med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gräns¬ trafiken mellan Sverige och Norge

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 153.

1 N:o 153.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge; gifven Stockholms slott den 4 april 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag, vill Kung!. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga närlagda förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; ochf Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ÅDOLF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 116 Höft. (No 153.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Förslag

till

. Förordning

angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

Vid resa, annorledes än med järnväg, från Norge till Sverige öfver nedannämnda delar af gränsen vare det, med undantag för spelkort, livilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, samt brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom vin, för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt, och, hvad beträffar socker, jämväl skattefritt medföra följande mindre partier, nämligen:

a) då resa sker öfver de delar af gränsen, som äro belägna mellan gränsstationen i Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan Värmland och Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och Kalls socken äfvensom mellan Kalls och Frostvikens socknar i Jämtland: bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram, fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram, garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram, kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram, malt, 10 kilogram,

maltdrycker alla slag, tillsammans 5 liter, risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 5 kilogram, spannmål, omalen, 40 kilogram,

» , malen, 25 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram, väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett sammanlagdt värde af 25 kronor, samt

andra varor till ett sammanlagdt värde af 20 kronor;

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

b) då resa sker öfver den del af gränsen, som är belägen mellan gränsen mellan Värmland och Dalarne samt Ljusnebäcken i Härjedalen, eller öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra gränsen af Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns, samt från södra gränsen af Frostvikens socken och norr om denna belägna orter: bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram, fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram, garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram, kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram, malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter, risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram, spannmål, omalen, 150 kilogram,

» , malen, 100 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram, väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett värde af 40 kronor, samt

andra varor till ett sammanlagdt värde af 30 kronor.

Där vara af resande medföres i större myckenhet, än ofvan stadgats, skall tull och, hvad beträffar socker, jämväl sockerskatt, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan införda kvantiteten.

Afgiftsfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som i handelsafsikt införas, vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt de äro af de slag, med Indika han idkar handel.

Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar, skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, aflämna en under edlig förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor han medför, icke införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflämna dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

§ 2.

1. Om i gränstrakterna mellan Sverige och Norge någon äger eller brukar egendom på båda sidor om gränsen och dessa egendomar antingen gränsa omedelbart till hvarandra eller äro så belägna, att af-

4 Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 153.

ståndet mellan egendomarnas närmaste gränser ej öfverstiger 20 kilometer, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i Sverige belägna egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

2. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning, målning, spaning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och därefter till Norge återinföra», vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.

3. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade tullafgifter.

§ 3-

Till förekommande af missbruk af de i 1 och 2 §§ gjorda medgifvanden äger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som kunna anses erforderliga.

Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1910, och, där icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 30 november 1911.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153-

5 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton, grefve Ehrensvärd.

Malm,

Nyländer, von Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

»Gränstrafiken mellan Sverige och Norge har under de fyra senaste åren reglerats genom särskilda förordningar den 16 maj 1906, den 13 maj 1907, den 13 maj 1908 samt den 7 maj 1909; och hafva berörda författningar fastställts att gälla en hvar under ett år, den senast utfärdade från och med den 16 maj 1909 till och med den 15 maj 1910, därvid tillika föreskrifvits, att hvad i 2 § af förordningen är stadgadt rörande tullfri varuinförsel i vissa fall skall äga tillämpning allenast så länge däremot svarande bestämmelser gälla i Norge.

Då jag nu anhåller att få till behandling upptaga frågan om regleringen af nämnda gränstrafik för tiden efter sistnämnda dag, tillåter

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

jag mig till en början erinra därom, att Riksdagen i skrifvelse den 30 mars 1909 bos Ivungl. Maj:t anhållit om utredning för utrönande, huruvida och i hvilken omfattning tullfrihet för större varukvantitet, än hvad som i gällande förordning vore angifven, lämpligen borde medgifvas befolkningen i eu del trakter, som gränsade mot Norge.

Öfver denna Riksdagens framställning infordrades underdånigt utlåtande från generaltullstyrelsen, som, då för den begärda utredningen erfordrades yttranden ej mindre från Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande än äfven från vissa tullmyndigheter, men dylika yttranden icke kunde införskaffas under den närmaste tiden, i den 28 april 1909 afgifvet yttrande anhöll att framdeles få inkomma med underdånigt utlåtande i ämnet.

Då sådan utredning ännu ej föreligger, torde någon ändring af ifrågavarande bestämmelser i den riktning Riksdagen antydt för närvarande icke kunna ifrågasättas.

Den af Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 tillsatta kommittén för revision af gällande tulltaxa föreslog emellertid uti sitt den 3 maj 1909 afgifna betänkande, att ifrågavarande bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge borde, i öfverensstämmelse med hvad i allmänhet i liknande fall ägde rum i utlandet, regleras i den ordning, som gällde för tulltaxans beslutande. Bestämmelserna ifråga intogos därför i kommitténs förslag till förordning med tulltaxa; och framhöll kommittén därvid särskildt, att dessa bestämmelser, som i kommitténs förslag likasom uti gällande särskilda förordning i ämnet vore affattade uteslutande efter hvad svenska intressen påkallade och sålunda icke uppbures af några internationella hänsyn, i Norge motsvarades af bestämmelser i ämnet, som — lämpade efter Norges intressen — vore inrymda i norska tulltaxeförordningen.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, som afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande öfver tulltaxekommitténs nämnda betänkande, yttrade därvid, bland annat, att de i § 1 b) af gällande förordning rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge förekommande stadganden, hvilka med få afvikelse!- ordagrant återgåfves i motsvarande del af kommitténs förslag, hade, för så vidt anginge införsel till Kalls socken, icke kunnat få fullt ut den tillämpning, som utan tvifvel afsetts med desamma. Förhållandet vore nämligen, att Åre socken med en kil afdelade Kalls socken och träffade riksgränsen på den plats, där den ena af de två från Norge till sistnämnda socken ledande vägarna skare riksgränsen. Följden däraf hade blifvit, att ifrågavarande stadgande ansåges icke kunna tillämpas å varor, som på denna väg infördes till Kalls socken.

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Ämbetsverken hemställde därför, att det i berörda del af förslaget använda uttrycket »öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland» måtte ersättas med uttrycket »öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra gränsen af Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns».

Sedermera har generaltullstyrelsen ytterligare i underdånig skrifvelse den 23 december 1909, med erinran om sitt och kommerskollegii nyssberörda uttalande rörande gränstrafiken till Kalls socken, framhållit, att, äfven om nämnda ändringsförslag vunne beaktande, en afsevärd tidrymd torde komma att förflyta, innan vederbörande gränsbor kunde komma i åtnjutande af den lättnad i tullhänseende, som lagstiftaren velat tillförsäkra dem, med mindre denna fråga upptoges till särskild behandling. Generaltullstyrelsen hade för den skull ansett sig böra hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta därom, att den författning, som torde komma att träda i stället för nu gällande förordning om gränstrafiken, då tiden för dennas giltighet gått till ända, måtte i berörda del få en lydelse öfverensstämmande med omförmälda af kommerskollegium och generaltullstyrelsen föreslagna.

Genom nådig proposition den 25 nästlidne februari har Kung!. Maj:t för .Riksdagen till antagande framlagt förslag till förordning med tulltaxa för inkommande varor, att träda i kraft den 1 december 1911. Uti detta förslag till förordning, som hufvudsakligen grundar sig på omförmälda af tulltaxekommittén utarbetade, hafva jämväl inrymts bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, och har därvid stadgandet beträffande varuinförseln till Kalls socken gifvits den af nämnda ämbetsverk föreslagna lydelsen.

Under förutsättning, att berörda tulltaxeförordning kommer att af Riksdagen antagas, skulle således för tiden från och med den 1 december 1911 någon särskild förordning rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge icke vidare komma att erfordras, hvaremot för tiden intill sistnämnda dag torde böra fastställas särskilda föreskrifter af hufvudsakligen samma innehåll, som den nu gällande särskilda förordningen, men med förenämnda ändring i fråga om Kalls socken.

Beträffande det i sistnämnda förordning förekommande stadgandet, att vid tullfrihet för infördt socker jämväl skattefrihet skall åtnjutas, har tulltaxekommittén ansett detta stadgande icke lämpligen böra inrymmas i tulltaxeförordningen, utan har kommittén, under förutsättning, att erforderlig föreskrift i ämnet komme att inflyta i förordningen om beskattning af socker, i sitt förslag till tulltaxeförordning lämnat hänvisning till hvad som vore i sådant afseende stadgadt. I den förordning, som nu bör utfärdas att gälla för tiden till dess den nya tulltaxeförord-

8 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 153.

ningen träder i kraft, torde emellertid äfven bestämmelsen om skattefrihet för det införda sockret böra bibehållas.

I nu gällande förordning rörande ifrågavarande gränstrafik har, liksom i föregående förordningar af detta slag, föreskrifvits, att hvad i 2 § åt förordningen vore stadgadt rörande tullfri varuinförsel i vissa fall skulle äga tillämpning allenast så länge däremot svarande bestämmelser gällde i Norge. Såsom inhämtas af förenämnda förslag till ny tulltaxeförordning, har detta villkor funnits böra uteslutas i afseende å de bestämmelser om gränstrafiken, som intagits i berörda förslag. Vid sådant förhållande och då, såsom förut nämnts, de norska bestämmelserna i ämnet redan nu äro inrymda i norska tulltaxeförordningen, synes omförmälda villkor icke heller böra bibehållas i den förordning angående gränstrafiken, som nu torde böra utfärdas att gälla från och med den 16 maj 1910 till och med den 30 november 1911.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med af honom sålunda uttalade åsikter affattadt förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, hemställde departementschefen, att Kungl. Makt måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga samma förslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MåRCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.