med förslag till „ förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stampelafgiften

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 22.

1 N:o 22.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till „ förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stampelafgiften; gifven Stockholms slott den 14 januari 1910.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, dels ock besluta, att de nya bestämmelserna skola tillämpas från och med den dag, som af Kungl. Maj:t bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Åfd. 20 Höft.

2 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 22.

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften.

Härmed förordnas, att 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 Bevis angående — — — — — —--—

;, vederhäftighets-, — fritt.

,, som afses i 2 och 3 §§ af lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag — fritt.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt här nedan stadgas:

Bouppteckning skall 200 kronor.

A) Bouppteckning.

uppgår till ett värde af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

I öfrigt beräknas stämpelafgiften enligt denna

Tariff.

Klass I. För andel, som på grand af arf eller testamente tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling, utgör stämpelafgiften

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 5

4 kr. för hvarje fulla 100 kr. af and el, som uppgår till 3,000 kr., men icke till 3,500 kr.

Tillkommer andel kyrka, landsting, kommun, hushållningssällskap, akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse och uppgår andelen till 7,500 kronor eller därutöfver, nedsättes stämpelafgiften med hälften af det belopp, hvarmed stämpelafgiften enligt ofvan angifna grunder öfverstiger 8 procent af andelens hela belopp.

B) Fideikommissbref om fäst egendom, Gåfvobref, Morgongåfvobref, Testamente och Äktenskapsförord.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

C) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.

Afkomst eller annan förmån af fast egendom — —--— —--

Certeparti--— — — — — — —---— — — — — —

Check, lika med växel.

Depositionsräkning — — — — — — — — — — — — — — —

Växel skall förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å inrikes ort betalas, skall, innan den öfverlåtes eller till betalning företes, beläggas med stämpel af 50 öre för hvarje påbörjadt belopp af 1,000 kronor, hvarå växeln tyder;

dock att dylik växel å belopp, ej öfverstigande 100 kronor, är fri från stämpel, samt att sådan växel å belopp, som öfverstiger 100 kronor, men icke 300 kronor, skall förses med stämpel af 20 öre, och växel å belopp, som öfverstiger 300 kronor, men ej 500 kronor, med stämpel af 30 öre.

b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall, då den utställes eller, om den utfärdats utom riket, innan den här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning företes, beläggas med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och därutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå den tyder.

Utom i fall, hvarom bär ofvan under a) sägs, äger frihet från stämpel för växel rum i följande fall, nämligen

1) för postremissväxel och annan inom riket utfärdad växel, som är betalbar å inrikes ort vid uppvisandet;

2) för växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad å utrikes ort, därest växeln är ställd att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank, annan kreditinrättning eller bankir föras i räkning för utställaren;

3) för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet; samt

4) för växel, som ställes att betalas till statsförvaltningen tillhörande allmänt verks eller styrelses order.

År växel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22. 7

Sökes på grund af godkänd eller protesterad växel hos offentlig myndighet betalning, skall växeln förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund däraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 20 §.

Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononyhygge — — — —

41 §.

1. De insända stämpeldelarna skola i bofrätterna granskas och med protokollen jämföras af den eller de tjänstemän, som enligt den för vederbörande hofrätt gällande arbetsordning fått berörda arbete sig ålagdt; och bör, i händelse granskningen utförts af annan tjänsteman än advokatfiskal^ de vid densamma befunna felaktigheter hos advokatfiskalen anmälas. För alla under ett år aflämnade protokoll bör granskningsarbetet vara fulländadt senast inom slutet af det nästföljande året.

2. Finner advokatfiskalen på grund af anmärkning, som vid deU i 1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning, förfares på sätt 54 § stadgar. Advokatfiskalen vare jämväl obetaget att, där han för bevarande af kronans rätt finner sådant nödigt, i hofrätten föra talan mot enskild part om utgifvande af felande stämpelbelopp.

58 §.

1.-------------------

2. Har på grund af anmärkning vid den i 41 § omförmälda granskning högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknadt, kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarfvode å dessa medel med femton proceUt, hvilket arfvode, i händelse granskningen verkställts af advokatfiskalen, tillfaller denne men eljest fördelas mellan advokatfiskalen och den tjänsteman, som verkställt granskningen, med hälften till hvardera.

8 Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Utdrag af protokollet öfver finansårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton, grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer, von Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet :

Vid mera än ett tillfälle, då fråga varit om täckande af statens ökade skattebehof, har jag framhållit, hurusom stämpelbeskattningen i vårt land icke på långt när vunnit den utveckling som i flertalet främmande länder och detta såväl i fråga om mångsidighet som beträffande skatteresultat. Detta förhållande liksom ock min ofta uttalade mening, att de omsättnings- och indirekta kapitalskatter, som inrymmas

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

inom stämpelbeskattningens område, äro i stort sedt en lämplig form för beskattning, har under nu rådande statsfinansiella förhållanden föranledt mig att söka i tid vinna en sådan utredning om möjligheterna till en utsträckt stämpelbeskattning, att det ökade skattebehof, som, efter hvad jag förutsåg, var att vänta för statsregleringen för år 1911’ skulle kunna täckas äfven med anlitande af beskattning af nyssnämnda natur.

För sådant ändamål igångsattes under våren 1909 genom åtgärder, vidtagna direkt från finansdepartementet, utredningar inom rikets skilda hofrätter rörande bouppteckningsstämpeln. Dessa utredningar, omfattande åren 1906—1908, hafva sedermera blifvit inom finansdepartementet genom aktuarien I. Flodströms försorg sammanförda, och torde denna statistik få såsom bilaga vidfogas detta protokoll. Jämsides med detta arbete har under år 1909 genom tjänstemän inom finansdepartementet och tillkallade sakkunniga verkställts utredning dels rörande utländsk lagstiftning i förevarande ämne dels ock för revision af den i vårt land gällande stämpelförordningen, hvad angår stämpelskyldigheten med afseende å bouppteckning och gåfva.

Därjämte erhöll jag den 27 maj 1909 Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst tre sakkunniga personer att uppgöra förslag i syfte att genom allmän utredning af stämpelbeskattningen åt staten bereda ökade inkomster under denna skattetitel.

För utförande af sådant uppdrag, därmed af anledning, som af det föregående torde framgå, icke afsetts att underkasta gällande bestämmelser om bouppteckningsstämpeln revision, tillkallade jag den 11 juni 1909 generaldirektören grefve Hans Wachtmeister samt bankdirektörerna Victor Moll och Ernst von Sydow. Med skrifvelse den 29 december samma år hafva de sakkunniga inkommit med betänkande och förslag.

Detta förslag innefattar nya eller förändrade bestämmelser med afseende å

lagfartsstämpeln,

aktiestämpeln,

obligations- och skuldebrefsstämpeln,

räntestämpel,

lottsedelstämpel,

kvittensstämpel,

försäkringsstämpel,

arrende- och hyreskontraktsstämpel.

Detta förslag, som åtföljes af en mycket utförlig och värdefull utredning rörande motsvarande bestämmelser i utlandet och de föregå. till Piksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 2

10 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.

slagna skatternas betydelse och påräkneliga ekonomiska resultat för vårt land, måste gifvetvis det oaktadt, först och främst i mån förslaget afser införande af nya slag af stämpelskatter, göras till föremål för fortsatt utredning inom vederbörande ämbetsverk, innan frågan därom slutligen kan underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Detta gäller sålunda särskildt räntestämpeln, lottsedelstämpeln, kvittensstämpeln, försäkringsstämpeln samt arrende- och hyreskontraktsstämpeln.

Men äfven i fråga om lagfarts-, aktie- samt obligations- och skuldebrefsstämplarna måste före en slutlig pröfning yttranden infordras utan gensägelse från statskontoret men därjämte, med hänsyn till förslagens innebörd, eventuellt jämväl från andra myndigheter och vederbörande. De sakkunnigas förslag att utsträcka obligationsstämpeln att under vissa angifna förutsättningar gälla med afseende å kommuners amorteringslån är sålunda, utom en nyhet, tillika eljest af beskaffenhet att böra underkastas eu omsorgsfull granskning. Äfven kommitterades förslag till ändringar rörande lagfartsstämpeln afser mera än en höjning af lagfartsstämpeln, nämligen också vissa ändrade stadganden rörande grunderna för lagfartsstämpelns utgående.

Af senast omförmälda stämpelskatter är den föreslagna höjningen af den omsättningsskatt, som fått form i lagfartsstämpeln, i och för sig af stor ekonomisk betydelse. Detta oaktadt torde man i allt fall icke kunna vidtaga en sådan höjning af lagfartsstämpeln eller af denna stämpelskatt och aktiestämpeln tillsammans, att stämpelskatternas ökade afkastning därigenom skulle kunna täcka det skattebehof, som, enligt hvad jag senare i dag i annat sammanhang skall visa, torde böra fyllas genom ökad stämpelbeskattning, eller närmare 3,000,000 kronor. Härtill kommer, hvad lagfartsstämpeln angår, att frågan om densammas höjande står i ett visst samband med det förslag till en kommunal värdestegringsskatt å fastighet, som för närvarande är föremål för myndigheternas granskning. Denna skatt har visserligen icke direkt formen af omsättningsskatt, men skulle dock i allmänhet träffa fastigheten vid samma tillfälle som lagfartsstämpeln. I viss mån skulle sålunda vid nämnda tillfälle en konkurrens uppstå mellan stat och kommun. Under sådana förhållanden kan man vid lagfartsstämpelns höjande icke lämna alldeles obeaktad storleken af den ifrågasatta kommunala värdestegringsskatten. Af nu anförda och vissa andra skäl finner jag mig icke nu böra ifrågasätta förändrade bestämmelser beträffande ifrågavarande omsättningsskatt. I stället har jag ansett mig böra för täckande af skattebehofven anlita den enda rena förmögenhetsskatt, som gällande stämpelförordning bjuder, eller boupptecknings-

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

stämpeln, samt därvidlag inskränka mig till, i hufvudsak, en revision af skattesatserna allenast.

Innan jag redogör för detta förslag, skall jag i korthet beröra dels lagstiftningsarbetet i Sverige å förevarande område under de senare årtiondena dels ock hvad i en del främmande länder finnes stadgadt med afseende å beskattningen af kvarlåtenskap och arfslotter m. m. Och skall jag vid min undersökning i stort sedt stanna vid de bestämmelser rörande arfs- och kvarlåtenskapsbeskattningen, som kunna hafva intresse för bedömandet af det förslag till revision af bouppteckningsstämpeln, hvarom nu är fråga.

Bouppteckningsstämpeln, som under tiden till och med år 1884 utgjorde 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af samfällda behållningen i boet, erhöll genom stämpelförordningen af samma år en med arfsskatt mera närbesläktad form. Enligt sistnämnda förordning utgjorde bouppteckningsstämpeln, då arflåtaren efterlämnat bröstarfvinge, 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet och, då arflåtaren efterlämnat fjärmare arfvinge eller aflidit utan känd arfvinge, 60 öre för hvarje fulla 100 kronor åt behållningen i boet. Frihet från stämpeln ägde rum, då behållningen icke uppgick till 1,000 kronor.

För revision af, bland annat, dessa bestämmelser tillkallades år 1893 ett antal sakkunniga personer, som jämte dåvarande expeditionschefen i finansdepartementet grefve Hans Wachtmeister utarbetade och den 27 oktober 1893 afgåfvo förslag till ny stämpelförordning.

Enligt detta förslag, såvidt angår bouppteckningsstämpeln, skulle skatten visserligen, liksom dittills, utgå å behållningen i boet, men skulle af arfvingar och testamentstagare så gäldas, att en hvar af dem bestode så mycket af samma afgift, som för hans andel i boet beräknades utgå. Skattesatserna för den sålunda anordnade arfsskatten, skulle, enligt kommitterades förslag, graderas med hänsyn till dels den större eller mindre aflägsenheten i skyldskap emellan den aflidne och dödsbodelägarne och dels respektive arfs- eller testamentslotters storlek. I förra afseendet föreslogs, att dödsbodelägarna delades i tre klasser. I senare afseendet åter hemställdes, att den progressiva beskattningsprincipen tillämpades medelst en degressiv skatteskala, hvars maximisatser resp. 1.5, 3 och 6 procent inom de särskilda klasserna inträdde för arfslotter af respektive 75,000 kronor, 50,000 kronor, 40,000 kronor och därutöfver. Minimisatsen, bestämd lika för alla tre klasserna till 0.5 procent, skulle träffa lott om 200 kronor.

för att i möjligaste mån förekomma, att den föreslagna arfsskatten skulle föranleda därtill, att personer, till undvikande af arfs-

Svensk lagstiftning ang.

bouppteckning sttämpeln.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

skatten, redan i lifstiden afhände sig egendom i form af gåfva, syntes det kommitterade vara nödvändigt att i samband med den föreslagna stegringen i arfsskatten jämväl höja stämpelafgiften för dylikt slag af öfverlåtelse. Hvad anginge lös egendom, kunde detta dock endast ske, för så vidt gåfvan erhölle skriftlig form. Beträffande stämpeln å gåfvobref om fast egendom syntes lämpligast att, såsom dittills, uppbära densamma i samband med ansökan om lagfart å den skänkta fastigheten. Af dessa och i öfrigt anförda skäl ansågo kommitterade, att afhandling om gåfva af fast egendom borde vid ansökan om lagfart beläggas med stämpel efter 1.6, 2.6 och 4.6 procent af gåfvans värde, räknadt allt efter skyldskapsförhållandet mellan gifvaren och gåfvotagaren.

I den proposition med förslag till ny förordning angående stämpelafgiften, som förelädes 1894 års Riksdag, hade de af kommitterade föreslagna skatteskalor i afseende å bouppteckningsstämpeln upptagits oförändrade, hvaremot stämpeln i fråga om gåfva af fast egendom undergått någon jämkning nedåt.

I den skrifvelse af den 11 maj 1894, däri Riksdagen anmälde sina beslut i anledning af nyssnämnda proposition, anförde Riksdagen, att Riksdagen emot de föreslagna skattesatserna icke funnit skäl till annan anmärkning, än att Riksdagen ansett, att bröstarfvinges arfslott likasom andel i boet, hvilken på grund af testamente tillkomme efterlefvande make, bröstarfvinge eller bröstarfvinges afkomling, borde åtnjuta skattefrihet, så snart den icke uppginge i värde till 400 kronor, under det att enligt Kungl. Maj:ts förslag sådan förmån skulle åtnjutas, endast för så vidt lotten icke uppginge till 200 kronors värde.

De föreslagna bestämmelserna rörande stämpel å gåfvobref hade Riksdagen funnit sig icke kunna antaga i oförändradt skick. I betraktande af den omständighet, att vid beräkning af stämpelafgiften för gåfvobref om fast egendom afdrag för intecknad gäld icke medgåfves, under det att gåfvobref om lös egendom i de tvifvelsutan sällsynta fall, då sådana utfärdades, stämpelbelades endast efter gåfvans verkliga värde, hade det synts Riksdagen icke vara skäl att sätta afgiften högre för gåfvobref af det förra slaget än för sådana af det senare; och med fästadt afseende å lättheten att i och för gåfvostämpelns undvikande förkläda gåfva af fast egendom under form af köp med fingerad köpeskilling, hade Riksdagen ansett, att man lämpligen borde stanna vid 60 öre, då egendomen öfverginge till skyldeman i rätt nedstigande led, och eljest 1 krona 60 öre, allt för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

13 Kungl, Maj ds Nåd. Proposition N:o 22

För de i förordningen den 9 augusti 1894 angående stämpelafgiften i enlighet med Riksdagens beslut införda skatteskalor för bouppteckningsstämpeln, hvilka skatteskalor fortfarande äga tillämpning, skall jag närmare redogöra i sammanhang med föreliggande förslag till ändringar i samma skalor samt öfvergår nu till gällande och föreslagen lagstiftning i ämnet i vissa främmande länder.

Norska lagen den 8 april 1905 om Afgift af Arv är en ren arfskattelag. Medan de allmänna grunderna för skattskyldigheten fastställts i nämnda författning, bestämmas skattesatserna för hvarje budget genom särskild kungörelse. De skattesatser, som nedan angifvas, hafva emellertid oförändrad t varit gällande under åren 1904—1909.

I. Skatteskalan med afseende å arfslott, som tillfaller arflåtares bröstarfvinge, är ordnad på ungefärligen enahanda sätt som progressionsskalan i den svenska inkomstskatteförordningen.

Af hvarje arfslott är ett belopp af 1,000 kronor skattefritt.

För den del af arfslotten, som öfverstiger 1,000 kronor men ej

10.000 kronor, är skatteprocenten 1

För den del af arfslotten, som öfverstiger 10,000 kronor men ej

50.000 kronor, är skatteprocenten 2

För den del af arfslotten, som öfverstiger 50,000 kronor men ej

100.000 kronor, är skatteprocenten 3 För den del af arfslotten, som öfverstiger 100,000 kronor, är skatteprocenten 4

Till åskådliggörande häraf må några exempel nämnas.

II. För arf, som tillfaller arflåtarens föräldrar, erlägges 4 procent i skatt.

Norge.

14 Danmark.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

III. För arf, som tillfaller arflåtarens syskon eller dessas afkomlingar i rätt nedstigande led, sidoarfvingar m. fl., erlägges 6 procent i skatt.

IY. För annan än nu nämnd arfslott erlägges 10 procent i skatt.

Arfsskatt utgår ej, då boets behållna förmögenhet understiger 500 kronor, eller i fråga om medel, som tillfaller person, hvilken vid den aflidnes frånfälle till honom stod i tjänsteförhållande, för hvad som icke öfverstiger 500 kronor.

Med den danska lagen om arveafgift af den 27 maj 1908 har införts en allmän arfsskatt, progressiv efter ett system, beroende på såväl skyldskapsgrad som arfslottens storlek.

Stärbhusdelägare indelas i 4 grupper allt efter skyldskapen:

A. äkta makar och afkomlingar (äfven adoptivbarn),

B. föräldrar och dessas afkomlingar, såvidt de icke tillhöra grupp A,

C. far- och morföräldrar jämte dessas afkomlingar, för såvidt de icke tillhöra någon af förenämnda grupper,

D. aflägsnare släktingar och oskylda.

Beträffande afgiftens storlek m. m. hänvisas till den tabellariska sammanställning, hvartill jag strax återkommer.

Uppgår boets hela behållna förmögenhet icke till 500 kronor, erlägges ingen arfsskatt.

Fria från arfsskatt äro efterlefvande make och barn under 18 år, när värdet af arfslotten icke öfverstiger 1,000 kronor.

För lott å belopp intill 2,000 kronor, som tillfaller person, hvilken de sista fem åren uppehållit sig i den aflidnes hus eller varit ekonomiskt beroende af denne, beräknas afgift såsom i fråga om'.barn.

Finansministern äger medgifva nedsättning till 4 procent för arf, som tillfaller offentliga institutioner, föreningar, sällskap eller stiftelser med allmännyttigt eller välgörande ändamål.

Med iakttagande af hvad nu nämnts utgår arfsskatten med följande belopp:

Kungi. Maj ris Nåd,. Proposition No 22.

15 För l0tt’ S°m tUlfaller stat’ kyrka, kommun, förening, sällskap, stiftelse m. fl., betalas 10 procent utan afseende å lottens storlek.

v iÄ?en<^m är 1907 re&leras i Finland bestämmelserna om eu

var ens apsskatt, som utgår i form af stämpel å bouppteckningsinstrument. Instrumentet drager dock icke stämpel, då behållningen l _°® u^derstiger 3,000 mark och arflåtaren efterlämnat maka eller bröstarfvinge. Eljest utgår skatten efter följande grunder:

Då arflåtaren ej efterlämnat maka, men väl bröstarfvinge, erlagges skatt, om boets behållning i mark räknadt

Finland.

ej uppgår till 10,000 utgör minst 10,000 men ej

0.2 procent.

l

Ty klätt d.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Efterlämnar arflåtaren make, beräknas skatten endast till hälften af det i förestående tariff angifna belopp.

Då den aflidne icke efterlämnat make eller bröstarfvinge, men fader, moder, broder, syster eller syskons afkomlingar, ökas skatten med 150 procent samt, då endast fjärmare eller inga arfvingar finnas, med 300 procent af det i tariffen angifna belopp.

Genom lagen den 3 juni 1906 infördes i Tyskland en allmän riksskatt på arf.

Fria från arfsskatten äro make samt barn och deras afkomlingar. Arfvingar i rätt uppstigande led åtnjuta frihet från skatt, om lott ej öfverstiger 10,000 mark. Lagen medgifver vidare frihet för lott, som tillfaller person, hvilken stått i tjänste- eller arbetsförhållande till den döde, där lotten ej öfverstiger 3,000 mark. Lott, som icke öfverstiger 500 mark, är alltid skattefri.

Såsom allmän regel stadgas, att arfsskatten utgår med 5 procent för lott, som tillfaller kyrka eller stiftelse, sällskap, förening, anstalt med kyrkligt, välgörande eller allmännyttigt ändamål.

Med iakttagande af hvad nu nämnts, utgår skatten i följande ordning:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

17 Grupp I:

1) Föräldrar.

2) Syskon och dessas afkomlingar i l:a led.

Grupp II:

1) Far- och morföräldrar samt aflägsnare släktingar i rätt uppstigande led.

2) Svär- och styfföräldrar. 1 ö

3) ,» „ „ barn.

4) Syskons afkomlingar i 2:a led.

5) Utom äktenskapet födda, af fadern erkända barn och deras afkomlingar.

6) 1 barns ställe upptagna personer.

Grupp III:

11 Föräldrars syskon.

2) Besvågrade i 2:a ledet på sidolinjen.

Grupp IV:

O fråga fall.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, hurusom år 1908 för tyska riksdagen framlades förslag till kvarlåtenskapsskatt. Ehuru detta förslag icke vann Riksdagens godkännande, skall jag dock, med Bih. till liilcsd. Prut. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 3

Frankrike.

18 Kungl. Majis Nåd. Proposition No 22.

anmärkande att bo, hvars behållning icke öfverstege 20,000 mark, enligt förslaget skulle vara skattefritt, nu återge den i förslaget tilltänkta skatteskalan, som i allmänhet skulle hafva blifvit tillämplig. Skatten skulle utgöra, då behållningen i boet öfverstege

30.000 »

40.000 »

50.000 >

60.000 »

75,000 »

100.000 »

125.000 »

150.000 »

200.000 »

300.000 >

500.000 >

750.000 »

1,000,000 ......

0.5 procent 0.6 »

0.7 >

0.8 »

1 »

1.2 »

1.4 »

1.7 >

2 >

2.3 »

2.6 »

2.8 »

2.9 »

3 >

20,000 mark men ej

» » > » > > > » > » > » » » » » I

I Frankrike har genom lagen den 25 februari 1901 med därtill gjordt tillägg af den 30 mars 1902 införts en verklig arfsskatt. Skatten är progressiv och progressionen beroende såväl på skyldskap som arfslottens storlek, dock att skatten för andel, som gifves för allmännyttigt eller välgörande ändamål till departement, kommun, allmän inrättning eller förening, utgår med jämnt 9 procent.

Med beaktande häraf äro skatteskalorna anordnade på följande sätt:

\

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 22.

19 Grupp I: Rätt upp- och nedstigande led.

Grupp II: Makar.

Grupp III: Syskon.

Grupp IV: Syskons barn och föräldrars syskon.

Grupp V: Kusiner samt syskons barnbarn äfvensom faders och moders föräldrars syskon.

Grupp VI: Anförvanter i 5:e och G:e släktskapsgraden.

Grupp VII: Öfriga fall.

I England finnas dels en kvarlåtenskapsskatt, estate duty, med en tilläggsskatt för fideikommissförmögenhet, settlement estate duty, dels ock två hvarandra kompletterande arfsskatter, afseende olika slag af egendom, nämligen legacy duty och succession duty.

Frihet från skatt kan, efter hvad jag inhämtat, vederbörande uppbördsmyndighet medgifva för samlingar och dylik donation, gjord i nationellt, historiskt eller vetenskapligt intresse.

Hvad därefter särskildt angår estate duty, är från denna skatt befriadt bo, hvars behållning icke öfverstiger 100 jg, hvarjämte lindring i skatten kan äga rum för förmögenhet icke öfverstigande 500 jg. Eljest gäller med afseende å denna skatt följande skatteskala:

England.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Skatten utgör när behållningen i boet öfverstiger

1 procent

2 >

B »

4 >

4 Va »

5 »

5 Va >

6 >

7 »

8 >

9 >

10 »

10 procent för den första millionen och

11 procent för återstoden,

10 procent för den första millionen och

12 procent för återstoden,

10 procent för den första millionen och

13 procent för återstoden,

10 procent för den första millionen och

14 procent för återstoden,

10 procent för den första millionen och

15 procent för återstoden.

Till denna estate duty kommer, såsom jag redan angifvit, beträffande viss egendom settlement estate duty, som utgår med en procent af egendomens värde.

Legacy duty och succession duty äro progressiva, men endast på grund af skyldskapsförhållandet till arflåtaren.

Skatterna, i verkligheten en afgift, utgöra för:

1) syskon eller deras afkomlingar eller maka till

någon af dessa............................................................................... 3 procent.

2) föräldrars syskon och deras afkomlingar eller make

till någon af dessa ...................................................................... 5 »

3) farföräldrars eller morföräldrars syskon och deras

afkomlingar eller make till någon af dessa .......................... 6 »

4) aflägsna^ skylda eller oskylda................................... 10 »

Släkting till arflåtaren i rätt upp- eller nedstigande led har att

i arfsskatt erlägga en procent, men är härifrån befriad, såvida estate duty, eventuellt settlement estate duty, utgår från boet. Enär estate duty så godt som alltid utgöres, kunna emellertid släktingar i nämnda led anses så godt som befriade från legacy duty och succession duty.

21 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 22.

Som bekant ingår i det budgetsförslag, som framlades för engelska parlamentet år 1909, en ökning af såväl kvarlåtenskapskatten som arfsskatten.

Sålunda föreslås, att den afgift, som motsvarar legacy duty och succession duty, höjes, hvad beträffar första släktskapsgraden eller syskon och deras afkomlingar, från nuvarande 3 procent till 5 procent och fastställes för öfriga skyldskapsgrader gemensamt till 10 procent i stället för nuvarande skattesatser om 5, 6 å 10 procent.

Skattesatsen för bröstarfvingar, föräldrar m. in., som är bestämd till en procent men beroende på, om estate duty utgår eller ej, skulle enligt förslaget utgå oberoende häraf, dock i allmänhet med undantag

1) för bo, hvars hela behållning icke öfverstiger 15,000 So,

2) för lott, som tillfaller änka eller barn under 21 år, för såvidt lotten icke öfverstiger 2,000 So,

3) för annan lott, som icke öfverstiger 1,000 So.

Hvad åter angår kvarlåtenskapsskatten skulle, utom en höjning af settlement estate duty till 2 procent, den allmänna estate duty utgå efter följande reviderade skatteskala, nämligen för belopp

För att nu återgå till frågan om ändring af de i Sverige gällande Sverift. skattesatser för bouppteckningsstämpeln, tillåter jag mig erinra, hurusom jag under år 1909, samtidigt därmed att åtgärder vidtogos för

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

vinnande af statistisk utredning, jämväl lät inom finansdepartementet påbörja arbete för revision af bestämmelserna rörande nämnda stämpelbeskattning i öfrigt. Denna revision både dock, såsom naturligt var, icke till ändamål att direkt reformera gällande arfsskattelagstiftning. Grunderna härför bestämdes som bekant genom stämpelförordningen af år 1894 och har så sent som år 1908 varit föremål för den revision, hvartill erfarenheten under tiden från år 1895 föranledde.

Med nämnda arbete afsåg jag, närmast föranledd af förestående omläggning af skatteskalorna, att i en särskild författning sammanföra alla bestämmelser rörande bouppteckningsstämpeln äfvensom gåfvostämpeln. Den under senare tider alltmera utvecklade stämpelbeskattningen och de nya stämpelskatternas omedelbara betydelse för den stora allmänheten hade nämligen bibragt mig den meningen, att stämpelförordningen borde i öfverskådlighetens och därför ock i allmänhetens intressen mera så att säga decentraliseras och bestämmelserna angående hvarje särskild stämpelskatt af större ekonomisk betydelse sjanständigt för sig bilda ett afslutadt helt. Den väg, som jag slog in på i fråga om förordningen om en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper, hade jag sålunda tänkt fortsätta. Om man för sådant ändamål för fortgångens skull successivt utfärdade särskilda författningar, hindrade detta naturligen icke, att, när decentraliseringsarbetet afslutats, sammanföra alla de särskilda stämpelförfattningarna i en ny större stämpelförordning med särskilda kapitel eller afdelningar för de skilda och närbesläktade slagen af stämpelskatter.

Att i sammanhang med revision af skatteskalorna för bouppteckningsstämpeln ur nuvarande stämpelförordning utbryta alla bestämmelser rörande samma stämpel, föll sig så mycket naturligare, som i och med arfsskattens ökade belastning en del spörsmål af kompletterande natur framträdde, som borde, om ock icke nödtvunget i sammanhang med nämnda revision, dock utan längre dröjsmål, erhålla sin lösning. Till dessa spörsmål skall jag strax återkomma och nu allenast med några ord beröra de skäl, som ännu hindrat realiserandet af min omförm älda plan.

Det reformarbete å skattelagstiftningens område, som under åtskilliga år pågått och allt fortfarande pågår inom finansdepartementet, fordrar enhetlighet i både plan och arbete. Om arbetet allt för mycket splittrades, skulle, utan att i stort sedt arbetet komme att påskyndas, sagda enhetlighet kunna riskeras. Starka intressen hafva därför talat för arbetets koncentrering. De vidlyftiga och mycket omfattande skatteförslag af omedelbarligen reellt intresse, som år 1909

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

slutfördes inom departementet, måste naturligen gå före det arbete af mera formellt innehåll, som afsåg åstadkommandet af en särskild förordning i afseende å visst slag af stämplar. Härtill kom, att ett spörsmål af stor räckvidd och ingående betydelse vid granskningen af stämpelförordningen, som hösten år 1909 väcktes, icke kunde lämnas obeaktadt vid affattandet af ett särskildt författningsförslag angående arfsskatt.

Detta spörsmål har jag redan omnämnt vid tillstyrkandet den 23 december 1909 af propositionen angående anvisande af anslag till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret. I afgifven promemoria, däröfver den af Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löneregleringskommittén yttrat sig i sammanhang med nyssnämnda fråga om förstärkning af arbetskrafterna i statskontoret, hade nämligen generalpostdirektören J. Juhlin väckt förslag om stämpelförsäljningsväsendets omläggning på det sätt, att postverket öfvertoge bestyret med försäljning af stämpelmärken och redovisning af stämpeluppbörden. Detta uppslag syntes mig i likhet med löneregleringskommittén, såsom jag vid nämnda tillfälle framhöll, beaktansvärdt. Det hade nämligen icke kunnat annat än väcka min uppmärksamhet, att kostnaderna för stämpeluppbörden, stigande till omkring 13,000,000 kronor, vida öfverstege den mer än dubbelt så störa uppbörden af de direkta skatterna, bevillning och inkomstskatt. Äfven om statens bidrag i sistnämnda hänseende kunde anses väl knappt tillmätta och äfven om uppbörden af stämplar vore af beskaffenhet att i och för sig böra, proportionellt sedt, draga högre kostnader än uppbörden af de å debetsedlar uppförda och å allmänna uppbördsstämmor uppburna direkta skatterna, torde dock måhända, anförde jag, skillnaden i kostnaderna för de skilda slagen af uppbörd vara större än som betingades af nämnda förhållanden. Men oafsedt kostnadsfrågan kunde ej heller lämnas obeaktadt, att med ett mera utveckladt stämpelskattesystem olägenheterna med det nuvarande försäljningssystemet blefve för allmänheten allt mera kännbara. Kunde man således, utan ökade eller kanske med minskade kostnader, göra försäljningen mindre centraliserad än det nuvarande systemet med särskildt antagna stämpelförsäljningsmän medgåfve, vore detta helt säkert ej blott från statsverkets sida utan äfven för den stämpelköpande allmänheten mycket välkommet. Frågan om stämpelförsäljningsväsendets omorganisation, särskildt hvad anginge stämpelförsäljningsmännens befattning därmed, vore emellertid, såsom löneregleringskommittén framhållit, af en mycket stor räckvidd och på vissa håll, särskildt där stämpelprovision inginge såsom en icke ringa förmån bland tjänstemännens löneförmåner, af ganska ingripande betydelse.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Frågans lösning måste alltså föregås af en grundlig ocli allsidig utredning. Det i generalpostdirektören Juhlins promemoria gifna uppslaget kunde blifva utgångspunkten för en sådan utredning, utan att på något sätt därigenom binda densamma. Andra utvägar kunde tänkas och hade också, framhöll jag, varit ifrågasatta. Jag syftade härmed på ett en gång väckt förslag, att riksbanken skulle, i sammanhang med landtränteriernas indragning, åtaga sig vissa med stämpelväsendet förenade bestyr. I hvarje fall vore jag, yttrade jag slutligen, vid mottagandet af omförmälda promemoria betänkt att påbörja den utredning, hvarom nu vore fråga, och hade jag för afsikt att för Eders Kungl. Maj:t inom en nära framtid framlägga förslag till sättet för åstadkommande af sådan utredning.

I sammanhang därmed ämnar jag återupptaga arbetet med upprättandet af en särskild arfsskatteförfattning. Såsom jag förut antydt var det min afsikt att då närmare behandla ett par spörsmål, som äga ett visst samband med höjning af bouppteckningsstämpeln. Det ena af dessa spörsmål berör gåfvostämpeln. Vid anordnande af arfsskatt får icke lämnas obeaktadt benägenheten att genom gåfvor med varm hand undandraga förmögenhet arfsbeskattningen. Denna benägenhet växer tydligtvis med ökning af nämnda beskattning. De åtgärder, som till mötande häraf i flera länder vidtagits, afse mindre att direkt höja stämpelskyldigheten för gåfva än att till ^^skattepliktig egendom hänföra gåfvor, som den aflidne i lifvet bortgifvit. Sålunda föreskrifves, att dylik gåfva, gifven viss tid, i regel högst 5 år, före dödsfallet, skall inräknas i kvarlåtenskapen, såvidt angår skattskyldigheten. Äfven om faran för att arfsskattebestämmelserna eljest skulle förlora i värde icke torde vara så synnerligen stor, synes mig dock beköfligt att jämväl hos oss stadganden i omförmälda riktning lämnas. Bestämmelser härom hade jag tänkt mig böra införas i samma författning som stadgandena om arfsskatten; och syntes mig lämpligt, att gåfvostämpeln, oafsedt dess förhållande till arfsskatten, i nämnda sammanhang underkastades särskild granskning. Under nu nämnda förhållanden kan förslag i ämnet icke föreligga utarbetadt förrän till nästkommande års Riksdag. De dispositioner dessförinnan, som kunna hafva träffats i det af mig nyss angifna syfte, torde i stort sedt, hvad staten vidkommer, icke blifva af någon nämnvärd betydelse. I hvarje fall lärer nämligen den tid före dödstillfället, inom hvilken af den aflidne i lifstiden gifven gåfva skall räknas till arfslott och sålunda lika med kvarlåtenskapen drabbas af bouppteckningsstämpeln, komma att omfatta öfver ett år.

Med de höjda skattesatserna i förevarande afseende sammanhänger

25 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

jämväl spörsmålet om anstånd med skattens utgörande. Särskildt kar sådant anstånd ansetts erforderligt för lott, därpå faller fast egendom, då svårighet alltemellanåt kunde tänkas uppstå för vederbörande att redan vid bouppteckningsinstrumentets inregistrerande vid domstol anskaffa reda penningar. Denna svårighet torde framför allt göra sig gällande vid mindre förmögna stärbhus och vara särskildt ömmande, då fastighet öfvergår från hvarandra mera närstående, alltså till personer, hvarom i klass I förmäles, eller efterlefvande make eller bröstarfvinge. Ehuru den skatteskala, som enligt mitt förslag skulle tillämpas med afseende å nämnda kategorier stärbhus och stärbhusdelägare, ej kan sägas vara ovanligt hög, afser jag likväl att i det förslag till förordning om arfsskatt och gåfvostämpel, hvarom jag nyss talade, inrymma bestämmelser i förut angifna syfte.

Kvarlåtenskaps- samt arfsskatten är till sin natur den renaste förmögenhetsskatt, skattetekniken känner. Medan den förmögenhetsskatt, som utgår mer eller mindre i samband med en inkomstskatt, har till sitt egentliga ändamål att träffa den fonderade inkomsten hårdare än inkomstskatten ensamt förmår att göra, afser åter skatt af förstnämnda slag att till staten i uppbördsväg indraga en del af själfva förmögenheten. Denna skatt blir sålunda på visst sätt ett komplement till den årliga förmögenhetsskatten, som, där denna finnes införd, träffat arflåtaren. De äldre skatteförfattningarna och delvis äfven de moderna bygga också den skatt, som jag nu för korthetens skull benämnt arfsskatt, på dödsboets samlade förmögenhet, utan afseende å antalet stärbhusdelägare eller storleken af deras andelar i boet. Detta var förhållandet med vår bouppteckningsstämpel före år 1895 och är fortfarande förhållandet med den finska bouppteckningsstämpeln liksom ock med den engelska estate duty. I mån som skattebehofvet växte och de nya grunderna för den direkta beskattningens anpassning efter skatteförmåga vunno erkännande, kommo äfven sistnämnda grunder så att säga mera medvetet till tillämpning å arfsbeskattningens område. A ena sidan fick man allt mera ögonen öppna för kvarlåtenskapsskattens finansiella betydelse. Icke vid något tillfälle kunde förmögenhetsskatt lättare bäras än vid det tillfälle, då förmögenhet öfverlätes genom arf eller testamente. Denna skattekraft ökades i mån som förmögenheten öfvergick på personer, hvilka icke under lifstiden varit den döde närstående eller eljes af honom ekonomiskt beroende. Ä andra sidan och särskildt med hänsyn till sistnämnda förhållande kunde icke förbises, att skattekraften icke fullt kunde tagas i anspråk, om Bill. till Pilcsd. Prut. 1910. 1 Band. 1 Afd. 20 lläft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

skatten proportionellt utportionerades på förmögenheten utan afseende å boets fördelning eller stärbhusdelägames ställning till den döde. Helt naturligt framfördes därför så småningom mera allmänt en verklig arfsskatt, vid hvars utmätande nämnda förhållanden behörigen beaktades. Skatten bestämdes för hvarje särskild lott eller andel i boet samt blef i naturlig anslutning till premisserna progressiv i förhållande till andelens storlek i och för sig men ock till släktskapsförhållandet mellan den döde och stärbhusdelägaren. Förefanns ingen släktskap alls, tillämpades en skarpare skatteskala, om denna icke ansågs kunna sammanfalla med skattesatserna för andel, som tillföll mera aflägsna släktingar.

Skatten öfvergår härmed att vara, jämte en skatt å den aflidnes förmögenhet och sålunda kompletterande den förmögenhetsskatt, han i sin lifstid utgjort, en särskild afgift för förmögenhetsförvärf genom arf och liknande fång. Den grund för skatten, hvarom jag först talade, leder konsekvent till den ordning, som gäller med afseende å vår arfs- ■beskattning, nämligen att staten under alla förhållanden, oafsedt till hvithet ändamål förmögenheten kommer att på grund af den dödes sista vilja disponeras, skall erhålla viss skatteandel af den förmögenhet, den flöde i lifstiden förvärfvat. Änskönt jag icke kan frånkänna denna mening sitt berättigande, anser jag mig dock, såsom jag strax skall framhålla, böra vid en förhöjd stämpelbeskattning gorå en afvikelse från hittills följda lagstiftningsprinciper på ifrågavarande område.

Med den utveckling, beskattningen af inkomst af förmögenhet under senare årtiondena erhållit i sa godt som alla kulturstater, har det naturligen utvecklat sig vissa mera allmängiltiga principer vid skatternas inre byggnad. Vid deras anordnande kan man dock därför icke släppa de nationella synpunkterna eller förhållandena ur sikte. Att här i riket med dess relativt taget små förmögenheter tillämpa samma skatteskalor, som gälla i det kapitalrika England, vore sålunda enligt min mening högst betänkligt om icke ogörligt, och skulle för öfrigt skattesatser i åtskilliga fall, såsom i fråga om förmögenheter om 1,000,000, 1,500,000, 2,000,000, 2,500,000 och 3,000,000 pund sterling, i svenskt mynt i rundt tal resp. 18,000,000, 27,000,000, 36,000,000, 45,000,000 och 54,000,000 kronor, verka såsom rena paradnummer.

Härtill kommer att med hänsyn såväl till den skattdragande allmänheten som ock till skatteresultatet det lika litet i förevarande som andra fall är lämpligt att göra ett alltför stort språng i utvecklingen. Under sådana förhållanden kunde det måhända synas, som om

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ett förslag, hvarigenom skatteprogressionen skulle ökas med öfver 150 procent, innebure en högre belastning af skattekällan än tillrådligt vore. Att jag detta oaktadt dock stannat vid ett sådant förslag, har berott på flera skäl. Till en början har jag icke kunnat lämna obeaktadt, hvad man i oss ekonomiskt närstående länder, på sätt den lämnade utredningen och en jämförande tablå, som torde få vidfoga» detta protokoll såsom bilaga, närmare utvisar, ansett sig kunna uttaga under förevarande skatteform. Den gräns i skatteprogressionen, som gäller för arfsskatten i t. ex. Danmark och Norge, ligger icke obetydligt högre än gällande gräns för vår bouppteckningsstämpel. Äfven en annan omständighet synes mig tala för en icke oväsentlig ökning af denna stämpelskatt.

Af det stora flertalet skatteformer torde få kunna sägas vara stadda i en sådan jämn och naturlig utveckling som arfsskatten. I mån som kapitalbildningen inom Sverige fortgår, bör denna skatt äfven för vårt land komma att ökas i betydelse icke så litet utöfver hvad nu är fallet.

Å andra sidan får vid en sk atterevision eller vid anordnande af ny skatt icke förbises, att täta rubbningar af skatter i allmänhet medföra stora olägenheter på flera områden. Också har alltid de skillda skatternas stabilitet betraktats såsom en budgetens styrka. Denna synpunkt får uppenbarligen icke lämnas ur sikte lika litet vid den omläggning af skatteskalorna för arfsskatten, som jag nu går att föreslå, som vid den reglering af den direkta beskattningen i öfrigt, som jag inom kort torde få tillfälle underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Härtill kommer, hvad arfsskatten beträffar, det af mig förut antydda allmänna skälet, att, då förmögenhet i allt fall genom direkt beskattning måste bära en större börda än nu, icke något bättre tillfälle till dylik beskattning torde kunna uppsökas än då förmögenheten genom arf eller testamente öfvergår i ny ägares hand.

Med dessa af mig uttalade meningar såsom bakgrund torde man säkerligen finna fullt förklarligt, att skatteskalorna för arfsskatten i mitt förslag blifvit i jämförelse med gällande icke oväsentligt höjda.

Såsom jag redan angifvit, innebär mitt förslag icke någon annan rubbning i nuvarande grunder för bouppteckningsstämpeln än i fråga om skatteskalorna. Klasserna skulle alltså bibehållas och afse, klass I andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling; klass II andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer fader, moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller

28 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

broders (halfbroders) eller systers (halfsysters) afkomling, samt klass III andel, som tillkommer annan arfvinge eller testamentstagare än sådan, som omförmäles i klasserna I och II, så ock andel, som är danaarf.

Själfva omläggningen af skatteskalorna har ock gjorts på sådant sätt, att den ej skulle rubba nuvarande förhållandet mellan nämnda klasser. Maximum för skatteskalorna är nu bestämdt för klass I till 1.5 procent af andel, klass II till 3 procent af andel och klass III till 6 procent af andel. Förhållandet dem emellan, som alltså kan uttryckas med 1*2x2, har föranledt därtill att, då maximum för klass I i mitt förslag ansetts kunna sättas till 4 procent, maximum bestämts för klass II till 8 procent och för klass III till 16 procent, allt af andel.

Vid anordnande af de nya skatteskalorna har jag utgått därifrån, att arfsskattens ökade afkastning borde, för såvidt icke vid utmätandet af skatten sådant skulle befinnas allt för betungande, uppgå till ungefärligen brutto 3,000,000 kronor. Ett sådant resultat skulle, på sätt jag med ledning af statistiken strax skall visa, kunna vinnas, om en systematisk och jämn förhöjning i nu gällande skatteskalor ägde rum intill af mig nu angifna maximiprocenttal. Denna jämna förhöjning har så anordnats, att för hvarje skatteskala nuvarande maximiprocenttal fördubblats vid andel af samma storlek, där maximum i skatteskalan nu inträder. I första klassen är maximum eller 1.5 procent bestämdt att utgå vid andel af 75,000 kronor och därutöfver. Enligt förslaget blir procenttalet vid andel, som uppgår till 75,000 kronor men ej till

100,000 kronor, jämnt 3. För andel, som ligger öfver 100,000 kronor, fortsättes progressionen för att vid andel om minst 450,000 kronor stanna vid 4 procent.

I afseende å grupperingen af andelar under 75,000 kronor har ingen annan ändring vidtagits än att den nuvarande gruppen af andelar, uppgående till 12,000 kronor men ej öfverstigande 25,000 kronor, tredelats.

Skatteprocenten, som i klass I för närvarande börjar med 0.5 procent för andel, hvilken uppgår till 400 kronor men ej till 2,000 kronor, höjes för andel af nämnda storlek med 0.1 procent, hvarefter procentförhöjningen mellan hvarje grupp konsekvent genomförts med 0.2 procent.

Liknande anordningar hafva vidtagits i afseende å skatteskalorna för klasserna II och III.

29 Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition No 22.

Andel om 50,000 kronor, som i gällande klass II träffas af en skatteprocent af 3, skall enligt förslaget utgöra i skatt 6 procent. Högsta procentsatsen eller 8 träffar andel om 375,000 kronor och därutöfver. Lägsta nuvarande skattesatsen, som bestämts för andel, hvilken uppgår till 200 kronor men ej till 500 kronor och utgör 0.5 procent, har liksom i fråga om klass I höjts till 0.6 procent, hvarefter stegringen de skillda grupperna emellan äfven i afseende å klass II konsekvent genomförts med 0.2 procent.

Beträffande slutligen klass III skall enligt förslaget andel om

40,000 kronor, som nu drabbas af skatt till 6 procent, träffas af en skatteprocent af 12. För lägsta skattepliktiga andel eller den, som uppgår till 200 kronor men ej till 500 kronor, är skatteprocenten nu 0.5, men skulle enligt förslaget blifva en. Stegringen i skatteprocenten mellan en grupp och närmast lägre är i denna klass föreslagen till 0.5. Högsta skatteprocenten eller 16 skulle träffa andel om 260,000 kronor och därutöfver.

Till åskådliggörande af hvad jag nu anfört, har jag låtit uppgöra jämförande tabeller, utvisande de gällande och de föreslagna skatteskalorna samt skatteökningen för hvarje särskild grupp. Dessa tabeller lyda som följer:

30 Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 22.

Klass 1.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Klass II.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Klass III.

i

33 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Innan jag härefter öfvergår att närmare redogöra för skatteresultatet af den omläggning af skatteskalorna, som tabellerna angifva, återkommer jag till hvad jag förut yttrade därom, att viss afvikelse borde göras från skattens tillämpning å all kvarlåtenskap. Jag syftar härmed på en fråga, som upptogs till behandling jämväl af 1893 års stämpelkommitterade. I sitt betänkande framhöllo dessa, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke vissa inrättningar och stiftelser, hvilka genom testamente tillädes egendom, borde från skatten befrias eller åtminstone lindring i beskattningen till dylika anstalters förmån medgifvas. Enligt de bestämmelser, som vid tiden för betänkandets aflåtande gällde angående stämpelafgiften för testamente om fast egendom, på grund hvaraf lagfart söktes, vore dylika inrättningar ställda i samma kategori som vissa närmare skyldeman till testamentsgifvaren och i följd däraf underkastade den för handlingar af nämnda slag gällande lägre stämpelsatsen af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde. Äfven om det åskådningssätt, som läge till grund för detta stadgande, kunde hafva något skäl för sig, finge man, anförde kommitterade vidare, å andra sidan icke förbise, att egendom, som disponerades till förmån för en inrättning af ifrågavarande art, merendels för all framtid förblefve i denna inrättnings ägo och i följd däraf icke sedermera komme att blifva underkastad hvarken den beskattning, som annan, enskild tillhörig egendom i form af arfsskatt hade att bära, eller åtskilliga af de andra stämpelafgifter, som vid transaktioner mellan lefvande träffade detta slag af egendom. Sistnämnda omständighet hade ock i Frankrike och England gifvit upphof till en särskild årlig skatt å egendom, som disponerats på ifrågavarande sätt.

* Af nu angifna grunder hade kommitterade icke ansett sig böra gifva nämnda slag af dispositioner någon särskild undantagsställning i förevarande afseende.

I enlighet med denna kommitterades mening, därom något yttrande i statsrådsprotokoll eller riksdagsskrifvelse icke lämnas, har gällande skatteskala för klass III blifvit utan undantag tillämpad på hvarje kvarlåtenskapslott af minst 200 kronor, sålunda äfven på testamentslott, hvarå kommitterade syftat.

När nu fråga är om en så väsentlig höjning af skatteskalan för nämnda klass som från ett maximum af 6 procent till maximum af 16 procent, torde emellertid goda skäl tala för, att någon nedsättning i stämpelafgiften medgåfves för donationer, gjorda för allmännyttigt eller välgörande ändamål. Det torde dock mindre väl öfverensstämma med här i riket rådande praxis att öfverlämna åt myndigheter att pröfva, huruvida Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 5

34 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

donation i ena eller andra fallet kan anses uppfylla betingelser för medgifvande af undantag från skattskyldighet. Hellre synes det mig lämpligt att i likhet med hvad som föreskrifvits i inkomstskatteförordningen omedelbarligen angifva, hvilka testamentstagare böra komma i åtnjutande af skattelindringen. Enligt nämnda förordning äro från skattskyldighet i allmänhet frikallade, förutom hypoteksbanker. hypoteksföreningar, järnkontoret och sparbanker, staten, kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma stiftelser, landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter.

Af dem, som sålunda äro från inkomstskatt frikallade, är staten redan enligt bestämmelse i stämpelförordningen befriad från stämpelafgift, hvarom nu är fråga, och af de öfriga synas mig till skattelindring böra ifrågakomma kyrkor, landsting, kommuner, hushållningssällskap, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma stiftelser. Donationer gjorda till någon af dessa kategorier torde i stort sedt afse allenast allmännyttiga eller välgörande ändamål.

I huru stor utsträckning lindring från bouppteckningsstämpeln bör i förevarande fall medgifvas, torde få anses vara mer eller mindre en smaksak. Själffallet är här endast fråga om lindring i skatt, som bestämmes enligt klass III. Högsta skattesatsen är där föreslagen till 16 procent. Under inga förhållanden synes mig lindring böra ske i belopp, som icke öfverstiger maximum för närmast lägre skatteskala eller skatteskalan för klass II. Då maximum där är föreslagen till 8 procent, gäller det sålunda att afgöra, huru stor del af det skattebelopp, som ligger öfver 8 procent af testamentslotten, må efterskänkas. För egen del har jag tänkt mig, att lindringen skulle kunna bestämmas till hälften af nämnda belopp. Om man förutsatte, att alla lotter, för hvilka skatteprocenten enligt mitt förslag skulle öfverstiga 8 procent, komme i åtnjutande af skattelindring, skulle vid tillämpning af de utaf mig föreslagna skattesatser, lindringarna hafva utgjort

för år 1906 ...................................................................... kronor 108,593:—-

„ „ 1907 ....................................................................... „ 181,673: —

„ „ 1908 ...................................................................... ..280,643: —

sammanlagdt kronor 570,909: —

eller i medeltal för år 190,303 kronor.

35 Kungl. Maj:ts l\åd. Proposition N:o 22.

Skatteresultatet af hela omläggningen har jag, såsom jag redan angifvit, beräknat till brutto omkring 3,000,000 kronor. I sådant afseende åberopar jag följande, med ledning af den upprättade statistiken, verkställda utredning, som för åskådliggörande af skatteomläggningens verkningar å de skilda förmögenhetsgrupperna uppställts i tabellarisk form.

Klass I.

, 3,731,844 ,

36 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Klass II.

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N.o 22.

37 Klass III.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Med tillämpning af de utaf mig föreslagna skatteskalor skulle alltså det ökade utbytet af arfsskatten hafva under åren 1906—1908 blifvit följande:

Summa kronor 8,909,599: —.

I medeltal för hvarje år skulle alltså den föreslagna ökningen hafva inbringat ungefärligen 2,970,000 kronor. Dragés härifrån den till högsta möjliga belopp beräknade lindringen för vissa donationer eller i rundt tal 190,000 kronor, återstode ett belopp af 2,780,000 kronor.

De ändringar i 8 § af stämpelförordningen, hvilka jag nu föreslagit, torde böra träda i kraft redan under innevarande år. Med den ökade stämpeluppbörd, som på grund däraf kunde äga rum år 1910, vore nämligen, på sätt jag tidigare vid tillstyrkandet af proposition om förhöjning i tullen å kaffe och kaffesurrogat angaf, afsedt att delvis möta brist i 1909 års statsreglering. Kunde de högre skattesatserna för bouppteckningsstämpeln vinna tillämpning redan under våren 1910, torde meruppbörden af stämpelmedlen kunna beräknas till ungefärligen

1,500,000 kronor.

Härefter anhåller jag att få anmäla uppkomna frågor om vissa andra ändringar i stämpelförordningen än de af mig redan berörda. I

I sådant afseende får jag till en början erinra, hurusom enligt lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall af straff,

39 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, straffet skall i fråga om den, som blifvit dömd till straffarbete på viss tid eller till fängelse eller arrest, genast gå i verkställighet, därest den dömde före besvärstidens utgång, i den ordning lagen bestämmer, förklarat sig nöjd med utslaget och villig att undergå den ådömda bestraffningen. I fråga om den förklaring, som sålunda skall af den dömde lämnas, stadgas i 2 och 3 §} i lagen, att förklaringen ej må gälla, där ej bland annat vid tiden för dess afgifvande utslaget eller rättens eller domarens bevis om den ådömda bestraffningen och den utgång i öfrigt, målet såvidt den dömde rörer genom utslaget erhållit, kommit vederbörande myndighet till hända.

Genom kungörelse den 10 december 1909 om ändrad lydelse af §§ 15, 16 och 20 i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen har Eders Kungl. Maj:t föreskrifvit att bevis, hvarom ofvan sägs, skall utan lösen utfärdas åt vederbörande. Det torde ligga i sakens natur, att sådant bevis jämväl bör vara fritt från stämpel, och har i sådant afseende uppgjorts förslag till tillägg till 3 § i förordningen angående stämpelafgiften.

På grund af bestämmelserna i förordningen den 5 juni 1909 angående ändrad lydelse af 1, 3, 8 och 52 §§ i förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften skall stämpelfrihet äga rum för växel, som är betalbar vid uppvisandet. Under erinran härom hafva 1909 års kommitterade i sitt förut omförmälda betänkande anfört, att enligt äldre stadganden, som fortfore att gälla till den 1 januari 1910, skulle vid uppvisandet betalbar växel, som ställdes att å utrikes ort betalas eller vore utfärdad å utrikes ort och här i riket öfverlätes eller till godkännande eller betalning företeddes, förses med stämpel, dock att frihet från stämpel ägde rum för växel, som vore ställd att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank eller bankir fördes i räkning för utställaren, äfvensom för växel, som vore dragen från utlandet på utlandet och endast vore betalbar i utlandet, så ock för växel, som ställdes att betalas till statsförvaltningen tillhörande allmänt verks eller styrelses order. Då det emellertid näppeligen torde hafva varit afsikten att vid den utvidgning af stämpelskatten å växlar, som verkställdes i samband med införandet af förstnämnda bestämmelse i förordningen af den 5 juni 1909, från skatt befria nyssberörda, förut stämpelpliktiga växlar och då vidare det icke syntes kunna anföras tillfyllestgörande skäl för vidtagande af en dylik åtgärd, hade det synts kommitterade vara riktigast, att stadgandena om växel i samma förordning gåfves sådan affattning, att stämpelplikt komme att gälla för

40 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 22.

ifrågavarande växlar, i sammanhang hvarmed en jämkning af stämpelförordningens föreskrift om checker vore påkallad. Hvad åter beträffade inom landet utfärdade växlar, som vore ställda att vid uppvisandet betalas å inrikes ort, syntes de fortfarande böra vara stämpelfria. Skulle nämligen dylika växlar stämpelbeläggas, vore sannolikt, att köpeskillingen för en vara, såld mot omedelbar kontant likvid, komme att remitteras till säljaren i stället för att af honom indragas med en å vista växel.

Mot hvad kommitterade sålunda anfört har jag ej något att erinra. I anslutning till ett af kommitterade upprättadt förslag med vissa däri vidtagna redaktionella ändringar torde därför de i 8 § stämpelförordningen gifna bestämmelser rörande check och växel böra erhålla något förändrad lydelse.

Enligt 41 § i gällande stämpelförordning utföres granskning af den vid underrätterna verkställda stämpelbeläggningen af vissa handlingar i hofrätternas advokatfiskalskontor genom därtill af hofrätterna förordnade tjänstemän, hvilka böra hos vederbörande advokatfiskal ani mäla förekommande felaktigheter, och äga dessa tjänstemän att för sitt granskningsarbete uppbära af stämpelmedlen utgående arfvoden. Föranleder dylik anmärkning, att högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknadt, kommer statsverket till godo, utgår enligt 58 § i samma förordning särskildt anmärkningsarfvode å dessa medel med femton procent, hvaraf ena hälften tillfaller advokatfiskalen och den andra hälften den tjänsteman, af hvilken granskningen utförts.

I det af löneregleringskommittén den 16 juli 1908 afgifna betänkande angående reglering af löneförhållanden m. m. vid rikets hofrätter påpekade kommittén, i fråga om ofvanberörda granskningsarbete, att detsamma stode i nära sammanhang med advokatfiskalens verksamhet i öfrigt och lämpligen kunde öfverflyttas såsom ett tjänsteåliggande, således utan särskildt arfvode, å advokatfiskalen, i den mån detta, med hänsyn till arbetets omfattning, kunde låta sig göra. Beträffande det särskilda i 58 § omförmälta anmärkningsarfvode, hvars belopp enligt kommittébetänkandet utgjort för advokatfiskalen i Svea hofrätt under år 1907 248 kronor 78 öre samt för advokatfiskalerna i Göta hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge under åren 1903—1907 i medeltal resp. 204 kronor 53 öre och 106 kronor 67 öre, ansåg kommittén, att nämnda arfvode ej borde borttagas, så länge dylikt arfvode i allmänhet utginge. Kommittén erinrade i

41 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

sådant afseende, att vid 1908 års riksdag anmärkningsarfvode för tjänstemän vid kammarrätten ansetts böra bibehållas, ehuru med begränsning af dess storlek i vissa fall. Då anmärkningsarfvodet i hofrätt uppginge till jämförelsevis obetydliga belopp, ansåge kommittén sig emellertid sakna anledning att föreslå någon begränsning däri. På grundval af kommitténs betänkande aflät Eders Kungl. Maj:t till 1909 års riksdag proposition om reglering af löneförhållanden m. m. i hofrätterna, och förekom vid frågans behandling inom Riksdagen ej någon anmärkning emot den föreslagna ordningen för stämpelgranskningen i hofrätterna. I fråga härom och med anledning af att Svea hofrätts yttrande öfver löneregleringskommitténs förslag till ordnande af ifrågavarande granskningsarbete, ett yttrande, som chefen för justitiedepartementet återgifvit vid tillstyrkandet af nämnda proposition, har i de nya arbetsordningar för rikets hofrätter, hvilka utfärdats den 10 december 1909 och som tillämpas från och med år 1910, föreskrifvits, att berörda gransk ningsarbete skall såsom tjänsteåliggande verkställas i Svea hofrätt af advokatfiskal och sekreteraren, enligt den fördelning hofrätten bestämmer, samt i de båda andra hofrätterna af advokatfiskalen. En nödvändig följd häraf är, att 41 § i stämpelförordningen erhåller en därmed öfverensstämmande lydelse.

På sätt löneregleringskommittén anmärkt, blef vid fastställandet af ny lönestat för kammarrätten det vissa tjänstemän därstädes tillkommande anmärkningsarfvode bibehållet, och skall, enligt 31 § i den för kammarrätten gällande instruktion af den 23 december 1908, af medel, som inflyta med anledning af anmärkning vid de för granskning inkomna räkenskaperna, utgå anmärkningsarfvode med femton procent, såvida medlen ej öfverstiga 500 kronor, men i annat fall med tio procent. Med hänsyn härtill och då, såsom kommittén påpekat, anmärkningsarfvodet i hofrätt uppgår till jämförelsevis obetydliga belopp, torde i 58 § i stämpelförordningen allenast böra vidtagas den ändring, som föranledes af den nya ordningen för stämpelgranskningen i hofrätt.

De af mig ifrågasatta ändringar med afseende å check- och växelstämpeln äfvensom i fråga om 3, 41 och 58 §§ torde af skäl, som lära framgå af förslagens motivering, böra träda i kraft så snart Riksdagen fattat sina beslut i ämnet.

Sedan föredragande departementschefen, statsrådet Swartz härefter uppläst ett i enlighet med de af honom uttalade åsikter inom finans- Bih. till Piksd J'rot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 6

42 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

departementet utarbeta^ förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, hemställde departementschefen att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att dels antaga nämnda förslag till förordning dels ock besluta, att de föreslagna nya bestämmelserna skulle tillämpas från och med den dag som af Kungl. Maj:t bestämmes.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga litt. till detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Axel Alexander son.

BILAGOR

44 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Arfsskatten i

Grupp I. Descendenter

Kungl. Maj:ta Säd. Proposition N:o 22.

vissa länder.

och äkta makar.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Grupp II. Föräldrar, syskon och syskonsbarn

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 22.

(i Danmark äfven syskons afkomlingar).

Norge.

a) föräldrar.

b) syskon och syskons afkomlingar.

Frankrike.

a) syskon.

b) syskons barn och föräldrars syskon.

Om boets behållning understiger i Norge 500 kronor erlägges ingen arfsskalt.

Högsta procentsatsen nås

i Tyskland för arfslotter öfver 1 miljon mark (890,000 kronor) och är då 10 procent i

i Frankrike för arfslotter, som öfverstiga 50 miljoner francs, och utgör för öfverskjutande belopp i grupp III 14

T^rnoonf i n-eunn T TT" A K X

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Grupp III. Far- och morföräldrar

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

samt deras afkomling!'.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Grupp. IV. Aflägsnare anför-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

vanter och oskylda.

STOCKHOLM, ISAAC MABCU8' BOKTETCKERT-AKTIEBOLAG, 1910.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

53 Bilaga.

Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpelafgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för åren 1906—1908.

<XKf<»

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. (N:o 22.)

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

INNEHÅLL.

S ammanfattande öfv ersikt.......................... ..............................................................

Tabeller:

Tab. 1. Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpelafgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1906 ..............................................................

Tab. 2. Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpelafgifter beräknats, enligt bouppteekningsprotokollen för år 1907 ...............................................................

Tab. 3. Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpelafgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1908 ...............................................................

Anmärkning till tab. 1, 2 och 3, med specifikation af arfs- och testamentsandelsbelopp om 100,000 kr. och däröfver .....................................................................

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

55 Till Herr Statsrådet och Chefen för Kung!, Finansdepartementet,

På grund af förordnande af den 25 ang. 1908 att verkställa vissa statistiska utredningar, erforderliga för den inom Kungl. Finansdepartementet pågående revision af skattelagstiftningen, äfvensom att inom nämnda departement i öfrigt biträda med statistisk utredning af andra frågor, som mer eller mindre stå i samband med förenämnda där pågående arbete, får jag härmed vördsamt öfverlämna utredning beträffande arfs- och testamentsandelar, för livilka stämpelafgifter beräknats, enligt bouppteckning sprotokollen för åren 1906—1908.

Stockholm den 17 jan. 1910.

I. Flodström.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Sammanfattande öfversikt.

För den utredning angående arfs- och testamentsandelar åren 1906 —1908, som härmed föreligger, har en sammanräkning efter i vederbörande hofrätter förvarade exemplar af bouppteckningsprotokollen verkställts beträffande antalet sådana andelar, för hvilka stämpelafgifter beräknats, med fördelning dels efter andelarnas storlek dels efter den af stämpelförordningens tre tariffklasser de tillhört. Däremot bar icke antecknats andelarnas belopp, undantagandes beträffande andelar om

100,000 kronor och däröfver, utan har för tabellerna det sammanlagda beloppet inom hvarje storleksgrupp approximativt beräknats under antagande, att medelbeloppen af andel inom gruppen motsvarat det aritmetiska medeltalet af gränsbeloppen för densamma, med bortkastande af hvad som öfverskjutit jämnt hundratal kronor. Stämpelafgiftsbeloppen för hvarje grupp enligt gällande förordning angående stämpelafgiften hafva sedan uträknats efter de sålunda beräknade andelsbeloppen.

Att genom anlitandet af dessa genvägar inga väsentliga felaktigheter uppkommit, framgår därutaf, att medan totalsummorna af de sålunda beräknade stämpelafgiftsbeloppen för åren 1906, 1907 och 1908 utgöra resp. 2,083,559, 2,670,601 och 3,153,820 kronor, uppgå de motsvarande verkliga totalbeloppen enligt inom Finansdepartementet verkställda sammanräkningar till respektive kronor 2,087,284*83, 2,685,801*39 och 3,210,126*55.1)

Antalet arfs- och testamentsandelar i sin helhet har inom de särskilda tariff klasserna (af hvilka klass I omfattar andelar, som på grund af arf eller testamente tillkommit bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling, klass II andelar, som på grund af arf eller testamente tillkommit fader, moder, broder, halfbroder, syster, halfsyster eller broders, halfbroders, systers eller halfsyster afkomling, och klass III andelar, som tillkommit annan arfvinge eller testamentstagare eller ock varit danaarf) utgjort:

*) Med afdrag af de belopp, som motsvarat den för bevis om inregistrering vid rådstufvurätt bestämda lösen: kr. 2,012,828mo, kr. 2,601,935oo samt kr. 3,124,416'7o.

57 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

År- Klass I. Klass II. Klass III. Summa.

1906 ..................................... 24,712 10,152 2,734 37,598

1907 ....................................... 26,871 11,193 2,715 40,779

1908 ...................................... 29,009 11,342 2,864 43,215

Andelarnas sammanlagda belopp samt beloppen af beräknad stämpel har, med särskiljande af andelar under och öfver (inkl.) 100,000 kronor, uppgått till:

Sammanlagdt belopp, kr. Beräknad stämpelafgift, kr.

De skillnader i fråga om andelarnas och afgifternas sammanlagda belopp, som de särskilda åren utvisa, bero, såsom man af ofvanstående sammanställning finner, nästan helt och hållet på andelarna om 100,000 kronor och häröfver. Beloppen af andelar under 100,000 kronor likasom af den stämpel, som för dessa afgifter kan beräknas, synas däremot vara jämförelsevis konstanta. Om andelarna öfver (inkl.) 100,000 kronor räknas för sig såsom ett tillägg till de andelar, hvilka falla under ifrågavarande gräns, befinnas de förra hafva utgjort i procent af de senare^ under _ åren 1906, 1907 och 1908 resp. 27*1, 60’9 samt 64'5 %.

På de skilda tariffklasserna fördela sig beloppen sålunda:

Klass I.

Klass II. Klass III.

Andelarnas Afgifternas Andelarnas Afgifternas belopp, kr. belopp, kr. belopp, kr. belopp, kr.

27.548.900 549.I71 10,361,700 419,922

25,971,600 495,805 11,632,100 509,046

32.224.900 672,334 16,176,900 754,111

Medelafgiften per 100 kronor utgör, såsom häraf framgår, under de tre åren respektive: för klass I kr. l os, 1*17 och 1'17, för klass II kr. 1 "99, 1*91 och 2-08, samt för klass III kr. 4‘05, 4*37 och 4-66.

För en detaljerad öfversikt med afseende på andelarnas och afgifternas fördelning i olika grupper efter andelarnas storlek hänvisas till tabellerna tillika med den efter dem fogade anmärkning. Ett sammandrag häröfver lämnas här:

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 20 Käft.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

1906. 1907. 1908.

Andelarnas Beräknad Andelarnas Beräknad Andelarnas Beräknad

Storleksgrupp. sammanlagda stämpel- sammanlagda stämpel- sammanlagda stämpelbelopp, kr. afgift, kr. belopp, kr. afgift, kr. belopp, kr. afgift, kr.

200— 899 kr.......... 825,800 4,128 957,900 4,789 915,200 4.576

400- 999 >» ......... 9,856,200 51,855 10,873,100 57.305 11,459,800 60,327

1.000— 2,999 » ......... 18,934,700 125,412 19,626,000 127,996 21,618,300 139,584

3.000— 5,999 » ......... 14,010,700 145,048 15,342,700 147,908 15,936,400 161,289

6.000— 9,999 » ......... 10,889,800 156,348 10,749,900 145,33° 11,844,700 160,030

10.000— 29,999 » ......... 25,095,000 410,406 25,324,100 424.055 27,479,000 474,88 x

30.000- 59,999 » ......... 18,841,400 366,733 16,699,200 314,395 16,585,000 347,251

60,000 -99,999 >» ......... 12,723,800 234,773 12,065,400 221,025 13,699,800 295,373

100,000 kr. och däröfver... 30,114,300 588,856 68,019,100 1,227,798 77,049,100 1,510,509

Summa 141,291,700 2,083,559 179,657,400 2,670,601 196,587,300 3,153,820

I procent af vederbörande summor visa sig dessa belopp hafva utgjort:

1906.

1907.

1908.

andra klasserna andelar under 200 kronor fria från stämpel samt i följd däraf här icke medräknade. I medeltal för alla tre åren hafva beloppen af andelar om 100,000 kronor och däröfver utgjort 33-8 procent af hela andelsbeloppet, och för dem beräknade stämpelafgifter 42'1 procent af hela afgiftsbeloppet. Motsvarande procenttal för grupperna 10,000 — 99,999 kronor äro 32-6 och 39'0 samt för grupperna under 10,000 kronor 33’6 och 18'9.

De beräknade stämpelafgifternas årliga belopp sedan 1895, då ännu gällande tariffsatser första gången tillämpades, hafva varit:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Tab. 1. Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

Anm. Andelarnas sammanlagda belopp (i jämna hundratal kronor) äfvensom beloppen af för storleksgrupp motsvarat det aritmetiska medeltalet af gränsbeloppen för gruppen. För andelar, uppgående öfver dem, som meddelas i anmärkningar å sid. 84.

A. Andelar, tillhörande stämpel-

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1906.

dem erlagda stämpelafgifter äro beräknade under antagande, att medelbeloppet af andel inom hvarje till 100,000 kr. och däröfver, äro dock de verkliga beloppen uträknade enligt den särskilda förteckning

förordningens tariffklass I.

*) Se särskild förteckning sid. 84.

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No- 22.

Tab. 1 (forts.)- Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

B. Andelar, tillhörande stämpel-

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1906.

förordningens tariffklass II.

x) So särskild förteckning sid. 84.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Tab. 1 (forts.). Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

C. Andelar, tillhörande stämpel-

Kungl. Maj.is Nåd■ Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1906.

V

förordningens tariffklass III.

') So särskild förteckning sid. 84.

Bill. Ull Biksd. Prof. 1910. 1 Sami, 1 Afd. 20 Hlift,

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Tab. 1 (forts.). Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

D. Summa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

avgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1906.

andelar.

’) So eärskilil förteckning sid. 84.

68 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Tab. 2. Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

Anm. Om beräkningen af andelarnas och stämpelafgifternas belopp se tab. 1.

A, Andelar, tillhörande stämpel-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1907.

förordningens tariffklass I.

*) So särskild förteckning sid. 84.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Tab. 2 (forts.). Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

B. Andelar, tillhörande stämpel-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1907.

förordningens tariffklass II.

J) So särskild förteckning sid. 85.

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Tab. 2 (forts.). Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel

C. Andelar, tillhörande stämpel-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1907.

förordningens tariffklass III.

*) Se särskild förteckning sid. 85.

Bih. till Bilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft.

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Tab. 2 (forts.)- Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

D. Summa

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1907.

andelar.

*) So särskild förteckning sid. 85.

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Tab. 3. Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stampel-

Amn. Om beräkningen af andelarnas och stämpelafgiftemas belopp se tab. 1.

A. Andelar, tillhörande stämpel-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för är 1908.

förordningens tariffklass I.

■) So särskild förtorkning sid. 85.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Tab. 3 (forts.). Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

B. Andelar, tillhörande stämpel-

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1908.

förordningens tariffklass II.

*) So särskild förteckning sid. 86.

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Tab. 3 (forts.). Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

C. Andelar, tillhörande stämpel-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1908.

förordningens tariffklass III.

*) So särskild förteckning sid. 8(i.

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. HO lläft. lä

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Tab. 3 (forts.). Arfs- och testamentsandelar, för hvilka stämpel-

D. Summa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

afgifter beräknats, enligt bouppteckningsprotokollen för år 1908.

andelar.

*) So särskild förteckning sid. 86

84 Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Anmärkning till tab. 1, 2 och 3, med specifikation af arfs- och

testamentsandelsbelopp om 100,000 kr. och däröfver (i kronor).

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 22,

120,800

121,400

121,400

121,400

121,400

121,400

127,300

127,300

127,800

133,700

133,700

133,700

134,900

134,900

143,100

154,700

154,700

154,700

155,200

159,500

159,500

Bill. till Biksd.

159,500

161,700

161,700

161,700

161,700

161,700

161.700 '

202,800

202,800

207,500

210,100

234,200

234,200

238,600

Prot. 1910. 1

238,600

248,300

249,200

263,700

263,700

276,900

276,900

342,800 '342,800

342,800

342,800

342,800

342,800

342,800

342,800

342,800

342,800

350,000

350,000

362,400

363,700

363,700

363,700

363,700

363,700

363,700

363,700

Sami. 1 Afd.

363,700

363,700

424,900

445,800

502,100

502,100

502,100

548,500

700,100

1,932,400

3,742,800

3,742,800

3,742,800

5,272,700

S:a 60,893,000

Klass II.

116,200

170,400

170,400

20 Höft.

274.600 281,000 302,800

382.600 S:a 3,772,100

Klass III.

100,000

160.300 170,400

246.500 288,200

817.000 S:a 3,354,000

År 1908.

Klass I.

101,200

103.500 103,500

104.300 104,300 104,300 104,300 104,300 108,200

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.