angående under¬ stöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, och makarnas fyra minderåriga barn

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 190.

5 N:o 190.

Kung1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, och makarnas fyra minderåriga barn; gifven Stockholms slott den 26 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, samt makarnas fyra minderåriga barn sönerna Karl August Joakim, Oskar Hemming, Gustaf Henning samt dottern Frida Götilda, må af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att från och med den 1 oktober 1908 utgå, till änkan med 300 kronor, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt till hvart och ett af barnen med 100 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder, under villkor att den änkan och barnen tillkommande, i statsrådsprotokollet omförmälda rätt till skadestånd af Johan Johansson Wiinikka varder å statsverket öfverlåten.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Sivartz.

6 Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition No 190.

Utdrag af protokollet öfver finanserenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Lindman, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SWARTZ,

grefve Hamilton, grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

Hos Eders Kungl. Maj:t har aflidne gränsridaren Karl Johan Rantios i Pello af Ofver-Torneå socken änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, med förmälan att hennes man i följd af misshandel, föröfvad af bondesonen Johan Johansson Wiinikka, den 10 september 1908 aflidit, i underdånighet gjort framställning om erhållande af ett årligt understöd att utgå från och med den 1 oktober 1908 med 300 kronor till änkan och 100 kronor till hvart och ett af makarnas fyra minderåriga barn.

Vid ansökningen finnas fogade dels ett af vederbörande pastorsämbete den 22 nästlidne februari utfärdadt intyg, utvisande att sökanden,

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 190.

som vore född den 29 november 1880, vore medellös samt således för sin och familjens existens och barnens uppfostran i stort behof af understöd, äfvensom att sökanden med sin bemälde man hade följande barn, nämligen sönerna Karl August Joakim, född den 20 mars 1902, Oskar Hemming, född den 8 april 1904, Gustaf Henning, född den 22 maj 1906, och dottern Frida Götilda, född den 9 juli 1908, dels ock ett af Svea hofrätt den 22 december 1908 meddela^ utslag, hvaraf inhämtas följande.

Vid Öfver-Torneå tingslags häradsrätt hade dels vederbörande åklagare å tjänstens vägnar påstått ansvar å Wiinikka, för det denne genom uppsåtlig misshandel med berådt mod men utan afsikt att dräpa dödat Rautio, dels ock änkan Rautio yrkat, att Wiinikka måtte åläggas utgifva underhåll till henne själf med etthundrafemtio kronor årligen under hennes återstående lifstid samt till ett hvart af makarna Rautios fyra omyndiga barn med sjuttiofem kronor årligen, tills de själfva kunde försörja sig.

Genom utslag den 24 oktober 1908 utlät sig häradsrätten: Wiinikka hade i målet erkänt, att han den 10 september 1908 medelst knif tillfogat Rautio den skada, till följd hvaraf denne aflidit, och detta Wiinikkas erkännande bekräftades jämväl af hörda vittnens berättelser. Vid öfvervägande af hvad i målet förekommit angående de omständigheter, under hvilka Wiinikka utöfvat denna misshandel å Rautio, ansåge häradsrätten sådant förhållande icke hafva vid denna förelegat, att Wiinikka kunde anses berättigad åberopa, att han utöfvat misshandeln under nödvärn, utan funne häradsrätten, som lämnade utan afseende Wiinikkas förmenande, att Rautio genom olyckshändelse träffats af knifhugget, Wiinikka hafva uppsåtligen utöfvat misshandeln å Rautio. Emellertid hade i målet icke framgått, att V iinikka handlat annorledes än på sätt lian undskyllt sig, eller utan afsikt att dräpa Rautio och i hastigt mod, men några sådana omständigheter förelåge icke, som utvisade, att Wiinikka vid tillfället varit utan egen skuld af Rautio genom svar förolämpning till vrede retad, hvilket Wiinikka själf icke heller gitt åt bestämdt påstå. Häradsrätten pröfvade förty och i betraktande jämväl af de förmildrande omständigheter, som finge anses hafva till förman för Wiinikka i målet förekommit, rättvist, jämlikt åberopade lagrum, döma Wiinikka att för dråp hållas till straffarbete i fem år. I fråga om änkan Rautios yrkande om understöd för sig och sina barn farin häradsrätten, med afseende därå att änkan Rautio vore berättigad till pension, skäligt förplikta Wiinikka att- endast med af honom godkända belopp utgifva skadestånd och sålunda erlägga till änkan Rautio ett-

Generaltulletyreleen.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 190.

hundra kronor och till ett hvart af makarna Rautios fyra barn sjuttiofem kronor, allt årligen, tills dessa eljest kunde försörja sig.

Svea hofrätt, hvarest ej mindre Wiinikka än äfven änkan Rautio sökt ändring i häradsrättens utslag, har genom förenämnda utslag den 22 december 1908 funnit skäl ej vara å någondera sidan anfördt, som föranledde ändring i öfverklagade utslaget.

Hofrättens utslag, däri endast änkan Rautio sökt ändring med yrkande, att W iinikka måtte för ifrågavarande förbrytelse ådömas högre straff, är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Enligt hvad ett å hofrättens utslag tecknadt bevis utmärker, har vid den 8 sistlidne januari anställdt utmätningsförsök Wiinikka befunnits sakna utmätningsbar tillgång till gäldande af förenämnda honom ådömda ersättningar och skadestånd.

På grund af nådig remiss har generaltullstyrelsen den 11 innevarande mars afgifvit underdånigt utlåtande, däri styrelsen anfört följande.

Enligt hvad generaltullstyrelsen inhämtat, hade med all sannolikhet det å Rautio föröfvade dråpet föranledts af Wiinikkas mot Rautio närda hat, för det denne dels i december 1907 under beslagsanspråk anhållit ett varuparti från Wiinikka, dels i mars 1908 biträdt vid beslag å en olofligen införd vara, hvarmed Wiinikka tagit brottslig befattning. Rautios berömvärda nit i sin tjänsteutöfning skulle sålunda hafva beredt hans egen undergång och undanryckt hans maka och fyra minderåriga barn deras stöd.

Det syntes styrelsen tillbörligt, att från statens sida någonting åtgjordes för att lindra de ekonomiska bekymmer, familjeförsörjarens död medfört för de efterlefvande. Att familjen vore i behof af understöd, syntes det prästbevis, som bifogats den underdåniga ansökningen, tillfyllest vitsorda. Pension komme att från tullstatens enskilda pensionsinrättning utgå med allenast 105 kronor om året, och till någon annan pension vore Rautios änka och barn icke berättigade. Väl hade genom domstols utslag Wiinikka förpliktats att med af honom godkända belopp till Rautios änka och barn utgifva skadestånd, men då, enligt intyg af vederbörande utmätningsman Wiinikka saknade utmätningsbar tillgång för gäldande af skadeståndet, syntes ingen utsikt förefinnas för dess utfående.

På grund af det anförda har generaltullstyrelsen, som funne de understödsbelopp, hvarom änkan Rautio anhållit, skäliga, hemställt, att nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas därom, att till änkan Rautio och hennes barn finge af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 190.

från' och med den 1 oktober 1908 utgå till änkan med 300 kronor, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve, samt till hvart och ett af barnen med 100 kronor, till dess detsamma uppnått aderton ars

å,icler ,

Slutligen har statskontoret den 15 innevarande mars afgifvit in- Statskontoret.

fordradt underdånigt utlåtande, däri statskontoret, på grund af hvad i ärendet förekommit, instämt i generaltullstyrelsens hemställan, hvariämte statskontoret ifrågasatt, huruvida icke till undvikande darat, att framdeles såväl det föreslagna statsunderstödet som de Wnmkka till utgifvande ådömda ersättningarna helt eller delvis komme att samtidig t utgå vid beviljande af statsunderstöden borde fästas det villkor, att den rätt till ersättning af Wiinikka, som på grund af laga kraftvunnet utslag i förevarande mål kunde tillkomma änkan Rautio och hennes barn, blefve å statsverket öfverlåten.

Med hänsyn till de omständigheter, under hvilka Rautio ljutit Dep^leef^nt‘' döden, anser äfven jag i likhet med ämbetsverken, att från statens sida någon ersättning bör beredas änkan och barnen för den förlust i ekonomiskt afseende, de lidit genom mannens och faderns död. Den pension från tullstatens enskilda pensionsinrättning, till hvars erhållande, enligt hvad generaltullstyrelsen meddelat, änkan är berättigad, utgör a lenast 105 kronor om året och gifvet är, att ett dylikt belopp icke rimligtvis kan fylla ens de minsta anspråk på ett nödtorftigt uppehälle.

Såsom villkor för beviljande af de ifrågavarande understoden synes mig böra, på sätt statskontoret ifrågasatt, föreskrifvas, att den rätt till skadeersättning af Wiinikka, som enligt åberopade utslaget må tillkomma änkan Rautio och hennes barn, öfverlåtes å statsverket.

Hvad härefter angår de belopp, som böra ifrågakomma, äfvensom de villkor i öfrigt, som föreslagits för understödens åtnjutande, harJag icke funnit anledning till någon erinran mot hvad ämbetsverken i berörda

afseenden föreslagit. , , ^ . ,

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t

måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, samt makarnas förbemälda fyra minderåriga barn må åt tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att från och med den 1 oktober 190» utgå till änkan med 300 kronor, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt till hvart och ett af barnen med 100 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder, under villkor att den änkan Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 140 Höft.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 190.

och barnen tillkommande, här ofvan omförmälda rätt till skadestånd varder å statsverket öfverlåten.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Alexander son.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.