angående godkännande af telegrafverkets utgiftsstater för år 1908 in. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

1 N:o 84.

Kungl. Maj:ts nddiga proposition till Riksdagen angående godkännande af telegrafverkets utgiftsstater för år 1908 in. m.; gifven Stockholms slott den 8 mars 1907.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen dels medgifva,

att linjearbetaren Lars Johan Claessén, vaktmästaren vid Motala telegrafstation Gustaf Bygel och telegrambäraren Algot Knut Bäckman må från ingången af år 1907 af telegrafverkets medel uppbära en hvar under sin återstående lifstid ett årligt understöd, Claessén af 480 kronor, Bygel af 300 kronor och Bäckman af 150 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket;

att för utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm må reserveras ytterligare 200,000 kronor;

att å telegrafverket tillhöriga tomter i Hälsingborg och Härnösand må uppföras . telegrafstationsbyggnader för en kostnad icke öfverstigande, för byggnaden i Hälsingborg 230,000 kronor och för byggnaden i Härnösand, inrymmande jämväl lokaler för postkontoret i staden, 252,000 kronor;

att för anskaffande af lokaler i landsorten för telegrafverkets behof må reserveras ett belopp af 100,000 kronor;

att för telegrafverkets behof må få inköpas egendomarna n:r 2 och 3 i kvarteret Aeolus med adressnummer 8 Slottsbacken och 3 Telegrafgränd i Stockholm för 520,000 kronor samt fastigheten n:r 80— 81 i kvarteret Björnen vid Ålfgatan i Karlstad för 100,000 kronor;

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Höft. (N:o 84.) 1

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

dels, med godkännande af de i statsrådsprotokollet intagna förslag till utgiftsstater för telegrafverket att tillämpas under 1908 ock till aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket, för år 1908, bestämma telegrafverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 9,980,000 kronor, att utgå direkt af telegrafmedlen;

dels bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla telegrafstyrelsen för anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof ett lånebelopp af 3,000,000 kronor att, i mån af behof och sedan detta för hvarje gång blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen pröfvadt, af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta, motsvarande den ränteutgift, som genom berörda belopps öfverlämnande till telegrafstyrelsen förorsakas riksgäldskontoret, inom tjugu år från första lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill lämna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkännagifvas;

dels af nämnda lånemedel anvisa till inköp för telegrafverkets behof af egendomarna n:r IX och II i kvarteret Skvalperup i Malmö 350,000 kronor samt för utförande af vissa byggnadsarbeten för utvidgning af stationslokalerna i Malmö 169,000 kronor;

dels och medgifva, att för telegrafverkets behof må, efter Kungl. Maj:ts pröfning och godkännande, inköpas för byggnadstomter lämpliga fastigheter i Göteborg, Norrköping, Landskrona, Örebro och Västerås, äfvensom att köpeskillingarna därför må utbetalas af ofvannämnda lånemedel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Jidius Juhlin.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 84.

3 Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

Swartz.

Departementschefen, statsrådet Juhlin anförde:

Då jag den 12 sistlidne januari underställde Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år 1908, anmälde jag, att telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 november 1906 i vanlig ordning inkommit med förslag till stater för telegrafverket för år 1908.

Emellertid ansåg jag, att detta förslag af nedan omförmälda anledning ej borde göras till föremål för närmare pröfning; och blef i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof det för telegrafverket erforderliga anslaget för 1908 upptaget till ett förslagsvis beräknadt belopp af 9,980,000 kronor.

Genom nådigt beslut den 22 juni 1906 har nämligen Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för civildepartementet att såsom sakkunniga tillkalla tre personer för att jämte tillförordnade, generaldirektören H. Rydin af-

4 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

gifva yttrande och förelag beträffande förändrad organisation af telegrafstyrelsen in. m.

Sedan jag på grund häraf anmodat dåvarande disponenten, numera Kungl. Maj:ts minister i Washington H. L. F. Lagercrantz, byråchefen i telegrafstyrelsen A. Rydin och ledamoten af Riksdagens Andra Kammare, lektorn, filosofie doktorn K. Starbäck att tillika med tillförordnade generaldirektören afgifva berörda yttrande och förslag, hafva dessa kommitterade den 14 januari 1907 till mig öfverlämnat af dem uppgjordt förslag till omreglering af telegrafstyrelsen och lokalförvaltningarna.

På grund af nådig remiss har telegrafstyrelsen häröfver afgifvit underdånigt utlåtande; och har styrelsen, som i allt väsentligt biträdt kommitterades förslag, funnit dessa synnerligen väl ägnade att kraftigt befrämja telegrafverkets utveckling och att bereda telegrafverket sådana förvaltningsformer, att det kan komma att motsvara allmänhetens berättigade kraf på ett modernt kommunikationsverk.

Omfattningen af det åt kommitterade lämnade uppdrag äfvensom hufvudsynpunkterna för dess utförande angaf jag till statsrådsprotokollet för nämnda den 22 juni 1906, till hvilket jag i berörda hänseende yttrade följande:

»Den första nådiga instruktionen för telegrafstyrelsen utfärdades den 1 november 1878. Den organisation, styrelsen härigenom erhöll, var inrättad väsentligen efter mönstret af öfriga förvaltande ämbetsverk och har alltjämt förblifvit i stort sedt oförändrad. Telegrafverket har emellertid sedan dess, i all synnerhet genom telefonväsendets tillkomst, vunnit en storartad omfattning, och särskildt under det senaste årtiondet har utvecklingen gått framåt i utomordentlig grad. Under det sålunda telegraf inkomsterna år 1895 uppgingo till 1,405,469 kronor och telefoninkomsterna samma år stego till 1,936,151 kronor, belöpte sig dessa inkomster år 1904 till respektive 1,872,425 kronor och 6,124,144 kronor. Värdet af telegrafverkets egendom, som år 1895 upptogs till 13,409,324 kronor, bokfördes 1904 till 38,179,998 kronor, och värdet af hvad som vid dess verkstad årligen tillverkades, år 1895 uppgående till 239,064 kronor, steg 1904 till 870,776 kronor. Såsom Eders Kungl. Maj:t behagade finna af dessa siffror, är telegrafverket i denna stund en vidtomfattande affär, som med sig förenar en betydande industriell rörelse, och det torde därför vara af högsta vikt, att denna affär och dess utvecklingsmöjligheter tillgodoses på det för staten och den trafikerande allmänheten fördelaktigaste sätt. Det synes mig emellertid kunna med skäl ifrågasättas, huruvida de former, enligt hvilka telegrafstyrelsen på grund af 1878 års instruktion förvaltas, numera kunna anses ändamålsenligt motsvara telegrafverkets uppgift, och om icke telegrafstyrelsen

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84. 6

bör gifvas on annan organisation, som mera är afpassad efter telegi afverka Imfvndsakligen industriellt-ekonomiska verksamhet och underlättar en affärsmässig förvaltning däraf. _ .

I detta sammanhang tillåter jag mig fasta Rders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på ytterligare ett par frågor rörande telegrafverket.

Redan inom den kommitté, som den 31 oktober 1901 afgaf förslag till nya stater för post- och telegrafverken, väcktes fråga, om icke en del vid linjearbetena anställda arbetsledare och linjeförman samt reparatörer borde uppföras på ordinarie stat, men ansåg sig kommittén åt vissa skäl då ej böra framkomma med något förslag i sådant hänseende. I sitt öfver kommittébetänkandet afgifna utlåtande anförde telegra styrelsen, att styrelsen hyste den uppfattning, att såväl arbetsledare oc linjeförmän som ock i synnerhet de med det ordinarie underhållet uteslutande sysselsatta reparatörerna bort uppföras å ordinarie stat, men att styrelsen icke vore beredd att, utan föregående noggrann utredning jämväl i fråga om pensioneringen, framställa ett definitivt förslag. Dåvarande departementschefen förklarade sig vara enig med telegrafstyrelsen i denna organisationsfråga, som enligt departementschefens

åsikt snart måste vinna sin lösning. „ , , , ,

Denna fråga ligger emellertid fortfarande ölost. Med den utveckling särskild! telefonväsendet tagit — telegraf- och telefoMednmgamas längd, som 1895 utgjorde 80,059 kilometer, uppgick 1904 till 182,207 kilometer — torde det numera kunna såsom visst antagas, att behofvet af ungefär det antal underbefäl och reparatörer, som för närvarande finnes anställdt vid linjearbetena, skall komma att blifva konstant. Det synes mig därför vara angeläget, att frågan om åtminstone en större del af dessa statstjänares uppförande på ordinarie stat omedelbart gores

till föremål för utredning. . ., inn£1 „

Slutligen har jag ansett lämpligt, att, sedan de vid 19(K ars riksdag fastställda nya stater för telegrafverkets distrikts- och lokalförvaltningar nu under några år varit i tillämpning, det bör, med ledning a den erfarenhet, som vunnits under verkets alltjämt fortgående utveckling, undersökas, huruvida dessa stater må vara lämpade efter forhanden varande förhållanden.»

Jao- går nu att redogöra för kommitterades förslag.

Kommitterade lämna till en början en allmän öfversikt öfver den ställning, de intagit till det dem lämnade uppdraget, och de synpunkter, som för dem varit bestämmande. Beträffande, denna öfversikt ma det tillåtas mig att, med hänvisning för öfrigt till kommittébetänkandet,

Kommitter*des hufvudsynpunkter.

6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.

sid. i—42, här i korthet angifva öfversiktens innehåll särskilt i hvad angar^ telegrafstyrelsens omorganisation.

Kommitterade hafva härvid såsom sin åsikt uttalat, att de allmänna förvaltningsformer, som pålagts telegrafstyrelsen, icke äro för de nuvarande forhallandena ändamålsenliga. Så länge telegrafstyrelsen haft endast telegrafväsendet om hand, hade enligt kommitterades förmenande olagenheterna af de nuvarande tunga formerna för ämbetsärendenas behandling inom styrelsen varit af mindre betydelse, men genom rikstelefonnatets tillkomst och hastiga utveckling hade den affärsmässiga förbmdelsen, mellan styrelsen och allmänheten blifvit mera omfattande och darior också behofvet af administrationens ordnande efter mera moderna principer allt mer och mer kännbart.

Telegrafstyrelsen, såsom handhafvande en teknisk-industriell affär, orde icke heller likställas med andra ämbetsverk, utan organiseras endast med hänsyn till det för det allmänna och telegrafverket mest praktiska och ekonomiskt fördelaktiga. r

För nående af detta mål hafva kommitterade till en början föreslagit, att en mera tidsbesparande behandling af de inom styrelsen förekommande ärendena måtte införas.

Det långsamma och opraktiska skrifsystemet, som efter mönstret af aidre och till sin natur mera formella ämbetsverk tillämpades inom styrelsen, borde borttagas såsom varande alldeles för tungt för ett verk som hade att i den största utsträckning handlägga praktiska affärsflagor. Sarskildt borde en förenkling ske i sättet för inkommande hancihngars mottagande och registrering.

Vidare borde hvarje ämbets- och tjänstemans tid icke upptagas af andra ärenden än dem, som till följd af sin beskaffenhet kräfde hans omsorg. En mängd ärenden borde sålunda i vanliga fall kunna afgöras åt byråchefen och en del löpande småärenden i regel handläggas och slutbehandlas af vederbörande byråtjänsteman.

Såsom ett ytterligare uttryck för denna sin önskan att åstadkomma en tidsbesparande arbetsfördelning hafva kommitterade föreslagit, att den nu befintliga, enligt kommitterades mening obehöflig^ mellaninstans, som utgores af andra gradens tjänstemän, skall borttagas och första och andra tjanstegraderna utjämnas till en enda. En sådan anordning skuffe enligt kommitterades mening medföra vissa andra fördelar ur befordring^- och aflömngssynpunkt, då det synts kommitterade obestridhgt, att tjänstemannens aflöning icke bör inom denna rayon af telegrafstyrelsens arbete vara fäst vid viss tjänstegrad, utan bör bestämmas med hänsyn till den duglighet han ådagalägger och det för styrelsen nyttiga

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

arbete lian kan utföra och utfört på den plats, elär hans krafter kunna för ändamålet bäst tillgodogöras.

Det å hvarje byrå förekommande arbete af enklaste beskaffenhet, som för närvarande skötes af amanuenser och därmed likställd extra personal, borde vidare enligt kommitterades förslag öfverlämnas åt biträdande tjänstemän, för hvilket ändamål allt efter arbetets beskaffenhet skulle inkallas stations- eller linjetjänstemän samt kvinnliga biträden i stor utsträckning anställas, hvarjämte för några få speciella slag af ärenden extra ordinarie tjänstemän med därför särskild! erforderlig kvalifikation skulle finnas att tillgå.

Äfven i öfrigt borde den hos styrelsen anställda personalens arbetskrafter bättre tillgodogöras. Så borde den dagliga arbetstiden å tjänsterummet utsträckas. Denna, som enligt 1879 års arbetsordning var bestämd till fyra timmar samt utsträckts år 1895 till fem timmar och 1903 till sex timmar, anse kommitterade sålunda ytterligare böra ökas till åtta timmar, däri inberäknad lämplig rast för intagande af frukost i lokal inom den af ämbetsverket disponerade byggnaden. Personalen, som till följd af förenämnda förändringar kunde betydligt minskas, borde med de ökade kraf, som ställdes på densamma, också erhålla en efter dess arbete afpassad aflöning, så stor att äfven de lägst aflönade kunde lefva på densamma utan anlitande af extra inkomster, förvärfvade genom arbete utom verket.

Om därför, såsom kommitterade förutsätta, tjänstebefattningarna så ordnades, att en hvar fullt kräfde sin man och tjänstemännen lämnades fullt tillräcklig aflöning, borde detta också medföra, att tillstånd icke heller annat än i ytterst få och verkliga undantagsfall lämnades någon tjänsteman att med sin befattning förena annan tjänst eller befattning eller därmed jämförligt uppdrag.

Kommitterade hafva vidare funnit sig böra föreslå, att tjänstemännens i styrelsen nuvarande fullmakter skola ersättas med konstitutorial, äfvensom att styrelsen skall äga rätt att förflytta all personal till annan tjänstgöring.

T detta sammanhang tillåter jag mig att med några ord beröra det aflöningssystem kommitterade föreslagit. Detta är byggdt efter modernt mönster med ett i klasser indeladt sammanhängande system af stigande aflöningar, i hvilket vederbörande tjänsteman vid begynnelsen af sitt arbete inpassas på lämplig plats för att därefter i mån af duglighet och nit steg för steg vandra uppåt. I allmänhet skulle begynnelseaflöningen sättas jämförelsevis låg, hvaremot slutaflöningen efter flera aflöningsförhöjningar skulle blifva tämligen hög.

8 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Kommitterade hafva vidare funnit lämpligt att, i samma män som arbetet inom den nya telegrafstyrelsen skulle få mera praktisk prägel och snabbare fart, styrelsen erhölle en betydligt mera utsträckt handlingsfrihet. Så borde styrelsen tillerkännas befogenhet att i den merkantila och industriella delen af sin verksamhet tillämpa samma grundsatser som den enskilda affärsverksamheten och industrin. Vidare borde styrelsen äga rätt att för den stora kategorin byråtjänstemän med deras sinsemellan rätt olikartade uppgifter och förutsättningar inom regleringsgränserna bestämma den begynnelselön, som skulle en hvar tillkomma, sa ock hafva möjlighet, att, om så någon gång behöfdes, lämna de för normala förhållanden bestämda aflöningsbeloppen å sido och, naturligtvis inom den för hvarje tjänstegrad fastställda aflöningsskalan, bjuda den aflöning, som fordrades för att å viss plats inom verket fästa den lämpligaste personen eller, om han redan vore vid verket anställd, där kvarhålla honom. Äfven borde styrelsen tillerkännas befogenhet att inom de grupper, hvaruti telegrafstationerna kunde komma att ordnas, göra sådana omflyttningar, som ändrade förhållanden gjorde nödvändiga.

Med hänsyn till den snabbhet, som utmärker särskildt telefonväsendets utveckling, anse kommitterade vidare det vara en själfklar sak, att, allt efter som inom styrelsen arbetet ökas, så att en eller flera fullt sysselsatta biträdande tjänstemän behöfvas, eller ock till följd af nyanläggningar, förutvarande näts utvidgning eller annan anledning rörelsen växer med däraf föranledt kraf på för densammas behöriga och snabba skötsel ytterligare erforderlig personal, sådan också omedelbart anställes utan den nu nödtvungna afvaktan på det först långt efteråt ikraftträdande bifall därtill, som kunnat af Riksdagen utverkas. Då behofvet i alla händelser måste fyllas, anse kommitterade därför, att styrelsen bör beredas möjlighet att öka antalet kontorsskrifvare, vaktmästare, reparatörer, assistenter, telegrafister, vaktföreståndare, interurbantelefonister och stationsbiträden, allt efter som det visar si»1 erforderligt.

Likaledes borde styrelsen, enligt kommitterades åsikt, äga att efter växlande förhållanden bestämma de orter, där, enligt hvad kommitterade föreslagit, för vissa tjänstemän dyrortstillägg till aflöningen borde utgå.

Slutligen anse kommitterade, att vid behandlingen af vissa viktigare ärenden styrelsen borde förstärkas genom tillkallandet af två personer utom verket, som kommitterade kallat telegraffullmäktige.

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Det förslag, hvars konturer här angifvits, synes mig innefatta en i stort sedt god lösning af det program, som varit kommitterade förelagdt: att gifva telegrafstyrelsen en organisation, som är afpassad efter telegrafverkets hufvudsakligen industriellt-ekonomiska verksamhet och underlättar en affärsmässig förvaltning däraf. Det synes mig vara ett lyckligt grepp detta att söka föra in telegrafverket i former liknande dem, hvilka på den enskilda företagsamhetens område visat sig vara gagneliga; och jag är förvissad därom, att denna reform, med kraft och konsekvens genomförd, skall visa sig motsvara de förväntningar man ställt på densamma.

I detta sammanhang vill jag ytterligare betona en synpunkt, som af kommitterade äfven med skärpa framhållits, nämligen att telegrafstyrelsen med dess jämförelsevis fåtaliga personal och de uteslutande praktiska spörsmål, som där handläggas, intager en sådan särställning, att man, då man går att omorganisera detta verk, lämpligen kan och bör lämna å sido jämförelser med andra statens verk, om ock åtskilliga uppslag, som gifvits i kommitterades betänkande, äro väl värda att tagas tillvara äfven för andra verks vidkommande.

Hvad nu angår förslagets detaljer, lärer man ej kunna hysa mer än en mening därom, att hvarje förenkling i afseende å ärendenas behandling och arbetssättet i dess helhet är att betrakta såsom en vinst. De af kommitterade härutinnan föreslagna åtgärder synas mig välbetänkta. Särskildt synes mig det vara en beaktansvärd fördel, om man från byråcheferna aflyfter en del löpande småärenden, hvilka hafva karaktären af rena expeditionsgöromål och lika väl kunna behandlas af en byråtjänsteman. Härigenom få byråcheferna mera tid att vid generaldörektörens sida ägna sig åt de viktigare ärendena, som kunna befordra verkets utveckling.

Hvad beträffar den föreslagna utsträckningen af arbetstiden å tjänsterummet till åtta timmar, har jag icke något att däremot erinra. Jag tillåter mig dock påpeka, att med den ifrågasatta, af behofvet för öfrigt obestridligt påkallade frukostrasten arbetstiden icke torde komma att effektivt uppgå till mer än 7 Va timmar, något som äfven får anses fullt tillräckligt, om man skall i sysselsättning af förevarande beskaffenhet tillgodogöra sig personalens fulla arbetskraft.

Det af kommitterade föreslagna aflöningssystemet sammanfaller, såsom de erinra, i väsentliga punkter med hvad flerstädes i utlandet med framgång tillämpas och i vårt land förordats i det s. k. Tenowska förslaget.

Ett dylikt system med små begynnelselöner och en mängd till en början ganska små aflöningsförhöjningar lämpar sig gifvetvis ej i ett

Bih. till Eiktd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 A/d, 64 Eäft. 2

Departements-

chefens

yttrande.

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

verk, där tjänstemännen först vid en tämligen framskriden ålder komma till ordinarie beställning, men i telegrafverket, där sådan befattning i allmänhet ernås vid jämförelsevis unga år, synes mig systemet vara att förorda. Jag har låtit göra en utredning angående medelåldern vid första befordran till ordinarie tjänst vid verkets lokalförvaltningar, och visar det sig, att den vid linjedistrikten uppgår till 35,3 år samt vid trafikdistrikten och stationerna till 28,3 år för telegrafpersonalen och 28,6 år för telefonpersonalen. Beträffande styrelsen inhämtas af betänkandet, att motsvarande medelålder för byråtjänstemännen för närvarande är 39 år. Därest kommitterades förslag vinner godkännande, kommer dock medelåldern med stor sannolikhet att sänkas, då såsom allmän synpunkt i deras organisationsförslag gäller, att hvarje stadigvarande arbete, som tager vederbörandes tid helt i anspråk, skall skötas af ordinarie personal, en synpunkt, som jag ej kan annat än gilla under förutsättning att tjänstemannens kompetens blifvit till fullo pröfvad.

Såsom nämndt hafva kommitterade i syfte af organisationens förenkling föreslagit, att första och andra gradens tjänster inom styrelsen skulle utjämnas till eu enda grad; och vill jag redan nu nämna, att begynnelseaflöningen för en byråtjänsteman enligt förslaget skulle blifva 3,400 kronor med en slutlön efter åtta löneförhöjningar af 7,000 kronor.

De tjänstemän, som enligt nu gällande lönestat tillhöra andra graden, äro sekreteraren, kamreraren, öfveringenjören å linjebyrån, elektrikern å byrån för telegraftrafiken samt föreståndaren för verkstaden. Enligt kommitterades förslag skulle emellertid befattningarna såsom öfveringenjör och såsom elektriker indragas, hvarjämte verkstadsföreståndaren skulle gifvas en annan ställning än för närvarande.

Aflöningen i första graden har utgjort 3,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera om 500 kronor efter respektive 5 och 10 år samt i andra graden 4,500 kronor med enahanda ålderstillägg.

Det kan väl sägas, att den hittillsvarande anordningen inneburit den fördelen, att tillvaron af en högre tjänstegrad inom byråtjänstemännens klass innefattat en sporre för den enskilde tjänstemannen att meritera sig till erhållande af den högre graden och därför manat honom att särskildt vinnlägga sig om att väl sköta den plats han innehaft. Men de synpunkter, kommitterade framhållit (sid. 8—9), hafva dock öfvertygat mig om att kommitterades förslag kan vara lämpligt inom telegrafstyrelsen, där chefen bör vara i tillfälle att förskaffa sig en ingående personlig kännedom om hvarje särskild tjänsteman. För att den föreslagna åtgärden skall visa sig i praktiken medföra de goda verkningar kommitterade förutsatt, kräfves dock med nödvändighet, att

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

den af kommittorade själfva angifna principen för rätten till aflöningsförhöjning med stränghet och allvar upprätthålles, den principen nämligen att" endast sådan tjänsteman tillerkännes förhöjning, som genom nit, duglighet och intresse i sin tjänst visat sig däraf förtjänt. Redan i gällande aflöningsreglemente är visserligen såsom villkor för åtnjutande af ålderstillägg stadgadt, att vederbörande skall halva med godt vitsord bestridt sin tjänst, men gifvet är, att med nu utgående små aflöningar det måste blifva svårt att alltför strängt tillämpa villkoret. Skulle åter de af kommitterade föreslagna aflöningar för byråtjänstemännen vinna bifall, synas inga andra hänsyn än dem, som äro inriktade på verkets bästa, böra få tagas i betraktande, när det gäller att vid fråga om aflöningsförhöjning afgöra, om en tjänsteman förtjänar ett godt vitsord beträffande sin tjänstgöring. Såsom ett lämpligt korrektiv mot en slentrianmässig tillämpning af förevarande stadgande synes mig böra föreskrifvas, att vederbörande tjänstemans närmaste öfverordnade skall afgifva skriftligt intyg angående föregående tjänstgöring. Ett sådant intyg bör ju med hänsyn till den kännedom, generaldirektören får förutsättas äga såväl om intygsgifvaren som om vederbörande underordnade tjänsteman, äga kraftigt vitsord.

Här tillåter jag mig påpeka, att enligt kommitterades förslag (sid. 179) uppflyttning i högre löneklass skulle ske vid början åt månaden näst efter den, hvarunder den stadgade tjänstålder blifvit uppnådd, medan tiden för löneförhöjning hittills räknats efter kalenderår. De skäl, kommitterade anfört till stöd för denna anordning, synas mig ej tillräckliga för att vidtaga en sådan förändring, detta så mycket mindre som enligt kommitterades förslag väsentligen kortare mellanrum än hittills skulle förekomma mellan de särskilda löneförhöjningarna. Inom den privata affärsvärlden lärer för öfrigt regel vara att bevilja aflöningsförhöjning endast vid början af kalenderår.

I sammanhang med förhöjda aflöningar hafva kommitterade föreslagit skärpta bestämmelser i fråga om tjänstemäns rätt att förskaffa sig extra inkomster. Med hänsyn till den utsträckta arbetstiden torde det ej gärna kunna ifrågakomma, att tjänsteman blir i tillfälle att åtaga sig enskilda uppdrag, som kräfva afsevärdt arbete, men det synes å andra sidan olämpligt att beträffande telegrafstyrelsens tjänstepersonal meddela strängare bestämmelser i förevarande hänseende än i fråga om andra statstjänare, för hvilka vid innevarande års riksdag förslag till lönereglering blifvit framlagda. I öfverensstämmelse härmed s}mes villkoret böra formuleras sålunda, att med befattning af ifrågavarande slag icke

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

ma förenas annan tjänst a rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag', som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstbefattning af hvad slag som helst, med mindre den, vid pröfning i föreskrifven ordning, befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid telegrafverket.

Med stränghet tillämpadt torde det sålunda formulerade villkoret innebära fullt tillräckliga garantier för att tjänstemännens arbetskraft och arbetstid komma telegrafverket helt till godo.

En viktig förändring, som kommitterade föreslagit, är vidare den, att tjänstemännens i styrelsen nuvarande fullmakter skola ersättas med konstitutorial, hvilket skulle innebära, att en tjänsteman, som gjort sig skyldig till fel i tjänsten, kan utan dom och rannsakning i administrativ väg skiljas från sin tjänst. Denna anordning synes hafva goda skäl för sig och torde vara särskildt lämplig i ett verk sådant som telegrafstyrelsen med dess affärsmässiga karaktär och där generaldirektören i hvarje fråga af mera betydenhet ensam har afgöranderätten. Den känsla af större själfständighet, som innehafvandet af fullmakt alstrar, äger på grund häraf icke den betydelse vid ärendenas afgörande som i kollegiala verk, och den kan måhända, såsom kommitterade påpekat, hos vissa naturer verka förslöande. Anordningen har för öfrigt sin motsvarighet inom järnvägsstyrelsen och telegrafverkets lokalförvaltningar samt innebär följaktligen allenast, att ett mindretal af verkets tjänstemän i förevarande hänseende likställes med det stora flertalet. För att undvika möjligen uppkommande tvistigheter rörande innebörden af konstitutorial^ synes mig lämpligt att i aflöningsreglementet intaga bestämmelse i sådant hänseende.

I detta sammanhang ber jag få anmäla, att åtskilliga tjänstemän inom telegrafstyrelsen i en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit, att, därest förslaget om fullmakts ersättande med konstitutorial skulle vinna bifall, nu varande innehafvare af fullmakt måtte förklaras berättigad att, jämväl vid öfvergång till eventuell ny stat, bibehålla den för honom en gång utfärdade fullmakt.

Om det emellertid befinnes för den nya organisationen ändamålsenligt, att samtliga tjänster inom styrelsen innehafvas på grund af konstitutorial, synes mig skäl icke föreligga att göra undantag för tjänstemän, som för närvarande hafva fullmakt å sin tjänst. Därest de vilja komma i åtnjutande af de förmåner i aflöningshänseende, som det nya organisa-

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84. 13

tionsförslaget kan komma att medföra, torde de också böra underkasta sig de villkor, som härför uppställas.

Mot kommitterades förslag om rätt för telegrafstyrelsen att förflytta all personal såväl inom styrelsen och lokalförvaltningarna som mellan styrelsen och dessa senare har jag icke något att erinra. En dylik befogenhet kan tvifvelsutan mången gång blifva till gagn för verket, om den tillämpas med varsamhet och omsikt, men kräfver gifvetviB, att chefen förskaffar sig personlig kännedom om sin personal, något som väl låter sig göra inom telegrafverket med dess jämförelsevis öfverskådliga omfattning. Jag förutsätter dock, att, då förflyttning till annan ort ifrågakommer, utan att vederbörande därom gjort ansökan, han tillerkännes ersättning för flyttningskostnad med belopp, som af Kungl. Maj:t bestämmes, såsom ock hittills i liknande fall ägt rum vid förflyttning inom lokalförvaltningarna. Dylik godtgörelse har plägat utgå af anslaget till diverse utgifter.

Beträffande kommitterades förslag, i hvad det afser utsträckt handlingsfrihet för telegrafstyrelsen, anser jag det vara till fördel, om styrelsen blefve något mera obunden än hittills i frågor, som direkt beröra dess affärsverksamhet. Gifvotvis böra vid inköp i regel tillämpas de former, som finnas föreskrifva i förordningen den 17 november 1893 angående statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m. Men det bör dock, synes mig, gifvas möjlighet för styrelsen att i ett visst fall med begagnande af en gynnsam konjunktur verkställa ett inköp utan iakttagande af berörda bestämmelser.

Hvad åter angår förslaget att telegrafstyrelsen skulle äga att för byråtjänstemännen inom de gifna regleringsgränserna bestämma begynnelselönen, kan jag ej dela kommitterades uppfattning. Väl torde vara lämpligt, att begynnelselönen icke sättes lika för alla dessa tjänstemän, men afgörandet härutinnan synes, då fråga väckes om tilldelandet af högre begynnelseaflöning än den lägsta, böra förbehållas Kungl. Maj:t. Lika med kommitterade anser jag synnerligen önskvärdt, att möjlighet förefinnes att i ett särskildt fall inom aflöningsskalans för en viss klass af tjänstemän gifna gränser bjuda högre aflöning än den för normala förhållanden bestämda, om man härigenom tror sig kunna vid verket fästa eller bibehålla en alldeles särskildt dugande kraft. Äfven en sådan åtgärd, som ju gifvetvis, på sätt kommitterade påpekat, bör ifrågakomma endast i undantagsfall, synes dock böra underställas Kungl. Maj:ts afgörande.

Kommitterade hafva vidare uttalat såsom sin åsikt, att telegraf-

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

styrelsen bör beredas möjlighet att öka antalet af vissa biträdande tjänstemän allt efter som det visar sig erforderligt.

En dylik befogenhet synes emellertid icke höra tillerkännas telegrafstyrelsen och torde väl knappast vara af något större behof påkallad. Inom järnvägsförvaltningen bestämmes visserligen antalet af vissa lägre tjänstemän och betjänte för hvarje år i stat, som af Kungl. Maj:t fastställes. Man skulle ju därför kunna tänka sig, att enahanda förfaringssätt tillämpades inom telegrafverket, men då dess stater, till skillnad mot hvad beträffande statens järnvägar äger rum, för hvarje år underställas Riksdagens pröfning, anser jag lämpligast, att Kungl. Maj:t och Riksdagen gemensamt besluta i fråga om uppförande å ordinarie stat af samtliga tjänstemän inom verket. Det torde nämligen för telegrafstyrelsen icke möta alltför stor svårighet att något mer än ett år i förväg beräkna behofvet af tjänstemän inom förevarande klass. Skulle behof utöfver det beräknade komma att uppstå, innan frågan kunnat underställas Riksdagens bedömande, står det ju telegrafstyrelsen för öfrigt fritt att genom extra personal fylla detsamma.

Hvad kommitterade föreslagit i fråga om rätt för telegrafstyrelsen att göra erforderliga omflyttningar inom de grupper, hvari telegrafstationerna kunna komma att indelas, äfvensom att bestämma de orter, där dyrortstillägg böra utgå, har jag ansett mig kunna biträda.

Slutligen anhåller jag att i detta sammanhang få yttra mig angående de af kommitterade föreslagna telegraffullmäktige.

Lika med kommitterade håller jag före, att dessa fullmäktige, om därtill utväljas lämpliga personer, skola tillföra telegrafstyrelsen eu fond af erfarenhet, som i åtskilliga fall kan komma att blifva af stort värde för styrelsen och verket i dess helhet. Telegraffullmäktigen bör dock, synes mig, icke erhålla annan ställning än såsom för tillfället adjungerad ledamot med enahanda skyldighet som byråchef att, därest hans mening icke öfverensstämmer med det af generaldirektören fattade beslut, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga mening. Telegraffullmäktigens åsikt synes icke böra väga mer än byråchefens, och anser jag ur, bland annat, denna synpunkt olämpligt att, såsom kommitterade föreslagit, föreskrifva, att hvarje ärende, däri ej båda telegraffullmäktige äro ense med styrelsen i öfrigt, skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Dessa fullmäktige synas böra tillkallas åt telegrafstyrelsen när så finnes lämpligt i frågor af rent praktisk innebörd, hvilka äro af större betydelse för telegrafverket eller allmänheten. Personalfrågor torde icke böra dragas in under fullmäktiges handläggning.

Åtskilliga af de spörsmål, jag här ofvan berört, äro visserligen af

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

beskaffenhet att icke tillhöra Riksdagens bedömande utan böra afgöras af Kungl. Maj:t vid uthärdande af ny instruktion för telegrafstyrelsen, men jag har emellertid ansett mig böra redan nu, da jag anmäler telegrafverkets stater för 1908 till Kungl. Majds och Riksdagens pröfning, angifva den ställning jag i dessa frågor intager.

Jag öfvergår nu till de särskilda staterna.

A. Aflöningsstaten.

1. Telegrafstyrelsen.

Enligt den för telegrafstyrelsen nu gällande instruktion utgöres styrelsen af en generaldirektör, såsom chef för telegrafverket, och fyra byråchefer, såsom ledamöter i styrelsen och chefer hvar för sin byrå, nämligen en för administrativa byrån, en för linjebyrän, en för byrån för telegraftrafiken och en för byrån för telefontrafiken.

Kommitterade hafva föreslagit (sid. 52), att telegrafstyrelsens ledamöter skulle utgöras af generaldirektören och blott tre byråchefer, nämligen chefen för administrativa byrån, chefen för linjebyrån och chefen för trafikbyrån.

Telegraftrafikbyrån och telefontrafikbyrån kunna nämligen, enligt kommitterades mening, förenas till en trafikbyra, något som, med hänsyn till det intima samarbete, som kräfdes vid trafikens ordnande å telegraf- och telefonlinjerna, skulle medföra viktiga fördelar.

Kommitterade anse också, att de arbetskvantiteter, som nu tillhöra de båda byråcheferna, ej heller äro större än att desamma, förenade på en byrå, mycket väl kunna, med den förenkling af ärendenas behandling kommitterade förutsatt, öfvertagas af en enda man utaty fara för att arbetets kvalitet däraf skulle behöfva lida någon skada. Emellertid finna kommitterade det ligga i sakens natur, att med en dylik anordning den chefen för telefontrafiken nu tillkommande skyldighet att närmast ansvara för driften af telegrafverkets verkstad icke kan påläggas trafikbyråchefen. För öfrigt vore det äfven ur andra synpunkter, som kommitterade i annat sammanhang utveckla, ej lämpligt att hålla verkstaden inordnad under en byrå inom styrelsen.

I detta sammanhang hafva kommitterade (sid. 53) påpekat en lucka inom styrelsens organisation, som enligt kommitterades åsikt inom ett praktiskt verk är till stor olägenhet.

Indragning al en byråchefabefattning.

Generaldirektörens adjoint.

16 Administrativa byrån.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

. Enligt gällande instruktion för telegrafstyrelsen få nämligen vissa viktigare ärenden icke afgöras, utan att generaldirektören är närvarande, ^ en föreskrift, som visserligen fullkomligt vore i sin ordning, men å andra sidan för verkets affärsmässiga skötsel kräfde, att generaldirektörens stol aldrig finge stå tom.

Kommitterade föreslå därför, att åt en af verkets byråchefer uppdrages att såsom generaldirektörens adjoint i generaldirektörens frånvaro företräda denne vid behandling af alla sådana ärenden, som han icke kunnat särskildt förbehålla sig, äfvensom i öfrigt utöfva de sammanhållande och öfvervakande funktioner, som aldrig böra ligga nere. Uppdraget, för hvilket ersättning borde utgå i form af ett årligt arfvode, har synts kommitterade böra lämnas för viss kortare tid, och hafva kommitterade i sådant afseende tänkt sig en tidsperiod af tre år vara lämplig.

Vidare erinrar jag om kommitterades förslag, att telegrafstyrelsen för vissa viktigare ärendens behandling skulle förstärkas med två telegraffullmäktige (sid. 30 o. följ.), att till byråchefernas biträde skulle anställas en enda klass tjänstemän, byråtjänstemännen, livilka skulle verkställa erforderliga utredningar i de ärenden, byråchefen själf handlägger, samt på eget ansvar handlägga de mindre viktiga ärenden, hvilkas slutbehandling dem anförtros, samt att det å hvarje byrå förekommande arbete af enklaste beskaffenhet, som för närvarande skötes af amanuenser och därmed likställd extra personal, skulle omhänderhafvas af stations- eller linjetjänstemän och kvinnliga biträden (kontorsskrifvare), hvarjämte för några få speciella slag af ärenden e. o. tjänstemän med därför särskildt erforderlig kvalifikation skulle finnas att tillgå.

Hvad angår de särskilda byråerna, tjänstgöra för närvarande på administrativa byrån, till hvars handläggning höra en mängd icke tekniska ärenden (se sid. 47), en sekreterare med fem manliga och fyra kvinnliga biträden, en kamrer, en hujvudkassör, en bokhållare och kassakontrollant, med två manliga och en kvinnlig extra tjänsteman, fyra revisorer med tolf manliga och tre kvinnliga amanuenser och e. o. tjänstemän, eu notarie och ombudsman med fem manliga och ett kvinnligt biträde, en registrator och aktuarie med jern manliga och ett kvinnligt biträde samt slutligen en statistiker, hvilken till biträde har en amanuens.

En särskild afdelning' a administrativa byran utgör utrikesafdelning en med tre manliga e. o. tjänstemän och ett kvinnligt biträde.

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Enligt kommitterades förslag (sid. 54) bordo med hänsyn till arbetsfördelningen inom byrån rätt väsentliga förändringar införas.

För sekreteraren, livilkens arbete genom en ny anordning af byråns utrikesafdelning komme att något minskas, borde det jämväl med hänsyn till den föreslagna utvidgningen af arbetstiden i samband med andra förenklade anordningar blifva möjligt att med biträde af en telegrafassistent och ett par extra biträden medhinna sina göromål.

De rena kansligöromålen, Indika hufvudsakligen kräfde noggrannhet och ordentlighet i utförandet, borde öfverlämnas enbart åt kvinnlig personal, för hvilket ändamål ett anställande af fyra kvinnliga biträden (kontorsskrifvare) kunde anses tillräckligt.

Ombudsmannen skulle bibehålla sitt nuvarande arbete, men borde, enligt kommitterades åsikt, antalet biträden å hans expedition kunna väsentligt inskränkas. Dels borde nämligen den utsträckta tjänstgöringstiden i förening med ett lämpligt ordnande af arbetet medgifva en betydlig ökning af ombudsmannens egen arbetsprodukt, dels vore det, enligt kommitterades mening, otvifvelaktigt, att den nu förekommande i hög grad tidsödande bevakningen af en mängd smärre fordringar, om livilkas värdelöshet tvifvel icke kunde råda, borde i väsentlig grad inskränkas. Då telegrafstyrelsen, enligt hvad kommitterade hade sig bekant, redan i detta hänseende vidtagit nödiga åtgärder, hafva kommitterade funnit något förslag i ärendet icke nu af behofvet påkalladt.

Det vore emellertid tydligt, att ombudsmannen icke personligen kunde öfvertaga de uppvaktningar vid domstolar och andra ämbetsmyndigheter, som i förekommande tvistemål och konkursärenden fortfarande kunde blifva behöfliga, hvarför åt honom borde anvisas juridiskt bildadt biträde för detta ändamål. Huruvida detta borde ske på sådant sätt, att viss person anställdes att fullgöra dessa uppvaktningar eller om arbetet lättare luinde ordnas sålunda, att någon advokatfirma vidtalades att öfvertaga ifrågavarande bestyr, syntes lämpligen böra öfverlämnas åt telegrafstyrelsen att efter omständigheterna afgöra. Ett årligt förslagsanslag å 3,000 kronor blefve enligt verkställda beräkningar härför behöflig!.

Nödig bokföring, utskrifning och dylikt borde kunna af ett kvinnligt biträde (kontorsskrifvare) å expeditionen medhinnas.

Kamrerarens arbete kunde med hänsyn till den ökade tjänstgöringstiden inrymma äfven en del af det, som nu utfördes af bokhållaren och kassakontrollanten.

Hufvudkassören skulle bibehålla sina nuvarande funktioner.

Bokhållaren och kassakontrollanten borde utbytas mot en telegrafist. Det syntes nämligen otvifvelaktigt, att det arbete, som ålåge denna Bih. til' Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 64 Haft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

tjänsteman, kunde på ett fullt tillfredsställande sätt utföras af en kvinna med nödiga insikter i bokföring, och den omflyttning af arbete, som skulle äga rum mellan kamreraren och bokhållaren, talade ännu mera för den nu föreslagna anordningen.

Biträdena å hufvudkassan kunde i öfrigt enligt kommitterades mening inskränkas till ett kvinnligt biträde (kontorsskrifvare), och, därest vid någon tid på året arbetet i särskild grad hopade sig, borde tillfällig arbetshjälp anlitas.

Revisorerna äro för närvarande, såsom ofvan angifvits, till antalet fyra, hvarjämte å revisionen tjänstgöra tolf manliga och tre kvinnliga biträden. Denna personal anse kommitterade kunna rätt väsentligt förminskas genom en lämpligare anordning af arbetet. Kommitterade föreslå sålunda, att antalet begränsas till tre ordinarie revisorer och att den nuvarande extra personalen ersättes af tre telegraf assistenter och tre kvinnliga biträden (kontorsskrifvare).

Statistikern skulle bibehållas med i det hela oförändradt arbetsområde. I stället för den nuvarande amanuensen borde anställas ett kvinnligt biträde (kontorsskrifvare), emedan arbetets beskaffenhet icke betingade särskild kompetens.

Registrator^ och aktuarien kan, enligt kommitterades åsikt, på sätt de i den allmänna öfversikten närmare utvecklat (sid. 13 och 14), undvaras.

Däremot anse sig kommitterade böra föreslå uppförande å ordinarie stat af en ny tjänsteman, nämligen

Aktuarien å utrikesafdelningen. Till dennes arbetsområde skulle höra mottagande och fördelning af handlingar, som till styrelsen inkomma, taxeväsen i förhållande till utlandet,

författningsväsen i dess sammanhang med utländska bestämmelser,

utrikeskorrespondens,

utrikesrevision,

statistik och årsberättelse, så vidt angår utlandet.

Hittills hafva å utrikesafdelningen varit anställda tre manliga e. o. tjänstemän och ett kvinnligt biträde. A afdelningen hafva handlagts taxeväsen och författningsväsen i ofvan angifvet omfång och, i den mån sådant kunnat medhinnas, äfven utrikeskorrespondensen, hvilken i öfrigt utförts af sekreteraren och notarierna. Af dessa ärenden kräfver, yttra kommitterade, behandlingen af taxeväsen en omfattande insikt i och vana vid behandling af de utländska telegraftaxorna och bestämmelserna angående dessa taxors tillämpande vid korrespondens å olika router. Nödvändig-

1!)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

heten att chefen för administrativa byrån vid utarbetande af förslag till nya reglementariska och instruktionella föreskrifter har till sitt biträde en i de internationella föreskrifterna väl förfaren tjänsteman anse kommitterade ligga i öppen dag. Därjämte finna kommitterade synnerligen önskvärdt, att till samma tjänsteman öfverflyttas granskningen af gränskontrolljournalerna och afräkningarna med främmande förvaltningar, då härvid just förutsättas de specialinsikter, som böra förefinnas hos ifrågavarande aktuarie. Utrikeskorrespondensen, fortsätta kommitterade vidare, nödvändiggör en lätthet i behandling af främmande språk, som knappast kan påräknas hos annan än den, som därmed regelbundet sysselsätter sig, och bör därför i allmänhet utföras af denna tjänsteman. Den utländska statistiken och behandlingen af årsberättelserna, den svenska i hvad som berör utlandet och de utländska förvaltningarnas i hvad de hafva intresse för Sverige, sammanhänger slutligen enligt kommitterades åsikt så nära med denna tjänstemans öfriga åligganden, att de icke lämpligen böra förläggas å annat håll.

I fråga om aktuariens åliggande att mottaga och fördela handlingar hafva kommitterade lämnat redogörelse i sammanhang med sitt yttrande angående registratorstjänstens indragande.

De uppgifter, anföra vidare kommitterade, som sålunda komrne att fyllas af nu ifrågavarande tjänsteman, vore så mångfaldiga och kräfde, enligt hvad erfarenheten visat, en sådan tid, att deras ordentliga handhafvande väl motiverade inrättandet af en ordinarie tjänst, men vikten af göromålen, som fordrade en oaflåtlig uppmärksamhet på de växlande internationella förhållandena och en minutiös kännedom om en mängd rätt svårbehandlade frågor, gjorde det dessutom till en nästan oafvislig nödvändighet, att samma tjänsteman vore genom ordinarie tjänst fäst vid verket och således odeladt ägnade sitt arbete åt detta verksamhetsområde.

Till sitt biträde måste aktuarien hafva en amanuens, jämväl med behöfliga språkkunskaper och en så stor vana vid handläggning af ärendena, att lian vid förfall kunde inträda i aktuariens ställe. I öfrigt skulle å afdelningen tjänstgöra en telegrafist.

Inom administrativa byrån skulle således, efter kommitterades förslag, kunna indragas tre ordinarie tjänster, nämligen en revisor, en bokhållare och kassakontrollant samt en registrator och aktuarie, hvaremot en ny tjänst, aktuariebefattningen å utrikesafdelningen, skulle inrättas.

De nuvarande 44 extra ordinarie tjänstemännen skulle ersättas af 19 biträdande tjänstemän, däraf 3 på extra stat.

linjebyr&n.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

o Hvad därefter angår linjeby rån höra för närvarande till denna byrås handläggning’:

ärenden, som röra arbeten för anläggning och underhåll af telegrafverkets ledningar och stationer} anskaffning af därför erforderlig materiel jämte öfvervakande af dess användande och vidmakthållande; anskaffning, vård och underhåll af de för telegrafverket erforderliga förråd sartiklar; frågor om förhyrandet af nya stationslokaler och, i samråd med vederbörande trafikbyrå, frågor om inredning af nya eller ändring af äldre stationer; frågor rörande vården af verkets fasta egendom samt frågor rörande linjepersonalen.

På denna byrå tjänstgöra för närvarande en öfver ingenjör, en byråingenjör och ritare, livarjämte såsom biträden å linjebyråns ingenjörsafdelning tjänstgöra en e. o. linjeingenjör och tvä ritare, samt vidare en notarie, som har till biträde en amanuens. Å byråns kansli tjänstgöra dessutom två kvinnliga biträden.

Vidare hör under denna byrå en förråad .för v altare med hufvudsaklig uppgift att tillse och öfvervaka hufvudförrådet, kontrollera fullgörandet af leveranser, ombesörja utsändandet af materiel, uppgöra förslag till inköp af blanketter o. dyl. och granska redogörarnas materialredovisningar m. m.

Å hufvudförrådet äro anställda två manliga och fyra kvinnliga biträden.

En särskild afdelning å linjebyrån bildar materialpr öfning sanstalten med två manliga e. o. tjänstemän, hvilka hafva att ombesörja profning och undersökning af levererad materiel samt därom afgifva rapporter.

Kommitterade hafva föreslagit (sid. 58), att linjebyrån skall bibehålla sitt nuvarande arbetsområde oförändradt men med någon ökning.

De två ordinarie ingenjörstjänsterna kunna enligt kommitterades mening det oaktadt förenas, så att öfveringenjören samt byråingenjören och ritaren skulle ersättas af en byräingenjör. A byrån skulle dessutom såsom hittills tjänstgöra en e. o. linjeingenjör, hvilken under den ökade arbetstiden kunde medhinna ytterligare en del ingenjörsarbete.

Notarien skulle bibehålla sitt nuvarande arbete samt därjämte öfvertaga det nu af en amanuens utförda arbetet.

Hufvudförrådets förvaltare borde, enligt hvad kommitterade föreslagit, benämnas förrådsintendent, hvarigenom äfven hans verkliga, enligt kommitterades förslag, betydligt utvidgade funktion skulle riktigare angifvas. Han skulle nämligen öfvertaga öfveringenjörens nuvarande befattning med leveranserna och sålunda blifva i tillfälle att redan

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

från början hafva uppmärksamheten fiist därå, att förrådets behof i rätt tid fylldes. Äfven skulle han hafva ansvaret för, att vid utsändningen af materiel och inventarier det sörjdes för, att icke genom brist på någon detalj arbetena behöfde uppehållas.

Den nuvarande biträdande personalen å hufvudförrådet, utgörande ett extra manligt biträde, en telegrafassistent, två telegrafister och två kvinnliga biträden, skulle, då tjänstetiden väsentligt utsträckes, enligt kommitterades åsikt kunna något minskas, och hafva kommitterade föreslagit, att därstädes för framtiden skulle placeras tvä telegraf assistenter och tre kvinnliga biträden (kontorsskrifvare).

Å materialprofningsanstalten skulle såsom hittills användas extra ordinarie personal, för närvarande två e. o. byråingenjörer. Erfarenheten hade ådagalagt den alltjämt stegrade vikten af, att de å denna afdelning utförda undersökningar utsträcktes utöfver hvad förhållandena hittills medgifvit. Det hade icke varit utan exempel, att levererad materiel, som man icke hunnit underkasta profning före afsändande^ vid framkomsten befunnits i större eller mindre mån oanvändbar, hvarigenom direkta kostnader i frakt och indirekta genom arbetets fördröjande förorsakats, hvarjämte de kostnader, som i längden framkallades af den icke fullgoda materiel, som tilläfventyrs kommit att användas, kunde blifva mycket betydande. En del af de undersökningar, som vore behöfliga, kräfde emellertid en ganska stor vetenskaplig insikt hos ledaren af profningarna. Kommitterade, hvilka, såsom nedan närmare angifves, föreslå indragning af den nu till telegraftrafikbyrån hörande elektrikertjänsten, hafva äfven därför funnit önskvärdt, att föreståndaren för materialprofningsanstalten kunde, när så påkallades, tillhandagå styrelsen i frågor, som berörde mera vetenskapliga sidor af tekniken. Då emellertid föreståndaren tydligen blott i mindre grad behöfde lägga hand vid själfva det mekaniska undersökningsarbetet, utan hufvudsakligen skulle reglera metoderna och hjälpmedlen därför, hafva kommitterade ansett, att en på området förfaren vetenskapsman kunde påräknas vilja åtaga sig arbetet vid sidan af annan vetenskaplig verksamhet. Kommitterade hafva därför, såsom sin åsikt uttalat, att tills vidare det bästa resultat skulle vinnas, om ett förslagsanslag, som syntes kunna sättas till 3,000 kronor årligen, ställdes till styrelsens förfogande för honorerande af föreståndarens arbete.

Såsom biträden å anstalten skulle anställas en e. o. linjeingenjör, hufvudsakligen för de fysikaliska profningarna, samt en extra ordinarie tjänsteman, som besutte nödiga insikter för profningar inom det kemiska området.

22 Trafikbyrån.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

o t

A linjeby t ems kansli äro för närvarande anställda två kvinnliga biträden, men skulle, enligt kommitterades förmenande, det ena af dessa kunna under de nya förhållandena undvaras och således här blott ett kvinnligt biträde (kontorsskrifvare) bibehållas.

Slutligen finna kommitterade, att såsom hittills å byrån behöfvas extra manliga biträden, nämligen tvä ritare för utförande af stationsritningar, uppgörande af linjekartor m. in.

Inom linjebyrån skulle således, enligt kommitterades förslag, kunna indragas två ordinarie tjänster, nämligen öfveringenjören och förrådsförvaltaren, hvaremot en ny tjänst, förrådsintendentsbefattningen, skulle inrättas.

De nuvarande 14 extra ordinarie tjänstemännen skulle ersättas af 12 biträdande tjänstemän, däraf 6 på extra stat.

Pa den nuvarande byvan för telegraf trafiken tjänstgöra en elektriker och en notarie, hvarjämte såsom biträdande personal å byrån tjänstgöra en assistent och en telegrafist. Därjämte finnes under byrån anställd en byråingenjör och föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt.

På den nuvarande byrån för telefontrafiken tjänstgöra en notarie och en aktuarie, hvarjämte å byråns kansli tjänstgöra en amanuens och tre kvinnliga biträden.

En särskild afdelning å byrån utgöres af katalogexpeditionen, hvarest tjänstgöra en föreståndare jämte tre kvinnliga biträden, hvilken personal dock tidtals väsentligt ökas.

Å den ^nya af kommitterade föreslagna trafikbyrån skulle (sid. 60) af den nu a de bada trafikbyraerna anställda personal endast byråingenjören och föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt samt aktuarien bibehållas såsom hittills.

Såsom förut angifvits, hafva kommitterade ansett elektrikertjänsten kunna indragas. För någon del af hans arbete skulle, såsom redan är nämndt, ersättning vinnas hos föreståndaren för materialprofningsanstalten, hvarjämte hans öfriga åligganden skulle enligt kommitterades åsikt kunna, i den mån de icke kunde öfverlämnas åt linjedistriktsförvaltningarna, medhinnas af föreståndaren för undervisningsanstalten.

De nuvarande två notarierna å trafikbyråerna föreslå kommitterade att utbytas mot en kontrollör, som skulle äga kommissariekompetens. Notarien å telegraftrafikbyrån hade alltid — äfven medan trafikbyrån

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

ännu vant odelad — varit hämtad från trafikpersonalen, och själfva tjänstens beskaffenhet gjorde ock, att han helst borde hämtas därifrån, då det för hans tjänst väsentligen behöfdes eu viss kännedom om personal- och stationsförliållandena. Det syntes därför vara lämpligt, att denna tjänsteman erhölle samma benämning som motsvarande biträdande tjänsteman å stationerna.

I öfrigt skulle å byrån anställas tvä telegraf assistenter, två teleqrafister samt två kvinnliga biträden (kontorsskrifvare).

För ombesörjande af telefonkatalogen och därmed sammanhängande arbeten skulle liksom nu anställas en föreståndare för katalogexpeditionen, och anse kommitterade, att under förutsättning af att ytterligare arbetshjälp lämnades vid vissa tider, två kvinnliga biträden (kontorsskrifvare) skulle medhinna det löpande arbetet.

Inom de två förutvarande till en förenade trafikbyråerna skulle således, efter kommitterades förslag, indragas tre ordinarie tjänster, nämigen elektrikerns och de båda notariernas, hvaremot en ny tjänst, kontrollörens, skulle inrättas, samt de nuvarande 10 extra ordinarie tjänstemännen ersättas af 9 biträdande tjänstemän, samtliga på ordinarie stat.

Beträffande den biträdande personalen hos styrelsen erinra kommitterade (sid. 61), att i enlighet med hvad af kommitterade föreslagits densamma skulle komma att utgöras af en föreståndare för katalogexpeditionen, aderton kontorsskrifvare (kvinnliga biträden), sju extra tjänstemän och två e. o. linjeingenjörer, hvarjämte från stationspersonalen skulle intagas åtta telegrafassistenter och fyra telegrafister.

Hittills hade föreståndaren för katalogexpeditionen samt kontorsskrifvarna icke varit å ordinarie stat uppförda. Att häruti ligger en orättvisa, har emellertid synts kommitterade uppenbart, då denna personal i styrelsens tjänst utförde ett nödvändigt och stadigvarande arbete och hade samma regelbundna tjänstetid som styrelsens öfriga tjänstemän. Det å katalogexpeditionen utförda arbetet hade, anföra kommitterade, ökats år för år i mån af abonnentantalets stegring, och att arbetet för kontorsskrifvarna ej komme att minskas enligt kommitterades organisationsförslag, syntes vara tydligt, då såsom en genomgående grundsats däri framhållits, att det arbete, som ej kräfde särskildt kvalificerad personal, borde från densamma öfverlämnas till kvinnliga biträden. Kommitterade hafva därför föreslagit dessa tjänsters uppförande å ordinarie stat.

För uppvaktningen i styrelsen hafva hittills å ordinarie stat varit uppförda fem vaktmästare, nämligen en förrådsvaktare och en förste vaktmästare med högre aflöning samt tre andra vaktmästare.

Biträdande

tjänstemän.

Vaktmästare.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Kommitterande hafva föreslagit att bland dem upptaga en ny tjänst nämligen vaktmästartjänsten å telegrafverkets undervisningsanstalt. Innehafvaren af denna tjänst hade en lika ständig och kräfvande befattning som de nuvarande ordinarie vaktmästarnas, och då han dessutom hade att inför föreståndaren för undervisningsanstalten ansvara för anstaltens apparatsamling samt att biträda vid undervisningen med anordnande under lärarnas ledning af apparater och instrument, förutsattes hos honom en icke ringa kännedom om och vana vid dylika anordningar. Undervisningsanstaltens intresse kräfde därför, enligt kommitterades mening, att åt denna vaktmästare bereddes sådan ställning, att han kunde beräknas kvarstanna och blifva en anstaltens förtroendeman.

De förändringar, som kommitterade föreslagit inom styrelsen, framgå mera öfversiktligt af följande af kommitterade upprättade jämförelse mellan nu gällande och af kommitterade föreslagen organisation af telegrafstyrelsen.

Enligt nu gällande stat:

Generaldirektören 4 byråchefer

Administrativa byrån.

1 sekreterare 1 kamrer

1 notarie och ombudsman 1 registrator och aktuarie 4 revisorer 1 bufvudkassör

1 bokhållare och kassakontrollant 1 statistiker.

Enligt af kommitterade föreslagen stat:

Generaldirektören

3 byråchefer, däraf en generaldirektörens adjoint.

Administrativa byrån.

1 sekreterare 1 kamrer

1 ombudsman , indrages 3 revisorer 1 hufvudkassör indrages 1 statistiker 1 aktuarie

23 amanuenser

11 extra tjänstemän med fast arfvode 10 » » utan » »

4 assistenter

2 telegrafister

10 kontorsskrifvare

3 extra tjänstemän med fast arfvode (hos sekreteraren och å utrikesafdelningen)

28~

25 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Enligt nu gällande stat.

Enligt af kommitterade föreslagen stat.

Linjebyrån 1 öfveringenjör 1 byråingenjör och ritare 1 notarie

1 förrådsförvaltare.

Linjebyrån, indrages 1 byråingenjör 1 notarie

indrages

1 förrådsintendent

3 extra ordinarie byråingenjörer 2 amanuenser 2 telegrafister

7 extra biträden med fast arfvode

18 Byrån för telegraftrafiken.

1 elektriker 1 notarie

1 byråingenjör och föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt.

1 assistent 1 telegrafist

Byrån för telefontrafiken.

1 notarie

1 aktuarie

2 amanuenser 1 telegrafist

5 extra biträden med fast arfvode 15

5 vaktmästare.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1

2 extra ordinarie linjeingenjörer 2 assistenter 4 kontorsskrifvare 4 extra tjänstemän med fast arfvode (2 å materialprofningsanstalten och 2 ritare)

nr

Trafikbyrån.

indrages

indrages

1 föreståndare för undervisningsanstalten 1 kontrollör.

2 telegrafister

indrages 1 aktuarie

2 assistenter

1 föreståndare för katalogexpedi tionen

4 kontorsskrifvare

nr ____

6 vaktmästare.

04 Haft.

26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Aflöningar.

Sammanfattning

af antalet tjänstemän.

Hvad angår personalens aflöningsförmåner, hafva kommitterade till en början framhållit, att de vid bestämmandet af de af dem föreslagna aflöningsbeloppen för telegrafverkets olika tjänstemän låtit leda sig af två hufvudsynpunkter, nämligen dels att hvarje tjänsteman skulle efter ålder, utbildning och tjänsteställning erhålla sin fulla skäliga bärgning, dels att ett praktiskt affärsverk måste vid förvärfvandet af sina arbetskrafter konkurrera med den privata företagsamheten. Äfven hafva kommitterade haft för ögonen att söka aflägsna de större eller mindre svalg i aflöningskänseende, som, enligt hvad kommitterade kunnat finna, i allmänhet inom ämbetsverkens stater förefunnes emellan olika tjänstemannagrupper, och i stället uppbygga ett sammanhängande system af stigande aflöningar, i hvilket vederbörande tjänsteman kunde vid begynnelsen af sitt arbete inpassas på för honom lämpad plats för att "därefter i mån af duglighet och nit steg för steg vandra uppåt. Det af kommitterade sålunda föreslagna aflöningssättet, är, såsom redan påpekats, grundadt på den förutsättningen, att tjänstemannen skall vid jämförelsevis tidig ålder blifva ordinarie, samt innebär, att begynnelseaflöningen kan sättas tämligen låg, och att flera aflöningsförhöjningar, tätare och mindre i början, samt därefter glesare och större skola komma tjänstemannen till godo, innan han når slutaflöningen.

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

De af kommitterade föreslagna aflöningsklasserna, 28 till antalet, för icke provisionsberättigade tjänstemän, med cn aflöning af 9,800 kronor i första och 840 kronor i tjuguåttonde klassen, äfvensom löneklassernas fördelning å de olika tjäustegraderna framgar af betänkandet (sid. 145, 146, 158 — 161). Vid bestämmandet af hvilken aflöningsklass inom en tjänstegrad, en tjänsteman skall tillhöra, skall emellertid, enligt hvad kommitterade föreslagit och i sitt betänkande närmare utvecklat, icke ensamt åldern, utan äfven skickligheten och förtjänsten vara afgörande. De af kommitterade föreslagna allmänna grunderna för eu tjänstemans uppflyttning till högre aflöningsklass hafva af kommitterade närmare angifvits i 3 och 4 mom. i 3 § (§ 4 i mitt förslag) af det af kommitterade afgifna förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket (sid. 161 o. 162, 172—175). Tiden för aflöningsförhöjning, som enligt nu gällande bestämmelser räknas efter kalenderår, hafva kommitterade föreslagit skola beräknas per månad.

I enlighet med de sålunda bestämda grunderna för aflöningarnas utgörande hafva kommitterade föreslagit, att aflöningsbeloppen i sin helhet måtte i staten uppföras såsom förslagsanslag.

Kommitterade framhålla (sid. 93 o. följ.), att de beträffande aflöningarna åt telegrafstyrelsens chef och ledamöter till en början tänkt sig ett tantiemsystem, som skulle bättre än den vanliga aflöningsformen motsvarat det stora ekonomiska ansvar, som ålåge telegrafstyrelsen.

Då emellertid synnerligen viktiga skäl talade emot införande af tantiem för styrelsen och det dessutom icke läte sig göra att finna en tillfredsställande grund för tantiemens beräknande, hafva kommitterade, ehuru, enligt hvad de framhålla, motvilligt, funnit sig nödgade frångå detta system vid föreslående af aflöningsbelopp för styrelsens chef och ledamöter.

Hvad nu angår generaldirektören, kunde det, anföra kommitterade, ej förnekas, att införande af en modernare, mera affärsmässig ledning af telegrafverket stode i nödvändigt sammanhang med en ny anordning af chefskapet för verket, hvarigenom chefen erhölle en annan ställning än vid de administrativa ämbetsverken i allmänhet. De kraf, som ställdes på chefen vore väsentligen desamma, som inom den privata verksamheten skulle ställas på ledaren af ett mycket betydande affärsföretag. Sättet och villkoren för hans anställning borde därför icke vara de inom statstjänsten eljest vanliga. Skulle en för nuvarande förhållanden afsedd aflöning kunna för honom bestämmas, borde äfven

Generaldirek-

tören.

Byråcheferna.

28 Kungl Maj.is Nåd. Proposition No 84.

modernare principer vid hans förordnande göras gällande. Statsmakterna hade redan vid bestämmandet af aflöningsförmånerna för chefen för en annan, ehuru betydligt mindre omfattande statens inrättning, nämligen Trollhätte kanal- och vattenverk, infört den anordningen, att styrelsens chef skulle förordnas endast för viss bestämd tid, och enligt kommitterades förmenande borde samma anordning vidtagas äfven vid telegrafverket.

Den tid, som förordnandet borde omfatta, syntes kommitterade också lämpligen kunna, liksom vid Trollhätteverken, sättas till sex år.

Med afseende pa aflöningens belopp, som för närvarande uppgår till 10,000 kronor, borde enligt kommitterades uppfattning äfvenledes samma synpunkter som inom den privata affärsverksamheten blifva bestämmande. Affärens omfattning och de ekonomiska värden, som vore af dess skötsel beroende, vore så stora, att aflöningsbeloppet med hänsyn till verkets finansiella ställning i sig själft betydde föga. Den enda afgörande synpunkten borde således blifva den, att beloppet bestämdes så, att en duglig man kunde till uppdraget förvärfvas. Det syntes därför kommitterade lämpligt, att beloppet icke fastsloges med tanke på en längre tidsperiod utan gjordes i viss mån rörligt. I det förslag till aflöningsreglemente, som af kommitterade utarbetats och hvari den öfriga telegrafpersonalens aflöning blifvit till sina siffror angifven, vore därför intet belopp för generaldirektören utsatt, utan syntes detsamma allenast böra i staten upptagas till det för nästföljande finansår gällande belopp, med rätt för Kungl. Maj: t att, därest särskilda, oförutsedda omständigheter kunde göra sådant nödvändigt, under villkor af näst sammanträdande riksdags godkännande däruti göra erforderlig jämkning.

Uti det statförslag, som kommitterade afgifvit, bar beloppet upptagits med 15,000 kronor, hvarmed kommitterade förklarat sig afse att utmärka den minimigräns, under hvilken chefens aflöning icke under några förhållanden borde utgå.

Hvad angår byråcheferna, hvilkas antal kommitterade ansett böra minskas till tre, hafva kommitterade framhållit (sid. 96), att deras nuvarande aflöning —■ 6,400 kronor, som efter 5 år kan höjas till 7,000 kronor ingalunda motsvarar de kraf, som ställas på dessa tjänstemän, hvilka hafva att i första hand bära ansvaret för förvaltningen af telegrafverkets egendom.

Enligt kommitterades mening kan det icke råda tvifvel därom, att äfven i fråga om dessa afdelningschefer vid telegrafverket eu järn-

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

förelse med förhållandena inom den privata affärsverksamheten maste göras.

Af skäl, som af kommitterade (sid. 97—98) närmare utvecklats, hafva kommitterade för dessa tjänstemän föreslagit en begynnelseaflöning af 7,500 kronor och en slutaflöning af 9,800 kronor.

Kommitterade framhålla, att vid en jämförelse mellan dessa aflöningar och dem, som numera den enskilda affärsvärlden funnit sig böra betala sina motsvarande tjänstemän, befunnes visserligen de förra ej obetydligt lägre. Hvad som dock gifvit kommitterade den föreställningen, att den föreslagna aflöuingen skulle kunna för en tid framåt under nuvarande prisförhållanden tillförsäkra telegrafstyrelsen möjligheten att kunna på dessa platser erhålla lämpliga tjänstemän, vore tanken på den säkrare ställning en statens tjänsteman intager samt därpå, att denne efter slutadt arbete vore tillförsäkrad en ekonomiskt sorgfri ålderdom.

Arfvodet till den byråchef, som skulle erhålla uppdraget att vara q ener aldirektör ens adjoint, föreslå kommitterade till ett belopp af 1,000 kronor.

Såsom ersättning till ofvannämnda två telegraf ullmäktige föreslå kommitterade ett årligt arfvode af 3,000 kronor till dem hvardera.

Hvad därefter angår byråtjänstemännen så utgöra enligt de vid 1878 års riksdag fastställda, ännu gällande aflöningsstater, såsom jag redan förut omnämnt, aflöningarna till första gradens tjänstemän 3,000 kronor för år med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års tjänst samt för andra gradens tjänstemän 4,500 kronor med enahanda ålderstillägg. Då dessa andra gradens tjänster, såsom kommitterade erinrat, synas hafva inrättats lika mycket med hänsyn till fördelen af att för tjänstemännen af första graden skulle finnas någon befordringsmöjlighet, som med hänsyn till tjänstens större vikt, var således för tjänstemännen i allmänhet den löneskala, med hvilken de hade att räkna, 3,000—3,500—4,000—4,500—5,000—5,500 kronor årligen. Kommitterade anföra (sid. 101 o. följ.), att det vore otvifvelaktigt, att denna löneskala, med hänsyn till arbetstidens längd och då rådande prisförhållanden, varit ägnad att draga dugande krafter till statstjänsten, i synnerhet där befordringsutsikterna till högre tjänstegrader ställde sig någorlunda gynnsamma.

Generaldirektörens adjoint.

Telegraf-

fullmäktige.

Byråtjänste-

männen.

30 Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

_ Kraf ven på arbetstidens längd och på arbetsprestation hade emellertid numera inom telegrafstyrelsen ökats i icke förutsedd grad. Ökningen af arbetet hade det oaktadt nödvändiggjort anlitande långt mera än afsedt vant af extra ordinarie personal, som med de nu inträdda förhållandena icke längre kunde utgöras af tjänstemän med annan ordinarie anställning, utan alltmera uteslutande komme att illgöras af aspiranter på ordinarie tjänster, hvilkas stora antal i alltför hög grad försämrat befordringsmöjligheterna. Och så komme härtill de oerhördt stegrade lefnadskostnaderna, samtidigt med att den ekonomiska utvecklingen i allmänhet framkallat eu ökning af lefnadsbehofven.

Kommitterade framhålla, att den af dem föreslagna dagliga arbetstiden å tjänsterummet, åtta timmar, vore en fördubbling af den vid fastställande af nu gällande lönestater bestämda tiden. Man knnde emellertid antaga, att den del af tjänstemannens tid, som staten sålunda ytterligare toge i anspråk, icke skulle af tjänstemannen kunna fullt lika ekonomiskt ^utnyttjas som den ursprungligen bestämda tjänstetiden. Om . också detta antagande för en hel del enskilda fall skulle kunna modifieras, syntes det dock såsom regel få anses befogadt. Det. kunde under sådana förhållanden icke vara fullt riktigt att staten för den ökade arbetstiden betalade i lika mån ökad aflöning, utan syntes det kommitterade ej kunna anses alldeles oskäligt, att staten för den nya arbetstiden betalade något lägre ersättning än för den gamla, Ehuru en mycket väsentlig ökning af aflöningen betingades af ökningen i arbetstid, syntes således eu fördubbling af aflöningen icke enbart på denna grund böra ifrågakomma, och detta ej ens ehuru, såsom kommitterade förut angifvit,. de förslag kommitterade komme att framlägga afsåge, att. ökningen i arbetstiden skulle genom minskning af personalen åtföljas af en ökning i arbetsintensiteten.

För närvarande kunde, enligt hvad kommitterade beräknat, stegringen i fråga om lefnadskostnader i hufvudstaden sedan 1878 icke sättas lägre än 40 procent. Att denna stegring vid en lönereglerings genomförande måste mötas med en motsvarande ökning af aflöningen läge i sakens natur.

Kommitterades förslag innefattar, såsom förut blifvit nämndt, att samtliga de biträdande tjänstemän inom telegrafstyrelsen, hvilka förrätta det arbete, som nu utföres af tjänstemän af första eller andra lönegraden, sammanföras till en lönegrad, oberoende af tjänstemannens hittillsvarande benämning. Inom denna lönegrad skulle sedan löneskalan göras. så expansiv, att styrelsen kunde tilldela hvarje tjänsteman efter skicklighet och förtjänst en aflöning från den lägsta, som för innehaf-

31 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 84.

vare af dylik: tjänst varder bestämd, till den högsta, som kan utgå till tjänsteman, hvilken icke är ledamot .af styrelsen. Kommitterade framhålla, att, då enligt kommitterades mening allt arbete af stadigvarande natur, som inom statens verk förrättades till sådan utsträckning, att det helt upptoge tjänstinnehafvarens tid och intresse, af billighetshänsyn mot denna - och af hänsyn till det lämpligaste för staten borde handhafvas af ordinarie tjänsteman, hvaraf följde, att medelåldern för de blifvande tjänstemännens inträde i ordinarieskap komme att blifva betydligt lägre än den nuvarande, 39 år, som under alla förhållanden länge måst anses hafva varit abnorm. Eu sådan rationellare organisation fordrade åter, att antalet aflöningssteg inom nu förevarande tjänstegrad måste betydligt ökas. I stället för den nuvarande ordningen med endast två ålderstillägg, efter hvilkas erhållande tjänstemannen funne sig ställd utan möjlighet att förvärfva någon från arbetet i statens tjänst härflytande förbättring i ekonomiskt hänseende, skulle träda en annan med ett stort antal grader af ökade aflöningsförmåner, ägnade att allt fortfarande kunna bereda tjänstemannen en högre ersättning för ett genom rutinen och den ökade sakkunskapen värdefullare arbete.

Därigenom försvunne äfven den med det nuvarande systemets tva ålderstillägg inom två lönegrader förenade svårigheten att inpassa den mångfald tjänstemän med olika utbildning och olikartad! arbete, som erfordrades för skötsel af den industriella rörelse telegrafverket bedrefve.

Kommitterade funne det icke kunna ifrågasättas annat, än . att aflöningsförkållandena borde så ordnas, att den begynnelseaflöning, som tilldelades tjänstemannen, skulle successivt med stigande tjänstålder ökas med icke allt för långa mellantider och att denna ökning borde fortgå under större delen af tjänstemannens arbetskraftiga tid, i anslutning till de stegrade utgiftsbehof, som ställas på honom såsom samhällsmedlem.

Det vore å andra sidan själfklart, att den sålunda gradvis skeende löneförhöjningen såsom ett oeftergiflig! villkor förutsatte, att det syfte, som ur statstjänstens synpunkt därmed afsåges, också vunnes. Hvarje tillbakagång i arbetsintresse och arbetsduglighet måste således för honom gorå ett slut på den ekonomiska framgången.

Berodde denna tillbakagång på en tillfällig sjukdom, borde man kunna bortse därifrån. Berodde den på andra tillfälliga omständigheter, vore naturligtvis dess verkan på löneförmånerna också endast tillfällig. Så snart anledningen bortfallit, borde tjänstemannen å nyo allt fortfarande erhålla den förbättring, som en tid uteblifvit.

Vore åter anledningen af fortvarande art, måste allt efter omständig-

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

heterna olika åtgärder kunna komma i fråga. Det vore tydligt, att det borde förfaras annorlunda, om det vore sjukdom, som framkallat tillbakagången, eller om det vore själfva arbetets art eller slutligen om det vore bristande intresse och pliktkänsla.

I det första fallet, då det gällde fortvarande sjukdom eller, hvad därmed vore likställdt, att tjänstemannens arbetskraft tidigare än vanligen vore fallet blefve förbrukad, funnes enligt nuvarande organisation ingen annan utväg än att låta honom åtnjuta ständig tjänstledighet mot afstående af tjänstgöringspenningarna, därest ej Kungl. Maj:t och Riksdagen genom särskildt beslut bröte organisationen och tillerkände dylik tjänsteman full pension, utan att han uppfyllt förutsättningarna för erhållande af sådan, biu gällande stadganden borde därför kompletteras med föreskrift därom, att sådan tjänsteman ägde afgå från tjänsten med en pension, hvars belopp vore på förhand bestämdt och afvägdt med hänsyn till uppnådd aflöning och tjänstålder.

Vore tillbakagången beroende på det ifrågakommande arbetets art och sålunda tjänstemannen skulle kunna, på annan plats och om krafven på honom blefve ställda i annan riktning, fortfarande fullgodt fylla sin plikt, borde han förflyttas till annan afdelning af telegrafverkets arbetsområde, där hans arbetskraft kunde bättre tillgodogöras, utan att dock någon nedsättning i uppnådda löneförmåner därvid borde ifrågakomma.

I det sista. fallet, eller bristande intresse och pliktkänsla, följde af sig själft, att tjänstemannen ginge miste om hvarje vidare förbättring i sin ställning, och äfven i detta fall borde säkerligen oftast ett gynnsammare resultat kunna vinnas, utan tillgripande af det strängaste medlet, afskedande, genom en förflyttning till annat arbete af exempelvis mera mekanisk art eller annan arbetsplats, som lämnade möjlighet till så väl noggrannare övervakning som eventuellt undanröjande af de omständigheter, hvilka åstadkommit tillbakagången.

Rörande själfva de aflöningsbelopp, som kommitterade funnit sig böra föreslå för styrelsens biträdande personal, hafva kommitterade kommit till den uppfattning, att maximiaflöningen borde fastställas till 7,000 kronor för år. Minimiaflöningen för ordinarie tjänst af nu ifrågavarande slag, som ju borde sättas jämförelsevis låg, har af kommitterade föreslagits. till 3,400 kronor för år. För den tjänsteman, hvars duglighet och nit föranledde förhöjning af minimiaflöningen utan rubbningar, skulle denna förhöjning lämpligen utgå med 400 kronor för hvarje gång efter resp. två, fyra, sex och nio år samt med 500 kronor för hvarje gång efter resp. tolf, femton, aderton och tjuguett år.

Kommitterade erinra att slutsiffran 7,000 kronor sammanfaller med

33 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

slutsiffran för riksbankens tjänstemän, ehuru dessa, enligt den vanliga äldre metoden, uppdelats i flera lönegrader. Då fordran på arbetstid och arbetsintensitet enligt kommitterades förslag skulle för telegrafstyrelsens tjänstemän blifva åtminstone icke lägre än hvad som gäller för riksbankens tjänstemän, men däremot fordran på föregående utbildning för flertalet fall väsentligt större, framginge sålunda, att med hänsyn till löneregleringen kommitterade ganska snäft begränsat sig, då de hållit sig till hvad Riksdagen redan år 1902 gillat och godkänt.

För en af byråtjänstemännen komme aflöningen ej att normeras af de för de öfriga gällande aflöningsgränserna, nämligen kontrollören å trafikbyrån. Denne, som skulle vara en stationstjänsteman, uppbure äfven under sitt arbete i styrelsen lön efter de bestämmelser, som gällde för de öfriga stationstjänstemännen.

Enligt kommitterades förslag skulle de biträdande tjänstemännen utgöras af åtta assistenter, fyra telegrafister, en föreståndare för katalogexpeditionen, aderton kontorsskrifvare och sex vaktmästare, samtliga ordinarie tjänstemän, samt nio extra tjänstemän.

Några särskilda bestämmelser angående aflöningarna till ifrågavarande assistenter och telegrafister, hvilka, såsom egentligen tillhörande lokalförvaltningarna, skulle uppbära dem eljest tillkommande aflöning, vore ej behöfliga.

Föreståndaren för katalog expeditionen (kvinnlig),som för närvarande å extra stat åtnjuter ett arfvode af 1,800 kronor, har af kommitterade uppförts i en högre aflöningsklass än kontorsskrifvarna, då det henne åliggande arbete vore af synnerligen ansvarsfull beskaffenhet och hon utöfvade f oreståndarskapet för en rätt stor personal, som sysselsattes med arbetet för tryckning och utgifning af rikstelefonkatalogen. Hon hade sålunda sig anförtrodt ett uppdrag, som icke kunde i något hänseende sättas ringare än hvad som eljest i de centrala ämbetsverken ansåges kräfva en manlig tjänsteman. Då sålunda denna plats kräfde mognare omdöme och därför i regel komme att besättas af tjänstemän, som förut varit en längre tid anställda i verket, hade antalet löneförhöjningar kunnat inskränkas till blott tre.

Begynnelseaflöningen skulle utgöra 1,800 kronor och slutaflöningen 2,400 kronor.

För kontorsskrifvarna kunde, enligt kommitterades uppfattning, med hänsyn till tjänsternas beskaffenhet och den jämförelsevis unga ålder, Bih. till lliksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Höft. 5

Biträdande

tjänstemän.

Föreståndaren för katalogexpeditionen.

Kontorsskrif-

vare.

Vaktmästare.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

vid hvilken de skulle tillträdas, begynnelseaflöningen sättas ganska låg. Här borde emellertid ådagalagd förtjänst belönas och arbetsifvern sporras genom utsikt till bättre ställning i form af flera och i början tätare aflöningsförbättringar. Vid bestämmande af dessa och af slutaflöningen hade nödig hänsyn måst tagas därtill, att den föreslagna begränsningen af byråtjänstemännens antal föranledde, att åt kontorsskrifvarna komme att anförtros en del arbete, som för närvarande utfördes af byråtjänstemännen. Vidare borde slutaflöningen för kontorsskrifvarna, af hvilka flertalet icke kunde förvänta befordran till högre tjänst inom verket, sättas så hög, att den motsvarade de billiga krafven på en dylik aflöning för personer med för denna tjänst behöflig utbildning samt tillförsäkrade verket att vid tjänsten kunna bibehålla rutinerade arbetskrafter.

Kommitterade hafva föreslagit, att begynnelseaflöningen skulle utgöra 900 kronor och slutaflöningen 1,800 kronor.

Aflöningen för de hos styrelsen för närvarande anställda vaktmästarna utgör, för förrådsvaktaren och första vaktmästaren 1,100 kronor samt för de tre andra vaktmästarna 800 kronor med ett ålderstillägg å 100 kronor. Kommitterade framhålla (sid. 108), att dessa aflöningsförmåner numera måste betraktas såsom i sig själfva fullkomligt otillräckliga. Därtill komme, att, hvad beträffade telegrafverket, med den föreslagna organisationen deras syssla blefve af helt annat slag än hvad i allmänhet vore fallet i de centrala ämbetsverken, där det i regel kräfdes endast jämförelsevis kort arbetstid och. dessutom goda tillfällen till extra inkomster direkt och indirekt erbjödes. Telegrafstyrelsens vaktmästare skulle däremot fullt upptagas af sitt arbete hos styrelsen och kunde bereda sig extra inkomster endast genom en utsträckning utöfver det normala af sitt arbete, hvilket icke borde ifrågasättas.

Kommitterade föreslå för dessa tjänstemäns aflöningsformer en ändring så till vida, att den föreslagna aflöningen skall vara gemensam för alla vaktmästarna. Kommitterade finna det nämligen, för att kunna hålla telegrafstyrelsen obunden vid uppdragets öfverlämnande, lämpligast, att ingen förste vaktmästare anställes, utan att i stället till styrelsens förfogande ställes ett visst belopp att såsom ersättning utom ordinarie stat utgå till den af vaktmästarna, som förordnas att sköta hittillsvarande förste vaktmästarens uppdrag med afseende på arbetets fördelning och dylikt. Detta belopp föreslå kommitterade till 200 kronor årligen.

Samtliga vaktmästare skulle dessutom erhålla uniformsbeklädnad.

35 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Betrynnelseaflöningen skulle utgöra 1,020 kronor och slutaflöningen 1,800 kronor.

Ehuru det, enligt kommitterades förmenande, vore oegentligt att jämföra de till telegrafstyrelsens tjänstemän nu utgående aflöningar med 'de af kommitterade föreslagna, emedan efter kommitterades förslag på de nya tjänsterna i styrelsen komrne att ställas sa betydligt större foidringar såväl i arbetstid som i arbetsintensitet, hade kommitterade dock uppgjort följande öfversikt öfver de gamla och nya löneförhållandena, däri de gamla för hvarje tjänsteman återfunnes inom parentes.

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 84.

so

37 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Såsom i det föregående biff vit nämndt, hafva koinmitterade hemställt, att aflöningarna i sin helhet till telegrafverkets personal skulle i staterna upptagas såsom förslagsanslag. I detta hänseende anföra kommitterade, att, då aflöningsreglementet komme att innehålla fullständiga bestämmelser, huru aflöningarna skulle utgå, någon olägenhet icke syntes kunna uppstå af deras upptagande såsom förslagsanslag, lika litet som någon olägenhet ansetts följa med den nuvarande anordningen att en del af dem, nämligen ålderstilläggen, utginge såsom förslagsanslag.

Beträffande fördelningen mellan lön och tjänstgöringspenningar samt grunderna därför enligt kommitterades förslag tillåter jag mig hänvisa till kommittébetänkandet (sid. 146—148).

Enligt hvad af det utaf kommitterade afgifna förslag till aflöningsreglemente, § 3 mom. 3 (§ 4 i mitt förslag) framgår (sid. 162), skulle tjänsteman, som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten skulle erhålla lägre aflöning än den aflöning eller det arfvode han förut uppbure, äga såsom personligt tillägg till lönen uppbära skillnaden, intill dess hans aflöning stigit till samma belopp, hvarjämte tjänsteman i fråga om åtnjutande af aflöningsförhöjning skulle äga tillgodoräkna sig den tid, som före denna aflöningsstats trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller, beträffande de i staten nyuppförda befattningarna, på grund af förordnande.

Hvad angår de 9 extra ordinarie tjänstemännen inom styrelsen, som Extra ordistyrelsen för vissa speciella ändamål ansett sig icke kunna undvara, nariemg*nste hafva kommitterade anmärkt, att dessas arfvoden i hvarje fall borde bestämmas efter det arbetes beskaffenhet hvarför de anställdes, hvarjämte kommitterade framhålla, att dessa extra ordinarie tjänstemän skulle åligga betydligt trägnare tjänstgöring än hvad nu kräfdes af amanuenserna. Gifvetvis skulle därmed följa en förpliktelse för styrelsen att, så snart ske kunde, för dessa tjänstemän markera, huruvida de befunnits besitta lämpliga egenskaper för fortsatt anställning i verket.

Uti det af telegrafstyrelsen afgifna ofvan omförmälda förslag till utgiftsstater för år 1908, hvarest, såsom i nu gällande aflöningsstat, arfvodena till verkets alla extra ordinarie tjänstemän upptagits under titeln »särskilda anslag», hafva de å styrelsen belöpande »arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. m.» samt »arfvoden till extra ordinarie vaktbetjänte, vikariatsersättning m. m.» upptagits till 77,000 kronor.

Af kommitterade hafva sistnämnda båda anslag under den gemen-

38 Departementschefens yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

samma titeln: »arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. no, upptagits under de olika afdelningar i aflöningsstaten, för hvilka dessa anslag äro afsedda.

På grund af den förenkling i arbetet inom styrelsen och den utsträckning af arbetstiden, som kommitterade föreslagit, samt genom den minskning, som uppstått genom uppförande af en del af de nuvarande biträdande tjänstemännen å ordinarie stat, hafva kommitterade ansett, att den för styrelsen beräknade kostnaden för extra ordinarie tjänstemän kan i staten upptagas till 23,500 kronor, hvartill alltså sistnämnda anslag för styrelsen af kommitterade föreslagits.

Den af telegrafstyrelsen, under förutsättning af den nuvarande organisationens bibehållande, för styrelsen beräknade aflöningsstaten för år 1908 upptager — om personalen vid telegrafverkets verkstad, som jag, i enlighet med hvad kommitterade föreslagit, ansett böra i aflöningsstaten skiljas från telegrafstyrelsen, upptages såsom särskild afdelning — följande belopp:

a tidningar ........................................................................ kronor 106,200: —

ålderstillägg....................................................................... » 13,100: —

arfvoden till extra ordinarie tjänstemän m. m....... » 70,000: —

» » » » vaktbetjänte m. m.... » 7,000: —

summa kronor 196,300: —

Lägges härtill dyrtidstilhigg, beräknadt till samma

belopp, som under år 1906 utgick, eller.................. » 5,880: —

utgör aflöningsbeloppet till styrelsens personal

tillsammans kronor 202,180: —

Aflöningsstaten för telegrafstyrelsen enligt det af kommitterade uppgjorda, af styrelsen i dess utlåtande biträdda förslaget slutar åter på en summa af 192,400 kronor; och har mig meddelats, att vid uppgörande af staten under antagande att nuvarande tjänstemän, där så ske kan, öfvergå på den nya staten, tillämpats de allmänna grunder, som för placerandet i viss aflöningsklass föreslagits.

Mot kommitterades förslag till omorganisation af telegrafstyrelsen beträffande den där anställda personalen har jag icke något att erinra. Såsom framgår af den förut intagna jämförande tablån skulle antalet tjänstemän nedbringas från 93 enligt nuvarande organisation till 61 enligt kommitterades förslag. Äfven om man frånser de 10 amanuenserna utan fast arfvode, hvilka enligt mig lämnad uppgift för sitt arbete

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o S4. 3! t

i styrelsen under de senaste åren uppburit en godtgörelse af i medeltal 600 kronor om året, men hvilkas befattning dock maste betraktas såsom mera tillfällig, är minskningen i antalet af den last anställda personalen i allt fall högst afsevärd. Då emellertid kommitterade representera en betydande sakkunskap på förevarande område, och telegrafstyrelsen dessutom biträdt förslaget, hyser jag, i betraktande af den föreslagna utsträckningen i arbetstid och förenklingen i arbetssätt, ingen tvekan, att icke arbetet i styrelsen skall med den åt kommitterade föreslagna organisationen kunna på ett lör verkets utveckling fullt tillfredsställande sätt upprätthållas.

Den vid organisationen af Trollhätte kanal- och vattenverk för första gången för statens vidkommande tillämpade anordningen, att verkets chef förordnas allenast för viss kortare tid synes mig väl lämpad jämväl för telegrafstyrelsen och torde i sin mån bidraga till att telegrafverket kommer att skötas på ett fullt affärsmässigt sätt.

Den ifrågasatta åtgärden att uppdraga åt en af verkets byråchefer att i generaldirektörens frånvaro företräda denne synes mig särdeles lämplig. Någon särskild titel för denna generaldirektörens ställföreträdare torde ej erfordras. _ .

Beträffande telegraffullmäktige och byråtjänstemän har jag vant i tillfälle att förut yttra mig (sid. 9 o. 10 här ofvan).

Kommitterade hafva såsom nämndt föreslagit, att föreståndaren för katalogexpeditionen och kontorsskrifvarna skola uppföras å ordinarie stat. Detta synes mig också vara väl motiveradt af den stadigvarande beskaffenheten af det arbete, som skulle åt dem anförtros.

Hvad nu angår aflöningarna, hafva kommitterade, såsom nämndt, tänkt sig, att intet visst belopp skulle för generaldirektören fastslås utan för hvarje år af Riksdagen bestämmas med rätt för Kungl. Maj:t att, därest särskilda, oförutsedda omständigheter göra sådant nödvändigt, under villkor af nästsammanträdande riksdags godkännande däruti göra erforderlig jämkning. Uti det föreliggande statförslaget har aflöningen upptagits till 15,000 kronor. Lika med kommitterade anser jag detta belopp böra betraktas såsom en minimiaflöning för ledaren af ett företag, vid hvilket så stora ekonomiska intressen äro knutna, Äfven finner jag det innebära en fördel, att beloppet göres i viss mån rörligt, så att Kungl. Maj:t, då det gäller att besätta platsen med ny innehafvare, icke nödgas afstå från att utvälja den lämpligaste personen allenast på den grund, att arfvodet med något tusental kronor understiger hvad denne på goda skäl kan komma att fordra. Den föreslagna anordningen att Kungl. Maj:t skulle äga bestämma aflöningen till högre

40 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

än dei i stat upptagna beloppet under villkor af Riksdagens blifvande godkännande synes mig dock föga tilltalande. Bättre torde då vara, att vissa gränser uppdragas, inom Indika arfvodet må af Kungl. Maj:t bestämmas, och föreslår jag i sådant hänseende 15,000—20,000 kronor.

Arfvoden till generaldirektörens ställföreträdare och till telegraffullmäktige torde böra utgå med de af kommitterade i sådant afseende föreslagna belopp.

För byråcheferna hafva kommitterade föreslagit en begynnelseaflöning af 7,500 kronor och en slutaflöuing efter 12 år af 9,800 kronor. Dessa belopp äro ju afsevärdt höga, men jag har dock icke ansett mig höra hemställa om någon nedsättning däri. Härvidlag har för mig varit i väsentlig män bestämmande, att två af byråcheferna måste tagas bland tekniskt bildade personer, och att konkurrensen från den privata affärsvärlden nödvändiggör att för dessa befattningar bjuda aflöningar, som kunna locka verkligt dugande personer att hellre än att slå in° på den enskilda företagsamhetens fält ägna sina 'krafter åt telegrafverkets tjänst. Hvad angår byråchefen å den administrativa byrån, gäller visserligen ej don nyss anförda synpunkten, men dels måste med den mångfald skiftande ärenden, för hvilkas juridiska eller administrativa behandling han skall ansvara, denna tjänst i och för sig vara af synnerligen kräfvande beskaffenhet och dels torde det ej böra ifrågasättas, att fullkomligt jämnställda tjänstemän inom samma verk skola olika aflönas.

Beträffande den föreslagna aflöningen för byråtjänstemän har jag funnit de af kommitterade härför anförda skäl vara sådana, att jag ej ansett mig höra hemställa om någon ändring i aflöningsbeloppen, men tillåter jag mig, särskildt hvad angår dessa tjänstemän, hänvisa till hvad jag förut (sid. 9) yttrat angående villkoren för uppflyttande i högre aflöningsklass.

Den föreslagna aflöningen till föreståndaren för katalogexpeditionen sjmes mig vara lämpligen afvägd.

Hvad åter kontorsskrifvarna (kvinnliga) beträffar, synas mig kommitterade hafva väl knappt tillmätt deras aflöningsförmåner. Dessa skulle utgå med en begynnelseaflöning af 900 kronor och en slutaflöningefter 18 år af 1,800 kronor.

Åtskilliga i telegrafstyrelsen anställda skrifbiträden hafva också uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift af den 9 februari 1907 hemställt, att, med bibehållande i öfrigt af de utaf kommitterade för kontorsskrifvarna föreslagna förmåner, begynnelselönen för dem måtte bestämmas till 1,380 kronor samt att i öfrigt sådan jämkning i löneskalan måtte vidtagas, att löneförhöjningarna komma att utgå hvarje gång med 150 kronor och maximilönen uppnås efter 15 års tjänstgöring.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

41 De till kvinnliga skrifbiträden i styrelsen nu utgående månatliga arfvoden belöpa sig under antagningsåret till 60 kronor samt under andra och tredje året till 65 kronor. Därefter ökas arfvmdet hvart annat år med 5 kronor i månaden, till dess detsamma uppgår till ett månatligt belopp af 90 kronor. Aflöningen växlar sålunda mellan 720 kronor och 1,080 kronor om året.

Kommitterades förslag innefattar visserligen, oafsedt förmånen af ordinarie tjänst och därmed följande rätt till pension och semester, en förbättring i dessa skrifbiträdens villkor, låt vara att med den nya organisationen följer utsträckt tjänstgöringstid. Men i betraktande däraf, att innehafvarna af dessa platser hafva sin verksamhet förlagd till Stockholm och att hos dem fordras en betydligt större utbildning än t. ex. hos telefonister, torde en begynnelselön af 900 kronor icke kunna anses vara tillräcklig.

Nu är det väl sannt, att det för närvarande trots de låga aflöningarna icke förefinnes den ringaste svårighet att erhålla kvinnliga skrifbiträden i telegrafstyrelsen, och att på den allmänna arbetsmarknaden begynnelsepriset för kvinnlig arbetskraft af motsvarande beskaffenhet i allmänhet är lägre än 900 kronor. Denna omständighet, som gifvetvis är beroende därpå, att många af dessa arbetssökande kvinnor icke behöfva lita uteslutande till inkomsten af sitt arbete utan hafva sitt egentliga ekonomiska stöd i föräldrahemmet, synes dock icke böra alltför mycket spela in, då det gäller kvinnliga biträden, åt hvilka skulle anförtros en del i styrelsen förekommande arbete, som eljest utföres af manliga tjänstemän, och man följaktligen af dessa kvinnor måste fordra eu viss utbildning. Det torde därför vara staten värdigast att lämpa ersättningen efter arbetets beskaffenhet.

Jag hemställer, att begynnelseaflöningen för kontorsskrifvare bestämmes till 1,020 kronor. För den, som däraf gjort sig förtjänt, synes aflöningsförhöjning lämpligen böra utgå med 120 kronor efter resp. 2, 4, 6 och 9 år samt med 150 kronor efter resp. 12 och 15 år, då slutaflöningen skulle blifva den af kommitterade föreslagna, 1,800 kronor.

Slutligen har jag att yttra mig öfver aflöningarna till vaktmästare. Enligt kommitterades förslag borde begynnelseaflöningen för vaktmästare sättas till 1,020 kronor och slutaflöningen efter 15 år till 1,800 kronor. Härtill skulle för den, hvilken erhölle uppdrag att tjänstgöra såsom förste vaktmästare, komma ett arfvode af 200 kronor. Samtliga vaktmästare skulle dessutom erhålla uniformsbeklädnad.

Mot förslaget om arfvode till förste vaktmästare har jag intet att invända, men anser jag begynnelseaflöningen för vaktmästare väl låg och slutaflöningen något hög. Jag erinrar i detta sammanhang, att Bih. till Rihsd. Prof. 1007. 1 Afd. 1 Sam/. 64 Höft. 6

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

i det för innevarande års riksdag framlagda förslaget till stat för veterinärinstitutet såsom aflöning till vaktmästare upptagits 1.200 kronor med rätt till ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem år.

Vid bedömande af lönebeloppet synas mig emellertid vaktmästarna i telegrafstyrelsen, med hänsyn till längden af den dagliga tjänstgöringstiden, som icke torde medgifva tillfälle för dem att i afsevärd grad förskaffa sig extra inkomster, rättvisligen icke böra jämföras med vaktmästarna i statens verk i allmänhet, utan anser jag deras aflöningsförmåner böra bestämmas något högre. Jag föreslår alltså, att begynnelseaflöningen bestämmes till 1,140 kronor, med rätt till förhöjning af 120 kronor efter resp. 3, 6 och 9 år samt af 150 kronor efter 12 år. Slutaflöningen skulle då blifva 1,650 kronor. Då förmånen af beklädnadsersättning torde enligt mig från telegrafstyrelsen lämnad uppgift kunna skattas till ett värde af 120 kronor, skulle afllöningen sålunda börja med ett belopp af 1,260 kronor och sluta med 1,770 kronor. Detta innebär ju en väsentlig förbättring i jämförelse med nu utgående aflöning, som börjar med 800 kronor och kan stiga till 900 kronor, hvartill kommer beklädnadsersättning.

Enligt det af kommitterade framlagda förslag till aflöningsreglemente skulle vaktmästarna beredas förmånen af en half månads semester. Hur än frågan om semester för motsvarande statstjänare i andra verk kan komma att ordnas, synes en dylik förmån gifvetvis böra tillkomma vaktmästarna i telegrafstyrelsen, hvilka åläggas en daglig tjänstgöringstid af minst åtta timmar.

Den af kommitterade förordade fördelningen mellan lön och tjänstgöringspenningar synes mig vara af beskaffenhet att kunna godtagas; och har jag icke i öfrigt något att erinra mot kommitterades här ofvan under aflöningsstaten för telegrafstyrelsen refererade förslag.

De af mig föreslagna jämkningarna i aflöningsförmåner åt kontorsskrifvare och vaktmästare föranleda, att aflöningsstaten för telegrafstyrelsen kommer att sluta å ett belopp af 194,410 kronor i stället för 192,400 kronor enligt kommitterades förslag.

2. Linjedistrikten.

Kommitterade hafva för vinnande af större öfverskådlighet ändrat den nuvarande indelningen i distrikts/förvaltning ar och stationer så till vida, att linjepersonalen sammanförts under en särskild afdelning linjedistrikten och telegrafinspektörerna upptagits tillsammans med den öfriga trafikpersonalen under afdelningen trafikdistrikten och stationerna, hvar-

jämte verkstaden blifvit. skild från styrelsen ocli upptagen såsom en afdelning för sig.

Jag följer denna kommitterades uppställning.

Kommitterade hafva (å sid. 36, 37, 66—68) lämnat en framställning angående de befintliga sex linjedistrikten och deras nuvarande organisation, till hvilken framställning jag hänvisar.

Kommitterade framhålla (sid. 69), att sedan den för afgifvande af förslag till nya stater för post- och telegrafverken tillsatta kommitté i sitt betänkande af den 31 oktober 1901 uttalat, att därest telefonens utbredning i öfre Norrland komme att fortgå lika hastigt som under de senare åren varit förhållandet, det sjätte linjedistriktet eller Sundsvalls distrikt ganska snart syntes behöfva delas i två.

Telefonväsendets utveckling hade, anföra kommitterade, under åren 1901 — 1906 alltjämt fortgått. Tillväxten vore fortfarande betydlig, och någon afmattning i utvecklingen gjorde sig ingalunda gällande.

När emellertid en delning af sjätte distriktet nu ifrågasattes, vore det icke så mycket anläggningarnas storlek eller abonnenternas antal som vore afgörande vid bedömande af denna fråga, utan fast mera det stora område, öfver hvilket anläggningarna vore utbredda, från riksgränsen mot Norge och Finland i norr till gränsen mot Härjedalen och Hälsingland i söder. Denna distriktets utsträckning jämte de relativt ringa utvecklade kommunikationerna inom dessa landsdelar förorsakade nämligen, att linjedirektören svårligen kunde i önskvärd grad öfvervaka förhållandena utan måste mera än ensidigt vore öfverlämna åt underordnade att ansvara för arbetet, samt att han å andra sidan vid de oundvikliga resorna inom distriktet ofta komme att hållas borta från distriktets hufvudort längre tid än som vore lämpligt.

Kommitterade föreslå därför, att linjedirektörernas antal ökas till sju och att nuvarande sjätte linjedistriktet fördelas i två, det sjätte och det sjunde, med sina hufvudorter i Sundsvall och Luleå. Gränsen mellan de båda distrikten borde lämpligen dragas strax söder om stationerna Umeå, Vännäs och Lycksele.

Beträffande linjeingenjörerna, linjedirektörernas närmaste biträden, erinra kommitterade (sid. 70), att deras nuvarande antal är 28, hvaraf 8 äro uppförda å ordinarie stat. De senare årens utveckling af telegrafoch telefonväsendet hade, fortsätta kommitterade, ådagalagt, att någon minskning af antalet linjeingenjörer, af hvilka 17 vore fast stationerade, icke kunde genomföras.

Delning af sjätte linjedistriktet.

Linje-

ingenjörer.

44 Kyinnliga

bokhållare.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 84.

Det både nämligen visat sig nödigt att, efter hand som linjernas och ledningarnas äfvensom stationernas antal allt mera ökats, uppdela linjedistiiliten i sektioner. Sålunda vore första linjedistriktet uppdeladt i tre sektioner med hufvudorter i Malmö, Hälsingborg och Växjö. Enahanda vore förhållandet inom öfriga distrikt, så att det andra uppdelats i sektionerna —. här angifna efter sina hufvudorter — Göteborg, Karlstad och Jönköping, det tredje i sektionerna Norrköping och Örebro, det fjärdex sektionerna Stockholm och Uppsala, det femte i sektionerna Gäfle och Västerås samt det sjätte i sektionerna Sundsvall, Östersund och Luleå.

Af dessa sektioner förestodes den första i hvarje distrikt af linjedirektören, som därjämte öfvade uppsikt äfven öfver öfriga sektioner, samt de återstående af en a sektionens hufvudort stationerad linjeingenjör. Detta hade ökat behofvet af fast anställda linjeingenjörer med för närvarande nio utöfver de å linjedistriktsbyråerna samt för Stockholms och Göteborgs telefonnät anställda.

Den sålunda vidtagna anordningen hade visat sig tillfredsställande, och borde alltså för framtiden bibehållas.

Om emellertid ett nytt linjedistrikt komme att upprättas med Luleå till hufvudort, syntes under första tiden och innan de lokala näten inom detta distrikt vunnit större utbredning linjedirektören i Luleå kunna tillfredsställande medhinna sitt arbete utan biträde af ordinarie linjeingenjör. Det antal ordinarie linjeingenjörsbefattningar, som nu skulle vara beliöfligt, vore således sexton, eller åtta mer än för närvarande. Ingenjörerna utan bestämd stationeringsort, för närvarande elfva till antalet, skulle fortfarande kunna bibehållas såsom extra tjänstemän. Deras antal syntes visserligen med den fortskridande utvecklingen behöfva något ökas, men genom antagande af kommitterades förslag skulle dock vinnas en någorlunda tillfredsställande proportion mellan ordinarie och extra ordinarie ingenjörspersonal.

Å linjedistrikten äro nu anställda manliga bokhållare.

Kommitterade framhålla (sid. 72), att de icke funnit det arbete, som af dessa tjänstemän utföres, eller den kompetens, som kräfves för tjänsten, betinga en sådan höjning af aflöningen, att en duglig manlig tjänstinnehafvare däraf kunde lockas att för hela sin framtid binda sig vid tjänsten, samt att med denna icke är förenadt något arbete, som ej kan lika väl utföras af en kvinna. På grund häraf hafva kommitterade föreslagit, att de manliga bokhållarna måtte utbytas mot kvinnliga. Antalet bokhållare borde bibehållas vid sex, då arbetet å den föreslagna nya linjedistriktsbyrån i Luleå icke, åtminstone under de när-

45 Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 84.

maste åren, syntes blifva så omfattande, att mera än en ordinarie kvinnlig tjänsteman — den nedan omnämnda kvinnliga kassören — syntes å byrån behöfva anställas.

Jämte dessa kvinnliga bokhållare föreslå kommitterade till uppförande å ordinarie stat sju kvinnliga kassörer, en å hvarje linjedistriktsbyrå. Kommitterade erinra, att dessas arbete är af lika stadigvarande art och af lika viktig beskaffenhet som bokhållarnas, och att det därför ej kan vara annat än lämpligt och rättvist, att jämväl åt dem beredes den tryggare ställning, som ordinarie anställning medför.

Öfriga kvinnliga biträden å distriktsbyråerna, hvilkas antal af kommitterade minskats med de nuvarande 6 till uppförande å ordinarie stat föreslagna kassörerna, hafva däremot enligt kommitterades mening icke en sådan anställning, att deras uppförande å ordinarie stat kan anses åtminstone för närvarande behöfligt eller lämpligt.

Ritarna äro mera tillfälligt anställda yngre män, som i allmänhet snart öfvergå till annan lefnadsbana.

Materialvakterna, en för hvarje linjedistrikt, uppfördes enligt postoch telegrafkommitténs förslag på ordinarie stat från och med år 1903 med en aflöning af 1,000 kronor jämte två ålderstillägg å 200 kronor hvardera. Kommitterade anföra, att det varit synnerligen svårt att få dessa befattningar, Indika måste rekryteras från arbetslagen, besatta med lämpliga personer, och omsättningen hade redan under de tå år, som förflutit efter tjänsternas uppförande å ordinarie stat, varit stor. Detta vore också helt naturligt, då aflöningen vore åtskilligt lägre, än hvad samma personer kunde påräkna under anställning såsom förmän eller till och med såsom arbetare vid linjearbetena. Förrådstjänsterna vore dessutom förenade med betydligt arbete och ansvar, såsom framginge däraf, att, distrikts förråden enligt 1905 års redovisningar hade en utgående värdebehållning från 242,398,71 kronor till 490,577,58 kronor, medan värdet af den materiel, som under årets lopp ankommit till förråden och därifrån åter utgått till anläggnings- och underhållsarbetena, stege till ännu mycket högre siffror. Äfven vore vid distriktsförråden under materialvaktens befäl anställdt åtskilligt arbetsmanskap.

Kommitterade hafva på grund af det anförda ansett, att åt dessa funktionärer borde gifvas en bättre ställning, och föreslagit, att materialvakterna upptagas bland nedan omnämnda linjeförmän af l:a lönegraden, med hvilka dessa förråd sföreståndare vore att anse såsom likställda såväl

Kvinnliga

kassörer.

Extra

biträden.

Material-

vakter.

46 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

beträffande tjänstålder och kompetens som därigenom, att de hade att utöfva förmanskap och uppsikt öfver de vid förrådet tjänstgörande arbetarna samt hade ett omfattande redovisningsarbete för all den materiel, som ankomme till förrådet för att därifrån utsändas till föreliggande arbeten.

Linie- Beträffande linjeunderbefälet och de särskilda grupperna däraf samt

underbefäl, reparatörerna har jag i mitt ofvanomförmälda yttrande till protokollet öfver civilärendena den 22 juni 1906 framhållit, att det vore angeläget, att frågan om åtminstone en större del af dessa statstjänares uppförande å ordinarie stat, gjordes till föremål för utredning.

Kommitterade hafva af skäl, som de närmare utvecklat (å sid. 36— 40), såsom sin mening uttalat, att såväl linjeunderbefälet som reparatörerna borde uppföras å ordinarie stat.

Kommitterade framhålla, att någon minskning i vare sig byggnadseller underhållsarbetena inom distrikten icke vore att förvänta, samt att det under sådana förhållanden ej vore med telegrafverkets intresse öfverensstämmande att till ifrågavarande befattningar användes personer, som vore endast tillfälligt fästa vid verket.

Linjemästarc. Hvad först angår arbetsledarna äro desamma fördelade i två aflöningsklasser. Af dessa omfattar den första arbetsledarna med fast placeringsort, hvilka för närvarande äro till antalet 9, nämligen tre i Stockholm, två i Göteborg samt en i hvardera af städerna Malmö, Norrköping, Gäfle och Sundsvall. De hafva att i nämnda städer öfvervaka de under sina förmän arbetande arbetslagen och att mellan dem fördela arbetena äfvensom att ansvara för och redovisa de för anläggningarna erforderliga penningmedel och materiel. Arbetsledarna utan fast placeringsort utgöra för närvarande ett antal af 18. De hafva att vid arbeten utom linjedistriktens hufvudorter uppfylla samma funktioner, som arbetsledarna af förstnämnda klass utöfva å dessa hufvudorter, och måste sålunda flytta från den ena platsen till den andra allt efter som arbetena sådant påkalla.

Till samma grupp föreslå kommitterade att hänföra öfverreparatörerna.

I stället för den nuvarande benämningen arbetsledare hafva kommitterade föreslagit den för ifrågavarande funktionärers ställning och arbete mera betecknande benämningen linjemästare.

För ingendera af dessa grupper föreligger, framhålla kommitterade, någon anledning att förändra det nuvarande antalet. Kommitterade

47 Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 84.

hemställa därför, att å ordinarie stat måtte uppföras nio linjemästare af första lönegraden och tjugufem linjemästare af andra lönegraden, därutaf sju öfverreparatörer.

De nuvarande linjeförmännen äro förmän för och deltagare i de Reparatörer, olika arbetslagens arbeten, hvarjämte de ofta under längre eller kortare tider måste själfständigt leda arbetet. Antalet fast placerade linjeförmän utgör för närvarande 37.

Såsom i det föregående nämnts, anse kommitterade, att till denna grupp böra hänföras jämväl de nuvarande materialvakterna, åt hvilka en förestår hvarje distriktsförråd ock hvilkas antal således för framtiden skulle blifva 7.

Antalet med arbetslagen flyttande linjeförmän utgör för närvarande 45.

Kommitterade anföra, att ehuru det nuvarande, ofvan angifna antalet linjeförmän, fasta och flyttande, visserligen icke öfverstege det förefintliga behofvet af ständigt tjänstgörande förmän och därtill ytterligare komme, att dessa förmän ofta maste förvalta arbetsledare- (linjemästare-) befattningar, hade likväl kommitterade med hänsyn därtill, att arbetenas omfattning möjligen skulle af nu ej förutsedd anledning kunna blifva underkastad någon tillfällig minskning, kommit till den uppfattning, att icke hela antalet förmän behöfde nu uppföras å ordinarie stat.

Kommitterade hafva sålunda föreslagit att å ordinarie stat måtte uppföras för det närvarande trettiosju linjeförmän af första lönegraden, därutaf sju förrådsförmän, samt fyrtio linjeförmän af andra lönegraden.

Antalet för närvarande fast anställda reparatörer utgör 193. Det Rinjeförmän. ligger, anse kommitterade, i sakens natur, att med telefonväsendets utveckling denna kår äfvenledes måste vara i jämförelsevis stark ökning. Emellertid syntes dock för närvarande antalet reparatörer å ordinarie stat kunna inskränkas till 180 stycken, hvadan kommitterade föreslå, att å ordinarie stat uppföres ett antal af 180 reparatörer.

Tillika hafva kommitterade (sid. 188) föreslagit, att linjeunderbefälet och repartörerna måtte uppföras på ordinarie stat redan år 1907.

Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande erinrat, att kommitterades förslag icke afsåge uppförande under år 1907 å ordinarie stat af större antal linjeförmän af första lönegraden än 30, och förklarar sig finna hvad kommitterade sålunda föreslagit oundgängligen nödvändigt.

48 Aflöningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

De förändringar, som kommitterade föreslagit i fråga om linjedistrikten, finnas sammanfattade i följande jämförelse mellan nu gällande och af kommitterade föreslagen organisation af linjedistrikten.

Enligt nu gällande stat: 6 linjedirektörer 8 linjeingenjörer

6 bokhållare (manliga)

Enligt af kommitterade föreslagen stat:

7 linjedirektörer 16 linjeingenjörer 7 kassörer (kvinnliga)

6 bokhållare (kvinnliga)

9 linjemästare af första lönegraden 25 linjemästare af andra lönegraden

Enligt nu gällande stat: (5 materialyakter

Enligt af kommitterade föreslagen stat:

37 linjeförmän af första lönegraden 40 linjeförmän af andra lönegraden 180 reparatörer

20 kvinnliga biträden 5 ritare

51.

14 kvinnliga biträden 5 ritare

346.

I .kommitterades uppdrag har äfven ingått att undersöka, huruvida de vid 1902 års riksdag fastställda nya staterna för telegrafverkets distrikts- och lokalförvaltningar kunde numera anses lämpade efter för handen varande förhållanden.

Beträffande linjedistriktens tjänstemän framhålla kommitterade, att de aflöningsförmåner, som af 1901 års kommitté ansågos böra tillkomma dessa tjänstemän, redan från början blefvo betänkligt kringskurna. Vid uppgörande af sitt förslag till aflöning för tjänstemän och betjänte vid telegrafverket hade nämligen kommittén ansett sig böra lämna åsido de tillfälliga aflöningsförbättringar, som på grund af 1901 års Riksdags beslut ^ tillkommit denna personal i form af dyrtidstillägg, hvadan kommittén afsett, att, om och i den mån sådant dyrtidstillägg' komme att beredas andra statstjänare, äfven telegrafpersonalen, när de af kommittén föreslagna aflömngsbeloppen tillämpades, borde komma i åtnjutande . af dyrtidstillägg. Det dyrtidstillägg, som kommittén åsyftade, utgick med 10 % på aflöningen. Emellertid förklarade 1902 års Riksdag, att, som fullständig lönereglering då beslutits för den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

ordinarie personalen vid telegrafverkets distrikts- och lokalförvaltningar och Riksdagen ansåge, att de utaf Riksdagen för nämnda personal bestämda lönebelopp vore med afseende såväl å tjänstinnehafvarnas åligganden och tjänsteställning som å de då rådande prisförhållandena tillräckliga, några ytterligare tillskott till ifrågavarande aflöningar från * statsverkets sida icke borde ifrågakomma.

Kommitterade framhålla, att de aflöningar, som sålunda kommit dessa tjänstemän till del, efter kommitterades åsikt, numera icke kunna anses skäliga. Deras ställning kräfde en aflöning, som någorlunda motsvarade lefnadskostnaderna, hvilka såväl i Stockholm som i de större landsortsstäderna, där dessa tjänstemän måste vara bosatta, vore i snabbt stigande. Vid afvägande af passande aflöningsförmåner åt dessa tjänstemän borde man ej glömma, att en hvar inom sitt distrikt vore ansvarig för dyrbara nyanläggningar och särdeles omfattande underhållsarbeten och att således stora fordringar måste ställas på dem. På linjebefälet hvilade i första hand mycket stora ekonomiska uppgifter, och på dem berodde till stor del verkets ekonomiska väl.

För linjedirektörerna hafva kommitterade föreslagit en minimiaflö- Linjening af 4,600 kronor årligen samt tillägg med 400 kronor efter tre år dlrektoreroch med 500 kronor för hvarje gång efter sex, nio, tolf och femton års tjänst, så att slutaflöningen skulle uppgå till 7,000 kronor årligen.

För linjeingenjörerna hafva kommitterade föreslagit en minimiaflöning Linje. af 3,000 kronor årligen med tillägg af 400 kronor för hvarje gång ingenjörer, efter minst tre, sex, nio, tolf och femton år samt ett å 500 kronor efter aderton års ordinarie tjänst eller således en högsta slutaflöning af 5,500 kronor årligen.

För kvinnlig kassör föreslå kommitterade eu aflöning af 1,140 kro- Kvinnliga nor vid tjänstens tillträdande med förhöjning efter tre, sex och nio år med ka6SÖrer- 120 kronor hvarje gång, efter tolf och femton år med 150 kronor hvarje gång samt efter aderton år med 300 kronor, så att slutaflöningen blifver 2,100 kronor. För dessa funktionärer borde därjämte, enligt kommittérades mening, utgå felräkningspenningar med ett belopp, som lämpligen syntes kunna fastställas till 200 kronor årligen.

Aflöningen för kvinnliga bokhållare har af kommitterade föreslagits Kvinnliga till 900 kronor årligen vid tjänstens tillträdande, med förhöjning efter två bokhållare, och fyra år med 60 kronor, efter sex, nio, tolf och femton år med 120 Bi/i. till Riksd. Prof. 1807. 1 Sami. 1 Afd. 04 Höft. 7

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

kronor samt efter aderton år med 150 kronor, så att slutaflöningen blifver 1,650 kronor.

De af kommitterade för linjeunderbefäl och reparatörer föreslagna kontanta aflöningsförmåner, jämförda med nu utgående, framgå af nedan intagna tabell. Men därjämte hafva kommitterade ansett sig böra för linjemästare af andra klassen och linjeförmän af andra klassen bibehålla det till dem nu för hvarje årets dag utgående dagtraktamentet, nämligen för linjemästarna 3 kronor om dagen i de fem sydligare distrikten och 3 kronor 50 öre om dagen i nuvarande sjätte distriktet samt för linjeförmännen resp. 2 kronor och 2 kronor 50 öre. För den del af personalen, som icke utför sitt arbete å sin bostadsort utan därvid har att följa telegraf- och telefonlinjerna eller eljest ständigt befinner sig på flyttande fot, läge det enligt kommitteradss åsikt nämligen i sakens natur, att för den häraf uppkommande ökningen i lefnadskostnader borde jämte aflöningen utgå ersättning i form af dagtraktamente. Där dessa flyttningar vore ständiga, så att personalen endast undantagsvis en eller annan dag kunde vistas å sin hemort, borde traktamentsersättningen så väl af billighetsskäl som af praktiska hänsyn bestämmas att utgå med ett visst ständigt belopp.

Kommitterade hafva vidare för vissa tjänstemän vid sidan af den egentliga aflöningen infört en ny aflöningsform, nämligen bostad in natura eller hyresbidrag (sid. 112—113, jämförda med förslaget till aflöningsreglemente § 15 (§ 16).

Denna förmån skulle vid linjedistrikten tillkomma linjemästarna, linjeförmännen och reparatörerna.

Densamma borde, enligt kommitterades mening, ingå såsom en del af personalens löneförmåner. Tills vidare måste dock i stället för bostad in natura i flertalet fall utgå ersättning i penningar. Detta hyresbidrag vore icke afsedt att inräknas i själfva aflöningen, hvaremot det läge i dess natur, att detsamma skulle enligt väsentligen samma grunder, som gälla med afseende på den egentliga lönen, få under sjukdoms förfall bibehållas.

Beloppet af hyresbidraget måste tydligen stå i visst förhållande till aflöningens storlek och hafva kommitterade, i likhet med hvad som för närvarande finnes bestämdt för statens järnvägars personal, föreslagit detsamma till 20 procent af aflöningen.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o S4. *>1

Kommitterade hafva därjämte (sid. 113—115) föreslagit, att vissa tjänstemän, vid linjedistrikten endast reparatörerna, skulle, om de vore stationerade å ort, där de allmänna lelnadskostnaderna vore särskildt höga, äga, så länge de tjänstgjorde å sådan ort, utöfver dem regelmässigt tillkommande aflöningsförmåner, uppbära ett särskildt tilläggsarfvode, utgående med 10 eller 15 procent af dem tillkommande aflöning.

Reparatör, som i stället för fri bostad åtnjöte hyresbidrag, skulle äga, i fall han uppbure tilläggsarfvode, beräkna enahanda tillägg äfven å sådant bidrag.

Kommitterade anföra, att utaf kommitterade verkställda undersökningar framgått, att med afseende på de för närvarande gällande lefnadskostnaderna det högsta lönetillägget skulle vara behöfligt endast i Stockholm, hvaremot det lägre tilllägget skulle blifva behöfligt å några af de större stationerna, nämligen Göteborg, Malmö, Norrköping, Gäfle, Hälsingborg, Karlskrona samt de inom norra inspektionsdistriktet (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län äfvensom Hälsingland af Gäfleborgs län) belägna. Emellertid hyste kommitterade icke någon tvekan därom, att nyssnämnda efter prisförhållandenas växling återkommande undersökning lämpligast borde öfverlämnas åt telegrafstyrelsen, som således vid uppgörande af hvarje års stat hade att taga under afgörande frågan om, å hvilka orter dessa tillägg borde utgå och hvar det högsta tillägget kunde vara behöfligt. Liksom det enligt kommitterades mening icke vore lämpligt att efter genomförandet af den föreslagna omorganisationen af telegrafstyrelsen betunga Kungl. Maj:t och Riksdagen med en pröfning hvarje år af det antal biträdande funktionärer i styrelsen och vid trafikens skötande eller ledningarnas byggande och underhåll, som kunde vara af den fortgående utvecklingen betingadt, lika litet syntes det var^ erforderligt att belasta statsmakterna med afgörandet af dessa detaljer angående fördelningen af det å vissa orter behöfliga lönetillägget.

Jag återger här den förut omnämnda tabellen rörande de nu gälande och de föreslagna aflöningsförhållandena vid linjedistrikten.

Dyrorts-

tillägg.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 84.

*) Detta arfvode utgår endast i Stockholm.

(M

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 53

Beträffande kostnaden för do extra ordinarie tjänstemännen vid Extra linjedistrikten har i det af telegrafstyrelsen afgifna förslag till utgifts- t^‘“e”gn_ stater för är 1908 för arfvoden till extra ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte samt för vikariatsersättning in. m. vid distriktsförvaltningarna upptagits 102,000 kronor.

Af detta belopp äro, enligt hvad kommitterade meddela, 92,000 kronor beräknade att erfordras för linjedistrikten.

Om från det för linjedistrikten beräknade anslaget fråndrages nu utgående arfvode till de 8 linjeingenjörer och de 7 kassörer, hvilka af kommitterade föreslås att uppföras å ordinarie stat, skulle återstå omkring 65,000 kronor, hvilket belopp af kommitterade upptagits under »arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. m.» för linjedistrikten.

Den af kommitterade föreslagna aflöningsstaten för linjedistrikten slutar å en summa af 531,430 kronor.

Hvad angår linjedistrikten, har jag på de al: kommitterade anförda Departementsskäl funnit mig kunna biträda hvad de i organisationshänseende föreslagit.

Beträffande särskildt frågan om uppförande af arbetsledare, linjeförmän och reparatörer på ordinarie stat, ber jag få erinra, att redan vid behandling af post- och telegrafkommitténs år 1901 afgifna betänkande telegrafstyrelsen och departementschefen uttalade såsom sin åsikt, att dessa statstjänare borde beredas en sådan förmån. Dessa uttalanden äga för närvarande än större giltighet i betraktande åt telefonväsendets alltjämt fortgående utveckling, som ständigt kräfver nya linjer. I detta hänseende är en belysande utredning att finna i Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag aflåtna proposition n:r 14 angående beredande al lånemedel för fortsatt utveckling af statens telefonväsende. Det torde också vara att förvänta, att byggandet af nya telefonlinjer under eu lång tid framåt kommer att i stigande utsträckning fortgå. För öfrigt betingar redan telegraf- och telefonlinjernas nuvarande längd, öfver

200,000 kilometer, för underhållet en betydande stam af linjeunderbetäl och reparatörer. Jag anser därför, att kommitterade, som icke föreslagit ens hela den nu anställda personalens uppförande å ordinarie stat, ej gått längre än hvad förhållandena ovillkorligen synas påkalla.

Däremot synes mig skäl ej föreligga att uppföra denna personal å ordinarie stat redan under år 1907.

I afseende å aflöningar hafva kommitterade, såsom nämnts, föreslagit, att linjedirektörer, hvilka för närvarande åtnjuta en aflöning af 4,500 kronor med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

efter 5 och 10 år, skulle erhålla en begynnelseaflöning af 4,600 kronor med en slutaflöning af 7,000 kronor efter femton års tjänst.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva emellertid representanter för svenska telegraftjänstemännens förening hemställt, att begynnelseaflöningen för linjedirektörer måtte sättas till 5,000 kronor.

Jag har dock ansett mig böra ansluta mig till kommitterades förslag. Linjedirektörerna befordras vid jämförelsevis tidig ålder till sina befattningar, och den nuvarande, vid 1902 års riksdag fastställda begynnelselönen, inpassad i kommitterades löneskala till 4,600 kronor, synes mig lämplig, helst i betraktande af den föreslagna, afsevärdt högre slutaflöningen, mot hvilken jag icke har något att erinra.

Telegraftjänstemännens förening har ansett linjedirektörerna böra jämföras med handirektörerna vid statens järnvägar, men enligt min uppfattning synas mig dessa senare med hänsyn till deras i allmänhet mera ansvarsfulla arbete hafva berättigade anspråk på något högre aflöning än linjedirektörerna.

Linjeingenjörernas aflöning uppgår för närvarande till 3,200 kronor om året med rätt till två ålderstillägg, hvardera å 400 kronor efter resp. 5 och 10 år. Kommitterade föreslå som nämndt en begynnelseaflöning af 3,000 kronor och en slutaflöning af 5,500 kronor efter 18 år.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse har telegraftjänstemännens förening anfört, att det synts föreningen som om den föreslagna begynnelseaflöningen satts väl lågt, då hänsyn toges dels till de kompetensfordringar, som ställdes på dessa tjänstemän — afgångsbetyg från teknisk högskola och därefter genomgången telegrafkurs — och dels till de dåliga befordringsmöjligheterna inom denna jämförelsevis fåtaliga afdelning af telegrafkåren. Föreningen hemställer därför, att begynnelseaflöningen för linjeingenjörerna bestämmes till 3,800 kronor och att tiden för uppnående af slutaflöningen förkortas från 18 till 12 år.

Jag ber emellertid få nämna, att de åtta linjeingenjörer, som under förutsättning af föreliggande förslags godkännande kunna antagas blifva ordinarie, enligt hvad mig meddelats, då i medeltal icke uppnått högre ålder än 30 år. Vidare tillåter jag mig påpeka, att det till följd af linjenätets hastiga och ständiga utveckling är att förutse, att antalet ordinarie linjeingenjörsbefattningar inom en ej alltför aflägsen framtid torde behöfva än ytterligare ökas; och kan jag följaktligen icke finna, att befordringsutsikterna äro klena. Eu extra linjeingenjör kan nu ej komma till högre arfvode än 2,800 kronor om året.' Med hänsyn härtill och de i öfrigt af mig framhållna omständigheter anser jag mig icke böra frångå hvad kommitterade i detta hänseende föreslagit.

55 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

De för kvinnlig kassör ifrågasatta aflöningsförmånerna synas mig vara lämpligen afvägda.

Hvad angår kvinnliga bokhållare bär begynnelseaflöningen åt kommitterade satts till samma belopp som för kvinnliga kontorsskrifvare i styrelsen eller 900 kronor. Denna aflöning synes mig väl knappt tillmätt, och jag tillåter mig därför föreslå, att den bestämmes till 960 kronor eller 60 kronor lägre än det belopp, som jag ifrågasatt såsom begynnelseaflöning för kontorsskrifvare, detta med hänsyn därtill att det öfvervägande antalet bokhållare äro placerade i landsorten och för öfrigt kompetensfordringarna beträffande dem torde komma att sättas något lägre än i fråga om de bos styrelsen anställda kontorsskrfvarna. Atiöningsförhöjning torde böra för däraf förtjänta utgå med 60 kronor efter 2 år, med 120 kronor för hvarje gång efter resp. 4, 6, 9 och 12 år samt med 150 kronor efter 15 år, då slutaflöningen skulle blifva 1,650 kronor.

Mot de af kommitterade för linjeunderbefäl och reparatörer föreslagna aflöningsförmåner har jag, utom hvad angår frågan om hyresbidrag och dyrortstillägg, icke funnit något att erinra.

Kommitterade hafva såsom nämndt hemställt, att linjemästarna, linjeförmännen och reparatörerna skulle tilldelas bostad in natura eller hyresbidrag, och detta synes mig i och för sig vara lämpligt. Men kommitterade hafva tillika föreslagit, att, där hyresbidrag utgar, detta skulle bestämmas till ett under alla förhållanden lika belopp eller 20 procent af aflöningen, därvid åberopande sig på hvad som för närvarande finnes bestämdt för statens järnvägars personal. En sådan anordning, som frångåtts i det af järnvägens löneregleringskommitté afgifna betänkande, kan dock, i betraktande först och främst af de på olika orter i så hög grad växlande hyrorna, icke vara att förorda. I detta hänseende ber jag få åberopa den utredning, som lämnats i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag i sammanhang med fråga om reglering af postbetjäntes aflöningsförhållanden. Jämväl ur en annan synpunkt lärer vara fördelaktigare, om möjlighet beredes att så vidt ske kan lämpa hyresbidragets storlek efter hvad som kan antagas motsvara vederbörandes utgift för bostad. Det torde nämligen vara ett af erfarenheten bekräftadt faktum, att hyreskostnaden ingalunda stiger proportionellt med höjd aflöning, utan torde det vanliga förhållandet vara, att tjänstemannen bibehåller samma bostad äfven sedan han erhållit löneförhöjning. Hyresbidraget synes därför rätteligen böra utgå i något fallande skala. Betänkligheter torde ej möta att öfverlämna åt telegrafstyrelsen att inom lämpliga gränser bestämma

56 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

hyresbidragets storlek, som synes böra sättas till lägst 15, högst 30 procent af aflöningens belopp.

Vidare föreslå kommitterade, att till reparatörer, som äro stationerade å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga, skall utgå dyrortstillägg med 10 eller 15 procent af dem tillkommande aflöning. Detta förslag har jag funnit mig böra understödja.

I detta sammanhang har jag att anmäla, att från i Stockholm bosatta linjeförmän gjorts framställning, att äfven de måtte komma i åtnjutande af dyrortstillägg. Denna hemställan synes mig väl motiverad beträffande linjeförmännen af första lönegraden, livilka äro fast placerade i större städer med i allmänhet dyrare lefnadskostnader. Hvad åter angår linjeförmännen af andra lönegraden, hvilka icke äro fast stationerade utan medfölja arbetslagen från plats till plats, föreligger icke samma skäl för dyrortstillägg. Dessa förmän skulle under hela året åtnjuta dagtraktamente, hvilket skulle utgå med högre belopp i det nordligaste inspektionsdistriktet än i de sydligare. Härigenom blifver olikheten i lefnadskostnader i de skillda landsdelarna någorlunda utjämnad. Jag hemställer därför, att utom reparatörerna, endast linjeförmännen af första lönegraden må tillerkännas dyrortstillägg.

Mot hvad kommitterade i öfrigt beträffande linjedistrikten föreslagit har jag icke något att invända.

Enligt mitt förslag skulle aflöningsstaten för linjedistrikten komma att sluta å 531,790 kronor i stället för 531,430 kronor jämlikt kommitterades hemställan.

3. Trafikdistrikten och stationerna.

Beträffande trafikdistriktens nuvarande organisation tillåter jag mig hänvisa till den af kommitterade därför lämnade redogörelse (sid. 76 o. 77).

Kommitterade erinra, att beträffande den hithörande personalen gäller samma ogynnsamma förhållande, som anmärkts rörande linjedistriktens tjänstemän, eller att 1901 års kommitté beräknade dess aflöningar lågt med tanke på ett ytterligare tillskott i form af dyrtidstillägg, som dock i verkligheten icke kom vederbörande till godo. Denna omständighet i förening med lefnadskostnadernas stegring hafva, anföra kommitterade, nödgat dem att söka äfven för denna grupp tjänstemän förbättra deras lefnadsvillkor. Den snabbt växande trafiken ställde också numera betydligt större kraf på denna personals ansvar och arbetsförmåga.

Kung!.. Maj.ts Xåd. Proposition N:o 84.

Beträffande till eu början telegrafinspektörerna hafva kommitterade (sid. 118) funnit sig; böra vidtaga en förändring af nu gällande bestämmelser.

Den nuvarande anordningen, enligt hvilken inspektören, med afstående af sina aflöningsförmåner på ordinarie tjänst, åtnjöte ett fast årligt arfvode af 5,000- kronor, hade, anföra kommitterade, redan under den korta tid, som förflutit efter dessa, befattningars inrättande, visat, sig medföra olägenheter, i det inspektörerna icke gärna kvarstannade i denna befattning så länge, som det stundom varit önskvärdt. De fyra inspektörsbefattningarna hade sålunda sedan deras tillkomst år 1903 redan haft nio innehafvare.

Kommitterade hafva därför kommit till den uppfattningen, att, på samma gång en skälig förhöjning af deras nuvarande aflöning i viss mån kunde beredas dem, de påpekade olägenheterna skulle fullständigt undanrödjas genom den enligt kommitterades mening lämpligare och i sig själ! riktigare anordningen, att telegrafinspektörerna bibehölle den dem såsom ordinarie tjänstemän — i regel kommissarie af 2:a, 3:e och 4:e lönegraderna — tillkommande lön, medan, under den tid deras förordnande såsom inspektörer varade, till dem skulle i stället för tjänstgöringspenningar eller provision utgå ett arfvode, hvilket belopp icke i aflöningsreglementet intagits, men som kommitterade, enligt hvad det af dem uppgjorda förslaget till stater utvisar, föreslagit till 2,500 kronor per år.

Efterföljande tabell visar de aflöningsbelopp, som enligt kommitterades förslag skulle uppbäras af en till inspektör förordnad kommissarie i olika lönegrader.

Då inspektörer i regel utvaldes bland kommissarierna af de tre lägsta ofvan angifna lönegraderna, skulle sålunda deras aflöning komma att utgöra lägst 4,500 kronor och högst 5,900 kronor. _

Kommitterade framhålla, att denna ersättning icke kan anses

Bih. till Rikta. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd, 64 Hå/t 8

Telegrafinrpekttirer.

58 Stahong före ståndarna.

Delning af Göteborgs station.

Nytt aflöningssystem för stationsföreståndare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

vara för hög, samt erinra (sid. 120), att telegrafinspektörerna, som nästan ständigt maste vara pa resande fot, icke kan beräkna någon afsevärd behållning på sina resor.

Hvad därefter angår telegrafstationerna, förestås de fyra hufvudstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall af direktörer samt de öfriga af kommissarier och kvinnliga stationsföreståndare.

För de fyra telegrafstationer, som nu förestås af direktörer, skulle enligt kommitteradés mening ingen förändring ske i deras ställning såsom hufvudorter i de olika distrikten med däraf följande uppgift i afseende på telegraftrafikens ordnande. Deras föreståndare syntes därför äfven för framtiden böra bibehålla benämningen direktörer. Utom i Stockholm utöfvade dessa direktörer chefskapet äfven för telefonstationerna å platsen, medan i Stockholm funnes äfven en telefondirektör. Emellertid hade numera förhållandena så utvecklats, att en delning af Göteborgs station icke längre borde uppskjutas.

Jämförde man förhållandena i Stockholm år 1900 (sid. 80), då eu särskild föreståndare för telefonstationen därstädes förordnades, och de nuvarande förhållandena i Göteborg, funne man, att telefonverksamheten i Göteborg numera vore större än förhållandet vid nämnda tid var i Stockholm. Sammanlagda telegraf- och telefonuppbörden i Göteborg vore nu ungefär lika stor som samma uppbörd i Stockholm, när skilsmässa mellan de båda grenarna af rörelsen måste ske. Kommitterade hafva därför funnit, att skötseln af den stora, hastigt växande telefonrörelsen i Göteborg icke längre kunde handhafvas af telegrafdirektören därstädes, utan kräfdes för densamma en särskild föreståndare, som odeladt kunde ägna sig åt denna del af rörelsen och framför allt åt den viktiga och mycket kräfvande telefontrafiken.

De öfriga stationerna äro indelade i fem klasser, af hvilka de fyra första förestås af kommissarier och den femte af kvinnliga stationstjänstemän. Afgörande vid denna uppdelning har i allmänhet varit den å stationen inflytande uppbörd men i särskilda fall äfven mera lokala eller tekniska hänsyn.

Den år 1902 bestämda på 1899 års siffror grundade uppdelningen bär allt hittills med obetydliga modifikationer bibehållits, och i 1907 års stat äro i öfverensstämmelse härmed upptagna, utom direktörerna,

5 kommissarier af l:a klass, af hvilkä en vid hvarder af stationerna UGäfle, Hälsingborg, Luleå, Norrköping och Örebro-;

fi»

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o Sii

23 kommissarier af 2:a klass, af hvilka en vid hvardera al’ stationerna' i Borås, Eskilstuna, Falun, Halmstad, Härnösand, Hudiksvall, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Landskrona, Linköping, Lund, Nässjö, Söderhamn, Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö, Ystad och Östersund;

24 kommissarier af 3:e klass;

18 kommissarier af 4:e klass; samt omkring • - 100 kvinnliga stationsföreståndare.

Kommitterade framhålla (sid. 77), att den utveckling, som försiggått sedan denna uppdelning skett, måste emellertid, därest densamma skulle fortfarande bibehållas, föranleda en omflyttning af ett icke ringa antal, stationer till annan klass.

Kommitterade hafva emellertid kommit till den öfvertygelse, att en dylik uppdelning icke borde bibehållas i så strängt bindande form, som hittills varit fallet, äfvensom att den oegentlighet, som med densamma måste vara förbunden, borde, så vidt det vore möjligt, genom en annan anordning utjämnas.

Emot dess bibehållande talade redan det förhållandet, att en dylik uppdelning kunde förblifva oförändrad endast en kortare period.

Vidare hade, anföra kommitterade, denna gruppindelning icke och kunde icke hafva sin motsvarighet i de särskilda stationernas olikhet, med hänsyn till det arbete och det ansvar, som ålåge föreståndaren. Inom hvarje grupp för sig vore i dessa hänseenden skiljaktigheterna ofta vida större än mellan vissa stationer inom olika grupper. Det vore således icke möjligt att med denna organisation, med. bestämd aflöning lika för alla inom gruppen, på ett verkligen rättvist sätt afväga aflöningen efter arbetet.

Icke heller vore denna organisation, såsom kommitterade (sid. 78) närmare utvecklat, tillfredsställande med hänsvn till befordran för däraf förtjäntå stationsföreståndare.

Om genom ett rättvisare afvägande af personalens aflöning en modifikation af stationernas gruppindelning blefve möjlig, skulle till nu förevarande område samma organisatoriska grundsats utvidgas, som varit bestämmande för kommitterades förslag i afseende på styrelsens tjänstemän och linjepersonalen.

Ett sådant rättvist afvägande af stationsföreståndarnas aflöning kunde emellertid icke ske under annan form än att aflöningen sattes i så direkt relation som möjligt till det ekonomiska resultat den af föreståndaren förvaltade stationen lämnade. Särskild! för telegrafverkets stationsföreståndare vore en sådan grundsats den enda rättvisa, då

60 Kungl. Mcej.is Nåd. Proposition N:o 84.

inom detta såsom inom intet annat verk den uppbörd, som visade stationens rörelse, vore till väsentlig del direkt beroende på, huru föreståndarens förmåga och intresse visat sig kunna tillgodose allmänhetens kraf och sålunda äfven göra rörelsen för staten inkomstbringande.

I likhet med hvad som gällde vid postverket, skulle alltså, mena kommitterade, i stället för de nu till föreståndarna utgående tjänstgöringspenningarna, träda en viss provision å stationens uppbörd. Vid sidan af provisionsaflöningen borde finnas en stabil löneskala, som bildade den gemensamma ryggraden för aflöningarna.

Beträffande de af kommitterade anförda närmare skälen för det af kommitterade sålunda beträffande dessa tjänstemän föreslagna aflöningssystemet hänvisar jag till kommittébetänkandet (sid. 120—125).

Kommitterade föreslå, att provisionen bestämmes på följande sätt:

0 procent af den del af uppbörden, som ej för år öfverstiger 10,000 kronor;

3 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 10,000 men ej 30,000 kronor;

1 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 30,000 men ej

100.000 kronor;

l’:2 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 100,000 men ej 500,000 kronor; samt

Vio procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 500,000 kronor.

Då provisionen skulle träda i stället för tjänstgöringspenningarna, skulle den odelad tillfalla stationens föreståndare, och hade, framhålla kommitterade, dess belopp äfven beräknats med hänsyn härtill. Vid de minsta stationerna, där provisionen enligt angifna beräkningsgrunder icke skulle uppnå samma belopp, som kommitterade föreslå såsom det lägsta, till hvilket tjänstgöringspenningarna för stationsföreståndare skulle uppgå eller 450 kronor årligen, blefve det således nödvändigt att garantera denna minimiprovision. Antalet dylika stationer utgjorde år 1905 32 stycken. Så snart däremot uppbörden uppginge till 9,000 kronor årligen, blefve provisionen tillräcklig att betäcka tjänstgöringspenningarnas belopp.

l)en starkt fallande skalan gjorde, anmärka emellertid kommitterade, att provisionen aldrig stege till så stora summor, att dess tillämpande kunde väcka betänkligheter. Med eu uppbörd mellan 10,000 och

30.000 kronor årligen utgjorde den 30 kronor för hvarje tusental, från

30,000 till 100,000 kronors uppbörd 10 kronor för tusen, från 100,000 till 500,000 kronors uppbörd 5 kronor för tusen och öfver 500,000 kronor 1 krona för tusen. Den största uppbörd, som för närvarande

fil

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

vid någon station förekomme, vore något öfver en miljon kronor vid centraltelefonstationen i Stockholm. Äfven om man tänkte sig, att denna uppbörd skulle i framtiden fördubblas, så medförde dock tillkomsten af en ny miljon i uppbörd en ökning i provisionen af endast 1,000 kronor.

Tjänstgöringspenningarna för telegrafverkets stationsföreståndare utgjorde tillhopa 111,800 kronor. För beräknandet af det belopp, hvartill provisionen skulle kunna uppgå, hafva kommitterade låtit uträkna de belopp, hvartill eu i enlighet med kommitterades förslag upptagen provision skulle uppgå för åren 1901 och ,1905, och utgöra dessa siffror

141,000 kronor och 167,000 kronor. Ökningen har således mellan dessa år varit 26,000 kronor eller 6,500 kronor lör år, d. v. s. i medeltal omkring 40 kronor årligen för hvarje stationsföreståndare.

Då kommitterade sålunda föreslagit att låta för stationsföreståndarna provision ersätta de till telegrafverkets öfriga personal utgående tjänstgöringspenningarna, hafva kommitterade för dessa föreståndare upprättat en särskild löneskala, hvarvid hänsyn tagits till de särskilda förhållandena å de olika stationerna på sådant sätt, att den olika uppbörden i allmänhet blifver normerande.

Löneskalan, omfattande samtliga stationer från de största till de minsta, skulle innefatta följande grader:

Af dessa belopp utgör det första det högsta lönebelopp, till hvilket eu direktör i högsta lönegraden kan hinna, medan det sista angifver begynnelselönen vid de mindre stationerna.

I fråga om stationernas gruppindelning anse kommitterade, att femte lönegraden, som är förbehållen kvinnliga stationsföreståndare, skall uppdelas i tre särskilda grader.

Kommitterade anmärka, att lönebeloppen anslöte sig så nära som möjligt till de nu utgående med allenast de jämkningar, som föranleddes af önskan om större enhetlighet och konsekvens än hittills varit gällande.

Ett undantag utgjorde endast de sex lägsta lönerna, Indika vore af-

62 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o- Sd.

sedda för kvinnliga stationsföreståndare och i förhållande till de nuvarande blifvit något höjda. Kommitterade hafva nämligen ansett, att dessa stationsföreståndare borde något bättre tillgodoses än enligt nu gällande stater vore fallet. Om till förevarande lägsta lönebelopp lades det .å de minsta stationerna i stället för provision garanterade beloppet, så blefve summan 1,500 kronor, hvilket således skulle i stället för nu utgående 1,300 kronor blifva de kvinnliga stationsföreståndarnas begynnelseaflöning. Det själfständigare arbete på eget ansvar, som ålågu en stationsföreståndare, måste ju äfven på de mindre stationerna göra föreståndaren väl förtjänt af nu föreslagna aflöning, då man dessutom toge i betraktande, att skötseln af dessa mindre stationer hade ett rätt betydande inflytande på en önskvärd utbredning af telefonnätet å de mindre orterna med kringliggande bygd.

Den redan nu förefintliga bostadsförmånen för kvinnliga stationsiörestandare skulle naturligtvis bibehållas; och har hyresbidrag, där sådant utgår, föreslagits till högst 300 kronor per år.

Då den gruppering af stationsföreståndarna, hvarom kommitterade förut,talat, är tämligen nära öfverensstämmande med den nu förefintliga, kunde en jämförelse mellan den hittills gällande och den nu föreslagna staten lätt låta sig utföra. En dylik jämförelse, därvid till grund för löneklasserna lagts samma förhållanden, som vore bestämmande för den äldre indelningen i tjänstegrader, skulle ställa sig så, som nedanstående tabell utvisade, hvarvid för vinnande af en fullständig öfversikt äfven pensionsbeloppen medtagits.

63 Kungl. Maj:In Nåd, Proposition N:o 84.

Inom lönegraderna har i förslaget de tillägg, som motsvara nuvarande ålderstillägg, bibehållits till ett antal af två inom högsta lönegraden bland kommissarierna samt, begränsats till tre inom direktörsgraderna och andra kommissariegraden. Kommitterade framhålla nämligen, att till dessa befattningar befordrades endast tjänstemän, som genom eu jämförelsevis lång tjänstetid inom andra klasser ådagalagt sin duglighet och pålitlighet och sålunda redan passerat ett större antal af de stadier, som kommitterade funnit sig böra för alla tjänstemän föreslå. De jämförelsevis synnerligen obetydliga förändringarna i direktörernas löneoch pensionsbeloj)p betingades af ett noggrannare iakttagande af proportionen mellan arbete och ersättning, än som kunnat i den hittills gällande staten med dess färre graderingar komma till uttryck. Inom de öfriga lönegraderna hade kommitterade föreslagit flera eller färre tillägg med hänsyn dels till samma förhållande, dels till det arbete och ansvar, som i fråga om vissa af dem särskild! måste tagas i betraktande.

Såsom synes är äfven för stationerna med kvinnlig föreståndare hänsyn tagen till stationernas olika betydelse, hvilket icke skett i den nu gällande staten. I detta hänseende framhålla kommitterade, att då arbetet och ansvaret, efter hvad för kommitterade tillgänglig utredning gåfve vid handen, vore i olika fall väsentligt olika och de största stationerna med kvinnlig föreståndare i betydelse närmade sig de stationer, som förestodes af manlig sådan, kommitterade icke kunnat underlåta att äfven inom de för kvinnliga föreståndare afsedda stationerna göra en lönegruppering.

Genom kommitterades förslag hade äfven för de kvinnliga tjäustemännen skapats en befordringsmöjlighet, såväl från biträdande till föreståndare som inom föreståndarna, allt i likhet med hvad som redan förut funnes för den manliga personalen.

Hvad särskildt angår de kvinnliga stationsföreståndarne, anmärka kommitterade (sid. 129), att de tagit hänsyn jämväl till eu från dessa tjänstemän den 5 december 1905 inkommen petition jämte hvad chefen för civildepartementet i anledning däraf vid underdånig föredragning af 1907 års statförslag för telegrafverket yttrat äfvensom hvad i frågan förekommit vid 1906 års riksdag.

Emellertid framhålla kommitterade, att, då de kvinnliga stationsföreståndarna vunnit likställdhet med de manliga i afseende på rättigheter i aflöningshänseende, däraf borde följa, att de i samma afseende borde vara underkastade enahanda skyldigheter.

I detta sammanhang hafva kommitterade (sid. 130) erinrat, att på grund äf föreskrift i nådigt bref den 6 juni 1902 hafva, under den tid,

Stationerna*

gruppering.

Ö i Kung!-. Maj.ts Karl. Proposition X:o Sd.

som förflutit sedan vid samma års riksdag fastställda utgiftsstater trädde i tillämpning, förflyttning utan egen begäran icke skett af kvinnlig stationsföreståndare från då innehafd station.

Kommitterade hafva emellertid framhållit (sid. 131), att berörda föreskrift stode i strid mot eljest inom telegrafverket gällande grundsatser samt framför allt mot den af kommitterade förfäktade organisatoriska grundsatsen, att placering af personal skulle ske med hänsyn till verkets ändamålsenliga skötsel, hvadan densamma borde borttagas.

Med afseende å stationsföreståndarnas fördelning i olika lönegrader hafva kommitterade framhållit, att härutinnan hänsyn naturligtvis måste tagas till stationernas storlek och arbetets omfattning. Då dessa omständigheter vore underkastade förändring i den mån rörelsen å stationerna växlade, hafva kommitterade, såsom förut nämnts, hemställt, att telegrafstyrelsen måtte kunna, då så vid lämplig tidpunkt erfordrades, göra det utbyte af stationer emellan olika lönegrader, som den växande utvecklingen kräfde.

Kommitterade hafva emellertid angifvit den gruppering af stationerna, som kommitterade efter nuvarande förhållanden och tillsvidare funnit lämplig.

I detta hänseende erinra kommitterade (sid. 133), att i nu gällande stat äro såsom direktörer i den högre aflöningsgraden upptagna två telegrafdirektörer, en i Stockholm och en i Göteborg, äfvensom en telefondirektör i Stockholm samt i den lägre aflöningsgraden två telegrafdirektörer, en i Malmö och en i Sundsvall. På grund af den föreslagna delningen af Göteborgs station hafva kommitterade, som anse att föreståndarna för hufvudstationerna fortfarande böra uppdelas i två lönegrader,'till den lista lönegraden hänfört de två telefondirektörerna, eu i Stockholm och en i Göteborg, samt en telegrafdirektör, i Stockholm, och till den andra lönegraden tre telegrafdirektörer, en i Göteborg, en i Malmö och en i Sundsvall.

Såsom kommissarier af l:$ta klass äro nu upptagna föreståndarna för stationerna i Gäfle, Hälsingborg, Luleå, Norrköping och Örebro, tillsammans 5 stycken. Bland kommissarier af den föreslagna lista lönegraden anse emellertid kommitterade böra upptagas äfven föreståndarna för samtliga de öfriga stationer, hvilka under år 1905 hade en uppbörd öfverstigande 100,000 kronor nämligen: Falun, Halmstad, Jön-

köping, Karlstad, Linköping, Uppsala och Östersund. Antalet kommissarier af lista lönegraden skulle sålunda uppgå till 12 stycken.

De nuvarande 23 kommissarierna af 2:dra klass skulle, med undan-

65 Kung!. Majrts Nåd. Proposition N:o 84.

tag af föreståndarna för ofvannämnda 7 stationer, hvilka upptagits såsom kommissarier af lista lönegraden, bibehållas i den föreslagna 2:dra lönegraden, hvarjemte i denna grad skulle från nuvarande 3:dje klassen uppflyttas föreståndaren för Uddevalla station, vid hvilken station uppbörden under år 1905 stigit till nära 59,000 kronor. Genom den föreslagna omflyttningen, som till denna lönegrad häntör alla öfriga föreståndare för stationer med en uppbörd, som under år 1905 öfverstigit 50,000 kronor, skulle antalet kommissarier af 2:dra lönegraden komma att uppgå till 17 stycken.

De stationer, som till föreståndare hafva kommissarier af 3:dje och 4:de klass, finnas icke i nu gällande utgiftsstater angifna, men äro där upptagna 24 kommissarier af 3:dje klass och 18 kommissarier af 4:de klass. Kommitterade hafva efter verkställd undersökning af de på klassificeringen inverkande omständigheter ansett sig böra föreslå, att i staten upptagas 23 kommissarier af 3:dje lönegraden och 18 kommissarier af 4:de lönegraden eller således samma antal som i nu gällande stat med den ändring, som föranledts däraf att, såsom nyss nämnts, en hittills till 3:dje klassen hörande station, Uddevalla, uppflyttas till 2:dra lönegraden. Antalet stationer med manlig kommissarie till föreståndare skulle således uppgå till samma antal, eller 70 stycken, som nu gällande stat upptager.

I den nuvarande staten finnas slutligen bland stationsföreståndarna upptagna 100 telegrafister. Ehuru telegrafiststationernas antal för närvarande endast uppgår till omkring 90 stycken, hafva emellertid kommitterade, med anmärkning att det vore nödvändigt att några stationsföreståndarbefattningar funnes tillgängliga för att kunna af telegrafstyrelsen, efter Kungl. Maj:ts medgifvande, disponeras, när behof af nya stationers inrättande gjorde sig kännbart, i sitt statförslag bibehållit 100 för kvinnliga tjänstemän afsedda föreståndarbefattningar nämligen:

Beträffande de kvinnliga stationsföreståndarnas fördelning å olika lönegrader hafva vid stationer med en årlig uppbörd öfverstigande

15,000 kronor såsom föreståndare upptagits kommissarier af 5:te lönegraden, vid stationer med en uppbörd mellan 5,000 och 15,000 kronor kommissarier af 6:te lönegraden och vid de minsta stationerna, där uppbörden understiger 5,000 kronor, kommissarier af 7:de lönegraden.

Bill. till Eiksd. Prat. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 64 Höft.

6 kommissarier af 5:e lönegraden,

» » 6: te » och

» » 7:de »

66 Biträdande

personal.

Kontrollörer å telegrafstationer.

Assistenter.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

Den biträdande personalen på telegrafstationerna utgöres enligt senast fastställda stat af

4 kommissarier af 2:a klass,

7 » » 3:e » ,

110 assistenter,

255 telegrafister,

7 vaktbetjänte af första lönegraden samt

23 » » andra »

och den biträdande personalen på telefonstationerna af 6 kontrollörer,

2 kassörer,

2 kvinnliga bokhållare,

45 » vaktföreståndare,

200 interurbantelefonister af första lönegraden,

150 » » andra y>

Af ofvannämnda biträdande telegrafpersonal tjänstgöra kommissarierna af 2:a klassen: två såsom vaktföreståndare å Stockholms telegrafstation samt en å en hvar af stationerna i Stockholm och Göteborg såsom föreståndare för kassa- och budsändningsexpeditionerna därstädes.

Häruti anse kommitterade någon ändring icke böra för närvarande vidtagas.

Hvad åter angår öfriga biträdande kommissarier, finna kommitterade på grund af inhämtade upplysningar, att någon minskning skulle kunna ske. Af ifrågavarande sju kommissarier tjänstgöra sex såsom vaktföreståndare, nämligen två å hvar och en af de tre hufvudstationerna Göteborg, Malmö och Sundsvall, samt en såsom föreståndare för filialstationen vid Karlavägen i Stockholm. De å stationerna i Göteborg och Malmö anställda kommissarierna af denna grad borde enligt kommitterades mening fortfarande bibehållas. Däremot föreslå kommitterade på anförda skäl (sid. 82), att de två kommissarietjänsterna i Sundsvall och den vid Karlavägens filialstation i Stockholm måtte utbytas mot assistenttjänster.

Med framhållande att det vore önskvärdt, att den stora olikheten i arbete,- som förefunnes mellan de manliga stationsföreståndarna och samtliga förevarande såsom biträdande kommissarier tjänstgörande funktionärer, äfven erhölle ett uttryck i en olika benämning, hafva kommitterade föreslagit, att åt de senare gåfves titeln kontrollörer, hvilken beteckning äfven vore i och för sig för dessa tjänstinnehafvare riktigare.

Beträffande assistenterna hafva kommitterade ansett, att det ordinarie antalet sådäna för närvarande endast behöfde ökas med ett tiotal.

67 Ktmgl. Majds Nåd. Proposition N:o 84.

1 fråga om de kvinnliga biträdande telegrajlsterna hafva kommitterade framhållit, att för närvarande behofvet af sådana torde kunna anslås till något öfver 300 eller 45 liera än de nu å ordinarie stat uppförda.

I det statförslag, som kommitterade uppgjort att gälla under år 1908, hafva upptagits 120 assistenter och 300 telegrafister.

De sex på telefonstationerna biträdande kontrollörerna äro i aflöningshänseende likställda med förutvarande kommissarier af 3:e klassen och tjänstgöra såsom vaktföreståndare å telefonstationerna, nämligen tre i Stockholm, två i Göteborg och en i Malmö.

Kommitterade hafva föreslagit (sid. 85), att tre af dessa kontrollörer bibehållas, nämligen en å hvardera af stationerna Stockholm, Göteborg och Malmö, samt att dessa tjänstemän såsom afdelningschefer under vederbörande direktör erhålla en utvidgad befogenhet beträffande telefontrafikens ordnande och öfvervakande. Den omedelbara tillsynen öfver telefonisterna syntes däremot kommitterade böra lämpligast utöfvas af de kvinnliga vaktföreståndarna.

De båda för närvarande i aflöning med kommissarie af 4:e klass likställda kassörerna å telefonstationerna i Stockholm och Göteborg, hvilkas ställning, såsom gentemot direktören ansvariga icke blott för den betydliga uppbörden å berörda två stationer utan äfven för kontorsgöromålens behöriga skötsel å stationen, enligt hvad kommitterade framhålla, i själfva verket vore mera jämförlig med en kamrers vid en enskild institution än med en kassörs, och hvilka hade en talrik personal att öfvervaka, borde i analogi med den för biträdande kommissarier ändrade benämningen, erhålla titeln kontrollör.

De kvinnliga vaktföreståndarna, enligt senast fastställda stat 45 till antalet, borde, mena kommitterade, enligt hvad behofvet utvisade, uppföras å ordinarie stat till ett antal af för närvarande 50. Dessa funktionärer uttoges vanligen bland de dugligare interurbantelefonisterna och hade till uppgift att vara närmaste öfvervakare af trafikens skötsel å lokal- eller interurbanafdelningarna vid de större telefonstationerna.

Vidare hafva kommitterade ansett, att, då det vore af mycket stor vikt, att åt föreståndarna vid de större stationerna bereddes mera tid att öfvervaka stationernas angelägenheter, därigenom att de befriades från besväret med uppbördens detaljer, borde — utom i Stockholm och Göteborg, där särskilda föreståndare för kassa- och budsändningsexpeditionerna redan funnes -— kassör sbefattning ar (kvinnliga) inrättas vid de

Telegrafister.

Kontrollörer å telefonstationer.

Vanföre-

ståndare.

Kassörs-

befattningar.

Interurbantelefonister.

Nuvarande

vaktbetjänte.

Stationsför-

män.

SB Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 8-1.

stationer, som hade den största uppbörden, i hvithet hänseende man för närvarande borde kunna begränsa sig till stationerna Falun, Gäfle, Halmstad, Hälsingborg, Jönköping, Karlstad, Linköping, Malmö, Norrköping, Sundsvall, Uppsala, Örebro och Östersund, samtliga stationer med en uppbörd,, som år 1905 öfverstiga 100,000 kronor. Innehafvare af dessa befattningar skulle sålunda i första hand hafva ansvaret för uppbörden gentemot stationsföreståndaren. Den bättre tid, som härigenom . kunde beredas åt föreståndarna å dessa betydande stationer att ägna sitt arbete särskildt åt telefontrafiken, hade erfarenheten visat vara oundgängligen nödvändig.

later urbantelefonisterna upptagas i senaste stat till ett, antal af 350 med ordinarie anställning. Deras antal är tydligtvis i starkt stigande och höra de, enligt kommitterades mening, upptagas i nu förevarande förslag till ett antal af 500 å ordinarie stat.

Lokaltelefonisterna hafva hittills icke uppförts å ordinarie stat. I detta förhållande hafva kommitterade (sid. 86) ansett sig icke kunna förorda någon ändring.

Vaktbetjänte å stationerna äro för närvarande till antalet 7 af l:a lönegraden och 23 af 2:a lönegraden. Af de förstnämnda tjänstgöra tre i. Stockholm, två i Göteborg och två i Malmö, samtliga såsom förmän lör telegrambärarna. Vaktbetjänte af 2:a lönegraden äro dels telegramsorterare, nämligen fjorton i Stockholm och fem i Göteborg, dels vaktmästare, nämligen en å hvardera af stationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall.

Inom denna grupp af funktionärer hafva kommitterade ansett sig böra föreslå vissa ändringar. Till en början hafva kommitterade såsom sin mening uttalat, att benämningen be^jänte borde helt och hållet borttagas och i stället för all telegrafverkets personal begagnas den gemensamma beteckningen tjänstemän.

I örmännen borde, under benämningen stationsförmän, bibehållas såsom hittills, men i samma aflöningsklass och med samma benämning syntes böja upptagas nuvarande vaktmästaren å telegrafstationen i Stockholm, hvilket betingades såväl däraf, att på grund af de lokala förhållandena i Stockholm ställdes större anspråk på honom än på de å öfriga orter placerade vaktmästarna, som ock däraf att med denna befattning följde skyldighet att vara reparatör å telegrafstationen, ett åliggande som fordrade särskild praktisk utbildning och kunnighet. Antalet stationsförmän skulle således uppgå till 8.

(JO

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Sorterarna, för livilka föreslagita benämningen stationsbiträden, behöfde något ökas till antalet. I Stockholm behöfde deras antal höjas till tjugu. I Göteborg behöfdes för närvarande sex dylika funktionärer, och äfven i Malmö vore det behöfligt, att till ifrågavarande arbete anställdes ordinarie personal, ehuru antalet för närvarande kunde begränsas till två. Inom samma grupp och jämväl med benämning stationsbiträden skulle ingå de nuvarande vaktmästarna i Göteborg, Malmö och Sundsvall. Å öfriga stationer hade hittills icke funnits ordinarie personal af nu ifrågavarande slag, ehuru före omorganisationen år 1902 vaktmästarna å stationerna kunde erhålla delaktighet i telegrafverkets pension sinrättning och sålunda komma i åtnjutande af en af de fördelar, ordinarie anställning medförde. Det vore emellertid äfven vid de stationer, där rörelsen i omfattning mest närmade sig de fyra hufvudstationernas, af vikt, att åtminstone ett ordinarie stationsbiträde funnes anställdt att tillhandagå så väl med vissa arbeten å stationen som vid telegramutsändningar och utförande af vissa inkasseringsuppdrag. För närvarande syntes anställningen af ordinarie sådant biträde kunna inskränkas till stationerna Gäfle, Hälsingborg, Norrköping och Örebro, men vid dessa stationer vore det ett kännbart behof, som skulle fyllas genom den ringa utgiften för anställning af ordinarie stationsbiträden, hvarför kommitterade äfven funne sig böra föreslå detta. Antalet stationsbiträden å ordinarie stat skulle således blifva 35.

De förändringar i afseende på denna personal, som kommitterade ansett för den närmaste tiden nödvändiga, framgå af följande jämförelse mellan nuvarande och af kommitterade föreslagna, a stationerna biträ-

enligt af kommitterade föreslagen stat:

dande tjänstemän:

enligt nu gällande stat:

11 kommissarier 6 kontrollörer 2 kassörer 110 assistenter 255 telegrafister

2 kvinnliga bokhållare 45 kvinnliga vaktföreståndare 350 interurbantelefonister

30 vaktbetjänte

8 kontrollörer 3 kontrollörer 2 kontrollörer 120 assistenter 300 telegrafister

2 bokhållare (kvinnliga)

50 vaktföreståndare (kvinnliga) 500 interurbantelefonister j 8 stationsförmän {55 stationsbiträden 13 kassörer (kvinnliga)

1,041

Stations

biträden

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

biträdande 1 fraga om de biträdande tjänstemännens aflöningsförmåner hafva tjänsteman. kommitterade, hvad angår till en början kontrollörerna, framhållit (sid. 136), Kontrollörer. att, då dessa icke blefve hvarandra sinsemellan likställda i afseende på betydelsen af deras arbete, kommitterade ansett nödigt att upptaga två lönegrader af kontrollörer. Till första lönegraden skulle hänföras de två vaktföreståndarna å Stockholms telegrafstation samt de två föreståndarna för kassa- och budsändningsexpeditionerna i Stockholm och Göteborg äfvensom de två vaktföreståndarna å telefonstationerna i Stockholm och Göteborg, af hvilka den förra skulle ersätta tre och den senare två nuvarande dylika tjänstemän, eller således tillsammans sex kontrollörer af första lönegraden. Den bland byråtjänstemännen i telegrafstyrelsen upptagna å styrelsens trafikbyrå tjänstgörande kontrollören borde i afloma (^hänseende vara likställd med dessa. De återstående sju kontrollörerna skulle tillhöra andra lönegraden. Till dessa hafva kommitterade äfven hänfört de förutvarande två kassörerna vid telefonstationerna i Stockholm och Göteborg, da dessas tjänsteställning, efter hvad kommitterade förut anmärkt, genom sin mångsidighet vore betydligt mera maktpåliggande än en vanlig kassörsbefattning.

För kontrollör af första lönegraden skulle begynnelseatlöningen utgöra 3,000 kronor och slutaflöningen 5,500 kronor samt för kontrollör af andra lönegraden resp. 3,000 kronor och 5,000 kronor.

Assistenter. Beträffande assistenterna, som enligt nu gällande* stat uppbära en

begynnelseaflöning af 2,200 kronor, hvilken efter 5 och 10 är stiger med 300 kronor hvarje gång till 2,800 kronor, hafva kommitterade (sid. 136), då kompetensfordringarna för vinnande af inträde i verket genom studentexamens utbytande mot realskoleexamen blifvit ej oansenligt mindre samt följaktligen de nya assistenterna efter genomgången telegrafkurs antagligen vid ganska tidig ålder komme att erhålla ordinarie anställning, ansett, att begynnelseaflöningen kunde sänkas till 1,500 kronor, hvaremot slutaflöningen borde höjas till 3,400 kronor.

Teiegrafister. De biträdande telegraf sterna, hvilkas aflöning nu börjar med 1,300 kionor för att efter tva aldersfixlägg a 150 kronor hvardera efter resp. fem och tio år uppgå till 1,600 kronor, hafva enligt kommitterades mening skäliga anspråk på någon förhöjning. Liksom i fråga om assistenterna har härvid utsikten till tidigare erhållande af ordinarie anställning föranledt Kommitterade till enahanda reglering som för assistenterna med lägre begynnelselön, flera ålderstillägg och en något högre slutaflöning.

71 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Begynnelseaflöningen skulle utgöra 1,140 kronor och slutaflöningen

1,800 kronor.

För assistenterna och telegrafisterna, hvilka vore spridda å de olika stationerna inom landet samt ofta transporteras från den ena orten till den andra, skulle dessutom af de skäl, som förut anförts för reparatörerna, enligt kommitterades förslag utgå särskildt tilläggsarfvode för de tider de tjänstgöra å de dyraste orterna, och vore det under denna förutsättning, som kommitterade tilltrott sig kunna för dem föreslå de jämförelsevis låga löneskalor, som här angifvits. Liksom i fråga om reparatörerna skulle detta tillägg utgå med 10 eller 15 procent af aflöningen.

Hvad beträffar den biträdande personalen, intaga föreståndarna för filialstationerna en särskild ställning.

Sådana stationer äro för närvarande inrättade i Stockholm och Göteborg. En af stationerna i Stockholm och en i Göteborg äro tillsvidare förenade med filialpostkontor och förestås af föreståndarna för dessa kontor, hvar jämte, såsom ofvan angifvits, filialstationen vid Karlavägen i Stockholm på anförda skäl äfvenledes har manlig föreståndare. I öfrigt hafva dessa stationer kvinnliga föreståndare.

Kommitterade framhålla, att med hänsyn till själfständighet i arbete och ansvar kunde dessa tjänstemän icke likställas med föreståndare för öfriga stationer, då den hufvudsakliga redovisningen liksom afgörandet af ett flertal öfriga under stationsföreståndarna lydande frågor ålåge de särskilda föreståndarna för centralstationerna å de båda platserna. Någon provision borde därför icke utgå till dessa tjänstemän, utan hade de fortfarande upptagits såsom biträdande tjänstemän. De kvinnliga filialstationsföreståndarna åtnjöte emellertid för närvarande liksom de kvinnliga föreståndarna för själfständiga stationer ett hyresbidrag af 200 kronor årligen. Det syntes kommitterade skäligt, att denna ersättning för filialstationsföreståndarnas särskilda arbete borde äfven för framtiden bibehållas samt, då föreståndaren för Karlavägens station i Stockholm blefve en assistent i stället för en kommissarie, också borde tilldelas denne. För de föreståndare, som tillika förestå filialpostkontor, syntes, så länge detta förhållande fortginge, någon förändring i den nuvarande ordningen, som sammanhängde med aftal mellan post- och telegrafverken, icke böra ske.

Beträffande v aktföreståndarna hafva kommitterade (sid. 138} ansett, att äfven deras aflöning borde något förhöjas.

Dyrortstillägg för assistenter och telegraf fister.

Filialstations-

fvreståndare.

Vaktföreståndare.

72 Kassörer.

Bokhållare.

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

Kommitterade framhålla, att då de vid befordran till vaktföreståndare redan hade en icke så kort tjänstetid såsom interurbantelefonister bakom sig, borde deras begynnelseaflöning icke sättas allt för låg, medan deras slutaflöning lämpligen borde blifva densamma som för telegrafisterna.

Begynnelseaflöningen skulle utgöra 1,260 kronor och slutaflöningen

1,800 kronor.

För dessa tjänstemän skulle dessutom utgå tilläggsarfvode å 10 eller 15 procent på de dyrare orterna.

Såsom ofvan angifvits, skulle å de större stationer, där för närvarande uppbörden öfverstege 100,000 kronor årligen, anställas kvinnliga kassörer att i första hand mottaga och inför stationsföreståndaren ansvara för uppbörden. Deras begynnelseaflöning har synts kommitterade kunna sättas något lägre än telegrafisternas, under det de borde uppnå samma slutaflöning som dessa. Emellertid hafva kommitterade för de kassörer, jämväl kvinnliga, som nu tjänstgöra å linjedistrikten och skulle uppföras å ordinarie stat, föreslagit en af deras mera vidtomfattande arbete motiverad, något högre aflöning, i det att dessas begynnelseaflöning skulle utgå med samma belopp som telegrafisternas samt slutaflöningen kunna uppgå till ett 300 kronor större belopp. Kommitterade hafva med anledning häraf delat samtliga kvinnliga kassörer i två lönegrader. Till den första lönegraden borde hänföras kassören å Malmö station, enär hennes ansvarsfullare ställning såsom handhafvande betydligt större, tämligen snabbt växande summor gåfve henne en plats rätt mycket framför de andra stationskassörerna och satte henne jämsides med kassörerna å linjedistrikten. Stationskassörerna skulle äfven äga uppbära felräkningspenningar.

Begynnelseaflöningen skulle utgöra för kassörer af första lönegraden 1,140 kronor och för kassörer af andra lönegraden 1,020 kronor samt slutaflöningen resp. 2,100 kronor och 1,800 kronor.

För de två kvinnliga bokhällarna, en å Stockholms och en å Göteborgs telefonstation, hafva kommitterade endast föreslagit en omreglering af deras nuvarande aflöningsförmåner i syfte att, i sammanhang med begynnelselönens sänkning, bereda dem genom flera lönetillägg en skälig befunnen förbättrad slutaflöning.

Begynnelseaflöningen skulle utgöra 900 kronor och slutaflöningen 1,650 kronor.

73 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

För närvarande äro inter urbantelefonister na indelade i två aflö- interurbanningsklasser, den högre med en begynnelseaflöning af 1,000 kronor telef°niattroch den lägre med en dylik aflöning af 800 kronor. Grunden för denna uppdelning är hänöynen till lefnadskostnaderna å olika orter.

Enligt kommitterades mening vore detta sätt för tillgodoseende af aflöningsbehofven å olika platser icke tillfredsställande. Då den högre ersättningen vore ett vederlag! för tvånget att af sin tjänstgöring bindas å en dyrare ort, borde höjningen icke bibehållas längre än tvånget fortvarade. Sedan telefonisten uppnått pensionsåldern och sålunda vore oförhindrad af tjänstehänsyn vid valet af bostadsort, borde dessutom alla vara likställda. Kommitterade föreslå därför, att interurbantelefonisterna sammanföras i en aflöningsgrupp och att i stället, liksom föreslagits med afseende på de kvinnliga telegrafisterna med flera, å de dyrare orterna må utgå ett lönetillskott af 10 eller 15 procent å aflöningen. I tämligen nära anslutning till de nu utgående aflöningarna föreslå kommitterade, att den ordinarie aflöningen för den gemensamma graden interurbantelefonister må sättas till en begynnelseaflöning något högre än nuvarande andra lönegradens med successiva förhöjningar intill ett belopp något högre än nuvarande slutaflöning inom första lönegraden. Begynnelseaflöningen skulle utgöra 840 kronor och slutaflöningen 1,260 kronor. På de dyrare orterna tillkomma dessutom nämnda lönetillskott.

Till stationsförmän och stationsbitväden hafva kommitterade före- statiomförslagit de aflöningar, som enligt kommitterades mening synts böra dem Tionsbäräden. skäligen tillkomma i förhållande till ålder och tjänsteställning. Dessa utgöra för stationsförman begynnelseaflöning 900 kronor och slutaflöning 1,500 kronor samt för stationsbiträde resp. 840 kronor och 1,260 kronor. Kommitterade hafva äfven här följt principen att genom täta och små lönetillskott låta inkomsterna jämnt stiga i samma mån som löntagarens skäliga anspråk på lifvet.

Till den kontanta lönen komma dessutom, enligt kommitterades förslag, för dessa fri bostad eller hyresbidrag samt uniformsbeklädnad.

Kommitterade hafva meddelat nedanstående jämförelse mellan de för de biträdande tjänstemännen vid stationerna nu utgående aflöningarna och de af kommitterade föreslagna.

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sarnl. 1 Afd. 64 Haft.

.10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

75 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

Såsom ofvan under linjedistrikten omtalats har uti det af telegrafstyrelsen afgifna förslag till utgiftsstater för år 1908 i arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän vid distriktsförvaltningarna upptagits 102,000 kronor, hvaraf 'skulle å trafikdistrikten (telegrafinspektionerna) belöpa

10,000 kronor. . .

Arfvodena till extra ordinarie tjänstemän vid stationerna hatva i

samma förslag upptagits till 1,573,000 kronor.

Sistnämnda belopp ...................................... kronor 1,573,000.

bör minskas med nu utgående arfvoden till 10 assistenter, 45 telegrafister, 5 vaktförestandare,

1 kassör af l:a lönegraden, 12 kassörer af 2:a lönegraden, 150 interurbantelefonister och 13 stationsbiträden, hvilka samtliga föreslagits att

uppföras å ordinarie stat, tillsammans ..............■_» 183,000: —

hvarefter återstoden..........................................■.....■_........ kronor 1,390,000.

bör ökas med det ofvan angifna, under distriktsförvaltningarna nu upptagna, för telegrafinspek-

tionerna beräknade belopp af................................ ^_10,000.

på grund hvaraf............................................................ k™nor 1,400,000: —

af kommitterade upptagits såsom anslag under trafikdistrikten och stationerna till arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. m.

Aflöningsstaten för trafikdistrikten och stationerna slutar enligt kommitterades förslag på ett belopp af 3,124,060 kronor.

Kommitterades förslag beträffande trafikdistrikten och stationerna Departements har jag med hänsyn till de af kommitterade anförda skäl funnit mig chf™df~ kunna i allt väsentligt biträda.

Sålunda synes mig den ifrågasatta anordningen rörande arfvode till telegrafinspektörer vara att afgjordt föredraga framför nu gällande aflöningsform.

Äfvenledes finner jag den föreslagna delningen af Göteborgs station mellan en telegraf- och en telefondirektör vara till fullo motiverad af den betydliga omfattning särskildt telefontrafiken vid sagda station, på sätt framgår af kommitterades betänkande (sid. 80—81), nu tagit.

Hvad angår det ifrågasatta nya aflöningssystemet för stationsföreståndare, enligt hvilket de nu utgående tjänstgöringspennin garna skulle utbytas mot provision, anser jag mig böra kraftigt tillstyrka detta för-

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

slag. Såsom kommitterade påpeka, står det ekonomiska resultatet, som en station lämnar, i ett direkt förhållande till den duglighet och det intresse, hvarmed föreståndaren förvaltar sin tjänst. Särskildt röna telefonabonnemangsafgifter och afgifter för telefonsamtal ett bestämdt inflytande .af det sätt, hvarpå vederbörande station skötes. Jag tillåter mig här citera några ord, som kommitterade härom anfört: &

»Att fördelen af en telefonförbindelse i väsentlig grad är beroende af det . sätt, på hvilket förbindelsen betjänas, är själfklart, och det är därför icke heller tvifvel om, att hvarje stationsföreståndare kan, genom att arbeta för stationens bästa möjliga skötsel, bidraga till att en större del af allmänheten finner med sill fördel förenligt att hafva förbindelse med telefonnätet. Ännu mycket större och direktare inflytande kan tjänstemannen utöfva på beloppet af inflytande samtalsafgifter. Storleken af dessa inkomster beror nämligen hufvudsakligen på, huru de befintliga ledningarna utnyttjas och huru det sörjes för, att dessa ledningar efter ett samtals slut utan hvarje dröjsmål disponeras för det följande. De korta stunder de interurbana ledningarna vid mindre planmässigt och mindre raskt arbete stå oanvända kunna, på samma gång allmänhetens gagn af ledningarna minskas, tillsammans åstadkomma eu förlust i inkomster, hvilken för telegrafverket betyder mycket afsevärda summor. Efter växlande förhållanden på olika platser kan den ena eller den andra sidan af denna tjänstemannens verksamhet företrädesvis tillgodogöras för utvecklingen af telefonväsendet.»

Jag anser därför det vara för statens utbyte af telefonväsendet fördelaktigt, om stations föreståndaren jämväl göres ekonomiskt intresserad af att drifva upp sin stations inkomster. Några olägenheter af systemet har jag ej heller kunnat finna, utan synes det fast mera passa väl in i de affärsmässiga former, efter hvilka, såsom jag hoppas, telegrafverket kommer att förvaltas. Den ifrågasatta provisionsskalan synes mig också vara lämpligen och med försiktighet afvägd.

I fråga om den föreslagna gruppindelningen af stationerna har jag ej funnit anledning till erinran.

Hvad beträffar aflöningsförmåner för stationsföreståndare ber jag att till jämförelse med nu utgående och de föreslagna aflöningarna få hänföra mig till följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 77

Såsom man fiuner är den föreslagna förhöjningen i begynnelseaflöning för kommissarier af tredje och fjärde lönegraderna ringa i förhållande till hvad som ifrågasatts för kontrollörer samt kommissarier af första och andra graden.

Också har svenska telegraftjänstemännens förening i sin förut omförmälda skrifvelse hemställt, att begynnelseaflöningarna för kommissarier af tredje och fjärde graderna måtte ökas med 200 kronor.

Då jag anser de i öfrigt föreslagna lönebeloppen lämpligt afvägda, finner jag det vara med billigheten öfverensstämmande, att denna framställning tillmötesgås, och tillstyrker jag därför, att begynnelselönen bestämmes för kommissarie af tredje lönegraden till 2,400 kronor och för kommissarie af fjärde lönegraden till 2,200 kronor med rätt för hvardera under vanlig förutsättning till löneförhöjning efter resp. 3, 6 och 9 år med 200 kronor hvarje gång.

I de ifrågasatta lönebeloppen för kommissarier af femte, sjätte och sjunde lönegraderna föreslår jag icke någon ändring.

Hvad kommitterade föreslagit rörande biträdande personalens organisation får jag i underdånighet förorda. Ökning i antalet biträdande ordinarie personal synes betingad af den alltjämt i utveckling varande trafiken.

Mot de aflöningar, som ifrågasatts för biträdande personal, har jag ingen annan erinran att göra än såvidt angår de kvinnliga bokhållarna. I öfverensstämmelse med hvad jag hemställt i fråga om motsvarande tjänstinnehafvare vid linjedistrikten, tillstyrker jag, att begynnelse-

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

aflöningen för bokhållarna bestämmes till 960 kronor med aflöningsförhöjning af 60 kronor efter 2 år, af 120 kronor för hvarje gång efter resp. 4, 6, 9 och 12 år samt af 150 kronor efter 15 år ,då slutaflöningen skulle uppgå till 1,650 kronor.

I detta sammanhang har jag att anmäla en af föreståndare för filialstationer gjord framställning.

Enligt nu gällande bestämmelser äro de kvinnliga föreståndarna för filialstationerna i Stockholm och Göteborg likställda med öfriga kvinnliga stationsföreståndare och åtnjuta sålunda antingen fri bostad eller hyresbidrag med 200 kronor. Denna ersättning räknas enligt gällande aflöningsreglemente till lönen och får följaktligen åtnjutas äfven under sjukdom.

I kommitterades förslag hafva filialstationsföreståndarna icke upptagits bland stationsföreståndarna, men bibehållits vid ett arfvode af 200 kronor årligen.

Nyss omförmälda framställning går nu därpå ut, att arfvodet måtte höjas till 300 kronor, motsvarande hvad som högst skulle kunna utgå såsom hyresbidrag till stationsföreståndare, samt att arfvode måtte hänföras till lönen.

Jag har emellertid icke funnit mig kunna tillstyrka bifall till denna framställning. Filialstationsföreståndarens arbete och det ansvar, som åligger henne, torde, jämfördt med den biträdande tjänstemannens, som tjänstgör alternerande med föreståndaren, icke vara af beskaffenhet att böra berättiga till högre arfvode än det föreslagna. Ifrågavarande extra ersättning synes ej heller lämpligen böra utgå under annan tid än den, då tjänstemannen verkligen sköter föreståndarbefattningen vid filialstationen. Att vid längre sjukdomsfall reglera detta genom att fråntaga den sjuka förordnandet är eu motbjudande åtgärd, som dock skulle, därest arfvodet räknades till lönen, blifva nödvändig, för att den, som utför arbetet och bär ansvaret, skulle få uppbära den därför bestämda ersättningen.

I öfrigt har jag vid kommitterades förslag rörande trafikdistrikten och stationerna intet att erinra.

Enligt de grunder jag här ofvan utvecklat, skulle aflöningsstaten för trafikdistrikten och stationerna stiga till ett belopp af 3,129,660 kronor. Motsvarande summa i kommitterades betänkande utgör såsom nämndt 3,124,060 kronor.

4. Verkstaden.

Verkstaden har hittills varit inordnad under telefontrafikbyrån under direkt tillsyn af denna byrås chef.

Kommitterade framhålla (sid. 88), att då enligt kommitterades förslag de båda trafikbyråerna skulle förenas till en, det uppenbarligen icke vore möjligt att belasta trafikbyråchefen med äfven verkstads-

79 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

ärendena, liksom det näppeligen syntes vara rimligt att alltid beräkna, att man lios en person skulle kunna finna förenade de olika förutsättningar, som kräfdes af en trafikbyråchef och en verkstadschef. Med den omfattning, verkstadens rörelse numera erhållit, syntes det också i och för sig vara naturligare att ställa verkstaden såsom en sjelfständig afdelning under styrelsen i sin helhet på samma sätt som telegrafverkets öfriga verksamhetsgrenar.

Verkstaden, hvars tillgångar vid 1905 års slut vore bokförda till ett värde af 1,638,681 kronor och som under nämnda år utförde och levererade arbeten till ett värde af 1,097,689 kronor, med ett medeltal arbetare uppgående till 332, både emellertid, särskildt på senare tid, icke på långt när medhunnit en tillverkning, som motsvarat behofvet. Utvecklingen hade nämligen särskildt på telefonområdet blifvit vida snabbare än som beräknats, och telegrafverkets behof hade därför till en betydlig del måst fyllas genom inköp från enskilda verkstäder.

En utvidgning af verkstaden (sid. 89) vore därför nödvändig; och hade telegrafstyrelsen, enligt hvad kommitterade hade sig bekant, för afsikt att väcka förslag i detta hänseende.

I och med den förändrade chefsställning, som föreståndaren för verkstaden enligt kommitterades förslag skulle intaga, hafva kommitterade ansett, att verkstadsdirektör skulle för honom vara en lämpligare tjänstebenämning.

I fråga om underingenjörer å verkstaden hade telegrafverket, med de aflöningar, som kunnat af detsamma betalas, gifvetvis haft svårigheter att behålla goda krafter i täflan med den enskilda industrien. För närvarande vore å verkstaden anställd endast en ordinarie ingenjör med aflöning motsvarande tjänstemännens af l:a graden hos styrelsen. Det vore emellertid, enligt kommitterades åsikt, nödvändigt att kunna varaktigt fästa vid verket ytterligare två ingenjörer, däraf en konstruktör, om det skall blifva möjligt att fylla verkstadens uppgift.

Vidare hafva kommitterade i betraktande af det omfattande räkenskapsväsendet å en så betydande verkstad föreslagit, att å ordinarie stat upptages en verkstadskassör och bokhållare, som kunde utföra en dylik tjänstemans funktioner med mera sjelfständighet än en tillfälligt anställd bokhållare.

Slutligen vore det, mena kommitterade, otvifvelaktigt att förorda, att ordinarie anställning beredes äfven åt verkstadens materialförvaltare, som hade att redovisa och ansvara för högst betydande belopp i materiel.

Äfvenså vore det nödvändigt att kunna bereda fast anställning åt de fyra verkmästare, som tjänstgjorde å verkstaden, om man skulle hafva

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

utsikt att på de viktiga poster dessa beklädde kunna vinna och behålla väl kvalificerade personer.

De förändringar, som kommitterade föreslagit beträffande personalen å verkstaden, framgå af följande jämförelse mellan nuvarande och af kommitterade föreslagen organisation af verkstaden:

Enligt nu gällande stat:

1 föreståndare 1 ingenjör

2 Enligt af kommitterade föreslagen stat:

1 verkstadsdirektör

3 verkstadsingenjörer

1 verkstadskassör och bokhållare 1 materialförvaltare

4 verkmästare

10 Beträffande löneförmånerna åt verkstadens personal hafva kommitterade framhållit, att den friare och på samma gång ansvarsfullare ställning, föreståndaren för verkstaden, enligt hvad kommitterade föreslagit, skulle erhålla, borde föranleda en ändring äfven af hans aflöningsförhållanden. Dessutom skulle verkstaden med det snaraste utvidgas. Hittills hade han i berörda hänseende likställts med tjänstemän af 2:a lönegraden hos styrelsen, en nödfallsutväg, som betingats af hans ställning såsom tjänsteman hos styrelsen, men som föga lämpade sig för en verkstadschef. Vid besättandet af denna befattning måste, såsom dess natur fordrade, tagas endast samma hänsyn som inom den enskilda industrien.

Kommitterade föreslå, att begynnelseaflöningen sättes till 6,000 kronor och den högsta slutaflöningen till 9,800 kronor, det sistnämnda beloppet lika med högsta byråchefsaflöningen.

Nuvarande verkstadsingenjören åtnjöte samma aflöning som tjänstemän af l:a graden hos styrelsen. Verkstadsingenjörernas aflöning borde, enligt kommitterades åsikt, vara lika med linjeingenjörernas, enär dessa tjänstemannaklasser kunde anses vara i hvarje afseende likställda. Begynnelseaflöningen skulle således utgöra 3,000 kronor och slutaflöningen 5,500 kronor.

Aflöningen för den föreslagna verkstadskassören syntes lämpligen böra bestämmas till lägst 2,400 och högst 3,400 kronor årligen.

Materialförvaltarens aflöning anse kommitterade böra utgå med 1,500 kronor för år under första tiden samt småningom stiga till 3,000 kronor.

För verkmästarna anse kommitterade böra föreslås en aflöning

81 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 84.

från lägst 1,800 till högst 3,000 kronor jämte fri bostad eller hyresbidrag enligt enahanda grunder, som föreslagits för underbefäl vid linjeafdelningen.

Kommitterade hafva meddelat följande jämförelse mellan nuvarande och blifvande aflöningar vid verkstaden.

Hvad kommitterade beträffande verkstaden föreslagit anser jag mig kunna till alla delar biträda. Om de båda trafikbyråerna inom styrelsen i enlighet med hvad jag hemställt komma att förenas till en byrå, lärer detta, med hänsyn till den arbetsbörda, som kommer att hvila på chefen för den nya byrån, i och för sig betinga, att verkstaden icke kan läggas under denna byrå. För öfrigt synes den redan nu mycket stora årliga tillverkningen vid verkstaden gifva vid handen, att den lämpligen bör ställas under ledning af särskild person med därför gifna kvalifikationer.

Den föreslagna aflöningen till verkstadsdirektören kan ju synas hög, men jag finner mig däri icke kunna föreslå någon nedsättning, i betraktande däraf att konkurrensen från privatindustrien om skickliga ledare gör sig alldeles särskild! kännbar på detta område.

Såsom nämndt har jag icke heller i öfrigt något, att erinra mot kommitterades förslag, såvidt det berör verkstaden.

Anslaget till aflöningar vid verkstaden skulle för 1908 uppgå till 33,700 kronor.

Till närmare åskådliggörande af förhållandet mellan nu utgående och af mig föreslagna löneförmåner har jag uppgjort en tabell, hvilken såsom bilaga torde få bifogas detta protokoll. (Se bil. A).

Departementschefens yttrande.

*) + bostad eller hyresbidrag.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Höft.

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84-

5. Särskilda anslag.

De i gällande stat under denna rubrik uppförda anslagen till ålderstillägg äro genom de nya af kommitterade föreslagna aflöningsgrunderna obehöfliga. Anslagen för arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. m. samt till extra ordinarie vaktbetjänte, vikariatsersättning in. in. äro, såsom förut omförmälts, upptagna under de öfriga särskilda afdelningarna i aflöningsstaten.

Såsom nytt under denna rubrik är först upptaget ett anslag till uppbördsår ovision till föreståndarna för verkets stationer. För att kunna angifva en så vidt möjligt riktig siffra för detta anslag hafva kommitterade verkställt beräkning af det belopp, till hvilket provisionen skulle uppgått efter uppbördssiffrorna å de särskilda stationerna åren 1901 och 1905, hvarvid framgått, att provisionen för det förstnämnda året skulle utgjort 141,000 kronor och för det sistnämnda 167,000 kronor, således på dessa år en ökning af 26,000 kronor, det vill säga 6,500 kronor om året. Med framhållande att denna stigning fortgår ganska jämnt hafva kommitterade beräknat, att uppbördsprovisionen för år 1908 kommer att uppgå till omkring 185,000 kronor, hvilket belopp af kommitterade upptagits i staten under denna titel.

Vidare har bland de särskilda anslagen upptagits titeln »Hyresbidrags. Dylikt bidrag har hittills utgått endast till ett fåtal kvinnliga stationsföreståndare och filialstationsföreståndare och redovisats under rubriken »lön).'.

Såsom framgår af det af kommitterade afgifna förslaget till aflöningsreglemente, § 15, (§ 16 i mitt förslag) skulle förmånen af fri bostad eller hyresbidrag tillkomma kommissarie af de tre lägsta lönegraderna (d. v. s. kvinnliga stationsföreståndare), verkmästare, linjemästare, linjeförman, stationsförman, reparatör och stationsbiträde. De först nämnda af dessa tjänstemän, de kvinnliga stationsföreståndarna, åtnjuta redan nu med några få undantag bostad in natura. Kommitterade framhålla, att af de öfriga torde under det första året, den nya organisationen tillämpas, endast ett mycket litet antal kunna beredas bostad in natura, hvarför kommitterade ansett sig böra beräkna hyresbidrag åt samtliga ifrågavarande tjänstemän. Enligt verkställda beräkningar skulle det med högst 300 kronor om året till stationsföreståndarna och med 20 % å aflöningen till de öfriga utgående hyresbidraget komma att för år 1908 uppgå till följande belopp:

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

för kommissarier af 5:e,

» verkmästare .............

» linjemästare .............

» linje form än................

» stationsförmän .......

y> reparatörer ...............

» stationsbiträden

Ö:e eller 7:e lönegraden till kronor 1,200: —

................ » » 1,980: —

........... » » 12,360: —

........................................... » » 20,370: —

....................... » » 1,944: —

............................................ » » 38,976: —

............................................ » » 6,684: —

eller tillsammans kronor 83,514: —-

Under titel hyresbidrag hafva därför kommitterade i staten för år 1908 upptagit ett belopp af 83,500 kronor.

Enligt mitt förslag skulle hyresbidraget till andra än stationsföreståndare utgå med belopp, växlande mellan 15 procent och 30 procent af aflöningen. Denna jämkning torde emellertid icke hafva någon afsevärd inverkan på anslagets belopp, och då detsamma är förslagsanslag, synes det mig kunna upptagas oförändradt till 83,500 kronor.

Bland särskilda anslag har äfven upptagits det tilläggsarfvode, som enligt § 16 (§ 17 i mitt förslag) af förslaget till aflöningsreglemente skall utgå till den del af den mera rörliga personalen — assistenter, telegrafister, vaktföreståndare, interurbantelefonister och reparatörer — som placeras å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskild! höga.

Under förutsättning att detta tilläggsarfvode kommer att utgå jämväl till linjeförmän af l:a lönegraden och enligt i det föregående

» 196 telegrafister ....................................

» 33 vaktföreståndare ...........................

■» 215 interurbantelefonister ..................

» 81 reparatörer.....................................

» 37 linjeförmän af l:a lönegraden

eller tillsammans kronor 111,140: —

Under titel tilläggsarfvode har jag därför i staten upptagit ett belopp af 111,000 kronor.

Samtliga nu omnämnda anslag, hvilka gifvetvis icke exakt kunna beräknas, äro upptagna såsom förslagsanslag.

Slutligen har jag i enlighet med kommitterades och telegrafstyrelsens förslag under särskilda anslag upptagit ett belopp af 10,000 kronor till gratifikationer åt tjänstemän m. m., eller samma summa, som alltsedan år 1903 funnits i utgiftsstaterna upptagen under titel: gratifikationer åt tjänstemän och betjänte m. m.

Slutsumman för särskilda anslag skulle sålunda blifva 389,500 kronor.

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

ökZinar'r Den för år 1907 fastställda aflöningsstaten slutar på ett belopp af

deri nya orga- kronor............................: ......................................................... 3,330,650: —

nisationen. Därest det af mig förordade förslaget skulle vinna

bifall, skulle anslagen under aflöningsstaten komma att uppgå föi-

telegrafstyrelsen ............... till kronor 194,410: —

linjedistrikten ........................ » » 531,790: —

trafikdistrikten och statio-

nerna ..........

verkstaden...........

särskilda anslag

»

»

»

»

»

»

3,129,660

33,700

389,500

utvisande sålunda en ökning af kronor.

— 4,279,060: —

948,410: —

Härtill kommer för genomförande af den nya organisationen hvad som äskas å öfvergångsstat eller 46,240 kronor. Ökningen skulle sålunda uppgå till 994,650 kronor.

Härifrån bör dock dragas dels hvad som för närvarande från omkostnadsstaten eller af verkstadens medel utbetalas i arfvoden till den extra personal, som i den föreslagna aflöningsstaten finnes upptagen såsom ordinarie, nämligen

till linjeunderbefäl och reparatörer..................... kronor 375,790: —

» verkstadspersonal............................................... » 18,300:_

dels ock det belopp, hvarmed telegrafstyrelsen i sitt den 30 november 1906 afgifna statförslag för år 1908 enligt den nuvarande organisationen ansett, att den för 1907 fastställda aflöningsstaten borde

ökas på grund af rörelsens tillväxt.............................. » 254,200:_

eller tillsammans kronor 648,290: —

Den verkliga, af den nya organisationen förorsakade ökningen uppgår således till 346,360 kronor.

B. Pensions- och understödsstaterna.

Anslagen å dessa stater för år 1907 uppgå till 296,100 kronor.

Enligt det af telegrafstyrelsen uppgjorda förslag till utgiftsstater för år 1908 böra beträffande dessa anslag följande förändringar vidtagas.

Till följd af dödsfall böra afföras de anslag, som upptagits för tvenne pensioner, nämligen till förra telegrafisten å Ornö indragna station J. E. Åkerström och till telegrafisten å Nynäs indragna station C. Sjöberg, hvardera å 400 kronor.

85 KunglMajds Nåd. Proposition N:o 84.

Genom särskilda nådiga bref liar Kungl. Maj:t dels den 7 april 1906 bemyndigat telegrafstyrelsen att, jämlikt 4 § 2 mom. af lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901, till linjearbetarna Anders Forserstråle och Gustaf Isidor Andersson under vissa villkor af telegrafverkets medel utbetala en årlig lifränta af 300 kronor till dem livar, dels ock den 3 november 1906 likaledes bemyndigat telegrafstyrelsen att, enligt föreskrifterna i 4 § 3 mom. i nämnda lag, till aflidna telefonarbetaren Vilhelm Svenssons son Folke Verner under vissa villkor utbetala en årlig lifränta af 60 kronor att till honom utgå till dess han uppnått femton års ålder. Med anledning häraf äro uti förslaget till stat för år 1908 såsom nya titlar uppförda nämnda lifräntor.

Bland anslagen under rubriken pensions- och understödsstater har telegrafstyrelsen vidare föreslagit, att två nya årliga understöd skulle uppföras, det ena till linjearbetaren Lars Johan Claessén och det andra till vaktmästaren vid Motala telegrafstation Gustaf Bygel.

Till stöd för här nedan tillika gjorda framställningar i ämnet har styrelsen till en början beträffande Claessén anfört följande.

Vid arbete under oktober månad 1892 å eu telefonlinje i närheten af Sollefteå blef Claessén, i följd däraf att en telefonstolpe, å hvilken han varit sysselsatt, afbrutits, vid fallet svårt skadad i vänstra höften.

Den 15 september 1905 blef Claessén, som sedan sitt förra olycksfall måst använda krycka, ånyo skadad, i det han vid transport af telegrafmateriel i en trappa föll och stötte högra höften mot en murkant. Enligt ett af förste stadsläkaren i Sundsvall C. O. Elfström den 3 juli 1906 utfärdadt läkarintyg saknade Claessén förmåga af fullständig sträckning i vänstra höften, och hade därjämte höftledens böjningsförmåga blifvit betydligt inskränkt.

På grund af det år 1905 inträffade olycksfallet hade, enligt hvad af nyssberörda läkarintyg framginge, rörligheten äfven i högra höften blifvit något inskränkt. Såsom följder af dessa sjukliga förändringar i bägge höfterna hade uti intyget angifvits, att Claessén vid ställförflyttning vore nödsakad att använda käpp i hvardera handen, att han icke kunde resa sig från sittande ställning utan tillhjälp af händerna, att han vore oförmögen till hvarje arbete, förenadt med upprätt kroppsställning, att jämväl hans förmåga att arbeta i sittande ställning syntes vara i viss mån inskränkt, och att Claessén i betraktande af hans yrke vore att anse som fullständig invalid; hvarjämte läkaren förklarat, att någon nämnvärd förbättring icke vore att vänta.

Claessén, som är född den 11 januari 1851 och sålunda 56

86 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

år gammal, hade varit anställd i telegrafverkets tjänst från den 1 juli 1887. Sedan olycksfallsdagen den 15 september 1905 intill utgången af juni månad 1906 både till Claessén utbetalats sjukaflöning af telegrafverkets medel med 3 kronor per dag. För tiden från och med den 1 juli 1906 till årets utgång ägde Claessén jämlikt nådigt bref den 17 augusti 1906 att af telegrafmedel uppbära ett understöd af 240 kronor.

Då Claessén ådragit sig omförmälda svåra skador vid utförande af arbete i telegrafverkets tjänst, bar telegrafstyrelsen, för beredande åt honom af stadigvarande understöd, uti statförslaget för år 1908 uppfört ett belopp af 480 kronor.

Uti särskild underdånig skrifvelse den 11 december 1906 bar telegrafstyrelsen anhållit, att Claessén måtte med anledning af ifrågakomna olycksfall äfven för år 1907 tillerkännas ett understöd af sistnämnda belopp.

Vidkommande därefter det ifrågasatta understödet till vaktmästaren Bygel anför telegrafstyrelsen följande.

Bygel, som vore född den 14 september 1841 och således nu öfver 65 år gammal samt gift, både allt sedan den 9 november 1881 varit anställd vid telegrafstationen i Motala.

I sin tjänstgöring hade Bygel, enligt samstämmande vitsord af sina förmän, städse ådagalagt mycken flit, ordentlighet och plikttrohet samt på ett i allo tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden.

Bygels årsaflöning utgjorde till eu början 450 kronor, men hade därefter höjts från och med den 1 juli 1889 till 500 kronor, och från och med den 1 januari 1890 till 530 kronor samt slutligen från och med den 1 november 1899 till 600 kronor. Därjämte uppbar Bygel sedan den 1 april 1904 särskild ersättning för städning med 120 kronor för år.

På grund af nedsatt arbetsförmåga hade Bygel från och med den 1 januari 1907 erhållit afsked från telegrafverkets tjänst. Då Bygel, hvilken saknade rätt till pension från telegrafverkets pensionsinrättning, ej syntes blifva i tillfälle att efter afskedstagandet förskaffa sig några nämnvärda inkomster, har telegrafstyrelsen ansett det vara en plikt att söka utverka åt honom ett understöd under hans återstående lifstid, hvilket i någon mån skulle kunna skydda honom och hans familj för nöd, och hade styrelsen för detta ändamål i statförslaget för år 1908 uppfört ett pensionsbelopp åt honom af 300 kronor.

Uti underdånig' skrifvelse den 11 december 1906 har därefter telegrafstyrelsen anhållit, att Bygel måtte för år 1907 tillerkännas en gratifikation af 300 kronor.

ST

Kungt. Maj:tv Nåd. Proposition N:o <s‘4.

I detta sammanhang anhåller jag att få anmäla telegrafstyrelsens underdåniga skrifvelse den 22 januari 1907 med anhållan om lifränta åt genom olycksfall skadade telegrambäraren Algot Knut Bäckman.

Af de till detta ärende hörande handlingar inhämtas, att Bäckman den 29 juli 1906 efter slutadt arbete i en af telegrafverkets lokaler här i staden, i afsikt att medelst spårvagn begifva sig till sitt hem för att intaga middagsmåltid, försökt bereda sig plats å en vid motorvagnen tillkopplad släpvagn, som emellertid varit fullsatt med passagerare, hvarför Bäckman ej fått någon plats å densamma. Bäckman hade då, sedan spårvagnen satts i gång, springande invid motorvagnen, försökt erhålla plats å sistnämnda vagns främre plattform. Härvid hade Bäckman fallit i gatan och kommit under spårvagnen med påföljd, att vänstra underbenet krossats. Benet hade sedermera måst amputeras.

Uti sin förevarande skrifvelse har telegrafstyrelsen upplyst, att Bäckman, som är född den 26 juli 1892 och den 18 juni 1906 antagits i telegrafverkets tjänst, under den korta tid, han varit anställd vid verket, städse iakttagit ett godt uppförande och utfört sina åligganden till belåtenhet, samt att han ej kunde påräkna annat än ett mycket ringa understöd från sina föräldrar, hvilka lefde i blygsamma ekonomiska omständigheter.

Telegrafstyrelsen har vidare meddelat, att styrelsen för vinnande af större befordringshastighet vid telegrammers distribuering i Stockholm och för beredande för telegrambärarna af möjlighet att under de jämförelsevis korta måltidsrasterna hinna till sina merendels aflägset belägna hem med spårvagnsbolagen i Stockholm träffat aftal om rätt för uniformerad vaktbetjänt vid telegrafverket att afgiftsfritt begagna sig af spårvägarna.

På grund af hvad telegrafstyrelsen i ärendet anfört och med framhållande att enligt styrelsens förmenande olycksfallet icke orsakats af vårdslöshet eller oförsiktighet från Bäckmans sida, har styrelsen anhållit, att, ehuru eleven Bäckman i anledning af olycksfallet icke vore berättigad till ersättning enligt lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901, han likväl måtte af billighetsskäl tillerkännas eu lifränta till belopp, motsvarande det, som enligt nyssberörda lag vore för liknande fall fastställdt, eller etthundrafemtio kronor om året, att från och med år 1907 utgå under hans återstående lifstid.

Bidraget till telegrafverkets j)ensionsinrättning har utgått dels med fem procent af portoinkomsten af telegrafmedel, och dels med ett fast tilläggsbelopp, afpassadt efter de förbindelser pensionsinrättningen måst tid efter annan ikläda sig för nya befattningar. Nämnda fem procent

88 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

af portoinkomsten har i telegrafverkets utgiftsstat för år 1907 upptagits till förslagsvis 91,000 kronor och tilläggsbeloppet till 126,190 kronor.

Beträffande de af kommitterade föreslagna bestämmelser i fråga om pensionsrätten åt telegrafverkets personal tillåter jag mig hänvisa till kommittébetänkandet (sid. 150 och följande samt förslaget till aflöningsreglemente § 6 (§ 7).

Jag anhåller här endast få återge en tabell, innehållande jämförelse mellan de af kommitterade föreslagna och nu utgående högsta pensionsbelopp för ett flertal af de förut befintliga befattningarna.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84. 89

Kommitterade framhålla, att genom den af kommitterade föreslagna omorganisationen, hvarigenom ett ganska afsevärdt antal nya befattningar skulle uppföras å ordinarie stat och antalet tjänstemän i de uti staten nu upptagna befattningarna i vissa fall komme att ökas, komme gifvetvis det af statsmedel till telegrafverkets pensionsanstalter utgående anslaget att behöfva höjas.

Någon fullständig utredning af de ändrade kostnaderna för pensioneringen har emellertid af kommitterade icke medhunnits (se dock betänkandet sid 154).

Beträffande det nämnda bidraget till pensionsinrättningen af portomedel afsågs vid pensionsinrättningens bildande en och en half procent af detsamma såsom ständigt bidrag af statsmedel för pensionering af personalen till det antal och i enlighet med de aflöningar, som funnos vid pensionskassornas tillkomst — pensionsinrättningen trädde i verksamhet den 1 januari 1875 och änke- och pupillkassan den 1 juli samma år — under det att tre och en half procent anvisades att amortera den retroaktivfond, som beräknats motsvara det dåvarande värdet af samtliga afgifter för den äldre personalens pensionering, hvilka enligt de för pensionsinrättningen gällande matematiska grunder skulle hafva med hänsyn till personalens dåvarande ålder och aflöning influtit under dess föregående tjänstetid, därest pensionsinrättningen hela denna tid varit i verksamhet.

Nämnda retroaktivfond är slutamorterad under år 1907.

Med erinran härom hafva kommitterade föreslagit, att staten fortfarande borde anvisa samma belopp, 3 Vs procent af portomedel, att, då detsamma icke längre vore behöflig! för sitt ursprungliga ändamål, bereda inträde i pensionsinrättningen åt den ganska talrika linjepersonal — linjemästare, linjeförmän och reparatörer — som nu vore föreslagen till uppförande å ordinarie stat. Liksom vid pensionsanstalternas bildande gällde, enligt kommitterades mening (sid. 155), äfven nu, att denna nya personal icke kunde själf bereda sig inträde i pensionsinrättningen, då därför skulle kräfvas erläggande af afgifter äfven för den förflutna tiden, uppgående till ett belopp, som för många skulle motsvara eu så stor del af aflöningen, att dylika afgifter icke ens kunde ifrågasättas.

Nämnda anslag, 5 procent af portomedel, skulle alltså fortfarande utgå.

För öfrigt hafva kommitterade tänkt sig, att den utjämning i anslagen till pensionsanstalterna, som kunde efter verkställd fullständig utredning visa sig behöflig och hvilken, efter hvad kommitterade funnit, ej representerade något afsevärdt belopp, skulle kunna, i likhet med Bih. till Riksd. Prot. 1807. 1 Sami. 1 Åfd. 64 Käft. 12

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

hvad som vid föregående tillfällen skett, upptagas i utgiftsstaterna för ett kommande år.

Då telegrafinkomsterna för år 1908 beräknats komma att uppgå till 2,000,000 kronor, bär det af telegramportot utgåénde bidraget till pensionsinrättningen uti staten för år 1908 upptagits till 100,000 kronor, hvilket belopp med 9,000 kronor öfverskjuter det förutnämnda belopp, som utgjorde motsvarande post i 1907 års stat.

Hvad angår det ofvanberörda tilläggsbeloppet till pensionsinrättningen, innefattar detsamma det årliga anslag, som beräknats motsvara kostnaden från statens sida för pensionering af den från och med år 1903 å ordinarie stat uppförda personal. I fråga om beloppet af denna kostnad för nu ifrågasatta reglering hafva kommitterade erinrat, att, ehuru den nedsättning i pensionsåldern för viss del af expeditionspersonalen, som kommitterade funnit tjänstens kraf påkalla, gifvetvis medför någon ökning af pensionskostnaden, å andra sidan den betydande höjningen af pensionsåldern för manliga stationsföreståndare med flere af tjänstemännen medför en betydande minskning.

Uti det för år 1907 beviljade tilläggsbeloppet, 126,190 kronor, har äfven inberäknats ett belopp af 270 kronor, utgörande ersättning för skillnaden mellan det för år 1906 upptagna tilläggsanslaget och det som på grund af uppförande å ordinarie stat från och med sistnämnda år af vissa tjänster rätteligen bort utgå. Då detta belopp af 270 kronor sålunda var afsedt att endast en gång upptagas i staten, har telegrafstyrelsen i statförslaget för år 1908 nedsatt tilläggsanslaget till pensionsinrättningen från 126,190 kronor till 125,920 kronor.

Kommitterade hafva af ofvan angifna skäl i sitt statförslag för sistnämnda år bibehållit det af telegrafstyrelsen föreslagna tilläggsbeloppet till pensionsinrättningen, 125,920 kronor.

Uti 1907 års stat är till bidrag till telegrafverkets änke- och pupillkassa uppfördt ett anslag af 8,000 kronor, och har telegrafstyrelsen uti statförslaget för år 1908 upptagit nämnda anslag med enahanda belopp. I det af kommitterade upprättade statförslaget har äfven detta anslag bibehållits oförändradt.

Till fyllnadspensioner äro enligt 1907 års stat förslagsvis anslagna 65,500 kronor. Inom telegrafstyrelsen har verkställts beräkning öfver de fyllnadspensioner, Indika kunna antagas komma att beviljas till och med år 1908, och har summan af hvad däraf skall börja att utgå under sistnämnda år lagts till de för år 1907 beräknade beloppen, hvar-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

vid visat sig, att det för ändamålet erforderliga förslagsanslaget bör upptagas till 66,650 kronor eller 1,150 kronor högre än i 1907 års stat.

Summan af anslagen å 1907 års pensions- och understödsstater utgör såsom förut nämnts ............... kronor 296,100: —

Lägges härtill ofvan föreslagna förhöjningar, nämligen:

för lifränta till linjearbetaren Anders Forserstråle........................ kronor 300: —

för lifränta till linjearbetaren

Gustaf Isidor Andersson ......... » 300: —

för lifränta till aflidne telefonarbetaren Vilhelm Svenssons son

Folke Verner ..............................

för understöd åt linjearbetaren

Lars Johan Claessén ...............

för understöd åt vaktmästaren

Gustaf Bygel ..............................

för lifränta åt telegrambäraren

Algot Knut Bäckman ...............

för det å telegramportot beräknade bidraget till telegrafverkets pension sinrättning............

för fyllnadspensioner......................_

eller tillhopa......................................

men afdragas: dels de för aflidne J.

E. Åkerström och C. Sjöberg uppförda pensionsbelopp tillhopa ...........................kr. 800: —

dels ock anslaget för en gång till telegrafverkets pensionsinrättning .......................... 270: —

eller tillsammans .............................

erhålles en ökning af

60: — 480: — 300: — 150: —

9,000:

1,150:

kronor 11,740:

kronor 1,070: —

.. kronor 10,670:

Ifrågavarande stater skulle sålunda för år 1908 komma att sluta å ett belopp af.............................

kronor 306,770: —

92 Departements-

chefens

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

På de af telegrafstyrelsen anförda skäl anser jag mig böra tillstyrka, att Kungl. Maj:t föreslår Riksdagen bevilja de åt linje arbetaren Claessén, vaktmästaren Bygel och telegrambäraren Bäckman ifrågasatta understödsbeloppen; och torde dessa understöd böra utgå från och med år 1907.

Hvad angår frågan om tjänstemännens vid telegrafverket pensionering, gäller för ^ närvarande, att pension, till beloppet motsvarande oafkortad lön, utgår dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt det för denna inrättning gällande reglemente dels ock med erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel. Enligt nämnda reglemente äro inrättningens delägare, d. v. s. alla i ordinarie tjänst vid telegrafverket anställda personer, skyldiga att erlägga årsafgifter, som för personalen inom styrelsen belöpa sig till 3 procent af pensionen och för öfriga delägare till 5,2 a 6 procent däraf, beroende på vederbörandes ålder vid inträde i tjänst. Därjämte är den, som efter fyllda 25 år iuträdt i pensionsinrättningen, pliktig att erlägga retroaktivafgift.

‘Statens bidrag till pensionsinrättningen har, såsom nämndt, utgjort dels 5 procent af portoinkomsten af telegrafmedel dels särskild! tillläggsbidrag för den genom 1902 års omorganisation nytillkomna ordinarie personalen.

Pensionen från pensionsinrättningen utgör högst 60, lägst 48 procent af aflöningen. Då emellertid slutlönen i allmänhet är större än det i reglementet angifna procenttalet af hela aflöningen, har fyllnadspension utbetalts af telegrafmedel för fyllande af skillnaden mellan den garanterade pensionen och den från pensionsinrättningen utgående.

Enligt kommitterades förslag skulle pensionen fortfarande utgå dels från pensionsinrättningen och dels i form af fyllnadspension, och, enligt hvad jag inhämtat, skulle kommitterade afsett, att pensionsinrättningen skulle betala proportionsvis lika stor andel af de föreslagna pensionerna som af de nu utgående. I öfrigt äro de af kommitterade föreslagna bestämmelser angående pensioneringen, med undantag beträffande generaldirektören, väsentligen hämtade från det af 1902 års pensionskommitté afgifna betänkande.

Hvad angår _ generaldirektörens pensionsförhållanden, hafva dessa ordnats med ledning af de grundsatser, som finnas bestämda för pensionering af chefen för Trollhätte kanal- och vattenverk, dock att kommitterade icke föreslagit någon bestämmelse om skyldighet för generaldirektören att erlägga pensionsafgift. Detta synes mig emellertid vara ett undantag, hvarför giltiga skäl ej kunna utletas, utan har jag ansett generaldirektören böra erlägga en årlig pensionsafgift af 360 kronor, motsvarande hvad som skolat utgå enligt det genom proposition n:r 18 innevarande års Riksdag förelagda förslag till lag angående

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.

civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Under förutsättning att generaldirektören är medlem i telegrafverkets pensionsinrättning och vid afgång från generaldirektörsämbetet är berättigad till pension från denna inrättning, torde af telegrafmedel böra utgå endast fyllnadspension. Under förstnämnda förutsättning lärer pensionsafdraget böra minskas med det belopp, som generaldirektören erlägger till pensionsinrättningen.

Berörda lagförslag skiljer sig i vissa delar från de af ofvannämnda pensionskommitté uttalade åsikter, och torde de i telegrafkonnnitterades förslag till aflöningsreglemente, § 6 punkterna 4—7, (§ 7 p. 4—7) ifrågasatta stadganden i tillämpliga delar bringas till öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t redan gillade principer samt i erforderliga delar kompletteras.

Särskilda af kommitterade framhållna omständigheter synas emellertid betinga vissa undantagsbestämmelser i fråga om pensionsåldern. Beträffande tjänstemännen i styrelsen, som hittills varit pensionsberättigaae vid 65 lefnads- och 35 tjänstår, torde dock ingen anledning föreligga att göra undantag från den i lagförslaget såsom allmän regel antagna pensionsåldern af 67 år. För kvinnliga tjänstemän i allmänhet torde antalet tjänstår böra, jämväl i öfverensstämmelse med. lagförslaget, bestämmas till 30. Däremot synas mig de af kommitterade i öfrigt föreslagna stadganden om pensionsålder lämpliga med hänsyn till antydda särskilda omständigheter.

De af kommitterade föreslagna pensionsunderlag äro med hänsyn till de jämförelsevis höga slutaflöningarna i allmänhet lägre än om de beräknats enligt de i omförmälda lagförslag angifna grunder, och har jag icke funnit anledning till erinran mot hvad kommitterades förslag i denna del innehåller.

Den omständigheten att någon fullständig utredning för närvarande ej föreligger rörande de ökade kostnaderna, som kommitterades förslag i förenämnda afseende skulle för staten medföra, synes mig icke föranleda betänklighet mot att antaga detsamma, då man i allt fäll redan af den utredning, som förebragts, kan i hufvudsak bedöma frågan. Till nästkommande års riksdag torde en uttömmande utredning kunna medhinnas. Jag tillstyrker därför hvad kommitterade rörande pensions- och understödsstaterna hemställt.

Hvad därefter angår

C. Omkostnadsstaten.

äro anslagen under denna afdelning, hvilka samtliga äro förslagsanslag, i staten för år 1907 upptagna till 2,774,650 kronor.

94 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Höjning af anslaget till stationers och linjers underhåll.

Höjning af anslaget till blanketter m. m.

Häraf äro under titeln: »Stationers och linjers underhålla upptagna

1,700,000 kronor. Samma anslag beräknades i omkostnadsstaten

för år 1903 till

)) » 1904 )>

» » 1905 »

» » 1906 »

1.200.000 kronor

1.370.000 ))

1.445.000 » och

1.580.000 » .

Telegrafstyrelsen har meddelat, att utgifterna från detta anslag, hvilka själffallet ökas i förhållande till mängden af nyanläggningar, under år 1906 torde komma att uppgå till omkring 1,967,000 kronor eller till ett belopp, som med omkring 267,000 kronor öfverstiger äfven det i 1907 års stat för ifrågavarande ändamål upptagna anslag. Med stöd af vunnen erfarenhet tiar styrelsen ansett, att för år 1908 minst 2,000,000 kronor vore erforderliga för betäckande af utgifterna under denna titel. Genom uppförande af ett större antal linjeunderbefäl och reparatörer å ordinarie stat komme emellertid utgifterna under denna titel att minskas med ett belopp motsvarande den del af ifrågavarande tjänstemäns arfvoden, som hittills utgått af detta anslag. Efter verkställd beräkning hafva kommitterade funnit detta belopp uppgå till omkring 240,000 kronor, hvadan detta anslag af kommitterade föreslagits till 1,760,000 kronor eller till ett 60,000 kronor högre belopp än hvad för år 1907 blifvit för ändamålet beviljadt.

Under anslagstiteln »Blanketter, telefonkataloger, skrifmaterialier, läcker, renskrifning m. m.» har uppförts:

för år 1905 ett belopp af.................... 175,000 kronor

» » 1906 » » »..................... 190,000 » och

» » 1907 » » » ..................... 200,000 »

Telegrafstyrelsen framhåller, att utgifterna under detta anslag för år 1905 uppgått till 210,848 kronor och syntes för år 1906 komma att öfverskrida äfven denna summa. För åren 1907 och 1908 vore icke heller någon minskning att påräkna. En af de största posterna under denna titel utgjordes nämligen af rikstelefonkatalogen och utgifterna för densamma vore på grund af det år från år ökade antalet telefonabonnenter i ständigt stigande. Styrelsen har därför ansett, att uti staten för år 1908 ifrågavarande anslag bör uppföras med ett till 220,000 kronor förhöjdt belopp eller med 20,000 kronor mera än i 1907 års stat.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 95

Till beklädnad, är uti 1907 års stat uppfördt ett anslag af 100,000 kronor. Då emellertid införandet af en sommararbetsdräkt för linjearbetarna befunnits vara oundgängligen nödvändigt, har telegrafstyrelsen för bestridande af de härmed förenade kostnaderna föreslagit, att uti statförslaget för år 1908 anslaget upptages med 120,000 kronor, hvilken summa med 20,000 kronor öfverstiger anslaget för år 1907.

Anslaget till inköp och underhåll af inventarier och verktyg in. m. var uti 1905 års stat upptaget till 75,000 kronor, men höjdes uti 1906 års stat till 100,000 kronor, och har anslaget uti 1907 års stat bibehållits vid sistnämnda belopp. Telegrafstyrelsen har meddelat, att utgifterna under detta anslag år 1905 uppgingo till omkring 113,000 kronor och syntes efter gjorda beräkningar under år 1906 komma att stiga till omkring 137,000 kronor. En höjning af anslaget syntes sålunda nödvändig, dock har telegrafstyrelsen ansett anslagskrafvet för år 1908 kunna begränsas till 115,000 kronor, utgörande detta belopp en höjning af 15,000 kronor från den i 1907 års stat upptagna summan.

Under titeln »Telegrafverkets undervisningsanstalt» är uti 1907 års stat upptaget ett belopp af 15,000 kronor. Telegrafstyrelsen framhåller, att införandet af realskoleexamen såsom tillräcklig kompetensfordran för vinnande af tillträde till telegrafelevkursen vid undervisningsanstalten torde komma att inom en icke aflägsen framtid kräfva utvidgning af kurserna samt införande af nya läroämnen, hvilket i sin ordning erfordrade nya lärarkrafter och ökadt utrymme. Styrelsen har med anledning häraf ansett, att uti staten för år 1908 anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt borde uppföras med 20,000 kronor, hvilket belopp sålunda med 5,000 kronor öfverstiger motsvarande summa uti 1907 års stat.

Öfriga anslag å omkostnadsstaten har telegrafstyrelsen ansett icke erfordra någon höjning.

Kommitterade föreslå emellertid, att ytterligare två af de i omkostnadsstaten upptagna anslagen något höjas.

Enligt § 19 i det af kommitterade utarbetade förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket (§ 20 i mitt förslag) lämnas kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter enligt de närmare bestämmelser, som af Kungl. Maj:t må komma att meddelas, åt linjemästare, linje-

Höjning af anslagot till beklädnad.

Höjning af anslaget till inköp af inventarier in. in.

Höjning af anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt.

Höjning af anslaget till sjukvård m. m.

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

förman, stationsförman, vaktmästare, reparatör, stationsbiträde, telegrambärare, vid linjebyggnaderna anställda extra ordinarie underbefäl och arbetare äfvensom åt underbefäl och arbetare vid telegrafverkets verkstad samt åt annan med desamma jämförlig, i telegrafverkets tjänst befintlig tillfällig personal. Samma bestämmelse, med något annan formulering, återfinnes i § 14 af hittills gällande aflöningsreglemente.

I 1907 års utgiftsstater är för sjukvård och begrafningshjälp uppfördt ett belopp af 15,000 kronor..

Af skäl, som kommitterade å sid. 207—208 af sitt betänkande närmare utvecklat, hafva kommitterade föreslagit, att ett tuberkulossjukhus måtte anskaffas för telegrafverkets nysnämnda personal. Enligt hvad kommitterade beräknat skulle ett sådant sjukhus för 16 å 20 patienter fylla telegrafverkets behof. Utredningar, som verkställts af de af styrelsen för Svenska nationalföreningen mot tuberkulos utsedda kommitterade, gåfve vid handen, att byggnadskostnaden för ett sjukhus för 16 patienter komme att uppgå till 38,000 kronor.

Enligt sistnämnda kommitterades beräkningar skulle den årliga driftkostnaden för ett djdikt sanatorium uppgå till följande belopp:

Aflöning ar:

Läkare (ej anställd särskilt för sjukhuset, men med skyldighet att göra rond minst

en gång i veckan).......................................... Kronor 500: —

Sköterska (lön 400 kr., allt fritt 365 kr.) » 765: —

En städerska och en köksa (löner 400 kr.,

allt fritt 730 kr.)............................................ j> 1,130: —

En eldare eller en gårdskarl, arfvode......... » 500: — 2 895-

Utspisning m. m.

16 patienter i 360 dagar å 1 krona per d?

Ved och kol..................................................

Tvätt...................................................................

Lyse ...................................................................

Medicin ...............................................................

Linneförråds och inventariers underhåll..

Byggnadens underhåll ...................................

Oförutsedda utgifter .......................................

7,510: —

Summa kronor 10,405: —

97 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Teiegrafkomraitterade framhålla, att från denna summa emellertid borde dragas dels kostnaden för patienternas utspisning, 5,760 kronor, hvilken motsvarade nu utgående kostnad för lasaretts- och sanatorievård, och dels kostnaden för medicin, hvilken redan nu af telegrafverket bestrides. Af återstående utgifter kunde kostnaderna för linneförråds och inventariers samt byggnadens underhåll föras å andra utgiftstitlar, hvarför den ökade kostnaden för »sjukvård och begrafningshjälp» skulle, om kommitterades förslag till anordnande af särskildt sjukhus för telegrafverkets personal vunne godkännande, uppgå till 3,895 kronor eller i rundt tal 4,000 kronor.

Af sålunda anförda skäl hafva kommitterade i det nu förevarande anslaget föreslagit en höjning med 4,000 kronor, och har sålunda detta anslag i staten upptagits till 19,000 kronor.

Anslaget till felräkning spenning ar, hvilket i 1907 års stat upptagits till 3,500 kronor' hafva kommitterade på grund af den utsträckning i rätten att erhålla felräkningspenningar, som kommitterade föreslagit, ansett böra höjas till 10,000 kronor.

Mot hvad telegrafstyrelsen sålunda föreslagit har jag icke funnit anledning till erinran.

Hvad särskildt angår förslaget om anordnande af ett tuberkulossjukhus för telegrafverkets till sjukvård berättigade personal, anser jag mig böra kraftigt förorda detsamma. Såsom framgår af kommitterades redogörelse, äro tuberkidösa lungsjukdomar rätt talrika i synnerhet bland linjearbetarna, och dödsfallsprocenten bland de sjuka har visat sig påfallande hög. Detta torde säkerligen hafva sin förklaring i de ogynnsamma förhållanden, hvarunder dessa statstjänare ofta nog måste utföra sitt sträfsamma arbete, samt däri, att sanatorievård på grund af det strängt anlitade utrymmet å befintliga inrättningar icke kunnat i tid beredas de af sjukdomen angripna. Å de s. k. folksanatorierna kan gifvetvis icke något företräde lämnas åt i statstjänst anställda personer. Det synes mig därför, som skulle det vara, om än ej en plikt, så dock en synnerligen behjärtansvärd sak att staten anordnar särskilda sjukhem för den personal, hvilken staten åtagit sig att bereda sjukvård. Kostnaderna synas icke afskräckande. På sätt kommitterade påpekat, torde det ej heller vara att befara, att platser å det tillämnade sjukhuset skulle behöfva stå oupptagna, då säkerligen andra statens verk skulle med tacksamhet begagna sig af tillfället att kunna å sjukhuset bereda vård åt dem tillhörande personal.

Bil. till Bihd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Haft.

Höjning af anslaget till felräkningspenningar.

Departements-

chefens

yttrande.

98 Departementschefens yttrande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Titeln »Diverse utgiften, som i 1907 års stat upptagits till 74,150 kronor och af kommitterade föreslagits till 74,250 kronor, torde för jämnande af staternas slutsumma böra nedsättas till 59,130 kronor.

Summan af anslagen å 1907 års omkostnadsstat utgör såsom förut

nämnts .................................................................. 2,774,650 kronor.

Läggas härtill ofvan föreslagna förhöjningar, nämligen till:

»Stationers och linjers underhåll»............................ 60,000

»Blanketter, telefonkataloger m. m.»........................ 20,000

»Beklädnad»..................................................................... 20,000

»Inköp och underhåll af inventarier m. m.» ......... 15,000

»Sjukvård och begrafningshjälp»................................. 4,000

»Telegrafverkets undervisningsanstalt».................... 5,000

»Felräkningspenningar» .............................................. 6,500

»

»

»

»

»

»

»

summa 2,905,150 kronor.

Dragés därifrån minskningen å »Diverse utgifter»............................................................................ 15,020 »

skulle 1908 års omkostnadsstat uppgå till ............ 2,890,130 kronor.

D. Ränta och amortering-.

Till betalning af ränta och amortering å telegrafverkets lån hafva kommitterade för år 1908 upptagit ett belopp af 1,884,400 kronor.

Motsvarande belopp i 1907 års stat utgjorde 1,699,400 kronor, hvadan sålunda nu föreslås en förhöjning af 185,000 kronor.

Härvid har jag icke någon anmärkning att framställa. Jag tilllåter mig endast erinra, att Kungl. Maj:t i propositionen n:r 14 föreslagit innevarande års Riksdag att bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens telefonväsende ett lånebelopp för 1907 af 5,000,000 kronor.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

09 Såsom anslag under rubriken

E. Fastigheter

uppfördes i utgiftsstaterna för år 1907 tillsammans 500,000 kronor.

Beträffande de under denna rubrik upptagna auslagsbelopp anför telegrafstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse angående förslag till utgiftsstater för telegrafverket för år 1908 följande.

Af de under denna titel uti 1906 och 1907 års utgiftsstater uppförda anslag hade, jämlikt särskilda medgifvanden af Kung!. Maj:t och Riksdagen, för utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm reserverats för år 1906 100,000 kronor och för år 1907 200,000 kronor.

Uti det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1905 års riksdag angående statsverkets tillstånd och behof, vore närmare redogjordt för de skäl, som föranledt telegrafstyrelsen att göra underdånig framställning om medgifvande att reservera medel för ifrågavarande ändamål, hvarjämte framhållits, hurusom det vore oundgängligt att anlita telegrafverkets vinstmedel från flera statsregleringsperioder för hvarje år till så stort belopp, som lämpligen kunde därtill disponeras.

Med anledning häraf hade telegrafstyrelsen uti det under rubriken »Fastigheter» i förslaget till 1908 års stater uppförda belopp för ofvanberörda ändamål inberäknat ett belopp af 200,000 kronor.

Behofvet af större lokaler för telefonstationen i Stockholm hade emellertid blifvit allt mer trängande. Telefonnätet hade där hastigt utvecklat sig, såsom framginge af följande öfversikt:

vid slutet af år 1896 funnos 3,670 st. apparater

Anslag fölutvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm.

100 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.

De under samma tidsperiod i Stockholm influtna telefoniukomsterna hade utgjort:

, år 1896 d 1897. )i> 1898.. » 1899. » 1900. » 1901. » 1902. 5 1903 . » 1904. » 1905

443,317:81 »

489,560: 15 »

536,669:57 »

577,299: 72 »

636,807:82 »

718,203: 60 »

698,628: 97 »

919,952:36 »

1,071,946:97 »

364,634: 89 kronor

Med en sådan ökning i antalet telefonapparater kunde, fortsätter vidare telegrafstyrelsen, den nuvarande stationslokalen endast för få år bereda tillräckligt utrymme för de anordningar, som erfordrades för betjänande af det stigande antalet abonnenter.

Äfven telegrafstationen vore i den närmaste framtiden i behof af ökadt utrymme. Då alla för ändamålet lämpliga lokaler i peusionsinrättningens bredvidliggande hus redan vore af telegrafstyrelsen förhyrda, kunde ej heller detta behof med nuvarande resurser tillfredsställas.

Då telegrafstyrelsen sålunda ansett sig böra under den allra närmaste tiden gå i författning om anskaffande af utvidgade lokaler för ifrågavarande stationer, hade styrelsen uppgjort ett villkorligt köpeaftal angående förvärfvandet af de telegrafverkets pensionsinrättning tillhöriga egendomarna n:ris 2 och 3 i kvarteret Aeolus med adressnummer 8 Slottsbacken och 3 Telegrafgränd, Indika egendomar gränsade intill telegrafverkets nuvarande fastighet och redan nu till största delen förhyrdes för telegrafverkets behof.

Ifrågavarande till inköp ifrågasatta egendomar innehölle en areal af sammanlagdt 933,2 kvadratmeter och hade af de sakkunnige, som af telegrafstyrelsen för ändamålet tillkallats, värderats till 527,000 kronor. Enligt den villkorliga öfverenskommelsen vore köpeskillingen bestämd till 520,000 kronor, men finge detta , belopp tills vidare, intill utgången af år 1912, innestå hos pensionsinrättningen mot 41 b procent årlig ränta, dock med rätt för telegrafstyrelsen att före denna tid efter därom sex månader förut till säljaren lämnadt meddelande verkställa afbetalningar å köpeskillingen.

Anledningen hvarför telegrafstyrelsen i detta liksom i ett annat här nedan angifvet fall ansett lämpligt att träffa aftal därom, att köpe-

Kungl. Maj .in Nåd. Proposition N:o 84.

skilliugen finge hos säljaren innestå, vore den att, då styrelsen nu voro nödsakad att hos Kungl. Maj:t föreslå inköp af fastigheter till särdeles högt belopp, köpeskillingen måtte kunna i viss mån fördelas på liera år.

Beträffande användandet af ifrågavarande fastigheter hade styrelsen tänkt sig, att därå befintliga byggnader skulle nedrifvas och i stället uppföras ett nytt hus, som tillsammans med den telegrafverket tillhöriga egendomen n:r 2 Skeppsbron skulle lämna fullt tillräckliga lokaler för såväl telegraf- och telefonstationerna som äfven styrelsen. Ritningar för denna nybyggnad vore för närvarande under utarbetande, och både telegrafstyrelsen för afsikt att i samband med statförslaget för år 1909 inkomma med kostnadsförslag härför samt föreslå, att de .för utvidgande af telegrafstyrelsens lokaler i Stockholm reserverade medel finge användas för detta ändamål.

Uti förenämnda, i 1907 års utgiftsstater under titeln »Fastigheter» upptagna belopp 500,000 kronor är äfven inberäknad en summa af 249,800 kronor, afsedd att reserveras för anskaffande af lokaler i landsorten för telegrafverkets behof.

Sedan 1904 års Riksdag med anledning af uti samma års statsverksproposition därom gjorda framställning medgifvit, att för telegrafverkets behof till ett pris af 47,000 kronor finge inköpas en vid Prästgatan, Bruksgatan och den blifvande Karlsgatan i Hälsingborg belägen tomt att användas till telegraf- och telefonstation, har Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 1 juli samma år funnit godt medgifva, att för telegrafverkets behof finge till ofvannämnda pris inköpas ifrågavarande tomt.

Med anledning häraf hade, meddelar telegrafstyrelsen, styrelsen låtit uppgöra ritningar och kostnadsberäkning för en telegraf- och telefonstationsbyggnad i Hälsingborg, hvilken byggnad enligt de uppgjorda ritningarna vore afsedd att uppföras i fyra våningar.

I bottenvåningen skulle anordnas lokaler för telegrafstationen, nämligen apparatrum, rum för allmänheten samt för stationsföreståndaren och dennes biträden, rum för telegrambärarna äfvensom toalett- och frukostrum.

I denna våning funnes äfven tre rum, afsedda för linjeingenjörsexpeditionen, samt ett förrådsrum för apparater och ömtåligare materiel.

Våningen en trappa upp skulle innehålla två lägenheter om sex, resp. fyra ruin och kök m. in., båda afsedda för uthyrning, intilldess detta utrymme blefve för stationens räkning erforderligt.

Anslag till ny stations byggnad i Hälsingborg.

102 Kungl. Maj te Nåd. Proposition N:o 84.

I våningen två trappor upp vore ämnade att inredas rum för öfverkoppling och accumulatorer äfvensom två lägenheter om tre, resp. två rum och kök samt ett enkelrum, afsedda för uthyrning.

Våningen tre trappor upp skulle innehålla lokaler för interurbana och lokala telefonstationerna jämte erforderliga kapprum, toaletter in. m. äfvensom rum för vaktföreståndare.

Slutligen skulle i vindsvåningen inredas en lägenhet om ett rum och kök, afsedd för uthyrning.

I källarvåningen skulle anordnas lokaler för undersökning, rum för linjeförman och samlingsrum för telegrafverkets arbetare, förrådsrum för telegrafverkets materiel och apparater, kol- och ångpannerum samt hushållskällare till de för uthyrning afsedda lägenheterna.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle således hela våningen eu trappa upp inrymma lokaler, afsedda att tillsvidare uthyras.

Orsaken hvarför denna våning, som under den närmaste framtiden icke komme att blifva behöflig för telegrafverkets behof, icke helt och hållet uteslutits, och endast en byggnad med tre våningar föreslagits, vore den, att lokala telefonstationen vid en station af* den storlek som Hälsingborgs icke utan olägenhet kunde inrymmas annat än i öfverstå våningen, hvarest takbelysning kunde anordnas. I lokaler med takljus vunnes nämligen den fördelen, att växelborden kunde placeras utefter väggarna med framsidan mot rummets midt, hvilket vore till synnerlig stor fördel både för de tekniska anordningarna och för expeditionens öfvervakande. Visserligen komme till en början icke hela öfverstå våningen att inredas för telefonexpeditionen, men man måste alltid vara beredd, att hela denna våning i en framtid erfordrades för lokalexpeditionens behof och således annan plats måste beredas för interurbanexpeditionen, hvilkens flyttning kunde ske för en jämförelsevis obetydlig kostnad. Att uppgöra byggnadsplanen så, att lokalstationen i framtiden behöfde flyttas, skulle däremot icke vara ändamålsenligt, då just denna stations flyttning vore synnerligen dyrbar.

De i byggnaden inrymda mindre lägenheterna vore afsedda att mot skälig hyra upplåtas åt gårdskarl och reparatörer eller åt andra vid telegrafverket anställda vaktbetjänte.

Vid förslagets utarbetande hade lagts största vikten på att få byggnaden så solid och ändamålsenlig som möjligt, under det att på den yttre utsmyckningen några större kostnader icke nedlagts.

Enligt gjorda beräkningar skulle själfva byggnaden komma att betinga en kostnad af 230,000 kronor. Af denna summa skulle för år 1908 erfordras ett belopp af 100,000 kronor.

Kungl. Maj:tf! Nåd. Proposition N:o M.

io;i

Med bifall till en af Kungl. Maj:t till 1905 års riksdag- aflåten proposition har Riksdagen medgifvit, bland annat, att för telegrafverkets behof finge till ett pris af 43,500 kr. inköpas eu i Härnösand vid hörnet af Storgatan och Nybrogatan belägen tomt.

Genom nådigt bref den 12 maj 1905 har därefter Kungl. Maj:t funnit godt bemyndiga telegrafstyrelsen, bland annat, att inköpa omförmälda fastighet för nämnda pris.

Telegrafstyrelsen uppgifver nu, att enligt de ritningar, som telegrafstyrelsen låtit uppgöra för bebyggande af denna tomt, skulle byggnaden, hvilken, såsom telegrafstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 24 mars 1905 framhållit, vore ansedd att inrymma jämväl lokaler för postkontoret å platsen, komma att uppföras i tre våningar.

I bottenvåningen skulle anordnas, i enlighet med lämnade anvisningar, lokaler för postkontor, postexpedition, brefbärarexpedition, rum för postmästare och postexpeditör, kassahvalf, toalett- och kapprum in. m. äfvensom rum för portvakt samt en lägenhet om ett rum och kök, afsedd för uthyrning.

I våningen en trappa upp skulle inredas lokal för telegrafstationen, bestående af apparatrum, rum för allmänheten, stationsföreståndare och dennes biträden, telefonsal, rum för telegrambärare, kapprum och toalettrum m. in. I denna våning funnes äfven två till uthyrning afsedda lägenheter,"1 den ena om två rum, lämpliga till affärslokaler, och den andra om fyra rum och kök samt tambur.

Våningen två trappor upp skulle innehålla en lägenhet om fem rum, tambur, jungfrukammare, serveringsrum och kök m. m., en lägenhet om två rum samt två lägenheter om hvardera två rum och kök. Samtliga dessa lägenheter vore afsedda till uthyrning.

I källarvåningen skulle anordnas rum för öfverkoppling och reparatörer, arkiv och reservkällare för postkontoret, förrådslokaler samt källare till de för uthyrning afsedda lägenheterna. Äfven i denna byggnad vore en hel våning afsedd att tillsvidare uthyras. Orsaken hvarför denna våning, som inom den närmaste tiden ej blefve erforderlig för telegrafverkets behof, ej uteslutits, vore den, att telegrafstyrelsen med stöd af hittills vunnen erfarenhet om såväl telefon- som poströrelsens utveckling hölle före, att äfven denna våning komme att behöfva tagas i anspråk inom sådan tidrymd, att det vore ekonomiskt fördelaktigt att redan nu uppföra huset till tre våningars höjd och tillsvidare uthyra de öfverblifna lokalerna.

Kostnaden för ifrågavarande byggnad vore beräknad att uppgå till

252,000 kronor, af hvilken summa 100,000 kronor skulle erfordras för år 1908.

Anslag till ny stationsbyggnad i Härnösand.

104 Kunt/T. 'Nåd. Proposition N:o 84.

An skalf an de af lokaler i landsorten.

Telegrafstyrelsen erinrar vidare, hurusom styrelsen i sitt förslag till telegrafverkets stater för år 1905 framhållit, att telegrafstyrelsen, så länge styrelsen vore hänvisad att på de flesta orter af enskilda personer förhyra stationslokaler, vore underkastad den olägenheten, att ägaren till den fastighet, i hvilken stationslokal blifvit förhyrd, disponerade sin egendom för annat ändamål, sedan den tid gått till ända, för hvilken hyresaftal kunnat ernås eller vore lagligen bindande. Vidare kunde det förekomma, att en fastighetsägare för förnyandet af hyresaftalet fordrade en ersättning, som öfverstege det skäligas gränser, men som fastighetsägaren i medvetande af de stora flyttningskostnaderna för telegrafverket dock ansåge sig kunna påyrka. Slutligen vore de enskilda lokaler, som stode till buds för förhyrandet af en station, äfven om de för den närmaste tiden vore tillräckliga, dock ofta icke så beskaffade, att de lämnade tillfälle till nödig utvidgning af stationen, i mån som antalet ledningar ökades eller att sådan utvidgning kunde ske utan särdeles stora svårigheter och kostnader. På vissa orter hade det visserligen varit möjligt att förhyra lokaler för stationerna af riksbanken på de ställen, där denna uppfört fastigheter, eller af andra allmänna eller lokala institutioner, såsom sparbanker och dylikt, men på en mängd orter funnes icke denna möjlighet. Under åberopande af hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört hade styrelsen framhållit önskvärdheten däraf att, till undvikande af berörda ber tydande kostnader, som till stor de! vore fullständigt improduktiva, å de större och medelstora telefonstationerna erhålla egna fastigheter, där inredningen kunde verkställas med tanke på den framtida utvecklingen, och sålunda kostnaden för utvidgningarna kunde i möjligaste mån nedbringas. I detta sammanhang hade styrelsen framhållit, att därigenom äfven en betydande besparing i själfva anläggningskostnaden för telefonnäten kunde vinnas, då telegrafstyrelsen, om styrelsen vore i tillfälle att själ!' förskaffa sig fastighet, hade vida lättare att kunna finna en central och äfven i andra hänseenden lämplig plats för stationen än när styrelsen vore hänvisad att hyra en redan befintlig våning, som kunde bereda nödigt utrymme för telegrafverkets behof.

Telegrafstyrelsen anför nu, att styrelsen, som i allt vidhölle de af styrelsen förut angifna viktiga skäl, hvilka talade för anskaffandet på en stor del platser af egna fastigheter för telegrafverket, ansåge sig böra särskild! framhålla, hurusom dessa skäl fått en ännu större betydelse, sedan Kungl. Maj:t, i enlighet med beslut af 1904 års Riksdag, genom nådigt bref den 11 mars 1904 förklarat, att den vissa städer åliggande

105 Kungl. Majtls Nåd. Proposition No 84.

skyldigheten, bland annat, att kostnadsfritt upplåta lokal för telegrafstation skulle upphöra att gälla från och med den 1 oktober 1906. Hädanefter kunde telegrafstyrelsen nämligen endast i ytterst ringa grad påräkna att få sina lokaler inrymda i fastigheter tillhörande städerna, då de befintliga kommunala byggnaderna blefve behöfliga för städernas egna förvaltningar.

Då telegrafstyrelsen sålunda ännu mera än förut blefve hänvisad att träffa aftal med enskilda husägare för vinnande af lämpliga lokaler, måste telegrafstyrelsen redan under de närmaste åren vara allvarligt betänkt på anskaffandet af egna stationsbyggnader.

De orter, där det, med hänsyn till hyresförhållanden och telefonnätens anordning, för närvarande vore af särskild vikt för telegrafverket att blifva i tillfälle att förskaffa sig egna lokaler vore Norrköping, Karlstad och Lund.

I Norrköping vore telegrafstationen för närvarande inrymd i en postverket tillhörig byggnad och utginge för dessa stationslokaler en årlig hyressumma af 1,800 kronor.

För telefonstationens räkning förhyrde telegrafverket enligt kontrakt den 4 februari 1890 i huset n:r 3 vid Trädgårdsgatan i nämnda stad för en tid af tio år, räknadt från den 1 oktober 1890, en lägenhet bestående af fyra rum och kök m. in. för en årlig hyressumma af

1,000 kronor. Enligt i kontraktet intagen bestämmelse skulle detsamma kunna utsträckas på ytterligare tio år från den 1 oktober 1900, under villkor att anmälan härom gjordes till hyresvärden senast ett år före hyrestidens slut. Sådan anmälan gjordes också, men fastigheten hade då öfvergått till nya ägare och telegrafverkets ansökan om inteckning i fastigheten till säkerhet för tillgodonjutande under nyssnämnda tidrymd af nyttjanderätten till ifrågavarande lägenhet hade af vederbörande domstol afslagits. De nya ägarna till lägenheten höjde den årliga hyressumman till 2,500 kronor, och då en flyttning af stationen ej varit möjlig, hade telegrafverket måst finna sig härvid. Nytt kontrakt hade med anledning häraf upprättats den 29/30 maj 1900.

Utom berörda lokal förhyrde telegrafverket för telefonstationens behof uti nämnda fastighet en lägenhet om 3 rum, tambur och kök för 600 kronor årligen.

Äfven för linjedistriktsbyrån vore sedan den 1 april 1903 inom samma fastighet förhyrd en lägenhet om fyra rum, tambur och kök, hvarför hyran utgjorde 800 kronor för år. För en i en närbelägen fastighet inrymd verkstadslokal, bestående af två rum, utginge en årlig hyressumma af 700 kronor.

Bih. Ull Rikid, Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Raft.

Norrköping.

lflfl Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 84.

Redan år 1898 hade af telegrafverket vidtagits åtgärder för att åstadkomma en förbättring af telegrafverkets lokalförhållanden i Norrköping, framför allt gående ut på telegraf- och telefonstationernas förläggande till samma byggnad.

I detta syfte hade nämligen telegrafstyrelsen framställt förfrågan till generalpoststyrelsen, huruvida generalpoststyrelsen vore villig tillåta telegrafstyrelsen att på sådant sätt tillbygga posthuset i Norrköping, att utrymme däri kunde beredas jämväl för telefonstationen, hvarvid telegraf styrelsen skulle på telegrafverkets bekostnad ombesörja erforderlig undersökning, huruvida husets och grundens beskaffenhet tilläte den föreslagna påbyggnaden.

På anförda skäl hade emellertid generalpoststyrelsen förklarat sig icke kunna medgifva verkställandet af den föreslagna tillbyggnaden.

Då telegrafstyrelsen emellertid ansett grundade skäl föreligga att så vidt möjligt fasthålla sin plan att till posthuset förlägga telegrafverkets lokaler i Norrköping, har telegrafstyrelsen uti skrifvelse den 21 mars 1899 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte hos den då församlade Riksdagen äska ett belopp af 100,000 kronor till om- och påbyggnad af posthuset i Norrköping för beredande af lokaler för telegraf- och telefonstation därstädes.

Sedan med anledning häraf generalpoststyrelsen den 15 april 1899 inkommit med utlåtande, hafva sistnämnda styrelse och telegrafstyrelsen anbefallts att gemensamt afgifva utlåtande angående lämpligaste sättet för beredande å den nuvarande posthustomten i Norrköping af lämpliga lokaler för såväl postkontor som telegrafstation. Af ifrågavarande utlåtande, hvilket afgifvits den 6 december 1900, framgick, att telegrafstyrelsen vid ett mellan styrelserna hållet gemensamt sammanträde förklarat sig villig frånträda sitt ursprungliga förslag om posthusets påbyggande, och ansågo styrelserna i stället förslaget att å ifrågavarande tomtomedelbart invid nuvarande posthuset uppföra en flygelbyggnad i tre våningar medföra större fördelar. Enligt uppgjordt förslag skulle kostnaderna för byggnadsföretaget komma att uppgå till omkring 227,000 kronor, hvilka enligt styrelsernas förmenande borde utgå af postmedel, mot det att telegrafverket erlade lämplig hyra för de nya lokaler, som detsamma skulle komma att i posthuset disponera. I sitt underdåniga förslag till stater för postverket för år 1903 hemställde på grund häraf generalpoststyrelsen, att för den sålunda ifrågasatta till- och ombyggnaden af posthuset i Norrköping måtte anvisas ett anslag af 227,000 kronor att utgå af postmedel för år 1903.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.

107 Kungl. Maj:t ansåg emellertid, att med hänsyn till nödvändigheten att begränsa postverkets utgifter under sistnämnda år med pröfning af detta förslag lämpligen borde anstå till statsregleringen för år 1904, isynnerhet då byggnadsanslaget till posthuset i Malmö upphörde med år 1903. Därefter anmälde generalpoststyrelsen i sitt följande år afgifna underdåniga förslag till stater för postverket, att det ännu vore ovisst, till hvilket belopp totalkostnaden för posthuset i Malmö kunde komma att uppgå och att därjämte fråga uppstått om beredande af rymligare och tidsenligare lokaler för post- och telegrafanstalterna i Norrköping på annat sätt än genom till- och påbyggande af nuvarande posthuset därstädes, och ansåg generalpoststyrelsen på grund däraf, att med detta byggnadsärende ännu borde något anstå.

Med anledning af generalpoststyrelsens nyssnämnda framställning anmodades telegrafstyrelsen att inkomma med upplysningar om, huru telegrafverket komme att beröras af det sålunda ifrågasatta uppskofvet. Uti en med anledning häraf afgifven promemoria meddelade telegrafstyrelsen, att, då styrelsen såsom ofvan framhållits måst till den 1 oktober 1912 förhyra den gamla telefonstationslokalen, för tillfället icke något trängande behof för telegrafverket förefunnes att genom eu ifrågasatt nybyggnad, gemensam för telegrafverket och postverket, erhålla nya lokaler i Norrköping, men att det för telegrafverket vore mycket önskvärd!, att det ej dröjde alltför länge, innan eu sådan byggnad komme till utförande, för att telegrafverket därigenom måtte komma i tillfälle att sammanföra telegraf- och telefonexpeditionerna i en och samma byggnad.

Med afseende å hvad sålunda från de båda ämbetsverkens sida anfördes, ansåg dåvarande chefen för civildepartementet lämpligast, att frågan om till- och ombyggnaden af posthuset i Norrköping måtte anstå ännu någon tid.

Emellertid hade, anför vidare telegrafstyrelsen, sedan frågan om lokal för telegrafverket i postverkets hus år 1898 upptagits, telefonnätet i Norrköping mera än fördubblats. Utvecklingen af telefonverksamheten därstädes under den senaste tioårsperioden framginge af följande öfversikt:

Vid slutet af år 1896 funnos 1,118 st. apparater

» 1897 » 1,260 )>

» 1898 » 1,337 b j>

b 1899 b 1,576 » b

» 1900 b 1,827 b b

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

De erfarenheter, telegrafstyrelsen gjort angående behofvet af ökade lokaler för telefonstationer, gjorde det angeläget för styrelsen att tillse, att detta för en station af Norrköpings omfattning om möjligt tillgodosåges medelst lokaler i eget hus. Den snabba ökningen af abonnenter i ett stort nät förorsakafle mycket täta utvidgningar af stationens växelbord, hvilka också medförde ändringar och utvidgningar af lokalerna. Det syntes därför styrelsen numera ej lämpligt att i en stad af Norrköpings storlek förhyra lokal för stationen hvarken af postverket eller af riksbanken, för den händelse riksbankskontor där skulle upprättas. Enligt hvad telegrafstyrelsen hade sig bekant, kunde ej heller numera påräknas plats å postverkets tomt i Norrköping för en större telefonstation. Förutom den i posthuset inrymda telegrafstationen hade postverket nu tagit hela huset i anspråk, och det vore uppenbart, att för de båda i stark utveckling stadda verkens behof den ifrågavarande tomten i framtiden skulle bli för liten.

Såväl på grund af de nuvarande telefonlokalernas otillräcklighet som för att i rätt tid före hösten 1912 hinna utföra inredningen af den nya stationen, flyttningen och den gamla lokalens återställande behöfde ny byggnad vara färdig för inflyttning senast våren 1911. Det vore därför nödvändigt att inom den närmaste framtiden söka erhålla någon lämplig tomt för stationen.

109 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Det lämpligaste sättet att för skäligt pris kunna förvärfva en sådan tomt syntes vara att vid gynnsam tidpunkt inköpa en för bebyggande lämplig fastighet.

Jämlikt bemyndigande uti Kungl. Maj:ts nådiga bref den 12 maj 1905 hade telegrafstyrelsen inköpt tomt i Gäfle för den blifvande stationsbyggnaden därstädes. Till detta inköp hade användts 60,092 kronor af de för lokal i Gäfle reserverade 200,000 kronor. Någon del åt återstoden af dessa medel syntes ej behöfva tagas i anspråk under år 1908, då stationsbyggnaden ej vore afsedd att påbörjas förrän år 1909.

Då, såsom telegrafstyrelsen förut framhållit, statförslaget för år 1908 i alla fall upptoge stora belopp under rubriken »Fastigheter», syntes det därför styrelsen lämpligt, att de för stationsbyggnad i Gäfle reserverade medel finge användas under år 1908 för inköp af fastighet i Norrköping; och komme telegrafstyrelsen att i händelse af bifall härtill föreslå afsättande under år 1909 af nya medel för stationsbyggnad i Gäfle.

I Karlstad förhyrde telegrafverket enligt kontrakt af den 14 maj/19 juni 1906 en på nedre botten i södra delen af rådhusets hufvudbyggnad befintlig lägenhet om sex rum för en årlig hyressumma af 3,000 kronor.

Hyrestiden vore bestämd till tre år? räknadt från och med den 1 oktober 1906 till den 1 oktober 1909.

Ifrågavarande lokal hade emellertid visat sig allt mer otillräcklig för telegrafverkets behof, och någon utvidgning åt densamma kunde ej företagas. Längre än till kontraktstidens slut kunde^ därför telegrafverket icke hafva sina lokaler inrymda därstädes. Äfven i Karlstad hade nämligen telefonverksamheten under de senare åren högst väsentligt ökats, såsom framginge af följande öfversikt:

Karlstad.

110 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.

De under samma tidsperiod influtna telefoninkomsterna vid stationen hade utgjort:

Under sådana förhållanden hade det synts telegrafstyrelsen angeläget att inom den närmaste tiden gå i författning om anskaffande af egna lokaler för telegrafverkets räkning äfven i Karlstad.

Ett lämpligt tillfälle att förvärfva en passande egendom hade erbjudit sig därigenom, att Värmlands enskilda bank, som hade under uppförande en ny byggnad för bankens räkning, förklarat sig villig att försälja den egendom, i hvilken banken för närvarande hade sina lokaler inrymda. Berörda egendom, n:ris 80—81 i kvarteret Björnen vid Älfgatan i Karlstad, innehölle en areal af 2,480,34 kvadratmeter och vore taxeringsvärderad till 125,700 kronor. Det för egendomen begärda priset vore 100,000 kronor, hvilket, vid det förhållande att egendomen i sitt nuvarande skick vore af sakkunniga, som telegrafstyrelsen för ändamålet anlitat, värderad till 106,000 kronor, måste anses' skäligt.

Den ifrågasatta inköpssummau syntes endast komma att ökas med omkring 8,000 kronor för vidtagande af en del förändringar för att sätta egendomen i fullt ändamålsenligt skick.

Under förutsättning att denna egendom finge för telegrafverkets räkning inköpas, skulle densamma kunna af telegrafverket tillträdas under år 1908.

De i byggnadens öfre våning belägna lokalerna skulle med några smärre ändringar kunna blifva synnerligen lämpliga till telegraf- och telefonstation. Lokalerna voro också af den storlek, att de komme att för lång tid framåt lämna fullt tillräckligt utrymme för dessa stationer.

Nedre våningen innehölle för närvarande bostadslägenheter och arkiv för banken. Telegrafstyrelsen hade tänkt, att i denna våning synnerligen väl skulle kunna beredas lokal för postkontoret, för hvilket

?

Kung!. Majfa Nåd. Proposition Nto 84. 111

ändamål en tillbyggnad å gården af eu vånings höjd för den egentliga, för allmänheten afsedda expeditionssalen syntes böra åstadkommas.

Telegrafstyrelsen hade därför i skrifvelse till generalpoststyrelsen anhållit om nämnda styrelses yttrande i fråga om anordnandet af en dylik postkontorslokal.

För den händelse att generalpoststyrelsen icke skulle finna lämpligt att låta inrymma postkontoret uti ifrågavarande våning, borde denna i sitt nuvarande skick kunna uthyras för annat ändamål, och ansåge telegrafstyrelsen under alla förhållanden, att hyran för telegrafstationen i Karlstad borde kunna beräknas blifva synnerligen billig genom detta sätt att ordna lokalfrågan därstädes.

Skulle åter en nybyggnad för telegrafverkets behof uppföras, torde enligt telegrafstyrelsens förmenande kostnaden härför med säkerhet belöpa sig till 250,000 å 300,000 kronor.

Under förbehåll af Kungi. Maj:ts och Riksdagens godkännande både därför uppgjorts kontrakt om inköp af ifrågavarande egendom till ofvan omförmälda pris, 100,000 kronor, under villkor bland annat, att köparen å köpeskillingen å tillträdesdagen utfärdade förbindelse, löpande med 4 % årlig ränta att betalas 6 månader efter från någondera sidan skedd uppsägning, hvilken uppsägning dock icke finge ske före den 1 augusti 1908. Någon kostnad för denna fastighet behöfde sålunda icke upptagas i staten för år 1908.

I Lund förhyrde telegrafverket enligt kontrakt af den 7 oktober Luud 1897 i egendomen n:r 291 E vid Klostergatan för en tid af tio år, räknadt från den 1 oktober 1898, en lägenhet, bestående af sex rum, tambur och kök mot en årlig hyressumma af 1,420 kronor. Dessa lokaler blefve emellertid på grund af telefonnätets snabba tillväxt för icke synnerligen lång tid tillräckliga.

Utvecklingen af telefonverksamheten i Lund sedan år 1896 framginge af följande öfversikt:

Malmö.

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

De under samma tidsperiod influtna telefoninkomsterna vid stationen hade utgjort:

Under sådana förhållanden hade telegrafstyrelsen måst vara betänkt på att anskaffa andra lokaler.

Enligt hvad till styrelsens kännedom kommit, skulle möjligen sådana kunna förvärfvas i den byggnad, som för närvarande inrymde zoologiska museet i Lund. Sedan nämligen detta befunnits för sitt ändamål synnerligen otillräckligt, hade, enligt hvad styrelsen inhämtat, universitetet för afsikt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om erhållande af medel till en ny museibjrggnad, under förutsättning att det nuvarande museet kunde försäljas.

Köpeskillingen härför vore beräknad till 75,000 kronor.

Styrelsen hade alltså för att inköpet skulle kunna ske ansett sig böra i statförslaget för år 1908 under rubriken »fastigheter» uppföra ett belopp af 75,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 23 november 1883, med bifall till telegrafstyrelsens därom gjorda framställning, bemyndigat telegrafstyrelsen att för beredande af lokaler för statstelegrafstationen i Malmö och centralstationen för telefonnätet därstädes för telegrafverkets räkning inköpa egendomen n:o 1 inom kvarteret Skvalperup, har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 9 maj 1884 bemyndigat telegrafstyrelsen att för en af styrelsen beräknad kostnad af 78,000 kronor å ifrågavarande egendom uppföra en för telegraf- och telefonstationerna i nämnda stad afsedd byggnad.

På grund af den ovanligt stora ökningen af antalet telefonabonnenter komme emellertid, enligt hvad telegrafstyrelsen meddelar, de inom nämnda byggnad befintliga lokalerna inom den allra närmaste tiden att blifva för trånga.

Kmigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

113 Utvecklingen af telefonverksamheten i Malmö under den senaste tioårsperioden framginge af följande öfversikt:

De under utgjort:

Den utvidgning af de nuvarande lokalerna, som sålunda visat sig erforderlig, läte sig emellertid icke göra å den telegrafverket nu tillhöriga tomten. För anskaffandet af rymliga lokaler hade telegrafstyrelsen ansett sig böra gå i författning om inköp af de intill den nuvarande stationsbyggnaden gränsande egendomarna, n:ris IX och II i kvarteret Skvalperup.

Telegrafstyrelsen hade först tänkt, att det ökade utrymme, som kräfdes, skulle kunna vinnas genom inköp af allenast den förstnämnda af dessa egendomar. Någon utvidgning, som toge tillräcklig hänsyn till framtida utveckling, skulle dock därigenom icke kunna åstadkommas. Vid försök att planera en dylik utvidgning med enbart den förstnämnda fastigheten hade det nämligen visat sig, att en telefonsal af tillräckliga dimensioner där skulle kunna anordnas endast på det sätt, att hela tomten öfverbyggdes med den öfverstå våningen. Ett sådant tillväga- Bih. till Itihd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Haft. 15

114 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

gångssätt skulle emellertid medföra, att de å nedra botten samt de 1 och 2 trappor upp i byggnaden befintliga lägenheterna endast erhölle belysning från gatan.

Hvad beträffade utvidgningen af telegrafstationen, en åtgärd som visat sig högst nödvändig, skulle härför icke kunna erhållas något utrymme med bibehållande af stationen å dess nuvarande plats. Den anordning, som sålunda först påtänkts, borde alltså ej komma i fråga annat än för den händelse, att ingen utväg till tillräcklig utvidgning stode telegrafverket till buds.

Det hade därför synts telegrafstyrelsen nödvändigt att gå i författning om förvärfvande af båda dessa egendomar. Ty därigenom skulle vinnas, dels att en fullt lämplig plan kunde uppgöras för telefonstationen att efter hand komma till utförande, dels ock att åt telegrafstationen kunde beredas ökadt utrymme genom det nuvarande husets tillbyggnad åt Norra Vallgatan.

Härigenom skulle ernås den fördelen, att den lokala telefonsalen kunde gifvas sådana dimensioner, att den vid framtida färdigbyggande erhölle u -form, eu större sal med två flyglar, hvilket vore en sjmnerligen lämplig anordning.

En fullt tillräcklig ljusgård erhöllcs äfven för hela den genom de tre egendomarnas sammanslagning bildade byggnadskomplexen.

Planen för byggnaden skulle sålunda innefatta i första rummet påbyggande af egendomen n:o IX med två våningar för lokala telefonstationen samt tillbyggande af det nuvarande stationshuset åt Norra Vallgatan. Den nuvarande till lokalstationen upplåtna lägenheten skulle tagas i anspråk för interurbanstatiouen.

Telegrafstyrelsen har i detta sammanhang framhållit, att genom en sådan anordning telegrafverkets behof af lokaler i Malmö måste anses för en mycket lång tid framåt fullt tillgodosedt och detta på ett sätt, som äfven uteslöte fara för att omändringar inom kort tid till följd af ökadt behof behöfde företagas.

Under förutsättning af Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall hade telegrafstyrelsen uppgjort villkorliga köpeaftal angående förvärfvande af dessa fastigheter, och enligt dessa aftal skulle priset för fastigheten n:o IX utgöra 200,000 kronor och för fastigheten n:o II belöpa sig till

150,000 kronor, tillsammans 350,000 kronor, däraf sammanlagdt 155,000 kronor skulle innestå mot inteckningar.

Telegrafstyrelsen hade beräknat, att kostnaderna för de arbeten, som i första hand skulle erfordras för den påtänkta om- och påbyggnaden af ifrågavarande fastigheter, skulle utgöra:

Kungl. Maj:t* Nåd. Vroposition N:o tid.

för påbyggnad af egendomen n:o IX.......................... kronor 143,000: —

» värmeledning in. m............................. »_26,000: —

tillsammans kronor 169,000: —.

Af sammanlagda kostnaderna för ordnandet af telegrafverkets lokalfråga i Malmö skulle under år 1908 behöfva utgå:

för tomtinköp....................................................................... kronor 195,000: —

» byggnadsarbetenas påbörjande................................. » 50,000: —

summa kronor 245,000: —

bvilket belopp af telegrafstyrelsen upptagits i förslaget till stat för år

1908.

I Göteborg disponerade telegrafverket för sin station den enligt Kungl. Maj:ts nådiga bref den 2 maj 1890 af Göteborgs stad mot vederlag af statens andel i förra Ostindiska kompaniets fastighet till Kungl. Maj:t och kronan öfverlåtna egendomen n:o 35 uti 2:dra roten af Göteborgs stad, hvilken egendom vore belägen i hörnet af Västra Hamngatan och Vallgatan. Det å denna egendom uppförda hus, som förut disponerats af stadens latinläroverk och därefter af dess auktionskammare, hade af telegrafverket öfvertagits år 1892 och under detta och därpå följande år undergått delvis om- och tillbyggnad för sitt nya ändamål. Den lokal, som år 1892 ansetts tillräcklig för ganska lång framtid, hade emellertid på grund af telefonväsendets snabba tillväxt numera blifvit otillräcklig.

Utvecklingen af telefonverksamheten i Göteborg under de senaste tio åren framginge af följande öfversikt:

Vid slutet af år 1896 funnos 3,182 st. apparater

Under samma tidsperiod hade de vid stationen influtna telefoninkomsterna utgjort:

Göteborg.

116 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

På grund af denna starka utveckling af telefonverksamketen och då befintliga byggnader redan till fullo tagits i anspråk, hade telegrafstyrelsen måst vidtaga åtgärder för att snarast möjligt vinna större utrymme.

Det syntes då naturligt att genom en om- och tillbyggnad på den nuvarande tomten söka bereda det behöfliga utrymmet, i hvilket afseende man tänkt sig, att det nuvarande huset skulle dels förses med en tillbyggnad inne på gården, i hvilken byggnad interurbanstationen skulle inrymmas, dels i viss mån ombyggas för vinnande af bättre skydd mot eldfara, dels ock påbyggas för att bereda det nödiga utrymmet för lokalstationen; och hade förslag i enlighet härmed jämväl blifvit uppgjordt. Det hade dock därvid visat sig, att ett sådant företag skulle i flera afseenden medföra betänkliga vådor, hvarom den för förslagets uppgörande tillkallade sakkunnige hade anfört följande.

Den b}rggnad, som här skulle med betydande kostnader ombyggas, vore redan före telegrafstationens inflyttande använd för åtminstone två skilda ändamål och hade i och för desamma undergått förändringar i olika delar.

Nu ifrågasatta genomgripande ombyggnad blefve alltså den tredje i ordningen. Den kännedom om byggnaden, den sakkunnige ägde från sitt kontrollantskap vid senaste ombyggnadsarbetet, gjorde, att han med tvekan motsåge en sådan förnyad omarbetning. Murarna kunde anses svaga, fyllda som de vore af igensatta dörr- och andra muröppningar såväl inuti som i fasaderna; det äldre murverket vore illa utfördt med ett troligen Jerblandadt kalkbruk; grunden vore åtminstone icke säker. Uppläggningen af de mycket grofva järnbalkkonstruktioner, som i ombyggnadsförslaget nödvändiggjorts för de brandisolerande betongolfvens skull, hade beräknats kunna ske på gammalt befintligt murverk. Risken vore ej utesluten, att rifning, om- och nymurningar i större utsträckning, än hvad hittills tänkts, härvid kunde blifva behöfliga. Och dock finge

Kutig!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

driften inom huset under tiden ej afbrytas. De stora träbjälklagen öfver första och andra våningarna hade vid senaste ombyggnaden visat sig delvis svårt skadade af röta, i synnerhet i bjälkändar, hvilka skador likväl då botats nödtorftigt genom plank- och bjälkskarfningar i de afskurna, sjuka delarnas ställe, men hur varaktig verkan häraf skulle blifva kunde ej sägas. Äfven om dessa lagningar lyckades hålla sig friska, kunde man dock påstå, att husets samtliga bjälklag vore i förhållande till de ovanligt stora spännvidderna hårdare ansträngda än de borde vara. Äfven efter en omsorgsfull och i många afseenden förnyande och förstärkande ombyggnad syntes det gamla huset ej kunna blifva af den beskaffenhet, att det motsvarade de stora värden, som skulle nedläggas på detsamma och som det vore afsedt att inrymma. Utförandet af det projekt, som förelåge till ombyggnad af den nuvarande telegrafoch telefonstationen, borde därför anses blott som en nödfallsutväg, hvilken kunde tillgripas endast i det fall, att inga andra utvägar stode till buds.

Hvad kostnaderna beträffade, beräknades om- och tillbyggnaden kosta 171,000 kronor, under det att en helt ny byggnad enligt samma ritningar, men med brandfasta anordningar skulle med grund komplett färdig uppgå till 280,000 kronor eller något mer än 60 % utöfver hvad ombyggnaden beräknats kosta.

På grund af här ofvan anförda omständigheter hade telegrafstyrelsen ansett sig böra taga i allvarligt öfvervägande, huruvida det ej vore lämpligare att söka ordua frågan om större lokal för stationen i Göteborg genom nybyggnad på annan tomt i stället för genom om- och tillbyggnader på den gamla. Åtskilliga omständigheter utom de af den sakkunnige här ofvan angifna betänkligheterna talade för vidtagandet af eu sådan åtgärd. Genom fullföljande af förslaget till nuvarande stationens om- och tillbyggnad vunnes visserligen utrymme för själfva telefonstationen under omkring 10 år framåt, men efter denna tid förefunnes ingen möjlighet att bibehålla stationen på nuvarande tomt. För utvidgning af telegrafstations- och kontorslokalerna, hvilken måste tänkas behöflig med den växande telegraftrafiken och abonnenttillströmningen, funnes föga eller ingen möjlighet. För linjedistriktsbyrån, dess förrådsoch verkstadslokaler funnes ingen plats inom byggnaden. De kostnader för telefontekniska anordningar — växelbord m. m. — som i alla händelser under de närmaste åren måste nedläggas på Göteborgs station, beräknades till nära 500,000 kronor, och denna kostnad ökades oupphörligt i jämnbredd med abonnentökningen.

118 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Det syntes telegrafstyrelsen då betydligt fördelaktigare att nedlägga dessa kostnader i ett nytt hus med moderna, fullt brandfria konstruktioner och med tillfälle till utvidgning. Ett sådant nybyggnadsföretag toge naturligtvis längre tid i anspråk än om- och tillbyggnaden. Telefondriften kunde dock under byggnadsåren skötas i de nuvarande lokalerna. Genom att provisoriskt inrymma interurbanstationen, hvilkens flyttning vore relativt billig, i nuvarande förråds- och verkstadslokaler kunde ökadt utrymme för tillfället beredas för den lokala telefonstationen.

Telegrafstyrelsen hade därför efter noggrann utredning af denna fråga ansett, att den för telegrafverket och allmänheten bästa lösningen af lokalfrågan i Göteborg vore, att snarast möjligt en ny tomt inköptes, å hvilken en tidsenlig station med brandfria anordningar och med möjligheter till framtida utvidgning kunde uppföras, hvarefter den nu disponerade egendomen eventuellt kunde försäljas. »

Det belopp, som i likhet med hvad under föregående år ägt rum, borde för år 1908 afsättas såsom reserverade medel för anskaffande af lokaler i landsorten, hade telegrafstyrelsen beräknat till 280,000 kronor, hvilket skulle i första hand användas till en del af kostnaderna för anskaffande af lokaler i Norrköping och Göteborg.

De belopp, som styrelsen enligt hvad ofvan förmälts, uppfört under rubriken. »Fastigheter» i förslaget till utgiftsstater för år 1908 äro alltså följande:

till utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm ............................................................................ kronor

» påbörjande af stationsbyggnad i Hälsingborg »

» » » » » Härnösand... »

» inköp af fastighet i Lund...................................... »

» » » fastigheter i Malmö för telegrafverkets station därstädes........................................... »

» påbörjande af ombyggnadsarbetena i Malmö »

» anskaffande af lokaler i landsorten för telegrafverkets behof .................................................. »

200,000: — 100,000: — 100,000: — 75,000: —

195,000: — 50,000: —

280,000: —

eller tillsammans kronor 1,000,000: —

Detta belopp utgör en ökning af 500,000 kronor utöfver det belopp, som under rubriken »Fastigheter» upptagits i utgiftsstaterna för år 1907.

Kungl. Majte Nåd. Proposition N:o 84. 119

Kommitterade framhålla, att de fullkomligt dela telegrafstyrelsens Byggn»dsi4u. uppfattning om nödvändigheten däraf, att för telegrafverkets större telefonstationer beredas lokaler i verkets egna fastigheter. Enligt hvad kommitterade inhämtat, erfordrades emellertid under de närmaste åren, på grund af telefonrörelsens allt snabbare tillväxt, utvidgade eller nya lokaler till ett så stort antal af telegrafverkets stationer i de större af rikets städer, att erforderliga medel för desammas anskaffande icke kunde erhållas från telegrafverkets öfverskott under dessa år.

På grund häraf hafva kommitterade (sid. 232) föreslagit, att telegrafstyrelsen måtte beredas utväg att för anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof erhålla ett byggnadslån å tre miljoner kronor, hvilket lån skulle förräntas och amorteras enligt samma grunder, som funnes bestämda för de af telegrafstyrelsen under de senare åren för fortsatt utveckling af statens telefonväsende erhållna lånemedel.

Kommitterade framhålla, att genom den af dem sålunda föreslagna anordningen skulle anslaget till fastigheter i telegrafverkets utgiftsstater icke behöfva uppgå till högre belopp än det, som finnes i 1907 års stater upptaget, eller 500,000 kronor. Telegrafstyrelsen skulle icke heller behöfva på provisoriska anordningar eller flyttningar af stationer nedlägga ansenliga belopp, som, om erforderliga lokaler i rätt tid anskaffades, kunde inbesparas, hvarförutom de olägenheter både för allmänheten och för expeditionspersonalen, som alltid medfölja olämpliga och trånga lokaler, kunde undvikas.

Det föreslagna byggnadslånet skulle, enligt kommitterades åsikt, användas till:

inköp af tomt och uppförande af en stations-

byggnad i Göteborg...................................................... kronor 900,000: —

inköp af fastigheter i Malmö och tillbyggnad till

telegrafverkets nuvarande fastighet därstädes...... » 580,000: —

inköp af byggnadstomt och uppförande af stationsbyggnad i Norrköping .................................................. » 650,000: —

tomtinköp för nya stationsbyggnader i landsorten... » 370,000: —

stationsbyggnad i Stockholm .......... f> 500,000: —

Summa kronor 3,000,000: —

Beträffande användningen af det ifrågasatta lånet till inköp af tomter för nya stationsbyggnader i landsorten framhålla kommitterade (sid. 233—234), att det enligt deras mening vore af särskild vikt, att medel för sådant ändamål funnes tillgängliga att vid behof

120 Kimgl. Maj.is Nåd. Proposition No 84.

disponeras, enär det visat sig i flera afseenden olägligt att uppgöra villkorliga köpeaftal lång tid, innan definitivt köp kunde ske och köpeskillingen erläggas.

För öIligt erinra kommitterade, att den af telegrafverket nu disponerade fastigheten i Göteborg syntes kunna försäljas till ett pris af omkring 300,000 kronor, hvilket belopp skulle kunna användas till afbetalning af det föreslagna byggnadslånet, hvarigenom detta inom kort skulle kunna afsevärdt nedbringas.

Enligt af kommitterade inhämtade upplysningar skulle, förutom de lokaler, till hvilka byggnadslånet skulle användas, under de närmaste åren nya eller utvidgade stationslokaler erfordras i nedan angifna städer, och hafva kommitterade med ledning af de erhållna upplysningarna uppgjort en byggnadsplan, enligt hvilken, under förutsättning af bifall till kommitterades ofvan framställda förslag om beviljande af ett byggnadslån, det i utgiftsstaterna under rubriken »Fastigheter» upptagna, för stationsbyggnader afsedda belopp skulle kunna begränsas till 500,000 kronor för år. Gifvet är att en del af de i planen angifna kostnaderna endast äro approximativa, samt att en del jämkningar i densamma framdeles kunna finnas erforderliga.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

121 Till de nu nämnda för år 1908 beräknade belopp borde, i händelse af bifall till kommitterades framställning om anordnande af särskildt sjukhus för af lungtuberkulos lidande arbetare vid telegrafverket, läggas den förut angifna byggnadskostnaden härför, 38,000 kronor.

I staten fär år 1908 borde alltså enligt kommitterades förslag under nu förevarande titel upptagas 538,000 kronor.

Uti sitt afgifna underdåniga utlåtande öfver kommitterades föreliggande förslag har telegrafstyrelsen beträffande det af styrelsen ifrågasatta inköpet af den ofvan ' omförmälda museibyggnaden i Lund för telegrafverkets räkning upplyst, att universitetets i Lund drätselnämnd till styrelsen meddelat, att, enligt hvad nämnden inhämtat, föga eller ingen utsikt funnes för att en framställning från universitetets sida om erhållande af medel för en ny museibyggnad skulle vinna beaktande, samt att alltså någon försäljning till telegrafverket af nämnda byggnad för närvarande icke syntes kunna komma till stånd.

Vid sådant förhållande och då behofvet af nya lokaler för telegrafoch telefonstationen i Lund likväl kvarstode, har styrelsen föreslagit, att det för inköp af museibyggnaden beräknade beloppet, 75,000 kronor, måtte reserveras för anskaffande af lokaler i landsorten för telegrafverkets behof. Det i statförslaget för år 1908 för sistnämnda ändamål upptagna beloppet, 25,000 kronor, borde alltså höjas till 100,000 kronor.

I fråga om det af kommitterade för inköp af tillbyggnad af fastigheter i Malmö upptagna belopp, 580,000 kronor, har telegrafstyrelsen i sitt nj^ssberörda utlåtande meddelat, att, utöfver de i det af styrelsen afgifna statförslaget härför upptagna belopp, tillhopa 519,000 kronor, ytterligare erfordrades för tillbyggnad af den nuvarande stationsbyggnaden utefter norra Vallgatan ett belopp af 61,000 kronor.

Telegrafstyrelsen har tillika upplyst, att kostnaden för utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm beräknats uppgå till 1,100,000 kronor.

Sedan för sistnämnda ändamål tagits i anspråk reserverade medel

300,000 kronor, i statförslaget för år 1908 upptagna 200,000 kronor samt af lånemedel 500,000 kronor, har återstoden, 100,000 kronor, af kommitterade afsetts att upptagas i 1910 års stat för telegrafverket.

I sitt ifrågavarande utlåtande anför vidare telegrafstyrelsen, att de städer i landsorten, hvarest behofvet af nya stationslokaler vore mest trängande och hvarest inköp af byggnadstomter skulle under närmaste tiden äga rum, vore Landskrona, Örebro och Västerås.

Bih. till lliktd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Haft.

Telegrafstyrelsens utlutande öfver kommitterades förslag.

IG

122 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

Landskrona.

I Landskrona förhyrde telegrafverket enligt kontrakt med Landskrona stad af den 1 december 1905 två lägenheter i stadens rådhus, nämligen 3 rum i bottenvåningen, 3 rum två trappor upp samt källare och vindskontor, och erlades härför eu hyra af 2,000 kronor för år. Kontraktet gällde till den 1 oktober 1911. De båda lokalerna för telegrafstationen å nedre botten samt för telefonstationen två trappor upp vore således skillda åt genom en våning, hvilket i flera afseenden medförde olägenheter. Därtill komme, att det till telefonstation använda rummet vore dåligt belyst och i flera afseenden numera olämpligt. I öfrigt vore utrymmet å stationen- redan nu knappt, och syntes man därför icke kunna påräkna, att stationen skulle kunna förblifva i de nuvarande lokalerna längre än till år 1911, då hyreskontraktet utginge.

Utvecklingen af telefonverksamheten i Landskrona sedan år 1896 framginge af följande öfversikt:

De under samma tidsperiod influtna telefoninkomsterna vid stationen utgjorde:

%

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

Telegrafverkets station i Örebro hade, alltsedan det af telegrafverket år 1891 inköpta enskilda telefonnätet i Örebro ombyggdes till dubbeltrådigt, varit inrymd i samma byggnad, Vasagatan 13, där stationen nu vore belägen. Under denna tid hade utvidgningar med åtföljande ofta dyrbara ändringar upprepade gånger måst företagas, och hade telegrafverket numera tagit i anspråk allt det utrymme i byggnaden, som lämpligen kunde för telegrafverket användas. Årliga hyressumman för de af telegrafverket disponerade lokalerna utgjorde 4,875 kronor, och utginge hyreskontraktet den 1 oktober 1913.

På grund af den särskildt hastiga tillväxten af telefonnätet i Örebro, sammanhängande med stadens snabba utveckling, syntes stationen endast med svårighet kunna bibehållas å sin nuvarande plats till sist nämnda år. I alla händelser kunde man icke genomföra sådan utvidgning af stationen, där den nu vore belägen, att dess utveckling för någon längre tid framåt vore tryggad. Det syntes därför icke kunna undvikas att inom få år flytta stationen, och syntes det då vara mest ändamålsenligt, att denna flyttning ägde rum till en telegrafverket tillhörig, för ändamålet särskildt lämpad byggnad..

Utvecklingen af telefonverksamheten i Örebro under de senare åren framginge af följande öfversikt:

De under samma tidsperiod influtna telefoninkomsterna vid stationen utgjorde:

år 1896............... kronor 55,029: 29

» 1897............... » 61,619:65

» 1898............... )) 72,012: 60

» 1899............... » 85,264:91

» 1900............... » 92,313:70

Örebro.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

år 1901............... kronor 108,249:03

» 1902............... » 126,092: 71

» 1903............... » 125,891: 11

» 1904............... >. 146,334:40

» 1905.............. » 163,233: 34

Utvecklingen af telefonverksamheten i Västerås under senaste tioårsperioden framginge af följande öfversikt:

De under samma tidsperiod influtna telefoninkomsterna vid stationen utgjorde:

Såsom framginge af ofvanstående uppgifter, vore telefonnätet i Västerås stadt i synnerligen stark utveckling, och vore det endast med svårighet, som stationen nyligen kunnat utvidgas för att kunna något så när motsvara behofvet under de närmaste åren. Kontraktet för den nuvarande stationslokalen i fastigheten n:r 2 i stadens södra kvarter utginge den 1 oktober 1911. Vid denna tid syntes utvecklingen hafva

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

framtvingat stationens flyttning. En telegrafverket tillhörig, för ändamålet särskildt lämpad byggnad vore därför äfven i denna stad af behofvet påkallad, så mycket mera som telegrafverket nu måste förhyra särskild lokal för den i Västerås förlagda telegrafinspektionen liksom för linjeingenjörsexpeditionen därstädes.

Det hade varit ifrågasatt att inrymma telegrafverkets lokaler i den byggnad, som riksbanken hade för afsikt uppföra i Västerås. Då emellertid tidpunkten för denna byggnads uppförande, enligt hvad telegrafstyrelsen inhämtat, icke ännu vore bestämd, och sannolikt vore, att byggnadsarbetet icke under de närmaste åren komme att påbörjas, liölle styrelsen före, att å centralt belägen tomt i Västerås borde uppföras en byggnad, afsedd att inrymma lokaler för telegraf- och telefonstationerna samt för telegrafverkets öfriga förvaltningar därstädes. I denna byggnad skulle, om så funnes lämpligt, äfven kunna upplåtas lokal för postkontoret i nämnda stad.

Såsom telegrafstyrelsen erinrat, har för utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm redan reserverats ett sammanlagdt belopp af 300,000 kronor, och anser jag af de skäl, som anförts i det statsrådsprotokoll, som fanns bifogadt statsverkspropositionen till 1905 års riksdag, lämpligt att nu för ändamålet ytterligare reserveras 200,000 kronor.

Hvad telegrafstyrelsen anfört synes mig emellertid ådagalägga angelägenheten däraf att åtgärder inom den närmaste framtiden vidtagas för att realisera planen att för telegrafverkets behof skaffa betydligt vidgade lokaler i kufvudstaden. Det steg, styrelsen i denna riktning tagit genom upprättandet af villkorligt köpeaftal angående de intill telegrafverkets nuvarande fastighet omedelbart gränsande egendomarna n:r 2 och 3 i kvarteret Aeolus, anser jag också synnerligen välbetänkt. Genom förvärfvande af dessa fastigheter skulle redan befintliga anordningar inom den nuvarande egendomen kunna tillgodogöras och inordnas i det nya byggnadskomplexet. Taxeringsvärdet å fastigheterna, som ju särskildt för telegrafverket äro synnerligen välbelägna, uppgår till 435,500 kronor, men hafva fastigheterna af sakkunniga saluvärderats till 527,000 kronor. I betraktande häraf synes mig den betingade köpeskillingen, 520,000 kronor, icke kunna anses oskälig. Till jämförelse må nämnas, att den närbelägna egendomen n:r 6 i kvarteret Pegasus, tillhörande skomakarmästarföreningen, hvilken egendom är taxeringsvärderad till 344,500 kronor, nyligen inköpts af Stockholms stad till ett pris af 475,000 kronor. Tager man hänsyn

Departements-

chefens

yttrande.

126 Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 84.

till tomtarealen — 933,2 kvadratmeter å egendomarna n:r 2 och 3 i kvarteret Aeolus och 1,368 kvadratmeter å egendomen n:r 6 i kvarteret Pegasus — blir visserligen priset för kvadratmeter högre beträffande de förra egendomarna än i fråga om den senare, men detta finner sin naturliga förklaring i det betydligt gynnsammare läget af de till inköp nu ifrågasatta fastigheterna.

Behofvet af nya lokaler i Hälsingborg och i Härnösand har redan blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkändt genom besluten att i dessa städer inköpa för ändamålet lämpliga tomter. Mot de förslag till dessa tomters bebyggande, som nu föreligga till pröfning, har jag för närvarande icke någon anmärkning att framställa, men torde jagfå anledning att härom närmare yttra mig, när ritningarna ingifvas för fastställelse. Jag tillstyrker emellertid nu, att Riksdagens medgifvande utverkas till uppförande af byggnader å tomterna till en kostnad ej öfverstigande hvad telegrafstyrelsen föreslagit.

Lämpligheten att i allmänhet för telegrafverkets större telefonstationer bereda lokaler i egna fastigheter har redan blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänd, hvadan jag, som till fullo ansluter mig till denna åsikt, icke anser mig behöfva närmare utveckla skälen därför.

För närvarande föreligger anbud att för ändamålet inköpa fastigheter dels i Karlstad och dels i Malmö.

Angelägenheten att i Karlstad förskaffa egna lokaler för telegrafverkets räkning synes mig genom den af telegrafstyrelsen förebragta utredning ådagalagd; och det för ändamålet föreslagna inköpet af den Värmlands enskilda bank tillhöriga fastigheten vid Alfgatan finner jag för staten vara synnerligen fördelaktigt. Enligt hvad mig meddelats, har generalpoststyrelsen ännu icke lämnat svar på telegrafstyrelsens förfrågan rörande anordnande af postkontorslokal i förevarande fastighet. Men, äfven om det ej skulle finnas lämpligt att där inrymma postkontoret, torde den därtill afsedda lokalen ändock kunna genom uthyrning med fördel tillgodogöras.

Hvad angår Malmö, där telegrafstationen och centralstationen för telefonnätet inrymmas inom telegrafverket tillhöriga fastigheten n:r 1 inom kvarteret Skvalperup, är på grund af den hastiga abonnentökningen all möjlighet till nödvändig utvidgning af telefonstationen inom kort alldeles utesluten. Till afhjälpande af denna olägenhet har telegrafstyrelsen föreslagit inköp af de intill nuvarande stationsbyggnaden gränsande egendomarna n:r IX och II i kvarteret Skvalperup för en köpesumma af 200,000 kronor för den förra och 150,000 kronor för den senare egendomen. Med hänsyn till läget måste ju detta inköp

Kung!. Maj:tn Nåd. Proposition No 84.

vara att förorda. Beträffande priset har jag inhämtat, att fastigheterna äro taxeringsvärderade, n:r IX med en tomtareal af 566 kvadratmeter till 130,000 kronor och n:r II med en tomtareal af 508 kvadratmeter till 85,000 kronor. Då de betingade köpeskillingarna i förhållande till taxeringsvärdet synts mig höga, har jag införskaffat närmare upplysningar angående saluvärdet å närbelägna fastigheter. Därvid har meddelats mig, att stadsingenjören i Malmö nyligen föreslagit staden att inköpa tomter för utvidgning af Hamngatan. Af dessa tomter är en (A), belägen i samma kvarter som telegrafhuset och innehållande 880 kvadratmeter, taxerad till 300,000 kronor och föreslås till inköp för

450.000 kronor. En annan (B) därintill belägen tomt innehåller 288 kvadratmeter, är taxerad till 100,000 kronor och föreslås till inköp för

150.000 kronor.

För närmare belysning af de olika fastigheternas salupris hänvisar jag till följande sammanställning:

Tillika har mig meddelats, att för fastigheten n:r IX, som är bebyggd med i godt stånd varande stenhus, till en början begärts ett pris af 250,000 kronor, och att detsamma först efter långa underhandlingar nedbringats till 200,000 kronor. Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst, anser jag mig kunna tillstyrka inköp af nu ifrågavarande fastigheter på de af telegrafstyrelsen föreslagna villkor.

För att fastigheterna skola kunna användas för telegrafverkets behof kräfvas gifvetvis icke obetydliga ombyggnadsarbeten jämte andra anordningar; och synes mig mot den af telegrafstyrelsen därför angifna planen, hvilken i sinom tid bör för fastställelse underställas Kungl. Maj:ts pröfning, icke, såvidt jag för närvarande kunnat bedöma, något vara att anmärka.

Jämväl i Norrköping, Landskrona, Örebro och Västerås synas omständigheterna betinga, att egna lokaler inom ej alltför lång framtid

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

beredas telegrafverket, liksom i Göteborg torde böra anskaffas annan fastighet än den nuvarande för telegrafverkets behof. Handelskammaren i Göteborg har också hos Kungl. Maj:t gjort framställning om åtgärders vidtagande för beredande af ökadt utrymme för telefoncentralstationen i staden. För närvarande föreligger icke förslag till inköp af lämplig tomt på någon af dessa platser. Det synes mig därför vara att förorda, att Kiksdagens bifall nu inhämtas till inköp, efter Kungl. Maj:ts pröfning och godkännande, af lämpliga fastigheter för telegrafverkets behof i dessa .städer, en anordning, som i motsvarande fall redan med stor fördel tillämpats.

Den af kommitterade föreslagna åtgärden att en del af de medel, som skulle erfordras för att förskaffa telegrafverkets större telefonstationer lokaler i verkets egna fastigheter, måtte anskaffas genom att lämna telegrafstyrelsen ett byggnadslån å tre miljoner kronor, synes mig välbetänkt. Härigenom komma kostnaderna för dessa fastighetsaffärer, som ju äga bestående värde för framtiden, att fördelas på en längre tidsföljd, något som ur alla synpunkter måste anses lämpligt.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag tillstyrka hvad kommitterade och telegrafstyrelsen i afseende å fastigheter föreslagit.

Uti de för år 1907 fastställda utgiftsstaterna finnes uppfördt ett anslagsbelopp af 99,200 kronor under rubriken

F. Telegraf linjebyggnader.

Äfven för år 1908 har telegrafstyrelsen i det af styrelsen afgifna statförslaget för nämnda år ansett sig böra göra framställning om anvisande af anslag att utgå till byggande af tvenne för telegraftrafiken synnerligen nödvändiga ledningar, nämligen mellan Nässjö och Karlskrona samt mellan Nässjö och Stockholm. Beträffande dessa ledningar anför telegrafstyrelsen följande.

1. Telegrafleduing Nässjö—Karlskrona.

För mötande af Karlskrona telegrafstations betydande telegrafkorrespondens — år 1905 uppgick antalet telegramexpeditioner vid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

stationen till 53,212 — vore stationen sämre lottad än flertalet stationer med motsvarande korrespondens. Stationen vore nämligen för sin korrespondens norrut hänvisad till synnerligen ogynnsamma framkomstmöjligheter: antingen öfver Kalmar eller öfver Karlshamn, bägge stationer med stor egen korrespondens och därigenom svåra att passera.

För afhjälpande af berörda olägenhet och för underlättande af Karlskrona stations korrespondens i allmänhet föreslår telegrafstyrelsen dragandet af en 4 mm. järntrådsledning mellan Karlskrona och Nässjö, hvarigenom Karlskrona skulle komma i direkt förbindelse med en station, därifrån utfartsvägar funnes åt alla håll.

Kostnaden för denna ledning hade beräknats till 11,500 kronor.

2. Telegrafledning Nässjö—Stockholm.

Nässjö telegrafstation hade för närvarande endast eu telegrafledning till Stockholm. A denna ledning skulle utväxlas hela telegrafkorrespondensen mellan, å ena sidan, Stockholm och alla orter norr om Stockholm och, å andra sidan, stationerna Eksjö, Hvetlanda, Karlshamn, Nässjö, Ronneby, Sölvesborg, Tranås och Växjö. Till följd häraf vore ifrågavarande ledning mellan Nässjö och Stockholm numera så strängt upptagen, att densamma icke utan afsevärd försening af telegrammernas befordringstider kunde betjäna en år från år stigande korrespondens, och efter tillkomsten af den ofvan föreslagna nya ledningen Nässjö— Karlskrona skulle naturligen svårigheterna blifva än större. Telegrafstju-elsen hade därför ansett byggandet af en ny ledning mellan Nässjö och Stockholm icke längre kunna uppskjutas. Denna ledning, dragen med 4 mm. järntråd, beräknades skola kosta 23,900 kronor.

Hvad telegrafstyrelsen sålunda föreslagit får jag på de af styrelsen anförda skäl i underdånighet tillstyrka.

G. Öfvergångsstaten.

Kommitterade framhålla, att, innan alla de till inrättande föreslagna tjänsterna blifvit, efter ansökning, tillsatta, full visshet ej kan vinnas om hvilka nuvarande tjänstemän faktiskt komma att kvarstå på öfvergångsstaten. I kommitterades förslag hade emellertid icke andra än de till indragning föreslagna nu kunnat upptagas. Om emellertid innehafvarna af dessa tjänster icke skulle vid tillsättningen af de tjänster, Bih. till Rilcsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 04 Häft. 17

Departementschefens yttrande.

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Departementschefens yttrande.

som måste anses såsom nyinrättade, söka eller erhålla någon sådan eller sedermera annan tjänst, komme i stället, så länge detta förhållande fortfore, en motsvarande del i den nya organisationen inberäknade tjänster att tills vidare vara obehöfliga. Sålunda skulle inom telegrafstyrelsen fyra assistenter, tre telegrafister och en e. o. linjeingenjör med en sammanlagd aflöningssumma af 10,680 kronor tills vidare undvaras. Enahanda blefve förhållandet med: vid linjedistrikten sex kvinnliga bokhållare med tillsammans 5,400 kronor i aflöning samt vid trafikdistrikten och stationerna tre assistenter och tre vaktföreståndare med en sammanlagd aflöningssumma af 10,080 kronor. Dessa summor återfinnas därför i staten, och skillnaden mellan deras totalsumma och summan af alla med de till indragning föreslagna tjänsterna förenade aflöningarna, hvilken uppgår till 46,240 kronor, har tills vidare upptagits såsom öfvergångsstatens slutsumma.

Mot hvad kominitterade hemställt rörande öfvergångsstaten har jag icke något att erinra.

Om hvad nu blifvit föreslaget rörande telegrafverkets utgiftsstater för år 1908 vinner godkännande, komma staternas särskilda hufvudsummor och slutsumma att utgöra följande belopp:

ailöningsstaten..................................

pensions- och understödsstaterna

omkostnadsstaten ...........................

ränta och amortering......................

fastigheter ..........................................

telegraflinjebyggnader ..................

öfvergångsstaten..............................

Telegrafverkets inkomster för år 1908 äro af telegrafstyrelsen beräknade till 10,080,000 kronor; och skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 100,000 kronor.

Jag tillåter mig här erinra, att inkomsterna för år 1906 uppgått till 10,301,300 kronor, hvadan nyssnämnda inkomstberäkning torde få anses vara uppgjord med stor försiktighet.

Till jämförelse ber jag få erinra, att de fastställda utgiftsstaterna för år 1907 sluta på ett belopp af 8,700,000 kronor, och att inkomsterna för samma år beräknats till 8,800,000 kronor.

131 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

I afseende å aflöningsreglementet liar jag, utöfver livad jag förut anfört, endast att anmärka, att jag icke ansett mig böra göra någon erinran mot kommitterades förslag, att jämväl hela den lägre tjänstepersonalen skulle komma i åtnjutande af semester, detta med hänsyn särskilt till den ringa kostnad — enligt beräkning sammanlagdt omkring 4,000 kronor — förslagets genomförande skulle medföra. För större delen af denna personal — linjepersonalen — kan nämligen på grund af arbetets art så ordnas, att särskild vikarie under den korta tid, semesterledigheten skulle vara, icke behof ver anställas.

Slutligen anhåller jag få anmäla, att kommitterade hemställt, att dyrtidstillägg måtte beredas lokalförvaltningarnas personal under år 1907, samt att telegrafstyrelsen i sitt utlåtande förordat denna framställning.

Af enahanda skäl, som jag anfört i fråga om generalpoststyrelsens förslag om beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt de under denna styrelse lydande lokalförvaltningar, har jag emellertid icke funnit mig kunna biträda kommitterades berörda hemställan.

De utgiftsstater och det. aflöningsreglemente, som i händelse af bifall till nu framlagda förslag skulle blifva gällande, hafva följande lydelse:

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Utgiftsstater för Telegrafverket

att tillämpas under år 1908.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

134 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 84.

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

137 Anm. De befattningar, som äro angifna med kursiv stil, äro afsedda att i regel innehafvas af kvinnliga tjänstemän.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Eäjt.

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket.

§ L

Generaldirektören ock chefen för telegrafverket tillsättes genom förordnande på viss tid, öfriga tjänstemän vid telegrafverket genom konstitutorial, hvilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg på grund af fel eller försummelse i tjänsten, afsättas från sin befattning.

§ 2’

Aflöning eller arfvode, som tillkommer vid telegrafverket anställd tjänsteman enligt stat, som af Riksdagen godkänts, utgår enligt nedan angifna grunder, och fördelas aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar eller, för provisionsberättigad tjänsteman, i lön och uppbördsprovision.

§ 3‘

l:o. Till generaldirektören och chefen för telegrafverket utgår arfvode till det belopp, lägst 15,000, högst 20,000 kronor, som af Kungl. Maj:t bestämmes.

2:o. Till icke provisionsberättigad tjänsteman utgår aflöning enligt följande aflöning sskala med däri angifna årliga belopp:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84..

3:o. Till provisionsberättigad tjänsteman utgår, förutom den i § 5 bestämda uppbördsprovision, lön enligt följande löneskala med däri angifna årliga belopp:

4:o. Såsom telegrafinspektör förordnad tjänsteman äger att, utom honom tillkommande lön, uppbära arfvode till belopp, som i staten angifves. Sådant arfvode betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

§ 4.

l:o. Aflöning åtnjutes af icke provisionsberättigad tjänsteman enligt följande reglering:

140 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 84.

141 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 84.

Do vid denna aflöningsstats trädande i kraft vid telegrafverket anställda ordinarie och extra ordinarie tjänstemän i nedan angifna befattningar äga vid tillträdandet af motsvarande ordinarie befattningar i denna aflöningsstat beräkna nedanstående begynnelseaflöning:

Kontrollör af l;a lönegraden, förutvarande biträdande kommissarie

eller kontrollör.................................................................

Assistent................................................................................

Telegrafist..............................................................................

Bokhållare..............................................................................

Interurbantelefonist af förutvarande l:a lönegraden........................

Stationsförman, förutvarande vaktbetjänte af i:a lönegraden—.......

Stationsbiträde, förutvarande vaktbetjänte af 2:a lönegraden............

enligt klass 18 8,800 kronor;

» » 18 2,100 »

.» .. 28 1,200 »

» » 23 1,260 »

» » 27 900 »

» » 25 1,020 » samt

a » 27 900 "

Anm. De befattningar, som äro angifna med kursiv stil, äro afsodda att i regel innekafvas af kvinnliga tjänstemän.

2:o. Lön åtnjutes af provisionsberättigad tjänsteman enligt följande reglering:

Anm. Do befattningar, som äro angifna med kursiv stil, äro afsedda att i regel innehafvas af kvinnliga tjänstemän.

3:o. Uppflyttning i aflönings- eller löneklass sker enligt de allmänna grunder, hyilka finnas sammanförda i de vid detta aflöningsreglemente såsom bilagor fogade tabeller, under iakttagande:

att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester;

att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början a kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

uppnådd; börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid, som före denna aflöningsstats trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller, beträffande de i staten nyuppförda befattningarna, på grund af förordnande;

att nu gällande bestämmelse om rätt för tjänsteman att för erhållande af ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som förflutit från hans tillträde till befattningen på grund af förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation med anledning af telefonväsendets tillkomst samt om rätt för vissa vaktbetjänte att beräkna ålderstillägg från den tidpunkt, de tillträdde de befattningar, som de vid 1902 års utgång innehade, fortfarande skola gälla vid beräknande af ifrågavarande personals tjänstålder;

att tjänsteman, som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten skulle erhålla lägre aflöning än den aflöning eller det arfvode han förut uppbär, äger såsom personligt tillägg till lönen uppbära skillnaden, intill dess hans aflöning stigit till samma belopp;

att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från en befattning till annan, hvars begynnelseaflöning eller begynnelselön är lika med eller lägre än den aflöning eller lön, som han vid tiden för förflyttningen uppbär, kvarstår i innehafvande klass och äger för uppflyttning i närmast högre klass tillgodoräkna sig hela den tid han innehaft aflöning eller lön efter närmast lägre klass, oafsedt hvilken befattning han därunder innehaft; dock att den, som efter egen ansökningförflyttas till befattning med aflöning eller lön enligt lägre klass än den han vid förflyttningen tillhör, ej må bekomma högre aflöning eller lön än den för förstnämnda befattning bestämda slutaflöning eller lön; samt att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för uppflyttning i högre klass, redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken han enligt bestämmelsen i § 7 punkt 6:o a) här nedan är skyldig att från tjänsten afgå, icke må uppflyttas i högre klass.

4:o. Undantagsvis må, när telegrafverkets intressen så fordra, Kungl. Maj:t kunna tilldela tjänsteman aflöning eller lön efter högre klass än den, som i ofvan angifna reglering finnes såsom lägsta aflöning eller lön för den af tjänstemannen innehafda befattning angifven, äfvensom medgifva uppflyttning i högre klass före den tid, som i de allmänna grunderna för sådan uppflyttning finnes angifven; börande hvarje sådant undantag äfvensom skälen för detsamma angifvas i näst därefter afgifna statförslag.

143 KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.

§ 5.

Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger uppbära provision å vid stationen influten uppbörd af telegramporto-, telefonabonnemangs- och inträdesafgifter samt telefonsamtalsafgifter med:

5 procent af den del af uppbörden, som ej för år öfverstiger

10,000 kronor;

3 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 10,000 men ej 30,000 kronor;

1 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 30,000 men ej 100,000 kronor;

Va procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 100,000 men ej 500,000 kronor; samt

Vio procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 500,000 kronor.

ProvisionsbelÖppet för år räknadt må dock icke för någon stationsföreståndare understiga 450 kronor, hvadan af provisionsanslaget må, utöfver ofvan angifna procentbelopp, utgå hvad som tilläfventyrs erfordras för att fylla denna minimiprovision.

§ 6-

För åtnjutande af arfvode eller i stat uppförd aflöning och därtill hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning' gälla, med undantag beträffande telegraffullmäktige, följande bestämmelser:

att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion gifna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande aflöning;

att med befattning vid telegrafverket icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, med mindre den, vid pröfning i föreskrifven ordning, befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid telegrafverket;

att1 där generaldirektören beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats, på pröfning af Kungl. Maj:t beror, huru stor del af arfvodet må till vikarien afstås;

144 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

att tjänstgöringspenningar, provision och sportler få uppbäras endast för den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller för beredande af semester förordnats att bestrida högre befattning eller under den tid, som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat tjänsteman såsom fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning, men skola för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger uppbära hela lönen;

att under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, under afstängning från tjänstgöring, eller under eljest förekommande lagligt tjänstefel rhinder den tjänstledige kan af telegrafstyrelsen förpliktas att, utöfver tjänstgöringspenningar, provision och sportler, afstå så mycket af lönen, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, därest emellertid tjänsteman i följd af kroppsskada, ådragen under tjänstutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, aflöningen å stat kunna, efter telegrafstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under högst sex månader; ankommande däremot på pröfning af Kungl. Maj:t, till huru stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid af sex månader;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester eller för fullgörande af uppdrag såsom fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning, densamma bestrida, dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han, om förordnandet erfordras till följd af sjukdomsförfall, åtnjuta, i stället för egna tjänstgöringspenningar, så stor del af de med den tjänstlediges befattning förenade tjänstgöringspenningar, som motsvarar de enligt detta reglemente med den högre befattningens begynnelseaflöning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras för beredande af semester eller för fullgörande af ofvan nämnda uppdrag, allenast den honom eljest tillkommande aflöning; ankommande på telegrafstyrelsens pröfning, huruvida vid förordnande å annan ort än placeringsorten hyresbidrag, motsvarande högst en femtedel af det vid resor enligt gällande resereglemente tjänsteman tillkommande dagtraktamente, bör honom tilldelas;

att en hvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder befattning såsom tjänsteman vid telegrafverket, skall vara pliktig att underkasta sig nu gifna villkor och bestämmelser; samt

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 84. 145

att till de nuvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka före den 1 mars 1908 förklara, att de icke vilja underkasta sig nämnda års aflöningsstat samt dessa villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå enligt för dem nu gällande grunder.

§ 7.

l:o. Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer vid telegrafverket anställd tjänsteman enligt nedan angifna bestämmelser.

2:o. Generaldirektör, hvilken i minst 12 år innehaft generaldirektörs förordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om generaldirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund af sjukdom befinnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller ock utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning, utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, skall han vara berättigad att i pension uppbära 5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500 kronor, där afgången sker efter 6, men före 12 tjänstår.

Pensionen utgår af telegrafverkets medel; dock att, därest generaldirektören är delägare i telegrafverkets pension sinrättning och vid afgång från ämbetet är berättigad till pension från nämnda pensionsinrättning, af telegrafverkets medel skall utgå allenast det belopp, hvarmed honom från pensionsinrättningen tillkommande pension understiger hvad han, enligt hvad förut nämnts, är berättigad att i pension uppbära.

Såsom pensionsafgift skall å det för generaldirektören bestämda arfvodet afdragas, därest han icke är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning, ett årligt belopp af 360 kronor, och, om han är delägare i pensionsinrättningen, den del af detta belopp, som han ej har att betala i årlig afgift till nämnda inrättning.

3:o. För öfriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till följande belopp:

5,500 kr. för byråchef;

4,600 » » telefondirektör, telegrafdirektör af l:a lönegraden och

verkstadsdirektör;

4,200 » » telegrafdirektör af 2:a lönegraden och linjedirektör;

4.000 )) » byråtjänsteman;

3,800 » » kommissarie af l:a lönegraden;

3,400 x> » d » 2:a »

3,300 b » kontrollör af l:a lönegraden;

3.000 » » kommissarie af 3:e lönegraden, kontrollör af 2:a

lönegraden, linjeingenjör och verkstadsingenjör;

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Häft. 19

146 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

2.800 kr. för kommissarie af 4:e lönegraden;

2.200 » » assistent;

2.000 » » verkstadskassör och materialförvaltare;

1.800 » » verkmästare;

1,500 » » kommissarie af 5:e lönegraden;

1,400 » » » » 6:e »

1,300 » i> » )> 7:e '» och föreståndare för

katalog expeditionen;

1.200 » » telegrafist, kontorsskrifvare, kassör, bokhållare, vaktfäre-

stånd are och linjemästare;

1.000 » » vaktmästare, linjeförman och stations förman; samt

900 » )) interurbantelefonist, reparatör och stationsbiträde.

4:o. Pension är till sitt belopp antingen hel eller afkortad.

Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstemannen vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag.

Afkortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på sätt i punkt 7:o här nedan föreskrifves.

Pensionen utgår dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt det för denna inrättning gällande reglemente, dels ock med erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel.

5:o. Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder vid uppnådda sextiofem lefnads- och trettiofem tjänstår; dock att sådan rätt inträder:

för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju lefnads- och trettiofem tjänstår;

för verkstad sdirektör, linjeingenjör, verkstadsingenjör, assistent, linjemästare, linjeförman och reparatör: vid sextio lefnads- och trettiofem tjänstår;

för samtliga kvinnliga tjänstemän med undantag af telegrafister och interurbantelefonister: vid sextio lefnads- och trettio tjänstår; samt

för telegrafister och interurbantelefonister: vid femtiofem lefnadsoch trettio tj än står.

6:o. Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:

a) för samtliga tjänstemän vid uppnående af den i punkt 5:o stadgade lefnadsålder, Ivungl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, om det tillkommer telegrafstyrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio år;

147 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 84.

b) för tjänsteman, som icke uppnått stadgad lefnadsålder, då lian, efter att under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, tinnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen; samt

c) för tjänsteman, som träffats af olycksfall i tjänsten, där olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänsteman vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina t j än st åligganden, och har han tillika antingen, där enligt punkt 5 rätt till hel pension inträder vid sextiosju lefnadsår, uppnått en lefnadsålder af minst sextiofem år, eller, där enligt samma punkt rätt till hel pension inträder vid sextiofem år, uppnått en lefnadsålder af minst sextio år, äge Kungl. Maj:t, uppå därom af telegrafstyrelsen gjord framställning, förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig att från tjänsten afgå.

7:o. Vid afgång frän tjänst af anledning, som i punkt 6 c) sägs, utgår hel pension.

Har tjänsteman, som afgår på grund af någon af öfriga i punkt 6 intagna bestämmelser, uppnått det i punkt 5 för rätt till hel pension stadgade antal tjänstår, utgår äfven till den tjänsteman hel pension; i annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad erhålla pension till afkortadt belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår; dock att vid afgång från tjänst af anledning, som i punkt 6 b) sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem procent af hel pension.

8:o. Rätt till fyllnadspension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten afsatt eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild, ej heller den, som vid afgång frän tjänsten icke är svensk medborgare. Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 § strafflagen, skall, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, fyllnadspensionen anses förverkad.

§ 8-

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören och byråcheferna, en hvar under en och en half månad, telefon-, telegraf-, linjeoch verkstadsdirektör, byråtjänsteman, kommissarie, kontrollör, linjeoch verkstadsingenjör, assistent, verkstadskassör, materialförvaltare, telegrafist, föreståndare för katalogexpeditionen, kontorsskrifvare, kassör,' bokhållare, vaktföreståndare och interurbantelefonist, en hvar under

148 Kung1. Majds Nåd. Proposition No 84.

en månad samt verkmästare, linjemästare, linje-, och stationsförman, vaktmästare, reparatör och stationsbiträde en hvar under en half månad.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af vederbörande öfverordnade myndighet bestämmes, begagna sig af semester.

§ 9.

Den, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, åtnjuter under tiden de med densamma förenade aflöningsförmåner.

§ io.

Afhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman afstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del af hans aflöning, som icke af telegrafstyrelsen pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, innehållas, så vida ej telegrafstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något däraf.

§ 1L

Vid afgång från telegrafverkets tjänst till följd af afskedstagande, entledigande eller dödsfall utgår själfva lönen till månadens slut. Enahanda är förhållandet med sådant arfvode, som icke betraktas såsom tj änstgöringspenningar.

Aflider vid telegrafverket anställd person, som innehar befattning, hvilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån den myndighet, som antagit honom, så pröfvar skäligt, den för honom bestämda aflöningen utgå till månadens slut.

§ 12-

Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, eller vid verket anställd telegrambärare eller arbetare i följd af olyckshändelse, timad under tjänstutöfning eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarande den aflidnes aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas hans dödsbo.

§ 13.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande reseregle-

149 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.

mente, dock att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från boningsorten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna därtill eljest föranleda, telegrafstyrelsen äger att bestämma lägre resekostnads- och traktamentsersättning.

§ 14-

Felräkningspenningar tillkomma:

den hos telegrafstyrelsen anställde liufvudkassören med 500 kronor, för år räknadt;

kassör å linjedistriktsbyrå med 200 kronor, likaledes för år räknadt;

tjänsteman, som i regelbunden tjänstefördeluing tjänstgör i kassan vid telegraminlämning, där telegramuppbörden under näst föregående år uppgått till minst 25,000 kronor, med en half procent af därstädes kontant inbetalda afgifter, efter lika fördelning mellan samtliga nu nämnda tjänstemän vid stationen; samt

å station särskild anställd kassör med en tiondedels procent af influtna telefonabonnemangs-, inträdes- och samtalsafgifter, dock högst 400 kronor för år räknadt; skolande ifrågavarande felräkningspenningar vid station, där särskild kassör icke finnes anställd, tillfalla stationsföreståndaren.

§ 15-

Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos telegrafstyrelsen anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton procent af hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej behörigen uppburet, till telegrafverket inflyter och utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit verket till godo, eller, såsom för högt debiteradt, till vederbörande återgäldas.

§ 16.

l:o. Förmånen af fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda lägenheter må, efter telegrafstyrelsens bepröfvande, tillkomma följande tjänstemän, nämligen:

kommissarie af 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna, verkmästare, linjemästare, linjeförman, stationsförman, reparatör och stationsbiträde.

2:o. Med fri bostad är för kommissarie förenad förmånen af fri vedbrand och belysning.

3:o. De bland ofvan nämnda tjänstemän, hvilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära hyresbidrag, utgörande för kommissarie högst 300

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

kronor för år räknadt och för öfriga tjänstemän minst femton, högst trettio procent af aflöningen.

4:o. Det ankommer på telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt fall bestämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, äfvensom beloppet af berörda bidrag.

5:o. Förmånen af fri bostad eller hj^resbidrag anses tillhöra lönen.

§ n-

Assistent, telegrafist, vaktföreståndare, interurbantelefonist, linjeförman af l:a lönegraden och reparatör, stationerade å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga, äga, så länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära tilläggsarfvode utgående, enligt af telegrafstyrelsen fastställda grunder, med tio eller femton procent af dem tillkommande aflöning.

Linjeförman af l:a lönegraden och reparatör, som i stället för fri bostad åtnjuta hyresbidrag, äga, i fall de uppbära tilläggsarfvode, beräkna enahanda tillägg äfven å sådant bidrag.

§ 18-

Assistent eller telegrafist, som är anställd såsom föreståndare för filialstation, må, såsom tillägg till tjänstgöringspenningarna, kunna tilldelas arfvode till belopp af högst 200 kronor för år räknadt.

§ 19-

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst årligt belopp må tilldelas linjemästare, linjeförman, stationsförman, vaktmästare, reparatör och stationsbiträde äfvensom telegrambärare samt vid linjebyggnaderna anställda extra ordinarie underbefäl och arbetare, allt enligt reglemente, som af telegrafstyrelsen fastställes.

§ 20.

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas åt den i föregående § omnämnda personal äfvensom åt underbefäl och arbetare vid telegrafverkets verkstad samt åt annan med densamma jämförlig, i telegrafverkets tjänst befintlig tillfällig personal, enligt de närmare bestämmelser Kuogl. Maj:t meddelar.

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

§ 21.

Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän vid telegrafverket bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af telegrafstyrelsen.

§ 22.

Den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster, som kan varda af Kungl. Maj:t bestämd, äfvensom de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1908.

152 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

Allmänna grunder till aflöningsforhö'

Begyn-

nelse-

aflöning.

Uppflyttning i högre klass äger rum, när aflöning

1,800

18 17

2,100 2,400

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

för icke provisionsberättigad tjänsteman.

Bih. till Rihd. Prot. 1907. 1 Sami 1 Afd. 64 Käft. 20

154 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Allmänna grunder till löneförhöjning

Departements- Åberopande hvad jag nu anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t chefens hem- måtte föreslå Riksdagen

stallan. °

dels medgitva,

att linjearbetaren Lars Johan Claessén, vaktmästaren vid Motala telegrafstation Gustaf Bygel och telegrambäraren Algot Knut Bäckman må från ingången af år 1907 af telegrafverkets medel uppbära en hvar under sin återstående lifstid ett årligt understöd, Claessén af 480 kronor, Bygel af 300 kronor och Bäckman af 150 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket;

att för utvidgning åt telegrafverkets lokaler i Stockholm må reserveras ytterligare 200,000 kronor;

att å telegrafverket tillhöriga tomter i Hälsingborg och Härnösand må uppföras telegrafstationsbyggnader för en kostnad icke öfverstigande, för byggnaden i Hälsingborg 230,000 kronor och för byggnaden i Härnösand, inrymmande jämväl lokaler för postkontoret i staden,

252,000 kronor;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

för provisionsberättigad tjänsteman.

att för anskaffande af lokaler i landsorten för telegrafverkets behof må reserveras ett belopp af 100,000 kronor;

att för telegrafverkets behof må få inköpas ofvan om förmälda fastigheter i Stockholm för 520,000 kronor och i Karlstad för 100,000 kronor;

dels, med godkännande af de nu framlagda förslagen till utgiftsstater för telegrafverket att tillämpas under 1908 och till aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket, för år 1908 bestämma telegrafverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 9,980,000 kronor, att utgå direkt af telegrafm edlen;

dels bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla telegrafstyrelsen för anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof ett lånebelopp af 3,000,000 kronor att, i mån af behof och sedan detta för hvarje gång blifvit. af Kungl. Maj:t och Riksdagen pröfvadt, af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta, motsvarande den ränteutgift, som genom berörda belopps öfverlämnande till telegrafstyrelsen förorsakas riksgäldskontoret, inom tjugu år från första lyftningsdagen

156 Kungl. Maj:ts Nåd. Propositon N:o 84.

återgäldas medelst afbetalning^, i den mån telegrafverkets medel därtill lämna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkännagifvas;

dels af nämnda lånemedel anvisa till inköp för telegrafverkets behof af ofvan omförmälda fastigheter i Malmö 350,000 kronor samt för utförande af vissa byggnadsarbeten för utvidgning af stationslokalerna i Malmö 169,000 kronor;

dels ock medgifva, att för telegrafverkets behof må, efter Kungl. Maj:ts pröfning och godkännande, inköpas för byggnadstomter lämpliga fastigheter i Göteborg, Norrköping, Landskrona, Örebro och Västerås, äfvensom att köpeskillingarna därför må utbetalas af ofvannämnda lånemedel.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan hehagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

E. K. Almqvist.

Kung!. Maj:ts Nåd. Broposition No 84.

157 Bil. A.

*) För hufvudkassören tillkomma 500 kronor felräkningspenningar. 2) Första vaktmästaren dessutom ett arfvode af 200 kronor.

158 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

Begynnelseaflöning.

Linjedistrikten.

Linjedirektör |

nuvarande.... föreslagen....

. . . f nuvarande..

Lmjemgenjör <

t föreslagen...

Kassör afl:a lönegraden i

nuvarande I. föreslagen

_ „ ( nuvarande manlig bokhållare

Bokhållare ;

1 föreslagen...........................

Linjemästare af l:a lönegraden/

t föreslagen .

Linjemästare af 2:a lönegraden / nuvaran<*e •

t föreslagen .

Linjeförman af l:a lönegraden

nuvarande material vakt... nuvarande linjeförman ... föreslagen: utan dyrortstillägg » med 10% »

» »15% »

Linjeförman af 2:a lönegraden

( nuvarande..................

\ föreslagen..................

Reparatör

ör <

nuvarande ..................................

föreslagen: utan dyrortstillägg . » med 10 % »

» » 15 % »

*) I Stockholm 1,400. 2) » » 1,620.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 84.

160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

*) Luleå station (provision: kronor 1,740) har här uteslutits, emedan stationens placering i denna grupp betingas

*) Nässjö » ( » » 1,130) » » » » » » » » » »

2) Haparanda» ( » » 890) » » » » » » » » » »

8) De fyra stationer i denna grupp, som äro afsedda att under den närmaste framtiden erhålla manliga föreståndare

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

af trafiktekniska skäl och icke af uppbördens storlek. » . » » » » » » »

» » » » » » » »

i stället för nuvarande kvinnliga, äro icke i tabellen upptagna.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 64 Häft.

162 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

J) Do fyra stationer i denna grupp, som äro afsedda att under den närmaste framtiden erhålla manliga före- Anm. Provisionen är beräknad på 1905 års uppbörd, afrundad till jämna tusental kronor. Felräkningspenningarna äro beräknade efter 1905 års uppbörd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.

ståndare i stället för nuvarande kvinnliga, äro icke i tabellen upptagna.

164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

166 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

168 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

*

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition n:r 84.

1G9

INNEHÅLL.

Sid.

Allmänna synpunkter.. .............................................................................................. 3

Departementschefens yttrande................................................................................... 9

A. Aflöningsstaten ...................................................................................................15

1. Telegrafstyrelsen.................................................................................................. 15

Departementschefens yttrande ............................................................................. 38

2. Linjedistrikten...................................................................................................... 12

Departementschefens yttrande .............................................................................. 53

3. Trafikdistrikten och stationerna............................................................................. 56

Departementschefens yttrande .............................................................................. 75

4. Verkstaden ....................................................................................................••••• 78

Departementschefens yttrande ......................................—............................... 81

5. Särskilda anslag................................................................................................... 82

Kostnadsökning i följd af den nya organisationen................................................... 84

B. Pensions- och understödsstaterna........................................................................... 84

Departementschefens yttrande.................................................................................... 92

C. Omkostnadsstaten................................................................................................... 93

Departementschefens yttrande...................................... 97

D. Ränta och amortering............................................................................................. 98

Departementschefens yttrande.................................................................................... 98

E. Fastigheter ............................................................................................................. 99

Departementschefens yttrande.................................................................................... 125

F. Telegraflinjebyggnader............................................................................................ 128

Departementschefens yttrande................................................................................... 129

G. Öfvergångsstaten.................................................................................................... 129

Departementschefens yttrande................................................................................... 130

Förslag till utgiftsstater för telegrafverket för är 1908.............................................. 132

Förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket............................. 138

Departementschefens hemställan ................................................................................. 154

Jämförande tabell mellan nuvarande och föreslagna aflöningar vid telegrafverket (Bil. A) 157

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 64 Höft.