angående tilläggs¬ pension åt f. d. rektorn Jakob Persson

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

1 N:o 54.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående tilläggspension åt f. d. rektorn Jakob Persson; gifven Stockholms slott den 22 januari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten för före detta rektorn Jakob Persson uppföra en tilläggspension å fyrahundratjugu kronor årligen att utgå från och med den 1 september 1908.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld

Bih. till Riksd. Prat 1.900. 1 Samt. 1 Afd. 39 Höft. (No 54.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

/

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majd; Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1909.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle, Statsråden: Albert Peteksson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton, grefve Ehrensvärd,

Malm.

78:o.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld yttrade härefter:

Ang. muggs- »I skrifvelse till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 8

^réaorn* j.d'mars 1907 anhöll rektorn vid samskolan i Arboga Jakob Persson om öfver- Persson. styrelsens åtgärd för utverkande af rättighet för honom att från och med år 1908, sedan hos Kungl. Maj:t sökt afsked från rektorsbefattningen blifvit honom beviljadt, under hans återstående lifstid åtnjuta pension som rektor vid en statens samskola med 3,700 kronor årligen enligt nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk, oaktadt Persson vid ifråga-

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

varande tidpunkt ännu icke fullt uppnått den i berörda nådiga kungörelse föreskrift^ tjänståldern af 35 tjänstår.

Till stöd för denna anhållan anförde Persson hufvudsakligen följande.

På sätt ansökningen bilagdt frej dbetyg utvisade vore sökanden född den 8 februari 1839 och hade således redan öfverskridit den lefnadsålder, då enligt nu gällande pensionsreglering en lärare vid allmänt läroverk borde i regeln afgå från sin tjänst. Att sökanden ännu icke uppnått den för erhållande af pension stadgade tjänståldern, berodde därpå, att han först mot slutet af år 1877 erhållit anställning vid allmänt läroverk, och detta för honom ogynnsamma förhållande hade i sin ordning berott på följande omständigheter.

Sedan sökanden vid början af höstterminen 1858 aflagt studentexamen, saknade han tillgångar att utan afbrott fullfölja sina studier vid universitetet. Efter flera års vistelse som informator på skilda orter utom universitetsstaden sattes han omsider i tillfälle att dit återvända på hösten 1865. Men äfven under den därpå följande vistelsen vid universitetet hade han för sitt uppehälle varit hänvisad till nödvändigheten att samtidigt med skötandet af egna studier offra mycken tid och arbetskraft dels åt meddelande af enskild undervisning, dels åt tjänstgöring vid privata skolor i Uppsala. Sedan han under sådana omständigheter vid början af vårterminen 1872 aflagt filosofie kandidatexamen enligt 1853 års stadga, hade han fortsatt sin tjänstgöring vid de privata skolorna i Uppsala till och med höstterminen 1876 ocli samtidigt under vår- och höstterminen 1875 genomgått profårskurs vid högre elementarläroverket därsammastädes. Vårterminen 1877 hade han tillbragt i Uppsala med förberedelser till en gradualafhandling, från hvars fullbordande lian af ekonomiska skäl måst afstå för att vid början af höstterminen 1877 tillträda honom erbjuden anställning som extra lärare vid det då nybildade realläroverket i Stockholm. Vid detta läroverk befordrad till ordinarie adjunkt den 9 november samma år, tjänstgjorde han i denna egenskap till och med höstterminen 1882 och räknade således först då b1/2 års tjänstgöring vid allmänt läroverk. Den 5 juli 1882 utnämndes han till rektor vid femklassiga allmänna läroverket i Arboga och tillträdde denna befattning den 1 januari 1883. Hans anställning vid detta läroverk både således med utgången af år 1907 omfattat en tidrymd af 25 år. Lades därtill de 5Y2 år, sökanden förut varit anställd vid realläroverket i Stockholm, uppginge hans tjänstetid vid .■illmänna läroverk, år 1907 däri inräknadt, till S0l/2 år. Finge då de 10 y2 år, han tjänstgjort vid privata skolor, räknas honom till godo såsom motsvarande åtminstone 4l/> ars tjänstgöring vid allmänt läroverk,

I

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

skulle den såsom villkor för erhållande af afsked med pension stadgade tjänståldern af sökanden vara uppnådd vid början af år 1908. En dylik beräkning torde icke sakna fog för sig, alldenstund samtliga de ifrågavarande privatskolorna vore högre läroverk, en af dem — Uppsala privata elementarläroverk — ägde rätt att anställa mogenhetsexamen och sökanden hade vid dem alla undervisat på det högre stadiet, för det mesta samtidigt i två eller tre af dem, hvarigenom hans tjänstgöringstid uppgått till ett ganska stort antal timmar i veckan. Under sin tjänstetid vid allmänna läroverk hade sökanden åtnjutit tjänstledighet dels under höstterminen 1880 för att med anslag af statsmedel i England, Frankrike och Tyskland idka språkstudier och taga kännedom om metoderna för undervisningen i främmande språk vid åtskilliga läroanstalter i dessa länder, dels under de tider, då han som ledamot af Riksdagens Andra kammare bevistat alla under åren 1891—1905 hållna riksdagar, hvarvid tjänstledigheten merendels varit utsträckt till slutet af hvarje vårtermin, dels ock slutligen på grund af sjukdom från och med den 23 augusti till och med den 22 oktober höstterminen 1906. På den för sökanden såsom fast anställd rektor utfärdade fullmakten hade han visserligen grundat en för honom och hans familjs utkomst synnerligen värdefull förhoppning att, om en så lång lefnad blefve honom beskärd, få kvarstå vid sin tjänst med därtill hörande löneförmåner, tills han uppnått den för pensions erhållande lagstadgade tjänståldern. En med åren alltmer tilltagande döfhet i förening med minskad arbetsförmåga utgjorde dock numera en kraftig maning för honom att, så snart möjlighet bereddes honom att för sin återstående lifstid komma i åtnjutande af pension till det fulla belopp, han haft anledning påräkna, afgå från en befattning, som särskildt i det betydelsefulla nydaningsskede, det under hans ledning ställda läroverket då genomginge, kräfde hos dess innehafvare icke blott varmt intresse för den föreliggande, ingalunda lättlösta uppgiften utan äfven friska och starka både kropps- och själskrafter.

Med undei’dånigt utlåtande den 19 mars 1907 öfverlämnade öfverstyrelsen berörda ansökning till Kungl. Maj:t. Efter att hafva erinrat att sökanden vid slutet af år 1907 hade att räkna sig till godo en tjänstålder af 30 V2 år, hvaraf 25 år som rektor, samt att sökanden sålunda först är 1911 vid en lefnadsålder af fydlda 72 år, koinme att uppnå den författningsenligt föreskrifna pensionsåldern och kunna erhålla afsked med pension från sin rektorstjänst, anförde öfverst}'relsen vidare:

Då af bifogadt läkarbetyg framginge, att sökanden lede af höggradig, tilltagande döfhet samt minskad arbetsförmåga, skulle sålunda antingen, om sökanden själf bestrede sin tjänst, sjuklighet och aftagande krafter

D

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

hindra honom att på ett tillfredsställande sätt verka som läroverkets styresman, eller ock rektorstjänsten komma att uppehållas genom tillfällig vikarie, båda dessa eventualiteter helt visst till afsevärd olägenhet för läroverket, så mycket mer som detta för det dåvarande genom ombildningen till samskola vore stadt i ett betydelsefullt nydaningsskede. öfverstyrelsen skulle sålunda anse det vara en stor fördel för det läroverk, där sökanden vore anställd, om han genom erhållande af pension bereddes tillfälle att afgå från sin tjänst redan år 1908. Därtill komme, att sökanden, för hvilken det, på grund af mistad bostadsförmån, i hvarje fall skulle innebära en ekonomisk förlust att före den tid, då han genom uppnådd tjänstålder därtill vore skyldig, afgå från sin tjänst, med hänsyn till det dugande och nitiska sätt, hvarpå han verkat såsom lärare och styresman för läroverk, syntes hafva gjort sig förtjänt af ett sådant erkännande från det allmännas sida, som beviljande åt honom af pension på sätt nu ifrågasatts skulle innebära. Med afseende härpå ville öfverstyrelsen vitsorda, att sökanden, under den tid det i enlighet med § 7 mom. 4 af den för öfverstyrelsen gällande nådiga instruktionen tillhört öfverstyrelsen att utfärda tjänstgöringsbetyg för rektor, med utmärkt nit och utmärkt skicklighet fullgjort sina tjänsteåligganden samt uti vandeln förhållit sig hedrande. Öfverstyrelsen hade vidare inhämtat, att sökanden ingått på den nya lönestaten.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde öfverstyrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes i nåder till 1907 års Riksdag göra framställning, att åt sökanden från allmänna indragningsstaten måtte från och med månaden näst efter den månad under år 1908, då nådigt afsked kunde komma att blifva honom beviljadt, utgå i pension hans lön som rektor vid nämnda läroverk eller 3,700 kronor.

Efter nådig remiss afgaf statskontoret den 6 april 1907 underdånigt utlåtande öfver berörda ansökning, därvid statskontoret yttrade att, då sökanden, som genom att ingå på den nya lönestaten, hvilken enligt, nådig kungörelse den 14 september 1906 skulle från och med år 1907 gälla för, bland andra rektorn vid samskolan i Arboga, iklädt sig skyldighet att underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, hvilka kunde varda stadgade, i händelse det af Kungl. Maj:t framlagda förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares pensionsrätt blefve godkändt, i allt fall torde blifva skyldig att under år 1908 afgå från tjänsten med afkortad pension, ansåge statskontoret för sin del icke tillräckliga skäl föreligga att då underställa förevarande fråga Riksdagens pröfning.

Jämlikt beslut den 26 april 1907 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Sedermera bar Persson, i underdånig ansökning den 28 december 1907, under åberopande af 6 § mom. b) i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, anhållit att varda vid sin tjänst som rektor vid sainskolan bibehållen till den 1 juli 1908 och att därefter erhålla nådigt afsked med pension till det belopp, som på grund af i ansökningen angifna skal kunde varda honom tillerkändt.

Sökanden har i denna ansökning anfört, bland annat följande.

Enligt ofvannämnda lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, hvilken träd! i kraft den 1 januari 1908, vore sökanden, som ingått på 1904 års lönn- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk, skyldig att under år 1908 afgå från sin tjänst med af kortad pension. Då sökanden såsom af bilagd tjänsteförteckning framginge, vid utgången af år 1907 räknade allenast 3072 tjänstår, skulle enligt § 7 i omförmälda lag hans pension komma att afkortas från 3,700 till 3,230 kronor. Tillätes han kvarstå vid sin tjänst till den 1 juli 1908, ökades sistnämnda belopp med 50 kronor, men understege ändå med 420 kronor den pension, han på grund af den för honom utfärdade fullmakt hoppats kunna erhålla. Den nya pensionslagen vore således för sökanden synnerligen ogynnsam. Särskildt framträdde detta tydligt vid en jämförelse med de pensioner från allmänna indragningsstaten, hvilka af 1907 års Riksdag på Kungl. Maj:ts nådiga proposition tillerkänts de afgående rektorerna vid åtskilliga andra läroverk, hvilka på grund af Riksdagens beslut skulle indragas eller ombildas till sexklassiga samskolor, såsom den tvåklassiga pedagogien i Södertälje och de treklassiga allmänna läroverken i Falköping och Örnsköldsvik. Dessa rektorer hade nämligen förklarats berättigade att i pension från allmänna indragningsstaten åtnj lita sina löner å 3,500 kronor oafkortade. Att motsvarande förmån beviljades äfven sökanden, som i 25 år varit anställd som rektor vid ett allmänt läroverk med större antal klasser än de förenämnda lägre läroverken, torde fä anses vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, och anhölle sökanden fördenskull, att Kungl. Maj:t täcktes äfven åt honom bereda rätt att, efter erhållet afsked, i pension åtnjuta sin lön, 3,700 kronor, oafkortad. Kunde denna underdåniga ansökan icke beviljas, komme pensionens belopp, vid bifall till sökandens anhållan att varda vid sin tjänst bibehållen till den 1 juli 1908, enligt den här ofvan gjorda beräkningen att uppgå till allenast 3,280 kronor.

Med anledning af denna ansökning, öfver hvilken läroverksöfverstyrelsen yttrat sig den 10 januari 1908, medgaf Eders Kungl. Maj:t enligt beslut den 24 januari 1908, att sökanden linge vid sin tjänst kvarstå tills vidare intill utgången af juni 1908; hvarjämte Eders Kungl. Maj:t, förkla-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54. 7

rade sig vilja framdeles meddela beslut i anledning af sökandens begäran om afsked och pension.

Sistberörda ärende, i hvad det angick Perssons ansökning om afsked med pension, remitterades för afgifvande af yttrande till statskontoret, som i anledning häraf afgaf underdånigt utlåtande den 25 februari 1908, däri statskontoret förmälde sig icke finna omständigheterna böra föranleda till vidtagande af åtgärd för beredande åt Persson af pension till högre belopp än det, hvartill han författningsenligt vore berättigad. Under antagande att Persson afginge från tjänsten med utgången af juni 1908 utgjorde berörda belopp 31/35 af hel pension, 3,700 kronor, eller, efter afrundning enligt 4 § i pensionslagen, 3,280 kronor, hvilket belopp statskontoret hemställde måtte såsom pension tillerkännas Persson.

Emellertid anhöll Persson i underdånig ansökning den 6 april 1908 på grund af förekomna omständigheter, att han måtte få kvarstå i tjänsten under ytterligare två månader eller till den 1 september 1908. Sedan öfverstyrelsen den 28 april 1908 häröfver afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, bifölls denna anhållan genom nådigt beslut den 8 maj 1908.

Nu har Persson i en af läroverksöfverstyrelsen med underdånigt utlåtande den 14 juli 1908 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad ansökning, dagtecknad den 22 juni 1908, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes bevilja honom nådigt afsked från och med den 1 september 1908, med rättighet för honom att under sin återstående lifstid årnjuta pension till belopp af 3,700 kronor årligen, eller, om detta icke kunde i frågans nuvarande läge medgifvas, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, med förklarande att pensionen skulle för år 1908 utgå efter 3,280 kronor, till 1909 års Riksdag aflåta nådig proposition om pensionsbeloppets höjande till 3,700 kronor från och med år 1909. Såsom stöd för denna framställning har sökanden dels åberopat de skäl han angifvit i sina föregående, af mig redan relaterade ansökningar i ämnet, dels ock ytterligare anfört följande.

För sin förhoppning om nådigt bifall till nu ifrågavarande underdåniga ansökan vågade sökanden hämta stöd af det förhållandet, att 1908 års Riksdag på Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition beviljat lektorn vid högre realläroverket i Göteborg N. A. Johansson hel pension som lektor, oaktadt han icke varit anställd vid allmänt läroverk mer än 26 år och för öfrigt utöfvat en femtonårig lärarverksamhet som föreståndare för eu privat flickskola af ungefär samma omfattning i afseende på klasser och lärokurser som de privata läroverk, vid hvilka sökanden varit verksam som lärare i mer än tio år. Den sammanlagda tjänståldern blefve således för dem båda, med inräkning af bäggederas tjänstetid vid enskilda läroverk, densamma eller omkring 41 år. Visserligen förelåge mellan lektor Jo-

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

hanssons och sökandens lärarverksamhet den skillnaden, att Johansson varit föreståndare för en högre flickskola och rektor vid ett högre allmänt läroverk, då däremot sökanden endast haft anställning som lärare vid högre privata skolor och varit rektor vid ett femklassigt allmänt läroverk. Men då de vore likställda i afseende på längden af väl vitsordad tjänstgöring, hvar inom sin tjänstegrad, och sökandens tjänstetid vid allmänna läroverk omfattade 5 år mer än Johanssons, hvarförutom sökanden varit rektor 4 år längre än denne, torde det få anses billigt, att sökanden i likhet med Johansson komme i åtnjutande af mot sökandens tjänstegrad svarande hel pension, allrahelst som sökandens rektorstjänstgöring under de senast gångna tre åren till följd af läroverkets pågående ombildning till en sexklassig samskola varit synnerligen ansträngande och ansvarsfull. 1 likhet med lektor Johansson hade äfven sökanden innehaft ett och annat förtroendeuppdrag för behandling af skolfrågor. Så tillhörde han under 1893 års riksdag såsom ordinarie ledamot andra kammarens tillfälliga utskott n:o 1. som bland andra frågor rörande undervisningsväsendet hade att förbereda den då på dagordningen stående frågan om latinskrifningens upphörande vid de allmänna läroverken, och var år 1904 likaledes ordinarie ledamot af Riksdagens i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare m. m. tillsatta särskilda utskott n:o 1. Hit torde äfven få räknas, att han under sommaren 1897 samt vintern och våren 1898 varit ledamot af den femmannakommitté, som den 4 juni 1897 af Kungl. Maj:t tillsatts för att afgifva betänkande och förslag angående afskaffande eller inskränkande af undervisningsprofven för lärarbefattningar vid de allmänna läroverken jämte ett par andra dessa läroverk rörande smärre frågor. På grund af denna, såsom det syntes sökanden, nästan fullständiga likhet mellan de på pensionens belopp inverkande grunderna för lektor Johanssons och sökandens pensionering vågade sökanden antaga som sannolikt eller åtminstone möjligt, att om hans pensionsfråga kunnat eller hunnit, samtidigt med Johanssons bringas under Riksdagens ompröfning, utgången skulle hafva blifvit lika gynnsam för sökanden som för Johansson. Skulle däremot pensionen åt sökanden beräknas endast efter hans 31 tjänstår vid allmänna läroverk, utan någon hänsyn till hans synnerligen väl vitsordade tjänstgöring vid enskilda läroverk, komme den jämlikt § 7 i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 att uppgå till allenast 3,280 kronor, hvarigenom han försattes i en synnerligen ofördelaktig ställning i jämförelse å ena sidan med de förutvarande rektorer vid åtskilliga till indragning eller ombildning bestämda lägre

9 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

läroverk, hvilka af Riksdagen fått sig tillerkända pensioner ä 3,500 kronor, och å andra sidan med de två adjunkter vid det under sökandens ledningställda läroverket, hvilka på senare tiden afgått med pensioner å 3,400 kronor; och årsinkomsten af sökandens tjänst, å hvilken han innehade fullmakt, skulle med ens nedbringas från 6,100 kronor, som den vid tiden för ansökningen utgjorde med inräkning af tjänstgöringspenningar å 1,800 kronor och hyresersättning å 600 kronor, till föga mera än hälften af förstnämnda belopp.

Uti sitt öfver sistnämnda framställning afgifna underdåniga utlåtande har läroverksöfverstyrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte bevilja Persson afsked från och med den 1 september 1908 samt tillika medgifva, att, enär Persson ägde rätt att räkna 31 tjänstår, till honom finge utgå sl/35 af full pension eller 3,280 kronor. Hvad åter anginge sökandens anhållan om åtgärders vidtagande för pensionens höjande till 3,700 kronor hänvisade öfverstyrelsen till hvad öfverstyrelsen i sitt här förut omförmälda underdåniga utlåtande den 19 mars 1907 yttrat angående full pension åt Persson.

Statskontoret har i infordradt underdånigt utlåtande den 27 juli 1908 beträffande Perssons senaste framställning yttrat: I fråga om sökandens rätt till pension vid afskedstagande!, ville statskontoret åberopa hvad ämbetsverket därom anfört i underdånigt utlåtande den 25 februari 1908. Den omständigheten, att sökanden enligt erhållet tillstånd kunde komma att i tjänsten kvarstå under juli och augusti månader 1908, föranledde icke ändring i beloppet af den pension, hvartill sökanden, på sätt i ämbetsverkets omförmälda utlåtande angåfves, vore berättigad. Beträffande sökandens framställning om beredande af förhöjning af det honom författningsenligt tillkommande pensionsbeloppet ville statskontoret till en början framhålla, att sådan förhöjning icke torde kunna utan Riksdagens medgifvande beviljas; och tilläte sig statskontoret i öfrigt erinra, hurusom statskontoret, då fråga väckts om dylik förmån för lektorn vid högre realläroverket i Göteborg N. A. Johansson, i underdånigt utlåtande den 16 mars 1908 anfört, att enligt statskontorets mening särdeles tungt vägande skid borde föreligga för att åtgärd skulle; vidtagas till höjning af pensionsbelopp, som vore afpassadt efter tjänstetidens längd, att statskontoret visserligen för egen del tvekade, huruvida sådana omständigheter föreläge, att ett undantag från regeln, hvilket under alla förhållanden måste vara ägnadt att ingifva betänkligheter, kunde anses fullt motiveradt; men att med hänsyn därtill, att den i ämnet sakkunniga myndigheten ansett,

Bih. till Jliksd. Prot. 1909. 1 Samt. 1 Afd. BO Raft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

att lektor Johansson om skolväsendet inlagt utmärkt förtjänst samt att fallet i öfrig! vore af så enastående beskaffenhet, att ett undantag på grund däraf vore på sin plats, statskontoret icke ansåge sig böra afstyrka att framställning i ämnet gjordes hos Riksdagen. Då 1908 års Riksdag bifallit af Eders Kungl. Maj:t framlagdt förslag till förhöjd pension för bemälde lektor Johansson, samt omständigheterna i nu förevarande fall syntes i det närmaste öfverensstämma med hvad till stöd för pensionsförhöjning åt lektor Johansson blifvit anfördt, ansåge statskontoret skäl föreligga att söka utverka dylik förhöjning jämväl för sökanden. Statskontoret hemställde alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, dels vid beviljande af det sökta afskedet förklara sökanden berättigad att från och med månaden näst därefter under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af tretusentvåhundraåttio kronor, att utgå från det å tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare, dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten för sökanden uppföra en tilläggspension å fyrahundratjugu kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvari afsked blifvit sökanden beviljadt.

Vid ärendets föredragning den 14 augusti 1908 beslöt Kungl. Maj:t bevilja Persson nådigt afsked med utgången af augusti 1908 med rätt för honom att från och med den 1 september 1908 uppbära pension till belopp af 3,280 kronor årligen att utgå enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.

På sätt Persson erinrat medgaf 1907 års Riksdag efter framställning af Kungl. Maj:t, att rektorn vid treklassiga läroverket i Falköping C. V. Hagberg, rektorn vid treklassiga läroverket i Örnsköldsvik C. J. Callin och rektorn vid tvåklassiga pedagogien i Södertälje A. J. R. Danielsson, hvilka tre läroanstalter jämlikt nådigt beslut den 2 juni 1905 skulle från början af höstterminen 1905 ombildas till sexldassiga samskolor, finge öfverflyttas på allmänna indragningsstaten, samt uppförde för en hvar af dem å nämnda stat ett belopp af 3,500 kronor att af dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas från och med den 1 juli 1907. Kungl. Maj:t hade ansett, att jämväl förmånen af dem såsom rektorer tillkommande hyresersättning bort medräknas, samt fördenskull föreslagit till uppförande å allmänna indragningsstaten för Hagberg 4,100 kronor, för Callin 4,500 kronor och för Danielsson 4,000 kronor. Riksdagen förmälde sig emellertid dela den af läroverksöfverstyrelsen och statskontoret uttalade åsikten, att berörda pensioner icke borde sättas till högre belopp än 3,500 kronor för en hvar, motsvarande hans lön å stat.

11 ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Då Arboga femklassiga läroverks ombildning till sexklassig samskola var bestämd, uppstod för Persson i samband därmed den frågan, huruvida han, som ägde fullmakt å rektorstjänsten vid det femklassiga läroverket, vore skyldig och villig att förvalta rektorsbefattningen vid den ombildade läroanstalten. Det synes mig antagligt, att Persson kunnat vägra att öfvertaga rektoratet vid samskolan, i hvilket fall han såsom Hagberg, Callin och Danielsson måst försättas å indragningsstat. Han hade tydligen då fått rätt att uppbära sina dittillsvarande löneförmåner såsom rektor, 4,000 kronor, af hvilket belopp 500 kronor utgjort ålderstillägg. Detta alternativ hade ej ur ekonomisk synpunkt varit fördelaktigt för staten. Persson satte emellertid ej i fråga annat än att kvarstå i rektorsbefattningen vid samskolan och öfvergick då helt naturligt på den nya lönestaten. Den menliga påföljden häraf i pensionshänseende för Persson blef att han på grund af den under år 1907 utfärdade pensionslagen för civila tjänstinnehafvare måste nöja sig med eu pension, som blef afsevärdt lägre än hvad han vid öfvergången å den nya staten, på grund af då gällande bestämmelser kunnat vänta samt understeg hvad de tre nyssnämnda rektorerna finge sig tillerkändt å allmänna indragningsstaten. Detta sist antydda förhållande måste vid tanken på att om han följt deras exempel han bort komma i åtnjutande af ett större belopp å allmänna indragningsstaten än de, kännas så mycket bittrare för Persson, som de omförmälda rektorerna varit anställda, två vid treklassiga läroverk och en vid tvåklassig pedagogi, medan Perssons långa rektorstid förflutit vid ett femklassigt läroverk. Jag anser för min del det vara med billighet öfverensstämmande, att Persson tillerkännes en tilläggspension af 420 kronor, hvarigenom sammanlagda pensionsbeloppet för honom skulle komma att uppgå till 8,700 kronor och sålunda motsvara den lön han uppburit såsom rektor.

Jag hemställer fördenskull, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å allmänna indragningsstaten för före detta rektorn Jakob Persson uppföra en tilläggspension å fyrahundra!] ugu kronor årligen att utgå från och med den 1 september 1908.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Seth Flodin.