens bibehållande angifvet skäl (sid. 248), eller vikten för Kungl. Maj:ts regering att genom en permanent representant uti ifrågavarande med Sverige jämbördiga länder erfara, hvilken ställning de intaga till större eller mindre internationella frågor af hvarjehanda art, som stå på dagordningen. För min del är jag äfven benägen antaga, att det för närvarande icke finnes många stater af andra rangen i Europa, med hvilka det för oss är angelägnare att underhålla lifliga förbindelser än just Belgien och Nederländerna. Jag kan i detta hänseende äfven åberopa mig på innehållet af de af vår nuvarande och en vår förutvarande minister i Bryssel och Haag afgifna utlåtanden, som äro bilagda kommitténs betänkande.

Slutligen vill jag nämna, att den omständigheten att i Riksdagen år 1891 framkommit motioner om ifrågavarande ministerposts indragning numera synes mig hafva förlorat sin betydelse. Under de 15 år, som sedan dess förflutit, hafva Belgiens och Nederländernas internationella och kommersiella betydelse varit i ständigt stigande; och någon önskan från Riksdagens sida om platsens indragning har ej heller vidare försports. Äfven har under denna tid beskickningens arbete ständigt ökats; och anhåller jag att i sådant hänseende få åberopa en i utrikesdepartementet upprättad arbetsstatistik, som jag torde få bilägga protokollet.

Kommittén har särskildt anfört, att det för våra kommersiella intressen vore fördelaktigare att i hvartdera af ifrågavarande länder hafva en lönad generalkonsul än endast en för båda länderna gemensam minister. Om jag delade kommitténs åsikt härutinnan, skulle jag känna mig tveksam i frågan, men icke heller härutinnan är jag ense med kommittén och vill till stöd för

28 Tredje liufvudtiteln.

en motsatt mening åberopa hvad t. f. generalkonsuln i Antvverpen Berencreutz anfört och hvilket yttrande finnes bilagdt kommitténs betänkande. Herr Berencreutz utgår från den uppfattningen, att det för vården af ett lands allmänna konsulära intressen i allmänhet är fördelaktigare, att den högste konsuläre representanten är bosatt i landets hufvudstad än i någon om än aldrig så betydande hamnstad. Kommittén har själf (sid. 15) gjort ett af mig ofvan anfördt uttalande af ungefärligen samma innehåll; och äfven jag delar, såsom af det föregående framgår, denna åsikt. Hvad nu Belgien angår, ägna sig förhållandena därstädes synnerligen väl för den af kommittén förordade sammanslagningen af minister- och generalkonsulsbefattningen. Det korta afståndet mellan hufvudstaden och landets viktigaste sjöhamn Antwerpen möjliggör, att ministern-generalkonsuln kan utöfva högsta ledningen öfver förvaltningen af därvarande lokala konsulära intressen.

Det synes mig således af nu anförda skäl, som om ministerposten i Bryssel och Haag borde bibehållas med skyldighet för ministern att samtidigt vara generalkonsul i Belgien och Nederländerna samt att vara företrädesvis bosatt i Bryssel. Vården af de konsulära intressena i Nederländerna lärer äfven tillfredsställande kunna tillvaratagas på detta sätt. Att på ett fullt ändamålsenligt och likväl billigt vis ordna vår konsulära representation i detta land har för öfrigt sina svårigheter, i det att handels- och sjöfartsintressena fördela sig på två hamnstäder — Amsterdam och Rotterdam — af hvilka ingendera är sätet för landets regering eller förvaltande myndigheter.

Lönen till ministern i Bryssel och Haag utgår för närvarande med 20,000 kronor. Det har allmänt vitsordats, att denna lön är väl knappt tillmätt, och framgår detta äfven af en jämförelse med hvad öfriga i Bryssel anställda ministrar åtnjuta. Jag anser mig därför böra föreslå följande löneförmåner: lön 9,000 kronor, hyresbidrag 4,800 kronor samt ortstillägg 10,200 kronor eller i ett för allt 24,000 kronor. Vidare torde vid beskickningen särskildt med hänsyn till att ministern måste tidtals uppehålla sig i Haag erfordras en kanslist med arfvode af 3,000 kronor jämte fyra ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor.

Genom ifrågavarande anordning blifva de föreslagna generalkonsulaten i Antvverpen och Rotterdam öfverfiödiga. Beträffande sättet för konsulatväsendets ordnande i Belgien föreligga flera olika förslag. Först möter det af kommitténs ledamot grefve von Rosen framställda, enligt hvilket ett olönadt konsulat upprättas i Antwerpen, hvarjämte vid konsulatet anställes en vicekonsul med lön af 6,000 kronor. I hufvudsak härmed öfverensstämmer det af vår nuvarande minister i Bryssel och Haag i ärendet afgifna yttrande. Herr Fallenius, hvilken, såsom ofvan framhållits, såsom en grundprincip motsatt sig nyssberörda anordning, föreslår i stället upprättandet af ett lönadt konsulat med lön för innehafvaren af 9,600 kronor. Slutligen har herr Be-

Tredje hufvudtiteln.

rencreutz hemställt, att vården af de lokala konsulatärendena i Antwerpen uppdrages åt en under ministern-generalkonsuln i Bryssel direkt lydande konsulattjänsteman med lön af 5,000 kronor. Att märka är dock, att han tilllika till kanslihjälp, bud och andra byråkostnader i Bryssel och Antwerpen uppför ett särskildt anslag å 5,000 kronor, ehuruväl han icke närmare yttrat sig om fördelningen af detta belopp.

Jag har redan påpekat, att, hvad Nederländerna angår, handels- och sjöfartsintressena fördela sig mellan de båda betydande städerna Amsterdam och Rotterdam. Visserligen hafva röster höjts för att tyngdpunkten af vår konsulära representation borde förläggas till förstnämnda stad; och bland andra har Kungl. Maj:ts minister i Bryssel och Haag gjort sig till tolk för denna mening. Kommittén har dock enhälligt föredragit Rotterdam; och särskildt i betraktande af vår synnerligen lifliga sjöfart på denna stad synes mig kommitténs förslag böra förordas. I fråga om beskaffenheten af denna representation förefinnes, hvad kommittén och de båda ofvannämnda reservanterna angår, samma olika förslag som i fråga om Antwerpen.

Under förutsättning att ministern uti ifrågavarande länder äfven upprätthåller generalkonsulsbefattningen, anser jag, att i Antwerpen och Rotterdam icke behöfva upprättas lönade konsulat utan antingen ett olönadt konsulat med biträde af lönad vicekonsul eller ock enbart ett lönadt vicekonsulat. Huruvida företräde bör skänkas den ena eller den andra organisationsformen skulle, efter hvad jag ofvan föreslagit, bero på för handen varande omständigheter och icke afgöras en gång för alla. Lönen för vicekonsulerna i Antwerpen och Rotterdam torde böra upptagas för vicekonsuln i Antwerpen till

3,600 kronor i lön, 1,200 kronor i hyresbidrag samt 1,200 kronor i ortstillägg eller tillhopa till 6,000 kronor samt för samma befattningsinnehafvare i Rotterdam till enahanda lön, men med hänsyn till de dyrare lefnadskostnaderna i Nederländerna till 1,500 kronor i hyresbidrag och 2,100 kronor i ortstillägg eller således tillhopa till 7,200 kronor. Därjämte bör en hvar af dem, därest icke ett olönadt konsulat å platsen upprättas, tillerkännes ytterligare 1,200 kronor, däri inbegripet kostnad för kanslilokal.

Enligt nu framställda förslag skulle kostnaderna för vår representation uti ifrågavarande båda länder blifva följande:

Ministern i Bryssel och Haag

Kanslist.........

Vicekonsul i Antwerpen . . Vicekonsul i Rotterdam . .

. . . 24,000: —

. . . 3,000: — >

. . . 6,000: —

. ■ • 7,200: —

Kronor 40,200: —

30 Tredje hufvudtiteln.

Kanslisten skall därjämte uppbära fyra ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, hvarförutom lönerna till vicekonsulerna i Antwerpen och Rotterdam kunna, på sätt ofvan nämnts, ytterligare ökas med 2,400 kronor. Totalkostnaden utgör således lägst 40,200 kronor och, frånsedt ålderstilläggen, högst

42,600 kronor.

Enligt kommitténs förslag uppgår totalkostnaden till 33,000 kronor; och utgör således skillnaden mellan mitt och kommitténs förslag föga mer än i ena fallet 7,000 och i andra fallet 9,000 kronor. Det är emellertid, såsom jag redan framhållit, min fulla öfvertygelse, att det af mig förordade förslaget i alla hänseenden, äfven i kommersiellt, lämnar ett bättre resultat.

Danmark.

I fråga om ordnandet af den diplomatiska representationen i Danmark är jag fullt ense med kommittén. Beträffande indragningen af det lönade generalkonsulatet i Köpenhamn delar jag också kommitténs härutinnan enhälliga mening.

Olika åsikter hafva framställts rörande organisationen af det lönade vicekonsulat, som bör upprättas i Danmark. Äfven här återfinnes den flere gånger berörda meningsskiljaktigheten mellan anhängarne af upprättandet af olönadt konsulat med biträde af lönad vicekonsul och dem, som förfäkta denna anordnings olämplighet.

Jag finner för min del förhållandena i Köpenhamn icke kräfva upprättandet af något lönadt konsulat. Ett lönadt vicekonsulat eller ett olönadt konsulat med biträde af lönad vicekonsul är allt, som torde erfordras.

I fråga om de af kommittén föreslagna lönebeloppen för ministern och legationssekreteraren (för ministern lön: 9,000 kronor, hyresbidrag 6,600 kronor, ortstillägg 16,800 kronor eller i ett för allt 32,400 kronor samt för legationssekreteraren lön: 3,600 kronor, hyresbidrag 1,500 kronor samt ortstillägg 2,100 kronor eller tillhopa 7,200 kronor) har jag intet att erinra. För närvarande utgör ministerns lön 36,000 kronor, men då härifrån bör frånräknas den till legationssekreteraren utgående indeinniteten (9 kronor om dagen) samt chargé dkiffaires-arfvode, hvilket allt det tillkommer ministern att utgifva, torde hans behållna löneförmåner kunna beräknas uppgå till ungefär det af kommittén föreslagna beloppet.

Legationssekreteraren åtnjuter för närvarande enligt staten lön af 5,000 kronor, hvartill kommer den till honom utgående indemnitet äfvensom chargé d’affaires-arfvode, hvilka sistnämnda båda förmåner sammanlagdt kunna uppskattas till något öfver 3,000 kronor för år. Kommitténs förslag innebär således en minskning uti legationssekreterarens löneförmåner. Detta står emellertid i samband därmed att enligt förslaget i stället för den nuva-

Tredje hufvudtiteln.

rande legationssekreteraregraden skola träda tvenne skilda lönegrader, hvilkas innehafvare komma att benämnas legationsråd och legationssekreterare, och att till sistnämnda grad enligt regel yngre tjänstemän från utrikesdepartementet komme att tagas.

Vicekonsulns lön har af kommittén föreslagits till 3,600 kronor samt 1,200 kronor i ortstillägg, hvaremot hyresbidrag på anförda skäl (se sid. 34) icke tillerkänts honom. Äfven detta förslag torde böra vinna bifall; dock att, därest ett olönadt konsulat icke skulle å platsen upprättas, ytterligare 1,200 kronor tillerkännes vicekonsuln.

Frankrike.

Jag har redan förut (sid. 13) redogjort för den organisationsform för vår diplomatiska och konsulära representation i Frankrike, som synes mig den lämpligaste. Vid sådant förhållande har jag icke mycket att i detta sammanhang tillägga.

Frankrike är ett af de fyra länder, där kommittén på anförda skäl (sid. 49 i betänkandet) föreslagit anställandet af ett legationsråd. Jag begagnar tillfället att i detta sammanhang uttala min fulla anslutning till detta förslag i dess helhet.

Hvad lönerna beträffar utgår ministerns för närvarande med 60,000 kr., från hvilket belopp dock afgå dels 10,000 kr. i hyra för beskickningshotellet, dels omkring 4,500 kronor i indemnitet och chargé d’affaires-arfvode till legationssekreteraren, hvadan ministerns kontanta löneförmåner kunna i rundt tal beräknas till 45,500 kronor. Kommittén, mot hvars förslag i förevarande afseende jag icke har något att erinra, har fastställt lönen till ungefär samma belopp eller till 45,600 kronor. Därjämte skulle ministern äfven erhålla fri uppvärmning och belysning af beskickningshuset. Då år 1900 beslut fattades om inköp af beskickningshuset i Paris, ingick såsom en förutsättning, att boställsinnehafvaren skulle erhålla ved och ljus fritt. Liknande är förhållandet med beskickningshuset i Madrid. Skälet härtill är naturligtvis det, att för belysning och uppvärmning af ett ministerhotell kräfves vida större kostnad än enahanda utgift för en vanlig bostadsvåning. Jag anser, att hvad beslutits i fråga om beskickningshuset i Paris och Madrid, är rätt och billigt, så tillvida att ministern bör för nämnda ändamål erhålla bidrag af staten, och bör detta tillämpas äfven på öfriga beskickningshus. Dock böra tydligen för iakttagande af nödig sparsamhet vissa belopp bestämmas, utöfver hvilka kostnaderna för ifrågavarande ändamål icke må gå; och torde i sådant hänseende böra bestämmas för beskickningshuset i Paris 2,000 kronor.

32 Tredje hufvudtiteln.

Legationssekreteraren uppbär enligt nuvarande stat i lön 8,000 kronor, hvartill kominer ofvannämnda belopp af omkring 4,500 kr. i indemnitet och chargé d’affaires-arfvodc, sålunda i rundt tal 12,500 kronor. Kommittén har för legationsrådet föreslagit en lön af 13,200 kronor, och har jag mot donna förhöjning af lönen, som måste anses väl betingad af förhållandena, intet att anmärka.

Jag har redan förut omnämnt, att den nye tjänsteman, som enligt mitt förslag under titel »konsulatråd» skulle anställas vid beskickningen, bör åtnjuta samma löneförmåner som legationsrådet. Slutligen skulle vid beskickningen finnas en kanslist med arfvode af 3,600 kronor jämte ålderstillägg.

Kostnaderna för vår diplomatiska och konsulära representation i Frankrike skulle belöpa sig, med godkännande af de af mig nu tillstyrkta löner, till

75,600 kronor.

Italien.

Jag har redan uttalat mig mot anställandet af en chargé d’affaires i Rom.

Till bedömande föreligger utom kommitténs förslag äfven en af två reservanter (grefve v. Rosen och generalkonsul Fallenius) gjord hemställan om en sammanslagning af ministerposterna i Rom och Wien. Icke heller detta förslag kan jag biträda. Jag finner nämligen, att våra politiska intressen samt hänsyn till vårt lands mellanfolkliga anseende kräfva, att Sverige är representeradt i enhvar af de europeiska stormakternas hufvudstäder. Till en del, ehuru i mindre grad, drabbas detta förslag af samma anmärkningar, som jag framställt mot majoritetens. Mig veterligen, är det af de europeiska länderna endast Norge, som icke i en hvar af nu ifrågavarande stater är representeradt genom en i hvardera landets hufvudstad boende beskickningschef.

Särskildt vill jag mot reservanternas förslag anmärka, att därigenom våra intressen i Wien, hvarest ministern endast tillfälligtvis skulle uppehålla sig, knappast blefve vederbörligen bevakade. Äfven blefve, på sätt jag nedan skall visa, den uppkomna besparingen icke så synnerligen stor.

Lönen till ministern utgår för närvarande med 29,000 kronor, och anser jag detta belopp allenast böra undergå den modifikation, som för tillämpningen af de i öfrigt vidtagna löneprinciperna erfordras. Sålunda torde lönen i dess helhet böra bestämmas till 28,800 kronor (däraf egentlig lön 9,000 kronor, hyresbidrag 6,600 kronor samt ortstillägg 13,200 kronor).

Kommittén har hemställt om anställandet vid beskickningen af en i italienska språket kunnig kanslist. Ministern har emellertid förklarat sig anse någon dylik befattning icke vara af nöden, och torde densamma därför böra ur förslaget utgå.

Tredje hufvudtiteln.

33 Mot hvad kommittén anfört rörande indragning af det lönade generalkonsulatet i Genua har jag intet att erinra.

Kostnaden i ett för allt för vår representation i Italien skulle således uppgå till 28,800 kronor eller till 7,200 kronor mer än enligt kommitténs förslag. Beskickningen i Österrike-Ungern torde, på sätt jag närmare framdeles kommer att utveckla, kräfva en kostnad af 31,800 kronor. Sammanlagdt skulle således utgifterna för dessa båda beskickningar uppgå till 60,600 kronor. Enligt herrar von Rosens och Fallenius förslag, innefattande gemensam minister för båda länderna med legationssekreterare i Wien, skulle kostnaden belöpa sig till 49,800 kronor. Skillnaden är således i ett för allt 10,800 kronor.

Besparingen uppgår sålunda icke till något afsevärdt belopp och uppväger säkerligen icke de väsentliga olägenheter, som på sätt jag förut omnämndt skulle uppkomma genom ministerposternas sammanslagning.

Norge.

Kommittén har föreslagit anställandet af en minister med lön af 32,400 kronor, däraf 6,600 kronor i hyresbidrag samt en legationssekreterare med lön af 7,200 kronor. Häremot har jag ingen annan erinring att göra än att, då det vid kommittébetänkandets affattning ännu icke afslutade inköpet af beskickningshus i Kristiania numera gått i fullbordan, ministerns hyresbidrag bör bortfalla och lönen sålunda bestämmas till allenast 25,800 kronor, samt att ministern af skäl, som ofvan under Frankrike anförts, bör hafva fri uppvärmning och belysning af beskickningshuset intill visst belopp. Detta torde lämpligen böra bestämmas till 1,200 kronor.

Lika med kommittén anser jag icke något lönadt konsulat eller vicekonsulat erfordras i Norge.

Ryssland.

Jag har förut yttrat mig rörande ordnandet af vår diplomatiska och konsulära representation i Ryssland. Något härutöfver har jag icke att tilllägga utom i fråga om storleken af de löner, som föreslagits för våra i Ryssland anställda ämbetsmän.

Lönen för ministern i S:t Petersburg utgår nu med 60,000 kronor och torde, sedan hittills utgående indemnitet och chargé d’affaires-arfvode fråndragits, den behållna inkomsten böra beräknas till omkring 55,500 kronor. Således innebär kommitténs förslag en mindre löneförbättring. Jag anser med hänsyn till de särskildt dyra lefnadskostnaderna i S:t Petersburg denna till-

Bih. till Riksd. Prof. 1906. t Sami. 1 Afd. 79 Häft. 5

34 Tredje hufvudtiteln.

ökning i lönen vara af behofvet väl påkallad och till och med endast motsvarande de minsta fordringar, som i detta afseende böra uppställas.

I fråga om lönen till legationsrådet gäller hvad jag ofvan yttrat angående motsvarande befattning i Frankrike.

Lönen till generalkonsuln i S:t Petersburg torde med hänsyn till de dyra lefnadskostnaderna i denna stad icke kunna sättas lägre än till 18,000 kronor (6,600 kronor i lön, 3,600 kronor i hyresbidrag, däri inberäknadt kostnaden för kanslilokal, samt 7,800 kronor i ortstillägg). Vidare torde å generalkonsulatet erfordras en kanslist med arfvode af 3,600 kronor och ålderstillägg enligt vanliga bestämmelser för dylika tjänsteinnehafvare.

Hvad konsuln i Moskva angår, har lönen till denne föreslagits till 13,200 kronor. Såväl Kungl. Maj:ts nuvarande minister i S:t Petersburg som äfven dennes närmaste företrädare hafva med hänsyn till de höga lefnadskostnaderna i Moskva förordat lönens fastställande till 20,000 kronor. Det är mig äfven bekant, att lefnadsomkostnaderna i Moskva äro särskildt höga. Enligt hvad jag inhämtat åtnjuter en med oss ungefärlig jämförlig makts konsul i Moskva för närvarande omkring 14,400 kronor i lön, och lär denne, efter hvad för mig uppgifvits, upprepade gånger för sin regering framhållit lönens otillräcklighet. De större makternas konsulära representanter i Moskva hafva i allmänhet vida större löner. Med hänsyn härtill äfvensom till önskvärdheten att å denna viktiga plats alltid erhålla dugliga personer anser jag lönen icke kunna bestämmas lägre än till 15,0u0 kronor (5,400 kronor i egentlig lön, 3,600 i hyresbidrag samt 6,000 kronor i ortstillägg).

I Riga skulle såsom förut nämndt antingen upprättas ett olönadt konsulat med biträde af lönad vicekonsul eller ett lönadt vicekonsulat. Vicekonsuln anser jag, om han anställes hos en olönad konsul, böra uppbära i lön 7,200 kronor (3,600 kronor i lön, 1,500 kronor i hyresbidrag och 2,100 kronor i ortstillägg). Om olönadt konsulat ej upprättas, bör vicekonsuln erhålla ytterligare 1,200 kronor, däri inbegripet äfven kostnaden för kanslilokal.

I likhet med kommittén anser jag Finlands särställning inom det ryska riket fortfarande betinga bibehållande af ett lönadt generalkonsulat i Helsingfors. Generalkonsuln åtnjuter för närvarande 15,000 kronor i lön jämte kontorskostnader mot redovisningsskyldighet intill belopp af 4,000 kronor. Kommittén har nu förordat, att lönen i ett för allt måtte bestämmas till 15,000 kronor; och finner jag mig häri böra instämma. Vid konsulatet torde äfven en kanslist med ett arfvode af 2,400 kronor och vanligt ålderstillägg böra anställas.

Sammanlagdt uppgår kostnaden för diplomat- och konsulatväsendet i Ryssland enligt nu föreliggande stat till 135,000 kronor, hvartill kommer ytterligare 1,200 kronor till vicekonsuln i Riga, därest icke olönadt konsulat upprättas å platsen. Kommitténs förslag med inberäknande af lön till en handelsattaché i S:t Petersburg (13,200 kronor) slutar på 130,000 kronor. Men

Tredje hufyudtiteln.

för den ökade utgift, som enligt mitt förslag skulle uppstå, anser jag staten hafva erhållit en fullgod ersättning genom den fasta organisation af såväl diplomat- som konsulatväsendet, hvilket vunnits och som utgör en borgen för ett omsorgsfullt vårdande af våra förbindelser med vårt stora grannrike.

Spanien och Portugal.

Sveriges intressen på den pyreneiska halfön kräfva enligt kommitténs uppfattning icke längre bibehållandet af ministerposten i Madrid och Lissabon, utan har kommittén föreslagit, att beskickningen skulle i stället förestås af en chargé d’affaires. Jag har redan i det föregående uttalat mig mot denna anordning såsom olämplig. A andra sidan anser jag lika väl som kommittén, att vi icke utan allvarsamma olägenheter kunna undvara hvarje diplomatisk förbindelse med den pyreneiska halföns båda länder. Jag vill i detta hänseende utom hvad kommittén anfört erinra därom, att vi för närvarande befinna oss i underhandlingar med Portugal angående en ny handelstraktat, och att det med sannolikhet kan väntas, att liknande underhandlingar förestå med Spanien, hvilket land nyligen antagit en ny tulltariff. Det återstår således intet annat än att antingen bibehålla vår representation väsentligen oförändrad eller att hopslå beskickningen med den i Paris.

Sistnämnda alternativ har dock väsentliga olägenheter i betraktande däraf att ministern i Paris, hvilken bör vara på sin post större delen af året, skulle för att kunna uträtta något i Madrid eller Lissabon nödgas vara borta en afsevärd del af året. Detta skulle vara till så mycket större olägenhet, som ministern enligt det framlagda förslaget tillika skulle vara generalkonsul i Frankrike och således få sin ämbetsverksamhet betydligt utvidgad. Det långa afståndet till Madrid och Lissabon utgör äfven ett väsentligt hinder.

Jag vill i detta sammanhang påpeka, att man väl i Norge i år beslutat sig för en sammanslagning af ifrågavarande tre poster sålunda, att Norges minister i Paris äfven är ackrediterad i Madrid och Lissabon, men undgick denna anordning icke att framkalla ganska stora betänkligheter. Af hvad som framgår af referatet öfver stortingets förhandlingar, synes den omständigheten, att till minister i Paris var designerad en person, som genom sin föregående verksamhet förvärfvat noggrann kännedom om förhållandena i Spanien och Portugal, icke obetydligt hafva inverkat på beslutet i fråga.

På nu anförda skäl anser jag mig böra för närvarande tillstyrka ministerpostens bibehållande under väsentligen oförändrade villkor.

Lönen utgör nu 32,000 kronor, hvaraf likväl 3 procent å inköpssumman för beskickningshuset eller 6,840 kronor innehålles såsom hyresbidrag. Denna lön torde, med hänsyn till postens minskade betydelse för vårt land, icke oväsentligt böra nedsättas. Jag hemställer om lönens bestämmande i ett för

36 Tredje hufvudtiteln.

allt till 20,400 kronor. Den skulle således utgöra endast 2,400 kronor mera, än hvad af kommittén förordats för den chargé d’affaires, som enligt dess förslag skulle anställas i Madrid.

Vidare synes mig ministern böra erhålla fri belysning och uppeldning af beskickningshuset intill 500 kronor.

Med hänsyn därtill, att ministern ofta nödgas uppehålla sig i Lissabon, torde en kanslist i Madrid erfordras. Kommittén har till denne uppfört ett f arfvode af 3,600 kronor med sedvanligt ålderstillägg. Då bostad kan beredas i kanslisten i beskickningshuset, synes det ursprungliga arfvodet ej böra sättas högre än till 3,000 kronor.

I fråga om indragningen af generalkonsulatet i Barcelona och konsulatet i Bilbao har jag intet att erinra.

Storbritannien och Irland.

Jag har redan uttalat mig emot föreningen af diplomatiska och konsulära göromål, hvad Storbritannien angår, samt för bibehållandet af det lönade generalkonsulatet i London.

I fråga om lönen till beskickningschefen anser jag mig böra förorda en mindre förhöjning utöfver hvad kommittén föreslagit. Denna förhöjning är betingad af de dyra lefnadskostnaderna i London samt af önskvärdheten att vid val af minister till denna viktiga post icke behöfva taga hänsyn till kandidatens förmögenhetsvillkor. Det torde vara bekant, att postens beklädande vid ett föregående tillfälle mött svårigheter, just enär de personer, som utsetts, ansett sig icke kunna mottaga posten, då de saknade tillräcklig egen förmögenhet. Jag anser därför lönen böra bestämmas till jämt 60,000 kronor. Då lönen för närvarande nominellt uppgår till detta belopp, motsvarar ökningen den nu till legationssekreteraren utgående indemniteten äfvensom särskilt chargé d’affaires-arfvode under ministerns frånvaro, hvilka belopp sammanlagdt torde i allmänhet uppgått till omkring 4,500 kronor.

Af det föreslagna beloppet 60,000 kr. torde 9,000 kr. böra utgöra lön,

12,000 kr. hyresbidrag samt 39,000 kr. ortstillägg.

I fråga om lönen till det legationsråd, som jag anser vid beskickningen böra anställas, gäller hvad jag ofvan yttrat angående motsvarande befattning i Frankrike.

Beträffande de löneförmåner, som böra tillkomma generalkonsuln i London, anser jag sammanlagda beloppet häraf böra på de af herr Fallenius (sid. 253) åberopade skäl bestämmas till 21,000 kronor (6,600 kr. i lön, 4,200 kr. i hyresbidrag och 10,200 kr. i ortstillägg). Jämväl de två reservanterna inom kommerskollegium, hvilka yttrat sig för generalkonsulatets bibehållande, hafva tillstyrkt enahanda belopp. Personalen å konsulatet, hvilken förut ut-

Tredje hufvudtiteln.

gjorts af en vicekonsul, en kanslist och tre kontorister, torde böra undergå betydande minskning. Nuvarande generalkonsuln i London har föreslagit uppförande af löner till en vicekonsul samt en förste och en andre sekreterare. Herr Fallenius, hvilken själf en längre tid tjänstgjort å konsulatet och sålunda måste anses äga erfarenhet om behofvet af arbetskrafter därstädes, har med hänsyn till den minskning i arbetsbördan, som betecknas af de norska ärendenas bortfallande, ansett en vicekonsul och en kanslist vara för arbetet tillräckliga, detta dock under förutsättning att en attaché alltid skall finnas anställd å konsulatet. Samma åsikt har jämväl omfattats af nyssnämnda ledamöter af kommerskollegium. Jag saknar för min del anledning att frångå hvad sålunda föreslagits; och jämväl de af herr Fallenius ifrågasatta löner till nyssnämnda tjänstemän finner jag mig böra tillstyrka eller till vicekonsuln 7,200 kronor samt till kanslisten 3,600 kronor.

I öfrigt hafva hitintills i Storbritannien funnits lönadt konsulat i Leith samt lönade vicekonsulat i Cardiff, Liverpool och Newcastle on Tyne, förutom en lönad kontoristbefattning i South Shields. Kommittén är enig om indragande af alla dessa befattningar, hvilka väsentligen tillkommit i den norska sjöfartens intresse. Äfven jag delar härutinnan kommitténs åsikt.

Vidare är kommittén enig om upprättande af en lönad konsulär befattning i Glasgow, ehuruväl så till vida en skiljaktighet äger rum, att herr Fallenius med hänsyn till sin uppfattning om nödvändigheten af bibehållandet af generalkonsulatet i London föreslår allenast upprättandet af ett lönadt vicekonsulat, hvaremot kommitténs flertal hemställer om upprättandet af ett lönadt konsulat. Nuvarande generalkonsuln i London har äfven varmt förordat upprättande af ett vicekonsulat i nyssnämnda stad. Af hvad i ärendet framkommit rörande Glasgows betydelse för vår sjöfart samt särskildt de utvecklingsmöjligheter, Skottland torde kunna erbjuda vår handel, finner jag mig i hufvudsak böra biträda kommitterades mening. Dock synes tillräckligt, att i Glasgow upprättas antingen ett lönadt vicekonsulat eller ett olönadt konsulat med biträde af en lönad vicekonsul, hvilkens lön bestämmes till 7,200 kronor (3,600 kr. i lön, 1,500 kr. i hyresbidrag, samt 2,100 kr. i ortstillägg). Om olönadt konsulat ej upprättas, äger vicekonsuln att ytterligare uppbära 1,200 kronor, däri inbegripet kostnader för kanslilokal.

Af nuvarande generalkonsuln i London likasom äfven af herr Fallenius har ifrågasatts upprättandet af ett lönadt vicekonsulat i Hull. Denna åsikt har dock icke i öfrigt vunnit understöd af i ärendet hörda myndigheter. Jag anser äfven, att de till stöd för detta förslag framkomna skäl icke äro fullt öfvertygande. Visserligen är vår sjöfart å Hull att döma efter de i kommittébetänkandet inryckta statistiska uppgifter å svensk ångbåtstrafik å vissa utländska hamnar under år 1904 ganska betydlig, men det höga tontal, som för Hull angifves, beror dock uppenbarligen till stor del på den regel-

38 Tredje liufvudtiteln.

bundna ångbåtstrafiken mellan Hull och Sverige, och torde sjöfarten å denna trade icke kräfva något nämn värd t konsulärt biträde. Att åter upprätta ett särskildt konsulat i de här förbipasserande svenska emigranternas intresse torde icke låta försvara sig. Jag finner således icke något skäl att i denna punkt frångå kommitténs förslag.

Turkiska riket.

Med anledning af kommitténs förslag om nedsättning af vår nuvarande ministers i Konstantinopel ställning till chargé d’affaires har jag ansett mig böra taga i noggrant öfvervägande, huruvida någon väsentligare minskning af de nu till denna ministerpost utgående belopp eller postens fullständiga indragning lämpligen kan äga rum.

De politiska förbindelser vi underhålla med Turkiet kunna ehuru af gammalt datum icke numera anses vara af den betydelse, att någon särskild beskickning enkom för deras vårdande erfordras. Möjligen skulle t. ex. ministern i Wien äfven kunna representera oss i Konstantinopel. Men från flere håll har med styrka framhållits — och kommittén har äfven gjort sig till målsman för samma uppfattning, då den föreslår anställandet af en fast handelsattaché i Konstantinopel — att de kommersiella förbindelser, som förena oss med Turkiet, äro väl värda att bibehållas och äfven vidare utvecklas. Men skall en beskickning i Turkiet kunna uträtta något till fromma för svensk handel och industri, är det min lifliga på personlig erfarenhet grundade öfvertygelse, både att beskickningschefen måste vara ständigt bosatt i Konstantinopel och därstädes åtminstone icke intaga en väsentligt underlägsen ställning mot öfriga beskickningschefers. Jag kan således icke förena mig med kommittén i dess förslag; de belopp, som densamma anslår till beskickning och generalkonsulat i Konstantinopel, skulle enligt min åsikt vara till stor del bortkastade penningar, och jag skulle hellre förorda ministerpostens sammanslagning med den i Wien.

Därtill kommer äfven en annan synpunkt. Den svenska staten är för närvarande i besittning af en synnerligen värdefull tomt i Konstantinopel. Värdet af densamma beror förnämligast därpå, att ena sidan af tomten vetter utåt den s. k. Grand e Rue de Pera — den förnämsta och lifligaste gatan i det europeiska kvarteret i Konstantinopel och upptagen, utom af åtskilliga ambassad- och beskickningshus, förnämligast af större bodar och handelslägenheter. Tomten utgöres af en ganska stor trädgård, begränsad på ena sidan af en smal gränd. Ungefär midt i trädgården ligger beskickningshuset, vid sidan af detta utmed nyssnämnda gränd men med ingång från trädgårdssidan ett mindre hus, upplåtet som bostad åt beskickningens dragoman, samt slutligen längre in ett mindre kapell, hvarest luthersk gudstjänst äger rum.

Tredje liufvudtiteln.

39 Kommittén har nu, då tydligen denna stort anlagda bostad icke lämpar sig för den chargé d’affaires, som enligt kommitténs förslag skulle förestå beskickningen, hemställt om tomtens försäljning; dock att »en mindre del med ett därå redan befintligt hus af passande storlek» — hvarmed tydligen afses ofvanberörda åt dragomanen upplåtna bostad — skulle bibehållas. Alldeles frånsedt att denna försäljningsplan förefaller mig föga tilltalande med hänsyn därtill, att tomten i Konstantinopel inköpts för uppförande af en luthersk kyrka och detta delvis genom medel, som hopsamlats genom äfven utanför Sverige upptagna kollektör (jfr sid. 150 i kommitténs betänkande), anser jag ganska stora betänkligheter möta för denna plans realiserande. Det mindre af kommittén åsyftade huset saknar ingång annat än från trädgårdssidan, och med hänsyn därtill att den gränd, hvarvid huset är beläget, är synnerligen smal, erbjuder det bestämda svårigheter att förskaffa huset någon annan ingång. Afskildt från den öfriga tomten är huset på grund af dess läge vid denna gränd knappast ägnadt till bostad äfven åt en under aldrig så blygsamma förhållanden lefvande beskickningschef. Vidare återstår svårigheten, huru med kapellet skall förfaras. Endast åt en protestantisk makt, som förbunde sig att fortfarande bibehålla kapellet för det därmed afsedda ändamålet, torde tomten kunna försäljas, utan att den svenska statens anseende skulle lida skada, men en sådan köpare är icke så lätt att finna.

Därtill kommer äfven en annan omständighet. Tomtens större värde beror som jag nämnde förnämligast på dess läge vid Grande Rue de Pera. Utmed denna gata äro nu uppförda två envåningshus skilda genom en gallerport, hvarigenom inträdet sker till ministerträdgården. I dessa hus äro inrymda bodar, hvaraf hyran redan nu ganska betydande ingår till den s. k. Perafonden. Utan att nämnvärdt minska ministerbostadens utseende torde sistberörda hus kunna påbyggas med två å tre våningar. Plan och kostnadsförslag härtill hafva redan 1892 uppgjorts af sakkunnig arkitekt, och beräknas enligt detta kostnaden för påbyggnaden till 187,500 kronor samt nettobehållningen af hyresinkomsterna till inemot 40,000 kronor.

Det är min afsikt att söka så snart som möjlisrt framlägga förslag om tomtens bebyggande, på sätt jag nu utvecklat. I sammanhang därmed torde äfven den förändring böra vidtagas, att de s. k. Peramedlen böra direkt inflyta till statsverket. Sedan väl kostnaderna för husets tillbyggnad amorterats, skulle härigenom en inkomst beredas statsverket, tillräckligt stor för underhåll af hela beskickningen i Konstantinopel. Denna utväg synes mig lämpligare och värdigare än den af kommittén ifrågasatta.

På dessa skäl kan jag icke annat ån tillstyrka den nuvarande beskickningens bibehållande under oförändrade villkor.

Till beskickningschefen utgår för närvarande en lön af 20,000 kronor. Beloppet måste för att bringas i öfverensstämmelse med kommitténs, af mig äfven

40 Tredje hufvudtiteln.

följda löneprinciper något jämkas; och torde lönen, då densamma är ganska knappt tillmätt och därför icke tål någon minskning, lämpligen böra bestämmas till 20,400 kronor (däraf 9,000 kronor i lön och 11,400 kronor i ortstillägg). Därtill bör komma fri uppvärmning och belysning af ministerbostaden intill visst belopp, hvilket, i likhet med hvad i fråga om Madrid föreslagits, lämpligen bör bestämmas till 500 kronor.

Vid beskickningen torde en dragoman böra anställas. Kommittén har visserligen ansett, att förbindelserna med de turkiska myndigheterna skulle kunna förmedlas genom en på platsen bosatt person. Jag finner dock lämpligare bibehålla den nuvarande anordningen, hvaraf väsentliga fördelar tillskyndats. Dragomanen, som åtnjuter fri bostad, torde böra uppbära samma lön som en legationssekreterare (3,600 kronor) äfvensom ett ortstillägg af 3,000 kronor.

Tyskland.

Lönen till beskickningschefen utgår nu med 48,000 kronor, hvarifrån dock afgår indemnitet och arfvode till chargé d’affaires till ungefärligt belopp af omkring 3,500 kronor. Kommitténs förslag om lönens bestämmande till

48.000 kronor utgör således, då nyssnämnda afdrag bortfalla, en afsevärd löneförbättring. Jag anser denna, med hänsyn till den prisstegring, som framkallats i sammanhang med den snabba utveckling, Berlin i våra dagar vunnit, vara väl af behofvet påkallad.

Legationssekreterarens lön är nu 6,000 kronor, hvartill kommer nyss omförmälda särskilda tillägg. I ett för allt utgöres således hans lön af omkring

9.000 kronor. Kommittén har nu föreslagit, att i Berlin skall anställas ett legationsråd med lön af 10,800 kronor. Den föreslagna förändringen i såväl ifrågavarande tjänstemans ställning som lönevillkor synes mig af kommittén väl motiverad.

Såsom jag redan omnämnt, skulle enligt mitt förslag ett konsulatråd tillika anställas vid beskickningen med enahanda ställning och lönevillkor som legationsrådet.

Lönen för konsuln i Hamburg torde icke behöfva sättas högre än till

12.000 kronor (5,400 kr. i egentlig lön, 3,300 kr., innefattande kostnad för kanslilokal, hyresbidrag samt 3,300 kr. i ortstillägg). Vid lönens bestämmande har jag närmast följt hvad för legationsrådet i Berlin föreslagits, ehuruväl konsuln med hänsyn till kostnaderna för kanslilokals hållande bör tillerkännas högre hyresbidrag.

Hvad Lubeck angår, anser jag härstädes lämpligen böra upprättas antingen ett olönadt konsulat med biträde af lönad vice-konsul eller ett lönadt vice-kon6ulat med samma lönevillkor för vicekonsuln, som jag ofvan föreslagit rörande vicekonsuln i Antwerpen.

Tredje hufvudtiteln.

41 Österrike-Ungern.

Jag har redan förut uttalat mig emot den föreslagna förändringen i beskickningschefens ställning. Den lön, som för närvarande utgår till denne, belöper sig till 32,000 kronor. Med i hufvudsak bibehållna bestämmelser härom föreslår jag lönen till 31,800 kronor (9,000 kronor i lön, 6,600 kronor i hyresbidrag samt 16,200 kronor i ortstillägg).

Något arfvode till kanslibiträde anser jag ej erfordras.”

Amerikas Förenta Stater.

För närvarande uppbär Kungl. Maj:ts minister i Washington, hvilken tillika är generalkonsul, en sammanlagd lön af 40,000 kronor, samt legationssekreteraren 10,000 kronor. Lönen för ministern måste, med hänsyn till lefnadskostnaderna i Washington anses otillräcklig; och i enlighet med kommitténs förslag föreslår jag lönens bestämmande för ministern till 45,000 kronor. Legationssekreteraren torde, på sätt kommittén förordar, böra åtnjuta 10,200 kronor.

Mot hvad kommittén i öfrigt föreslagit har jag ingen annan erinran att göra än att de af mig ofvan uttalade grunder rörande anordnande af lönade vicekonsulat tydligen böra komma till tillämpning äfven i fråga om det föreslagna vicekonsulatet i New York. Herr Fallenius har visserligen ansett, att den stora vikten af de svenska intressen, som i New-York måste bevakas, betinga bibehållandet af en själfständig lönad konsulsbefattning i denna stad. Med hänsyn till obetydligheten af den svenska sjöfarten på Nordamerika har jag dock icke kunnat härom öfvertyga mig. Vicekonsuln torde, på sätt kommittén föreslagit, böra åtnjuta i lön 3,600 kronor, i hyresbidrag 1,800 kronor samt i ortstillägg 3,600 kronor, eller tillhopa 9,000 kronor samt, därest olönadt konsulat icke å platsen upprättas, ytterligare 2,100 kronor, däri inbegripet kostnad för kanslilokal. På grund af de särskilda höga lefnadskostnaderna i denna stad torde lönen icke kunna sättas lägre.

Argentina.

Jag har redan nämnt, att jag lika med kommittén anser ett lönadt generalkonsulat böra upprättas i Buenos Aires, äfvensom att generalkonsuln tillika bör hafva diplomatisk ställning och befogenhet. Hans titel synes mig böra blifva ministerresident; och torde lönen böra, på sätt kommittén föreslagit, bestämmas till 21,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 A/d. 79 Häft.

42 Tredje liufvudtiteln.

Kapkolonien.

I fråga om Kapkolonien har kommittén med hänsyn till den afsättning af svenska produkter, som redan därstädes vunnits, samt den ytterligare ökning häraf, som på grund af den direkta ångbåtsförbindelsen från Sverige kan väntas blifva en följd, föreslagit upprättandet af ett lönadt generalkonsulat i Kapstaden. Tanken härom har, att döma af de inför kommittén afgifna uttalanden, vunnit liflig anslutning inom affärskretsar; och äfven jag ber att få förorda densamma.

Lönen har af kommittén föreslagits till 21,000 kronor. Det synes mig dock som om densamma lämpligen borde bestämmas till samma belopp som lönen till generalkonsuln i S:t Petersburg, hvilken af mig föreslagits till 18,000 kronor. Några särskilda förhållanden, som skulle betinga en högre lön, synas mig icke föreligga.

Kina.

Beträffande Kina har kommittén på närmare anförda skäl föreslagit, att en främmande makt borde anmodas att representera oss härstädes. Jag finner denna tanke vara förtjänt af bifall, och skall jag beträffande kostnaden härom yttra mig i annat sammanhang.

Lika med kommittén anser jag generalkonsulatet i Shanghai böra bibehållas. Lönen utgår nu med 24,000 kronor men har af kommittén föreslagits till 21,000 kronor. Jag anser mig icke kunna ifrågasätta någon ytterligare sänkning, då lefnadskostnaderna å orten lära vara höga, samt dessutom generalkonsuln i denna stad på grund af sin befattning med domstolsvärf intager en viss särställning. Af de upplysningar jag inhämtat rörande aflöningen till andra makters konsulära representanter i Shanghai framgår, att dessa genomgående äro icke oväsentligt högre än exempelvis lönerna till motsvarande befattningsinnehafvare i Kapstaden.

Japan.

Jag har redan förut uttalat mig för upprättande af en beskickning i Japan. Att denna i enlighet med kommitténs hemställan bör förestås af en minister, därom synes ingen tvekan kunna förefinnas. Till lön för ministern föreslår jag i enlighet med kommitténs hemställan 39,000 kronor.

Vidare har kommittén till ministerns medhjälpare föreslagit icke en legationssekreterare utan en vicekonsul — ett förslag, hvilket äfven af mig biträdes. Därjämte skulle vid beskickningen anställas en japansk tolk.

Tredje hufvud titeln.

43 För vicekonsuln uppföres en lön af 9,000 kronor. Så snart vicekonsuln styrker sig behärska det japanska språket och behofvet af särskild tolk sålunda upphör, skulle dennes arfvode, 1,200 kronor, tillkomma vicekonsuln såsom tillägg till lönen. Vidare har kommittén med hänsyn till önskvärdheten, att denne tjänsteman må under en längre tid kvarblifva på platsen, föreslagit den bestämmelsen, att i fall sådan vicekonsul i öfrigt har den kompetens och visar de egenskaper, att han bör befordras till konsul, sådan befordran må ske på platsen och att hans egentliga lön då höjes från 3,600 kronor till 5,400 kronor. En dylik konsul skulle sålunda, om han fortfarande uppbure det arfvode, han såsom vicekonsul erhållit på grund af sin kännedom om det japanska språket, småningom kunna uppnå en sammanlagd löneinkomst af 12,000 kr.

Hvad kommittén härutinnan föreslagit synes mig välbetänkt.

Australien.

För att främja och underlätta Sveriges handelsförbindelser med Australien har kommittén ansett att ett lönadt konsulat bör upprättas i detta land, där vi hittills endast varit representerade af olönade konsuler. Till stöd för sitt förslag framhåller kommittén de svårigheter i afseende på sjöfarten, med hvilka främmande makter hafva att kämpa på grund af lagstiftningen i Australien, som på senare tiden visat stark benägenhet att kringskära utlänningars rätt. Kommittén föreslår därför upprättandet af ett lönadt konsulat i Sydney med en aflöning af 13,200 kronor jämte särskildt anslag för renskrift. Vid detta kommitténs förslag har jag intet att erinra.

Sedan jag nu genomgått kommitténs betänkande i hvad detsamma rör ny organisations- och lönestat för utrikesdepartementet och dess underlydande tjänstemän, anhåller jag att få framlägga följande förslag till

Afiöningsstat för utrikesdepartementet.

Samma

kronor.

9,6001

7 800 > tjänstgöringspenningarna kunna efter 5 ’ ( år höjas med 600 kr.

5,400

10,800

57,000

Afiöningsstat för utrikesdepartementet.

Transport

44 Tredje kufvudtiteln.

Summa

kronor.

57.000 5,400{ 3,600

18.000 3,600{ 1,500 1,200) 3,600) 1,200

tjänstgöringspenningarna kunna efter 5 år höjas med 600 kronor.

tjänstgöringspenningarna kunna efter 5 år höjas med 600 kronor, jämte fri bostad.

lönen kan efter fem år höjas med 150 kr. och efter ytterligare fem år likaledes med 150 kr.

jämte fri hostad.

Summa kronor 95,100

Följande villkor och förbehåll torde böra meddelas för aflöningarnas åtnjutande:

l:o) tjänsteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller de jämkningar i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af utrikesdepartementet eller eljest kunna varda stadgade;

2:o) tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den som tjänsten förrättat;

3:o) den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger uppbära hela lönen; men den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

4:o) tjänsteman skall vid sjukdomsfall, eller när det erfordras för beredande af semester, vara skyldig, dock ej under längre tid än tre månader af ett kalenderår, att bestrida befattning i högre lönegrad i departementet, samt i likställd eller högre lönegrad vid beskickning eller konsulat, mot åtnjutande i stället för egna tjänstgöringspenningar af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, ålderstillägg däri dock icke inberäknadt, eller af ortstillägg eller af däremot svarande belopp;

5:o) där förhöjning af lönen eller tjänstgöringspenningarna efter viss tids fortsatt innehafvande af samma tjänst är enligt stat medgifven, inträder tidpunkten för förhöjningen efter det i staten bestämda antal år, under villkor att innehafvaren under minst fyra femtedelar af denna tid själf med godt vitsord bestridt egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, samt att förhöjningen ej får inträda förrän vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande tjänsteinnehafvare

Tredje hufvudtiteln.

därvid tillgodoräknas ej mindre den tid, han före den nya statens utfärdande bestridt innehafvande tjänst å den gamla staten, än äfven den tid, han inom samma eller motsvarande lönegrad tjänstgjort inom utrikesdepartementet eller annat departement eller i annat statens ämbetsverk eller ock varit anställd i motsvarande befattning vid beskickning eller konsulat;

6:o) tjänsteman skall hafva rättighet och skyldighet att med pension från allmänna indragningsstaten afgå från tjänsten vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänsteår, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna; likväl skall tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien minst tio år, äga rätt till pension redan vid uppnådda 60 lefnadsår och 30 tjänsteår;

7:o) pension skall utgöra oafkortad lön med den begränsning, att den icke i något fall må öfverstiga 6,000 kronor;

8:o) tjänsteman skall vara skyldig att vid inträde på den nya lönestaten underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna varda stadgade;

9:o) intill dess ny allmän författning angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension trädt i kraft, skall å löneförmånerna för enhvar tjänsteman afgå och åt statsverket besparas följande belopp för år räknadt, nämligen:

10:o) med befattning inom departementet må ej förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjänstgöringen inom departementet, dock att tjänsteman, som vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjänst utom departementet, må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjänstgöring i departementet hinderlig; samt

ll:o) i fråga om lönegrad skola mot hvarandra svara: ministerresident och generalkonsul mot kabinettssekreterare, legationsråd och konsul mot afdelningschef, samt legationssekreterare och vice konsul mot förste sekreterare.

46 Tredje hufvudtiteln,

Aflonngsstat Vidare far lag under åberopande af hvad lag förut anfört framlägga

för beskick- n„r 1 J ° e&

ningar och följande förslag till

konsulat. Aflöningsstat för beskickningar och konsulat.

Tredje lmfvudtiteln

48 Tredje hufvudtiteln

Tredje hufvudtiteln,

49 Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Häft.

50 Tredje hufvudtiteln.

Följande villkor och förbehåll torde böra meddelas för aflöningarnas åtnjutande:

l:o) tjänsteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller de jämkningar i åligganden, som vid möjligen inträdande förändrad organisation af rikets representation i utlandet eller eljest kunna varda stadgade;

2:o) ortstillägg får uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skall för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat, med det undantag, att af ministers ortstillägg endast V3 får uppbäras af den honom företrädande chargé d’affaires men återstående 2/s besparas åt statsverket;

3:o) den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger uppbära hela lönen, men den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sitt ortstillägg, afstå så mycket af lönen, som pröfvas skäligt;

4:o) tjänsteman skall, när det erfordras för beredande af semester, vara skyldig att bestrida befattning i likställd eller högre lönegrad i departementet, vid beskickning eller konsulat: därest han är anställd vid samma beskickning eller konsulat, utan särskild godtgörelse; i annat fall mot åtnjutande af ett mot de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller ortstillägg svarande belopp, med afstående af eget ortstillägg, dock att den, som under ministers semester förordnas att såsom chargé d’affaires förestå beskickning, icke må åtnjuta högre belopp än som motsvarar 1 Is af ministers ortstillägg:

5:o) tjänsteman skall vid sjukdomsfall vara skyldig att bestrida befattning i likställd eller högre grad i departementet, vid beskickning eller konsulat, mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller ortstillägg i stället för eget ortstillägg, dock att den, som under ministers sjukdom förordnas att såsom chargé d’affaires förestå beskickning, icke må åtnjuta högre belopp än som motsvarar x/s af ministers ortstillägg;

6:0) den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger uppbära det tjänsten tillagda hyresbidrag; den, som för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag undfår ledighet, äger likaledes under ledigheten åtnjuta hyresbidraget i högst 6 månader, semester inräknad, men kan, därest ledigheten vidare utsträckes, förpliktas att afstå hela hyresbidraget eller så stor del däraf, som pröfvas skäligt;

7:o) tjänsteman, som förordnas att bestrida befattning vid beskickning eller konsulat på annan ort, än där han är anställd, äger att, mot afstående af det till egen tjänst anslagna hyresbidrag, därest sådant utgår, åtnjuta det befattningen tillagda hyresbidrag eller ett däremot svarande belopp;

8:0) tjänsteman skall hafva rättighet och skyldighet att med pension från allmänna indragningsstaten afgå från tjänsten vid uppnådda 65

Tredje hufvudtiteln.

lefnadsår och 35 tjänsteår, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna; likväl skall tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien minst tio år, äga rätt till pension redan vid uppnådda 60 lefnadsår och 30 tjänsteår;

9:o) pension skall utgöra oafkortad lön, dock med den begränsning, att den icke i något fall må öfverstiga 6,000 kronor;

10:o) tjänsteman skall vara skyldig att vid inträde på den nya lönestaten underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna varda stadgade;

11 :o) intill dess ny allmän författning angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension trädt i kraft, skall å löneförmånerna till enhvar tjänsteman afgå och åt statsverket besparas följande belopp för år räknadt, nämligen:

för minister och ministerresident...... 360 kronor

» generalkonsul............ 360 »

» legationsråd............. 290 »

» konsul........•...... 290 »

» legationssekreterare..........125 »

» vice konsul.............125 »

12:o) med befattning vid beskickning eller konsulat må ej förenas annan tjänst; icke heller må tjänsteman drifva handel eller annat näringsyrke;

13:o) ifråga om lönegrad skola mot hvarandra svara: ministerresident och generalkonsul mot kabinettssekreterare, legationsråd och konsul mot afdelningschef, samt legationssekreterare och vice konsul mot förste sekreterare.

På sätt statskontoret anmärkt har kommittén i sitt »förslag till tredje Behöfiigheten hufvudtiteln» icke inberäknat ålderstilläggen vare sig i anslaget till utrikes- af ett fijr~ departementet eller i anslaget till »beskickningar och konsulat» och ej heller Sför‘bestrfför ändamålet upptagit särskilda anslag utan endast i noter anmärkt, att, •^andt%°f därest samtliga beräknade ålderstillägg komme att utgå, anslaget till utrikes-0 ers' a"' departementet ökades med 5,400 kronor och anslaget till beskickningar och konsulat med 8,400 kronor. Då det emellertid vore nödvändigt att uppföra ålderstilläggen inom hufvudtitelns ram, har statskontoret hemställt, att för desamma måtte uppföras ett särskildt förslagsanslag å 10,000 kronor.

Denna statskontorets anmärkning är tydligen riktig. Efter de ändringar, jag föreslagit i afseende å ålderstilläggen, skulle, om samtliga dylika komme att utgå, årliga utgiften uppgå för utrikesdepartementet till 5,400 kronor och för beskickningarna till 10,800 kronor. I betraktande af att under de närmaste åren endast mycket få ålderstillägg skulle komma att utgå, anser

52 Tredje hufvudtiteln.

iag, att för närvarande ett anslag af 5,000 kronor för ändamålet bör vara tillräckligt.

BehöfUgheten Såsom af det föregående framgår, skulle den föreslagna anordningen af

‘slagsanslag alternativt olönadt konsulat med biträde af lönad vicekonsul eller lönadt viceför bestri- konsulat tillämpas på sju olika ställen, nämligen i Köpenhamn, Ltlbeck, Riga, S6tif}fJssaAntwerpen, Rotterdam, Glasgow och New York. Därest beträffande alla dessa vicekonsuiers platser Kungl. Maj:t bestämde sig för sistnämnda alternativ, skulle utöfver de å aflönande. uppförda lönerna erfordras ett belopp af 9,300 kronor. Sannolikt är väl icke, att hela detta belopp kommer att tagas i anspråk. Jag anser det tillfyllest, om för ändamålet ett förslagsanslag å 5,000 kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande. Ur samma anslag synas mig äfven böra utgå de båda särskilda lönetillökningar, som på sätt jag ofvan nämnt skulle kunna tilldelas vicekonsuln i Tokio. Då emellertid dessa belopp icke under den närmaste tiden torde komma att tagas i anspråk, behöfver ifrågavarande anslag ej för detta ändamål höjas.

siutanmärk- Den nu föreslagna organisationen synes mig, såvidt det är möjligt att

nmgar. be(jöma) Väl kunna uppfylla de kraf, som på vår utrikes representation bör kunna ställas. Vården om våra förbindelser med utrikes makter anser jag härigenom varda tillgodosedda och intet intresse, hvarken diplomatiskt eller merkantilt, röna fara att eftersättas eller försummas. En själfklar sak är emellertid, att, hvilken organisationsform än väljes, det ytterst kommer an på tjänstemännen själfva, huruvida denna nya verksamhetsform för utrikesdepartementet kommer att motsvara de kraf och förhoppningar, som landet anser sig därå kunna ställa.

Kommittén har närmare utvecklat de grunder, som efter dess förmenande böra tillämpas vid antagande af tjänstemän inom utrikesdepartementet. Ehuru denna fråga egentligen faller utanför ramen af de förslag, som jag nu står i begrepp att inför Kungl. Maj:t framlägga, önskar jag dock med hänsyn till det nära samband, som denna fråga äger med departementets organisation, äfven därom yttra några ord. Kommittén har framlagt åtskilliga synpunkter, väl förtjänta att uppmärksammas. Dock kan jag ej undertrycka den meningen, att kommittén något väl starkt lagt hufvudvikten på en merkantil utbildning af de blifvande konsulerna och diplomaterna. Det är dock påtagligt, att dessa tjänstemän för att rätt kunna fylla sin uppgift måste äga förutsättningar äfven för andra sidor af deras verksamhet än den, som sammanhänger med handelslifvet.

Jag kan icke nu närmare ingå på de fordringar, som böra uppställas för inträde i utrikesdepartementets tjänst, men vill dock framhålla, att det synes förtjänt att allvarligt tagas under ompröfning, huruvida det icke vid

Tredje hufvudtiteln.

våra universitet kunde inrättas en statsvetenskaplig examen, omfattande pröfning i språk, historia, geografi, handels- och nationalekonomi samt de grenar af rättsvetenskapen, som närmast falla inom diplomatens eller konsulns verksamhetsfält, såsom stats- och folkrätt, internationell privaträtt och sjörätt äfvensom en öfverblick af allmännare grunder å vissa öfriga af rättsvetenskapens områden. Hittills har för inträde i cdepartementets tjänst i allmänhet fordrats afläggande af juridisk examen. A viktiga områden af de ämnen, som häri ingå, har diplomaten eller konsuln dock i allmänhet icke behof af någon djupare, mera detaljerad insikt och får ej heller tillfälle att i det praktiska lifvet pröfva dessa sina kunskaper. Men kunskaper, som icke användas, blifva lätt döda och värdelösa.

Hvad de unga aspiranternas vidare utbildning angår, anser jag det i likhet med kommittén vara nödvändigt äfven för dem, som skola företrädesvis ägna sig åt den diplomatiska banan, att under någon ej för kort tid tjänstgöra å konsulat. En efterpröfning, sådan som af kommittén (sid. 111) och äfven från annat sakkunnigt håll föreslagits (betänkandet B sid. 209 f.), torde äfven böra ifrågasättas.

Då jag nu berör frågan rörande personalens rekrytering, vill jag ej underlåta att påpeka, hurusom genom den större möjlighet, som genom det framlagda förslaget öppnas för konsulattjänstemän att öfvergå till den rent diplomatiska banan, utsikterna för ett lämpligt besättande af de högre diplomatiska posterna måste, därigenom att urvalet blir större, så småningom ökas.

På grund af hvad jag således anfört hemställer jag i underdånighet, slutlig att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen hemställan.

att, med godkännande af ofvan intagna förslag till aflöningsstat för utrikesdepartementet och dess tjänstemän samt för beskickningar och konsulat samt till villkor för löneförmånernas åtnjutande, medgifva,

dels att det å tredje hufvudtiteln nu uppförda ordinarie anslag till departementschefen, ministern för utrikes ärendena, må uppföras med 30,000 kronor; dock att anslaget må till tiden för nuvarande departementschefens frånträde från ämbetet utgå med hittillsvarande belopp, 24,000 kronor, samt återstoden till statsverket inbesparas;

dels att det å tredje hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag utrikesdepartementet må utgå med 95,100 kronor;

54 Tredje hufvudtiteln.

dels att å ordinarie stat må uppföras ett anslag beskickningar och konsulat å 831,600 kronor;

dels att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag ålderstillägg å 5,000 kronor;

dels ock att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag bidrag till vissa vicekonsiders aflönande å 5,000 kronor.

[6] Uti sitt förslag till tredje hufvudtiteln har kommittén för ersättningar

Ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler uppfört ett förslagsanslag å 46,000 konsuleraoch kronor- Af kommittébetänkandet framgår, att kommittén tänkt sig fördelvicekansuier. ningen af detta anslag på följande sätt:

till konsuln i Amsterdam 1,800 kronor, mot skyldighet för honom att hålla ett svensktalande biträde samt till de olönade vicekonsulerna i Belgien och Nederländerna 500 kronor;

till de olönade vicekonsulerna i Danmark 1,500 kronor; till konsulerna i Marseille och Rouen hvardera 1,500 kronor, mot skyldighet för dem att hålla svensktalande biträden, samt till öfriga konsuler och vicekonsuler i Frankrike förslagsvis 2,000 kronor;

till konsuln i Genua 1,500 kronor, mot skyldighet att hålla ett svensktalande biträde, samt till öfriga konsuler i Italien förslagsvis 500 kronor; till konsuler och vicekonsuler i Norge 2,000 kronor; till konsuln i Archangel 1,000 kronor, till konsuln i S:t Petersburg

4.000 kronor och till vicekonsuln i Libau 1,500 kronor, mot skyldighet för de båda sistnämnda att hålla svensktalande biträden, samt till de olönade vicekonsulerna i Finland 1,000 kronor;

till konsuln i Lissabon 1,500 kronor, mot skyldighet att hålla ett svensktalande biträde, till konsuln i Barcelona 1,500 kronor mot enahanda skyldighet, samt till öfriga konsuler på den pyrcneiska halfön 2,500 kronor;

till konsuln i Hull 1,800 kronor, mot skyldighet för honom att hålla ett svensktalande biträde, samt till öfriga olönade konsuler och vicekonsuler inom Storbritannien och Irland 7,000 kronor, däraf 600 kronor för vicekonsuln i Liverpool;

till de olönade konsulerna i Balkanstaterna och Turkiet förslagsvis

1.000 kronor, af hvilken summa jämväl eventuell ersättning till konsuln i Alexandria skall bestridas;

till konsuln i Stettin 1,500 kronor, mot skyldighet att hålla ett svensktalande biträde, samt till öfriga olönade konsuler och vicekonsuler i Tyska riket 2,500 kronor;

till konsuln i Tanger 800 kronor;

Tredje liufvudtiteln. 55

till de olönade konsulerna och vicekonsulerna i Sydafrika 1,000 kronor;

till konsulerna i Kanada 600 kronor;

till konsuln i San Francisco och vissa olönade vicekonsuler i Förenta staterna 1,000 kronor;

till konsuln i Rio de Janeiro 2,000 kronor med förpliktelse för honom att hålla ett svensktalande biträde, samt

till de olönade konsulerna i Ostasien 1,000 kronor.

Då jag icke funnit skäl föreslå upprättandet af själfständig diplomatisk och konsulär representation i Mexiko, måste ett särskildt belopp utgå såsom godtgörelse till den olönade konsuln i detta land. I likhet med reservanten herr Broström finner jag denna ersättning kunna förslagsvis beräknas till0 2,500 kronor.

A andra sidan år icke något anslag behöfligt för S:t Petersburg, då ett lönadt generalkonsulat är föreslaget att där upprättas.

Huruvida de belopp, som af kommittén för de olika orterna beräknats, kunna vara tillräckliga eller ej, är svårt att afgöra. Beloppen torde måhända för åtskilliga platser vara ganska lågt beräknade, och anmärkningar i detta hänseende hafva redan framställts. Men i betraktande af att ifrågavarande anslag skall uppföras såsom förslagsanslag, anser jag mig dock kunna följa kommitténs förslag med de ändringar, jag ofvan påpekat, hvarigenom slutsumman skulle blifva 44,500 kronor; och får jag således med beloppets afrundande till jämnt 45,000 kronor i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler å 45,000 kronor.

Kommittén har (sid. 106) hemställt om uppförande af ett anslag å [7]

36,000 kronor till attachearfvoden åt 5 diplomat- och 4 konsulsaspiranter. Anslag till Storleken af dessa arfvoden skulle bestämmas af Kungl. Maj:t; dock att dcd'könsuisasplicke finge understiga 3,000 kronor och ej heller öfverstiga 4,800 kronor, r ant er. Genom dessa arfvoden skulle det möjliggöras äfven för obemedlade unge män att vinna inträde på den diplomatiska eller den konsulära banan, hvilket hitintills, åtminstone hvad den diplomatiska banan angår, knappast varit möjligt med hänsyn till de dryga utgifter, som de s. k. attachéåren kräft. För konsulsaspiranter hafva utgifterna i allmänhet varit mindre, och därtill kommer. att under åren 1896—1905 till konsulsstipendier medel utgått från Sveriges andel i konsulskassans besparingar. För år 1906 har ett särskildt extra anslag å 11,000 kronor för ändamålet beviljats.

56 Tredje hufvudtiteln.

Kommitténs ifrågavarande förslag finner jag synnerligen välbetänkt, då det verksamt måste bidraga till att dugliga krafter fästas vid utrikesdepartementets tjänst. Jag har mot detsamma endast några smärre erinringar att framställa. Kommittén synes mig hafva utsträckt attachétiden väl långt, då den förklarats skola i allmänhet omfatta fem år (sid. 111). Denna tid synes mig åtminstone med ett år kunna nedsättas; och bland annat med hänsyn härtill torde allenast fyra och icke, såsom kommittén föreslagit, fem stipendier till diplomataspiranter erfordras.

Vidare anser jag i likhet med en reservant, herr Broström, att kommittén beräknat dessa arfvoden något väl högt, då den föreslagit, att desamma skulle kunna utgå med ända till 4,800 kronor årligen. Såsom herr Broström påpekat, skulle således dessa aspiranter kunna uppbära högre arfvode än den lön, hvaraf de vid första befordran i departementets tjänst skulle komma i åtnjutande. Jag finner för min del, att då dessa unge män genast vid sitt inträde i statstjänst erhålla ett arfvode, som i hvarje fall i storlek motsvarar hvad andra först erhålla efter pröfvad duglighet under åtskilliga års tjänstgöring, samt de dessutom åtnjuta förmånen att på utländsk botten vidga sina kunskaper, de icke rimligen kunna göra anspråk på att arfvodet bestämmes till högre belopp än att de med iakttagande af ett sparsamt lefnadssätt kunna komma ut därmed. Med instämmande i hvad herr Broström sålunda föreslagit anser jag maximum af dessa arfvoden böra bestämmas till 3,600 kronor. På grund af nu anförda skäl anser jag, att ifrågavarande anslag lämpligen bör bestämmas till 27,000 kronor; och får jag således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att å ordinarie stat må uppföras ett anslag diplomat- och konsulsaspiranter å 27,000 kronor.

[8.] På sätt kommittén närmare utvecklat (sid. 104—106 i betänkandet),

Anslag till kräfves ett särskildt anslag för militär- och marinattachéer. Utan att här 'marfnätta^ i någon närmare pröfning i fråga om de platser, där militär- och

chéer. marinattachéer lämpligen böra anställas, hvilket väl torde få öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma, anser jag de uttalanden och beräkningar, kommittén gjort i afseende å dessa attachéers löneförmåner, i väsentliga delar vara riktiga. Kommittén har för ändamålet förordat ett förslagsanslag af 18,300 kronor. För min del har jag emot kommitténs hemställan härutinnan ingen annan erinran att göra än att anslaget icke synes mig lämpligen böra uppföras såsom förslagsanslag och afrundas till

18,000 kronor. Jag får således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å ordinarie stat må uppföras ett anslag militäroch marinattachéer å 18,000 kronor.

Tredje hufvudtiteln.

57 Jag har redan i det föregående omnämnt, att i stället för kommitténs [9.] förslag om anställande af fasta handelsattachéer å vissa platser det synes mig Anslag till lämpligare, att ett anslag ställes till Kung]. Maj:ts disposition för aflönande han^'feartta' af handelsattachéer med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma platsen för deras verksamhet. Samma tanke har äfven kommerskollegium i sitt utlåtande uttalat; och föreslår kollegium att för ändamålet ett belopp af 60,000 kronor måtte ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Då emellertid en institution, som den ifrågasatta ännu är obepröfvad, och erfarenheten icke visat, i hvad mån förväntningarna i fråga om resultatet af handelsattachéernas verksamhet kunna komma att förverkligas, anser jag klokheten bjuda att i detta fall gå till väga med största varsamhet och åtminstone till en början icke anslå ett så stort belopp som kommerskollegium förordat. Det må tillåtas mig att i detta hänseende erinra, att då år 1886 af dåvarande utrikesministern ett anslag till handelsattachéers aflönande begärdes, denne ansåg sig böra inskränka sin hemställan till ett belopp å 20,000 kronor. Äfven torde, synnerligast i början, det mången gång visa sig ganska svårt att erhålla fullt lämpliga personer till utförande af ifrågavarande uppdrag; och tydligt är, att här mer än eljest resultatet af handelsattachéernas verksamhet beror på deras egen duglighet och personlighet. Allt synes mig sålunda tala för att för närvarande icke för ändamålet begära ett för stort anslag, utan torde detsamma lämpligen kunna begränsas därhän, att det är tillräckligt för aflönandet af tre handelsattachéer; och skulle sålunda, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den beräkning af arfvodenas storlek, som kommittén uppgjort, anslaget kunna sättas till 36,000 kronor. Detta anslag torde, på sätt kommerskollegium föreslagit, böra uppföras såsom reservationsanslag.

Under förutsättning af att denna min tanke vinner bifall, bör tydligen framdeles för Kungl. Maj:t framläggas förslag till närmare instruktioner rörande handelsattachéernas verksamhet. I likhet med kommittén finner jag det lämpligt, att tiden för deras anställande i allmänhet begränsas till tre eller fem år.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att å ordinarie stat må uppföras ett reservationsanslag handelsattachéer å 36,000 kronor.

Enligt nu gällande bestämmelser (nådigt beslut den 17 november 1900) [10.]

äger envoyé vid sin första utnämning i ekiperingspenningar uppbära 12,000 Anslag till kronor och ministerresident 8,000 kronor. Vid förflyttning inom samma grad 'pennisar till annan beskickningsort skall envoyé erhålla 8,000 kronor och ministerresident 5,500 kronor. Vid befordran till envoyé å annan beskickningsort

Bill. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Bäft. 8

58 Tredje hufvudtiteln.

äger ministerresident uppbära 8,000 kronor och vid enahanda befordran å samma beskickningsort 4,000 kronor.

Kommittén har föreslagit, att ekiperingspenningar böra utbetalas endast vid första utnämningen till minister samt då utgå med 15,000 kronor, men med blott 9,000 kronor, i fall utnämning sker till ort, där beskickningshus finnes och de i detsamma befintliga representationsrummen äro fullständigt möblerade. Om minister, som först utnämnts till ort, där ett sådant beskickningshus finnes, förflyttas till annan ort, där sådant icke finnes, bör han erhålla ytterligare ekiperingspenningar till ett belopp af 9,000 kronor. Detta förslag innebär en höjning af nu vid första utnämningen utgående ekiperingspenningar, hvilken jag dock finner vara motiverad af de allt mer och mer ökade omkostnader för anskaffande af det bohag m. ra., som för ministern är af nöden med anledning af den representationsskyldighet honom åligger. Jag har sålunda ingen annan anmärkning att göra mot detta kommitténs förslag än den, att jag anser, att en minister vid förflyttning från ort, där möbleradt beskickningshus finnes, till annan ort, där sådant beskickningshus icke finnes, bör kunna åtnöjas med ett belopp af 6,000 kronor.

Utom till envoyé anser jag, att ekiperingspenningar böra utgå till den ministerresident, hvilken, enligt hvad jag föreslagit, skulle vara beskickningschef i Buenos Aires. Med tillämpning af den nu gällande proportionen emellan de till envoyéer och ministerresidenter utgående ekiperingspenningar synas dessa senare vid första utnämningen böra erhålla 10,000 kronor. Vid befordran till envoyé skulle ministerresident uppbära ytterligare ekiperingspenningar, dock att sammanlagda beloppet af dessa i intet fall må öfverskrida

15.000 kronor. Närmare bestämmelser härom torde af Kungl. Maj:t böra meddelas.

Det är tydligt, att den summa, som årligen erfordras för ekiperingspenningar, måste växla högst afsevärdt, beroende på antalet af de utnämningar eller förflyttningar, som under året ägt rum. De belopp, som för detta ändamål under 10-årsperioden 1895—1904 årligen utgått, hafva utgjort i jämna hundratal 1895: 10,000 kr., 1896: 14,000 kr., 1897: 4,000 kr., 1898: 8,000 kr., 1899: 22,900 kr., 1900: 2,200 kr., 1901: 6,000 kr., 1902: 28,000 kr., 1903:

24.000 kr. och 1904: intet. Medeltalet för dessa år utgör 13,800 kr. och finner jag mig sålunda, äfven med särskild hänsyn tagen till den ofvannämnda höjningen af ekiperingspenningarnas belopp, kunna beräkna den årliga utgiften för ifrågavarande ändamål till 15,000 kronor att bestridas af ett anslag, som torde böra erhålla förslagsanslags natur.

Jag får således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag ekiperingspenningar å 15,000 kr.

Tredje hufvudtiteln.

59 Kommittén har till rese- och flyttningsersättningar, inspektioner och tillfälliga uppdrag föreslagit ett förslagsanslag å 60,000 kronor men har icke lämnat någon utredning, af hvad grund kommittén kommit till denna siffra.

Utgifterna för ändamålet i fråga förete, såsom ligger i sakens natur, ganska stora växlingar. En sammanställning af de belopp, som under 10-årsperioden 1895—1904 i jämna siffror utbetalats för diplomaters och konsulers rese- och flyttningskostnader, visar, att 1895 utbetalades 6,500 kronor, 1896: 6,700 kronor, 1897: 11,700 kronor, 1898: 13,700 kronor, 1899: 9,500 kronor,

1900: 14,900 kronor, 1901: 24,500 kronor, 1902: 17,600 kronor, 1903: 21,900

kronor och 1904: 32,300 kronor, tillsammans 159,300 kronor, eller i medeltal per år 15,930 kronor.

För utomordentliga beskickningar och tillfälliga uppdrag har under samma 10-årsperiod utbetalats likaledes i jämna siffror 1895: 200 kronor, 1896: 18,000 kronor, 1897: 1,200 kronor, 1898: 7,300 kronor, 1899: intet,

1900: intet, 1901: 4,100 kronor, 1902: intet, 1903: intet, 1904: 10,200

kronor, tillsammans 41,000, eller i medeltal 4,100 kronor.

Sammanlagda beloppet af utgifterna för rese- och flyttningsersättningar, utomordentliga beskickningar och tillfälliga uppdrag har sålunda i medeltal årligen uppgått till omkring 20,000 kronor. Att icke utgifterna å anslaget i fråga stanna å detta belopp är emellertid klart. Först och främst märkes, att hitintills nyutnämnda ministrar icke åtnjutit särskild ersättning för resan till beskickningsorten (jfr kommittébetänkandet sid. 41). Lönen har nämligen utgått från och med den dag, då de anträdt resan till beskickningsorten; och hafva de på detta sätt erhållit godtgörelse för de med resan förbundna utgifterna. De förändrade bestämmelserna i fråga om lönens utgående medföra nu, att särskild godtgörelse bör för ifrågavarande ändamål tilldelas ministrarna. Vidare bör upprättandet af beskickningarna i Japan och Argentina uti ifrågavarande hänseende medföra icke obetydligt ökade kostnader. Slutligen tillkomma äfven han delsattachéerna.

A andra sidan torde det icke vara nödvändigt att föreslå ett så högt belopp som kommittén gjort. Dels har jag föreslagit anställande af ett vida mindre antal handelsattachéer än kommittén; dels torde äfven en betydande del af de kostbara inspektionsresor, som af kommittén ifrågasatts, böra bortfalla. Särskildt gäller det om inspektionen af beskickningarna, för utförande af hvilket uppdrag väl stora svårigheter möta, icke minst däri att lämplig person för uppdraget i regel icke torde stå till buds.

Med öfvervägande af nu berörda omständigheter har jag ansett anslaget i fråga lämpligen kunna beräknas till 40,000 kronor.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

[11.] Anslag till rese- och flyttningsersättningar och tillfälliga uppdrag.

60 Tredje liufvudtiteln.

att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag rese- och flyttning sersättning, inspektioner, tillfälliga uppdrag å 40,000 kronor.

[12.] Anslag till vikariatsersättning, renskrifning, tillfälliga biträden m. m. i utrikesdepartementet.

I sitt förslag till riksstatens tredje hufvudtitel uppför kommittén ett förslagsanslag till extra utgifter å 31,000 kronor. Detta anslag är afsedt (sid. 112 och 113 i betänkandet) till bestridande af renskrifningskostnader samt aflöning åt tolkar och betjäning vid beskickningarna och konsulaten, arfvoden åt utrikesdepartementets juridiska ombud och biträden för räkenskapsföring och sifferrevision inom departementet samt till ersättning åt den främmande beskickning, åt hvilken vården af Sveriges diplomatiska angelägenheter i Kina anförtros.

Härvid anmärker statskontoret, att en stor del af dessa ändamål således äro desamma, som pläga bestridas med det å de centrala ämbetsverkens stater i allmänhet uppförda bestämda anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar, tillfälliga biträden m. m., men att däremot inga medel af kommittén beräknats för de kostnader för vikariat under semester, hvilka i andra ämbetsverk bestridas från nämnda anslag. Under framhållande af att det emellertid lärer vara nödigt, att medel jämväl för sistberörda ändamål finnas å stat tillgängliga, förordar statskontoret, att under anslaget till utrikesdepartementet sammanföras de utgifter, som i andra ämbetsverks stater uppförts under titel »vikariatsersättning, renskrifning, tillfälliga biträden m. m.» Öfriga utgifter, som af kommittén afsetts under titel extra utgifter, men hvilka icke höra under utrikesdepartementet, finner statskontoret böra anvisas att utgå från ett särskildt anslag till »kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra utgifter vid beskickningar och konsulat».

Vidkommande de å utrikesdepartementets stat enligt kommitténs förslag uppförda renskrifvarna har statskontoret, såsom jag ofvan anmärkt, framhållit att kostnaderna härför icke böra uppföras på ordinarie stat utan bestridas på sätt i andra ämbetsverk är vanligt från ofvan föreslagna anslag till vikariatsersättning m. m. Statskontoret föreslår sålunda, att detta anslag skulle komma att bestå af följande belopp:

arfvode åt utrikesdepartementets juridiska ombud .... kronor 600: —■ biträden för räkenskapsföring och sifferrevision inom departementet .................. » 2,000: —

arfvoden till fyra renskrifvare i utrikesdepartementet . . » 4,800: —

vikariatsersättning under semester för därtill berättigade tjänstemän inom utrikesdepartementet enligt stats-

kontorets beräkning

3,250:

tillsammans kronor 10,650: —

Tredje hufvudtiteln.

hvilket belopp med tillägg af föreslagna ålderstillägg till renskrifvare samt af godtgörelse för skönskrift skulle uppåt afrundas till 12,000 kronor.

Jag anser statskontorets framställning i detta hänseende fullt befogad och ansluter mig till densamma, men vill dock påpeka, att jag finner de af kommittén föreslagna och af statskontoret i dess beräkning upptagna arfvodesbeloppen för departementets renskrifverskor för lågt beräknade. Det är nämligen att märka, att den tjänstgöring, som af de i utrikesdepartementet anställda renskrifverskorna fordras, är synnerligen ansträngande och arbetstiden mycket längre än hvad fallet är i andra ämbetsverk, hvartill kommer att de måste vara särskildt utbildade för sin syssla och i synnerhet äga goda kunskaper i främmande språk.

De årliga inkomstbelopp, arfvoden och ersättning för öfvertidsarbete sammanräknade, som de nu i utrikesdepartementet anställda renskrifverskorna under de senaste fem åren uppburit, utgör i medeltal 8,000 kronor. Hvad beträffar de nu anställda renskrifverskorna, hvilka under en lång följd af år varit i departementets tjänst anställda, finner jag mig icke kunna föreslå någon minskning i deras arfvoden, men är däremot väl benägen att vid nyantagningar i hufvudsak tillämpa kommitténs förslag. Med hänsyn till hvad jag nu anfört, anser jag ifrågavarande anslags slutsumma böra höjas till 14,000 kronor.

I fråga om ofvan omförmälda juridiska biträde anhåller jag att få anmärka följande:

Såsom jag ofvan nämnt, skall enligt kommitténs af mig härutinnan biträdda förslag vissa ärenden rörande ersättning för sjöfolks hemsändande m. m. öfverflyttas från kommerskollegium till utrikesdepartementet. Liksom kommerskollegium hitintills, torde departementet framdeles blifva i behof af juridiskt biträde för att föra statsverkets talan uti ifrågavarande mål samt tillhandagå vid granskningen af ersättningsärenden. Godtgörelse till ett sådant biträde utgår redan nu på kommerskollegii stat, och innebär således denna post ingen ny utgift för statsverket.

På grund af hvad jag ofvan anfört, hemställer jag i underdånighet att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å ordinarie stat må uppföras ett anslag, vikariatsersättning, r enskrifning, tillfälliga biträden m. m., å 14,000 kronor.

[13.]

På sätt ofvan anförts har statskontoret ansett, att den del af de utgifter, Anslag till

som af kommittén afsetts under titel extra utgifter, men hvilka icke upp- kansliraktl”<i- • r . , , p . ° 7 . p 11 stare, ren-

tagits åt mig under punkt 12 här ofvan, borde anvisas att utgå från ett skrifnings-

särskildt anslag till kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra ut~ a°nSdra utgifter

gifter vid beskickningar och konsulat. vid beskick-

ningar och konsulat.

62 Tredje hufvudtiteln.

Detta anslag beräknar statskontoret efter kommitténs uppgifter till 26,600 kronor, hvarmed sålunda skulle bestridas:

Renskrifningskostnader vid beskickningar och konsulat, tillsammans ...................kronor 10,500: —

Tolkarfvode för beskickningen i Tokio......... » 1,200: —

Dragomansarfvode i Konstantinopel.......... » 900: —

Arfvode till den kinesiske skrifvaren vid generalkonsulatet

i Shanghai.................. » 1,200: —

Till den främmande beskickning, åt hvilken vården åt

Sveriges diplomatiska angelägenheter i Kina anförtros » 2,000: —

Kanslivaktmästare i London, högst......... » 1,800: —

» d Paris » » 1,800: —

» » Petersburg » » 1,500: —

» » Berlin » » 1,300: —

» » Köpenhamn » » 1,000: —

» » Kristiania » » 1,000: —

För kavass och portvakt i Konstantinopel ._.__. . . . »_2,400: —

eller tillsammans kronor 26,600: —

Då dragomansbefattningen i Konstantinopel enligt min åsikt bör bibehållas, utgår den för denna utgift här beräknade post 900 kronor.

Kommittén har ansett, att anslag till renskrift vore erforderligt för vissa beskickningar och konsulat, där ej särskild skrifhjälp finnes. Någon dylik ersättning för renskrift har hittills i fråga om beskickningar ej annat än undantagsvis utgått, men finner jag i likhet med kommittén skäl tala för att en mindre summa för ändamålet afses. Jag anser dock, att det belopp kommittén beräknat, eller 10,500 kronor, är något för högt, och torde detsamma kunna nedsättas med 2,500 kronor till 8,000 kronor.

I afseende å arfvodena till kanslivaktmästare har Kungl. Maj:ts minister i Berlin påpekat otillräckligheten af det belopp, som för kanslivaktmästaren vid beskickningen där af kommittén föreslagits. Jag föreslår därför en höjning af dennes arfvode med 300 kronor till 1,600 kronor.

Beträffande öfriga af statskontoret under denna rubrik sammanförda anslag har jag intet att erinra. Slutsumman skulle sålunda med 3,700 kronors minskning och 300 kronors ökning blifva 23,500 kronor, och jag får alltså i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att å ordinarie stat må uppföras ett anslag, kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra utgifter vid beskickningar och konsulat, å 23,500 kronor.

Tredje hufvudtiteln.

63 Till skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m. uppför kommittén ett förslagsanslag å 112,000 kronor. De olika utgiftsposter, som af detta anslag skulle bestridas, framgår af följande förteckning:

Kronor.

[14.]

Anslag till skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m.

Skrifmaterialier....................... 10,000

Ved, ljus, vatten m. m.................... 9,500

Underhåll af inventarier m. m................. 10,000

Prenumerationskostnader, inköp af böcker, kartor och trycksaker . 20,000

Tryckningskostnader och inbindning.............. 6,000

Postporto......................... 20,000

Telegrafporto........................ 20,000

Telefoner......................... 4,000

Fraktkostnader....................... 1,000

Hyra, uppvärmning och belysning af kanslilokal för konsulatet i

London ....................... 6,000

Diverse utgifter....................... 5,500

Summa 112,000

Härvid har statskontoret anmärkt, att det belopp, som af kommittén beräknats för hyra, uppvärmning och belysning af kanslilokal för konsulatet i London eller 6,000 kronor, äfvensom det belopp, som må anses erforderligt till beskickningshusens reparation, borde öfverföras till ett särskildt anslag, för »beskickningshus och hyresbidrag». Statskontoret finner det nämligen vara önskvärdt, att statens samtliga utgifter för hyresbidrag och beskickningshus komme att utgå från ett och samma anslag, till hvilket, därest det finge reservationsanslags natur, också kunde såsom tillgång föras de inkomster, som kunde uppstå af försäljningen af de af kommittén föreslagna fastigheterna i utlandet, uthyrning af lägenheter och dylikt. En sådan anordning skulle enligt statskontorets mening icke blott innebära en vinst i statistiskt hänseende, i det att alla utgifter af berörda slag blefve synliga på ett och samma ställe, och icke, såsom af kommittén föreslagits, dels å aflöningsanslaget för beskickningar och konsulat, dels å underhållsanslaget för statens fastigheter i allmänhet, dels å expensanslaget för tredje hufvudtiteln, dels slutligen å kontot för Perafonden. Genom uppförande å tredje hufvudtiteln af ett särskildt reservationsanslag till beskickningshus och hyresbidrag, dit försäljningsmedel och dylikt finge föras såsom inkomst, kunde så småningom samlas en fond för inköp af beskickningshus.

Detta statskontorets förslag torde hafva åtskilligt, som talar för sig. Frågan synes mig dock böra närmare undersökas, hvadan det ej torde vara lämpligt att redan nu upptaga den till afgörande. Såsom på ett annat ställe påpekats, är det min afsikt att snarast möjligt söka framlägga en plan till

64 Tredje hufvudtiteln.

[15.]

Anslag till godtgörelse a kostnader f ät sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m.

bebyggände af tomten i Konstantinopel. Det torde vara lämpligast att i sammanhang med denna' fråga upptaga den af statskontoret gjorda hemställan.

Vid de utgiftsposter, som under nu ifrågavarande anslag till skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m. af kommittén beräknats, anhåller jag att få göra följande erinringar.

I posten ved, ljus, vatten m. m. ingår uppvärmning och belysning af utrikesministerhotellet i Stockholm samt af beskickningshusen i Paris och Konstantinopel. Härtill skulle nu ytterligare komma beskickningshusen i Madrid och Kristiania. För utrikesministerhotellet torde ett belopp af omkring 2,500 kronor böra beräknas. Till beskickningshusen skulle på sätt jag ofvan anfört få användas tillhopa högst 4,200 kronor. Slutligen skola från nu omhandlade post äfven utgå kostnaderna för ved och ljus för utrikesdepartementets lokaler. I ett för allt torde utgifterna å ifrågavarande post kunna beräknas till 8,500 kronor.

Af öfriga utgiftsposter under ifrågavarande anslag finner jag, på sätt redan nämnts (sid. 25), beloppet för telefoner, 4,000 kronor, böra utgå. I afseende å öfriga anslag har jag intet att erinra mot de beräknade utgifterna för postporto och telegrafporto, fraktkostnader samt hyra, uppvärmning och belysning af kanslilokal för konsulatet i London. Däremot finner jag på grund af i departementet verkställda utredningar anslaget för inventarier och inventariers underhåll kunna sänkas med 3,000 kronor från 10,000 till 7,000 kronor, anslaget till prenumerationskostnader, inköp af böcker och kartor samt trycksaker från 20,000 till 12,000 kronor, anslaget till tryckningskostnader och inbindning från 6,000 kronor till 5,000 kronor samt diverse utgifter från 5,500 till 3,000 kronor. Sålunda skulle totalsumman kunna nedbringas från 112,000 kronor till 92,500 kronor.

På grund af det anförda hemställer jag i underdånighet, att, Eders Ivungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m. å 92,500 kronor.

Vid öfverflyttning från kommerskollegium till utrikesdepartementet af ersättningsärenden rörande sjöfolks hemsändande m. m. måste medel beredas departementet för bestridande af de utgifter, som föranledas genom ersättningars utbetalande. För närvarande är kommerskollegium enligt nådiga brefvet den 17 juni 1893 bemyndigadt att hos statskontoret rekvirera erforderliga medel för godtgörande af dels sådana af konsul icke förskjutna kostnader för befälhafvares hemresa och underhåll samt för sjömäns sjukvård och hemförskaffande, som enligt 66, 90 och 98 §§ sjölagen skola gäldas af allmänna

Tredje hufvudtiteln.

medel, dels sådana utgifter, som konsul på grund af 93, 94 och 95 §§ af förordningen angående konsulatväsendet bestridt, tillika med konsulns räntegodtgörelse för dylika utgifter, dels ock utgifter för sjöfolks hemförskaffande enligt nådiga förordningen den 6 augusti 1864. Hvad af statskontoret sålunda årligen förskjutes skall enligt samma nådiga bref intill ett belopp af 2,700 kronor godtgöras från anslaget till befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart, och skall statskontoret omedelbart efter hvarje års utgång hos Kungl. Maj:t till godtgörelse anmäla återstoden af det förskjutna beloppet. Från anslaget för sjöfolk hafva för sådant ändamål under de senaste åren utanordnats följande sammanlagda belopp: år 1901 kr. 17,209,36, 1902 kr. 34,570,96, 1903 kr. 32,8 7 4,86, ‘l904 kr. 26,607,91 och 1905 kr. 17,474,49 eller i medeltal kr. 25,747,51 för år.

Vidare är genom nådiga brefvet den 22 januari 1897 stadgadt att ersättning för konsuls utgifter för sjöförklaringar och annan undersökning rörande sjöolycka skola af statskontoret till kommerskollegium på rekvisition förskjutas samt likaledes omedelbart efter hvarje års utgång anmälas till godtgörelse hos Kung]. Maj:t. Beloppen af de för dessa ändamål utgifna medel hafva under de senaste åren varit följande: 1903 kr. 919,09, 1904 kr. 322,44 och 1905 kr. 388,41.

Slutligen har genom ofvannämnda nådiga bref af den 17 juni 1893 till kommerskollegii förfogande från handels- och sjöfartsfonden anvisats ett årligt belopp af 3,000 kronor, hvaraf kollegium har att utbetala, jämväl förskottsvis, dels godtgörelse för af konsul på grund af 97 § af konsulatförordningen bestridda utgifter för understöd åt svenska undersåtar, som icke äro sjömän, och utomlands råkat i nöd samt konsuls räntegodtgörelse för sådana utgifter, dels ock ersättning för konsuls utgifter för hemsändande af afliden svensk sjömans kvarlåtenskap. Dessutom har i särskilda fall med Kung!. Maj:ts bemyndigande anslaget tagits i anspråk för beredande af ersättning ej mindre för sjömans begrafningskostnad, som det icke ålegat rederiet att vidkännas, än äfven för konsuls utgifter för begrafning af andra svenska undersåtar än sjömän, då ersättning från sterbhusdelegarne icke kunnat utbekommas. Hvad af anslaget för ett år icke åtgår skall af kommerskollegium reserveras till framtida behof. Från anslaget hafva under de senaste åren utanordnats följande sammanlagda belopp: 1901 kr. 1,972,80 1902 kr. 3,751,09, 1903 kr. 2,435,07, 1904 kr. 1,290,77 samt 1905 kr. 1,446,48.

Kommittén har nu hemställt (sid. 51), att till bestridande af utgifterna i fråga måtte, i stället för de nu för ändamålet anvisade belopp under tredje hufvudtiteln uppföras till anslag med titel »godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m.» samt att, då till de utgifter, som bestridts med dessa medel, skulle komma de kostnader för hemsändande af nödställda svenskar, hvilka hittills gäldats med den å beskickningarna in-

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Haft. 9

66 Tredje liufvudtiteln.

flytande lösen af pass m. m., anslagsbeloppet måtte bestämmas till 35,000 kronor.

Statskontoret har beträffande detta anslag anfört, att ifrågavarande åtgärd, hvarigenom de nu gällande i olika nådiga bref gifna, delvis ofullständiga bestämmelserna i förevarande afseende skulle kunna utbytas mot en allmän föreskrift för anslagets användande och det alltid med omfång och besvär förenade förskottsväsendet kunna inskränkas, synnerligen lämplig och välbetänkt. Dock har statskontoret ansett sig böra framhålla att anslaget icke, såsom af kommittén föreslagits, bör erhålla natur af bestämdt utan af förslagsanslag. Såsom skäl härför har statskontoret anfört, att då erfarenheten gifvit vid handen att ifrågavarande utgifter äro oberäkneliga och varierande, fara för att brist i anslaget skulle uppstå läge nära till hands, ett förhållande som ju, när det gällde ett bestämdt anslag, ej borde få förefinnas. A andra sidan vore det icke heller önskvärdt att, därest behållning å anslaget något år uppkomme, denna blefve, såsom fallet vore med besparingar å bestämda anslag, öfverförda till hufvudtitelns allmänna besparingsfond.

Hvad statskontoret sålunda anfört är utan tvifvel riktigt, och får jag alltså i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m. å 35,000 kronor.

[16.] A tredje hufvudtiteln tinnes för närvarande under hufvudrubriken:

Hemliga ut- skrifmaterialier, expenser och extra utgifter uppfördt ett särskildt anslag till 9lfter' hemliga utgifter. Detta anslag fastställdes år 1862 att utgå med högst 34,000 kronor, och har sedermera utgått med växlande belopp under olika perioder, till dess det i 1876 års budget fastställdes till 14,000 kronor, hvilket belopp bibehölls ända till år 1896. Med anledning däraf att norska stortinget förklarat sig icke vilja bidraga till anslaget till hemliga utgifter under annat villkor än att användandet af anslaget underkastades kontroll af ansvarig norsk myndighet, hvilket villkor icke ansågs från svensk sida kunna bifallas, uppfördes i utrikesbudgeten från och med år 1897 för ifrågavarande ändamål allenast 9,400 kronor, motsvarande den svenska andelen af hela anslagssumman. Anslaget, som därefter utgick enbart af svenska medel, har från och med år 1902 höjts till 20,000 kronor, med hvilket belopp det fortfarande finnes i staten upptaget.

Användningen af ifrågavarande medel redovisas genom personlig föredragning af utrikesministern inför Hans Maj:t Konungen.

Tredje hufvudtiteln.

67 Kommittén har nu (sid. 113) hemställt, att anslaget måtte utgå med 40,000 kronor årligen.

Det faller af sig själft, att jag icke kan närmare ingå i redogörelse för användningen af ifrågavarande anslag. Ingen regering torde emellertid kunna undvara ett sådant. Anslaget har tidigare utgått med större belopp, och jag finner, med vetskap och erfarenhet därom att anslaget är för ändamålet otillräckligt, mig böra tillstyrka hvad kommittén härutinnan föreslagit.

Hitintills har, såsom jag nämnde, redogörelsen för beloppets användning skett genom personlig föredragning af utrikesministern allena. Då ett så afsevärdt större belopp skulle enligt min hemställan utgå till hemliga utgifter, synes mig för förstärkande af garantin för ett ändamålsenligt användande häraf för framtiden böra iakttagas, att äfven statsministern och en annan af statsrådets ledamöter deltaga i medlens redovisande.

Under åberopande af hvad jag ofvan anfört får jag i underdånighet hemställa, det Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva:

att såsom ordinarie anslag må uppföras ett anslag hemliga utgifter å 40,000 kronor.

I riksstaten har såsom ordinarie anslag under tredje hufvudtiteln sedan längre tid tillbaka funnits uppfördt ett anslag af 2,950 kronor åt svenska kyrkan i Paris. (Jfr kommitténs betänkande sid. 113). Jag anser väl det med skäl kunna ifrågasättas, om icke detta anslag rimligen borde öfverflyttas till åttonde hufvudtiteln, men anser mig icke härom för närvarande böra göra någon framställning.

Då detta belopp hädanefter såsom tillförne för ändamålet erfordras, får jag i underdånighet hemställa, att Kungl. Majrt måtte föreslå Riksdagen:

att å ordinarie stat må beviljas ett anslag: svenska kyrkan i Paris å 2,950 kronor.

En sammanfattning af det föregående visar att å tredje hufvudtiteln skulle uppföras följande ordinarie anslag:

Departementschefen, ministern för utrikes ärendena . 30,000 kronor.

Utrikesdepartementet.............. 95,100 »

beskickningar och konsulat ........... 831,600 =»

Alderstillägg (förslagsanslag)........... 5,000 »

[17.]

Svenska kyrkan i Paris.

transport 961,700 kronor

68 Tredje hufvudtiteln.

transport 961,700 kronor

Bidrag till vissa vicekonsulers aflönande (förslagsanslag) 5,000 »

Ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler

(förslagsanslag)................... 45,000 »

Diplomat- och konsulsaspiranter.......• . 27,000 »

Militär- och marinattachéer........... 18,000 »

Handelsattachéer (reservationsanslag)....... 36,000 »

Ekiperingspenningar (förslagsanslag)........ 15,000 »

Rese- och flyttningsersättning, inspektioner, tillfälliga

uppdrag (förslagsanslag)............... 40,000 »

Vikariatsersättning, renskrifning, tillfälliga biträden

m. ......................... 14,000 »

Kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra

utgifter vid beskickningar och konsulat......... 23,500 »

Skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m. (förslagsanslag) ....................... 92,500 »

Godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda

svenska undersåtar m. m. (förslagsanslag)........ 35,000 »

Hemliga utgifter................ 40,000 »

Svenska kyrkan i Paris............ 2,950____»

1,355,650 kronor.

Sammanlagda beloppet af de ordinarie anslag, som sålunda skulle uppföras å tredje hufvudtiteln, uppgår således till 1,355,650 kronor.

För jämförelses skull må meddelas, att Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för 1906 upptog följande anslagsbehof:

Sverige. Norge. Tillsammans.

Kabinettskassan.........kr. 503,100 kr. 201,250 kr. 704,350

Konsulskassan.........» 394,250 » 394,250 » 788,500

Summa kr. 897,350 kr. 595,500 kr. 1,492,850

I denna budget inbegripes emellertid äfven det anslag å tillhopa 29,800 kronor, som under punkt 21 kommer att begäras till pensioner åt vissa utrikesdepartementets f. d. tjänstemän. Rätteligen bör således vid anställande af en jämförelse mellan ifrågavarande båda budgeter den af mig nu föredragna,, ökas med detta belopp.

A andra sidan bör samma budget minskas med det belopp 35,000 kronor, som begärts till godtgörelse för kostnader åt sjömän och nödställda svenska undersåtar m. m. Till största delen hafva nämligen dessa utgifter förut bestridts af anslag under sjunde hufvudtiteln.

Tredje lmfvudtitelu.

69 Det visar sig således, att den nu föreslagna budgeten kan anses understiga den förutvarande gemensamma med 142,400 kronor.

Däremot bör det belopp, hvarmed den framlagda budgeten öfverstiger den del, som ensam tillkom Sverige att utgöra, beräknas uppgå till 400,500 kronor.

Vidare torde böra påpekas, att kommitténs förslag slutade å en summa af 1,367,500 kronor. Således är mitt förslag något billigare än kommitténs.

I detta sammanhang anser jag mig böra påpeka, hurusom kommittén föreslagit, att all lösen och den del af sådan, som de lönade konsulerna för närvarande få behålla för egen räkning, skola redovisas till statsverket, äfvensom att den i utrikesdepartementet inflytande lösen, hufvudsakligen för pass, likaledes skall redovisas. På sätt statskontoret anmärkt böra ifrågavarande statsverket tillfallande afgifter redovisas inför utrikesdepartementet samt inlämnas till statsverket under titel: extra uppbörd. På grund häraf torde beräkningen af nämnda inkomsttitel för år 1907 kunna ökas med ungefär det belopp, hvartill dessa inkomster af kommittén beräknats, eller 17,950 kronor.

Extra anslag.

I fråga om anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde herr ministern:

Under punkterna 3, 4 och 6 i det förslag till provisorisk reglering af [18—20.] utgifterna under tredje hufvudtiteln, som jag den 13 sistlidne januari föredrog för Kungl. Maj:t, har jag hemställt om beviljande å extra anslag af vissa belopp dels till fortsatt utgifvande af Sveriges traktater, dels till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna år 1907 för den internationella skiljedomstolens byrå i Haag, dels ock såsom bidrag till den internationella fredsbyrån i Bern.

Dessa belopp torde äfven böra upptagas i det nu af mig framlagda förslag till fullständig reglering af utgifterna under tredje hufvudtiteln.

Med åberopande af hvad jag yttrat till statsrådsprotokollet för sistnämnda dag, får jag således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att såsom extra anslag för år 1907 bevilja

dels till fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»

4,500 kronor;

dels till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna under år 1906 för den internationella skiljedomstolens byrå

70 Tredje hiifviidtiteln.

i Haag 2,500 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel under år 1906 utanordna berörda belopp;

dels ock såsom bidrag till den internationella fredsby rån i Berm 750 kronor.

[21.] I den provisoriska budgeten upptogs för beredande af dyrtid stillägg

D/rtidstiiiägg. för innevarande år åt tjänstemän och betjänte i utrikesdepartementet å extra stat ett förslagsanslag af 3,500 kronor.

Därest min hemställan under punkt 24, att de nya staterna måtte få tillämpas redan från och med den 1 instundande oktober vinner Kungl. Maj:ts bifall, skulle till dyrtidstillägg för innevarande år erfordras allenast hvad som belöper på årets tre första kvartal, eller 2,625 kronor.

Jag får därför i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1906 angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt tjänstemän och betjänte i utrikesdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli å extra stat för år 1907 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 2,625 kronor.

[22.] För närvarande utgå från kabinetts- och konsulskassorna följande

Pensioner, pensioner:

f. d. envoyén herr grefve C. Lewenhaupt .... kronor 6,000

» » » O. Stenbock........ » 6,000

» ministern C. Burenstam......... » 5,000

d generalkonsuln grefve Cronhielm...... » 4,000

» » » Björnstjerna..... » 4,000

» konsuln C. A. Titz ......- . • . . » 4,000

Generalkonsul G. Hegardts änka........ » 800

tillsammans kronor 29,800

Dessa pensioner, hvilka beviljats genom särskilda nådiga beslut, skola hädanefter enligt den med Norge träffade öfverenskommelsen angående slutlig ekonomisk uppgörelse i följd af unionens upplösning betalas af Sverige ensamt. Vid sådant förhållande kunde väl tagas under öfvervägande, huruvida icke dessa pensioner i likhet med andra dylika utgifter borde öfverflyttas till tionde hufvudtiteln. Då denna hufvudtitel för år

Tredje hufvudtiteln.

1907 emellertid redan af Riksdagen är behandlad, finner jag det lämpligast att för nämnda år begära ett extra anslag för ifrågavarande ändamål; och hemställer jag sålunda i underdånighet, att Kungl. Makt täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för 1907 till pensioner bevilja 29,800 kronor att utgå i den mån, sådant kan vara erforderligt.

\ id underdånig föredragning den 13 januari innevarande år af [23.] regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1907 Anslag till beerinrade jag, att, då till följd af de i Norge timade händelserna af de i Xsde^af den utrikesbudgeten för 1905 beräknade norska bidragen till kabinetts- och på Norge bekonsulskassornas utgifter influtit allenast hvad som belöpte på det förraTabt halfåret, Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 17 november 1905 anbefallt netts- och statskontoret att af under händer varande medel till utrikesdepartementet kSornasutgffutbetala ett belopp åt 300,000 kronor, i rundt tal motsvarande de norska ter 1905. anslagen till kabinetts- och konsulskassorna för senare halfåret 1905. Vid samma underdåniga föredragning anförde jag, att med bestämdhet då icke kunde uppgifvas, huru mycket af de uteblifna norska anslagen för 1905, som komme att af Norge till utrikesdepartementet inbetalas, och till följd däraf icke heller huru mycket som definitivt kunde komma att för utgifterna 1905 tagas i anspråk af det utaf statskontoret förskottsvis utbetalda beloppet. Framställning till Riksdagen angående ersättning till statskontoret för hvad af svenska medel förskjutits till följd af uteblifna norska bidrag för 1905 borde därför anstå för att längre fram under Riksdagen aflåtas i sammanhang med den definitiva propositionen angående kabinetts- och konsulskassornas anslagsbehof för 1907. I den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof upptogs dock till bestridande af en del af den på Norge belöpande andelen af kabinettsoch konsulskassornas utgifter år 1905 bland de extra anslagen för 1907 ett förslagsvis beräknadt belopp af 300,000 kronor.

Jämlikt den af Kungl. Maj:t för Sveriges del den 23 nästlidne mars godkända samt af mig och Norges härvarande chargé d’affaires, såsom behörigen befullmäktigade, undertecknade öfverenskommelse angående ekonomisk uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens upplösning, skulle Norge bidraga till kabinetts- och konsulskassornas utgifter enligt 1905 års bokslut med kronor 438,786: 35 Härtill komma för ämbetsutgifter vid samtliga konsulat

transport kronor 438,786: 35

72 Tredje hufvndtiteln.

transport kronor 438,786: 35 under tiden 1 januari—31 oktober 1905 och för kontorskostnadsersättningar mot redovisningsskyldighet vid de lönade konsulaten under tiden 1 juli—31 oktober 1905, hvilka utgifter af utrikesdepartementet ersättas först år 1906 och redovisas i

sistnämnda års räkenskaper . . »__25,333: 33 kronor 464,119: 68

Under år 1905 har af de beräknade norska bidragen till utrikesdepartementet influtit.....___317,239: 94

Från återstoden.............kronor 146,879: 74

bör afgå dels Norges i utrikesdepartementet innestående besparingar å kabinetts- och konsulskassorna vid utgången af år 1904 . . . kronor 77,434: 64 dels Norges andel i värdet af inventarier i utrikesdepartementet och vid beskickningarna, hvilken andel Sverige enligt öfver-

enskommelsen skall tillösa sig . ___6,686: 25 » 84,120: 89

Återstående beloppet...........kronor 62,758: 85

skall af Norge kontant inbetalas till utrikesdepartementet.

Härförutom har Norge jämlikt art. 4 i öfverenskommelsen att till Sverige återgälda af utrikesdepartementet förskotterade pensioner till norrmän till sammanlagdt belopp af kronor 8,500: 01. Totalbeloppet, som Norge bör kontant inbetala till utrikesdepartementet, utgör alltså kronor 71,258: 86. —

Summan af kabinetts- och konsulskassornas utgifter år 1905 utgör enligt utrikesdepartementets afslutade räkenskaper . . kronor 1,506,849: 41

Till bestridande af dessa utgifter finnas följande tillgångar:

de svenska anslagen till kabinetts- och konsulskassorna enligt 1905 års riksstat .... kronor 878,800: —

Sveriges bidrag till dyrtidstillägg för utrikesdepartementet år 1905 ......... » 2,888: 93

transport kronor 881,688: 93

Tredje liufvudtiteln.

transport kronor 881,688: 93 Expeditionsafgifter i svenska ärenden år 1905 samt andra svenska afgiftsraedel.......... » 15,624: 17

Norges bidrag till kabinettsoch konsulskassornas utgifter enligt

öfverenskommelsen 23 mars 1906 . > 438,786: 35 » 1,336,099: 45

Sålunda uppstår en brist af..........kronor 170,749: 96

hvilken bör fyllas af det från statskontoret förskotterade belopp af kronor 300,000.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till gäldande af det utaf statskontoret till bestridande af en del af den på Norge belöpande andelen af kabinetts- och konsulkassornas utgifter 1905 under för skottstitel utbetalda belopp må på extra stat för 1907 anvisas 170,750 kronor.

Under punkt 7 i den för innevarande Riksdag framlagda provisoriska budgeten har jag framställt, det Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till bestridande af den på Norge belöpande andelen i kabinetts- och konsulskassornas utgifter för år 1906 enligt den gemensamma utrikesbudgeten på extra stat för år 1907 bevilja ett belopp af 595,500 kronor. Till detta belopp uppgick nämligen den norska andelen i den gemensamma utrikesbudgeten för år 1906.

[24.]

Anslag till bestridande af den för Norge belöpande andelen i kabinetts- och konsulskassornas ut-

Emellertid anser jag detta belopp icke i dess helhet behöfva tagas i after för anspråk. Detta dock under förutsättning af att tillämpningen af de nya ar staterna för utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet kan redan under årets lopp taga sin början. Och af flera skäl synes mig detta synnerligen önskvärdt.

Först och främst kan det provisorium, som med anledning af unionens upplösning för närvarande är rådande inom hela utrikesförvaltningen, icke utan verklig skada alltför länge fortfara. Det är medvetandet härom, som drifvit mig att redan nu framlägga ifrågavarande organisationsförslag, då jag icke ansett mig kunna taga på mitt ansvar att vara orsaken till förlängande af det närvarande tillståndet. Jag skulle ansett det synnerligen önskvärdt, att den nya organisationen kunnat träda i kraft redan från den 1 instundande juli. Detta kan dock icke ske till följd af de omfattande arbeten, som därförinnan måste vara afslutade, men icke till dess kunna med-

Bih. till Rikad. Prof 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Höft. 10

74 Tredje Imfvudtitcln.

hinnas. Härvidlag tillåter jag mig särskildt framhålla utarbetandet af en ny instruktion för diplomaternas och konsulernas ämbetsutöfning. Till den 1 oktober innevarande år torde emellertid dessa förberedande arbeten kunna vara afslutade, så att hinder icke möter för de nya staternas tillämpande från sistnämnda dag. En ytterligare anledning till att icke uppskjuta härmed är, att utgifterna för utrikesförvaltningen enligt den nya utrikesbudgeten blifva lägre än enligt den för innevarande år beräknade för Sverige och Norge gemensamma budgeten.

Jag anser mig således böra hemställa, att den nu föreslagna organisationen redan från och med den 1 instundande oktober vinner tillämpning. Detta föranleder till en förändrad beräkning af det extra anslagsbelopp, som bör utgå i ersättning för Norges andel i utrikesbudgeten för år 1906.

För år 1906 torde nämligen under denna förutsättning utgifterna böra

således ställa sig:

3/4 af utgifterna enligt den gemensamma budgeten

för år 1906 .................'. . kronor 1,119,637: 50

1U af utgifterna enligt den för år 1907 föreslagna

budgeten.................... » 338,912: 50

hvartill kominer, då i de nya ordinarie anslagen icke ingå pensioner till f. d. diplomater och konsuler,

pensioner under sista kvartalet af år 1906 ..... »_7,450: —

tillhopa kronor 1,466,000: —

Härifrån bör dock afdragas de 1906 för norrmän beräknade pensioner och expektanslön, hvilka jämlikt

den ekonomiska uppgörelsen skola öfvertagas af Norge »_15,600: —

För bestridande af detta belopp........kronor 1,450,400: —

finnes till förfogande Sveriges direkta anslag till 1906

års gemensamma budget.....kronor 884,850: —

samt inflytande expeditionsafgifter

under årets tre första kvartal, hvilka

torde i jämnt tal kunna beräknas till_»__9,400: — » 894,250: —

Således brister...............kronor 556,150: —

hvilket belopp skulle ersättas af svenska medel.

Till afrundande af hufvudtitelns slutsumma torde ifrågavarande anslag böra bestämmas till 556,225 kronor; och får jag således i underdånighet hemställa, att Kungl. Ma:jt ville föreslå Riksdagen

att, med medgifvande att den för år 1907 föreslagna organisations- och lönestat må från den 1 oktober 1906

Tredje hufvudtiteln.

tillämpas, till bestridande af den på Norge belöpande andelen i kabinetts- och konsulskassornas utgifter innevarande år på extra stat för år 1907 bevilja 556,225 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1906 utanordna beloppet.

Under punkt 9 af den provisoriska budgeten har jag föreslagit, att [25.] af hyresinkomsterna från kronans fastighet i Konstantinopel finge användas Lönetiilökning 1,169 kronor, motsvarande 1,625 francs, till lönetiilökning åt pastorn vid ^ Menska svenska församlingen i Paris. församlingen

Under åberopande af den närmare utredning, som i ärendet förebragts ' Paris' vid föredragning af nyssnämnda budget, får jag i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t ville begära Riksdagens samtycke därtill,

att af hyresinkomsterna från kronans fastighet i Konstantinopel måtte år 1907 användas 1,169 kronor att utgå såsom lönetiilökning för pastorn vid svenska församlingen i Paris.

Vidare anförde ministern:

Den af mig nu föredragna reglering af utgifterna under tredje hufvudtiteln upptager följande belopp:

ordinarie anslag.........kronor 1,355,650: —

extra » » 767,150: —

Summa kronor 2,122,800: —

Den vid årets början framlagda provisoriska budgeten åter utvisar:

ordinarie anslag.........kronor 1,502,950: —

extra » » 906,750: —

Summa kronor 2,409,700: —

Utgifterna torde således med omkring 286,900 kronor komma att understiga det belopp, hvartill de i statsverkspropositionen beräknats.

En jämförelse åter mellan tredje hufvudtiteln, sådan den finnes i riksstaten för år 1906 upptagen och sådan den nu af mig är föreslagen och beräknad, utfaller på följande sätt:

1906. 1907.

76 Tredje hufvudtiteln.

Hvad herr ministern ofvan under punkterna 1—25 hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter förenade sig, behagade H. K. H. Kronprinsen-Regenten i nåder bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet C. G. von Heidenstam

Tredje hufvudtiteln.

77 Bilaga 1.

Till Konungen.

Med anledning däraf att genom upplösningen af unionen mellan Sverige och Norge den förut bestående gemensamheten i de båda rikenas diplomatiska och konsulära representation upphört, har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 17 november 1905 uppdragit åt en kommitté att efter verkställd utredning utarbeta förslag till nya organisationer af utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet jämte utgiftsstater för desamma.

Sedan kommittén till Eders Kungl. Maj:t afgifvit sitt den 23 mars 1906 dagtecknade betänkande jämte förslag rörande de organisations- och lönefrågor, om hvilka Eders Kungl. Maj:t torde vilja aflåta proposition till Riksdagen redan innevarande år,

har Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 2 april 1906, hvarmed öfverlämnats ett tryckt exemplar af kommitténs betänkande med tillhörande bilagor, anbefallt kommerskollegium att i detta ärende senast den 14 april 1906 inkomma med underdånigt utlåtande, dock att kollegium kunde, därest så lämpligt befunnes, från utlåtandet undantaga sådana frågor, som icke stode i omedelbart sammanhang med de af kommittén afgifna organisations- och löneförslag, hvilka vore af beskaffenhet att skola för Riksdagen föreläggas, men borde i sådant fall kollegium senare afgifva särskildt underdånigt yttrande öfver dessa frågor.

Med hänsyn till den korta tid, som är kollegium tillmätt för ärendets handläggning, har kollegium funnit lämpligt att, med föranledande af den nådiga remissens innehåll för närvarande upptaga till behandling endast sådana frågor, som synas kollegium stå i omedelbart sammanhang med de organisations- och löneförslag, hvilka böra föreläggas Riksdagen.

Med erinran tillika att kollegium behandlat ärendet allenast ur synpunkten af de intressen, kollegium har att tillvarataga, således i hvad de olika frågorna må beröra konsulatväsendet jämte handel, sjöfart och in-

78 Tredje liufvudtiteln.

dustri, men ej såvidt angår diplomatien i och för sig, får kollegium i underdånighet anföra följande.

Beträffande först utrikesdepartementets omorganisation lärer kollegium hafva att yttra sig allenast öfver förslaget om öfverflyttning af vissa ärenden från kollegium till departementet (sid. 54—56 i kommitténs betänkande). Såvidt angår ärenden angående sjömäns kvarlåtenskap, sjömäns penningeförsändningar samt klagomål öfver konsulers ämbetsutöfning, finner kollegium sig kunna utan vidare biträda förslaget. Rörande den viktigaste gruppen, ersättningsfrågorna, hvartill kommittén får antagas hafva hänfört äfven ärendena rörande utgifter för sjöförklaringar äfvensom de för närvarande på grund af praxis utaf kollegium handlagda frågor om ersättning för i 93 § sjölagen omförmäld begrafning, finner kollegium anledning fästa uppmärksamheten å följande omständigheter.

För påkallande af åtgärder mot enskilde för återfående af förskjutna belopp förutsättes, att vederbörande i utrikesdepartementet kan, såsom för kollegium jämlikt gällande författningar, t. ex. § 14 i dess instruktion och § 64 i landshöfdinginstruktionen, står öppet, fordra biträde af länsstyrelser och öfriga ortsmyndigheter.

På sätt i bil. 9 till kommitténs betänkande är anmärkt, erfordras i vissa fall för ärendenas behandling tillgång till uppgifterna i det hos kollegium förda fartygsregistret med tillhörande handlingar äfvensom till sjöförklaringshandlingar af beskaffenhet att skola hos kollegium förvaras.

Eventuella bestämmelser om ärendenas afgörande inom utrikesdepartementet torde böra fullständigas med föreskrifter i fråga om anförande af besvär öfver sålunda fattade beslut, med hvad mera kan därmed stå i samband.

Dessa omständigheter böra enligt kollegii förmenande dock icke i och för sig innefatta afgörande hinder mot genomförande af förslaget om ersättningsfrågornas öfverflyttning till utrikesdepartementet.

Därest den ännu gällande bestämmelsen i förordningen af den 17 april 1828 om Svea Hofrätts egenskap af första instans i mål om skyldighet för skeppsrederier att ersätta för sjömän förskjutna kostnader möjligen skulle finnas icke vara tillämplig å dylika mål, som anhängiggjorts jämlikt beslut af vederbörande i utrikesdepartementet, torde ersättningsfrågornas eventuella öfverflyttning till utrikesdepartementet betinga särskilda bestämmelser för bibehållandet af förmånen att i dylika mål omedelbart anlita Svea Hofrätt.

Kollegium, som icke funnit anledning att i detta utlåtande upptaga frågan om korrespondensen för framtiden i vissa ärenden mellan kollegium och konsulerna, har emellertid velat redan nu, med hänvisning till sjö-

Tredje hufyudtiteln.

lagens 321 §, framhålla, att för genomförandet af kommitténs förslag om förandet af konsulernas korrespondens med utrikesdepartementet tilläfventyrs erfordras ändring i föreskriften om konsuls skyldighet att till kollegium insända vissa i nämnda § omförmälda handlingar.

Vidkommande härefter frågan om Sveriges konsulära representation och därvid till en början de af kommittén uppställda grunder för samma representations omfattning (sid. 23 i betänkandet) finner kollegium, som å ena sidan anser användning af lönade konsulatämbetsmän i stor utsträckning önskvärd, men å andra sidan icke kan åsidosätta hänsynen till kostnadsfrågan, sig kunna i hufvudsak biträda följande kommitténs uttalanden nämligen: i länder, där beskickningar anställas, bör ledningen af jämväl konsulatärendena tillkomma beskickningschefen; i länder, där beskickningar icke finnas behöfliga, upprättas lönade generalkonsulat, därest de ekonomiska intressena kräfva det; i öfrigt upprättas lönade konsulat, där särskilda förhållanden göra det behöfiigt; vid olönade konsulat eller vicekonsulat, där det kräfves ständigt biträde af en i svenska språket kunnig person, tilldelas konsuln eller vicekonsuln en sådan ersättning, att han, därest han ej själf behärskar språket, må utan särskild utgift kunna anskaffa ett svensktalande biträde.

Om än frågan om anställandet af handclsattachéer företrädesvis berör organisationen af vissa beskickningax’, finner sig kollegium likväl böra uttala, att kollegium anser däri ligga ett beaktansvärdt uppslag. Men under det kommittén afsett att fästa handelsattachéerna vid vissa bestämda beskickningar eller generalkonsulat och således låta dem ingå i den fasta organisationen, anser kollegium — som, med hänsyn till det gagn för våra kommersiella intressen, hvilket kan förväntas blifva följden af duglige handelsattachéers anställande, icke tvekar förorda anvisande för ändamålet af statsmedel —, lämpligast vara, att Eders Kungl. Maj-.t äger i hvarje fall efter omständigheterna bestämma handelsattachéns verksamhetsområde och hans arfvode. Därigenom skulle det blifva lättare att förlägga handelsattachéns verksamhet till hvilket land som helst, där densamma kan anses bäst gagna. I anslutning härtill tillstyrker kollegium, att å tredje hufvudtiteln, jämte det från den af kommittén föreslagna staten till »Beskickningar och konsulat» de för sex handelsattachéer beräknade arfvoden å tillhopa 74,400 kronor utgå, uppföres ett särskildt anslag att ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för användning till arfvoden åt handelsattachéer. Om ett sådant anslag beviljas i form af reservationsanslag, torde det kunna något nedsättas och bestämmas till exempelvis 60,000 kronor.

Enligt en af de af kommittén såsom bestämmande för den konsulära representationens omfattning uppställda grunder (sid. 23) skulle »vid olönade

80 Tredje lmfvudtiteln.

konsulat, där ärendenas omfattning eller beskaffenhet kan beräknas att kräfva ständigt biträde af en med hemlandets förhållanden väl förtrogen person, anställas lönade vicekonsuler». Sådana olönade konsulat har af kommittén föreslagits i Köpenhamn, Hamburg, Lilbeck och Newyork, hvarest skulle anställas lönade vicekonsuler.

Kollegium, som delar de af kommitténs ledamot, generalkonsul C. M. Fallenius i särskild! yttrande anförda betänkligheter härutinnan, anser, med hänsyn såväl till konsulatärendenas handläggning vid ifrågavarande platser som till de svenske konsulattjänstemännens ställning därstädes samt i anslutning för öfrigt till hvad af kommittén är å sid. 11 i ämnet anfördt, lämpligare, att desse konsulattjänstemän erhålla själfständig verksamhet.

Hvad beträffar den konsulära representationens omfattning för de skilda länderna, finner sig kollegium kunna, med åberopande af hvad i fråga om vissa platser ofvan anförts, lämna kommitténs förslag till stat härutinnan utan andra erinringar än följande:

I Köpenhamn bör anställas allenast en lönad vicekonsul, hvilken, då i denna betydande sjöstad de lokala konsulatgöromålen icke lämpligen kunna omedelbart handläggas af beskickningen, bör erhålla enahanda ställning och befogenhet som öfrige vicekonsuler i Danmark; och föreslår kollegium för honom lön af 3,600 kronor, hyresbidrag, innefattande kostnaden för kanslilokal, till belopp af 1,200 kronor och ortstillägg af 1,200 kronor, alltså tillsammans 6,000 kronor för år, hvarjämte han bör erhålla ersättning för renskrift.

Vidkommande Tyskland bör lönad konsul anställas såväl i Hamburg som i Lilbeck med lön af 5,400 kronor, hyresbidrag, innefattande kostnaden för kanslilokal, till belöpp af 1,200 kronor samt ortstillägg i Hamburg åt 5,400 kronor och i Lilbeck af 4,200 kronor, således tillsammans för Hamburg 12,000 kronor och för Lilbeck 10,800 kronor, allt för år; utgående härvid kollegium från den förutsättning, att hvardera konsuln erhåller ersättning för renskrift.

I Newyork bör anställas en lönad konsul med lön af 5,400 kronor, hyresbidrag, innefattande kostnaden för kanslilokal, till belopp af 3,600 kronor och ortstillägg af 6,000 kronor, således tillsammans 15,000 kronor om året, hvartill bör komma godtgörelse för renskrift.

Den ökade kostnad, som genom nu föreslagna anordning skulle uppstå, motväges i sin mån därigenom, att vid de ifrågavarande platserna inflytande expeditionsafgifter komme att till statsverket redovisas.

På de hufvudsakliga skäl, som af reservanter inom kommittén anförts mot anställande af lönad funktionär i Mexico, anser kollegium, att

Tredje hufvudtiteln.

ur synpunkten af våra kommersiella intressen något aflöningsbelopp härför icke bör beräknas.

De af kommittén formulerade villkor för åtnjutande af de i förslaget till stat för beskickningar och konsulat upptagna aflöningsförmåner torde böra, i öfverensstämmelse jämväl med hvad plägat tillämpas i fråga om andra lönestater, fullständigas med föreskrift om rätt till semester.

Mot den i kommitténs »Förslag till Tredje hufvudtiteln» (bil. 1 till betänkandet) uppförda anslag å 36,000 kronor till diplomat- och konsulsaspiranter har kollegium icke funnit anledning till erinran. Beträffande de i samma förslag upptagna anslag å 46,000 kronor såsom ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler, å 112,000 kronor till skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m., å 31,000 kronor till extra utgifter och å 60,000 kronor till rese- och flyttningsersättning, inspektioner, tillfälliga uppdrag, har kollegium ej heller något att erinra, under förutsättning att anslagen, såsom kommittén afsett, erhålla karaktären af förslagsanslag.

Med afseende å ändamålet med det till belopp af 35,000 kronor uppförda anslaget till godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m., får kollegium uttala sig för att anslaget erhåller karaktären af förslagsanslag.

O O

Med iakttagande af de utaf kollegium föreslagna ändringar i fråga om staten för beskickningar och konsulat skulle för denna stat jämte anslaget till arfvoden åt handelsattachéer erhållas en slutsumma, som med 17,400 kronor understiger kommitténs förslag härutinnan, hvarjämte ökning komme att äga rum i de af kommittén till 17,950 kronor beräknade inkomster af redovisade expeditionsafgifter, hvilken ökning skulle med ledning af kommitténs beräkningar (sid. 72, 89 och 96) kunna upptagas till omkring 8,000 kronor.

Utdrag af kollegii denna dag i ärendet förda protokoll, innefattande i vissa afseenden uttalade särskilda meningar, bifogas.

Stockholm den 9 april 1906.

Underdånigst:

ALFR. LAGERHEIM.

Hugo Rehbinder.

Carl Malmen. Föredragande.

Emil Hubner.

Per G. Friberg.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Iläft.

82 Tredje hufvudtiteln.

Bilaga 2.

Utdrag af protokollet, hållet hos Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium den 9 april 1906.

N ärvarande:

Herr generaldirektören Lagerheim,

Herr kommerserådet friherre Rehbinder,

Herr kommerserådet Malmen,

Tjf. kommerserådet, sekreteraren Hubner.

S. D. Herr kommerserådet Malmen föredrog det genom nådig remiss af den 2 april 1906 till kungl. kollegii handläggning öfVerlämnade ärende angående af diplomat- och konsulatkommittén afgifna organisationsoch löneförslag m. m.; och beslöts underdånigt utlåtande af innehåll, registraturet utvisar.

Beträffande innehållet af utlåtandet uttalades skiljaktiga meningar i följande afseenden, nämligen:

Föredraganden, herr kommerserådet Malmén och tjänstförrättande kommerserådet, sekreteraren Hubner förenade sig om följande yttrande:

»I fråga om ordnandet af Sveriges konsulära representation i Storbrittanien och Irland äfvensom i Frankrike kunna vi i de afseenden här nedan angifvas icke instämma i kommitténs af kommerskollegium biträdda förslag.

I 1903 års officiella sjöfartsstatistik (den senaste af trycket utkomna) är framhållet, att Storbrittanien sedan gammalt är det utan jämförelse viktigaste fältet för vår handelsflottas verksamhet; och hade samfällda beloppet af de bruttofrakter, som svenska fartyg under år 1903 intjänat vid transport af varor mellan Sverige och Storbrittanien samt från skilda utrikes orter till sistnämnda land uppgått till ej mindre än 23,427,052 kro-

Tredje hufvndtiteln.

nor eller ej långt ifrån hälften af hela fraktförtjänsten utaf årets svenska sjöfart på utrikes orter. Jämlikt preliminär sammanräkning af de till kollegium inkomna uppgifterna från skeppsredarne utgjorde samtliga under år 1904 i utländsk fart intjänade bruttofrakter omkring 55,000,000 kronor, hvaraf nära 25,000,000 kronor i fart på Storbrittanien. Enligt bil. 15 till kommitténs betänkande utgjorde värdet i jämna tusental kronor af de till Storbrittanien och Irland från Sverige utförda varor år 1903 kronor 162,299,000, år 1904 kronor 149,388,000* och år 1905 kronor 157,155,000. Jämlikt den hittills offentliggjorda officiella statistiken omfattade berörda 162,299,000 kronor 36,77 procent af 1903 års hela utförsel och omförmälda 149,388,000 kronor 36,02 procent af 1904 års hela utförsel.

Häraf, äfvensom af hvad eljest de tryckta kommittéhandlingarna gifva vid handen, torde onekligen framgå, att Storbrittanien med Irland är ej blott för vår sjöfart utan äfven för vår export det utan jämförelse viktigaste landet, där alltså de konsulära göromålen måste vara särskildt omfattande och af så maktpåliggande art, att enligt vårt förmenande för den för hela Storbrittanien med Irland gemensamma närmaste ledningen kräfves ett uteslutande för sådant ändamål fungerande organ, nämligen ett lönadt generalkonsulat i London.

Genom en sådan anordning torde äfven, därest ej särskilda förhållanden annorlunda kräfva, anställandet vid beskickningen i landet af en handelsattaché icke erfordras; hvartill komme, att det af kommittén föreslagna lönade konsulatet i Glasgow skulle utbytas mot ett lönadt vicekonsulat därstädes.

Då därjämte vid ett eventuellt generalkonsulat i London lära erfordras såväl en lönad vicekonsul som en kanslist, anse vi, som ej funnit tillräcklig anledning förefinnas till att, såsom en kommitténs ledamot föreslagit, anställa lönad konsulattjänsteman i Hull, att i blifvande stat för Storbrittanien med Irland böra i stället för lönade konsuler i London och Glasgow upptagas dels i London en generalkonsul med lön af 6,600 kronor, hyresbidrag af 4,200 kronor och ortstillägg af 10,200 kronor, således sammanlagdt 21,000 kronor, äfvensom en kanslist med enahanda arfvode som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma kanslisten vid beskickningen i London, alltså 3,600 kronor, dels ock i Glasgow en lönad vicekonsul med lön af 3,600 kronor, hyresbidrag, innefattande kostnaden för kanslilokal, till belopp af 1,800 kronor och ortstillägg af 3,000 kronor, således tillsammans 8,400 kronor, hvarjärnte för både London och Glasgow torde erfordras ersättning för renskrift.

I fråga om Frankrike hade visserligen enligt vår uppfattning med visst fog kunnat ifrågasättas bibehållandet af ett lönadt generalkonsulat i

84 Tredje liufvudtiteln.

Havre med distrikt utvidgadt att omfatta hela Frankrike. Men då någon centralpunkt, från hvilken den närmaste gemensamma konsulära ledningen, äfven rörande sjöfarten, kan för hela landet lämpligen utöfvas, icke erbjuder sig, anse vi att, med hänsyn till Sveriges intressen i afseende å Frankrike, därstädes böra i stället upprättas två lönade konsulat, ett i norra Frankrike, i Havre, och det andra i södra Frankrike, antingen i Marseille eller i Bordeaux — i hvilkendera staden därom kunna vi i saknad af utredning icke uttala någon mening; och föreslå vi för innehafvaren af hvartdera konsulatet enahanda löneförmåner som för legationsrådet i Paris, nämligen lön af 5,400 kronor, hyresbidrag, som då jämväl skulle innefatta kostnaden för kanslilokal, till belopp af 2,700 kronor och ortstillägg af 5,100 kronor; alltså tillsammans för hvartdera konsulatet 13,200 kronor.

Den här ofvan i fråga om Frankrike antydda bristen på lämplig centralpunkt för den närmaste gemensamma konsulära ledningen för hela landet har, hvad Tyskland vidkommer, innefattat för oss ett af skälen till att vi beträffande Tyskland biträdt kollegii mening.

Med nu angifna begränsningar hafva vi kunnat instämma i kommitténs principuttalande om att »i länder, där beskickningar anställas, bör ledningen af jämväl konsulatärendena tillkomma beskickningschefen».

Med tillämpning af våra här ofvan gjorda uttalanden jämte kollegii förslag i hvad det af oss biträdes, skulle staten för beskickningar och konsulat jämte anslaget till arfvoden åt handelsattachéer erhålla en slutsumma, som med 15,600 kronor öfverstiger kommitténs motsvarande slutsumma, men synes oss denna ökning motvägas af de enligt vår åsikt med genomförandet af våra förslag förbundna fördelar, hvartill kommer att från de lönade konsulaten i Frankrike åtskilliga expeditionsafgifter skulle inflyta till statsverket.»

Herr generaldirektören Lagerheim utlät sig:

»1 fråga om handelsattachéer hafva kollegii flesta ledamöter icke kunnat biträda kommitténs åsikt, att sådana borde anställas vid vissa bestämda beskickningar eller konsulat och således ingå i den fasta organisationen, utan funnit lämpligast, att Kungl. Maj:t skulle äga att i hvarje fall efter omständigheterna bestämma handelsattachéns verksamhetsområde och hans arfvode. Därigenom skulle det nämligen blifva lättare att förlägga hans Verksamhet till hvilket land som helst, där densamma kan anses bäst gagna. Ehuru jag icke kan medgifva, att det skulle vara förenadt med någon afsevärd svårighet eller omgång att etter omständigheterna anställa handelsattachéer i olika främmande länder, äfven om sådant icke kunde ske utan riksdagens hörande i fråga om hvarje förändring,

Tre dj e hufvudtiteln.

skulle jag likväl icke haft någon väsentlig betänklighet att sluta mig till pluralitetens mening, ifall det föreslagits, att summan af de utaf kommittén för anställandet af handelsattachéer på olika håll uppförda belopp, 74,400 kronor, måtte ställas till Kungl. Majrts fria förfogande. Men, då pluraliteten i stället föreslagit en nedsättning af denna summa till 60,000 kronor att utgå såsom reservationsanslag och antydt, att i anslagets förändrade natur skulle ligga ett tillfyllestgörande motiv för nedsättningen, måste jag betrakta denna anordning såsom en afgjord försämring af kommitténs förslag. Det är nämligen, enligt min förmening, af synnerlig vikt, att Kungl. Maj:t må kunna från första början, då alltså någon reserv från föregående år icke förefinnes, för det äfven enligt kollegii pluralitet gagnande ändamålet afse så rikliga medel som möjligt, medan det på mer än ett håll gäller att söka återvinna försummad tid. Ifall anslaget nedsättes, måste sådant ock komma att motverka just det, som kollegii pluralitet framhåller såsom önskvärdt, nämligen att kunna förlägga handelsattachéernas verksamhet till hvilka länder som helst, där den kan anses bäst gagna. En konsekvent tillämpning af denna sats synes mig hafva bort föranleda kollegii pluralitet att för ändamålet tillstyrka snarare ett förslagsanslag än ett reservationsanslag till nedsatt belopp.

Körande kommitténs förslag att anställa lönade vicekonsuler vid vissa olönade konsulat hafva kollegi flesta ledamöter, som förklarat sig dela de af kommittéledamoten, generalkonsul Fallenius härutinnan anförda betänkligheter, ansett det, med hänsyn såväl till konsulatärendenas handläggning vid ifrågavarande platser som till de svenska konsulattjänstemännens ställning därstädes samt i anslutning för öfrigt till hvad af kommittén är å sidan 11 i betänkandet i ämnet anfördt, vara lämpligare att dessa konsulattjänstemän erhålla själfständig verksamhet.

Hvad då först beträffar de af generalkonsul Fallenius anförda betänkligheterna (se sidorna 235 och 236 i betänkandet), torde de kunna sammanfattas i följande punkter, hvilka jag finner nödigt att något närmare skärskåda.

l:o) Anordningen är en nödfallsutväg, hvadan man inom samtidens konsulatväsende endast undantagsvis velat däraf begagna sig.

Kommittén har icke heller uppställt den såsom regel utan föreslagit att tillämpa den i fyra, säger fyra fall, men visserligen icke såsom en nödfallsutväg, utan såsom en ändamålsenlig lösning af problemet att kunna på dessa orter för de svenska konsulaten vinna de förenade fördelarna af en framstående affärsmans anseende och inflytande samt af en lönad tjänstemans ingående kännedom af hemlandets förhållanden. Inom

86 Tredje hufvudtiteln.

kommittén upplystes förnyade gånger, att Österrike-Ungern med stor fördel begagnar sig af just denna anordning, bland annat på så viktiga platser som Berlin och London. Detta torde herr Fallenius hafva glömt. Han åberopar emellertid »föreliggande vitsord» därom, att ett försök med samma anordning från Nederländernas sida »lärer hafva lämnat ett ganska tvifvelaktigt resultat». Detta eller dessa vitsord torde dock för kollegii pluralitet vara okända. Jag kan för egen del hvarken bekräfta eller förneka deras vikt. De blefvo icke kommittén förelagda eller till innehållet närmare meddelade.

2:o) Anställandet på sin tid af lönade sekreterare vid vicekonsulaten i Cardiff, Liverpool och Newcastle befanns icke motsvara ändamålet.

Att slitningar där uppstodo, torde vara riktigt, men det lilla, som af herr Fallenius upplyses om anledningen därtill eller yttringarna däraf, visar endast, att de olönade vicekonsulerna gjorde sig skyldiga till grof försumlighet, men icke att själfva institutionen var ändamålsvidrig. Men äfven om så varit fallet, föreligger det dock en högst väsentlig skillnad mellan det därvarande förhållandet och den af kommittén föreslagna anordningen. Denna afser anställandet af fullt utbildade konsulattjänstemän, alltså ägande både fackkunskaper och erfarenhet, icke af skrifbiträden, hos synnerligen framstående affärsmän såsom honorära innehafvare af ett första rangens konsulat.

3:o) Det föreligger den fara, att en vicekonsul i besittning af fackkunskaper och bärare af den egentliga arbetsbördan komme att försättas i en ganska olidlig ställning.

Då det icke gjorts ens en antydan, huru en sådan fara skulle uppstå eller hvari den olidliga ställningen skulle bestå, torde denna retoriska fras kunna lämnas i sitt värde.

4:o) Det ligger nära till hands att antaga, att arbetet kommer att pähvila den lönade vicekonsuln, men hedern för arbetet tillfalla den olönade konsuln.

Denna förutsättning, som innebär, att hemlandets vederbörande myndigheter skulle lida en betänklig brist på omdömesförmåga, innebure en direkt förolämpning emot dem, ifall den skulle tagas på fullt allvar. Jag antager, att ingen af kollegii ledamöter vill erkänna dess giltighet.

5:o) Kommitténs förslag är icke tilltalande, helst den lönade vicekonsuln, statens utsände ämbetsman, skulle inhysas på den olönade chefens

Tredje hufvudtiteln.

kontor. Huruvida förslaget kan med fog sägas vara fullt förenligt med Sveriges värdighet och verkliga intressen, kan ifrågasättas.

Starka ord innebära icke i och för sig någon bevisning. Om det varit och är fullt förenligt med Sveriges värdighet och verkliga intressen att låta män af främmande nationalitet på orter i alla delar af världen mot ingen annan ersättning för sitt understundom maktpåliggande och ansvarsfulla arbete än konsulstiteln tillvarataga svenska undersåtars rätt och bästa, hvilket hvarken herr Fallenius bestridt eller kollegii ledamöter lära vilja bestrida, så torde det icke kunna anses oförenligt med vårt lands värdighet eller verkliga intressen, att en lönad vicekonsul anställes hos en olönad konsul i Köpenhamn, Hamburg, Liibeck eller New-York samt till och med intager en plats på hans kontor. I hvarje fall torde det icke med fog kunna sägas, att Sveriges anseende led eller att dess intressen kränktes, då under unionstiden lönade vicckonsuler funnos anställda hos olönade konsuler både i Shanghai 1874—1883 och i New-York 1886—1899.

Jag drager af det anförda den slutsats, att de af herr Fallenius anförda betänkligheterna icke äga den vikt eller betydelse, att man därpå kan stödja invändningar mot en anordning mot lönade vicekonsuler vid olönade konsulat.

Hvad kollegii pluralitet afser med sin hänvisning till kommittéuttalandet på sidan 11, är mig icke rätt klart. Kommittén säger där, »att den uppfattningen är mycket utbredd, enligt hvilken de lönade konsulerna förutsättas skola vara bättre i stånd att tjäna hemlandets intressen än de olönade, och att Sverige därför bör, om icke uteslutande, så dock i så stor utsträckning som möjligt, göra bruk af lönade konsulatämbetsmän». Härtill fogar kommittén den anmärkning, att den »visserligen är böjd att ansluta sig till denna uppfattning, men måste dock erinra, att äfven här kostnadsfrågan spelar en roll».

Att kollegii öfriga ledamöter med mig dela kommitténs sist återgifna uppfattning, särskild t med hänsyn till kostnadsfrågan, visas nogsamt af det underdåniga utlåtandet. Uet kan alltså endast röra sig om något mer eller något mindre i fråga om kostnader.

Gärna medgifver jag, att kostnaderna för lönade konsulat i Hamburg, Liibeck och New-York, om man beslutar sig att låta sådana träda i stället för kommitténs olönade konsulat med lönade vicekonsuler, icke äro afskräckande. Frågan är blott, huruvida därmed skulle vinnas något väsentligt utöfver hvad med kommitténs organisationsförslag kan ernås. Kommittén har (sidan 12) framhållit några synpunkter, som på tal härom torde vara förtjänta af beaktande. Det må tilläggas, att på nyssnämnda orter äfvensom i Köpenhamn torde finnas särskildt lämpliga personer, som

gg Tredje lmfvudtiteln.

kunna tänkas vara villiga att mottaga uppdraget såsom olönade svenska

konsuler. .

Särskildt hvad Köpenhamn beträffar, måste jag emellertid beklaga, ifall den af kollegii pluralitet tillstyrkta anordning komme till stånd. En olönad konsul af svensk nationalitet skulle där tjäna till sådant stöd för beskickningen, som en lönad vicekonsul allena icke kan ersätta.

I fråtm om Mexiko vill jag erinra, att af de båda reservanterna inom kommittén herr Fallenius synes hafva fullständigt förbisett den ena af de hufvudgrunder, som varit bestämmande för kommittepluralitetens tillstyrkande, nämligen vikten att för Centralamerika, norra delen af Sydamerika och de västindiska öarna äga en permanent anställd konsulatinspektör och ett diplomatiskt stöd för uppkommande reklamationer. Detta vore just för de kommersiella intressenas tillgodoseende af väsentlig vikt.

Anmärkningen gäller i någon mån den andre reservanten saväl som kollegii flesta ledamöter. Herr Fallenius har emellertid gjort sig skyldig till ett annat förbiseende. Kommittén yttrar (sid. 97), att, enligt hvad den inhämtat, exporteras från Sverige till Mexiko utom de i exportstatistiken upptagna varor en del artiklar, som uppräknas. Herr Fallenius låter icke dess mindre alla dessa artiklar ingå i den officiella statistiken, enligt hvilken värdet af Sveriges export till Mexiko år 1905 skulle hafva uppgått till endast 44,000 kronor. Kommittén hade likväl (sid. 19) uttryckligen påvisat vår officiella handelsstatistiks brister, när det gäller att fastställa Sveriges export till olika länder, och i sammanhang därmed omnämndes särskildt Mexiko.

På grund af det anförda ser jag icke något skäl att frångå kommitténs förslag i fråga om Mexiko.» Som ofvan.

In fidem:

Per G. Friberg.

Tredje liufvudtiteln.

89 Bil. 3.

Till Konungen.

Genom nådig remiss af den 2 innevarande månad har Eders Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret att senast denna dag inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af det betänkande, som under den 23 nästlidne mars afgifvits af den enligt nådigt beslut den 17 november 1905 förordnade kommitté för utarbetande af förslag till nya organisationer af utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet; och då statskontoret nu går att fullgöra denna nådiga föreskrift har ämbetsverket — med tillkännagifvande att den korta tid, som bestämts för detta utlåtandes afgifvande gjort det omöjligt för ämbetsverket att så ingående, som ärendets vikt och omfattning synes kräfva, granska det föreliggande betänkandet — ansett sig böra i de delar, hvilka kunnat föranleda något särskildt uttalande från ämbetsverkets sida, hufvudsakligen följa den ordning, hvari frågorna förekomma i kommitténs betänkande.

Efter att hafva (sid. 33) erinrat, hurusom de hittills följda beräkningssätten för löneförmånerna vid beskickningarna af flera utaf de nuvarande ministrarne betecknats såsom otidsenliga, hvarjämte vid tillämpningen af ministerreglementet ojämnheter ofta yppat sig, har kommittén — som emellertid funnit, att på grund af förhållandena något olika beräkningssätt måste tillämpas för aflöningsförmånerna i hemlandet och på utländsk botten — föreslagit dels att aflöningsförmånerna för de hemmavarande tjänstemännen såsom hittills uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar och dels att aflöningsförmånerna för de vid beskickningar och konsulat fast anställda tjänstemännen uppdelas i lön, hyresbidrag och ortstillägg. Lönen för dessa senare bör, enligt kommitténs mening, sättas till samma belopp som den lön, hvilken utgår för tjänstemän i motsvarande befattningar i hemlandet, och har beträffande denna motsvarighet kommittén (sid. 49) föreslagit, att under det i högsta klassen endast skulle förekomma ministrar, med en lön af 9,000 kronor, skulle i följande löneklasser komma: kabinettssekreterai’en, chargés d’affaires och generalkonsuler med 6,600

Dih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Ilåft. 12

90 Tredje hufvudtiteln.

kronors lön; afdelningschefer, legationsråd och konsuler med 5,400 kronors lön; förste sekreterare (arkivarie), legationssekreterare och vice konsuler med 3,600 kronors lön och andre sekreterare (arkivarie) med 2,400 kronors lön.

De för de hemmavarande tjänstemännen föreslagna tjänstgöringspenningarna har kommittén upptagit med 3,600 kronor för kabinettssekreteraren, 2,400 kronor för afdelningscheferna, 1,800 kronor för förste sekreterarne och förste arkivarien, samt 1,200 kronor för andre sekreterarne och andre arkivarien.

Tjänstgöringspenningarna för de utom hemlandet stationerade tjänstemännen har kommittén inräknat i ortstillägget, hvilket, förutom egenskapen af tjänstgöringspenningar i egentlig mening, är af kommittén afsedt att vara »ett särskildt i förhållande till de högre lefnadskostnaderna å hvarje ort beräknadt tillägg i aflöning» (sid. 34).

Jämte det kommittén hemställer, att tjänsteman vid beskickning eller konsulat skall vara pliktig att årligen under semester, som beviljas tjänsteman af högre grad på samma ort, utan särskild godtgörelse bestrida dennes befattning under viss bestämd tid, föreslår kommittén, att hvarje löntagare skall under annan tjänstledighet än semester afstå hela ortstillägget, hvilket, därest legationsråd eller legationssekreterare uppehåller ministerbeställning, skall med V3 tillfalla vikarien och med återstoden besparas statsverket, hvaremot, om vice konsul uppehåller konsulsbefattning, vikarien skall uppbära hela ortstillägget; skolande i hvarje fall vikarien afstå det för hans ordinarie tjänst utgående ortstillägget.

Förordnas tjänsteman att bestrida befattning å annan ort än där han är anställd, skall han, enligt kommitténs förslag, mot afstående af eget ortstillägg och hyresbidrag eller ock tjänstgöringspenningar, erhålla det befattningen tillagda ortstillägg och hyresbidrag eller däremot svarande belopp. Dock bör han vid förordnande som chargé d’affaires vid beskickning, där legationsråd eller legationssekreterare finnes anställd, uppbära blott 1//3 af ortstillägget samt därjämte ett belopp motsvarande det hyresbidrag, som utgår till legationsrådet eller legationssekreteraren vid beskickningen. Härvid bör erinras, att då sistnämnda tjänstemän behålla det för dem å staten uppförda hyresbidraget, måste medel för vikariens räkning särskildt anvisas; och torde därvid det af statskontoret här nedan föreslagna särskilda anslaget till hyresbidrag komma att anlitas.

Statskontoret anser, att det skulle medföra större reda, om fördelningen af aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar blefve mera konsekvent genomförd, och förty ortstillägget för de vid beskickningar och konsulat anställda tjänstemännen koinme enbart att blifva uttryck för de

Tredje hufmdtiteln.

växlande lefnadskostnaderna å hvarje ort. Kommitténs förslag synes innebära, att af ortstillägget åtminstone hvad beskickningarna beträffar Vs är att beräkna såsom motsvarande tjänstgöringspenningar; och under denna förutsättning samt under antagande att ortstilläggen i öfrigt äro efter dyrhetsförhållandena riktigt afvägda, till bedömande hvaraf material icke i kommittébetänkandet föreligger, lärer en sådan önskvärd fördelning af ortstillägget vara lätt genomförd.

Statskontoret får i detta sammanhang erinra, att ämbetsverket uti sina underdåniga utlåtanden den 27 maj 1902 och den 22 juni 1905 i fråga om lönereglering för statskontoret, föreslagit införande i aflöningen af ett särskildt moment, benämdt »hyresbidrag». Förevarande kommitté har föreslagit upptagande i aflöningen af ett »hyresbidrag» endast för tjänstemännen vid beskickningar och konsulat, men icke för de hemmavarande tjänstemännen i utrikesdepartementet. Såsom motiv för det af kommittén föreslagna hyresbidrag har kommittén (sid. 34) anfört, att ett sådant »finner sitt berättigande däruti att, då under tjänstledighet utöfver semester eller under långvarig sjukdom eller liknande förhållanden en tjänsteman bör afstå ortstillägget, det skulle vara obilligt, om han måste afstå äfven hvad som motsvarar kostnaden för bostad, hvilken han under sådana omständigheter icke lärer kunna undgå att betala». Då emellertid detta motiv icke torde tala emot upptagande i staten för jämväl utrikesdepartementets hemmavarande tjänstemän af ett »hyresbidrag», och då det utan tvifvel skulle vara önskligt, att enhet i berörda hänseende åstadkommes inom de skilda staterna, hemställer statskontoret, att aflöningen jämväl för utrikesdepartementets tjänstemän fördelas i lön, tjänstgöringspenningar och hyresbidrag.

Beträffande tjänstgöringspenningarna (hvilka enligt kommittéförslaget endast förekomma för hemmavarande tjänstemän) har kommittén uttalat att i afseende därå böra tillämpas de för svenska statstjänstemän i allmänhet gällande grunder; och i fråga om ortstillägget har kommittén föreslagit, att detsamma bör utgå från och med dagen för afresan till den nya tjänstgöringsorten, förutsatt att resan sker utan onödiga uppehåll, och upphöra vid befattningens frånträdande efter afsked, befordran eller förflyttning. Kommittén uttalar, att det torde vara billigt, att vid dödsfall ortstillägget icke omedelbart helt och hållet indrages, utan att åtminstone en del däraf fortfarande under en månad efter dödsfallet utgår till den aflidnes stårbhus; och kommittén anser, att den stärbhuset tillkommande delen lämpligen bör bestämmas till 2/3.

Dessa bestämmelser har statskontoret funnit medföra någon oklarhet och behöfva i viss mån fullständigas.

O

92 Tredje hufvudtiteln.

Därest exempelvis en minister aflider, och till hans efterträdare utnämnes en i utrikesdepartementet anställd tjänsteman, hvilken omedelbart anträder resan till beskickningsorten, skulle denne, enligt föreliggande förslag, icke vidare uppbära några tjänstgöringspenningar i departementet, men däremot hafva rätt till ortstillägg från och med dagen för afresan till den nya tjänstgöringsorten. Emellertid skulle stärbhuset fortfarande under en inånad vara berättigadt till 2/s af ortstillägget, hvilket emellertid icke är i staten uppfördt med mer än ett visst belopp.

Statskontoret föreställer sig att i de få fall sådant torde förekomma hvad som för ändamålet erfordras kan anvisas att utgå från anslaget till rese- och flyttningsersättning m. m.

Hvad hyresbidraget beträffar hemställer kommittén, att det skall utgå från och med dagen för ankomsten till beskickningen eller konsulatet med iakttagande likväl däraf att, intill dess bostadsvåning med kanslilokal anskaffats, afdrag sker med hänsyn till eventuellt minskad kostnad för tillfällig bostad och befintlig kanslilokal. Det har synts kommittén rimligt, att tjänstemännen erhålla ersättning för den förlust, som kan drabba dem därigenom att en oförutsedd förflyttning eventuellt medför, att de måste betala hyran tör en bostad, vid hvilken de bundit sig genom ett längre hyreskontrakt, men som de icke längre kunna begagna. Kommittén förordar, att sådan ersättning får utgå för högst den tid, som förflyter mellan dagen för deras ankomst till den nya tjänstgöringsorten och utlöpandet af den tid, som vanligen finnes fastställd i hyreskontrakt försedda med s. k. diplomatisk klausul, det vill säga till och med andra kvartalet efter det, under hvilket uppsägning af kontraktet bör hafva ägt rum. Likaså bör enligt kommitténs mening vid dödsfall hyresbidraget utgå för samma tid, så vida icke före dess utlöpande bostad och kanslilokal blifvit uthyrda.

Jämväl statskontoret delar kommitténs uppfattning om billigheten i detta förslag, men då det härvid kan inträffa, att det i staten uppförda hyresbidraget blir disponeradt på två håll, finner statskontoret sig böra hemställa, att anordning må vidtagas så att medel för ifrågavarande ändamål alltid må finnas tillgängliga. Då emellertid statskontoret, såsom redan är antydt, härefter kommer att framlägga förslag om uppförande af ett särskildt reservationsanslag för bestridande af alla af hyresförhållandena vid beskickningar och konsulat föranledda kostnader, kunna förevarande utgifter afföras å detta anslag.

Kommittén har (sid. 38 och följ.) uttalat, att det utan tvifvel vore ändamålsenligt, att staten ägde fastighet i de hufvudstäder, där ministrar finnas anställda, för att af dem disponeras. Kommittén föreställer sig ock, att detta önskemål skulle kunna realiseras utan nämnvärdt ökade utgifter

Tredje hufvudtiteln.

för statskassan. Sverige äger sedan gammalt en till ytvidden rätt stor och synnerligen väl belägen fastighet i stadsdelen Pera i Konstantinopel, vidare ett beskickningshus i Paris inköpt 1900, ett dylikt i Madrid inköpt 1904 samt gemensamt med Norge besittningsrätten under 39 år från september 1906 till ett för konsulatet i London afsedt hus, beläget i City. Medan det i alla afseenden väl passande huset i Paris otvifvelaktigt borde bibehållas för sitt ändamål, ansåge kommittén att de för en mindre beskicknings behof öfverflödigt stora egendomarna i Konstantinopel och Madrid kunde vid lämplig tidpunkt realiseras. Af den stora fastigheten i Konstantinopel borde emellertid en mindre del med ett därå redan befintligt hus af passande storlek kunna för beskickningen bibehållas. Besittningsrätten till huset i London, som hvarken Sverige eller Norge torde hafva någon anledning att behålla, har kommittén ifrågasatt att afyttras.

Kommittén håller före, att de härför inflytande medlen jämte den s. k. Perafonden, för hvilken kommittén i bil. 8 lämnar en särskild redogörelse, tillika med den besparing i årliga kontanta utgifter, hvilken skulle uppstå genom bortfallandet af hyresbidragen för dem, som erhålla bostäder i beskickningshusen, böra kunna uppväga kostnaderna för inköp af beskickningshus i Kristiania, Köpenhamn, Berlin och S:t Petersburg. I London och Washington synes det däremot kommittén lämpligt, att staten för längre tid förhyr passande beskickningshus mot innehållande af de för ministrarna å dessa orter å stat uppförda hyresbidrag. Hvad Tokio slutligen beträffar, anser kommittén det vara möjligt att med användandet af de hyresbidrag, som måste beräknas för beskickningspersonalen, kunna åstadkomma fullt passande och värdiga beskickningslokaler. För underhåll af beskickningshusen föreslår kommittén, att underhållsanslaget för statens fastigheter i allmänhet bör tagas i anspråk. Men kommittén har icke framställt något förslag till höjning af detta nu under sjunde hufvudtiteln med 250,000 kronor uppförda reservationsanslag till »Byggnader och reparationer», hvilket för öfrigt redan är hårdt anlitadt. Kostnaderna för belysning och uppvärmning af beskickningshus intill visst belopp anser kommittén böra ersättas af statsverket, och uti sin kalkyl öfver expensanslaget har kommittén beräknat dessa belopp till 3,000 kronor för beskickningshuset i Paris och till 1,000 kronor för chargé d’affairesbostaden i Konstantinopel.

Statskontoret finner det vara önskvärdt, att statens samtliga utgifter för hyresbidrag och beskickningshus komma att utgå från ett och samma anslag, till hvilket, därest det finge reservationsanslags natur också kunde såsom tillgång föras såväl de inkomster, som kunde uppstå af försäljningen af de ifrågavarande fastigheterna, uthyrning af lägenheter och dylikt som

94 Tredje liufyudtiteln.

äfven behållningen å Perafonden. En sådan anordning skulle icke blott innebära en vinst i statistiskt hänseende, i det att alla utgifter af berörda slag blefve synliga på ett och samma ställe och icke, såsom af kommittén föreslagits, dels å aflöningsanslaget för beskickningar och konsulat, dels å underhållsanslaget för statens fastigheter i allmänhet, dels å expensanslaget för tredje hufvudtiteln, dels slutligen å kontot för Perafonden. Genom uppförande å tredje hufvudtiteln af ett särskild! reservationsanslag till beskickningshus och hyresbidrag, dit försäljningsmedel och dylikt finge föras såsom inkomst, kunde så småningom samlas en fond för inköp af beskickningshus.

Kommittén har uttalat (sid. 48) att i det fall, att Konungen finner skäl att återkalla någon vid beskickning eller konsulat anställd tjänsteman, utan att någon tjänst vare sig inom eller utom landet tillsvidare kan anvisas honom, sådan tjänsteman icke bör beröfvas hvarje löneinkomst, utan hemställer kommittén, att Konungen bör äga rätt tilldela honom ett årligt expektans-arfvode, som lämpligen kan fastställas till samma belopp som hel pension.

Kommittén angifver icke från hvilket anslag kommittén ansett dylika expektanslöner böra afföras. Då det icke torde vara lämpligt att för dylika utgifter, som endast lära tillfälligtvis och öfvergående förekomma, uppföra ett särskildt anslag, hemställer statskontoret, att desamma få afföras såsom förskott att i vanlig ordning anmälas till ersättande.

I sammanhang med sitt å sid. 50 och följande gjorda uttalande om önskvärdheten af enhet i ledningen af samtliga utrikesärenden, såväl de diplomatiska som de konsulära, framhåller kommittén, att en åtgärd åt betydelse för vinnande af detta mål vore öfverflyttandet till utrikesdepartementet af större delen af de konsulatärenden, hvilkas handläggning för närvarande tillkommer kommerskollegium. Den grupp af ärenden, som i sådant afseende hade den största betydelsen, vore de s. k. ersättningtsfrågorna, det vill säga frågor om ersättning till konsuler för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar, för hemsändande af förbrytare m. m. dylikt, och föreslår kommittén, att dessa ärenden, som nu afgöras af generaldirektören i kommerskollegium på föredragning af vederbörande kommerseråd, skulle i utrikesdepartementet afgöras, men icke af departementschefen, enär dels dennes tid icke i onödan måtte upptagas af sådana jämförelsevis obetydliga ting, och dels departementschefer i allmänhet ej hade befogenhet att själfständigt afgöra till departementet inkomna ärenden, utan af chefen för den af kommittén föreslagna s. k. rättsafdelningen inom departementet på föredragning af en förste sekreterare.

Tredje liufvudtiteln. 95

Ehuruväl denna fråga, såsom hufvudsakligen berörande det inbördes förhållandet mellan utrikesdepartementets och koinmerskollegii verksamhetskrets, icke direkt torde falla under statskontorets bedömande, anser sig emellertid statskontoret, vid det förhållande att den allra största delen af de för ifrågavarande ersättningars bestridande erforderliga medel i sista hand tillhandahållas af statskontoret, icke böra underlåta att något vidröra densamma.

Såsom af den i betänkandet under bil. 9 intagna promemoria angående koinmerskollegii befattning med ifrågavarande ärenden framgår, äger svensk konsul eller vice konsul enligt konsulatförordningen eller eljest gällande föreskrifter eller enligt praxis att hos kommerskollegium göra framställning om ersättning för vissa utgifter, som af honom förskotterats, eller om dess medverkan för utbekommande af honom eljest tillkommande ersättning. Sådana utgifter eller ersättningar äro, förutom för hemsändande af förbrytare, hvarför fångvårdsstyrelsen bereder slutlig ersättning:

l:o) för hemskaftandc af svensk sjöman från utrikes ort samt för understöd under vissa förhållanden åt sjömän i allmänhet, som utom hemlandet råkat i nödställd belägenhet,

2:o) för understöd åt svenska undersåtar, som icke äro sjömän, och utomlands råkat i nödställd belägenhet (enligt § 97 i konsulatförordningen);

3:o) för hemsändande af afliden svensk sjömans kvarlåtenskap;

4:o) för begrafningskostnader för svensk eller utländsk sjöman eller annan svensk undersåte;

ö:o) för sjöförklaringar och annan undersökning rörande sjöolycka; samt

6:0) för lösen eller annan godtgörelse, som enligt konsulatförordningen tillkommer konsul eller vice konsul, men som icke af vederbörande erlagts, samt för sådana utgifter eller förskott för svensk undersåte, som konsul eller vice konsul med föranledande af sin ämbetsställning fått vidkännas och för hvilka han icke undfått ersättning.

Andra ersättningsfrågor af nu förevarande art äro rederis, länsstyrelses eller annan vederbörandes framställning hos kommerskollegium om ersättning för hemförskaffande och understöd åt svenskt sjöfolk m. m. enligt kungl. förordningen den 6 augusti 1864, i de fall då kostnaden ej af konsul förskjutits, och slutligen må erinras om den kollegium åliggande granskningsskyldighet i afseende å de redogörelser, som af öfverståthållareämbetet och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län afgifvas angående de medel, som af nämnda myndigheter få disponeras för fortskaffande i vissa fall till hemorten af till Sverige ankommet svenskt sjöfolk.

Tredj e liufvudtitelu.

96 Beträffande sättet för dessa ersättningsfrågors behandling är i nådiga brefvet den 17 juni 1893 dels stadgadt bland annat att vederbörande äga för utfående af ersättning för sådana af svensk och norsk konsul icke förskjutna kostnader för befälhafvares hemresa och underhåll samt för sjömäns sjukvård och hemför skaffande, som enligt 66, 90 och 98 §§ sjölagen skola gäldas af allmänna medel, göra ansökning hos komraerskollegium, som äger att dylik ansökning pröfva samt bestämma och utbetala ersättningsbeloppet, dels — för att sätta kollegium i tillfälle att ej mindre godtgöra sådana af svensk eller norsk konsul icke förskjutna kostnader och utgifter, hvarom nyss nämnts samt, jämväl förskottsvis, sådana utgifter, som svensk och norsk konsul på grund af §§ 93, 94 och 95 af förordningen angående konsulatväsendet den 4 november 1886 bestridt, tillika med konsuls räntegodtgörelse för dylika utgifter, än äfven förskottsvis ersätta utgifter för sjöfolks hemförskaffande enligt nådiga förordningen den 6 augusti 1864 —, kommerskollegium bemyndigad t att hos statskontoret rekvirera härför erforderliga medel, som skola af statskontoret till kollegium förskjutas, dels och till koinmerskollegii förfogande anvisadt från handels- och sjöfartsfonden ett årligt belopp af 3,000 kronor, hvaraf kollegium har att utbetala, jämväl förskottsvis, godtgörelse för af svensk och norsk konsul på grund af § 97 af konsulatförordningen bestridda utgifter samt konsuls räntegodtgörelse för sådana utgifter, äfvensom ersättning för konsuls utgifter för hemsändande af affidne sjömäns kvarlåtenskap; och skall hvad af nämnda å handels- och sjöfartsfonden anvisade anslag för ett år icke åtgår af kommerskollegium reserveras till framtida behof. Vidare är i nämnda nådiga bref stadgadt, att hvad af statskontoret sålunda kan komma att årligen förskjutas skall intill ett belopp af 2,700 kronor godtgöras från anslaget till befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart samt att statskontoret skall omedelbart efter hvarje års utgång hos Eders Kungl. Maj:t till godtgörelse anmäla återstoden af det förskjutna beloppet.

Slutligen är genom nådiga brefvet den 22 januari 1897 stadgadt, att ersättning för de under mom. 5 här ofvan omförmälda utgifter för sjöförklaringar skola af statskontoret till kommerskollegium på rekvisition förskjutas samt likaledes omedelbart efter hvarje års utgång hos Eders Kungl. Maj:t till godtgörelse anmälas.

Kommittén har nu, såsom ofvan påpekats, föreslagit, att samtliga här omhandlade ersättningsfrågors handläggning skulle öfverflyttas från kommerskollegium till utrikesdepartementet och där afgöras af en afdelningschef; och har kommittén därjämte föreslagit att till bestridande af utgifterna ifråga måtte i stället för de nu för ändamålet anvisade belopp, under tredje hufvudtiteln uppföras ett anslag med titel: »godtgörelse af

Tredje hufvudtiteln. 97

kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m.» å 35.000 kronor.

Statskontoret, som beträffande den förstnämnda delen af förslaget icke anser sig böra ingå i någon närmare kritik af detsamma, ehuruväl ersättningsärendenas ifrågasatta öfverflyttning till och det föreslagna sättet för deras behandling inom utrikesdepartementet torde kunna göras till föremål för ej obefogade anmärkningar särskildt ur formell synpunkt, får däremot beträffande det föreslagna nya anslaget till ersättningarnas bestridande anföra, att den ifrågasatta åtgärden, hvarigenom de nu gällande i olika nådiga bref gifna, delvis ofullständiga bestämmelserna i förevarande afseende skulle kunna utbytas mot en allmän föreskrift för anslagets användande och det alltid med omgång och besvär förenade förskottsväsendet kunde inskränkas, synes statskontoret synnerligen lämplig och välbetänkt. Huruvida anslaget bör uppföras under tredje eller sjunde hufvudtiteln beror naturligtvis på huruvida kommitténs förslag i afseende å ersättningsfrågornas behandling kommer att bifallas eller icke, och vill statskontoret sålunda icke härom göra något uttalande. Däremot anser sig statskontoret böra såsom sin mening framhålla, att anslaget icke, såsom af kommittén föreslagits, bör erhålla natur af bestämdt utan af förslagsanslag. Så oberäkneliga och varierande som erfarenheten gifver vid handen att ifrågakomna utgifter äro, ligger nämligen faran för att brist i anslaget skall uppstå nära till hands, ett förhållande som ju, när det gäller ett bestämdt anslag, ej bör få förefinnas. A andra sidan torde ej heller vara önskvärdt, att, därest behållning å anslaget något år uppkommer, denna blefve, såsom fallet är med besparingar å bestämda anslag, öfverförda till hufvudtitelns allmänna besparingsfond. Statskontoret får därför hemställa, att det belopp, som må varda för ifrågavarande ändamål anvisadt, uppföres såsom förslagsanslag.

Beträffande aflöningsförmånerna för de i utrikesdepartementet anställda afdelningscheferna föreslår kommittén (sid. 63) att däri skulle ingå tjänstgöringspenningar med 2,400 kronor, hvilka efter fem års tjänstgöring, hvarvid den tid, som de förut tjänstgjort i legationsråds- eller konsulsbefattning bör få medräknas, kunna höjas med 600 kronor. Skälet hvarför kommittén icke föreslår, att dessa ålderstillägg skola fogas till lönen, består —■ enligt kommitténs uttalande — däri, att öfverensstämmelse bör äga rum i afseende å grunderna för pensionering af såväl departementets tjänstemän som diplomatiska och konsulära ämbetsmän.

Häremot tillåter sig statskontoret erinra, att därest ålderstillägget skall läggas till tjänstgöringspenningarna, vikariens aflöning kommer att under tjänstledighet och semester blifva till sin storlek beroende af den

Bih. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Höft. 13

98 Tredje hufvudtiteln.

ordinarie afdelningschefens tjänsteålder, hvilket icke synes vara en riktig anordning. Hvad därefter angår den af kommittén uttalade önskvärdheten af likställighet i pensionshänseende mellan legationsråd, konsuler och afdelningschefer finner statskontoret, att likställighet i detta hänseende — äfven om sådan icke kunde vinnas å annat sätt — snarare borde eftersträfvas mellan å olika stater uppförda, ungefärligen likställda tjänstemän, hvilka tjänstgöra i hemorten. Sålunda böra, enligt statskontorets förmenande, afdelningscheferna i första rummet likställas med öfriga tredje gradens tjänstemän i Kungl. Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken.

I detta sammanhang vill statskontoret tillika påpeka, att kommittén i sitt »förslag till tredje hufvudtiteln» (bil. 1) icke inräknat ålderstilläggen vare sig i anslaget till »utrikesdepartementet» eller i anslaget till »beskickningar och konsulat» och ej heller för ändamålet upptagit särskildt anslag, utan endast i noter anmärkt, att därest samtliga beräknade ålderstillägg komme att utgå, ökades anslaget till utrikesdepartementet med 5,400 kronor och anslaget till beskickningar och konsulat med 8,400 kronor. Då det emellertid är nödvändigt att uppföra ålderstilläggen inom hufvudtitelns ram, hemställer statskontoret att för desamma, i likhet med hvad förhållandet är inom öfriga hufvudtitlar, uppföres ett särskildt förslagsanslag, som torde kunna begränsas till 10,000 kronor.

För öfriga tjänstemän i utrikesdepartementet föreslår kommittén icke något ålderstillägg och anför såsom motiv därför, att förste sekreterarnes befattningar »i regeln torde blifva genomgångsplatser», och kommittén »antager, att den tid, som andre sekreterarne komma att tillbringa i sina befattningar, blifver i genomsnitt något kortare än hittills på grund däraf, att andre sekreteraregraden skall genomgås af både diplomater och konsuler».

Om än dessa skäl i viss mån kunna rättfärdiga, att kommittén icke i staten uppfört ålderstillägg för sekreterarne, kunna de emellertid ingalunda gälla för enahanda åtgärd beträffande arJcivarierna, om hvilka kommittén med styrka framhåller, att kontinuiteten är af synnerlig vikt och att, då hänsyn till ärendenas praktiska handläggning fordrar ett ständigt utbyte af personal mellan utrikesdepartementet å ena sidan samt beskickningarna och konsulaten å den andra, äfventyras denna kontinuitet, därest icke departementet förfogar öfver en väl skolad arkivpersonal.

Statskontoret kan därför icke biträda kommitténs förslag beträffande uteslutandet ur staten af ålderstillägg för arkivarierna.

I sitt förslag till riksstatens tredje hufvudtitel uppför kommittén ett förslagsanslag till extra utgifter å 31,000 kronor, hvarjämte i förslaget till stat för utrikesdepartementet upptagas arfvoden åt fyra renskrifvare med 1,200 kronor hvardera eller tillhopa 4,800 kronor jämte ålderstillägg. An-

Tredje hufvudtiteln.

slaget till extra utgifter är afsedt (sid. 112 och 113 i betänkandet) till bestridande af renskrifningskostnader samt aflöning åt tolkar och betjäning vid beskickningarna och konsulaten, arfvoden åt utrikesdepartementets juridiska ombud och biträden för räkenskapsföring och sifferrevision inom departementet samt till ersättning åt den främmande beskickning, åt hvilken vården af Sveriges diplomatiska angelägenheter i Kina anförtros. En stor del af dessa ändamål äro således desamma, som pläga bestridas med det i de centrala ämbetsverkens stater i allmänhet uppförda bestämda anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar, tillfälliga biträden m. m., men däremot äro af kommittén inga medel beräknade för de kostnader för vikariat under semester, hvilka i andra ämbetsverk bestridas från nämnda anslag. Det lärer emellertid vara nödvändigt, att medel jämväl för sistberörda ändamål finnas å stat tillgängliga, och synes det statskontoret, som om under anslaget till utrikesdepartementet borde sammanföras de utgifter, som i andra ämbetsverks stater uppförts under titel »vikariatsersättning, renskrifning, tillfälliga biträden m. m.»; hvarjämte de utgifter, som af kommittén i sådant hänseende afsetts under titel extra utgifter, men hvilka icke höra under utrikesdepartementet, borde anvisas att utgå från ett särskildt anslag till »Kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra utgifter vid beskickningar och konsulat».

Vidkommande de föreslagna renskrifvarne med fasta arfvoden inom departementet vill statskontoret framhålla, att hur önskvärdt det än må vara att åt renskrifvare med mera stadigvarande arbete inom de centrala ämbetsverken beredes fast anställning och hur bebj är tans värda de under senare tid framställda förslagen i denna riktning än äro, det likväl torde få anses olämpligt att, då den för dessa biträden icke minst ingripande frågan om rätt till pension ännu icke är utredd, i afseende å ett särskildt ämbetsverk tillämpa principen om å stat uppförda fasta renskrifvare. Kostnaderna för utrikesdepartementets renskrifning torde därför, på sätt i andra ämbetsverk är vanligt, böra bestridas från ofvan föreslagna anslag till vikariatsersättning m. m. Detta anslag skulle sålunda komma att bestå af följande belopp, nämligen:

Arfvode åt utrikesdepartementets juridiska ombud . . kronor 600: —

Biträden för räkenskapsföring och sifferrevision inom

departementet................ » 2,000: —

Arfvoden till fyra renskrifvare i utrikesdepartementet . » 4,800: —

Vikariatsersättning under semester för därtill berättigade tjänstemän inom utrikesdepartemetet enligt statskontorets beräkning.............. » 3,250: —

tillsammans kronor 10,650:

100 Tredje hufvudtiteln.

Då emellertid renskrifvarne, enligt kommitténs förslag, jämväl böra åtnjuta ålderstillägg ä 150 kronor hvart femte år, intill dess deras arfvoden uppgå till 1,650 kronor, och då, enligt samma förslag, särskild godtgörelse bör utgå för skönskrift, torde anslaget böra uppåt afrundas till 12,000 kronor.

Sedan sålunda från det af kommittén till 31,000 kronor föreslagna förslagsanslaget till »extra utgifter» frånskilts arfvodet till departementets juridiska ombud 600 kronor och ersättningarna för biträde med räkenskapsföring och revision inom departementet 2,000 kronor, återstå alltså 28,400 kronor, hvarmed enligt kommitténs förslag skulle bestridas:

Renskrifningskostnader vid beskickningar och konsulat, tillsam-

* mans....................... 10,500: —

Tolkarfvode för beskickningen i Tokio........... 1,200: —

Dragomansarfvode i Konstantinopel............ 900: —

Arfvode till den kinesiske skrifvaren vid generalkonsulatet i

Shanghai...................... 1,200: —

Till den främmande beskickning, åt hvilken vården af Sveriges

diplomatiska angelägenheter i Kina anförtros...... 2,000: —

Kanslivaktmästare i London, högst............ 1,800: —

» i Paris » 1,800: —

» i Petersburg » 1,500: —

» i Berlin » 1,300: —

» i Köpenhamn » 1,000: —

» i Kristiania » 1,000: —

För kavass och portvakt i Konstantinopel......... 2,400: —

eller tillsammans 26,600: —

Kommittén har afsett, att från detta anslag jämväl skulle utgå ersättning för livré, för den händelse att kanslivaktmästare tillika är portvakt i bebeskickningshus.

Detta anslag, hvilket torde böra benämnas »Kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra utgifter vid beskickningar och konsulat», synes emellertid icke — såsom kommittén föreslagit för det i dess förslag motsvarande anslaget till »extra utgifter» — kunna eller böra uppföras såsom förslagsanslag.

Kommittén har föreslagit till uppförande under tredje hufvudtiteln ett aflöningsanslag för »Beskickningar och konsulat», som enligt kommittébetänkandets bil. 2 skulle fördelas sålunda:

Tredje hufvudtiteln.

101 Från detta anslag — 841,200 kronor — bör emellertid, enligt hvad statskontoret i det föregående därutinnan anfört och föreslagit, utbrytas hvad som afser hyresbidragen, eller 136,500 kronor, och föras till ett särskildt reservationsanslag för »beskickningshus och hyresbidrag».

Till det sålunda föreslagna reservationsanslaget bör vidare från förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved, ljus m. m. föras det belopp, som af kommittén beräknats för hyra, uppvärmning och belysning af kanslilokal för konsulatet i London eller 6,000 kronor äfvensom det belopp, som må anses erforderligt till beskickningshusens reparation. I fråga om storleken af detta senare anslagsbehof saknar statskontoret hvarje kännedom.

102 Tredje Imf vild titeln.

o

A det af kommittén framlagda förslag till stat för tredje hufvudtiteln (bil. 1) bär uppförts ett anslag med förslagsanslags natur af 60,000 kronor till rese- och flyttningsersättningar, inspektioner, tillfälliga uppdrag.

Hur kommittén tänkt sig detta anslags användning framgår visserligen i hufvudsak af sidd. 41 och följande, men då i betänkandet saknas utredning, huru kommittén kommit till det föreslagna anslagsbeloppet, 60,000 kronor, saknar statskontoret möjlighet att bedöma erforderligheten af detsamma.

Bland villkoren för åtnjutande af de aflöningsförmåner, som finnas upptagna å de af kommittén framlagda förslagen till stater för utrikesdepartementet samt för beskickningar och konsulat, hafva inrymts bestämmelser, afsedda att reglera pensionsförhållandena för hithörande tjänstinnehafvare, af hvilka för närvarande utrikesdepartementets ämbets- och tjänstemän samt betjänte åtnjuta pensionsrätt enligt de för civile tjänstinnehafvare i allmänhet gällande bestämmelserna, under det att de till beskickningarna hörande envoyés extraordinaires, chargés d’affaires och legationssekreterare pensioneras enligt vissa i minister reglementet af den 19 december 1845 intagna särskilda grunder, hvaremot för konsulatens personal bestämmelser om pensionsrätt hittills icke blifvit meddelade.

De af kommittén föreslagna pensionsbestämmelserna ansluta sig till hvad hittills i allmänhet finnes stadgadt rörande civile tjänstinnehafvares pensionering, dock med de modifikationer, som påkallats dels af hänsyn till den för hälsan profvande tjänstgöringen å orter i Ostasien, dels af den vid senare tidens löneregleringar tillämpade grundsatsen om tjänstinnehafvares skyldighet att medelst löneafdrag bidraga till pensioneringskostnaden, dels af de i pensionskommitténs förslag till pensionslag — hvilket lagförslag är på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende — intagna bestämmelserna om ett pensionsmaximum af 6,000 kronor samt om skyldighet att, där ålder eller otjänstbarhet påkallar afgång från tjänsten, lämna tjänsten, äfven om betingelserna för det normala pensionsbeloppets erhållande icke äro för handen, dels ock slutligen af det förhållande, att en för civile tjänstinnehafvare i allmänhet afsedd pensionslag är att under den närmaste framtiden emotse.

Granskningen af de vid nu ifrågavarande lönestater fästade pensionsbestämmelser — sådana de, utom i fråga om löneafdragens belopp, nästan ordagrannt lika lydande förekomma, hvad utrikesdepartementet beträffar under 6:o)—ll:o) och hvad beskickningar och konsulat vidkommer under 8:o)—13:o) bland villkoren för åtnjutande af de å respektive lönestat upptagna aflöningsförmåner — har gifvit statskontoret anledning till följande uttalanden:

Tredje Imfvudtiteln. 103

Punkt 6:0) respektive 8:0). Uttrycket »hel» pension är hämtadt från ofvan omförmälda förslag till pensionslag men förekommer i detta sammanhang vara kanske något omotiveradt användt; och äfven om, såsom statskontoret håller före kunna ske, bestämmelserna i punkterna 9:o) och 10:o) respektive ll:o) och 12:o) om pensioner med af kortade belopp kvarstå, torde dock utan någon olägenhet attributet »hel» här kunna undvaras. Bibehålies det, bör naturligtvis detta ord inskjutas äfven framför »pension» å punktens näst sista rad. Statskontoret anser jämväl den skärpning, som ligger i användningen af ordet »fullt» framför »tillfredsställande» vara obehöflig, och statskontoret hemställer därför,'att ordet »fullt» uteslutes, helst därigenom lydelsen kommer att blifva densamma, som vid löneregleringar hittills städse användts i motsvarande bestämmelser.

Punkt 7;o) respektive 9:6). 1 afseende å uttrycket »hel» pension åbe-

ropas hvad nyss blifvit anfördt. Beträffande redaktionen synes ordet »den» framför »icke» böra utbytas mot »pensionsbeloppet».

Punkt 8:6) respektive 10:6). Jämte åberopande af hvad som blifvit anfördt för uteslutande af ordet »hel» och attributet »sådan» framför »pension», samt under påpekande af den felaktighet, som förekommer i punkt 10:o), i det att »oafkortadt» användts i stället för »afkortadt», hemställer statskontoret, att slutet af punkten må erhålla följande lydelse: »erhålla pension, som dock af kortas till ett i förhållande till det mindre antalet tjänstår svarande belopp».

Punkt 9:6) respektive 11:6). Beträffande ordet »hel» framför »pension» hänvisas till ofvan gjorda uttalanden, och synes ordet »helt» framför »belopp» kunna ersättas med ordet »oafkortadt». Då det är den framtida otjänstbarheten, som utgör grunden för den pensionering, hvarom här är fråga, bör naturligtvis detta tydligt angifvas; och då pensioneringen sker uteslutande i statens eller det allmännas intresse, synes olämpligt begagna uttrycket »rättighet». Statskontoret får därför föreslå, att orden: »efter

fem---hafva rättighet och skyldighet» utbytas mot orden: »efter

att i fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, tinnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen, hafva skyldighet». Då »pensionsunderlag» är ett begrepp, som hittills icke kan anses vara till sin innebörd preciseradt, torde detta ord här böra undvikas och orden: »af det vid tiden för afgången för tjänstemannen gällande pensionsunderlag» böra utbytas mot orden: »af den pension, som skulle tillfallit honom, i händelse han innehaft det för pensions erhållande föreskrifna antalet tjänstår».

Punkt 10:6) respektive 12:6). Statskontoret tillåter sig här erinra, hurusom i det till Eders Kungl. Maj:ts pröfning föreliggande förslaget till

104 Tredje hufvudtiteln.

pensionslag för civile tjänstinnehafvare från lagens tillämpning undantagits enligt 2 § bland andra: tjänst å utrikesdepartementets stat; men då anledningarna till detta undantag lära varit dels de unionella förhållandena och dels den omständighet, att de med anställning vid beskickningarna förenade aflöningsförmånerna hittills icke varit uppförda å stat, som fastställts af Konungen och Riksdagen — i hvilka bägge hänseenden ändring antingen redan skett eller torde vara att vänta — lärer framdeles hinder icke förefinnas för att en blifvande allmän pensionslag för civila tjänstinnehafvare må blifva tillämplig jämväl å de tjänstinnehafvare, hvilkas aflöningsförhållanden här afses.

Det förslag till expeditionstaxa för beskickningar och konsulat, hvilket kommittén framlagt, har statskontoret icke varit i tillfälle att ägna någon ingående granskning. Då emellertid kommittén föreslagit, att i sammanhang med ny lönereglering all den lösen och del af sådan, som de lönade konsulerna för närvarande få behålla för egen räkning, skola redovisas till statsverket, äfvensom att den i utrikesdepartementet inflytande lösen, hufvudsakligen för pass, skall redovisas, har statskontoret, särskildt med anledning däraf att kommittén å sitt förslag till stat för tredje hufvudtiteln till minskning af hufvudtitelns slutsumma upptagit en beräknad inkomst af expeditionsafgifter till belopp af 17,950 kronor, ansett sig böra dels uttala den mening, att de statsverket tillfallande afgifterna af ifrågavarande slag böra redovisas inför utrikesdepartementet samt inlevereras till statskontoret för att uppdebiteras bland statsmedlen under titel: extra uppbörd, dels ock erinra, att det föreliggande förslaget icke synes upptaga några som helst bestämmelser om de för dessa afgifters behöriga redovisning nödiga kontrollåtgärder.

Hvad slutligen angår kommitténs hemställan å sid. 107 därom att det, i ändamål att höja afkastningen af den Johnsonska donationsfonden, borde åt statskontoret inrymmas rättighet att placera denna fonds medel äfven i andra säkerheter än som hittills varit föreskrifna, anser sig statskontoret böra anföra, att då vid meddelandet af bestämmelser rörande fruktbargörande af fondmedel, som blifvit åt statskontorets förvaltning anförtrodda, hittills alltid såsom det första och viktigaste ögonmärket betraktats, att placeringen skedde mot under alla omständigheter fullt betryggande säkerheter, och då ifrågavarande fond icke torde böra göra något undantag från denna regel, statskontoret saknar anledning att,

Tredje hiifvudtiteln. 105

särskildt för denna fond, förorda ändring i hittills gällande förvaltningsbestämmelser.

Remissakten varder härmed återställd.

Stockholm den 14 april 1906.

Underdånigst:

HANS WACHTMEISTER.

C. G. Sylvan. Chr. L. Tenow, Per Södermark.

föredragande.

Gustaf Alilm.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Iläft.

Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Arbetsstatistik för Kungl. Maj:ts beskickningar

Sammandrag af beskickningarnas årsredogörelser.

Bil. 4.

1 Uti dessa uppgifter är . icke inberäkna! militärattachéns skriftväxling, för hvilken förts särskildt diarium.

2 Uppgifterna för åren 1896—1900 samt 1905 afse endast beskickningen i Madrid.

3 Häri är icke inberäknadt militärattachéns skriftväxling.

4 Uti dessa uppgifter äro icke inberäknade militärattachéns skriftväxling, för hvilken förts särskildt diarium.

6 Häri är icke inberäknadt militärattachéns skriftväxling.

Tredje hufvudtiteln.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.

Rättelser:

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 79 Höft. (No 143).