Doc 1911:106

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

1 Nr 106,

Kung!. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående beredande af pension eller understöd åt obotligt sinnessjuka lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor: gifven Stockholms slott den 10 februari 1911.

■ ,-Fnder1 åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklemedSfrenden fÖ1' deima dag ViH KungL Maj’:t häriSenom föreslå Riksdagen

Ö C

dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola ma, änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet för erhållande f* P®?81<jn ^er understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår, förklaras berättigad att, sedan han eller hon entledigats från sin befattning efter

g f e?8a UttpbärarPen!T tiU bel0pP’ hvartiU sammanlagda°antalet letnads och tjenstår enligt § lo i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrattning kan föranleda, eller understöd till det belopp, som i $ 9 af reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt jämford med nadiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående förhöjning af understodsbeloppen från sagda anstalt finnes medgifvet; allt under förutsättning att den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, icke uppenbart

befattning-Vld ^ ^ ^ vederbörande lärare utsetts till sin innehafvande

"o >

dels och att vid folk- eller småskola anställd obotligt sinnessjuk lärare 1.arar,1I?na1’ S01111 1 vederbörlig ordning förklarats berättigad att efter erhållet afsked uppbära pension eller understöd, må äfven utan vederbö-

MVr f6? it entledlgaS /rån sin befattning, därest han eller hon ämne trädf i^,^ '1'”3' Vld Sadan skola efter det författning i förevarande

Bihang till Rihsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 66 Raft. (Nr 106.)

2 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

3 I

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Föredragande departementschefen, statsrådet Lindström yttrade härefter:

I skrifvelse den 13 maj 1909, nr 151, har Riksdagen anfört följande. Ang. bere- »Uti inom Riksdagen väckta motioner har framställts förslag om sådanpen*|^ “iier förändring af gällande författningar, att vid folk- eller småskola anställd understöd åt ordinarie lärare, som är obotligt sinnessjuk, måtte kunna mot erhållande af sinnessjuk pension entledigas från sin lärarbefattning. foikskorifaare

»Af de statistiska uppgifter, som finnas tillgängliga rörande antalet å skollärare, hospital vistande sinnessjuka lärare och lärarinnor, framgår, att under åren från och med 1901 till och med 1906 å hospital intagits sammanlagdt 65 lärare och lärarinnor eller i medeltal omkring 11 för år. I nämnda statistiska uppgifter skiljes visserligen ej emellan lärare vid folk- och småskolor

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

samt utrida lärare, men man torde ej göra sig skyldig till något misstag,. om man beräknar, att af de å hospital intagna lärare och lärarinnor den öfvervägande delen varit anställd vid folk- eller småskolor, dels emedan denna grupp inom hela den svenska lärarkåren är den ojämförligt största, dels ock emedan, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, särskildt bland småskollärarinnorna sinnessjukdom är ofta förekommande. Utöfver de å hospital vistande lärare och lärarinnor torde därjämte med säkerhet finnas ett stort antal sinnessjuka lärare och lärarinnor, som åtnjuta privat vård och om hvilkas antal någon tillförlitlig statistik därför icke kunnat uppgöras.

»Man har sålunda skäl att antaga, att det finnes ett relativt ej obetydligt antal sinnessjuka folk- och sm åskollärare och lärarinnor i vårt land, och då en stor del af dessa torde vara obotligt sjuka, synes det vara af behofvet påkalladt, att åtgärder vidtagas uti den i motionerna angifna riktning.

»Den utväg, som 31 § i folkskolestadgan anvisar, att ett skoldistrikt må genom uppgörelse om nöjaktigt understöd till en lärare, som drabbats af obotlig sjukdom, kunna blifva honom kvitt, kan svårligen här användas. Ty lider verkligen en lärare eller lärarinna, som är anställd vid distriktets små- eller folkskola, af obotlig sinnessjukdom, lärer någon sådan öfverenskommelse med den sjuke själ!' icke kunna ske. Och huruvida den sjukes förmyndare är berättigad ingå en sådan öfverenskommelse, är minst sagdt tvifvelaktigt. I allt fall kvarstår ovissheten om på sådant sätt såväl den sjukes som församlingens intressen behörigen kunna tillgodoses.

»Af den omständigheten att en lärare, som drabbas af obotlig sinnessjukdom, kvarstår vid sin tjänst föranledas gifvetvis störa olägenheter, dels för undervisningen i den skola, där han är anställd, genom att platsen för oberäknelig framtid måste uppehållas af vikarie, dels ock för vederbörande skoldistrikt, som ofta kan hafva att, kämpa med stora svårigheter för att erhålla lämplig vikarie. En annan olägenhet för skoldistrikt af att lärare drabbas af obotlig sinnessjukdom ligger däri, att skoldistriktet ej erhåller statsbidrag för vikarie, som uppehåller tjänsten för sådan lärare.

»Af berörda förhållanden torde framgå önskvärdheten och nödvändigheten af sådana ändringar eller tillägg i nu gällande folkskolestadga samt i reglementena för folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärarnas ålderdomsunderstödsanstalt, att skoldistrikt må kunna entlediga obotligt sinnessjuk lärare, samt att denne vid sådant entledigande må erhålla ett visst årligt understöd, äfven om antalet af hans tjänstår ej skulle uppgå till det minimum, som nu föreskrifves för erhållande af afkortad pension

hungl. Råd. Proposition Kr 106. 5

dlT ,ai3ytadt nnderyö(I- Angående storleken af detta sålunda föreslagna understöd anser sig Riksdagen emellertid icke kunna yttra si o-.

» a grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla^ det täcktes Elders Kung . Maj:t snarast möjligt låta verkställa utredning, huruvida och pa r år ^ sadana. ändringar må kunna vidtagas i gällande författningar, att obotligt sinnessjuk lärare och lärarinna med fast anställning i folkskolan äfvensom 1 småskolan må kunna entledigas från sin befattning mot erhållande af viss pension, samt därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.»

Sedan direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anbefallts att 1 detta ärende afgifva underdånigt utlåtande, inkom direktionen till

förde ,mderdiim«‘ 7“™^ d«> 28 juni 1909 och au-

• i n'‘fln V1<j kc|3kskola anställd ordinarie lärares rätt till pension

vid mtrafiadt fall af obotlig sinnessjukdom torde de tillämnade nya bestämmelserna om desamma anses böra komma till stånd, kunna meddelas form af sadant tillägg till § 15 i pensionsinrättningens reglemente, att den dar,1 “j^ldelade Kiresknft om minst 10 ordinarie tjänstår såsom villkor för rått till pension förklaras i förevarande fall ej äga tillämpning och att pension far utan dylik inskränkning beräknas med ledning af sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår. ö

»Genom en sådan bestämmelse skulle man undvika, att någon orättvisa skulle framträda vid jämförelse mellan efter denna grund pensionerade

sjukaS8JUka °C1 andra’ efter nU Sä33ande grunder pensionerade obotligt

»Såsom framgår af de särskilda motiv till sagda paragraf, hvilka innehallas i vederbörande kommitterades år 1864 afgifna underdåniga betänkande, har berörda villkor om minst 10 ordinarie tjänstår tillkommit för att förebygga pensionsinrättningens förvandling till eu understödsanstalt för sjukliga extraordinarie lärare eller utan tjänst varande lärarkandidater, hvilka möjligen kunde befordras till ordinarie lärare inom den församling de turnera blott för att därigenom deras framtida underhåll skulle öfvernyttas tran församlingens fattigvård till pensionsinrättningen.

»Därest nu denna bestämmelse skall i förevarande fall sättas ur tillrnpmng, . torde det vara nödvändigt att genom andra föreskrifter, såvidt möjligt, förebygga pensionsrätter missbrukande. Härutinnan torde lämpligen ej kunna stadgas annat än att det läkarutlåtande, hvarigenom veder-

.Sf! 1Sre.fS1“s obo‘li8t si™«sjuk, bör städja sig pi viss närmare an^ifven tids iakttagelser äfvensom att, därest i särskilda fall omständig-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

laterna skulle gifva vid handen, att en lärare befordrats till ordinarie endast för att beredas pension såsom obotligt sinnessjuk, pensionsrätt ma kunna förvägras honom.

»Hvad angår rätt till understöd i förevarande fall från smaskollarares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt torde, med iakttagande för öfiigt i till— lämpliga delar af hvad ofvan nämnts, sådant tillägg kunna göras till § 9 i anstaltens reglemente, att obotligt sinnessjuk lärare förklaras berättigad att erhålla understöd enligt nämnda paragraf utan hinder däråt att han ej tjänstgjort under där angifna minimitid.

' »Med hvad ofvan anförts har direktionen endast velat angitva de tunder, enligt Indika den ifrågasatta förändrade ordningen för pensionering i förevarande fall skulle kunna genomföras. För närmare yttrandes afgifvande och för den fullständiga utredning af frågan, hvarom Riksdagen odört framställning, torde det vara nödvändigt att beräkning verkstalles rörande den ytterligare kostnad, den utsträckta pensioneringsskyldighe en kan antagas tillskynda pensionsanstalterna; och får direktionen, då sådan utredning ej lärer kunna åvägabringas utan särskild utgift, hemställa om nådigt bemyndigande att låta genom lämplig person på statsverkets bekostnad verkställa utredningen i fråga med tillämpning af ofvan antydda »Tunder eller de grunder, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt fastställa.»

Enligt nådigt beslut den 23 juli 1909 uppdrogs åt direktionen att genom lämplig person låta verkställa ifrågavarande utredning med tillämp

ning af de utaf direktionen antydda grunder.

Med underdånig skrifvelse den 12 november 1910 bär direktionen nu öfverlämnat ett af filosofie licentiaten Karl Englund till direktionen afgitvet yttrande i ämnet. Englund har därvid anfört följande.

Efter uppdrag af direktionen hade Englund verkställt beräkning åt den utgiftsökning för vederbörande pensionsanstalter, som skulle föranledas däraf att rätt till förtidig pension vid obotlig sinnessjukdom blefve beredd åt folkskollärare och småskollärare, på sätt som åsyftades i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1909. Uppgiften hade preciserats genom den åt direktionen gifna anvisningen, att den ifrågasatta förtidspensioneringen lämpligen borde kunna åstadkommas, i fråga om folkskollärarna, genom sådant tillägg till § 15 i pcnsionsinrättningens reglemente, att den dan meddelade föreskrift om minst 10 ordinarie tjänstår såsom villkor för ratt till pension förklarades i förevarande fall ej äga tillämpning och att pen sionens belopp finge utan dylik inskränkning beräknas med ledning åt sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår; hvad angmge småskollärarna m. fl., borde sådant tillägg kunna göras till § 9 i reglementet tor smaskol-

'Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

lärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att obotligt sinnessjuk lärare förklai ades berättigad erhålla understöd enligt nämnda paragraf utan hinder där af, att han ej tjänstgjort där angifna minimitid.

De statistiska uppgifter, som genom direktionens försorg för ändamålet införskaffats från skoldistrikten, hade gifvit vid handen att, fördel! händelse de. af direktionen anvisade tilläggsföreskrifterna ägt giltighet under den tid som gått, sa skulle, hvad beträffade folkskollärarna, endast i två fall föi tidspensionering af ifrågavarande slag hafva ägt rum under tidrymden 1890—1909. Såvidt detta gynnsamma förhållande kunde antagas blifva bestående, hade alltså den tilltänkta utsträckningen i pensionsrätten praktiskt taget ingen betydelse för folkskollärarnas pensionsinrättniims ekonomi. °

Däremot visade det sig, att ett rätt betydande antal fall af obotlig sinnessjukdom före uppnådda 15 tjänstår inträffat bland lärare (särskild^ kvinnliga sådana), som vore berättigade till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Förhållandena belvstes af följande sammanställning:

Antal inträffade fall Medelålder Ant®1 fal1

Tidrymd af obotlig vid fallets Per är ocil

sinnes- inträffande 1,000 lärare

sjukdom * medeltal

1890 1894 .......................... 9 27,2 år 0,227

1895 1899.............................. 6 28,8 » 0,143

1900 1904.............................. 11 30,0 > 0,232

1905—1909............................ 927,7 »q;170

1890 1909.............................. 35 28,5 år 0,192

Medelåldern vid fallets inträffande äfvensom antalet fall per år och 1,000 lärare företedde så stor konstans man med hänsyn till materialets ringa omfattning. kunde begära, och någon tendens till förändring i ena eller andra riktningen kunde icke påvisas. Fördenskull antoge Englund, att de för hela tidrymden 1890—1909 uträknade medeltalen komme att gälla äfven för framtiden. Antalet lärare, för hvilka afgifter betalades till understödsanstalten, vore för närvarande omkring 11,200, och tänkte sig Englund, att detta antal snart nog växte till 12,000 för att sedermera icke vidare ökas.

lill eu början hade Englund tillämpat allmänna svenska dödlighetstabellen för kvinnkön 1891—1900. Till männens särskilda dödlighet hade Englund, ej ansett sig behöfva taga hänsyn af det skäl, att i endast 3 af de 35 fallen den af obotlig sinnessjukdom drabbade varit manlig lärare.

8 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

Som understödet enligt reglementets § 9 skulle utgöra 205 kronor, befunnes utbetalningarna per år belöpa sig

Anstaltens afgift utöfver hvad som skulle utgå i följd af nu gällande stadganden komme alltså i början att blifva helt obetydlig, men efterhand kontinuerligt stiva för att efter 60 a 70 år förbli vid cirka 19,000 kronor

O O

om året.

Detta vore dock att anse som en öfverdrifvet hög maximiberäkning, emedan man med säkerhet kunde antaga, att dödligheten bland lärare, drabbade af obotlig sinnessjukdom, högst betydligt öfverstege den allmänna. Härpå tydde också det förhållandet, att af de 35 lärare, som förut anförda statistik omfattade, 7 anmälts hafva dött före år 1910, under det endast 2 å 3 dödsfall varit att vänta efter allmänna dödlighetstabellen. Ett något så när tillförlitligt mått på dessa lärares dödlighet stode naturligen icke att få ur uppgifterna. Emellertid hade Englund utfört en beräkning, analog med förestående, under det antagande att de obotligt sinnessjuka lärarna doge som om de vid insjuknandet varit 55 år gamla, hvilket bland annat innebure, att deras dödsintensitet tiden närmast efter insjuknandet tänktes vara dubbelt så stor som den mot deras verkliga ålder svarande normala. Under detta förändrade antagande befunnes utbetalningarna per år belöpa sig

Ökningen försigginge här alltså till en början nära nog lika hastigt som efter det första antagandet, men maximum uppnåddes redan efter 40 å 50 år och uppginge till endast ungefär hälften af maximum vid antagandet af normal dödlighet.

Af det föregående torde vara klart, att något så när pålitliga förutberäkningar här icke kunde åstadkommas, men Englund hölle för mycket sannolikt, att det senare räkneresultatet komme verkligheten betydligt närmare än det förra.

9 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 22 december 1910 uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret yttrat, bland annat, följande.

»Af hvad i Riksdagens förevarande skrifvelse anförts samt för öfrigt i ärendet förekommit vill det synas statskontoret, som om skäl skulle föreligga för beredande af tillfälle att från befattning entlediga obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola med rätt för den sålunda entledigade att för sin återstående lifstid åtnjuta pension från folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, äfven om den för sådan förmåns erhållande eljest föreskrifna minimitjänstetid icke uppnåtts.

»Den tekniska utredningen i ärendet gifver vid handen, att med tilllämpning af de i direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning underdåniga skrifvelse den 28 juni 1909 angifna grunder genomförandet af den sålunda utsträckta pensioneringen icke skulle hafva någon nämnvärd betydelse för denna pensionsinrättnings ekonomi, hvaremot den föreslagna utsträckningen af rätten till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt skulle för samma anstalt medföra en ökad kostnad, som sannolikt i början skulle utgöra omkring 4,000 kronor årligen och så småningom stiga till inemot 10,000 kronor för år. Då understöden från anstalten tills vidare bestridas med inflytande årsafgifter från kommuner och delägare, hvilka afgifter numera samlas och göras räntebärande i en under statskontorets förvaltning stående fond under namn af 'småskollärares med fleres ålderdomsunderstödsfond’, samt denna fond vid 1909 års slut utvisade en behållning af öfver 700,000 kronor, som under år 1910 icke torde i nämnvärd mån minskas, lärer något anslag för ifrågavarande ändamål för närvarande icke vara erforderligt.

»På sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning i dess förenämnda underdåniga utlåtande anfört torde för ändamålets vinnande erfordras tillägg dels till § 15 af nämnda inrättnings reglemente, dels ock till § 9 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt; hvarjemte enligt statskontorets mening uti tillägg jämväl till § 31 i nådiga stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i riket och till § 31 i nådiga stadgan den 8 november 1901 angående folkundervisningen i Stockholm bör meddelas föreskrift om rätt att entlediga obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna.

»Med hänsyn till hvad nämnda direktion anfört rörande behofvet af föreskrift till förekommande af den ifrågasatta pensions- eller understödsförmånens missbrukande, anser statskontoret för sin del lämpligt, att i de

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 66 Höft. 2

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

erforderliga tilläggen till gällande reglementen icke medgifves en ovillkorlig rätt till pension eller understöd åt hvarje obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna, utan i stället att sådan rätt göres i hvarje särskildt fall beroende på pröfning af pensionsinrättningens, respektive understödsanstaltens direktion samt att entledigande af obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna må ske endast under förutsättning att pension eller understöd beviljats.

»De ändringar i gällande pensioneringsgrunder, hvilka torde böra föreläggas Riksdagen, skulle alltså innebära, att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola må, efter pröfning af omständigheterna i det särskilda fallet, äfven om eljest föreskrifna antalet tjänstår icke uppnåtts, förklaras berättigad att efter entledigande från befattningen uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår kan föranleda, eller understöd till det belopp, som i § 9 af gällande reglemente för understödsanstalten linnes medgifvet, samt att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid sådan skola må entledigas under förutsättning, att han eller hon förklarats berättigad till pension eller understöd.»

Departe- Såsom Riksdagen i sin skrifvelse erinrat innehåller § 31 af gällande

mentschefen. folkskolestadga föreskrift därom, att då en lärare vid skoldistrikts skola, innan han är berättigad till pension eller ålderdomsunderstöd, af obotlig sjukdom blir urståndsatt att nöjaktigt bestrida de till tjänsten hörande göromål, det må bero af distriktet, om han frånträder sin befattning, att bevilja honom det understöd, hvaraf han kan anses förtjänt.

Bestämmelserna om obotligt sjuk folk- eller småskollärares rätt till pension eller understöd återfinnas uti de för folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällande reglementen.

Enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning den 30 november 1866, sådan denna paragraf lyder jämlikt nådiga kungörelsen den 24 november 1876, äger folkskollärare, som ej upphunnit det för hel pension bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, erhålla hel pension, därest lefnads- och tjänståren sammanräknade utgöra åttiofem. Brista ett eller flera år i detta antal, bestämmes pensionsbeloppet på det sätt, att för hvarje bristande år afkortas en procent af hela pensionen. Rätt till hel eller afkortad pension enligt denna paragraf tillkommer dock ingen, som icke räknar minst 10 ordinarie tjänstår.

Jämlikt § 9 af reglementet för småskollärares in. fl. ålderdoms-

It

Kittel. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

understödsanstalt den 22 juni 1892 jämförd med nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående förhöjning af understödsbeloppen från sagda anstalt äger lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, därest han tjänstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd af 205 kronor.

Hvad nu sagts om lärare gäller äfven lärarinna.

Det är tydligt, att med gällande bestämmelser om pension eller understöd för obotligt sjuk folk- eller småskollärare § 31 af folkskolestadgan skall blifva utan egentlig praktisk betydelse i fråga om sinnessjuk lärare, och att således ett skoldistrikt, där sådant sjukdomsfall inträffar, skall nödgas att, till stort men för sitt undervisningsväsen, kanske under många år i sin tjänst behålla en lärare eller lärarinna, som drabbats af obotlig sinnessjukdom.

Såsom Riksdagen framhållit, bör möjlighet finnas för skoldistrikt att entlediga en sådan lärare, hvilken då billigtvis bör beredas pension eller understöd äfven om föreskrifna 10, respektive 15 tjänstår ej uppnåtts. Sådan tvångsåtgärd lärer väl ej mot vederbörandes bestridande kunna vidtagas mot lärare, som vid ikraftträdandet af författning i ämnet vunnit fast anställning.

Emot de af direktionen och statskontoret föreslagna grunder för beräknande af pension eller understöd i förevarande fall har jag icke något att erinra.

Det har i ärendet framhållits, att rätten till erhållande af pension för obotligt sinnessjuk lärare icke bör vara ovillkorlig, då det ju läte tänka sig, att skoldistrikt, för att vältra en befarad fattigvårdstunga öfver från sig på vederbörande pensions- eller understödsanstalt, skulle till ordinarie lärare antaga sinnessjuk person. För att förebygga detta har man föreslagit, att pensionsinrättningens eller ålderdomsunderstödsanstaltens styrelse skulle tillerkännas rätt att efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskild! fall bevilja eller afslå pension eller understöd åt obotligt sinnessjuk lärare, som icke räknar föreskrifna tjänstår.

För min egen del vill jag tro, att det befarade missbruket sällan eller aldrig skulle förekomma, äfven om inga i'estriktiva bestämmelser gåfves. Då saken emellertid bragts på tal, torde försiktigheten bjuda, att bestämmelser i berörda syfte meddelas. Det synes mig då böra föreskrifvas, dels att vid ansökning om pension eller understöd för obotligt sinnessjuk lärare, som icke tjänstgjort 10, respektive 15 år, skall fogas intyg af läkare

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

angående den sannolika tiden för uppenbart framträdande af den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, äfvensom de andra intyg, som kunna styrka nämnda tidpunkt, dels ock att, därest af handlingarna framgår, att läraren antagits i ordinarie tjänst oaktadt han vid tiden för valet lidit af sinnessjukdom, hvars framträdande varit uppenbart, ansökningen icke må bifallas. För utfärdande af förstberörda föreskrift erfordras tydligen icke Riksdagens samtycke.

Såsom statskontoret framhållit bör, vid bifall till de föreslagna ändringarna i vederbörande reglementen, till § 31 af folkskolestadgan äfvensom § 31 af stadgan angående folkundervisningen i Stockholm göras det tilllägg, att obotligt sinnessjuk lärare, som i vederbörlig ordning förklarats berättigad till pension eller understöd, kan entledigas från sin befattning.

Det faller af sig själft, att hvad. nu föreslagits om lärare äfven bör gälla lärarinna.

Enligt hvad i ärendet upplysts, föranleder den föreslagna utsträckningen af rätt till pension eller understöd icke för närvarande någon kostnad för staten.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola må, änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet för erhållande af pension eller understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår, förklaras berättigad att, sedan han eller hon entledigats från sin befattning, efter omständigheterna uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning kan föranleda, eller understöd till det belopp, som i § 9 af reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt jämförd med nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående förhöjning af understödsbeloppen från sagda anstalt linnés medgifvet; allt under förutsättning att den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, icke uppenbart framträdt. vid den tid, då vederbörande lärare utsetts till sin innehafvande befattning;

dels ock att vid folk- eller småskola anställd obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna, som i vederbörlig ordning förklarats berättigad att efter erhållet afsked uppbära pension eller understöd, må äfven utan vederbörandes begifvande entledigas från sin befattning, därest han eller hon erhållit fast anställning vid sådan skola efter det författning i förevarande ämne trädt i kraft.

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt; och skulle proposition i ämnet aflåtas till Riksdagen af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Christer d’Albedyhll.