angående pension å allmänna indragning sstaten åt musiksergeanten G. E. Lindberg

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

1 N:o 83.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension å allmänna indragning sstaten åt musiksergeanten G. E. Lindberg; gifven Stockholms slott den 23 februari 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att musiksergeanten af andra klassen vid Kalmar regemente Gustaf Emanuel Lindberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af sjuhundraåttio kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Lars Tingsten.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. (N:o 83).

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1906.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Sta att,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Tingsten anförde ytterligare:

»Chefen för Kalmar regemente har i underdånig skrifvelse den 15 december 1905, med förmälan att musiksergeanten af andra klassen vid regementet Gfustaf Emanuel Lindberg genom operation förlorat ena fotens främre del och sålunda blifvit till krigstjänst oduglig, anhållit, att Lindberg måtte, för att af regementschefen kunna skiljas från tjänsten, komma i åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten.

Såsom af den underdåniga skrifvelsen inhämtas, blef Lindberg, som är född den 16 oktober 1866, anställd såsom spel i nummer vid Kalmar regemente den 17 januari 1885 och, efter vunnen befordran

3 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

till vice korpral och korpral, den 11 maj 1901 utnämnd och förordnad till fältmusikant samt den 7 februari 1902, i anledning af beslutet om arméns omorganisation, antagen till musiksergeant af andra klassen, i egenskap hvaraf han från 1903 års början uppburit aflöning; och har Lindberg allt sedan han förordnades till fältmusikant erlagt föreskrifna afgifter till arméns pensionskassa.

Enligt intyg af vederbörande regementsläkare har Lindberg, som till följd af kärlsjukdom undergått operation och därigenom förlorat vänstra foten med undantag af bakre delen, innehållande hälbenet och språngbenet, på grund häraf blifvit oförmögen till krigstjänst.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har den 10 sistlidne januari afgifvit infordradt utlåtande i ärendet och därvid anfört, att Lindberg, som uppnått endast 39 lefnadsår och 19 tjänstår efter 20:de aldersåret och ej erhållit omförmälda skada i tjänsten, icke på grund af gällande bestämmelser vore berättigad till pension från arméns pensionskassa, men att giltig anledning syntes direktionen föreligga att genom nådig proposition till Riksdagen åt Lindberg utverka pension från allmänna indragningsstaten å 780 kronor eller samma belopp, hvarmed Lindbergs pension, om han varit berättigad till sådan från arméns pensionskassa, skolat jämte tillagd fyllnadspension utgå.

Statskontoret, som anser, att Lindberg icke kan, med stöd af punkt 8 i nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 angående grunder för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl m. m., mot sin vilja från tjänsten skiljas, har uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 29 sistlidne januari, under erinran att Lindbergs aflöning utgjordes af lön 780 kronor och dagaflöning, i gällande stat förslagsvis upptagen till 383 kronor 25 öre, hemställt, att, därest af hänsyn till regementets fördel pröfvades nödigt, att Lindberg afginge från sin tjänst, hos Riksdagen måtte äskas pension för honom med det af direktionen för arméns pensionskassa föreslagna belopp.

Enligt det af statskontoret angifna författningsrum kan den löntagare, som i minst tre år lidit af lamhet, utan att anledning förefinnes, att han kan återvinna tjänstbarhet, utan egen ansökning från tjänsten skiljas mot åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension. I likhet med statskontoret anser jag den Lindberg åkomna skadan icke vara hänförlig till sådan sjukdom, som i omförmälda punkt af berörda nådiga cirkulär afses. Den medför emellertid samma verkan eller fullkomlig otjänstbarhet. Vid sådant förhållande synes det mig nödigt att genom utverkande af rätt till pension åt Lindberg

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

gifva honom tillfälle att redan nu från tjänsten begära afsked; och som Lindberg, därest han på grund af bestämmelsen i 1877 års cirkulär kunnat utan egen begäran entledigas, varit berättigad till full pension eller 780 kronor, anser jag samma belopp nu böra honom tillerkännas. Jag får alltså hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att musiksergeanten af andra klassen vid Kalmar regemente Gustaf Emanuel Lindberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af sjuhundraåttio kronor.»

Till hvad departementschefen sålunda hemställt täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, lämna nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

F. Lagerfelt.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1906.