Prop. 1911:121

an¬ gående anläggande af en verkstad i Nynäshamn för tele¬ grafverkets räkning rn. in.

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

1 Nr 121.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anläggande af en verkstad i Nynäshamn för telegrafverkets räkning rn. in.; gifven Stockholms slott den 10 mars 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen dels medgifva,

att tomten Nynäs industrilägenhet nr 5, 6 och 12 må för telegrafverkets räkning inköpas för en köpeskilling af 45,000 kronor och att å densamma må uppföras en verkstadsbyggnad med kontorsbyggnad och portvaktsstuga för en kostnad, ej öfverstigande 410,000 kronor, att telegrafverkets å Södermalm belägna fastighet i kvarteret Fiskaren mindre med tomtnummer 4, 6 och 13 må försäljas mot en köpeskilling af lägst 250,000 kronor samt '

att af sistnämnda köpeskilling ett belopp' af 190,000 kronor må användas till betäckande åt motsvarande del af den för nämnda tomtinköp och verkstadsanläggning erforderliga kostnad, tillhopa 455,000 kronor,

dels för bestridande af återstående delen af sistnämnda kostnad under utgifter för kapitalökning och telegrafverkets under rubriken statens affärsverksamhet uppförda anslagstitel för år 1912 anvisa ett anslag af 265,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af tillgängliga medel utanordna beloppet,

dels ock besluta, att inkomsterna af telegrafverket i 1912 års riksstat skola upptagas till i stället för, såsom förut föreslagits, 15,000,000 kronor, 15,265,000 kronor, och att, sedan driftkostnaden, 10,475,000 kronor, afdragits, öfverskottet följaktligen beräknas till 4,790,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afä. 76 Höft, (Nr 121)

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Yerkstadsanläggning för telegrafverkets rakning.

Nuvarande

förhållanden.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärenden grefve Taube, Statsråden: Hedekstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Uti underdånig skrifvelse den 3 februari 1911, som inkommit till civildepartementet den 8 innevarande mars, har telegrafstyrelsen gjort framställning om anläggning af en ny verkstad för telegrafverkets räkning i Nynäshamn.

Verksamheten vid telegrafverkets verkstad uppehälles för närvarande på två platser, nämligen dels i en telegrafverket tillhörig fastighet å Södermalm i Stockholm, belägen vid Mosebacketorg i kvarteret Fiskaren mindre, dels ock i en från aktiebolaget Sommelii fabriker förhyrd lokal å Henriksborg invid Stockholm. ,

Hufvudsakliga anledningen till telegrafstyrelsens nu förevarande framställning har varit, att samtliga nuvarande verkstadslokaler sedan

3 Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 121.

länge visat sig olämpliga för en ekonomiskt välordnad tillverkning, i det fabrikationens inrymmande i många olika hus och våningar är förbundet med stora ekonomiska och andra olägenheter.

Beträffande det förhållandet att verkstadsdriften för närvarande uppehälles, förutom å telegrafverkets fastighet å Södermalm, jämväl i de å Idenriksborg förhyrda lokalerna, meddelar styrelsen, att detta uppkommit af följande anledning. Vid midten af sistförflutna decennium visade det sig möta allt större och större svårighet att med den till telegrafverkets egna verkstadslokaler begränsade omfattningen af verkstadsdriften och med dåvarande arbetsmetoder hålla tillverkningen å verkstaden i jämnhöjd med den stigande efterfrågan på apparater, växelbord in. fl. för telefonnätets utveckling behöfliga effekter. Den härigegenom uppkomna tillverkningsbalansen, som för allmänheten gjorde sig kännbar i en oskäligt lång väntan på erhållande af aftalad telefonförbindelse och som för telegrafverket medförde en afsevärd förlust i form af mistade inkomster, ökades äfven med oroväckande hastighet, och telegrafstyrelsen stod snart inför nödvändigheten att utan dröjsmål i betydlig grad utvidga sin verkstadstillverkning. Då emellertid de befintliga verkstadsbyggnaderna å Södermalm icke lämnade härför erforderlig plats samt, äfven om fastigheten tillåtit en tillräckligt stor om- och tillbyggnad, den ytterligare tidsutdräkt, som varit förenad med en sådan utväg, skulle hafva gjort missförhållandet fullkomligt olidligt, måste det för utvidgningen nödvändiga utrymmet skaffas genom inköp eller förhyrande af färdiga verkstadslokaler å annat håll. Trots ihärdiga försök lyckades det ej att i staden erhålla lämpliga sådana, och styrelsen fann sig slutligen nödsakad att, oaktadt det något höga priset — enligt hvad jag inhämtat 24,000 kronor om året — och ehuru lokalerna kunde anses vara i viss mån väl rymliga för ändamålet, förhyra af aktiebolaget Sommelii fabriker ett å dess egendom Henriksborg utanför Stockholm beläget område med därå uppförda byggnader. Lokalerna förhyrdes på fem år från den 1 juli 1907.

Tillkomsten af de nuvarande verkstadslokalerna å Södermalm belyses af följande data. Genom gåfvobref den 20 juli 1838 hade fabrikören Johan Peter Gustaf Bång till den optiska telegrafinrättningen till full och evärdlig ägo öfverlåtit sin å Södermalm i Katarina församling, kvarteret Fiskaren mindre nr 4 och 6, belägna fastighet, som utgjorde eu mellan Fiskargatan och Svartensgatan liggande tomt om 615 kvadratmeter med ett därå uppfördt fyra våningars stenhus. Se-

Den förhyrda verkstaden å Henriksborg.

Verstadslokalerna å Södermalm.

4 Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 121.

dan fastigheten användts till olika ändamål, togs den år 1891 i anspråk för den då nyinrättade verkstaden. Genom nådigt bref den 26 april 1895 bemyndigades telegrafstyrelsen att för en kostnad, icke öfverstigande 90,000 kronor, dels å tomterna nr 4 och 6 uppföra en verkstads- och förrådsbyggnad dels ock i Bångska huset vidtaga sådana omändringar, som stode i samband med den nya byggnaden. Denna uppfördes dels åt gårdssidan och dels med en fasad af omkring 23 meter åt Svartensgatan. Genom nådigt bref den 5 juli 1901 godkände Kungl. Maj:t ett mellan telegrafstyrelsen och sjökaptenen J. P. Påhlson upprättadt köpekontrakt, hvarigenom telegrafstyrelsen för en köpeskilling af 150,000 kronor förvärfvat bredvidliggande tomterna 5, 7, 8 och 9 i samma kvarter om tillsammans 1,068 kvadratmeter. Enligt samma nådiga bref bemyndigades telegrafstyrelsen att genom nybyggnader och förändringar utvidga verkstaden för en kostnad, ej öfverstigande 160,450 kronor. Genom nådigt bref den 31 december 1902 bemyndigades styrelsen att för samma ändamål äfvensom för på förhand ej beräknade kostnader vid fastighetsköpet utbetala ytterligare 17,500 kronor. Med nämnda anslag uppfördes å de nyförvärfvade tomterna ett större verkstadshus invid Svartensgatan och påbyggdes en mindre invid det Bångska huset belägen byggnad, som telegrafverket förut hyrt af Påhlson och som inrymmer portvaktslokal m. m. Det nya verkstadshuset, som byggdes såsom fortsättning af 1895 års byggnad, erhöll en fasad af omkring 34 meter mot Svartensgatan, hvarefter de båda byggnadernas hela fasadlängd åt Svartensgatan utgör omkring 57 meter.

Telegrafverkets verkstadslokaler inom dess fastighet å Södermalm utgöras sålunda för närvarande af fyra hus, hvilka å en telegrafstyrelsens skrifvelse bifogad blåkopia återfinnas under nr 1—4. För att gifva en föreställning om, huru obekvämt fördelad fabrikationen kommit att blifva, har telegrafstyrelsen lämnat en närmare redogörelse för, huru de olika husen äro disponerade. Ur denna redogörelse ber jag här allenast få anmärka, att den äldsta byggnaden (nr 1), den Bångska donationen, inrymme)-, förutom bottenvåning, fyra våningar, indelade en hvar i flera rum; att bredvid detta hus är belägen en mindre tvåvåningsbyggnad (nr 2), hvilken ingick i det Påhlsonska tomtköpet och inrymmer jämte bottenvåning två i flera rum afdelade våningar, att 1895 års nybyggnad (nr 3), hvars alla våningar utgöras hvar för sig af ett enda rum, upptager källarvåning, bottenvåning och ytterligare fyra våningar samt att i 1901 års nybyggnad (nr 4), hvars alla våningar likaledes utgöras eu hvar af ett rum, äro inrymda bottenvåning och ytterligare fyra våningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. 5

Enligt hvad telegrafstyrelsen framhåller, är o emellertid alla dessa sålunda disponerade lokaler redan så fullt upptagna af den nuvarande fabrikationen, att för densammas tillväxt icke därstädes finnes någon möjlighet att bereda erforderligt utrymme, och kan sådant ej heller erhållas genom att på annat sätt disponera lokalerna.

Verkstadens arbetsstyrka utgjorde i början af år 1907 ett antal af 317 personer och ökades under samma år efter förhyrandet af Henriksborgs fabrikslokaler till omkring 480 personer. Under år 1908 steg antalet till omkring 680 personer. Den förutvarande tillverkningsbalansen blef under dessa år afarbetad, hvarför äfvensom till följd åt den allmänna depressionen inom affärsvärlden, som naturligtvis ej heller lämnat rikstelefonens verksamhetsområde oberördt, under våren och sommaren år 1909 ett hundratal arbetare, däraf ungefär hälften ungdom, fick lämna verkstaden. Efter storstrejken, vid hvars utbrott hela verkstadspersonalen lämnade sin anställning, återtogos till en början något öfver 200 personer, hvilket antal redan under året kunde ökas till omkring 340, och har sedan dess arbetsstyrkan hållit sig något öfver denna siffra. Då det numera ej är antagligt, att detta antal kommer att under normala förhållanden ökas med mera än ett hundratal, skulle det äfven ur den synpunkten vara olämpligt att förnya hyreskontraktet rörande Henriksborgsiokalerna.

Om den därstädes förlagda afdelningen vid hyreskontraktets utgång öfverflyttades till telegrafverkets fastighet å Södermalm, måste då, säger telegrafstyrelsen, därstädes uppföras en tillbyggnad, bestående åt följande lokaler: källarvåning för torkrum och centraluppvärmning, bottenvåning för maskinsnickeriet och packningsafdelningen, våning en trappa upp för handsnickeri och hopsättning af träarbeten, våning två trappor upp för polering och lackering af träarbeten, våning tre trappor upp för reparation af gammalt träarbete och våning fyra trappor upp för den del af afdelningen för slutliga sammansättningen och justeringen af telefonapparater och växelbord, som ej får rum i de gamla byggnaderna. Denna tillbyggnad skulle förläggas invid och vinkelrätt mot 1901 års byggnad mellan Fiskar- och Svartensgatorna. Således skulle fastigheten då blifva så fullbyggd, att med hänsyn till det gårdsutrymme, som för hvarjehanda ändamål erfordras, ytterligare påökning af verkstadslokalerna där icke kunde vidare ifrågakomma. Och ändock kan man enligt telegrafstyrelsens uppgift redan nu förutse, att en dylik sista tillbyggnad ej skall räcka till att under någon längre tid framåt undanskjuta behofvet af ytterligare nya lokaler.

6 Fördelarna z fabrik i en våning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Därtill kommer emellertid ännu en beaktansvärd omständighet, som telegrafstyrelsen framhåller. Å telegrafverkets fastighet skulle ej finnas någon möjlighet att få lokaler för lagring af till reparation inkomna eller till afsändande färdiga effekter. Det blefve därför nödvändigt att, såsom ock före Henriksborgslokalernas disponerande måste ske, hyra särskilda magasinslokaler för nämnda ändamål. Den hyra, som därför betalades, utgjorde då 3,075 kronor om året. En sådan i sig själf obekväm nödfallsanordning föranleder emellertid, förutom utgiften för hyra, äfven att kostnaden i allmänhet för transporten af godset från och till verkstaden skulle ökas.

Men i alla händelser skulle, såsom telegrafstyrelsen förut framhållit, de sålunda hopkomna verkstadslokalerna förblifva icke blott otillräckliga, utan de skulle ej heller motsvara de kraf man numera måste ställa på en fullt modern verkstadsbyggnad. För hvarje gång verkstadens lokaler måst för vinnande af utrymme tillökas genom om- och tillbyggnad å platsen, hafva, säger styrelsen, i samma mån olägenheterna af att hafva tillverkningen fördelad på flera våningar ökats. Behofvet af utrymme har dock alltid då varit så trängande, att man ansett sig böra i första rummet tillgodose detta.

Telegrafstyrelsen har i detta sammanhang närmare utvecklat, å ena sidan, huru, då det gäller en verkstad med den enhetliga produktion, som här är i fråga, de olika med hvarandra i ständig växelverkan stående afdelningarnas förläggande på olika våningar måste förtynga hela verkstadsarbetets gång och försämra det ekonomiska resultatet af själfva tillverkningen, samt, å andra sidan, de fördelar ett fabrikskomplex i en enda våning medför.

Styrelsen har i sådant hänseende anfört följande:

»Den direkta utgiften för den transport, som förekommer, då fabrikationen måste försiggå i olika våningar, d. v. s. för kraft och hisspersonal och dylikt, kan visserligen icke beräknas uppgå till mera än ett par tusen kronor årligen, ehuru en årlig besparing äfven af detta belopp icke är att förbise. Men den indirekta förlust, som dagligen åsamkas driften, är af så mycket större omfattning. Den kan ju icke till siffran uppgifvas, men den som något känner till en verkstadsdrift af här ifrågavarande slag, där en mängd smådelar skola undan för undan fabriceras och sammanfogas för att slutligen bilda en särdeles invecklad mekanisk produkt, torde utan vidare inse, hvithet helt olika och bättre arbetsresultat framkommer och därmed hvilken ren vinst äfven i ekonomiskt afseende kommer verket till godo, om för denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. 7

fabrikation finnes en lämplig lokal anordnad, d. v. s. ett modernt fabrikskomplex i en enda våning med samtliga afdelningar invid hvarandra i ett enda, blott af bärpelarna uppdeladt rum.

De fördelar, som en sådan byggnad erbjuder verkstadsdriften och som hvar i sin mån möjliggöra och underlätta tillverkningens rationella bedrifvande, framgå af en jämförelse med förhållandena i en flervåningsbyggnad.

Hvad då först beträffar dager- och luftförhållandena, så kunna dessa för arbetarna ordnas på ett betydligt fördelaktigare sätt än i en flervåningsbyggnad. Genom byggnadens förseende med mot norr förlagda så kallade sågtaksfönster blir fördelningen af dagsljuset så jämn och fullständig, att belysningen blir hvad man kallar skuggfri. Arbetarna kunna därför placeras mot hvarandra vid en dubbelbänk, som går midt igenom afdelningen, med maskinerna bakom arbetarna. Antingen de stå vid bänken eller vid maskinerna, få de fullt dagsljus. I ett flervåningshus är det omöjligt att ordna dagern tillfredsställande, ty äfven med fönster på båda sidor kan i allmänhet dagsbelysningen i salens midt icke blifva tillräckligt god. En modern verkstadsbyggnads konstruktion möjliggör dessutom, att ventilationen kan under arbetstiden ordnas på ett betydligt mera tillfredsställande sätt än i ett fiervåningshus, och detta utan att drag ändock behöfver uppkomma.

En annan fördel, som ett flervåningshus af vanlig konstruktion icke kan erbjuda, består däri, att då golfkonstruktionen i ett envåningshus af här tilltänkt beskaffenhet är likformig och golfvet således öfverallt tål samma belastning, kan placering och, där så erfordras, omplacering af maskiner i allmänhet ske utan hänsyn till fundament eller golfvens bärkraft. Eu olägenhet, som vidlåder en flervåningsbyggnad, förefinnes därutinnan, att de maskiner och verktyg, som användas i flera afdelningar, vanligen måste duppliceras i respektive våningar för att undvika transport, tidsförlust och svårighet vid kontroll. I ett envåningskomplex blir sådant onödigt, emedan samma maskiner och verktyg kunna utan olägenhet utnyttjas af flera intill hvarandra belägna afdelningar. Likaså finnas nu i hvarje våning löd- och härdningsanordningar, och detta arbete utföres efter behof af hvilken arbetare som helst. I den nya verkstadsbyggnaden komma däremot dessa anordningar att koncentreras på ett ställe och arbetet utföras af bestämd, härför särskildt öfvad personal.

Vidare komma de tidsödande och arbetsförtyngande samt således penningförödande transporterna genom hissar och trappor att försvinna. Det är gifvet, att äfven inom envåningskomplexet delarna måste forslas

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

mellan de olika afdelningarna, men det säger sig själft, att med den möjlighet därtill, som endast ett dylikt komplex lämnar, fabrikationen kommer att ordnas så, att afstånden blifva minimala, hvartill kommer den beaktansvärda fördelen, att all transport sker i horisontalplanet. Såsom telegrafstyrelsen tänkt sig den nya verkstadsbyggnaden anordnad, skulle alla afdelningar stöta till eller så att säga utmynna i den långsträckta, för alla gemensamma förrådsafdelningen. Härigenom vinnes den stora fördelen, att in- och utlämningen till och från förrådet kan fördelas så, att arbetarna ej hafva lång väg att gå och ej heller behöfva vänta. Till den tidsförlust, som därigenom uppstår, tages kanske i allmänhet ej tillräcklig hänsyn, men beräknad för hela personalen blir den dock per år ganska afsevärd och således af ekonomisk betydelse. Den kan naturligtvis icke undvikas i ett fl er våningshus.

Slutligen kan endast i ett envåningskomplex den för administrationen så viktiga inspektionen och kontrollen ordnas på eif effektivt och ekonomiskt sätt. Produktionen kan nämligen där utan långa transporter och tidsförluster underkastas den ej minst ur ekonomisk synpunkt så ytterst nödvändiga inspektionen mellan hvarje operation, hvarigenom förhindras att, såsom nu litet emellan äger rum, ytterligare arbete nedlägges på redan felaktiga delar samt att större antal, än hvad beställningssedeln upptager, blir tillverkadt. Vidare och emedan till följd af lokalernas så att säga sammansmältande till en enda i det nya huset alltid något befäl skall kunna finnas därstädes, öfverblickande det hela, kommer en fullt effektiv tillsyn att ständigt ägnas fabrikens alla delar. Likaledes är meningen, att en gemensam afklädningshall med tvättställ skulle förläggas utefter samtliga afdelningarna, hvarigenom trängsel och onödig tidsspillan vid arbetets början och slut skulle undvikas.

Det torde här icke kunna nog kraftigt betonas, att de olägenheter, som vid ofvanstående jämförelse visat sig utmärka en flervåninpåbyggnad, mångdubblas, där såsom å Södermalm tillverkningen pågår icke ens i en enda sådan byggnad utan måst ytterligare sönderdelas på flera flervåningsbyggnader.

Af hvad telegrafstyrelsen något detaljeradt omnämndt torde framgå, att den rationella omläggning af tillverkningen, som styrelsen funnit vara nödvändig och som icke kan genomföras med de nuvarande verkstadslokalerna, skulle, tillämpad i en ny verkstadsbyggnad, såsom styrelsen tänkt sig densamma konstruerad, kunna i stort sedt beskrifvas sålunda, att fabrikationen ordnas i en praktiskt och ekonomiskt länkad kedja. Efter uttagningen af råmaterialet från förrådet föres fabrikatet

9 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr l£i.

genom den ena afdelningen efter den andra i samma plan med transportafståndet för hvarje förflyttning reduceradt till ett minimum, och utan nämnvärd tidsförlust passerar fabrikatet mellan hvarje operation förrådet för räkning och inspektion. De besparingar i arbetskostnad, som genom en sådan anordning vinnas, representera tydligtvis högst afsevärda belopp, men ett dylikt kedjesystem kan icke ekonomiskt etableras, där transporter mellan flera våningar och flera byggnader måste förekomma. Dessutom kan genom den lättare öfversikt, som en envåningsverkstad erbjuder befälet, befälspersonalen reduceras till antalet, något. som genast representerar en deras aflöningar motsvarande minskning i utgifterna.

Slutligen torde ock böra påpekas, att sågtakstypen erbjuder den enklaste och billigaste möjligheten att allt efter uppstående behof undan för undan utöka lokalerna utan att någon olägenhet för tillverkningens inre sammanhang eller i öfrigt behöfver uppkomma.))

Telegrafstyrelsen erinrar i detta sammanhang, att redan de för afgifvande af yttrande och förslag i fråga om förändrad organisation af telegrafstyrelsen m. m. tillkallade kommitterade i sitt den 14 januari 1907 afgifna underdåniga betänkande fäst uppmärksamheten på den enda riktiga utvägen eller en flyttning af hela tillverkningen till för ändamålet fullt lämpliga lokaler. Med anledning af det vid denna tidpunkt särskildt framträdande behofvet af verkstadstillverkningens utvidgning yttra nämnda kommitterade, att, då inom den befintliga verkstadsbyggnaden nödigt utrymme icke kunde beredas, en del af tillverkningen syntes böra öfverflyttas till förhyrda lokaler, intill dess tillräckligt utrymme kunde vinnas genom hela verksamhetens förläggande till lämplig plats i Stockholms närhet, därest ekonomiska och andra förhållanden skulle, såsom antagligt vore, göra en fullständig flyttning utanför stadens område önskvärd.

Under de sista åren hafva, fortsätter telegrafstyrelsen, olägenheterna af de nuvarande förhållandena med förnyad kraft trängt sig fram i förgrunden, i synnerhet sedan styrelsen lyckats från och med år 1910 vid verkstaden fästa speciellt utbildade och energiska krafter samt med tillgodogörande af dessas större, äfven utomlands förvärfvade erfarenhet i telefonverkstadsdriften kunnat påbörja en synnerligen välbehöfiig omläggning af hela tillverkningen efter fullt rationella och ekonomiskt effektiva principer. Denna omläggning, som redan kunnat visa goda resultat i flera riktningar, skulle emellertid ej blott hämmas utan äfven motverkas, om icke såsom ett nödvändigt och viktigt led i den genom- Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 76 Raft. 2

Utflyttning från Stockholm.

Verkstad i Nynäshamn.

10 Kunr/1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

gående omdaningen inginge äfven uppförandet af fullt lämpliga, för driften direkt anpassade arbetslokaler.

Så länge emellertid telegrafverket varit bundet af sitt hyreskontrakt angående Henriksborgslokalerna, har telegrafstyrelsen ansett sig böra afvakta lämplig tid före dess utlöpande, innan styrelsen vidtog åtgärder för att i denna del tillgodose verkstadens behof. Tidpunkten därför anser styrelsen nu vara inne, enär, såsom förut nämnts, hyreskontraktet utgår under nästa års sommar och således den nya verkstaden måste senast då stå färdig att inom sina murar bereda hela tillverkningen plats.

Då telegrafstyrelsen blifvit förtrogen med tanken på nödvändigheten af verkstadens förflyttning, framstod det, säger styrelsen, på samma gång alldeles klart, att platsen för den blifvande nya verkstaden måste sökas utom hufvudstaden. Att inom denna kunna för något så när skäligt pris förvärfva en lämpligt belägen tomt, nog stor för att där uppföra eu för någon längre tid framåt tillräcklig verkstadsbyggnad med afdelningarna i ett plan och med möjlighet att vid behof tillbygga densamma, var otänkbart. Vid val af plats utom Stockholm måste åter såsom ett hufvudvillkor tillses, att den ej vore belägen för aflägset från hufvudstaden och att kommunikationerna dit vore goda. För styrelsen syntes det också från början vara gifvet, att de närmast hufvudstaden belägna städerna lika litet som denna kunde i alla afseenden erbjuda hvad styrelsen alltid tänkt sig såsom ett önskemål. I sammanhang med tanken på förflyttningen hade nämligen själfmant inställt sig den önskan, som äfven förut föresväfvat styrelsen, att om möjligt för den nya verkstaden finna en plats, där arbetarpersonalen kunde beredas bättre lefnadsvillkor, än hvad ett stadssamhälle i allmänhet och särskildt en hufvudstad kan erbjuda, samt framför allt där en hvar, som så önskade, skulle kunna utan stora ekonomiska uppoffringar förvärfva sig hem i eget hus.

Telegrafstyrelsen har nu i den nyblifna köpingen Nynäshamn lyckats finna en plats, som styrelsen anser uppfylla alla betingelser af önskad beskaffenhet. Aktiebolaget Nynäs villastad, som visat ett lifligt intresse för att med sitt område införlifva en industriell statens anläggning, har, enligt hvad styrelsen meddelar, därvid genom ett mycket stort tillmötesgående och äfven ekonomiska uppoffringar betydligt underlättat telegrafstyrelsens bemödanden att på lämpligaste sätt ordna denna viktiga angelägenhet. I Nynäshamn kan styrelsen således förvärfva sig en tomt, som, hvad storleken beträffar, fullt motsvarar behofvet och äfven i öfriga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

afseende!! erbjuder de fördelar, man kan begära. Ett stycke ofvanför tomten finnes i skogsbrynet utmärkt plats för bostäder åt arbetarna ocb deras familjer. Saltsjöns omedelbara närhet gör, att läget kan ur hälsosynpunkt räknas som det bästa möjliga. Samhällets belägenhet på ett jämförelsevis ringa afstånd från Stockholm, med goda kommunikationer såväl till lands som till sjöss medför, att man kan tillgodogöra sig hufvudstadens arbetsmarknad och materialtillgång.

Tomten, Nynäs industrilägenhet nr 5, 6 och 12, är belägen omkring 1 kilometer från järnvägsstationen strax ofvanför hamnkajen med järnvägsspåren invid tomtgränsen, hvadan stickspår kan med lätthet anordnas utefter verkstadsbyggnadens ena sida, och har trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs åtagit sig att utan kostnader för telegrafverket anlägga ett dylikt järnvägsspår. Tomtarealen utgör 24,689 kvadratmeter och är således tillräcklig för framtida behof af utvidgning. Grunden, som telegrafstyrelsen låtit undersöka, är särdeles tjänlig att bygga på. Under ett lager af grus, i tjocklek varierande mellan 0,6 och 1,5 meter, finnes nämligen fast så kailad becklera. Enligt erfarenheten från närliggande område finnes dessutom riklig tillgång på godt brunnsvatten. Direkta kloakrör kunna nedläggas till sjön, hvarifrån ledningar för eldsläckning, till klosetter och dylikt kunna uppdragas med tillgång till obegränsad vattenmängd. Rätt att anlägga linbana eller transportväg till kaj har förbehållits, för den händelse behof däraf skulle uppstå, äfvensom rätt till lossning och lastning vid kajen.

Tomtens belägenhet invid Saltsjöhamn med erforderlig upplagsplats inom tomten gör, att kol, koks och antracit kan levereras per oceanångare, hvarför hela årsbehofvet kommer att på en gång intagas vid lämpligaste köptillfälle. Förutom den större besparing, som härigenom vinnes, uppkommer äfven en minskning i utgiften för själfva leveransen i Nynäshamn. Skillnaden i kostnad för transport af kolen från hamnen till verkstaden, jämförd med samma kostnad i Stockholm, kan, då årsförbrukningen ej uppgår till mera än 800 ton, icke blifva så stor, men såsom varande af ett visst intresse meddelar telegrafstyrelsen, att endast denna mera obetydliga post representerar en besparing af 5,680 kronor årligen. Trafikaktiebolaget har dessutom garanterat frihet från hamnumgälder under tio år.

Innan förtullningsförhållandena i Nynäshamn kunnat på annat sätt ordnas, kan dit från utlandet ankommande gods där få förtullas endast efter för hvarje gång af generaltullstyrelsen lämnadt särskild! tillstånd. De tullpliktiga materialier, som inköpas direkt från utlandet, komma således

Tomten.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Transport-

kostnader.

ännu att i regel förtullas och. omlastas i Stockholm för att därifrån med båt eller järnväg sändas till Nynäshamn, men detta förhållande spelar, enligt hvad telegrafstyrelsen uppgifver, ej någon roll. Dessa materialier äro nämligen endast ebonit, celluloid, galalit och blank stålplåt, och det är antagligt, att den inhemska tillverkningen af ebonit kan inom kort uteslutande anlitas, likasom äfven de svenska järnbruken synas kunna förmås att leverera tillfredsställande stålplåt. De öfriga direkt importerade materialierna hafva ej något nämnvärdt inflytande på verkstadens tillverkningspriser.

Angående kostnaden för transport af gods till och från en telegrafverkets blifvande verkstad i Nynäshamn har telegrafstyrelsen meddelat följande.

Trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs har förbundit sig att under tio års tid transportera allt gods för telegrafverkets räkning å järnvägen mellan Nynäshamn och Älfsjö efter samma taxa, som för telegrafverket är gällande å statens järnvägar. Afgiften för transport å statens järnvägar af allt verkstadens gods beräknas för närvarande efter 15 öre per kilometer för vagnslast och för styckegods efter tariff 5, och är trafikaktiebolaget således beredt att under nämnda tid beräkna samma taxa för denna transport.

Till telegrafverkets hufvudförråd, som numera är förlagdt vidÅlfsjö järnvägsstation, finnes direkt järnvägsförbindelse från Nynäshamn. Transportkostnaden mellan de olika platserna skulle i enlighet med bolagets nämnda åtagande ställa sig sålunda, att mellan Stockholm och Älfsjö denna kostnad per vagnslast utgör 20 kronor och för styckegods 85 öre per 100 kilogram, under det att motsvarande kostnad mellan Nynäshamn och Älfsjö skulle utgöra respektive 8 kronor 25 öre och 93 öre. Den stora skillnaden för vagnslastgods beror därpå, att i kostnaden från Stockholm måste inräknas jämväl transporten per automobil från verkstaden till järnvägsstationen, hvilket genom användandet af stickspåret i Nynäshamn ej där förekommer. Den trots längre järnvägstransport från Nynäshamn än från Stockholm obetydliga skillnaden i afgiften för styckegods härleder sig däraf, att den i båda fallen erforderliga automobiltransporten från verkstaden till järnvägsstationen ställer sig billigare i Nynäshamn. Transportkostnaden för gods med verkstadens automobil utgör nämligen 3 kronor per tur i Stockholm och 2 kronor 40 öre per tur i Nynäshamn. Emellertid uppgå sändningarna mellan förrådet och verkstaden i båda riktningarna, nästan uteslutande styckegods, icke till 3,000 kilogram om året. Hela skillnaden i dessa transportkostnader inskränker sig till något öfver 2 kronor årligen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

13 Beträffande transporten af utgående gods från verkstaden till telegrafverkets olika linjedistrikt, hvilka hafva sina förråd förlagda, det första i Malmö, det andra i Göteborg, det tredje i Norrköping, det fjärde i Stockholm, det femte i Gäfle, det sjätte i Sundsvall och det sjunde i Luleå, framgår skillnaden i transportkostnaden, om verkstaden förblifver å Södermalm och om den förlägges i Nynäshamn, af följande tabell, i hvars siffror ingår jämväl kostnaden för automobiltransporten från godsets upplagsplats till järnvägsstationen, där sådan transport ifrågakommer och med de för de båda platserna olika pris därför.

Vid dessa transporter förekomma jämförelsevis mera sällan vagnslastsändningar. Så till exempel har under år 1910 afskickats tillhopa endast 29,000 kilogram i (23) vagnslaster mot 391,000 kilogram såsom styckegods. Om nu denna godsmängd — vagnslastsändningarna oberäknade, hvilka dock äro billigare från Nynäshamn än från Stockholm — i stället afsändts från verkstad i Nynäshamn, skulle kostnaden för transporten, medeltalsvis beräknad enligt ofvanstående tabell, hafva blifvit 1,273 kronor dyrare.

Hvad sedan beträffar transporten af den från de olika distrikten till verkstaden ankommande materialen, hufvudsakligen telefonapparater och växelbord för reparation, sändes denna — 180,000 kilogram för år 1910 — från de olika telegrafstationerna och går således nästan uteslutande såsom styckegods. Efter samma beräkningsgrund som för afgående styckegodssändningar skulle kostnaden, om nämnda godsmängd ankommit till Nynäshamn, hafva blifvit 714 kronor dyrare, än om den ankommit till Stockholm.

Denna ökning af transportkostnaderna för ankommande gods, 714 kronor, jämte ofvannämnda enahanda ökning för afgående gods, 1,273 kronor, skulle alltså bilda hela denna summa, 1,987 kronor, hvarmed

Brandförsäk-

ring.

Arbetslöner.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

transportkostnaderna till ocli från Nynäshamn komme att fördyras i jämförelse med motsvarande kostnader till och från Stockholm. Men denna fördyrning är, säger telegrafstyrelsen, helt och hållet skenbar. Såsom förut nämnts, skulle ej inom fastigheten å Södermalm kunna beredas erforderligt magasinsutrymme, hvarför för ifrågavarande gods tillkommer i Stockholm kostnaden för transporterna mellan verkstaden och de på annat håll belägna magasinslokalerna. Dessa transporter, som icke skulle förekomma i Nynäshamn, utgöra minst tre om dagen och motsvara således en årskostnad af minst 2,700 kronor. Sålunda skulle i verkligheten transportkostnaderna blifvit 713 kronor billigare för Nynäshamn än för Stockholm.

Denna siffra är, anmärker telegrafstyrelsen, visserligen icke så stor, att den i och för sig bort hafva någon inverkan på frågan, vare sig den blifvit Nynäshamnsförslaget till favör eller icke, men den visar ju dock, att icke heller transportkostnaderna, såsom man måhända kunde hafva tänkt sig, ställa sig ogynnsamma för verkstadens förflyttning till Nynäshamn.

Brandförsäkringspremien för verkstadsbyggnaderna å Södermalm skulle, enligt hvad telegrafstyrelsen vidare meddelar, med beräkning äfven för en eventuell tillbyggnad, utgöra 4,322 kronor per år och skulle för anläggningen i Nynäshamn utgöra 6,306 kronor per år. Skillnaden mellan dessa utgifter beror därpå, att brandväsendet ännu icke är regleradt i Nynäshamn. Det torde för öfrigt kunna påpekas, att denna utgiftspost är den enda, som ställer sig högre i Nynäshamn än i Stockholm.

Hvad beträffar arbetarförhållandena, har telegrafstyrelsen icke kunnat erhålla de för en fullt uttömmande utredning erforderliga uppgifterna angående skillnaden i alla aflöningar. Endast för vissa arbetargrupper har styrelsen i gällande öfverenskommelse mellan Sveriges verkstadsförening och vederbörande fackförbund funnit fastställd en minimitimpenning, som, jämförd med motsvarande aflöningar i Stockholm, här meddelas:

15 Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

För den del af arbetarstammen, som kommer att flytta med verkstaden ut till Nynäshamn, anser telegrafstyrelsen ej böra komma i fråga någon sänkning af de lönebelopp, som den redan här uppbär. Men beträffande den personal, som nyantages dels i stället för dem, som eventuellt ej vilja följa med vid verkstadens flyttning från staden, dels ock för att fylla det antal, som en normal utveckling kräfver, finnes, anser styrelsen, icke något skäl att göra undantag från den i öfrigt för orten tillämpade aflöningstariffen. Den minskade utgift, som skillnaden i aflöning komme att innebära, bar telegrafstyrelsen antagit kunna beräknas till omkring 15,000 kronor årligen. Därvid är dock, enligt livad telegrafstyrelsen framhåller, att märka, att skillnaden i aflöningsbeloppen i Stockholm och i Nynäshamn för arbetarna mer än motväges af den större skillnaden i de allmänna lefnadskostnaderna. För dem blifver det således ekonomiskt sedt icke någon förlust utan en vinst, på samma gång det för verket blifver en direkt besparing af ganska stor omfattning.

Ett viktigt skäl för verkstadens förläggning till Nynäshamn är enligt telegrafstyrelsens mening den lyckliga lösning, som den svåra frågan om erhållande af lämpliga bostäder för verkstadens personal därigenom skulle vinna. Aktiebolaget Nynäs villastad har nämligen förbundit sig att i mån af behof låta uppföra villabostäder för den personal, som verkstaden kan komma att behöfva. Dessa bostäder med tillhörande tomter, planerade och försedda med staket, äro afsedda till uthyrning eller till förvärfvande med äganderätt. De typer, som verkstadsdirektören och bolaget antagit företrädesvis motsvara det blifvande bostadsbehofvet, äro byggnader med en lägenhet om två rum och kök, med två dylika lägenheter eller med fyra dylika lägenheter i hvarje.

Prisen för dessa olika byggnadstyper ställa sig på följande sätt. En byggnad afsedd för en familj skulle betinga eu hyra af 424 kronor årligen, en byggnad med två lägenheter 395 kronor årligen för hvarje lägenhet och en byggnad med fyra lägenheter 355 kronor årligen för hvarje lägenhet. Byggnaderna med tomtområde, som utgör för enfamilj sbyggnad 10,000 kvadratfot, för tvåfamiljsbyggnad 20,000 kvadratfot och för fyrafamilj sbyggnad 30,000 kvadratfot, kunna förvärfvas med äganderätt sålunda, att 10 % af köpeskillingen, hvilken för de olika typerna utgör respektive 5,600 kronor, 10,500 kronor och 18,700 kronor, erlägges kontant och återstoden upplånas mot inteckning i fastigheten.

Bostäder för arbetspersonalen.

Lefnadsom-

kostnader.

16 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 121.

Såsom en jämförelse med hyresbeloppen i Stockholm omnämner telegrafstyrelsen, att i ett af telegrafverket förhyrdt hus, nr 67 Bondegatan, där telegrafverket nu tillhandahåller sina arbetare bostäder till pris, som endast betäcker verkets egen hyra, en lägenhet på ett rum ock kök dock betingar eu årshyra af 300 kronor samt två rum och kök 375—470 kronor. De hyresbelopp, som bolagets arbetarbostäder i Nynäshamn skulle betinga, måste således anses vara synnerligen låga, och den ekonomiska anordningen för förvärfvandet af äganderätt till bostäderna synes vara förmånlig. För underlättandet af detta förvärf har dessutom bolaget erbjudit sig bereda erforderliga lån till gällande ränta åt dem, som äro hugade att med äganderätt förvärfva sig ett område med därå af bolaget uppfördt hus. De former, under livilka staten tillhandahåller lån för underlättande af bildande af egna hem, förutsätta, anmärker telegrafstyrelsen, en sådan sammanslutning af arbetarna för detta ändamål, att det icke kan beräknas, att dessa skulle kunna åstadkomma densamma, innan de hunnit vänja sig vid de nya förhållandena och kunnat ordna sin ekonomi med hänsyn till bostadsfrågan.

Telegrafstyrelsen bär dessutom, såsom senare närmare utvecklas, föreslagit, att den Bångska donationen, som efter fastighetens försäljning torde böra öfvergå till en penningfond, skulle användas sålunda, att ur densamma, ställd under telegrafstyrelsens förvaltning, finge åt telegrafverkets verkstadsarbetare, så långt fonden räckte och enligt af Eders Kungl. Maj:t bestämda grunder, utlämnas lån mot lägsta gällande ränta för underlättande af egnahems bildande.

De lån, som sålunda skulle utlämnas genom telegrafstyrelsens eller bolagets försorg, kunna, enligt hvad telegrafstyrelsen meddelar, gifvas sådan form, att de för arbetarna blifva så litet betungande som möjligt. Om för en enfamilj sbj^ggnad köpeskillingsskulden fördelades på två lika störa lån och endast det ena ställdes på amortering, exempelvis under 15 år, skulle den årliga utgiften för räntorna å båda lånen och amorteringen af det ena icke ens uppgå till hyresbeloppet för hela fastigheten. När man dessutom tager i betraktande, att det ena rummet kan, om så finnes önskligt, uthyras till en ogift kamrat, komma utgifterna för bostaden att ännu mera minskas.

Genom nu angifna anordning af bostadsförhållandena skulle det, enligt telegrafstyrelsens förmenande, för den ekonomiska delen af detta önskemål vara väl sörjdt till arbetarnas bästa.

De direkta lefnadsomkostnaderna äro, framhåller telegrafstyrelsen vidare, i Nynäshamn icke obetydligt lägre än i Stockholm till följd

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. 17

däraf, att villabolaget kan från den kringliggande landsbygden och äfven per ångbåt från längre bort belägna orter ordna tillförseln på det för samhällets invånare förmånligaste sätt.

Kommunalskatten i Nynäshamn utgår, enligt hvad telegrafstyrelsen meddelar, för närvarande med 6 kronor 50 öre per bevillningskrona. Emellertid har kommunen åtagit sig garanti för förräntningen af ett trafikaktiebolagets obligationslån, och har villabolaget förbundit sig att för telegrafverkets arbetare betala dem debiterade afgifter, som belöpa sig på den af nämnda garanti föranledda utgiften. Enligt eu af kommunalnämndens ordförande i Nynäshamn lämnad uppgift skulle, efter nuvarande köpingsförhållanden, med frånräknande af det af bolaget, sålunda tillskjutna beloppet men med inräknande af landstingsmedel samt vägoch prästskatt, den totala skatten, således både krono- och kommunalutskylderna, efter verkstadens förflyttning dit utgöra följande belopp, jämförda med samma skatt i Katarina och Maria församlingar härstädes, där flertalet af verkstadspersonalen är bosatt:

För de lägst aflönade, hvilka dock i allmänhet ej hafva familj att försörja, skulle således skatten blifva omkring 3—7 kronor högre, men för de äldre omkring 18 kronor lägre än i Stockholm. Medelaflöningen för verkstadens arbetarpersonal är emellertid 1,500 kronor, hvadan äfven skatteförhållandena i sin helhet komma att ställa sig gynnsammare i Nynäshamn. Man torde äfven kunna förutsätta, att med befolkningens tillväxt dessa förhållanden blifva ännu bättre.

Folkskola finnes å platsen. Två läkare äro därstädes bosatta. Ännu finnes där visserligen ej apotek, utan sändes från apoteket i Västerhaninge hvarje dag medicinlåda, hvarur medicinen utdelas genom därtill förordnad person. Fråga har emellertid väckts om nämnda apoteks förflyttning till Nynäshamn.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 76 Höft. 3

Kommunalskatt m. m.

18 Kostnader.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Beträffande kostnaderna för verkstadsbyggnaden i Nynäshamn meddelar telegrafstyrelsen, att den ifrågasatta tomten erbjudits för ett pris af 45,000 kronor eller, då arealen utgör omkring 24,700 kvadratmeter, 1 krona 82 öre per kvadratmeter. Någon försäljning af tomt, likvärdig med den ifrågavarande, har, enligt hvad styrelsen uppgifver, ej förekommit, sedan samhällets utveckling tagit någon fart, och kan därför en jämförelse med prisen å andra liknande tomter därstädes icke göras. I betraktande af tomtens beskaffenhet, dess belägenhet i närheten af sjöoch järnvägskommunikationsleder samt dess öfriga fördelar anser dock styrelsen det begärda priset för denna tomt, en af de bästa i detta nya samhälle, som nu är stadt i hastig uppblomstring, vara mycket skäligt.

Bet byggnadskomplex, som skulle uppföras och hvaraf eu skiss bifogats styrelsens underdåniga skrifvelse, består af en fabriksbyggnad, en kontorsbyggnad samt eu portvaktsstuga. Fabriksbyggnaden innehåller den stora verkstadslokalen såsom dominerande afdelning samt därbredvid snickeriafdelningen med torkrum och upplagsrum för träarbeten. Dessutom finnas ångpannerum, kolbox, maskinrum, rum för gasverket, smedja, verktygsrum och automobilgarage. Utefter verkstadslokalens ena långsida sträcker sig kläd- och toaletthallen samt utefter den andra förrådet med packrum. Bj^ggnaden utföres i betong med så kalladt sågtak, som uppbäres af armerade betonpelare. Verkstadslokalens 12 pelarrader, hvardera bestående af 9 pelare med 5 meter mellan hvarje, stå på ett afstånd af 8 meter från hvarandra. Kontorsbyggnaden, som är belägen intill den stora byggnadens ena kortsida, utföres likaledes i beton och innehåller två våningar, den nedre inrymmande affärskontoret, verkstadsdirektörs- och verkstadsingenjörsrum med mottagningsrum, den öfre ritkontor, matrum och experimentverkstad jämte nödiga toalettrum. Portvaktsstugan i en våning utföres fristående af trä i enkel villastil och innehåller tre rum och kök samt vind.

Enligt en afen betongbyggnadsfirma gjord beräkning skulle kostnaden för byggnadskomplexets uppförande med grund uppgå till 285,000 kronor. Därtill komma kostnaderna för vattenledning, dränering och dylikt beräknade till 19,200 kronor, för kraft- och ljusledningar beräknade till 9,275 kronor samt för värmeledning och dylikt beräknade till 58,500 kronor eller tillhopa i rundt tal 87,000 kronor, hvarförutom för oförutsedda utgifter beräknats ett belopp af 38,000 kronor. Den nya verkstaden skulle således betinga eu kostnad af 410,000 kronor eller med tomten, 45,000 kronor, tillhopa 455,000 kronor.

19 Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 121.

Mot denna summa bör ställas dels den besparade utgiften för tillbyggnad å Södermalm, som telegrafstyrelsen beräknat till 150,000 kronor, och det kapitaliserade värdet af hyran, beräknad till 3,000 kronor om året, för magasinslokaler, sålunda 60,000 kronor, dels ock köpeskilling för telegrafverkets fastighet å Södermalm, i livilket afseende telegrafstyrelsen erhållit ett anbud å 250,000 kronor. Dessa poster utgöra sammanlagdt 460,000 kronor, medan kostnaden för verkstadsanläggningen i Nynäshamn belöper sig till 455,000 kronor.

Hvad angår fastigheten å Södermalm, är den upptagen bland telegrafverkets tillgångar till ett värde af 500,000 kronor, livilket uppkommit därigenom, att till värdet af den ursprungligen skänkta fastigheten lagts de belopp, telegrafstyrelsen därefter bemyndigats nedlägga på egendomens utvidgande och ombj^ggnad enligt följande öfversikt:

Tomterna nr 4 och 6 i kvarteret Fiskaren mindre

med byggnad värderades år 1891 till ................................ kr.

Telegrafstyrelsen bemyndigades: genom nådigt bref den 26 april 1895 att låta utföra

om- och tillbyggnadsarbeten för högst.....................»

genom nådigt bref den 5 juli 1901 att inköpa tomter för .................................................................................... »

och att låta utföra om- och tillbyggnadsarbeten för

högst ................................................................................ »

genom nådigt bref den 31 december 1902 att låta utföra om- och tillbyggnadsarbeten för.......................... »

50,000: —

90,000: — 150,000: — 160,450: — 17,500: —

Summa kr. 467,950: —

hvilken summa sedan afrundats till 500,000 kronor.

Det säger sig själft, anför telegrafstyrelsen, att fastigheten med sina för specialändamål uppförda byggnader och sin för detta ändamål dock mindre lämpliga belägenhet icke under numera inträdda förhållanden, då den större verkstadsindustrien söker sig utom staden och då tomtprisen väl icke kunna med den ökade byggnadsverksamheten i förstäderna beräknas tendera till stigning, kan betinga ett pris, som på långt när närmar sig det värde, hvartill den fortfarande är upptagen.

Telegrafstyrelsen har i detta sammanhang lämnat en närmare redogörelse för fastighetens tomtbeskaffenhet. Af denna redogörelse framgår, att efter ägoutbyte med Stockholms stad och däraf påkallad styck-

Försäljning af fastigheten på Södermalm.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

ning, därvid af behållna delen af tomtnumren 5, 7, 8 och 9 bildats tomten nr 13, telegrafverkets ifrågavarande fastighet består af tomten nr 13, som innehåller 1,019.2 kvadratmeter och är belägen uteslutande på fri och egen grund, samt af tomten nr 4 och 6 om 555 kvadratmeter, hvilken är ofri. Dessutom ingår i fastigheten faktiskt tillsvidare ett mindre staden numera tillhörigt, för utläggning till Fiskargatan afsedt markområde, hvarå de Bångska och Påhlsonska husen delvis stå.

Af fastigheten var den del, som bestod af tomten nr 4 och 6, år 1890 taxerad till ett värde af 29,000 kronor, hvilket år 1896 höjdes till 150,000 kronor. Den återstående delen, betecknad med nr 5, 7, 8 och 9, numera sammanslagna till nr 13, var år 1890 taxerad till ett värde af 83,000 kronor, hvilket år 1902 bestämdes till 150,000 kronor. År 1908 sammanslogs för telegrafverkets hela fastighet taxeringsvärdet till 300,000 kronor.

Den afgift, som telegrafverket erlägger i tomtören till Stockholms stad för tomten nr 4 och 6, belöper sig till 4 kronor för år.

Telegrafstyrelsen har nu låtit värdera fastigheten af två i dylika ting väl förfarna och ofta anlitade män, nämligen arkitekten Ludvig Peterson och grosshandlaren F. Wilh. Bergman.

Den förres utlåtande är af följande lydelse:

»Anmodad att värdera den kungl. telegrafverket tillhöriga fasta egendomen n:ris 4, 6 och 13 i kvarteret Fiskaren Mindre med adress n:ris 6 och 8 Fiskargatan och n:ris 21, 23 och 25 vid Svartensgatan inom Katarina församling i Stockholm får undertecknad, efter verkställd besiktning på platsen, härmed anföra följande.

Den ifrågavarande fastigheten innehåller i areal 1,574.2 kvadratmeter, däraf 1,019.2 kvadratmeter å fri och egen grund, samt 555 kvadratmeter å ofri eller stadens grund. Enligt gällande priser för tomter med motsvarande läge å Södermalm anser jag, att den å fri och egen grund hvilande tomtdelen kan uppskattas till c:a 115 kronor per kvadratmeter, hvaremot den ofria delen icke bör sättas högre än Va af förestående pris eller 75 kronor per kvadratmeter. Med tillämpande af dessa priser har sålunda den fria delen ett värde af c:a 117,000 kronor och den ofria ett värde af c:a 41,000 kronor, eller båda tillsammans c:a 158,000 kronor.

Då tomten emellertid är till större delen bebyggd med tidsenliga och i godt stånd varande fabriksbyggnader, hvars planfördelning medgifver ett uppdelande i flera större eller mindre afdelningar, som med fördel böra kunna uthyras såsom verkstäder för den lilla handtverksindustrien, anser jag, att man vid värderingen af fastigheten bör taga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

hänsyn till den möjliga hyresafkastningen. Detta gäller särskilt den relativt nya vid Svartensgatan belägna stora fabriksbyggnaden, som innehåller i fem våningar och jordvåning en uthyrbar golfyta om c:a 2,100 kvadratmeter och som bör kunna uthyras till ett genomsnittspris af 6 kronor 75 öre per kvadratmeter, motsvarande en hyra af minst 14,000 kronor årligen. Med en kapitalisering efter 7 % representerar sålunda ensamt denna byggnad ett värde af 200,000 kronor. Den äldre byggnaden vid Fiskargatan har en uthyrbar golfyta om c:a 750 kvadratmeter och med användande af samma enhetspris 6.75 kronor per kvadratmeter erhålles ett hyresbelopp af minst 5,000 kronor, som kapitaliserade efter 7 % ger ett värde af c:a 70,000 kronor. Då emellertid denna byggnad med sin fasad ligger utanför den fastställda gatulinjen och på grund häraf en viss osäkerhet råder vis-å vis tiden, då en ombyggnad för reglering af detta förhållande kan komma till stånd, anser jag att detta värde bör reduceras till hälften eller 35,000 kronor motsvarande något mer än tomtvärdet. Den obegagnade tomtdelen mot öster om c:a 160 kvadratmeters yta representerar ett värde af c:a 15,000 kronor. Sålunda värderar jag hela egendomen i det skick den nu befinnes till c:a 250,000 kronor.

Stockholm den 26 januari 1911.

Ludv. Peterson.

Arkitekt».

Grosshandlanden Bergman yttrar sig sålunda:

»Undertecknad, anmodad att värdera egendomen nr 4, 6 och 13 i kvarteret Fiskaren mindre med adress nr 21, 23 och 25 Svartensgatan samt 6 och 8 Fiskargatan inom Katarina församling här i staden, har denna dag besiktigat denna egendom, som innehåller i areal 1,574.2

kvadratmeter däraf fri och egen grund.................... 1,019.2 kvadratmeter

ofri......................................................................................... 555 _»_

1,574.2 kvadratmeter

I betraktande af att tomtprisen i denna del af staden icke ha undergått någon förändring till det bättre på de senaste åren, anser jag nuvarande tomtvärdet böra beräknas efter 110 kronor per kvadratmeter för fri grund — c:a 112,000 kr. och efter 55 kr. per kvadratmeter för ofri grund = c:a 30,000 »

142,000 kr.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Byggninga-rnä å tomten utgöras af ett större fabrikshus af sten i fyra våningar med jord- och vindsvåning jämte ett äldre, mindre bus inpå gården. De äro i godt stånd och innehålla i golfyta

det större............................................. 2,100 kvadratmeter

det mindre........................................ 700 »

2,800 kvadratmeter

För dessa i sin helhet uthyrda bör kunna beräknas eu årlig hyra af högst 14,000 kronor.

Uthyras de däremot till flera mindre industrier ställa sig mina beräkningar sålunda:

2,100 kvadratmeter golfyta å 6.50 ............... 13,650 kr.

700 » » » 6.oo............... 4,200 »

17,850 kr.

Man måste dock taga i betraktande, att man ej alltid har alla lokalerna uthyrda, samt att skötseln fordrar större omkostnader med flera hyresgäster.

För det hela gäller, att fabrikslokalen är belägen på höjden af Söder och därför transporterna betydligt fördyras.

På grund af ofvanstående kalkyler anser jag egendomens värde vara högst 220,000 kronor.

Stockholm den 31 januari 1911.

F. Wilh. Bergman.»

Telegrafstyrelsen har af villabolaget mottagit ett erbjudande att, under förutsättning af verkstadens förflyttning till Nynäshamn, köpa fastigheten å Södermalm mot en köpeskilling af 250,000 kronor.

De tryckta förhållanden inom husbyggnadsverksamheten, som nu äro rådande, komma, anför telegrafstyrelsen, säkerligen att en tid framåt förblifva oförändrade. Med hänsyn härtill och till den, särskild! beträffande byggnader för industriens behof, lätt förklarliga benägenhet att söka sig plats utom hufvudstaden, som esomoftast kan iakttagas och som för öfrigt förmått telegrafstyrelsen själf till nu ifrågavarande framställning, anser styrelsen det ej vara möjligt, att för telegrafverkets verkstadsfastighet skulle kunna från annat håll emotses ett högre pris än det nu erbjudna, om ens ett så högt. Telegrafstyrelsen, som från denna synpunkt finner det gjorda anbudet vara mycket förmånligt, har yttermera styrkts i denna sin uppfattning af innehållet i förutnämnda värderingsutlåtanden.

Kungi. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 121.

23 I afseende å själfva försäljningen af fastigheten torde böra beaktas att, såsom förut omförmälts, en del af fastigheten utgöres utaf den till telegrafverket skänkta tomten med nr 4 och 6, hvarå husen nr 1 och 3 äro uppförda. Rörande denna af fabrikören Bång gjorda donation har telegrafstyrelsen i sin skrifvelse lämnat en närmare redogörelse.

Den del af verkstadsfastigheten, som i sitt ursprungliga skick utgjorde fabrikören Bångs donation, anser telegrafstyrelsen med ledning af värderingsutlåtandena kunna i förhållande till hela fastighetens nuvarande värde uppskattas till 60,000 kronor. Då denna del af köpeskillingen icke torde kunna användas för bestridande af omkostnaderna för den nya verkstadsanläggningen, har telegrafstyrelsen, såsom förut antydts, tänkt sig, att denna summa, 60,000 kronor, skulle af styrelsen förvaltas såsom en särskild fond, kallad Bångska donationsfonden, hvars medel skulle användas till beredande af lån åt de telegrafverkets arbetare och tjänstemän, som önskade skaffa $jg egna hem. Räntan, hvilken skulle beräknas efter lägsta gällande, borde år för år läggas till kapitalet, hvarigenom fonden, som, ehuru icke synnerligen stor, dock vid egnahemsbildandets första början kan beräknas komma att tillgodose en afsevärd del af lånebehofvet, kornrne att småningom tillväxa.

Jag tillåter mig här meddela, att justitiekanslersämbetet på grund af nådig remiss afgifvit yttrande öfver den föreliggande underdåniga framställningen, i hvad den afser den Bångska donationen, och har justitiekanslersämbetet, som uppgifver, att dess uppfattning rörande nämnda donation på förhand meddelats telegrafstyrelsen, icke något att erinra mot hvad som föreslagits om försäljning af den donerade fastigheten och om användandet af köpeskillingen för densamma.

Enligt de beräkningar telegrafstyrelsen framlagt skulle den nya verkstadsanläggningen med tomtinköp betinga eu kostnad af 455,000 kronor. Till betäckande häraf skulle af köpeskillingen för fastigheten å Södermalm användas 190,000 kronor. Således återstår att täcka ett belopp af 265,000 kronor. Enligt hvad telegrafstyrelsen meddelar, hade styrelsen först tänkt sig, att denna summa skulle kunnat utgå af verkstadsvinsten för åren 19i0 och 1911 samt upptog därför ej beloppet i sitt förslag till utgiftsstater för år 1912. Med den förändrade uppställning af budgeten, som numera tillämpas, stämmer dock ej, påpekar styrelsen, en sådan anordning, utan torde nu beloppet enligt telegrafstyrelsens mening böra af Riksdagen äskas såsom anslag till kapitalökning för år 1912. Telegrafstyrelsen erinrar i detta samman-

Bångska donationen.

Sättet för medlens anskaffande.

Departements-

chefen.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

bang, att styrelsen i sin uti underdånig skrifvelse den 19 november 1910 föreslagna inkomstberäkning för år 1912 ej vågat upptaga telegrafverkets inkomster till högre belopp än 15,000,000 kronor. Denna siffra var grundad på de faktiska inkomsterna under 1910 års tre första kvartal såpa t en med ledning från föregående åren gjord beräkning af det fjärde kvartalets inkomster. Emellertid bar, enligt hvad styrelsen uppgifver, 1910 års sista kvartal visat eu ganska betylig ökning af telefoninkomsterna utöfver det belopp, vid hvilket den approximativa beräkningen måst stanna, och anser styrelsen därför det icke vara förenadt med någon risk och således ej heller böra möta några betänkligheter att, om så erfordras, beräkna telegrafverkets inkomster för år 1912 265,000 kronor högre eller till 15,265,000 kronor.

För att den njm verkstaden skall kunna vara färdig så tidigt, att öfverflyttningen kan utan rubbning af verkstadsdriften hinna verkställas före nästa års sommar, bör, enligt hvad telegrafstyrelsen uppgifver, det anslag, som skulle af Riksdagen anvisas, vara disponibelt redan under innevarande år.

Mot telegrafstyrelsens ifrågavarande, utförligt motiverade framställning har jag icke något att erinra, utan får jag tillstyrka densamma.

Enligt hvad chefen för finansdepartementet meddelat mig, anser han, med hänsyn till hvad telegrafstyrelsen nu anmält rörande beräkningen af telegrafverkets inkomster för år 1912, hemställan böra göras därom att dessa inkomster i riksstaten upptagas till det af telegrafstyrelsen nu angifna beloppet, 15,265,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att telegrafverkets å Södermalm belägna fastighet i kvarteret Fiskaren mindre med tomtnummer 4, 6 och 13 må försäljas mot en köpeskilling af lägst 250,000 kronor samt

att af sistnämnda köpeskilling ett belopp af 190,000 kronor må användas till betäckande af motsvarande del af den för nämnda tomtinköp och verkstadsanläggning erforderliga kostnad, tillhopa 455,000 kronor,

25 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Under förutsättning af Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall till hvad sålunda föreslagits, lärer Eders Kungl. Maj:t sedermera vilja taga i öfvervägande frågan om användande åt den mot Bångska donationen svarande delen af köpeskillingen för södermalmsfastigheten. För egen del tillåter jag mig redan nu omnämna, att intet synes vara att erinra mot telegrafstyrelsens, af justitiekanslersämbetet tillstyrkta förslag.

Till departementschefens af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 76 Käft.