angående efter¬ skänkande af kronans rätt till danaarf efter garfvaren Anders Lindmarks i TJmeå hustru Katarina Lindmark, född Wåhlin

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 15.

1 N:o 15.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter garfvaren Anders Lindmarks i TJmeå hustru Katarina Lindmark, född Wåhlin; gifven Stockholms slott den 13 december 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter garfvaren Anders Lindmarks i Umeå hustru Katarina Lindmark, född Wåhlin, må efterskänkas till förmån för förmannen Gustaf Persson i Baggböle, postiljonen Johannes Lundströms i Örnsköldsvik hustru Emma Fredrika Lundström och Katarina Charlotta Simonsson i Baggböle.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Magt förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Cad Sivar tz.

Bih. till Riksd. Prat. 1908■ 1 Samt. 1 Afd. 8 Häft.

2 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 15.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 december 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton, grefve Ehrensvärd.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

Garfvaren Anders Lindmarks i Umeå hustru Katarina Lindmark, född Wåhlin, afled den 16 mars 1901 utan att efterlämna kända arfvingar. Enligt instrumentet öfver den efter henne förrättade bouppteckning utgjorde behållna värdet af hennes och hennes efterlefvande makes bo 2,168 kronor. Makarna Lindmark hade den 23 november 1899 upprättat inbördes testamente, hvarigenom den efterlefvande tillerkändes rätt till all kvarlåtenskap, som vid endera makens död funnes i boet. Nämnda testamente blef emellertid icke för Anders Lindmarks räkning bevakadt.

Den 24 februari 1903 afled Anders Lindmark. I den efter honom förrättade bouppteckning, hvilken utvisade eu behållning af 1,005 kronor 40 öre, angafs, att Lindmark genom muntligt testamente förordnat om

3 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 15.

sin kvarlåtenskap. Något testamente efter honom blef likväl icke vid vederbörlig domstol bevakadt.

I sistnämnda bouppteckning angifvas icke några arfvingar efter Lindmark, men skiftades kvarlåtenskapen efter honom den 7 november 1903 mellan tre hans systrar Katarina Charlotta Simonsson i Baggböle, numera aflidna Maria Kristina Lindmark i Örnsköldsvik och likaledes nu aflidna Anna Lovisa, gift med förmannen Gustaf Persson i Baggböle, därvid en hvar af de i skiftet deltagande bekom 318 kronor 59 öre i kontanta penningar samt 72,183 kvadratmeter af en tomtlägenhet i kvarteret Rån i Umeå stad.

I särskilda till Eders Kungl. Maj:t ingifna skrifter hafva nu dels Lovisa Josefina Wåhlin i Umeå i underdånighet anhållit, att kronans rätt till danaarf efter hustru Lindmark måtte till hennes förmån efterskänkas, och dels ofvannämnde Gustaf Persson och postiljonen Johannes Lundströms i Örnsköldsvik hustru Emma Fredrika Lundström gjort framställning om efterskänkande af viss del af samma danaarf.

Enligt hvad ett af pastorsämbetet i Umeå utfärdadt intyg utvisar, är sökanden Lovisa Josefina Wåhlin brorsdotter till hustru Lindmark; och anhåller hon i underdånighet, att hon, som saknat kännedom om arffallet efter hustru Lindmark och i följd däraf försummat att göra vederbörlig anmälan om arfvets öfvertagande, måtte få utan hinder af nämnda underlåtenhet tillträda samma arf.

Sökandena Gustaf Persson och Emma Fredrika Lundström, hvilka, enligt hvad af vederbörande utfärdade intyg gifva vid handen, äro, den förre änkling efter Anders Lindmarks ofvanbemälda syster Anna Lovisa och den senare oäkta men erkänd dotter till Anders Lindmarks numera aflidna syster Maria Kristina, åsyfta med sin underdåniga ansökning, däri framhålles, att, enligt deras förmenande, hälften af kvarlåtenskapen efter Anders Lindmark utgör danaarf, att få behålla, Gustaf Persson hvad som vid arfskiftet den 7 november 1903 tilldelats hans hustru och Emma Fredrika Lundström den hennes moder vid arfskiftet tillfallna del af kvarlåtenskapen. Till stöd härför har anförts, bland annat, att ett återbärande af hvad Gustaf Persson och Emma Fredrika Lundström bekommit af Anders Lindmarks kvarlåtenskap skulle medföra, att de, som befunne sig i torftiga omständigheter, skulle blifva fullständigt utblottade.

Öfver förevarande ansökningar hafva magistraten i Umeå och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län afgifvit infordrade yttranden, därvid magistraten framhållit, att uraktlåtenheten att bevaka det inbördes testamentet icke gärna kunde läggas mannen

4 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 15.

Lindmark till last, då denne, som de tio sista åren af sin lefnad varit blind och vid hustruns frånfälle uppnått den ansenliga åldern af åttiotvå år, icke torde hafva varit vid sådana själsförmögenheter, att han själ!' kunnat handhafva sina angelägenheter och vårda sitt gods, hvilket för öfrigt framginge af den omständigheten, att han endast några veckor efter hustruns död blifvit ställd under förmyndare; och hemställde därför magistraten, att mannen Lindmarks arfvingar, som i god tro satt sig i besittning af boet efter honom och befunne sig i fattiga omständigheter, måtte få behålla kvarlåtenskapen i fråga.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, under åberopande af hvad i ärendet förekommit, till bifall förordat Gustaf Perssons och Emma Lundströms underdåniga ansökning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig remiss jämväl yttrat sig i ärendet, har till en början meddelat, att, sedan ämbetet efter Ander3 Lindmarks död genom magistraten i Umeå erhållit kännedom om, att det mellan makarna Lindmark den 23 november 1899 upprättade inbördes testamentet icke af Anders Lindmark bevakats äfvensom att arfvingar efter hustru Lindmark icke inom natt och år efter hennes död anmält sig till öfvertagande af arf efter henne, ämbetet å kronans vägnar framställt anspråk på hustru Lindmarks lcvarlåtenskap såsom danaarf, därom Gustaf Persson erhållit underrättelse. Åmbetet hade emellertid ansett sig böra låta med indrifvandet af danaarfvet anstå i afbidan på utgången af frågan om efterskänkande af kronans rätt till detsamma.

Beträffande sjkifva saken har kammaradvokatfiskalsämbetet — som förmält sig anse, att, då behållningen i boet efter Anders Lindmark uppgått till mindre än hälften af det värde, hvartill makarnas bo vid hustruns död beräknats, hela boet efter Anders Lindmark och således ej, såsom sökandena Gustaf Persson och Emma Fredrika Lundström förmenade, allenast hälften däraf vore danaarf — under åberopande af hvad magistraten i Umeå i ärendet anfört, hemställt, dels att Eders Kungl. Maj:t måtte lämna Lovisa Josefina Wåhlins ansökning utan afseende, dels ock att Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen, att kronans rätt till danaarfvet i fråga måtte efterskänkas till förmån för Gustaf Persson och Anders Lindmarks arfvingar. •

För den händelse Eders Kungl. Maj:t emellertid icke skulle anse skäl föreligga, att, såsom ämbetet föreslagit, hela danaarfvet efter hustru Lindmark blefve efterskänkt, utan endast de två tredjedelar, som vid arfskiftet efter Anders Lindmark tilldelats Gustaf Perssons hustru och Emma Fredrika Lundströms moder, har ämbetet anhållit att varda satt

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

i tillfälle att. söka indrifva återstående tredjedelen däraf eller den del, som vid arfskiftet tilldelats ofvanbemälda Katarina Charlotta Simonsson.

Sedan med anledning åt hvad kammaradvokatfiskalsämbetet sålunda anfört Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefallts att infordra Katarina Charlotta Simonssons underdåniga yttrande i ärendet, har i en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift Katarina Charlotta Simonsson förklarat sig åberopa hvad Gustaf Persson och Emma Fredrika Lundström i äiendet andragit och yrkat, hvarjämte Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande såsom eget utlåtande förmält sig instämma uti hvad kammaradvokatfiskalsämbetet anfört och tillstyrkt.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit och då det synes vara med billighet öfverensstämmande, att Gustaf Persson, Emma Fredrika Lundström och Katarina Charlotta Simonsson, Indika, enligt hvad upplyst blifvit, i god tro kommit i besittning af den vid Anders Lindmarks död i boet befintliga kvarlåtenskapen efter makarna Lindmark, få behålla samma kvarlåtenskap, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte, med utslag å Lovisa Josefina Wåhlins ansökning, föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel må efterskänkas till förmån för förmannen Gustaf Persson i Baggböle, postiljonen Johannes Lundströms i Örnsköldsvik hustru Emma Fredrika Lundström och Katarina Charlotta Simonsson i Baggböle.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Skogman.

Bih. till Itiksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 8 Höft.