om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 3 december 1897 an¬ gående bevillning af fast egendom samt af inkomst m. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

1 N:o 91.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 3 december 1897 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst m. m.; gifven Stockholms slott den 16 mars 1906.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta, att 11, 14, 33 och 82 §§ i förordningen den 3 december 1897 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, 17 och 18 §§ i den vid förordningen fogade instruktion för taxeringsmyndigheterna äfvensom de till förordningen hörande formulär till taxeringslängd öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten samt till längd öfver af pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen till inkomstbevillning och inkomstskatt måtte erhålla den ändrade lydelse, som af härvid fogade förslag utvisas.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Elof Biesért.

Bih. Ull Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. M Höft.

a

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 91.

Förslag,

BevHIningsförordningen.

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum, med mindre den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst (se 18 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna), däri inbegripen äfven hustruns, öfverstiger 600 kronor.

Öfverstiger den sammanräknade årsinkomsten

600 kronor men ej 900 kronor, äro 600 kronor,

Till grund för bedömandet, om och i hvilken mån bevillningsfrihet enligt första eller andra punkten af detta mom. skall äga rum, lägges i fall, där särskildt afdrag enligt 2 mom. i denna § är medgifvet, den sammanräknade årsinkomst, som återstår efter afräknande af nyssnämnda särskilda afdrag.

2 mom. a) A ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, må från den uppskattade inkomsten af kapital och arbete särskildt afdrag äga rum dels för skattskyldigs egen person med högst 150 kronor, dels ock för hvarje af den skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker, understiger 15 år, med högst 50 kronor. För barn, som själft åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta afdrag allenast såvida barnets inkomst understiger det inom orten för barn bestämda afdrag och i sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed barnets inkomst understiger det fastställda afdragsbeloppet.

Afdrag, hvarom här är fråga, skall gälla för orten i dess helhet, Ej må afdrag medgifvas för skattskyldigs egen person, om hans

3 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

sammanräknade årsinkomst öfverstiger 2,000 kronor, ej keller för kärn, om den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst öfverstiger 3,000 kronor.

b) Oafsedt afdrag, hvarom under a) förmäles, må undantagsvis i enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund af särskilda förhållanden (t. ex. sjukdom inom familjen, underhåll af närstående, ekonomiska förluster, stark skuldsättning) väsentligen nedsatt, afdrag från den uppskattade inkomsten af kapital och arbete medgifvas med högst 200 kronor; dock må den omständigheten, att skattskyldig har barn att försörja, ej gälla såsom grund för sådant afdrag, där afdrag för barn enligt a) ägt rum.

Afdrag i fall, hvarom här är fråga, må ej medgifvas, där den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst öfverstiger 2,500 kronor..

3 mom. Därest skattskyldig, hvars uppskattade inkomst af kapital och arbete uppgår till 800 kronor eller därutöfver, skulle vid tillämpning af bestämmelserna i 1 och 2 mom. vara från bevillning helt och hållet fri, skall ändock bevillning för inkomst påföras honom för ett belopp af 10 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillning på grund af 1 eller 2 mom. må ej åtnjutas af annan än enskild skattskyldig och oskiftadt stärbhus; ej heller må i något fall sådan befrielse eller lindring åtnjutas för inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven.

4 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 § 2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;

allmänna lxypoteksbanken, allmänna kypotekskassan för Sveriges städer och hypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

d) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning:

om de icke är o svenska medborgare: för all annan inkomst änden, som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller erhålles genom här idkad rörelse;

om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjuta af sin tjänst hos den främmande makten;

e) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt

f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

a) af stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift, hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för inventarier eller inbergad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller konkursauktion;

b) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå, efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande anställd och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter eller vederbörande brandstodskommitté:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 % b) omförmälda hus och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskild t lör hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk, vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt eller annan äger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillkommande fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år uppburna särskilda belopp af tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente, arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-, inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation och andra löneförmåner, hvarjämte, då med tjänstebefattning följer fri kost; boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;

c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap :

uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst af kapital för nästföregående år;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag:

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda återförsäkringspremier;

^ af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas angående lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag af de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas; äfven om enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande 200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

33 §.

Till bevilhiingsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjänsteman senast den 20 april, vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda längder, upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastig-

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

heter, å hvilka jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom fastigheternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare. Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflämnas tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen, uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längd beredningen införer alla de personer, som beredningen anser skyldige att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra beredningarna till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd tjänsteman.

Senast den 20 mars skola till beredningens ordförande aflämnas, på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm, genom magistratens försorg, så väl de i 53 § 3 mom. omförmälda afskrifter af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 51 och 63 §§ omförmälda utdrag af protokollen hos det årets vederbörande taxeringsnämnd och pröfningsnämnd.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje skattskyldig, med iakttagande därvid att uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller eljest upptages på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och bör beredningen därvid följa den inom samma ort senast upprättade mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden i ortens b evillningsb eredning.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna särskildt angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del faller inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen anmärkas, huru stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda del af fastigheten.

82 §.

Utom den afkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande, får afkortning äga rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets lopp uppkört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid, hvarunder löneinkomsten eller andra med tjänstebefattning förenade fördelar af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare åtnjutits. Sker afkortning och nedgår den inkomst, som varder föremål för bevillning, härigenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen enligt 11 § bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring vid afkortningen medgifvas.

Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas. Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

17 §.

Bevillningsberedning åligger att undersöka, huruvida skäl föreligger att tillämpa de bestämmelser om afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader å orten, som innehållas i bevillningsförordningens 11 § 2 mom. a). För afdrag, som anses böra beviljas, skall beredningen föreslå bestämdt belopp. Sådant förslag äfvensom de grunder, som föranledt antagande af synnerligen höga lefnadskostnader, antecknas å titelbladet till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen. De föreslagna afdragen skola sedermera i beredningens förslag, med iakttagande af de i omförmälda författningsrum meddelade föreskrifter, tillämpas för orten i dess helhet, d. v. s. för hela bevillningsberedningsdistriktet.

I fall, då afdrag för barn medgifvits, skall i den därför afsedda kolumnen i taxeringslängden antecknas barnens antal. Vidare bör i fråga om afdrag enligt bevillningsförordningens 11 § 2 mom. b) anteckning göras angående de omständigheter, som i hvarje särskildt fall föranledt antagande af väsentligen nedsatt skatteförmåga.

Gör taxerings- eller pröfningsnämnd ändring i hvad sålunda föreslagits, skall noggrann redogörelse för skälen därtill lämnas i protokollet.

18 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 och 2 mom. bevillningsförordningen bör taxeringsmyndighet först beräkna den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst, hvarmed förstås hans i mantalsskrifningsorten uppskattade inkomst af kapital och arbete, ökad såväl med hans å andra orter

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

uppskattade inkomst af samma slag, som ock med hans inkomst af fast egendom samt af aktier i inländska aktiebolag och lotter i enskilda bankbolag. Därvid iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet.

Befinnes skattskyldigs sammanräknade årsinkomst icke öfverstiga 600 kronor, är han fri från bevillning för inkomst af kapital och arbete i mantalsskrifningsorten.

I de fall, där den sammanräknade årsinkomsten öfverstiger 600 kronor men likväl ej är högre än att lindring eller afdrag, hvarom i 11 § 1 och 2 mom. förmäles, kan ifrågakomma, uträknas den beskattnings bara inkomsten i följande ordning:

För skattskyldig, hvilken icke erhållit afdrag enligt 2 mom., bestämmes den beskattningsbara inkomsten direkt efter stadgandena i 1 mom., d. v. s. med ledning af den fasta afdragsskalan. Har åter, på sätt i nästföregående § af denna instruktion angifves, medgifvits vissa för hela orten gällande afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader eller, i särskildt fall, afdrag enligt 2 mom. b), afräknas dessa afdrag från den sammanräknade årsinkomsten, hvarefter återstoden af denna inkomst lägges till grund för tillämpningen af 1 mom.

Exempel 1. Den skattskyldige A. har en inkomst af arbete af 900 kronor. Därjämte äger A. en jordbruksfastighet, taxerad till 1,000 kronor, hvaraf inkomsten alltså skall beräknas till 60 kronor. Afdrag enligt 2 mom. äger icke rum. Enligt andra punkten i 1 mom. äger

A. , hvars sammanräknade årsinkomst utgör 960 kronor, åtnjuta bevillningsfrihet för 500 kronor. Sedan dessa afdragits från inkomsten af arbete, återstår en beskattningsbar inkomst af 400 kronor.

Exempel 2. På grund af synnerligen höga lefnadskostnader å orten har afdraget för den skattskyldiges egen pei’son satts till 100 kronor, afdraget för barn till 50 kronor. Den skattskyldige B., som har 6 barn under 15 år utan egen inkomst, har en till 1,400 kronor uppskattad inkomst af kapital och arbete samt äger stadsfastighet, taxerad till 7;000 kronor. Inkomsten af stadsfastigheten skall då beräknas till 350 kronor, hvarför den sammanräknade årsinkomsten uppgår till 1,750 kronor.

B. kommer alltså i åtnjutande såväl af ett afdrag af 100 kronor för sig själf som ock af ett afdrag af 300 kronor för sina 6 barn. Vidare antages, att, då B. dessutom har en sjuklig hustru, han anses böra erhålla ett ytterligare afdrag enligt 2 mom. b) af 100 kronor. Afdragen enligt. 2 mom. uppgå således tillhopa till 500 kronor. För att

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

bedöma, i hvilken mån bevillningsfrihet enligt 1 mom. skall äga rum, afräknas detta af dragsbelopp af 500 kronor från den sammanräknade årsinkomsten 1,750 kronor. Å det därvid erhållna beloppet, 1,250 kronor, tillämpas bestämmelsen i 1 mom. andra punkten, enligt hvilken afdraget följaktligen skall medgifvas med 400 kronor. Afdragen enligt 1 och 2 mom. uppgå således tillsammans till 900 kronor, i följd hvaraf å den till 1,400 kronor uppskattade inkomsten af kapital och arbete återstår ett beskattningsbart belopp af 500 kronor.

Exempel 3. I samma ort har en skattskyldig C. med fyra barn under 15 år, hvilka icke hafva egen inkomst, en till 1,200 kronor uppskattad inkomst af arbete. Han har dessutom en å annan ort uppskattad inkomst af näring till ett belopp af 1,300 kronor samt en inkomst af aktier af 200 kronor. Den sammanräknade årsinkomsten är i detta fall 2,700 kronor. C. erhåller alltså ett afdrag för barn med 200 kronor, hvaremot annat afdrag enligt 2 mom. ej kan beviljas honom. Den sammanräknade årsinkomsten utgör efter nyssnämnda afdrag 2,500 kronor, i följd hvaraf C. icke äger åtnjuta någon bevillningsfrihet enligt 1 mom. Han kommer således i mantalsskrifningsorten att upptagas till en beskattningsbar inkomst af 1,200—200 = 1,000 kronor. Dessutom skall han å den ort, där näringen drifves, utan något afdrag, taxeras för en inkomst af 1,300 kronor.

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. U Raft.

,«r

Formulär n;r 5-

Taxeringslängd

öfver

inkomstbevillningen

och

inkomstskatten

inom

och

län

för år 19.....

(Att ifyllas för bevillningsberednmgsdistrikt, där afdrag enligt 11 § 2 mom. a) i bevillningsförordningen medgifves.)

På grund af inom bevillningsberedningsdistriktet rådande [synnerligen höga bostadskostnader, lifsmedelspris ...........................................................................................................

föreslår bevillningsberedningen jämlikt 11 § 2 mom. a) i bevillningsförordningen, att afdrag måtte medgifvas för skattskyldigs egen person med [00] kronor*) och för hvarje af den skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det årr då taxeringen sker, understiger 15 år, med [00] kronor. *)

Förrättningsstället N. N. den .................. maj 19. ..

Bevillningsberedningen N. N.

Ordförande.

N. N. Ledamot.

N. N. Ledamot.

*)I efterföljande längd är förutsatt, att afdrag medgifvits för skattskyldigs egen person med 100 kronor och för barn med 40 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 44 Häft.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Förrättningsstället N. N. den ......... maj 19

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

l:o). Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas tillförlitlig uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet.

Sko). Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjänster, bör, där specifikation däraf ej kan p 3:o.) Inkomst äf arrende utaf sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken bevillning icke erlägges för annan inkomst, med afseende å vägskatts och kommunalutskylders debitering, såväl inkomst- som bevillningsbeloppe 4:o). Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset därom taxeringslängden bifogas.

5:o). Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

nings förordningen.

taxeringsnämnden

inkomst

lä

w

®

medgifvet afdrag enligt 11 § i bevillningsförordningen

enligt 2 mom.

fr

10,000

1,700

1,000

3,334

1,000

2,100

ii

Ig*

(D

p

ao

-

p

p

p-

er1

CD

<!_

j

B

B'

(Jq

p: Ms

P hM o'

B ö- os p ö» CTQ B

s 3'

*o°.

Af

Ef

K

w P

g g-S go-g

2.S g'

O ^ P

^ ^ CD B ®

P g*£.

crq g.

02 p

' p-

CD

750 1

1,000 2

1,700 —

7,500 —

1,700

1,000

4,334

1,000

1,400

1,100

2,600

3 320

11,000

110 —| 12,500 -10 2'20

1.700 171—

7,500

1,600

1,000

75-

16-

10,-

, I10

4,334 43 34

900 500

360 740

643 2 57

300 620

2,520

7 40

25 20

1 80

22,034] 37,084] — j 1,780|3,090]4,870| 32,214j322|l4

9,000

680 Taxering enligt inkomstskatteförordningen.

b evillningsb eredningen

Af taxeringsnämnden

föreslagen

inkomst

H P

p: 7.

^ Ifc

P crq p p" P-> CD

6,890

2,370

1,140

o"

pr 8

äg.

K O

CD P

c+- pj 02 C+' er1 B CD

<*- gr

0*

crq -

CD

r* m,

c+

CD

taxerad inkomst

n P

ps w

D8 Et. P K p tr

Pf CD

17,100

1,000

3,900

28,500

2,100

3,300

1,400

2,100

3.100 1,400

1.100 1,000

11,900] 66,000

27,200! 6,890' 17,100

200] — | 1,000

3,500 2,370, 4,000 4,000

<)

2=Ef k p

® g

Cl- pj c+-

w

V? &

P CD

& 5"

_l V

S-V

=

p

p’

o

\>\ p: Hs

äg

r

P H- CC S.P.P

^ ® B Ettfg, - p®

S-o P crq “ p»1^ cP

4 - CD

1 ^ CD I

Bevill-

ningsbe-

redningens

anteck-

ningar.

27,200

60,000

1,500

2,900

1,500

2,700

1,100

— j 28,500 60,000 400 2,100 1,500

3,300 2,900

1,400

2,100

400. 3,000 — j 1,400

1,140 1,900

'

700i 1,100

1,500

2,600

1,100

272 29,500 2\ —

68,300

15i —

2,100

102,500| 11,900, 66,900 102,900j 1,029 —

Mantalsskrif- I ven i N. N. kom- /mun och såle- I des ej berättigad till afdrag.

J Inkomst afl \kronoarrende. 1

/ Äger jordbr. fastighet: tax. v.1 [ 10,000kr.; sjuklig I hustru: afdrag (härför 160 kr.

( Underhåller f åldriga föräld- 1 rar: afdrag här-1 (för 100 kr. |

I

Förrättningsstället N. N. den ......... 19 ...

N. N.

Häradsskrifvare.

N. N.

Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

de ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller annat sätt åstadkommas, underrättelse därom i anteckningskolumnen införas.

angifves särskildt i anteckningskolumnen; börande ifall, där skattskyldig taxerats icke blott för dylik arrendeinkomst utan äfven särskildt upptagas på sätt detta formulär utvisar.

Formulär mr 6.

M

läns

pröfningsnämnd

beslutade ändringar i taxeringen

till

inkomstbevillning och inkomstskatt

för år 19

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 44 Höft.

Nummer å uppgift eller annan bilaga.

16 Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 91.

De ii skattskyldiges

%: ö I

Taxering.enligt bevil lnings- Af taxeringsnämnden I ! A

uppskattad inkomst

'namn och titel eller yrkeJ

bostad.

medgifvet afdrag enligt 11 §

enligt !

2 mom. I

>

(So.

U1

p

Ö ■ O :

al

upp-

SO

p

a?

o

N. N. socken.

Brukspatronen J. E.Berg

ström .....................

f. Grosshandlaren E.

Berg .....................

Änkefru E. Jakobson ... Hemmansägaren Sven Persson ...............

Rfibelöf.

Ahlby . Ekeby .

Nygärd .

1 ! 1,000

■2 7,500

10,000 ! 11,000

— j 7,500

8001 800

j 11,000 110—j 1,500 - 7,500 j 75'—i 9,000 —

800 1 620| 180 1 1:80]

Summa

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså...........................

minskning utgör alltså ........................

och höjning utöfver minskningen...... .....

— 8,500]

10,800 19,800 — j 320 | 300 620 j 18,680 186 8o| 10,500

2,000! — 1,000

3,000

— i 200

300 j 500 j — —

— | — j 3,50oj 35j-

Sägerj —■ 10,500|

11,800 1 22,300 — 120' — i 120 j 22,180|221i8o|

N. N den

N. N

Riktigheten af ofvan-

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslulad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda beloppet sätt formuläret n:r 7 närmare utvisar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

stående längd vitsordas af N. N.

Kronoombud

af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning och inkomstskatt på

Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

19 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kung!. Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trqlle, Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

. Chefen för finansdepartementet, statsrådet Biesért anförde i underdånighet:

Genom nådigt beslut den 27 maj 1904 bemyndigade Kung]. Maj:t chefen för finansdepartementet att', tillkalla särskilde Sakkunnige tör att enligt de närmare föreskrifter, departementschefen|ägde meddela, mom nämnda departement _ biträda med utarbetande af förslag till de. förändrade bestämmelser i gällande bevillningsförordning och förordning om inkomstskatt, som kunde af förhållandena påkallas. De personer, hvilka på grund af detta nådiga bemyndigande af chefen för finansdepartementet tillkallades, inkommo den G december 1904 dels

20 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 91.

med förslag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet samt om inkomstskatt å aktiebolag och andra juridiska personer, dels ock med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen med flera författningar.

På grund af nådig remiss afgaf kammarrätten den 31 december 1904 underdånigt utlåtande öfver samtliga omförmälta förslag, hvarefter själfva hufvudförslaget med anledning af kammarrättens framställda erinringar beträffande såväl vissa af dess hufvudgrunder som åtskilliga detaljer däri underkastats förnyad ompröfning och utredning.

Under fortgången af detta arbete har fråga uppstått, huruvida icke en tillfredsställande ordning af landets direkta skatteväsen öfverhufvud förutsätter nya bestämmelser i fråga om beskattningsår jämte en omorganisation af de nuvarande taxeringsmyndigheterna. Med anledning häraf hafva i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria angifvits vissa uppslag för åvägabringande af dylika bestämmelser.

Öfver innehållet i denna promemoria har jag genom remiss den 27 september 1905 anmodat Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande att infordra vederbörande magistraters och uppbördsförvaltningars å landet yttranden särskildt hvad angår de åtgärder, som för de sålunda ifrågasatta förändringarnas genomförande i stad och på landet må anses nödiga, under hemställan tillika att samma yttranden blefve jämte utlåtande från förstnämnda myndigheter ingifna till finansdepartementet senast den 1 april 1906. Genom denna åtgärd har för den vidare beredningen af dessa frågor med alla därtill hörande detaljer af skatteteknisk och kameralt administrativ natur ställts i utsikt att äga tillgång till ett material, så fullständigt och tillförlitligt, som det synts möjligt att kunna erhålla. Först när detta material inkommit och bearbetats, blir det möjligt att företaga en mera omfattande revision af skattelagstiftningen.

Om jag sålunda icke kan finna tillrådligt, att för närvarande i större omfattning upptaga sådana frågor, som beröra mera centrala delar af denna lagstiftning, har jag dock ansett ett hithörande spörsmål böra redan nu göras till föremål för behandling.

Jag syftar härvid på en utvidgning af den för närvarande medgifna rätten till skattefria afdrag för små inkomster af kapital och arbete. Gällande bestämmelser i detta hänseende hafva kvarstått oförändrade alltsedan år 1883. Sedan dess hafva dock lefnadskostnaderna, särskildt på vissa orter, ej oväsentligt ökats, så att en inkomst, som vid nyssnämnda tidpunkt kunde anses räcka till

21 Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91,

ett nödtorftigt uppehälle, numera i många fall icke på långt när motsvarar existensminimum. En lindring i beskattningen för de små inkomsterna synes mig redan af denna grund vara af ett verkligt behof påkallad. Sedan gällande bestämmelser om skattefria afdrag fastställdes, har också den indirekta beskattningen erhållit en "högst väsentlig utbildning, såväl i rent finansiellt syfte som ock särskildt genom införandet af skyddstullar. Denna indirekta beskattning träffar utan tvifvel relativt hårdast de små inkomsttagarne. Det är därför rimligt, att den direkta beskattningen för dessa inkomsttagare göres så lindrig, som förhållandena medgifva.

I äldre tider spelade äfven de mindre inkomsternas direkta skattebidrag en viktig roll för statsfinanserna. Om också dessa skattebidrag numera ingalunda äro utan betydelse, har dock i detta hänseende en förskjutning ägt rum, så att statsverket nu lättare än fordom förmår bära den minskning i inkomst, som kan uppkomma genom en lindring i denna beskattning af de små inkomsterna. Vid beräkning af denna inkomstminskning måste man också taga vederbörlig hänsyn till det faktum, att brist på tillgångar för närvarande i en mängd fall hindrar indrifningen af debiterade utskylder och att på denna grund afkortning måste äga rum. Statsverket skulle uppenbarligen icke blifva lidande på, om i sådana fall skattefrihet resp. lindring i beskattningen i stället hade beredts genom mera liberalt tillmätta skattefria afdrag. Tvärtom borde härigenom vissa besparingar i debiterings- och uppbördskostnaderna uppstå. Äfven ur en allmännare synpunkt är en utsträckning af de skattefria afdragen vida att föredraga framför en nödtvungen afkortning. I ett ordnadt samhälle bör det nämligen ovillkorligen vara regel, att debiterade .utskylder erläggas. För detta ändamål kräfves stränghet vid indrifningen, men också att skatter icke påläggas i större utsträckning, än att de verkligen kunna betalas utan alldeles oproportionerliga uppoffringar för de skattskyldige.

Också har en utsträckning af de skattefria afdragen gång på gång påyrkats såväl inom Riksdagen som af kommittéer och myndigheter, livilka haft att yttra sig i frågan. Att reformen så länge uppskjutits torde i någon man bero därpå, att man afvaktat frågans lösning i sammanhang med en allmän omgestaltning af vår skattelagstiftning. Yid de förarbeten i sistnämnda syfte, som pågått inom finansdepartementet, har det emellertid, såsom redan antydts, visat sig, att frågan om de skattefria afdragen icke står i närmare samband med öfriga reformer, som förberedas, än att den kan utan någon svårighet behandlas fristående. Då därtill, enligt hvad jag tror mig hafva visat,

22 Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

frågan om en tidsenlig utbildning af de skattefria afdragen måste betraktas såsom synnerligen angelägen, bar jag ansett det i bög grad önskvärdt, att denna fråga erliölle sin lösning redan vid innevarande riksdag.

Gällande bevillningsförordning medgifver lindring i beskattningen dels generellt för mindre inkomster genom en fast afdragsskala, dels efter taxeringsmyndigheternas beslut å orter med hög bostadskostnad genom särskildt afdrag och i enskilda fall genom ytterligare afdrag vid »särdeles ömmande omständigheter». De båda senare möjligheterna till skattelindring äro dock starkt begränsade därigenom, att det högsta afdrag, som på dessa grunder tillsammantagna kan beviljas, satts till 200 kronor.

Den väsentliga bristen i dessa bestämmelser är enligt min mening, att de alltför uteslutande fästa sig vid den taxerade inkomstens penningbelopp, under det otillräcklig hänsyn tages till de förhållanden, som i öfrigt inverka på skatteförmågan. Denna beror ju, utom af inkomstens storlek i penningar räknad, väsentligen också af andra faktorer, nämligen dels de af den allmänna prisnivån bestämda lefnadskostnaderna å hvar särskild ort, dels den skattskyldiges på familjens storlek beroende oundgängliga lefnadsbehof, dels slutligen andra individuella omständigheter.

Den nu gällande fasta afdragsskalan har i sitt nuvarande skick bibehållits allt sedan år 1883. Enligt denna skala blifver inkomst till belopp af minst 500 kronor alltid föremål för beskattning och lindring i bevillningen kan icke tillgodoräknas andra inkomster än dem, som äro under 1,800 kronor. Om också dessa gränser för skattefrihet och skattelindring år 1883 voro tillfredsställande, hafva dock de allmänna lefnadsförhållandena i riket sedan den tiden undergått en sådan förändring, att en uppflyttning af samma gränser nu måste anses af rättvisa och billighet påkallade. Jag har därför ansett mig böra föreslå, att gränsen för skattefrihet bestämmes till 600 kronor och gränsen för åtnjutande af skattelindring till 2,100 kronor.

Utom det att nu angifna skattelindringar, till hvilka jag strax skall återkomma, böra beredas de små inkomsterna öfver lag enbart på grund af deras ringhet, är emellertid därjämte i öfrigt en vidare utbildning af de skattefria afdragen i hög grad af behofvet påkallad; och torde följande synpunkter därvid böra vinna beaktande. Lefnadskostnaderna på orten och familjens storlek kunna anses såsom de normala omständigheter, som bestämma skatteförmågan vid en viss inkomst. Till dessa omständigheter bör lagstiftningen därför lämpligen taga hänsyn genom afdrag af en mera regelbunden art. Därutöfver in-

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

flueras den enskildes skatteförmåga ofta i ganska hög grad af rent individuella förhållanden af så speciell natur, att det är svårt att med hänsyn till dem på förhand bestämma vissa afdrag. Det bör därför allt fortfarande öfverlämnas åt taxeringsmyndigheterna att inom vissa föreskrifna gränser genom ytterligare afdrag taga hänsyn äfven till sådana individuella förhållanden.

Sträfvandet att förskaffa små inkomsttagare en lindring i beskattningen synes mig nu i främsta rummet böra rikta sig på införandet af afdrag i mera regelbunden form på grund af höga lefnadskostnader å orten, därvid särskild hänsyn bör tagas till storleken af den skattskyldiges familj.

Gällande bevillningsförordning medgifver redan särskilda afdrag »å ort, där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet». Ett afdrag af denna art synes mig böra bibehållas, dock med den förändring, att som grund för afdraget bestämmas höga lefnadskostnader i allmänhet i stället för, såsom nu, allenast hög kostnad för bostad. Denna förändring har ofta påyrkats, särskildt af kammarrätten i dess utlåtande öfver 1894 års kommittéförslag; den är för öfrigt så naturlig, att den icke synes behöfva någon särskild motivering.

Jag föreslår därför, att å ort med synnerligen höga lefnadskostnader vissa särskilda afdrag må kunna beviljas efter för orten i dess helhet fastställda grunder, och att i sådant afseende bestämmes dels ett afdrag för den skattskyldige personligen dels ock ett afdrag, som afpassas efter storleken af den familj, han har att försörja. Jag tänker mig härvid, att, där lefnadskostnaderna anses synnerligen höga, båda dessa afdrag i regel samtidigt komma till tillämpning.

Afdraget för den skattskyldige personligen har ansetts icke böra ifrågakomma för inkomster, som öfverstiga 2,000 kronor.

En lindring med hänsyn till talrik familj kan enligt gällande bestämmelser endast beredas i form af afdrag på grund af »särdeles ömmande omständigheter». Detta är uppenbarligen otillräckligt. De afdrag, som kunna beviljas af sistnämnda anledning, äro för starkt begränsade, för att det skulle vara möjligt att inom denna ram taga vederbörlig hänsyn till den minskning i skatteförmåga, som följer med talrik familj. Familjefadern kan också rimligen begära, att de afdrag, som beviljas honom på grund af hans skyldighet att försörja sin familj, Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 5

24 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 91.

bestämmas efter mera objektiva och allmängiltiga grunder och icke skänkas honom såsom en nådegåfva på grund af ömmande omständigheter.

Af denna mening synes också bevillningsutskottet vid 1905 års riksdag hafva varit, då det framhöll såsom rättvist och lämpligt, att storleken af det bevillningsfria afdraget ej blott, såsom nu, undantagsvis utan i regel ställes i visst förhållande jämväl till talrikheten af den familj, den skattskyldige har att underhålla.

Vill man fastställa bestämda regler för afdrag på nu ifrågavarande grund, synes det emellertid för vinnande af nödig enkelhet lämpligt att uteslutande fästa sig vid antalet barn. Har den skattskyldige andra anhöriga att försörja, bör hänsyn härtill kunna tagas genom medgifvande af ett afdrag för det enskilda fallet. Det gäller alltså att se till, huruvida det låter sig göra att i vår bevillningsförordning införa principen om ett bestämdt bevillningsfritt afdrag för hvarje barn.

Redan i sitt utlåtande öfver 1894 års kommittébetänkande hade kammarrätten föreslagit ett sådant afdrag till ett belopp af 50 kronor att gälla i fråga om skattskyldigs barn under 14 år, som skattskyldig hade att underhålla och uppfostra.

Såsom dåvarande chefen för finansdepartementet anförde till statsrådsprotokollet den 26 februari 1897, stöter emellertid en dylik bestämmelse på den svårigheten, att motsvarande lättnad i beskattningen icke tillika kan komma "till godo den stora grupp af skattskyldige, som utgöres af fastighetsägarne. Hänsyn härtill har också fört mig till den öfvertygelsen, att man beträffande bevillningsförordningen måste undvika ett för hela riket lika afdrag för barn och i stället söka lösningen af den föreliggande uppgiften på det sätt, att det öfverlämnas åt de lokala taxeringsmyndigheterna att afgöra, om ett afdrag för barn är behöfligt på orten och huruvida det kan genomföras utan allt för stora rubbningar.

Nu är det uppenbart, att ett afdrag för barn framför allt är behöfligt på orter med särdeles höga lefnadskostnader och att det i regeln torde vara mindre behöfligt på den egentliga landsbygden. Jag har därför tänkt mig, att man borde öfverlämna åt taxeringsmyndigheterna att, där lefnadskostnaderna å orten befunnes vara särdeles höga, fastställa ett visst för orten i dess helhet gällande afdrag för hvarje af den skattskyldige, på grund af honom åliggande försörjningsplikt, underhållet barn under 15 år. Med en sådan bestämmelse kan man förutsätta, att ett bevillningsfritt afdrag för barn skulle komma att införas öfverallt, där det vore af förhållandena säi’skildt påkalladt, medan kommuner,

25 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

där ett dylikt afdrag skulle medföra betydande olägenheter, säkerligen skulle afstå från detsamma.

Vidare anhåller jag att få betona vikten däraf, att med hänsyn till den kommunala beskattningen afdragsrätten icke utsträckes längre än som är af trängande behof påkalladt. Rätten till afdrag för den skattskyldige personligen å ort med höga lefnadskostnader bör, såsom jag nyss nämnde, inskränkas till de fall, då inkomsten icke öfverstiger 2,000 kronor. Behofvet af afdrag för barn torde emellertid å orter med synnerligen höga lefnadskostnader ännu vid afsevärdt högre inkomster vara mycket kännbart. Jag har därför tänkt mig, att sådana afdrag borde kunna göras, så länge inkomsten icke öfverstege 3,000 kronor. Denna begränsning öfverensstämmer med den af kammarrätten i dess redan åberopade utlåtande föreslagna. Afdrag bör naturligtvis icke medgifvas för barn, som själft åtnjuter inkomst till samma belopp, hvartill afdraget bestämts, eller däröfver. Uppgår barnets inkomst icke till detta belopp, bör den skattskyldige gifvetvis icke få afräkna större belopp än skillnaden mellan barnets inkomst och det för orten bestämda afdragsbelopp för barn.

Höga lefnadskostnader å orten böra enligt det nu sagda föranleda lindring i bevillningen på det sätt att de lokala taxeringsmyndigheterna bevilja vissa för orten i dess helhet gällande afdrag dels för den skattskyldige själf och dels för hvart och ett af hans barn. Det återstår endast att fixera vissa öfre gränser för storleken af dessa afdrag. Dessa öfre gränser böra tydligen bestämmas af skillnaden mellan lefnadskostnaderna å olika orter. Till ledning för en uppskattning af dessa lefnadskostnader har aktuarien hos kommerskollegium, filosofie doktorn Theophil Andersson på särskildt uppdrag utarbetat en »P. M. angående lefnadskostnaderna å olika orter i Sveriges.

Efter att hafva i korthet redogjort för innehållet i sagda, detta protokoll bilagda promemoria fortsatte departementschefen:

I promemorian hafva, såsom jag angifvit, sammanställts uppgifter angående lefnadskostnaderna på olika industriplatser, mestadels städer, för en af man, hustru och två barn bestående familj, som hyr en lägenhet om ett rum och kök. Af dessa uppgifter framgår, att skillnaden i lefnadskostnaden mellan de dyraste och de billigare orterna i riket är högst betydlig. För att taxeringsmyndigheterna under sådana förhållanden icke må sakna utväg att för en jämn fördelning af skattebördan mellan de mindre inkomsttagarna å skilda orter taga full

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

hänsyn till de i de olika delarne af riket växlande lefnadskostna derna, synes man icke lämpligen kunna sätta den öfre gränsen för de afdrag, hvarom nu är fråga, lägre än 150 kronor för den skattskyldige själt och 50 kronor för hvart barn.

I enlighet med hvad nu sagts föreslår jag, att det må medgifvas taxeringsmyndigheterna å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, att från enskild skattskyldigs uppskattade inkomst af kapital och arbete afdraga: dels, där den sammanräknade årsinkomsten icke öfverstiger 2,000 kronor, för den skattskyldige själf ett visst för orten i dess helhet gällande belopp af högst 150 kronor, dels ock, där den sammanräknade årsinkomsten icke öfverstiger 3,000 kronor, för hvarje af den skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det år taxeringen sker, understiger 15 år, ett visst likaledes för orten i dess helhet gällande belopp af högst 50 kronor, med de inskränkningar, hvilka jag nyss angaf.

Utom dessa för orten i dess helhet gällande afdrag böra, såsom redan är antydt, ytterligare afdrag i enskilda fall kunna beviljas. Möjlighet till dylikt afdrag förefinnes redan enligt nu gällande bevillningsförordning i de fall, då, såsom det heter i förordningens 11 §, »särdeles ömmande omständigheter» förekomma. Kyssberörda uttryck synes mig emellertid icke vara rätt lyckligt valdt. Riktigare torde vara att uttrycka saken så, att, därest på grund af särskilda förhållanden skattskyldigs skatteförmåga är väsentligen nedsatt, sådant särskildt afdrag, hvarom här är fråga, må medgifvas. I sammanhang härmed synas de i förenämnda stadgande nu upptagna exempel — »talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse och dylikt» — lämpligen böra i vissa hänseenden jämkas eller kompletteras. Att, ifall på grund af förut föreslagna bestämmelser afdrag för barn redan medgifvits, ytterligare afdrag af sådan anledning icke bör ifrågakomma, är gifvet.

Möjligheten till afdrag i fall, då skatteförmågan på grund af särskilda förhållanden anses väsentligen nedsatt, bör enligt min mening icke, såsom enligt nu gällande bevillningsförordning är fallet, stanna vid en inkomstsiffra af 1,800 kronor. Däremot torde afdragets maximibelopp lämpligen icke böra sättas högre än hvad nu är fallet. Jagföreslår därför, att afdrag af nu ifrågavarande beskaffenhet bestämmes till högst 200 kronor att ifrågakomma för dem, hvilkas sammanräknade årsinkomst icke öfverstiger 2,500 kronor. Denna sistnämnda gräns har valts med särskild hänsyn därtill, att den icke borde sammanfalla med någon af de

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

förut bestämda gränserna för afdragsberättigade inkomster. Hade t. ex. gränsen i detta fall, i likhet med hvad som skett beträffande afdrag för barn, satts vid 3,000 kronor, så hade just vid denna gräns kunnat uppkomma en tämligen stark diskontinuitet i skattetrycket. Så t. ex. hade en skattskyldig med 3,000 kronors inkomst och 6 barn samt i öfrigt väsentligen nedsatt skatteförmåga kunnat erhålla ett afdrag af 300 + 200 : 500 kronor, men däremot intet afdrag, ifall inkomsten varit några få kronor högre.

Vid tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna om lindringar i taxeringarna synes det mig naturligt, att hänsyn först tages till alla speciella omständigheter. Bestämmandet af de särskilda afdragen kräfver nämligen ett bedömande af vissa lokala eller individuella förhållanden och står således i nära sammanhang med den egentliga taxeringen. Först sedan dessa afdrag gjorts, bör den fasta skatteskalan komma till tillämpning. Denna åtgärd är väsentligen att hänföra till skattebeloppens uträkning, om den också allt fortfarande lärer böra utföras af taxeringsmyndigheterna.

Med den nu föreslagna ordningen blifva också lindringarna mera effektiva. Om nämligen en skattskyldig erhållit ett afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader å orten eller på grund af särskildt nedsatt skatteförmåga, så kan han därigenom jämväl komma att ställas på ett lägre trappsteg af den degressiva skalan och sålunda äfven i den vägen blifva lindrigare beskattad. Och detta är riktigt, enär den inkomst, som återstår, sedan de nämnda afdragen gjorts, är att i afseende å skatteförmåga anse såsom likställd med annan inkomst, för hvilken ingen anledning till sådana afdrag förefunnits. De allmänna afdrag, som fastställas i den degressiva skatteskalan, böra följaktligen i lika mån komma dessa inkomster till godo.

Hvad nu beträffar själfva degressionen, torde den böra anordnas så, att alltför tvära öfvergångar i afdragens storlek undvikas. Detta framhölls såsom önskvärdt redan af bevillningsutskottet vid 1893 års riksdag likasom ock i 1894 års kommittébetänkande. Den här föreslagna degressionsskalan är så uppgjord, att det bevillningsfria afdraget minskas med jämnt 100 kronor för hvart och ett af skalans trappsteg. Detta har låtit sig göra, sedan afdragsskalan, på sätt förut antydts, utsträckts utöfver 1,800 kronor, som är den nuvarande gränsen, till 2,100 kronor. I 1904 års kommittéförslag sträckte sig afdragsskalan ända till 2,500 kronor. Allmänna afdrag från inkomster utöfver 2,100 kronor torde emellertid vara obehöfliga, sedan de särskilda afdragen erhållit

28 Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 91.

den jämförelsevis betydande utsträckning, som i det föreliggande förslaget är fallet.

Gällande bevillningsförordning begränsar tillåtligheten af såväl skatteskalans allmänna afdrag som ock af de särskilda afdragen till enskilda skattskyldige och till inkomst, som beskattas i mantalsskrifningskommunen. Denna begränsning bär bibehållits, dock i en något förtydligad form.

Det skulle uppenbarligen vara olämpligt, om den nu föreslagna utvidgningen af rätten till bevillningsfria afdrag föranledde någon inskränkning i valrätten till Riksdagens andra kammare. För närvarande kan den, som blifvit uppskattad till en inkomst af 800 kronor, icke genom bevillningsfria afdrag bli helt befriad från skyldighet att erlägga bevillning. Afdragen kunna således icke inverka på hans valrätt. För att i sådant afseende ingen ändring skall ske, har föreslagits, att, om skattskyldig, hvars inkomst af kapital och arbete uppgår till 800 kronor eller därutöfver, till följd af de föreslagna nya bestämmelserna skulle befrias från utgörande af bevillning, sådan ändock skall påföras honom för en inkomst af 10 kronor.

Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang påpeka, att samma skäl. som ofvan anförts i fråga om rätt för skattskyldig att vid bevillningstaxering af inkomst åtnjuta afdrag för barn, hafva sin fulla tillämpning jämväl å inkomstskattelagstiftningens område. Då jag därför inom den allra närmaste tiden kommer att inför Ivungl. Maj:t anmäla frågan om en inkomstskatt för år 1907, skall jag tillåta mig föreslå jämväl sådana bestämmelser beträffande inkomstskatten, att skattskyldig äfven vid inkomstskattetaxeringen må komma i åtnjutande af dylikt afdrag.

Om 11 § bevillningsförordningen, i enlighet med hvad jag nu föreslagit, ändras, böra tillika de vid bevillningsförordningen fogade formulären n:ris 5 och 6, nämligen till taxeringslängd öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten samt till längd öfver af pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen till inkomstbevillning och inkomstskatt erhålla i viss mån ändrad uppställning, hvarjämte 14, 33 och 82 §§ bevillningsförordningen torde böra erhålla en i vissa delar ändrad lydelse.

Enligt sfadgandena i 14 § bevillningsförordningen äro förmyndarekammare och gode män för tillsyn å förmynderskap pliktiga att till ledning vid taxeringen lämna uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst af kapital för nästföregående år, för såvidt den uppgått till minst 500 kronor. Såsom ofvan antydts är skatt-

29 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

skyldigs rätt till afdrag för barn afsedd att ställas i visst beroende af huruvida barnet själft liar inkomst, och det till huru lågt belopp som helst. Under sådana förhållanden kan det naturligen vara af vikt för taxeringsmyndigheterna, att uppgift, hvarom nu år fråga, lämnar så fullständig ledning som möjligt för tillämpningen af berörda stadgande. På grund häraf har jag ansett riktigast att föreslå en obegränsad uppgiftsskyldighet för förmyndarekammare och gode män för tillsyn af förmynderskap i afseende å omyndiges inkomster af kapital; och har förevarande § erhållit en häraf betingad ändrad lydelse.

En jämkning i affattningen af 33 § bör jämväl vidtagas, med anledning af den förändrade uppställning af omförmälda taxeringslängder, hvarom jag strax skall tala.

I 82 § bevillningsförordningen stadgas, att, om i vissa angifna fall afkortning af bevillning för lön, pension eller dylik inkomst ägt rum och den inkomst, som varit föremål för bevillning, härigenom nedgått till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas, dylik frihet eller lindring vid afkortningen finge medgifvas. Med den förändrade uppställning af 11 § bevillningsförordningen, jag kommer att föreslå, skulle emellertid bestämmelserna om lindring i bevillningen återfinnas i såväl första som andra mom. af nämnda §. Med anledning häraf har ifrågavarande § undergått erforderlig jämkning.

Den förändrade uppställningen af omförmälda längder betingas så godt som uteslutande af önskan att erhålla en ur kontrollsynpunkt och i statistiskt afseende lämplig specialisering af de olika slagen af afdrag, hvartill skattskyldige vid tillämpning af de utaf mig därutinnan föreslagna bestämmelser kunna blifva berättigade. Kolumnernas antal i längderna hafva visserligen därigenom ökats; men denna åtgärd har dock kunnat vidtagas, utan att längderna i någon nämnvärd mån förlorat i lätthandterlighet. I anledning af de under år 1905 beslutade nya grunder för skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret har jag nämligen funnit, att skälig anledning att numera vidhålla den hittills med hänsyn till vägskattens debitering iakttagna uppdelningen af inkomster utaf »rörelse, yrke eller eljest» i två särskilda kolumner icke förefinnes. Inkomster af nämnda slag hafva därför sammanförts i en kolumn. I sammanhang härmed har den å taxeringslängden öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten (fonnulär n:r 5) nu befintliga not angående skyldigheten att utgöra vägskatt, såsom öfverflödig och ej fullt riktig, uteslutits.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Vidkommande därefter det finansiella resultatet af de föreslagna reformerna må till en början framhållas, att, så länge en fortlöpande detaljerad statistik öfver det direkta skatteväsendet saknas, det är omöjligt att på förhand med någon noggrannhet beräkna, i hvad mån nu föreslagna bestämmelser om nedsättning och lindring i allmänna bevillningen komma att inverka på allmänna bevillningens belopp. I förevarande fall blir detta så mycket svårare, som man icke har någon möjlighet att beräkna, i huru hög grad taxeringsmyndigheterna komma att begagna sig af den i deras händer lagda utvidgade afdragsrätten. Men äfven om sådant läte sig göra och man kunde med någon tillförlitlighet beräkna det belopp i allmän bevillning, staten genom de föreslagna ändringarna till skattskyldiges förmån afstår, kan man därför långt ifrån påstå, att statens förlust uppgår till ett belopp, motsvarande nedsättningen i bevillningen. Det kan nämligen icke lämnas ur räkningen, att genom de föreslagna nya bestämmelserna i afsevärdt många fall icke annan reform ägt rum än att staten afstått från en rätt, som staten ändock icke kunnat i realiteten genomföra. Afkortning af påförd bevillning äger nämligen gifvetvis rum företrädesvis inom de kategorier af inkomsttagare, livilka med de föreslagna nya bestämmelserna skulle vinna befrielse från eller lindring i bevillningen. Och, såsom jag redan an ty dt, torde reformen tillika i ett icke ringa antal fall komma att betyda en minskning i statens utgifter för indrifning af bevillning, till hvars gäldande tillgångar helt eller delvis saknas.

Ett allmänt öfverslag gifver emellertid vid handen, att den i bevillningsförordningen föreslagna utsträckta rätten till afdrag kan antagas komma att vålla statsverket en inkomstminskning af cirka 500,000 kronor.

Till belysande af den finansiella betydelsen häraf ber jag att få meddela, att bevillningen af fast egendom samt af inkomst redan för år 1905 öfverskridit en summa af 10 millioner kronor. Om således de nu föreslagna bestämmelserna om afdrag redan då tillämpats, skulle bevillningen ändock med säkerhet gifvit ungefär den summa af 9,5 millioner kronor, till hvilken den är upptagen i Kungl. Maj:ts till innevarande års Riksdag afgifna förslag till riksstat för år 1907. Den nu föreslagna reformen torde således icke vålla någon rubbning i det statsregleringsförslag, som redan öfverlänmats till innevarande års Riksdag.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i anslutning till hvad han i förevarande ämne anfört uppgjordt förslag till ändringar i gällande bevillningsförordning, den vid förordningen fogade instruk-

31 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

tion för taxeringsmyndigheterna ocli de till förordningen hörande formulär, hemställde departementschefen, att ifrågavarande förslag måtte föreläggas Biksdagen till antagande.

Med bifall till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten förordna, att till Biksdagen skulle all åtas nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sven Köhler.

Bih. till Rihsd. Prat. 1906. 1 Sami.

1 Afd. 44 Råft.

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 91.

P. AL

angående lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige.

I.

Sättet att mäta lefnadskostnaderna.

Med uttrycket lefnadskostnader förstår man, enligt gängse språkbruk, summan af de utgifter, som en person eller en familj behöfver göra för att kunna lefva på det sätt, som sed och bruk samt samhällsställningen i hvarje fall anses kräfva. Ordet har till följd häraf en mycket växlande betydelse, som ställer sig väsentligt olika för olika samhällsklasser. En mätning af dessa kostnader på olika orter inom ett land fordrar under sådana förhållanden egentligen, att denna verkställes med hänsyn till hvarje samhällsklass särskild! för sig.

Det säger sig själf, att en dylik undersökning, äfven om fullständigt material därtill förelåge, hvilket dock icke är fallet, skulle vara synnerligen svår att genomföra. Dels existerar det strängt taget inga bestämda sociala klasser, utan dessa upplösa sig i verkligheten i en oändlig mängd smågrupper, dels är det i fråga om de socialt högre ställda elementen ofta så godt som omöjligt att afgöra, hvilka utgifter som äro att hänföra till lefnadskostnaderna och hvilka icke. Praktiskt taget är det icke heller nödvändigt att gå på detta sätt i detalj. Det är alldeles tillräckligt att mäta och med hvarandra jämföra lefnadskostnaderna för en enda något så när betydande samhällsgrupp, då man med fullt skäl kan antaga, att hvad som i detta hänseende gäller om denna, i stort sedt äger sin tillämpning äfven i fråga om samhället i dess helhet. , •

33 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Att man härvid väljer den kroppsarbetande klassen, som i sig innesluter befolkningens stora massa, är ur alla synpunkter lämpligast. Å ena sidan blir nämligen undersökningen i detta fall mindre komplicerad, enär lefnadsförhållandena inom denna klass gestalta sig vida enklare än bland öfriga samhällsklasser, och å andra sidan är lefnadsstandarden bland samhällets lägre element på det hela taget mera jämn och likartad än bland de högre.

Frågan, i hvilken mån lefnadskostnaderna gestalta sig olika på olika orter inom ett land, kommer enligt sin natur att i yttersta hand blifva en fråga om priserna å alla viktigare lifsförnödenheter, såsom födoämnen, bostad och kläder m. m. Det första villkoret för besvarandet af denna fråga är därför en tillförlitlig prisstatistik, utvisande för hvarje särskild ort de gängse detalj priserna å alla dylika förnödenheter.

Att bygga svaret ensamt härpå låter sig emellertid icke göra, Förbrukningen af de särskilda förnödenhetsartiklarne är nämligen hvarken med hänsyn till mängd eller beskaffenhet öfverallt densamma. Tvärtom modifieras denna så i ena som andra hänseendet af prisläget å orten. Stiga sålunda på en viss gifven ort priserna i ansenligare grad öfver de normala, så inskränkes såsom följd häraf konsumtionen eller öfvergår i större utsträckning till relativt prisbilligare artiklar. Och omvändt är förbrukningen genomgående större å de orter, som utmärka sig genom låga prisförhållanden. När sålunda exempelvis bostadspriserna på en ort stå synnerligen högt i jämförelse med förhållandena å andra platser, måste befolkningen såsom en följd häraf inskränka sig och åtnöjas med ett mindre antal rum än det eljes bland motsvarande samhällsklasser brukliga. Trots den högre prisnivån behöfver därför befolkningens faktiska utgifter för bostäder icke vara högre å denna ort än å andra.

Endast med tillhjälp af en statistik öfver konsumtionsförhållandena är man därför i stånd att exakt besvara frågan om lefnadskostnadernas storlek å olika orter. I brist på en dylik statistik kan man dock äfven ur uppgifterna rörande de lokala priserna ensamt för sig draga tämligen säkra slutsatser med afseende på föreliggande spörsmål. Med våra dagars högt utvecklade kommunikationer är nämligen prisskillnaden de olika lokala marknaderna emellan endast i undantagsfall af den betydelse, att den förmår i mera nämnvärd grad omgestalta förbrukningen. Dylika afvikelser skulle annars snart nog utjämnas af handeln.

1 stort sedt är därför inom ett och samma land lefnadssättet för likställda befolkningsgrupper öfverallt densamma. Att emellertid icke desto mindre lefnadskostnaderna, såsom erfarenheten utvisar, kunna

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

ställa sig väsentligt olika på olika platser, finner sin fiufvudsakliga förklaring däri, att dels i fråga om vissa förnödenheter, såsom exempelvis bostäder, ett öfverflyttande från den ena lokala marknaden till den andra icke låter sig göra, dels många förnödenheter antingen icke tåla en längre transport eller också icke kunna betala kostnaderna för en dylik.

II.

Möjligheten att verkställa en utredning angående leinadskostnaderua

å olika orter i Sverige.

Hvad vårt eget land beträffar, torde den åsikt vara ganska allmän, att det med afseendepå lefnadskostnaderna finnes betydande skiljaktigheter olika trakter emellan. Det gifves också många skäl, som tala för riktigheten af en dylik åsikt. Tack vare landets stora utsträckning i norr och söder förekomma inom dess gränser de mest växlande natur- och näringsförhållanden. Vidare är landet öfver hufvud taget glest befolkadt och folkmängden därtill mycket ojämnt fördelad öfver landets yta. Härtill kommer slutligen, att många trakter af landet äro tämligen vanlottade med afseende på kommunikationer, samt att förbindelserna mellan landets olika hufvuddelar på grund af de stora utstånden äro jämförelsevis mindre lifliga. Att med statistikens tillhjälp bevisa något för eller mot i fråga om denna åsikt, eller att ådagalägga, livilka trakter af landet äro att anse såsom »billiga» och hvilka såsom »dyra», samt i hvilken grad den ena platsen i detta hänseende öfverträffar den andra, är emellertid endast i ringa grad möjligt, enär uppgifter så godt som fullständigt saknas angående såväl de lokala priserna som konsumtionen.

Det enda i detta hänseende fullt användbara material, som för närvarande står till buds, äro de uppgifter rörande bostadshyror och lifsmedelpris, som lämnas uti de af Kungl. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik utgifna »Meddelanden». Uppgifterna om lifsmedelspriserna. som omfatta sammanlagdt 45 af våra viktigaste förnödenhetsartiklar (lifsmedel och bränsle), angifva för hvarje månad såväl medelpriset som maximum och minimum. Dylika prisuppgifter finnas emellertid endast för inalles 27 olika platser i riket, nämligen Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg, Vänersborg.

35 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun, Domnarfvet, Gäfle, Söderhamn, Sundsvall, (särskildt för staden och särskildt för det omgifvande sågverksdistriktet), Luleå, Boden, Malmberget och Ge Hiva re samt Kiruna.

Hvad åter bostadspriserna angår, så finnas för år 1905 b uppgifter angående dessas storlek på ej mindre än 130 olika platser, omfattande hufvudsakligen våra större och medelstora städer äfvensom ett ej ringa antal mera betydande industriella orter på landsbygden.

Det är sålunda, framför allt hvad lifsmedelspriserna beträffar, endast ett jämförelsevis ringa fåtal platser, i fråga om hvilka dylika uppgifter föreligga. Särskildt saknas alla upplysningar rörande förhållandena i detta hänseende icke blott i de allra flesta af våra mindre städer och industriorter utan äfven på hela den egentliga landsbygdens). Hvad förstnämnda platser beträffar, torde det emellertid som regel kunna antagas, att lefnadskostnaderna här äro jämförelsevis ganska låga, hvarmed dock icke skall hafva sagts, att icke undantagsvis äfven bland dessa kunna förekomma orter med högt uppdrifna lefnadskostnader. I fråga åter om den egentliga landsbygden äger en utredning som denna långt mindre intresse, enär dels den jordbruksidkande befolkningen själf i stor utsträckning producerar sina lifsförnödenheter, dels inkomsttagarne här i allmänhet äro ganska fåtaliga.

Vidare må erinras därom, att de prisuppgifter, som meddelas uti Kommerskollegii ofvannämnda publikation, endast afse bostäder, lifsmedel och bränsle och sålunda långt ifrån omfatta alla de poster, som tillsammans ingå i begreppet lefnadskostnader. Utgifterna för nyssnämnda ändamål representera dock tillsammans en så ansenlig andel af dessa kostnader i deras helhet, att man från storleken af de förra med tämlig visshet kan draga slutsatser med afseende på de senare. I den utredning, som på uppdrag af Herr Statsrådet och Chefen för Kungi. Finansdepartementet år 1900 verkställdes af aktuarien I. Flodström rörande lefnadskostnaderna för statens ämbets- och tjänstemän, uppskattas sålunda utgifterna för lifsmedel och bränsle till 44 % och bostadshyran till 16 % af dessa samhällsklassers samtliga utgifter. Då nu denna uppskattning afsåg såväl ämbets- som tjänstemännens hushållning, och det är en öfverallt gjord iakttagelse, att den relativa andel

:) Meddelanden från K. Kommerskollegii afdelning för arbetssfcatistik 1905, N:r 3.

2) Endast i fråga om bostadshyrorna finnas uti den under år 1904 utgifna andra delen af den arbetsstatistiska undersökningen angående den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige [Arbetsstatistik IV] en del uppgifter för landsbygden, hvarom mera längre fram.

36 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 91.

af budgeten, som användes för födoämnen och dylikt, växer i samma mån som inkomsterna minskas, så torde i fråga om de lägre inkomsttagarne dessa procentsiffror i själfva verket ställa sig något högre.

En undersökning, som år 1897 verkställdes i Danmark rörande arbetarefamiljers förbrukning, gaf i fråga om stadsarbetarnes hushållning till resultat, att utgifterna för födan uppgingo till 48,3 G %. utgifterna för bostad till 13,20 %. alltså tillsammans 61,05 ^ af dessa familjers totalutgifter.1) Härvid är emellertid att märka att, då denna undersökning afsåg förbrukningsförhållandena, bland utgifterna förekomma åtskilliga poster (såsom för brännvin och sprituosa, tobak m. m.) som icke kunna räknas till lefnadskostnader i egentlig mening. Å andra sidan motverkas detta förhållande däraf, att lefnadskostnaderna ställa sig betydligt högre i Sverige än i Danmark. Måhända kommer man sanningen närmast genom att antaga, att i vårt land för de kroppsarbetande klasserna och öfriga med dem jämförliga grupper af mindre inkomsttagare utgifterna för ofvannämnda förnödenheter (föda och bostad) tillsammans uppgå till i rundt tal två tredjedelar (67^) af utgifternas totalbelopp.

III.

Bostadspriser å olika orter i Sverige.

Såsom redan i det föregående framhållits, finnas uti > Meddelandena» uppgifter angående hyrespriserna under år 1905 på inalles 130 olika orter i landet. Då emellertid dessa hyrespriser i flera fall grunda sig på ett väl ringa antal uppgifter, har jag ansett det riktigast att i dessa beräkningar endast medtaga de orter, för hvilka ett något större antal hyresuppgifter förelegat. I efterföljande tab. 1 lämnas sålunda uppgifter angående beloppet af bostadshyran för lägenheter om ett rum utan kök, ett rum och kök, samt två rum och kök, på inalles 75 större och mindre orter inom landet.

För att ådagalägga, i hvilken mån hyresbeloppen å de särskilda orterna öfver- eller understiga de belopp, som äro att anse såsom de för dylika orter öfver hufvud taget normala, har jag uträknat medeltalen för samtliga i tabellen förekommande orter samt därefter i de trenne sista

D Danske Arbejderfamiliers forbrug. 1 Afdelning: Byarbejdere. Stat. Meddelelser. Fjerde Baekke. Sjette Bind. Sjette Hagfte.

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

kolumnerna infört de motsvarande procenttalen för hvarje särskild ort. Det säger sig själf att medeltal som dessa, hvilka endast grunda sig på uppgifter från ett jämförelsevis ringa antal platser, icke kunna göra anspråk på att anses såsom de för landet i dess helhet normala. En antydan därom att de åtminstone närma sig de medeltal, som faktiskt gälla för landets större folkcentra, finner man emellertid däri, att de i tabellen upptagna hyresbeloppen i ganska stor utsträckning oscillera omkring de siffror, som beteckna de beräknade medeltalen.

Hvad tillförlitligheten af denna statistik öfver bostadshyrorna beträffar, gäller nog som en allmän regel, att de redovisade hyresbeloppen, hvilka grunda sig på uppgifter, som insamlats från i hufvudsak ett antal större sjuk- och understödskassor, genomgående äro något högre än de belopp, som skulle framgå af en undersökning, som omfattade samtliga bostadslägenheter å de resp. orterna. Så t. ex. utvisar en jämförelse mellan de hyresuppgifter för Stockholm, som på detta sätt insamlats för år 1903, och de resultat, som vunnos vid den undersökning, som, på föranstaltande af Styrelsen för Stockholms stads asyler för husvilla, verkställdes rörande bostadsförhållandena i hufvudstaden under år 1902, att de förra uppgifterna med i allmänhet 5 å 10 procent öfverstiga dem, som framgingo ur sistnämnda undersökning. I och för en utredning som denna spelar emellertid ett dylikt förhållande ingen egentlig roll, då man saknar anledning antaga, att den grad, hvari dessa uppgifter öfverstiga de verkliga medelhyresbeloppen på resp. orter, är nämnvärdt större på den ena platsen än på den andra. Beträffande värdet i nu berörda hänseende af denna statistik yttras det därför uti »Meddelandena» för år 1903, att de genom undersökningen för detta år erhållna resultaten äro på det hela taget så tillfredsställande, »att på dem kan byggas en jämförelse mellan olika platser i afseende på hyresprisen». Det kan t. o. m. med hänsyn till föreliggande utrednings ändamål betraktas såsom en förtjänst hos dessa uppgifter, att de icke äga någon egentlig giltighet i fråga om de i ekonomiskt hänseende allra sämst lottade klasserna i samhället, utan närmast afse de bättre aflönade elementen inom arbetareklassen och med dem likställda sociala grupper.

För kategorien ett rum och kök, den mest representativa, uppgick årshyran enligt tab. 1 till följande belopp:

38 Ilungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91. 39

Bih, till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 44 Häft.

40 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

Man finner häraf, att de högsta hyresbeloppen förekomma dels på en del orter i öfre Norrland (Kiruna, Malmberget och Gellivare, Boden och Luleå), dels i Stockholm och dess närmaste omgifningar (Sundbyberg och Liljeholmen m. fl.) samt Norrköping och Göteborg. Äfven våra andra större städer utmärka sig i allmänhet genom jämförelsevis dyra bostadsförhållanden. Hyran för ett rum och kök öfverstiger sålunda i Sundsvall med 05 %. i Malmö med 33 %, i Galle med 28 %, i Eskilstuna med 25 % och i Karlskrona med 22 % de för samtliga orter beräknade medeltalet. Men å andra sidan ligger hyressiffran för Jönköping med 5 %, för Landskrona med 13 %, för Lund med 15 % och för Kalmar med 24 % under samma medeltal. Sambandet mellan folkmängdens storlek och bostadsprisernas höjd framträder sålunda äfven här, ehuru egentligen endast i fråga om våra allra största städer.

Ätt för öfrigt påvisa alla de faktorer, som i ena eller andra riktningen inverka på hyresbeloppens läge, toxxle icke låta sig göra utan eu ingående undersökning af förhållandena på hvarje särskild ort. Det är dock två omständigheter, som vid ett betraktande af tabellen å närmast föregående sidor, genast falla i ögonen. Sålunda framgår det af dessa siffror, att hyrorna — bortsedt från Stockholm och dess omgifningar samt våra öfriga storstäder — i regel äro lägst i södra Sverige och högst i Norrland. Vidare finner man, ehuru likväl denna regel icke

41 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

galler utan undantag, att de platser, som jämte liufvudstaden lia att uppvisa de högsta hyresbeloppen, jämväl karakteriseras däraf att befolkningen uti senare tider befunnit sig i synnerligen snabb tillväxt.

Såsom redan i det föregående framhållits, finnes det uti den under år 1904 utgifna senare delen af den arbetsstatistiska undersökningen angående den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige uppgifter jämväl om hithörande arbetares bostadsförhållanden, och däribland äfven om de af dem erlagda hyresbelopp. I genomsnitt äro de här redovisade hyrespriserna ännu högre än de i tab. 1 meddelade. Sålunda uppgår medelhyran för kategorien ett rum och kök enligt denna undersökning till 164 kr. (för städerna ensamt till 181 kr.) mot 181 kr. enligt tab. 1. För två ram och kök utgör medelhyran enligt tab. 1 208 kr., men enligt undersökningen 269 kr. (städerna ensamt 291 kr.).

Största intresse erbjuda ifrågavarande uppgifter därigenom att de lämna upplysning om bostadspriserna äfven å landsbygden. Enligt, dessa uppgifter utgjorde medelhyran för ett rum och kök på landsbygden i:

Af ifrågavarande undersökning att döma skulle sålunda bostadsförhållandena å landsbygden i regel gestalta sig betydligt billigare än å flertalet af de orter, som återfinnas å tab. 1. I genomsnitt för landsbygden i dess helhet uppgår enligt undersökningen hyran för ett rum och kök till endast ungefär s/6 af medeltalet för samtliga i nämnda tabell upptagna städer och industriorter, eller 79 kr. mot 131 kr.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 91

IV.

Lifsniedelspriser å olika orter i Sverige.

Då priserna å många af våra födoämnen växla ansenligt från den ena årstiden till den andra, och det var önskvärdt att erhålla prisuppgifter, som i möjligaste måtto voro oberoende af dylika tillfälliga fluktuationer, utgöra de siffror, som återfinnas i tab. 2, medeltal af de lifsmedelspriser, som uti Kommerskollegii meranämnda »Meddelanden > lämnas för hvar och en af månaderna juli—december nästlidet år [1905], För att tydligare åskådliggöra växlingarne uti dessa priser från den ena orten till den andra har vidare, sedan ett medelpris för samtliga orter först beräknats, i tab. 3 på grundval häraf verkställts en procentberäkning, som för hvarje ort angifver, huru mycket priset å hvarje särskild varuartikel öfver- eller understiger ifrågavarande medelpris.

Därest man ägde en statistik öfver förbrukningen på olika orter i landet, hade man naturligtvis endast att multiplicera de därifrån kända mängderna med de i tab. 2 angifna priserna för att lära känna storleken af befolkningens utgifter för hithörande konsumtionsartiklar. I saknad af en dylik statistik finnes det ingen annan utväg än att, sedan man fastställt en viss normal förbrukningsstat, beräkna, huru kostnaderna härför per år skulle gestalta sig på de olika orter, för hvilka prisuppgifter finnas i nämnda tabell. Jag har för detta ändamål begagnat mig af den portionsstat, som den 1 juni 1900 af Kungl. Arméförvaltningen blifvit fastställd för den svenska armén i fredstid. Enligt denna stat skall för hvarje man och dag beräknas:

650 gm groft, mjukt rågbröd eller däremot svarande 433 gm groft, torrt rågbröd;

170 gm färskt oxkött;

75 gm salt fläsk;

60 gm salt sill;

20 gm smör;

100 gm gula ärter;

100 gm korngryn;

0,7 liter potatis;

1 liter skummad mjölk, samt 5 öre.

Vid de i det följande återgifna beräkningar rörande kostnaderna för födan på olika orter i vårt land, som utförts på grundval af denna portionsstat, har sistnämnda kontanta tillskott till kosten icke med-

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

tagits. I fråga om den förstnämnda posten har värdet häraf beräknats efter priserna å torrt rågbröd.

I hvad mån den ofvan återgifna staten motsvarar det lefnadssätt, som förekommer bland den stora massan af vårt lands befolkning, är svårt att med visshet säga. De enda exakta upplysningar man äger rörande den kost, som den svenska arbetareklassen består sig, återfinnas uti en undersökning, som år 1889 verkställdes af E. Hultgren och E. Landergren rörande arbetares i Blekinge näringsförhållanden ’). I medeltal per dag och man förtärdes enligt denna undersökning:

Den väsentliga skillnaden mellan denna kost och den för armén fastställda ligger däri, att animaliska näringsämnen i relativt högre grad ingå i denna senare än i den förra.

Med afseende på födoämnenas kemiska sammansättning gestaltar sig jämförelsen på följande sätt:

Hvad slutligen kostnaderna beträffar, utgjorde dessa enligt undersökningen 54 öre per dag och arbetare, under det att den militära portionsstaten, beräknad enligt de slutliga medelpriserna å tab. 2, skulle draga en daglig kostnad af 59 öre.

J) Untersuchung iiber clie Ernälirung schwedischer Arbeiter bei frei gewählter Kost. [Skrifter utg-ifna af Lorénska Stiftelsen. N:o 4. 1891.]

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Hvad sistnämnda kostnadsbelopp beträffar, må för jämförelses skull nämnas, att enligt uppgift, som erhållits i Kungl. Arméförvaltningens intendentsdepartement portionspriset år 1903 utgjorde i medeltal vid indelta armén 52,8 öre och vid värfvade armén 54,5 öre. Härvid är emellertid att märka, dels att priserna å alla viktigare lifsförnödenheter sedan år 1903 ytterligare stegrats, dels ock att ifrågavarande medelpris erhållits genom upphandlingar i parti, under det att de priser, på grundval af hvilka föreliggande beräkningar verkställts, äro de i detaljhandeln gällande.

Af det ofvanstående framgår, att den här antagna förbrukningen i det stora hela tämligen nära öfverensstämmer med det näringssätt, hvarom ifrågavarande undersökning lämnar upplysning. Huruvida åter detta i sin ordning kan anses såsom typiskt för de kroppsarbetande klasserna i vårt land, är svårare att afgöra. A ena sidan kan sålunda anföras, att de vid nämnda tillfälle undersökta arbetarne samtliga tillhörde våra mest ansträngande yrken (landtarbetare, stensättare, smeder, timmermän, snickare, murare m. fl.), och att personer med mindre kräfvande arbete sannolikt åtnöja sig med mindre riklig kost. Å andra sidan torde lefnadsstandarden bland kroppsarbetarne i våra städer och stadsliknande samhällen •— och endast om dessa kan det, såsom i det föregående framhållits, i denna utredning blifva fråga — numera vara åtskilligt högre än hvad förhållandet var bland de arbetare, som meranämnda undersökning afsåg. Måhända kommer man dock sanningen närmast genom att antaga, att det militära kosthållet representerar en något rikligare förplägnad än den, som i genomsnitt förekommer inom de befolkningslager, som det här närmast gäller.

Att vid en undersökning rörande lefnadskostnaderna utgå från en dylik på förhand fixerad normalstat är naturligtvis endast en nödfallsutväg. Ty i viss mån utgår man på detta sätt från ett antagande, som strider emot verkligheten, nämligen att förbrukningen skulle vara öfverallt densamma. Detta är dock så långt ifrån förhållandet, att tvärtom konsumtionen, såsom ofvan framhållits, med afseende såväl å mängd som beskaffenhet till en viss grad behärskas af prisläget.

Men å andra sidan seclt låter sig ett dylikt tillvägagångssätt mycket väl försvara. Hvad man vid en utredning rörande lefnadskostnaderna önskar veta är nämligen i första hand egentligen icke så mycket, hvad det kostar att lefva på en viss ort, därest man lefver så som sed och bruk å orten föreskrifva, utan snarare hvad det skulle kosta att lefva på ett visst för samtliga orter lika och gemensamt sätt.

45 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

En enligt ofvan angifna grunder verkställd beräkning ger till resultat, att födan per år ocli man skulle draga följande kostnad.

Äfven här återfinnas liksom i fråga om bostadspriserna de högsta siffrorna för platserna i öfre Norrland samt för Stockholm, Sundsvall och Norrköping, men i öfrigt kan någon egentlig öfverensstämmelse de båda serierna emellan icke spåras.

46 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

En omständighet, som i fråga om ofvanstående beräkning är förtjänt af särskild uppmärksamhet, är att siffrorna för de olika platserna i långt mindre grad än hvad förhållandet var i fråga om hyrespriserna afvika från hvarandra. Mellan minimum i Örebro och maximum i Kiruna är det sålunda en skillnad i de beräknade årsutgifterna för födan af blott 69 kr., motsvarande i relativa tal 36 procent. Härmed må jämföras förhållandet beträffande bostadspriserna, där exempelvis talen för kategorien ett rum och kök växla så starkt som mellan 59 och 306 kr., eller med mer än fyrahundra procent.

Denna olikhet äger otvifvelaktigt sin motsvarighet i verkligheten. A priori kan man nämligen, såsom redan i det föregående framhållits, förutsätta, att skilda trakter af landet icke förete alltför stora afvikelser med afseende på näringskostnaderna, enär priserna i detta fall regleras af handeln. Helt annat är förhållandet i fråga om bostäderna. Då hvarje ort i detta hänseende bildar ett inom sig slutet helt, kunna hyrespriserna under stark efterfrågan drifvas ansenligt i höjden, utan att någon utjämning äger rum.

V.

Sammanfattning och slutsatser.

Till man på grundval af de prisuppgifter, som i tab. 1 och 2 lämnas rörande bostäder och lifsmedel m. m., konstruera fram ett uttryck för lefnadskostnaderna i deras helhet på olika orter i vårt land, måste man i brist på faktiska upplysningar begagna sig af en serie antaganden, som visserligen hvar för sig må synas tämligen sannolika, men som dock tillsammans kunna tänkas göra slutsatserna mindre säkra. Då emellertid beräkningen i fråga om samtliga orter fotar sig på enahanda grunder, kunna äfven de afvikelser från de verkliga förhållandena, som konstruktionen tilläfventyrs må innebära, anses såsom öiverallt desamma, b öl jaktligen torde icke heller härigenom någon ändring ske med afseende på den plats, som de särskilda orterna intaga på skalan öfver lefnadskostnadernas storlek.

De beräkningar rörande de totala lefnadskostnaderna på olika orter i landet, hvars resultat återgifvas å följande sida, afse en familj bestående af man, hustru och tvenne minderåriga barn. Hvad de olika

47 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

poster beträffar, som tillsammans ingå i uttrycket lefnadskostnader, känna vi från det föregående beloppet af bostadshyran samt utgifterna för mannens kost. Födan för bustrun har enligt vanligt antagande beräknats till 1,-delar af mannens. Värre är att finna ett uttryck för barnens lifsmedelsförbrukning. Enligt den utredning, som lämnas uti den redan i det föregående åberopade undersökningen rörande danska arbetarefamiljers hushållning, växlar ett barns ämnesförbrakning i förhållande till en vuxen mans mellan 22 % för ett barn om ett år och 74 % för ett 15 års barn. Såsom ett antagligt medeltal har jag satt näringskostnaderna för ett barn till 40 % af dem för mannen, och sålunda för tvenne barn till 80 %, eller lika med dem för hustrun.

Det har redan tidigare framhållits, att i fråga om mindre inkomsttagare i vårt land utgifterna för lifsmedel och bostad tillsammans kunna anses representera två tredjedelar af lefnadskostnadernas totalbelopp. Och torde af dessa 67 procent i rundt tal 50 komma på lifsmedel och resten på bostadshyran.

Vid beräkningen af den återstående tredjedelen af lefnadskostnaderna, som icke representeras af ofvannämnda tvenne poster, och hvaribland utgifterna för skatter, bränsle och belysning, kläder och tvätt spela den förnämsta rollen, har iakttagits följande. Då det icke är sannolikt, att priserna å hithörande förnödenheter växla de olika orterna emellan lika starkt som bostadspriserna, har storleken af dessa »öfriga utgifter» beräknats icke i förhållande till det sammanlagda beloppet af utgifterna för bostad och föda, utan endast i förhållande till sistnämnd a, post ensamt för sig. Det vill med andra ord säga, att storleken af »öfriga utgifter» i hvarje fall antagits motsvara 4 af kostnaderna för födan, i stället för hälften af kostnaderna för bostad och föda tillsammans. För ett dylikt tillvägagångssätt talar ytterligare den omständigheten, att skiljaktigheterna olika orter emellan med afseende på lefnadskostnaderna på detta sätt blifva mindre.

En öfversikt af de totala lefnadskostnaderna på olika orter i Sverige, beräknade enligt de grunder, för hvilka i det föregående redor gjorts, lämnas i efterföljande tabell.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 44 Käft.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Enligt denna uppskattning skulle sålunda lifvet ställa sig dyrast i Kiruna (1,438 kr.), Gellivare och Malmberget (1,290 kr.), samt Stock-

v) Hyresuppgiften för Borås gäller år 1904.

49 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

holm (1,252 kr.), under det att de billigaste lefnadskostnaderna skulle förekomma i Domnarfvet (921 kr.) och Örebro (983 kr.). Skillnaden mellan maximum och minimum utgör ej mindre än 517 kr., eller 56 procent. I medeltal för de i tabellen förekommande 26 orterna uppgå dessa kostnader till 1,068 kr.

Den verkställda beräkningen utvisar, att lefnadskostnadernas storlek i väsentlig grad bestämmes af hyrespriserna, i det att höga hyror och dyra lefnadsomkostnader i regel stå tillsammans. Helt visst gäller detta påstående icke blott i fråga om de orter, som uppräknas i ofvanstående tabell, utan torde äga karaktären af en generell regel. Å ena sidan tyder nämligen den omständigheten, att hyrespriserna på en viss ort äro högt uppdrifna på förhållanden (stark inflyttning, obekväma kommunikationer m. m.), som göra att äfven lefnadskostnaderna i öfrigt äro öfver de normala. Å andra sidan komma dessa priser, hvilka, såsom ofvan visats, kunna stiga i en grad, som vida öfverträffar den, som äger rum i fråga om andra lefnadskostnader, att i extrema fall bli de afgörande för frågan om en orts dyrhet.

Då den beräkning rörande lefnadskostnaderna på olika orter, som här blifvit gjord, i brist på faktiska uppgifter måst grundas på vissa generella antaganden, vore det naturligtvis af största betydelse att kunna stödja de resultat, som på detta sätt vunnits, genom upplysningar, hämtade från andra håll. En vägledning härutinnan erhåller man genom att jämföra de siffror, som i tabellen å närmast föregående sida lämnas rörande lefnadskostnadernas totalbelopp, med tillgängliga uppgifter rörande inkomstförhållandena inom de befolkningslager, som beräkningen närmast afser.

Enligt de arbetsstatistiska undersökningar, som under de senaste åren verkställts rörande den mekaniska verkstadsindustrien, hvilken som bekant representerar de bättre aflönade elementen inom den svenska arbetareklassen, utgjorde årsinkomsten för gifta arbetare (inkl. änklingar) i genomsnitt:

vid större mek. verkstäder ........................................................... 999 kr.

vid mindre „ „ { .......................................... i.i;n

samt vissa specialverkstäder j..................

Med afseende på förhållandena å olika orter utvisar en sammanställning mellan de här beräknade lefnadskostnaderna och de gifta arbetarnes medelinkomst följande resultat:

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Utan att fästa alltför stor vikt vid en dylik sammanställning kan det dock icke nekas, att öfverensstämmelsen i det stora hela är ganska god. Det torde därför kunna antagas, att den uppskattning rörande lefnadskostnaderna, som här ofvan gjorts, åtminstone med afseende på slutsiffrorna kommer sanningen ganska nära.

Till ytterligare belysning af samma sak, må, hvad förhållandena i hufvudstaden beträffar, anföras den budget, som under förhandlingarne nästliden sommar mellan arbetsgivare och arbetare inom renhållningen i Stockholm framlades af arbetarne såsom motivering för den begärda löneförhöjningen.

Inkomsterna utgjorde i medeltal 1,050 kr.

Utgifterna för en familj om fyra personer upptogos på följande sätt: Hyra i medeltal ....................................................... kronor 300:—

Skatt........................................................................ „ 27

Mat ä 50 öre pr person ocli dag............................. 730

Ved och belysning ...................................................... 50

Sjukkasseafgift............................................................ „ 12

Arbetskläder till mannen ........................................ „ 30

Kläder till familjen och helgdagskläder till mannen „ 60

Möbler och husgeråd, sängkläder och linne............ „ 40

Skoreparationer ........................................................ „ 35

Tidningar och div. utgifter........................................ „ 25

Uackföreningsafgift ................................... „ 6

Kronor 1,315

50 J) Löneuppgifterna för Göteborg och Västerås afse förhållandena vid mindre, uPPgdterna för öfriga orter förhållandena vid större mekaniska verkstäder.

51 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

Att på grundval af det ringa material, som i och för föreliggande utredning stått till buds, draga några slutsatser med afseende på orter, för hvilka prisuppgifter icke föreligga, låter sig så mycket mindre göra som det enda yttre kännetecken, från livilket man i detta fall kunde tänkas utgå, nämligen orternas folkmängd, visat sig vara utan väsentlig betydelse för frågan om lefnadskostnadernas storlek. Endast i tvenne punkter torde de resultat, som genom utredningen vunnits, kunna tillerkännas en allmännare betydelse. Genom densamma har sålunda ådagalagts:

l:o) att skiljaktigheterna med afseende på lefnadskostnadernas storlek mellan olika orter i Sverige i verkligheten åro mycket betydande; samt

2:o) att lefnadskostnadernas storlek i väsentlig grad bestämmes af hyrespriserna.

Stockholm i mars 1906.

Theophil Andersson.

52 Tab. 1.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905.

Hyresbelopp per år för Hyresbelopp i % af medel-! lägenheter om: talet för samtliga orter:

53 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Tab. 1 (forts.).

Bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

lab. 1 (forts.).

Bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905.

55 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Icib. 1 (forts.).

Bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1906■ 1 Sami. 1 Afd. 44 Höft.

56 Tal. 2.

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 91.

Lifsmedelspriser å olika orter

Medel-

8 9

20 21

') Uppgifterna afse endast 3:dje kvartalet

*) » » » 4:de »

57 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

i Sverige under sista halfåret 1905.

pris (öre).

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Tab. 3. Lifsmedelspriser å olika orter

Medelpris i % af medel-

59 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

i Sverige under sista halfåret 1905.

talen lör samtliga orter.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami.

1 Afd.

44 Höft.