angående stats¬ bidrag till Trollhättans kommun såsom ersättning för mistning af beskattningsföremål på grund af statens öfver¬ tag ande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksam¬ het

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

1 Nr 100.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsbidrag till Trollhättans kommun såsom ersättning för mistning af beskattningsföremål på grund af statens öfvertag ande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet; gifven Stockholms slott den 24 februari 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att till Trollhättans kommun må, såsom ersättning för mistning af beskattningsföremål på grund af statens öfvertagande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet, årligen från och med år 1912 och tillsvidare, intill dess genom allmän lagstiftning nya grunder för statens skattskyldighet till kommun för statens egendom eller rörelse kunna varda fastställda och vunnit tillämpning, dock icke för längre tid än fem år, lämnas ett årligt statsbidrag af 11,000 kronor, att utgå af Trollhätte kanalverks medel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 62 Höft. (Nr 100.) 1

Trollhättans Jcommwns första framställning.

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari

1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Lindström,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, anförde:

Till Eders Kungl. Maj:ts pröfning föreligga två särskilda underdåniga framställningar från Trollhättans kommun om statsbidrag såsom ersättning för minskade skatteintäkter genom kronans öfvertagande af Trollhätte kanalbolags fastigheter och rörelse inom kommunen.

I den ena af dessa framställningar — hvilken inkom till civildepartementet den 7 januari 1908 och därefter, sedan vederbörande ämbetsmyndigheter blifvit hörda, den 8 mars 1910 öfverlämnats till finansdepartementets föredragning på grund af ärendets sammanhang med frågan om ordnandet af kommunalskatteväsendet och statens skatteplikt till kommun — har hemställts, det täcktes Eders Kungl. Maj:t

antingen i nådig proposition föreslå Riksdagen att för de af staten inköpta eller staten eljes tillhöriga fastigheter inom Trollhättans kommun

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

äfvensom för därinom af staten drifven industriell verksamhet eller rörelse, af hvad slag som helst, skatt under år 1908 och framgent skulle till kommunen utgöras efter samma grund och till samma belopp, som fallet skulle vara, därest samma fastigheter och rörelse ägdes eller drefves af enskilda,

eller, därest dylikt beslut ej vid 1908 års riksdag kunde komma till stånd, vidtaga anstalter, att kommunen måtte från och med år 1908 och tillsvidare af statsmedel tillgodokomma ett årligt anslag till samma belopp som för de af staten inom kommunen innehafda fastigheter eller därstädes af staten utöfvad rörelse utgjorts under det sista år fastigheterna och rörelsen i fråga befunnits i enskild ägo.

Tillika hemställde kommunen, huruvida icke kommunen kunde beredas godtgörelse efter sist angifna beräkningssätt för minskade skatteintäkter jämväl under de år, som förflutit efter år 1904, då staten förvärfvade ifrågavarande egendom och rörelse.

Uti ansökningen har framhållits, dels å ena sidan, att genom kronans förvärf af Trollhätte kanalverk och därmed förenad egendom kommunen sett sina inkomster af kommunalutskylder nedsatta med omkring en sjättedel, dels ock å andra sidan, att kommunen måste bereda sig på att för arbeten, hvarom beslut redan fattats, eller för i princip fastslagna eller projekterade oundgängliga anordningar, afseende samhällets omdaning till stad, utgifva sammanlagdt mer än "2,000,000 kronor. Såsom första grund för sitt frånvändande till Eders Kungl. Maj:t hade kommunen därför ansett sig kunna hänvisa till sin ringa ekonomiska bärkraft och däraf föranledda bristande förmåga att bära de ökade bördorna. För bifall till ansökningen talade också billighetsskäl af samma art som de, hvilka gjort sig gällande vid besluten om skyldighet för staten tillhöriga jordbruksfastigheter och kronoparker att vara underkastade kommunal beskattning och för kronans allmänningsskogar att bidraga till väghållningsdistriktens utgifter. Såsom ett särskilt stöd för ansökningen har tillika åberopats, att kommunalskattekommittén i sitt den 18 maj 1900 afgifna betänkande föreslagit skattskyldighet för staten till kommun för ej blott jordbruksfastighet utan ock verkstäder, stations- och boningshus, tillhöriga statens järnvägar eller andra statens kommunikationsanstalter, hvaribland uppräknas kanal, annan farled eller farväg samt flottled.

Staten hade visserligen, framhåller kommunen vidare, påtagit sig att med 100,000 kronor bidraga till täckande af kostnaden för den af kommunen beslutade dränering af det planlagda området och dess förseende med vattenledning, men detta dräneringsarbete vore af direkt nytta för staten både för de kronan tillhöriga delar af planlagda området, som komme att i kronans ägo behållas, och för de tomter, som komine att

4 Styrelsen för Trollhätte kanal och vattenverk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

försäljas. Med hänsyn härtill kunde det icke sägas, att genom omförmälda anslag minskats giltigheten af kommunens önskan om hjälp i bärandet af dess allmänna bördor.

Styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk bär uti infordradt underdånigt utlåtande vitsordat, hurusom genom statens öfvertagande från och med 1905 års ingång af nya Trollhätte kanalbolags fastigheter och rörelse samt genom statens förvärf af annan fast egendom vid Trollhättan kommunens skatteinkomster lidit en högst väsentlig minskning, och till belysning häraf anfört, att trots det jämförelsevis afsevärda antal skattdragande, som på sista tiden inflyttat till kommunen, fyrktalet år 1907 understeg det, som förefanns år 1904, med 23,115, hvilket haft till följd, att utdebiteringen för kommunalskatt, som för år 1904 utgjorde 39 öre per fyrk, stigit för år 1907 till 63 öre per fyrk. Enligt styrelsens mening vore det också uppenbart, att kommunalskatten under de närmaste åren skulle komma att undergå en högst betydande stegring och ställa irollhättan bland landets mest betungade samhällen i detta afseende, sa framt staten fortfarande som hittills icke deltoge i de kommunala utgifterna. Styrelsen delade den i ansökningen häfdade uppfattningen, att det genom 1906 års riksdagsbeslut kommunen tillerkända kontanta bidrag af 100,000 kronor till anläggning af vatten- och afloppsledningar endast vore att anse såsom en tillfällig hjälp och för öfrigt kunde motiveras af den förbättring och värdeökning, som tillskyndats statens många tomter genom tillgång på godt vatten och hygieniskt ordnadt aflopp; och den redan af kanalbolaget utlofvade och af staten honorerade gåfvan af mark till gator och allmänna platser Ange enligt styrelsens mening ej heller betraktas såsom något större bidrag från statens sida till kommunens utgifter.

Oaktadt de sålunda af staten lämnade bidragen icke kunde anses tillräckliga att bringa kommunen ur det finansiellt betänkliga läge, hvari den åtminstone för det dåvarande befunne sig, och oaktadt staten i betraktande af den dominerande ställning, den i afseende å Trollhättans kommun intoge, måste hafva en alldeles särskild anledning att ställa sig gynnsam mot de kommunala krafven, hade emellertid styrelsen, vid det förhållande att frågan om statens skatteplikt till kommunerna vore af så vidt gående natur, förmält sig icke våga tillstyrka något beslut med anledning af den föreliggande ansökningen, hvilket skulle kunna tolkas såsom ett prejudikat för andra liknande fall. Styrelsen förmenade därföre, att staten — intill dess lagstiftningen tilläfventyrs blifvit förändrad i riktning af en statens erkända skatteplikt till kommun — för Trollhättans kommuns vidkommande icke borde ingripa i annan form än att den i sär-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

skilda fall på därom gjord framställning lämnade bidrag till vissa för kommunen i dess helhet, nyttiga företag eller nödiga utgifter i likhet med hvad som redan ägt rum vid beviljande af det omförmälda bidraget af 100,000 kronor till vatten- och afloppsledningar.

Kammarkollegium och statskontoret hafva uti gemensamt underdånigt utlåtande anfört följande.

Till grund för den gjorda ansökningen hade åberopats dels en statens plikt att i allmänhet ej undandraga kommun, hvarinom staten ägde fastighet eller utöfvade rörelse, det ekonomiska stödet af utskylder till kommunen för sådan egendom eller rörelse, dels ock den särskilda ställning, staten i berörda hänseende kunde anses intaga gent emot Trollhättans kommun. Hvad den förra af dessa grunder anginge, tilläte sig ämbetsverken erinra, att frågan om statens kommunala skattskyldighet i dess allmängiltighet för närvarande vore på nådig pröfning beroende såväl i följd af det utaf kommunalskattekommittén framlagda förslag till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet som ock med anledning af en af 1908 års riksdag aflåten skrifvelse hvari anhållits, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utreda, under hvilka förutsättningar och i hvad mån kommun, inom hvilken staten förvärfvat fastighet eller industriell anläggning, må kunna tillerkännas bidrag från staten för bestridande af vissa kommunala utgifter, samt för riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Ämbetsverken delade visserligen den af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk omfattade mening, att nu föreliggande ansökning icke borde föranleda till något beslut, som skulle kunna anses föregidpa den begärda utredningen om statens ställning till kommunerna i skattehänseende, men då i anledning af denna senare frågas stora omfattning och betydelse torde kunna förutses, att lånar tid komme att förflyta, innan densamma kunde antagas vinna slutlig lösning, hade ämbetsverken ansett sig böra taga under särskildt öfvervägande den i ansökningen framkastade tanken, huruvida icke den säregna ställning, staten såsom fastighets- och driftsägare intoge inom just Trollhättans kommun, borde påkalla ett interim sförfogande beträffande statens skattebidrag till denna kommun; och ansåge, på grund af hvad i ärendet förekommit, ämbetsverken sig icke kunna bestrida, att i det nu ifrågavarande fallet förelåge starka billighetsskä.1 för att staten icke borde undandraga sig att bereda kommunen någon skälig ersättning för den opåräknade minskning i beskattningsföremål, som blifvit en följd af statens öfvertagande af kanalbolagets verksamhet.

Kammarkollegium och statskontoret.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

Kanal- och vatten verksstyrelsen, som syntes lifligt behjärta kommunens behof af sådant bidrag, hade i berörda afseende föreslagit, att staten skulle ingripa endast i vissa särskilda fall, där kommunen gjorde framställning om statens mellankomst för befordrande af något för kommunen i dess helhet viktigt företag. Det förefölle emellertid ämbetsverken, som om en, låt vara mera tillfällig, anordning, hvarigenom kommunen tillförsäkrades, åtminstone till en tid, årligt skattebidrag af staten för sina kommunala ändamål i allmänhet, skulle innebära en större fördel för kommunen dels därigenom att denna då kunde bättre på förhand beräkna sina inkomster och därefter ordna sina utgifter, dels ock så till vida, att den kommunala skattebördan därigenom skulle jämnare fördelas på olika år till båtnad för de skattdragande.

Af de alternativa förslag som i ansökningen framställts till beredande af ersättning åt kommunen för förlusten af berörda, skattebidrag, ansåge ämbetsverken af redan anförda skäl företräde böra gifvas åt det, som innebure beviljande tillsvidare af ett årligt anslag. I afseende å beräkningssättet för detta anslag kunde olika grunder tänkas; och ämbetsverken tilläte sig i detta afseende erinra om till vägagåendet, då fastigheter öfverflytfats från en kommun till en annan. Härvid hade nämligen stundom föreskrifvits, att ersättning till den kommun, från hvilken öfverflyttningen skett, skulle under visst antal år — 5, 10, 20 — utgifvas af den kommun, till hvilken fastigheterna öfvertlyttats, samt att ersättningen skulle motsvara antingen det belopp, som från de öfverftyttade egendomarna utgått i kommunalutskylder året näst före förändringen, eller ock ett medeltal af hvad som i kommunalutskylder utgjorts från egendomarna under ett visst antal år, exempelvis 5 eller 3, närmast före öfverflytimligen. I nu förevarande fall, som med de nyss berörda erbjöde vissa jämförelsepunkter, torde liknande beräkningssätt kunna komma till användning och ersättningen för mistad kommunalskatt lämpligen böra hänföras till beloppet af den kommunalskatt, som för år 1904 erlades ej mindre för de af staten förvärfvade egendomar inom kommunen, från hvilka sedermera ingen kommunalskatt utgått, än äfven för den nya Trollhätte kanalbolag inom Trollhätte kommun drifna, numera af staten utöfvade rörelse. Ämbetsverken tillstyrkte alltså, att ett sålunda begränsadt bidrag blefve Trollhätte kommun beviljadt att utgå från och med år 1905 af kanal- och vattenverkets medel.

Såsom redan anmärkts, kunde tänkas, att en allmän lagstiftning i afseende å statens kommunala skattskyldighet korame till stånd i en framtid, och ämbetsverken ville därför beträffande den tidsperiod, hvarunder bidraget skulle medgifvas utgå, hemställa, att denna måtte begränsas så-

7 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 100.

lunda, att medgifvandet lämnades endast tillsvidare och intilldess genom allmän lagstiftning annan grund för statens skattebidrag till Trollhare kommun för dess därinom belägna fasta egendom och drifna rörelse blifva fastställd och vunnit tillämpning, dock i hvarje fall icke för längre tid än tio år, räknadt från och med år 1905.

Enligt styrkt uppgift utgjorde år 1904 Trollhättans kommuns hela fyrktal 204,506. Häraf belöpte för Trollhätte kanalbolags fastigheter 1,800 ocn för dess rörelse 35,569 eller tillsammans 37,169 fyrkar. Efter den inom kommunen för nämnda ar fastställda debitering af 39 öre per fyrk utgjorde kanalbolagets skattebidrag 14,49o kr. 91 öre, hvilket sistnämnda belopp alltså, enligt ämbetsverkens tillstyrkan, borde tillerkännas kommunen, såsom statens skatte Di drag att tillsvidare årligen utmi.

o ö

Uti Trollhättans kommuns senare af mig förut omnämnda framställ- Trollhättans mng, hvilken ingifvits till Vattenfallsstyrelsen den 20 juni 1910 och där-kommuns seefter med dess underdåniga utlåtande inkommit till civildepartementet den ställning. 26 och öfveilämnats till finansdepartementet den 28 januari innevarande år, har kommunen anhållit, det täcktes Eders Kung]. Maj:t föreslå Riksdagen att på samma sätt och villkor och i samma förhållande till anläggningskostnaden, som tidigare skett, bidraga med statsmedel till utförande af dränering och vattenledning inom Trollhättans planlagda område dels med 73,228 kronor för ifrågavarande ledningars utförande,

dels med i ,299 kronor 47 öre för redan utförda 114 stycken servisledningar,

dels ock med 6,250 kronor såsom andel i ett förslagsanslag för närmast planerade 100 stycken liknande ledningar;

äfvensom att i samma förhållande som i fråga om vattenledniimsanläggningen lämna statsbidrag till täckande af kostnaden för gatuarbeten inom Trollhättans planlagda område, hvilken kostnad för de närmaste åren beräknats till 212,973 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt yttrande till en början erinrat, att Vatten/allsdet af staten enligt 1906 års Riksdags beslut lämnade bidraget tillbelopp stVrelsmaf 100,000 kronor för vattenledningsanläggningen i sin tid beräknats efter en fjärdedel ar den uppskattade kostnaden. Då kommunen nu begärde birag till gatuarbetena i samma proportion, innefattade kommunens framställning i denna del alltså ett belopp af 53,243 kr. 25 öre, hvadan sammanlagda beloppet af de i nu förevarande framställning sökta statsbidragen för olika kommunala arbeten uppginge till 140,020 kr. 72 öre. Det nyssberörda förut lämnade statsbidraget, hvilket till största delen redan till

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

kommunen utbetalats, hade afsett allenast anläggningen af huvudledningar för vatten och aflopp, under det att den nu inkomna framställningen atsåo-e icke blott fortsatta arbeten af samma slag utan äfven servisledningar samt sådana gatuarbeten, som omfattade gatornas profilering och beläggning.

Vattenfallsstyrelsen har vidare erinrat, hurusom lrollhättans kommun enligt det gåfvobref af den 31 december 1906, hvarigenom kronan efter beslut af 1906 års Riksdag till kommunen med äganderätt ötverlämnat vissa jordområden om tillhopa 19 hektar 13 ar 47 kv.-meter till gator oc i allmänna platser, tillförbundits och åtagit sig, bland annat, att allteftersom tomter af kronan komme att från det härför afsedda området försäljas eller utarrenderas anlägga och därefter i godt stånd underhålla farbar väg med viss bredd och maximilutning till hvarje sådan försåld eller utarrenderad tomt, så framt ej gata till densamma redan utlagts och underholles l farbar skick. Genom öfverlåtandet af erforderlig mark för gator hade staten såsom tomtägare i Trollhättan fullgjort den i lagen angående stadsplan och tomtindelning den 31 augusti 1907 stadgade skyldighet foi tomt ägare att bidraga till kostnaden för anskaffande af gatumark enligt gal lande regleringsplan utmed staten tillhöriga tomter, och detta så mycket mera som det för ändamålet öfverlåtna området omfattade sa godt som samtliga gator och allmänna platser inom kommunen äfven utanför sadana tomter, som icke tillhörde kronan. Vid sådant förhållande borde någon laglig skyldighet för staten att härutöfver lämna bidrag till gatuarbeten

inom kommunen icke förefinnas.

Vid den underdåniga framställningen hade icke fogats nagra handlingar, såsom utdrag af kommunräkenskaperna eller uppgjorda planer och kostnadsförslag, hvilka styrkte de i framställningen uppgifva beloppen eller eljes visade, huru de beräknats, hvadan styrelsen saknade möjlighet att

ingå i pröfning af desamma. ,

. Fråman om statens skattskyldighet till kommun vore för närvarande, erinrar Vattenfallsstyrelsen vidare, föremål för utredning inom finansdepartementet. Om staten nu återigen lämnade ett större kontant bidrag till arbeten inom kommunen, samt frågan om statens kommunala skattskyldighet därefter i sin tid ordnades, kunde riskeras, att de af staten lamnade bidragen betydligt öfverstege den skatteplikt staten enligt blifvande bestämmelser bort vidkännas. Redan det förut lämnade bidraget af 100,000 kronor motsvarade säkerligen åtskilliga års kommunalutskylder. för att härom vinna någon upplysning, hade Vattenfallsstyrelsen latit genom haradsskrifvaren i orten verkställa utredning om de skattebelopp, som boi t komma å statens egendom och rörelse vid Trollhättan, därest skattskyldighet a egat kronan i likhet med enskilda. Denna utredning — hvilken utgått från

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

två alternativa förutsättningar, den ena att kanal- och vattenverket icke vore belastadt med gäld, och den andra att såsom ränta å rörelsekapital skulle anses de räntebelopp, som ingått till riksgäldskontoret för därifrån förskjuten köpeskilling vid kronans förvärf af egendomen — hade gifvit vid handen, att kommunalutskylderna skulle hafva för åren 1905—1910 utgjort, enligt första alternativet, sammanlagdt 96,433 kr. 57 öre och enligt andra alternativt 56,290 kronor.

Vattenfallsstyrelsen hemställde slutligen, att framställningen icke för närvarande, innan frågan om statens skatteplikt till kommun ordnats, måtte föranleda till någon K. Maj:ts åtgärd.

Såsom ämbetsverken i sina utlåtanden erinrat, har staten redan i Departeganska afsevärd mån histräckt Trollhättans kommun. På nådig proposition mentschefen. beslöt nämligen Riksdagen år 1906 dels att till kommunen såsom bidrag till anläggning af aflopps- och vattenledningar vid Trollhättan utbetala ett belopp af 100,000 kronor från den fond, som bildats af köpeskillingar för af kronan försålda tomter därstädes, dels ock att till kommunen med nyttjanderätt utan afgift och under vissa villkor upplåta två mindre områden för vattenverket. Statsbidraget, som utgjorde ungefärligen en fjärdedel af de i kostnadsförslaget då beräknade sammanlagda afgifterna för anläggningen, skulle till kommunen utbetalas, i den mån arbetena med anläggningen fortskrede och med tillämpning i öfrigt af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 29 mars 1899 för utbetalande af bidrag till vägars anläggning och förbättring in. m. I enlighet härmed bär, såsom vattenfallsstyrelsen påpekat, största delen af beloppet redan till kommunen utbetalats.

Därjämte bar, på sätt vid behandlingen af förevarande ärende framhållits, staten utan någon egentlig ersättning till kommunen med äganderätt upplåtit 19 hektar 13 ar 47 kv.-meter mark till gator och allmänna platser inom kommunens planlagda område. Denna gåfva torde emellertid icke böra tillmätas någon större betydelse vid pröfning af kommunens förevarande framställningar. Den utgör nämligen till större delen ett fullgörande af Trollhätte kanalbolags redan förut till kommunen gjorda utfästelse, hvilken kronan vid inköpet af egendomen åtagit sig. Härtill kommer, att i den mån gåfvan omfattat mera än det, hvartill kronan vid inköpet förbundit sig, den icke heller lärer kunna anses såsom en hjälp utöfver hvad kanalbolaget antagligen skulle hafva lämnat, därest egendomen fortfarande varit i dess ägo.

Det förut omförmälda statsbidraget till belopp af 100,000 kronor har däremot varit att anse såsom en godtgörelse åt kommunen för mistade beskattningsföremål genom kronans öfvertagande af kanalbolagets fastigheter

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 62 Häft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

och rörelse. Väl är det sannt, att statens för försäljning afsedda tomtområden stigit i värde genom utförandet af de vattenledningsarbeten, för hvilka statsbidraget varit afsedt, men det får dock icke förbises, att ifrågavarande egendom, därest den varit i enskild ägo, icke kunnat kännas pliktig att i annan mån draga utgifter för vattenledningsanläggningen än genom de å egendomen belöpande utskylder. I sådant afseende torde nog, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, dessa 100,000 kronor kunna anses uppväga åtskilliga års skatteintäkter för ifrågavarande egendom och rörelse.

Men äfven om staten genom den sålunda lämnade godtgörelsen kan anses hafva beredt Trollhättans kommun tillräcklig ersättning för hittills häfda olägenheter genom mistning af beskattningsföremål, måste dock i anledning af nu föreliggande framställningar komma under öfvervägande, huruvida och i hvad mån ytterligare understöd bör anses skäligen påkalladt. I sådant hänseende finner jag anledning att något beröra frågan om statens kommunala skattskyldighet i allmänhet, hvilken fråga redan länge stått på dagordningen och bragts under Eders Kungl. Maj:ts pröfning särskildt genom Riksdagens skrifvelse den 8 april 1908, däri hemställts om utredning i ämnet.

Till en början erinrar jag då därom, att skattskyldighet alltid förefunnits till kommunen för staten tillhöriga boställen och utarrenderade jordbruksdomäner, men då kommunalutskylderna skola erläggas af brukaren och icke af ägaren, har skattskyldigheten för dessa egendomar väl aldrig ansetts såsom en statens skattskyldighet i egentlig mening. Emellertid har statens kommunala skattskyldighet sedermera blifvit utsträckt. Med anledning af enskilda motioner, i hvilka framhållits det afbräck i kommunernas hushållning, som vållades genom bildande af kronoparker i vissa fall, anhöll Riksdagen i skrifvelse den 22 april 1892 om lagstiftning i syfte att ej mindre de hemman eller hemmansdelar, hvilka staten inköpt af enskilda personer och förvandlat til! kronoparker, än äfven de jordbruksdomäner eller delar af sådana, af hvilka kronoparker bildats, måtte underkastas kommunal beskattning i likhet med hvad som gällde annan staten tillhörig jordbruksfastighet. Denna Riksdagens skrifvelse ledde till resultat vid 1898 års Riksdag, som på Kungl. Maj:ts proposition beslöt den ändring i kommunalförfattningarna, att kronopark, som bildats antingen af mark, inköpt af kronan efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän eller del af sådan skulle påföras kommunalutskylder. Den statens kommunala skattskyldighet, som härigenom infördes och som icke afsåg statens äldre skogsdomäner eller dess vid afvittring bildade kronoparker eller kronoöfverloppsmarker, har uppenbarligen tillkommit allenast för att skydda kommunerna för mistning af beskattningsföremål genom statens förvärf

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

af egendom eller genom ändrad disposition af skattskyldig egendom. Vid samma års Riksdag och äfven sedermera har uti enskilda motioner ifrågasatts en än mera omfattande kommunal skattskyldighet från statens sida, i det att man velat i beskattningsafseende jämnställa staten med enskilda personer och bolag, som inom kommunen äga egendom eller drifva rörelse. Dessa motioner hafva icke vunnit godkännande af Riksdagen, som på anförda skäl alltid uttalat sig emot införande af en sådan allmän skatteplikt för staten. Emellertid har Riksdagen i dess ofvan åberopade skrifvelse den 8 april 1908 ifrågasatt, huruvida icke åtgärder kunna och böra vidtagas, för att kommunerna på grund af principen om statens frihet från kommunalskatt icke skola i särskilda afseenden oskäligen betungas. Riksdagen har därvid såsom sin mening uttalat, att lämpliga bestämmelser skulle kunna meddelas, hvarigenom de kommuner, inom hvilka staten ägde annan inkomstgifvande fastighet än jordbruksfastighet eller drefve ekonomisk verksamhet — däruti dock i regel icke inberäknadt järnväg, post och telegraf eller annan därmed jämförlig kommunikationsinrättning — kunde tillförsäkras efter förekommande fall lämpade bidrag för bestridande af vissa kommunala utgifter.

Denna Riksdagens skrifvelse synes mig syfta åt eu något vidsträcktare bidragsskyldighet från statens sida än enbart utgifvande af ersättning för genom statens åtgöranden förorsakad mistning af beskattningsföremål, som kommun förut innehaft. Riksdagen liar emellertid tillika framhållit, att bidragen icke borde få öfverstiga, hvad som kunde anses billigt eller nödigt, samt att, såvidt möjligt, de särskilda ekonomiska fördelar för kommun, som i olika fall vunnes af statens verksamhet inom densamma, borde tagas i beräkning.

Den utredning, som kräfves för att kunna för alla förekommande fall normera en sådan bidragsskyldighet från statens sida till kommuner, sammanhänger uppenbarligen med den utredning, som igångsatts och pågår inom departementet för kommunalskattefrånans lösning i hela dess vidd. Till de personer, som nu närmast fått detta arbete sig anförtrodt, har därför Riksdagens omförmälda skrifvelse öfverlämnats, och det skulle alltså icke vara välbetänkt att lösrycka frågan om statens skattskyldighet till kommunen från detta sitt sammanhang samt framlägga särskilt förslag härom.

Utan afvaktan på de bestämmelser, kommunalskattereformen kan komma att medföra i berörda hänseende, synes mig emellertid staten kunna och böra i särskilda fall lämna tillfälliga bidrag till kommuner, hvilkas ekonomiska förhållanden i alsevärd mån berörts genom statens öfvertagande af fast egendom eller industriell verksamhet. 1 nu före-

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

liggande fall delar jag dock karnmarkollegii och statskontorets mening därutinnan, att det för kommunen bör vara till större gagn att blifva tillförsäkrad ett årligt skattebidrag af staten än att behöfva för vissa uppgifva ändamål begära hjälp. Det blir dessutom alltid vanskligt att i hvarje fall afväga beloppet af statsbidraget, hvadan det i alla händelser synes mig vara för staten förmånligare att lämna årliga bidrag efter viss bestämd grund än att gång efter annan pröfva framställningar om bidrag för uppgifna olika ändamål.

För att den kommunala skattereformen icke skulle i fråga om statens skattskyldighet till kommun föregripas genom det beslut, som angående bidraget till Trollhättans kommun komme att fattas, hafva ämbetsverken föreslagit, att statens bidrag skulle bestämmas till ett visst belopp, 14,495 kr. 91 öre, utgörande samma skattebelopp, som Trollhätte kanalbolag under år 1904, sista året af dess verksamhet, haft att erlägga till kommunen. Ämbetsverken hafva vid detta förslags afgifvande tillämpat enahanda förfaringssätt, som plägat begagnas för bestämmande af ersättning åt kommuner för mistade beskattningsföremål vid öfverflyttning af beskattningsföremålen till annan kommun.

Detta synes mig vara en rätt lämplig synpunkt på frågan. Det är nämligen icke nu möjligt att afväga den skattskyldighet, som staten kan böra vidkännas till kommunen, och försiktigheten bjuder nog att icke i förevarande fall låta statens understöd till kommunen utgå under form af en skattskyldighet, som kanske sedermera beflnnes icke öfverensstämma med de bestämmelser, som härom kunna varda införda. Ämbetsverken hafva emellertid vid förslagets afgifvande medräknat de 1,800 fyrkar, som belöpt på Trollhätte kanalbolags jordbruksfastigheter. Därvid torde ämbetsverken hafva förbisett, att kommunen allt fortfarande åtnjuter skatt för de af kronan förvärfvade jordbruksfastigheterna l/2 mtl Lilla Håjum nr 1, 1 mtl Störa Håjum nr 2, 1/s mtl Olidan nr 1, 1/8 mtl Olidan nr 2, XU mtl Hjulkvarn nr 1 samt J/24 mtl Stafvered nr 1 med taxeringsvärden till ett sammanlagdt belopp af 215,000 kronor, motsvarande 1,290 eller i rundt tal 1,300 fyrkar. Dessa fastigheter äro nämligen utarrenderade, och vederbörande arrendatorer lära jämlikt 59 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet vara pliktiga att härför erlägga kommunalutskylder.

Vidare anser jag riktigare, att statsbidraget beräknas efter ett medeltal åt kanalbolagets skattebelopp under exempelvis de fem sista åren än, såsom ämbetsverken föreslagit, efter det sista året af bolagets verksamhet.

I förevarande fall är beräkningsgrunden i berörda afseende väl icke af någon synnerligen stor betydelse, enär kanalbolagets skattskyldighet under

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

de fem åren varit ganska jämn, både hvad fyrktalet och kommunens utdebitering per fyrk beträffar, men framställningar i enahanda syfte som de nu föreliggande hafva redan inkommit från andra kommuner och än flera kunna förväntas, och den möjligheten är då icke utesluten, att fall kunna inträffa, där en beräkning af allenast sista årets skattskyldighet kan på grund af förhållandena blifva olämplig och orättvis.

Om man frånräknar de fyrkar, å hvilka kommunen, såsom jag förut nämnt, fortfarande åtnjuter skatt, har Trollhätte kanalbolags skattskyldighet till kommunen under de sista fem åren af dess verksamhet ställt sig sålunda:

Medeltalet af Trollhätte kanalbolags utskylder till kommunen under de sista fem åren af bolagets verksamhet har alltså för de beskattningsföremål, som numera frångått kommunen, utgjort 10,744 kronor 11 öre. Om denna medelsiffra lägges till grund vid bestämmandet af det årliga bidrag, staten skäligen bör lämna kommunen, torde detta bidrag lämpligen kunna sättas i jämnadt belopp till 11,000 kronor.

Det statsanslag till belopp af 100,000 kronor, som kommunen redan erhållit, öfvérstiger alltså afsevärdt hvad kommunen efter nu angifna beräkningsgrund skäligen haft att för de gångna åren påräkna. Då emellertid nämnda anslagsbelopp användts för ändamål, som varit ägnadt att gifva statens för försäljning afsedda tomter högre saluvärden, anser jag öfverskottet icke nu böra tagas i beräkning, utan må, enligt min mening, det årliga statsbidraget af 11,000 kronor kunna utgå från och med år 1912 tills vidare och intill dess genom allmän lagstiftning statens skattskyldighet till kommun må hafva blifvit fastställd och vunnit tillämpning. Enär kommunalskattefrågan bör kunna förväntas hafva vunnit sin lösning inom de närmaste fem åren, synes lämpligt att tiden för statsbidragets utgående begränsas till fem år samt att frågan alltså efter nämnda tid ånyo göres beroende af Riksdagens pröfning, därest emellertid statens skattskyldighet till kommun icke därförinnan skulle vara ordnad.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

att till Trollhättans kommun må, såsom ersättning för mistning af beskattningsföremål på grund af statens öfvertagande af Trollhätte kanalbolags egendom och verksamhet, årligen från och med år 1912 och tillsvidare, intill dess genom allmän lagstiftning nya grunder för statens skattskyldighet till kommun för statens egendom eller rörelse kunna varda fastställda och vunnit tillämpning, dock icke för längre tid än fem år, lämnas ett årligt statsbidrag af 11,000 kronor, att utgå af Trollhätte kanalverks medel.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:s Konungen lämna nådigt bifall; och skulle i följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, bil. till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet F. Trotzig.

Stockholm 1911. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.