angående förhöjning i pensioner, som frän flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

1 N:o 187.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående förhöjning i pensioner, som frän flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap; gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag åt statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen dels medgifva, att hvarje pension, som till belopp ej öfverstigande 180 kronor från statsverket genom flottans pensionskassa utgår till marinens eller lotsverkets redan afskedade manskap eller kommer att utgå till marinens hädanefter afskedade manskap, må höjas med 25 kronor årligen, dock att sådant tillägg icke får åtnjutas af den, som erhåller pensionsbidrag från lotsverkets medel, och ej heller af annan pensionstagare, förr än han uppnått 50 års ålder, därest icke Kungl. Maj:t medgifver honom att tidigare komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån, samt att tillägget ej må utgå med högre belopp, än att detsamma och pensionen tillhopa icke öfverstiga 200 kronor;

dels och till bestridande af kostnaden härför höja det å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag »till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap», nu 165,500 kronor, med 23,100 kronor till 189,600 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

C. A. Ehrensvärd.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 138 Httft. (N:o 187).

2 Kung! Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton, grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet grefve Ehrensvärd anförde:

På sätt det vid innevarande års statsverksproposition under tionde hufvudtiteln fogade statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 18 december 1908 utvisar, har jag redan anmält, att betänkande den 12 juni 1908 afgifvits af sakkunniga, hvilka jämlikt nådiga beslut den 8 november och den 21 december 1907 varit tillkallade för att inom landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen biträda med utredning och uppgörande af förslag till förbättrad pensionering af allt hären och flottan nu och förut tillhörande manskap, som redan är eller framdeles enligt gällande bestämmelser kan blifva berättigad! till pension från Vadstena krigsmanshuskassa eller flottans pensionskassa.

Jag redogjorde därvid för den hufvudsakliga innebörden af de sakkunnigas förslag i hvad det rörde marinens och lotsverkets manskap.

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

Som emellertid yttranden då ännu ej inkommit från alla de myndigheter, som skulle höras i förevarande ämne, kunde fullständig redogörelse därutinnan ej lämnas, men enär förslagets genomförande kräfde ökadt anslag af Riksdagen, ansåg jag mig böra redan då göra underdånig hemställan angående framställning till Riksdagen om beviljande af de i sådant hänseende erforderliga medlen.

Sedan numera samtliga infordrade yttranden i ärendet inkommit, anhåller jag att få redogöra för såväl de sakkunnigas betänkande och förslag som de afgifna yttrandena. Därvid torde jag böra begränsa mitt anförande att omfatta endast de delar af föreliggande handlingar, som äro erforderliga för bedömande af frågan om förbättrad pensionering af marinens och lotsverkets manskap.

För att vara tillgängliga vid fullgörandet af de sakkunnigas uppdrag hafva till dem varit öfverlämnade förteckningar öfver allt pensioneradt manskap, som tillhört flottan eller kustartilleriet, samt öfver flottans stationer eller kustartilleriet tillhörande manskap, som vid afskedstagande kan komma i åtnjutande af pension enligt gällande reglemente.

De sakkunniga hafva verkställt en utredning af den pensionering af marinens och lotsverkets manskap, hvilken äger rum genom flottans pensionskassa.

Af denna utredning samt af gällande föreskrifter framgår i hufvudsak följande:

Flottans afskedade manskap har städse uppburit det samma manskap tillkommande understöd genom amiralitetskrigsmanskassan, numera flottans pensionskassa. Denna kassa är den äldsta af alla rikets pensionskassor för tjänstemän eller betjänte. Den grundades nämligen redan år 1642, då »öfver- och underofficerare, såväl som gemene båtsmän, bösseskyttare, timmermän, snickare, smeder m. fl., som Sveriges rikes amiralitet och sjöstat tjäne», förbundo sig att till en pensionskassa inbetala en del af sin årliga inkomst. Kassan understöddes af staten, och amiralitetskollegium fastställde den 29 april 1681 för densamma det första reglementet.

Den 26 oktober 1838 utfärdades för kassan »nytt reglemente», hvars föreskrifter i fråga om indelning i klasser fortfarande gälla beträffande gemenskapen vid båtsinansliållet och marinregementet samt daglönare, tillhörande flottans f. d. ordinarie timmermans- och handtverksstater vid öfverflyttning till invalidstat.

Dessa föreskrifter äro af följande lydelse:

Pensionering af manskap genom flottans pensionskassa.

4 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

1. I första klassen upptagas de, som under verklig utöfning af Kungl. Maj:ts och kronans tjänst blifvit så svårt skadade, att de ej förmå sig själfva försörja.

2. Till andra klassen höra de, som bevisligen erhållit så svåra skador under utöfning af Kungl Maj:ts och kronans tjänst, att de endast i ringa mån kunna till sitt nödtorftiga uppehälle bidraga.

3. Uti tredje klassen upptagas de, som under verklig tjänstgöring bevisligen fått sådana mindre skador, att de måst afskedas och tillika af skadorna blifvit oförmögne att nödtorftig lifsbärgning med arbete sig förtjäna.

4. Till fjärde klassen höra underofficers-korpraler och sjöartillerister samt matroser och kanonierer, som uppnått femtio års ålder och tjänt i trettio år, samt de af öfriga gemenskapen, som uppnått femtiofem års ålder och tjänt i trettio år, beräknadt från tjugo års ålder.

5. I femte klassen intagas de underofficers-korpraler, sjöartillerister samt matroser och kanonierer, som uppnått femtio års ålder och tjänt minst tjugofem år, samt de af den öfriga gemenskapen, som innehafva femtiofem lefnadsår och tjugo tjänsteår, på samma sätt beräknade.

6. För att vara berättigad till pension fordras dessutom alltid att under tjänstetiden hafva uppfört sig redligt och väl.

7. I beräkningen af de enligt 5 och 6 mom. erforderliga tjänsteår få äfven ingå de år, som den afskedade i Kungl. Maj:ts och kronans tjänst vid andra kårer och regementen med vitsordad trohet tillryggalagt.

8. Förhyrda underofficerare och sjömän erhålla äfven pension efter de sålunda stadgade grunder.

Sedan Rikets Ständer beviljat erforderliga medel, fastställde Kungl. Maj:t genom cirkulär den 20 november 1860 (Svensk författningssamling för år 1860, n:r 54) följande pensionsstat för förhyrda underofficerare och sjömän samt all gemenskap vid flottan:

förhyrd underofficer af högsta graden i första klassen 240 kronor, i andra klassen 160 kronor och i tredje klassen 100 kronor; förhyrd underofficer af lägre grad, mästerlots, matros, kanonier och distinktionskorpral vid marinregementet i första klassen 180 kronor, i andra 120 kronor, i tredje 90 kronor, i fjärde 72 kronor och i femte klassen 48 kronor;

marinsoldat och korpral, sekundlots, sjlikvaktare, daglönare och lärling vid varfven, jungman, underkanonier, båtsman, lotslärling, skeppsgosse samt förhyrd matros, jungman och skeppsgosse i första klassen

5 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 187.

100 kronor, i andra 80 kronor, i tredje 54 kronor, i fjärde 42 kronor och i femte klassen 30 kronor;

daglönare, förflyttad på invalidstat med invalidunderhåll, i första klassen 72 kronor, i andra 50 kronor, i tredje 36 kronor, i fjärde 24 kronor och i femte klassen 18 kronor.

I sammanhang härmed meddelades föreskrift om förhöjning af den årsafgift, som nämnda gemenskap hade att till kassan erlägga. De sålunda stadgade pensioneringsgrunder förklarades genom cirkulär den 17 november 1863 skola fortfarande tillsvidare blifva gällande.

Enligt skrifvelse den 16 maj 1876 har Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts framställning i ämnet och under förutsättning att det belopp, som enligt uppgjordt förslag till delning af amiralitetskrigsmanskassans pensionsfond ansetts vara att tillgå för gemenskapens vid flottan och lotsverket pensionering, eller 230,000 kronor, till statsverket öfverlämnades, dels medgifvit, att denna gemenskaps framtida pensionering enligt stadgade grunder finge utan vidare bidrag från samma gemenskap men med bibehållande af lotsverkets bidrag, 3,500 kronor, från och med 1877 års ingång af statsverket öfvertagas, med skyldighet därjämte för statsverket att bestrida de före nämnda tidpunkt enligt gällande bestämmelser beviljade pensioner till flottans och lotsverkets gemenskap äfvensom ikläda sig amiralitetskrigsmanskassans förbindelser med afseende å utbetalning af den afskedade gemenskapen tillkommande begrafningshjälp, dels och för ofvannämnda ändamål anvisat å nionde (numera tionde) hufvudtiteln ett kreditiv å 58,000 kronor, med rättighet för direktionen öfver kassan, som fortfarande skulle äga tillhandahålla pensionerna, att å detta kreditiv lyfta hvad för behofvet biel ve erforderligt. Hvad sålunda stadgats skulle äga tillämpning å alla, som vore berättigade till understöd från kassan och framdeles erhölle afsked; dock undantoges härifrån a) gemenskapen vid båtsmanshållet och marinregementet samt daglönare, tillhörande stationernas gamla timmermansoch handtverksstater, som öfverflyttades till invalidstat; och skulle pension till samtliga dessa utgå i enlighet med då gällande stat, b) de då vid militärdepoterna och varfven anställde förmän, hvilka i pensionshänseende voro likställda med månadslönare och sålunda framdeles såsom förut räknades till kassans delägare. Redan af skedad gemenskap skulle bibehållas vid den pensionsrätt, densamma då tillkomme.

De sålunda af Riksdagen godkända pensioneringsgrunderna blefvo den 24 november 1876 af Kungl. Maj:t fastställda; och utfärdades den 31 oktober 1879 (Svensk författningssamling för år 1879, n:r 63) i

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

enlighet härmed reglemente för pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap, hvilket innehåller följande grunder för pensioneringen.

Hvar och eu af gemenskapen vid flottan och lotsverket, som afskedas ur Kungl. Maj:ts och kronans tjänst med vitsord att hafva sig redligt och väl skickat, tillägges pension af statsverket genom amiralitetskrigsmanskassan, då han blifvit skadad i tjänsten eller tjänat tjugu år eller längre, såsom nedan sägs.

Fensionsberättigad gemenskap delas i fyra klasser; och upptages i

första klassen: den, som af erhållen blessyr i krig mot rikets fiende, annan kroppsskada, uppkommen till följd af olyckshändelse under utöfning af kronans tjänst, eller obotlig genom tjänstgöringen ådragen sjukdom eller annan åkomma blifvit oförmögen till vidare verksamhet;

andra klassen: a) den, hvars verksamhetsförmåga väl icke alldeles men dock i betydlig mån gått förlorad af sådan händelse, som här ofvan afses, b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig mot rikets fiende med vitsord att hafva sig utmärkt väl skickat, c) den, som tjänat i fyratio år;

tredje klassen: a) den, hvars verksamhetsförmåga af blessyr, annan kroppsskada, obotlig sjukdom eller annan åkomma, erhållen eller ådragen såsom här ofvan sägs, blifvit inskränkt, dock icke så, att han bör°till andra klassen hänföras, b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig mot rikets fiende med vitsord att hafva sig väl skickat, och _c) medlem af sjömanskåren, som tjänat i trettio år och uppnått femtio års ålder, samt annan, som tjänat i trettio år och uppnått femtiofem års ålder;

fjärde klassen: medlem af sjömanskåren, som tjänat i tjugu år och uppnått femtio års ålder, samt annan, som tjänat i tjugu år och uppnått femtiofem års ålder.

Pensionen bestämmes efter helt år för olika medlemmar i hvar af föreskrifna fyra klasser sålunda:

underofficerskorpral vid sjömanskåren samt hans vederlike bland lotsbetjäningen, förman bland daglönare vid flottans militärdepoter eller varfsstater, sjukvaktare äfvensom uppsyningsman vid lifräddningsanstalterna, hvilken kommit till skada i tjänsten, i första klassen 360 kronor, i andra 240 kronor, i tredje 180 kronor och i fjärde klassen 120 kronor;

korpral vid sjömanskåren samt hans vederlike bland lotsbetjäningen,. fyrvaktare äfvensom båtstyrare vid lifräddningsanstalterna, hvilken blifvit skadad i tjänsten, i första klassen 240 kronor, i andra 160 kronor, i tredje 120 kronor och i fjärde klassen 80 kronor;

7 Kungl. Mdj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

medlem af sjömanskåren, daglönare vid militärdepoterna eller varfsstaterna samt betjäning vid lots- och fyrstaten, hvilka icke äro särskildt nämnda, äfvensom roddare vid lifräddningsanstalterna och skeppsgosse, de båda sistnämnda, såvidt de blifvit skadade i tjänsten, i första klassen 150 kronor, i andra 100 kronor, i tredje 75 kronor och i fjärde klassen 50 kronor.

Bestämmelserna i 1879 års reglemente hafva i fråga om vissa grupper af pensionsberättigade sedermera undergått förändringar. Med stöd af Riksdagens uttalande i skrifvelse den 11 maj 1888 har Kungl. Maj:t den 21 påföljande september utfärdat kungörelse angående förbättrad pensionering af personalen vid lotsstyrelsen och vid lotsverket (Svensk författningssamling för år 1888, n:r 43) innehållande, bland annat, att pensionerna för gemenskapen vid lotsverket, sådana de finnas bestämda i nådiga reglementet den 31 oktober 1879, skola genom bidrag från lotsverkets medel höjas till nedan upptagna belopp, nämligen för:

mästerlots äfvensom uppsyningsman vid lifräddningsanstalterna, hvilken kommit till skada i tjänsten, i första klassen tillsammans 720 kronor, i andra tillsammans 600 kronor, i tredje tillsammans 450 kronor och i fjärde klassen tillsammans 350 kronor,

lots och fyrvaktare äfvensom båtstyrare vid lifräddningsanstalterna, hvilken blifvit' skadad i tjänsten, i första klassen tillsammans 580 kronor,

1 andra tillsammans 500 kronor, i tredje tillsammans 350 kronor och i fjärde klassen tillsammans 300 kronor,

lotslärling och fyrbiträde äfvensom roddare vid lifräddningsanstalterna, hvilken blifvit skadad i tjänsten, i första klassen tillsammans 350 kronor, i andra tillsammans 30Ö kronor, i tredje tillsammans 200 kronor och i fjärde klassen tillsammans 150 kronor;

dock under villkor, att mästerlots, lots eller lotslärling, hvilken uppnått en lefnadsålder af 60 år, samt fyrvaktare eller fyrbiträde, hvilken uppnått en lelnadsålder al 65 år, skall, i händelse han därmed förenar en tjänsteålder af 40 år, vara skyldig att med de för honom i andra klassen bestämda pensionsförmåner från tjänsten afgå, lotsstyrelsen likväl obetaget att, med den afskedsökandes medgifvande, låta med afskedet anstå, därest och så länge han finnes kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.

Jämväl beträffande pensionering af de vid flottans militärdepoter och varfsstater anställde förmän bland daglönare, sjukvaktare och öfrige daglönare hafva nya bestämmelser tillkommit. Riksdagen har nämligen år 1904 antagit följande förändrade grunder för denna pensionering, hvilka af Kungl. Maj:t godkänts uti kungl. kungörelse den

2 december 1904 (Svensk författningssamling för år 1904, n:r 58):

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

1. Med afseende å åtnjutande af pension fördelas denna personal i tre klasser.

I första klassen upptages den, som tjänat i fyrtio år;

i andra klassen upptages den, som tjänat i trettio år ock därjämte antingen uppnått sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår, befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande af arbete vid flottans depoter eller varf;

i tredje klassen upptages den, som efter tjugofem års tjänst antingen uppnått sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår, befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande af arbete vid flottans depoter eller varf.

2. Pensionen bestämmes för olika understödstagare i hvar af ofvannämnda tre klasser sålunda:

för förman och sjukvaktare i första klassen 500 kronor, i andra klassen 400 kronor och i tredje klassen 300 kronor;

för annan daglönare i första klassen 300 kronor, i andra klassen 250 kronor och i tredje klassen 200 kronor.

3. Hvad sålunda stadgats skall äga tillämpning å alla ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermans- och liandtverksstater tillhörande förmän och daglönare, livilka före utgången af år 1904 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande pensioneringsvillkor, äfvensom för de nu vid militärdepoterna och varfven anställde förmän, hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.

Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.

I sammanhang härmed höjde Riksdagen förslagsanslaget till pensioneringen af flottans och lotsverkets gemenskap till 166,500 kronor.

På grund af nu omförmälda bestämmelser jämte gällande föreskrifter om ersättning till värnpliktig, som under tjänstgöring ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga därigenom i större eller mindre mån minskas, utgingo under år 1907, enligt från vederbörande lämnade förteckningar, till manskap från flottan understöd af statsmedel genom flottans pensionskassa med följande belopp:

18 kronor till 24 » »

1 underhållstagare 4 »

9 Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition N:o 187.

tillsammans 1,945 underhållstagare,

hvaraf 1,627 båtsmän, 19 marinsoldater, 225 invalider och daglönare, 26 matroser, 22 beväringsmän, 13 eldare och handtverkare, 5 skeppsgossar, 5 artillerister, 2 sjukvaktare och en sjukhusdräng. Af dessa voro 367 födde under åren 1811—1830.

För flottan tillhörande manskap, som efter förteckningarnas upprättande må hafva erhållit eller hädanefter kan erhålla afsked med rätt till underhåll af statsmedel genom flottans pensionskassa enligt grunder, gällande före ofvannämnda kungl. kungörelse den 2 december 1904, skulle årliga underhållet utgå med följande belopp:

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

hvaraf 111 båtsmän, 43 matroser, 16 eldare, 14 handtverkare och 8 tillhörande ekonomiafdelningen.

Härtill kunna komma 3 kustartillerister och 10 matroser, för hvilka möjligen blifvande underhållsbelopp icke kunnat uppgifvas.

I de nu meddelade förteckningarna äro, som synes, underhållstagarna från lotsverkets personal icke medtagna. De sakkunniga hafva i ett senare sammanhang yttrat sig om de lägst pensionerade bland dessa, och skall jag framdeles redogöra härför.

Pensionering Chefen för landtförsvarsdepartementet har i yttrande till statsråds- ^nanskapS protokollet förut denna dag lämnat en framställning af pensioneringen

genom Vad- af arméns manskap från Vadstena krigsmanshuskassa.

Smanskus-S' 'lag anhåller att särskild! få erinra, hurusom denna framställning, kassa. bland annat, gifver vid handen,

att, i öfverensstämmelse med grunderna för pensioneringen af flottans manskap, sistnämnda kassas gratialister äro fördelade i vissa hufvudklasser och hvarje klass i sig innesluter särskilda grupper af underhållstagare med sinsemellan olika understödsbelopp,

att, i olikhet med hvad som gäller för pensionering från flottans pensionskassa, den, som åtnjuter understöd från Vadstena krigsmanshuskassa i lägre underhållskiass, efter vissa års förlopp uppflyttas i närmast högre klass med den verkan att hvarje sådan underhållstagare, som uppnår 80 år, vid nämnda ålder vinner inträde i den högsta underhållsklassen,

samt slutligen att under år 1906 understöd från sistberörda kassa utgingo med lägst 15 kronor och högst 124 kronor.

invalidhus- I chefens för landtförsvarsdepartementet omförmälda yttrande ingår fonden, vidare redogörelse för Invalidhusfonden; och anhåller jag att få åberopa denna del af yttrandet, då från berörda fond understöd tilldelas jämväl afskedadt manskap från flottan.

De sakkunniga hafva meddelat, att enligt vunnen utredning från samma fond under tiden från och med den 1 oktober 1906 till och med den 30 september 1907 till manskap från flottan utdelats:

tillsammans 667 understödstagare,

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

med allenast några få undantag, f. d. båtsmän. Understödsbelöppen uppgingo sammanräknade till 10,215 kronor och utgjorde i medeltal 15 kronor 31 öre för hvarje underhållstagare.

Hvad de sakkunniga anfört beträffande frågan om statens^ skyldighet att understödja det krigsmanskap, som här afses, finnes återgifvet understödja i chefens för landtförsvarsdepartementet yttrande; och tillåter jag mig ^ri^manatt jämväl härutinnan hänvisa till detta, därvid jag dock anhåller att Skap. särskildt få återkalla i minnet de sakkunnigas uttalande att, vid undersökning af möjligheten af en förbättrad pensionering, man borde hafva för ögonen att, i den mån underhållsbidrag kunde anses vara för enhvar af billighetshänsyn påkalladt, bereda såvidt möjligt lika förmån för arméns och flottans manskap.

Vid företagen granskning af olika utvägar att bereda förbättradt Förbättring underhåll åt manskap från armén hafva de sakkunniga, på sätt medde- hållet ^ las i förut åberopade yttrande af chefen för landtförsvarsdepartementet, manskap förklarat sig hålla före, att rubbning uti den sedan lång tid tillbaka tr 11 armen' gällande klassindelningen inom Vadstena krigsmanshuskassa och uti de föreskrifna villkoren för uppflyttning från lägre till högre klass icke borde äga rum. Ej heller ville de tillråda, att det underhållstillägg, som kunde ifrågakomma, bestämdes till viss procent af hvarje från krigsmanshuskassan utgående underhållsbelopp. Med hänsyn till de föreliggande förhållandena hafva de däremot förordat, att afsedda underhållstillägg bestämdes lika för enhvar underhållstagare samt att tilläggsbeloppet för att kunna bereda någon afsevärd hjälp icke sattes lägre än till 25 kronor årligen för hvarje underhållstagare. Men som kostnaden skulle i ganska afsevärd mån ökas, om tillägget finge tillgodonjutas redan vid uppnådd 45 års eller lägre ålder, och själfförsörjningsförmågan kunde anses i allmänhet då ännu ett antal år vara oförminskad, borde, enligt de sakkunnigas mening, tillägget icke tillgodonjutas af andra än dem, som uppnått 50 års ålder.

De sakkunniga hafva sedermera öfvergått till behandling af frågan Förbättring om förbättring i underhållet för flottans nuvarande och blifvande un- h&Uet åt derhållstagare och sättet att bestrida härför nödiga kostnader samt där- f mansjrap^ vid först anmärkt, att för understödjande af flottans afskedade manskap 1 n ° an' icke, såvidt kunnat inhämtas, funnes flera än två enskilda pensionskassor, och att båda dessas uppgift icke vore af beskaffenhet, att deras verksamhet kunde öfva inflytande på bedömandet af den föreliggande frågan.

12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 187.

Därefter erinrade de sakkunniga om sin redan uttalade åsikt, att arméns och flottans manskap borde, såvidt möjligt, komma i åtnjutande af lika förmån uti ifrågavarande hänseende; och anförde de vidare, hurusom förverkligandet af den sålunda åsyftade likställigheten måste hafva till följd, att underhållstillökning meddelades endast åt dem, som med hänsyn till beloppet af dem enligt gällande bestämmelser tillerkända underhåll kunde anses i lika mån behöfva förbättring i detta underhåll.

Enligt hvad förut meddelade upplysningar gåfve vid handen, vore emellertid förhållandet sådant, att vissa klasser af flottans manskap komme i åtnjutande af underhåll från flottans pensionskassa till vida högre belopp än som kunde tilldelas någon af härens manskap från Vadstena krigsmanshuskassa. Däraf syntes, för likställighetens skull, böra följa, att af flottans afskedade manskap endast de, hvilkas årliga underhåll uppginge till ungefär det högsta för härens manskap ifrågakommande belopp eller därunder, skulle komma i åtnjutande af underhållstillägg. Det högsta underhållsbeloppet från Vadstena krigsmanshuskassa utgjorde visserligen, korpralstillägg inberäknadt, endast 124 kronor. Men då härtill kunde komma bidrag från truppförbands enskilda pensionskassa, som ej stode flottans manskap till buds, hade de sakkunniga ansett det högsta underhållsbelopp, som för flottans manskap finge förenas med underhållstillägg, böra bestämmas till 180 kronor.

Underhållstillägg skulle således tillgodokomma endast dem af flottans redan afskedade eller framdeles afskedade manskap, som från flottans pensionskassa åtnjöte eller komme att åtnjuta årligt underhåll till belopp af 180 kronor eller därunder. Bland dessa utgjorde år 1907 underhållstagarne 1,804 och antalet af dem, som kunde tillkomma, högst 173. Emellertid funnes bland lotsverkets afskedade betjäning 43 underhållstagare, hvilka enligt äldre bestämmelser åtnjöte underhåll endast från flottans pensionskassa till belopp af 180 kronor eller därunder, lägst SO kronor. Då det utan tvifvel skulle väcka icke alldeles oberättigadt missnöje, om dessa lotsverkets f. d. tjänare icke finge erhålla samma tillägg som öfriga kassans underhållstagare, hade de sakkunniga ansett sig böra förorda dem till åtnjutande af denna förmån.

I afseende å bestämmandet af underhållstilläggets belopp för dem som, enligt hvad sålunda anförts, skulle blifva däraf delaktiga, hade de sakkunniga af hufvudsakligen samma skäl, som gjort sig gällande beträffande härens manskap, funnit ny pensionsreglering eller ändring af gällande klassindelning icke böra ifrågasättas. Tilläggets bestämmande genom lika procentberäkning skulle i afseende å nu ifrågavarande manskap och f. d. betjäning visa sig alldeles olämpligt, enär de till lefnadsåren äldste, som alltjämt kvarstode i samma underhållsklass, skulle i

13 Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition No 187.

många fall blifva sämre lottade än de yngre. Bestämdes underhållstillägget, lika för alla, till samma belopp som för underhållstagare i Vadstena krigsmansbuskassa, blefve visserligen häraf en följd, att för många de äldste bland flottans afskedade manskap underhållet och tilllägget sammanräknade icke komme att uppgå till samma belopp som för de äldste underhållstagarne i Vadstena krigsmansbuskassa. Men sådan skillnad i underhållsförmån ägde ju redan rum och motvägdes till icke oväsentlig del däraf, att flottans pensionskassas bemälde underhållstagare under de första åren efter afskedstagandet åtnjutit afsevärdt högre underhåll än deras jämnårige bland härens afskedade manskap. De sakkunniga hade därför ansett lämpligast och med likställigheten bäst öfverensstämmande, att tillägget för ifrågavarande flottans pensionskassas underhållstagare bestämdes lika för alla och lika som för härens afskedade manskap till belopp af minst 25 kronor med villkor att tilllägget icke finge tillgodonjutas af andra än dem, som uppnått 50 års ålder. Härvid borde dock göras det ytterligare förbehåll, att tillägget icke finge utgå med högre belopp, än att detsamma och underhållet sammanräknade icke öfverstege 200 kronor, enär i annat fall den, som åtnjöte underhåll till belopp af 180 kronor, skulle komma att med tilllägget uppbära understöd till större belopp än underhållstagare i närmast högre klass. Enligt beräkningar, stödda på försäkringstekniska grunder utgjorde skuldvärdet för höjning med 1 krona af underhållet för ofvannämnde flottans pensionskassas nuvarande och blifvande underhållstagare 16,971 kronor. Denna summa utgjorde det närvarande värdet af ett årligt anslag, som utginge under 30 år, till belopp af 923 kronor 30 öre. Det årliga anslag, som under samma tid skulle erfordras för höjning med

Då de ifrågavarande underhållstagarnes antal icke okades, borde ofvannämnda belopp anses vara de högsta, som kunde för ändamålet ifrågakomma. Därför borde ock, om det för förhöjning med 25 kronor erforderliga årliga anslag beräknades till afrundadt belopp 23,100 kronor, denna beräkning kunna anses fullt betryggande.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 187.

Om underhallstillägget bestämdes till belopp af 25 kronor, syntes alltså det å tionde liufvudtitelns ordinarie stat uppförda förslagsanslag å 166,500 kronor »till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap» böra höjas med 23,100 kronor. Men, enär, såsom förut vore omförmäldt, detta förslagsanslag vid 1904 års Riksdag bestämdes till sitt nuvarande belopp och beslutet härom varit grundadt å sakkunnigt verkställda beräkningar, hade de sakkunniga saknat anledning att företaga särskilda undersökningar rörande samma anslags tillräcklighet. Anslaget hade för (ifrigt enligt kapitalkonto till riks-hufvudboken för åren 1905 och 1906 icke öfverskridits.

Slutligen ville de sakkunniga fästa uppmärksamhet därå, att enligt de till dem öfverlämnade förteckningarna flottans pensionskassa utbetalade underhåll till åtskilliga underhållstagare, hvilka fått afsked eller eljest kommit i åtnjutande åt underhåll vid så unga år, att de ingalunda kunnat ens närmelsevis uppfylla stadgade villkor i afseende å tjänsteår och lefnadsålder. Underhållet måste således hafva meddelats på grund af kroppsskada, ådragen under tjänstgöring, och dess belopp bestämts med hänsyn till den af skadan förorsakade grad af invaliditet. Dessa underhållstagare finge ju vänta jämförelsevis lång tid, innan de uppnådde 50 års ålder och då komme i åtnjutande af det ifrågasatta tillägget. Men, därest af sådan anledning något särskildt understödsbidrag under tiden kunde vara af verkligt behof påkalladt och behofvet icke kunde afhjälpas genom utdelning från invalidhusfonden, syntes fråga härom höra uppå framställning blifva föremål för undersökning och pröfning i hvarje särskildt fall. Någon allmängiltig regel ansåge de sakkunniga icke kunna i detta hänseende angifvas.

På grund af det anförda hemställde de sakkunniga om vidtagande af erforderliga åtgärder, så att

dels hvarje pension, som till belopp ej öfverstigande 180 kronor från statsverket genom flottans pensionskassa utginge, utan att vara förenadt med annat bidrag, till flottans eller lotsverkets redan afskedade gemenskap eller komme att utgå till flottans hädanefter afskedade gemenskap, måtte höjas med 25 kronor årligen, dock under villkor att sådant tillägg, icke finge åtnjutas af annan än den, som uppnått 50 års ålder, och ej måtte utgå med högre belopp än att detsamma och pensionen sammanräknade icke öfverstege 200 kronor,

dels^ och till bestridande af kostnaden härför det å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag »till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap», nu 166,500 kronor, måtte höjas med 23,100 kronor till 189,600 kronor.

Till sist hafva de sakkunniga än ytterligare framhållit, att då de

15 Kungl. Maj.is Nåd- Proposition N:o 187.

räknat, med eu ökning af 25 kronor årligen i utgående gratial eller pension, denna ökning, enligt deras mening, vore den lägsta, som borde ifrågakomma.

På grund af nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden öfver Yttranden de sakkunnigas förslag afgifvits af marinförvaltningen, lotsstyrelsen och direktionen öfver flottans pensionskassa samt af statskontoret.

Marinförvaltningen, som förklarat sig i likhet med de sakkunniga finna det angeläget, att pensioneringen af härens och flottans gemenskap förbättrades, har för sin del tillstyrkt det afgifna förslaget. I fråga om det föreslagna villkoret att pensionstillägg icke finge åtnjutas af annan än den, som uppnått 50 års ålder, ville emellertid ämbetsverket framhålla, att vid berörda ålder å ena sidan den afskedades arbetskraft i allmänhet ännu ej blifvit i synnerligen stor mån nedsatt och å andra sidan hans familjs behof under vanliga förhållanden finge antagas vara mindre än tillförene, med hänsyn därtill att barnen redan erhållit uppfostran. Vid mera framskriden ålder, då den pensionerades förvärfsförmåga blifvit i betydlig grad minskad, måste åter en ökning af underhållsbidraget med allenast 25 kronor, såsom i allt fall otillräcklig, anses jämförelsevis mindre värderik. Under sådana förhållanden syntes med ungefär samma kostnad för staten vida större gagn kunna tillskyndas de pensionerade, om vid något högre ålder ett afsevärdt högre underhållstillägg kunde dem beredas. Marinförvaltningen ifrågasatte därför såsom ett önskemål, huruvida icke underhållstillägget borde tillgodokomma det pensionerade manskapet först vid 60 års ålder.

Lotsstyrelsen, som yttrat sig öfver förslaget i hvad det afser underhållstagare bland lotsverkets afskedade betjäning, har förordat detsamma såsom egnadt att bereda dessa en på billighet grundad och efter hvad antagas kunde väl behöflig förbättring i deras pensioner.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har till en början meddelat, att de två enskilda pensionskassor för understödjande af flottans afskedade manskap, Indika de sakkunniga antydt i sitt betänkande, utgjordes af H. af Christiernins invalidinrättnings fond och konsul W. J. S.. Westzvnthius’ testamentsfond. Den förra af dessa vore afsedd att bilda eu invalidinrättning för såväl befäl och underbefäl som manskap och hade vid 1007 års slut ett räntebärande kapital af 139,836 kronor 77 öre, men skulle det antagligen ännu dröja längre tid, innan fondens verksamhet kunde taga sin början. Den senare fonden hade vid samma års utgång ett räntebärande kapital åt 8,870 kronor 20 öre, och utdelades därifrån understöd till dem, som blifvit afskedade för skada i tjänsten med pension i första klassen. Under år 1907 hade utdelats 100 kronor

16 Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 187.

för helt år till hvardera af två pensionärer, en jungman och en båtsman, 50 kronor till en båtsman för ett hälft år och återstoden af ränteinkomsten för året, 49 kronor 62 öre, till en båtsman.

I fråga om de sakkunnigas förslag, att understödstillägg skulle bestämmas lika för alla dem, som däraf komme i åtnjutande, hade direktionen intet att erinra. Däremot syntes det direktionen, att det föreslagna beloppet af 25 kronor vore alltför lågt för att åstadkomma behöflig förbättring, och funne sig direktionen därför böra föreslå, att understödsbeloppet måtte sättas till 50 kronor i stället för 25 kronor med det förbehåll, som de sakkunniga föreslagit, att tillägget icke finge utgå med högre belopp än att detsamma och underhållet tillhopa ej öfverstege 200 kronor.

Hvad anginge villkoret att tillägget ej finge tillgodonjutas af andra än dem, som uppnått 50 års ålder, funne direktionen denna bestämmelse befogad i fråga om dem, som afskedats på grund af uppnådd lefnadsålder eller tjänstetid; men i fråga om dem, hvilka afskedats på grund af kroppsskada, uppkommen i följd af olyckshändelse under utöfning af kronans tjänst eller obotlig genom tjänstgöringen ådragen sjukdom, borde, enligt direktionens åsikt, icke någon inskränkning på grund af lefnadsålder göras, särskildt med hänsyn till att de pensioner, som jämlikt reglementet den 31 oktober 1879 af sådan anledning utbetalades, i allmänhet vore betydligt lägre än den ersättning, som utginge jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete. Då antalet af dem, hvilka af sistberörda anledning åtnjöte pension till belopp under 200 kronor, vore jämförelsevis ringa, blefve den högre utgiften för staten härför ej betydande.

Vidare har direktionen påpekat, att enär de för flottan gällande pensioneringsgrunder numera skulle tillämpas jämväl i afseende på kustartilleriet samt enligt reglementet för marinen »gemenskap» ej omfattade underofficerskorpral, men denne jämte gemenskapen inbegrepes i uttrycket »manskap», de ifrågasatta bestämmelserna borde gälla för »manskap vid marinen» och lotsverket i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, »gemenskap vid flottan» och lotsverket.

Slutligen har direktionen anfört, att, i fråga om pensioneringen af det manskap vid marinen, som framdeles komme att afskedas, den föreslagna förbättringen vore i hög grad otillfredsställande, och att därför ifrågavarande understödsbelopp borde för nämnda manskap beräknas allenast intill dess en genomgripande förbättring af dess pensionering kunde komma till stånd. Under erinran om de väsentligt ökade pensioner, som blifvit fastställda för personalen vid lotsverket samt de vid

IT

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

iiottans militärdepoter och varfsstater anställda förmän bland. daglönare, sjukvaktare och öfriga daglönare har direktionen därefter framlagt ett förslag till ändring af grunderna för pensionering af marinens manskap, hvilket förslag i hufvudsak afser att i pensionshänseende likställa detta manskap med sistnämnda kategori af statstjänare. I fråga om storleken af de utgifter, som skulle ådragas statsverket genom den med detta förslag åsyftade förändring, hade dock direktionen, enligt hvad den jämväl meddelat, ej varit i stånd verkställa tillfyllestgörande utredning.

Statskontoret har förklarat sig i hufvudsak kunna förorda de sakkunnigas förslag, men, under framhållande att kostnaderna för förslagets genomförande vore högst betydliga, från kostnadssynpunkt ansett sig höra göra följande erinringar. Då tilläggspensionens föreslagna belopp, 25 kronor, finge anses vara det minsta, som kunde komma i fråga, samt alltså en nedsättning däraf icke vore tillrådlig, syntes det till kostnadernas minskande kunna i stället ifrågasättas, huruvida icke den föreslagna tidpunkten för tillträde af tilläggspension — uppnådda. 50 lefnadsår — skulle kunna utan olägenhet något framflyttas. Åtminstone intill uppnådd 55 års ålder borde nämligen arbetsförmågan i allmänhet kunna antagas vara i det närmaste oförminskad och behofvet af pensionsförhöining ännu i någon mån mindre framträdande. Statskontoret kunde icke ingå i bedömande af de pa försäkringstekmska grunder stödda be räkningar rörande kostnaderna för förslagets genomförande. I saknad af upplysningar i de sakkunnigas betänkande rörande den detaljerade planen och särskildt angående beräknade antalet pensionärer under hvart år af den för anslagens utgående föreslagna 30-årsperioden kunde en ingående granskning icke verkställas. Det ville dock förefalla i \iss män tvifvelaktigt, "huruvida de föreslagna. anslagsförhöjningarna vid hvarje tidpunkt af perioden skulle förslå till gäldande af tilläggspensionerna. Antalet nuvarande pensionärer bland afskedadt manskap vid flottan, hvilka uppbure pension till sådant belopp att förhöjning enligt förslaget skulle dem tillkomma, utgjorde enligt uppgift i betänkandet ] .804'. Huru många af dessa uppnått 50 års ålder vore ej upplyst, men om det antoges att “/s af antalet hunnit nämnda ålder, skulle kostnaden för beredande af tilläggspension med 25 kronor åt en hvar af dessa 1,200 pensionärer uppgå till 30,000 kronor. Då i betänkandet föresloges en anslagsförhöjning för ändamålet af endast 23,100 kronor för år, skulle alltså under omförmälda antagande första aret komma att utvisa en icke obetydlig brist. Men med hänsyn till de öfverskott, som vore att förvänta å anslagen under periodens senare del, vore det dock ganska visst, att de beräknade medlen skulle förslå, då man betraktade

Bih. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 138 Höft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

perioden såsom en helhet. Statskontoret hade velat fästa uppmärksamheten härå särskild! med hänsyn till de ökade anspråk på statsverket som under sådana förhållanden utan tvifvel måste uppstå; statsverket n£>.e nämligen vara beredt att förskjuta medel till täckande af en eventuell brist för att sedermera göra sig ersatt genom de öfverskott, som därest berakmngarna vore riktiga, måste uppkomma å de anslagna medlen under 30-arspenodens sista år.

I likhet med de sakkunniga anser jag det vara särdeles behjärtansvar dt, att ifrågavarande f. d. och ännu kvarstående statstjänare genom istand fiån det allmännas sida erhålla någon förbättring i sin efter afskedstagande! ofta bekymmersamma ekonomiska ställning, äfven om af lätt insedda skäl en fullständig pensionsreglering för dem ej kan ifrågasättas. J

»i i*^an^e Va/C^ vä& som bör följas för ernående af det afsedda målet, delar jag till fullo de sakkunnigas uppfattning, att man ej kan inlåta sig på .en ändring i den nuvarande indelningen af pensionstagare i särskilda klasser samt att en förhöjning af hvarje pensionsbelopp med viss procent däraf icke skulle verka i den riktning, som f ramföl allt måste afses, eller att så kraftigt som möjligt understödja de i pensionshänseende sämst lottade.

ktt. pensionstillägg, lika till beloppet för alla, kommer, såsom de sakkunniga framhållit, att bättre främja hvad som åsyftas, på samma gång som en sålunda anordnad pensionsförhöjning ej nämnvärdt inkräktar å de nuvarande pensioneringsgrunderna.

När det gäller att fastställa beloppet af ett dylikt tillägg samt den lefnadsålder, då det bör få tillträdas, komma helt naturligt önskningarna att ordna dessa förhållanden på det för pensionstagarna mest gynsamma sätt lätt i konflikt med hvad hänsyn till kostnaderna kräfva. Jag håller före, att de sakkunniga i sitt förslag såväl i det ena som i det andra af dessa hänseenden stannat vid det, som är öfverensstämmande med billighetens fordringar och tillika låter sig utföra.

skulle. gifvetvis varit mera tillfredsställande, om jag kunnat förorda hvad direktionen öfver flottans pensionskassa hemställt därom att tilläggsbeloppet måtte sättas till dubbelt mot hvad de sakkunniga öieslagit. Men då redan ett godtagande af de sakkunnigas förslag 'ommer att medföra betydande kostnader för statsverket, i li vilket hänseende jag äfven anhåller att få åberopa chefens för landtförsvarsdepartementet förenämnda yttrande, torde det böra anses uteslutet, att hvad direktionen sålunda hemställt kan förverkligas. Marinförvaltningen

19 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 187.

har uttalat den uppfattningen, att med ungefär samma kostnad för staten vida större gagn skulle kunna tillskyndas pensionstagarna, om med rätt att tillgodonjuta tillägg först vid 60 års ålder de då kunde bekomma ett afsevärdt högre tillskott. Det kan dock dragas i starkt tvifvelsmål, om pensionstagarna verkligen skulle känna såsom en fördel att få vänta å understödet ytterligare ett antal år med utsikt visserligen att, om de uppnådde den högre åldern, erhålla ett större tillskott. All utredning saknas dessutom för bedömande af det belopp, hvarmed tillskottet under de af marinförvaltningen angifna förutsättningar skulle kunna ökas. Från kostnadssynpunkt har statskontoret, som yttrat sig i ett sammanhang om arméns och flottans manskap, ifrågasatt, om icke tidpunkten för tillträde af det af de sakkunniga föreslagna pensionstillägget skulle kunna framflyttas till exempelvis uppnådd 55 års ålder. Hvad pensionstagarna från flottans pensionskassa beträffar, hafva de, som pensionerats på grund af lefnads- och tjänsteålder, till öfvervägande antal bekommit pension först efter uppnådda 55 lefnadsår. Dessa skulle sålunda, jämväl med tillämpning af de sakkunnigas förslag, ej heller komma i åtnjutande af pensionstillägg tidigare än vid samma ålder. Öfriga på nyssnämnda grund pensionerade hafva i allmänhet tillträdt pension vid 50 års ålder. Men då nu hufvudsakligen åsyftas en förhöjning af förutvarande pension, anser jag, i anslutning till hvad chefen för landtförsvarsdepartementet i detta hänseende redan uttalat, tillräckliga grunder ej föreligga för något framskjutande af åldersgränsen beträffande rätten att erhålla ifrågavarande pensionstillägg.

Af direktionen öfver flottans pensionskassa har framhållits, att villkoret om uppnådd 50 års ålder för tilläggets tillgodonjutande icke borde gälla dem, som erhållit pension på grund af kroppsskada eller sjukdom. Chefen för landtförsvarsdepartementet har förut yttrat sig i denna fråga i hvad den angår underhållstagare från armén. Då hans yttrande härvidlag äger motsvarande tillämpning å flottans pensionstagare, anhåller jag att i sådant afseende få åberopa samma yttrande. Samtliga de personer, som från flottans pensionskassa erhållit pension före 50 års ålder, hafva kommit i åtnjutande af donna förmån till följd af kroppsskada eller sjukdom. Med hänsyn till det nu anförda torde do sakkunnigas förslag böra fullständigas med ett tillägg af innehåll att pensionstagare, som ej fyllt 50 år, må, enligt Kungl. Maj:ts medgifvande i hvarje särskilt fall, få tillträda ifrågavarande pensionsförhöjning.

Jämförelsen med pensioneringen af arméns manskap skänker ju berättigande åt de sakkunnigas förslag att endast de pensionstagare från flottans pensionskassa, hvilkas årliga pension uppginge till ungefär det

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

högsta för arméns manskap ifrågakommande belopp, 180 kronor, eller därunder, skulle blifva delaktiga af det ifrågasatta tillägget.

Det af statskontoret framställda antagande att ett årligt belopp af 23,100 kronor, som de sakkunniga föreslagit till bestridande af pensionstilläggen, i början af 30-årsperioden icke skall vara tillräckligt för ändamålet, kommer säkerligen att bekräftas af erfarenheten. Det kan till och med motses större brist de första åren, än statskontoret beräknar. Statskontoret, som icke ägt tillgång till uppgifter angående pensionstagarnas ålder, antager, att “U af hela antalet af dem uppnått 50 år och sålunda enligt förslaget skulle äga rätt omedelbart komma i åtnjutande af pensionstillägg. Enligt nu tillgängliga uppgifter var vid 1908 års slut antalet pensionstagare med pension af högst 180 kronor 1,748. Af dessa hafva blott omkring 100 man ännu icke fyllt 50 år. Enär flertalet af dessa i förtid pensionerade måhända af billighetsskäl bör tillerkännas rätt att genast erhålla pensionstillägg samt härtill kommer, att omkring 40 pensionstagare från lotsverkets personal enligt förslaget skulle vara därtill berättigade, blifver antalet af dem, för hvilka pensionstillägg till en början måste beräknas, förmodligen omkring 1,700. Till bestridande af pensionstillägg skulle då erfordras omkring 42,500 kronor. Men äfven under nu antagna förhållanden torde finnas grundad anledning förutsätta, att det af de sakkunniga beräknade beloppet skall visa sig tillräckligt för därmed afsedda utgifter under 30-årsperioden, betraktad såsom en helhet. Det är äfven, bland annat, att märka, att det år 1904 af Riksdagen beviljade anslaget å 166,500 kronor till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap får antagas inom kort icke behöfva tagas fullt ut i anspråk för de pensionsbelopp, hvarför detta anslag är beräknadt. I allt fall synes för närvarande, då man ännu ej kan säkert bedöma, huru förhållandena i verkligheten komma att gestalta sig, tillräcklig grund ej finnas att förorda en större tillökning i anslaget än de sakkunniga föreslagit.

Hvad direktionen öfver flottans pensionskassa erinrat därom att föreslagna bestämmelser böra gälla »manskap vid marinen» i stället för »gemenskap vid flottan» äger ju berättigande.

Vidkommande slutligen direktionens förslag om en fullständig pensionsreglering för det manskap vid marinen, som framdeles afskedas, anhåller jag få framhålla, att berörda fråga, såsom direktionen jämväl anfört, icke varit föremål för nödig utredning, och anser jag mig redan från denna synpunkt sakna anledning att för närvarande ingå därå.

/ Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag i anslutning till hvad de sakkunniga föreslagit och den i årets statsverksproposition

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

under tionde hufvudtiteln, punkt 4,_ gjorda framställning i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels medgifva, att hvarje pension, som till belopp ej öfverstigande 180 kronor från statsverket genom flottans pensionskassa utgår till marinens eller lotsverkets redan afskedade manskap eller kommer att utgå till marinens hädanefter afskedade manskap, må höjas med 25 kronor årligen, dock att sådant tillägg icke får åtnjutas af den, som erhåller pensionsbidrag från lotsverkets medel, och ej heller af annan pensionstagare, förr än han uppnått 50 års ålder, därest icke Kungl. Maj:t medgifver honom att tidigare komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån, samt att tillägget ej må utgå med högre belopp, än att detsamma och pensionen tillhopa icke öfverstiga 200 kronor; _ .

dels ock till bestridande af kostnaden härför höja det å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag Dtill pensionering af flottans och lotsverkets gemenskapD, nu 166,500 kronor, med 23,100 kronor till 189,600 kronor.

Till denna departementschefens hemställan, hvari statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Jacob Seth.

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Åfd. 138 Höft.