angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf'allen i Stora Lule älf in. in.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

1 N:o 119.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf'allen i Stora Lule älf in. in.; gifven Stockholms slott den 4 april 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen att för uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan Gellivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja ett anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående från riksgäldskontoret anvisa för år 1910 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bill. till JRiksd Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. (N:o 119.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Angående elektrifiering af bandelen Kiruna—Kikegränaen.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton, grefve Ehrensvåkd,

Malm,

Lindström,

Nyländer, von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Efter underdåniga framställningar af järnvägsstyrelsen har Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet aflåtna propositioner, dels år 1904 anvisat ett anslag af 425,000 kronor för anställande af försök med elektrisk järnvägsdrift å statsbanorna, dels ock år 1906 medgifvit, att inköp åt sådana, helt eller delvis, i enskild ägo befintliga vattenfall, som inom den närmaste framtiden ansåges komma att erfordras för drift af statens järnvägar och hvilkas inköp icke utan men för staten ansåges kunna uppskjutas, finge af Kungl. Magt beslutas till ett belopp af intill 5,000,000 kronor. Genom nådigt bref den 8 april 1904 har järnvägsstyrelsen bemyndigats utföra de föreslagna elektriska driftsförsöken, och har styrelsen med underdånig skrifvelse den 28 april 1908 afgifvit berättelse öfver dessa försök.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

3 Vidare har Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 13 juli 1906 bemyndigat järnvägsstyrelsen att verkställa utredningar rörande inköp af helt eller delvis i enskild ägo befintliga vattenfall, lämpliga för elektrisk drift af statsbanorna, samt att i hvarje särskildt fall inkomma med förslag till inköp af dylikt vattenfall. Eu del sådana vattenfall hafva också efter hand för ändamålet blifvit inköpta i Motala ström, Lagan och Järleån.

I följd af det af 1907 års riksdag beslutade aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar och den på detta reglemente grundade förändrade organisationen af statsbaneförvaltningen har därjämte i järnvägsstyrelsen inrättats en byrå för elektrisk järnvägsdrift med en föredragande byrådirektör som chef.

Elektrifiering af statsbanorna kan sålunda anses vara af statsmakterna i princip beslutad.

Järnvägsstyrelsen har på grund häraf företagit utredningar i syfte att kunna framlägga definitivt förslag till elektrifiering af någon för ändamålet lämplig statsbanedel.

Den ledande tanken vid dessa utredningar bär varit den, att största möjliga verkliga garanti skulle vinnas för att den ifrågasatta anläggningen såväl i tekniskt som ekonomiskt afseende skulle lämna ett tillfredsställande resultat. Det torde nämligen utan vidare vara klart, att det är af allra största vikt, att den första större anläggning af förevarande slag, som af statsbaneförvaltningen utföres, kommer att fylla alla de kraf, som vid teknikens nuvarande ståndpunkt skäligen kunna ställas på densamma såväl ur rent teknisk som ock ur ekonomisk synpunkt, då på resultatet af denna första anläggning i hög grad kommer att bero, huru frågan om de svenska järnvägarnas elektrifiering kommer att utveckla sig. Blir resultatet godt, bar man kommit ett stort steg framåt, blir detsamma dåligt, blir steget tillbaka ännu större. Hvilken betydelse saken har ur nationalekonomisk sjmpunkt torde, bland annat, framgå däraf, att statsbanorna under år 1910 beräknas konsumera omkring 490,000 ton engelska stenkol med ett värde i svensk hamn af omkring 7,000,000 kronor, och lärer de enskilda järnvägarnas kolkonsumtion vara ungefär lika stor.

Den första frågan, som måste afgöras, är hvilken handel skall utväljas för den första anläggningen. Denna handel bör hafva en stark och såvidt möjligt ensartad trafik. Ju lifligare trafiken är, desto större äro nämligen utsikterna, att ett godt, af tillfälligheter oberoende ekonomiskt resultat ernås, och genom att trafiken är möjligast ensartad förenklas det tekniska problemet. Vidare bör elektrisk energi kunna erhållas till måttligt pris.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Den första bände!, som af järnvägsstyrelsen gjordes till föremål för utredning, var sträckan Göteborg—Laxå. Trafiken å denna sträcka särskilt mellan Göteborg och Alingsås är mycket liflig och elektrisk drifkraft kan påräknas från statens kraftstation vid Trollhättan. A andra sidan har denna handel olägenheten af en trafik med mycket växlande natur, i det lätta lokaltåg, snabba snälltåg af olika tyngd, blandade tåg samt tunga godståg förekomma å bandelen. Den elektriska driften skulle visserligen särskilt för lokaltrafiken närmast Göteborg blifva synnerligen fördelaktig, men den erfarenhet, man vunne af detta slags trafik, skulle blifva mindre värdefull, då denna art af elektrisk järnvägsdrift medför de minsta svårigheterna och rik erfarenhet rörande sådan föreligger. Ett flertal olika slag elektriska lokomotiv och motorvagnar skulle därjämte erfordras för ombesörjandet af trafiken å den ifrågasatta linjen, och slutligen måste ihågkommas, att under experimenttiden, hvilken icke under några förhållanden kan undgås, tågrubbningar skulle uppstå, hvilka på denna handel skulle medföra kännbara olägenheter för särskildt passagerar- och posttrafiken.

Med hänsyn till dessa omständigheter har järnvägsstyrelsen sökt finna en annan handel, som bättre kunde anses lämpa sig för eu första anläggning, och därvid stannat vid den 129 kilometer långa linjen Kiruna— Riksgränsen. Hufvudtransporterna å denna banst.räcka utgöras af järnmalm från Kiruna, och ombesörjas dessa för närvarande genom upptill 8 malmtåg och 8 törntåg för dag, hvartill kommer under hela året ett blandadt tåg i hvardera riktningen jämte under några sommarmånader ett snälltågspar. Trafiken är synnerligen ensartad och jämnt fördelad öfver den del af dygnet, då trafiken pågår, en omständighet, som gifvetvis är gynnsam för den elektriska driften. Oaktadt denna jämna fördelning af trafiken äro tågenheterna mycket tunga, i följd hvaraf starka elektriska lokomotiv erfordras. Då nu elektrisk järnvägsdrift med tunga tågenheter ännu icke i större omfattning förekommit i utlandet, kunna viktiga erfaren]! etsrön på detta område hämtas, för svenska förhållanden så mycket värdefullare som just sådan trafik på många ställen förekommer i vårt land. De tågrubbningar, som äro att vänta under första tiden den elektriska driften är i gång, komma också på denna linje med hänsyn till trafikens art att verka mindre störande än annars. Slutligen finnas på icke allt för långt afstånd från järnvägslinjen staten tillhöriga vattenfall, hvilka bebyggda komma att lämna tillräcklig elektrisk energi för järnvägsdriften.

Mot den föreslagna bandelens lämplighet för en första anläggning af förevarande slag skulle kunna anföras de klimatiska förhållandena, i

Kungl May.ts Nåd. Proposition No 119.

o

det stark köld och rikliga snöfall förekomma i denna del af landet. Erfarenheten från den hittillsvarande järnvägsdriften med ånglokomotiv gifver emellertid vid handen, att afsevärda tågrubbningar i följd af snöhinder numera sällan förekomma, sedan man genom snöskärmar och snögallerier på erforderliga ställen förekommit bildandet af större drifvor i järnvägsspåret. De snösamlingar i spåret, som icke förhindras genom nyssnämnda anordningar, undanröjas genom snöplöjning, hvartill vid större snöfall användes eu roterande snöplog af amerikansk typ. Ingen anledning finnes heller att antaga, att snön skall medföra större olägenhet för den elektriska driften än för ångdriften. Möjligen skulle man kunna tänka sig, att de elektriska ledningarna skulle ogynnsamt kunna påverkas af starka snöfall, af de snömassor, som den roterande plogen utslungar, och af kölden. För att vinna erfarenhet härutinnan har emellertid järnvägsstyrelsen låtit uppsätta en försöksledning af omkring 1 kilometers längd på den för snösamlingar mest utsatta delen af bansträckan ifråga. Denna ledning står nu uppsatt under andra vintern och har under hela tiden förblifvit oskadad. Slutligen skulle ju kunna befaras, att kölden skulle komma att verka störande på driften af den elektriska kraftstationen. Genom ändamålsenliga anordningar torde dock denna risk kunna undanröjas eller åtminstone reduceras så att häraf föranledda svårigheter kunna öfvervinna^.

Till förmån för valet af bandelen Kiruna—Riksgränsen talar vidare den omständigheten, att genom elektrifieringen bandelens trafikförmåga väsentligt höjes, en höjning, som också är erforderlig. Enligt kontrakt med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag har nämligen statsverket åtagit sig att årligen framforsla högst 3,750,000 ton järnmalm från Kiruna till Riksgränsen, hvartill kommer enligt särskildt åtagande 100,000 ton malm. för Tuollavaara aktiebolag. Enligt verkställda utredningar kan på det nuvarande enkelspåret med ångdrift högst 3,000,000 ton malm per år framforslas. Under innevarande år beräknas transportmängden visserligen ej blifva större än 2,425,000 ton, men redan år 1913 kommer kvantiteten att stiga till 3,200,000 ton. Om ångdriften skall bibehållas, är därför nödigt att höja bandelens trafikförmåga, hvilket skulle ske genom att bygga ett dubbelspår på den 33 kilometer långa sträckan Torneträsk—Stordalen. Denna spåranläggning beräknas kosta 3,000,000 kronor och erfordrar en arbetstid af 3 år. Den årliga underhållskostnaden torde uppgå till 60,000 kronor. Om elektrisk drift införes, blir emellertid spåranläggningen tillsvidare obehöflig. Möjligen kan den komma att erfordras, då transportmängden stigit till 3,850,000 ton årligen, men sannolikt skall den äfven då visa sig obehöflig.

6 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

Genom elektrifieringen höjes banans trafikförmåga på sådant sätt, att tågenheter, omkring 50 procent större än de nuvarande, kunna komma till användning. Eu sådan tågenhet framföres med två elektriska lokomotiv, det ena dragande och det andra påskjutande, hvilka stå i sådan förbindelse med hvarandra, att det dragande lokomotivets förare vid behof kan frånslå strömmen å det påskjutande lokomotivet, hvarigenom alla olägenheter af påskjutningen för det omkring 2,000 ton tunga tåget bortfalla. Att med ånglokomotiv på liknande sätt framföra tåg med samma vikt kan visserligen ske under särskildt gynnsamma förhållanden, men en trafikeringsplan kan icke grundas på en sådan anordning, enär ånglokomotivens dragkraft varierar betydligt för olika kolfställningar, och medel saknas att reglera de båda lokomotivens sarnttidiga rörelse på sådant sätt, att sönderslitning åt koppel i tåget undvikes.

För den händelse elektrifiering af bandelen icke kommer till stånd, blir vidare nödvändigt att inom kort anordna en effektiv ventilation af Nuoljatunneln, belägen mellan Abisko och Björklidens stationer. Tunneln har en längd af 1,100 meter, och linjen stiger i tunneln 1 : 100 i den riktning de lastade tågen framföras. Lokomotiven måste i följd häraf arbeta med sin fulla kraft vid gången genom tunneln och utveckla därvid stora mängder rök, hvilka blifva besvärande för tågpersonalen och till och med kunna medföra olyckshändelser. Tillbud till sådana hafva redan förekommit. I den mån trafiken växer, blifva gifvetvis olägenheterna större, och det blir därför angelägnare att undanröja desamma. Elektrifieras banan, bortfalla desamma utan vidare; bibehålies ångdriften, måste ventilation anordnas, och kostnaden härför beräknas till omkring 120,000 kronor, hvartill komma de årliga driftkostnaderna, beräknade till 8,000 kronor, oberäknadt ränta och amortering.

Af de kraftkällor, som skulle kunna ifrågakomma för alstring af den elektriska energien, fann järnvägsstyrelsen de vid Torne träsks utlopp belägna forsarna Tarrakoski och Vakkokoski vara synnerligen lämpliga särskildt med hänsyn till det stora vattenmagasin, som ofvanför dem kunde åstadkommas genom Torne träsks dämning. Med anledning häraf uppdrog järnvägsstyrelsen åt aktiebolaget vättenbyggnadsbyrån, hvilken firma redan för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags räkning verkställt utredningar angående tillgodogörande af vattenkraft i närheten af Kiruna, att biträda med de vattentekniska utredningarna. Vattenbyggnadsbyrån utförde under sommaren 1908 undersökningar på platsen och uppgjorde förberedande förslag till den laga syn, som på järnvägsstyrelsens begäran den 4 och den 5 september 1908 hölls på

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

stället. Därvid hänvisades järnvägsstyrelsen att söka Kungl. Maj:ts tillstånd till kungsådrans öfver byggande, till följd hvaraf underdånig ansökan i sådant syfte deri 10 oktober 1908 af järnvägsstyrelsen ingifvits. Detta ärende är dock ännu icke slutligen pröfvadt.

Då de genom vattenbyggnadsbyråns utredningar vunna resultaten i början af år 1909 sammanfördes, visade det sig emellertid, att anläggningskostnaden för ett kraftverk vid Vakkokoski skulle blifva mycket hög. Järnvägsstyrelsen ansåg därför nödvändigt, att noggrannare undersökningar blefve utförda i ändamål att utröna, huruvida icke kostnaderna genom förslagets omarbetande skulle kunna nedbringas. Med hänsyn därtill att vattenfallsstyrelsen från och med 1909 års ingång trädt i verksamhet och denna styrelse borde vara närmast att öfvertaga den fortsatta utredningen rörande kraftverket, anhöll därför järnvägsstyrelsen den 7 april 1909, att Kungl. Maj:t ville gifva vattenfallsstyrelsen ett sådant uppdrag. Detta skedde ock genom nådigt bref den 23 april 1909.

Vattenfallsstyrelsen har på grund häraf under sommaren 1909 Vattenfaiisverkställt ytterligare terrängundersökningar och med skrifvelse den 1 utredning8 december 1909, hvilken såsom bilaga A torde få vidfogas detta protokoll, rörande krafttill järnvägsstyrelsen aflämnat förslag till kraftverk vid Vakkokoski. y^kokosli Detta förslag är byggdt på i hufvudsak samma grunder som det förut af vattenbyggnadsbyrån uppgjorda men upptager en del förändringar i anläggningens detaljer. Vattenfallsstyrelsen framställde emellertid i sin skrifvelse till järnvägsstyrelsen vissa anmärkningar mot anläggning af ett kraftverk vid Vakkokoski för de afsedda ändamålen och meddelade, att styrelsen hade för afsikt att till Kungl. Magt inlämna underdånigt förslag till bebyggande af Porjusfallen i Lule älf, från hvilka kraft skulle kunna lämnas dels till järnvägsdrift dels för traktens industriella behof.

Vattenfallsstyrelsen hade nämligen den 7 november 1908 erhållit Vattenfniis- Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa utredning beträffande möjligheten utredn™8 att för industriellt behof tillgodogöra något eller några af de staten rörande krafttillhöriga vattenfallen inom Torne, Kalix och Lule älfvars vattensystem p*Vid samt att därvid äfven taga hänsyn till statens behof af elektrisk kraft för järnvägsdrift. Vattenfallsstyrelsen fann vid utförande af detta sitt uppdrag Porjusfallen vara de vattenfall, som närmast borde komma ifråga, och bär därför utarbetat förslag till deras bebyggande. Detta förslag aflämnades med underdånig skrifvelse den 17 december 1909

8 Järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 14 januari 1910.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

(bil. B), hvilken jämväl innehåller en jämförelse mellan Vakkokoskioch Porjusförslagen samt utmynnar i en hemställan att Kung! Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke för tillgodoseende af kraftbehofven vid riksgränsbanan och de lappländska malmfälten ett vattenkraftverk vid Porjus enligt den uppgjorda planen närmast borde komma till utförande.

Med underdånig skrifvelse har järnvägsstyrelsen sedermera den 14 januari 1910 aflämnat sitt förslag angående införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—-Riksgränsen (bil. C). Efter att hafva redogjort för frågans förhistoria och angifvit de skäl, som föranledt valet af denna handel, framhåller järnvägsstyrelsen, att i fråga om sättet för den elektriska anläggningens utförande två utvägar stå till buds, den ena att staten själf öfvertager risken och utför anläggningen genom på lämpligt sätt uppdelade leveranser, den andra att man med en enda leverantör träffar sådant aftal att denne öfvertager hela den tekniska och ekonomiska risken. Med hänsyn därtill att resultatet af denna första större anläggning för elektrisk drift inom landet torde blifva bestämmande för vidare åtgärder i ämnet, har järnvägsstyrelsen ansett det vara af synnerlig vikt att vinna största möjliga garanti för ett såväl tekniskt som ekonomiskt fullt tillfredsställande resultat. Järnvägsstyrelsen har därför ansett sig böra välja den senare utvägen och har, efter infordrande af anbud, under förbehåll af Kung!. Maj:ts godkännande afslutat kontrakt med Allmänna svenska elektriska aktiebolaget i förening med Siemens-Schuckert Werke angående den elektriska utrustningen.

Till innehållet i detta kontrakt, som i afskrift är bilagdt den underdåniga skrifvelsen, skall jag sedermera återkomma.

"Järnvägsstyrelsen upptager vidare i sin underdåniga skrifvelse till bemötande de af vattenfallsstyrelsen gjorda anmärkningarna mot Vakkokoskiförslaget samt framställer å sin sida vissa erinringar mot Porjusförslaget. På anförda grunder anser sig icke järnvägsstyrelsen kunna tillstyrka, att det af vattenfallsstyrelsen planlagda kraftverket vid Porjus anlägges med hänsyn till statens järnvägars kraftbehof, men föreslår, att ett kraftverk nu anlägges vid Vakkokoski för leverans af erforderlig energi till bandelen Kiruna—Riksgränsen. Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna, att statsekonomiska skäl betinga, att Porjusverket nu kommer till utförande i stället för Yakkokoskiverket, förklarar järnvägsstyrelsen, att den gifvetvis måste låta sina betänkligheter vika, men gör därvid vissa förbehåll för att hvarje sammanblandning af statsbanornas och kraftverkets ekonomiska förhållanden må undvikas.

9 Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 119.

Med anledning af de erinringar, vattenfallsstyrelsen i skrifvelsen Hydrografiska till järnvägsstyrelsen den 1 december 1909 och i den underdåniga skrif- bSnigaUytt-r" velsen den 17 december 1909 framställt beträffande isbildningens in- rande den i verkan på driftsäkerheten samt beräkningen af erforderlig vattenmängd februari 191°vid Vakkokoskiverket, har infordrats hydrografiska byråns underdåniga utlåtande rörande dels frågan om fara för bottenfrysning i bassängen ofvanför kraftstationen dels den ifrågasatta regleringens af Torne träsk inverkan på öfversilning af strandägor vid Torne älf. Detta utlåtande har den 1 februari 1910 afgifvits (bil. D).

Till sist har vattenfallsstyrelsen anbefallts yttra sig om hvad järn- vattenfainvägsstyrelsen och hydrografiska byrån anfört. Vattenfallsstyrelsens så- ^erdåniga lunda infordrade utlåtande har afgifvits den 1 mars 1910 (bil. E). yttrande den

1 mars 1910.

Det synes mig uppenbart, att de af järnvägsstyrelsen utförda för- Departementssöken med elektrisk järnvägsdrift såväl som de nyaste erfarenheterna i ythtfaenndse. utlandet inom ifrågavarande område gifva vid handen, att frågan om elektrisk järnvägsdrift måste betraktas såsom tekniskt löst. Vid sådant förhållande torde det vara af största vikt för vårt land att snarast möjligt för elektrisk drift anordna en längre bansträcka, där man under regelbunden trafik kan få påtaglig och ojätbar erfarenhet rörande alla systemets detaljer. Först i besittning af denna under svåra klimatiska förhållanden vunna erfarenhet blir man i stånd att med full visshet bedöma lämpligheten af att omlägga driften äfven å andra bansträckor inom landet, eu fråga, som är af största nationalekonomiska betydelse ej allenast med hänsyn till användningen af de vattenfall, som inköpts eller anses böra reserveras för järnvägarnas behof, utan äfven till den minskning i stenkolsimporten en elektrifiering af järnvägsnätet i större skala skulle medföra.

Hvad järnvägsstyrelsen anfört till stöd för sitt förslag att i främsta rummet välja bansträckan Kiruna—Riksgränsen synes mig riktigt.

Särskildt kraftigt talar härför den omständigheten att, i händelse elektrisk drift icke blir å denna sträcka snart genomförd, betydliga summor måste nedläggas för förbättring af banans tracé, byggande af nya vattenstationer, kolupplag m. m. samt anskaffande af nya lokomotiv.

Oafsedt detta kommer enligt järnvägsstyrelsens beräkningar införande af elektrisk drift å linjen Kiruna—Riksgränsen att medföra en afse värd besparing i järnvägens driftkostnad, en besparing, som emellertid blir något olika allt efter som kraftverket förlägges till Vakkokoski eller Porjus.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Höft.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Innan jag går att yttra mig i hufvudfrågan, huruvida en elektrifiering af nämnda handel nu hör genomföras och på hvithet sätt detta i sä fall bör ske. tillåter jag mig därför i korthet redogöra för och jämföra de båda föreliggande kraftverksförslagens hufvuddrag samt de för deras genomförande beräknade kostnaderna.

Jag gör då början med VaJcJcoJcosJciförslaget. Torne träsk har genom den omkring 2,0 meter höga forsen vid Tarrakcski sitt utlopp till den lilla sjön Tarrajärvi, hvilken åter genom en omkring 0,9 meter hög fors afbördar vattnet till den större sjön Jekajärvi. Genom den omkring 1,1 meter höga forsen Jekakoski rinner vattnet sedan till sjön Alajärvi, hvars utlopp i Torne älf utgöres af Vakkokoski, som på något öfver 2 kilometers längd har en sammanlagd fallhöjd af omkring 13,5 meter. Förslaget afser att medels en dammbyggnad vid Tarrakoski åstadkomma eu fullständig reglering af Torne träsk, i hvilket största dämningshöjden skulle blifva omkring 5,0 meter och lägsta dämningshöjden omkring 2,o meter öfver nuvarande lågvattenytan. Genom en dammbyggnad vid Vakkokoskis fallnacke skulle vattenståndet i sjöarna Tarra-, Jeka- och Alajärvi i regel hållas nära konstant och ungefär i jämnhöjd med den blifvande lågvattenytan i Torne träsk, hvarigenom de små mellan sjöarna nu belägna forsarna skulle försvinna och vid Vakkokoski erhållas eu bruttofallhöjd af normalt omkring 19,5 meter. Vid hög flod, då vattenståndet i äifven nedanför Vakkokoski stiger afsevärdt, skulle fallhöjden kunna minskas till 17,5—18,o meter. Strax ofvanför Vakkokoskidammen skulle vattnet uttagas från den uppdämda Alajärvi och genom en öppen tilloppskanal ledas till själfva kraftstationen, som förlägges invid stranden af Torne älfs utvidgning, Vakkojärvi. Ofvanför kraftstationen tillåter terrängen anordnande af en större öppen fördelningsbassäng, som med någon växling i vattenståndet är i stånd att möta de tillfälliga variationer af turbinanläggningens vattenförbrukning', som betingas af ojämnheterna i järnvägens strömförbrukning.

Såsom förut antydts, äro hufvuddragen af vattenfallsstyrelsens förslag lika med dem, som vattenbyggnadsbyrån i sin utredning år 1908 upptagit. Däremot afvika de båda förslagen från hvarandra i åtskilliga viktigare detaljer. Sålunda har vattenfallsstyrelsen förlagt en stor de! af tilloppskanalen i skärning i stället för att åstadkomma densamma genom invallning. Kraftstationsbyggnaden har placerats så, att den kan grundläggas på berg, hvilket vid 1909 års undersökningar påträffats, hvarigenom turbinerna kunna få en s. k. öppen uppställning, och långa tubledningar, hvilka i dessa nordliga trakter medföra eu viss risk, undvikas. Vidare har vattenfallsstyrelsen ansett, att samtliga dam-

11 Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 119.

mai- och vallar böra åstadkommas genom utfyllning, i hvilken anordnas tätande kärna af armerad betong, ett byggnadssätt, gona styrelsen under de på platsen rådande klimatiska förhållandena funnit mera betryggande än dels murad damm med vertikal vattensida (vid Tarrakoski) dels utfyllda dammar med lervägg såsom tätningsmedel. Slutligen upptager vattenfallsstyrelsens förslag åtskilliga ändringar i smärre detaljer.

På skäl, som vattenfallsstyrelsen anfört (bil. A sid. 40—44), synas äfven mig de af styrelsen förordade konstruktionerna, hvilka jämväl af järnvägsstyrelsen lämnats utan erinran, mera betryggande och, ehuru medförande ökad kostnad, ändamålsenligare.

Minsta afrinningen från Törne träsk före regleringen uppskattas till omkring 9 små', motsvarande eu minimieffekt af omkring 1,750 turbin!)ästkrafter, den högsta till omkring 340 sink

Aftappningen från Törne träsk beräknas af vattenbyggnadsbyrån efter reglering0blifva i medeltal 51 sm3, af hvilka 1 sm3 fråndrages för läckning m. in. Det skulle sålunda för kraftuttagning återstå 50 sm”, motsvarande med en effektiv medelfallhöjd af 19,4 meter och en medelverkningsgrad å turbinerna af 73,5 % en medeleffekt af omkring 9,o00 turbinhästkrafter, tillgängliga kontinuerligt dag och natt. Vid en trafik af 3,850,000 ton malm järnte nödiga persontåg har för järnvägsdrift beräknats åtgå en energiförbrukning, som motsvarar en kontinuerlig medeleffekt dag och natt af omkring 5,500 turbinhästkrafter, hvarför för industriella ändamål, närmast för uthyrning till malmbolagen, skulle återstå i medeltal omkring 4,000 turbinhästkrafter, likaledes disponibla kontinuerligt dag och natt. Tillfälliga belastningsspetsar åt betydligt större effekt än ofvannämnda medeleffekt kunna emellertid uttagas därigenom, att vatten magasineras i dammsjön ofvanför kraftanläggningen under natten och de tider af dygnet i öfrigt, då energiförbrukningen är ringa, för att i mån af behof aftappas vid ökad energiförbrukning.

Den för järnvägsdriften erforderliga vmximieffekten beräknas vid en transportmängd af 3,850,000 ton jämte nödiga persontåg till närmare 22,000 turbinhästkrafter. Därvid förutsattes, att trafiken försiggår enligt vintertidtabellen med 8 malmtåg och sommartidtabellen med högst 12 malmtåg i hvardera riktningen om 40 vagnar per tågsätt, förutom erforderliga person- och blandade tåg. I sistnämnda fall skulle medeleffekten under de 18,5 timmar om dygnet, som trafiken pågår, uppgå till omkring 9,900 turbinhästkrafter. Den för industriella ändamål erforderliga maximieffekten, som gifvetvis beror på, huru driften ordnas, har uppskattats till omkring 10,800 hästkrafter. Kraftverket skulle lämpligen utbyggas för en maximieffekt af

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

32.400 turbinhästkrafter, fördelade på 6 turbinenheter om hvardera

5.400 hästkrafters maximieffekt med en liknande enhet som reserv.

Då för järnvägsdrift enfas växelström om 15 perioder och för industriella ändamål trefas växelström om 25 perioder anses vara mest lämpliga, har föreslagits, att fyra turbiner skulle kopplas till enfasgeneratorer för järnvägsdrift, medan två skulle förses med trefasgeneratorer för alstrande af ström till afsalu. Den sjunde turbinen skulle utrustas med dels en trefas- dels en en fa sgenerator på samma axel för att tjäna som reserv för båda slagen af ström.

Vattenfallsstyrelsen uttalar emellertid såsom sin mening (bil. A), att man icke bör beräkna kraftverkets ständigt tillgängliga effekt efter en medelvattenmängd vid turbinerna af 50 sm3, utan anser, att denna siffra för trygghets skull bör minskas med åtminstone 5 %. Äfven om de 50 smJ efter regleringen sannolikt kunna påräknas, måste man enligt styrelsens mening vara beredd på, att detta värde under ogynnsamma år kan komma att underskridas. Vattenfallsstyrelsen stöder sig därvid dels därpå att en viss osäkerhet vidlåder vattenståndsobservationerna, dels på att förlusten genom läckning af dammar in. m. icke torde kunna begränsas till 1 sm3, dels därpå att vid häradssynen kronoombudet påyrkat utsläppning af öfverflödsvatten vid midsommartiden. Detta sistnämnda yrkande afsåg att bibehålla en så hög vårflod som möjligt, hvarigenom de vidsträckta strandängarna i nedre delen af Torne-, Tärendö- och Kalix alfvar icke skulle mista den öfversilning med vatten, som nu äger rum och som anses synnerligen fördelaktig för strandängarnas skörd. Därvid aflagras nämligen betydlig mängd af slam, som göder marken och hindrar mossbildning. Stadgas en dylik bestämmelse som villkor för anläggningens utförande, ökas, anmärker vattenfallsstyrelsen, osäkerheten beträffande den beräknade medelafrinningen högst betydligt. Till midsommartiden blir nämligen det tillämnade magasinet i Torne träsk i regel aldrig fylldt, och man måste sålunda på förhand söka bedöma, huruvida den flod, som just påbörjas, blir af den beskaffenhet, att den kan lämna tillgång till den begärda utsläppningen för strandägarnas räkning. Har utsläppning af vatten skett, kan sålunda hända, att det sedermera visar sig att man misstagit sig i fråga om den beräknade vattentillgången och att man följaktligen det året ej får magasinet fullt; följden häraf blir, att magasinet nästa år är sänkt under sin nedre normala gräns. År det då torrår, kommer man på balans, enär under vissa vattenfattiga år den totala medelafrinningen kan vara endast omkring 48 sm3 eller till och med mindre, under det att kraftverket, som ofvan nämnts, planerats för en medelaftappning af 51 sm3.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

13 Vidare har vattenfallsstyrelsen (bil. A) uppskattat vattenåtgången för järnvägsdrift till omkring 40 sm3 i medeltal per år, medan järnvägsstyrelsen ansett 29 sm3 vara för ändamålet tillräckligt. Skulle denna vattenfallsstyrelsens beräkning vara riktig, skulle endast ett jämförelsevis ringa kraftbelopp återstå till uthyrning. Vattenfallsstyrelsen framhåller också därför samt med hänsyn till en möjlig framtida ökning af kraftbehofvet för järnvägsdrift såsom sin mening, att det bör tagas i öfvervägande, huruvida icke ett kraftverk vid Vakkokoski borde i sin helhet reserveras för järnvägsdrift, åtminstone intill dess erfarenhet vunnes om möjligheten att för industriella behof afyttra öfverskj utande kraft.

Järnvägsstyrelsen finner å sin sida vattenfallsstyrelsens beräkning af vattentillgången samt åtgången för järnvägsdrift allt för pessimistisk och meddelar (bil. C), att enligt jämförelsevis ogynnsamma belastningsdiagram åtgången för järnvägsdrift, hvilken af vattenbyggnadsbyrån ursprungligen beräknats till 29 sm3, icke kan antagas öfverstiga 30 sm3, hvadan 20 sm3 skulle kunna vara disponibla för alstring af kraft till försäljning. På grund af de af vattenfallsstyrelsen uttalade betänkligheterna har järnvägsstyrelsen emellertid ansett, att frågan om försäljning af elektrisk energi från ett kraftverk vid Vakkokoski bör tillsvidare få anstå.

Vid sådant förhållande anser jag mig nu icke böra ingå på ett närmare skärskådande af frågan om vattentillgång och vattenförbrukning vid Vakkokoski utan tillåter mig hänvisa till hvad järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt hydrografiska byrån i saken anfört. Jag anser mig dock böra påpeka, att hydrografiska byrån enligt sin sista skrifvelse till vattenfallsstyrelsen den 18 januari 1910 angifvit medelafrinningen från Torne träsk under det torra året 1902 till 48 sm3, plus eller minus ett sannolikt fel af 2,5 sm3.

Med hänsyn härtill och till vattenfallsstyrelsens uttalanden anser jag i likhet med järnvägsstyrelsen försiktigheten bjuda, att möjligheten till uthyrning af kraft i någon afsevärd utsträckning från ett kraftverk vid Vakkokoski icke för närvarande tages med i räkningen.

Anläggningskostnaderna beräknas sålunda: a) Vid transport af 3,000,000 ton malm årligen med 3 turbinenheter jämte 1 i reserv installerade:

Kraftstation.

Vatten- och husbyggnader ............... kr. 7,170,000: —

Turbiner 4 st........................................ » 264,000: — ___ _____

Transport kr. 7,434,000: —

14 Kungl. Majris Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kr. 7,434,000: —

Elektrisk utrustning enfas............... j> 650,000: —

Järnväg Kiruna—Vakkokoski och

spåranordningar.............................. )) 054,000: — kr. 8,738,000:_

Läggas härtill kostnaderna för ledningar, transformatorstationer och elektriska lokomotiv enligt alternativ 1, hvartill jag senare skall återkomma......... » 5,291,662:—■*)

erhållas de totala anläggningskostnaderna................. kr. 14,029,662: —

Tilläggas ytterligare ränteförluster under byggnadstiden .................................................................................. » 532,400: —

skulle anläggningskostnaden uppgå till ..................... kr. 14,562,062: —

b) Vid transport af 3,850,000 ton malm årligen med 4 turbinenheter jämte 1 i reserv installerade:

Kraftstation.

Vatten- och husbyggnader ............... kr. 7,170,000: —

Turbiner 5 st. ..................................... » 330,000: —

Elektrisk utrustning enfas ............... » 820,000: —

Järnväg Kiruna—Vakkokoski och

spåranordningar................................ » 654,000— kr. 8,974,000:_

Läggas härtill kostnaderna för ledningar, transformatorstationer och elektriska lokomotiv, alternativ 1 » 5,813,662: —

erhållas de totala anläggningskostnaderna..................... kr. 14,787,662: —

Tilläggas ränteförluster under byggnadstiden omkring » 543,400: —

skulle anläggningskostnaden stiga till ........................... kr. 15,331,062: —

Ränteförlusterna äro därvid beräknade sålunda, att jag räknat 4 % ränta på ränta å de summor, som styrelserna ansett höra utanordnas under de olika byggnadsåren.

Jag tillåter mig vidare påpeka, att vid dessa beräkningar förutsatts, att samtliga vattenbyggnader vid kraftverket utföras för en maximieffekt af 32,400 turbinhästkrafter, motsvarande 6 turbinenheter + 1 i reserv, men att maskinella och elektriska installationer skulle under förutsättning a) omfatta endast 3 enheter + 1 i reserv och under för-

*) Dessa kostnader uppgå, då hänsyn tages till ränteförluster under byggnadstiden, till ungefär samma belopp enligt kontraktet, alternativ 2, hvarom mera sedan.

15 Kungl. Majrls Nåd. Proposition No 119.

utsättning b) endast 4 enheter + 1 i reserv. Man skulle sålunda kunna något minska första anläggningskostnaden genom att utföra vattenbyggnaderna för mindre effekt. Detta synes mig dock icke tillrådligt, ty i allmänhet står otvifvelaktigt till buds större vattenmängd än den för transport af 3,850,000 ton malm behöfliga och hänsyn bör därför tagas till framtida ökning af kraftverkets effekt. En sådan ökning skulle emellertid blifva synnerligen svår och dyrbar att åstadkomma, om vattenbyggnaderna icke från början utfördes med tanke härpå.

Hvad därefter angår Porjusför slag et, ber jag till en början få nämna, att Stora Lulevatten har sitt utlopp vid Luleluspe genom en omkring 8,5 meter hög och omkring 3,5 kilometer lång forssträcka, nedanför hviken det närmare 5 kilometer långa Porjusselet är beläget. Nedanför Stora Porjusselet bildas de s. k. Porjusfallen, som på en längd af omkring 3 kilometer hafva en sammanlagd fallhöjd af omkring 50 meter. Porjusfallen bestå åt fyra genom mindre spakvatten åtskilda forsar och fall, af hvilka det största det s. k. Ruoutekårtje har ett omkring 16 meter högt stup.

Nedanför Porjusfallen finnes ett mindre spakvatten, det s. k. Lilla Porjusselet, hvarefter älfven på en omkring 7 kilometer lång sträcka bildar en del forsar med en sammanlagd fallhöjd af omkring 30 meter. Därefter vidtager det ryktbara Harsprånget med en sammanlagd fallhöjd af omkring 74 meter på en sträcka af omkring 2 kilometer. Nedanför Harsprånget finnas flera forsar och fall, af hvilka de mest betydande äro de staten tillhöriga Liggafallet (cirka 15 meter), Porsiforsen (cirka 25 meter) och Edeforsen (cirka 22 meter).

Det föreliggande förslaget afser att genom en damm vid Stora Porjusselets nedströmsända uppdämma selet ungefär till jämnhöjd med lågvattenytan i Stora Lulevatten på samma sätt som motsvarande sjöar ofvanför Vakkokoski. Däremot ingår icke i förslaget att för närvarande anlägga damm vid Luleluspe och således ej heller att reglera Stora Lulevatten. Till följd af den tillgängliga betydliga fallhöjden är meningen att till en början planlägga kraftverket för den under naturliga förhållanden nu afrinnande vattenmängden endast med den kortvariga ökning, som eu reglering i Porjusselet kan gifva. Förberedande undersökningar hafva emellertid utförts för fullständigare reglering af Lulevatten och ofvanför liggande sjöar. Dessa undersökningar hafva gifvit vid handen, att dylika regleringar äro såväl tekniskt lätt utförbara som ekonomiskt fördelaktiga, så snart behof af motsvarande större mängd kraft uppstår.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Det föreliggande förslaget afser att leda vattnet från Stora Porjusselet genom en i berget sprängd omkring 525 meter lång tunnel till en likaledes utsprängd öfvertäckt mindre fördelningsbassäng, afsedd att, bland annat, hålla vattenståndsväxlingarna vid belastningsvariationer inom måttliga gränser. Från denna bassäng ledes vattnet genom vertikala tunnlar till den inuti berget anordnade kraftstationen, från hvilken det till sist genom en omkring 1,280 meter lång afloppstunnel utströmmar i Lilla Porjusselet. Vid afloppstunnelns öfre ända utspränges ett sidogalleri, som har motsvarande uppgift i afseende på belastningsvariationer som den förut nämnda fördelningsbassängen vid tilloppstunnelns ändpunkt.

Bruttofallhöjden vid Porjus blir genom Porjusselets uppdämning 57,25—55,0 meter vid olika vattenföring. Nettofallhöjden beräknas med hänsyn tagen till plötsliga belastningsvariationer blifva 57,25—48,3 meter.

Beträffande afrinningen från Störa Lulevatten föreligger ett afsevärdt fattigare observationsmaterial än från Torne träsk. Hydrografiska byrån beräknar emellertid lägsta vattenföringen vid Porjus i älfvens oreglerade tillstånd under ett normalt år till 40 sm3. Den lägsta vattenföringen under ett exceptionellt vattenfattigt år torde, säger byrån, icke understiga 25 sm3. Under ett normalt år torde enligt byråns meddelande en vattenmängd af 100 sm3 kunna påräknas under åtminstone 7 månader af året och under ett vattenfattigt år omkring 6 månader. Den totala medelafrinningen under det i detta hänseende vattenfattigaste året af perioden 1901—1908 uppgick till omkring 180 sm3. Vattenfallsstyrelsen har för trygghets skull beräknat lägsta afrinningen på grund af nederbördsområdets storlek och med användning af samma afrinningssiffror per kvadratkilometer som för Vakkokoski samt därvid erhållit ett mindre värde nämligen 24 sm3. Då genom en reglering af någon af flodsystemets sjöar, exempelvis af Satisjaure, minimivattenmängden kan väsentligt höjas, anser vattenfallsstyrelsen, att den ifrågavarande siffran utan risk kan läggas t ill grund för effektens beräkning. Det må i detta sammanhang omnämnas, att enligt vattenfallsstyrelsens undersökningar en reglering af Satisjaure, hvarigenom en ständigt tillgänglig vattenmängd af 45—50 sm3' erhålles, uppskattas kosta 600,000 ki-onor och att en fullständig reglering af flodsjmtemet i dess helhet, hvarvid motsvarande vattenmängd blefve omkring 125 sm3, torde kräfva en kostnad af omkring 5 millioner kronor.

Efter en vattenmängd af endast 24 sm3 beräknas kraftverkets effekt till omkring 12,500 turbinhästkrafter, h vilket alltså utgör ett minimum. Äfven om älfven under vissa torra perioder blott för denna vatten-

IT

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

mängd, kunna gifvetvis äfven vid Porjus på analogt sätt, som förut angifvits för Vakkokoski, betydligt större tillfälliga belastningar tillgodoses, enär den i Stora Porjusselet magasinerade vattenmängden därvid gör tjänst. Växlingarna i selets vattenstånd blifva till följd af dess storlek af ringa betydelse.

Den för järnvägsdrift erforderliga effekten beräknas, om kraft tages från Por jas, till något större belopp än vid Vakkokoski på grund al ledningarnas större längd och de därigenom uppkommande större förlusterna vid energiens öfverförande in. m. Vid en malmtransport af

3,850,000 ton, då enligt järnvägsstyrelsens förslag högst 12 malmtåg per dygn i hvardera riktningen jämte person- och blandade tåg skulle framgå, har den erforderliga medeleffekten under de 18,5 timmar per dygn, som trafiken pågår, beräknats till omkring 10,600 turbinhästkrafter vid Porjus och mtmmfeffekten till 23,600 turbinhästkrafter. Motsvarande siffror vid Vakkokoski äro, som förut nämnts, omkring 9,900, respektive 22,000 turbinhästkrafter. På grund af den uppgifna maximieffektcns storlek upptager förslaget för järnvägsdriftens behof två enheter i Porjus om hvardera maximalt 12,500 turbinhästkrafter jämte en lika stor enhet i reserv.

Medelvattenförbruhiingen per år för järnvägsdrift beräknas enligt järnvägsstyrelsens belastningskurvor vid en malmtransport af 3,850,000 ton malm blifva omkring 16,5 sm3 under i hufvudsak samma ogynnsamma förutsättningar, som legat till grund för vattenfallsstyrelsens motsvarande beräkningar för Vakkokoski verket. Till jämförelse må här nämnas, att, om man räknar med den förut angifna verkningsgraden för turbinerna af 73,5 V, motsvarar den vid Vakkokoskiverket för järnvägens behof beräknade medelvattenförbrukningen af 29—30 sm3 enligt järnvägsstyrelsen, respektive 40 sm3 enligt vattenfallsstyrelsen, en medeleffekt af omkring 5,500—5,700, respektive 7,600 turbinhästkrafter. Den ofvan angifna medelvattenförbrukningen af 16,5 sm3 motsvarar på grund af den högre fallhöjden vid Porjus en medelcffekt af omkring 8,600 turbinhästkrafter. Jag fäster emellertid uppmärksamheten på, att det antagna medeltalet 73,5 % åt turbinernas verkningsgrad enligt vattenfallsstyrelsen är för högt, hvilket förhållande dock ej är af betydelse för denna jämförelse.

Emellertid kan den sålunda beräknade medelvattenförbrukningen icke utan vidare användas i detta fall, enär någon egentlig reglering af vattendraget till en början icke skulle ske, och följaktligen vatten icke kan sparas från den ena årstiden till den andra. ' Man måste sålunda räkna endast med den lägsta vattenmängd, som står till buds Bih. till Iliksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 3

18 Kung!-. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

under den jämförelsevis korta tidsperiod, för hvilken en reglering af Stora Porjusselet kan göra tjänst. Denna tidsperiod torde kunna väljas till 7 dagar, d. v. s. man innehåller vatten i Porjusselet under söndagar, nätter och de tider i öfrigt, då afsättningen af elektrisk energi är ringa, för att utdela motsvarande vattenmängd i mån af behof, då energiförbrukningen ökas.

Härigenom skulle medel vattenförbrukningen per vecka för järnvägsdriftens behof vid 9 malmtåg per dygn under söckendagarna (vintertidtabellen) blifva 16,5 sm3 och vid 12 malmtåg (sommartidtabellen)

18.5 sm3, allt under ofvan angifna förutsättningar i fråga om vattenåtgången för turbinerna. Med användande åt den förut antagna verkningsgraden af 73,5 % motsvara dessa medelvattenförbrukningar en medeleffekt per vecka af 8,600, respektive 9,600 turbinhästkrafter.

För alstring af kraft till afsalu och för läckning och dylikt skulle sålunda under de tider, då exceptionellt lågvatten råder, återstå 24—

16.5 = 7,5 sm3, respektive 24—18,5 = 5,5 sm3. Dylika extrema fall torde emellertid endast förekomma med många års mellanrum och då endast under kort tid af året. Under normala år står äfven utan någon som helst reglering betydligt större vattenmängd till buds. Hydrografiska byrån har nämligen, såsom förut nämnts, uppgifvit lågvattenmängden under normala år till omkring 40 sm3. Utföras beräkningarna enligt de gynnsammare antaganden om vattenförbrukningen, som järnvägsstyrelsen användt för Vakkokoski, blir enligt sommartidtabellen med 12 malmtåg under söckendagarna åtgången per vecka endast omkring 16,5 sm3.

Afsättning af kraft från Porjusverket utöfver den för järnvägsdrift erforderliga kan för närvarande endast påräknas till malmbolagen. Behofvet af kraft i Kiruna och Gellivare uppgifves år 1917 vara tillsammans omkring 6,500 kilowatt, motsvarande i Porjuskraftverket omkring 10,500 turbinhästkrafter. Den erforderliga energimängden har af bolagen uppgifvits motsvara det belopp, som erhålles, om den uppgifna maximieffekten utnyttjas under en belastningstid af 2,300 timmar per år eller omkring 44,7 timmar per vecka. Med en vattenförbrukning af 6 sm3 i medeltal per vecka skulle nyssnämnda maximieffekt 10,500 turbinhästkrafter kunna uttagas under 44,7 timmar per vecka. Malmbolagens ifrågavarande behof skulle sålunda äfven kunna fyllas från Porjus. Endast vid ett eller annat sällsynt undantagstillfälle, då exceptionellt lågvatten råder samtidigt som sommartidtabellen med 12 malmtåg tillämpas, skulle — om man räknar med de af vattenfallsstyrelsen gjorda ogynnsammare antagandena beträffande läckning

19 KungI, Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

in. m. — vattentillgången kunna blifva väl knapp. Enligt järnvägsstyrelsens mera gynnsamma antaganden skulle emellertid vattenmängden äfven då vara tillräcklig. Någon olägenhet för järnvägen uppkommer emellertid icke på grund af detta förhållande, enär malmbolagen med hänsyn härtill i ett erbjudande om förhyrande af elektrisk energi från Porjusverket medgifvit, att den till dem vid dessa undantagsfall levererade energien får minskas mot skäligt afdrag i betalningen.

För uthyrning af kraft till malmbolagen upptager förslaget insättandet af ytterligare en turbinenhet om 12,500 t urbi nh ästk r after s maximieffekt jämte därvid kopplad trefasgenerator.

Då emellertid, såsom af de förut anförda vattenmängdsiffrorna framgår, under en stor del af året betydligt större vattenmängd står till buds, är plats beredd för ytterligare en enhet om 12,500 turbinhästkrafter. Från denna enhet skulle, redan innan vattendraget reglerats, »säsongD-kraft kunna försäljas, enär från densamma äfven under vattenfattiga år full effekt kan påräknas under 7 å 8 månader om året vid kontinuerlig drift dag och natt och under 10 å 12 månader, om driftstiden äfven för denna enhet skulle motsvara 2,300 timmar per år.

Förslaget är därför planlagdt för två turbinenheter om hvardera 12,500 turbinhästkrafter för järnvägsdrift och två enheter af samma storlek för industriella behof. De förra förses med enfasgeneratorer, de senare med trefasgeneratorer. Därjämte anordnas som reserv ytterligare en femte enhet om 12,500 turbinhästkrafter, försedd med dels en enfas- dels en trefasgenerator. Till en början insättes af trefasmaskineriet endast en enhet förutom reserven.

Med hänsyn till turbin- och generatorsanläggningens belägenhet djupt ned i berget har — på samma sätt som vid Trollhätte kraftverk — den liufvudsakliga instrumenteringen förlagts i eu särskild ställverksbyggnad ofvan jord, hvilken med en tunnel ställes i förbindelse med generatorsalen.

Förslaget upptager jämväl utförande af sådan bergsprängning med flera arbeten för en ytterligare utvidgning af kraftverket, hvilka icke utan risk kunna utföras, sedan driften af det nu ifrågasatta verket kommit i gång.

Anläggningskostnaden beräknas sålunda:

a) Vid transport af 3,000,000 ton malm årligen.

Kraftstation.

Vatten- och husbyggnader .............................. kr. 8,900,000: —____ ________________________

Transport kr. 8,900,000: —

20 Kung!. Häfte Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kr. 8,900,000: —

Turbiner 4 stycken in. m. » 437,000: —- Elektrisk utrustning enfas » 1,300,000: —

» » trefas » 756,000: —

Järnväg Gellivare—Porjus och spåranordningar » 1,920,000:— 13 313 000-_

Dessutom tillkomma ytterligare följande kostnader, till hvilka jag senare skall återkomma:

Ledningar, trefas Porjus

—Gellivare—Kiruna .. kr. 890,000: —

Ledningar, enfas Porjus —Kiruna inkl. omkopplingsstationer,

vaktarbostäder m. m. » 1,900,000: —

Banledningar, transformatorstationer och lokomotiv, alternativ 1 » 5,297,037: — o aq7 ao7.

’ ------------------ o,0q7,0j7. -- 21,400,037: —

Tilläggas ränteförluster under byggnadstiden..................... 1,444,500: —

skulle slutsumman stiga till .................................... kronor 22,844,537: —

b) Vid transport af 3,850,000 ton malm årligen.

Kraftstation.

Vatten- och husbyggnader....................... kr. 8,900,000: —

Turbiner 4 stycken m. m........................ » 437,000: —

Elektrisk utrustning enfas.................... » 1,300,000: —

x> » trefas .................... » 756,000: —

Järnväg Gellivare—Porjus och spåranordningar ...................'........................... » 1,920,000: — 13,313,000: —

Dessutom tillkomma ytterligare följande kostnader:

Ledningar, trefas Porjus—Gellivare och

Kiruna.................................................... kr. 890,000: —

Ledningar, emfas Porjus—Kiruna, inkl.

Transport kr. 890,000: — 13,313,000: —

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

21 Transport kr. 890,000: — 13,313,000: — omkopplingsstationer, vaktarbostäder

m. m......................................................... » 1,900,000: —

Hänledning ar, transformatorstationer och

lokomotiv, alternativ 1........................... )> 5,819,037: — 8,609,037:_

Summa kr. 21,922,037: — Tilläggas ränteförluster under byggnadstiden............... » 1,452,000: —

skulle slutsumman stiga till............................................. kr. 23,374,037: —

Ränteförlusterna äro beräknade på samma sätt som vid Vakkokoskiförslaget. Ränteförlusten af järnvägen, som ofvan medtagits, uppgår till omkring 327,000 kronor.

EMrslaget afser, såsom förut nämnts, att utföra vatten- och liusbyggnader för fem turbinenheter, af hvilka fyra till en början skulle installeras. För installering af den femte enlieten tillkommer kostnad

för ytterligare eu turbin ................................ kr. 103,000: —

» tillhörande elektrisk utrustning omkring » 378,000: — 481,000:_

Enfasanläggningen är tillräcklig äfven vid en transportmängd, som öfverstiger 3,850,000 ton per år. Trefasanläggningen är tillräcklig att tillgodose malmfältens behof för elektrisk energi för den närmaste framtiden och kan med synnerligen måttlig kostnad utvidgas antingen så, att den kan lämna ytterligare omkring 12,500 turbinhästkrafter under viss tid af året, då öfverflöd på vatten finnes eller — efter en mer eller mindre genomförd reglering af sjösystemet — året rundt. Ett kraftverk från Porjus kan sålunda lämna afsevärdt mera elektrisk energi än ett kraftverk vid Vakkokoski.

Anläggningskostnaderna gifva därför icke utan vidare en rätt bild af de båda förslagens ekonomiska räckvidd. Man måste först se till, huru årskostnaden för den elektriska järnvägsdriften ställer sig i förhållande till ångdrift i båda fallen, samt dessutom beräkna den inkomst, som kan erhållas genom försäljning till industrier af elektrisk energi från Porjus.

För' Vakkokoski beräknas driftkostnaderna vid en transport af

3,850,000 ton malm af järnvägsstyrelsen sålunda:

Strömkostnad................................................... kr. 587,000: —

Garanterade kostnader ............................ » 332,500: —___

Transport kr. 919,500: —

22 Kung!. Matris Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kr. 919,500: —

Öfriga kostnader, inkl. räntor ..................... » 603,700: — ^ gg3 900-__

Tillägges 4 % ränta å ränteförlusterna under byggnadstiden inkl. för järnvägen, tillkomma.................................. 21,736: —

Summa kr. 1,544,936: ■—

I strömkostnaderna ingår därvid ränta å anläggningskapitalet, underhåll och afskrifningar å vatten- och husbyggnader, turbiner och elektrisk utrustning. Vidare ränta, underhåll och trafikkostnad för järnvägen Kiruna—Vakkokoski, aflöningar och förbrukningsartiklar i kraftstationen. Däremot ingår icke såsom i motsvarande af järnvägsstyrelsen lämnade siffra ränta å ränteförlusterna under byggnadstiden, hvilken post jag för vinnande af enhetlighet beräknat efter något ändrade grunder än dem järnvägsstyrelsen an vänd! och för större tydlighets skull upptagit särskild!.

»Garanterade)) och »öfriga kostnader» hänföra sig till d?t preliminära leveranskontrakt, alternativ 1, rörande järnvägens elektriska utrustning, hvilket järnvägsstyrelsen uppgjort och till hvilket jag skall sedermera återkomma. Den garanterade kostnaden innefattar den af elektriska firmorna garanterade underhållskostnaden för ledningar, transformatorstationer och lokomotiv, hvari äfven ingår kostnaden för nyanskaffning (afskrifningar). Kostnaden för tågpersonal å malmtågen och lokomotivpersonal å persontågen, kontorskostnader, kostnader för inventariers underhåll och förbrukning samt kostnaden för underhåll af byggnader och trästolpar hafva sammanförts under benämningen öfriga kostnader.

Räntan är beräknad efter 5 V vid den elektriska driften, enär järnvägsstyrelsen enligt kontraktet alternativ 1 skall betala denna ränta å det af firmorna utlagda kapitalet. Enligt ett senare uppgjordt kontrakt, alternativ 2, till hvilket jag senare skall återkomma, blifva dessa kostnader något lägre.

Driftkostnaderna vid eu malmtransport af 3,850,000 ton malm d. v. s. för enfasanläggningen vid Porjus beräknas sålunda:

Strömkostnad:

Kostnad på turbinaxel enligt vattenfallsstyrelsen ............................................................. kr. 287,000: —

Kostnad för ränta, afskrifning, underhåll af den elektriska delen jämte aflöningar,

Transport kr. 287,000: —

23 Kung!, Ma/jrts Nåd. Proposition No 119.

Transport kr. 287,000: förbrukningsartiklar in. ro. för kraftstationen ..........................................................

Kostnader för den längre ledningen från Porjus, inkl. ränta, afskrifning, underhåll och vakter ............................................

Garanterade kostnader...................................

Ofriga kostnader, inkl. ränta.......................

Summa kr.

» 190,000: —

» 134,100: —

611,100: — 332,500: — 604,000: —

1,547,600: —

Tillägges 4 % ränta å ränteförluster under byggnadstiden med undantag för järnvägen, ökas beloppet med ................................................................................

då driftkostnaden skulle blifva....................-■........................

kr. 26,080: kr. 1,573,680: —

Strömkostnaderna äro baserade, bland annat, på en uppgift från vattenfallsstyrelsen, enligt hvilken årskostnaden på turbinaxel vid 1 orjus af maximum 25,000 turbinhästkrafter uppgår till 287,000 kronor. Vattenfallsstyrelsen har därvid inberäknat kostnaderna för ränta, afskrifning och underhåll för vatten- och husbyggnader samt för turbiner äfvensom kostnaden för nödtorftig drift och underhåll af järnvägen Gellivare— Porjus. Däremot har styrelsen utgått från den förutsättningen, att ränta och eventuellt amortering af anläggningskostnaden för järnvägen icke behöfde läggas på kraftverket, enär denna järnvägssträcka utgjorde ett led af den ifrågasatta inlandsbanan, hvaraf en del pa detta sätt skulle komma till utförande tidigare än eljest blefve fallet,

Huru skall förfaras med räntan af järnvägens anläggningskostnad synes mig i själfva verket utgöra en ren bokföringsfråga, som icke bör vara på något sätt afgörande för den föreliggande frågans bedömande. Åtskilligt talar onekligen för vattenfallsstyrelsens betraktelsesätt. Godkännes detta icke, bör 4 V ränta å järnvägens anläggningskostnad,

1,920,000 kronor, och å ränteförlusterna för järnvägen under byggnadstiden, 327,000 kronor, påföras kraftverkets årskostnader med 89,880 kronor. Häraf skulle hälften, 44,940 kronor, enligt de grunder, som vid öfriga beräkningar följas, komma på enfasanläggningens del. Årskostnad för kraften å turbinaxel i Porjus blefve under sådana förhållanden 331,940 kronor i stället för 287,000 kronor.

1 öfrigt äro de årliga omkostnaderna för enfasanläggningen med kraft från Porjus direkt jämförbara med motsvarande omkostnader för Vakkokoski.

24 Kung!. Maj:ts 'Nåd. Proposition N:o 119.

Driftkostnaderna för trefasanläggningen äro beroende på de villkor, hvartill kraften kan försäljas, samt om ledningar skola byggas af staten. Då pa måttligt afstånd från Porjus någon annan större afnämare för kraften än malmbolagen icke finnes, har vattenfallsstyrelsen inledt underhandlingar med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, hvilka ledt till det preliminära resultat, att bolaget, såsom redan antydts, den 20 december 1909 aflämnat ett erbjudande om förhyrande af kraft från Porjus, under förutsättning att Piksdagen år 1910 beslutar anläggning af motsvarande kraftverk. Priset skulle vara 35 kronor per kilowatt + 1/a öre per kilowatt-timme för kraften mätt å högspänningssidan i Gellivare, respektiv® ^Kiruna, med rätt för bolaget att under kontraktstiden, som skulle löpa till år 1932, uttaga hela den effekt, som en enhet om maximalt 12,500 turbinhästkr after i Porjus utan reglering af vattendraget kan alstra. Den tillgängliga vattenmängden skall dock i främsta rummet användas för de turbiner, som äro afsedda att lämna kraft för statens järnvägars behof. Vid eventuell vattenbrist medgifver bolaget minskning i det normala minimikraftbeloppet mot proportionell minskning i kraftafgiften. Bolaget betalar dock från leveransens början en afgift af minst 350,000 kronor för år räknadt. Anledningen till att bolaget vid sitt erbjudande fäst såsom villkor, att beslut i frågan fattas vid årets riksdag, är den, att det är af väsentlig vikt för bolaget att snarast möjligt få saken afgjord för att bolaget skall kunna ordna sig för framtiden i afseende å tillgodoseende af sitt kraftbehof.

Staten skulle till följd häraf bygga kraftledning för trefasström mellan Porjus samt Gellivare och Kiruna. Anläggningskostnaden för dessa ledningar har, såsom jag förut i sammanställningen öfver anläggningskostnaderna nämnt, beräknats till 890,000 kronor.

Under dessa förutsättningar beräknas driftkostnaderna för trefasanläggningen sålunda:

Strömkostnad...................................................... kr. 367,000: —

Pdnin«ar •;....................................................... >' _68,50fc- 435,500: —

Tillägges ränta, 4 rf å ränteförluster under byggnadstiden med undantag för järnvägen, tillkomma................ 18,920: —

då summan skulle uppgå till ....................j......................... kr. 454,420:_

De totala driftkostnaderna för enfasanläggningen och trefasanläggningen, inberäknad drift af järnvägen Gellivare—Porjus och järnvägens elektrifiering med kraft från Porjus, beräknas sålunda till 1,573,680 + 454,420 = 2,028,700 kronor, hvilken summa ökas till 2,117,080 kronor,

25 Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 119.

om ränta å järnvägens anläggningskostnad och å ränteförluster af järnvägen till Porjus, 89,880 kronor, medräknas.

Skulle en ytterligare turbin och elektrisk utrustning för den femte enlreten installeras, ökas driftkostnaden med ytterligare omkring 60,000 kronor.

De årliga omkostnaderna för järnvägens drift med ånga beräknas af järnvägsstyrelsen vid en transport af 3,850,000 ton malm sålunda:

Bränslekostnaden bär därvid beräknats under förutsättning af en kolförbrukning af 41,100 ton och en vedförbrukning af 1,400 kubikmeter. Kolpriset har, inberäknadt ränteförluster å halfva årsförbrukningen, beräknats till 16 kronor per ton vid upplagsstationen och vedpriset till 3 kronor 35 öre per kubikmeter. »Ofriga kostnader» innefatta underhåll af lokomotiv och tendrar, kostnad för tågpersonal å malmtåg och lokomotivpersonal å persontåg samt öfrig lokomotiv!jänstkostnad, exklusive bränslekostnad. I kostnaden för ångdrift ingår därjämte 4 % ränta å kapitalvärdet af för transport erforderliga lokomotiv äfvensom 2,4 % afskrifningskostnad.

Vid de nämnda beräkningarna hafva endast drifkraftskostnaderna vid elektrisk drift och vid ångdrift blifvit jämförda med hvarandra. Härvid är sålunda icke medtaget tillsvidare inbesparad anläggningskostnad samt underhålls- och bevakningskostnad för det 33 kilometer långa dubbelspåret Torne träsk—Stordalen. Anläggningskostnaden häraf är, såsom förut nämnts, beräknad till 3,000,000 kronor och årliga underhållskostnaden till 60,000 kronor. Ej heller har afseende fästats vid inbesparade anläggnings- och årliga driftkostnader för ventilationsanläggning för Nuoljatunneln, hvilka kostnader, såsom förut redan uppgifvits, beräknats den förra till 120,000 kronor och den senare till 8,000 kronor. Under förutsättning att 4 få ränta å härför utlagdt kapital beräknas, skulle årliga vinsten genom elektrifieringen ökas 192,800 kronor.

De ånglokomotiv, som för närvarande användas på linjen Kiruna— Kiksgränsen, kunna efter elektrifieringens genomförande användas på andra linjer, hvadan kostnaden för desamma icke behöfver i detta sammanhang afskrifvas.

Sammanställas de ofvan anförda årliga driftkostnaderna, erhållas följande resultat:

Bill. Ull Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Raft.

Bränslekostnad.................

Ofriga kostnader..............

Ränta och afskrifningar

kr. 662,300: — 1 0«4. 4.HO- —

247,000

1,993,700:

26 Kungl. Matris Nåd. Proposition N:o 119.

Vakkokoski.

Omkostnader för ångdrift .......................... kr. 1,993,700: —

Omkostnader för elektrisk drift med kraft

från Vakkokoski................................... » 1,544,936: —

Statsverkets vinst utgöres af skillnaden kr. 448,764: ■— Tages förenämnda belopp........................... » 192,800: —

med i räkningen, ökas vinsten till ......... kr. 641,564: —

Porjus.

Omkostnader för ångdrift.......................... kr. 1,993,700: —

Inkomst af kraftförsäljning i regel minst » 350,000: — 2,343,700: —

Årliga omkostnader af elektrisk drift med

kraft från Porjus ................................. kr. 1,573,680: —

Omkostnader af trefasanläggningen......... » 454,420: —

Ränta å järnvägen G ellivare—Porjus jämte ränta å ränteförluster för järnvägsbyggnaden...................................... y> 89,880:— 2,117,980:_

Statsverkets vinst utgöres af skillnaden.............................. kr. 225,720: —

Medräknas förutnämnda.......................................................... » 192,800: —

ökas vinsten till......................................................................... kr. 418,520: —

Häraf framgår, att elektrisk drift af järnvägen medför vinst för statsverket, vare sig kraft tages från Vakkokoski eller Porjus, ehuru vinsten, om Vakkokoski väljes, är större. Om kraften tages från Porjus, är emellertid att märka, att vinsten uteslutande beror på järnvägens elektrifiering, under det att den vid Porjus föreslagna trefasanläggningen för uthyrning af elektrisk kraft till en början går med förlust.

Den garanterade årsafgiften, 350,000 kronor, fyller nämligen ej upp det belopp, hvartill statens årskostnader beräknats uppgå. Det torde emellertid vara mer än sannolikt, att intäkten i en snar framtid blifver väsentligt större. Dels lär nämligen användningstiden vid malmfälten betydligt ökas, om billig elektrisk energi finnes tillgänglig, dels torde äfven andra afnämare kunna påräknas, till en början sådana som taga »säsong»-kraft från den andra trefasenheten, för hvilken plats är beredd i kraftverket, och för öfrigt framhåller vattenfallsstyrelsen med råtta, att högst få kraftverk äro i stånd att från början af inkomsterna

27 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 119.

betacka såväl räntor, drift och underhåll som afskrifning. De flesta äro baserade på den erfarenheten, att tillgång på energi till billigt pris skapar nya afsättningsmöjligheter. Om räntan på järnvägen Gellivare—Porjus och afskrifningen af kraftverk och ledningar ej medtagas, hvilket, då man framdeles väntar ökade inkomster, till en början torde kunna tillåtas, blir årskostnaden för trefasanläggningen omkring

373.000 kronor eller föga mer än Luossavaara-Kiirunavaara-bolagets minimigaranti.

Emellertid är det påtagligt att, sedt ur ren järn vägssynpunkt, företräde måsto lämnas åt det i anläggningskostnad billigare Vakkokoskiverket, genom hvars anläggning äfven utan försäljning af kraft till enskilda uppstår en större vinst för statens järnvägar. Jag antager därvid, att de af vattenfallsstyrelsen framhållna olägenheterna med den öppna fördelningsbassängen och tilloppskanalen kunna genom påpasslig skötsel, om ock med något ökade driftkostnader, undanröjas.

För Vakkokoskialternativet talar ur statens järnvägars synpunkt jämväl den omständigheten, att kraftverket ligger närmare till Kiruna, hvarifrån järnvägens matarledningar skulle utgå. Afståndet är nämligen endast 20 kilometer mot 120 kilometer Porjus—Kiruna. På grund häraf måste för eu ekonomisk kraftöfverföring väljas högre spänning vid Porjus, 80,000 volt, än vid Vakkokoski, 60,000 volt. Häraf följer en något ökad risk. Men å andra sidan ligger Porjus närmare Gellivare, där sannolikt stort behof af kraft kommer att uppstå, närmare järnvägslinjen Gellivare—Luleå, hvilken, därest nu itrågaställda anläggning visar sig fungera tillfredsställande och med ekonomiskt gynnsamt resultat, väl också torde komma att elektrifieras, och närmare svenska kusten med dess industrier. Den ökade risk, som den högre spänningen kunde medföra, torde för öfrigt icke behöfva tillmätas någon större betydelse vid det förhållande, att de elektriska firmorna förklarat sig vilja öfvertaga samma garantier i båda fallen och att tillräcklig praktisk erfarenhet vid spänningar ända upp till

100.000 volt och däröfver redan i utlandet föreligger.

Anläggningstiden är vidare kortare för Vakkokoskiverket än för

Porjusverket. Det förra beräknas nämligen kunna byggas på 3 år, medan det senare kräfver 41,2 år till följd dåra!, att arbetena vid Porjus icke kunna på allvar påbörjas, innan järnvägen Gellivare— Porjus blir rälslagd, och detta senare arbete beräknas taga minst ett år.

Emellertid spelar denna omständighet numera ingen afsevärdare roll, sedan Loussavaara—Kiirunavaara-bolaget på järnvägsstyrelsens förfrågan förklarat sig icke hafva något att erinra däremot, att, därest den

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

ifrågaställda elektrifieringen beslutas innevarande år, den malmkvantitet, som öfverskjuter 3,000,000 ton, eller bandelens Kiruna—Riksgränsen nuvarande transportförmåga, under högst två år fraktas öfver Luleå i stället för öfver Narvik.

Bolaget har i sammanhang härmed framhållit behofvet af, att för utförandet af malmtransporterna öfver Svartön därvarande malmlastningsviadukt tillbygges och att erforderliga anordningar vidtagas för att möjliggöra den väsentligt ökade vagnväxlingens utförande på ett tillfredsställande sätt. Äfvenledes erfordras lämpligt anordnade platser för uppläggning af den malmkvantitet — intill omkring 250,000 ton —, som nedfraktas under den tid af året, då sjöfarten vid Svartön är stängd. Det af bolaget framhållna behofvet har, enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelat, redan varit föremål för noggranna utredningar, af Indika framgår, att anordningar för åstadkommande af snabbare och mindre dj^rbara växlingar och ett säkrare handhafvande af rörelsen skulle kräfva ett kapitalutlägg af 1,000,000 kronor. Järnvägsstyrelsen, som finner dessa behof föreligga, har låtit upprätta förslag till de sålunda ifrågasatta anordningarna, och beräknas kostnaderna därför uppgå till ofvannämnda belopp. För framförandet å linjen Kiruna—Svartön af det ökade antal tåg, som den förutsatta ökningen i malmtransporter å denna linje skulle komma att betinga, blir emellertid utvidgning af sparsystemen å en del mötesstationer behöflig, hvarjämte hållplatsstugor med boställslägenheter måste uppföras vid två mötesplatser. Kostnaderna för dessa spår och byggnader beräknas af järnvägsstyrelsen uppgå till

70,000 kronor. Omkastningen af malm trafiken skulle sålunda betinga anläggningar för ett sammanlagdt belopp af 1,070,000 kronor. För att dessa anläggningar skola blifva tillgängliga år 1913, då malmtrafiken från Kiruna öfver Svartön kan beräknas taga sin början, böra de redan under nästkommande år påbörjas, och böra sålunda hos 1911 års riksdag medel för deras utförande begäras att till en del förskottsvis vara tillgängliga redan under samma år.

Såsom redan blifvit nämndt, äro emellertid de föreslagna anordningarna vid Svartön redan förut påtänkta på den grund, att växlingskostnaderna därstädes för närvarande äro mycket betungande. Med nuvarande trafik har det beräknats, att omkring 90,000 kronor skulle årligen inbesparas genom dessa anordningar, hvilka sålunda, äfven sedan den ifrågasatta tillfälliga trafikökningen upphört, lämna fullt tillfredsställande afkastning på anläggningskostnaderna i form af inbesparade stationskostnader.

Beträffande den rullande materielen skulle, enligt hvad järnvägs-

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

styrelsen meddelat, den ifrågasatta omkastningen af malmtrafiken betinga en ökning af materielen, i det att för fullgörande af transporterna på föreslaget sätt skulle erfordras 11 lokomotiv och 100 malmvagnar för en beräknad kostnad af tillsammans 1,200,000 kronor. Då emellertid de lokomotiv, som skulle anskaffas, äro af sådana typer, att de finna användning å andra linjer efter införandet af elektrisk drift, och vagnarna likaledes efter hand blifva behöfliga, är det ofvannämnda beloppet för rullande materiel endast ett anslag, som skulle komma att utgå i förskott. Någon rullande materiel på grund af den ifrågasatta anordningen skulle emellertid icke behöfva beställas förrän år 1912.

Jag tillåter mig emellertid fästa uppmärksamheten på, att, äfven om Vakkokoskialternativet väljes, dylika provisoriska anordningar kunna blifva af nöden. En reglering af vattenafrinningen i Torne älf kan nämligen, såsom af vattenfallsstyrelsen och äfven af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen i deras underdåniga yttranden angående tillstånd till kungsådrans öfverbyggande vid Vakkokoski påpekats, möjligen gifva anledning till erinringar från Finlands sida, enär Torne älf, som bekant, å sin nedre del jämväl berör finskt område. Om ej annat, så kunna dessa förhållanden vålla tidsutdräkt med kraftverkets tagande i bruk.

Vid Porjus är visserligen laga syn ännu icke hållen. Men då Lule älf faller helt och hållet inom svenskt område och då det vid Porjus för närvarande ej är fråga om någon verklig reglering af vattendraget utan endast användning af den under naturliga förhållanden afrinnande vattenmängden, lära de laga formaliteterna mer än väl medhinnas, innan dammbyggnaden behöfver utföras. Jag torde i detta sammanhang få erinra därom, att enligt Kungl. Majtts den 21 januari 1910 fattade beslut viss del af hemmanet 1 r mantal Porjus n:r 1 blifvit för kronans räkning inköpt, hvarigenom all den mark, som erfordras för kraftverket och som vid Porjusselets uppdämning kommer att sättas under vatten, numera tillhör kronan.

Hvad angår de tekniska detaljerna i de båda förslagen, torde i stort sedt intet vara att erinra mot dem. De anmärkningar, som från järnvägsstyrelsens eller vattenfallsstyrelsens sida framställts, synas mig vara i handlingarna på ett tillfredsställande sätt förklarade och besvarade. Gifvetvis måste dock Porjusverkets »täckta» anordning med hänsyn till isbildning medföra fördelar för driften gentemot Vakkokoskiverkets öppna tilloppskanal och fördelningsbassäng.

Ingen af de ofvan vidrörda synpunkterna synes mig emellertid vara af afgörande art. Vid valet mellan de båda alternativen måste

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

man anlägga en betydligt större synvinkel. Man måste se frågan ur vidare, ur nationalekonomisk synpunkt. Sker detta, lär tvekan icke behöfva råda. Anlägges Vakkokoskiverket, räcker detsamma visserligen till för elektrifiering af bandelen Kiruna—Riksgränsen, och måhända visar det sig, att äfven en begränsad kraftmängd kan blifva öfver för framtida utvidgning af järnvägsdriften eller för försäljning. Men för framtiden förslår det ej. Porjusverket är däremot i sitt första skede icke allenast fullt tillräckligt för järnvägsdriftens behof under en afsevärd framtid, utan förmår äfven tillgodose malmfälten med den kraft, som under de närmaste åren där kräfves, om nya förbrukningsorter ej tillkomma. Det äger dessutom storartade utvecklingsmöjligheter. Genom partiella eller fullständigare sjöregleringar kan minimivattenmängden uppbringas från nu beräknade 24 till omkring 125 sms, motsvarande ej mindre än omkring 65,000 turbinhästkrafter året rundt. Ej nog härmed. En reglering af vatten föringen vid Porjus medför ökning af vattenkraften i hela Lule älf. Den staten tillhöriga vattenkraften i älfven, hvilken nu uppskattas till omkring 70,000 hästkrafter vid lågvatten, kan genom reglering för en medelafrinning af 125 sm3 vid Porjus ökas med omkring 230,000 hästkrafter till sammanlagdt 300,000 turbinhästkrafter, tillgängliga året rundt, och ensamt på den omkring 10 kilometer långa sträckan Porjus—Harsprånget blifva i sådant fall 180,000 hästkrafter disponibla året rundt. Hvad detta har att betyda, om och när elektrisk malmsmältning och andra elektrokemiska eller elektrotermiska metoder komma till heders, är lätt att förstå. I Torne älf uppstår däremot icke en närmelsevis så stor vinst för staten genom en reglerings genomförande. Statens vattenfall ligga ock där sämre till, särskildt i förhållande till Gellivare.

Nu kan visserligen invändas, att man i afvaktan på dylik industri, hvilken ännu icke anmält sig, lämpligen bör utbygga Vakkokoski för att sedermera taga Lule älfs vattenkraft i anspråk. Jag anser mig emellertid böra påpeka de svårigheter, som uppstå, då det gäller att skapa ny industri i Lapplands obygder. Det torde nämligen knappast vara sannolikt, att en så stor privat anläggning på en gång kommer till stånd, att den omedelbart kan förbruka energibelopp, tillräckliga att motivera ett kraftverk af Porjusverkets dimensioner eller liknande. Men först vid kraftverk i större skala blir det möjligt att i Lule älf åstadkomma energi till så pass lågt pris, att de elektrokemiska eller elektrotermiska metoderna löna sig. Finnes nu redan ett sådant kraftverk, som kan leverera elektrisk kraft till billigt pris, är tydligt, att det blir väsentligt lättare för den enskilda företagsamheten att i dessa orter igångsätta industrier, som äro beroende af tillgången till elektrisk energi.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

31 Det torde sålunda vara af stort allmänt intresse, att en början göres till exploatering af Lule alls mäktiga vattenkraft, och detta kan utan betungande utgifter för statsverket ske genom Porjusverkets anläggning, som redan från början medför en ren nettovinst för staten.

Den invändningen skulle vidare kunna göras, att fallen i Lule älf på grund af sitt afskrida läge icke äro begärliga för storindustrien, och att det sålunda icke finnes någon garanti för, att det stora företaget resulterar i uppkomsten af storindustri. Jag kan icke dela denna pessimistiska uppfattning, utan har en mera förhoppningsfull syn på möjligheten att tillvarataga de i Norrlands vattenfall bortrinnande miljonerna. Stora anläggningar för smältning af järn och zink, hvaraf det förra bygges på försök af järnkontoret, det senare däremot för affärsmässig drift af privata företagare, äro nämligen redan under utförande vid Trollhättan, och de bekanta försöken vid Domnarfvet hafva, enligt hvad för mig uppgifvits, på allra senaste tiden gifvit mycket gynnsamma resultat.

På grund af hvad sålunda anförts tvekar jag icke att gifva mitt bestämda förord åt Porjusalternativet.

Jag tillåter mig nu återgå till frågan, huruvida en elektrifiering af bandelen Kiruna -Riksgränsen nu bör genomföras och i så fall på hvad sätt.

Det är i det föregående påvisadt, att en elektrifiering af denna järnväg medför en högst afsevärd besparing i järnvägens driftkostnad. Det är likaledes påvisadt, att, äfven om större kraftafsättning för industriella behof icke kommer att vinnas än som motsvarar det af Luossavaara—Käranavaara-bolaget garanterade minimibeloppet 350,000 kronor årligen, skulle lika fullt förtjänst uppstå för statskassan i dess helhet, äfven om Porjusalternativet väljes. Den ekonomiska sidan af saken synes mig sålunda i berörda afseende icke ingifva några betänkligheter.

Däremot kan det ju sägas, att landets finansiella ställning för närvarande icke inbjuder till utgifter af sådant omfång som de ifrågasatta. Det må vara sant, men å andra sidan lär det icke vara nationalekonomiskt olämpligt, att staten just under tryckta penningtider igångsätter produktiva företag åt denna art. För sådana ändamål må det icke anses oklokt att anlita lånevägen. Därtill kommer en omständighet, som jag redan förut vidrört och som jag tillmäter stor betydelse, nämligen den, att ett beslut nu om bandelens elektrifiering onödiggör nedläggande under den närmaste tiden af 3,000,000 kronor för anläggning af dubbelspår å sträckan Torneträsk—Stordalen in. m. samt af de belopp, som erfordras för ventilationsanläggning i Nuoljatunneln. Det

32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

bör i detta sammanhang anmärkas, att den ökade transport af malm öfver Luleå, hvarom med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag preliminärt förhandlats, icke afser längre tid än två år. Därefter har bolaget åter kontraktsenlig rätt att fordra transport öfver Riksgränsen. Enär Porjusanläggningen icke beräknas blifva färdig förr än hösten 1914, om beslut nu fattas, är det, uppenbart, att den ifrågavarande fristen icke förringar skälen för att redan nu planlägga elektrifieringsanläggningen.

Jag kan sålunda icke finna annat än att beslut om elektrifiering af bandelen Kiruna—Riksgränsen och om anläggning af ett kraftverk vid Porjus med tillhörande kraftledningar och järnvägsspår ofördröjligen bör fattas. Återstår då att se till, på hvad sätt den elektriska anläggningen lämpligen bör utföras.

Såsom förut nämnts, har järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 14 januari 1910 förordat träffande af sådant aftal, att en leverantör eller en sammanslutning af leverantörer öfvertoge hela den tekniska och ekonomiska risken samt tillhandahölle de nödiga anläggningskapitalen. I enlighet, härmed har också den 21 december 1909 uppgjorts villkorligt kontrakt, alternativ 1, med Allmänna svenska elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke, under förutsättning att kraftverket förlädes till Vakkokoski. Sedermera hafva samma firmor efter underhandling med järnvägsstyrelsen förklarat sig villiga utföra den elektriska järn vägsutrustningen, jämväl om Porjusalternativet väljes, på samma villkor som i nyssnämnda kontrakt finnas upptagna, under förutsättning att utförandet af den elektriska utrustningen i kraftstationen i hvad den berör järnvägsdriften samt af matarledningen mellan Porjus och Kiruna jämväl uppdrages åt dem. Detta motiveras därmed, att förutsättningen för hela anläggningens tillfredsställande funktionering är god samverkan mellan kraftverkets maskineri och den elektriska järnvägsanläggningen, hvarför firmorna icke kunna ikläda sig stipulerade garantier med mindre det hela af dem utföres.

Åt det förstnämnda kontraktets hufvudsakliga bestämmelser må följande anföras. Af hela kostnadssumman får ej mer än 35 % användas 1'ör betalning af utländska leveranser. Firmorna garantera, såsom jag redan förut i samband med redogörelsen för driftkostnaderna omnämnt, att revisions-, reparations-, smörjnings- och putsningskostnaderna för de elektriska lokomotiven samt kostnaden för tillsyn och underhåll af ledningar och transformatorstationer inklusive kostnaden för anskaffning af delar, som behöfva utbytas — hvilka kostnader sammanfattas under benämningen underhållskostnaderna för den elektriska anlägg-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

ningen — ej skola öfverstiga vissa i en tabell angifna värden. Vid en transportmängd af 3,000,000 ton malm få dessa underhållskostnader icke öfverstiga 305,000 kronor och vid en transportmängd af 3,850,000 ton icke 332,500 kronor.

Vidare garantera firmorna, att den för tågens framförande erforderliga energiförbrukningen, uttryckt i watt-timmar per tonkilometer, ej skall öfverstiga

Firmorna hafva iklädt sig. de uppgifna garantierna under en tid

Järnvägsstyrelsen har förbehållit sig rätt att under de första tre åren efter anläggningens öfvertagande kunna kassera densamma, om den i vissa afseenden befinnes otillfredsställande.

Firmorna tillhandahålla det för anläggningen erforderliga kapitalet, hvilket af järnvägsstyrelsen skall förräntas med 5 % årligen å oguldet kapitalbelopp. Kapitalet amorteras af järnvägsstyrelsen på 25 år genom årlig afbetalning med 4 % af det ursprungliga kapitalbeloppet.

Uppgå underhållskostnaderna till lägre belopp än de garanterade, tillfaller af skillnaden 65 % firmorna och 35 % järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen äger att när som helst tillösa sig hela anläggningen för det oguldna kapitalbeloppet med visst tillägg. Detta uppgår till 10 % af den ursprungliga anläggningssumman, om inlösen sker under något af de sex första åren efter anläggningens öfvertagande, till 9 %, om inlösen sker under det sjunde året, till 8 % under det åttonde året o. s. v., så att efter det femtonde årets utgång icke något tillägg ifrågakommer.

Det är gifvet, att firmorna icke utan särskild ersättning kunnat ikläda sig de omnämnda garantierna, hvilka vida öfverstiga de vid en vanlig leveransaffär vanliga. Denna ersättning återfinnes dels uti en något förhöjd anläggningskostnad, dels uti betingad andel i inbesparad underhållskostnad, dels uti öfverenskommet tillägg till anläggningssumman vid eventuell inlösen före det femtonde årets utgång samt slutligen i räntevinst på anläggningskapitalet, enligt firmornas egen uppgift uppgående till en half procent årligen. Huru mycket leveranssumman blifvit höjd i sammanhang med garantien kan icke uppgifvas. Denna ökning torde dock genom den skarpa konkurrensen mellan de täflande firmorna hafva blifvit mycket begränsad.

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 87 Höft.

för persontåg.....

» malmtåg........

)) tomvagnståg

31,5 22,c 23,9.

af 25 år.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Emellertid synes mig mot_en dylik uppgörelse åtskilliga befogade anmärkningar kunna göras. År man öfvertygad om att elektrifiering kan med fördel genomföras — och härifrån måste man utgå, om man förordar eller beslutar anläggningens utförande — synes onödigt att ikläda sig en räntebetalning af 5 % å anläggningskapitalet, när staten själf kan anskaffa penningar för högst 4 %. Man måste då också betrakta den ifrågasatta garantin för underhållskostnaden obehöflig, åtminstone för längre tid framåt. Denna garanti medför ju, såsom förut nämnts, att staten af en eventuell vinst å den beräknade underhållskostnaden måste dela med sig 65 % till leverantören.

Järnvägsstyrelsen bär äfven beaktat denna synpunkt och efter förhandling med firmorna upprättat ett nytt villkorligt kontrakt, alternativ 2, dateradt den 1 mars 1910 (Bil. F). Detta nya kontrakt innehåller i korthet följande hufvudpunkter.

Leveransen likvideras af järnvägsstyrelsen kontant såsom vid eu vanlig leveransaffär, och nedsättes leveranssumman i följd häraf från 5,291,662 till 5,117,000 kronor, d. v. s. med 174,662 kronor.

Järnvägsstyrelsens kassation srätt och firmornas garantier för strömförbrukning och underhållskostnader bibehållas oförändrade, med rätt för styrelsen att när som helst lösa kontraktsförhållandet med firmorna efter leveransens godkännande och öfvertagande. Sker detta inom två år efter öfvertagandet, tillkommer firmorna ej något särskildt ekonomiskt vederlag, hvaremot, om sådant sker under det tredje året, firmorna skola hafva en extra ersättning af 5 % & kontraktssumman, under fjärde året betalas ytterligare 1 % o. s. v. en procent under hvarje följande år, tills järnvägsstyrelsen inalles erlagt 10 % å kontraktssumman. Någon ytterligare särskild ersättning tillkommer icke under därefter kommande garantiåren. Under hela garantitiden äga firmorna uppbära 65 % af besparad underhållskostnad på samma sätt som enligt det första kontraktsalternativet.

Etter 2 år från anläggningens definitiva emottagande upphör sålunda garantien från firmornas sida och därmed äfven vinstdelningen, för så vidt ej järnvägsstyrelsen påfordrar utsträckning af garantien under ytterligare 23 år, i hvilket fall visst vederlag i penningar, dock sammanlagdt högst 10 % af anläggningskostnaden, skall till firmorna utgifvas. Då man torde kunna väl bedöma anläggningens lämplighet inom 2 år efter dess definitiva emottagande, har järnvägsstyrelsen sålunda möjlighet att inom samma periods utgång välja den utväg, som med hänsyn till anläggningens beskaffenhet blir för staten fördelaktigast.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

35 Detta sätt för uppgörelse med leverantören är enligt min mening bestämdt att förorda framför det förut ifrågasatta. Huruvida emellertid det sålunda uppgjorda kontraktet bör utan förändring af Kungl. Maj:t antagas, torde icke nu böra afgöras, utan lär frågan lämpligen blifva föremål för ny pröfning, sedan Riksdagen fattat beslut i ärendet. Särskildt synes man kunna hafva anledning antaga, att leveranssumman enligt alternativ 2 skall kunna ytterligare nedbringas.

Sammanlagda anläggningskostnaden utom ränteförlusten är beräknad till 21,400,037 kronor, om kontraktet alternativ 1 kommer till tillämpning. Denna summa skulle minskas med minst 174,662 kronor till 21,225,375 kronor, om alternativ 2 antages. Med hänsyn till de i kontraktet med de elektriska firmorna gjorda förbehållen angående kopparoch järnpris torde emellertid denna summa böra afrundas till 21,500,000 kronor.

Härvid är att märka, att den ojämförligt största delen af detta betydande belopp kommer att stanna inom landet, tillfalla svenska arbetare, svensk industri. Af betalningen till Allmänna svenska elektriska aktiebolaget och Siemens Schuckert Werke, 5,117,000 kronor, få sålunda ej mer än 35 % användas till gäldande af utländska leveranser. Ofriga 65 % eller i rundt tal 3,325,000 kronor tillfalla den svenska marknaden. Huru stor del af det återstående beloppet kommer att utbetalas till svenska leverantörer och svenska arbetare, är beroende på flera omständigheter, som nu ej äro kända. Jag förutsätter dock, att anläggningen i största möjliga mån kommer att utföras af svenska tillverkare, därvid emellertid gifvetvis måste tillses, att den utländska konkurrensen icke på förhand helt och hållet utestänges och därigenom inbjudes till ringbildning inom landet. Under förutsättning emellertid att svenskatillverkare, så vidt möjligt, anlitas har inom vattenfallsstyrelsen på min begäran gjorts en öfverslagsberäkning, som utvisar, att af det belopp, som icke afses i kontraktet med de elektriska firmorna, omkring 13,500,000 kronor skulle utbetalas till svenska arbetare och leverantörer. Approximativt kan således beräknas, att af hela summan öfver 16,500,000 kronor skulle komma att stanna inom landet.

Af hela kostnadssumman, 21,500,000 kronor, erfordras enligt uppgift från vederbörande styrelser följande belopp för de olika byggnadsåren

för år 1911..................................................................... kronor 7,565,000: —

hvaraf 4,915,000 kronor böra vara tillgängliga

redan under år 1910,

Transport kronor 7,565,000:

%

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kronor 7,565,000: —-

för år 1912 ................................................................... » 3,890,000: —

1913 .................................................................. » 5,390,000: —

1914 ..................................................... » 4,655,000: -

summa kronor 21,500,000: —

Då det här gäller ett produktivt företag, synas lånemedel för detsamma böra anlitas.

Under åberopande af livad jag sålunda anfört får jag hemställa att Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för uppförande af eu elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan Gellivare. och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja ett anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående från riksgäldskontoret anvisa för år 1910 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000 kronor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

F. W. O. Leuhusen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Förteckning öfver bilagor.

Sid.

Bil. A. Vattenfallsstyrelsens utredning rörande kraftverk vid Vakkokoski ......... 37

Beskrifning af kraftanläggning vid Vakkokoski ....................................... 49

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Vakkokoski............................. 52

Bil. B. Vattenfallsstyrelsens utredning rörande kraftverk vid Porjus .................. 55

Beskrifning af statens kraftverk vid Porjusfallen i Lule älf .................. 79

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Porjus ................................... 83

Beräkning af kostnad för elektrisk utrustning i kraftverk vid Porjus ... 85

Tabell, utvisande de beräknade årliga omkostnaderna för statens kraftverk

vid Porjus............................................................................................. 87

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags erbjudande att förhyra elektrisk

energi från Porjusverket .................................................................... 89

Beräkning af kostnad för trefasledningar från kraftverk vid Porjus ...... 91

Bil. C. Järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 14 januari 1910 angående

elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen............................... 95

Sammandrag af statens järnvägars maskinafdelnings kostnader för drift

å riksgränsbanan ............................................................................... 118

Bil. D. Hydrografiska byråns underdåniga yttrande beträffande faran för bottenfrysning vid Vakkokoski och rörande öfversilning af Torneälfs strandängar ......................................................................................... 123

Tabeller angående flödena vid Torne älf m. in...................................'.... 135

Bil. E. Vattenfallsstyrelsens underdåniga yttrande med anledning af hvad järn-

vägsstyrelsen och hydrografiska byrån anfört (Jämför Bil. C och Bil. D)................................................................................................. 147

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Sid.

Bil. F. Kontrakt (alternativ 2) mellan järnvägsstyrelsen, å ena sidan, samt Allmänna svenska elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke, å andra sidan, angående tillverkning, leverans och montage af utrustning för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen ................................................................................................ 175

Bilaga härtill............................................................................................... 187

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Bil. A.

Till Kung!, järnvägsstyrelsen.

I nådigt bref den 23 april 1909 bär Kungl. Maj:t uppdragit åt vattenfallsstyrelsen att i samråd med järnvägsstyrelsen och efter ytterligare terrängundersökningar verkställa fullständig utredning rörande anläggning af elektriskt kraftverk vid Vakkokoski.

På grund häraf däfven I till vattenfallsstyrelsen öfverlämnat bland annat följande handlingar:

1. Aktiebolaget vattenbyggnadsbyråns på uppdrag af järnvägsstyrelsen den 20 januari 1909 aliämnade förslag till vattenkraftanläggning vid Vakkokoski i Torne älf.

2. Utdrag ur häradsrättens syneprotokoll af den 4—5 september 1908 jämte afskrift af skrifvelse med ansökan att få öfverbygga kungsådra enligt vattenbyggnadsbyråns förslag.

3. Vattenbyggnadsbyråns förslagskontrakt jämte arbetsbeskrifning för utförande af vattenbyggnaderna samt med ledning häraf infordrade anbud från Aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet, Aktiebolaget Höyer Ellefsen samt byggmästaren A. Hanson, samtliga i Stockholm.

4. Vattenbyggnadsbyråns turbinprogram jämte utlåtande angående inkomna turbinofferter från Karlstads Mek. Verkstads filial, Kristinehamn, Nydqvist & Holm, Trollhättan, Finshyttans Mekaniska Verkstad, Finshyttan.

5. Diverse af Kungl. järnvägsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningar af anläggnings- och driftkostnaderna för eu vattenkraftanläggning i Vakkokoski enligt vattenb}^ggnadsbyråns förslag.

6. Ett den 6 sept. 1909 dateradt, af järnvägsstyrelsen utarbetadt förslag till järnvägsspår mellan Vakkokoski och Kiruna.

Vattenfallsstyrelsen har under förfluten sommar låtit företaga närmare undersökningar på platsen samt utföra ytterligare vattenmängdsmätningar. Med ledning af de sålunda vunna resultaten har vattenfalls-

38 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

styrelsen verkställt granskning och omarbetning af vattenbyggnadsbyråns ofvannämnda förslag samt får efter hållna öfverläggningar med Eder härmed öfverlämna nytt förslag till kraftverk vid Vakkolcoski, i hvithet dock icke ingår den elektriska utrustningen af kraftstationen, ej heller järnväg från Kiruna till Vakkokoski eller transportbana vid Torne träsk.

Vattenfallsstyrelsen har icke funnit något att erinra mot anläggningens allmänna disposition. Förslaget upptager sålunda en regleringsdamrn vid Törne träsks utlopp vid Tarrakoski för reglering af afrinningen från sjön, en dammbyggnad vid Vakkokoski för uppdämning al de nedanför Torne träsk belägna sjöarna Tarrajärvi, Jekajärvi och Alajärvi samt eu kraftanläggning vid Vakkokoski, innefattande tilloppskanal från Alajärvi, fördelningsbassäng, kraftstationsbyggnad och afloppskanal till lugn vattnet nedanför Vakkokoski.

Styrelsen har likaledes utgått från de dämningshöjder, hvilka af vattenbyggnadsbyrån föreslagits. Dämningshöjden i Törne träsk är sålunda antagen till 3 meter, och den öfre magasinsgränsen förlagd till höjden + 345,6 meter öfver hafvets medelvattenyta enligt Topografiska kartverkets afvägning, hvarjämte för säkerhets skull förutsatts, att under vattenfattiga år v. y. skulle kunna sänkas 0,5 meter under den normala nedre magasinsgränsen + 342,6 m. eller till 342,1 meter. Det normala vattenståndet i Alajärvi vid Vakkokoskidammen, b vil ket i regel skulle hållas konstant, har jämväl antagits lika med det af vattenbyggnadsbyrån föreslagna + 342,5 m. Under except. torra år kan dock vattenståndet sänkas till + 342,0 m. Vattenytan nedanför Vakkokoski kan för närvarande nedgå till + 322,2 och får vid reglerad vattenföring höjden + 323,0 samt vid flod c:a + 325,0.

Den variation i aftappningen, som måste ske under dygnets olika timmar för att möta växlingarna å järnvägens energiförbrukning, inverkar icke nämnvärdt på v. y. vare sig i Alajärvi eller nedanför Vakkokoski på grund af motsvarande bassängers storlek. Däremot uppstå växlingar i vattenståndet i fördelningsbassängen intill kraftstationen, då pådragning eller afstängning af turbiner måste ske.

Dessa växlingar kunna blifva ganska betydande åtminstone nedåt, d. v. s. då ett flertal turbiner samtidigt pådrages, och medföra särskildt under vintern vissa olägenheter för driften, till hvilka styrelsen sedermera skall återkomma.

Kraftanläggningens brutto fallhöjd vid reglerad vattenföring blir enligt otvanstående normalt 19,5 m. Vid excep. lågvattenstånd kan den nedgå till 19,o m. och vid flod till 17,5 m. Vid sistnämnda tillfällen kan den dock ökas med c:a 0,5 m., om vattenståndet i Alajärvi då hålles

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

något högre än det normala, hvithet utan olägenhet lär kunna tillåtas. Dessutom står vid flod större vattenmängd till buds, hvadan anläggningens effekt icke behöfver minskas på grund af den genom flod minskade fallhöjden.

Medelafrinningen från Torne träsk har vattenbyggnadsbyrån beräknat till 51 sm“ och efter afdrag af 1 sm3 för läckning antagit, att för kraftverket ständigt skulle finnas tillgänglig eu vattenmängd af i medeltal 50 sm3. Vattenfallsstyrelsen vill sedermera närmare skärskåda denna beräkning, men har tillsvidare utgått från samma siffra.

Fallförlusten i intag och tilloppskanal m. m. antages för en vattenmängd af 50 sm3 blifva c:a 0,1 in. Den effektiva medelfallhöjden vid reglerad vattenföring skulle sålunda uppgå till de af vattenbyggnadsbyrån angifna c:a 19,4 in.

Det bör dock anmärkas, att fallhöjden minskas vid de tillfällen, då till följd af större vattenförbrukning i kraftstationen större vattenmängd måste framföras genom intag och tilloppskanal, och att denna minskning af fallhöjden är större under de tider, då tilloppskanalen är belagd med is och dess tvärsektion sålunda förminskad.

För att belysa den effektiva fallhöjdens beroende af kanalens isbeläggning och af vattenförbrukningen i kraftstationen har uppgjorts det såsom bilaga n:r 1 vidfogade diagrammet, af hvithet bland annat framgår, att fallhöjden är i hög grad beroende af isbeläggning, och att den i betydlig män minskas, därest en större effekt behöfver uttagas under så lång tid, att fördelningsbassängens magasin blir otillräckligt. Tilloppskanalen måste nämligen .i sådant fall framsläppa hela den vattenmängd, som turbinerna för tillfället förbruka eller åtminstone en större del däraf.

Med en medelfallhöjd af 19,4 in., eu medelvattenmängd af 50 sm3 och en medelverkningsgrad på turbinerna af 73,5 % har vattenbyggnadsbyrån beräknat kraftverkets medeleffekt till c:a 9,500 turbinhästkrafter. Medelverkningsgraden är af naturliga skid vid en så variabel belastning af kraftverket som den, hvilken förekommer vid järnvägsdrift, afsevärdt lägre än den, som erhålles vid gynnsammaste pådrag, och blir lägre i samma mån, som turbinernas effekt icke fullt utnyttjas. Medeleffekten beror sålunda helt och hållet på antagandena om belastningens fördelning. Vatten by ggnadsbyråns beräkning grundar sig på antagandet af en bästa verkningsgrad för turbinerna af 79 % och en belastning sådan som fanns angifven i ett från järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift öfverlämnadt belastningsdiagram för järnvägsdrift å bandelen Kiruna— Riksgränsen. Då järnvägsdriften incl. stationernas belysning, snöplogning

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

m. m. uppgifvits kräfva en medeleffekt under året af endast c:a 5,500 turbinhästkrafter, skulle enligt vattenbyggnadsbyråns beräkning af kraftverkets förut beräknade medeleffekt återstå en medeleffekt af ej mindre än 4,000 hkr. till annat ändamål, och har man därvid närmast tänkt på uthyrning till malmbolagen för deras behof af kraft i Kiruna m. fl. ställen.

Enligt de beräkningar öfver belastningsvariationerna, som verkställts af byrån för elektrisk drift rörande såväl järnvägsdriften som förbrukningen i Kiruna, skulle kraftverket lämpligen utbyggas för en maximieffekt af 32,400 turbinhkr. På Eder begäran har vattenfallsstyrelsen uppgjort sitt förslag med hänsyn härtill och i likhet med vattenby ggnadsbyrån fördelat effekten på 6 turbinenheter om hvardera 5,400 hkr. maximieffekt, motsvarande 4,500 hkr. normaleffekt, hvarjämte en likadan turbinenhet skulle insättas såsom reserv. På 4 af turbinerna skulle kopplas enfasgeneratorer för bandriften, medan 2 skulle förses med trefasgeneratorer för alstrande af ström till Kiruna m. m. En turbin skulle förses med dels en enfäs- dels en trefasgenerator på samma axel, hvarigenom reserv erhålles för båda slagen af ström.

Det af vattenfallsstyrelsen utarbetade förslagets hufvuddrag äro sålunda lika med det förut af vattenbyggnadsbyrån framställda. Däremot har vattenfallsstyrelsen funnit det ändamålsenligt eller nödvändigt att i detaljerna göra åtskilliga mer eller mindre afsevärda ändringar, af li vilka de viktigaste torde böra närmare angifvas.

Regleringsdammen vid Tarrakoski, hvilken hvilar på berg, skulle enligt vattenbyggnadsbyråns förslag utföras helt och hållet af betongmed i det närmaste vertikal uppströmssida. Emellertid måste man vid konstruktionen af en damm med en belägenhet sådan som denna taga noggrann hänsyn till isens pressning, hvilken i Lapplands stränga klimat kan blifva af högst betydande storlek.

Isens pressning mot en dammbyggnad kan vara af två slag, nämligen dels den pressning, som kan uppkomma på grund däraf, att flytande isstycken vid islossningen stöta mot dammen, dels den pressningsom uppkommer, då istäcket å sjön ofvanför dammen under åverkan af solens värme utvidgar sig.

Den förstnämnda påkänningen, som är svårast vid blåst under islossningen, och hvilken torde vara af ungefär samma storlek i nordliga som mera sydliga klimat, är af relativt mindre betydelse, enär en på vanligt sätt med nödig säkerhet beräknad damm under alla förhållanden,, såsom erfarenheten visat, kan upptaga dessa ökade påkänningar.

41 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Påkänningarna på grund af isens utvidgning af värme blifva åter större i stora dammsjöar än i små och äro äfven större i nordliga klimat, där isen är tjockare och af fastare beskaffenhet än i sydliga klimat. Detta förhållande torde förklara, att hänsyn till påkänningarna i följd af isens utvidgning i regel icke tagits af europeiska konstruktörer, medan de däremot ofta tagas med i beräkningen, då det gällt dammar i norra delarna af Förenta Staterna och i Canada, hvilka länder äfven kunna uppvisa exempel på dammar, som förstörts genom isens utvidgning.

I Torne träsk torde isens tjocklek uppgå till öfver 1 m., och på grund af sjöns stora yta blir vid temperaturförändringar isens formförändring synnerligen stor. Isen plägar hvarje år af denna orsak brista längs s. k. råkar, och kunna då iskanterna förskjutas flera meter. Dessa råkar äro i viss mån säkerhetsventiler för utvidgningen.

Om nu isens utvidgning skulle verka på en murad dammkropp med vertikal yta, så måste dammen gifva vika, såvidt ej densamma är af tillräcklig hållfasthet att krossa isen. Isens hållfasthet är beroende på temperaturen och uppgifves med stöd af på annat håll utförda profningar variera från 120 ända upp till 600 ton per nr, beroende på olika temperatur och fasthet hos isen. Till jämförelse må nämnas, att vattentrycket på exempelvis en 10 m. hög damm endast är 50 ton pr. 1. m. af dammen. Det visar sig sålunda att, då hänsyn tages till påkänningarna på grund af isens utvidgning, blir det af ekonomiska skäl praktiskt taget omöjligt att vid härvarande förhållanden konstruera en damm med vertikal framsida, som är tillräckligt stark för att emotstå det fulla istrycket, hvarför denna dammtyp ansetts mindre lämplig vid här ifrågavarande förhållanden.

Mot föregående kan visserligen anmärkas, att i verkligheten upptages en större eller mindre del af isens utvidgning af stränderna, hvarför påkänningarna på dammen äfven blifva mindre. Denna invändningär obestridligen riktig, men å andra sidan kan på goda grunder befaras, att en större eller mindre del af utvidgningen kan komma att påverka dammen, och finnes därvid ingen säkerhet för, att denna del af ispressningen icke blir af tillräcklig storlek för att ruinera en damm med vertikal framsida. Dammens framsida bör därför läggas i lutning, efter hvilken isen kan förskjuta sig och helst bestå af material, som event. kan låta sammantrycka sig.

De dammtyper, som af vattenfallsstyrelsen på anförda grunder ifrågasatts vid Tarrakoski äro:

Typ /, bestående af jordvall med betongkärna i vallens midt samt lerpuddel på betongkärnans vattensida.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Hand. 1 Afl. 87 Höft.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Typ il, bestående af betongmur, som är beräknad att ensam upptaga vattentrycket samt trycket af en jordfyllning, hvilken lägges på murens vattensida för att skydda muren mot istrycket.

Typ ill, bestående af betongkärna, konstruerad som en »Ambursen»damm med hel skärm på nedströmssidan. Hela kärnan kringfylles med jord.

Typ TV är lika med typ III med undantag däraf, att betongskärm på nedströmssidan saknas.

Vid jämförelse mellan dessa typer har det visat sig, att en jorddamm med betongkärna är fullt tillfredsställande från stabilitetssynpunkt, och då densamma dessutom är billigare än de andra typerna, har en jorddamm med betongkärna föreslagits.

Under utredningen af denna fråga liksom af öfriga spörsmål rörande kraftverkets byggnadstekniska del hafva särskilda sakkunniga anmodats biträda inom styrelsen. Dessa sakkunniga: arbetschefen vid Trollhätte kraftverk löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren G. Malm och arbetschefen vid banbyggnaden Skellefteå—Bastuträsk civilingenjör A. Granholm, hafva underkastat såväl de ifrågasatta dammtyperna som de enhetspriser, efter hvilka desamma böra beräknas, en ingående granskning, som återfinnes i bifogade bilaga n:r 4. Såsom af denna granskning framgår förorda de sakkunniga enstämmigt den af vattenfallsstyrelsen för Tarrakoskidammen föreslagna konstruktionen.

öfverfallsutskofvet, hvilket af vattenbyggnadsbyrån föreslagits som en massiv öfverfallsdamm af betong, har af liknande skäl föreslagits utförd af armerad betong enligt »Ambursen» typ, hvarigenom större stabilitet mot ispressning uppstår.

I afseende på dammens regleringsluckor må följande anföras.

Vattenbyggnadsbyråns regleringsluckor bestodo af c:a 1,60 m. breda och 2,5 m. höga skjutluckor, som medelst skrufvar manövrerades från ett ofvanpå dammen placeradt manövreringshus af trä. Mot denna konstruktion har anmärkts, att då luckorna delvis skulle stå nedsänkta i vattnet, desamma på grund af det stränga klimatet sannolikt komme att frysa fast, hvarför med denna konstruktion kostnaderna för isning skulle blifva synnerligen betungande.

I föreliggande förslag hafva därför dessa luckor utbytts mot luckor, som äro vridbara kring en vertikal axel, och som manövreras från ett ofvanför dammen beläget trähus. Med denna konstruktion' minskas i största möjliga grad faran för luckornas fastfrysning, och kunna luckorna lättare manövreras antingen för hand eller eventuellt medelst elektriska motorer. Lucköppningarna äro utrustade • med falsar för sättär och kon-

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

strueras så, att desamma vid behof lätt kunna repareras och inspekteras. Luckpartiets fria area har bestämts till 62 111“ i stället för vid häradssynen ifrågasatta 48 m3, på det att högvattenmängden 340 m3 med trygghet måtte kunna af bördas vid ett vattenstånd i Torne träsk af + 345,6 d. v. s. vid fylldt magasin.

Dammen vid Vakkokoski skall förläggas på stenblandad pinnmo och har därför af vattenbyggnad sbyrån föreslagits utförd såsom utfylld jorddamm med en i fyllning anbragt tätande vägg af puddlad eller ältad lera. Då emellertid en jorddamm med betongkärna af ungefär samma typ som den af vattenfallsstyrelsen för Tarrakoskidammen föreslagna erbjuder en högst betydligt ökad säkerhet mot större dammbrott i jämförelse med en damm utan dylik kärna, och då ett brott af floddammen skulle få ödesdigra följder och under den långa vinterperioden knappast kunna repareras, har vattenfallsstyrelsen ansett sig böra välja den förra typen, ehuruväl kostnaden för betongkärnan är ganska afsevärd. Herrar Malm och Granholm hafva äfven i sitt utlåtande bestämdt förordat detta.

Dammtröskeln och luckutskofven hafva sänkts med 0,5 m., hvarigenom större afbördningsförmåga erhålles.

Dammkroppen under trösklarna har konstruerats som en ihålig damm med fyllning af sten, i hvilken inspektionsgångar och dräneringsrör anordnats, hvarigenom erhålles en betryggande konstruktion, ehuru dammen måste grundläggas på pinnmo.

Kanalintaget. För afstängning af kanalintaget föreslog vattenbyggnadsbyrån att anordna endast en Stoney’s lucka af 6 in. bredd och c:a 5,5 in. höjd, under det att kanalintaget i öfrigt skulle kunna afstängas medels 7 st. träluckor, som hade en fri bredd hvardera af 3,0 in. och en fri höjd af c:a 5,5 in. Dessa senare luckor äro visserligen billigare än Stoney’s luckor men hafva den olägenheten, att desamma icke kunna manövreras annat än när vattenståndet med hjälp af den 6,0 m. breda Stoney’s luckan bringats till ungefär samma höjd å ömse sidor om luckorna. Skulle emellertid genombrott eller annan skada inträffa å tilloppskanalens jorddammar och tilloppskanalen hastigt behöfde afstängas, skulle luckorna följaktligen, när de bäst behöfdes, icke kunna manövreras. För att undvika dessa olägenheter har vattenfallsstyrelsen föreslagit att anordna kanalintaget med tre st. större öppningar, som kunna afstängas med hvar sin lucka af Stoney’s typ.

Tilloppskanalens högra begränsning bildas enligt vattenbyggnadsbyråns förslag till största delen af utfylld jordvall med lertätning. Det är utan vidare klart, att dylika utfyllda vallar eller dammar i ett sådant klimat som det ifrågavarande icke böra anläggas i allt för stor utsträck-

44 Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

ning, dels på grand af den med dem förenade risken af genombrott, dels af det skäl att de endast kanna utföras under den jämförelsevis korta tid af året, då markens öfre lager icke äro frusna. Om allt för stora massor måste utläggas i dylika dammar, kan sålunda anläggningsarbetet öfver höfvan fördröjas. På grund häraf har vattenfallsstyrelsen sökt och funnit en sträckning för tilloppskanalen, hvarigenom densamma till afsevärd del framdrages i skärning, och måste denna sträckning obetingadt förordas, ehuruväl kostnaden därigenom ökas utöfver den, som betingas af vallarna enligt vattenbyggnadsbyråns förslag. Den närmast kraftstationen belägna delen af tilloppskanalen måste emellertid fortfarande bildas genom anläggning af utfylld vall. Frågan har då varit uppe, huruvida denna vall skulle förses med betongkärna eller endast med tätningsvägg af lera. De sakkunniga hafva därvid ställt sig något tveksamma. Vattenfallsstyrelsen anser dock, att då af skäl som förut antydts —- ett genombrott af vallen kan vålla längre tids uppehåll i driften — man äfven på denna sträcka bör försäkra sig häremot genom anbringande af betongkärna i vallen. Eventuellt privata afnämare af kraft torde äfven hafva ett berättigadt kraf på, att anläggningen utföres på ett så betryggande sätt som möjligt. Den ökade kostnaden för anbringandet af betongkärnan utgör för ifrågavarande vall kronor 400,000.

Kraftstationen kan förläggas på berggrund enligt hvad vattenfallsstyrelsens senast gjorda undersökningar visat. Härigenom har det varit möjligt undvika de förut föreslagna tubledningarna mellan tilloppskanal och kraftstation, hvilka gifvetvis äro mindre fördelaktiga i det kalla klimatet. I stället har kunnat väljas en mera tilltalande s. k. öppen uppställning för turbinerna. Öfriga smärre förändringar af det förut uppgjorda förslaget torde icke i detta sammanhang behöfva närmare vidröras, då det framgår af vidfogade 17 st. ritningar, beskrifning Bil. 2 och kostnadsförslag Bil. 3.

Kostnaden för vattenbyggnader, husbyggnader, vägar, turbiner m. m. slutar på ett belopp af kronor 7,630,000, om sju turbiner monteras, och 7,564,000 kronor, om endast sex turbiner till en början insättas. I dessa summor ingå icke kostnaden för elektrisk utrustning ej heller för järnväg Kiruna—Vakkokoski eller transportvägen vid Riksgränsbanan km. 1,472. Kostnaderna öfverskjuta sålunda afsevärdt föregående kostnadsberäkning. Orsaken härtill ligger dels i de ändrade konstruktionerna dels i den å-prisberäkning, hvilken tillrådts af de tillkallade sakkunniga. Arbetet torde kunna utföras på tre år, om det får påbörjas eu vår.

45 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Vid det härmed öfverlämnade förslaget till anläggning af ett kraftverk vid Vakkokoski anser sig emellertid vattenfallsstyrelsen böra göra några erinringar.

Den första rör en detalj, som dock är af stor vikt. Såsom ofvan antydts, kommer vattenståndet i den närmast turbinstationen belägna utvidgade delen af tilloppskanalen, fördelningsbassängen, att vara underkastadt ofta förekommande växlingar, så snart ett större energibelopp måste alstras eller slås ifrån.

Då bassängen är öppen och vattenhastigheten jämförelsevis liten, kommer vattnet under vintern att beläggas med is af afsevärd tjocklek, och istäcket kommer jämväl i vanliga fall att täckas af snö. Istäcket fäster gifvetvis vid de lutande stränderna och lär därför icke följa med de jämförelsevis hastiga växlingarna i vattenståndet. Vid höjning af v. y. torde sålunda vattnet ofta komma att stiga upp öfver isen, frysa och" öka isens tjocklek i sådan grad, att fara för bottenfrysning åtminstone i de grundare delarna af bassängen uppstår. Genom ständiga växlingar i vattenståndet måste den vid stränderna fastfrusna isens rörelse jämväl menligt inverka på vallar, intag in. m. Häremot kan anmärkas, att man icke får låta istäcket fästa vid stränderna, och att, om detsamma hålles flytande, den påpekade olägenheten är undanröjd. Men det torde vara förenadt med betydande svårigheter att åstadkomma detta i synnerhet på ifrågavarande plats, där tillgång på arbetskraft icke genast står till buds. I allt fall fordrar en dylik skötsel ganska stora utgifter, hvilka böra tagas med i räkningen, då det gäller att bedöma anläggningens driftkostnader, och det är ändock icke uteslutet, att under svåra klimatiska förhållanden afbrott i driften kan uppstå.

I betraktande däraf att speciell erfarenhet saknas om dylika öppna fördelningsbassängers förhållande på så nordliga platser som den ifrågavarande har vattenfallsstyrelsen inskränkt sig till att endast framhålla den risken. Det bör tilläggas, att styrelsen obetingadt skulle hafva föreslagit en mera betryggande anordning, därest en sådan för rimliga kostnader stått att erhålla.

En annan anmärkning, som är af största betydelse, gäller den af vattenbyggnadsbyrån angifna för kraftverket tillgängliga medelvattenmängden af 50 sm", motsvarande efter reglering en medelafrinning från Torne träsk af 51 sink

För kontrollering af vattenbyggnadsbyråns uppgifter af vattenstånd och aftunning hafva af vattenfallsstyrelsen och hydrografiska byrån under innevarande år gjorts följande mätningar.

46 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Med stöd häraf har uppgjorts afrinningsdiagram PL 17, hvilket i stort sedt visar god öfverensstämmelse med det af vattenbyggnadsbyrån uppgjorda diagrammet; dock bör i detta sammanhang anmärkas, att den vid I ornehamn uppsatta vattenståndsskalan vid af hydrografiska byrån företagen inspektion befanns lossad af isen, hvarför äfven O-punkten, som af vattenbyggnadsbyrån uppgifves ligga på höjden 341,60 in., af hydrografiska byrån befanns ligga på höjden 341,53. En ny skala är emellertid nu uppsatt af hydrografiska byrån.

De beräknade resultaten blifva naturligtvis mindre säkra, om de till grund för beräkningarna liggande vattenståndsobservationerna äro osäkra.

Osäkerhet i vattenståndsobservationerna har kunnat uppkomma hufvudsakligen af följande tvenne orsaker, nämligen dels om skalan rubbats, dels om vattenstånden vid Torne träsks utlopp under vintern blifvit uppdämda af is, hvarigenom beräkningarna af den afrinnande vattenmängden komma att visa större afrinning än den, som i verkligheten ägt rum. Osäkerhet af denna sistnämnda anledning är synnerligen vanlig i de norrländska vattendragen.

För att kunna belysa denna fråga har på begäran hydrografiska byrån enligt bifogade utlåtande bilaga n:r 5 utfört en serie jämförelser mellan vattenståndsobservationerna vid Tornehamn och den nedanför belägna Jukkasjärvi. De slutsatser, till hvilka hydrografiska byrån kommer, äro följande.

På grund af att skalan vid Tornehamn var olämpligt placerad och flera gånger lossnat, måste en viss osäkerhet anses vidlåda de särskilda observationerna, men ansåg byrån att i stort sedt någon afsevärdare rubbning af skalan icke ägt rum. Beträffande isdämning anser hydrografiska byrån, att en jämförelse mellan observationerna vid Tornehamn och Jukkasjärvi gifver vid handen, att vissa år en dylik ägt rum, men att det är omöjligt att afgöra, huru stor densamma varit, hvarför någon korrektion härför med stöd af de gjorda observationerna icke kunnat

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

utföras. Hydrografiska byrån anser emellertid, att de häraf uppkomna osäkerheterna icke spela någon afsevärdare roll för beräkningarna af vattenmängderna efter en reglering af Torne träsk, ehuru afvikelserna icke äro betydelselösa, då det gäller att vid enstaka tillfällen beräkna lågvattenmängden.

Härtill må ytterligare tilläggas, att ehuru de gjorda beräkningarna för tiden efter 1903 äro grundade på direkta vattenståndsobservationer i Tornekamn, så hafva likväl beräkningarna för den mest kritiska vattenfattiga perioden 1901-—1902 måst grundas på vattenståndsobservationer i Jukkasjärvi samt däraf härledda värden på vattenstånden i Torne träsk. Dylika härledda vattenstånd kunna emellertid icke göra anspråk på att vara exakta, och är det därför osäkert, huruvida det beräknade värdet 51 mVsek. på den kontinuerliga tappningen efter reglering verkligen erhålles under excep. vattenfattiga perioder.

Ehuru det sålunda icke finnes skäl att anmärka mot de af vattenbyggnadsbyrån använda beräkningsmetoderna, är det emellertid af det tillgängliga observationsmaterialets beskaffenhet tydligt, att äfven om den beräknade medelafrinningen 51 kbm. sek. efter regleringen sannolikt kan påräknas vara ständigt disponibel, man emellertid bör vara beredd på, att detta värde under ogynnsamma år kan komma att underskridas.

Denna osäkerhet skulle icke vara af någon större betydelse, om icke kraftverkets effekt beräknats under förutsättning, att af de 51 sm3 endast 1 sm3 kommer att bortgå genom läckning i dammar, luckor 'och kanaler m. in., och att af de återstående 50 sm3 intet får utsläppas annat än genom turbinerna, utan hvarje droppe förvandlas i kraft. Men genom de långa dammarna med sina utskof och luckor och genom tilloppskanalens begränsningsvall och isutskof m. m. torde sammanlagda läckningen sannolikt icke kunna hållas inom det angifna måttet, 1 sm3, äfven om den måhända icke med någon större kvantitet lär öfverskrida samma mått.

Sedd tillsammans med den ofvan antydda osäkerheten i vattenståndsobservationer är denna omständighet af en viss betydelse, särskildt som redan ett af åren, nämligen 1902, enligt vattenbyggnadsbyråns utlåtande visat tillgång till en medelafrinning af endast 50,.-. sm3.

Härtill kommer, att vid den 4—5 september 1908 hållen laga syn kronoombudet gjorde följande yrkande:

»att dammluckorna skötas sa, att det öfverflödsvatten, som kan påräknas under antagande af en drifvattenmängd af 50 kbm. i sek. i medeltal, d. v. s. vanligen en vattenmängd af minst 150 kbm. i sek. utöfver drifvattnet, utsläppes under 2 veckor vid midsommartiden enligt

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

årligt närmare meddelande från kronolänsmannen i Pajala angående tidpunkten, hvilken beräknas så, att detta flöde förenas med Muonio älfs flöde; dock icke ifall abnormt ringa nederbörd fallit under föregående 12 månader, i hvilken händelse rapport från damm vakten insändes före 15 maj till länsstyrelsen därom, att blott en mindre mängd öfverflödsvatten än 150 kbm. i sek. synes finnas disponibel för ängsbevattning under året ifråga, hvarvid länsstyrelsen äger afgöra huru mycket vatten, som detta ovanligt torra år skall utsläppas.»

Detta yrkande afsåg att bibehålla den nyttiga öfversilning af strandängarna vid Torne älf, Tärendö älf och den nedanför sistnämnda älfs inflöde belägna delen af Kalix älf, hvilken nu äger rum vid vårflödena. Stadgas en dylik bestämmelse såsom villkor för anläggningens utförande, ökas osäkerheten beträffande den beräknade medelafrinningen högst betydligt. Till midsommartiden blir nämligen det tillämnade magasinet i Torne träsk i regel aldrig fylldt. Man måste sålunda på förhand söka bedöma, huruvida den flod, som just påbörjats, blir af den beskaffenhet, att den kan lämna tillgång till den begärda utsläppningen för strandängarnas räkning. Misstager man sig, kan det hända, att man det året ej får magasinet fullt, till följd hvaraf magasinet nästa vår är sänkt under sin nedre normala gräns. År det då torrår, kommer man tydligtvis på en svårbotlig balans.

På grund af det sålunda anförda vill vattenfallsstyrelsen såsom sin. mening uttala, att man icke bör beräkna kraftverkets ständigt tillgängliga effekt efter en medelvattenmängd vid turbinerna af 50 sm3, utan att denna siffra för trygghets skull bör minskas med åtminstone 5 procent.

Vidare anser sig styrelsen böra påpeka, att styrelsen icke kunnat komma till en så låg vattenförbrukning för järnvägsdriftens behof som den i föregående förslag angifna eller i medeltal 29 sm3. Med ledning af de belastningsdiagram, hvilka af byrån för elektrisk drift ställts till förfogande, och med stöd af erhållna garantisiffror beträffande turbinernas verkningsgrad samt med hänsyn därtill att verkningsgraden efter någon tid minskas anser styrelsen, att för järnvägsdriften vid eu årlig malmtrafik af 3,850,000 ton borde reserveras en medelvattenmängd per år af åtminstone 40 sm3.

Under sådana förhållanden skulle endast ett jämförelsevis ringa kraftbelopp återstå till uthyrning. Med hänsyn härtill och till en möjlig framtida ökning af kraftbehofvet för järnvägsdrift måste enligt vattenfallsstyrelsens mening tagas i öfvervägande, huruvida icke ett vid Vakkokoski förlagdt kraftverk borde i sin helhet reserveras för järnvägs-

49 Rungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 119.

driftens räkning åtminstone intill dess erfarenhet vinnes om möjlighet att för industriella behof afyttra Överskjutande kraft.

Med hänvisning till föregående öfverläggningen angående lämpligheten af att anlägga ett kraftverk vid Porjus, från hvilket kraft jämväl skulle lämnas till järnvägsdrift, får styrelsen till sist meddela, att styrelsen har för afsikt att till Konungen inlämna förslag till ett dylikt kraftverk.

Stockholm den 1 december 1909.

F. VILH. HANSEN.

C. J. Magnell. Aug. Herlenius.

■edrik Jonson.

Erik Frisell. E. Hagelin.

Bilaga n:r 2.

Beskrifning af kraftanläggning vid Vakkokoski.

Kraftanläggningen utgöres af regleringsdamm vid Tarrakoskis öfre forsnacke, kanalintag, tilloppskanal, som i sin nedre del utvidgar sig till en fördelningsbassäng, kraftstation med ställverksbyggnad samt afloppskanal.

Regleringsdamm vid Tarrakoski (Pl. 2—4).

Regleringsdammen har föreslagits förlagd vid utloppet af Torne träsk, där berggrund finnes.

Dammen utgöres dels af ett luckparti för aftappningens reglering, hvilket luckparti består af 10 st. luckor om sammanlagdt 20 m. fri bredd, med tröskeln på höjden 338,7, dels en öfverfallsdamm om 53,i Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 7

50 Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 119.

fri bredd, med tröskeln på höjden 345,6, dels närmast luckpartiet och på ömse sidor om detsamma två 5,o m. breda isutskof, med tröskeln på höjden 343,i in., hvilka sistnämnda utskof kunna afstängas med sättär. På ömse sidor af ofvannämnda luckutskof fortsattes dammen af jorddammar med betongkärna.

Luckpartiets fria area är föreslagen till 62 m3, i stället för vid häradssynen ifrågasatta 48,0 m3, hvilken ökning är föreslagen för att erhålla trygghet för att högvattenmängden 340 m3 per sek. skall kunna afbördas vid Torne träsks reglerade högvattenstånd 345,6 m.

Luckorna äro vridbara kring en vertikal axel och manövreras från ett ofvanför dammen beläget trähus. Med denna konstruktion minskas i största möjliga grad faran för luckornas fastfrysning och kunna luckorna lätt manövreras antingen för hand eller eventuelt medelst elektriska motorer. Framför luckorna äro falsar för sättär anordnade så att luckorna vid behof lätt kunna repareras och inspekteras.

Spärrdammarna på ömse sidor om luckutskofvet utgöras af jorddammar, som för större täthets skull hafva eu kärna af armerad betong samt framför denna ett lager af ältad lera eller jord.

Öfverfallsdammen utgöres af en armerad betongdam enligt ))Ambursen» typ.

Dammen vid Vakkokoski (Pl. 5—8).

Dammen vid Vakkokoski utgöres af ett luckparti med 7 st. luckor med sammanlagdt 35 m. fri bredd och med tröskeln på höjden 339,0. Dessutom finnes närmast kanalintaget ett 5,o m. bredt isutskof med tröskeln på höjden 341,0 jämte ränna för utspolning af is m. m. På södra sidan af luckutskofvet fortsättes dammen af en jorddamm, som är grundad på pinnmo. Mellan luckutskofvet och kanalintaget utgöres dammen af en betongdamm med bakfyllning af jord.

Dammkroppen under luckan har konstruerats som eu ihålig damm delvis med fyllning af sten. Inspektionsgång och dräneringsrör hafva anordnats i dammen, hvarigenom erhålles en betryggande konstruktion, ehuru dammen måste grundläggas på pinnmo.

Jorddammen söder om luckutskofvet har föreslagits med betongkärna jämte puddladt tätningsskift framför densamma, och har dammkrönet, för att dammens inre del nedanför vattenytan skall med säkerhet vara frostfri, förlagts 2,0 m. öfver don uppdämda vattenytan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

51 Kanalintaget (Pl. 9).

Kanalintaget utgöres af 3 st. öppningar om hvardera 9,o in. fri bredd, med tröskeln på höjden 337,5 in. Sammanlagda fria arean vid lågvatten (342,0 in.) är 121 nr. öppningarna kunna afstängas genom hvar sin afstängningslucka af Stoney’s typ.

Tilloppskanalen (Pl. 10).

Tilloppskanalen, som är c:a 1,600 in. lång, är på den c:a 900 in. långa, längst uppströms belägna delen, förlagd i öppen skärning, under det att den nedre delen, som närmast kraftstationen utvidgas till en fördelningsbassäng, på högra sidan begränsas af jord dammar.

Tilloppskanalen har vid lågvattenstånd 342,0 in. en fri area af 115 m2 räknadt under ett 1,0 in. tjockt istäcke. Denna kanalsektion motsvarar en medelhastighet af c:a 1,0 in. enligt det af Byrån för elektrisk drift uppgjorda belastningsdiagrammet, om hänsyn tages till den reglerande inverkan af den c:a 160,000 in2 stora fördelningsbassängen närmast kraftstationen. Kanalen är stensatt till 1,5 m:s djup under 1. v. y. och 0,5 m. höjd öfver h. v. y.

Jorddammarna hafva föreslagits af samma typ som öfver Vakkokoski och äro sålunda försedda med betongkärna samt puddladt tätningsskikt framför densamma. Krönet är förlagdt 2,0 m. öfver den uppdämda vattenytan.

Kraftstationen (Pl. 11—15).

Kraftstationen, som består af en maskinsal och en med denna sammanbyggd ställverksbyggnad, är förlagd på berggrund och har turbinerna uppställda i öppna turbinkammare af armerad betong. Kraftstationen inrymmer sju st. enheter om maximalt 5,400 turbinhästkrafter, hvaraf sex till en början ifrågasatts skola installeras.

Af de vid full utbyggnad installerade sju turbinerna äro fyra afsedda att direkt kopplas till enfasgeneratorer för järnvägsdrift och två till trefasgeneratorer; den sjunde turbinen är afsedd att på gemensam axel kopplas till en enfas- och eu trefasgenerator i reserv. Turbinerna skola kunna utveckla full effekt vid en omloppshastighet af 180 hv. pr

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

min. vid en minsta effektiv fallhöjd af 16,65 m. Normal fallhöjd c:a

19,4 m. vid 50 rrfVsek. tappning.

I ställverksbyggnaden inrymmas ställverk, instrumentering, transformatorer m. m.

Bilaga n:r 3.

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Vakkokoski.

Alt. I: (Tilloppskanalens invallning med betongkärna).

a) Regleringsdamm vid Tarra-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

r>3

Om endast 6 st. turbiner till en början installeras minskas byggnadskostnaderna vid första byggnadsstadiet till c:a 7,564,000 kronor.

Undertecknade hafva granskat hithörande specialförslag och gilla de däri använda enhetspriserna.

Stockholm den 20 november 1909.

G, MALM. AXEL GRANHOLM.

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Vakkokoski.

675,000

110,000:

820,000:

Alt. II: (Tilloppskanalens in vallning utan betongkärna)

a) Regleringsdamm vid Tarra-

koski ....................................

Provisoriska byggnader ......

Dammvaktarebostad...............

Administration, oförutsedda

utgifter c:a 15 %...............

b) Dammbyggnader vid Vak-

kokoski .................................

Kanalintag ...........................

Tilloppskanal..........................

Kraftstation ............................

Ställ verk sbyggnad.................

Afloppskanal .........................

c) Husbyggnader, permanenta

» provisoriska

Provisorisk kraftstation

d) Planeringar och skadeersätt-

ningar ....................................

e) Administration, oförutsedt

c:a 15 % ..............................

f) Turbiner 7 st. med regula-

torer .......................................

Uppsättning och diverse......

100,000 :—

775,000: —-

400,000: — 60,000: —

4,615,000: —

460,000: — 100,000: — 775,000: —

460,000:

6,770,000: —

460,000:

Summa kr. 7,230,000:

I

Bilaga B.

Till KONUNGEN.

I nådigt bref den 7 november 1908 har Eders Kung!. Maj:t anbefallt vattenfallsstyrelsen att verkställa utredning beträffande möjligheten att för industriellt behof tillgodogöra något eller några af de staten till-

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

höriga vattenfallen inom Torne, Kalix och Lule älfvars vattensystem samt att därvid äfven taga hänsyn till statens behof af elektrisk kraft för järnvägsdrift, i hvilket afseende styrelsen hade att samråda med kungl. järnvägsstyrelsen. Med anledning häraf lät styrelsen redan under år 1908 företaga förberedande undersökningar vid Porjusfallen och Harsprånget i Stora Lule älf och har sedermera under innevarande år utfört undersökningar såväl vid Porjusfallen som vid Edefors och andra delar af Lule älf.

Sedan Eders Kungl. Maj:t i nådigt bref den 23 april 1909 uppdragit åt vattenfallsstyrelsen att i samråd med järnvägsstyrelsen efter ytterligare terrängundersökningar verkställa fullständig utredning rörande anläggning af elektriskt kraftverk vid Vakkokoski, hvartill järnvägsstyrelsen under år 1908 låtit af enskild ingenjörsfirma utarbeta förslag, har vattenfallsstyrelsen jämväl under förflutna sommar låtit verkställa dylika undersökningar samt har med stöd af dessa enligt af järnvägsstyrelsen lämnadt program för den maskinella utrustningen utarbetat ett revideradt förslag till kraftverk vid Vakkokoski, hvilket den 1 innevarande månad öfverlänmats till järnvägsstyrelsen och i afskrift finnes bifogadt denna underdåniga skrifvelse.

Då de industriella kraftbehofven inom de landsdelar, hvilka i detta sammanhang kunna komma i fråga, förnämligast finnas och sannolikt äfven komma att uppstå vid och intill de stora malmfälten, har styrelsens uppmärksamhet vid fullgörandet af det förstnämnda uppdraget i främsta rummet varit riktad på de vattenfall, som ligga på rimligt afstånd från dessa platser, hvar] ände hänsyn jämväl tagits till användbarheten för elektrisk järnvägsdrift. Styrelsen har ur dessa synpunkter funnit de strax nedanför Stora Lulevattens utlopp i Stora Lule älf belägna Porjusfallen vara de, som närmast borde komma i fråga, och detta så mycket mer som de så att säga utgöra nyckeln till Lule älf, där staten äger högst betydande vattenfall.

Vattenfallsstyrelsen har därför verkställt en närmare utredning rörande anläggning af ett kraftverk vid Porjus ooh får härmed i underdånighet aflämna förslag till ett dylikt kraftverk. Styrelsen har ansett sig böra redan nu inkomma med detta förslag af det skäl, att järnvägsstyrelsen lär inlämna underdånig hemställan om anläggning af kraftverk vid Vakkokoski, och att vattenfallsstyrelsen af flera skäl, för hvilka nedan närmare skall redogöras, finner Porjusfallen vara i främsta rummet lämpliga till bebyggande.

Stora Lule älf har sitt utlopp från Stora Lulevatten vid Luleluspe genom en c:a 8,5 in. hög och c:a 3,5 km. lång forssträcka, nedanför hvilken

57 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

det närmare 5 km. långa Stora Porjusselet är beläget. Nedanför Stora Porjusselet bildar älfven de s. k. Porjusfallen, som på en längd af c:a 3 km. hafva eu sammanlagd fallhöjd af c:a 50 m. Porjusfallen bestå af fyra genom mindre spakvatten åtskilda forsar och fall, af hvilka det största, det s. k. Ruoutekårtje, har ett c:a 16 m. högt stup. I detta sammanhang må anmärkas, att i vattenfallskommitténs förteckning öfver staten tillhöriga vattenfall uppgifves Porjusfallens totala fallhöjd till endast 20,2 m., hvilken felaktiga siffra torde förklaras däraf, att blott en del af fallen medräknats.

Nedanför Porjusfallen finnes ett mindre spakvatten, det s. k. Lilla Porjusselet, hvarefter älfven på en c:a 7 km. lång sträcka bildar en del forsar med en sammanlagd fallhöjd af c:a 30 in. Dessa forsar äro icke upptagna i vattenfallskommitténs förteckning. Därefter vidtager det ryktbara Harsprånget med eu sammanlagd fallhöjd af c:a 74 m. på en sträcka af c:a 2 km.

Nedanför Harsprånget finnes såsom af vidfogade profil pl. 11 framgår flera forsar och fäll, af hvilka de mest betydande äro de staten tillhöriga Liggafallet (c:a 15 m.), Porsiforsen (c:a 25 m.) och Edeforsen (c:a 22 m.).

Lule älfs nederbördsområde vid Luleluspe är c:a 9,600 kvkm. Sjöarealen utgör c:a 890 kvkm., hvaraf Stora Lulevatten har en area af c:a 166 kvkm. Bland de ofvanför denna sjö belägna sjöarna märkas bl. a.: Virijaure med c:a 109 kvkm., Satisjaure med c:a 50 kvkm. samt de sinsemellan i ungefär samma nivå liggande sjöarna Suorvajaure, Vuoksajaure, Alemusjaure och Luoktanjarkajaure med sammanlagdt c:a 98 kvkm.* yta.

Lule älfs totala fallhöjd mellan Stora Lulevatten och hafvet uppgår till c:a 360 in., som vid lågvatten motsvarar c:a 145,000 naturhästkrafter. Med ledning af vattenfallskommitténs uppgifter beräknas den sammanlagda vattenkraft, som staten obestridt anses äga på samma del af vattendraget, vid lågvatten till c:a 70,000 turbinhästkrafter och efter reglering af motsvarande sjöar i Stora Lule älf till ej mindre än c:a 300,000 turbinhästkrafter.

Planen afser fullt genomförd att såväl utnyttja vattenkraften i Porjusfallen som äfven att efter utförandet af erforderliga regleringsdammar vid utloppen af Stora Lulevatten, Satisjaure och Virijaure och eventuellt äfven andra sjöar utföra en fullständig reglering af vattendraget. Det föreliggande förslaget omfattar emellertid endast utförandet af en kraftanläggning vid Porjus, men ingen reglering, hvilken först framdeles i mån af behof är afsedd att komma till utförande.

Bih. till jRiksä. Prof. 1910. 1 Sam!. 1 Afl. 87 Höft.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

För bestämmande af den vid Porjus i Stora Lule älf tillgängliga vattenmängden bär vattenfallsstyrelsen dels själf låtit utföra en del vattenmängdsmätningar och vattenståndsobservationer, dels anmodat hydrografiska byrån afgifva yttrande i frågan. I det yttrande, som sålunda aflämnats till styrelsen, och hvilket i afskrift återfinnes såsom bilaga n:r 6, uppgifves lägsta vattenföringen vid Porjus i älf vens oreglerade tillstånd under ett normalt år till 40 m3/sek. Den lägsta vattenföringen under ett exceptionellt vattenfattigt år torde — säger byrån — icke "understiga 25 m3/'sek. Byrån uppgifver vidare, att under ett normalt år en vattenmängd af 100 nfiVsek. kan påräknas under åtminstone 7 månader af året och under ett vattenfattigt c:a 6 månader, samt att den totala medelafrinningen under det i detta hänseende vattenfattigaste året af perioden 1901—08 uppgick till c:a 180 mVsek.

För att styrka dessa siffror, hvilka såsom härledda ur ett ganska fattigt observationsmaterial icke utan vidare kunna anses såsom exakta, må anställas eu jämförelse med närliggande flodsystem.

Torne älf vid Vakkokoski har en lågvattenföring af 12 m3/sek. under normala år och c:a 9 m3/sek. under exceptionellt torra år, motsvarande en afrinning af 3,4 resp. 2,5 sek. liter per kvkm. nederbördsområde. Den totala medelafrinningen pr år torde under observationstiden 1901—1908 varit lägst 50,5 nvVsek., motsvarande en afrinning af

14,2 sek. liter pr kvkm. nederbördsområde.

Skellefte älf har en normal lågvattenföring, motsvarande c:a 3,5 sek. liter och en exceptionell lågvattenföring, motsvarande c:a 2,5 sek. liter pr kvkm. nederbördsområde. Under året 1908—1909, som var ovanligt vattenfattigt för detta vattendrag, och för hvilket år observationer föreligga, var vid utloppet ur Storafvan den totala medelafrinningen pr år c:a 12,1 sek. liter pr kvkm. nederbördsområde. Skellefteälfvens öfre del torde emellertid vara relativt mindre vattenförande än såväl Lule älf ofvanför Porjus som Torne älf ofvanför Vakkokoski, enär det förstnämndas nederbördsområde hufvudsakligen ligger inom skogsområdet och lågfjällsområdet, under det de sistnämnda jämväl omfatta stora högfjällsområden, där nederbörden är större.

Om man för Lule älf vid Porjus räknar med eu normal resp. exceptionell lågvattenföring pr kvkm. nederbördsområde af 3,4 resp. 2,5 sekliter, skulle lågvattenföringen blifva normalt c:a 32 och minimalt c:a 24 m:i/sek. En medelafrinning af 12,1 resp. 14,2 sek. liter pr kvkm. nederbördsområde motsvarar en medelvattenföring pr år af c:a 115 resp. 135 m3/sek.

59 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o HD.

Enligt observationer under året 1908—1909 var lågvattenföringen c:a 30 m3 sek. och mer än 50 m3/sek. afrnnno under c:a 7 månader.

Häraf torde framgå, att man måste anses vara på den säkra sidan af saken, om man till grund för beräkning af kraftverkets effekt lägger en lågvattenmängd af 24 m3/sek., i synnerhet som medels en lätt åstadkommen reglering af exempelvis sjön Satisjaure denna siffra kan högst betydligt öfverskridas.

Högvattenmängden vid Porjus uppskattas enligt afrinningsdiagram, uppgjordt med stöd af direkta mätningar, till c:a 1,300 nvVsek.

Genom en fullständig reglering af Stora Lule älf ofvanför Porjus skulle, om tillräckliga regleringsmagasin kunde åstadkommas, lågvattenmängden enligt det föregående kunna ökas till c:a 115 å 135, eventuellt 180 m:i/sek.

De regleringsmagasin, som erfordras för regleringen, kunna nu direkt beräknas endast för året 1908—1909, för livilket observationer föreligga. Enligt dessa skulle för en reglering till 135 in" sek. erfordras ett magasin af endast c:a 1,400,000,000 m", men torde otvifvelaktigt större magasin erfordras under mera vattenfattiga år.

De regleringsmagasin, som för olika grad af reglering erfordras pr kvkm. nederbördsområde, uppgifvas för Torne älf sålunda:

Tappning per kvkm. nederbördsområde.

5,2 sek. liter.......

7,8 )) ........

10,4 » ........

12,1 » ........

13,o » .......

15,6 » ........

Erforderliga magasin per kvkm. nederbördsområde.

......... 50,000 m"

........ 106,000 »

......... 161,000 )>

......... 198,000 )»

......... 217,000 »

......... 291,000 »

I Skellefte älf vid Storafvans utlopp uppgifves, att för en aftappning, motsvarande 12,i sek. liter per kvkm. nederbördsområde, erfordras ett magasin af c:a 180,000 m3 per kvkm. nederbördsområde eller något mindre än ofvan angifna värde för Torne älf.

Sjöarealen ofvanför Torne träsks utlopp är c:a 11,7 % af nederbördsområdet, om regleringsmagasinets yta medräknas, men endast 2,4 % oberäknadt denna yta. Sjöarealen ofvanför Stora Lulevattens utlopp är c:a

9,2 %, om det ifrågasatta regleringsmagasinets yta medräknas, och c:a 4,8 % af nederbördsområdet, om arealen frånräknas för sjöarna Stora Lulevatten, Satisjaure, Virijaure, Suorvajaure m. fl., hvilka sjöar eventuellt

60 Kungl, Maj.is Nåd. Proposition No 119.

skulle regleras. På grund af befintliga naturliga sjösystem torde sålunda Stora Lule älf vid Porjus för reglering behöfva något mindre regleringsmagasin än Torneälfven vid Vakkokoski.

Pa grund häraf torde det för den preliminära uppskattning, som här afses, vara berättigadt att för reglering af Luleälfven vid Porjus räkna med proportionsvis samma regleringsmagasin som för Torne älf vid Vakkokoski.

_ Enligt denna förutsättning skulle för reglering af St. Lule älf vid Porjus erfordras följande magasin.

Tappning m3/sek. Magasin in3.

Fullständiga undersökningar för regleringsdammar hafva ännu icke utförts, men hafva dylika undersökningar påbörjats för Stora Lulevattens utlopp, Luleluspe. R idare har okulärbesiktning utförts för dammlägen vid sjöarna Satisjaure, Virijaure och Suorvajaure. Af dessa undersökningar framgår, att för en fullständig reglering erfordras att såväl St. Lulevatten som äfven andra sjöar regleras. Genom reglering af de besiktigade sjöarna skulle enligt uppskattning kunna erhållas ett magasin af c:a 2,000,000,000 nr’, motsvarande en reglerad afrinning af c:a 125 nrt sek. En reglerad tappning vid Porjus af 45 å 50 mhsek. skulle vidare enligt samma uppskattning lämpligast kunna erhållas genom reglering af sjön Satisjaure, som erbjuder ett af naturen gynnsamt dammläge med berggrund. Kostnaden för fullständig reglering uppskattas öfverslagsvis till c:a 5,000,000 kronor och för reglering af Satisjaure till c:a 600,000 kronor. Innan regleringen kan utföras eller kostnaderna definitivt angilvas, måste naturligtvis fullständiga undersökningar utföras, men då den nu föreslagna kraftverks anläggningen kan utföras utan reglering på sådant sätt, att kraftverket framdeles kan enhetligt utvidgas i män af behof och i den omfattning, som då bestämmes, kan regleringsfrågan f. n. utan olägenhet lämnas fullt öppen.

Anläggningens öfre vattenyta bestämmes af den uppdämda vattenytan i Stora Porjusselet, hvilken för att undvika den fara för iskräppning,

c: a 480,000,000 » 1,020,000,000 » 1,540,000,000 » 1,880,000,000 » 2,080,000,000 » 2,320,000,000 » 2,800,000,000

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

G1

som skulle uppkomma, om ett outnyttjadt fall funnes mellan Stora Lulevatten och Störa Porjusselet, lämpligen bör med afdrag af nödiga fallförluster uppdämmas ungefär i jämnhöjd med Stora Lule vattens reglerade lågvattenyta. Därvid har ifrågasatts, antingen att dammen vid Porjus gjordes så hög, att den äfven tjänstgjorde som regleringsdamm för Stora Lulevatten eller ock, att dammen vid Porjus gjordes lägre, hvarvid en särskild regleringsdamm måste anordnas vid Luleluspe. Efter jämförande beräkningar har ansetts, att det sistnämnda är mest fördelaktigt. I öfverensstämmelse härmed har föreslagits, att St. Porjusselets lågvattenyta skulle normalt uppdämmas till höjden 344,25 m. Vid högvatten kan vattenytan stiga till höjden 346,0 m.

Dessa liksom alla i det följande anförda afvägningshöjder hafva hänförts till ett jämförelseplan, beläget på höjden 300,o in. under en vid den föreslagna afloppstunnelns mynning i älfven anbragt fixpunkt.

Den öfre vattenytan varierar vid olika tappning, hvilken variation på grund af Stora Porjusselets storlek efter uppdämningen endast är ett fåtal cm. och om hela lågvattenföringen skulle magasineras ett helt dygn blefve c:a 0,45 in. Variationen har emellertid, för att man må vara på den säkra sidan, i det följande uppskattats till högst 0,5 m., motsvarande en medellågvattenyta i Stora Porjusselet af

344,25 + 343,75

= 344,0 m.

Anläggningens nedre vattenyta vid Lilla Porjusselet varierar likaledes efter tappningens storlek, och är vattenståndet, som vid lågvatten är c:a 287,0 m., vid en tappning af 100 m3 sek. c:a 287,80 och vid en tappning af 200 m3/'sek. c:a 288,60. Denna sistnämnda tappning torde vara den största, som kan ifrågasättas för kraftuttagning äfven vid full utbyggnad. Vid högvatten är vattenståndet i Lilla Porjusselet c:a 291,0 m.

Bruttofallhöjden är sålunda vid lågvatten = 57,oo in., vid en vattenförbrukning af 100 resp. 200 m3/sek. — 56,20 resp. 55,40 m. och vid högvatten 55,0 m.

Nettofallhöjden beräknas enligt de föreslagna anordningarna vid c:a 100 resp. c:a 200 m3/sek. vattenförbrukning till 52,90 m. resp. 52,10 m. och vid högvatten till c:a 51,54 in.

Vid variabel tappning, när turbinerna hastigt belastas med en större kraftmängd, kommer på grund af de relativt långa tillopps- och aflloppstunnlarna 'en kortare tid att åtgå för att i motsvarande grad accelerera hastigheten i tunnlarna. För att därvid undvika, att momentana fall-

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

förluster skulle uppkomma af sådan storlek, att en tillfredsställande reglering af turbinerna förhindrades, bar vid turbinernas intag en mindre fördelningsbassäng anordnats och vid afioppet från turbinerna vid afloppstunnelns öfre ända ett mindre i berget utsprängdt fördelningsgalleri. Enligt uppgift af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift skulle den plötsliga ökningen i turbinernas belastning kunna uppgå till ej mindre än 15,000 turbinbästkrafter. Ehuru vattenfallsstyrelsen för sin del betraktar detta såsom ett synnerligen högt värde, hvilket endast i undantagsfall torde motsvaras af verkliga förhållandet, har hänsyn därtill likväl tagits vid dimensionering af ofvannämnda fördelningsbassäng och galleri. Med de föreslagna anordningarna uppstår en ytterligare fallförlust, som i ogynnsammaste fall successivt under 1 å 2 minuter kan uppgå till sammanlagdt högst c:a 3,2 m., hvarför fallhöjden vid högvatten undantagsvis skulle kunna nedgå ända till 48,3 in. Medelfallhöjden vid lågvatten och vid en belastning, som växlar mellan 0—50,000 turbinhästkrafter, varierar mellan 57,25 och 52,65 m. med medeltal 54,95 m., om plötsliga belastningsvariationer undvikas. Skulle plötsliga belastningsvariationer af 15,000 hästkrafter förekomma, varierar nettofallhöjden vid lågvatten mellan 57,25 och 49,45 in. med medeltal 53,35 m.

För järnvägsdrift torde enligt af byrån för elektrisk drift förslagsvis uppgjorda belastningsdiagram vid en malmtransport af 3,850,000 ton jämte erforderliga persontåg erfordras en medeleffekt af c:a 10,600 turbinhästkrafter, räknadt som medeltal under 18,5 timmar per dygn, då max. 12 malmtåg och 2 persontåg i hvardera riktningen framgå. Den för järnvägsdrift erforderliga maximieffekten har uppgifvits till 23,600 turbinhästkrafter, hvarföre för järnvägsdrift föreslagits installerade två stycken enheter om 12,500 turbinhästkrafter + reserv.

Medelvattenförbrukningen per år för järnvägsdrift skulle enligt förutnämnda af byrån för elektrisk drift gjorda belastningskurvor vid en malmtransport af 3,850,000 ton blifva c:a 16,5 mVsek. räknadt som medeltal pr år. Vid beräkningen af denna siffra hafva användts samma förutsättningar som de, hvilka legat till grund för motsvarande beräkning för Vakkokoskiverket. Man har sålunda tagit hänsyn till dels den vattenförbrukning, som erfordras, då under natten eu enhet går i tomgång för att hålla linien laddad, dels läckvatten genom den ej belastade turbinen, hvilken antages stå med vatten i turbinkammaren under natten för att vara fullt driftfärdig på morgonen, dels ock en viss marginal för den minskning i turbinernas verkningsgrad, som alltid uppstår efter någon tids drift.

Emellertid kan den erhållna medelvattenförbrukningen under året

63 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

icke utan vidare användas i detta fall, ty då till en början någon egentlig reglering af vattendraget icke skulle komma till utförande, kan vatten icke sparas från den ena årstiden till den andra, utan man måste räkna med den lägsta vattenmängd, som står till buds under den jämförelsevis korta tidsperiod, för hvilken en reglering i St. Porjusselet kan åstadkommas. Denna tidsperiod torde kunna väljas till 7 dagar, d. v. s. man innehåller vatten under söndagarna och nätterna, då afsättningen af elektrisk energi är ingen eller jämförelsevis ringa, för att utdela motsvarande vattenmängd under de 6 söckendagarnas arbetstid.

Från byrån för elektrisk drift har uppgifvits, att under tiden, då vintertidtabellen tillämpas, det största antal tåg i hvardera riktningen, som ifrågasatts, skall uppgå till 9 malmtåg per dygn + erforderliga person- och blandade tåg. Under antagande af att under söndagarna endast person- och blandad trafik men ingen malmtrafik försiggår, har med stöd af tidtabeller och belastningsdiagram, som byrån tillhandahållit, beräknats, att en dylik trafik erfordrar en medelvattenmängd per vecka af c:a 16,5 mVsek., allt under samma förutsättningar som förut användts beträffande läckning m. m. Såsom synes blir denna siffra tillfälligtvis af noggrannt samma storlek som den förut för medelvattenförbrukningen per år beräknade. Enligt sommartidtabellen, då 12 malmtåg + erforderliga person- och blandade tåg ifrågasatts i hvardera riktningen, har under samma förutsättningar beräknats, att denna trafik erfordrar en medelvattenmängd per vecka af c:a 18,5 nU/sek.

Enligt uppgift från Grängesbergsbolaget skall det beräknade kraftbehofvet i Kiruna i början af år 1917 vara omkring 3,200 kw. och i Gellivare omkring 3,300 kw. eller tillsammans c:a 6,500 kw., allt mätt på högspänningssidan å förbrukningsorterna i Gellivare och Kiruna. Dessa kraftbelopp beräknas i Porjus motsvara c:a 10,500 turbinhästkrafter, hvilket kraftbelopp sålunda skulle kunna tillgodoses genom en enda turbinenhet om max. 12,500 turbinhästkrafter.

Belastningstiden för malmbolaget uppgifves till 2,300 timmar per år och beräknas motsvarande vattenförbrukning under liknande förutsättning beträffande läckning som ofvan antydts i medeltal per år uppgå till omkring 6 m3/sek. Denna medelvattenmängd lämnar, så länge Stora Porjusselet enbart står till buds för reglering, den uppgifna maximieffekten 10,500 turbinhästkrafter under 44,7 drifttimmar pr vecka, hvadan den måste anses vara tillfyllest för att tillgodogöra malmbolagens beräknade kraftbehof. Det må anmärkas, att denna drifttid pr vecka utgör ett minimum och att vid alla tillfällen, då exceptionellt lågvatten icke råder, och i allt fall under sommaren betydligt större effekt står till buds.

04 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Den totala vattenförbrukningen för både järnvägsdrift och malmbolagen skulle följaktligen enligt dessa förutsättningar inclusive blekvatten genom turbinerna uppgå till 16,5 + 6 = 22,5 m3/sek., om vintertidtabellen tillämpas, och 24,5 nff/sek., om sommartidtabellen tillämpas.

Såsom häraf framgår skulle vid exceptionellt lågvatten af den förut angifva lägsta afrinningen 24 m3/sek. för läckning genom dammen med dess luckor och i tilloppstunneln m. m., endast återstå 1,5 mVsek., om vintertidtabellen tillämpas, under det att, om sommartidtabellen tilllämpas, en brist af 0,5 m3/sek. förutom för läckning erforderligt vatten skulle uppstå. En kvantitet af 1,5 nWsek. är otvifvelaktigt ganska knappt tilltagen, . men är det gifvetvis ganska lätt att åstadkomma en provisorisk tätning af luckorna under det antal dagar, då exceptionellt lågvatten råder. Skulle sommartidtabellen tillämpas under de dagar, då exceptionellt lågvatten råder, hvilket antagande torde vara mera ogynnsamt än hvad i verkligheten kan förekomma, så torde utan svårighet sådan öfverenskommelse kunna träffas med malmboiagen, att de, innan en större eller mindre reglering af vattendraget kommer till stånd, icke påfordra uttagning af de högsta belastningsspetsarna under de exceptionellt vattenfattiga perioderna, hvilka endast inträffa med flera års mellanrum och äfven då äro af jämförelsevis kort varaktighet. Då betydande ångkraftverk finnas i såväl Gellivare som Kiruna är sådant lätt att ordna, och hänvisar styrelsen i detta sammanhang till malmbolagens erbjudande, som finnes bifogadt som bilaga n:r 8, enligt hvilket malmbolagen vid lågvatten skola erhålla energi först sedan den tillgängliga vattenmängden i främsta rummet användts för de turbiner, som äro afsedda att lämna kraft för statens järnvägars behof. Styrelsen vill i detta sammanhang påminna därom, att enligt hydrografiska byråns utlåtande den lägsta vattenföring under ett exceptionellt vattenfattigt år icke torde understiga 2o m3/sek, medan under normala år den lägsta vattenföringen beräknas till ej mindre än 40 m3/sek.

I kraftverket har vidare föreslagits att framdeles i mån af behof installera ytterligare en enhet om 12,500 hästkrafter, hvilken effekt under nuvarande oreglerade förhållanden skulle äfven under vattenfattiga år kunna jDåräknas under 7 å 8 månader per år, om driften är kontinuerlig' dag och natt, och cirka 10 å 12 månader, om drifttiden äfven för denna enhet skulle blifva 2,300 timmar per år.

Förslaget upptager på grund häraf insättande i stationen af 2 turbinenheter om hvardera 12,500 turbinhästkrafter för järnvägsdriften och 2 enheter af samma storlek för industriella behof. De förra skulle förses med enfasgeneratorer, de senare med trefasgeneratorer. Därjämte skulle såsom reserv insättas ytterligare eu femte turbinenhet om 12,500 häst-

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

krafter, försedd med dels en enfas- dels en trefasgenerator. Till en början skulle af trefasmaskineriet endast en enbet jämte reserv insättas.

Kraftanläggningen består af dammbyggnad öfver älfven ofvanför Porjusfallen, intag, tilloppstunnel med fördelningsbassäng, kraftstation, afloppstunnel och ställverksbyggnad enligt bifogade beskrifning, bilaga nr 1, kostnadsförslag, bilaga nr 2 och 3, samt tillhörande ritningar pl. 1—10. Beträffande de viktigaste detaljerna må anföras följande.

Dammbyggnaden vid fallets öfre ända utgöres dels af ett 12 m. bredt is- och flottningsutskof, dels af tvenne tillsammans c:a 166 m. breda skibord för öfverflödsvattnets afbördande, dels slutligen en spärrdamm.

Vid konstruktionen af dammen har tagits hänsyn till de ispressningar, som i Lapplands stränga klimat kunna befaras blifva af högst betydande storlek. Isens pressning mot en dammbyggnad kan vara af två slag, nämligen dels den pressning, som kan uppkomma på grund däraf, att flytande isstycken vid islossningarna stöta mot dammen, dels den pressning, som uppkommer, då istäcket på sjön ofvanför dammen under åverkan af solens värme utvidgar sig. Den förstnämnda påkänningen, som är svårast vid blåst under islossningen, och hvilken torde vara af ungefär samma storlek i nordliga som mera sydliga klimat, är af relativt mindre betydelse, enär en på vanligt sätt med nödig säkerhet beräknad damm under alla förhållanden, såsom erfarenheten visat, kan upptaga dessa ökade påkänningar. Påkänningarna på grund af isens utvidgning af värme blifva åter större i stora dammsjöar än i små och äro äfven större i nordliga klimat, där isen är tjockare och af fastare beskaffenhet än i sydliga klimat.

Om isens utvidgning skulle verka på en murad dammkropp med nära vertikal framsida, måste dammen gifva vika, så vidt ej densamma är af tillräcklig hållfasthet att krossa isen. Isens hållfasthet är beroende på temperaturen och uppgifves med stöd af på annat håll utförda profningar variera från 120 ända upp till 600 ton per kvm., beroende på olika temperatur och fasthet hos isen. På grund häraf har ansetts, att det med hänsyn till påkänningarna på grund af iseus utvidgning vid härvarande stränga klimat är olämpligt att utföra en massiv damm af vanlig typ, utan har i dess ställe spärrdammen föreslagits utförd som en utfylld damm.

Denna utfyllda damm är försedd med en armerad tätningskärna af betong, framför hvilken ett tätande skift af ältad lera eller pinnmo är anordnad!. På dammens uppströmssida anordnas en utfyllning af jord, som stensättes från krönet till ett djup af 1,5 in. under lågvattenytan.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Hcijt. 9

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Den utfyllda dammens nedströms vända del utföres af sprängsten med de massor, som erhållas från sprängningarna för tunnlarna samt kraftverkets öfriga delar. Dammens kärna nedföres så djupt i berggrunden, att fast sprickfritt berg påträffas.

Öfverfallsdammen jämte dammkroppen under isutskofvet hafva likaledes med hänsyn till isens utvidgning konstruerats ihåliga af armerad betong enligt »Ambursen’s» typ, hvarigenom dammarnas inre blir tillgängligt för inspektion. Framför dammen är eu tätande jordfyllninganordnad. Is- och flottningsutskofvet sluttar med sin nedströms vända sida i lutning 1: 2.

De å ritningarna utvisade detaljkonstruktionerna af den armerade betongkärnan och andra detaljer böra före utförandet underkastas ingående detaljstudier, livilkas resultat emellertid icke kunna inverka på de kostnader, som beräknats enligt de å ritningarna visade förberedande konstruktionerna.

Flottningen. I första byggnadsstadiet, innan fullständig reglering genomförts, framrinner under fiottningstider rikligt med vatten i älffåran, hvarföre flottningen då utan olägenhet kan försiggå genom det 12 m. breda flottningsutskofvet, som afstänges med en valsdamm. Efter genomförande af fullständig reglering, då den hufvudsakliga delen af afrinningen året om passerar genom turbinerna och då följaktligen stor sparsamhet måste iakttagas med det för flottningen erforderliga vattnet, föreslås däremot att då bedrifva flottningen genom en c:a 2 km. lång flottningsränna förbi fallet. För detta ändamål har bredvid det 12 in. breda is- och flottningsutskofvet anordnats eu särskild c:a 2 m. bred flottningsöppning, från hvilken en flottningsränna framdeles kan anordnas.

Skada ä jord. Genom uppdämning af Porjusselet kommer såsom af pl. 1 framgår eu mindre strandremsa att sättas under vatten. Denna strandremsa, som till hufvudsaklig del är belägen inom kronopark, består af skogsmark och mindrevärdig äng, hvarföre den skada, som åstadkommes genom uppdämningen, är synnerligen ringa i förhållande till den nytta, som vattenverket genom densamma vinner. Den jämförelsevis obetydliga del af den öfversvämmade jorden, som befinner sig i enskild ägo, tillhör hemmanet Porjus, och torde få ersättas i vanlig ordning, därest icke hela hemmanet eller del däraf af kronan förvärfvas, hvarom mera nedan.

Anordningar för fiskens gång äro afsedda att utföras i den omfattning och enligt de bestämmelser, som framdeles i laga ordning komma att föreskrifvas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119. 67

Kraftverkets plananordning. Med stöd af gjorda jämförande beräkningar har föreslagits att anordna i berget utsprängda till- och afloppstunnlar jämte en i berget utsprängd maskinsal, som på lämpligt sätt isoleras för fukt. Medelst denna uppställning kan vattnet från tilloppstunnelns början till afloppstunnelns slut helt och hållet framföras i täckta ledningar, hvilket särskild! under vintern är en stor fördel. Vidare undvikes med denna uppställning de eljes erforderliga långa tilloppstuberna, som på grund af de lokala förhållandena ifrågasatts, om maskinsalen skulle förläggas i öppet schackt. Olägenheter med uppställningen åter äro, att maskinsalen måste anordnas med konstgjord belysning och ventilation. För att emellertid minska dessa olägenheter, hvilka för öfrigt ansetts vara af mindre betydelse, *har nästan all instrumentering förlagts i en särskild i dagen plaeerad ställverksbyggnad, från hvilken hela verkets manövrering i hufvudsak skötes. Dock måste tvenne vakter placeras nere i generatorsalen för att tillse generatorernas, turbinernas och regulatorernas smörjning och dylikt. Turbinuppställningen har å ritningarna visats med liggande axel, hvilket rent mekaniskt torde vara fördelaktigt. Vid utförandet af anläggningen bör emellertid tagas under förnyad pröfning, huruvida anläggningskostnaderna kunna något förminskas, om uppställning med stående axel väljes.

För att utröna om berggrundens beskaffenhet möjligen skulle försvåra eller omöjliggöra utförandet af de föreslagna tunnlarna, har begärts yttrande härom af Sveriges geologiska undersökning. På detta ämbetsverks uppdrag har statsgeolog A. Gavelin efter besök på platsen afgifvit särskildt utlåtande, som vidfogas som bilaga n:o 7. I detta utlåtande framhålles, att, ehuru det icke låter sig göra att förneka möjligheten af ras efter tunnelsträckan, berggrundens beskaffenhet icke synes vara ägnad att förhindra den projekterade anläggningens utförande.

Förslaget afser jämväl att från början utföra sådana delar af den framdeles efter regleringens genomförande erforderliga utvidgningen af kraftverket, hvilka delar då endast med större svårighet eller ökade kostnader kunna utföras. Sålunda afser förslaget att nu utföra sprängningar, murningsarbeten och inmurade järnkonstruktioner för intaget till den framdeles erforderliga nya tilloppstunneln nr 2. Vidare afses att nu utföra en del af sprängningen för fördelningsbassängen nr 2 jämte två st. vertikala tunnlar för nya turbinenheter, sprängning af c:a 22 m. längd af den framdeles erforderliga utvidgningen af kraftstationen samt c:a 20 m. af afloppstunneln nr 2. Utsprängandet af öfriga delar af

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

tilloppstunneln nr 2, afioppstunneln nr 2 samt öfriga sprängnings- och monteringsarbeten, Indika lika lätt kunna utföras framdeles, skola däremot enligt förslaget icke nu utföras.

För genomförande af det nu öfverlämnade förslaget till kraftstationsanläggning erfordras emellertid, att kronan förvärfvar äganderätt till mark, som nu är i enskild besittning. Å norra stranden af vattenfallet har nämligen upplåtits ett nybygge, Porjus nr 1, hvithet skattlagts till XU mantal och för hvilket skatteomföring blifvit beviljad den 3 november 1906. Någon rätt till grunden och vattnet i vattenfallet tillkommer icke nämnda hemman, då i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens län utslag den 15 december 1890 i fråga om afvittring af Jokkmokks lappmarkssecken jämväl beträffande ifrågavarande hemman intagits förbehåll om rätt för kronan till de på området befintliga större strömfall, som till farleders öppnande, sjöars uttappning, ofvanför belägna ägors befrielse från öfversvämningar m. in. dylikt kunna användas. A afvittringskartan är jämväl hemmanets gränslinje utritad i strandlinjen.

Med ägaren af hemmanet förda underhandlingar om dess förvärfvande helt eller delvis för kronans räkning hafva hittills icke ledt till något resultat, men har styrelsen anledning antaga, att godvillig öfverenskommelse med ägaren skall kunna träffas. Skulle detta emellertid mot förmodan visa sig omöjligt, ligger emellertid enligt styrelsens uppfattning häri icke något hinder för vattenkraftens tillgodogörande på sätt, styrelsen ifrågasätter. På Porjusfallen enligt styrelsens förslag komma att bebyggas hufvudsakligen för att möjliggöra elektrisk drift af vissa delar af statens järnvägar och följaktligen anläggandet af en kraftstation därstädes måste anses tillgodose ett sådant allmänt behof, som afses i nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, har styrelsen ansett sig kunna förutsätta, att Eders Kungl. Maj:t skall medgifva styrelsen rätt att genom expropriation förvärfva erforderligt markområde.

Kostnaden för vattenbyggnader, husbyggnader, turbiner med tillbehör hafva enligt kostnadsförslaget, bilaga nr 2, hvars å-priser granskats af tillkallade sakkunnige, arbetschefen vid Trollhätte kanal- och vattenverk, löjtnanten vid kungl. väg- och vattenbyggnadskåren G. Malm och arbetschefen vid järnvägsbyggnaden Bastuträsk—Skellefteå A. Granholm, beräknats:

69 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

för utbyggnad om................................. 37,500 turbinhkr

till.............................................................. kr. 9,337,000: —

eller motsvarande pr maximiturbinhkr kr. 248: 99

Den elektriska utrustningen i kraftverket beräknas enligt af professorn vid kungl. tekniska högskolan Arvid Lindström och öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk T. Holmgren granskadt kostnadsförslag, bil. 3, betinga....................... kr. 2,016,000: —

Summa kr. 11,353,000: — motsvarande pr maximal elektrisk

hästkraft vid kraftstationens uttag kr. 333: 37

50,000 turbinhkr 9,440,000: — 188: 80

2,394,000: — 11,834,000: —

259:69

För kraftverkets anläggning och drift erfordras emellertid framdragande af järnväg från Gellivare till Porjus, och denna bör vara i hufvudsak rälslagd, innan kraftverksanläggningen på allvar kan påbörjas. Kostnaden för en dylik järnväg med normal spårvidd utgör enligt uppgift från järnvägsstyrelsen af den 8A 1909 1,750,000 kronor, om den bygges utan forcering, och enligt uppgift af den 29/n 1909 2,450,000 kronor, om dess anläggning skall forceras. Härtill kommer ett belopp af 120,000 kronor, hvithet järnvägsstyrelsen i skrifvelse af den “>9/'n 1909 uppgifver såsom kostnad för begagnande af rullande material för banans byggande, och hvilket belopp icke i järnvägsstyrelsens förra kostnadsförslag medräknats. För permanenta spåranordningar vid Porjus bör vidare kostnaden ökas med 50,000 kronor. Sammanlagda kostnaderna för järnväg Gellivare—Porjus blifva sålunda 1,750,000 + 120,000 + 50,000 = 1,920,000 kronor respektive 2,450,000 + 120,000 -l- 50,000 =

2,620,000 kronor, om järnvägen bygges utan respektive med forcering.

Kraftverkets byggnadstid beräknas till tre år efter järnvägens rälsläggning.

Styrelsen har jämväl tagit i öfvervägande, huruvida icke järnvägen kunde byggas smalspårig, men då enligt järnvägsstyrelsens uppgift härigenom endast skulle inbesparas c:a 250,000 kronor, under det att särskild rullande materiel måste anskaffas för omkring 200,000 kronor, har styrelsen ansett detta byggnadssätt så mycket mindre lämpligt, som genom banans utförande med normal spårvidd alla omlastningar vid Gellivare undvikas. Järnvägen i fråga utgör för (ifrigt en del af inlandsbanan, sådan den i hufvudsak projekterats från Gellivare söderut, till följd hvaraf ytterligare skäl finnas för dess byggande med normal

70 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 119.

spårvidd. Balanslinjen är endast obetydligt omlagd utom å sträckan närmast Porjus, där den lämpats efter kraftverkets behof. öfverbyggnaden är något lättare än den för inlandsbanan afsedda. I allt fall är en förändring till den för inlandsbanan tilltänkta typen jämförelsevis lätt att utföra.

Vid sådant förhållande har vattenfallsstyrelsen ansett det skäligt, att kraftverket icke belastas med ränta å det i banbyggnaden nedlagda kapitalet. V erket skulle däremot tills vidare och intill regelbunden trafik af annan anledning kan uppstå få betala underhåll af bansträckan och den drift, som kräfves för uppehållande af nödtorftig förbindelse mellan Porjusverket och G eib vare. Motsvarande del af inlandsbanan skulle med andra ord anläggas några år för tidigt med anledning af kraftverkets tillkomst, hvarför detta finge tills vidare ombestyra dess underhåll och drift, men sluppe räntebetalningen. Därest banbyggnaden måste forceras, borde den till följd af forceringen ökade anläggningskostnaden drabba kraftverket. Då styrelsen emellertid saknar material att bedöma, huruvida eu dylik forcering är nödvändig för riksgränsbanans snabba elektrifiering eller om icke denna elektrifiering utan olägenhet kunde uppskjutas så lång tid, som kräfves, för att järnvägen Gellivare—Porjus må kunna utföras på normalt sätt, har vattenfallsstyrelsen icke ansett sig i detta sammanhang böra taga hänsyn till denna kostnadsökning.

Årskostnaderna för kraftverket beräknas enligt bilaga n:o 4 och

n:o 5 för utbyggnad om.................. 37,500 turbinhkr. 50,000 turbinhkr.

till sammanlagd t ................................. kr. 600,000: — 660,000: —

I dessa omkostnader ingå kostnaderna för ränta, afskrifning och underhåll för vatten- och husbyggnader, för turbiner i hela kraftverket samt vidare för den elektriska trefasutrustningen. Vidare ingå omkostnaderna för personal, bevakningsmanskap och för förbrukningsartiklar för trefasanläggningen. Däremot ingå icke omkostnaderna för ränta, underhall och drift af järnvägen, ej heller vare sig för ränta, afskrifning, underhåll eller för personal och förbrukningsartiklar för den elektriska enfasutrustningen eller för kraftledningar. Ej heller ingå omkostnaderna på grund af ränteförluster under byggnadstiden.

Omkostnaderna för drift och underhåll af järnvägen Gellivare—Porjus beräknas enligt af järnvägsstyrelsen lämnad uppgift till 54,000 kronor per år, hvarvid förutsättes, att trafiken uppehälles med ett tåg i hvardera riktningen under 150 dagar per år.

71 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Vid fördelningen af omkostnaderna mellan trefasanläggningen och enfasanläggningen har ansetts skäligt, att vid en utbyggnad för 50,000 hästkrafter fördela hälften på hvardera systemet. Vid en utbyggnad till 37,500 hästkrafter blir den på enfasanläggningen kommande delen densamma som för utbyggnad till 50,000 hkr, under det att den på trefasanläggningen kommande delen minskas med omkostnaderna för eu trefasenhet, som då ännu icke monterats.

På dessa grunder har beräknats, att för enfasanläggningen de årliga omkostnaderna för vatten- och husbyggnader jämte turbiner men exklusive elektrisk utrustning och för densamma erforderlig personal och förbrukningsartiklar uppgå till 260,000 kronor per år, om driften af järnvägen ej medräknas, och 287,000 kronor per år, om den på enfasanläggningen kommande delen af järnvägsdriften beräknas till 27,000 kronor per år. Kostnaderna per maximal tur bind ästkraft blifva, då 25,000 hkr äro installerade, 10:40 respektive 11:48 kronor per år.

På samma sätt beräknas kostnaderna för trefasanläggningen, då 37,500 hkr inalles äro installerade, till 367,000 kronor resp. 340,000 kronor, beroende på om den på trefasanläggningen kommande delen af järnvägens driftkostnader, 27,000 kronor per år, medräknas eller ej. I kostnaderna för trefasanläggningen ingå emellertid ej blott kostnader för vatten- och husbyggnader jämte turbiner utan äfven för den elektriska trefasutrustningen samt för nödig personal och förbrukningsartiklar.

Då 50,000 turbinhästkrafter äro installerade, beräknas årskostnaderna under samma förutsättningar till 427,000 kronor respektive 400,000 kronor, beroende på om andel i driftkostnaderna för järnvägen Porjus— Gellivare medräknas eller ej.

I ofvannämnda siffror ingå på skäl, som förut anförts, ej räntan på byggnadskostnaden för järnvägen Gellivare—Porjus. Ej heller ingå kostnaderna på grund af ränteförlust under byggnadstiden, hvilka för vattenbyggnader och den elektriska trefasutrustningen vid byggnadstidens slut uppskattats till ett sammanlagdt belopp af cirka 620,000 kronor, motsvarande en årlig omkostnad af ytterligare cirka 13,000 kronor för enfasanläggningen och cirka 18,000 kronor för trefasanläggningen.

De totala årskostnaderna för trefasanläggningen inklusive järnvägsdriften Gellivare—Porjus och ränteförluster under byggnadstiden blifva följaktligen 385,000 kronor respektive 445,000 kronor vid en total utbyggnad af 37,500 respektive 50,000 hästkrafter. Erfordras vid en utbyggnad till 50,000 hästkrafter, att kraft från den femte enheten är disponibel hela året, torde för reglering af vattenafrinningen ytterligare tillkomma c:a 40,000 kronor per år, hvilken reglering emellertid kommer hela vattendraget till godo.

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Företagets räntabilitet är gifvetvis beroende på, huruvida de sålunda beräknade kostnaderna kunna täckas af motsvarande inkomster från energiförbrukarna, hvilka närmast äro statens järnvägar och malmbolagen. Under förutsättning att de förra anses kunna betala 287,000 kronor om året pr turbinaxel vid Porjus för där levererade max. 25,000 turbinhästkrafter jämte reserv, återstå att anskaffa 367,000 kronor om året.

Såsom ofvan anförts, äro de största och närmaste privata afnämare, som för närvarande kunna påräknas inom Porjusverkets afsättningsområde, gifvetvis malmfälten vid Gellivare och Kiruna. Vattenfallsstyrelsen har därför trädt i underhandling med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, hvilken underhandling ledt till det resultat, att bolaget denna dag aflämnat det erbjudande, hvilket återfinnes såsom bilaga n:r 8.

Såsom förutsättning för detta erbjudande uppställes, att staten bygger och underhåller erforderliga kraftöfverföringsledningar från Porjus till Gellivare och Kiruna. Principiellt torde detta äfven vara riktigt, emedan staten, därigenom är i stånd att från sitt fördelningsnät lämna kraft äfven till andra afnämare än dem, som i erbjudandet angifvas, därest tillfälle härtill kommer att yppa sig. Kraftledningarnas skötsel blir jämväl på sådant sätt billigare, då de kunna öfvervakas och skötas gemensamt med de i hufvudsak jämnlöpande elektriska linjerna för järnvägsdriften.

Anläggningskostnaderna för trefaslinjen till Gellivare och Kiruna beräknas enligt bifogade bilaga n:o 9 till c:a 890,000 kronor och årskostnaderna inklusive räntor, drift, underhåll och afskrifning till 68,500 kronor. Lägges detta belopp till de förut angifna årskostnaderna för kraftverket, utbyggdt med en trefasenhet om 12,500 turbinhästkrafter jämte reserv, fås sammanlagda årskostnaden för trefasdelen till 435,500 kronor. Räntor under anläggningstiden äro här ej inräknade.

Bolaget erbjuder ett pris af 35 kronor pr kw. och år + Va öre pr k\v. timme, mätta på högspänningssidan i Gellivare och Kiruna med rätt att uttaga all den effekt, den ifrågavarande enheten. utan reglering af Luleälf kan alstra. Detta är otvifvelaktigt ett lågt pris, men motiveras häraf, att bolagets kostnader för ångdriften till följd al' modärna anordningar och billiga kolfrakter äro jämförelsevis låga, och att bolaget redan anlagt och, äfven om staten bygger ett elektriskt vattenkraftverk, måste i afvaktan på dess färdigställande }fiterligare utbygga betydande ångkraftcentraler såväl i Gellivare som Kiruna för distribution af elektrisk energi därstädes. Utgifterna för dessa centralers underhåll och för motsvarande anläggningskapitals förräntning och amorteringmåste sålunda drabba bolaget, äfven om elektrisk energi sedermera kan

73 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

erhållas från staten. I stället erbjudes redan från början en minsta afgift af 350,000 kronor pr år. Detta måste betraktas såsom en afsevärd förmån för kraftproducenten, som härigenom garanteras få inkomster, motsvarande en betydande del af årskostnaderna redan vid kraftverkets igångsättning, utan att den tid behöfver afvaktas, då afgiften enligt 35 kronor per kw. + Vi öre pr kwtimme stiger till 350,000 kronor om året. Till belysning häraf må antecknas de utgifter, som enligt uppskattning af förbrukningen sådan den under normal utveckling af kraftbeliofvet vid samtliga nu exploaterade malmfält och under förutsättning af ett nytt anrikningsverks anläggning skulle kunna påräknas efter ofvannämnda pris vid en användningstid af 2,300 timmar per år eller den för nuvarande förhållanden beräknade.

Årsafgiften efter enhetspriset skulle sålunda ej ens 1917 uppgå till det årligen garanterade beloppet. För att motväga denna »förskotts»betalning af energien torde det icke vara obilligt, att bolaget får möjlighet att uttaga hela den effekt, som den ifrågavarande enheten i kraftverket utan reglering af Lule älf kan alstra mot erläggande af 35 kronor per kw. + V2 öre per kw. timme. Denna effekt beräknas till max. sammanlagdt c:a 7,700 kw. vid förbrukningsorterna eller c:a 8,500 kw. vid uttaget vid Porjus. Utnyttjningstiden är gifvetvis beroende på den för olika år och olika årstider växlande vattentillgången. Under gynnsamma vattenförhållanden kan den ifrågavarande enheten lämna en betydande energimängd under året, men enligt den antagna lågvattenmängden nedgår energimängden vid vissa tider till 6,500 kw. å förbrukningsorterna under 44,7 timmar per vecka, motsvarande 290,550 kw. timmar i veckan. Den öfverskjutande effekten blir sålunda af så pass temporär natur, att den icke lär kunna afsättas till afsevärdt högre pris än det af bolaget erbjudna.

Om mot förmodan energimängden per vecka under exceptionellt vattenfattiga år skulle blifva ännu mindre, har bolaget förbehållit sig rätt till proportionellt afdrag för kraftersättningen. Ett dylikt medgifvande från statens sida torde emellertid icke komma att medföra någon afse-

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 10

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

värd minskning i kraftverkets inkomster, enär dylik vattenbrist, om den öfverhufvud taget kommer att inträffa, dock säkerligen endast återkommer med många års mellanrum och då under jämförelsevis kort tid. Det lär för öfrigt få anses rättvist, att bolaget får någon ersättning för ångcentralernas drift under de tider, då den tillgängliga energien understiger den, som lagts till grund vid minimiafgiftens bestämmande. Ofriga detaljer i erbjudandet torde icke behöfva närmare belysas.

Emellertid fyller den inkomst, som sålunda beräknas inflyta från malmbolagen, icke till en början upp det belopp af 435,500 kronor, som skulle behof vas för att få alla omkostnader täckta. Men med all säkerhet komma intäkterna i en snar framtid att blifva väsentligt större. Dels lär nämligen användningstiden vid malmfälten komma att ökas betydligt, sedan billig elektrisk energi finnes tillgänglig, och detta i all synnerhet, om en ökad malmbrytning kommer till stånd, dels torde äfven andra afnämare kunna påräknas; till en början sådana, som taga »säsongskraft från den andra trefasenheten.

Med hänvisning till hvad nedan sägs angående utvecklingsmöjligheterna i ifrågavarande trakter vågar styrelsen tro, att det icke skulle dröja allt för länge, innan Porjusverkets inkomster komma att afsevärdt öfverstiga utgifterna.

Det må för öfrigt anmärkas, att högst få vattenkraftverk redan från början äro i stånd att af inkomsterna betacka såväl räntor, drift och underhåll som ock afskrifning. Sådana företag äro i stället vanligen baserade på den erfarenheten, att tillgång på energi till billigt pris skapar nya afsättningsmöjligheter. Dragas från den förut angifna årskostnaden de belopp, som beräknats för afskrifning, blir årskostnaden för verkets trefasdel i första utbyggnaden och för distributionsledningarna c:a 373,000 kronor d. v. s. föga mer än Kiirunavaara-Luossavaarabolagets minimigaranti. Insättning af en andra trefasenhet, hvilken, såsom förut antydts, torde kunna gifva c:a 8,500 kw. under 7 å 8 månader af året, ökar årskostnaden med endast omkring 45,000 kronor, däri ej inberäknadt afskrifningar, men torde kunna åstadkomma eu betydligt större inkomst.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, borde staten enligt styrelsens åsikt kunna ikläda sig den risk, som tilläfventyrs kan ligga i ett beslut om anläggning af ett kraftverk vid Porjus, hvilket otvifvelaktigt skulle kraftigt befordra motsvarande landsdelars industriella uppsving.

Jämföras nu de båda föreslagna kraftverken, må till en början framhållas, att, såsom af de verkställda utredningarna framgår, Porjusverket

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition No 119. 75

kräfver längre anläggningstid än Vakkokoskiverket. Det senare beräknas nämligen kunna vara färdigt i början af år 1913, om det får påbörjas i mars 1910, medan det förra under samma förutsättning icke kan sättas i drift förr än hösten 1914 eller, om anläggningen af järnvägen Gellivare—Porjus forceras så, att den till större delen hinner rälsläggas under år 1910, tidigast i början af år 1914. På sätt förut anmärkts, är emellertid vattenfallsstyrelsen icke i tillfälle att bedöma, huruvida och i hvilken mån en dylik tidsutdräkt kan medföra olägenheter eller särskilda kostnader för riksgränsbanans drift.

Det torde för öfrigt kunna ifrågasättas, huruvida icke en reglering af Torne älf, hvilken vid sitt nedre lopp på en betydande sträcka berör finskt område, kan gifva anledning till erinringar från Finland. Regleringen kan nämligen tänkas inverka dels på det synnerligen gifvande fisket i älfven, dels på af kastningen af strandängarna jämväl på finska sidan, Indika under nuvarande förhållanden erhålla en bevattning under vårfloden, som påstås för dem vara af väsentligt gagn. Dessa omständigheter, om livilkas betydelse gifvetvis olika meningar äro gällande, kunna emellertid vålla en betydande tidsutdräkt med Vakkokoskiverkets tagande i bruk.

Mot Porjus kan vidare anmärkas, att ett kraftverk därstädes ligger på betydligt längre afstånd än Vakkokoskiverket från Kiruna, och den del af riksgränsbanan, som närmast är afsedd att inrättas för elektrisk drift. I stället ligger Porjus väl till för Gellivare, där sannolikt stort behof af kraft kommer att uppstå liksom för en blifvande elektrifiering af järnvägslinjen Gellivare—Luleå, om och när eu sådan kommer till stånd, samt i framtiden jämväl för inlandsbanan.

Det längre afståndet från Kiruna medför utom större kostnader för öfverföringen jämväl nödvändigheten att för denna öfverföring välja en högre spänning än den för ledningen från Vakkokoski tillämnade:

80,000 i stället för 60,000 volt. Härigenom och med den längre ledningen uppstår måhända en något ökad risk för driftsafbrott. Men firmorna Siemens—Schuckert och Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget hafva likväl förklarat sig beredda att under vissa förutsättningar öfvertaga samma garantier för bandriften från Porjus som de, hvilka innehållas i deras erbjudande beträffande Vakkokoski, och enligt vattenfallsstyrelsens mening är denna ökade risk af föga farlig art. En spänning af 80,000 volt måste numera betraktas som praktiskt fullt användbar, och konsten att bygga betryggande linjeledningar är redan tillräckligt högt utvecklad. Då för öfrigt största delen af ledningarna tänkes förlagd längs järnvägarna, torde någon större svårighet vid deras öfvervakande och underhåll icke uppstå.

76 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 119.

Den. nyssnämnda risken för driftsafbrott å kraftöfverföringsledningen motväges dessutom mer än väl af den betydligt ökade säkerhet mot andra driftsafbrott, som Porjusverket erbjuder gentemot Vakkokoski. I det senare finnes en öppen tilloppskanal och en fördelningsbassäng, hvilkas vattenståndsväxlingar under vintertiden, då de äro belagda med tjock is, kunna gifva anledningar till afsevärda olägenheter för driften, såsom vattenfallsstyrelsen äfven i sitt till järnvägsstyrelsen afgifna yttrande den 1 december 1909 med styrka framhållit. Vid Porjusverket kommer vattnet icke i beröring med den yttre luften från det ögonblick, det lämnat Stora Porjusselet till dess det flyter ut i Lilla Porjusselet nedanför kraftverket. Någon isbildning af besvärande art kan sålunda här icke på motsvarande sträcka ifrågakomma.

Den omständighet, som kraftigast talar för valet af Porjusfallen, ligger däruti, att krafttillgången vid Porjus är väsentligt större än vid \rakkokoski. Under det att kraftverkets medeleffekt för det senare stället efter föreslagen reglering af Torne träsk utgör c:a 9,500 turbinhästkrafter, finnes vid Porjus en minimieffekt af ej mindre än c:a 12,500 turbinhästkrafter, beräknad efter lägsta vattenföring i älfven utan någon som helst reglering af motsvarande sjösystem. Häremot kunde visserligen anmärkas, att vattenmängdssiffrorna äro osäkrare för Lule älf än för Torne älf. Men den förra älfvens lägsta afrinning kan i fall af behof lätt nog ökas genom en partiell reglering af t. ex. Satisjaure och sedermera betydligt höjas genom fullständigare regleringar af Stora Lule vatten in. fl. sjöar. Vid Vakkokoski kan däremot ytterligare vattenmängd näppeligen anskaffas, emedan den föreslagna regleringen af Torne träsk redan i det föreliggande förslaget är utnyttjad till sista droppen. Det bör emellertid betraktas såsom en fördel af synnerligen stor betydelse, att tillfälle till utveckling af kraftproduktionen utan svårighet står till buds, ty en ökning af kraftbehofvet måste dock förutses såväl för järnvägstrafiken som för industrien i trakten, en industri hvilken för Sverige är af allra största vikt. Det må ock betonas, att en reglering af vattenförhållandena i Torne älf för staten såsom vattenfallsägare är af långt mindre betydelse än en dylik i Lule älf. I den förra älfven äger staten endast några få tämligen långt från riksgränsbanan belägna fall, förnämligast Pauraugikoski (c:a .20 m.) och Kengisfors (c:a 5,3 m.), under det största delen af Lule alls vattenkraft tillhör staten. Såsom förut antydts skulle statens vattenkraft i Stora Lule älf, hvilken nu beräknas till c:a 70,000 hästkrafter vid lågvatten, genom reglering för en medelafrinning vid Porjus af 125 m3 sek. ökas med c:a 230,000 hästkrafter till sammanlagdt c:a

300,000 turbinhästkrafter, tillgängliga året rundt. Ensamt vattenfallen

77 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 119.

på den c:a 1 mil långa sträckan Porjus—Harsprånget få efter en dylik reglering tillgängliga året om c:a 180,000 turbinhästkrafter.

Ett kraftverk vid Porjus med fortsättning af kraftverk vid Harsprånget o. s. v. öppnar för öfrigt storartade möjligheter jämväl för de delar af landet, som ligga vid eller på måttliga afstånd från Hide älfs nedre lopp, och hvilka visst icke äro utan förutsättningar för industriell utveckling. Detta visas, bland annat, af de betydande vattenkraftverk, som nyligen anlagts vid Finnforsen i Skellefte älf och vid Ytterhud i Byske älf, och hvilka afsätta sin kraft i hufvudsak till träsliperi och suifitfabrikation. Vid Finnforsen, hvars kraftverk endast är årsgammalt, förestår redan en afsevärd utvidgning för leverans af kraft till en träsliperiindustri, som i själfva verket framkallats just genom möjligheten att erhålla billig drifkraft.

Styrelsen vill till sist påminna därom, att experimenten med den elektriska tackjärnsframställningen krönts med framgång, och att järnkontoret beslutat anlägga ett försöksmältverk i större skala vid Trollhättan. Eu fackmannainstitution, som järnkontoret skulle säkerligen icke ikläda sig de därmed förenade afsevärda kostnaderna, därest den icke haft all anledning tro på försökens lyckliga resultat. Gäckas icke dessa förhoppningar, lär det icke dröja länge, innan ett elektriskt smältverk kommer till stånd vid eller i närheten af Norrbottens rika malmfält, under förutsättning likväl att billig energi finnes att tillgå. Det måste under sådana förhållanden vara af stort allmänt intresse, att det redan finnes anlagdt ett kraftverk, från livilket dels under eu stor del af året energi för ändamålet kan levereras, dels ytterligare energi successivt utvinnas genom regleringsanordningar, hvilka kräfva jämförelsevis måttliga kostnader. Skall däremot ett helt nytt kraftverk anläggas, • hvars afsättning i hufvudsak måste baseras på malmsmältning, torde frågans lösning vara svårare. Man måste i sådant fall för att få tillräckligt billig kraft redan från början besluta sig för ett stort energibelopp och trots den ovisshet, som alltid vidlåder nya metoder, genast nedlägga högst betydande belopp i anläggningskostnader på det nya kraftverket. Det samma gäller i tillämpliga delar jämväl andra industrier exempelvis af elektrokemisk eller elektrotermisk art, hvilka kunna tänkas sätta sig fast inom afsättningsområdena för kraftverk i Lule älf.

Eu jämförelse mellan de båda kraftverken måste sålunda, då frågan icke endast ses från järnvägsdriftens synpunkt, enligt vattenfallsstyrelsens mening afgjordt utfalla till förmån för Porjus.

På grund häraf får vattenfallsstyrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj: t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke för

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

tillgodoseende af kraftbehofven vid riksgränsbanan och de lappländska malmfälten ett vattenkraftverk vid Por jas enligt föreliggande plan närmast borde komma i fråga till utförande.

I detta ärendes handläggning inom vattenfallsstyrelsen hafva deltagit de personer, som finnas angifna i härvid bilagda afskrift af styrelsens protokoll för den 17 dennes (Bil. 10).

Underdånigst

F. VILH. HANS EN.

C. J. Magnell. Aug. Herlenius. Ernst Hagelin.

/

/ Fredrik Jonson.

Stockholm den 17 december 1909.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 119.

79 Bilaga n:r 1.

Beskrifning af statens kraftverk vid Porjusfallen

i Lule älf.

Kraftverket består af eu damm öfver älfven ofvan Porjusfallen, intag, tilloppstunnel, fördelningsbassäng, kraftstation, afloppstunnel och ställverksbyggnad. Berggrund finnes öfverallt i dagen eller på ringa djup under markytan.

Anläggningen är tänkt utförd i två byggnadsstadier, hvaraf första utbyggnaden på 50,000 turbinhästkrafter. Af andra utbyggnaden, hvars tilloppstunnel, fördelningsbassäng och afloppstunnel ligga på sådant afstånd från första utbyggnaden, att de i hufvudsak kunna byggas oberoende af denna, utföres redan från början pelare och öppningar för vrakgrindarna i intaget samt sprängning i sådan omfattning, som framgår af ritningarna.

Dammbyggnad. Dammen består dels af ett isutskof om 12 hus bredd med tröskeln på + 342,5, dels tvenne skibord om tillsammans 166 hus bredd med krönet på + 343,5, dels af en utfylld damm med armerad betongkärna jämte tätningslager af ältad lera. Isutskofvet och 100 m. skibord äro förlagda i sjkifva hufvudfåran och intill intaget, de öfriga 66 meterna skibord i den andra sydligare grenen. Vidare finnes en 2,o m. bred flottningsöppning mellan isutskofvet och intaget.

Isutskof och skibord äro utförda af armerad betong enligt »Ambnrsens» typ. Skiborden äro försedda med eu 0,75 in. hög fällbar påsadling. Den utfyllda dammen har framför betongkärnan ett lager af ältad lera eller jord samt utfylles i öfrigt på vattensidan af jord, på den andra sidan af sprängsten. Denna senare är närmast betongkärnan för att gifva henne bättre stöd väl ordnad. Glacisen nedgår 1,5 in. under lägsta vattenytan.

I isutskofvet finnes en valsdamm insatt, hvars krön ligger på + 344,5.

Isutskofvets däck på nedströmssidan är lagdt i lutning på 1 : 2, för att flottning skall kunna ske genom isutskofvet vid riklig vattentillgång.

Isutskofvet och skiborden afbörda tillsammans högvattenmängden 1,300 m 3/sek., hvarvid vattenytan stiger till + 346,00.

Hela dammens sammanlagda längd är c:a 1,000 m.

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Intag. Intaget är försedt med inbyggda vrakgrindar och en afstängningslucka.

Vrakgrindarne äro indragna c:a 50 in. innanför dammen och placerade i öppningar mellan pelare om 11 m:s bredd hvardera. Deras tröskel ligger på + 338,5. Öppningarna äro fyra, hvaraf två för hvarje utbyggnad. På ömse sidor om grindarna finnas falsar för sättär att användas vid reparation af stödkonstruktionen. För att utestänga is och i viss mån äfven kylan nedgå på hvardera sidan om grindarna armerade betongskärmar under lågvattenytan; öfver grindarna uppföres ett trähus. Bredvid den främre skärmen finnes ett 2 m. bredt utskof för utspolning af is. I muren, som skiljer första och andra utbyggnaden, finnes en öppning på 4 m:s bredd, afstängbar med sättär för att flytande föremål, som möjligen samlas innanför grindarna i andra utbyggnadens förbassäng, skola kunna föras in i första utbyggnadens förbassäng och därifrån bortspolas genom ett längre in liggande utskof.

Strax framför tunnelinslaget sitter afstängningsluckan, hvars tröskel ligger på + 335,15. För att minska luckans storlek nedgår under lågvattenytan en armerad betongskärm, mot hvilken luckan stöder. Luckan utföres enligt Stoneys system samt manövreras medels ett på en brobana ofvanpå två höga murpelare plaeeradt spel. Såväl lucka som spel äro öfver byggda med träskjul.

Tillopp stunnel. Tilloppstunneln har en area af 45 in3 och en längd af 525 m. Vattenhastigheten i densamma uppgår till högst c:a 2,2 m./sek.

Bottnen är lagd i den lutning, som motsvarar den största vattenföringen.

Fördelning sbassäng och tubintag. Fördelningsbassängen, som är täckt med ett trätak på järntakstolar, har vid ena sidan ett bräddaflopp med krönet på höjden + 345,00 och med en längd af 33 in. Det öfver detsamma afbördade spillvattnet bortledes genom ett vertikalt schakt med

5,0 m:s diameter, bräddafloppstunneln, ned i afloppstunneln.

Fn utspolningsöppning framför skärmen till tubintaget jämte eu tömningsledning om 2 m2:s area vid fördelningsbassängens botten, af bördar likaledes vatten genom bräddafloppstunneln ned till afloppstunneln.

Arean af vattenytan i fördelningsbassäng och tubintag är c:a 1,050 m 2.

Tubintagen till antalet fem innehålla afstängningsluckor och grindar. Framför grindarna finnas falsar för sättär. Den fria bredden uppgår till 7,0 in., och murarna, som skilja tubintagen, äro för att minska betongmassan försedda med besparingsrum. Två armerade betongskärmar nedgå under lågvattenytan, den ena strax innanför sättfalsarna, den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

andra intill afstängningsluckan. Grindarna ansluta upptill till en skärm af trä. Afstängningsluckorna utföras enligt system Ötoney och manövreras med elektriska spel eller för hand. Öfver tubintagen uppföres en byggnad af tegel med trätak. Öfver tuberna är i tubintagsbyggnaden insatt en travers, som, bland annat, finner användning vid montering af turbinerna.

1'illoppstuber. Från tubintagen anordnas till turbinerna 7 stycken vertikala schakt, hvilka infordras med betong och plåt. Af dessa äro två afsedda för blifvande utvidgning, men utföras redan nu på det att den första anläggningen ej genom sprängningsarbeten skall taga skada. Tilloppstubernas diameter är c:a 3,5 m. och deras area således c:a 9,6 m\

Kraftstation. Turbinerna äro öppet uppställda i turbiuskåp i tilloppstubernas nedersta del och hafva horisontela axlar. Turbinskåpen äro instampade i betong utom gaflarna, som utgöras af stålsköldar, hvilka vid demontage kunna borttagas. Den inre gafveln står i förbindelse med en inspektionstunnel. Afståndet mellan aggregaten har valts så stort, att de föreslagna sprängningarna med full trygghet skola kunna utföras.

Generatorerna äro till antalet sex, hvaraf tre enfasgeneratorer för järnvägsdrift och tre trefasgeneratorer, hvaraf en generator af hvardera slaget i reserv. De två reservgeneratorerna sitta på samma axel, och detta aggregat har placerats längst uppströms i stationen. Generatorerna matas af magnetiseringsmaskiner, direkt kopplade till generatoraxlarna.

I stationens midt finnes ett aflastningsplan. Här utmynna dels den nyss omnämnda inspektionstunneln, dels tunneln från ställverksbyggnaden och dels det vertikala hisschacktet. Tunneln till ställverksbyggnaden, som spränges i ungefärlig lutning 1:1,5, innehåller de elektriska kablarna från generatorerna. I densamma finnes äfven en trappa samt en spelbana för transport af gods mellan ställverksbyggnaden och kraftstationen. Hisschaktet är delad! i två afdelningar, den ena för personhiss, den andra för gods. Öfver hisschaktet är uppförd en tegelbyggnad med trätak, innehållande travers om c:a 50 ton och personhissens maskineri. Till byggnaden framgår spår från järnvägen.

Generatorsalen afslutas vid första utbyggnaden med en provisorisk trävägg strax på sidan om aflastningsplanet. Sprängningen slutar c:a 22 m. därifrån.

Tillfölje kraftstationens läge måste densamma väl isoleras och dräneras. Isoleringen sker lämpligast medels luftmellanrum, hvarför salen omgifves af från berget fristående väggar och tak. Golfvet är lagdt på höjden + 293,3.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Käft.

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Afloppstunnel. Afloppstunneln har samma area som tilloppstunneln, 45 m3 och dess längd c:a 1,280 m. Vid öfvergången från sugrören till afioppstunneln ökas tunnelns area så, att en relativt jämn vattengång erhålles. För upptagande af vattenslag, då belastningen hastigt varierar, finnes dessutom ett 70 m. långt fördelningsgalleri med 10 m:s bredd, bildande en horisontel area af c:a 700 m3, hvilken tunnel utmynnar i afloppstunnelns öfre del.

Vid afloppstunnelns utlopp i älfven finnas tvänne sättfalsar, hvarigenom tunneln vid behof kan afstängas.

Ställverksbyggnad. Ställverksbyggnaden, som inrymmer ställverk, instrumentering, transformatorer m. m., lägges nedom fördelningsbassängen invid älfven. Till densamma finnes spår neddraget från järnvägen. Ställverksbyggnaden står förutom genom kabeltunneln i förbindelse med kraftstationen genom eu mindre tunnel, hvilken går fram till personhissen.

Stockholm den 17 december 1909.

Fredrik Jonson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

83 Bilaga n:r 2.

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Porjus.

l:a 'utbyggnad till 50,000 turbinhästkrafter.

a) Vattenbyggnader och kraftstation.

Damm vid Porjus .........

Kanalintag .......................

Tilloppstunnel ..................

Fördelningsbassäng, tubintag och tubintagsbyggnad samt tillopps-

tuber ..............................

Kraftstation och sugrör Afloppstunnel jämte delen utanför inslaget

till densamma...............

Hiss med schakt och hissschaktsbyggnad, tunnel från ställverksbyggnaden till personhissen, kabeltunnel samt bräddafloppstun-

nel....................................

Ställverksbyggnad .........

kr. 2,605,000: — ® 420,000: —

)> 345,000: —

» 720,000: — )) 935,000: —

» 1,270,000: —

» 205,000: —

» 500,000: — 7?000,000

b) Husbyggnader.

Permanenta husbyggnader................................... )) 220,000: —_____

Transport kr. 220,000: — 7,000,000: —

84 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kr. 220,000: — Provisoriska husbyggnader.................................... » 170,000: —

Provisorisk kraftstation » 200,000: —

7,000,000: —

590,000: —

c) Väg ar, planering ar o. d. »

Skadeersättningar, markförvärf, anordningar för fiske.......................... »

50,000: —

100,000: — 150,000; _

Kronor 7,740,000: —

Undertecknade hafva granskat hithörande specialförslag och gilla de däri använda enhetspriserna.

Stockholm den 20 november 1909.

G. Malm.

Axel Granholm.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

85 Bilaga nr 3.

Beräkning af kostnad för elektrisk utrustning i kraftverk

vid Porjus.

Maskineri. I stationen installeras 3 enfasgeneratorer, hvardera för afgifvande af maximalt 10,500 kilovoltampfere samt 3 trefasgeneratorer, hvardera för afgifvande af kontinuerligt 10,800 kilovoltampfere. En af enfas- och en af trefasgeneratorerna monteras å samma turbinaxel, utgörande reservmaskiner.

Generatorspänningen upptransformeras för enfassvstemet till 80,000 och för trefassystemet till 70,000 volt.

Kostnader. För enfasmaskineri, inklusive all härtill hörande utrustning inom stationen, sålunda generatorer, transformatorer, ställverk, instrument etc., beräknas en anläggningskostnad af 40 kronor pr kilovoltampfere af generatorernas maximala belastningsförmåga, vid antagande af 180 minuthvarf å turbinerna, och för trefasmaskineri 35 kronor per kilovoltampfere vid 187,5 minuthvarf.

För den elektriska utrustningen beräknas ränta med 4 %, afskrifning med 3,35 % och underhåll med 1,65 % å anläggningskostnaden eller sammanlagdt 9 %.

Sålunda blir:

Anläggningskostnaden:

3 enfassystem om 10,500 KV A generatoreffekt .......... kr. 1,260,000: —

3 trefassystem » 10,800 » » ............ » 1,134,000: -

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Ofvanstående summor innesluta ej kostnader för vattenbyggnader eller järnväg, ej heller ränta under byggnadstiden.

Stockholm den 11 december 1909.

Georg Centerwall.

Undertecknade bäfva på uppdrag granskat ofvanstående kostnadsberäkning och anse densamma såvidt möjligt angifva verkliga kostnaderna med hänsyn tagen till oförutsedda risker.

Torsten Holmgren.

Arvid Lindström.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

87 Bilaga nr 4.

Tabell,

utvisande de beräknade årliga omkostnaderna för statens kraftverk

vid Porjus.

Utbyggd t för 37,500 turbinhästkrafter.

I dessa omkostnader ingå ej kostnaderna för ränta, drift och. underhåll af järnvägen, ej heller för ränta, afskrifning, underhåll eller personal och förbrukningsartiklar för den elektriska enfasutrustningen eller för kraftledningar. Ej heller ingå omkostnaderna på grund af ränteförluster under byggnadstiden.

Stockholm den 17 december 1909.

Fredrik Jonson.

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Bilaga nr 5.

Tabell,

utvisande de beräknade årliga omkostnaderna för statens kraftverk

vid Porjus.

Utbyggdt för 50,000 turbinhästkrafter.

I dessa omkostnader ingå ej kostnaderna för ränta, drift ocli underhåll af järnvägen, ej heller för ränta, afskrifning, underhåll eller personal och förbrukningsartiklar för den elektriska enfasutrustningen eller för kraftledningar. Ej heller ingå omkostnaderna på grund af ränteförluster under byggnadstiden, eller för eventuell reglering af vattenafrinningen.

Stockholm den 17 december 1909.

Fredrik Jonson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

89 Bilaga n:r 8.

Erbjudande.

Under förutsättning att Riksdagen år 1910 beslutar anläggning af ett statens kraftverk vid Porjus, färdigt senast år 1915, erbjuder sig Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att från tiden för kraftleveransens början intill 1932 års utgång förhyra elektrisk energi från Porjusverket på följande villkor.

Kronan bygger och underhåller erforderliga ledningar och levererar den elektriska energien på högspänningssidan i Gellivare och Kiruna med ungefär hälften på hvartdera stället. Det står dock bolaget fritt att vid behof uttaga så mycket större del af sammanlagda effekt- och energibeloppet vid ettdera stället, som de för ofvan angifna fördelning anordnade ledningarne medgifva och under förutsättning, att bolaget betalar för därigenom eventuellt uppkommande ökning af totalförluster i ledningarne.

Bolaget äger rätt att under . kontraktstiden för sitt behof uttaga hela den effekt, som en enhet om maximalt 12,500 turbinhästkrafter i Porjus utan reglering af vattendraget kan alstra, bolaget obetaget att, intill dess bolaget för eget behof årligen förbrukar så mycken energi, att betalningen därför enligt nedan angifna grundpris och timafgift uppgår till 350,000 kronor, af den kontraherade kvantiteten mot skäligt pris äfven lämna kraft till Gruf aktiebolaget Freja, Tuollavaara Grufaktiebolag äfvensom för kommunala och enskilda behof — dock ej till större industriella anläggningar —- vid Gellivare, Malmberget, Kiruna, Koskullskulle och Tuollavara. Denna effekt motsvarar pa högspänningssidan sammanlagdt max. c:a 7,700 kw. vid Gellivare och Kiruna. Den tillgängliga vattenmängden skall dock i främsta rummet användas för de turbiner, som äro afsedda att lämna kraft för statens järnvägars behof. Vill bolaget uttaga mer än sammanlagdt 6,500 kw. högspänd ström vid Gellivare och Kiruna, skall bolaget därom lämna skriftlig tillsägelse senast IV2 år, innan den ökade effekten uttages. Bolaget har rätt till ersättning i form af proportionell minskning i kraftafgiften, därest på grund af eventuell vattenbrist den vid Gellivare och Kiruna sammanlagdt tillgängliga effekten skulle understiga 6,500

Bill. till Biksd. Frat. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Haft. 12

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

kw. under förutsättning att därvid energiförbrukningen pr vecka skulle utgöra högst 290,550 kilowattimmar, hvaremot staten är fritagen från ersättningsskyldighet till följd af force maj euro i andra hänseenden.

Såsom ersättning för energileveransen betalar bolaget

dels ett ärligt grundpris af trettiofem (35: —) kr. för hvarje under året enligt s. k. kvarttimmemätare uttagen kilowatt, hvarvid medelvärdet åt de fyra högsta veckoafläsningarne anses vara den under året uttagna effekten;

dels därutöfver en afgift af ett hälft (Vs) öre för hvarje enligt kilowattimmemätare förbrukad kilowattimme.

Bolaget betalar dock från leveransens början oafsedt den uppmätta förbrukningen en afgift af minst 350,000 kr. pr år räknadt.

Kontrakt med detaljerade bestämmelser upprättas, sedan Riksdagen eventuellt beslutat om kraftverkets anläggning, mellan vattenfallsstyrelsen och bolaget, och skall detta kontrakt i tillämpliga delar affattas i enlighet med för dylika i allmänhet gällande bestämmelser.

Stockholm den 20 december 1909.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag. G. Geijer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

91 Bilaga. n:r 9.

Beräkning af kostnad för trefasledningar från kraftverk

vid Porjus.

Förutsättningar.

Ledningarne, hvilka afse att vid en driftspänning af 70,000 volt från kraftverket vid Porjus till hvardera af platserna Gellivare och Kiruna öfverföra mellan 3,000 och 4,000 kilowatt trefasström, utgöras af 20 mm2 kopparlinor, upplagda å master af järn.

Samtliga master konstrueras så, att sex linor kunna uppläggas, ehuru från början endast tre tänkas monterade, med undantag af å en 30 km. lång sträcka närmast kraftverket, där dubbelledning från början kommer till utförande.

Ledningsscliema.

Kiruna

Porjus

30 km,

22 km.

G-ellivare

Förluster i ledningarne:

Nedanstående tabell angifver dessa för en kraftförbrukning af dels

3,000, dels 4,000 kilowatt högspänd ström, cos ep — 0,8, å hvardera platsen.

92 Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

Härvid betyder:

Va = spänning hos abonnenten, VL spänningsförlust i ledningen, KWA abonnentens energiförbrukning, KWL energiförlust i ledningen, KWk energibehof vid kraftverkets uttag.

Antagna enhetspriser.

Stolplinje. Kostnaden för stolplinje färdig, utan isolatorer och jordlina, har, med ledning af kostnad för linjer från Trollhättan, beräknats till kronor 4,500 pr km., hvarvid stolparne äro så konstruerade att sex trådarkunna uppläggas och isoleras för en driftspänning af 70,000 volt. Denna kostnad har beräknats både med hänsyn till de högre arbetskostnaderna i Lappland och den högre driftspänningen.

Jordlina för 55 mma stållina beräknas kronor 200 pr km. inklusive montage.

Isolatorer. Hängisolatorer användas och beräknas till 100 kronor pr tråd och km. ledning, inklusive montage.

Kopparledning. För 20 mm2 lina beräknas inklusive montage kronor 1:75 pr kg.

Antagna årskostnader.

Ränta. Afskrifning. Underhåll. Totalt.

Kopparlina........................................... 4 ^ 0,55 % 0,15 % 4,7 %

Stolplinje............................................... 4 % 1,4 % 2,5 % 7,9/11

För linjevakter beräknas, med hänsyn till att samma personer kunna hafva tillsyn öfver såväl enfasledningen till Kiruna, för riks-

93 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

gränsbanan som öfver större delen af ifrågavarande trefasledningar, samt att befattningen lämpligen kan förenas med andra sysslor, till kronor 25 pr år och kilometer bevakningssträcka.

Kostnader pr km. linje.

Kostnad för ledningar till (Mlivare och Kiruna.

Anläggningskostnad.

Master uppsatta, 143 km. å kronor 4,500........................... kr. 643,500: —

Jordlina 143 km. å kronor 200............................................... )) 28,600: —

Isolatorer för 173 km. ledning å kronor 300..................... )> 51,900: —

Summa kr. 724,000: —

.............. kr. 164,350: —

Summa kr. 888,350: —

Kopparlina 173 km. å kr. 950

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

o

Arliga omkostnader:

Linje utan koppar, å 7,9 %..........

Koppar å 4,7 % .............................

Linjebevakning å kr. 25 pr km.

Stockholm den 14 december 1909.

Georg Centerwall.

Undertecknade hafva på uppdrag granskat ofvanstående kostnadsberäkning och anse densamma så vidt möjligt angifva verkliga kostnaderna med hänsyn tagen till oförutsedda risker.

Torsten Holmgren.

Arvid Lindström.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

95 Bilaga C.

Till KONUNGEN.

Sedan Eders Kungl. Magt genom nådigt bref af den 8 april 1904 bemyndigat järnvägsstyrelsen att anställa försök med elektrisk järnvägsdrift, hafva af järnvägsstyrelsen sådana försök utförts å bansträckorna

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Tomteboda—Värtan och Stockholm—Järfva. Dessa försök hafva afslutats våren 1908, och hafva de visat, att problemet om elektrisk drift af statens järnvägar i hufvudsak måste anses vara tekniskt löst. En del detaljförbättringar skulle naturligen alltjämt komma att göras, men var det redan vid dessa driftförsöks början knappast tänkbart, att något enklare, bättre och billigare system än det vid försöken använda systemet med enfas växelström inom den närmaste framtiden skulle komma att framträda. Eu utförlig berättelse öfver ofvannämnda försök har öfverlämnats till Eders Kungl. Maj:t med underdånig skrifvelse af den 28 april 1908.

Sedan ofvannämnda försök slutförts, har emellertid, såsom var att förutse, tekniken på ifrågavarande område utvecklats i hög grad, och har därför järnvägsstyrelsen utsändt sakkunniga till Amerika, Tyskland, Holland, England, Schweiz och Italien för att studera de nyaste framstegen på området. Erfarenheterna från dessa studieresor halva ytterligare bekräftat, att det ofvannämnda systemet med enfas växelström är det, som bäst lämpar sig för ändamålet, och har detsamma också antagits af de flesta större järnvägs förvaltningar, som beslutat sig för införandet af elektrisk järnvägsdrift.

Vidare har Eders Kungl. Maj: t genom nådigt bref af den 13 juli 1906 bemyndigat järnvägsstyrelsen att verkställa utredningar rörande inköp af helt eller delvis i enskild ägo befintliga vattenfall, hvilka kunde anses lämpliga för elektrisk drift af statsbanorna, samt att i hvarje särskildt fall inkomma med förslag till inköp af dylikt vattenfall. Med anledning häraf hafva af järnvägsstyrelsen framställningar gjorts om inköp af fallsträckan i Motala ström mellan Norrbysjön och Roxen, af Hammarby fälle t i Järleån samt af Karseforsen m. fl. fall i Lagaån, hvilka framställningar vunnit Eders Kungl. Maj:ts nådiga bifall. Dessutom har på förslag af Trollhätte kanal- och vattenverk inköpts vattenfallet vid Vargön i Göta älf, såsom varande särdeles lämpligt för elektrisk järnvägsdrift.

Jämsides med försöken samt efter dessas afskalande hafva å järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift gjorts utredningar rörande kostnaden för införandet af elektrisk drift å de bandelar i södra och mellersta delarna af landet, hvilka lämpligen kunna drifvas med kraft från ofvan nämnda vattenfall, samt utförts jämförande beräkningar rörande årliga kostnaden vid elektrisk drift och ångdrift. Af dessa undersökningar framgår, att det ekonomiska resultatet af ett införande af elektrisk drift är i hög grad beroende af trafikintensiteten å vederbörande bandel. Relativt största vinsten skulle naturligen ernås å de starkast

97 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

trafikerade stambanorna, men å andra sidan kan järnvägsstyrelsen ej undgå att hysa vissa betänkligheter för att till den första större anläggningen välja en sådan handel, å hvilken person- och posttrafiken är af stor betydelse. De driftstörningar, som under första tiden efter den elektriska driftens igångsättande knappast kunna undvikas, skulle nämligen där i högre grad än å andra bandelar medföra olägenheter. Af bandelarna i södra och mellersta Sverige skulle med hänsyn härtill egentligen blott linjen Ivrylbo—Mjölby eller del däraf med kraft från Hammarby eller Motala-strömsfallen kunna ifrågakomma. Vid denna handel skulle emellertid elektrisk drift ej kunna införas förrän efter flera år på grund af de omfattande vattenregleringar, som böra utföras, innan de ifrågavarande vattenfallen lämpligen kunna utbyggas. Däremot har järnvägsstyrelsen, som anser, att tiden nu är inne att införa elektrisk järnvägsdrift i större omfattning', kommit till den uppfattningen, att det vore lämpligare att i stället föreslå införandet af elektrisk drift på bandelen Kiruna—Riksgränsen. Å denna handel komma nämligen malmtransporterna till följd af de överenskommelser, som under åren. 1907 och 1908 träffats mellan staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—-Oxelösund, å andra sidan, att inom den närmaste framtiden i betydlig grad ökas. Denna ökning kan endast möjliggöras genom en afsevärd höjning af banans trafikförmåga, och, om ångdrift fortfarande skulle användas, måste sådant ske därigenom att banans tracé förbättras, vattenstationer, kolupplag m. m. byggas samt nya lokomotiv anskaffas.

Verkställda utredningar gifva vid handen, att banans nuvarande trafikförmåga med ångdrift är tillräcklig för framforsling af högst

3,000,000 ton malm årligen. Denna transportmängd beräknas vara uppnådd år 1913, till hvilket år sålunda, i den händelse ångdriften bibehålies, förenämnda åtgärder till höjande af banans trafikförmåga böra vara genomförda för mötande af ytterligare stegrad trafik. Införes elektrisk drift vid nyssnämnda tidpunkt, erfordras gifvetvis ingen anskaffning af ånglokomotiv, ej heller nya anläggningar för vatten- och koltagning. Den omnämnda förbättringen af banans tracé behöfver under samma förutsättning icke vara genomförd, förr än den årliga transportmängden uppgår till 3,850,000 ton (däraf 3,750,000 ton från Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och 100,000 ton för Tuolluvaara aktiebolag), hvilket beräknas inträffa år 1918. Möjligen kommer erfarenheten att visa, att denna förbättring ei alls behöfver företagas.

Bih. till Eiksd. Prof. 1910. 1 Sciml. 1 Afd. 87 1-Iäft.

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Ofvannämnda utredningar visa äfven, att förhållandena på grund af den jämna masstrafiken äro ovanligt gynnsamma för ernående af ett i ekonomiskt afseende godt resultat vid elektrisk drift. Vidare blifva olägenheterna af de rubbningar i trafiken, som under den första tiden kunna komma att inträffa, ej så stora, enär person- och posttrafiken å denna handel är af mycket underordnad betydelse. En stor fördel skulle den elektriska driften äfven medföra därigenom, att den rök i tunnlar och snögallerier å sträckan Abisko—Riksgränsen, som vid ångdriften är särskildt besvärande för ban- och tågpersonalen och flera gånger framkallat allvarliga olyckstillbud, ej vidare skulle förekomma, hvarigenom en påtänkt ventilationsanläggning skulle blifva obehöflig. Vidare bör framhållas den ur nationalekonomisk synpunkt viktiga omständigheten, att vid införandet af elektrisk drift å ifrågavarande handel skulle vid en årstransport af 3,850,000 ton mahn en för ångdrift erforderlig årlig stenkolskvantitet af cirka 41,000 ton blifva obehöflig. Den enda egentliga olägenheten med valet af bandelen Kiruna—Riksgränsen till första anläggning för elektrisk drift i stor skala torde vara de klimatiska förhållandena, hvilka äro mindre gynnsamma för en vattenkraftanläggning, i det att afrinningen under vintermånaderna i dessa trakter nedgår betydligt, och svårigheter skulle kunna uppstå vid driften af kraftstationen, om ej nödiga försiktighetsmått vidtagas vid densammas anläggning. Snöförhållandena däremot äro, efter hvad erfarenheten visat, icke af sådan beskaffenhet, att de kunna vålla långvariga hinder för trafiken.

Trots de i stort sedt gynnsamma förhållandena har järnvägsstyrelsen ej kunnat bortse från den betydande risk, som en så stor och i sitt slag enastående anläggning gifvetvis måste medföra. Visserligen finnas ej så få under de senaste åren utförda stora elektriska banor, vid hvilka lokomotivens hästkrafttal eller anläggningens storlek uppgår till eller öfverträffar den nu ifrågavarande. Äfven det system, enfassystemet, hvilket järnvägsstyrelsen, enligt hvad ofvan omnämnts, i likhet med de flesta större järnvägsförvaltningar ansett vara det enda, som kan ifrågakomma, har under de senaste åren börjat användas vid allt flera banor i utlandet. Hvarken detta eller något annat elektriskt bansystem har emellertid förut utförts vid någon bana, där närmelsevis så störa anspråk ställts på lokomotivens arbetsförmåga — det är nämligen här fråga om framförande af tåg med 2,000 tons bruttovikt, lokomotivvikten inberäknad, med en medelhastighet af omkring 37 km. per timme. — Härtill kommer, att de i flere afseenden egenartade förhållandena vid här ifrågavarande handel nödvändiggöra en del anordningar,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119. 99

livi Hen, i större eller mindre grad måste under den första driftstiden utexperimenteras.

I fråga om sättet för den elektriska anläggningens utförande harmun att välja på två utvägar. Den ena, att den erforderliga elektriska utrustningen för banan anskaffas i. vanlig ordning genom på lämpligt sätt uppdelade leveranser efter infordrande af anbud, hvarvid det naturligen äfven kunde ifrågasättas, att järnvägsstyrelsen med för tillfället anställd personal utförde en del uppsättnings- och andra arbeten. Genom att till leverantörer utvälja firmor med största möjliga erfarenhet på teknikens ifrågavarande område samt med anlitande af den erfarenhet, som genom hittills af järnvägsstyrelsen utförda försök och på andra håll utförda undersökningar finnes samlad inom järnvägsstyrelsen, hade man att söka skaffa sig största möjliga säkerhet för att anläggningen skulle komma att funktionera tillfredsställande. Den andra utvägen vore, att med eu enda leverantör träffa sådant aftal, att densamme öfvertager hela den tekniska och ekonomiska risken.

Då resultatet af denna första anläggning för elektrisk drift i större omfattning för en lång framtid torde blifva bestämmande för vidare åtgärder i fråga om statsbanornas elektrifiering, har järnvägsstyrelsen ansett det vara af synnerlig vikt att söka vinna största möjliga garanti för att densamma i såväl tekniskt som ekonomiskt afseende blir fullt tillfredsställande.

Af de båda utvägarne har järnvägsstyrelsen därför ansett sig böra välja den senare. De försökskostnader, som vid utländska bananläggningar af liknande slag uppkommit, hafva nämligen visat sig vara högst betydande. Visserligen har genom de af järnvägsstyrelsen utförda försöken en del erfarenheter vunnits, ledande till begränsning af ifrågavarande kostnader, men komma dessa dock till följd af de egenartade svåra förhållandena säkerligen att uppgå till ej obetydliga belopp. Genom att välja den senare utvägen skulle dessa ovissa kostnader helt och hållet kunna undvikas och järnvägsstyrelsen därjämte erhålla garanti för att anläggningskapitalet ej öfverstiger en viss gräns. På grund häraf har järnvägsstyrelsen ansett sig böra träda i underhandlingar med på området särskildt erfarna firmor, och hafva några af dessa ej ansett svårigheterna större, än att de erbjudit sig att på egen teknisk och ekonomisk risk utföra anläggningen på så sätt, att de förbinda sig att för en viss kostnad utföra densamma, samt garantera, dels att de årliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen ej skola öfverstiga ett visst belopp per år, och dels att förbrukningen af elektrisk energi för tågens framförande ej heller skall öfverstiga ett visst belopp.

100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Efter utfärdad inbjudning bär järnvägsstyrelsen erhållit två konkurrerande anbud, nämligen ett från Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget i förening med Siemens-Schuckert Werke och ett från Svenska Emissionsaktiebolaget i förening med Allgemeine Elektricitäts-Gesellschaft. Härigenom har ett i förhållande till experiment-kostnaden och risken skäligt pris kunnat erhållas. Vidare har järnvägsstyrelsen ernått garantier för att den svenska industrien skulle få afsevärdt medverka och ■ samla erfarenhet vid utförandet af denna anläggning. Af de ofvannämnda anbuden har järnvägsstyrelsen ansett det, som afgifvits af Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke i förening, vara för staten förmånligast och det, som bäst tillgodoser den svenska industriens intressen. Järnvägsstyrelsen har därför beslutat antaga det ifrågavarande anbudet och har uppgjort kontrakt om leveransen med ofvannämnda firmor, gällande för järnvägsstyrelsens del under förutsättning af Eders Kung!. Maj:ts godkännande.

De hufvudsakliga bestämmelserna uti ifrågavarande kontrakt, som här i afskrift bifogas (bilaga 3), äro följande:

De elektriska firmorna Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke förbinda sig att tillverka och på platsen iordningställa samt till järnvägsstyrelsens begagnande upplåta den för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen erforderliga anläggningen inkl. 15 elektriska lokomotiv, men exkl. erforderlig kraftstation. Denna anläggnings kapitalvärde skall anses utgöra kronor 5,291,662, och garantera firmorna, att af denna summa ej mer än 35 procent skall utbetalas för utländska leveranser.

Firmorna garantera vidare, att revisions-, reparations-, smörjningsoch putsningskostnaderna för malmtågs- och snälltågslokomotiven samt kostnaden för tillsyn och underhåll af ledningar och transformatorsstationer inkl. kostnaden för ^^anskaffning af delar, som behöfva utbytas, hvilka kostnader sammanfattats under benämningen underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen, ej skola öfverstiga vissa i tabellform angifna värden. Dessa underhållskostnader för den elektriska anläggningen hafva beräknats med ledning af firmornas i tabellform angifna värden och utgöra i medeltal per år:

a) vid eu transportmängd af 3,000,000 ton malm per år kronor: 305,800,

b) vid en transportmängd af 3,850,000 ton malm per år kronor: 332,500.

Slutligen garantera firmorna, att den för tågens framförande erforderliga energiförbrukningen, uttryckt i watt-immar per tonkilometer ej skall öfverstiga:

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 119.

för persontåg......

för malmtåg .....

för tomvagnståg

22.6 23,9.

Såsom ersättning för användandet af den firmorna tillhöriga anläggningen och successiv inlösen af densamma skall järnvägsstyrelsen betala till firmorna

dels 4 % årlig amortering å anläggningens ofvan angifna kapitalvärde,

dels 5 % ränta å berörda kapitalvärde, minskadt med af järnvägsstyrelsen erlagda amorteringar, och slutligen

dels 65 % af det belopp, hvarmed de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen understiga den garanterade underhållskostnaden.

Öfverstiga de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen, den garanterade, så skola firmorna till järnvägsstyrelsen inbetala skillnaden.

Firmorna medgifva vidare järnvägstyrelsen rätt att kassera anläggningen, för den händelse tillfredsställande driftsäkerhet med densamma ej kan ernås eller underhållskostnaden och strömförbrukningen öfverstiga de garanterade värdena.

Af de kraftkällor, som skulle kunna ifrågakomma för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen, har järnvägsstyrelsen funnit forsarne Tarrakoski och Vakkokoski i Torne älf närmast böra ifrågakomma såsom i alla afseenden lämpliga, särskildt emedan man genom uppdämning af Torne träsk till 3 meter öfver nuvarande högvattenyta kan erhålla ett fullt tillräckligt vattenmagasin om något mer än en miljard kubikmeter och därför blifva oberoende af den mindre afrinningen under vintermånaderna. Den vattenreservoar, som genom denna uppdämning erhålles, är för järnvägsdriften af alldeles särskild betydelse, emedan man genom densamma alltid har en kontroll på huru mycket vatten, som står till kraftanläggningens förfogande, och således också på möjligheten att upprätthålla en regelbunden tågtjänst.

För utförandet af erforderliga vattentekniska utredningar har järnvägsstyrelsen anlitat Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån, hvilken firma redan år 1900 för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag utfört utredningar angående tillgodogörande af i närheten af Kiruna befintlig vattenkraft och således redan förut haft tillfälle att sätta sig in i förhållandena i dessa trakter.

102 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 119.

Vattenbyggnadsbyrån har under sommaren år 1908 verkställt mät ningar och grundundersökningar på platsen för kraftanläggningen, och har den 4 och 5 september 1908 på begäran af järnvägsstyrelsen laga syn där hållits. Vidare har järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 10 oktober 1908 hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om tillstånd att öfverbygga kungsådra vid Tarrakoski och Vakkokoski i Torne älf, hvilken underdåniga framställning ännu är beroende på Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Ofvannämnda vattentekniska utredningar afslutades af Aktiebolaget V attenbyggnadsbyrån under år 1908. Emellertid visade det sig vid sammanförandet af utredningsresultaten i början af år 1909, att anläggningskostnaden för kraftanläggningen vid Vakkokoski blef mycket hög. Järnvägsstyrelsen ansåg därför nödvändigt, att noggrannare undersökningar gjordes för att utröna, om ej möjlighet skulle föreiinnas att nedbringa dessa kostnader genom omarbetning af planen för kraftstationsanläggningen, och både järnvägsstyrelsen tänkt utföra ytterligare terrängundersökningar under sommaren år 1909. Då emellertid från och med 1909 års början Eders Kungl. Maj:ts vattenfallstyrelse trädt i verksamhet, har järnvägsstyrelsen ansett riktigast, att de fortsatta utredningarne angående ifrågavarande kraftanläggning öfvertoges af nämnda styrelse. Järnvägsstyrelsen har därför i underdånig skrifvelse den 7 april år 1909 hos Eders Kungl. Maj:t anhållit, att vattenfallsstyrelsen måtte få i uppdrag att fortsätta och färdigställa xffredning angående elektriskt kraftverk vid Vakkokoski. Denna järnvägsstyrelsens anhållan har af Eders Kungl. Maj:t bifallits, och har vattenfallsstyrelsen genom nådigt bref den 23 april år 1909 erhållit uppdrag att fortsätta och färdigställa ifrågavarande utredning.

Under sistlidne sommar har vattenfallsstyrelsen låtit utföra erforderliga terrängundersökningar och har den 1 december år 1909 till järnvägsstyrelsen aflämnat utredning och kostnadsförslag för kraftanläggningen, hvad den vattentekniska delen beträffar, hvilken utredninghär i afskrift bifogas (bilagor 4 och 5).

I denna sin utredning har vattenfallsstyrelsen i hufvudsak följt det af Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån uppgjorda förslaget. Vid de nya undersökningarne har vattenfallsstyrelsen emellertid funnit, att ett par förbättringar kunde göras, nämligen att kraftstationen kunde förläggas på berggrund och därför utföras med s. k. öppen uppställning af turbinerna samt att den i Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyråns utredning upptagna, genom invallning bildade tilloppskanalen till dammsjön framför kraftstationen kunde till stor del utföras som gräfd kanal.

Vid förslagets pröfning anser sig vattenfallsstyrelsen hafva funnit,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

dels att risk skulle före finnas för att dammsjön framför kraftstationen möjligen skulle kunna bottenfrysa, och dels att vattenmängden ej skulle vara tillräcklig både för järnvägsdriften å linjen Kiruna—Riksgränsen och för ifrågasatt kraftleverans till malmbolagen för deras lcraftbehof i Kiruna och Gellivare, såsom af järnvägsstyrelsen på grund af siffror från Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån beräknats.

Vattenfallsstyrelsens farhåga, att dammsjön framför kraftstationen möjligen skulle kunna bottenfrysa, synes hufvudsakligen vara motiverad af försiktighetshänsyn på grund af bristande kännedom om de klimatiska förhållandena på platsen. Liknande betänkligheter existerade, innan trafiken öppnades å Riksgränsbanan angående möjligheten att vintertid trafikera denna handel, men har det nu visat sig, att svårigheterna därvidlag mycket väl låtit sig öfvervinnas.

För en järnvägskraftstation är det af alldeles särskild betydelse, att ett större lugnvatten fiunes såväl omedelbart framför som efter kraftstationen, enär annars tappningen ej kan varieras så hastigt, som erfordras för en dylik kraftstations mycket varierande belastning. Vakkokoski kraftstation har därför, som af närslutna förslagsritningar framgår, tänkts placerad omedelbart invid den nedanför forsen Vakkokoski belägna sjön Vakkojärvi, och har man vidare funnit, att genom invallning eu tillräckligt stor dammsjö lätt kan erhållas i en naturlig sänka framför kraftstationen. Denna dammsjö står genom den förut nämnda, 1 km. långa, gräfda kanalen i förbindelse med den ofvanför forsen Vakkokoski belägna sjön Alajärvi. På grund af den ofvannämnda varierande tappningen samt på grund af fallförlust i tilloppskanalen kommer, under det kraftstationen är i gång, vattenytans läge i ofvannämnda dammsjö att variera något. Denna dammsjö har emellertid en area af ej mindre än 160,000 kvm. (d. v. s. den har något större yta än Norrström från Norrbro till ångslupslinjen Bomslupstrappan—Skeppsholmen), och blir därför maximivariationen i vattenståndet i denna dammsjö under ett driftsdygn högst 0,3 meter, under det att de mera tillfälliga variationerna ej öfverstiga 0,15 meter.

De farhågor, som uttalats rörande nämnda anordningar, bestå däri, att det istäcke, som vintertid bildas i dammsjön, skulle fastfrysa vid stränderna och icke följa med de jämförelsevis hastiga växlingarne i vattenståndet, hvarför vatten skulle komma att stiga upp öfver isen, frysa och småningom öka isens tjocklek i sådan grad, att fara för bottenfrysning skulle uppstå. Genom ständiga växlingar i vattenståndet skulle vidare den vid stränderna fastfrusna isens rörelse menligt inverka på vallar, intag m. m.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Då de klimatiska förhållandena i vårt land vintertid äro sådana, att de olika landsdelarne från Bergslagen tipp till här ifrågavarande nordligaste trakter åtminstone tidvis äro i stort sedt ungefär likställda ifråga. om isbildningsförhållanden och dylikt, skulle en fara af antydd art, därest den verkligen förelåge, redan hafva gjort sig gällande vid ett stort antal vattenkraftanläggningar m. in. i mellersta Sverige. Något dylikt har emellertid ej försports. I här föreliggande fall är särskildt att märka, dels att vattenståndsvariationerna, som ofvan visats, äro obetydliga, särskildt i förhållande till det i större delen af dammsjön ansenliga vattendjupet (3,5—6 meter), dels att till följd af dammsjöns stora bredd istäcket under inga omständigheter kan förblifva orörligt vid stigande vattenyta, enär dess hållfasthet är otillräcklig för att motstå det då inträdande upptrycket. Förloppet torde sålunda blifva det vanliga, eller att mindre partier af isen fastfrysa vid dammsjöns stränder, under det större delen af istäcket fritt rör sig i enlighet med vattenståndets variationer. Farhågan rörande isens åverkan på vallar m< m. torde äfven med det ofvan anförda vara afiägsnad. Härtill kommer, att det endast är under arbetstiden, som vattenytan sänker sig, och att omedelbart, efter det kraftstationen stannats, dammsjöns vattenyta åter stiger till sitt högsta läge, hvarför bottenfrysning ännu mindre torde vara att befara.

Under Riksgränsbanans byggnadstid utfördes i närheten af Riksgränsens station eu mindre elektrisk kraftanläggning vid Kaderjokk, som fortfarande användes för belysning och pumpning vid Riksgränsens station. Vid donna anläggning förefinnas liknande förhållanden, men har kraftstationen aldrig stannat på grund af issvårigheter. Däremot har vattentillgången, beroende på att afrinningen minskats under vintermånaderna och att tillräckligt vattenmagasin ej funnits, särskildt under mars och april månader, ofta varit så knapp, att man ej kunnat hålla kraftstationen i gång mer än en kort del af dygnet, och har det då visat sig, att vattnet under den öfriga delen af dygnet runnit till i dammsjön under isen.

Slutligen vill järnvägsstyrelsen påpeka, att Vakkokoski kraftstations läge mellan tvenne stora lugnvatten, hvilka vid inträffad köld snart beläggas med is, måste anses synnerligen lämpligt, i det därigenom särskildt faran för grundisbildning (»sörpning») är så godt som utesluten.

Angående vattenmängden anser vattenfallsstyrelsen dels att ej fullt så inycket som 50 kubikmeter vatten per sekund blifva disponibla för kraftstationen, och dels att den för järnvägsdriften erforderliga vattenmängden måste sättas till minst 40 kubikmeter per sekund i stället för beräknade 29 kubikmeter. Enligt vattenfallsstyrelsens mening bör därför, om en

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 119.

kraftstation utföres vid Vakkokoski, denna helt och hållet reserveras för järnvägsdriften. Sin uppfattning, att vattenmängden är för högt räknad, motiverar vattenfallsstyrelsen därmed, att en viss osäkerhet skulle vidlåda de vid Tornehamn i Torneträsk gjorda vattenståndsmätningarne, som den af Eders Kungl. Maj:t den 9 juni år 1899 tillsatta vattenfallskommittén låtit utföra. Järnvägsstyrelsen har för utredning af denna fråga inhämtat yttrande af hydrografiska byrån. Af byråns här i afskrift bifogade yttrande (bilaga 6) framgår, att om det af Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån angifna resultatet af nyssnämnda orsak är felaktigt, så är detta resultat snarare för litet än för stort. Efter hvad järnvägsstyrelsen vidare genom skrifvelser från hydrografiska byrån (bilaga 6) inhämtat, synes det med säkerhet kunna påräknas, att efter reglering af Torne träsk en vattenmängd af 50 kubikmeter per sekund alltid skulle finnas disponibel för kraftstationen.

Sin uppfattning om den för järnvägsdriften erforderliga vattenmängden grundar vattenfallsstyrelsen enligt egen uppgift på följande omständigheter:

l:o) att den af järnvägsstyrelsen angifna energiåtgången skulle vara för låg, beroende på att tågmotståndet under vintern kunde anses omkring 15 procent högre än under öfriga årstider, hvarjämte under vintern tillkomme erforderlig drifkraft för snöplogning;

2:o) att medelvärdet för turbinernas verkningsgrad ej skulle kunna sättas högre än 63 procent;

3: o) att läckningen för stillastående turbiner, som hållas vattenfyllda för att vara i beredskap för omedelbar igångsättning, måste beräknas till 1 kubikmeter per sekund.

I afseende på den första punkten får järnvägsstyrelsen anföra, att för ökadt tågmotstånd under sämre väderleksförhållanden och för mötandet af andra ogynnsamma omständigheter har vid uppgörandet af de belastningskurvor, som ligga till grund för järnvägsstyrelsens förslag, fullt tillräckligt säkerhetstillägg blifvit gjordt.

Hvad vidare den af vattenfallsstyrelsen angifna verkningsgraden för turbinerna beträffar, så synes denna siffra särdeles låg i jämförelse med siffror från redan utförda moderna anläggningar och äfven med de verkningsgradssiffror, som garanterats för statens turbinanläggning vid Trollhättan. Härtill kommer, att till grund för de af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift utförda beräkningarna har, för att ej alltför mycket komplicera dessa, måst läggas sådana antaganden, som med all sannolikhet hafva gjort spetsarne på de belastningsdiagram, hvilka erhållits som resultat af ofvannämnda beräkningar, större, än hvad de i Bill. till 1 likså. Prof.. 1910. 1 Sand. 1 Afl. 87 Höft. 14

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

verkligheten kunna blifva. Härigenom har åter medelverkningsgraden för turbinerna vid beräkningarne utfallit betydligt lägre, och således vattenförbrukningen större än hvad som i verkligheten torde bli fallet.

Hvad vidare läckningen beträffar, så synes den vara beräknad under förutsättning af ett mindre noggrannt utförande. Det torde väl emellertid knappast vara tvifvel underkastadt, att såväl i förenämnda hänseende som äfven i fråga om verkningsgraden en turbinanläggning kan åstadkommas, som lämnar ett bättre resultat än det, som vattenfallsstyrelsen af försiktighetshänsyn ansett sig böra förutsätta. Vattenfallsstyrelsen uppgifver ock i fråga om en kraftverksanläggning vid Porjus i Lule älf, att provisorisk tätning kan ske vid eventuellt inträffande vattenknapphet, och denna möjlighet lärer väl ock kunna komma till användning vid Vakkokoskianläggningen.

Järnvägsstyrelsen har med hänsyn därtill, att de belastningsdiagram, som nu senast uppgjorts (bilaga 1), äro något ogynnsammare än de, på hvilka Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån grundat sin i vattenfallsstyrelsens utredning omnämnda beräkning, undersökt hur stor vattenförbrukning, som kan förutsättas för järnvägsdriften enligt de till grund för järnvägsstyrelsens förslag liggande belastningskurvorna, och därvid funnit, att den ej kan antagas öfverstiga 30 kubikmeter per sekund, och att således 20 kubikmeter per sekund skulle kunna vara disponibla för alstring af kraft för försäljning.

På grund af de af vattenfallsstyrelsen uttalade betänkligheterna har järnvägsstyrelsen ansett, att frågan om- försäljning af elektrisk energi från en kraftanläggning vid Vakkokoski bör tillsvidare få anstå, och att sålunda någon häraf inflytande inkomst ej nu upptages i kalkylen, som äfven utan sådan inkomst gifver ett fullt tillfredsställande resultat.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att enligt anbud, som järnvägsstyrelsen våren 1909 erhöll från Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, detta förklarade sig vilja köpa kraft i form af högspänd växelström, levererad å tråd i Kiruna. Bolaget ansåg sig behöfva en effekt af maximalt 6,000 kilowatt samt årligen högst 13,800,000 kilowattimmar, hvilken siffra möjligen senare skulle kunna ökas till 18,000,000 kilowattimmar. Härför erbjöd sig bolaget att betala ett å-pris af 40 kr. per kilowattår plus 0.5 öre per kilowattimme, men minst 300,000 kronor per år. Detta anbud har bolaget emellertid icke ansett sig böra för det närvarande förnya, sedan vattenfallsstyrelsen ställt i utsikt för bolaget att erhålla elektrisk energi från Porjuskraftverket till ett förmånligare pris, ä,n det vid förliden vår skedd underhandling mellan bolaget och järnvägsstyrelsen af bolaget erbjudna.

. Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Hvad angår kostnadsberäkningarne för kraftanläggningen vid Yakkokoski med damm vid Tarrakoski har vattenfallsstyrelsen ansett försiktigheten bjuda att med något mer än 2,000,000 kr. höja det kostnadsförslag, som inom järnvägsstyrelsen blifvit uppgjordt, och hvilket grundats på Aktiebolaget Vattenfällsbyråns massberäkningar och på å-priser, som lämnats af arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader A. Granholm, som vid byggnaden af bandelen Kiruna—Riksgränsen haft tillfälle samla erfarenhet om arbetsförhållandena i dessa trakter.

Vattenfallsstyrelsen har ansett sig böra fästa järnvägsstyrelsens uppmärksamhet på följande af allmänna ombudet vid laga synen på platsen för kraftanläggningen vid Vakkokoski den 4 och 5 september 1908 gjorda yrkande:

»att dammluckorna skötas sä, att det öfverflödsvatten, som kan påräknas under antagande af en drifvattenmängd af 50 kubikmeter i sekunden i medeltal, d. v. s. vanligen en vattenmängd af minst 150 kubikmeter i sekunden utöfver drifvattnet, utsläppes under 2 veckor vid midsommartiden enligt årligt närmare meddelande från kronolänsmannen i Paj ala angående tidpunkten, hvilken beräknas så, att detta flöde förenas med Muonio älfs flöde; dock icke ifall abnormt ringa nederbörd fallit under föregående 12 månader, i hvilken händelse rapport från dammvakten insändes före 15 maj till länsstyrelsen därom, att blott en mindre mängd öfverflödsvatten än 150 kubikmeter i sekunden synes finnas disponibel för ängsbevattning under året ifråga, hvarvid länsstyrelsen äger afgöra huru mycket vatten, som detta ovanligt torra år skall utsläppas.»

Vattenfallsstyrelsen anser, att man genom detta yrkande kan komma på en svårbotlig balans. Järnvägsstyrelsen får i underdånighet påpeka, att ofvannämnda extra tappning af 150 kubikmeter per sekund under 14 dagar ej motsvarar mer än 5,75 kubikmeter per sekund i medeltal för hela året, och att detta under inga förhållanden kan inverka menligt på järnvägsdriften. Allmänna ombudet har vidare vid ifrågavarande syn meddelat, att visserligen vore det synnerligen önskvärdt att vattnet från Torneträsk utsläpptes vid midsommartid, men å andra sidan vore det också synnerligen önskvärdt, att vattnet under slåttertiden vore så lågt som möjligt, och att således då tappningen från Torne träsk minskades. Genom den ifrågasatta dämningen skulle därför förhållandena blifva bättre för de af allmänna ombudet omnämnda strandängarna, enär vårfloden från Torne älf på grund af de stora sjöar, som finnas i denna älfs vattenområde, ofta kommer ganska sent, hvilket tydligt framgår af de till vattenfallsstyrelsens utredning bifogade kurvorna för afrinningen från

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Torneträsk. Detta torde väl få betraktas som en fördel, som fullt uppväger den olägenhet, som tilläfventyrs kan ligga i en något minskad vårflod.

Med ledning af den i vattenfallsstyrelsens utredning angifna kostnaden för vatten- och husbyggnader samt turbiner till ett kraftverk vid Yakkokoski har hela kostnaden för ifrågavarande kraftverk af järnvägsstyrelsen beräknats uppgå till:

a) Vid transport af 3,000,000 ton malm årligen.

Vatten- och husbyggnader............................................ kronor 7,170,000: —

Turbiner ............................................................................ » 264,000: —

Elektrisk utrustning..................................................... » 650,000: —

Järnväg och spåranordningar.............,......................... » 654,000: —

Summa kronor 8,738,000: —

b) Vid transport af 3,850,000 ton malm årligen.

Vatten- nch husbyggnader.....

Turbiner ......................................

Elektrisk utrustning.................

Järnväg och spåranordningar

Vid beräkning af kraftstationskostnaden har den ofvan angifna högre anläggningskostnaden lagts till grund och har vidare äfven därvid tagits hänsyn till ränteförluster under byggnadstiden. Den synnerligen höga kraftkostnad för den elektriska järnvägsdriften, som sålunda erhålles, utgör vid transport af 3,000,000 ton malm per år kronor

576,000 och vid transport af 3,850,000 ton malm per år kronor 604,000, och äro dessa strömkostnader upptagna i bilagda tablå (bilaga 9). För den elektriska driften hafva underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen upptagits enligt de af de elektriska firmorna garanterade beloppen.

För jämförelse hafva äfven kostnaderna för ångdrift å bandelen Kiruna—Riksgränsen sammanställts i nyssnämnda tablå. Dessa ångdriftkostnader hafva för att ej göra jämförelsen för gynnsam för den elektriska driften upptagits synnerligen låga. På ångdriftsidan hafva vidare kostnaderna för förbättring af banans tracé samt för en de! öfriga med ångdrift förenade anläggningar ej medtagits. Tablån utvisar likväl

109 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

en ganska afsevärd årsvinst till den elektriska driftens fördel, nämligen vid transport af 3,000,0000 ton malm per år kronor 224,800 och vid transport af 3,850,000 ton malm per år kronor 453,500. Denna års-* vinst kominer gifvetvis att betydligt ökas, för den händelse inkomst skulle kunna erhållas genom försäljning af elektrisk kraft från kraftstationen. Vid denna beräkning har antagits, att samtliga malmtågslokomotiv, som nu användas å bandelen Kiruna—Riksgränsen, skola öfverflyttas till bandelen Gellivare—Luleå, och att de lättare lokomotiv, som nu användas å denna handel, skola förflyttas till sydligare bandelar med tung godstrafik, hvadan intet belopp för afskrifning af ånglokomotivens anskaffningskostnad ingår på den elektriska sidan i denna beräkning.

Järnvägsstyrelsen anser sig därför — i synnerhet som den elektriska driften i detta fall ej skulle medföra några oförutsedda experimentkostnader för statens järnvägar — med stöd ej mindre af här föreliggande utredning, än äfven af de gynnsamma resultat, som vunnits vid de förut nämnda elektriska driftförsöken, böra föreslå införandet snarast möjligt af elektrisk drift enligt enfassystemet å bandelen Kiruna— Riksgränsen.

Vattenfallsstyrelsen har afslutat sin till järnvägsstyrelsen inlämnade utredning om kraftanläggningen vid Vakkokoski med ett meddelande, att styrelsen hade för afsikt att inkomma till Eders Kungl. Maj:t med förslag till utbyggande af Porjusfallen i Lule älf. Vattenfallsstyrelsen har också förut föreslagit järnvägsstyrelsen att för driften å Riksgränsbanan använda kraft från denna kraftkälla. Järnvägsstyrelsen har låtit undersöka lämpligheten häraf, hvad den elektriska sidan af saken beträ,ffar, och funnit, att risken för driftstörningar därvid betydligt ökas, dels emedan ledningen Porjus—Kiruna är något öfver 100 kilometer längre än motsvarande ledning från Vakkokoski (se bifogade karta, bilaga 8), och dels emedan den större ledningslängden från Porjus betingar användandet af en högre spänning för den elektriska kraftens öfverförande till järnvägen, än då kraften tages från Vakkokoski. Härtill kommer, att ledningen Porjus—Kiruna på omkring 14 kilometer af sin längd måste framföras genom fullständig ödemark, under det att linjen från Vakkokoski till Kiruna följer arbetsspåret mellan dessa platser. Järnvägsstyrelsen ställer sig därför mycket tveksam om lämpligheten af detta förslag ur elektroteknisk synpunkt. Det är synnerligen önskvärdt, att den elektriska driften snarast möjligt kommer i gång, och att därför så få osäkra faktorer som möjligt medtagas vid denna första anläggning. Emellertid hafva de elektriska firmorna Allmänna

no

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Svenska Elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke ansett, att de kunna åtaga sig utförandet äfven af Porjusanläggningen på liknande villkor som Yakkokoski-alternativet, om så skulle erfordras af statsekonomiska hänsyn. I deras detta alternativ afseende anbuds skrifvelse, som här bifogas (bilaga 7), framhålles den större risken till följd af den längre ledningen och den högre spänningen, och de uppställa därför såsom villkor för utförandet, att de äfven erhålla i uppdrag att utföra den del af kraftstationsutrustningen, som erfordras för bandriften, samt öfverföringsledningen mellan Porjus och Kiruna.

I sin ofvannämnda anbudsskrifvelse hafva Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke vidare framhållit, att under det att de vid Yakkokoski-alternativet kunna garantera, att de högst behöfva 1 års försökstid, sedan krafstationen blifvit färdig, måste motsvarande tid vid Porjusalternativet sättas till 11 år. Härvid är att märka, att försökstiden för Vakkokoskialternativet har bestämts med hänsyn till ett eventuellt utbyte af drifmotorer för de elektriska lokomotiven, för hvilket dock föga risk föreligger, då firmorna redan samlat och, tills anläggningen blir färdig, ytterligare hinna samla erfarenhet på detta område. Firmorna hafva därför uppgifva, att försökstiden sannolikt kan begränsas till 3 månader för Vakkokoski-alternativet. Den 1 1 2 år långa försökstiden för Porjus däremot är tillkommen dels på grund af matarledningens längd, och dels på grund af att den spänning, som då måste användas, 80,000 volt, är högre än å någon hittills utförd anläggning i Europa. I detta fall blir således anläggningen för firmorna ett försök i fråga både om motorer och om den höga spänningen. I Amerika finnas visserligen redan några elektriska kraftöfverföringar med 100,000 volts spänning, men dessa äro alla afsedda endast för vanlig industriell drifkraft och belysningsdrift och kunna därför knappast tjäna som mönster för här ifrågavarande anläggning, enär de stora och plötsliga variationerna i belastningen, som af järnvägsdriften förorsakas, i betydlig grad öka svårigheterna i elektriskt afseende vid de höga spänningarne.

Det tillkommer visserligen icke järnvägsstyrelsen att utöfva kritik öfver vattenfallsstyrelsens uttalanden och beräkningar ifråga om kraftverksförslaget Porjus, men anser sig järnvägsstyrelsen dock i sådana afseenden, däri frågan om järnvägsdriften beröres, skyldig att göra några erinringar. 1 första hand kommer då vattentillgången i fråga. Vattenfallsstyrelsen vill tillerkänna Porjusanläggningen afgjordt företräde framför Vakkokoskiverket i nyssnämnda afseende, men det oaktadt anser sig vattenfallsstyrelsen böra förutsätta, att vintertiden icke mer än 9 malmtåg per dygn skola insättas, och att vid exceptionellt lågvatten

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 119.

sommartidtabellen icke skall kunna tillämpas med mindre än att en öfverenskommelse skall kunna träffas med malmbolagen, att de skola afstå från visst kraftuttag, något som emellertid skulle förutsätta, att bolagen skola hålla sina ångkraftverk i driftfärdigt skick. Järnvägsstyrelsen måste likväl förbehålla sig fria händer att insätta det antal tåg, som af omständigheterna betingas, och hvartill den begärda energimängden berättigar.

Vidare anser sig järnvägsstyrelsen böra framhålla följande:

För uppdämningen af Torne träsk har laga syn försiggått, och de rättsliga förhållanden, som böra beaktas, äro fullt kända, om man undantager den internationella rättsfråga, som vattenfallsstyrelsen framkastat, men hvilken järnvägsstyrelsen icke anser kunna inverka på den ifrågavarande saken, då här icke ifrågasattes något afledande af vatten från Torne älfs källsjö, utan endast afloppets reglerande vid densamma. När Torne älf når finska gränsen, har den mottagit betydande tillflöden bland annat af Lainio älf och Muonio älf. Den vårflod, af hvilken laxfisket och ängarne vid de förenade älfvarnes lopp skulle vara beroende, torde, som redan ofvan nämnts, icke i någon afsevärd grad vara beroende på aftunning från Torne träsk utan på tillflöden från Lainio och Muonio älfvar samt från sydligare trakters smälta snömassor.

Beträffande uppdämningen vid Porjus har icke någon af de föreskrifna lagliga formaliteterna vidtagits, och har vattenfallsstyrelsen dock redan omnämnt en nödvändig uppgörelse med en strandägare, om hvilken det anföres, att därest icke godvillig öfverenskommelse kan ske, så bör expropriationslagen kunna tillämpas. Huruvida sådant lagligen kan ske, kan sättas ifråga.

Vattenfallsstyrelsen anser sig emellertid kunna påbörja ifrågavarande anläggning, omedelbart efter sedan 1910 års riksdag beviljat erforderliga medel och hafva densamma färdig att tagas i bruk hösten 1914 eller tidigast i början af år 1914, om anläggningen af järnvägen Gellivare— Porjus forceras, så att den till större delen hinner rälsläggas under år 1910. Huruvida och i hvilken mån en dylik tidsutdräkt kan medföra olägenhet eller särskilda kostnader för Riksgränsbanans drift, säger sig vattenfallsstyrelsen icke vara i tillfälle att bedöma. Det synes emellertid järnvägsstyrelsen, som om de förutsättningar, på h vilka vattenfallsstyrelsen grundat sitt antagande att på ofvan uppgifven tid färdigställa kraftverket vid Porjus äro så osäkra, att järnvägsstyrelsen icke på omförmälda antagande kan grunda sina åtgärder för malmtrafikens upprätthållande. Sålunda kan icke järnvägsstyrelsen tillförbinda sig att med säkerhet under innevarande år åstadkomma ett trafikabelt spår mel-

112 Kungl. Maj:ts Nåd., Proposition N:r 119.

lan Gellivare och Porjus, om också icke all möjlighet härför är utesluten. Men äfven om vattenkraftanläggningen skulle vara färdig att sättas i gång under året 1914, så har vattenfallsstyrelsen därmed icke kunnat afse, att den elektriska järnvägsdriften då skulle kunna börja, ty med fästadt afseende på den långa kraftledningen Porjus—Kiruna måste, som ofvan angifvits, en rätt lång experimenttid förutsättas, innan hela systemet af hydrauliska och elektriska anläggningar kan beräknas komma att funktionera på tillfredsställande sätt. En regelbunden elektrisk järnvägsdrift lärer därför icke kunna påräknas förr än tidigast i början af år 1915, men väl kan inträffa, att nyssnämnda tidpunkt betydligt framskjutes.

Riksgränsbanans nuvarande trafikförmåga och tillgången på ånglokomotiv äro icke med säkerhet tillräckliga för att från Kiruna till Riksgränsen befordra en större malmkvantitet än 3,000,000 ton om året, under det att statsverket är kontraktsenligt skyldigt att befordra ända till 3,100,000 ton redan år 1913. Under åren 1914 och 1915 kan ökning i transporterade malmkvantiteten påfordras till 3,3 och 3,45 miljoner ton och år 1918 till maximimängden 3,750,000 ton. Härtill komma för hvarje år 100,000 ton för Tuollavaarabolaget. För att icke utsätta statsverket lör risken att icke kunna fullgöra åtagna förbindelser, måste den af järnvägsstyrelsen i underdåniga framställningen den 29 sistlidne oktober om anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade järnvägar upptagna anläggningen af ett andra hufvudspår med förbättrad träd: mellan Stordalen och Torne träsk stationer utföras under åren 1910—1912 för en kostnad af 3,000,000 kronor och nya ånglokomotiv anskaffas och stallplatser för dem byggas för en kostnad af

1,000,000 kronor, af hvilken summa 425,000 kronor utgör kostnaden för lokomotiv, som, enär de måste vara af största hittills använda slag, ej lämpligen kunna finna användning å andra bandelar, och för stallplatser, som vid elektrisk drift blifva öfverflödiga.

Skulle däremot V akkokoskianläggningen komma till utförande, kan den elektriska driften enligt järnvägsstyrelsens delvis på uppgifter från vattenfallsstyrelsen grundade beräkning komma igång redan år 1913. I så fall behöfva inga nya ånglokomotiv anskaffas, och kan då påbörjandet af arbetet med ofvannämnda förbättring af banans tracé uppskjutas till år 1915 och möjligt är, att erfarenheten med den elektriska tågdriften ger vid handen, att ifrågavarande tracéförbättring ej alls erfordras.

Hvad angår planläggningen i stort af kraftverket vid Porjus, så finner järnvägsstyrelsen, att afsikten icke är att från början åstadkomma

113 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 119.

någon afsevärd reglering af vattendraget. Järnvägsstyrelsen befarar, att de föreslagna anordningarna i nyssnämnda och andra afseenden skola komma att medföra svårigheter att på tillfredsställande sätt reglera turbinernas hastighet. På grund häraf anser sig styrelsen särskildt böra framhålla, att en reglering af turbinernas hastighet inom trånga gränser är ett oeftergifligt villkor för en tillfredsställande järnvägsdrift, och att sådant i föreliggande fall på grund af kraftledningens längd är af särskild betydelse.

Enligt af vattenfallsstyrelsen lämnade uppgifter å kostnaderna för vatten- och husbyggnader samt turbiner för ett kraftverk vid Porjus har af järnvägsstyrelsen totala kostnaden beräknats för ifrågavarande kraftverk med för bandriften erforderliga turbiner, elektrisk utrustning och ledningar till Kiruna för järnvägsdriften samt den för förbindelse mellan Porjus och Gellivare erforderliga 54 km. långa järnvägen sålunda:

Vatten- och husbyggnader ... Turbiner för järnvägsdriften Elektrisk utrustning d:o Ledningar till Kiruna d:o Järnväg och spåranordningar

................. kronor 8,900,000

335,000

1,300,000

.............. )» 1,900,000

.............. * 1,920,000

Summa kronor 14,355,000

Ofvan beräknade utrustning för Porjus kraftstation är tillräcklig äfven vid en transportmängd af 3,850,000 ton malm per år.

Vattenfallsstyrelsen har vidare meddelat järnvägsstyrelsen, att årskostnaden för till järnvägsdriften å bandelen Kiruna—Riksgränsen erforderliga kraften å turbinaxel ■— 25,000 turbinhästkrafter — i Porjus kraftstation skulle utgöra 287,000 kronor, hvari äfven skulle ingå hälften af den af järnvägsstyrelsen uppgifna trafikeringskostnaden 54,000 kronor för bandelen Gellivare—Porjus. Under antagande att drifkraften tillliandahålles till detta pris, har järnvägsstyrelsen beräknat hela årliga kostnaden för kraft vid järnvägslinjen Kiruna—Riksgränsen samt funnit att den utgör kronor 611,100.

Denna kraftkostnad öfverstiger således något den kraftkostnad, som skulle erhållas vid Vakkokoskiverket, om dettas kraft endast användes för järnvägsdriften, och ingen hänsyn tages till, att genom försäljning af kraft en afsevärd minskning i den på bandriften kommande andelen i kraftstationskostnaden kan påräknas. Ökningen i kraftkostnaden utgör vid en transportmängd af 3,000,000 ton malm per år 35,400 kro- Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 87 Höft. 15

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 119-

nor och vid en transportmängd af 3,850,000 ton malm per år 7,400 kronor.

På grund af livad ofvan anförts anser sig järnvägsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att det af vattenfallsstyrelsen planlagda kraftverket vid Porjus anlägges med hänsyn till statens järnvägars kraftbehof, men får i underdånighet föreslå att ett kraftverk nu anlägges vid Vakkokoski för leverans af erforderlig energi till bandelen Kiruna-—Riksgränsen.

Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t finna, att statsekonomiska skäl betinga, att Porjusverket nu kommer till utförande i stället för Vakkokoskiverket, och att förty ofvan uppgifna högre kapitalutlägg böra göras för att befordra andra och större intressen än malmtransporten å Riksgränsbanan, så måste gifvetvis järnvägsstyrelsen låta sina betänkligheter mot Porjusanläggningen vika, men anser sig förpliktad att ur statsbanornas intressesynpunkt och för att undvika hvarje sammanblandning af statsbanornas och kraftverkets ekonomiska förhållanden göra följande förbehåll:

att kraften levereras af vattenfallsstyrelsen å turbinaxel i Porjus kraftstation till det angifna priset af 287,000 kronor per år,

att järnvägsspåret från Gellivare till Porjus betraktas såsom hörande till kraftverket vid Porjus, så att samtliga kostnader för detsammas anläggning, förräntning, drift och underhåll betalas af vattenfallsstyrelsen, att till statens järnvägars förfogande i Porjus kraftstation ställas 2 turbiner och en reservturbin, hvardera i stånd att under alla omständigheter utveckla 12,500 hästkrafter maximalt,

att statens järnvägar medgifves rätt att utan någon inskränkning samtidigt utnyttja två af ofvannämnda turbiner på sätt som kan komma att befinnas lämpligt, och att därför sådana anordningar göras, hvad den vattentekniska delen af anläggningen beträffar, att alltid statens järnvägars energibehof kan tillgodoses,

att anordningen af turbinerna och deras regulatorer göres så, att hastighetsregleringen blir för bandriften tillfredsställande, samt

att anskaffningen och skötseln af den särskilda för bandriften erforderliga elektriska delen af anläggningen ombesörjes af järnvägsstyrelsen.

På grund af hvad i det föregående anförts, får järnvägsstyrelsen härmed i underdånighet hemställa:

I. Under förutsättning att Vakkokoskialternativet väljes:

att nådig proposition aflåtes till 1910 års riksdag om beviljandet af ett anslag af 7,434,000 kronor för uppförandet af en elektrisk kraft-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119,

station vid Vakkokoski med vatten- och husbyggnader samt 4 turbiner, ett anslag af 650,000 kronor för elektrisk utrustning till kraftstationen samt slutligen ett anslag af 654,000 kronor för åstadkommandet af en järnvägsförbindelse mellan Vakkokoski och Kiruna;

att förenämnda belopp af 7,434,000 kronor ställes till vattenfallsstyrelsens förfogande med nådigt uppdrag till denna styrelse att i hufvudsak enligt ritningar och förslag, som, enligt nådigt uppdrag, af vattenfallsstyrelsen i samråd med järnvägsstyrelsen blifvit uppgjorda, utföra kraftstationen vid Vakkokoski med tillhörande turbiner i samråd med järnvägsstyrelsen;

att järnvägsstyrelsen erhåller nådigt uppdrag att utföra

dels den elektriska utrustningen i förenämnda kraftstation och att ett belopp af 650,000 kronor för ändamålet ställes till styrelsens förfogande,

dels järnvägen mellan Vakkokoski och Kiruna, och att ett anslag af 654,000 kronor för ändamålet ställes till styrelsens förfogande.

Då ifrågavarande arbeten äro beräknade att vara i hufvudsak fullbordade vid 1912 års utgång, föreslås i underdånighet att de begärda anslagen, på sätt vattenfallsstyrelsen uppgifvit vara lämpligt, fördelas på åren 1911 och 1912 på följande sätt:

Af de för år 1911 eventuellt beviljade anslagen hemställes att för år 1910 förskottsvis måtte utgå

af anslaget under A. härofvan kronor 2,000,000 » " » B. » » 195,000

» ).) » C. >> » 609,000

Summa kronor 2,804,000

116 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

Vidare får järnvägsstyrelsen i underdånighet hemställa: dels att Eders Kungl. Maj:t måtte godkänna det med villkor om sådant godkännande uppgjorda kontraktet (bilaga 3) med Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget i Västerås och firman Siemens-Schuckert Werke i Berlin om leverans af elektriska lokomotiv, ledningar och annan elektrisk utrustning för elektrifiering af bandelen Kiruna—Riksgränsen, dels att, sedan kraftstationen vid Vakkokoski blifvit fullbordad, densamma ställes under järnvägsstyrelsens förvaltning.

II. Under förutsättning att Porjusalternativet väljes:

att vattenfallsstyrelsen erhåller nådigt uppdrag att utföra ifrågavarande kraftanläggning och från densamma tillhandahålla järnvägsstyrelsen ett kraftbelopp af 25,000 hästkrafter vid turbinaxel till ett årspris af 287,000 kronor, samt så anordna kraftanläggningen att statens järnvägars energ-ibehof med säkerhet alltid kan tillgodoses, och att turbinernas hastighetsreglering blir för bandriften tillfredsställande, att järnvägsstyrelsen erhåller nådigt uppdrag,

dels att i samråd med vattenfallsstyrelsen utföra den elektriska utrustningen i kraftstationen, i hvad densamma afser järnvägsdriften,

dels att utföra en elektrisk kraftledning Porjus—Kiruna, jämte 3 omkopplingsstationer med öfverspänningsskydd, 7 vaktarebostäder samt 14 km. arbetsväg,

och att nådig proposition aflåtes till 1910 års riksdag om anslagtill de förstnämnda arbetena af 1,300,000 kronor och till de senare af

1,900,000 kronor.

Dessa anslag böra fördelas på åren 1911, 1912 och 1913 på följande sätt:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

117 Det för år 1911 eventuellt beviljade anslaget bör förskottsvis få lyftas under år 1910;

att järnvägsstyrelsen erhåller nådigt bemyndigande att med Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget i Västerås och firman Siemens- Schuckert Werke i Berlin afslnta definitivt kontrakt om leverans åt elektriska lokomotiv, ledningar och öfrig elektrisk utrustning för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen i hufvudsak enligt de grunder, som finnas angifna uti det här bilagda kontraktet (bilaga 3), som uppgjorts under förutsättning af att Vakkokoskialternativet skulle komma till utförande.

I detta sammanhang får järnvägsstyrelsen slutligen erinra om, att järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 29 oktober 1909 angående behof af nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägstrafik gjort underdånig framställning om ett anslag för år 1910 af

1,000,000 kronor för påbörjande af arbeten med förbättring af bandelen Kiruna—Riksgränsens tracé mellan Stordalen och Torne träsk stationer, för hvilket arbete sammanlagdt skulle erfordras 3,000,000 kronor att utgå under åren 1910—1912. För den händelse den elektriska tågdriften skulle kunna komma i gång redan år 1913, d. v. s. om Vakkokoskialternativet skulle komma till utförande, skulle detta arbete ej nu behöfva påbörjas, och får järnvägsstyrelsen därför i underdånighet hemställa, att, för den händelse Vakkokoskialternativet af Eders Kungl. Maj:t godtages, berörda framställning om 1,000,000 kronor för förbättring af bandelen Kiruna—Riksgränsens tracé får förfalla.

Underdånigst.

F. W. H. PEGELOW.

VIKTOR KLEMMING. Justus Waller.

Ivan Öfveeholm,

O. M. Strömberg.

Ivar Virgin.

föredragande.

Stockholm den 14 januari 1910.

118 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Bilaga n:r 9.

till järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse af den 14 januari 1910 angående elektrisk drift åbandelen Kiruna—Riksgrånsen.

Sammandrag-

af maskinafdelnmgens kostnader för drift å Biksgränsbanan.

Anläggningskostnader. (Tab. 1.)

Vakkokoski kraftstation tankes utförd så, att plats finnes för insättande af 7 system, bestående af turbiner och elektrisk utrustning. Vid en transportmängd af 3,000,000, respektive 3,850,000 ton malm pr år tänkas emellertid endast 4, respektive 5 sådana system vara insatta. Anläggningskostnaden för järnväg mellan Kiruna och Vakkokoski och transportanordningar vid Torne träsk inberäknas äfven i kraftstationskostnaden.

För Porjus kraftstation har här endast upptagits det belopp, som erfordras för anskaffande af den för bandrift behöfliga elektriska utrustningen i kraftstationen samt kostnaden för ledning mellan Porjus och Kiruna.

Anläggningskostnaden för banledningar, transformatorstationer och lokomotiv är beräknad enligt anbud från firmorna Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert AVerke. Vid Vakkokoskialternativet ingår häri äfven ledningen Vakkokoski—Kiruna.

A ångdriftsidan har upptagits kapitalvärdet af de lokomotiv, som äro erforderliga vid de respektive transportmängderna.

Årskostnader. (Tab. 2.)

I strömkostnaden har för Vakkokoskialternativet upptagits alla omkostnader för kraftstationen, innefattande räntor, afskrifningar, underhåll, förbrukningsartiklar, aflöningar samt trafikeringskostnad för järnvägen Kiruna—Vakkokoski.

Vid Porjusalternativet ingår i strömkostnaden dels kronor 287,000,

Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition N:o 119.

hvilken summa vattenfallsstyrelsen anser, att järnvägsstyrelsen bör betala för kraften på turbinaxel i Porjus kraftstation, dels räntor, afskrifningar och underhåll för såväl kraftstationens för bandriften erforderliga elektriska utrustning som för ledningen Porjus—Kiruna och dels förbrukningsartiklar och aflöningar i kraftstationen samt kostnader för bevakning af nämnda ledning.

Bränslekostnaden vid ångdrift har beräknats på det sätt, som framgår af anmärkningen till tab. 2.

De garanterade kostnaderna vid elektrisk drift innefatta den af de elektriska firmorna garanterade underhållskostnaden för ledningar, transformatorstationer och lokomotiv, hvari äfven ingår kostnaden för nyanskaffning (afskrifningar). Kostnaden för tågpersonal å malmtågen och lokomotivpersonal å persontågen, kontorskostnader, kostnader för inventariers underhåll och förbrukning samt kostnaden för underhåll af byggnader och trästolpar hafva sammanförts under benämningen »ofri ga kostnader):).

Å ångdriftsidan innefatta »öfriga kostnader» underhåll af lokomotiv och tendrar, kostnad för tågpersonal å malmtåg och lokomotivpersonal å persontåg samt öfrig lokomotivtjänstkostnad, exklusive bränslekostnad.

Enligt tabell 2 äro räntorna beräknade efter 5 % vid den elektriska driften, emedan järnvägsstyrelsen enligt kontrakt skall betala denna ränta å det af firmorna utlagda kapitalet. Vid ångdriften har däremot räknats med statens normala ränta, 4 %.

För ånglokomotiven har med hänsyn till de svåra driftförhållandena antagits en lifslängd af endast 25 år, hvarför äfven dessa afskrifvas med 4 % per år. Medelvärdet af ränta och afskrifning blir här 6,4 %, då räntefoten utgör 4 %. Kostnaderna för afskrifningar å elektriska driftens sida ingå som ofvan angifvits i de af firmorna garanterade underhållskostnaderna.

Stockholm den 30 december 1909.

Ivan öfverholm.

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Samman-

af Statens järnvägars maskinafdelnings

Tab. 1. Anläggningskostnader.

*) Härtill komma Vattenfallsstyrelsens anläggningskostnader.

*

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

drag

kostnader för drift å Riksgränsbanan.

Tab. 2. Årskostnader inkl, alla räntor och afskrifningar.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

123 Bilaga D.

Till Konungen.

Genom nådig remiss af den 19 sistlidne januari har Eders Kungl. Maj:t anbefallt Hydrografiska byrån att afgifva underdånigt utlåtande dels angående den af vattenfallsstyrelsen berörda frågan om fara för

124 Kungl. Maj:ts Nåd1. Proposition N:o 119.

bottenfrysning i bassängen ofvanför kraftstationen vid Vakkokoski, dels ock rörande den ifrågasatta regleringens af Torneträsk inverkan på de strandägor vid Torneälf, hvilka, enligt livad nppgifves, för sin växtlighet kräfva öfversilning af vårflödena, och får Byrån med anledning häraf i underdånighet anföra följande.

Hvad först angår frågan om bottenfrysningen, framgår af de remissen åtföljande handlingar

att Vattenfallsstyrelsen ansett, att fara kunde föreligga, att det istäcke, som vintertid bildas i fördelningsbassängen, skulle fastfrysa vid stränderna och icke följa de jämförelsevis hastiga växlingarne i vattenståndet, hvarvid vatten skulle komma att stiga upp öfver isen, frysa och därigenom öka isens tjocklek i sådan grad, att fara för bottenfrysning skulle uppstå,

att Järnvägsstyrelsen åter ansett, att, då vattenståndsvariationerna äro obetydliga, särskild! i förhållande till det i större delen af dammsjön ansenliga djupet, fara härför icke kunde finnas.

Beträffande detta spörsmål må först framhållas, att den erfarenhet, man här i landet äger om dessa frågor är ringa, beroende på att endast ett fåtal vattenkraftanläggningar finnas i öfre Norrland. De hittills i gång varande äro upptagna i tab. 1.

Tab. 1.

N:r 1 Ljuså i Bodån ofvan Boden

» 2 Ytterstfors i Byskeälf mellan Piteå och Skellefteå

3 Finnforsen i Skellefteälf nära Skellefteå » 4 Klabböle i Umeälf » Umeå

» 5 Förse i Faxälfven >> Sollefteå.

Af dessa kraftstationer äro n:ris 1, 3 och 4 delvis af annan typ än den föreslagna Vakkokoskianläggningen. Förse vid Faxälfven och Ytterstfors vid Byskeälf hafva däremot principiella likheter med denna, ehuru den senare endast har obetydliga dimensioner och därför ej så väl lämpar sig till jämförelse. Tab. 2 innehåller en del uppgifter om dessa krafstationer och den föreslagna.

Tab. 2.

TilloppsJcanal: Längd m..................

Vakkokoski. Förse. Ytterstfors.

1 000

1 400

Häraf framgår, att Vakkokoski med afseende på anläggningens beskaffenhet under i (ifrigt lika förhållanden gifvetvis har minst utsikt att besväras af isen, då dimensionerna ju äro betydligt större och särskild! variationen ansenligt mindre. Enligt meddelande från Ytterstfors äro därstädes visserligen isförhållandena till åtskilligt obehag, men någon fara för bottenfrvsning anses icke föreligga under normal vattentillgång, ehuru en sådan eventualitet icke kan anses utesluten vid ringa vattenmängd. Enligt uppgift från Förse har därstädes ingen bottenfrysning ägt rum, samt olägenheterna af isen icke varit anmärkningsvärda. Tilläggas bör, att ingen släntbeklädnad förekommer därstädes, under det att vallarna vid Vakkokoski skola stensättas omkring vattenlinjen.

Ur teknisk synpunkt synas alltså anordningarna vid Vakkokoski vara sådana, att fara för bottenfrysning och skadegörelse af isen ej torde förekomma.

Det skulle då kunna tänkas, att de klimatiska förhållandena vid Vakkokoski äro så mycket sämre, att företrädena i tekniskt afseende däraf uppvägas. Några data rörande dessa faktorer få vi därför meddela. Tab. 3 innehåller medeltemperaturen för periodeö. 1859—1900 under vintermånaderna vid Förse och Vakkokoski.

Tab. 3.

I tab. 4 äro vidare angifna medeltiderna för isläggning och islossning samt för istäckets varaktighet under perioden 1870—80.

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Häraf framgår, att medeltemperaturen i regel är c:a 4° lägre vid Vakkokoski än vid Förse, och att därför ock istäcket har en 50 dagars längre varaktighet vid förra platsen, en omständighet, hvilken gifvetvis måste innebära större risker för driften af det nordligare belägna verket.

Emellertid synas därför icke förhållandena med afseende på isens och snötäckets tjocklek vara så synnerligen olikartade. Tab. 5 innehåller några siffror angående isens tjocklek år 1909 å Torneälf vid Jukkasjärvi, Skellefteälf vid Kusfors och Ljungan vid Torpshammar.

Tab. 5.

Häraf synes, att istjockleken, beroende på lokala förhållanden kan vara mycket växlande. I genomsnitt torde emellertid istäcket vid Vakkokoski vara 50 % mäktigare än vid Förse.

I tab. 6 äro slutligen sammanförda några siffror rörande snöns tjocklek, hvilken äger betydelse så tillvida, att, om vatten kommer ofvanpå isen, isbildningen kan ökas i mån af snölagrets djup. (Vintern 1908—09.)

Tab. 6.

Några väsentliga olikheter förefinnas sålunda icke, men gäller det, att de lokala omständigheterna äro af största betydelse.

127 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 119.

Slutligen må framhållas, att grundisbildningen, hvilken starkt inverkar å driftsäkerheten vid våra kraftanläggningar uppträder i nästan alla svenska vattendrag, där mer eller mindre tillfälliga orsaker gynna uppkomsten af densamma. Som regel gäller därvid, att lugnvattenbassänger med ytis utgöra det bästa skyddet mot detta fenomen, och torde de vid Vakkokoski föreslagna anordningarna erbjuda tillräckliga garantier i detta afseende.

Af detta torde man kunna sluta, att de klimatiska förhållandena icke erbjuda så stora olikheter, att man icke skulle vara berättigad till en jämförelse mellan förhållandena vid Förse och dem vid Vakkokoski, i hvithet fall erfarenheterna från den förra platsen tyda på, att fara för bottenfrysning vid Vakkokoski icke torde förefinnas.

Beträffande frågan om regleringens af Torneträsk inverkan på de strandägor, hvilka kräfva öfversilning af vårflödena, framgår dels af de remissen åtföljande handlingar, dels af dem, som åtfölja Järnvägsstyrelsens underdåniga framställning om tillstånd att öfverbygga kungsådra, dels ock af distriktsingenjören C. Skarstedts skrifvelse till Järnvägsstyrelsen af den 25 sistl. järn, af hvilka sistnämnda handlingar vi jämväl tagit del, i hufvudsak följande.

Strandängar, som för sin växlighet kräfva öfversilning och bevattning, finnas till en areal af c:a 5,000 hektar, sålunda fördelade:

1. Efter Torneälf nedanför Muonioälfs inflöde 3,400 hektar, däraf på finska sidan 1,500 hektar, af hvilka c:a 500 hektar äro utarrenderade till i Sverige bosatta,

2. Efter Kalixälf nedanför Tärendöälfs inflöde 1,400 hektar

3. Efter Tärendöälf — inga nämnvärda ............ 0 3>

4. Efter Torneälf från Tärendöälf till Muonioälf 50 v

5. Efter Torneälf ofvanför Tärendöälf ............... 150 » ,

hvaraf framgår, att de ojämförligt viktigaste äro de vid Torneälf nedom Muonioälf och vid Kalixälf nedom Tärendöälf belägna.

Dessa strandängar fordra öfversilning, emedan slam därvid aflagras, som göder marken och kväfver mossbildning, och denna öfversilning bör nå så högt upp som möjligt, emedan de delar af strandängarne, som icke nås af denna, snart blifva bevuxna med mossa samt sålunda försämrade.

Under senare delen af juli och i augusti åter är lågt vattenstånd fördelaktigt, för att solvärmen må gynna gräsväxten så tidigt som möjligt, och för att man i början af augusti må kunna afbärga en fullt utvuxen grässkörd äfven från de lägre delarne af strandängarne.

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Fröposition N:o 119.

Värdet af den årliga af kastningen från dessa strandängar beräknas uppgå till c:a 1 million kronor.

Därest de om vårarne från Torneträsk kommande flödena, som nu bidraga till älfvarnes vårflöden, minskades, skulle enligt allmänna ombudets vid bäradssynen, distriktsingenjören C. Skarstedts mening, försämring uppkomma i afkastningen från dessa strandängar, och beräknar allmänna ombudet enligt flerårig;', undersökningar af bl. a. vattenförhållandena och strandängarne vid Tärendöälf, att den skada, som skulle uppstå, om vid midsommartiden endast den vattenmängd framsläpptes, som behöfdes för kraftverkets behof eller c:a 51 sm3, skulle uppgå till

100,000 kronor årligen. Däremot skulle kvarhållandet af vatten under slåttertiden efter 1 augusti icke vara skadligt, då därigenom sensommarflödet minskades.

Till förekommande af denna försämring har allmänna ombudet tvänne olika yrkanden, af hvilka det senaste i hufvudsak innehåller, att öfverflödsvattnet utöfver 51 sm3 skulle utsläppas genom dammarne under 2 veckor vid midsommartid enligt årligt närmare meddelande från kronolänsmannen i Pajala angående tidpunkten, hvilken skulle beräknas så, att detta flöde förenade sig med Muonioälfs flöde, dock icke i fall abnormt ringa nederbörd fallit under föregående 12 månader, i hvilken händelse rapport från damm vakten skulle insändas före 15 maj till Länsstyrelsen därom, att blott en mindre mängd öfverflödsvatten än 150 sm3 syntes finnas disponibel för ängsbevattning under året ifråga, hvarvid Länsstyrelsen ägde afgöra, huru mycket vatten, som detta ovanligt torra år skulle utsläppas; samt att, i händelse öfverflödsvatten skulle förefinnas, sedan det för driften erforderliga magasinet blifvit nära fylldt, detta, öfverflödsvatten borde utsläppas så tidigt som möjligt, helst före den 1 augusti.

Väg- och Vattenbyggnads- och Landtbraksstyrelserna hafva i gemensamt underdånigt utlåtande af 23 december 1909 framhållit, att det är af stor internationell betydelse, att vårflödet icke till storlek och tiden för sitt inträffande och varaktighet förändras genom kungsådrans öfverbyggando och reglering af den från Torneträsk afrinnande vattenmängden.

Styrelserna hafva vidare ansett, att genom allmänna ombudets sista yrkande visserligen aftappning^! per sekund vid flödets kulmen skulle kunna blifva ungefär lika stor som under nuvarande förhållanden, men att under flodtiden skulle ej komma att aftappas på långt när så mycket vatten som nu och flödets varaktighet inskränkas till 2 veckor mot nuvarande 6—S veckor och på grund däraf dels på strandängarne ej kunna

129 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

aflagras på långt när så mycket slam till gödning af dessa, dels strandängarnes bevattning icke lika kraftigt befordra gräsväxten som under nuvarande förhållanden, hvarför, då strandägarnes intressen sålunda skulle få sitta emellan, Styrelserna afstyrka ansökningen om tillstånd till kungsådrans öfverbvggande.

I skrifvelse till Järnvägsstyrelsen af den 25 sistlidne januari har slutligen allmänna ombudet närmare preciserat sina åsikter rörande regleringens med de af honom ifrågasatta bestämmelserna angående aftappningens inverkan på strandängarne och kommit till den slutsatsen, att, då denafsedda årsskörden synes blifva åtminstone något ökad genom regleringen och därjämte vattenkraften i hela älfvarne nedom Vakkokoski afsevärdt ökas, regleringen af Torneträsk och kraftverket vid Vakkokoski syntes böra komma till stånd.

Då inga af de på fleråriga undersökningar grundade resultat, hvartill allmänna ombudet kommit rörande vattenförhållandena inom Torneälfsområdet, finnas ätergifna i de yttranden, hvaraf vi sålunda tagit del, utan dessa innehålla endast vattenstånds- och afrinningssiffror för Torneträsk, torde det vara nödvändigt att med ledning af de uppgifter, som inkommit till Hydrografiska byrån, något närmare redogöra för flödesförhållandena i dessa trakter. Bil. 2—5 innehålla grafiska framställningar af vattenståndet under månaderna maj—september vid de stationer och för de år, för hvilka observationer finnas. Dess stationer äro (jfr Bil. 1.)

Tornehamn vid Torneträsk................................................ (1900—Öl, 03—09);

Jukkasjärvi vid öfre Torneälf, 2 mil nedom Vakkokoski .......................................................................... (1900—09);

Junosuando vid Torneälf ofvan Tärendöälfs af-

grening .......................................................................... (1909);

Kengis vid Torneälf ofvan sammanflödet med Muo-

nioälf................................................................................ (1909);

Juoksengi vid Torneälf nedom Muonioälfs inflöde ... (1909);

Sumisaari vid Torneälf 1 mil ofvanför mynningen... (1903—09);

Rautas vid Rautasjärvi, tillflöde till Torneälf mellan

Vakkokoski och Jukkasjärvi....................................... (1900, 01,04—09);

Lannavaara vid mellersta Lainioälfs tillflöde till

Torneälf nedom Junosuando .................................... (1900—09);

Kangos vid nedre Lainioälf............................................. (1909);

Kalix fors vid öfre Kalixälf................................................ (1903—09);

Männikö vid Tärendöälf...................................................... (1909);

Bill. till BiJcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Häft.

130 Kwngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 119.

Tärendö vid Kalixälf nedom Tärendöälfs inflöde (1900, Öl, 09);

Lilledet vid nedre Ångesån nära inflödet i Kalixälf (1909).

Vidare äro återgifna nederbördsmängder under samma månader vid följande stationer:

Julckasjärvi (1900—09) å diagrammet för denna station

Karesuando (1900—09) » '» » Lannavaara

Ofvertorneå (1901—09) » » » Sumisaari

samt dessutom å diagrammet för Jouksengi kurvor för slamföringen och mängden lösta ämnen i mgr per liter i Torneälf vid denna station under sommaren 1909.

Beträffande nederbördsområdenas storlek och fördelning hänvisas till tabell 4.

Dessa kurvor visa, att i regel hvarje försommar och sommar inträffa flera flöden, afbrutna af perioder med mindre vattentillgång. Härifrån gör Torneträsk i egenskap af sjö ett undantag, i det att vattnet elär stiger till ett maxium i miclten af juli och sedan i regel kontinuerligt sjunker. Man kan annars i allmänhet urskilja 4 flöden:

vår- eller hemfloden, som beror af snösmältningen inom de lägre liggande myr- och skogsområdena;

fjällfloden, som kommer af snösmältningen inom de högre liggande trakterna spec. fjällen;

högsommarfloden, som till tiden ungefärligen sammanfaller med Torneträsks högsta vattenstånd, och härrör dels af den betydliga tillrinningen därifrån vid denna tid, dels, såsom kurvorna för de af denna sjö oberoende stationerna Rautas, Lannavaara och Kalixfors visa, af nederbörd, dels ock af snösmältning inom de högsta fjällpartierna;

sensommarfloden, som beror af nederbörd.

Somliga år händer det visserligen, att dessa flöden mer eller mindre uppdela sig i flera smärre och ej äro så väl skilda åt, liksom också att före den egentliga vårfloden inträffar ett svagare flöde från de närmaste omgifningarne — den egentliga hemfloden — men i stort sedt låter sig denna indelning väl genomföras.

I tab. 1 äro därför observationerna från de stationer, för hvilka längre serier föreligga, sammanförda med angifvande af datum och vattenstånd för hvarje flöde och minimum. Häraf hafva medelvärden bildats angifvande medeltidpunkten jämte medelvattenstånden för flödena och minimum vid hvarje station. De kurvor, som erhållas ur dessa

131 Kungl. Maj.is Nåd. Fr oposition No 119.

medelvärden, uttrycka alltså medelförloppet af vattenståndets variationer under sommaren och äro återgifna å Bil. 6.

Af tab. framgår, att tiderna för de olika flödena nästan utan undantag utmärkt väl stämma öfverens vid de olika stationerna. Värdena för Lannavaara, Rantas och Kalixfors visa äfven, hurusom oberoende af flödet från Torneträsk högsommarflöden inträffa af ungefär samma storlek som fjällflödena.

Vårfloden inträffar i medeltal mellan den 4 och 8 juni, hvarefter vattnet sjunker till ett minimum mellan den 14 och 23 juni. Därpå kommer fjällflödet 23—29 juni, ett nytt minimum mellan 3 och 10 juli, och högsommarflödet 15—20 juli. Sedan inträffar åter ett minimum 31 juli—8 augusti samt ett sensommarflöde mellan 13—18 augusti, hvarefter i regel vattnet affär till slutet af månaden. Mellan flödena och minima i öfre Torneälf vid Rautas och Jukkasjärvi och dem vid Sumisaari ^förflyta alltså i regel 4—8 dagar.

År 1909 finnas talrikare observationer (tab. 2), och ur dessa framgår följande förlopp af växlingarne: vårflod 6—12 juni, hvilken började kring mellersta älfvarne, minimum i regel 23—27 juni, fjällflod 25 juni —1 juli, minimum 4—10 juli (Kengis 20 juli), högsommarflöde 20—25 juli, minimum 27 juli—1 augusti samt sensommarflöde 1—7 augusti. Dessa variationer motsvara alltså fullkomligt det medelförlopp, som förut framgått, endast med någon försening med afseende på tidpunkterna.

_ Beträffande flödenas inbördes storlek visa kurvorna för Rautas och Kalixfors ungefär lika stora flöden, Jukkasjärvi, som är nästan uteslutande beroende af dels fjällen med sina lika stora flöden dels Torneträsk med sitt till midten af juli förskjutna maximiflöde och endast har ett obetydligt »hemflodsområde», har också högsommarflödet störst, men vårflödet lägst. Ur kurvorna för år 1909 framgår emellertid, hurusom dessa förhållanden mycket hastigt ändras, allteftersom »hemflodsområdet» växer (se tab. 4), så att redan vid Junosuando vårfloden är den största. Inom nedre Torne- och Kalixälfvar är detta ännu mera fallet, såsom kurvan för Sumisaari visar. Lainioälf har äfvenledes och i ännu högre grad vårflödet starkast utbildadt, då här icke så stora fjäll finnas, och med denna flod torde Muonioälf i det närmaste öfverensstämma. Nedre Torneälf visar en vattenståndsfluktuation, som utgör en sammansättning af Lainio- och Muonioälfstypen och Torneälfstypen, i det att vattentillskottet från Torneträsk höjer vattenståndet från midsommartiden och gör, att sänkningen ej blifver lika stor, som fallet är med Lainioälf. Då emellertid arealen af det öfriga dräneringsområdet är sä stor (tab 4.), kan detta Torneträsks inflytande härstädes icke vara synnerligen betyd-

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

ligt. Om något sammanhängande flöde af några veckors varaktighet kan man tydligen heller icke tala, utom hvad beträffar Torneträsk samt möjligen Jukkasjärvi.

De kurvor, som å diagrammet för Juoksengi år 1909 visa halten af slam och lösta ämnen i mgr. per liter, visa, att slamhalten icke blott genom de större vattenmängderna utan äfven relativt är störst under vårflödet och då mycket större än under senare delen af sommaren. Däremot är mängden af lösta ämnen mindre under sommaren än om vintern.

Af denna öfversikt framgår, att det ur öfversilningssynpunkt af gjordt viktigaste flödet är vårflödet, och detta inträffar redan i början af juni. Vid tiden för detta flöde afrinner (tab. 3) från Torneträsk under nuvarande förhållanden emellertid endast c.a 4o sm’’ och de flesta år icke ens så mycket, hvadan genom regleringen tillskottet från Torneträsk skulle snarare ökas än minskas. Endast inom allra ölversta delarne af området är detta flöde icke det största. Öfverallt annorstädes åter kommer arealen af den mark, som vid flödets kulmen sättes under vatten och å hvilken slam kan afsätta sig, att snarare ökas genom regleringen, och det vatten, som då öfversvämmar ängarne, är det ojämförligt slamrikaste.

Men att genom tappning från Torneträsk vid midsommartiden höja detta flöde är tydligen orimligt. Det torde därför vara det senare fjällflödet, man afsett att höja, men, såsom af det föregående framgår, är detta från synpunkten, att största möjliga areal måtte blifva öfversvämmad, icke af så stor betydelse för andra delar än de vid öfre Torneälf belägna, där emellertid endast obetydliga strandängar finnas. Emellertid är det tydligt, att bevattningsförhållandena på de delar, som nu öfversvämmas af fjäll- och högsommarflödena, blifva genom regleringen något förändrade. Vid tiden för fjällflödet utgör tillrinningen från Torneträsk (Tab. 3) c:a 170 sm3, d. v. s. genom regleringen skulle denna vattenmängd minskas med 120 sm3, eller cirka 60 sm° för hvardera af nedre Torne- och Kalixälfvar. Till mera än c:a 10 % af hela vattenmängderna kan man icke skatta denna från Torneträsk kommande del. För öfre Torneälf och Tärendöälfven åter äro dessa resp. 120 och 60 sm3 gifvetvis af betydligt mera vikt, men där utgöra å andra sidan hela arealen af strandängar endast 150 hektar. Häraf framgår, att i slutet af juni vid fjällflödet arealen af öfversvämmad mark något kommer att minskas genom regleringen.

Äfvenså kommer tydligen det minimum, som inträffar i början af juli månad, att blifva lägre än numera, men detta torde icke hafva någon betydelse, då knappast några ängar, som sedan kunna skördas, vid

133 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

denna tid äro öfversvämmade. Äfven det följande högsommarflödet blifver genom regleringen minskadt, men, som detta inträffar efter den 15 juli, torde det vara sannolikt, att denna omständighet blifver mera till gagn än till skada, då af allmänna ombudets skrifvelse till järnvägsstyrelsen framgår, att man under senare delen af juli önskar eit fallande och så lågt vattenstånd som möjligt.

För att den minskning i fjällflödet, som skulle blifva en följd af regleringen, skulle upphäfvas, har allmänna ombudet framställt det yrkande, att öfverskottsvattnet från Torneträsk vid midsommartiden skulle aftappas under 14 dagar och vid den tidpunkt, att detta vatten föi enade sig med Muonioälfs flöde.

Härigenom skulle utan tvifvel detta flöde komma att blifva lika stort som förut, t. o. in. större, alldenstund Torneträsk eller regleringen måste till denna tid hafva hunnit höja sig mera än under nuvarande förhållanden är fallet, alltså afrinningen kunna göras större.

Under dylika omständigheter kunna vi alltså icke finna annat än, att regleringen skulle snarare gagna än skada ängarnas afkastning, och då så är, torde hänsyn till dessa icke böra vara hinder för tillstånd till kungsådrans efterbyggande. Emellertid torde gifvetvis sökanden höra hafva rättighet att, efter eget val och sedan en verklig ekonomisk utredning oj orts af den skada, som kan komma att tillfogas ängarne, därest regleringen genomfördes utan aftappning af öfverskottsvattnet vid midsommar, antingen, på sätt lagen stadgar^ ersätta denna eller i hufvudsaklig öfverenstämmelse med allmänna ombudets yrkande och enligt närmare fastställda regler aftappa eu vattenmängd af c:a 150 sm3 under

14 dagar. _ .

Med hänsyn till hvad som blifvit anfördt, få vi i underdånighet

sålunda sammanfatta vårt yttrande,

beträffande isförhållandena, att någon fara för bottenfrysning i fördelningsbassängen vid Yakkokoski icke synes föreligga, beträffande regleringens inflytande 'pa strandägorna, att, då öfverallt utom närmast Torneträsk den i början af juni inträffande vårfloden är den högsta och mest slamförande och följaktligen för öfversilningen af ängsmarkerna så högt upp som möjligt viktigaste, regleringen å denna öfversilning icke kommer att i ringaste mån verka skadligt, alldenstund den vattenmängd, som efter densammas genomförande kommer att afrinna från Torneträsk i medeltal, blifver störie än den som under nuvarande förhållanden afrinner,

att öfriga flöden, som inträffa i slutet af juni och senare hälften af juli och äro betydligt mindre och därför ej bevattna på långt när så

134 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

stor del af ängsmarkerna som vårfloden samt äro af kort varaktighet och skilda genom en period med mycket lägre vattenstånd, genom minskad tillrinning från Torneträsk efter regleringen blifva mindre, men att dels detta beträffande nedre Torneälf och Ivalixälf icke kan blifva af stor betydelse i anseende till dessa älfvars stora af Torneträsk oberoende dräneringsområden, men däremot af större vikt för öfre Torneälf och Tärendöälf, där emellertid arealen af strandängar är mycket liten, dels minskningen af flödet i senare hälften af juli icke torde vara till skada,

att genom aftappning af öfverskottsvattnet vid midsommartiden under 14 dagar enligt närmare bestämmelser äfven fjällfloden kan bringas att efter regleringen uppnå minst samma höjd som numera, hvadan i så fall, utan att likväl kraftverket kommer att lida brist, ingen som helst skada skulle uppstå för ifrågavarande strandägor.

Stockholm den 1 februari 1910.

Underdånigst AXEL WALLÉN.

%

Richard Smedberg.

TABELLER.

136 KungI. Maj:ts Nåd. Proposition No 119,

Flödena i

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

137 Torneälf.

Tabell 1.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 samt. 1 Afd. 87 Käft. 18

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Propositon N:o 119.

Tab. 1. Flödena i

4. Minimum mellan fjäll- och högsommarflod.

Jukkasjärvi..............................................................

Sumisaari....

Rautas .......

Lannavaara,

Kalixfors ....

5. Högsommarffiöde.

Jukkasjärvi ...

jvy.

(dat.

jvy.

jdat.

vy-

dat.

Jvy.

(dat.

(vy-

(dat.

Jvy.

(dat.

1900.

1901.

1902.

19 juni

1.93 2 juli

2.38 5 juli

2.22 21 juni

1.47 12 juli

28 juni

26 juni

2.io 28 juli

Sumisaari...

Rautas ......

Lannavaara

Kalixfors

(vy-

'(dat.

| vy. (dat. (vyjdat.

6. Minimum mellan hög- och sensommarflod.

Jukkasjärvi...............................................................

Sumisaari.................................................................

Rautas ....................................................................

Lannavaara..............................................................

(vy.

[dat.

jvy-

(dat.

(vy-

(dat.

Jvy.

(dat.

(vy-

(dat.

1.70 3 aug.

1.50 25 juli

1.03 1.93

21 juli 8 aug.

1.46 24 juli

1.09 6 aug.

Kalixfors

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

139 Torneälf (forts.).

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Tab. 1. Flödena I

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119. 141

Torneälf (forts.).

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Tal). 2. 1909 års

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

143 Tabell 2.

vatten ställ d s växlin gar.

Tabell 3.

Tall). 3. Tillrinning från Torneträsk i smi

144 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

Tabell 4.

Nederbördsområden i km2.

(Se bilaga 1).

A. Torneälf.

Torneälf vid Vakkokoski ............................................................... 3,550 km2

» mellan Vakkokoski och Junosuando........................ 6,060 »

» vid förgreningen med Tärendöälf .......................... 9,610 »

Lainioälf vid mynning i Torneälf ............................................ 6,360 )>

Torneälf utom Lainioälf mellan Tärendö- och Muonioälfvar 760 ))

)) vid Muonioälfs inflöde................................................ 16,730 »

Muonioälf vid mynning i Torneälf........................................... 14,900 »

Torneälf efter föreningen med Muonioälf................................ 31,630 ))

> nedom » )) » 8,260 »

)> vid mynningen i hafvet............................................. 39,890 »

Om flodområdet vid förgreningen med Tärendöälf = 9,610 km2

tänkes lika fördeladt på Torne- och Kalixälfvar med 4,800 km3 på hvardera, erhållas följande hufvudarealer:

Torneälf vid förening 11,930 (34 %)

Muonioälf » » 14,900 (43 »)

Torneälf efter » 8,260 (23 »)

Vid hafvet 35,090 (100 %)

B. Kalix älf.

Kalixälf vid Tärendöälfs mynning ............................................

Tärendöälf vid mynning i Kalixälf.............................................

Kalixälf utom Tärendöälf mellan Tärendöälf och Ångesån

Kalixälf vid Ångesåns mynning...................................................

Ångesån vid mynning i Kalixälf...........................................

Kalixälf efter föreningen med Ångesån....................................

» nedom » » » ....................................

)) vid mynningen i hafvet ................................................

Om ofvannämnda areal om 4,800 km2 från Torneälfs flodområde medräknas, erhålles följande hufvudarealer vid Öfverkalix, där de största ängsområdena finnas:

6,470 km2 740 »

3,260 )> 10,470 »

6,690 » 17,160 »

720 »

17,880 »

145 Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 119.

Kalixälf vid förening ............................................................

Ångesån :» j> ..............................................................

Kalixälf nedom » .............................................................

Vid hafvet

Af hela flodområdet vid Öfverkalix = 21,960 km3 tillskott = 4,800 km2 = 22 %.

15,270 (67 %) 6,690 (30 ») 720 ( 3 a>)

22,680 (100 %) ntgör Torneälfs

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd.

8?' Raft.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

*

Bilaga E.

Till Konungen.

Sedan vattenfallsstyrelsen dels med skrifvelse den 1 december 1909 till järnvägsstyrelsen afgifvit förslag till bebyggande af vattenfallen Vakkokoski och Tarrakoski i Torne älf dels ock med underdånig

Isförhållan-

den.

148 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 119.

skrifvelse den. 17 i samma månad till Eders Ivungl. Maj:t öfverlämnat förslag till anläggande af ett kraftverk för tillgodogörande af vattenkraften i Porjusfallen i Stora Lule älf samt järnvägsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 14 januari 1910 till Eders Kungl. Maj:t aflåtit förslag angående införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen och sedan hydrografiska byrån afgifvit anbefalldt underdånigt yttrande om vissa i samband med Vakkokoskianläggningen stående frågor, har Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 7 februari 1910 anmodat vattenfallsstyrelsen att skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande i anledning af hvad järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån i ärendet sålunda anfört.

Till åtlydnad häraf får vattenfallsstyrelsen, med återställande af samtliga de remitterade handlingarna, i underdånighet anföra följande.

För större öfverskådlighets skull har vattenfallsstyrelsen först upptagit till behandling de spörsmål, som stå i samband med anläggande af ett kraftverk vid Vakkokoski, och har styrelsen grupperat sitt utlåtande i denna del under följande hufvudrubriker: isförhållandena vid kraftverket, vattentillgången i Torne älf, den ifrågasatta regleringen af Torne träsk, inverkan på de strandängar vid Torne älf, b vilka för sin växtlighet kräfva öfversilning af vårflödena samt vattenåtgången för järnvägsdrift. Därefter har styrelsen närmare ingått på de anmärkningar, som blifvit framställda mot styrelsens förslag till bebyggande af Porjusfallen, och har denna del af styrelsens yttrande uppdelats under följande rubriker: tid för anläggningens färdigställande och däraf betingade arbeten vid riksgränsbanan, möjligheten att ordna de rättsliga förhållandena vid Porjus, turbinernas reglering, vattentillgången samt de af järnvägsstyrelsen uppställda förbehållen för accepterande af Porjus-för slaget.

VakkoJcoski.

Den af järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån behandlade frågan om bottenfrysning synes hufvudsakligen vara föranledd af följande erinran i vattenfallsstyrelsens skrifvelse till järnvägsstyrelsen af den 1 december 1909:

»Den första ”erinringen” rör en detalj, som dock är af stor vikt. Såsom ofvan antydts, kommer vattenståndet i den närmast turbinstationen belägna utvidgade delen af tilloppskanalen, fördelningsbassängen, att vara underkastadt ofta förekommande växlingar, så snart ett större energibelopp måste alstras eller slås ifrån. Då bassängen är öppen och

Klingl. Majds Nåd. Proposition N:o 119.

vattenhastigheten jämförelsevis liten, kommer vattnet under vintern att beläggas med is af afsevärd tjocklek, och istäcket kommer jämväl i vanliga fall att täckas af snö. Istäcket fäster gifvetvis vid de lutande stränderna och lär därför icke följa med de jämförelsevis hastiga växlingarna i vattenståndet. Vid höjning af vattenytan torde sålunda vattnet ofta komma att stiga upp öfver isen, frysa och öka isens tjocklek i sådan grad, att fara för bottenfrysning åtminstone i de grundare delarna af bassängen uppstår. Genom ständiga växlingar i vattenståndet måste den vid stränderna fastfrusna isens rörelse jämväl menligt inverka på vallar, intag m. m. Häremot kan anmärkas, att man icke får låta istäcket fästa vid stränderna, och att, om detsamma hålles flytande, den påpekade olägenheten är undanröjd. Men det torde vara förenad! med betydande svårigheter att åstadkomma detta i synnerhet på ifrågavarande plats, där tillgång på arbetskraft icke genast står till buds. I allt fall fordrar en dylik skötsel ganska stora utgifter, hvilka böra tagas med i räkningen, då det gäller att bedöma anläggningens driftkostnader, och det är ändock icke uteslutet, att under svåra klimatiska förhållanden afbrott i driften kan uppstå. I betraktande däraf att speciell erfarenhet saknas om dylika öppna fördelningsbassängers förhållande på så nordliga platser som den ifrågavarande har vattenfallsstyrelsen inskränkt sig till att endast framhålla den berörda risken.»

Vattenfallsstyrelsen vill med hänvisning till det refererade uttalandet till en början anmärka, att styrelsen därmed icke afsett, att fördelningsbassäng och tilloppskanal skulle under normala förhållanden helt och hållet bottenfrysa, utan närmast velat fästa uppmärksamheten på dels risken för bottenfrysning i de grundare delarna af bassängen, d. v. s. de intill vallar och stränder belägna delarna, dels på isens menliga inverkan på vallar, intag m. m. särskildt vid de ofta förekommande växlingarna i vattenståndet. Styrelsen torde därför icke behöfva närmare ingå på hvad emot faran för fullständig bottenfrysning anförts, ehuruväl en bottenfrysning äfven på andra ställen under exceptionella förhållanden exempelvis vid skada å luckor eller vallar eller under andra omständigheter, som påkalla eller medföra en afsevärdare sänkning i fördelningsbassängens vattenyta, visst icke är utesluten, om ogynnsamma väderleksförhållanden samtidigt råda.

Däremot anser sig styrelsen böra ytterligare vidröra de öfriga och långt viktigare olägenheter, som under vintern kunna uppkomma till följd af tilloppskanalens och fördelningsbassängens öppna anordning, samt bemöta hvad järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån mot vattenfallsstyrelsen i detta afseende anfört.

150 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Järnvägsstyrelsen håller före, att de klimatiska förhållandena i de olika landsdelarna från Bergslagen upp till här ifrågavarande nordligaste trakter »åtminstone tidvis äro i stort sedt ungefär likställda i fråga om isbildningsförhållanden och dylikt», och att en fara af i vattenfallsstyrelsens skrifvelse antydda art, därest den verkligen förelåge, redan skulle hafva gjort sig gällande vid ett stort antal vattenkraftanläggningar m. m. i mellersta Sverige, men att något dylikt emellertid ej försports.

Hydrografiska byrån har sökt uppdraga eu på siffror grundad jämförelse mellan förhållandena vid Vakkokoshi och de två nordligaste svenska kraftverk, hvilka äro anordnade enligt samma typ med öppen kanal och bassäng, nämligen Ytterstfors i Byske älf och Forsseverket i Faxälfven. Byrån meddelar, att vid Ytterstfors isförhållandena visserligen äro till åtskilligt obehag, men att någon fara för bottenfrysning icke anses föreligga under normal vattentillgång, ehuru en sådan eventualitet icke kan anses utesluten vid ringa vattenmängd, samt att vid Forsse olägenheterna af isen icke varit anmärkningsvärda. Sedan byrån påpekat, att ingen släntbeklädnad förekommer därstädes, men vallarna vid Vakkokoski skola stensättas omkring vattenlinjen, fäller byrån den domen, att anordningarna vid Vakkokoski synas vara ur teknisk synpunt sådana, att fara för bottenfrysning och skadegörelse af isen ej torde förekomma.

Saken är emellertid icke så lätt affärdad. Den erfarenhet i berörda afseende, som stått till vattenfallsstyrelsens förfogande, eller som styrelsen kunnat samla från befintliga kraftverk, bestyrker tvärtom, att risk för vallar, luckor m. m. verkligen i fall sådana som det föreliggande kan uppstå. Till och med det meddelande till hydrografiska byrån, som Ytterstfors Trävaruaktiebolag den 26 sistlidne januari lämnat i frågan och än mer samma bolags skrifvelse till biträdande ingenjören i vattenfallsstyrelsen den 19 sistlidne januari, hvilka båda i afskrift biläggas, (bilaga n:r 1 och 2), tala för, att afsevärd risk verkligen föreligger i berörda afseende. Äfven från så pass sydliga trakter som Värmlands bergslag meddelas, att frost, is och snö vålla betydande olägenheter i öppna tilloppskanaler och bassänger, äfven på det sätt att vallarna spruckit i närheten af vattenytan till följd af kälen, som i allmänhet tränger till motsvarande djup, samt att isen vid islossningen dels sjunkit, dels hopat sig till fördämningar, hvilka vållat obehag för driften, synnerligast då häftigt snöväder samtidigt ägt rum. Snösörja har vid vissa tillfällen stoppat turbinerna. Såväl vid Ytterstfors och Forsse som vid långt sydligare belägna verk med öppen kanal och fördelningsbassäng måste öppna rännor i isen vintertiden hållas för att förekomma istäckets

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

åverkan på dammar, luckor m. m. Med dessa förhållanden för ögonen kan vattenfallsstyrelsen icke lillmäta hydrografiska byråns dom någon afgörande betydelse ur teknisk synpunkt. I allt fall torde, såsom styrelsen i sitt ofvan citerade uttalande framhållit, de anmärkta förhållandena vålla betydande svårigheter och kostnader vid kraftverkets drift och detta så mycket mer som tillgång på tillräcklig arbetskraft vid Yakkokoski icke genast står till buds.

I afseende på de klimatiska förhållandena vid Vakkokoski, jämfördt med dem vid Ytterstfors och Forsse, kan styrelsen icke finna annat än, att de af hydrografiska byrån anförda observationerna rörande temperatur, isläggning samt isens tjocklek snarare lämna stöd för vattenfallsstyrelsens farhågor än för motsatsen. Af dem framgår nämligen, att vid Vakkokoski resp. Jukkasjärvi, jämfördt med Forsse, medeltemperaturen varit c:a 4° lägre, isläggningen bestått 50 dagar eller c:a 30 % längre tid, och att isens tjocklek varit i genomsnitt c:a 50% större. Här må äfven erinras därom, att, såsom byrån äfven påpekat, de lokala förhållandena äro af stor betydelse, och att den af byrån antecknade istjockleken vid Jukkasjärvi under år 1909 sålunda icke utan vidare kan läggas till grund för bedömande af motsvarande förhållanden för framtiden vid Vakkokoski. Enligt vattenfallsstyrelsens åsikt måste de klimatiska förhållandena vid Vakkokoski anses vara afsevärdt ofördelaktigare än vid Forsse och de af styrelsen anmärkta olägenheterna sålunda äfven större.

Till sist vill styrelsen påpeka, att järnvägsstyrelsen och med ledning af dess uppgift äfven hydrografiska byrån antagit maximivariationen i fördelningsbassängens vattenstånd under ett driftsdygn till endast 0,3 meter. Denna siffra stämmer ganska väl med den af vattenfallsstyrelsen för motsvarande fäll beräknade under antagande af en kraftuttagning af

12,000 turbinhkr. och isbelagd tilloppskanal. Men det får icke förbises, att större sänkning af bassängens vattenyta kan inträda. Järnvägsstyrelsen har nämligen föreslagit, att kraftverket skall planeras för 32,400 turbinhkr. + reserv vid full utbyggnad, af hvilka c:a 22,000 erfordras för järnvägsdrift. Dessa 22,000 hkr. skulle emellertid enligt järnvägsstyrelsens belastningsdiagram endast behöfva uttagas under så korta tidsperioder, att fördelningsbassängen vore tillräcklig för att utan nämnvärd sänkning af vattenytan lämna det vid sådana tillfällen ökade vattenbehofvet till turbinerna. Den största medelhelastningen per timme för järnvägsdriften skulle däremot endast blifva nyssnämnda 12,000 hkr., motsvarande en sänkning af bassängens vattenyta af c:a 0,3 meter. Nu kan det emellertid inträffa, att järnvägsdriften kan kräfva en afsevärdt större energimängd än 12,000 hkr., ja ända upp till 22,000 hkr., under

152 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

längre tidsperioder än diagrammet angifver, och att dessa tidsperioder t. ex. vid tågförseningar eller andra stora belastningsvariationer vållande omständigheter blifva af den varaktighet, att fördelningsbassängens vattenstånd måste falla i afsevärd mån för att möta det ökade vattenbehofvet.

Men äfven bortsedt härifrån kunna växlingarna blifva större än järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån utgått ifrån. Detta inträffar gifvetvis, om elektrisk energi skulle uthyras till andra afnämare eller behofvet för järf), vägs drift ökas. Enligt järnvägsstyrelsens beräkning skulle c:a 10,000 hkr. kunna uthyras till andra ändamål än järnvägsdrift. Läggas dessa till de för järnvägsdrift i medeltal behöfliga 12,000 hkr., erhålles en belastning af 22,000 hkr. Störst blir sänkningen, då tilloppskanalen är isbelagd och dess sektion sålunda förminskad samt lågt vattenstånd i Alajärvi är rådande. Under dessa förhållanden har sedan fortfarighetstillstånd inträdt, d. v. s. oberäknadt plötsliga belastningsvariationer, sänkningarna i bassängens vattenstånd beräknats sålunda:

Dessa siffror tala ett annat språk än de ofvan för gynnsammare förutsättningar angifna. Härvidlag må ock påpekas, att variationer äfven kunna tänkas uppkomma genom växlingar i vattenståndet ofvanför Yakkokoskidammen, livilket vattenstånd gifvetvis är beroende af det sätt, på hvilket tappningen i dammen vid Tarrakoski skötes. Att större vattenståndsvariationer medföra ökade olägenheter för driften torde vara uppenbart. Vid sådant förhållande och på grund af hvad ofvan anförts kan vattenfallsstyrelsen icke finna sig öfvertygad af järnvägsstyrelsens och hydrografiska byråns bortförklarande af isbildningens menliga inverkan på driftsäkerheten utan måste vidhålla sin åsikt, att vid Vakkokoskiverket i detta afseende förefinnes en risk, som vid Porjusverket icke behöfver befaras.

Däremot är vattenfallsstyrelsen i så måtto enig med järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån, att man vid Vakkokoski till följd af den stora lugnvattenbassängen ofvanför och nedanför verket har en ganska betryggande säkerhet mot grundisbildning, en fördel, som emellertid äfven det föreslagna Porjusverket erbjuder. Styrelsen vill emellertid icke obetingadt underskrifva järnvägsstyrelsens förklaring, att faran för grund-

Kungl. Maj:ts Nåd. Broposition N:o 119.

isbildning’ är så godt som utesluten, ej heller hydrografiska byråns påstående, att de vid Vakkokoski föreslagna anordningarna erbjuda tillräckliga garantier i berörda afseende, tv under ogynnsamma förhållanden torde jämväl denna risk böra medtagas i beräkningen.

Beträffande vattentillgången vid Vakkokoski har vattenfallsstyrelsen fästat uppmärksamheten därvid, att osäkerhet kan vidlåda de utförda vattenståndsobservationerna och sålunda äfven den af Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån beräknade tillgängliga vattenmängden, som angifves till 51 m3/sek. Dels är det nämligen konstateradt, att skalan vid Tornehamn ej varit orubbligt fast utan flera gånger lossnat, dels kan isdämning hafva inverkat på resultaten, dels hafva beräkningarna för den mest kritiska perioden 1901—1902 måst grundas på vattenståndsobservationer i Jukkasjärvi samt däraf härledda värden för vattenstånden i Torneträsk. Vattenfallsstyrelsen har med anledning häraf och af den vid häradssynen framställda fordran på utsläppande af vatten för öfversilning af strandängarna vid Torne älf ansett försiktigheten kräfva att ej beräkna kraftverkets ständigt tillgängliga effekt efter större vattenmängd än 50 m3/sek.—5% d. v. s. 47,5 m3/sek. Däremot har vattenfallsstyrelsen framhållit, att en medelafvinning af 51 m3/sek. efter Torne träsks reglering sannolikt kunde påräknas vara ständigt disponibel.

Järnvägsstyrelsen åberopar häremot hydrografiska byråns skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 10 december 1909, i hvilken byrån beträffande Torneträsksskalans osäkra placering uttalar, att, såvidt man nu kan bedöma arten af de eventuella felen hos vattenståndsobservationerna, de erhållna värdena å medelafrinningen snarare skulle vara något för små än för stora. Detta uttalande torde emellertid enligt vattenfallsstyrelsens mening ej böra tillmätas någon större betydelse för frågans bedömande, ty det har framdeducerats ur vissa antaganden om skalans läge och andra förhållanden vid afvägningarna. Göres andra antaganden, blir resultatet ett annat.

För öfrigt ligger kärnpunkten ej här utan i hvad som menas med medelafrinningen. Järnvägsstyrelsen hänvisar till från hydrografiska byrån emottagna skrivelser af den 20 och 27 december och finner med stöd af dessa, att efter en reglering af Torne träsk en vattenmängd af 50 m3/sek. alltid synes böra finnas disponibel för kraftverket. Denna järnvägsstyrelsens slutledning torde emellertid icke vara riktig, ty hydrografiska byrån har i berörda skrivelser yttrat sig om medelafrinningen under perioden 1901—1907, sålunda för en tidsföljd af flera år. Men medelafrinningen för ett enstaka exceptionellt torrt år kan vara betydligt lägre, och detta framgår uppenbart af hydrografiska byråns skrifvelse till vattenfalls-

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Af cl. 87 Höft. 20

Vattentill-

gång.

154 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 119.

Regleringens inverkan på strandängarna.

styrelser! den 18 sistlidne januari (bilaga n:r 3), i hvilken medelaj'vinningen för det ovanligt torra året 1902 uppskattas till endast 48 mVsek. plus eller minus ett eventuellt fel af 2,5 m3/sek. och i hvilken byrån för öfrig! förklarar, att möjligheten af lägre värde äfven inom betydligt kortare period än c:a 50 år icke kan anses osannolik.

Under ett dylikt torrår är följaktligen den vid turbinerna disponibla vattenmängden mindre än 48 + 2,5 m.Vsek., för såvidt icke samtidigt finnes magasinerad! öfverfiödsvatten från föregående år. Detta är emellertid såsom vattenfallsstyrelsen framhållit osäkert, om, såsom vid häradssynen yrkats, allt öfverfiödsvatten för bevattning af Tornedalens strandängar skall enligt uppskattning på förhand framsläppas vid midsommartiden.

Vattenfallsstyrelsens anmärkning, att man för trygghets skull bör beräkna vattenverkets ständigt disponibla effekt efter en medelvattenmängd vid turbinerna, som med åtminstone 5 % understiger 50 m3/sek.: torde därför vara berättigad. Skulle emellertid en noggrannare utredning visa, att med hänsyn till strandängarnas öfversilning hinder skulle möta att göra regleringen så effektiv, som förslaget afser, blir den disponibla vattentillgången ännu mindre.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt yttrande till järnvägsstyrelsen den 1 december 1909 påpekat, att det af kronoombudet vid häradssynen den 4—5 september 1908 framställda yrkandet om utsläppning af viss vattenmängd vid midsommartiden, därest detsamma upptoges som villkor för byggandet, skulle kunna åstadkomma minskning af den för kraftuttagning tillgängliga vattenmängden under torra perioder. Då man vid bestämmande af den mängd vatten, som utsläppes för öfversilning, på förhand måste söka bedöma, huruvida den flod, som just påbörjats, blir af den beskaffenhet, att den kan lämna tillgång till den begärda kvantiten, kunde man misstaga sig i detta afseende, och i så fall kunde det hända, att man det året ej finge magasinet fullt, till följd hvaraf magasinet nästa vår vore sänkt under sin nedre normala gräns. Vore det då torrår, komme man tydligtvis på en svårbotlig balans.

Järnvägsstyrelsen anmärker häremot, att den ifrågavarande extra tappningen af 150 mVsek. under 14 dagar ej motsvarar mer än 5,75m3/sek. i medeltal för hela året, och att detta under inga förhållanden kan menligt inverka på järnvägsdriften. Vattenfallsstyrelsen vill då påpeka, att dess uttalande gällde under förutsättning att kraftverket, såsom i vattenbyggnadsbyråns förslag var antydt, skulle lämna energi äfven till andra ändamål än järnvägsdrift, d. v. s. att hela medelafrinningen måste tillgodogöras för kraftuttagning. Då nu järnvägsstyrelsen själ! förklarat,

Kung!. Maj:ts Råd. Proposition N:o 119.

att på grund af vattenfallsstyrelsens betänkligheter frågan om försäljning af elektrisk energi från ett kraftverk vid Vaklcokoski tillsvidare borde få anstå, är den påpekade faran för balans i vattenhushållningen undanröjd, för så vidt som vattenåtgången för järnvägsdrift håller sig inom den af järnvägsstyrelsen beräknade kvantiteten SO mVsek. Skulle denna åtgång uppgå till de af vattenfallsstyrelsen antagna 40 m3/sek., kunde däremot under exceptionellt vattenfattiga år, då medelafrinningen enligt hydrografiska byrån kan nedgå till 48 + 2,5 m3/sek. och därunder, någon om ock ringa osäkerhet kvarstå äfven för det fall att energi icke lämnades annat än till järnvägsdrift. Allt detta under förutsättning att det af kronoombudet vid synen gjorda yrkandet vinner fastställelse.

Men detta är icke å priori gifvet. Hydrografiska byrån har i sitt underdåniga yttrande den 1 sistlidne februari framhållit, att sökanden i målet rörande bebyggande i vattendraget torde böra hafva rättighet att, efter eget val och sedan eu verklig ekonomisk utredning gjorts af den skada, som kan komma att tillfogas strandängarna, därest regleringen genomfördes utan aftappning af öfverskottsvattnet vid midsommaren, antingen, på sätt lagen stadgar, ersätta denna eller i hufvudsaklig öfverensstämmelse med allmänna ombudets yrkanden aftappa viss vattenmängd. Vattenfallsstyrelsen är så till vida af samma mening härutinnan, att styrelsen anser en genomgående utredning1 böra genomföras. Till dess så skett torde sökanden enligt styrelsens mening böra få rätt att öfverbygga kungsådran under villkor, bland annat, att de nuvarande afrinningsförhållandena under juni och juli månader ej ändras, i livilket fall någon egentlig skada för fiske och strandängar ej torde förekomma.

Styrelsen får i sådant afseende hänvisa till sitt denna dag särskilt afgifva underdåniga utlåtande rörande begärdt tillstånd att öfverbygga kungsådran i Torne älf vid Tarrakoski och Vakkokoski.

På grund af det anförda anser sig styrelsen sakna anledning att i detta sammanhang närmare ingå på denna del af frågan. Styrelsen vill dock fortfarande hafva påpekat, att, då regleringen berör äfven finska intressen, en viss tidsutdräkt möjligen kan vållas med kraftverkets tagande i bruk, därest underhandlingar med finska myndigheter behöfde äga rum.

Den för järnvägsdrift erforderliga vattenmängden hade ursprung- Vatten&tgång ligen af järnvägsstyrelsen beräknats till 29 mVsek. Vattenfallsstyrelsen fSr ijfawäg*anförde emellertid i sin skrifvelse af den 1 december 1909 till järnvägsstyrelsen, att vattenfallsstyrelsen med ledning af de belastningsdiagram, hvilka af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift ställts till förfogande, och med stöd af erhållna garantisiffror beträffande turbinernas verknings-

15G

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:r 119.

grad samt med hänsyn därtill, att verkningsgraden efter någon tid minskades, ansåg att för järnvägsdrift vid en årlig malmtrafik af

3,850,000 ton borde reserveras en medelvattenmängd pr år af åtminstone 40 ms/sek.

Järnvägsstyrelsen, som under hand fått taga del af en genom vattenfallsstyrelsens försorg uppgjord promemoria i ämnet, anför, bland annat, att det väl knappast torde vara tvifvel nnderkastadt, att såväl beträffande läckning genom turbinerna vid stängda pådrag som i fråga om verkningsgraden en turbinanläggning kunde åstadkommas, som lämnade ett bättre resultat än det, som vattenfallsstyrelsen af försiktighetshänsyn ansett sig böra förutsätta. Då det belastningsdiagram, som nu senast uppgjorts, vore något ogynnsammare än det, som legat till grund för den förut gjorda beräkningen af vattenförbrukningen till 29 in “/sek., hade järnvägsstyrelsen undersökt, huru stor vattenförbrukning, som kunde förutsättas vid järnvägsdriften enligt det nu inlämnade förslaget, och därvid funnit, att den ej kunde antagas öfverstiga 30 m3/sek. i stället för 40 in 3/sek. enligt vattenfallsstyrelsen förslag.

För att utröna orsaken till att de båda styrelserna kommit till helt olika resultat, har vattenfallsstyrelsen tagit del af järnvägsstyrelsens beräkningar, Indika ställts till vattenfallsstyrelsens förfogande. Med stöd häraf har uppgjorts följande:

Tabell,

utvisande årsmedelvattenförbrukning för järnvägsdrift vid 3,850,000

tons malmtrafik.

enligt vattenfallsstyrelsen.

m3 sek.

Under driftstiden för tågens framdrifvande 32,o

För belysning, då drift ej pågår..................... 2,3

För läckning genom turbinerna, då pådragen

äro stängda ................................................... 1,2

För ökadt tågmotstånd under vintern och

för snöplogning m. in............................. 3,0

Tillägg för varierande nettofallhöjd-utspol-

ning af issörja m. in.................................. 1,5

Summa 40,o

enligt järnvägsstyrelsen.

m3 sek.

29,50

0,41

29,91

157 Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Dessa poster äro i det följande hvar för sig granskade.

Vid beräkning af den första posten, nämligen vattenförbrukningen under driftstiden för alstring af för järnvägsdriften erforderlig energimängd, har järnvägsstyrelsen förutsatt, att vid en malmtrafik af 3,850,000 ton skulle transporten ske med 8 tåg per dag under 138 dagar och med 12 tåg per dag under ytterligare 138 dagar; vidare skulle hvarje dag året rundt gå 2 persontåg, samtliga tåg i hvardera riktningen.

Turbinernas verkningsgrad vid olika belastningar har af såväl vattenfallsstyrelsen som järnvägsstyrelsen antagits enligt de garantier, som lämnats vid af järnvägsstyrelsen infordrade preliminära anbud för Vakkokoski. Enligt samtliga dessa garantier skulle vid gynnsammaste belastningen hållas en verkningsgrad af minst 80 %, hvilken verknings? grad vid mindre belastningar emellertid minskades med något olika belopp enligt olika anbud. Vattenfallsstyrelsen har vid sina beräkningar ansett sig för säkerhets skid! med hänsyn till att verkningsgraden med tiden minskades böra räkna med den lägsta sålunda garanterade verkningsgradkurvan, under det järnvägsstyrelsen ansett sig kunna räkna med eu. något gynnsammare kurva. Järnvägsstyrelsen anmärker, att de af vattenfallsstyrelsen använda verkningsgradssiffrorna synas låga i jämförelse med siffror från redan utförda moderna anläggningar och äfven lägre än de siffror, som garanterats för statens turbinanläggning vid Trollhättan.

Till jämförelse meddelas nedanstående tabell öfver verkningsgraden enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar och de vid Trollhättan garanterade siffrorna.

Tabell

öfver verkningsgradens proc. vid olika belastning enligt

Häraf framgår, att de af vattenfallsstyrelsen antagna värdena för verkningsgraden nära öfverensstämma med de af Karlstads Mek. Verkstad för Trollhätteverket garanterade med undantag dock för de lägsta belastningarna, för hvilka de för Vakkokoski antagna värdena äro lägre.

158 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Detta beror hufvudsakligen därpå, att omloppshastigheten är relativt större vid Vakkokoski, och att verkningsgraden vid mindre belastningar i allmänhet sjunker, då turbinen konstrueras för relativt större omloppshastighet.

Den för järnvägsdrift erforderliga vattenförbrukningen enligt de af järnvägsstyrelsen uppgjorda diagrammen har vid en nettofallhöjd af

19,0 in. af de båda styrelserna beräknats enligt nedanstående

Tabell,

utvisande beräknad medelvattenförbrukning pr dygn under driftstiden för

tågens framdrifvande.

Den stora skillnaden mellan de beräknade resultaten för dagar med endast persontrafik förklaras delvis däraf, att enligt en af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift den 12 juni 1909 lämnad uppgift erfordrades under dessa dagar en energimängd af 11,520 kw. timmar pr dag, under det att byrån i sina nu uppgjorda beräkningar med användande af samma tidtabell uppgifver den erforderliga energimängden till endast 12 x 677 — 8,124 kw. timmar pr dag.

Hela skillnaden mellan den beräknade årsmedelförbrukningen enligt vattenfallsstyrelsens och järnvägsstyrelsens antagande för turbinernas verkningsgrad är endast c:a 2,5 m3 sek.

I ofvanstående beräkningar är emellertid hänsyn tagen endast till de energimängder, som af järnvägsstyrelsen uppgifvits för tågens drift under driftstiden, men ej till de energimängder, som kunna erfordras, då driften ej pågår.

De energimängder, som skulle erfordras under den tid, trafiken ej pågår, uppgafs af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift den 12 juni 1909 till 700,000 å 800,000 kw.-timmar pr år, och har vattenfalls-

159 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

styrelsen beräknat den häremot svarande medelvattenförbrukningen Blår till c:a 2,3 m3 sek.

I en promemoria, tillhörande skrifvelse af den 27 januari 1910, upplyser emellertid järnvägsstyrelsen, att det ej visat sig vara lämpligt att hålla en generator gående nattetid, för att belysning skulle kunna uttagas från ledningen, dels emedan därvid nattvakt måste anordnas i kraftstationen, dels emedan man då ej så lätt kunde reparera ledningar och understationer nattetid. För den händelse kraftstationen äfven afgåfve ström för industriella ändamål och på den grund måste hållas i gång nattetid, skulle man emellertid enligt samma skrifvelse lämpligen från det härför erforderliga systemet kunna uttaga ström för nyssnämnda ändamål.. Af sistnämnda anmärkning framgår sålunda, att, om ström funnes disponibel för andra ändamål, kunde trots den anmärkta svårigheten att göra reparationer och inspektioner järnvägsnätet likväl lämpligen hållas laddadt. Under dessa förhållanden och då kraftstationen är afsedd att för en längre framtid tillgodose järnvägens hell of af elektrisk energi för kraft och belysning, har vattenfallsstyrelsen vid beräkning af den för järnvägsdrift erforderliga vattenförbrukningen, vare sig kraften tages från Vakkokoski eller Porjus, ansett sig böra taga hänsyn äfven till den vattenförbrukning, som uppstår, om järnvägens ledningar hållas laddade äfven under den tid, trafiken ej pågår.

Om järnvägsstyrelsen emellertid afstår från de fördelar, som erhållas genom att ledningarna hållas laddade äfven under natten, har vattenfallsstyrelsen intet att invända mot, att den beräknade vattenförbrukningen minskas i motsvarande grad.

För läckning genom turbinerna under den tid, då turbinerna stå, har vattenfallsstyrelsen beräknat en medelvattenförbrukning under året af c:a 1,20 m3 sek., under det att järnvägsstyrelsen framhållit, att denna läckning kunde nedbringas till ett praktiskt taget betydelselöst värde, därigenom att under nattetid och under persontrafikdygn de stillastående turbinerna afstängdes med luckanordningar, hvilket utan svårighet skulle låta sig göra med motordrifna luckspel, särskildt då turbinintagen voro helt och hållet öfverbyggda. Skulle emellertid sådan afstängning ej ske, skulle läckvattenmängden per turbin kunna nedbringas till 0,45 m3 sele., hvilket beräknades motsvara en total medelvattenförbrukning af 0,41 m3 sek. per år. Vattenfallsstyrelsen får härtill tillägga, att enligt inhämtade uppgifter från verkstäderna uppskattas läckvattnet för nya turbiner till 1 å 2 % af den maximala vattenförbrukningen, hvilket värde emellertid, då läckningen har benägenhet till att ökas sedan turbinerna en längre tid hållits i drift, af vattenfallsstyrelsen för större

160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

säkerhets skull ansetts böra ökas till c:a 3 % motsvarande c:a 1 m3 sek. per turbin. Då malmtågtrafiken hålles i gång från omkring 5,30 förmiddagen till 12 midnatt, och turbinerna sålunda endast stå under omkring 5,5 timmar efter midnatt, har vattenfallsstyrelsen ansett sig böra förutsätta, att vid normal drift turbinkamrarna under dessa timmar på natten icke komma att tömmas, utan att turbinkamrarna för bekvämlighetens skull komma att i regel stå fyllda under natten. Speciellt vid stränga vintrar skulle man, om turbinkamrarna tömdes, riskera, att, då trafiken på morgonen skulle börja, luckorna voro fastfrusna, hvarvid desamma icke utan vidare kunde manövreras af motorerna och följaktligen trafikhinder kunde uppkomma. Risken för luckornas fastfrysning minskas visserligen genom att luckorna äro öfverbyggda, men bortfaller ej helt och hållet, som erfarenheten från flera kraftstationer visat. Järnvägsstyrelsen har vidare ansett, att läckningen skulle kunna minskas genom provisorisk tätning på sätt vattenfallsstyrelsen satt ifråga vid Porjusanläggningen. Häremot må emellertid anmärkas, att en provisorisk' tätning vid Vakkokoski för att blifva effektiv måste utsträckas öfver hela eller en större del af vissa år, under det att vid Porjus tätning endast behöfver förekomma under ett fåtal dagar vissa år, då vattenbrist råder. En provisorisk tätning vid Vakkokoski kommer därför att möta betydligt större svårigheter än vid Porjus.

För ökadt tågmotstånd, snöplogning in. in. ansåg sig vattenfallsstyrelsen böra räkna med en ökad vattenförbrukning af c:a 3 in3 sek. Järnvägsstyrelsen anmärker emellertid, att för ökadt tågmotstånd äfvensom för mötande af ogynnsamma omständigheter vid uppgörande af de belastningskurvor, som ligga till grund för järnvägsstyrelsens förslag, fullt tillräckligt säkerhetstillägg blifvit gjordt. I bilaga n:o 1 till järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse åt den 14 januari 1910 angående elektrisk drift af bandelen Kiruna—Riksgränsen anföres nämligen, att vid en malmtransport af 3,850,000 ton den årliga energiförbrukningen beräknats till 32,000,000 kw. timmar i stället för 25,000,000 kw. timmar, till hvilket belopp energiförbrukningen skulle uppgått, om man utgick från de värden, som erhållits vid statens försöksanläggning vid Tomteboda, hvarför säkerhetstillägget skulle därför utgöra minst 28 %.

Vattenfallsstyrelsen får emellertid erinra om följande bestämmelse i det järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse af den 14 januari 1910 åtföljande kontraktsförslaget mellan järnvägsstyrelsen och firmorna^ Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke i Berlin: »Energiförbrukningen garanteras ej öfverskrida:

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

1G1

Snälltåg.........

Persontåg......

Malmtåg ......

Tomvagntåg

31,5 wattimmar per ton km.

31.5 y> » »

22.6 » » »

23,9 » » »

Dessa värden gälla exklusive den för uppvärmning och. belysning erforderliga energien och skola bestämmas i lokomotiven på transformatorernas högspänningssida vid proffärder under normala väderleksförhållanden och med i godt stånd varande spåranläggning och rullande materiel.))

Af samma järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse åtföljande bilaga n:o 1 åter framgår, att järnvägsstyrelsen vid sina beräkningar af den erforderliga energimängden användt följande värden:

vid persontåg Kiruna—Riksgränsen » » Riksgränsen—Kiruna

» )) medeltal........................

)> malmtåg............................................

)) tomvagntåg.......................................

32.0 wattimmar per tonkm.

31.0 » » »

31.5 )) 2> »

22.6 )) D ))

23,9 )) » K

eller precis samma värden som garanterats. En beräkning med användande af de garanterade värdena gifver vid en malmtrafik af 3,850,000 ton + erforderliga persontåg en energimängd, mätt å lokomotiven af c:a 23,547,000 kwtimmar, under det att järnvägsstyrelsen med stöd af ofvan åberopade belastningskurvor grafiskt beräknar samma energimängd till c:a 24,975,000 kwtimmar eller c:a 6 % större.

De häremot svarande energimängderna vid turbinaxeln beräknas till c:a 30,000,000 resp. c:a 32,000,000 kwt. Den för tågtrafiken beräknade energimängden torde sålunda enligt garantierna gälla endast under normala väderleksförhållanden och exklusive belysning, uppvärmning och andra behof. Sålunda skulle enligt kontraktsförslaget tillkomma dels den energimängd, som erfordrades för växling, hvarvid hvarje lokomotivtimme skulle räknas som 10 lokomotivkilometer, dels eventuellt elektrisk energi för den i förslagskontraktet omnämnda reparationsverkstaden i Kiruna. Slutligen skulle tillkomma den energimängd, som erfordrades för ökadt tagmotstånd under vintern och för snöplogning m. fl. ändamål.

Skulle emellertid järnvägsstyrelsen på grund af försöken vid Tomteboda eller af andra skäl anse det ådagalagdt, att vid en malmtransport åt 3,850,000 ton malm den för järnvägens behof erforderliga energimängden kan begränsas till 32,000,000 kwt., kunna gifvetvis de 3 m3 sek. afföras ur beräkningen.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft.

162 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Vattenfallsstyrelsen har slutligen vid sina beräkningar tagit hänsyn till, att vattenförbrukningen ökas genom att nettofallhöjden minskas vid växlande belastning samt att en del vatten vissa tider erfordras för utspolning af issörja och dylikt, och har därför ytterligare tillagts 1,5 mVsek.

Behofvet af elektrisk energi vid kraftstationen ökas vanligen i högre grad än från början kunnat förutses, och synes en dylik ökning af det beräknade energibehofvet särskild! vara sannolik, da det som i detta fall gäller att använda elektrisk energi för ett här i landet åtminstone i större skala förut opröfvadt ändamål. Vattenfallsstyrelsen anser därför, att man icke bör räkna vattenförbrukningen för knapp, ehuru man naturligtvis vid verkets drift bör iakttaga största möjliga hushållning. Det bör vidare beaktas att i vissa afseenden,. exempelvis för det ofvan omnämnda behofvet att halla öppna rännor i isen eller för att undanskaffa issörja och dylikt, arbetet blir lättare, om man med förlust af vatten tillätes utspola issörja och dylikt. Detta förhållande innebär a ena sidan en frestelse till mindre noggrann vattenhushållning. . A andra sidan kan det i vissa fall motivera en ökad vattenförbrukning, enär därigenom kunna inbesparas arbetskrafter, som vid kraftverkets afskilda

läge eljest vore svåra att uppbringa.

Såsom förut redan påpekats har järnvägsstyrelsen emellertid, oaktadt styrelsen kommit till afsevärdt mindre värde å den för järnvägsdrift erforderliga vattenförbrukningen, ansett, att på grund af de af vattenfallsstyrelsen uttalade betänkligheterna frågan om försäljning af elektrisk energi från en kraftanläggning vid Vakkokoski bör, såsom vattenfallsstyrelsen föreslagit, tillsvidare anstå. Därmed blifva äfven de af järnvägsstyrelsen framställda anmärkningarna mot den af vattenfallsstyrelsen beräknade större vattenförbrukningen af mindre betydelse, enär ju äfven med den af vattenfallsstyrelsen beräknade vattenförbrukningen för järnvägsdrift vattentillgången vid Vakkokoski torde få anses tillräcklig föi enbart järnvägens beräknade behof. Vattenfallsstyrelsen har dock ansett sig böra angifva motiven för sitt beräkningssätt.

Tid för anläggningens färdigställande och däraf betingade arbeten vid riks gränsbanan.

Porjus.

Vattenfallsstyrelsen har uppgifvit, att, om nödiga medel beviljas under 1910 års riksdag, beräknas kraftverket vid Porjus vara färdigt att tae-as i drift hösten 1914, eller om järnvägen Gellivare—Porjus forceras så, att den blir rälslagd under år 1910, tidigast i början af 1914.

Järnvägsstyrelsen anser emellertid, att ae förutsättningar, på hvilka vattenfallsstyrelsen grundat sitt antagande att på uppgifven tid färdig-

163 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

ställa kraftverket, vore så osäkra, att järnvägsstyrelsen icke härpå kunde grunda sina åtgärder för malmtrafikens upprätthållande. Järnvägsstyrelsen kunde sålunda .icke tillförbinda sig att med säkerhet under innevarande år åstadkomma ett trafikabelt spår mellan Gfellivare och Porjus, ehuru all möjlighet härför icke vore utesluten. Då vidare en rätt lång experimenttid måste förutsättas, innan anläggningen komme att funktionera på ett tillfredsställande sätt, så skulle en regelbunden elektrisk järnvägsdrift icke kunna påräknas förr än tidigast i början af 1915, men väl senare. Vidare uppgifves, att riksgränsbanans trafikförmåga och tillgången på lokomotiv icke med säkerhet vore tillräckliga att befordra en större malmkvantitet än 3,000,000 ton om året, under det att statsverket enligt kontrakt vore skyldigt att befordra ända till 3,100,000,

3,300,000 resp. 3,450,000 ton under resp. åren 1913, 1914 och 1915, hvartill komme hvarje år för Tuollavaarabolaget 100,000 ton. För att icke utsätta statsverket för risken att icke kunna fullgöra åtagna förbindelser, måste, säger järnvägsstyrelsen, om Porjus alternativet väljes, den i dess underdåniga framställning af den 29 oktober 1909 upptagna förbättringen af linjen Stordalen—Torneträsk utföras under åren 1910 —1912 för en kostnad af 3,000,000 kronor och nya lokomotiv anskaffas samt stallplatser byggas för en kostnad af 1,000,000 kronor. Skulle åter Vakkokoskialternativet väljas och den elektriska driften komma i gång redan 1913, skulle dessa arbeten kunna uppskjutas till 1915, och möjligt vore, att erfarenhet från den elektriska tågdriften gåfve vid handen, att ifrågavarande arbeten ej alls erfordrades.

Vattenfallsstyrelsens förutsättning, att järnvägsspåret Gellivare— Porjus skulle kunna rälsläggas under 1910, grundar sig emellertid på järnvägsstyrelsens egen skrifvelse till vattenfallsstyrelsen den 17 december 1909, däri meddelas, att, om arbetet påbörjades i mars samt arbetet forcerades, så skulle enligt gjorda utredningar arbetet kunna utföras i den omfattning, att tåg med sakta fart kunde framföras å banan vid utgången af samma år, under förbehåll likväl att strejk icke hindrade arbetena.

Vattenfallsstyrelsen får vidare erinra därom, att, enligt kontraktsförslaget mellan järnvägsstyrelsen och de elektriska firmorna, dessa åtagit sig att, om Vakkokosld utbygges, hafva leveransen fullgjord den 1 april 1913, hvarefter firmorna förbehållit sig ett års profdrift, under det att, om Porjusanläggningen kommer till stånd, profdriften anslagits till 1,5 år. Skulle profdriften icke visa gynnsamt resultat, torde sålunda, äfven om Vakkokoski kommer till utförande, säkerhet icke finnas för,

164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

att driften kommer i gång förrän 1914. Skulle, som kontraktsförslaget ifrågasätter, anläggningen funktionera så otillfredsställande, att firmorna efter järnvägsstyrelsens påfordran måste borttaga anläggningen, kan den kontraktsenliga malmkvantiteten, äfven om Vakkokoski utfördes, icke transporteras, försåvidt riksgränsbanans trafikförmåga endast vore

3,000,000 ton. Med hänsyn till risken, att icke kunna transportera kontraktsenliga malmkvantiteter, torde det sålunda kunna ifrågasättas, huruvida icke riksgränsbanans trafikförmåga borde ökas öfver 3,000,000 ton, oafsedt om ett kraftverk kommer till stånd vid Vakkokoski eller Porjus. Den malmtrafik, som tillkommer under den 1,5 å 2 år längre tid, som för järnvägens elektrifiering skulle erfordras med kraft från Porjus, torde uppgå till högst c:a 200,000 å 350,000 ton. Ifrågasättas kan, huruvida icke denna malmkvantitet helt och hållet eller delvis åtminstone under några år kunde utskeppas öfver Luleå, hvarigenom utförandet af den föreslagna förbättringen af banans tracé mellan Stordalen och Torne träsk icke behöfde omedelbart företagas.

Den längre försökstiden för Porjusalternativet motiveras dels med matarledningens större längd dels med den högre spänningen, 80,000 volt. Vattenfallsstyrelsen kan för sin del icke finna, att den längre öfverföringen (c:a 120 km. mot c:a 20 km.), nödvändigtvis behöfver medföra ett hälft års längre försökstid. Då bestämmelserna angående Porjusledningen tillkommit genom tilläggsanbud från de elektriska firmor, hvilkas anbud för Vakkokoski redan preliminärt antagits, torde det måhända vara möjligt att åstadkomma inskränkning af försöksperioden äfven i fråga om Porjus. Hvad beträffar den föreslagna högre spänningen lär det hafva sitt stora intresse att referera hvad den ansedda amerikanska facktidskriften »Electrical World)) skribler i detta hänseende i sitt första nummer för innevarande år.

»Det gångna året bör i de elektriska kraftöfverföringarnes historia utmärkas såsom det, under livilket användningen af spänningar öfverskridande 100,000 volt på ett slutgiltigt sätt afprofvats. Grand Rapids & Mushegon Power Gompanys och Central Colorado Power Companys anläggningar hafva nu varit i gång tillräckligt länge för att sådana driftsvårigheter, som man kunde hafva skäl att vänta sig på grund af användandet af en spänning å omkring 110,000 volt, skulle visat sig. Och resultatet har visat sig blifva, att driften vid denna spänning är i stort sedt lika tillförlitlig som vid de vanligare spänningarne af 50,000 eller 60,000 volt, och att de svårigheter, hvilka rimligtvis kunnat läggas den höga spänningen till last, hufvudsakligen lyst med sin frånvaro. Detta öfverensstämmer fullkomligt

/

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 119. 165

med högspänningsteknikens erfarenheter från den senaste tiden, hvilka afgjordt visa, att de inbillade riskerna äro mycket större än de verkliga. Det är svårt att öfverskatta betydelsen af dessa mycket höga spänningars införande från kommersiell synpunkt, tv på deras användande bero ekonomiskt icke endast vanliga öfverföringar å betydliga afstånd utan möjligheten att anlägga mycket vidsträckta nät, någonting som är synnerligen önskvärdt med hänsyn till ett effektivt utnyttjande af system af vattenkraftanläggningar.»

»Dessa anläggningars framgång beror till stor del på införandet af bängisolatorer, hvilka möjliggöra erhållandet af en god isolering för ledningen äfven under mycket ogynnsamma väderleksförhållanden, utan att isolatorerna blifva svårhandterliga eller otympliga. Det är synnerligen tvifvelaktigt, huruvida någon hittills konstruerad isolator af den vanliga typen i längden skulle uthärda ett prof i regn vid 100,000 volt, men däremot är det fullkomligt säkert, att de vid ofvannämnda anläggningar använda hängisolatorerna göra detta.»

Detta bestyrker till fullo vattenfallsstyrelsens redan intagna ståndpunkt i denna fråga. Anmärkas bör att så kallade hängisolatorer redan kommit till användning vid Trollhätteverkets distributionsanläggningar, exempelvis på den c:a 67 km. långa linjen till Göteborg.

Såsom järnvägsstyrelsen erinrat, har ingen af de föreskrift^ formaliteterna vidtagits för erhållande af laga tillstånd till utförande af de vattenbyggnader, som erfordras för anläggande af det föreslagna Porjusverket. Planen för kraftverket därstädes har nämligen blifvit färdig först i slutet af nästlidet år, och det torde icke vara lämpligt, att häradssyn hålles förr än tidigast i början af försommaren. Beträffande Yakkokoskialternativet har visserligen häradssyn hållits och sökanden i enlighet med af häradsrätten lämnad hänvisning sökt Eders Kungl. Maj:ts tillstånd till öfverbyggande af kungsådran. Skulle man än bortse från, att någon slutgiltig utredning icke blifvit förebragt rörande den ifrågasatta dammbyggnadens och regleringens af Torne träsk inverkan på fisket och strandängarnas växtlighet, lärer det företräde, som järnvägsstyrelsen i förevarande afseende vill göra gällande för Vakkokoskialternativet, icke kunna tillmätas någon större betydelse. Äfven om Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen under innevarande år besluta det ifrågasatta kraftverkets förläggning till Porjus, torde nämligen arbetena med dammbyggnaden icke med fördel kunna sättas i gång förr än 1911 och arbetena med kungsådrans öfverbyggande först 1912 eller 1913 och detta af det skäl, att järnvägen Gellivare—Porjus måste byggas och blifva trafikabel,

Möjligheten att ordna de rättsliga förhållandena.

166 Turbinernas

reglering.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

innan de egentliga kraftverksarbetena kunna påbörjas. Då det icke finnes anledning antaga, att uppförandet af den nu föreslagna dammbyggnaden vid Porjus skall befinnas medföra någon afsevärd skada på nedanför liggande vattenverk, fiske eller annan egendom, eftersom någon mera genomgripande reglering af vattendraget icke är ifrågasatt, vågar vattenfallsstyrelsen hoppas, att vid den tid, då arbetena med dammbyggnaden lämpligen böra påbörjas, styrelsen skall hafva erhållit laga kraftvunnet tillstånd till deras utförande.

I sammanhang härmed tillåter sig vattenfallsstyrelsen erinra därom, att något medgifvande att genom expropriation förvärfva för kraftverksanläggningen i Porjus erforderlig mark numera icke är behöfligt, då ägaren af hemmanet 3 A mantal Porjus n:o 1 den 26 sistlidne december undertecknat ett köpeaftal, hvarigenom han såsom afsöndring från nämnda hemman till Eders Ivungl. Maj:t och kronan försålt hemmanets strandområde utmed vatteufallet med en areal af 95 hektar. Detta köpeaftal har därefter på grund af Eders Kungl. Maj:ts därtill den 21 januari 1910 lämnade nådiga bemyndigande blifvit af vattenfallsstyrelsen å Eders Kungl. Maj:ts och kronans vägnar godkändt. Köpeskillingslikvid har numera ägt rum och köpebref å området blifvit af säljaren utfärdadt. Fastställelse å afsöndringen har därjämte blifvit meddelad under beteckningen »Fallstrand n:r 1» samt lagfart å densamma blifvit sökt för Eders Kungl. Maj:t och kronan. Efter nämnda köp disponerar kronan all den mark, som behöfves för utförande af vattenfallsstyrelsens förslag till kraftstation sanläggningen vid Porjusfallen.

Då afsikten icke vore att från början åstadkomma någon afsevärd reglering af vattendraget, befarar järnvägsstyrelsen, »att de föreslagna anordningarna »vid Porjus» i nyssnämnda och andra afseenden skola komma att medföra svårigheter att på tillfredsställande sätt reglera turbinernas hastighet.» Järnvägsstyrelsen har i skrifvelse till vattenfallsstyrelsen af den 27 januari 1910 på förfrågan anfört, att dessa svårigheter skulle kunna uppkomma på grund däraf, att de reservoarer, som enligt förslaget lagts omedelbart före och efter kraftstationen, voro i förhållande till den framrinnande vattenmassan så små, att betydande variationer i fallhöjden måste inträda, innan till- och afrinningen genom de föreslagna långa tunnlarna hunnit ändra sig i tillräcklig grad, samt att sålunda dels hastighetsvariationerna kunde blifva för stora, dels pendlingar hos regulatorerna uppstå. Om vattendraget vore regleradt, skulle naturligtvis ofvan påpekade svårigheter visserligen kvarstå, men skulle man då, om tillgång till vatten vore så riklig, att ett slöseri i

167 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

afseende å vattenförbrukningen icke spelade någon roll, lätt kunna afhjälpa dessa svårigheter därigenom att regleringen utfördes genom till- och frånslagning af en konstgjord belastning i kraftstationen (till exempel genom inkoppling af ett vattenmotstånd) såsom förhållandet vore vid Simplontunnelns krafstation vid Brig. Järnvägsstyrelsen ansåge visserligen en sådan anordning vara en nödfallsutväg, men för att undvika försening af anläggningens tagande i bruk borde möjlighet skaffas att sköta regleringen på ofvannämnda sätt, såvidt ej fullt betryggande anordningar kunna vidtagas.

Vattenfallsstyrelsen får med anledning däraf anföra, att den effektiva fallhöjden visserligen kommer att variera, då belastningen ändras, men att de föreslagna bassängerna dimensionerats så, att dessa variationer komma att ske relativt långsamt. Variationerna äro för öfrigt i förhållande till medelnettofallhöjden relativt små, enär de endast uppgå till c:a + 7 % af denna. Vid eu plötslig belastningsändring af 15,000 hästkrafter kommer ändringen i effektiv fallhöjd att taga eu tid af 1 å 2 minuter, under det att regulatorerna verka på 1 å 2 sekunder. Dessa variationer äro därför utan afsevärd betydelse för turbinernas reglering, om blott turbinerna utföras så stora, att maximieffekten kan uttagas äfven, när den effektiva fallhöjden når sitt minimum. Hänsyn till dessa förhållanden har äfven tagits i styrelsens förslag. De föreslagna vattenbyggnaderna torde sålunda icke försvåra eu god reglering af turbinerna, om blott tillräckliga svängmassor inläggas i de roterande delarna samt de maskinella anordningarna för öfrigt blifva ändamålsenliga.

För att ytterligare styrka, att de af vattenfallsstyrelsen föreslagna anordningarna äro tillfredsställande, har styrelsen låtit infordra yttrande från Karlstads mekaniska verkstads filial, Kristinehamn, samt civilingenjör A. Bosborg, Stockholm, hvilkas yttranden biläggas (bilaga n:r 4 & 5). Af dessa yttranden framgår, att ingendera af de sålunda tillfrågade hyser någon farhåga för, att turbinerna icke skola på ett tillfredsställande sätt kunna regleras med de af vattenfallsstyrelsen föreslagna anordningarna.

Under sådana förhållanden torde den af järnvägsstyrelsen ifrågasatta nödfallsutvägen att reglera turbinerna utan turbinregulatorer uteslutande med användande af konstgjord belastning såsom vid kraftstationen vid Krig icke behöfva tillgripas. Den åberopade kraftstationen vid Brig i Schweiz torde för öfrigt icke vara en lämplig förebild vid anordnandet af sådana elektriska kraftstationer, som här afses. Denna kraftstation, som har en installerad effekt af endast c:a 1,200 å 1,500 hästkrafter, är af äldre datum och användes ursprungligen för drifvande

168 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Vattentillgång.

af arbetsmaskiner vid Simplontunnelns utförande. När elektrisk drift genom tunneln infördes, ombyggdes anläggningen provisoriskt, men, då inga automatiska regulatorer funnos, anordnades för regleringen den ofvan nämnda konstgjorda belastningen. För den elektriska järnvägsdriften genom samma tunnel erkålles äfven kraft från ett kraftverk vid Iselle, Italien, hvilket kraftverk på vanligt sätt har turbinerna försedda med automatiska regulatorer. Enligt uppgift i facklitteraturen hafva planer diskuterats att för driften bygga ett nytt kraftverk i stället för de ofvan nämnda, som äro gammalmodiga och ej fullt tillförlitliga från driftsynpunkt.

Järnvägsstyrelsen anmärker, att vid beräkning af vattentillgången vattenfallsstyrelsen ifrågasatt, att vintertiden icke mer än 9 malmtåg per dygn skulle insättas och att vid exceptionellt lågvatten sommartidtabellen med 12 malmtåg icke skulle kunna tillämpas, med mindre än att eu öfverenskommelse träffades med malmbolagen, att de skulle afstå från visst kraftuttag.

Vattenfallsstyrelsens förutsättning, att endast 9 malmtåg skulle insättas om vintern, grundar sig på en den 20 november 1909 af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift lämnad uppgift, »att enligt de förhållanden, som på platsen existera, 12 tåg per dag ej kunna förekomma annat än sommartid. Vintertidtabellen kommer säkert aldrig att upptaga mer än högst 9 tåg». Vattenfallsstyrelsen anför i sin underdåniga skrifvelse af den 17 december 1909, att, under antagande af att sön- och helgdagar endast persontrafik men ingen malmtrafik försiggår, har beräknats, att en trafik med 12 malmtåg fordrar en medelvattenmängd per vecka af c:a 18,5 mVsek. och 9 malmtåg c:a 16,5 m3/sek., hvarvid samma förutsättningar beträffande läckning m. m. användts som vid styrelsens beräkning för ett kraftverk vid Vakkokoski. Däremot ingår på grund af järnvägsstyrelsens förutnämnda erinran i dessa siffror ej något särskildt tillägg för ökadt tågmotstånd under vintern för snöplogning m. m. Skulle emellertid sommartidtabellen med 12 malmtåg tillämpas sam+idigt som sådana väderleksförhållanden råda, att den för järnvägen erforderliga vattenåtgången på grund häraf behöfde ökas med uppskattade c:a 15 V, så skulle ökningen i vattenförbrukningen motsvara ytterligare c:a 3,0 m:5/sek. Skulle vattenförbrukningen beräknas under samma förutsättningar beträffande läckning m. m. som järnvägsstyrelsen användt för Vakkokoski, skulle en malmtrafik af 12 tåg endast erfordra en medelvattenförbrukning per vecka af c:a 16,5 in3 sek. Då den vid Porjus äfven vid exceptionellt lågvatten disponibla lågvatten-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

mängden är 24 å 25 m3/sek., hvilken låga afrinning dock endast inträffar kortare tider under vissa vattenfattiga år, är sålunda den för en trafik med 12 malmtåg erforderliga vattenmängden alltid disponibel för järnvägens behof, ehuru vissa tider den för malmbolagen tillgängliga energimängden, som motvarar en vattenmängd af 6 m3/ sek., kan blifva väl knapp. Detta behöfver dock icke medföra någon som helst olägenhet för järnvägen, enär Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag, såsom af dess vattenfallsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 17 december 1909 bilagda anbud framgår, medgifvit minskning i effekten mot skäligt afdrag i betalningen för energien.

Detta medgifvande har möjliggjorts därigenom, att bolaget anser sig böra fortfarande bibehålla sina ångkraftverk i driftfärdigt skick för att ständigt hafva en fullt betryggande reserv. Dessa ångkraftverk måste, då frågan om anläggning af ett elektriskt vattenkraftverk i trakten icke blef afgjord under föregående år, numera utbyggas till en effekt af c:a 4,200 ‘kilowatt för att möta den närmaste tidens kraftbehof, medan, om anläggningsfrågan tidigare lösts, det lär varit bolagets mening att icke bygga den för större effekt än c:a 3,000 kilowatt.

De större kostnader, som denna ökning af ångkraftverket medföra, utgöra enligt uppgift motivet för att bolaget icke velat erbjuda samma grundpris för kilowatt som det i dess anbud till järnvägsstyrelsen år 1909 upptagna. Vattenfallsstyrelsen har icke trots upprepade underhandlingar hittills kunnat förmå bolaget att höja sin offert beträffande grundpriset, men däremot har den garanterade årliga minimiafgiften höjts från 300,000 till 350,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har gjort vissa förbehåll för accepterandet af Af järnvägs- Porjusförslaget. Sålunda har styrelsen förbehållit sig fria händer att helt och hållet förfoga öfver två turbiner och en reservturbin, hvardera leuu. i stånd att under alla förhållanden utveckla 12,500 hästkrafter maximalt.

Detta innebär, att järnvägsstyrelsen skulle kunna när som helst uttaga all den energi, som dessa turbiner alstra. Vattenfallsstyrelsen vill emellertid dels erinra därom, att reservturbinen är afsedd att tjäna jämväl såsom reserv för trefas anläggningen (till malmfälten), dels påpeka, att järnvägsstyrelsen på sådant sätt skulle få en energimängd långt större än den, som för Vakkokoskiverket angifvits som behöflig, äfven om hänsyn tages till de större ledningsförlusterna vid öfverföringen från Porjus.

För Vakkokoski har järnvägsstyrelsen nämligen begränsat energimängden till 32,000,000 kilowatt, hvilken energimängd järnvägsstyrelsen

Bih. till JRilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Käft. 22

170 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

sålunda bör fritt disponera, blott ej den installerade effekten, c:a 22,000 hästkrafter, motsvarande c:a 16,200 kilowatt, öfverskrides. För Porjus har järnvägsstyrelsen förbehållit sig, att statens järnvägar skulle medgifvas rätt att utan någon inskränkning utnyttja två turbiner om sammanlagdt 25,000 hästkrafter, motsvarande c:a 18,400 kilowatt på sätt, som kunde befinnas lämpligt. Då järnvägsstyrelsen vidare, som ofvan anförts, ifrågasatt att reglera turbinerna med konstgjord belastning utan automatiska turbinregulatorer, skulle sålunda enligt de af styrelsen uppställda förbehållen i värsta fall 25,000 hästkrafter kunna kontinuerligen utnyttjas åtminstone under den tid, trafiken pågår. Den häremot svarande energimängden vid kontinuerlig drift dag och natt uppgår till ej mindre än c:a 160,000,000 kilowattimmar, under det att järnvägens energibehof vid Vakkokoski ofvan uppgifvits till endast 32,000,000 kilowattimmar.

För att hindra att elektrisk energi bortslösas vid järnvägsdriften får vattenfallsstyrelsen därför föreslå, att den till statens järnvägar levererade energimängden äfven för Porjusanläggningen begränsas till ett på förhand bestämdt belopp, och att, om ytterligare energimängd skulle erfordras utöfver den beräknade, statens järnvägar då ersätta den förlust i verkets inkomster, som skulle uppkomma genom minskad försäljning af elektrisk energi till andra afnämare. En dylik begränsning, som afser att möjliggöra en så stor försäljning af elektrisk energi från kraftverket som möjligt, är önsirlig under alla tidsperioder, då öfverflödsvatten ej framsläppes, och blifva dessa perioder längre i män som vattendraget fullständigare regleras. Före vattendragets reglering torde under större delen af året öfverflödsvatten finnas disponibelt, hvarföre under dylika perioder hushållning af vattnet för järnvägens behof icke är nödvändig. Vid vattenbrist åter kan med de nu föreslagna anordningarna, så länge Stora Porjusselet enbart står till buds för reglering, en regleringsperiod af 7 dagar väljas, d. v. s. man innehåller vatten under söndagar och nätterna, då afsättning af elektrisk energi är jämförelsevis ringa, för att utdela motsvarande vattenmängd under de sex söckendagarnas arbetstid. Luossavaara —Kiirunavaarabolaget har i sitt erbjudande medgifvit, att någon minskning i kraftafgiften icke skulle ifrågakomma, därest det till bolagen levererade energibeloppet ej understeg 290,550 kilowattimmar, motsvarande en beräknad medelvattenförbrukning per vecka af c:a 6 m3 sek. Vid exceptionellt lågvatten af 24 m3/sek. skulle sålunda inklusive läckning genom dammen m. m. för järnvägsdrift återstå c:a 18 m3/sek., hvilken vattenmängd, om läckningen genom dammen begränsades till

1,5 in3, sek., enligt vattenfallsstyrelsens siffror för vattenförbrukningen

171 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

skulle vara tillräcklig, om vintertidtabellen med 9 malmtåg tillämpades. Skulle vid exceptionellt lågvatten sommartidtabellen med 12 malmtåg tillämpas, möter ej keller detta något kinder, ekorn malmbolagen då betingat sig proportionellt afdrag i kraftafgiften. Äfven innan reglering af vattendraget blifvit utförd, kan järnvägen utan olägenhet äfven vid exceptionellt lågvatten vissa dygn insätta ett större antal tåg, blott ej de ofvan uppgifna medelvattenmängderna per vecka öfverskridas.

När en reglering af vattendraget i sin kelhet framdeles blir utförd, ökas den disponibla energien, ehuru det som ofvan framhållits äfven då för att hindra slöseri med elektrisk energi är af vikt, att den för ett visst årspris till järnvägen levererade energien begränsas. Regleringsperioden torde emellertid då lämpligen kunna bestämmas till ett år i stället för en vecka. Vattenfallsstyrelsen vill i detta sammanhang ytterligare betona, att de perioder, under hvilka endast 24 nrVsek. afrinning äger rum, äro ytterst sällan förekommande, och att vattentillgången äfven under sådana perioder är fullt tillräcklig för både järnvägens och malmbolagens ofvan angifna behof, om vattenåtgången beräknas i enlighet med järnvägsstyrelsens antaganden för Vakkokoski i stället för med vattenfallsstyrelsens försiktigare och därför ofördelaktigare antaganden.

Järnvägsstyrelsen uppställer vidare såsom förbehåll för accepterande af Porjusalternativet, att järnvägsspåret från Gellivare till Porjus betraktas såsom hörande till kraftverket vid Porjus, så att samtliga kostnader för detsammas anläggning, förräntning, drift och underhåll betalas af vattenfallsstyrelsen.

I underdånig skrifvelse den 17 december 1909 har vattenfallsstyrelsen emellertid såsom sin åsikt uttalat, att på anförda skäl kraftverket icke borde belastas med ränta å det i banbyggnaden nedlagda kapitalet, men däremot tillsvidare och intill regelbunden trafik af annan anledning kunde uppstå betala underhåll af bansträckan och den drift, som kräfves för uppehållande af nödtorftig förbindelse mellan Porjus och Gellivare. Måste banbyggnaden forceras, hvilket vattenfallsstyrelsen icke kunde bedöma, borde dessutom den härigenom ökade anläggningskostnaden drabba kraftverket. Kostnaden för banans drift och underhåll är af järnvägsstyrelsen beräknad till 54,000 kronor per år under förutsättning att trafiken uppehälles med ett tåg i hvardera riktningen under 150 dagar per år. Hälften af denna årskostnad eller 27,000 kronor är inräknad i den summa, 287,000 kronor per år, hvartill vattenfallsstyrelsen angifvit kostnaden för kraften på turbinaxel vid Porjus för den

172 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

energi mängd, järnvägsstyrelsen skulle disponera. Intet tillägg är härvid gjordt för räntor under anläggningstiden, hvilka för de anläggningar, som komma på järnvägsstyrelsens del, beräknas motsvara en ökad årskostnad af c;a 13,000 kronor årligen.

Då såväl banans anläggningskostnad som drift- och underhållskostnaderna för densamma beräknats af järnvägsstyrelsen och då denna styrelse är närmast till att bygga och sköta banan, synes det vattenfallsstyrelsen, som om densamma borde ställas under järnvägsstyrelsens förvaltning och verkliga kostnaden för drift och underhåll delas lika mellan vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen, i hvilket fall årskostnaden för kraften till järnvägens behof blefve 260,000 kronor + halfva underhållsoch driftkostnader för banan Porjus—Gellivare samt eventuell andel i ränteförlusterna under anläggningstiden, därest dessa skola belasta företaget.

Till följd af hvad nyss sagts borde priset på kraften för järnvägens behof icke af Eders Kungl. Maj:t redan nu fastställas till 287,000 kronor per år.

I öfrigt har vattenfallsstyrelsen intet att erinra mot järnvägsstyrelsens ifrågavarande förbehåll.

Med anledning af järnvägsstyrelsens påpekande att vattenfallsstyrelsens kostnadsberäkningar för Yakkokoski med något mer än 2 millioner kronor öfverstiga det kostnadsförslag, som inom järnvägsstyrelsen blifvit uppgjordt och som grundat sig på Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyråns massberäkningar och å-priser, som lämnats af arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader A. Granholm, hvilken vid byggnad af bandelen Kiruna—Riksgränsen haft tillfälle samla erfarenhet om arbetsförhållandena i dessa trakter, får vattenfallsstyrelsen till sist erinra därom att å-priserna i vattenfallsstyrelsens kostnadsberäkningar beträffande den byggnadstekniska delen af både Vakkokoski- och Porjusförslaget granskats och gillats af samme Granholm tillsammans med styrelsens arbetschef vid Trollhättan, löjtnant G. Malm, hvilkas mening äfven inhämtats rörande de föreslagna byggnadskonstruktionerna, samt att kostnadsberäkningarna för den elektriska delen granskats och gillats af professorn i elektroteknik vid Kungl. Tekniska Högskolan, A. Lindström, jämte öfveringeniören vid Trollhätte Kraftverk, T. Holmgren.

173 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Vattenfallsstyrelsen tror sig med det anförda hafva bemött de erinringar, hvilka i de remitterade handlingarna framställts rörande styrelsens uttalanden om förslagen till kraftverk vid Vakkokoski och Porjus, och får därför på det bestämdaste vidhålla sitt förord för det senare förslagets antagande.

Trollhättan den 1 mars 1910.

Underdånigst F. VILH. HANSEN.

C. J. Magnell.

Aug. Herlenius. Ernst Hagelin.

Fredrik Jonson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

175 Bilaga F.

Kontrakt. (Alternativ 2.)

Emellan Kungi. järnvägsstyrelsen, å ena sidan, samt Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Västerås, och Siemens-Schuckert Werke, G-. m. b. H., Berlin, här nedan kallade »firmorna», å andra sidan, är denna dag under förbehåll för Kungl. Styrelsens del af Kungl. Maj:ts godkännande träffadt följande aftal om tillverkning, leverans och montage af utrustning för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen.

1:°) _ Firmorna förbinda sig härigenom att för Kungl. järnvägsstyrelsens räkning tillverka och iordningsställda på platsen leverera följande för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen afsedda detaljer:

a) 13 st. malmtågslokomotiv;

b) 2 » snälltågslokomotiv;

c) matarledningar från kraftstationen vid Vakkokoski till Kiruna och därifrån vidare längs banan till Vassijaure;

d) 4 transformatorstationer med komplett elektrisk utrustning, af hvilka en uppföres vid Kiruna lokomotivstallar samt en vid Torneträsk, en vid Abisko och en vid Vassijaure station;

e) kontaktledningar öfver alla hufvud- och sidospår på bandelen Kiruna Riksgränsen från norska gränsen till Kiruna station äfvensom a Kiruna station öfver alla de spår, hvilka å bilagda stationsplaner betecknas med rödt.

2:o) Leveransen af lokomotiven i fullt driftfärdigt skick skall ske senast den 1 april 1913 på Statens järnvägars spår i Kiruna. Leveransen i öfrigt skall vara fullgjord till den 1 januari 1913.

Leveranstiderna, som äro beräknade med hänsyn till, att monteringen af ledningarne skall ske, under det järnvägen fortfarande användes för ångdrift, gälla under förutsättning

Kontraktets

föremål.

Leveransort.

Leveranstid.

176 Bitningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

a) att Kungl. Maj:ts godkännande af detta kontrakt sker senast den 1 juni 1910,

b) att alla väsentliga detaljer äro bestämda för lokomotiven senast den 1 januari 1911 och för anläggningens öfriga delar senast den 1 juli 1910, hvarvid likväl förutsättes, att firmorna senast en månad förut till Kungl. järnvägsstyrelsen aflämnat slutgiltiga ritningar för ifrågavarande delar (§3),

c) att, såvidt på Kungl. järnvägsstyrelsen beror, monteringen af matar- och kontaktledningar kan påbörjas senast den 1 juli 1910 å sträckan Kiruna—Kiksgränsen samt den 1 juli 1911 å sträckan Kiruna —Vakkokoski och sedan utan hinder kan utföras,

d) att reparationsverkstad i Kiruna, med utrymme och utrustning enligt bilaga 3, är af Kungl. järnvägsstyrelsen anordnad senast den 1 augusti 1912 samt

e) att sedan de tekniska detaljerna äro bestämda, Kungl. järnvägsstyrelsen ej fordrar vidtagandet af ändringar, hvilka kunna menligt inverka på arbetenas fortskridande.

I den händelse dessa förutsättningar ej uppfyllas, förlängas leveranstiderna för ifrågavarande delar af leveransen så mycket, som leveransen, enligt hvad firmorna kunna visa, skäligen kan anses därigenom

hafva blifvit fördröjd. _ .

Det åligger firmorna att betala alla tullafgifter för från utrikes ort kommande delar af leveransen. Alla transporter å Statens järnvägar till Kiruna ske mot en afgift af 1 öre per tonkilometer. Vagnshyra betalas endast i det fall att lossning ej sker inom 8 dagar. Fria resor å Statens järnvägar beviljas efter Kungl. järnvägsstyrelsens hoproffande i afseende på resornas utsträckning och antal för den i firmornas tj änst stående personal, som användes vid anläggningens utförande.

3:o) För lokomotiven såväl som för ledningar och understationer skola firmorna utarbeta detalj- och hufvudritningar, som i 2 exemplar skola insändas till Kungl. järnvägsstyrelsen, hvarefter det ena exemplaret återlämnas till firmorna efter granskning, hvilken bör ske ofördröjligen efter ritningarnas inlämnande. Samtliga delar, särskild! de, som behöfva utbytas, t. ex. strömaftagare, motorer, o., s.. v., skola utföras enhetligt och i noggrann öfverensstämmelse med ritningarne.

Firmorna äro skyldiga att senast inom 3 månader efter leveransens godkännande aflämna kopior af med utförandet öfverensstämmande detalj- och hufvudritningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

4:o) Bestämmande för utförandet äro:

a) Bestämmelserna i detta kontrakt med bilagor n:r 1—9.

b) Firmornas anbud af den 10 september 1909.

c) Bestämmelserna i Kungl. järnvägsstyrelsens tekniska program af den 2 april och 4 augusti 1909.

Uppstå vid tydandet af bestämmelserna i dessa handlingar meningsskiljaktigheter, så skall detta kontrakts ordalydelse gälla framför anbudets ordalydelse. Likaledes gälla kontraktets och anbudets ordalydelser framför tekniska programmens.

Afvikelserna från dessa bestämmelser, hvilka icke särskildt blifvit af Kungl. järnvägsstyrelsen skriftligen tillåtna, godkännas ej.

Uppfyllandet af dessa bestämmelser fritager ej firmorna från ansvaret för anläggningens ändamålsenlighet och driftsäkerhet. Skulle meningsskiljaktighet uppstå rörande sådana detaljer i anläggningens tekniska utförande, som kunna inverka på anläggningens ändamålsenlighet och driftsäkerhet, och kan dylik meningsskiljaktighet ej samman] ämkas, skall därför firmornas mening lända till efterrättelse.

Firmorna skola vid utförandet af uppsättningsarbetet underkasta sig de bestämmelser och den kontroll, som Kungl. järnvägsstyrelsen kan komma att föreskrifva för tillgodoseendet af trafiksäkerheten under byggnadstiden. För att skydda hvarje arbetslag ställer Kungl. järnvägsstyrelsen kostnadsfritt banvakter, försedda med nödiga signalredskap, till firmornas förfogande.

5:o) Firmorna ansvara under ett år från den dag, då anläggningen efter slutad profdrift af Kungl. järnvägsstyrelsen emottagits (se § 10), för godheten af arbete och materialier samt utföra på sin bekostnad de reparationer eller ändringar, som inom sagda tid visat sig behöfliga i följd af felaktiga konstruktioner, dåliga materialier eller underhaltigt arbete, äfven om anmärkningar i detta hänseende icke blifvit gjorda vid besiktning. • Härvid gäller också, att delar, som under garantitiden bevisligen visa sig vara af dåligt material eller felkonstruerade, skola utbytas, äfven om de ej blifvit obrukbara under denna tid.

Garantien omfattar ingen annan ersättningsskyldighet, än som ofvan angifvits, och således ej ersättningsskyldighet för skador, hvilka uppstå i följd af normal slitning, felaktig eller vårdslös behandling, uraktlåtenhet att följa de af firmorna gifna tjänste- och underhålls föreskrifterna, force majeure, hvartill också räknas direkt åskslag åledningarne eller i dessas omedelbara närhet, samt åverkan genom tredje person.

Bih. till Bil,ad. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. S?' Höft.

Bestämmelser.

Ansvarighet.

Kontrollanter.

Ändringar i konstruktion och utförande.

Inventarier.

Garantier.

178 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Kostnader, som till följd af den här omnämnda garantien uppstå för firmorna, få ej inräknas i kostnaderna för underhåll af den elektriska anläggningen (§ 9).

6:o) Kung! järnvägsstyrelsen är berättigad att låta Öfvervaka såväl byggandet af kontakt- och matarledningarne samt utförandet af den elektriska utrustningen i transformatorstationerna som fabrikationen af samtliga till leveransen hörande delar. De af Kungl. järnvägsstyrelsen utsedda besiktningsmännen skola för detta ändamål hafva fritt tillträde till de verkstäder, där delarna tillverkas, samt hafva rättighet att erhålla fullständiga upplysningar rörande leveransens olika delar samt att anställa de undersökningar af materialiernas och arbetets beskaffenhet, hvartill de kunna finna sig föranlåtna, hvarvid firmorna äro skyldiga att kostnadsfritt lämna dem erforderlig handräckning. På det att besiktningsmännen skola komma i tillfälle att bese arbetet under dess fortgång, skola firmorna underrätta Kungl. järnvägsstyrelsen:

a) när arbetet tager sin början,

b) när ramverken till lokomotiven äro uppsatta, och

c) när transformatorer och motorer äro färdiga till profning.

Till slutlig besiktning anmälas anläggningens skilda delar, i den mån de blifvit komplett färdiga.

Denna kontroll från Kungl. järnvägsstyrelsens sida fritager emellertid icke på något sätt firmorna från ansvaret för den af dem utförda anläggningens ändamålsenlighet.

7:o) Firmorna äro skyldiga att utföra de ändringar i konstruktion och utförande, som Kungl. järnvägsstyrelsen kan efter detta kontrakts afsilande såsom behöfiiga skriftligen påfordra, mot rättighet till särskild ersättning för de extra kostnader, som genom dessa ändringar kunna uppstå, och om hvilkas belopp före ändringarnes utförande skriftligt aftal skall träffas.

8: o) Vid leveransen skola behöfiiga inventarier för lokomotiv och transformatorstationer medfölja.

9:o) Firmorna garantera beträffande driften med den af dem utförda anläggningen:

a) att lokomotiv, ledningar och transformatorstationer blifva utförda på förstklassigt och ändamålsenligt sätt, så att därmed erhålles största möjliga driftsäkerhet;

179 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

b) att ett malmtåg om 1855 tons vikt af vagnar med last skall kunna framföras med gångtider enligt tidtabell 15,388 medelst två malmlokomotiv, hvarvid beräknas, att det ena lokomotivet skall vara dragande och det andra påskjutande; *

c) att två sådana malmtågslokomotiv skola kunna tillsammans med gångtider enligt tidtabell 15,388 per dag framföra 2 malmtåg af ofvanstående vikt från Kiruna till Riksgränsen och återföra 2 tomvagnståg af 455 tons vagnvikt från Riksgränsen till Kiruna under samma förhållanden, som nuvarande ånglokomotiv kunna ombesörja trafiken, samt dessutom utföra den ringa växeltjänst (tågs delning och sammanställning), som kan förekomma i Abisko och Riksgränsen;

d) att malmtågslokomotiven skola kunna gå i sådan tjänstgöring utan olägenhet 6 dagar i följd;

e) att hvarje malmtågslokomotiv i sådan tjänstgöring skall kunna göra 90,000 lokomotivkilometer per år;

f) att hvarje snälltågslokomotiv skall kunna framföra, med gångtider enligt tidtabell 15,388, ett tåg om 200 tons vikt af vagnar med last från Kiruna till Riksgränsen och åter 3 gånger per dag under samma förhållanden, som nuvarande ånglokomotiv kunna ombesörja trafiken;

g) att snälltågslokomotiven skola utan olägenhet kunna gå i sådan tjänstgöring 6 dagar i följd;

h) att hvarje snälltågslokomotiv skall i sådan tjänst kunna göra

100,000 lokomotivkilometer per år;

i) att för framförandet af ett malmtåg af ofvan angifven vikt med gångtider enligt tidtabell 15,388 samt med uppehåll å hvarje station från Kiruna malmbangård till Riksgränsen med 2 malmtågslokomotiv ej erfordras mera elektrisk energi, än som angifves i tabellen, bilaga n:r 2;

k) att för framförandet af ett tomvagnståg af ofvan angifven vikt jämte två malmtågslokomotiv med gångtider enligt tidtabell 15,388 samt med uppehåll å hvarje station från Riksgränsen till Kiruna malmbangård ej erfordras mer elektrisk energi, än som angifves i tabellen, bilaga n:r 2;

l) att för framförandet af snälltåg af ofvanstående vikt med gångtider enligt tidtabell 15,388 samt med uppehåll å hvarje station ej erfordras mera elektrisk energi, än som angifves i tabellen, bilaga n:r 2;

m) att lokomotivmotorernas verkningsgrad ej med mera än högst 2 % understiger de å bifogade kurvblad angifna värdena;

180 Profning och öfverlämnande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

n) att lokomotivtransformatorernas verkningsgrad ej med mera än högst 1 % understiger de å bifogade kurvblad angifna värdena;

o) att verkningsgraden bos transformatorerna i transformatorstationerna ej med mera än högst 1 % understiger de i bifogade tabell (bilaga n:r 5) angifna värdena;

p) att revisions-, reparations-, smörjnings- och putsningskostnaderna för malmtågs- och snälltågslokomotiven samt kostnaden för tillsyn och underhåll af ledningar och transformatorstationer inklusive kostnaden för nyanskaffning af delar, som behöfva utbytas, hvilka kostnader här nedan sammanfattas under benämningen underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen, ej öfverstiger de i tabell bilaga n:r 2 angifna värdena. I förestående underhållskostnader skola härvid ej inräknas kostnaden för underhåll af byggnader samt underhåll och utbyte af trästolpar.

Det förutsättes, att för framförandet af ett malmtåg erfordras högst 3 man, däraf en förare och en hjälpare å det främre lokomotivet samt en hjälpare å påskjutningslokomotivet, samt att för snälltågslokomotiven erfordras högst två man, däraf en förare och en hjälpare. Skulle i följd af den elektriska driften af en eller annan anledning erfordras, att personal härutöfver medföljer lokomotiven, så skall kostnaden för sådan personal inräknas i kostnaderna för underhåll af den elektriska anläggningen.

10:o) Sedan matar- och kontaktledningar samt transformatorstationer färdigställts och vid besiktning befunnits utan anmärkning, eller sedan anläggningen i sin helhet blifvit färdigställd, emottagas dessa delar respektive anläggningen i sin helhet af Kungl. järnvägsstyrelsen under förbehåll af vidare profning (se följande afdelning), för så vida denna profning ej omedelbart kan äga rum. Kungl. järnvägsstyrelsen ansvarar således efter detta provisoriska emottagande och intill dess att anläggningen definitivt emottagits för alla skador å anläggningen, för hvilka ej enligt detta kontrakts öfriga bestämmelser firmorna må vara ansvariga.

När äfven anläggningens öfriga delar färdigställts, (den 1 april 1913, se § 2), så skall, efter det samtliga dessa delar slutbesiktigats, profkörningar verkställas under Kungl. järnvägsstyrelsens ledning för att utröna anläggningens användbarhet för det afsedda ändamålet. Kostnaden för dessa profkörningar bestrides af Kungl. järnvägsstyrelsen med undantag af aflöning för firmornas ingenjörer och öfriga därvid deltagande personal.

181 Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 119.

Innan anläggningen anses fullständigt afprofvad, skola emellertid alla tåg under en månad hafva på tillfredsställlande sätt befordrats uteslutande med elektrisk drifkraft enligt tidtabell 15,388 (bilaga n:r 9).

Hafva de anställda profven gifvit vid handen, att anläggningen utan olägenhet kan tagas i bruk, så skall Kungl. järnvägsstyrelsen på därom från firmorna framställd anhållan definitivt emottaga anläggningen i dess helhet, och skall emottagandet räknas hafva skett från och med den dag, dylik anhållan inkommit till Kungl. järnvägsstyrelsen. Smärre bristfälligheter, hvilka ej inverka hindrande på trafiken, få ej utgöra hinder för anläggningens emottagande af Kungl. järnvägsstyrelsen.

Sedan Kungl. järnvägsstyrelsen efter slutad profdrift emottagit anläggningen, äga firmorna icke rätt att utan Kungl. järnvägsstyrelsens samtycke företaga någon som helst förändring i afseende på någon af anläggningens delar. Kungl. järnvägsstyrelsen äger likväl icke rätt att neka firmorna att utföra de smärre efterarbete!!, som måste utföras under garantiåret.

Den slutliga trafik- och tjänstgöringstidtabellen för lokomotiven skall uppställas af Kungl. järnvägsstyrelsen, som dock därvid förbinder sig att i möjligaste mån beakta de önskningar, som därvid af firmorna kunna komma att uppställas. Samma gäller senare ändringar af trafik och tjänstgöringstidtabellen för lokomotiven.

ll:o) Sedan Kungl. järnvägsstyrelsen emottagit anläggningen, ombesörjer Kungl. järnvägsstyrelsen såväl drift som underhåll, tillsyn och skötsel af den elektriska anläggningen. Dock äro firmorna berättigade och, i den mån Kungl. järnvägsstyrelsen anser det behöfligt, äfven skyldiga att under den tid, de garantera för underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen, hålla eu i Kiruna bosatt kontrollerande ingenjör. Denne kontrollingenjör skall tillhandagå Kungl. järnvägsstyrelsen med råd och upplysningar. Han har rättighet att öfvervaka såväl driften som underhållsarbetena samt att göra de anmärkningar, hvartill han kan anse sig berättigad. Kungl. järnvägsstyrelsen förbinder sig att till dessa anmärkningar taga största möjliga hänsyn. Till bestridande af kostnaderna för denne kontrollingenjör skola firmorna från Kungl. järnvägsstyrelsen per år erhålla en summa af kronor 10,000: —, hvilken summa skall inräknas i kostnaderna för underhåll af den elektriska anläggningen (§ 9).

Skötsel och kontroll.

182 Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition No 119.

Anläggnings-

kostnaden.

Ersättningar med anledning af underhållskostnadernas storlek.

12:o) För anläggningen utföre! enligt bestämmelserna i detta kontrakt skall Kungl. järnvägsstyrelsen till firmorna erlägga betalning med ett belopp, som för närvarande är fixeradt till kronor fem millioner etthundra sjutton tusen (5,117,000), men som skall vara underkastadt de förändringar vare sig till ökning eller minskning, som kunna betingas enligt bilaga 1, eller som följa af bestämmelserna här nedan i denna paragraf samt i §§ 7 och 18. Firmorna garantera, att af ofvannämnda belopp ej mer än 35 % skola användas till betalning för utländska leveranser. För kontroll härå äro firmorna skyldiga att lämna genom verifikationer styrkt specificerad uppgift om kostnaden för de delar af leveransen, som äro tillverkade i utlandet. Skulle det vid denna afräkning visa sig, att af den till omfång, som af bilaga 1 framgår, utförda anläggningen mer än 35 % af förenämnda belopp betalts för utländska leveranser, så skall betalningssumman för leveransen minskas med det belopp, hvarmed dessa poster öfverstiga 35 % af ofvan berörda till siffran angifna belopp.

Om emellertid firmorna för särskildt fall kunna påvisa, att till följd af prisstegring för svensk materiel, utländsk materiel kan inklusive frakt och tull erhållas 5 % billigare än det svenska materialet, må firmorna efter Kungl. järnvägsstyrelsens bepröfvande i hvarje särskildt fall kunna erhålla befrielse från tillämpningen af ofvanstående bestämmelse.

Betalningen erlägges sålunda att

30 % af det härofvan angifna beloppet utbetalas inom en månad efter det Kungl. Maj:t uppdragit åt Kungl. järnvägsstyrelsen att utföra anläggningen,

20 % utbetalas så snart de hufvudsakliga delarna af anläggningen äro levererade,

40 % utbetalas sedan anläggningen efter besiktning och profning befunnits utan anmärkning samt

återstoden, sedan de i § 10 omnämnda profkörningarna verkställts samt anläggningen därvid befunnits uppfylla aftalade fordringar.

13:o) Skulle de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen komma att understiga den enligt bilaga 2 garanterade underhållskostnaden, skall Kungl. järnvägsstyrelsen hafva att såsom godtgörelse härför till firmorna erlägga 65 % å det belopp, hvarmed de verkliga kostnaderna enligt Kungl. järnvägsstyrelsens böcker understiga de garanterade.

183 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Skulle de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen åter befinnas högre än de garanterade, skola firmorna godtgöra Kung! järnvägsstyrelsen hela skillnaden. Om under de 4 på ett sådant år följande åren de garanterade underhållskostnaderna underskridas, så skall den sålunda uppkomna behållningen, i den mån den räcker, användas till återbetalande af den af firmorna erlagda skillnaden och först därefter komma Kungl. järnvägsstyrelsen och firmorna till godo i den proportion, som framgår'af bestämmelsen härofvan.

Om de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen skulle öfverskrida det garanterade värdet, är emellertid Kungl. järnvägsstyrelsen skyldig att, om firmorna så påfordra, till dem öfverlåta underhållet af den elektriska anläggningen mot ersättning af enahanda belopp som den garanterade kostnaden enligt bilaga n:r 2.

Kostnader för afhjälpandet af skador, som uppstå å anläggningen och till densamma hörande elektriska lokomotiv till följd af olyckor, snöras eller andra orsaker, som ej bero på firmornas förvållande, skola ej. medtagas vid beräkningen af ofvannämnda underhållskostnader. Det åligger emellertid firmorna att till själfkostnadspris återställa hvad som af ofvannämnda anledningar blifvit skadadt.

Skulle, anläggningen till följd af orsaker, hvarför firmorna äro ansvariga, blifva otjänstbar, så att under mer än 2 dagar i följd en regelbunden tågtjänst enligt gällande tidtabell ej blir möjlig, så skola firmorna för den tid, sådan driftstörning varar, till Kungl. järnvägsstyrelsen utbetala ersättning, beräknad efter 8 procent per år å (fen enligt § 12 erlagda betalningssumman för anläggningen. Kan vid sådan driftstörning trafiken delvis uppehållas, så skall af denna ersättning endast så mycket utgå, som motsvarar trafikminskningen räknad i tonkm.

Firmorna tillkommande godtgörelse, hvarom ofvan nämnts, samt de ersättningar, som firmorna hatva att betala till Kungl. järnvägsstyrelsen, skola erläggas efter utgången af hvarje kalenderår, sedan af räkningen för året blifvit utförd.

Om underhållet utföres af firmorna, så skall det belopp, som motsvarar de i tabellerna bilaga n:r 2 angifna garantivärdena, för hvarje manad vid dess slut ställas till firmornas förfogande.

14:o) Firmornas garanti med afseende å underhållskostnaderna för anläggningen skall gälla under 2 år, räknadt från dagen för anläggningens definitiva emottagande. Kungl. järnvägsstyrelsen skall dock äga rätt att påfordra garantiens utsträckande under ytterligare 23 år,

Garantitid.

1S4

Kasserings-

rätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

men skall för sådant fall Kungl. järnvägsstyrelsen vara skyldig att till firmorna erlägga för garantien under 3:dje året 5 % af anläggningskostnaden, beräknad enligt § 12, samt 1 % för hvarje års ytterligare förlängning af garantitiden, intill dess summan af de sålunda utbetalda garantiersättningarna uppgår till 10 % af förenämnda anläggningskostnad. Garantiersättningarna utbetalas vid 3:dje resp. 4:de, 5:te, 6:te, 7:de och 8:de årens början. Det skall stå Kungl. järnvägsstyrelsen öppet att när som helst frikalla firmorna från stadgad garanti, och skola, sedan sådant frikallande skett, firmorna icke vidare vara berättigade till sådan godtgörelse, som i § 13 här ofvan nämnts, liksom ej heller till den särskilda garantiersättning, hvarom här ofvan i denna § förmäles.

15:o) Firmorna äro skyldiga under en tid af tre år, räknadt från anläggningens emottagande, att, därest Kungl. järnvägsstyrelsen skulle så påfordra, utan någon som helst rätt till ersättning borttaga den åt dem levererade anläggningen, inklusive elektriska lokomotiv, och återbetala bekommen likvid likväl utan ränta för tiden intill dess borttagandet påfordras i följande fall:

a) om det visat sig, att tillfredsställande driftsäkerhet med den af firmorna leverade materielen under vid bandelen ifråga rådande förhallanden ej kan erhållas;

b) om viktiga delar af denna samma materiel i någon afse värd grad ej uppfylla de fordringar, som på grund af de för anläggningen gällande bestämmelserna kunna ställas på densamma, såvida rättelse ej senast ett år efter därom från Kungl. järnvägsstyrelsen skedd skriftlig anmaning kunnat vinnas;

c) om det på grund af de erhållna resultaten med säkerhet kan påvisas, att underhållskostnaden för den elektriska anläggningen öfverstiger den garanterade, och firmorna ej åtaga sig dessa arbeten mot ersättning motsvarande de garanterade kostnaderna;

d) eller om den garanterade strömförbrukningen vid proffärder öfverskrides.

I de under c) och d) angifna fallen är dock Kungl. järnvägsstyrelsen berättigad men ej skyldig att öfvertaga den elektrisk anläggningen med tillhörande elektriska lokomotiv samt att därvid med anledning af anläggningens mindre goda beskaffenhet af firmorna erhålla ersättning med

a) det 20-faldiga värdet af det belopp, hvarmed de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen öfverskjuta de garanterade och

185 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

b) 20-faldiga värdet af kostnaden för den strömförbrukning, hvarmed den garanterade öfverskrides vid 900,000 malmlokomotivkilometer och

100,000 personlokomotivkilometer per år, under förutsättning att strömkostnaden beräknas till 2 öre per kilowattimme.

16:o) Kungl. järnvägsstyrelsen äger rätt att på egen bekostnad utvidga såväl ledningsnät som transformatorstationer samt äfven att anskaffa erforderliga nya elektriska lokomotiv. Dessa nya anordningar måste vara så beskaffade, att de bestående anordningarna och apparaterna icke af dem öfverbelastas eller taga skada.

I händelse firmorna ej erhålla leveransen af dessa utvidgningar, skall, med hänsyn till det ökade underhållet för ledningar och transformatorstationer, garantivärdet för underhållet af den elektriska anläggningen ökas med ett belopp af 7 öre för hvarje med främmande lokomotiv körd lokomotivkilometer.

17:o) Kungl. järnvägsstyrelsen är ej skyldig att betala ersättningar för patent, som beröra firmornas här ifrågavarande leverans.

18:o) Fullgöra ej firmorna leveransen inom de föreskrifna tiderna, äro firmorna, därest försenandet af leveransen ej är beroende på strejk, lockout eller foree majeure eller före leveranstidernas utgång skriftligt anstånd af Kungl. järnvägsstyrelsen ej beviljats, skyldiga att till Kungl. järnvägsstyrelsen utgifva ett vite af kronor 500: — för hvarje söckendag, hvarmed leveransen — vare sig den första delen af densamma eller leveransen i sin helhet — försenats.

Försenas anläggningens fullbordande på grund af orsaker, som kunna läggas firmorna till last, mer än ett år, så har Kungl. järnvägsstyrelsen rätt att annulera detta kontrakt och påfordra anläggningens borttagande. Firmorna äro i detta fall skyldiga att till Kungl. järnvägsstyrelsen utgifva ett vite af 5 % h det i § 12 angifna beräknade kapitalvärdet å anläggningen samt att återbetala i förskott erhållna belopp jämte 5 % ränta från tiderna för emottagande! af respektive belopp.

19:o) Till säkerhet för fullgörandet af de förpliktelser, som firmorna iklädt sig, skola firmorna inom 14 dagar efter detta kontrakts undertecknande ställa af Kungl. järnvägsstyrelsen godkänd bankborgen intill ett belopp af 5 % å den i § 12 angifna betalningssumman. Firmorna skola vid emottagande! af de i § 12 omförmälta utbetalnin- Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 24

Utvidgningar.

Patent.

Vite.

Säkerhet.

186 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Förpliktelser.

Katt att uppbära likvid.

Tvist.

garne till Kungl. järnvägsstyrelsen som säkerhet för omedelbart återbekommande af de utbetalda beloppen vid eventuell återbetalningsskyldighet för firmorna öfverlämna af firman Siemens-Schuckert Werke utställda och accepterade växlar å de utbetalningarne motsvarande beloppen att vid uppvisandet betalas i Stockholm till Kungl. järnvägsstyrelsen. Efter upphörandet enligt §§ 14 och 15 af den Kungl. järnvägsstyrelsen enligt § 15 tillkommande kasseringsrätten skola dessa växlar till firman Siemens-Schuckert Werke återställas.

20:o) För fullgörande af alla enligt detta kontrakt firmorna åliggande förpliktelser skola firmorna svara en för båda och båda för en.

21:o) Samtliga firmorna enligt detta kontrakt tillkommande likvider skola för båda firmornas räkning utbetalas till svenska elektriska aktiebolaget Siemens-Schuckert.

22:o) I alla af detta kontrakt härflytande rättsförhållanden skola firmorna lyda under svensk lag samt vara pliktiga att svara inför svensk domstol. Svenska elektriska aktiebolaget Siemens-Schuckert är härigenom befullmäktigadt att rörande alla dylika rättsförhållanden för Siemens-Schuckert Werke emottaga stämning samt inför domstol själf eller genom annan tala och svara.

Af detta kontrakt äro tre lika lydande exemplar utskrifna och utväxlade.

Stockholm den 1 mars 1910.

Allmänna Svenska Elektriska Siemens-Schuckert Werke,

Aktiebolaget. Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

J. S. Edström. Schwieger. Frischmuth.

Antages af Kungl. järnvägsstyrelsen.

Viktor Klemming.

Ivan öfverholm.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

187 Bilaga 1.

Anläggningskostnaden är beräknad sålunda:

1) Den elektriska anläggningen enligt anbud af den 10 september 1909:

a) Öfverföringsledningar...............................................

b) Kontaktledningar .....................................................

c) Transformatorstationsutrustningar ......................

d) Lokomotiv (15 stycken).......................................

2) För erforderlig reservmateriel, som Kungl. järn-

vägsstyrelsen skall vara skyldig att från början anskaffa och som ej får påföras underhållskontot,

3) Ersättning, som firmorna skola lämna till Kungl.

järnvägsstyrelsen för de delar, som enligt anbudet af Kungl. järnvägsstyrelsen skola levereras och

kr. 1,352,729 » 801,508

» 431,000

» 2,005,000

50,000:

De beräknade prisen på kopparledningar och på de materiel, hvilka innehålla koppar, basera sig på ett grundpris för elektrolytkoppar af 59—84 £ per ton och höjes med kronor 1,80 för 100 kilogram och hvarje påbörjad <£ eller sänkes med samma belopp för hvarje full ■£, med hvilken elektrolytkopparnoteringen i London är högre än 64 £ eller lägre än 59 £ fredagen före den dag, då kopparn enligt blifvande öfverenskommelse mellan parterna skall beställas.

Med elektrolytkopparnoteringen i London förstås det högsta pris på elektrolytkoppar, som offentliggöres i »Mining Journal» ofvannämnda fredag.

Priset på samtliga järndelar baserar sig på priset å balkar och vinkeljärn den 10 september 1909.

Den totala kopparvikten i firmornas leveranser enligt det omfång, som ofvan angifves, antages utgöra 765 ton och totala järnvikten 4,000 ton, och beräknas ofvannämnda ökning respektive minskning af kostnaden för anläggningen med hänsyn härtill, äfven om det vid utfö-

188 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

randet skulle visa sig, att den här uppgifna koppar- respektive järnvikten ej skulle stämma.

Öfriga bilagor till detta kontrakt äro exakt lika dem till det den 21 december 1909 undertecknade kontraktet angående leverans och montage af elektrisk utrustning för bandelen Kiruna—Riksgränsen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1910.

vnvuocU&b'

"Kb

Konto kruui'

+ Ovrei

OFVERSIKTSKARTA

SkaLa klOOO 000

farao

Vittai\aC

R. i\»

B eteckninéar

ibeJftCui

J> andel en KirunarRihsgränsen

Siikavuepio

Arbetsspar

Viiokainen J

ivSjaargyad

[T \.H70 V ''X/H rMcutnu-

Projekterad sträckning af rriLandsbanan.

iskarv

Karest*

Elektriska/ enfas-lednirwar

t%».r.S72

trär-**'

Enontr.\

Vutbcuri£rt

trefas■

Ku<'kt&$>

Öl Ä

Oiol

\uarim

Narvik.

K/rrf/station

ixlcjoensuti

strit t

Transformators tation

i»

»-

Stimuli

Hatnntrrö

tis"' XL2 6 ^ *-^£4

• frieritri alu

fyt>riu>ÅaitJs (

R.r.250.

öfc;«'

WÄ)AV

tväre

stfåarvis'

nZfiwoTitmh

SdnA'imitkk*]

Tfurfspu

k a Juft

>44 Vr

flit da.

ff»*»

r«erw

-XsväVcxOV

.r.SW

l«an

^riterrijrivditutsÅ

löja"

Tqrån

l,ax\fl|\Taw

uiltdalt

hfa&iwA

s/fiirvi^

o

<\X-. ;

kxxvXMA

mm

Krufj-.

löVVam

Muctdas

3t.r.i&

lixuiria'

Sarftajsp.rei

It.r. 230

Lipj^ri

Mtivrlst.

tivksjoh

TnMbik

t it rej

N7\t t M<

Sv, t r/t‘Vi t

,R. r.224,

.ruot&MfäirM

p44K

Lw.vftWn)

Mmäh

' i/ti/vi

hirs fn1

Utt/ute$&

MfXIM

^vrt}\w

‘Jäiritgn.

JÄ£*0

yKä

T^tVt&tpwfS

(utfå

R.r.214

* X-,

'StockbhrM

^ V\>\ \ v£

^11)

rm/f/Äv

Understi

s

js.

avjkdft

e

3W;

Y/..H/&'

.dna.stil

jjLl rr><V///ifc^

►eVvTvl

Tunkon

'MtMP:

ttisvii

Trermaftdö

:*v

V y,AH.f>vr,rtj.s

gUeäbay

"dkat/rn

fuiuficnj',

ri‘t*>/ frtkiat/g- \

a Si *Sr

PpW^T

.7/' wfri^jjTjinn ‘.Arm

riffa USbt

ljuf furu

^*■4? «ty. fiebbr

'i.rin: ters

\Jotenspdsk

'k tratt,

rid/t tf,

rasntfa^.

•Rfiris

iidi/ors -i/**

riijrtfpn

Sorti

ri///Ttfy'/si

täck

%Sm

'/tus,

;,,r rffo.. .~^-

,. *am

-X.

Mfe

y.w-4

c -^Ste k.- . ->k Ti

'•k* fri

' a; •,

2ä^ jr -.v ^

3SMK

mmt.

•mm

MMM

3rVj&; . äi' —

SHN

•Ä.

Gfneralstabens Litografiska Anståir