med förslag till förordning om automobiltrafik
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.
1 N:o 70.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till förordning om automobiltrafik; gifven Stockholms slott den 7 mars 1906.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta Riksdagens yttrande öfver bilagda förslag till förordning om automobiltrafik; viljande Kungl. Maj:t, efter emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet förordna.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 35 Häft. (No 70.)
2 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 70.
FörsIag-
tiii
förordning om automobiltrafik.
Härmed förordnas som följer:
I Art. Om automoMls beskaffenhet.
1 §•
1. Automobil skall vara försedd med
a) styrinrättning, hvarigenom automobilen snabbt och säkert kan vika undan och med lätthet vända;
b) två lätt åtkomliga bromsar, af hvilka åtminstone den ena verkar direkt på drif hjulen eller med dem fast förenad skifva, och hvilka hvar för sig äro tillräckligt kraftiga att från full fart stanna automobilen inom en sträcka af tre gånger automobilens längd;
c) lämplig mekanisk anordning för ljudsignaler (signalhorn);
d) anordning, hvarigenom motorn ögonblickligen kan stoppas eller kopplas från drifhjulen;
e) inrättning, som hindrar automobilen att komma i gång af sig själf; och
/) om automobilens egen vikt är öfver 250 kilogram, anordning för backning.
2. Samtliga handtag och andra anordningar för automobilens igångsättning, manövrering och bromsning skola vara så anbragta, att de icke kunna förväxlas, och att automobilföraren lätt kan åtkomma dem, utan att han behöfver flytta sig från sin plats eller vända sin uppmärksamhet från vägen.
3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
A automobil får ej finnas något, som från förarens plats skymmer utsikten öfver körbanan.
3. Motorn samt de behållare och rör, som innesluta flytande eller gasformigt bränsle, skola vara så beskaffade, att de ej kunna orsaka eld eller explosion.
Motorn får ej utsläppa rök, ånga eller illaluktande gas i sådan grad eller på sådant sätt, att olägenhet däraf uppkommer. Rör och behållare skola vara på bästa möjliga sätt skyddade för yttre åverkan.
4. Hjulringarna få ej vara kullriga, såframt de icke äro af mjukt och elastiskt ämne; de få ej heller hafva tvärlister, framskjutande bulthufvuden eller andra ojämnheter; dock må vintertid broddning af hjulringarna eller andra därmed jämförliga åtgärder äga rum.
Hjulringarnas bredd får ej understiga, om automobilens egen vikt är
öfver 750 kg. men ej öfver 1,000 kg., ... 7 cm.
» 1,000 » » » » 2,000 9 cm.
» 2,000 » ,.............12 cm.
Med bredden å elastisk hjulring menas ringens största bredd, då hjulet år upplyftadt från marken.
II Art. Om besiktningsmän samt om igenkänningsmärke för automobil.
2 §•
För verkställande af besiktning och annan förrättning, hvarom i denna förordning sägs, skola Konungens befallningshafvande, hvar för sitt lån, förordna lämpligt antal i motorers konstruktion och skötsel kunniga män.
Konungens befallningshafvande läte en gång vid hvarje års början i allmänna tidningarna och någon af ortens tidningar, äfvensom i länskungörelserna, införa uppgift å de personer, som äro i länet antagna till besiktningsmän. Afgår under året besiktningsman från befattningen, eller varder ny sådan antagen, skall det tillkännagifvas på enahanda sätt.
3 §•
Infinner sig någon hos besiktningsman med begäran att få undergå pröfning af sin kännedom om automobils konstruktion, skötsel och manövrering, skall besiktningsmannen, dår automobil finnes att tillgå, sådan pröfning verkställa och, om den utfallit tillfredsställande, därom ofördröjligen meddela bevis.
4 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.
4 §•
Automobil får ej tagas i bruk utan att vara, på sätt bär nedan sägs, försedd med igenkänningsmärke.
Igenkänningsmärket gäller för trafik i hela landet.
5 §•
1 mom. För erhållande af igenkänningsmärke å automobil har automobilens ägare att hos någon besiktningsman anmäla automobilen till besiktning.
2 mom. Vid besiktningen skall undersökas, huruvida automobilen till sin beskaffenhet öfverensstämmer med de i 1 § meddelade bestämmelser samt jämväl i öfrigt är för sitt ändamål lämplig.
3 mom. Öfver hvad vid besiktningen iakttagits skall besiktningsman upprätta besiktningsinstrument, hvilket, så fort ske kan och senast inom fyra dagar efter besiktningens verkställande, i två exemplar insändes till den Konungens befallningshafvande, som förordnat besiktningsmannen. Instrumentet skall innehålla beskrifning å automobilen.
4 mom. Befinnes automobilen enligt besiktningsinstrumentet uppfylla de i 1 § meddelade bestämmelser och jämväl i öfrigt vara för sitt ändamål lämplig, skall Konungens befallningshafvande tilldela automobilen igenkänningsmärke.
Bevis om sålunda vidtagen åtgärd och uppgift å igenkänningsmärket skola tecknas å ena exemplaret af besiktningsinstrumentet, hvilket därefter öfverlämnas till automobilens ägare.
6 §•
1 mom. Inom hvarje län tilldelas en hvar automobil sitt särskilda ordningsnummer, hvilket, jämte en gemensam, länet betecknande bokstaf, utgör automobilens igenkänningsmärke.
Länen betecknas sålunda, att A utmärker Stockholms stad.
B
C
JD
E
F
G
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
län.
5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
i ögonen och utan svårighet kan läsas af den, som befinner sig bakom fordonet, anbringas på hvit botten med tydliga, svarta eller mörkblå, minst 8 centimeter höga bokstäfver och siffror med öfverallt minst 10 millimeters stapelbredd samt minst 15 millimeters afstånd mellan bokstaf och siffra och minst 10 millimeter såväl mellan hvarje siffras och bokstafs jämlöpande delar som mellan siffrorna inbördes.
III Årt. Om förbud emot automobils användande.
7 §•
1 mom. Föreligger anledning antaga, att automobil till sin beskaffenhet icke längre uppfyller bestämmelserna i 1 §, eller att automobilen icke längre är för sitt ändamål lämplig, äger Konungens befallningshafvande låta genom besiktningsman verkställa förnyad besiktning af automobilen samt, om besiktningen därtill föranleder, meddela förbud för automobilens användande.
Sådant förbud må ock meddelas, om automobilen undanhålles besiktningsmannen för undersökning.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
2 mom. Förbud, hvarom i 1 mom. sägs, gäller för hela landet, intill dess någon Konungens befallningshafvande, efter det besiktningsman inom länet intygat, att automobilen är i vederbörligt skick, förklarat hinder för dess användande icke längre föreligga.
IY Art. Om körning- med automoMl.
8 §•
1 mom. Där ej, på sätt nedan sägs, annorlunda förordnats, må körning med automobil äga rum å hvarje allmän väg, gata eller torgplats.
2 mom. För landet äger Konungens befallningshafvande, där körning med automobil å viss allmän väg till följd af körbanans ringa bredd eller annat förhållande kan medföra särskild fara eller olägenhet, meddela förbud vare sig mot all automobiltrafik å vägen eller mot körning därå med automobil af viss beskaffenhet.
I stad äfvensom i köping eller municipalsamhälle, där ordningsstadgan för rikets städer tillämpas, må sådant förbud meddelas i den ordning, som i nämnda stadga föreskrifves.
9 §.
o
A enskild väg, som allmänneligen befares, vare körning med automobil tillåten; dock har Konungens befallningshafvande, där vägens ägare därom gör framställning, att meddela förbud, som i 8 § 2 mom. sägs.
10 §.
Automobil får icke framföras med större hastighet än som motsvarar
i stad, köping och annat tätt bebyggdt samhälle: 20 kilometer under dagsljus och 15 kilometer vid mörker eller dimma samt
annorstädes: 30 kilometer under dagsljus och 20 kilometer vid mörker eller dimma; allt i timmen.
Hvad nu är stadgadt afser icke automobil, som begagnas såsom ambulansvagn eller vid eldfara för brandväsendets räkning.
11 §.
Föreligger för landet anledning att inskränka den enligt 10 § tillåtna största hastigheten, äger Konungens befallningshafvande meddela särskild bestämmelse härom.
7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
I stad äfvensom i köping eller municipalsamhälle, där ordningsstadgan för rikets städer tillämpas, må sådan bestämmelse meddelas i den ordning, som i nämnda stadga föreskrifves.
12 §.
1 mom. Har förbud, hvarom i 8 § 2 mom. eller 9 § sägs, af Konungens befallningshafvande meddelats i fråga om viss väg å landet eller å område, som är att hänföra till stad, men icke är i stadsplanen intaget, skall beslutet tillkännagifvas medelst uppsättande å lämpligt ställe vid vägen af anslagstaflor i olika färger och hållande minst 35 centimeter i höjd och bredd.
Röd anslagstafla utmärker förbud för allt slags automobiltrafik.
Gul anslagstafla utmärker, att allenast automobil af viss beskaffenhet må å vägen framföras.
Anslagstaflorna skola uppbäras af en minst 2 meter lång stång.
Hvad nu är stadgadt afser icke beslut i fråga om väg inom köpings eller municipalsamhälles planlagda område.
2 mom. Huruvida jämväl beslut, hvarom i 11 § sägs, skall tillkännagifvas medelst anslags uppsättande vid den väg, beslutet afser, ankommer på pröfning af den myndighet, som meddelat detsamma; och skall, därest tillkännagifvande finnes böra äga rum, vid lämpligt ställe å vägen uppsättas gul anslagstafla af enahanda storlek och beskaffenhet som de i 1 mom. omförmälda taflor.
3 mom. De beslut, hvarom i 1 eller 2 mom. sägs, skola å anslagstaflan finnas uppsatta.
4 mom. Kostnaden för uppsättande af anslag, hvarom i denna § sägs, gäldas af allmänna medel.
13 §.
Automobil må allenast föras af den, som fyllt 18 år, och som med bevis, utfärdadt af besiktningsman, styrkt sig vara fullt förtrogen med automobils konstruktion, skötsel och manövrering.
Förare vare skyldig att på vederbörandes anmodan utan onödigt dröjsmål styrka sin behörighet.
14 §•
1 mom. Under färd skall å hvarje automobil föras å lämplig, lätt tillgänglig plats skylt med uppgift å ägarens namn och hemvist samt, då. mörker eller dimma råder, minst en lykta å framsidan, visande hvitt sken, tillräckligt starkt att upplysa vägen minst 10 meter framför
8 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.
automobilen, och å baksidan en lykta med hvitt sken, som belyser igenkänningsmärket.
2 mom. Vid körning åligger det automobilförare: att, innan körningen börjar, förvissa sig om, att alla apparater, särskildt styr- och bromsinrättningar, äro i fullgodt skick och verka säkert;
att tillse, dels att å automobilen finnes vederbörligt igenkänningsmärke, att märket är så beskaffadt och anbragt, som i denna förordning är stadgadt, äfvensom att det icke under färden skyles, dels ock att å automobilen finnes den i 1 mom. härofvan omförmälda skylt och föreskrifvet antal lyktor, samt att dessa hållas tända enligt gällande bestämmelser;
att å broar och i vägkorsningar samt å sådana ställen, där fiffigare trafik råder, eller där körbanan ej kan öfverskådas minst 15 meter framför automobilen, färdas så sakta, att den kan stannas ögonblickligen;
att, när sådant erfordras för att väcka vägfarandes eller gåendes uppmärksamhet, i tid gifva varningssignal;
att, då ridande eller med dragdjur förspändt åkdon möter eller upphinnes, iakttaga all möjlig varsamhet och, om djuret visar sig oroligt, icke färdas förbi, innan den ridande eller åkande lämnats tillfälle att, om han så önskar, stanna och stiga af eller vidtaga annan åtgärd till förekommande af olycksfall;
att äfven eljest, då kreatur befinnes i omedelbar närhet af automobilen, iakttaga den varsamhet, som till förekommande af olycksfall kan anses erforderlig;
att på anmodan eller tecken af polisman genast stanna och beredvilligt lämna de upplysningar angående automobilen, som polisman äskar, äfvensom tillåta denne att afläsa automobilens namnskylt och hastighetsmätare, där sådan finnes å automobilen anbragt;
att vid sammanstötning eller annan olyckshändelse icke aflägsna sig från platsen, innan de åtgärder vidtagits, hvartill händelsen skäligen må föranleda; samt
att, innan föraren lämnar automobilen, stanna motorn och vidtaga sådan åtgärd, att automobilen ej kan komma i gång af sig själf.
Y Art. Särskilda föreskrifter om yrkesmässig automolbiltraflk.
15 §•
Tillhanda!)ålles allmänheten automobil mot ersättning (yrkesmässig automobiltrafik), gäller, utöfver bestämmelserna om annan automobiltrafik, hvad i 16—23 §§ här nedan stadgas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7 0.
16 §.
För rättighet att utöfva yrkesmässig automobiltrafik erfordras särskilt tillstånd af offentlig myndighet.
Tillstånd till regelbunden automobiltrafik mellan särskilda orter meddelas af Konungens befallningshafvande i det eller de län, där trafiken skall äga rum. Är fråga om uthyrande af automobil allenast för färd inom viss stad eller närmaste omnejd, meddelas tillståndet till trafikens utöfvande för Stockholm af öfverståthållarämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes, af denna, samt för öfriga städer af magistrat eller, där sådan ej finnes, af stadsstyrelse.
Tillstånd, som afser rättighet att i andra fall än ofvan sagdt är, åt allmänheten uthyra automobil, sökes hos Konungens befallningshafvande i det län, där sökanden har sitt hemvist.
17 §•
1 mom. För pröfning af ansökning om tillstånd till utöfvande af yrkesmässig automobiltrafik må, om anledning därtill förekommer, på sökandens bekostnad anställas undersökning, huruvida de för trafiken afsedda gator, vägar och broar äro så beskaffade, att yrkesmässig trafik utan fara eller särskild olägenhet kan där äga rum, äfvensom beträffande öfriga förhållanden, som må befinnas inverka på frågan om lämpligheten af sådan trafik.
2 mom. År fråga om upprättande af regelbunden yrkesmässig trafik mellan skilda orter, skall Konungens befallningshafvande i ärendet höra vederbörande vägstyrelse.
18 §.
1 mom. För att få brukas i yrkesmässig trafik skall automobil vara härför godkänd af den eller de myndigheter, som jämlikt 16 § hafva att besluta om tillstånd till trafikens utöfvande. I följd häraf skall, innan trafiken må taga sin början, hos vederbörande myndighet uppgifvas, hvilken automobil skall för ändamålet användas. Sökes tillståndet till trafikens utöfvande hos annan myndighet än den Konungens befallningshafvande, som tilldelat automobilen igenkänningsmärke, skall därjämte företes ej mindre bevis, att automobilen erhållit sådant märke, än äfven det i 5 § omförmälda besiktningsinstrument.
Föreligger anledning därtill, må myndighet, hos hvilken tillstånd till trafikens utöfvande sökts, förordna, att besiktningsman skall före-
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 35 Håft. 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
taga särskild undersökning för utrönande af den uppgifna automobilens. lämplighet för yrkesmässig trafik.
2 mom. Konungens befallningshafvande äger meddela bestämmelser i fråga om det högsta antal personer eller största last, som vid hvarje tillfälle må med automobilen befordras, äfvensom de öfriga föreskrifter, som för trafiksäkerhetens tryggande må anses erforderliga.
19 §.
1 mom. Under tredje kalenderåret från det, då besiktning af automobil, som användes i yrkesmässig trafik, senast ägt rum, skall innehafvaren af tillståndet till trafikens utöfvande hos besiktningsman uppvisa automobilen till förnyad besiktning för utrönande, huruvida automobilen fortfarande är i föreskrifvet och lämpligt skick, äfvensom inom en månad, efter det besiktningen företagits, insända bevis om densamma till den eller de myndigheter, som godkänt automobilen.
2 mom. Sådan myndighet äger, när helst anledning därtill förekommer, låta genom besiktningsman undersöka automobilen.
20 §.
Tillstånd till yrkesmässig trafik medför skyldighet för tillståndshafvaren att ställa sig till efterrättelse den taxa för befordran af personer eller gods, som kan blifva fastställd, för stad i den ordning 23 § i ordningsstadgan för rikets städer angifver, samt för landet af Konungens befallningshafvande.
21 §.
Ej må någon tjänstgöra såsom automobilförare i yrkesmässig trafik utan tillstånd af den myndighet, som medgifvit trafikens utöfvande, eller, därest tillstånd därtill af flera myndigheter lämnats, af Konungens befallningshafvande i det län, där trafiken hufvudsakligen äger rum.
Till sådan automobilförare må endast den antagas, som uppnått 21 års ålder.
Bevis om tillstånd, hvarom i denna § förmäles, skall under trafik medföras och på anmaning uppvisas för polisman.
22 §.
Rättighet att utöfva yrkesmässig automobiltrafik samt meddeladt godkännande af härför afsedd automobil äfvensom tillstånd att tjänst-
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10. 11
göra såsom förare i sådan trafik kunna återkallas, när helst anledning därtill förekommer.
23 §.
Hvad i 15—22 §§ är stadgadt afser icke yrkesmässig automobiltrafik, som för statens räkning bedrifves.
TI Årt. Särskilda föreskrifter angående automoMl, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts.
24 §.
1 mom. Innehar någon, som icke har hemvist här i riket, bevis af svensk konsul eller polismyndighet i det land, där han har hemvist, eller af konsul, som företräder detta land här i riket, att automobil, som af honom för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, till sin beskaffenhet uppfyller de i det främmande landet gällande föreskrifter för att där få användas i allmän trafik, vare besiktning af automobilen ej af nöden, utan skall allenast nämnda bevis företes hos polismyndigheten å den första ort i riket, hvarest automobilen är afsedd att begagnas. Om beviset är behörigt, tecknar polismyndigheten å beviset meddelande af tillstånd att i riket bruka automobilen samt tilldelar automobilen igenkänningsmärke.
2 mom. Företes icke bevis, hvarom sagdt är, skall automobilen underkastas besiktning, på sätt i 5 § 1 mom. föreskrifves. Därest automobilen enligt intyg af besiktningsmannen befinnes uppfylla de i 1 § meddelade bestämmelser och jämväl i öfrigt är för sitt ändamål lämplig, må polismyndigheten tilldela densamma igenkänningsmärke, hvarjämte å intyget skall tecknas bevis om meddelande af tillstånd att i riket bruka automobilen.
3 mom. Polismyndigheten skall i särskild! härom förda anteckningar låta införa namnet såväl å den person, hvilken uppgifves vara ägare af automobilen, som, därest ägaren icke till riket medföljer, å den person, som öfver automobilen förfogar, äfvensom dessas yrke och hemvist, dagen för meddelandet af tillståndet att här i riket bruka automobilen samt det igenkänningsmärke, som tilldelats automobilen.
4 mom. Igenkänningsmärke, hvarom i denna § förmäles, skall bestå, utom af särskildt ordningsnummer, af benämningen vare sig i dess helhet
12 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.
eller i lämplig förkortning å den ort, där den myndighet, som tilldelar automobilen märket, har sitt säte.
Märket skall å fordonet anbringas, där så lämpligast utan fordonets skadande kan ske; och gälle om märkets utseende, hvad ofvan i 5 § 2 mom. är stadgadt; dock skola dels å märket förekommande bokstäfver och siffror anbringas med röd färg, dels hvad i nämnda § är föreskrifvet om bokstafvens höjd och stapelbredd samt afståndet mellan hvarje bokstafs jämnlöpande delar allenast å ordningsnumret samt begynnelsebokstafven till det å märket anbragta namnet tillämpas.
Konungens befallningshafvande skall öfvervaka, att märken, hvarom i denna § sägs, finnas tillgängliga hos polismyndighet, där de kunna antagas skola förekomma till användning.
5 mom. Bevis om sådant tillstånd, hvarom i denna § förmäles, skall under trafik medföras och på anmaning uppvisas för polisman.
25 §.
1 mom. Tillstånd att här i riket bruka automobil, hvarom i 24 § förmäles, gäller allenast för en tid af två månader.
Tillståndets giltighet kan af Konungens befallningshafvande utsträckas för ytterligare en månad. Bevis härom skall å intyget tecknas.
2 mom. När skälig anledning därtill föreligger, kan tillstånd, hvarom i denna § sägs, återkallas af en hvar Konungens befallningshafvande, i hvars län automobilen brukats.
26 Den, som från utlandet färdats i automobil till riket, må, utan hinder däraf att automobilen icke är försedd med igenkänningsmärke, fortsätta färden till närmaste ort i riket, där polismyndighet finnes.
TII Art. Föreskrifter i afseende å förordningens efterlefnad.
27 §.
1 mom. Brukas automobil, som ej erhållit igenkänningsmärke, böte ägaren eller, där automobilen olofligen af någon brukades, sådan brukare från och med 10 till och med 500 kronor.
13 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 70.
Till enahanda ansvar vare den förfallen, som brukar automobil, för hvars användande, honom veterligen, förbud jämlikt 7 § meddelats.
2 mom. Brukas automobil, som icke öfverensstämmer med de i 1 § meddelade bestämmelser, skall automobilens förare, där ej brukandet allenast afsåg framförande af automobil, som under färd skadats, till närmast lämpliga plats för skadans afhjälpande, samt ej uppenbar fara härmed var förenad, straffas med böter från och med 10 till och med 200 kronor.
Ägde automobilens ägare vetskap därom, att automobilen icke olverensstämde med de i 1 § meddelade bestämmelser, \aie, safiamt icke automobilen olofligen brukades, jämväl ägaren, på sätt om föraren ofvan sägs, förfallen till ansvar.
Brukades automobilen af någon, som enligt 4 eller 5 § i lagen ansående ansvarighet för skada i följd af automobiltrafik är till utgifvande af ersättning för skada förpliktad, skall i ägarens ställe sådan brukare vara förfallen till ansvar enligt detta moment.
28 §.
1 mom. Anställer någon såsom automobilförare den, som icke är berättigad att föra automobil, böte från och med 10 till och med 200 kronor.
Till enahanda bot vare den förfallen, som för automobil, utan att vara därtill berättigad.
2 mom. Föres automobil å väg, gata eller plats, hvarest sadant icke är tillåtet, böte automobilens förare från och med 10 till och med
200 kronor. .
Förer någon automobil med större hastighet än i hvarje tall år medgifven och är förseelsen ej straffbar enligt allmänna strafflagen, eller bryter förare mot föreskrift i 14 § 2 inom., böte likaledes från och med
10 till och med 200 kronor. _
3 mom. Medhafves icke i fall, då sådant enligt 24 eller 24 § 5 mom. är föreskrifvet, under färd med automobil intyg om tillstånd, hvarom i nämnda §§ förmäles, böte föraren högst 50 kronor.
Lag samma vare om den, som åsidosätter föreskriften i andra stycket af 13 § och ej är förfallen till ansvar enligt 1 mom. härofvan.
29 §.
1 mom. Utöfvar någon yrkesmässig automobiltrafik utan att vara därtill berättigad, böte från och med 10 till och med 500 kronor.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
Är på grund af särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utöfvande af drosktrafik eller liknande rörelse belagdt med ansvar, må ej sådan bestämmelse i förevarande fall tillämpas.
2 mom. Brukas i yrkesmässig trafik automobil, som ej är för sådan trafik godkänd, böte föraren från och med 10 till och med 500 kronor.
Skedde brukandet med vetskap af innehafvaren af tillståndet till trafikens utöfvande, vare denne till enahanda ansvar förfallen.
3 mom. Underlåter innehafvare af tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik iakttagande af den i 19 § 1 mom. meddelade föreskrift, böte från och med 10 till och med 200 kronor.
30 §.
De för automobilägare stadgade ansvarsbestämmelser skola äga tillämpning, i händelse automobilen tillhör någon, som står under förmyndare eller annan laga målsman, å denne, samt, där automobilen äges af bolag, förening eller annat samfund eller af stiftelse eller annan sådan inrättning, å den eller dem, som äga företräda samfundet eller inrättningen. I fråga om automobil, som tillhör staten eller kommun, skola nämnda ansvarsbestämmelser gälla förarens närmaste förman. Har denne till förekommande af förseelse mot förordningen gjort hvad på honom ankommit och äger i följd åt öfverordnads åtgärd eller vållande förseelse likväl rum, varde den öfverordnade drabbad af ansvar, som här afses.
Enahanda grunder skola tillämpas jämväl i fråga om ansvar, som enligt 29 § skall ådömas innehafvare af tillstånd till utöfvande af yrkesmässig automobil trafik.
31 §.
Brukas automobil, hvarom i 24 § förmäles, utan att tillstånd till automobilens användande i riket erhållits, eller å tid, då sådant tillstånd icke längre är gällande, böte brukaren från och med 10 till och med 500 kronor.
Konungens befallningshafvande äger i fall, som i denna § afses, förordna, att automobilen skall tills vidare af polismyndighet omhändertagas.
32 §.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för utöfvande af yrkesmässig automobiltrafik utan vederbörligt tillstånd, samma
15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
förseelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förseelse äro stadgade.
33 §.
Allmän åklagare skall tala å förseelse, hvarom i denna förordning sägs, ändå att angifvelse därom ej skett; dock må körning med automobil å enskild väg, där sådant ej är tillåtet, allenast af målsäganden åtalas.
34 §.
Förseelse mot denna förordning åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej finnes, vid allmän domstol i den ort, där förseelsen skett.
35 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
Vill. Art. Om motorcykel.
36 §.
A motorcykel äro allenast följande i denna stadga meddelade bestämmelser tillämpliga, nämligen:
1) 1 §, med undantag af 1 mom., punkterna b), c) och f);
2) 8—12 §§ och
3) i tillämpliga delar 14, 27—35 samt 39 §§.
För motorcykel gäller dessutom, att den skall vara försedd med minst en snabbt och säkert verkande broms, samt att vid mörker tänd lykta skall fqras å motorcykelns framsida.
A motorcykel tillämpas i öfrigt de föreskrifter, som rörande velociped äro eller varda för olika orter meddelade och icke strida mot här gifna, för motorcykel gällande stadganden.
16 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 70.
IX. Årt. Öfriga föreskrifter.
37 §.
1 mom. För förrättning, som enligt denna förordning ankommer på besiktningsman, är han berättigad till ersättning enligt följande taxa:
för besiktning af automobil,
a) som icke förut erhållit igenkänningsmärke,.....kronor 15;
b) som erhållit igenkänningsmärke,......... » 10;
för pröfning enligt 3 §................. » 5.
Uppvisas på en gång två eller flera, en och samma person tillhöriga automobiler till besiktning, vare besiktningsmannen i intet fall berättigad till högre ersättning än 10 kronor för besiktningen af hvarje automobil.
Ehvad besiktning kommit till stånd eller till följd af automobilägarens förvållande ej kunnat verkställas, äger besiktningsmannen, om han är boende på mer än 2 kilometers afstånd från förrättningsstället, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt 4 klassen i gällande resereglemente.
1 ersättningen ingår godtgörelse för utfärdande af besiktningsinstrument eller annat intyg äfvensom för deras öfversändande i föreskrifna fall till vederbörande myndighet.
2 mom. Ersättning för besiktning gäldas af automobilens ägare; dock att, där besiktning, som af myndighet jämlikt 7 § anbefallts, icke föranleder någon som helst inskränkning i rätten att begagna automobilen, kostnaden härför skall af allmänna medel gäldas. Kan ersättning för besiktning, som af myndighet anbefallts, icke af ägaren utbekoinmas, gäldas den af staten.
3 mom. Ersättning för pröfning enligt 3 § gäldas af den, som pröfningen äskat.
38 §.
Hvarje beslut eller åtgärd af Konungens befallningshafvande enligt 5 § 4 mom. eller 7 § skall genom Konungens befallningshafvandes försorg för rikets polismyndigheter kungöras, på sätt särskildt förordnas.
39 §.
Emot beslut, som på grund af denna lag meddelas af Konungens befallningshafvande eller annan myndighet, hvarom i 16 § förmäles, må
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
besvär anföras inom tid, som för Överklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd; dock gäller beslutet, utan hinder af besvär, till efterrättelse, intill dess annorlunda kan blifva vederbörligen förordnad t.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1906; och äger densamma tillämpning jämväl å automobil eller motorcykel, som då är i bruk.
Bill. till Riksd. Prat. 1906.
1 Sand. 1 Afd. 35 Höft.
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
Utdrar/ af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1306.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
SlDNER,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg och Bergström.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen anförde departementschefen, statsrådet Schotte:
På föredragning af hans excellens herr statsministern och chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutit aflåta nådig proposition till Riksdagen om förslag till lag angående ansvarighet för skada i följd af automobiltrafik äfvensom till ändrad lydelse af 11 kap. 15 § strafflagen, åsyftande strängare ansvarsbestämmelser för föverdådig framfart med automobil. I det därvid till statsrådsprotokollet afgifna yttrande har herr statsministern anmärkt, att de bestämmelser, som utöfver nyssnämnda båda lagförslag erfordrades rörande ordnande af automobiltrafiken, sammanfattats i ett inom civildepartementet utarbetadt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
förslag till förordning i .linnet Till grund för detsamma ligger i hufvudsakliga delar ett af särskilda kommitterade afgifvet förslag i ämnet. Jag anhåller nu att få anmäla det inom departementet utarbetade förslaget äfvensom redogöra för de motiv, som i en eller annan punkt föramedt mig att afvika från hvad kommitterade i ämnet föreslagit. I öfrigt hänvisar jag till det af dem afgifna betänkandet, hvilket torde få bifogas ifrågavarande protokoll.
Kommitterade hade i 2 §, bland annat, föreslagit, att under trafik å automobil skulle föras apparat, som angåfve och registrerade automobilens fart i kilometer per timme. Ehuru jag fasthåller vid önskvärdheten däraf, att en dylik apparat föres å automobil, anser jag mig dock icke böra förorda, att för närvarande meddelas bestämmelser härom. Enligt hvad jag inhämtat, tillhandahållas nämligen ännu icke i handeln fullt lämpliga och tillförlitliga dylika mätare. De nu förefintliga kunna t. ex. väl angifva, huru stor våglängd tillryggalagts inom en viss tid (t. ex. en minut), men icke hastigheten i hvarje ögonblick; och de angifva således ej den maximifart, som i ett visst kort tids moment användts. De gifva ej heller exakt resultat, i det att detta blifver något olika, om luftringarna å hjulen äro hardt spända eller icke, och om vägbanans beskaffenhet växlar (snö och is, lera vid regn o. s. v.). Försök hafva anställts att konstruera hastighetsapparater, som ringa, när maximi farten öfverskridits, men dessa hafva visat sig opålitliga och måste jämväl anses mindre lämpliga. 1 hvarje fall kan behof af en hastighetsmätare icke föreligga för lastautomobiler.
Öfriga i 2 § meddelade bestämmelser har jag lämpligen ansett böra inflyta i de under art. IV lämnade föreskrifter om körning med automobiler. Paragrafen har således i sin helhet utgått.
2—6 §§ i det nu föreliggande förslaget öfverensstämma, hvad innehållet angår, i allt väsentligt med motsvarande paragrafer i det af kommitterade afgifna förslaget (3—6 samt 9 §§). Bestämmelsen i 6 § 3 mom. i kommitterades förslag återfinnes bland föreskrifterna i 14 §.
Vidare har jag i 7 § upptagit de af kommitterade föreslagna bestämmelserna om förbud mot automobils användande (8 §). Däremot har jag ansett den af kommitterade föreslagna bestämmelsen (7 §) därom, att automobil, som genom skada, reparation eller eljest undergått förändring i afseende å de anordningar, hvarom i 1 § stadgas, icke får användas, förrän besiktningsman efter undersökning meddelat intyg, att au tom obilen öfverensstämmer med föreskrifterna i nämnda paragraf, böra utgå. Då det vid laga ansvar är förbjudet att använda automobil, som icke öfverensstämmer med föreskrifterna i 1 §, synes mig bestämmelsen näppeligen vara af någon större betydelse. Därtill kommer, att, då öfverträdandet af den
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
föreslagna bestämmelsen skulle vara belagdt med ansvar, användande af en en gång godkänd autoinobil, som sedermera på grund af skada eller eljest undergått förändring i afseende å de i 1 § stadgade anordningar, alltid komme att i två hänseenden blifva straffbart, hvilket synes mindre lämpligt.
8—11 §§ äfvensom vissa moment af 12 § ingingo i det till högsta domstolen i följd af Kungl. Maj-.ts beslut den 26 april 1905 remitterade förslag till lag i ämnet, hvilket jämte högsta domstolens däröfver afgifna yttrande finnes bilagdt förberörda denna dag till Riksdagen aflåtna. proposition. I allt väsentligt äro de nu upptagna bestämmelserna af samma innehåll som i nyssnämnda förslag. Till 10 § (4 § i det remitterade förslaget) har, med anledning af därom inom högsta domstolen framkomna anmärkningar gjorts ett tillägg, hvarigenom de meddelade bestämmelserna om viss maximifart förklarats icke skola afse autoinobil, som begagnas såsom ambulansvagn eller vid eldfara för brandväsendets räkning.
Vidare har jag uteslutit den ifrågasatta bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att medgifva, tillstånd till anställande af automobiltäflan, därvid den eljest stadgade maximifarten skulle kunna öfverskridas. Mot denna bestämmelse hafva såväl inom högsta domstolen som äfven af åtskilliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande starka betänkligheter uttalats. I och för pröfning af olika automobilers konstruktion och hållbarhet böra distanstäflingar, därvid den författningsenligt gällande hastigheten icke öfverskrides, vara för våra förhållanden fullt tillräckliga.
Af två ledamöter inom högsta domstolen har ifrågasatts, huruvida icke undantag från de föreskrifna bestämmelserna om maximifart borde medgifvas i allmänhet, då automobil användes för militärt ändamål. En sådan bestämmelse synes mig till sitt innehåll något väl vidtomfattande och torde i hvarje fall kunna anstå, tills automobiler varda i någon afsevärd omfattning införda vid armén.
Den nuvarande 12 § i förordningen motsvaras dels af 6 § i det remitterade förslaget, dels ock af 14 § 4 mom. i kommitterades förslag äfvensom af en af dem ifrågasatt ändring i väglagen. Mot nyssberörda paragraf i det remitterade förslaget hafva, på sätt närmare framgår af det i högsta domstolen förda protokoll öfver lagärenden den 30 oktober 1905, åtskilliga anmärkningar framkommit, hvilka samtliga i det nu framlagda förslaget iakttagits. Den viktigaste af dessa rör frågan, huru kostnaden för uppsättande af de anslag, hvarom uti förevarande lagrum är fråga, skall gäldas. Med beaktande af hvad mot det remitterade förslaget af högsta domstolen härutinnan anmärkts, har jag ansett kostnaden härför alltid böra utgå af allmänna medel.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o W.
21 Bestämmelserna därom, att förbud i afseende å automobiltrafik skola offentliggöras medelst uppsättande af anslagstaflor i viss färg, hafva tillkommit på därom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län gjord hemställan. Önskvärd! torde äfven vara, att bestämmelserna äro så anslagna, att de lätt falla i ögonen och genast kunna till sitt syftemål uppfattas.
Kommitterade utgingo från den uppfattningen, att, frånsedt yrkesmässig automobiltrafik, en pröfning af förares kompetens icke skulle erfordras. Denna bestämmelse har emellertid framkallat gensagor från ett flertal af Kungl. Maj :ts befallningshafvande. Äfven inom högsta domstolen har en ledamot däremot uttryckt sina betänkligheter. Vid sådant förhållande och då skyldigheten att undergå prof väl kan bidraga till, att endast kompetenta personer komma att fora au to mobiler, samt således äfven till minskning af uppkommande olycksfall, har jag icke ansett mig böra vidhålla den af kommitterade företrädda ståndpunkten.
Enligt kommitterades förslag skulle endast vid körning å landet behöfva iakttagas de särskilda i författningsförslaget uppställda förhållningsregler för förare af automobil, hvaremot i fråga om städerna sådana borde meddelas i den ordning, som i ordningsstadgan för rikets städer är stadgad. På sätt åtskilliga Kungl. Maj:is befallningshafvande anmärkt, synes dock dessa stadganden lämpligen böra afse äfven städerna.
I fråga om bestämmelserna om yrkesmässig automobiltrafik äro de förändringar, som jag låtit vidtaga i kommitterades förslag, i allmänhet endast af redaktionell beskaffenhet. Allenast de i 16 och 17 §§ 2 mom. vidtagna förändringar (17 och 18 §§ 2 mom. i kommitterades förslag) torde påkalla en närmare redogörelse.
Till en början har jag ansett det vara af nöden att skilja mellan tre olika former af yrkesmässig automobiltrafik samt meddela särskilda föreskrifter för enhvar af dessa i fråga om den myndighet, som har att meddela tillstånd till trafikens utöfvande. Endast då fråga är om regelbunden trafik mellan särskilda orter, bör tillstånd därtill meddelas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det eller de län, där trafiken skall äga rum. Är däremot trafiken afsedd att utöfvas hufvudsakligen i stad, och motsvaras den således närmast af droskväsendet, synes mig, i nära öfverensstämmelse med hvad kommitterade föreslagit, stadsmyndigheternas tillstånd böra för förevarande fall erfordras. Slutligen kan äfven tänkas ifrågakommma uthyrande af automobil för längre färder genom skilda delar af riket. I detta fall torde tillstånd till trafikens utöfvande böra sökas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där sökanden har sitt hemvist.
22 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.
I fråga om bestämmelse rörande de stadsmyndigheter, hvilka skola lämna tillstånd till yrkesmässig automobiltrafiks utöfvande, är vidare en mindre modifikation vidtagen. Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus och i Göteborgs och Bohus län har nämligen mot kommittéförslaget i denna punkt anmärkts, att i stad, där poliskammare finnes, det bör tillkomma poliskammaren, som utöfvar tillsynen öfver droskväsendet, att äfven taga befattning med de i staden till allmänhetens förfogande ställda automobiler. Anmärkningen har synts mig befogad, och har i öfverensstämmelse därmed bestämmelsen ändrats.
På grund af därom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län gjord hemställan har i 17 § 2 mom. föreslagits, att vederbörande vägstyrelse och ej, såsom kommitterade ifrågasatt, väghållningsskyldige skulle höras i det i paragrafen behandlade fall. Af Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande har anmärkts, dels att det vore öfverflödigt att höra väghållningsskyldige, dels ock att detta uttryck kunde blifva föremål för olika tolkning, enär osäkert vore, om därmed afsåges väghållningsskyldige i hela vägdistriktet eller endast de personer, som underhölle den till automobiltrafik afsedda vägsträckan.
De i 24—26 §§ meddelade bestämmelser äro affattade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad därom af kommitterade (31 §) föreslagits. Dock torde böra omnämnas, att, på därom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län gjord hemställan, det nu framlagda förslaget äfven innehåller bestämmelse, att de automobiler, hvarom fråga är, böra föra särskildt igenkänningsmärke. Eljest torde, på sätt Kungl. Maj:ts nyssbemälde befallningshafvande anmärkt, kunna befaras, att de utländingar, som färdas genom riket, onödigtvis utsättas för obehag i följd af misstanke, att de göra sig skyldiga till öfverträdelse af föreskrifter om förande af igenkänningsmärke. Äfven omsorgen om författningens efterlefvande torde göra en bestämmelse af angifvet innehåll önskvärd.
Då emellertid utländingar torde böra å sina automobiler föra igenkänningsmärke, som till färg och utseende något afviker från de sedvanliga, har jag, till förekommande af förväxling och förande af flera olika slag af dylika märken, icke ansett mig böra bibehålla den af kommitterade föreslagna bestämmelsen (30 §), att staten och kommuner tillhöriga automobiler skulle under viss angifven förutsättning vara fritagna från skyldigheten att föra de vanliga igenkänningsmärkena.
De i förordningen meddelade ansvarsbestämmelser förete mera väsentliga olikheter från hvad kommitterade därutinnan föreslagit. 1 flera fall hade ansvaret för förordningens efterlefvande af kommitterade lagts å ägaren. Dessa bestämmelser hafva synts mig böra modifieras, så att straffet
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
i hvarje fall drabbar den verkligt skyldige. Endast för den händelse automobilen brukas, innan den försetts med igen känn ingsmärke, bör ägaren — under förutsättning dock att brukandet icke skedde olofligen — ovillkorligen straffas. Beträffande öfriga i 27 § omförmälda förseelser gäller, att skulden för förordningens öfverträdande likaväl kan hvila å person, till hvars begagnande automobilen öfverlåtits, som å ägaren. Dock bör af lätt insedda skäl icke hvarje brukare af automobil vara ansvarig för ifrågavarande förseelser, utan har ådömande af kriminellt ansvar gjorts beroende af enahanda betingelser som inträdande af civil skadeståndsskyldighet enligt den af herr statsministern denna dag i ämnet föredragna lag.
Vidare hafva vid affattningen af 30 § samma grunder tillämpats som i fråga om liknande bestämmelser i det jämväl denna dag af chefen för finansdepartementet föredragna förslaget till lag angående kontroll å ångpannor.
De olikheter, som 32 och 33 §§ förete till skillnad från motsvarande bestämmelser i kommittéförslaget (16 och 17 §§), äro föranledda af anmärkningar, som inom högsta domstolen framkommit mot det remitterade förslaget. Slutligen torde i fråga om ansvarsbestämmelserna böra nämnas, att jag i åtskilliga fall ansett det af kommitterade föreslagna bötesbeloppet böra icke obetydligt höjas. Det föreslagna bötesstraffet för öfverskridande af den i hvarje fall medgifna hastighet, hvarmed automobil må framföras, torde emellertid vara fullt tillräckligt, i beaktande däraf att detta lagrum tydligen får en mycket inskränkt tillämpning. I allmänhet lärer nämligen i förevarande fall ansvar komma att ådömas enligt 11 kap. 15 § strafflagen, enligt hvilket stadgande, sådant detsamma föreslagits, böter intill 500 kronor skulle kunna ådömas.
Såsom redan berörts, förekommer i 12 § en föreskrift därom, att uppsättande af anslag skall, där sådant ifrågakommer, gäldas af allmänna medel. Äfven enligt 37 § 2 mom. kunna vissa utgifter för förordningens genomförande komma att drabba statsverket. Då kostnaden för länskungörelsernas tryckning m. in. utgår från det i sjätte hufvudtiteln uppförda anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., synas mig förstberörda utgifter, hvilka föranledas däraf, att de af länsmyndigheterna utfärdade påbud i fråga om automobiltrafik böra på ett särskildt sätt bringas till allmänhetens kännedom, lämpligen böra utgå ur detta anslag, öfriga af förordningens genomförande betingade kostnader äro väl icke af det slag, att de på grund af sin natur böra utgå ur förenämnda anslag, men då de säkerligen komma årligen att uppgå till högst obetydliga belopp, synas mig utan större olägenhet äfven dessa kostnader kunna på enahanda sätt bestridas.
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
Såsom redan af herr statsministern anförts vid föredragning af förberörda lagförslag, är det min afsikt att hemställa) att Kungl. Maj:t ville öfver ifrågavarande författning, hvilken synes mig tillhöra den ekonomiska lagstiftningens område, infordra Riksdagens yttrande. Frågans vikt och beskaffenhet gör det nämligen angeläget, att Riksdagen däri yttrar sig.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition inhämta Riksdagens yttrande öfver det af mig nu framlagda förslag till förordning om automobiltrafik, med förklarande att Kungl. Ma,j:t vill, efter emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och förordna om författnings utfärdande i ämnet.
Hvad föredragande departementschefen i detta ärende hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade lians Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet C. G. Edman.
Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.