angående god¬ kännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och detta rike
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 130.
1 N:o 130.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och detta rike; gifven Stockholms slott den 27 mars 1908.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver ett blandadt utrikesdepartements- och civilärende för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att lämna sitt samtycke till den vid berörda protokoll fogade konvention om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Eric Tro lie.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Haft. (.N:o 130.)
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
Utdrag af 'protokollet öfver ett blandadt utrikes- och civildepartementsärende, hållet inför Hans Majestät Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton, grefve Ehrensvärd,
Malm.
Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för civildepartementet anförde hans excellens herr ministern för utrikes ärendena i underdånighet:
Såsom bekant, råda tvistiga meningar mellan Sverige och Norge rörande rätta sträckningen af den närmast öppna hafvet belägna delen af sjögränsen mellan de båda rikena. Efter därom med den norska regeringen förda underhandlingar har numera enighet uppnåtts rörande tvistefrågans hänskjutande till skiljedom, på sätt den protokollet bifogade konvention i ämnet närmare angifver. Vid underdånig föredragning af ministeriellt ärende den 7 innevarande mars behagade Eders Kungl. Majestät äfven uppdraga åt mig att på diplomatisk väg inhämta, huruvida Hennes Majestät
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
3 Drottningen af Nederländerna, på sätt i artikel 1 af denna konvention vore förutsedt, vore villig utse ordförande uti ifrågavarande skiljedomstol, hvarjämte under förutsättning af Hennes Majestät Drottningens samtycke härtill Eders Kungl. Maj:t med godkännande af denna konvention bemyndigade mig att gemensamt med härvarande norske minister underteckna densamma.
Sedan Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna låtit meddela, att Hennes Majestät vore villig mottaga det ifrågasatta uppdraget att eventuellt utse ordförande i skiljedomstolen, har ifrågavarande konvention den 14 innevarande månad undertecknats af mig och härvarande norske minister.
För frågans slutliga afgörande kräfves emellertid för Sveriges del Riksdagens bifall, hvilket äfven i den föreslagna konventionen är förutsatt genom inryckande i densamma af bestämmelse därom att densamma skall ratificeras. Vid sådant förhållande torde proposition i ämnet böra till Riksdagen aflåtas.
Under åberopande af hvad jag anfört dels vid ministeriel! föredragning berörda den 7 mars, hvaraf protokollsutdrag i erforderliga delar torde få bifogas detta protokoll, dels ock vid föredragning denna dag får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att lämna sitt samtycke till den vid detta protokoll fogade konvention om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge.
Till denna hemställan, däri statsrådets öfriga ledamöter förenade sig, behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Wollmar Boström.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
KONVENTION
om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge.
Hans Majestät Konungen af Sverige och Hans Majestät Konungen af Norge, som funnit, att frågan om sjögränsen mellan Sverige och Norge, i den mån denna gräns icke redan blifvit bestämd genom kungl. beslutet den 15 mars 1904, bör hänskjutas till skiljedom, hafva för detta ändamål till Sina fullmäktige utsett:
Hans Majestät Konungen af Sverige:
Sin minister för utrikes ärendena Eric Birger Trolle;
Hans Majestät Konungen af Norge:
Sin envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire Paul Benjamin Vogt,
hvilka, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, öfverenskommit om följande bestämmelser:
KONVENTION
om avgjörelse ved voldgift av spörsmaalet om en vis del av sjögraensen mellem Sverige og Norge.
Hans Majestät Kongen av Sverige og Hans Majesttet Kongen af Norge, som har fundet, åt spörsmaalet om sjögraensen mellem Sverige og Norge i den utstakning, hvori den ikke er blevet bestemt ved resolution av 15 mars 1904, bör henskytes til avgjörelse ved voldgift, har i dette öiemed opnaevnt som sine befuldmtegtigede: Hans Maj est tet Kongen av Sverige:
Sin minister for de utenrikske anliggender, Eric Birger Trolle;
Hans Majestiet Kongen av Norge: Sin overordentlige utsending og befuldmtegtigede minister i Stockholm, Paul Benjamin Vogt,
hvilke, efter åt ha meddelt hinanden sine fuldmagter, som fandtes i god og behörig form, er kommet o verens om fölgende artikler:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
5 Art. 1.
Parterna förbinda sig att i nedan angifna omfång öfverlämna frågan om sjögränsen mellan Sverige och Norge till slutligt afgörande genom en skiljedomstol, bestående af en ordförande, som icke är någondera partens undersåte eller bosatt i någotdera landet, samt af två andra ledamöter, en svensk och en norsk.
Ordföranden utses af Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna, de öfriga ledamöterna en af hvardera parten. Parterna förbehålla sig dock att, i händelse de därom kunna enas, genom en särskild öfverenskommelse utse vare sig blott ordföranden eller skiljedomstolens samtliga ledamöter. Framställning till Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna eller skiljedomare, som må blifva utsedd genom öfverenskommelse, skall göras af båda parterna gemensamt.
0 Art. 2.
Skiljedomstolen skall, efter pröfning af parternas yrkanden samt till stöd därför anförda skäl och bevis, fastställa gränslinjen i vattnet från punkt XVIII å den vid de svenska och norska kommissariernas förslag af 18 augusti 1897 fogade karta ut i haf-
Art. 1.
Parterne forpligter sig til i den nedenfor angivne utstrykning åt undergi spörsinaalet om sjögrynsen mellem Sverige og Norge endelig avgjörelse av en voldgiftsret, bestaaende av en president, som ikke er nogen av parter nes undersaat eller bosat i noget av de to lande, samt av to andre medlemmer, eu svensk og en norsk.
Prysidenten vylges av Hendes Majestyt Dronningen av Nederlandene, de övrige medlemmer en av hver part. Parterne forbeholder sig dog i tilfylde av, åt de derom kan enes, ved syrskilt overenskomst åt utse enten alene prysidenten eller voldgiftsrettens samtlige medlemmer. Henvendelse til Hendes Majestyt Dronningen av Nederlandene eller til voldgiftsdommer, som maatte bli utseet gjennem overenskomst, skal rettes av begge parter i fyllesskap.
Art. 11.
Voldgiftsretten skal efter åt ha prövet parternes paastande og de til stötte derför anförte grunde og bevisligheter fastsytte grynselinjen i vandet fra punkt XVIII paa det kart, som er bilagt de svenske og norske kommissyrers förslag av 18 august
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
vet intill territorialgränsen. Det är öfverenskommet, att ytterlinjerna för det område, som genom parternas yrkande kan göras till föremål för tvist och inom hvilket gränsen alltså skall fastställas, icke må dragas så att däraf omfattas öar, holmar och skär, som ej ständigt öfversköljas af vattnet.
Art. 3.
Skiljedomstolen äger att afgöra, huruvida gränslinjen bör anses vara, helt eller till viss sträckning, bestämd genom gränstraktaten af 1661 med därtill hörande karta och huru den sålunda bestämda gränslinjen bör uppdragas, samt att, för så vidt gränslinjen anses ej vara genom ifrågavarande traktat och karta bestämd, fastställa densamma med afseende på faktiska förhållanden och folkrättsliga principer.
Art. 4.
Intill utgången af tredje kalenderåret efter det, hvarunder skiljedomstolens slutliga beslut meddelas, må oberoende af den gränslinje, som genom berörda beslut fastställes, fiske inom det område, som enligt art. 2 kan vara föremål för tvist, idkas af hvartdera rikets undersåtar i samma
1897, ut i havet indtil territorialgramsen. Det er överenskommet, åt yderlinjerne for det omraade, som ved parternes paastande kan gjöres til gjenstand for tvist, og indenfor hvilket grsensen altsaa skal fastssettes, ikke maa dragés saaledes, åt deri indbefattes öer, holmer og skjser, som ikke stadig overskylles av vandet.
Art. III.
Voldgiftsretten har åt avgjöre, hvorvidt gram selinjen bör ansees for åt vaare helt eller paa en vis sträckning fastslaaet ved gramsetraktaten av 1661 med dertil hörande kart, og hvorledes den saaledes bestemte graenselinje bör optraekkes, samt, forsaavidt gramselinjen ikke ansees åt vane bestemt ved omhandlede traktat og kart, åt fastsaette samme under hensyn til faktiske forhold og folkeretslige principer.
Art. IV.
Indtil utgången av det tredje kalenderår efter det, i hvilket voldgiftsrettens endelige beslutning meddela, skal uten hensyn til den gramselinje, som gjennem nacvnte beslutning fastssettes, fiske kunne drives av hvert rikes undersaatter indenfor det omraade, som efter art. II kan vsere
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
omfattning som under femårsperioden 1901—05. Vid bedömande af fiskets omfattning tages hänsyn till de fiskandes antal, fiskets art och fångstsättet.
Art. 5.
Det är öfverenskoinmet, att det rike, på hvars sida om den blifvande gränslinjen fiskegrundet Grisebådarne är beläget, icke gent emot det andra riket äger något anspråk på deltagande i kostnaden för fyrskepp eller liknande anordningar på eller i närheten af nämnda grund.
Sverige förbinder sig att bibehålla det nuvarande, utanför territorialgränsen utlagda, fyrskeppet intill utgången af den i art. 4 nämnda tid.
Art. 6.
Skiljedomstolens ordförande utsätter tid och ort för domstolens första sammanträde och kallar till detta sammanträde de öfriga ledamöterna.
Tid och ort för ytterligare sammanträden bestämmas af skiljedomstolen.
Art. 7.
Det officiella språk, som af skiljedomstolen användes, skall vara en-
gjenstand for tvist, i samme utstakning som under femaarsperioden 1901—1905. Ved bedömmelsen av fiskets utstrykning tages hensyn til de fiskendes antal, fiskets art og fangstmaaten.
Art. V.
Det er överenskommet, åt det rike, paa hvis side av den blivende grynselinje fiskegrunderne «Grisebaaerne» er beliggende, ikke overfor det andet rike har krav paa deltagelse i omkostninger til fyrskib eller 1ignende foranstaltninger paa eller i n yrheten av nyvnte grunder.
Sverige forpligter sig til åt bibeholde det nuvyrende utenfor territorialgramsen anlagte fyrskib indtil utgången av den i art. IV nyvnte övergångstid.
Art. VI.
Voldgiftsrettens prysident bestemmer tid og sted for rettens förste sammentryde og varsler de övrige medlemmer om dette sammentryde.
Tid og sted for videre sammentryde bestemmes av voldgiftsretten.
Art. VII.
Det officielle sprog, som af voldgiftsretten blir åt anvende, skal vyre
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
gelska, franska eller tyska, enligt bestämmande, som träffas af ordföranden efter samråd med de öfriga ledamöterna.
Parterna må dessutom i inlagor, bevismedel och anföranden begagna någotdera landets språk, skiljedomstolen obetaget att låta verkställa öfversättning.
Art. 8.
I afseende å förfarandet och omkostnaderna skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som innefattas i art. 62—85 af den på andra fredskonferensen i Haag 1907 antagna reviderade konvention för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister.
Inlagor, repliker och bevismedel, som afses i art. 63 mom. 2 af nämnda konvention, skola delgifvas inom tider, som af skiljedomstolens ordförande bestämmas, och sist före den 1 mars 1909. Härigenom verkas ej rubbning i föreskrifterna om förfarandets andra afdelning, särskild! icke i bestämmelserna i art. 68—72 och 74 af samma konvention.
Skiljedomstolen äger, när den för sakens upplysning finner nödigt, anordna förhör, i båda parternas närvaro, med vittnen eller sakkunniga samt
engelsk, fransk eller tysk, overensstemmende med beslutning, som fattes av prmsidenten efter samraad med de övrige medlemmer.
Parterne kan desuten i indlaeg, bevismidler og anförsler benytte hvert av de to ländes sprog, idet det er voldgiftsretten forbeholdt åt foranstalte oversaettelse.
Art. Vill.
Med hensyn til proceduren og omkostningerne kommer til anvendelse, forsaavidt de kan tillempes, de bestemmelser, som indeholdes i artiklerne 62 till 85 i den paa den anden fredskonference i Haag i 1907 vedtagne reviderede konvention om fredelig avgjörelse av internationale stridigheter.
Indkeg, repliker og bevismidler, hvortil sigtes i art. 63, 2 avsnit, i nsevnte konvention, skal meddeles inden de tidsfrister, som av voldgiftsrettens prcesident bestemmes, og senest inden 1 mars 1909. Herved sker ingen ändring i reglerne for procedurens anden avdeling, specielt ikke i bestemmelserne i art. 68—72 og 74 i samme konvention.
Voldgiftsretten har adgang til, naar den for sakens oplysning Under det nödvendig, åt foranstalte avhörelse i begge parters nmrvrnr av vidner og
9 Kungl. Maj:ts Nåd.
föreskrifva verkställandet af gemensamma hydrografiska undersökningar beträffande det tvistiga området.
Art. 9.
Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna utväxlas i Stockholm snarast möjligt.
Till bekräftelse häraf hafva vederbörande fullmäktige undertecknat denna konvention och försett den med sina sigill.
Utfärdad i två exemplar på svenska och norska i Stockholm den 14 mars 1908.
Proposition N:o 130.
sakkyndige samt til åt beslutte iverksaflelse av fädles hydrografiske undersökelser vedrörende det omtvistede omraade.
Art. IX.
Denne konvention skal ratificeres og ratifikationerne utvexles i Stockholm snarest mulig.
Til bekraeftelse herav har de respektive befuldmmgtigede undertegnet denne konvention og forsynet den med sine segl.
Udfaardiget i to exemplarer paa svensk og norsk i Stockholm den 14 mars 1908.
ERIC TROLLE.
(L. S.)
BENJAMIN VOGT.
(L. S.)
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Häft.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
Utdrag af protokoll öfver ministeriellt ärende hållet inför Hans Majestät Konungen å Stockholms slott den 7 mars 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena T rölle, Statsrådet grefve Hamilton.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Frågan om rätta sträckningen af den genom gränsreglenngstraktaten af den 26 oktober 1661 fastställda sjögränsen mellan Sverige och Norge var under år 1897 föremål för behandling af svenska och norska kommissarier. Dessa fullgjorde sitt uppdrag under tiden från och med den 11 till och med den 21 augusti 1897.
Med underdånig skrifvelse den 31 i nyssnämnda månad öfverlämnade de svenska kommissarierna protokoll öfver förrättningen samt kommissionens förslag till och beskrifning af sjögränsen mellan Sverige och Noro-e från det inre af Idefjorden ut till hafvel jämte affattning på kartan af den föreslagna gränslinjen. Vid denna förrättning enades kommissarierna om gränslinjen från det inre af Idefjorden till en punkt, som å berörda
11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
detta protokoll bifogade karta (bil. 1) betecknas med XVIII och som utgör midtpunkten å en rät linje, dragen från Jylte kummel å norska sidan till södra udden af en nordväst om Norra Hellsö belägen holme å svenska sidan; och blef gränsen intill berörda punkt genom nådigt beslut den 15 mars 1904 vederbörligen godkänd och utmärkt.
Angående gränsens vidare sträckning ut i hafvet, så långt territorialgränsen går, uppnåddes däreinet ej enighet.
Vid underdånig föredragning af civilärenden den 26 mars 1904 hemställde föredragande departementschefen att frågan om denna del af gränsen måtte afgöras genom skiljedom.
För närmare bedömande af tvistefrågan äfvensom för vinnande af upplysning angående den år 1897 af ofvanberörda kommission verkställda undersökning äfvensom däröfver afgifna utlåtande tillåter jag mig hänvisa till följande utdrag af chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet vid nyssberörda tillfälle:
»Af kommissionens förslag framgår, att enighet uppnåtts rörande gränsens sträckning från det inre af Idefjorden (punkt I i förslaget och åcivildepartekartan) till en punkt betecknad med XVIII. Denna punkt angifves i för-»»wtrfs slaget såsom midtpunkten å en rät linje, dragen från Jylte kummel till statsr&dssödra udden af den på nordvästsidan af Norra Hellsö liggande lilla holme.
Jylte kummel är ett sjömärke uppsatt å Jylteholmen, belägen strax söder ' 1904. om den norska till Hvalögruppen hörande ön Herföl. Norra Hellsö tillhör Sverige. Beträffande gränsens sträckning från punkt XVIII ut till sjöss hafva olika förslag framställts af de svenska och norska kommissarierna.
De svenska kommissariernas förslag rörande gränsens sträckning från punkt XVIII ut till sjöss, så långt territorialgränsen går, är å kartan angifvet med gul linje. Enligt detta förslag skulle gränslinjen från nyssnämnda punkt dragas till en punkt omkring 300 meter norr om Rödskärs Nordgrund (punkt XIX) och vidare ungefär midt emellan undervattenskären Grisbådarna och Sköttegrunden pa det sått, att alla söder1 om denna linje liggande holmar, skär och grund, däribland Grisbådarna blefve svenska.
Enligt de norska kommissariernas förslag, å kartan angifvet med röd linje, skulle punkt XIX utgöras af midtpunkten å en rät linje, dragen från sydspetsen af den sydligaste af de norska Tislaröarna (Klöveren) till nordspetsen af Norra Kosterö, på det sätt att gränslinjen, dragen genom nämnda midtpunkt, går öfver grundet Båtshaken och att alla norr om denna gränslinje liggande holmar, skär och grund, däribland Grisbådarna, blefve norska.
I fråga om området utanför Hummerholmen stadgar 1661 års traktat, att gränsen skall gå »från Kosteröarna mellan Tislarne och mellan
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
Kattholmen och Hvalöarna in genom Svinesundsfjorden». Kattholmen är belägen innanför punkt XVIII mellan punkterna XV och XVI. Å den till traktaten hörande kartan är gränsen dragen från mynningen af Svinesund i rät linje till en punkt, som synes vara belägen ungefär midt emellan Kattholmen å svenska sidan och den till Hvalögruppen hörande »Maköholmen» å norska sidan, samt från denna punkt i rät linje till en annan punkt,. som synes vara belägen midt emellan Kosteröarna å svenska sidan och Tislaröarna å norska sidan. Någon antydan om huru gränsen därutanför skall gå finnes icke vare sig i traktaten eller å den därtill hörande kartan. Med »Maköholmen» afses antagligen Norra Sandö, hörande till Hvalögruppen. Någon ö med namnet Maköholmeri finnes nämligen icke, hvaremot på Norra Sandö finnes en gård benämnd Makö eller Magö.
Vid en jämförelse mellan 1661 års karta och de nyare kartorna visar sig, att belägenheten är å den förra kartan alldeles oriktigt angifven särskilt betäffande den af de stora öarna Norra och Södra Sandö, Herföl, Kirkeö in. fl. bestående gruppen Hvalöarna. Om en linje dragés från midtpunkten mellan Kattholmen å ena sidan och någon närbelägen punkt å Hvalöarna å den andra till midtpunkten mellan Kosteröarna och Tislaröarna, skulle denna linje komma att gå midt öfver de ostligaste till Norge hörande Sandöarna och Herföl. Detta torde till fullo ådagalägga omöjligheten af att lägga den å 1661 års karta utmärkta gränslinjen till grund för bestämmandet af gränsens Tätta sträckning å det tvistiga området.
I sin förenämnda underdåniga skrifvelse yttra de svenska kommissarierna rörande bestämmandet af gränslinjen å detta område följande.
De norska kommissarierna hade, med anledning däraf att gränslinjen chef em för . ^61 års karta dragits till midtpunkten mellan Kosteröarna å ena och dvildeparte- Tislaröarna å andra sidan, ansett, att linjen från punkt XVIII borde dramrande till £as * rak. dnje till midtpunkten mellan Nordkoster och södra spetsen af statsråds- Klöveren i Tislarögruppen samt vidare därifrån i rak fortsättning ut till Jen 26 mars territorialgränsen. Enligt detta förslag skulle vissa af skären norr om Koster- 1901 (forts.), öarna, nämligen Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och delvis Båtshaken d^afdTkomina På norska sidan af gränsen. Detsamma skulle blifva fallet med svenska kom- Grisbådarna. Om än en sådan tolkning af traktaten ej syntes sakna skäl, nas^sktdf- kunde I i k vill däremot erinras, att den å 1661 års karta uppdragna linjen veke. A icke kunnat följas, enär belägenheten å kartan vore oriktigt angifven, samt att hvarken traktaten eller kartan innehölle någon som helst antydan om gränsens sträckning utanför Koster- och Tislaröarna. Vid sådant förhållande syntes den naturliga belägenheten samt häfden böra tillerkännas afgörande betydelse. Hvad då anginge skären norr om Kosteröarna, såge man genast vid en blick på kartan, att desamma uppenbarligen hörde till-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
sammans med den ögrupp, hvars hufvudöar kallades Kosteröarna. Den utredning angående häfden, som kommissarierna varit i tillfälle verkställa, gåfve ock otvetydigt vid handen, att fisket vid dessa skär ansetts tillkomma uteslutande svenskarna, ehuru någon gång norska fiskare uppträdt äfven där. Hvad åter anginge Grisbådarna vore väl dessa belägna på något större afstånd från Kosteröarna än från den grupp af skär, hvars sydliga medelpunkt utgjorde den ostridligt norska ön Heja. Men mot Grisbådarnas hänförande till Norge talade emellertid på det kraftigaste de synnerligen bestämda uppgifter angående häfden, som vid kommissariernas besök å Nordkoster erhållits af där boende fiskare. Dessa hade nämligen uppgifvit, att vid Grisbådarna af dem bedrefves ett mycket betydande hummerfiske, och hade de förklarat, att detta fiske bedrefves uteslutande af svenska fiskare. De å norska sidan insamlade uppgifterna angående ifrågavarande fiske vore hvarandra motsägande. Vissa af dem bekräftade ganska tydligt kosterfiskarenas berättelser, under det andra gåfve vid handen, att äfven norrmän emellanåt bedrifvit fiske å Grisbådarna.
Den af kommissarierna åvägabragta utredningen angående häfden vore naturligtvis mycket ofullständig, men syntes dock i sin helhet utmärka, att Grisbådarna borde anses för svenska. Att dessa skär från äldre tider ansetts tillhöra Sverige bekräftades äfven af följande omständigheter, nämligen att å en i sjökarteverkets arkiv förvarad »karta öfver den del af Bohus Skärgård, som sträcker sig från Saltbobäcken till Rösö jämte Kosterskären, afmätt, pliktad samt ritad år 1804 af Johan Gustaf af Lund», hvilken karta, därå riksgränsen icke vore utmärkt utan allenast farleder uppritade, icke upptoge angränsande norska öar, Grisbådarna vore återgifna; att desamma vid de mätningar, som legat till grund för omförmälda af »Norges geografiske opmaaling» år 1868 utgifna specialkarta, icke blifvit uppmätta utan å kartan utlagda från svenska sjökort, för hvilkas upprättande de blifvit genom svenska sjökarteverket uppmätta och inlagda å sjökarteverkets förenämnda, år 1861 upprättade originalmätningskartor; samt att sjömärken å desamma blifvit utsatta genom svenska lotsverkets försorg, hvilket dock först skett på våren 1896.
Den utredning rörande häfden, som omförmäles i de svenska kom- Utdrag af missariernas underdåniga skrifvelse, hade kommissionen sökt vinna genom cti{depa(Z mhämtande af upplysningar i detta afseende från fiskarbefolkningen å olika mentets yttplatser å såväl den svenska som norska -sidan. Enligt hvad förrättnings- Itafsrådsprotokollet utvisar, verkställdes dylika undersökningar å den norska ön protokollet Herföl, å Nordkoster samt å de norska öarna Tislarön, Asmalön och Västerön, de två sistnämnda hörande till Hvalöarna.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
Utredning
rörande
häfd.
Fiskarbe-
folkningens
utsagor.
Å Herföl tillstädeskommo fem fiskare, hvilka lämnade följande upplysningar.
Fiskarena i Herföl hade brukat fiska efter hummer vid Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund, Kostersten, Klöfningsgrunden, Båtshaken, Rödskär samt Grisbådarna. De plägade bedrifva fiske med backor eller tinor söder om Grisbådarna i en där gående ränna. Svenskarna hade jämväl bedrifvit fiske med backor på detta ställe äfvensom fiskat hummer på Grisbådarna, Sköttegrunden, Rödskär, Båtshaken, Drammen, Kostersten, Stenbrottet och Rödskärs Nordgrund. Svenska fiskare hade för omkring tolf år sedan nekat en norsk fiskare att sätta hummertinor vid Rödskär, Stenbrottet, Klöfningsgrunden, Rödskärs Nordgrund eller rundt omkring på grunden norr om Nordkoster. Däremot hade svenskarna icke nekat de norska fiskarena att sätta ut sina hummertinor på Grisbådarna och däromkring. Fiskarena på Tislaröarna brukade fiska på Hejagrundet och däromkring. På Sköttegrunden hade tislarfiskarena, herfölfiskarena och svenskarna fiskat om hvarandra. De norska fiskarena hade därför vändt sig till länsmannen och fogden, som gifvit dem det rådet att borttaga tinorna för de svenska fiskarena. Då de norska fiskarena åtvarna! de svenska, hade dessa tagit bort tinorna från sistnämnda grund, men senare nästan årligen åter visat sig där. Då de norska fiskarena ej vetat om den rätta gränslinjen, hade de emellertid icke gjprt något vidare åt saken.
Å Nordkoster hördes tolf fiskare. Dessa berättade:
Fiskarena å bägge Kosteröarna hade alltid fiskat vid skären norr om Nordkoster (Stenbrottet, Rödskär, Rödskärs Nordgrund, Kostersten, Båtshaken, Klöfningsgrunden o. s. v.) och hade alltid betraktat fisket vid dessa skär såsom uteslutande svenskt. De närvarande hade dock i allmänhet fiskat mera västerut, och ingen af dem hade fiskat norr om Rödskär utom en, som fiskat ända till Rödskärs Nordgrund. Däremot hade de ingen kännedom, att norska fiskare idkat fiske vid dessa skär. Det fiske, som bedrefves vid dessa skär, vore hummerfiske samt sillfiske med garn. På Sköttegrunden hade svenskar och norrmän fiskat hummer om hvarandra utan att tvist därom uppstått mellan de olika landens inbyggare. På Grisbadarna brukade de svenska fiskarena bedrifva hummerfiske, men däremot hade norska hummerfiskare, såvidt de närvarande visste, aldrig fiskat hummer där. Fiske med tinor eller backor, som endast bedrifvits med små redskap, hade ansetts likgiltigt från svensk sida. Med sådana redskap hade emellertid såväl svenska som norska fiskare idkat fiske mellan Båtshaken och Heja. Hummerfisket vore det för fiskarena å Kosteröarna mest betydande fisket. Vid Grisbådarna fiskades hummer, och vore detta hummerfiske det bästa i trakten. Våren 1897 hade öfver sextio personer varit sysselsatta med
15 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 130.
hummerfiske därstädes. Befolkningen hade ansett gränsen mellan Sverige, och Norge gå norr om skären, norr om Koster samt norr om Grisbådarna upp enjot Sköttegrunden.
A Tislarön hördes fyra fiskare, hvilka uppgåfvo följande:
Fiskarena på Tislarön bedrefve hummerfiske i allmänhet på grunden omkring Tislaröarna, Torbjörnskär och Heja. Däremot fiskade de icke vid skären norr om Kosteröarna. Förr hade norska fiskare, särskilt från Herföl, fiskat hummer vid dessa skär. Samtidigt hade svenskarna fiskat där. Jämväl vid Heja hade svenskarna fiskat tillsammans med norska fiskare. Det hade då varit gemensamt fiske. Fn af de närvarande, 65 år gammal, upplyste, att han fiskat vid Sköttegrunden, hvaremot han icke fiskat vid Grisbådarna, hvilket icke heller hans fader gjort. En annan af de närvarande meddelade, att han fiskat vid Sköttegrunden och för omkring tjugo år sedan jämväl vid Grisbådarna. Anledningen till att man förr icke i allmänhet fiskat så långt ut som vid Grisbådarna hade varit, att det då för tiden funnits godt om hummer närmare Tislarön. Anledningen till att tislarfiskarena icke fiskade på Grisbådarna vore fruktan för de svenska fiskarena, som togo upp de norska fiskarenas hummertinor. Detta vore ock anledningen, hvarför fiskarena från Tislarön ej drefve hummerfiske vid Stenbrottet och de andra skären norr om Kosteröarna. Hvad anginge fisket med backor, upplystes det, att detta hufvudsakligen drefves väster om Tislarön vid Alnen, men för öfrigt rundt omkring Tislarön. Fiskare från Herföl, Västeröarna med flera andra ställen fiskade med backor söder, sydost och sydväst om Grisbådarna. Däremot hade de sig icke bekant, om fiskare från Herföl fiskade hummer vid Grisbådarna, hvaremot de visste, att herfölfiskare hade satt ut hummertinor vid Hej agrunden och Sköttegrunden.
Å Asmalön hördes fem fiskare, bosatta vid Viger å samma ö. Dessa anförde:
Fiskare från detta ställe bedrefve hummerfiske i synnerhet vid Heja, Hejagrunden och vidare norrut mot Torbjörnskär samt söderut vid Sköttegrunden och mellan dessa grund och Grisbådarna. De fiskade icke vid Rödskär, Rödskärs Nordgrund eller de öfriga skären norr om Kosteröarna. Svenskarna bedrefve hummerfiske vid Grisbådarna och ofta norr därom upp mot Torbjörnskär. De norska fiskarena från Viger begåfve sig icke till Grisbådarna för att fiska af fruktan för att svenskarna skulle taga hummertinorna ifrån dem. Grisbådarna ansåges vara en mycket god fiskeplats. Där drefves emellanåt jämväl sillfiske. Fisket med backor bedrefvcs hufvudsakligen på djupet söder om Heja både norr och söder om Grisbådarna.
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
o
A Västerön hördes fem fiskare, bosatta vid Kuhaugen å nämnda ö. Dessa berättade:
Fiskare från Kuhaugen bedrefve hummerfiske vid Fleja, Hejagrunden och omkring Torbjörnskär samt på Sköttegrunden och Grisbådarna. På det senare stället hade alla de närvarande fiskat hvarje år, allenast med undantag af en af dem, hvilken icke fiskat där de senare åren men väl hans söner. Fiskarena hade trott, att Grisbådarna vore norska, då det största djupet vore sydost om dem. De svenska fiskare, som också plägade bedrifva fiske på Grisbådarna, hade icke hindrat fiskarena från Kuhaugen att fiska där. De närvarande ansåge Grisbådarna för en mycket god plats för hummerfiske, och de förklarade, att det skulle vara en betydlig förlust för dem, om de icke skulle tillåtas fiska där.
Uti en den 25 augusti 1897 dagtecknad underdånig skrift hafva C. L. Johansson från Styrsö, Adolf Andreasson från Nordkoster och Anders Andersson från Sydkoster, med hvilka 109 fiskeidkare från Kosteröarna samt angränsande öar och fastland förenat sig, uttalat sina farhågor, att vid en blifvande gränsreglering gränsen koinme att bestämmas så, att de bohuslänska fiskarena komme att förlora det fiskeområde, som af ålder ansetts tillkomma dem. Det svenska fiskeområdet sträckte sig nämligen sedan långliga tider tillbaka ända till norra kanten af ön Heja, hvarest under fisketiden svenska fiskare plägat hafva bostäder uppförda. Omkring år 1872 hade dock efter tillsägelse från norsk sida de svenska fiskarena måst upphöra med fiske vid Heja, men dessförinnan hade fiske därstädes uteslutande bedrifvits af svenska fiskare. Så vidt undertecknarne hade sig bekant, idkades icke af norrmän hummerfiske söder om en linje dragen från södra delen af Tjurholmen till norra kanten af Heja undantagandes omkring Heja.
Genom nådig remiss den 1 oktober 1897 anbefalldes Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län att verkställa utredning i fråga om häfd dels till de norr om Kosteröarna belägna mindre Öar och undervattensskär, af hvilka de nordligaste voro Rödskärs Nordgrund och Stenbrottet, dels ock till undervattensskären Grisbådarna. Med anledning däraf lät Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid sammanträde inför kronofogden i orten höra den fiskeidkande befolkningen i Vätte härad. Vid sammanträdet, som ägde rum i Strömstad den 5 november 1897, tillstädeskommo 101 personer, samtliga fiskeidkare inom nämnda härad. Protokollet vid sammanträdet innehåller yttranden af en hvar af de närvarande. De härvid afgifna berättelserna gifva vid handen, att svenska fiskare åtminstone ända ifrån 1830-talet idkat hummer-, sill- och backfiske vid ön Heja, där de
K-ungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
under fisketiden haft uppförda tillfälliga bostäder. Detta förhållande synes hafva fortgått ända fram på 1870-talet, under hvilken tid norrmän icke plägat idka fiske därstädes. I sammanhang med uppförandet af ett kummel å Heja, hvilket torde hafva skett något år på 1870-talet, synes från norsk sida försök hafva gjorts att bortmota de svenska fiskarena från fiskeplatserna vid ön. Efter denna tid började norrmän idka fiske därstädes och synas inom ganska kort tid hafva utträngt de svenska fiskarena, så att för närvarande fiske vid Heja torde bedrifvas endast af norrmän. Hvad beträffar fisket vid Sköttegrunden synes af de afgifna berättelserna framgå, att jämväl detta i äldre tider brukats uteslutande af svenskar, men att numera fiske därstädes idkades af såväl svenskar som norrmän. A det fiskeområde, som utgöres af skären norr om Kosteröarna intill Rödskärs Nordgrund samt Grisbådarna, bedrefves fisket, enligt de å sammanträdet närvarandes samstämmiga uttalande, endast af svenskar. Med undantag af en af de närvarande, hvilken omtalade att »för ungefär 25 år sedan» (yttrandet afgafs år 1897) norrmän idkat fiske vid Grisbådarna men sedermera lämnat detsamma, förklarade samtliga, att de icke iakttagit norrmän idka fiske å detta område. I öfrigt påpekades vid sammanträdet, att såväl Grisbådarna som den samling af skär, som norr ut ifrån Kosteröarna sträckte sig till Rödskärs Nordgrund, vore en naturlig fortsättning af dessa öar och att det djupaste vattnet ginge mellan Tislaröarna och Rödskärs Nordgrund. Slutligen antecknades, att årliga värdet af hummerfisket vid Grisbådarna kunde beräknas till 20,000 kronor.
Riktigheten af dessa uppgifter bekräftades ytterligare genom de upplysningar, som vid förhör inför lotskaptenen i Göteborgs lotsfördelning lämnats af äldre fiskare från Fjällbacka och af lotspersonalen å Nordkoster.
Genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande har yttande i ämnet infordrats från lotskaptenen i nämnda lotsfördelning. Lotskaptenen yttrar:
Beträffande den föreslagna riksgränsen från den i kommitterades förslag angifna punkt XVIII till den i det speciellt svenska förslaget angifna punkt XIX, syntes icke något vara att anmärka. Däremot funne lotskaptenen såväl det svenska förslaget angående sträckningen af riksgränsen från sistnämnda punkt till ten itorialgränsen, som i synnerhet det norska förslaget angående sträckningen af riksgränsen från punkt XVIII icke vara antagliga. Samtliga skär och grund, som läge spridda norr om Nordkoster och norrut slutade med grunden Stenbrottet, Rödskårs Nordgrund och Båtshaken, vore genom sitt läge Nordkosters naturliga tillhörighet. På grund däraf och då 1661 års traktat icke angåfve,
Bih. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Raft. 3
Utdrag af chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 36 mars 1904 (forts.). Yttrande af lotskaptenen i Göteborgs lotsfördelning.
18 Kungl. Afaj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
hvar gränslinjen framginge mellan Nordkoster och Tislaröarna, samt den traktaten tillhörande kartan vore ofullständig och oriktig, syntes helt naturligt, att enligt traktatens mening gränslinjen borde framgå genom det djupa och vida vattenområde, som utimedde sig mellan Stenbrottet och Rödskärs Nordgrund, å södra sidan, samt Tislaröarna, å nordsidan, hvarigenom äfven gränslinjen förlädes ungefär lika långt från de öfver vattenytan liggande svenska skären, Rödskären, som från det norska Svartskär bland Tislarögruppen. Såsom ytterligare skäl för att detta varit traktatens mening ville lotskaptenen framhålla, att traktaten säkerligen ingåtts i ändamål att åstadkomma en naturlig och god gräns mellan de båda länderna, hvilket icke blifvit fallet om gränslinjen dragits fram öfver och tätt intill en mängd små holmar och skär, där hummerfisket lätt gåfve anledning’ till tvister mellan fiskarena från de båda länderna. Då därtill komme, att svenska fiskare till följd af gammal häfd fiskat så långt norrut som vid Tislaröarna och Heja, samt Heja för icke fullt en mansålder sedan af svenska fiskare ansåges tillhöra Sverige, äfvensom att samtliga Grisbådarna, till hvilka hörde det med svensk konprick utmärkta Sköttegrundet, enligt gammal häfd tillhört Sverige, kunde lotskaptenen för sin del icke fatta, att de svenska kommitterade haft nöjaktig anledning medgifva, det skäl förefunnits för de norska kommitterades tolkning af traktaten rörande gränslinjens dragande från punkt XVIII. Såsom ett ytterligare stöd för denna uppfattning anfördes, att å eu af de svenska kommitterade antagligen icke känd och ej heller åberopad karta öfver Göteborgs och Bohus län, utgifven år 1806 af S. G. Hermelin, riksgränsen vore utlagd norr om Grisbådarna. Lotskaptenen hemställde därför, att från punkt XIX i de svenska kommitterades förslag gränslinjen fortsattes i samma riktning till en punkt, hvilkens läge bestämdes af följande väl synliga och tydliga lång- och tvärmärken, nämligen:
Berget »Kosterbonden» öfverens med det västligaste af skären »Små Drammarne» samt sydvästra udden af »Södra Hellsö» öfverens med »Höga Rödskär» bland»Rödskären»;
och att från denna punkt gränslinjen droges i sistnämnda riktning eller med sydvästra udden af »Södra Hellsö» öfverens med »Höga Rödskär» till territorialgränsen.
Att denna gränslinje äfven lämpade sig bäst i förhållande till svenska och norska kusternas hufvudriktningar, syntes tydligt vid betraktande af det svenska sjökortet »Bohusbugten». Likaledes ville lotskaptenen upplysa, att enligt meddelande af åtskilliga bland skärgårdsbefolkningen samma gräns numera, med högst få undantagsfall, respekterades af de båda ländernas fiskare.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 130. 19
För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånigt Wrwtf utlåtande den 15 mars 1898 anfört: dmldeparte-
Den regel vid uppdragandet af gränser i vattendrag, mellan land- merdet yttskap, län och byar, att gränslinjen droges i midten, där vattnet vanligen Itatsrådsvore djupast, vore i ännu högre grad tillämplig vid uppdragandet af^o^Ao^ gränslinje uti hafvet mellan två riken, då de olägenheter, som alltid måste (forte.), uppkomma därigenom, att en holme eller dess naturliga fortsättning af utlåtande undervattensskär delades mellan två riken, i görligaste måtto därigenom undvekes. Denna omständighet hade de svenska och i ännu högre grad fällnings■de norska kommissarierna förbisett, då de föreslagit, att gränsen. skulle dragas från punkt XVIII i raka linjer ut i hafvet, hvarigenom enligt det och Bohus norska förslaget gränsen skulle gå midt öfver de till Nordkoster hörande länsmå öarna Stenbrottet och Båtshaken samt söder om Grisbådarna och enligt det svenska förslaget söder om det så kallade Sköttegrundet. Då af de hållna förhören med önskvärd tydlighet framginge, icke blott att de norr om Kosteröarna belägna skären Stenbrottet och Rödskärs Nordgrund utgjorde eu naturlig fortsättning af nämnda svenska Öar, utan äfven att såväl sistnämnda skär som Grisbådarna och dess naturliga fortsättning Sköttegrundet sedan urminnes tider på grund af häfd brukats af svenska fiskare, syntes redan däraf svenska statens äganderätt till samtliga förenämnda öar och skär tillfullo ådagalagd; men då svenska lotsverket efter uppdrag af Kungl. Maj:t låtit å Sköttegrundet och Grisbådarna uppsätta sjömärken utan att någon protest däremot från norsk sida försports, syntes hvarje tvifvel om nämnda grunds egenskap af svenskt vara undaröjdt.
Förutom förenämnda af lotskaptenen åberopade, år 1806 utgifna karta utmärkte äfven två från krigsarkivet bekomna kartor, nämligen Moransons »Recognosceringen längs norska gränsen 1774 och 1775» samt eu »på Kungl. Maj:ts allernådigaste befallning» åren 1803 och 1804 utgifven öfver Bohusläns och Norra Hallands skärgård, inlopp och hamnar, tydligt, att riksgränsen då ansågs gå norr om Stenbrottet, Rödskären och Grisbådarna.
Genom gränsens dragande norr om Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och Sköttegrundet syntes det norska intresset icke på minsta sätt blifva lidande, då utredt vore, att svenska fiskare enligt häfdvunnet bruk bedrifvit fiske icke blott vid nämnda öar och skär utan äfven vid den norr därom liggande ögruppen Heja. Visserligen hade norska fiskare emellanåt bedrifvit fiske vid de nordligaste Kosteröarna och Grisbådarna, men af denna anledning kunde nämnda skär icke anses som norska lika litet som af den omständighet, att svenska fiskare utöfvat sitt yrke vid Tislaröarna, kunde dragas den slutsats, att sistnämnda öar vore svenska. Mest naturligt vore, att gränsen framginge genom den djupa segelränna, som sträckte
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 130.
sig norr om förenämnda tre grand (Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och Sköttegrundet), och hvilken af naturen själf syntes ägnad att utgöra gräns mellan de förenade rikena. Det skulle vara i högsta måtto beklagligt, om genom en gränsreglering något eller några af de områden, som i allmänna folkmedvetandet af ålder ansetts och fortfarande ansåges såsom svenska, kornme att öfvergå till Norge och en stor del af norra Bohusläns fiskarbefolkning därigenom lede intrång i den näring, som de själfva och deras förfäder fått ostördt utöfva. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge alltså, att den af de norska kommissarierna föreslagna sträckningen af riksgränsen saknade all rättslig grund och att äfven den af de svenska kommissarierna föreslagna riktningen så till vida vore oriktig, som genom densamma Sköttegrundet skulle komma att tillhöra Norge, samt att någon lämpligare och rättvisare sträckning af gränsen icke gåfves än den af lotskaptenen föreslagna.
chefen3 för Till följd af nådig remiss har jämväl lotsstyrelsen den 20 mars
civildeparte- 1900 yttrat sig i ärendet; och anför denna styrelse:
'Vand t'U Under den 14 augusti 1895 aflat norske fyrdirektören till lotsstyrelsen
statsråds- en skrifvelse af innehåll, att från sjömansföreningar och enskilda ofta injproiWfcottet komme klagomål, att Grisbådarna och Persgrunden fortfarande till stor 1904 (forte.')S fara för sjöfarten vore utan märken. Man önskade därstädes fyrskepp Utlåtande eller ljudboj ar. Hvad Grisbådarna beträffade syntes det vara tvifvelaktigt ^vilsen3' 0111 c^e låge på norskt eller svenskt territorium. Fråga framställdes nu, huru man från svensk sida betraktade denna sak, om därifrån kunde väntas förfogande till grundens förseende med behöfliga varningstecken eller, i motsatt fall, om det skulle uppställas någon invändning emot, att man från norsk sida antoge sig saken. Persgrundet låge ju otvifvelakt på svenskt territorium, så att saken så till vida icke vidkomme det norska fyrväsendet, men då framställningarna om nödvändigheten af att något gjordes till sjöfartens betryggande för detta grund, i regeln adresserades till den norska myndigheten, anhölle fyrdirektören om upplysning, huruvida det kunde väntas, att den svenska administrationen ville taga sig af saken.
Till svar härå yttrade lotsstyrelsen i skrifvelse den 30 september 1895, bland annat, beträffande Grisbådarna, att på den enda äldre tillförlitliga svenska karta, å hvilken gränslinjen funnes utlagd så långt ut i sjön, gränsen vore dragen norr om Grisbådarna, till följd hvaraf dessa ,grund måste anses ligga inom svenskt territorium samt lotsstyrelsen följaktligen böra vid dem anordna något varningsmärke, men att, då utläggandet afl ett fyrskepp vore förenadt med högst betydande kostnader så
21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 130.
val vid första anskaffningen, som vid årliga underhållet, grundens utmärkande genom ett sådant för den närmare framtiden icke torde kunna ifrågakomma.
Sedan Kungl. Maj:t därefter uppå lotsstyrelsens underdåniga framställning den 22 maj 1896 anvisat behöfliga medel till, bland annat, erforderlig utprickning af Grisbådarna, blef detta grundflak — däruti inbegripet den del däraf som kallades Sköttegrundet — under år 1896 utmärkt medelst 5 järnkonprickar, hvarför anskaffningskostnaden uppgick till omkring 6,000 kronor, och den verkställda utprickningen bragtes genom kungörelse till hela den sjöfartsidkande allmänhetens äfvensom till vederbörande norska myndigheters och främmande nationers kännedom, utan att någon som helst invändning mot svenska kronans rätt att sålunda förfoga hvarken då eller sedermera från norsk sida låtit sig afhöra, försåvidt icke såsom ett försök i denna riktning finge betraktas den från norsk sida helt nyligen vidtagna åtgärd att, utan att därom på förhand underrätta lotsstyrelsen, väster om Grisbådarna utlägga en ljudboj, hvars geografiska läge under februari månad 1900 uppgifvits vara Lat. 58° 54' 25" tf, bong. 10° 47’ 55" O Grw, eller, om territorialgränsen i analogi med nådiga kungörelsen den 5 maj 1871 ansåges ligga 4 nautiska minuter till sjöss från de yttersta öfvervattenskären, här lieja och Västra Klöf ningen, strax innanför (öster om) nämnda gräns och icke obetydligt söder om den gränslinje mellan de båda länderna, som af de svenska kommissarierna förslagsvis' uppdraga. På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit vore lotsstyrelsen fortfarande af den mening styrelsen år 1895 uttalade, att hela grundflaket Grisbådarna, däri det så kallade Sköttegrundet inbegripet, måste anses ligga inom svenskt territorium och gränsen alltså dragas på det sätt lotskaptenen i Göteborg föreslagit».
Sedan föredraganden sålunda lämnat ofvanintagna redogörelse för hvad ^eparteuti ifrågavarande tvistefråga förekommit, hemställde han, att densamma fens an. måtte afgöras genom skiljedom samt att förty Kung]. Maj:t måtte föreslå förande. Riksdagen medgifva, att frågan om sträckningen af sjögränsen mellan Sverige och Norge från omförmälda punkt XVIII ut i hafvet, så långt territorialgränsen går, måtte hänskjutas till en särskild skiljedomstol, sammansatt af två från hvartdera riket utsedda skiljemän samt en ordförande, hvilken, därest de fyra skiljemännen ej kunde ena sig, borde på anmodan af Hans Maj:t Konungen utses af ett främmande statsöfverhufvud. I enlighet med denna hemställan afläts äfven proposition i ämnet till Riksdagen.
Likartad framställning gjordes till det norska stortinget.
I skrifvelse den 17 maj 1904 förklarade sig Riksdagen för sin del icke vilja motsätta sig, att i det föreliggande fallet ett skiljedomsförfarande
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
ägde rum, men ansåge sig Riksdagen på närmare anförda skäl icke kunna godkänna grunderna för den ifrågasatta skiljedomstolens sammansättning.
På grund häraf gjorde norska stortinget, där ärendet förekom till behandling först efter det Riksdagen fattat sitt beslut, endast det uttalande att saken under förhandenvarande omständigheter icke gåfve anledning till något beslut från stortingets sida.
Sedan sålunda det år 1904 väckta förslaget förfallit, har förevarande tvistefråga alltjämt förblifvit olöst. Den inbegreps ej heller bland de frågor, som enligt 1905 års första urtima riksdags beslut skulle vara föremål för de sedermera samma år i Karlstad förda förhandlingarna.
För att erhålla ytterligare utredning af denna gränsfråga hafva arkivforskningar anställts samt förhör med befolkningen i de till ifrågavarande farvatten gränsande delar af riket hållits. Sedan dessa förberedande undersökningar blifvit slutförda, anser jag tidpunkten vara inne för en slutgiltig lösning af tvistefrågan. Det lärer nämligen vara uppenbart, att frågan icke alltjämt bör lämnas öppen. Under §akerna,s nuvarande tillstånd kunna slitningar mellan fiskebefolkningen i angränsande distrikt svårligen helt och hållet undvikas, hvarjämte osäkerheten om gränsens rätta sträckning äfven förhindrar denna befolkning att tillfullo utnyttja det icke obetydliga hummerfisket i de stridiga farvattnena.
Fn fråga sådan som den nu förevarande torde svårligen kunna lösas på annan väg än genom anlitande af skiljedom. Denna utväg har äfven år 1904 af Riksdagen i princip godkänts.
För att på denna grund uppnå en lösning hafva äfven under senare tid jämlikt därom af Eders Kungl. Maj:t gifvet nådigt bemyndigande underhandlingar förts med den norska regeringen; och har därvid enighet å ömse sidor uppnåtts såväl rörande frågans hänskjutande till skiljedom som äfven hvad därmed i öfrigt står i samband. Hvad sålunda öfverenskommits har sammanfattats i ett detta protokoll bilagdt förslag (bil. 2) till konvention om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge.
Enligt detta förslag skall förevarande tvistefråga hänskjuta» till en skiljedomstol bestående af en ordförande, som icke är någondera landets undersåte eller bosatt i någotdera landet, samt af två andra ledamöter, en svensk och en norsk.
De båda sistnämnda ledamöterna skola hvar för sig utses af de båda rikena, hvaremot Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna under förutsättning af Hennes Majestäts samtycke härtill skulle utse ordföranden. Dock förbehålla sig parterna att, i händelse de därom kunna enas, genom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
en särskild öfverenskommelse utse vare sig blott ordföranden eller skiljedomstolens samtliga ledamöter.
Skiljedomstolens uppgift skall enligt artikel 2 vara att enligt i artikel 3 närmare angifna grunder fastställa gränslinje i vattnen från punkt XVIII å ofvanberörda karta ut i hafvet intill territorialgränsen. Det står således hvardera parten fritt att oberoende af de gränslinjer, som vid den år 1897 företagna undersökning föreslogos af kommissarierna, framställa de anspråk, hvartill den anser sig äga befogenhet, dock med den inskränkning att ytterlinjerna för det område, som genom parternas yrkande kan göras till föremål för tvist, icke må dragas så att däraf omfattas öar, holmar och skär, som ej ständigt öfversköljas af vattnet.
För att icke störande ingripa i nu rådande förhållanden samt för att lämna fiskebefolkningen lämplig tid att anpassa sig efter det förändrade läge, som kan uppstå genom gränsens definitiva reglering, föreskrifves i artikel 4, att fiske i viss närmare angifven omfattning skall inom det område, som enligt artikel 2 kan vara föremål för tvist, kunna idkas af hvartdera rikets undersåtar intill utgången af tredje kalenderåret efter det domstolens utslag fallit.
Artikel 5 behandlar frågan om fyrbelysning vid Grisebådarne. I detta sammanhang ber jag att få erinra därom, hurusom i en vid 1904 års Riksdag med föranledande af ofvanberörda nådiga proposition i ämnet afgifven motion föreslogs, att Riksdagen måtte besluta, att, för såvidt ett fyrskepp vid Grisebådarne framdeles ansåges behöfligt, detta måtte bekostas af det rike, som finge sig äganderätten öfver grundet tillerkänd. Motionären utgick därvid från den uppfattning, att därest vid en blifvande skiljedom Grisebådarne i enlighet med den gränslinje, som från norsk sida förfäktats, komme att tillhöra Norge, fara förelåge, med hänsyn till platsen, hvarå det af Sverige sedan några år vid Grisebådarne utlagda fyrskepp befunne sig, för att Sverige fortfarande blefve tvunget att underhålla detsamma.
Statsutskottet, som behandlade denna motion, först efter det Riksdagen fattat beslut i hufvudfrågan, yttrade med anledning af densamma att utskottet hölle före, att huru än sjögränsen mellan Sverige och Norge komme att regleras, ett fyrskepp i hvarje fall borde fortfarande vara förlagdt i närheten af Grisbådarne; och ansåge utskottet det själffallet, att omsorgen om en sådan anordning borde åligga den stat, till hvilken grundet hörde. På grund af det läge, hvari emellertid gränsregleringsfrågan kommit, ansåg utskottet icke något beslut af Riksdagen i det af motionären angifna syfte vara erforderligt. I enlighet med utskottets hemställan beslöt äfven Riksdagen, att ifrågavarande motion icke skulle föranleda till någon dess åtgärd.
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
Genom affattningen af artikel 5, i hvilken uttryckligen stadgats, att det rike, på hvars sida om den blifvande gränslinjen Grisebådarne är beläget, icke gent emot det andra riket äger något anspråk på deltagande i kostnad för fyrskepp eller liknande anordningar på eller i närheten af nämnda grund, har den af motionären befarade möjligheten uteslutits. För öfrig! torde bemärkas, att något egentligt behof af fyrbelysnings anordnande å eller bredvid grundet knappast förefinnes för enbart den svenska sjöfarten.
Det har icke ansetts nödigt stadga förpliktelse för det rike, grundet kommer att tillhöra, att sörja för fyrbelysnings anordnande. Påtagligen ligger det i hvarje rikes intresse att härvidlag själfmant uppfylla sina skyldigheter.
Beträffande ofvanberörda af Sverige utlagda fyrskepp har öfverenskommits, att detsamma skall enligt nu ifrågavarande artikel bibehållas å sin plats intill utgången af den i artikel 4 omförmälda öfvergångstid.
Öfriga artiklar beröra hufvudsakligen föreskrifter i afseende å proceduren inför domstolen, därvid särskild! må framhållas, att de bestämmelser, som innefattas i art. 62—85 af den på andra fredskonferensen i Haag 1907 antagna reviderade konvention för afgörande på fredlig väg af internationella tvister, skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Då denna konvention ännu icke af Sverige tillträdfs och således icke finnes i offentligt tryck tillgänglig, torde en öfversättning af ofvannämnda paragrafer i densamma få bifogas detta protokoll (bil. 8).
Efter att hafva uppläst ifrågavarande konvention, sådan den finnes detta protokoll bilagd, hemställde herr ministern i underdånighet dels, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt honom att på diplomatisk väg inhämta, huruvida Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna vore, på sätt i artikel 1 vore förutsedt, villig att eventuellt utse ordförande i skiljedomstolen, dels ock att under förutsättning af Hennes Majestät Drottningens samtycke härtill Kungl. Maj:t måtte med godkännande af förevarande konvention bemyndiga ministern att gemensamt med härvarande norske minister underteckna densamma; och skulle för denna händelse fullmakt i vanlig ordning för ministern utfärdas.
Till denna hemställan, däri statsrådets öfriga närvarande ledamöter förenade sig, behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall.
Ur protokollet:
Wollmar Boström.
25 Bil. 1
utv&hé
tt omkerö dkolleiv STtjelyfru
ilaadfriben
Värde. lS
Skall'
&\ lS
• - luvrbtvh
Vaner
tf tätört q k tim,
^O-skj.
• [t
Kalkeboerne
a
Sponviken
Slaräavtk
Varder /
Sfcjel sbuoeten
Ikr*tÖ
Sltiutrhl.
*!■ va?-
" odden ' Värde
[>v> «> ilwipLrttwtdfcr:
äöbtefo SB.
AfartJeru/é ■ ^
25 i7
Höfter*
W Triad
YJ/t 7 .
StdtfrrJt
A’:./’- Jtf
-inuren
Atncvtfmi
C Home
ivd.a
Kyytett
Rigeneskf.
Hubtervilt
■dfäkhefikefc
*Äfkc* tariff'.
äktgxökcn r
■f/hnl,.
0KaaIJd,
Markmto
(i lo ra ket/
TebnJir
Varde
iXie^iKttd
T<imrlm«kcn
KoraheiVti
JJImium
Ib rån
j ,40kiil/rut'
ii2b'n
Lofod,
lärd
rå t Vi
1<Ijy BimtrutuJené^ *
V*
&.r'™A 1
mM, / W :r<A\V« :: |
T^jIsVabnfhi
Si kbrygiii
\& Hot tu'rvrl.cn
Tam<jifr]w<jcn.
'^kV.
,./ 9
rV
,/i- ■■-.'■
L/ul99&V 1
' VeÅest
rSh
%sF».
Kr&ahoQrn
Itit!ting#h mrn
pif-v
JkJa/Jp
Skyttebbcn
Sicter
^ Killa,
iV/ufavail
Hatjcjkflu
^Jbxjest&i
•;;\ NXygt f.-m.TVri
.Shaanhl,
$&au?rkrr
Hörnlunden
6.9^22'
Itmnrvtk
Horni/v
•&. Heathl.
2%2i'
$1;fast ntiu)k
rf "i
i. rf 7 a r >
Slöhet^
A Jo e p
O&ecUfctei
Viltet
liaabu. * 5
iVame
Sranekil
Tesehl Jfr,..
i L£&
tf /<*is§£W.
<ne n
Lygt. f aa.Fm syiui6'
bnatehl.
Htxhhr.
KSd/i.fy
Koster
St ange slej aer
Ä?W'rV5WfyVrr
om»]
Kultorp
il X <■> r <1 r c-
. V Twt>.'J,:
ta \ i
Tärde
liaJpfccn .*« Hclle-ei&len
$kti iyedrtfeit
m/W:
wl.i
3red-
wyc- u
o” wagmirbugtm
6 n
me a
dryg narri ».y Jj;
so is fri;
S a n tl ö
Vard»
IKvcrtuthj.
Kem ven
v aquarell (Stcrralcglcn.)
K&7uroedét
Gattrme
■Vfat et r.vrt/rS] ^
K I R K K Ö
jr: S mull*
C+ jfV/frrrn rf
f ,51i %7*u bifall
Hyalfa
I nt:Kv.
GV k Treettervpne
Vagmn'h*>i‘ift>Ti
iTyltesh.
Ho dal
STROMSTAD
fljtflpeg i; 3/
VtlfttiL.
J/rlt f l' i.lt.e/n.
txr aviiiTi ^sii iiå
fiftirsTutTm,
dgruSaFägi
/ Zs ' .-X7
lnt.hv.r7''rå;-;
J}('h'7iolrrt\
Uycimrul
;Röelt
So.tidt'i It ert
STOCKHOLM 1891
WttägiaxanrL:
Skala 1
.Sand o
I>jnp cuvh. lirVj d_o:r 1 xuet>i‘.
\Knkh,
L a u e
PPj;
* Dynt1
Jferfdlstatt/rr
Gr&Jt eri<dlutt ■
SiutriJitik.
W.L fluor'pir/
Kotte
JGcwibiuikes vifeen
l:Art g roti
E K I Ij
äaji. Str^lj
H K RF Öl
fSt. jer
Bocne.
.edtsu/ufaho ten.
<^) Sccmson,
Kollrn.
| V.i sbuskj tfa/' Kl
«38’ VogéUdrufen.
JC.K7L
KoUekrakene
le< 'ktruiieislUitm
JO -åJämlik-.
f\)U7tsk
Kompassens xuisövisning 1907 vill Kosrtvr 10-i V aftaga- v./>. .7 årligen. Siffror t meter fyr utmärka fyrtjusets höjd- öli'er oattenytxub. Härskt område TCtarbetadt eller norska sjökort.
x\jfoses7c.
Oruokrtille
i* Sfi.. KjäUh
! Flatvefaille
rMören
S/rTJTuVla
Tfattav
AJneboene
Tjurholm
T^arh.,
Tisle
Kusk
Ko lja/ iJc>6>' k tog t
r #
'o ( tlbörsh
1.8& O
Heja, Kl Khrtslutr, Jd-. I Klöfhiji/jarne. A7,
TJrrhi/ltn . 2 Fvrttt-
Sx 'arts kär, Kl.
Skrala
xvin
^ynuppaj.
Tämestef& /£
C^2
Tjuhhs. k.rioftfutr,
• fo{
At/ölsA'^,
f 4icO
tJlÖrerere
'<*(£>$ Stör*#'
'iböa.
rte slip
■HösTok
1?
/, illerihltOs
** it GråsJKctrren ■8»
Klippa,Kl Svängen,, fyr Ram slem, Stoj. Af derpå lina,.Kl. flisig Kalf] Kl
KiiUnik
tr> Kisekrak
'* \\nkerflu
QS.e
t Rättvis f/u
Kaltviksl/ery
N.Hell
filffv.ndeki
GnaaJtenni \
K .'V kei^iij^en
'Sten knotter
57.1 .lvu
Sel åder tory*
•ut tVr
26 Bigesten. Internar.
S.Hellso
*£y//t/t/.n n />
71 ösftärs N/gr• md
Karl».
Hr/ai/rnmlen
75 SkoTtuujerösa
Matfh
. „ - to k
Tfolskan •eu
Koster sten ®
’ <y>.0 :t
lFe/elille ne
r it *.
o skären to
tf) SKj
■'olik,
i.» tf o
S.Xt&u^ö
Troll'/i..
Za
■ 26 1*0 tlolmpTiiiri
Nöt halm
STKOMSTAD
.• ls svsr
Jjiisoslc
K/llingsh
Flat skiVr
Au-elh rottet
\ BätsTuikcn
Zti t 6 Jinmh.
iilid
Klä/Tillit
• tv 35
t,x& StormJiatt
Sflira ränteri
JflOl/r/t
r]Nv!
Jöfhingspr ®/,n \
Hösdfinna
ify 3yQ Segel* 01 -get
JlalsÖrht
lfa Merit*/In 7.11
J.nrjnh
öselter
Svirrts7fiii -en
/.esk
ko brinn
ons-7i
,V törne
. ... iso
53 ’ • • KcMgr-und
hinn funt
Jjlltl/Ntfi loi/i-rofyc 71 lötejro / jen
fiolkorf u7c n
.Lilili
i*>\K (triadin'
Bly skär
3Q
3;tö Ö<n
fal'(Mbogen'
Små Jtrartirnnr
o4#
S farled
B ämna
Röriiunifftu
71 apel ■.
Halt* ir kil {
$ :£x$:Bo?i nirufslniren
■linbär,.. 6,-(
Staf halm
K det
V « 1 <>
*r»
o o
rar/Tei
K älilili nc,a Vi»
/,mq l/qy /fanues/rr:
Kaltliolui .
Stare
X.hv.
12 Id/riäsker/l
drumla, k luft
l.xSaltgi
'itrwUu Kno l/n
Apple rik
11 O
Inkarskär
Kors/i
Italien
Sval isV.iir Kl fy. ^
'V. 16
SoTthdlrnsk.
V o Hd TJfy
t f g&Bassar/te ‘ é tf 13 €d,& lytt*
Styr st»
Inkarsk
fjätter
Het grunda Q8
Ilo kr
Atattesbrott
!"> a f t ö
Slyrso Hamn
Kc ister h( milt* 11
Bil ■stermbugt
.HaTbrJarra,
Bly turen
iiTrxrn |g| LS (
Nord roster
Braithohn
Bumuekil
Generalstabens LiTOGRAFis?CAANSTALT
■
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
27 Konvention om hänskjutande till skiljedom af frågor om viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge. (Bil. 2.)
Utdrag af den å 2:dra fredskonferensen i Haag år 1907 beslutade konvention för afgörande på fredlig väg af mellanfolkliga tvister (Artiklarna 62—85; bil. 3).
(Öfversättning.)
Artikel 62.
Parterna äro berättigade att utse särskilda ombud hos rätten med uppdrag att tjäna som mellanhand mellan dem och rätten.
De hafva därjämte rätt att uppdraga bevakandet af sina rättigheter och intressen inför rätten åt därtill af dem utsedde rådgifvare eller sakförare.
Medlemmarna af den permanenta domstolen kunna icke uppträda såsom ombud, rådgifvare eller sakförare utom för den makt, hvilken utnämnt dem till medlemmar af domstolen.
Artikel 63.
Skiljedomsproceduren omfattar såsom allmän regel två särskilda afdelningar: den skriftliga förundersökningen och hufvudförhandlingen.
Den skriftliga förundersökningen består däri, att de respektive ombuden meddela rättens medlemmar och motparten inlagor, genmälen och om så erfordras repliker; parterna skola därvid foga alla handlingar och aktstycken, hvilka i saken åberopas. Detta meddelande skall ske direkt eller genom förmedling af den internationella byrån i den ordning och med iakttagande af de tidsbestämningar, som bestämts uti skiljedomsaftalet.
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Höft.
28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
De tidsfrister, som bestämts uti skiljedomsaftalet, kunna förlängas antingen genom af parterna träffad gemensam öfverenskommelse eller af rätten, då den anser sådant nödvändigt för att komma till ett rättvist afgörande.
Hufvudförhandlingen består i den muntliga utvecklingen inför rätten af parternas bevis.
Artikel 64.
Hvarje af den ena parten framlagdt aktstycke skall i styrkt afskrift delgifvas den andra parten.
Artikel 65.
Såvida icke särskilda omständigheter förefinnas, skall rätten först sammanträda efter afslutandet af förundersökningen.
Artikel 66.
Hufvudförhandlingen ledes af ordföranden.
Den är offentlig endast i fall rätten med parternas samtycke så beslutar.
Förhandlingarna upptecknas i protokoll, som föras af sekreterare, utsedda af ordföranden. Dessa protokoll undertecknas af ordföranden och af en af sekreterarne; endast dessa protokoll äro autentiska.
Artikel 67.
Sedan förundersökningen afslutats, kan rätten från förhandlingen utesluta alla nya aktstycken eller handlingar, som en af parterna skulle önska framlägga utan den andras samtycke.
Artikel 68.
Det står rätten fritt att taga under öfvervägande de nya aktstycken eller handlingar, på hvilka parternas ombud eller rådgifvare måtte fästa dess uppmärksamhet.
1 sådant fall kan rätten fordra dessa aktstyckens eller handlingars framläggande, dock under förpliktelse för rätten att lämna motparten del af desamma.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
Artikel 69.
29 Dessutom kan rätten utaf parternas ombud fordra framläggandet af de aktstycken och begära de förklaringar, som den finner behöfliga. I händelse af vägran tager rätten detta till protokollet.
Artikel 70.
Parternas ombud och rådgifvare äro berättigade att inför rätten muntligen framställa alla de bevis, som de anse tjänliga för försvaret af sin sak.
Artikel 71.
De äga rätt att framställa invändningar och väcka nya frågor. Rättens beslut med hänsyn till sådana punkter äro slutliga och kunna ej gifva anledning till någon ytterligare förhandling.
Artikel 72.
Rättens medlemmar äro berättigade att ställa frågor till parternas ombud och rådgifvare och att af dem begära upplysningar angående tvifvelaktiga punkter.
Hvarken de frågor, som ställts, eller de anmärkningar, som gjorts af rättens medlemmar under förhandlingarnas lopp, kunna betraktas som uttryck för åsikter, som hysas af rätten i dess helhet eller af dess särskilda medlemmar.
Artikel 73.
Rätten är befogad att afgöra frågan angående sin egen kompetens genom att tolka kompromissen äfvensom andra aftal, som kunna i saken åberopas, samt genom att tillämpa den internationella rättens grundsatser.
Artikel 74.
Rätten äger fastställa processuella föreskrifter för ledningen af förfarandet, bestämma de former, den ordning och de frister, inom hvilka hvar part har att framställa sina slutpåståenden, äfvensom anordna alla de formaliteter, som bevisningens upptagande påkallar.
30 Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
Artikel 75.
Parterna förplikta sig att i så vidsträckt omfång som möjligt förse rätten med alla de hjälpmedel, som äro nödvändiga för tvistens afgörande.
Artikel 76.
För alla de tillkännagifvanden, som rätten kan hafva att förmedla å en tredje makts område, skall rätten hänvända sig omedelbart till detta lands regering. Samma förfaringssätt skall iakttagas, när det är fråga att upptaga olika slag af bevis.
De framställningar, som i sådant hänseende göras, skola efterkommas med de medel, hvaröfver den makt, som blifvit anmodad, enligt sin inre lagstiftning förfogar. De kunna afslås blott om ifrågavarande makt anser dem vara af beskaffenhet att kränka dess statsöfverhöghet eller medföra fara för dess säkerhet.
Rätten skall jämväl alltid hafva befogenhet att påkalla den makts mellankomst, å hvars område rätten har sitt säte.
Artikel 77.
Sedan parternas ombud och rådgifvare framlagt alla upplysningar och bevis till stöd för sin sak, förklarar presidenten förhandlingarna vara afslutade.
Artikel 78.
Rättens rådplägningar äga ram inom slutna dörrar och förblifva hemliga.
Hvarje beslut fattas medelst röstöfvervikt bland rättens medlemmar.
Artikel 79.
Skiljedomen skall motiveras. Den skall angifva skiljedomarnes namn samt undertecknas af ordföranden och protokollföraren eller den sekreterare, som tjänstgör som sådan.
Artikel SO.
Skiljedomsutslaget uppläses vid offentligt sammanträde, därvid parternas ombud och rådgifvare äro närvarande eller vederbörligen kallade.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 130.
Artikel 81.
31 Sedan ett skilj edomsutslag vederbörligen af kunnats och delgifvits parternas ombud, är tvisten slutligen och utan möjlighet till vad afgjord.
Artikel 82.
Hvarje tvist, som kan uppstå mellan parterna, rörande tolkningen eller verkställandet af utslaget skall i brist på motsatt bestämmelse underkastas afgörande af den rätt, som afkunnat utslaget.
Artikel 83.
Parterna kunna uti kompromissen förbehålla sig att begära revision af skiljedomsutslaget.
1 sådant fall skall, därest icke annan öfverenskommelse träffats, framställningen härom göras hos den rätt, som fällt utslaget. Den kan blott grundas på upptäckten af ett nytt faktum, så beskaffadt att det skulle kunnat utöfva ett afgörande inflytande på domslutet och som, då rättsförhandlingarna afslutades, var obekant för rätten själf och för den part, som begärt revisionen.
Revisionsproceduren kan endast öppnas genom ett af rätten fattadt beslut, däri uttryckligen fastställes befintligheten af det nya faktum och detsamma tillerkännes de i föregående moment förutsatta egenskaper samt på grund däraf förklaras, att framställningen kan upptagas.
Kompromissen fastställer den frist, inom hvilken begäran om revision bör framställas.
Artikel 84.
Skiljedomsutslaget är bindande endast för de tvistande parterna.
När det gäller tolkning af en konvention, i hvilken andra makter förutom de tvistande parterna tagit del, skola de senare i god tid underrätta alla de makter, som undertecknat konventionen. En hvar af dessa makter har rätt att uppträda som mellankommande part i förhandlingen. Om en eller flera af dem hafva begagnat sig af denna rätt, är den tolkning domen innehåller jämväl bindande emot dem.
Artikel 85.
Hvarje part bestrider sina egna utgifter samt en lika stor del af rättens kostnader som hvarje annan part-
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 101 Höft.