angående öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfding eko - stället kungsgården Noret i Kopparbergs län

18 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 59.

N:o 59.

Kungl. Maj-As nådiga proposition till Riksdagen angående öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfding eko stället kungsgården Noret i Kopparbergs län; gifven Stockholms slott den 31 januari 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,

att förra landsböfdingebostället kungsgården Noret i Kopparbergs län må den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret för att begagnas till öfningsfält för Dalregementet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Arvid Lindman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

19 Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle, Statsråden: Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Ehrensvård.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anförde t. f. chefen för landtförsvarsdepartementet, hans excellens herr statsministern Lindman:

»Genom nådigt bref. den 21 december 1904 förordnade Kungl. Maj:t, att Dalregementet skulle förläggas till Falun, så snart kasernetablissemang blifvit för regementet där uppfördt. Med erinran härom har chefen för fortifikationen i underdånig skrifvelse den 3 november 1906 vidare anfört, att kontrakt med Falu stad den 1 februari 1905 afslutats om upplåtelse af den mark, staden förbundit sig att tillhandahålla till kaserntomt och öfningsfält m. m. Då det af staden erbjudna området emellertid vore för ändamålet otillräckligt, hade i planen för regementets förläggning till Falun ingått, att förra landshöfdingebostället kungsgården Noret äfven skulle i sin helhet tagas i anspråk för samma ändamål. Chefen för fortifikationen hemställde fördenskull, att åtgärder

20 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.

måtte vidtagas, för att nämnda egendom måtte blifva till landtförsvaret npplåten.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har tillstyrkt denna framställning samt hemställt, att proposition i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas.

Öfver det område, som sålunda skulle komma att disponeras af regementet, har jag låtit upprätta en karta, som torde få bifogas statsrådsprotokollet. Den af Falu stad upplatna marken bestai af, förutom eu badplats, tre å kartan med röda begränsningslinjer utmärkta områden.

Domänstyrelsen har den 22 februari 1907 öfver ifrågavarande framställning afgifvit infordradt utlåtande, hvaraf inhämtas, att den del af egendomen, som å kartan är omsluten af en grön begränsningslinje, genom kontrakt den 28 september 1900 utarrenderats till Carl’ Edvard Carlström för tiden till den 14 mars 1921 mot ett årligt arrende af 370 kronor samt med skyldighet för arrendatorn att antingen genom nybyggnad under arrendetiden redovisa eller ock vid egendomens afträdande till kronan kontant gälda ett ärligt belopp af 30 kronor; att arrendatorn genom kontraktet tillförsäkrats en årlig utsyning från egendomens skog af 50 kubikmeter virke till husbehof; att arrendatorn äger skyldighet att utan afkortning å arrendeafgiften ansvara för alla egendomen åliggande utskylder och besvär, däruti jämväl inbegripna dem, som belöpa a den från arrendet undantagna utmarken, samt att arrendatorn i § 15 af kontraktet tillförbundits att, där sadant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordras, afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas. Efter det arrendatorn sedermera aflidit, har domänstyrelsen genom beslut den 13 oktober 1905 bifallit en af stärbhusdelägarna gjord ansökning att få bibehålla arrendet.

Nästan hela den till egendomen hörande skogsmarken är från arrendet undantagen och ställd under skogsstatens särskilda vård och. förvaltning. Detta område är å förenämnda karta med blå begränsningslinje särskildt angifvet.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att från egendomen förut upplåtits mark till Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag och till Falu stad. Egendomens återstående areal utgjorde 193 hektar 38,57 ar, däraf 9 hektar 97,6 ar tomter och åker, 66,3 ar äng, 182 hektar 3,27 ar afrösningsjord, hufvudsakligast skogsmark, samt 71,4 ar impediment.

Under förutsättning att egendomen i sin helhet vore för regementet behöflig, hade domänstyrelsen icke något att erinra mot egendomens

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

öfverlämnande till landtförsvaret vid nuvarande arrendeperiods slut eller dessförinnan, därest öfverenskommelse kunde därom träffas med arrendatorerna.

kran dessa har yttrande rörande egendomens afträdande före arrendetidens utgång af domänstyrelsen infordrats, och hafva de förklarat sig. villiga afstå från arrendet mot en godtgörelse för den förlust, dem därigenom komme att tillskyndas, af 1,500 kronor för hvarje återstående arrendeår samt 1,000 kronor i ett för allt för verkställda nybyggnader och reparationer. Kunde denna godtgörelse icke beviljas dem, hemställde de, att beloppet finge bestämmas af tre gode män, af livilka afoch tillträdaren valde hvar sin och den tredje utsåges af de sålunda valde eller, om dessa ej blefve om valet ense, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län.

Eders Kung]. Mapts bemälde befallningshafvande har uti underdånigt utlåtande af den 18 januari 1907 anfört, att, då arrendatorerna förklarat sig villiga att afstå från arrenderätten mot ersättning, hvilken enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening lämpligast borde bestämmas genom den af arrendatorerna alternativt föreslagna uppskattningen af tre gode män, hinder icke torde möta för nådigt bifall till förevarande framställning. Kronofogden i Falu fögderi har tillstyrkt framställningen.

Sedan chefen för Femte arméfördelningen anmodats att, efter chefens för Dalregementet hörande, i detta ärende afgifva underdånigt yttrande, hvarvid särskild! borde tagas under öfvervägande, huruvida icke den utarrenderade delen af kungsgården Noret kunde tills vidare af regementet undvaras, hafva sådana yttranden från nämnda chefer inkommit.

Chefen för Dalregementet anser det af arrendatorerna framställda anspråk på ersättning för arrendets afträdande icke stå i rimlig proportion till den årliga arrendesumman. Det till arrendatorerna upplåtna områdets läge i förhållande till den öfningsterräng, som redan upplåtits till regementet, vore emellertid sådant, att afsevärda olägenheter däraf måste uppkomma för såväl regementet som arrendatorerna. Regementet behöfde för utförandet af öfningar äga rätt att när som helst passera den utarrenderade marken, men man kunde befara, att, då olägenheter af regementets närhet gjorde sig gällande, förbud meddelades regementet för områdets beträdande. Beträffande den årliga utsyningen af virke för arrendatorernas behof borde den ej äga rum utan regementschefens hörande. I annat fall kunde öfningsområdet komma att lida afsevärd skada. Å området för den blifvande skjutbanan borde utsyningen företrädesvis ske. Regementschefen, som alltså funne arrendeområdets läge

22 Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

och arrendekontraktets bestämmelser högst olägliga för regementet, ville därför föreslå, att, om än arrendatorernas ersättningsanspråk icke kunde godkännas, ett försök likväl skulle göras att genom tre gode män, enligt arrendatorernas medgifvande, erhålla ett förslag till öfverenskommelse mellan kronan och arrendatorerna i syfte, att hela det utarrenderade området jämte byggnader m. m. blefve till regementet upplåtet.

Skulle emellertid en antaglig öfverenskommelse härom ej kunna vinnas, hemställde regementschefen, att en del af det utarrenderade området måtte mot afdrag å arrendeafgiften afskiljas och tilläggas regementets öfriga mark, hvarigenom olägenheterna för regementet delvis blefve undanröjda och ett antagligt öppet öfningsfält erhölles, om än väl knappt för regementsöfningarna. Därjämte borde tillstånd beredas för regementet att utan annan ersättningsskyldighet än för verklig skada beträda återstående arrendeområdet med undantag af mark, hvarå växande gröda funnes, samt befogenhet lämnas regementschefen att på lämpligt sätt utöfva inflytande vid bestämmandet af skogsafverkning.

Den mark, som enligt regementschefens förslag skulle afskiljas från det utarrenderade området, är å kartan utmärkt med streckad ljusröd färg.

Arméfördelningscliefen har framhållit, att det syntes honom vara en nödvändighet, att ifrågavarande egendom öfverlämnades till landtförsvaret för att bereda nödig öfningsterräng för Dalregementet. Ehuru regementet, beträffande öfningsområdets utsträckning, skulle blifva nöjaktigt tillgodosedt, äfven om den nu utarrenderade jorden icke finge för regementets räkning disponeras förrän efter arrendetidens utgång eller år 1921, skulle dock öfningsterrängen därigenom blifva så till vida otillfredsställande, att tillgången på öppen mark blefve alldeles för inskränkt. Det utarrenderade området innehölle omkring 10 hektar öppen mark och vore därför af särskild betydelse för regementet. Äfven kunde åbyggnaderna, som vore i synnerligen godt skick, till följd af den nära belägenheten till kasernetablissemanget, blifva till nytta för regementet. Det syntes därför arméfördelningscliefen vara mycket önskvärdt, att äfven det utarrenderade området redan från början ställdes till regementets förfogande. 1 likhet med regementschefen ansåge arméfördelningscliefen frågan om ersättning åt arrendatorerna för mistning af arrenderätten lämpligen kunna hänskjutas till tre gode män. Kunde emellertid antaglig öfverenskommelse icke åvägabringas, instämde arméfördelningscliefen i hvad regementschefen för sådant fall föreslagit.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, som erhållit befallning att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande och förslag i ärendet, har till fullgörande häraf anfört följande.

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 59.

På grund af hvad armé förvaltningen under hand inhämtat från domanstyrelsen kunde, enligt sistnämnda ämbetsverks åsikt, den i arrendekontraktet intagna bestämmelsen om skyldighet för arrendatorerna att för allmännyttigt ändamål afstå mark eller lägenhet mot aldrag af arrendeafgiften icke skäligen tolkas så vidsträckt, att hela det arrenderade området skulle kunna fråntagas arrendatorerna mot befrielse från arrendeafgiften, en åsikt, som äfven arméförva ningen för sin del ansåge riktig. Domänstyrelsen hade dock icke hatt något att erinra däremot, att arrendatorerna, med tillämpning af ifrågavarande kontraktsbestämmelse, förpliktades afstå den af regementscheten föreslagna delen af berörda område mot däremot svarande afdrag å arrendeafgiften.

Dessutom ville arméförvaltningen upplysa, att arrendatorerna enigt arrendekontraktet ägde rätt att med de inskränkningar, som af vedei börande jägmästare föreskrefves, å den från arrendet undantagna till ungsgården hörande skogsmarken använda betet för egendomens vinterlödda kreatur, hvilken rätt älven stode hindrande i vägen för regementets disposition af det tillämnade öfningsfältet, däraf berörda skogsmark utgjorde en väsentlig del. Emellertid syntes omförmälda bestämmelse i S 15 åt kontraktet hora tillämpas jämväl i detta afseende, och arrendatorerna tallförbindas att, mot skäligt afdrag i arrendeafgiften, tåla de inskränkningar i sm rätt till bete å skogsmarken, som nödvändiggjordes daraf, att öfningar därstädes bedrefves af regementet. En sådan anordningtorde, med hänsyn till förhanden varande omständigheter, tills vidare la anses tillfredsställande.

o Hvfd angmge den af arrendatorerna begärda ersättningen för afstående! från arrenderätten, måste denna ersättning med' hänsyn t. .11 a* arrendatorerna erlagda årliga arrendeafgiftens belopp anses orimligt högt tilltagen och således icke böra beviljas. Vid sådant förhållande och då regementschefen förklarat, att regementet för sina ofnmgar skulle kunna tills vidare åtnöjas med en mindre del af ifrågavarande område, ansåge arméförvaltningen, att för närvarande endast denna del däraf borde tagas i anspråk.

^om JaS förut nämnt, tillförbindas arrendatorerna i arrendekontraktet, § 15, att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar jordras, afstå^ egendomen tillhörande mark äfvensom inkomstgifvande lagenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust dem tillskyndas. Huruvida denna bestämmelse kan äga tillämplighet jamval i afseende på arrendatorernas rätt till bete å den till kungsgården hörande skogen, framgår icke med full tydlighet af kontraktets innehåll

24 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.

I allt fall torde en tillämpning af omförmälda bestämmelse i § 15 af kontraktet icke kunna åvägabringas annorledes än genom godvillig öfverenskommelse med arrendatorerna eller, om sådan ej kan åstadkommas, genom rättegång med däraf följande tidsutdräkt. Då det sålunda syntes önskvärdt att göra ett försök till öfverenskommelse med arrendatorerna beträffande de inskränkningar i arrendet, som arméförvaltningen föreslagit, anmodade dåvarande statsrådet och ^chefen för landtförsvarsdepartementet chefen för Dalregementet att i sådant syfte inleda underhandlingar med arrendatorerna, därvid om möjligt borde iakttagas, att det högsta ersättningsbelopp, som jämlikt § 15 i arrendekontraktet kunde ifrågakomma, vore hela den årliga arrendesumman.

I anledning häraf hafva arrendatorerna blifvit i frågan hörda vid sammanträde inför regementsintendenten, därvid de förklarat sig icke kunna ingå på den af regementschefen föreslagna afsöndringen af viss mark från det arrenderade området, hvarigenom arrendets värde enligt deras åsikt skulle väsentligt nedbringas. Arrendatorerna hade nedlagt betydande kostnader på landtbruket just på den grund, att kontraktet gällde till den 14 mars 1921, och det arrenderade området vore ej större, än hvad som oundgängligen kräfdes, för att de skulle hafva sin bärgning. Den öppna jord, regementschefen önskade fa afsöndrad, motsvarade ungefärligen en tredjedel af den bästa åkerjorden. Förlorade arrendatorerna denna del, måste allt hvad till gårdens ekonomi hörde omläggas, och detta under den tid, då på grund af förbättrade konjunkturer arrendatorerna skulle skörda frukterna af sätt arbete. Endast genom värdering af tre gode män kunde antagligt förslag till öfverenskommelse vinnas beträffande arrendets afträdande i dess helhet.

Jämte anmälan om hvad sålunda förekommit har regementschefen anfört, att, då det blifvit uppenbart, att ej allenast från öfnings- och inkvarteringssvnpunkt svårigheter för regementet uppstode däraf, att arrendeområdet med tillhörande byggnader vore undantaget från regementets öfningsfält, utan äfven att eu betydande olägenhet för kronan torde uppkomma därigenom, att arrendekontraktet stode hindrande i vägen såväl för dräneringsarbeten för öfningsfältets ordnande sprutor tillgodogörandet af eu å området befintlig betydande vattentillgång, funne regementschefen sig böra vidhålla sitt förut gjorda yrkande, att ^ett försök måtte göras att genom tre gode mäns värdering få till stånd ett förslag till öfverenskommelse, i syfte att hela området med därå befintliga hus in. m. blefve till regementet upplåtet. Vid de försök till uppgörelse med arrendatorerna, som ägt rum, hade oförtydbart framgått, att, om det område, regementschefen under alla omständighe-

25 Kung!. Majds Nåd. Proposition No 59.

ter an Båge böra läggas till regementets öfriga mark, komme att frånskiljas det arrenderade området, arrendatorerna väntade sig eller åtminstone ämnade yrka på en betydande ersättning för mistningen däraf, samt att arrendesumman enligt deras förmenande omöjligen kunde läggas till grund för bestämmandet af ersättningsbeloppet. Vidtoges den åtgärden att för närvarande skilja arrendatorerna från endast en del af det arrenderade området, kunde möjligen inträffa, att arrendatorerna finge fortfarande besitta den öfriga delen af området utan afgift, under det att liknande förfaringssätt måste tillgripas för dräneringsändamål och för erhållande af vattentillgången, hvaraf nya kostnader blefve en följd.

Af det anförda framgår, att regementet, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall inflytta i det nya kasernetablissemanget våren i 909, är i behof af att redan från början få tillträda hela det utarrenderade området med byggnader. Till följd af svårigheten att träffa öfverenskommelse om arrenderättens upphörande, har dock ifrågasatts, att endast en del af berörda område skulle tills vidare tagas i anspråk. Då emellertkl arrendatorerna vägrat att ingå på en öfverenskommelse enligt det sistnämnda af dessa alternativ samt, på sätt regementschefen framhållit,. åtskilliga olägenheter å ömse sidor skulle komma att kvarstå och ytterligare ersättningsanspråk vara att motse, synes det mig ändamålsenligast att söka få hela frågan afgjord på en gång genom arrendets upphörande den 14 mars 1909 d. v. s. vid den tid, då regementets inflyttning i de nya kasernerna är nära förestående. Visserligen måste den af arrendatorerna fordrade godtgörelsen anses allt för hög, men de hafva därjämte förklarat sig villiga att låta denna fråga afgöras af tre gode män, utsedda eu af dem, en af kronan och den tredje af dessa, eller, om de ej kunna enas om valet, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län. Mot ett sådant förfaringssätt synes mig intet vara att erinra. Därigenom bör ersättningsfrågan blifva opartiskt bedömd och ett skäligt ersättningsbelopp bestämdt, hvilket icke lärer kunna sättas högre än det af arrendatorerna begärda eller 1,500 kronor om året från den 14 mars 1909 till den 14 mars 1921, d. .v. s. för 12 år utgörande 18,000 kronor jämte ersättning för. fullgjord byggnadsskyldighet till värde öfverstigande, hvad dem enligt kontraktet åligger, dock högst 1,000 kronor.

Regementschefen har ifrågasatt, att det ersättningsbelopp, som af godemännen bestämmes, skulle anses allenast såsom ett förslag och bilda utgångspunkt för en öfverenskommelse med arrendatorerna, hvaremot dessa synas icke hafva något att erinra. Huruvida detta tillväga- Bih. till Riksd,. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 42 Haft. 4

26 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 59.

gångssätt bör följas eller om godemännens beslut bör redan på förhand tillerkännas ömsesidigt bindande verkan, torde böra göras till föremål för särskild pröfning. Mig synes det senare tillvägagångsättet vara att föredraga.

Beträffande det ersättningsbelopp, som kan komma att tillerkännas arrendatorerna, torde det kunna utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att förra landshöfdingebostället kungsgården Noret i Kopparbergs län må den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret för att begagnas till öfningsfält för Dalregementet.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall äfvensom förordna, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo: Carl Axel von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.

KARTA

öfver

en. del af Ulrlhsdals Kungsgård samt lotterruv Kungshögsängen n:r 1 och Z under UlrihsdalsKicngsgård.

tf tint Jk s jdJ £

FärUtlaarin^r.

föreéläs tutt cyyåLcitcos cit hccruftforsuaret ■

Gtf hoinin issioruvv unsprvmcgZicf&ns foreslajget gtientitgcrre ounrcicLo.

, | Sa ncL~tccq. !

Jär/va ägor

/jTiltihörcts moja. öfning stia Itef J

Krog Kärf va

%

\

( TUZhon iugcc o fa? fältetJ

FotoIit Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

Karta

6/oer

Ulrik s cl als lulligs g circus d/ter och betesmark samt kronotoiyoet Sörentorp.

u

JiocdcLIlS

ägor

av

U l Tills cLclLs

öfrige.

0>*

Förbi aning.

gräns, rör riga. ö/zvi7vcfs£ööLtel.

- område, som föreslås ad t Sxg-

gas till röja. ofnLngsfåltot.

ägor.

soo meter:

Fotolit.Gen. Stab. Lit.Ansf.Stockh.

KARTA

ötVer

den till haserntomt och öfningsfält

Dalregementet

afse dela. mark.

<t s It, ö£ el

o n g

l t e t

Jfcottneby

Åt o r e t s

Döda.

Despoti Ljungbergs

Lasarettet.

ttr&Ztti-iua

i inne* 11 u ingå

carunxct*.

gröna för af JTglIu. et cert uji/itåtel

.Kullezu

Urin Jcungegcircten Jitaret utanreneteraxh

Jtangsgarchm hlareis öfrig i

ägor

JGzsergtju

lexfraSn injipZi

t JVya.J3ecfrafiU.ngsplcUserv.

Ga Järn v a giss t afton.

790 meter

Fotolit.6en. Stab. Lit.Anst.Stockh.