Prop. 1906:72

med förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 72.

1 N:o 72.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften; gifven Stockholms slott den 9 mars 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Gösta Tamm.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 37 Käft.

2 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.

Förslag-

till

förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften.

§ 1-

Understöd till utflyttning i följd af laga skifte må, efter det skiftet blifvit fastställdt, erhållas af allmänna medel utan återbetalningsskyldighet med belopp, motsvarande hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen blifvit enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och värderad.

§ 2.

Landtmätare, som förrättat laga skifte, åligger att inom en månad, efter det han återfått skifteskarta och handlingar, med påskrift å den förra om fastställelse, till Kungl. Majrts befallningshafvande insända bestyrkta afskrifter af instrumentet öfver likviden af utflyttningskostnaderna samt af beviset därom, att skiftet blifvit fastställdt.

§ 3.

Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras af utflyttande delägare.

När utflyttande delägare vill lyfta utflyttningsunderstöd af allmänna medel, skall han därom hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande göra ansökning, hvarvid fogas bevis af häradsskrifvaren i orten, att sökanden innehar den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd begäres. Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall därefter enligt den i § 1 stadgade grund bestämma understödets belopp och låta utbetala detsamma utan någon kostnad för jordägaren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

§ 4.

Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta en tjugondei af det på hans ägolott belöpande understöd såsom särskild vedergällning för den tunga, det besvär ocb de omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade. Den öfriga delen af understödet tillgodokommer alla i utflyttningskostnaden deltagande delägare i skifteslaget, på det sätt, att afräkning därför sker å hela den flyttningskostnad, som för den utflyttande enligt 97 § skiftesstadgan blifvit bestämd, hvadan endast återstoden utgöres af delägarne.

Genom denna förordning upphäfvas kungörelsen den 27 september 1861 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften samt inom Störa Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar, med däri genom kungörelse den 8 december 1876 gjorda ändringar, äfvensom kungörelsen den 1 oktober 1875 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands län.

Denna förordning träder genast efter utfärdandet i kraft, men skall icke tillämpas beträffande redan afslutade laga skiften, såvidt ej med anledning af skiftets återförvisande till förrättningsmaanen ny likvid af utflyttningskostnaderna erfordras.

4 Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition No 72.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre MaRKS von WURTEMBERG,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

42:o.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Tamm anförde härefter.

Uti skrifvelse den 20 maj 1903, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, har Riksdagen, med anledning af en inom Riksdagen väckt motion, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta efter nödig utredning utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i 1 § af nådiga kungörelsen den 27 september 1861, angående*!understöd allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar att beräkningsgrunderna för lämnande af utflyttningsbidrag utaf allmänna medel vid laga skifte måtte blifva lämpade efter nu rådande förhållanden.

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

Sedan, till följd af särskilda nådiga remisser, underdåniga utlåtanden häröfver afgifvits den 28 december 1904 af landtmäteristyrelsen och den 20 juli 1905 af statskontoret, anhåller jag nu att få underställa detta ärende Kungl. Maj:ts nådiga pröfning. Därvid torde det tillåtas mig att först i korthet redogöra för äldre stadganden rörande dylikt utflyttningsbidrag samt för innehållet i de nu gällande föreskrifterna.

Med anledning af Kungl. Maj:ts den 4 maj 1827 utfärdade nådiga stadga om skiftesverket i riket fann Kungl. Maj:t godt genom nådiga skrifvelser af samma dag ej mindre till kammarkollegium. och statskontoret än äfven till öfverdirektörsämbetet vid landtmäteriet i nåder förordna, dels att de förut beviljade anslag till understöd vid utflyttningar efter verkställda enskiften i Skåne och Skaraborgs län samt å Öland skulle, då laga skiften dädanefter verkställdes och utflyttningar därefter skedde, än vidare, och intilldess annorlunda blefve förordnadt, utgå, så vidt behofvet fordrade och årligen kunde blifva af nöden, dels ock att, i afseende å bland annat bestämmandet af detta understöd, skulle iakttagas, att hemman, af hvad natur och beskaffenhet de vore, hvilka vid skeende ägoskifte, på sätt i 12 kapitlet 10 § af ofvannämnda nådiga stadga omförmäldes, erhållit alla sina ägor i ett enda eller högst tre skiften sammandragna och därvid blifvit underkastade skyldighet att inom viss tid flytta utur by och att bygga på den erhållna ägolotten, skulle därtill af för ändamålet anordnade allmänna medel erhålla understöd, hvilket i förhållande till den större eller mindre kostnad, som med utflyttningen vore förenad, borde utsättas från ocn med sexton skiliingar till och med en riksdaler tunnlandet af hemmanets odlade åker och äng samt från och med trettitvå skiliingar till och med två riksdaler af den ouppodlade men odlingsbara och såsom inrösningsjord vid skiftet beräknade, hemmanet tillhöriga jorden, men att, om den utflyttande skulle vilja uppföra sina hus af brändt eller obrändt tegel eller af sten, understödets belopp då kunde efter omständigheterna ökas med hälften eller högst till dubbelt, emot hvad ofvan sagts.

Genom nådiga kungörelsen den 25 juni 1830 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af verkställda laga skiften inom riket — med undantag af Skåne, Skaraborgs län och Öland, för hvilka orter nådiga brefvet den 4 maj 1827 fortfarande skulle äga tilllämpning, hvilket bref jämväl skulle tillämpas i afseende på de delar af Kopparbergs län, där storskifte på kronans bekostnad vore eller blefve verkställd! — stadgades, i 1 §, att för hvarje särskild!- bebvggdt

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

hemman eller hemmansdel, hvars innehafvare, i följd af förrättadt och fastställdt laga skifte, komme att flytta hela sin åbyggnad nr by och särskildt bebygga den erhållna ägolotten samt icke undfått sina ägor i större antal skiften, än efter skiftesstadgan utan underställning till ägodelningsrätt tillätes, skulle understöd till utflyttningen af allmänna medel, såsom gåfva, erhållas, hvilket understöd, utan afseende å hemmanets eller hemmansdelens natur, komme att tills vidare sålunda beräknas och utgå:

för en hemmansdel, efter förmedling räknadt, under samt till och med Vie mantal från 50 rdr. till och med 66 rdr. 32 sk.,

däröfver till och med Vs mantal från 66 rdr. 32 sk. till och med 100 rdr.,

däröfver till och med V* mantal från 100 rdr. till och med 133 rdr. 16 sk.,

däröfver till och med V2 mantal från 133 rdr. 16 sk. till och med 166 rdr. 32 sk.,

öfver 1/2 mantal från 166 rdr. 32 sk. till och med 200 rdr., öfver hvilket sistnämnda belopp understödet icke i något fall finge beviljas; och borde vid understödets bestämmande afseende fästas å det vid särskilda trakter af hvarje län å byggnadsmaterialer och dagsverken gängse olika pris samt andra förekommande omständigheter, hvilka till större eller mindre kostnad vid utflyttningen kunde föranleda.

I 3 § af nyssnämnda nådiga kungörelse förordnades därjämte, att, om utflyttande hemmansinnehafvare åtoge sig att uppföra sina hus af brändt eller obrändt tegel, ler eller sten, hvarom vid skiftet anmälan af honom borde göras, skulle dessutom, såsom gåfva, särskildt understöd af allmänna medel, beräknadt till en tredjedel af den del af utfiyttningsunderstödet, som alla delägarne i skifi.eslaget tillkomme — eller en fjärdedel af hela utflyttningsunderstödet — honom tilldelas.

Genom nådiga kungörelsen den 25 januari 1833 blef 1 § i 1830 års kungörelse ändrad på det sätt, dels att, under ofvannänmda förutsättning af flyttning af alla åbyggnader och lagstadgadt högsta antal skiften, utflyttningsunderstöd af allmänna medel skulle utgå: för en hemmansdel, efter förmedling räknadt, under samt till och med Vig mantal från 33 rdr. 16 sk. till och med 66 rdr. 32 sk.,

däröfver till och med Vs mantal från 50 rdr. till och med 100 rdr., däröfver till och med 7< mantal från 66 rdr. 32 sk. till och med 133 rdr. 16 sk.,

7 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o'72.

däröfver till och med V* mantal från 83 rdr. 16 sk. till och med 166 rdr. 32 sk.,

öfver 1!i mantal från 100 rdr. till och med 200 rdr., öfver hvilket sistnämnda belopp understödet icke i något fall finge beviljas, äfvensom detsamma icke heller finge öfverstiga den summa, hvartill utflyttningen blifvit uppskattad, äfven om densamma icke skulle uppgå till det i hvarje fall för understödet utsatta lägsta belopp; och borde vid understödets bestämmande afseende fästas vid hufvudsakligen enahanda omständigheter, som i 1830 års nådiga kungörelse funnes angifna;

och dels att särskildt skattlagd och bebyggd utjord äfven skulle erhålla ifrågavarande understöd, då den funnes motsvara Vis mantal; och borde detta understöd bestämmas efter hvad för hemman under samt till och med Vic mantal vore stadgadt.

I anledning af en af Rikets Ständer gjord framställning om utfärdande af en förordning, innefattande, enligt vissa af Rikets Ständer angifna grunder, förenklade föreskrifter rörande villkoren och sättet för erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften, utfärdade Kungl. Maj:t, efter vederbörande myndigheters hörande och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer föreslagna grunder, den 27 september 1861 den ännu gällande nådiga kungörelsen angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar. Genom denna kungörelse uppliäfdes förberörda nådiga kungörelse den 25 juni 1830 samt öfriga emot den nya kungörelsen stridande föreskrifter. I 1861 års kungörelse hafva vissa ändringar skett genom nådig kungörelse den 8 december 1876. Genom sålunda gällande bestämmelser är stadgadt:

att för hvarje särskildt bebyggdt hemman eller hemmansdel samt för utjord, om den för sig är särskildt skattlagd och bebyggd, hvars innehafvare vid laga skifte eller ock vid sådant storskifte inom Kopparbergs län, som med bidrag af allmänna medel verkställes, blifvit ålagdt att utflytta alla sina åbyggnader, skall, när skiftet blifvit fastställdt, samt därest hemmanet, hemmansdelen eller utjorden ej förut undergått enskifte eller laga skifte eller ock storskifte jämlikt tredje punkten i nådiga kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende å besuttenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län, understöd till utflyttningen erhållas af allmänna medel, såsom gåfva, nämligen:

för hemman eller hemmansdel, innehållande, efter förmedling räknadt,

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

under samt till och med däröfver till och med V8 däröfver till och med däröfver till och med öfver V2 mantal för utjord att inom sådant

Yi6 mantal r:mt r:dr mantal

mantal

75: —

112:50

150: — 187: 50 225: — 75:—:

skifteslag

______ _________ ____________o i Kopparbergs län, där mantalsin-

delning icke äger rum, understödet skall, ehvad hemmanet eller hemmansdelen är med flera eller färre hus försedd, beräknas till hälften af hela den uppskattade utflyttningskostnaden, dock ej i något fall utöfver

225 riksdaler.

Härjämte har Kungl. Maj:t, hvad angår understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften å Gottland, genom nådig kungörelse den 1 oktober 1875 förklarat, att Kungl. Maj:t ville därefter likasom dittills i särskildt förekommande fall, där utflyttningar i följd af laga skiften på nämnda ö kunde i anseende till ortens förhållanden visa sig medföra mer än vanlig kostnad, uppå underdånig hemställan taga i öfvervägande, huruvida någon förhöjning af det för sådant ändamål i allmänhet bestämda understöd af statsmedel kunde beviljas de i utflyttningskostnaden deltagande och särskildt den delägare, hvars ägolott förut blifvit genom laga skiftesåtgärd utbruten.

Af ofvanstående redogörelse framgår alltså, bland annat:

att, i fråga om utflyttningar i följd af laga skiften i Skåne och Skaraborgs län äfvensom storskiften i Kopparbergs län, den princip intill år 1861 tillämpats, att statsbidraget beräknats efter de utflyttande hemmanens areal i åker, äng och odlingsmark;

att för öfriga delar af riket varit intill nyssnämnda år stadgadt, att visst penningbelopp, dock växlande från ett bestämdt maximum till ett jämväl bestämdt minimum för hemman med olika mantal eller för utjord, skulle vid utflyttningen såsom statsbidrag utgå, dock endast för så vidt innehafvaren ålagts utflyttning af alla sina åbyggnader;

att genom 1861 års kungörelse detta bidrag blifvit för hela riket, med nedannämnda undantag, fixeradt till en bestämd summa för viss kvotdel af hemman eller för utjord, hvilkas innehafvare vid laga skifte eller vissa storskiften i Kopparbergs län ålagts att utflytta alla åbyggnader;

att, där inom Kopparbergs län mantalsindelning icke äger rum, och hemmantalet sålunda icke kan läggas till grund för beräkningen af statsunderstödet, detta understöd skall beräknas till hälften af hela utflyttningskostnaden, dock ej öfverstigande en viss summa;

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

att för Gottlands län någon förhöjning af det i allmänhet bestämda understödet af statsmedel vid utflyttningar kan, under vissa förhållanden, i nåder beviljas; samt

att statsbidraget vid utflyttningar i följd af laga skiften i de delar af riket, för hvilka 1830 och 1833 årens kungörelser varit gällande, sedan år 1830 i allmänhet endast obetydligt höjts samt, under förutsättning att den utflyttande åtagit sig att uppföra sina byggnader af tegel, ler eller sten, och det högsta utflyttningsunderstödet af allmänna medel sålunda beräknats, till och med före år 1861 kunnat med icke obetydligt belopp öfverstiga det genom 1861 års kungörelse bestämda.

Uti förberörda vid 1903 års riksdag i ämnet väckta motion anförde motionären efter att hafva redogjort för de uti § 1 af omförmälda nådiga kungörelse den 27 september 1861 gifna stadganden angående utflyttningsbidragets bestämmande, följande:

»Emot otidsenligheten i dessa stadganden kunna berättigade anmärkningar göras. Hemmantalet har aldrig varit någon tillförlitlig värdemätare för jordegendom, och dess olämplighet såsom sådan har under årens lopp framträdt allt skarpare, hvarför det ock numera i de flesta fall öfvergifvits. De oegentligheter och orättvisor, till hvilka det kan gifva anledning, äro väl kända. Enhvar med landsbygdens förhållanden förtrogen person är säkerligen i tillfälle att kunna framvisa talrika fall, där inom samma ort hemman med höga mantal äro mindre värda än andra med lägre, och snart sagdt oräkneliga exempel på hemman med lika mantal men betydligt växlande värden. Man kan såsom en allmängiltig regel fastslå, att storleken af ett hemmans behöfliga åbyggnad bestämmes af hemmanets afkastning från åker och äng, icke af dess hemmantal, men då nämnda afkastning i sin ordning är i första rummet beroende af den odlade eller till äng brukade markens areal, hvilken kan högst betydligt variera för olika hemman, bör det vara tydligt, att hemmantalet icke är lämpligt såsom beräkningsgrund för byggnadsbidrag.

Härtill kan ytterligare läggas, att kostnaderna för utflyttningar äro beroende dels på de utflyttade husens storlek och beskaffenhet, dels på afståndet till den nya byggnadsplatsen och terrängens lämplighet för bebyggande, dels äfven på i orten gällande pris å arbete och materialier, och man kan väl icke om någon af dessa omständigheter säga, att den står i inre samband med hemmantalet.

Det är icke svårt att finna en annan, naturlig och därför äfven rättvisare och bättre beräkningsgrund, nämligen den, att utflyttningshi- Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 37 Käft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

draget bör utgöra en viss andel af den beräknade kostnaden. I åberopade kungl. kungörelse är denna princip redan erkänd ocli delvis tillämpad, nämligen vid bestämmande af utflyttningsbidragen efter storskiftena i Kopparbergs län, där inga hemmantal förekomma. Där stadgas, att bidraget skall »beräknas till hälften af hela den uppskattade utflyttningskostnaden, dock ej i något fall utöfver 225 r:dr». Det synes då icke vara mycket som hindrar att taga steget fullt ut och tillämpa denna redan erkända princip öfver hela landet.

De bidrag, som enligt åberopade paragraf tillerkännas utflyttande skiftesdelägare, fastställdes till sin storlek för 42 år sedan. Förhållandena voro då mycket olika mot nu. Penningens värde var större, priserna å arbete och materialier vida lägre, och därjämte var den odlade jordens areal långt mindre än nu, hvarför icke heller så stora byggnader behöfdes. Tager man skälig hänsyn till dessa ändrade förhållanden, är det påtagligt, att statsbidraget, från början njuggt tillmätt, numera måste vara alldeles otillräckligt. Hur litet denna utgift tynger på statskassan, framgår af den från kungl. statskontoret lämnade uppgiften, att det af staten lämnade utflyttningsbidraget för hela riket under år 1901 uppgick till endast 11,401 kronor 97 öre. En med förhållandena väl förtrogen person har för mig uppgifvit, att inom Kalmar län utflyttningskostnaden för de vanligen förekommande och ingalunda öfverflödiga byggnaderna vid ett fjärdedels mantal af medelstorlek bruka beräknas till 1,000 å 1,200 kronor. För min del tror jag, att summan behöfver fördubblas, men äfven om man stannar vid det lägsta och uppenbarligen otillräckliga beloppet af 1,000 kronor, måste man väl erkänna, att i förhållande härtill det bestämda statsbidraget, 150 kronor, är för litet. Om kostnaden för flyttningen vore den enda eller hufvudsakliga, som drabbar skiftesdelägarne, eller om staten bidroge med någon del af den egentliga skifteskostnaden, ginge det väl ändå an, men här äger det egendomliga förhållandet rum, att en hel tjänstemannakår, kommissionslandtmätarne, uteslutande aflönas af den skiftesbehöfvande och skiftessökande jordägarklassen, inom hvilken de mindre hemmansägarne med ringa ekonomisk bärkraft utgöra det stora flertalet. Kan det under sådana förhållanden anses vara för mycket begärdt, att staten bidrager med halfva kostnaden för utflyttningen?

Det kan väl icke förnekas, att det ligger i statens eget intresse att påskynda jordens skiftande, ty så länge ägorna äro oskiftade, är det för innehafvarne omöjligt att skota dem rationellt eller att inlåta sig på större odlingsföretag, i följd hvaraf stora vidder få ligga' oodlade, till skada icke blott för ägarne utan äfven för staten. Exempel på de

11 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.

mest olidliga förhållanden i fråga om ägornas läge och splittring kunna utan svårighet framdragas. Jag skulle kunna namngifva en hemmansägare i Kalmar län, ägare till 1/, mantal, hvilken har sina ägor spridda på etthundratre olika ställen och hvilkens ständiga bekymmer det är att icke glömma att så och skörda några af dessa småbitar. När jordägare lefva under så besvärliga förhållanden, kan det synas underligt, att de ej skynda sig att begära laga skifte, men det, som afhåller dem därifrån, är den stora kostnaden och den ringa hjälp de få af staten. Kostnaden är i själfva verket så stor, att det fordras en god förtröstan på egen bärkraft och ganska mycket mod, innan någon vågar trotsa sina grannars misshag genom att begära laga skifte. Huru förhållandena äro i Norrland, där hela oskiftade byar hellre säljas till bolagen, än delägarne våga inlåta sig på ett laga skifte med däraf följande ekonomisk ruin för många, må här blott antydas.

Inom de flesta delar af landet finnes ännu mycken oskiftad jord. Af landtmäteristyrelsens underdåniga berättelse för år 1901, tab. 7, ses dess fördelning på de olika länen, bland hvilka Kopparbergs och Kalmar intaga den ogynnsammaste ställningen. Skall skiftesverket fortgå lika sakta som hittills, komma för det förra länet att åtgå omkring 350 år och för det senare omkring 60 år, innan det blir färdigt. Äfven dessa siffror tala för behofvet af ett kraftigare understödjande af skiftesverket.»

Riksdagen yttrade i sin förberörda skrifvelse i ämnet, att de i nådiga kungörelsen den 27 september 1861 fastställda grunder för erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften syntes vara otidsenliga och att en lämpligare norm för detta understöds utgående syntes böra sökas.

Landtmäteristyrelsen har uti sitt förut omförmälda underdåniga utlåtande anfört följande.

Förslagsanslagen till utflyttningshjälp efter skiften hade utgjort: för år 1863 69,000 kronor, för hvart och ett af åren 1864—1877 110,000 kronor och från och med år 1878 50,000 kronor årligen.

Af statsmedel hade till sådan hjälp utbetalats:

aren

åren

1863 1868 1873—1877 1878—1882 1883-1887 1888—1892 1893-1897

1867 tillsammans kr. 1872 » »

1,032,923,14 eller i medeltal för år kr. 206,584,62

573,651,48

308.934.00 337,596,46

237.900.00 239.072.14 114,466,6 3

114,730,3 0 61,786,80 67,519,29 47,580,06 47,814,43 22,893,33

12 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72.

Åt trån rikets samtliga förste landtmätare infordrade uppgifter å sammanlagda beloppen under hvart och ett af åren 1898 — 1902 af de i respektive värderingsinstrument beräknade kostnader för utflyttning vid under samma år fastställda laga skiften framginge, att dessa kostnader beräknats till:

vid år 1898 fastställda laga skiften » » 1899 » »

> » 1900 ■» » »

» » 1901 » » >

» » 1902 » » »

kronor 202,390,05

» 147,468,24

> 67,285,15

» 94,501,52

»127,127,50

tillsammans ki-onor 638,772,4 6

eller i medeltal för år kronor 127,754,4 9

Enligt kapitalkontot till rikshufvudboken för nyssnämnda år hade af det till utflyttningshjälp efter skiften anvisade förslagsanslaget å 50,000 kronor, för ändamålet tagits i anspråk:

år 1898 .................................................................................... kronor 12,788,97

* 1899 .................................................................................... » 19,217,09

» 1900 .................................................................................... » 20,713,07

1 1901 .................................................................................... , 11,401,97

» 1902 ............................................................ > 9,087,6 7

tillsammans kronor 73,208,7 7

eller i medeltal för år kronor 14,641,75

utgörande 29,3 procent af förslagsanslaget och 11,5 procent af sammanlagda utflyttningskostnaden under sistberörda femårsperiod, eller, om man antoge, att statsbidraget, såsom vanligen vore fallet, utbetalades först året efter det laga skiftet blifvit fastställdt, och då statsunderstödet till utflyttning efter skiften, enligt kapitalkontot till rikshufvudboken, år 1903 utgjort kronor 16,146,92 samt i sådant bidrag under åren 1899—1903 utbetalats ett sammanlagdt belopp af 76,566 kronor 72 öre, 12 procent af sammanlagda utflyttningskostnaden i riket under åren 1898—1902.

rl ill de talande skäl för ändring i nu gällande bestämmelser rörande understöd af allmänna medel i följd af laga skiften, gående ut på att utflyttningsunderstödet borde utgöra en viss andel af den beräknade kostnaden, hvarvid jämväl ifrågasatts, om icke denna andel borde utgå med hälften, hvilka i jden inom Riksdagen väckta och af Riksdagen till syftemålet gillade motion framhållits, tilläte sig landtmäteristyrelsen tillägga följande.

13 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 72.

Då, såsom motionären påvisat, ett hemmans areal i inrösningsjord — eller kanske rättare dennas vid laga skiftet uppskattade godhet — finge anses i allmänhet stå i något så när direkt proportion till storleken och mångfalden af dess åbyggnader och till följd däraf också till kostnaden för samma byggnaders flyttning, hvilket i de flesta fall icke kunde sägas om hemmanets mantal, åtminstone inom skilda byalag, syntes den norm för statsbidragets bestämmande, som intill år, 1861 tillämpats vid utflyttningar i följd af laga skiften i Skåne och Skaraborgs län samt å Oland äfvensom vissa storskiften i Kopparbergs län, eller att sådant bidrag skulle beräknas efter de utflyttande hemmanens areal i inrösningsjord, hafva varit mera rättvis än beräkningen efter hemmantal.

Förslaget, att utflyttningsbidraget borde utgå med viss andel af den beräknade kostnaden hade emellertid afgjordt företräde framför bidragets bestämmande efter areal, emedan sistnämnda norm icke vore föreskrifven att ligga till grund för beräkning af utflyttningskostnader vid skiften, utan dessa kostnader enligt skiftesstadgan skulle, med ledning af i orten gängse pris på dagsverken och materialier, värderas i penningar, hvilket ganska noga läte sig verkställa.

Landtmäteristyrelsen tilläte sig vidare framhålla, att det icke kunde vara förenligt med billighet och rättvisa, att endast det hemman eller den utjord, hvars innehafvare fått sig ålagdt att utflytta alla sina åbyggnader, skulle komma i åtnjutande af statsunderstöd. Styrelsen hölle före, att sådant understöd borde tillkomma alla hemman eller utjord ar, som utflyttade, utan afseende å om utflyttningen omfattade större eller mindre del af åbyggnaderna; hvarjämte den omständigheten, huruvida utflyttning blifvit en delägare ålagd eller han, för beredande af lämpligt skifte för sig och öfriga delägare, frivilligt åtagit sig att utflytta, enligt styrelsens förmenande, icke borde vara afgörande på frågan, om utflyttningsbidrag af allmänna medel borde lämnas.

Hvad anginge storleken af statsbidraget instämde styrelsen med motionären däruti, att bidraget icke borde bestämmas till lägre belopp än halfva kostnaden för utflyttningen. Med åberopande af hvad i motionen anförts ville landtmäteristyrelsen till stöd härför tillika i underdånighet framhålla:

att i den ojämförligt största delen af riket det efter visst mantal beräknade statsbidraget icke nämnvärdt höjts, efter det sådant bidrag för nära tre ijärdedels sekel sedan första gången beviljades — och detta oaktadt kostnaderna för utflyttningar, till följd af penningvärdets sjun-

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

kände och däraf föranledda högre pris å materialier och dagsverken, under tiden mångdubbelt stigit;

att bidraget under senare år utgått med jämförelsevis obetydligt belopp;

att det af Riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisade förslagsanslag icke väsentligen understege halfva kostnaden för samtliga utflyttningar vid laga skiften inom riket, samt

att, då antalet laga skiften i riket vore i nedgåeude, landtmäteristyrelsen hölle före, att statens årliga bidrag till utflyttningar, om det komrne att utgå efter nu föreslagna grund inom icke synnerligen aflägsen tid skulle komma att i genomsnitt nedgå till eller understiga det nuvarande förslagsanslaget å 50,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anför dt har landtmäteristyrelsen — med upplysning att arbetena vid de i 1 § af nådiga kungörelsen den 27 september 1861 omförmälda storskiften inom Kopparbergs län, som med bidrag af allmänna medel skolat verkställas, blifvit fullbordade under år 1894, samt att de understöd af allmänna medel till utflyttningar inom Gottlands län, hvilka beviljats på grund af nådiga kungörelsen den 1 oktober 1875, icke uppgått till så höga belopp, att sammanlagda statsbidraget därigenom någonsin belöpt sig till hälften af utflyttningskostnaden — i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att 1 § i nådiga kungörelsen den 27 september 1861 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»För hvarje särskildt bebyggdt hemman eller hemmansdel samt för utjord, om den för sig är särskildt skattlagd och bebyggd, hvars innehafvare till följd af laga skifte åligger att utflytta sina åbyggnader eller någon del af dem, skall, när skiftet blifvit fastställdt, samt därest hemmanet, hemmansdelen eller utj orden ej förut undergått enskifte eller laga skifte eller ock storskifte jämlikt tredje punkten i kungl. kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende å besuttenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län, understöd till utflyttningen erhållas af allmänna medel, såsom gåfva, med belopp, motsvarande hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen blifvit af skiftesmannen och gode männen enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och värderad.»

Uti sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har statskontoret anfört, att statskontoret, i likhet med landtmäteristyrelsen hölle före, att utflyttningsbidragets beräknande efter hemmantalet icke kunde anses med rättvisa öfverensstämmande. De belopp, som i nådiga kungörelsen

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

den 27 september 1861 i enlighet med denna norm fastställts, vore också uppenbarligen numera alltför låga för att statsbidraget skulle kunna på något mera verksamt sätt underlätta eller befordra utflyttningar. Statskontoret hade därför intet att erinra mot det framställda förslaget därom, att utflyttningsbidraget skulle bestämmas till viss kvotdel af den utaf skiftesmannen och gode männen enligt 97 § skiftesstadgan uppskattade utflyttningskostnaden. Om denna princip godkändes, syntes icke heller något vara att invända mot landtmäteristyrelsens förslag, att bidrag skulle utgå, äfven om vederbörandes åbyggnader endast till en del utflyttades.

Af den utredning i ärendet, landtmäteristyrelsen verkställt, framginge, att, om statbidraget, såsom föreslaget blifvit, bestämdes till så hög kvotdel som hälften af den uppskattade utflyttningskostnaden, detta skulle innebära en högst betydande ökning i jämförelse med det nu utgående bidraget af allmänna medel. Då emellertid samma utredning — hvilken statskontoret för sin del ville komplettera genom meddelandet, att statsverkets utgifter för ifrågavarande ändamål under år 1904 utgjort 16,250 kronor 13 öre — gåfve vid handen, att statsbidragen till utflyttningar vid laga skiften inom riket allt sedan 1860-talet undergått en stark successiv minskning, samt att, om statsverket under femårsperioden 1898—1902 skulle hafva bidragit med hälften af hela den uppskattade utflyttningskostnaden, det för ändamålet anvisade förslagsanslag å 50,000 kronor icke kommit att öfverskridas med mer än omkring 15,000 kronor om året, ansåge statskontoret, att den kostnad för staten, som af det föreliggande förslaget skulle föranledas, icke skulle komma att blifva så hög, att iir sådan synpunkt någon nedsättning i det föreslagna statsbidragets belopp kunde anses nödig.

Landtmäteristyrelsen hade, enligt hvad statskontoret vidare anfört, enär antalet laga stiften i riket vore i nedgående, beräknat, att statens årliga bidrag till utflyttningar, om det komme att utgå efter nu föreslagen grund, inom icke synnerligen aflägsen tid skulle komma att i genomsnitt nedgå till eller understiga det nuvarande förslagsanslaget. Statskontoret ansåge emellertid, att för närvarande erfordrades en höjning i anslaget, hvilken, om nyssnämnda för åren 1898—1902 inhämtade uppgifter lades till grund för beräkningen, borde utgöra 15,000 kronor. Men då det syntes icke vara osannolikt, att, just till följd af statsbidragets väsentliga ökning, utflyttningar i sammanhang med laga skiften hädanefter komme att äga rum i något större utsträckning än hittills, ansåge statskontoret rådligast att ifrågavarande förslagsanslag erhölle ytterligare någon förhöjning, t. ex. till 75,000 kronor.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

Slutligen har statskontoret i underdånighet framhållit, att, i händelse den af landtmäteristyrelsen sålunda föreslagna ändringen i § 1 af ofvanberörda nådiga kungörelse blefve genomförd, ändringar borde vidtagas äfven i vissa andra delar af kungörelsen.

Af den utredning i ämnet, som sålunda åstadkommits, finner jag framgå, att en ändring i de nu gällande bestämmelserna i fråga om understöd af statsmedel till utflyttningar i följd af laga skiften är af behofvet påkallad, och anser jag mig på de skäl, som i det föregående blifvit anförda, böra tillstyrka förslaget, att detta ^flyttningsbidrag bestämmes till hälften af den uppskattade utflyttningskostnaden.

Det har emellertid synts mig önskvärdt, att de uti ifrågavarande kungörelse innefattade stadganden måtte för att komma i bättre öfverensstämmelse med gällande skiftesstadga och i större grad motsvara förhållandena undergå en något mer genomgripande omarbetning, än som här ofvan ifrågasatts. Sålunda synes det, som om tillräcklig anledning icke funnes, hvarför icke staten bör lämna bidrag till utflyttningar, likaväl som vid laga skifte, som första gången öfvergår by eller hemman, jämväl vid sådant laga skifte, som enligt 3 § 2 mom. af skiftesstadgan i visst fall kan företagas till rubbning af förut verkställdt laga skifte. Därjämte håller jag före, att då mantalet numera till stor del förlorat sin betydelse, samt fastigheter för jordbruksändamål i våra dagar ofta uppstå genom jordafsönbring, utflyttningsbidrag bör lämnas af staten äfven till fastigheter af sistnämnda slag, då de enligt 83 § skiftesstadgan vid skifte flyttas till annan plats inom skifteslaget. Äfven den omständigheten, att hemman undergått storskifte jämlikt 3:dje punkten i nådiga kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende på besuttenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län, och således till väsentlig del med understöd af allmänna medel, synes, vid det förhållande att storskiftena i Kopparbergs län i viss mån böra likställas med afvittringen i de norrländska länen, icke vara tillräckligt skäl att undandraga sådana hemman bidrag af statsmedel vid utflyttningar efter laga skiften.

Statsbidragets höjning till hälften af utflyttningskostnaden synes mig äfven påkalla en annan ändring i författningens bestämmelser. För närvarande tilldelas, enligt § 4 uti knngörelsen af år 1861, en fjärdedel af statsbidraget den utflyttande såsom särskild vedergällningför de med utflyttningen förenade besvär och omsorger. Denna andel skulle enligt min mening efter bidragets höjning blifva för hög. Då samtliga skiftesdelägarne enligt 97 § skiftesstadgan bidraga till gäldande

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

af utflyttningskostnaderna, synes det mig vara af vikt, att statsbidraget till allra största delen kommer skifteslagets samtliga delägare till godo, och den del däraf, som bör särskildt tillkomma den utflyttande, torde, med ledning af hittills vunnen erfarenhet om utflyttningskostnadernas belopp, lämpligen kunna bestämmas till en tjugondel.

På grund af hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka, att ifrågavarande kungörelse af den 27 september 1861 med däri genom kungörelsen den 8 december 1876 gjorda ändringar måtte upphäfvas och ny författning i ämnet utfärdas, Då landtmäteristyrelsen upplyst, att de understöd af allmänna medel till utflyttningar inom Gottlands län, hvilka beviljats på grund af nådiga kungörelsen den 1 oktober 1875, icke någonsin uppgått till hälften af utflyttningskostnaden, torde äfven denna kungörelse saklöst kunna upphäfvas. Jag tillåter mig därjämte erinra, att de i 1861 års kungörelse omförmälda storskiftesförrättningar inom Kopparbergs län numera, enligt hvad landtmäteristyrelsen meddelat, afslutats.

Hvad beträffar den af statskontoret ifrågasatta böjningen uti beloppet af det för ändamålet i riksstaten uppförda förslagsanslag a 50,000 kronor, kan jag icke finna densamma vara, åtminstone för närvarande, med nödvändighet påkallad. Såsom af landtmäteristyrelsens redogörelse för de vid laga skiften under åren 1898—1902 beräknade utflyttningskostnaderna framgår, hafva dessa upptagits till i medeltal 127,754 kronor 49 öre, hvaraf hälften utgör 63,877 kronor 25 öre. Då laga skiftesförrättningarna naturligen komma att, såsom landtmäteristyrelsen jämväl framhållit, fortfarande småningom minskas i antal, blifver också behofvet af statsbidrag till utflyttningskostnaderna småningom allt mindre. . Det kan ju visserligen inträffa att tillfälligtvis ett ökadt antal laga skiften kommer att verkställas under den närmaste tiden till följd af de ökade förmåner, som ett bifall till förevarande förslag skulle medföra för skiftesdelägarna, men det torde icke nu kunna beräknas, i hvad mån en sådan inverkan kommer att göra sig märkbar. De anledningar, som öfva inflytande på antalet och omfattningen af de under ett visst år verkställda laga skiften, äro nämligen af mångahanda art. Liksom utgifterna från ifrågavarande anslag hittills växlat ganska betydligt för olika, nära hvarandra liggande år, kommer antagligen en dylik växling äfven framdeles att äga rum. Om ock en tillfällig ökning skulle inträda, blifver den säkerligen af ganska snart öfvergående natur. Därjämte är att märka, att, då en laga skiftesförrättning vanligtvis drager rätt lång tid, innan den vinner fastställelse, det i hvarje fall icke torde kunna beräknas, Bih. till Biksd. Prut. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 37 Häft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

att det ökade antal laga skiften, som tilläfventyrs må föranledas af en ökning i utflyttningsbidraget af statsmedel, kan hafva till följd afsevärdt ökade anspråk på dylikt statsbidrag redan under år 1907.

På summan af det erforderliga årliga statsbidraget torde de af mig förut föreslagna utvidgningarna af rätten till utflyttningsunderstöd af statsmedel näppeligen komma att utöfva någon afsevärd inverkan.

Härefter uppläste föredragande departementschefen ett i öfverensstämmelse med de af honom sålunda uttalade åsikter upprättadt förslag till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften; och hemställde departementschefen, att detta förslag måtte genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifalla; och skulle nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan .... vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo: Beinh. II. J. Budbeck.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.