angående ut¬ sträckt rätt att utlämna egnahemslån

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 42.

67 N:o 42.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående utsträckt rätt att utlämna egnahemslån; gifven Stockholms slott den 12 felruari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen besluta:

l:o) att statslån från de af Riksdagen för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen anvisade medel må, under de i allmänhet för utlämnande af dylika lån gällande förutsättningar, af låneförmedlare kunna erhållas jämväl till utlämnande af egnahemslån åt innehafvare af tomträtt;

2:o) att den omständigheten, att ifråga om jordbrukslägenhet kronan för fordran å ogulden köpeskilling för marken innehar första inteckningen, ej skall utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande utlämnas mot i anseende till förmånsrätten närmast efterföljande inteckning; samt

3:o) att ifråga om lån, som under l:o) och 2:o) omförmälas, skola, jämte de för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de ej strida mot hvad här nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen:

a) att lån till innehafvare af tomträtt skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar samt lån till uppförande af byggnader, hvarom under 2:o) förmäles, med minst hälften och högst fem sjättedelar af

68 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

värdet utaf de innehafvaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro afsedda att uppföras å lägenheten; och

b) att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock under villkor dels att vid tiden för hvarje låns beviljande af upplåtelsetiden återstår så mycket, att denna återstod med minst tjugu år öfverskjuter den tid, som åtgår till inbetalning af egnahemslånets amorteringsdel, dels ock att tomträttsaftalet är så affattadt, att tomträtten icke under upplåtelsetiden kan förverkas eller eljest upphöra.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 42.

69 Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Eoos,

Swartz,

grefve Hamjlton, grefve Ehrensvärd,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde härefter:

Uti närmast föregående ärende har jag föreslagit Eders Kung]. Maj:t, bland annat, att man vid upplåtelser af bostadslägenheter från kronans domäner jämväl borde göra försök att använda det nya tomträttsinstitutet. Hvad jag i nämnda ärende föreslog vann Eders Kungl. Maj:ts gillande; och beslöt Eders Kungl. Maj:t, att i öfverensstämmelse därmed förslag skulle i nådig proposition angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar föreläggas Riksdagen till antagande.

Såsom jag redan i angifna sammanhang framhöll, förutsätter emellertid berörda förslag, att möjlighet beredes dem, som erhållit tomträtter åt sig upplåtna, att under lämpliga förutsättningar kunna erhålla lån från egnahemslånefonden.

70 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 42.

I sammanhang därmed synes mig äfven böra upptagas frågan om ej inteckningar i tomträtt i allmänhet böra få godtagas såsom säkerhet för egnahemslån. För min del ser jag ej något hinder därför och anser mig böra förorda en sådan anordning. Jag anser mig emellertid böra framhålla, att densamma uppenbarligen kommer att sakna sin största betydelse, så länge egnahemslån ej få utlämnas å till stad hörande område, hvarför stadsplan faststälits. Det blir således tillsvidare särskildt inom och omkring en del köpingar och municipalsamhällen, som dylika lån kunna tänkas komma till användning i större utsträckning.

Vidare framhöll jag vid föredragningen af nämnda ärende, att vissa ändringar i gällande villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen syntes mig önskliga i den riktning, att i fråga om jordbrukslägenheter den omständigheten, att staten för sin köpeskillingsfordran innehade första inteckningen, icke komme att utgöra hinder för, att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande lämnades köparen.

Jag anhåller att i förevarande sammanhang få upptaga äfven denna fråga.

Enligt gällande bestämmelser för statens egnahemslånerörelse får låneförmedlare med vissa undantag och modifikationer, om hvilka nu icke är fråga, icke för egnahemslån betinga sig annan säkerhet än första inteckning i lägenheten. Detta innebär, såsom jag redan i berörda sammanhang antydde, bland annat, att en lägenhetsköpare, som önskar erhålla egnahemslån, icke kan begagna sig af ett medgifvande af säljaren, att låta köpeskillingen eller en de! däraf innestå mot inteckning i lägenheten, utan måste genast antingen genom anlitande af egnahemslånet eller af egna medel betala köpeskillingen till fullo. Såvidt det gäller lägenheter, som inköpas från enskilda, torde ock en sådan anordning vara välbetänkt. Därigenom vinnes nämligen eu viss garanti för, att köparen ordnar sina kreditförhållanden på ett lämpligt sätt, på samma gång som låneförmedlarens kraf på säkerhet i viss mån tillgodoses. Då det åter gäller inköp från kronan af lägenheter, som säljas till egnahemssakens främjande och för hvilka på grund häraf kronan medger särskildt gynnsamma betalningsvillkor, ställer sig däremot saken något annorlunda, i synnerhet om, såsom vid antagande af förenämnda proposition skulle blifva fallet, de betalningsvillkor, kronan uppställer, skulle blifva i viss mån ännu fördelaktigare än de för betalning af egnahemslån gällande. Genom en ändring i gällande villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse i den riktning jag förut antydt skulle, under förutsättning tillika att vid inköp af egna-

71 Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 42.

hemslägenheter från kronan de i förenämnda proposition föreslagna grunderna vunne tillämpning, bortsedt från den minskning, som därigenom skulle äga rum i krafven på egnahemslånefonden, för lägenhetsköpare icke oväsentliga fördelar vinnas. Sålunda skulle, äfven i de fall, då de af kronan uppställda villkoren för köpeskillings gäldande ungefär komme att sammanfalla med villkoren för återbetalning af egnahemslån, köparen befrias från besväret att skaffa penningar till den inbetalning af köpeskillingen, som måste föregå erhållandet af köpebref. Äfven sedan genom 1908 års Riksdags beslut möjlighet öppnats att för dylikt ändamål erhålla förskott hos vederbörande egnahemslåneförmedlare, torde berörda befrielse blifva till förmån för köparen, ej minst därigenom att han sluppe att för ändamålet anlita andra personers hjälpsamhet, något som eljest i de flesta fall icke lärer kunna undvikas. För de fall, då de af staten uppställda villkoren för köpeskillings erläggande ställa sig väsentligt gynnsammare än de för betalning af egnahemslån gällande, blir fördelen för köparen ännu påtagligare, och såsom jag vid föredragning af frågan om förändring i förstnämnda villkor framhöll, skulle detta särskilt blifva händelsen vid inköp af ouppodlade lägenheter, då köparen mer än eljest torde vara i behof af allt det understöd, som kan beredas honom. Fn underlåtenhet att företaga den ifrågasatta förändringen i egnahemslånevillkoren skulle i dessa fall tvinga köparen att afstå från endera af förmånen af dessa gynnsammare betalningsvillkor eller fördelen af .att kunna erhålla egnahemslån till uppförande af nödiga byggnader. Någon minskning af säkerheten för låneförmedlarna af beskaffenhet att verka afskräckande för dem synes mig ej heller böra uppstå af en förändring af egnahemslånevillkoren i angifna riktning.

Jag anser mig alltså böra hemställa om ändring i gällande villkor och bestämmelser för egnahemslånerörelsen jämväl i nu angifna hänseende.

Hvad därefter angår de villkor, under hvilka egnahemslån böra få utlämnas åt tomträttsinnehafvare och köpare från kronan af jordbrukslägenheter, är det klart, att vissa särskilda bestämmelser i detta hänseende erfordras.

Sålunda torde det först och främst vara gifvet, att lån endast bör få beviljas till viss del af byggnadernas värde.

Vidare torde det vara själffallet, att ifråga om lån åt tomträttsinnehafvare denna del icke bör vara större, än som är regel ifråga om bostadslån i allmänhet, eller 3A af värdet.

Lån till köpare af jordbrokslägenheter för byggnaders uppförande åter torde böra få beviljas till belopp motsvarande intill B/« af byggnadernas värde.

72 Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 42.

En följd af hvad sålunda föreslagits torde vara, att minima för lånen jämväl måste rättas efter byggnadernas värde och icke efter lägenheternas i deras helhet.

De absoluta maximigränserna för lägenheternas värden, jorden däri inberäknad, torde emellertid böra vara desamma, som de i allmänhet gällande, och således i detta hänseende de allmänna bestämmelserna för egnahemslån blifva gällande äfven beträffande nu ifrågavarande slags lån.

För att tomträttsinteckningar skola kunna godkännas såsom säkerhet för egnahemslån i samma utsträckning som andra inteckningar, synas ett par säkerhetsföreskrifter blifva af nöden. Sålunda torde böra gälla, att vid tiden för egnahemslånets beviljande skall återstå så mycket af upplåtelsetiden, att denna återstod med minst 20 år öfverskjuter den tid, som åtgår för amortering af egnahemslånets amorteriugsdel. Detta för att ej långifvarens säkerhet skall blifva otillräcklig. Det är ju nämligen gifvet, att tomträtten allt mer förlorar i saluvärde ju närmare det lider mot upplåtelsetidens slut. Vidare torde böra fordras, att tornträttsaftalet är så afifattadt, att tomträtten icke under upplåtelsetiden kan under några förhållanden förverkas eller eljest upphöra. Att härutöfver uppställa några särskilda fordringar till låneförmedlarens skyddande torde däremot ej vara erforderligt. Särskilt har jag icke ansett mig böra föreslå uppställandet af något kraf på, att jordägaren skall hafva förbundit sig att vid upplåtelsetidens slut lösa å det upplåtna området befintliga åbyggnader, dels emedan jag icke ansett mig böra föreslå såsom regel, att kronan vid sina upplåtelser skulle ikläda sig en dylik skyldighet, samt dels af det skäl att vid den jämförelsevis långa upplåtelsetid, som enligt det föregående skulle fordras, någon fara icke synts mig föreligga för att egnahemslånen icke före dess utgång skulle vara inbetalda.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen besluta:

l:o) att statslån från de af Riksdagen för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen anvisade medel må, under de i allmänhet för utlämnande af dylika lån gällande förutsättningar, af låneförmedlare kunna erhållas jämväl till utlämnande af egnahemslån åt innehafvare af tomträtt;

2:o) att den omständigheten, att ifråga om jordbrukslägenhet kronan för fordran å ogulden köpeskilling för marken innehar första inteckningen, ej skall utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande utlämnas mot i anseende till förmånsrätten närmast efterföljande inteckning; samt

73 Kungl. Maj:ti Nåd. Proposition N:o 42.

3:o) att ifråga om lån, som under l:o) och 2:o) omförmälas, skola, jämte de för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de ej strida mot hvad här nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen:

a) att lån till innehafvare af tomträtt skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar samt lån till uppförande af byggnader, hvarom under 2:o) förmäles, med minst hälften och högst fem sjättedelar af värdet utaf de innehafvaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro afsedda att uppföras å lägenheten; och

b) att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock under villkor dels att vid tiden för hvarje låns beviljande af upplåtelsetiden återstår så mycket, att denna återstod med minst tjugu år öfverskjuter den tid, som åtgår till inbetalning af egnahemslånets amorteringsdel, dels ock att tomträttsaftalet är sa affattadt, att tomträtten icke under upplåtelsetiden kan förverkas eller eljest upphöra.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Stael von Holstein.

liilt. tiU Rik sd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 28 Häft.