angående aflönings- och pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kom¬ munala mellanskolor

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

1 Nr 129.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående aflöningsoch pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor; gifven Stockholms slott den 10 mars 1911

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att

dels föreskrifva, att punkterna 5, 10 och 11 i de, med anledning af Riksdagens beslut, af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 29 oktober 1909 fastställda bestämmelser angående statsunderstöd åt kommunala mellanskolor skola hafva följande ändrade lydelse:

5. Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar som flickor.

Vid kommunal mellanskola skola vara anställda minst fyra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring samt, där så erfordras, extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring äfvensom nödigt antal timlärare och öfningslärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor, dock att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig ordinarie ämneslärare och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig ordinarie ämneslärare.

Skolan förestås af en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna förordnad rektor eller föreståndarinna.

Förestås skola, däri flickor undervisas, af rektor, skall en kvinnlig ämneslärare förordnas till biträdande föreståndarinna.

10. Den vid kommunal mellanskola anställda lärarpersonalen skall aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

Bihang till Rikid. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. (Nr 129.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

11. Statsunderstödet till kommunal mellanskof utgår med 6,400 kronor, h varjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600 kronor, allt för kalenderår räknadt.

Härförutom skola till hvarje kommunal mellanskola utgå följande bidrag:

a) för hvarje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;

b) för hvarje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring: 200 kronor;

c) för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar af det för ifrågavarande befattningshafvare stadgade särskilda arfvodet; för biträdande föreståndarinna: det till henne utgående särskilda arfvodet;

d) för hvarje manlig ämneslärare, som åtnjuter aflöning i högre lönegrad: dels skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg och kvinnlig lärares i samma lönegrad, dels två tredjedelar af återstående del af ålderstillägget eller ålderstilläggen; för hvarje kvinnlig ämneslärare, som åtnjuter aflöning i högre lönegrad, två tredjedelar af det eller de för henne stadgade ålderstillägg;

e) för hvarje lärare, manlig eller kvinnlig, som vikarierar för på grund af sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare, förutom det belopp, som enligt moment b) må kunna utgå: 800 kronor.

Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och föreståndarinnas aflöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning för läsår.

Träder kommunal mellanskola i verksamhet med hösttermins början, skola för det året af de understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår, utgå fem tolftedelar och af öfriga bidrag så stor del, som belöper sig på antalet läsveckor under höstterminen;

dels godkänna följande grunder för aflöning och pensionering af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, med rätt för Kung]. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa grunder må finnas erforderliga:

1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta aflöning till minst följande belopp:

a) rektor eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som ordinarie ämneslärare: ett särskildt arfvode af 800 kronor;

b) vikarierande rektor eller vikarierande föreståndarinna, förutom löneförmånerna som lärare vid skolan: ett särskildt arfvode af 400 kronor;

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

c) biträdande föreståndarinna eller hennes vikarie, förutom löneförmånerna som lärare: ett särskildt arfvode af 200 kronor;

d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i första, 2,400 kronor i andra, 2,800 kronor i tredje och 3,200 kronor i fjärde lönegraden samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning;

e) ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,600 kronor i första, 1,800 kronor i andra, 2,000 kronor i tredje och 2,200 kronor i fjärde lönegraden samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning;

f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring: arfvode af 1,800 kronor;

g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring: arfvode af 1,600 kronor;

h) manlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 80 kronor för hvarje veckotimme;

i) kvinnlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 65 kronor för hvarje veckotimme.

Lönen för ordinäre ämneslärare äfvensom det särskilda arfvodet för rektor, föreståndarinna eller deras vikarier utgå efter kalenderår, aflöningen för öfriga lärare efter läsår.

Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att af sin aflöning afstå, därest tjänstledigheten förorsakas af styrkt sjukdom, 400 kronor och, därest tjänstledigheten förorsakas af annan anledning, 1,600 kronor, för läsår räknadt.

Rektor eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet, är skyldig att af sitt särskilda arfvode afstå 400 kronor för kalenderår räknadt. Tjänstledig biträdande föreståndarinna afstår sitt särskilda arfvode.

Af den för ordinarie ämneslärare stadgade aflöningen må innehållas de pensionsafgifter, som enligt här nedan stadgade grunder skola af ifrågavarande befattningshafvare erläggas.

2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas,

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning vid högre folkskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, äfvensom intill tio år af den tid, han eller hon innehaft ordinarie anställning vid folkskola;

att manlig eller kvinnlig lärare, som aflagt de prof, och fullgjort den tjänstgöring, hvilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola pröfvas af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskolor skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad angående delaktighet i dessa kassor är stadgadt i fråga om lärare vid högre folkskolor; skolande det särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna och biträdande föreståndarinna, ej inräknas i delaktighetsbeloppen;

dels ock medgifva,

att, därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, han må för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår utöfver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio dylika lönetursår; samt

att vid dylik öfvergång folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa erlägga det belopp, hvartill det matematiska värdet af de för eller af vederbörande lärare gjorda insatser uppgår.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

5 Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde:

I anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under rubriken: understöd åt enskilda läroverk gjorda framställning anhöll 1907 års Riksdag bland annat, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till gemensam plan för fördelningen och användningen af de då utgående anslagen till enskilda läroverk: anslagen till understöd åt enskilda läroverk och till understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom. Sedan Kungl. Maj:t låtit verkställa utredning i frågan, framlades för 1908 års Riksdag nådig proposition angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter. Eders Kungl. Maj:t föreslog här Riksdagen bland annat att med uteslutande ur riksstaten af nyssnämnda två ordinarie

Ärendets

föregående

behandling.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

anslag å åttonde hufvudtiteln under rubrik: kommunala-och enskilda läroanstalter uppföra ej mindre

ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor; ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor; ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor; ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor, dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor.

De af Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagna kommunala mellanskolorna skulle utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A, samt få upprättas endast på sådan ort, där folkskola funnes anordnad enligt nyss nämnda typ. Skola af dylik art skulle omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar. .

Ledamoten af Riksdagens Andra kammare F. Berg väckte i anledning af detta förslag vid samma års Riksdag en motion, som i flera hänseenden påyrkade ändring af Eders Kungl. Maj:ts förslag. I motionen framhölls den svåra ställning, hvari en af de redan existerande formerna för öfverbyggnader på folkskolan, de högre folkskolorna, skulle komma, därest Eders Kungl. Maj:ts förslag bifölles. Orsaken härtill vore framför allt den, att de kommunala mellanskolorna enligt sistnämnda förslag skulle komma i åtnjutande af afsevärdt högre årsanslag, än hvad de högre folkskolorna vore berättigade till. Motionären ansåge därför likställighet mellan ifrågavarande båda skolformer med afseende å rätt till statsunderstöd vara en nödvändig förutsättning för de högre folkskolornas fortbestånd. Ridare framhölls i motionen, att anslaget till kommunala mellanskolor hade sin rätta plats såsom förslagsanslag vid sidan af anslaget till högre folkskolor, ej, såsom i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslagits, tillhopa med anslagen för högre flickskolor, enskilda läroverk och enskilda lärarinneseminarier.

Ehuru motionären önskat en ändring i bestämmelserna om rätt för högre folkskolor till åtnjutande af statsunderstöd, inskränkte han sig på anförda skäl till att hemställa bland annat, att Riksdagen måtte i anledning af Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition dels å riksstaten under åttonde hufvudtiteln, men utan samband med de i nämnda proposition äskade anslagen till högre flickskolor, enskilda läroverk och enskilda lärarinneseminarier, uppföra ett särskilt förslagsanslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor, dels godkänna vissa af motionären föreslagna

7 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

grunder och villkor för tilldelande af understöd från samma anslag. Dessa grunder och villkor öfverensstämde hufvudsakligen med de i Eders Kungl. Maj:ts förslag framställda, med undantag bland annat däraf, att enligt motionärens yrkande för anställning såsom ämneslärare eller ämneslärarinna vid kommunal mellanskola skulle fordras samma kompetens som för anställning såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid höo-re folkskola.

Statsutskottet, som behandlade såväl Eders Kungl. Maj:ts proposition som motionen, ansåg, att förslaget ej kunde hinna att under då pågående Riksdag vederbörligen pröfvas, utan hemställde, att Riksdagen icke måtte för det dåvarande bifalla Eders Kungl. Maj:ts proposition i hvad den afsåge anordnandet af en ny skolform, ej heller den förut nämnda motionen. Riksdagen beslöt sedermera i öfverensstämmelse med utskottets förslag.

För 1909 års Riksdag framlade Eders Kungl. Maj:t i proposition nr 81 ånyo ett förslag, som med undantag af en del smärre detaljändringar, hvilka dock ej berörde de af mig förut omförmälda grunder, öfverensstämde med det af 1908 års Riksdag behandlade. Af F. Berg in. fl. frambars i samband härmed i Andra kammaren en motion nr 237, som i allt väsentligt hade samma syfte, som den vid 1908 års Riksdag väckta. Motionärerna hemställde i sin motion bland annat, att Riksdagen måtte på det sättet bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag till ändrad plan för fördelningen och användningen af de då utgående anslagen till enskilda läroanstalter, att till denna grupp af läroanstalter skulle hänföras högre flickskolor, högre goss- och samskolor, enskilda mellanskolor och enskilda lärarinneseminarier, men däremot icke kommunala mellanskolor; att Riksdagen måtte besluta, att i stället för det i riksstaten under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till * understöd åt högre folkskolor» å 32,000 kronor skulle under samma hufvudtitel uppföras ett förslagsanslag till »understöd åt högre folkskolor och kommunala mellanskolor» å 60,000 kronor samt att i samband därmed vissa af motionärerna föreslagna ändringar skulle vidtagas i kungl. kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 28 juni 1907 i syfte att bereda de högre folkskolorna möjlighet till erhållande af lika högt statsunderstöd som de kommunala mellanskolorna. Vidare hemställde motionärerna, att Riksdagen måtte, under förutsättning af bifall till deras förut gjorda yrkanden, besluta att i stället för de i riksstaten under åttonde hufvudtiteln uppförda båda anslagen till understöd åt »enskilda läroverk», högst 60,000 kronor, och åt »högre skolor för kvinnlig ungdom» 380,000 kronor, skulle under rubriken: enskilda läroanstalter uppföras:

dels ett för nämnda anstalter gemensamt reservationsanslag, innefattande

ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor;

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

ett anslag med titel: högre goss- och samskolor å 120,000 kronor; ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor; ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor; dels ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter å 190,000 kronor; samt att Riksdagen måtte, under förut angifven förutsättning, godkänna de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunderna och villkoren för tilldelande af ifrågavarande statsunderstöd, dock med vissa af motionärerna föreslagna ändringar.

Bland öfriga af den kungl. propositionen föranledda motioner vid denna Riksdag var en, väckt af M. Sundström, som yrkade, att anslaget till kommunala mellanskolor skulle vara ett alldeles fristående förslagsanslag. t

Frågan om de kommunala mellanskolorna och öfriga hithörande angelägenheter hänsköts till ett särskildt utskott. I sitt utlåtande framhöll utskottet, att det enligt utskottets mening icke varit lyckligt, att Eders Kungl. Maj:t sammanbundit frågan om de kommunala mellanskolorna med frågan om de privata lägre samskolorna. Detta hade nämligen gjort, att i den kungl. propositionen de kommunala mellanskolorna allt för mycket lös-t ryckts ur sitt naturliga och historiskt gifna samband med de högre folkskolorna och de högre folkskoleafdelningarna. Det vore detta samband, som motionen nr 237 afsett att bevara för att såmedelst möjliggöra högre folkskolans organiska utveckling till kommunal mellanskola, där en sådan utveckling befunnes vara af de lokala förhållandena påkallad. Utskottet förordade fördenskull bestämmelser, som skulle medföra samma rätt till erhållande af statsunderstöd för de högre folkskolorna som för de kommunala mellanskolorna samt anslöt sig i hufvudsak till de i nyssnämnda motion gjorda förslag. Dessutom anslöt sig utskottet till det af M. Sundström gjorda yrkandet.

Riksdagen biträdde utskottets förslag och beslöt bland annat enligt skrifvelsen nr 249 dels att å riksstatens åttonde hufvudtitel under rubrik: enskilda läroanstalter uppföra ej mindre

ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor; ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor; ett anslag med titel: högre goss- och samskolor å 120,000 kronor; ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor; dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsundeistödda enskilda läroanstalter å 190,000 kronor,

dels att ur riksstaten utesluta det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till understöd åt enskilda läroverk å högst 60,000

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

kronor och det under samma hufvudtitel upptagna anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom å 380,000 kronor,

dels att å riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag under titeln: kommunala mellanskolor å 10,000 kronor att utgå i enlighet med vissa angifna bestämmelser,

dels att höja det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till högre folkskolor å 32,000 kronor till 58,000 kronor att utgå i enlighet med vissa närmare angifna bestämmelser.

Med godkännande af Riksdagens nu nämnda beslut i hvad de afveko från Eders Kungl. Maj:ts framställningar, utfärdade Eders Kungl. Maj:t den 29 oktober 1909 kungörelser dels angående aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m., dels angående statsunderstöd åt kommunala mellanskolor.

I sistnämnda kungörelse föreskrefs tillika, att de vid kommunal mellanskola anställda lärarna och lärarinnorna skola, intill dess särskilda bestämmelser därom blifva utfärdade, aflönas enligt de för högre folkskolor gällande grunder, hvarjämte kommunen skall bidraga till deras pensionering enligt de bestämmelser, som framdeles må varda stadgade.

Åtgärder för åvägabringandet af dylika bestämmelser hade af Riksdagen begärts i Riksdagens af mig förut berörda skrifvelse nr 249, 1909. Riksdagen hemställde nämligen där om utredning och förslag i fråga om aflönings- och pensionsförmåner åt lärare och lärarinnor vid kommunala mellanskolor. I öfverensstämmelse med Riksdagens begäran har också Eders Kungl. Magt genom nådigt bref den 25 juni 1909 anbefallt öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att inkomma med utredning och förslag i fråga om aflönings- och pensionsförmåner åt lärare och lärarinnor vid kommunala mellanskolor.

Med anledning häraf har öfverstyrelsen den 27 januari och den 4 mars 1910 ingifvit underdåniga utlåtanden, innefattande af Riksdagen begärda utredning och förslag. I detta ärende hafva därjämte statskontoret den 8 december 1910 och direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning den 5 januari 1911 afgifvit underdåniga utlåtanden.

I sina nyssnämnda utlåtanden anför öfverstyrelsen:

Då öfverstyrelsen ginge att redogöra för det förslag till ordnande af öfverstyrcllärarpersonalens vid de kommunala mellanskolorna löneförmåner, hvilket låtande.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

öfverstyrelsen utarbetat i öfverensstämmelse med de af Riksdagen uttalade grunder, ansåge öfverstyrelsen lämpligt att, med hänsyn till det nära samband, som borde råda mellan kompetensfordringar och aflöningsvillkor, först yttra sig rörande den kompetens, som enligt öfverstyrelsens mening borde fastställas för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal.

Öfverstyrelsen ansåge sig därvid till en början böra taga i öfvervägande, i hvad mån nuvarande kompetensbestämmelser i fråga om de högre folkskolornas personal kunde anses vara till fyllest äfven för de kommunala mellanskolorna.

För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola erfordrades enligt nu gällande bestämmelser:

att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på annat af Kungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet; eller att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium; eller

att hafva förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk; eller ock

att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter med hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t blifvit förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola.

Den högsta kompetensgraden vore sålunda att hafva förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk, d. v. s. att i fråga om akademiska examina, profårskurs och tjänstgöring hafva fullgjort hvad enligt gällande läroverksstadgas §§ 179 och 180 erfordras för behörighet såsom adjunkt vid allmänt läroverk eller ock, i fråga om kvinnlig adjunkt vid folkskoleseminarium, att hafva genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet och därvid erhållit vissa högre betyg för undervisningsskicklighet samt i metodik och pedagogik och därefter genomgått en vid seminarium anordnad profårskurs eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens seminarium. Mot denna kompetensart hade öfverstyrelsen lika litet som mot den kompetens, som vitsordades enbart genom godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminariet, någonting att erinra. Öfverstyrelsen ansåge sig till och med böra ifrågasätta, att den tvååriga tjänstgöring, som förutom aflagda akademiska examina och genomgången profårskurs erfordrades för behörighet till adjunktstjänst, icke borde upptagas bland kompetensfor-

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

dringarna för anställning vid den kommunala mellanskolan. Denna inskränkning torde vara nödig för att underlätta möjligheten för de kommunala mellanskolorna att förvärfva lärare med den kompetens, som här afsåges. Nämnda lärare skulle säkerligen eljest i regeln finna med sin fördel mera förenligt att ingå i de allmänna läroverkens tjänst.

Med afgångsbetyg från högre lärarinneseminariet borde jämnställas afgångsbetyg från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium.

Med hänsyn till Riksdagens uttalande, att kompetensfordringarna icke finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor, som vore behöriga för ordinarie anställning vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen, vinna anställning vid kommunala mellanskolor, ansåge öfverstyrelsen, att af de för högre folkskolorna gällande öfriga kompetensarterna den i bestämmelserna sist upptagna kunde för de kommunala mellanskolornas del godtagas med följande ändrade lydelse: »att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter med hänsyn till fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring vid kommunal mellanskola, högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t, efter pröfning af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, blifvit förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola».

Hvad beträffade den i nu gällande bestämmelser för de högre folkskolorna först upptagna kompetensfordran, så innehölle denna ursprungligen endast, att lärare skulle vara väl vitsordad för studier idkade vid universitet. Denna kompetens, som hade sin historiska förklaring i sättet för de första högre folkskolornas bildande i vårt land för femtio år sedan, hade till en början varit den enda, som berättigat till anställning vid högre folkskola. Sedan hade tillkommit Kungl. Maj:ts cirkulär den 9 november 1871 med föreskrift, att det i hvarje särskildt fall skulle på Kungl. Maj:ts pröfning bero, huruvida behörighet till lärarbefattning vid högre folkskola skulle medgifvas folkskollärare, som icke idkat studier vid universitet. Slutligen hade införts dels genom nådiga kungörelsen den 16 juni 1875, dels genom beslut af 1907 års Riksdag de nuvarande kompetensbestämmelserna i anledning af Kungl. Maj:ts framställning angående ändrade bestämmelser rörande anslag till högre folkskolor (nåd. kung. den 28 juni 1907).

I samma mån som sålunda kompetensbestämmelserna till sin omfattning vidgats och till sin innebörd skärpts, hade den äldsta af dessa bestämmelser — den bland de nu gällande bestämmelserna främst nämnda —

12 Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 129.

mer och mer förlorat sin betydelse och torde numera knappast för de högre folkskolornas eget vidkommande ha sitt berättigande såsom en kompetens, som utan särskild real pröfning kunde medföra behörighet till ordinarie anställning. Ifrågavarande kompetens lämnade nämligen såsom en blott formell kompetens ingen som helst garanti för förhandenvaron af vare sig de för lärarkallet nödiga insikterna eller den för samma kall erforderliga undervisningsskickligheten. På grund häraf, och då öfverstyrelsen lifligt instämde i Riksdagens uttalande, att mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess examen blifva fullt likvärdig med examen vid realskolan, ansåge öfverstyrelsen nu ifrågavarande kompetensbestämmelser för de kommunala mellanskolornas vidkommande icke kunna i oförändradt skick godtagas. Skulle bestämmelsen få något som helst realt värde, borde till densamma fogas det tillägget, att det skulle bero på ansökan hos Kungl. Maj:t i hvarje särskild t fall, huruvida en så beskaffad kompetens skulle, efter pröfning af öfverstyrelsen, kunna godtagas för ordinarie lärartjänst vid kommunal mellanskola.

I anslutning till hvad öfverstyrelsen förut anfört ville öfverstyrelsen alltså föreslå följande bestämmelser angående lärarpersonalens vid de kommunala mellanskolorna kompetens:

För att kunna antagas till ordinarie ämneslärare eller ämneslärarinna vid kommunal mellanskola erfordras:

att hafva genom aflagda examina och genomgången profårskurs fullgjort villkoren i dessa afseenden för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium; eller

att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium eller från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium; eller

att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter, med hänsyn till fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring vid kommunal mellanskola, högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan undervisningsanstalt, af Kungl. Maj:t, efter pröfning af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, blifvit förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola; eller ock

att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på annat sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet samt därefter hafva, på sätt här näst ofvan sägs, af Kungl. Maj:t undfått vederbörlig behörighetsförklaring för anställning såsom lärare vid kommunal mellanskola.

O O

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 129.

Då värdet af för lärartjänster föreskrifna kompetensfordringar i väsentlig mån berodde på, huru de vid tjänsternas tillsättning tillämpades, hade öfverstyrelsen ansett sig höra yttra sig äfven om sättet för tillsättning af lärartjänster vid de kommunala mellanskolorna.

I fråga om de högre folkskolorna funnes i detta afseende inga gemensamma bestämmelser. De stadganden härom, som förekomme i de för dessa skolor utfärdade reglementen, vore af mycket växlande art. Än skedde tillsättningen af skolans styrelse efter vederbörande domkapitels yttrande eller förslag, än af domkapitlet efter styrelsens förslag, än åter af skolans styrelse utan domkapitlets yttrande.

Hvad de kommunala mellanskolorna beträffade, ansåge öfverstyrelsen, att ordinarie lärår- och lärarinnetjänster borde ledigförklaras genom kungörelse i Post- och Inrikes tidningar att sökas hos ordföranden i skolans styrelse inom 30 dagar efter tjänstens ledigförklarande. Vederbörande skolstyrelse hade sedan att bland de till tjänsten behöriga till innehafvare af densamma utse den, som styrelsen, med hänsyn till undervisningsskicklighet, insikter och genom föregående tjänstgöring förvärfvad erfarenhet, funne vara den för tjänsten mest lämpliga. Sedan styrelsens beslut härom kungjorts i Post- och Inrikes tidningar, borde besvär inom viss tid kunna anföras hos_ öfverstyrelsen, som ägde att pröfva och afgöra de anförda besvären. Öfverstyrelsens beslut borde naturligtvis därefter hos Kungl. Maj:t kunna öfverklagas i vanlig ordning. Det borde åligga skolstyrelsen att i hvarje fall medelst protokollsutdrag underrätta öfverstyrelsen om beslut rörande skedd tillsättning af tjänst.

På grund af det nära sammanhang, som ägde rum mellan sättet för tjänsternas tillsättning och sammansättningen af den korporation, som hade att tillsätta dem, ville öfverstyrelsen yttra sig jämväl om sammansättningen af styrelsen för de kommunala mellanskolorna.

I fråga om skolstyrelsens sammansättning vid de högre folkskolorna funnes olika föreskrifter i respektive reglementen. Ofta vore skolrådet styrelse för högre folkskolan, eller ock vore skolrådets ordförande själfskrifven ledamot eller ordförande i skolstyrelsen, hvarjämte ett visst antal minst 3 — på kyrkostämma valda personer utgjorde styrelsen. I en del reglementen tunnes föreskrift rörande föreståndarens själfskrifvenhet såsom ledamot i styrelsen, enligt en del andra åter hade han att närvara vid styrelsens sammanträden och därvid stundom att föra protokoll.

Hvad styrelsen för de kommunala mellanskolorna beträffade, ansåge öfverstyrelsen, med hänsyn till de mycket växlande sätt, på hvilka dessa skolor kunde komma att uppstå, att inga generella bestämmelser i detta afseende borde fastställas, utan att föreskrift härom borde, i likhet med

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

hvad som hittills ägt rum i fråga om de högre folkskolorna, meddelas för hvarje skola, därvid då hänsyn kunde tagas till olika orters önskemål och förhållanden. Då emellertid staten såsom understödsgifvare hade i fråga om samtliga dessa skolor vissa intressen att bevaka, borde det dock i hvarje fall föreskrifvas, att styrelsens ordförande, i viss analogi med hvad som vore föreskrifvet rörande styrelserna för statens samskolor, skulle utses af öfverstyrelsen och tillika vara skolans inspektor. Då det därjämte vore af vikt, att skolans föreståndare komme i tillfälle att i möjligaste mån göra sitt inflytande gällande i fråga om skolans samtliga angelägenheter, syntes han höra vara själfskrifven ledamot af styrelsen. Styrelsen borde, såsom i allmänhet ägde rum vid högre folkskolor hafva hela ansvaret inför såväl stat som kommun i fråga om skolans både pedagogiska och ekonomiska ledning.

I sammanhang med nu berörda förhållanden ville öfverstyrelsen jämväl uttala sig för önskvärdheten af den bestämmelsen, att vid kommunal mellanskola minst fyra ordinarie lärare skulle vara anställda.

Öfverstyrelsen öfverginge därpå till frågan om de aflöningsförmåner, som borde fastställas såsom minimilöner för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal, under förutsättning att kompetensfordringarna fastställdes i enlighet med öfverstyrelsens förslag. Öfverstyrelsen hade därvid utgått från de lönesatser, som nu gällde för lärarpersonalen vid de högre folkskolorna. Förutom tjänlig bostad och nödigt bränsle utgjorde den årliga lönen vid dessa skolor, med uppflyttning i högre lönegrad efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring,

för lärare respektive 1,500, 1,800, 2,100, 2,400 kronor,

» lärarinna » 1,400, 1,600, 1,800, 2,000 kronor.

Hvad först anginge de manliga lärarna vid kommunala mellanskolor, borde tydligen vid bestämmandet af deras löner hänsyn tagas till den ökade tjänstgöringstiden vid dessa skolor i jämförelse med högre iolkskolor. Enligt de af Riksdagen fastställda bestämmelserna skulle läsåret vid kommunala mellanskolor utgöra minst 38 veckor, medan i fråga om högre folkskolor alltfort gällde, att undervisningen skulle fortgå 30 veckor hvarje år, därest ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämde. I enlighet härmed vore föreskrifterna i respektive reglementen för de högre folkskolorna om läsårets längd rätt växlande, i det den normala tiden af 30 veckor i vissa fall öfverskredes, i vissa fall åter underskredes, så att den till och med ginge ned ända till 24 veckor. Då det nu gällde att afväga den ökning i aflöningsförmåner, som borde för lärarna vid de

15 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

kommunala mellanskolorna blifva en följd af den längre tjänstgöringstiden, vore det emellertid af vikt att därvid äfven taga med i räkningen vissa omständigheter, hvilka i någon mån minskade betydelsen af läsårets ökade längd. I fråga om lärare vid högre folkskola hade hittills det förhållandet ägt rum, att han i regel varit ensam lärare vid skolan och därför förutom den egentliga undervisningsskyldigheten haft att bestrida åtskilliga andra med eu skolföreståndares tjänst förknippade åligganden. Därtill komme, att hans undervisningsskyldighet i regel uppgått till 30 veckotimmar eller därutöfver allt efter omfattningen af skolans undervisningsplan. I motsats härtill skulle om blifvande lärare vid kommunal mellansköla, som icke innehade uppdrag att tillika vara föreståndare, komma att gälla, att han skulle uteslutande bestrida sin undervisningsskyldighet samt att, enligt öfverstyrelsens förmenande, hans undervisningsskyldighet i veckan borde sättas till den för lärare vid statens real- och samskolor fastställda eller från 24 till 28 veckotimmar. Toges dessa omständigheter med i räkningen vid bestämmandet af lönerna för lärarna vid de kommunala mellanskolorna, ansåge öfverstyrelsen, att en höjning af den nuvarande grundlönen vid de högre folkskolorna för de kommunala mellanskolornas vidkommande från 1,500 till 1,700 kronor kunde anses utgöra en skälig ersättning i första lönegraden för den ökade tjänstgöringstiden. Ökades därjämte, såsom syntes skäligt, hvart och ett af de tre ålderstilläggen från 300 kronor till 400 kronor, måste ersättningen anses komma att fullt motsvara den meranämnda ökningen i tjänstgöringstiden.

Förutom den ökning af den kontanta lönen, som på detta sätt uppstode, borde äfven lönen ökas med beräknade värdet å de i högre , j äs lärares aflöning ar ingående naturaförmånerna af bostad och bränsle eller däremot svarande ersättning. Öfverstyrelsen ansåge nämligen lämpligt, att de aflöningsförmåner, hvilka skulle fastställas såsom rninimiaflöningai för kommunala mellanskolor, med undantag af de för föreståndare och föreståndarinna, endast utginge i kontant lön. Af de af öfverstyrelsen inhämtade uppgifter öfver de belopp, hvartill nämnda förmåner vid de nuvarande högre folkskolorna å olika orter beräknades, framginge, att dessa belopp vore mycket växlande. Öfverstyrelsen ansåge emellertid att, om ifrågavarande ersättning såsom grund för minimiaflöning uppskattades till 300 kronor, ett i det hela lämpligt medeltal valts. Lädes detta belopp till det lönebelopp å 1,700 kronor, som föreslagits motsvara högre folkskolans kontanta begynnelselön, erhölles en begynnelselön å 2,000 kronor och en slutlön å 3,200 kronor; och torde dessa lönesatser, om de jämfördes med lärarlönerna vid de egentliga folkskolorna i rikets städer, köpingar, municipalsamhållen och därmed jämförliga orter, och om man

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

betänkte, att de vore minimilöner, livilka de enskilda kommunerna kunde efter behag höja, böra betecknas såsom ändamålsenligt valda.

Emellertid ansåge sig öfverstyrelsen i en viss punkt böra påyrka en höjning af dem.

Skulle den kommunala mellanskolan och dess examen kunna hallas uppe i samma plan som realskolan och dess examen, så vore det enligt öfverstyrelsens förmenande af utomordentligt stor betydelse, att skillnaden mellan mellan skolans och realskolans lärare i fråga om utbildning ej blefve för stor. I sådant syfte syntes det därför öfverstyrelsen oundgängligen nödvändigt, att särskilda mått och steg träfiades för att draga lärare, hvilka förvärfvat behörighet till lärartjänst vid allmänt läroverk, öfver till mellanskolan. Öfverstyrelsen ville härmed ingalunda hafva sagt, att icke äfven bland lärare, soin icke förvärfvat en sådan behörighet, kunde Annans de, som ägde en fullt tillfredsställande real kompetens. Men redan i den omständigheten, att möjligheten för ett utbyte af lärare stode öppen för de båda skolarterna, läge en utväg att lättare bibehålla dem pa samma plan. Därtill komme vidare, att den garanti på förvärfvad skicklighet, som läge i genom af lagda akademiska examina och genomgången pr of år skurs vunnen behörighet, vore ägnad att åt skolan bereda en större auktoritet utåt och betrygga de utgående elevernas likställighet med de från de allmänna läroverken utexaminerade. Slutligen ansåge sig öfverstyrelsen icke böra underlåta att framhålla, att förefintligheten af akademiskt bildade lärare bland lärarpersonalen vid en kommunal mellanskof kunde vara ägnad att på skolans öfriga lärare utöfva ett i vetenskapligt afseende både eggande och vägledande inflytande.

Ett väsentligt villkor för förvärfvande åt kommunala mellanskolor åt lärare med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk vore därför, att skillnaden mellan lönerna för sådana lärare vid kommunal mellanskola och realskola ej blefve alltför stor. I motsvarighet till de lönebidrag från staten, som enligt af Riksdagen beslutad lönereglering skulle tillkomma de lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, hvilka aflagt de prof, som erfordrades för behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, funne öfverstyrelsen lämpligt, att ett särskildt af staten utgående lönetillägg bereddes nu ifrågavarande lärare. Nämnda tillägg syntes, hvad begynnelselönen beträffade, böra utgöras af 500 kronor. Begynnelselönen för lärare med denna högre kompetens blefve sålunda 2,500 kronor och slutlönen 3,700 kronor, hvilka aflöningsbelopp i betraktande af deras karaktär af minimiaflöningar enligt öfverstyrelsens mening kunde anses lämpligt afvägda. Med ifrågavarande lönetillägg när made man sig ock i någon mån de för adjunkter vid allmänna läroverken

17 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 129.

fastställda löner, Indika äfven gällde för manliga adjunkter vid folkskoleseininarierna och som vore: begynnelselön 8,000 kronor, 4 ålderstillägg å oOO kronor hvart och ett, samt sålunda slutlön 5,000 kronor.

De manliga lärarnas vid de kommunala mellanskolorna löner skulle enligt öfverstyrelsens förslag sålunda i de olika lönegraderna blifva:

för lärare med lägre kompetens: respektive 2,000, 2,400, 2,800, 3,200 kronor,

för lärare med högre kompetens: respektive 2,500, 2,900, 3,300, 3,700 kronor.

Härtill koinme, att öfverstyrelsen ansåge, att vid kommunal mellanskola, i hvilken gossar undervisades, samt vid dylik såsom Barnskola anordnad skola en af de vid skolan anställda manliga lärarna borde erhålla uppdrag att vara skolans föreståndare. Med hänsyn därtill, att för sistnämnda befattning kräfdes därför särskildt lämpade personliga egenskaper och förvärfvad pedagogisk och organisatorisk erfarenhet, äfvensom därtill att vid en institution eu chef icke lämpligen borde aflönas lägre än med de löner, som kunde tillkomma hans underlydande, ansåge öfverstyrelsen att föreståndarens begynnelselön oberoende af hans kompetens borde sättas till 3,700 kronor, d. v. s. till den föreslagna slutlönen för manlig lärare med högre kompetens, samt dessutom bostad eller hyresersättning, hvarjämte han borde åtnjuta rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10 års tjänstgöring såsom föreståndare. Begynnelselönen blefve sålunda 3,700 kronor och slutlönen 4,100 kronor. Till jämförelse meddelades, att rektor vid statens real- och samskolor åtnjöte förutom bostad eller motsvarande ersättning 5,000 kronor, d. v. s. lön för adjunkt vid allmänt läroverk i högsta lönegraden, med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års tjänstgöring såsom rektor, alltså i slutlön 5,500 kronor.

Till föreståndarens lön syntes staten, förutom med 2/3 af det honom tillkommande ålderstillägg, böra bidraga med 2/3 af det i föreståndarens lön ingående belopp, som svarade mot de ålderstillägg, som tillkomme manlig lärare i högsta lönegraden, samt därutöfver med 500 kronor.

Hvad därefter frågan om lärarinnornas vid de kommunala mellanskolorna löner anginge, mötte vissa svårigheter att vid bestämmandet af dessa lägga till grund de nuvarande lönerna för kvinnliga lärare vid högre folkskolor. Enligt nuvarande bestämmelser åtnjöte lärarinna vid sistnämnda skolor ininst^ 1,400 kronors årlig lön med rätt till 3 ålderstillägg å 200 kronor, alltså kontant slutlön å 2,000 kronor, samt dessutom bostad och bränsle eller motsvarande ersättning. Redan nu öfverstege således de löneförmåner, som sammanlagdt tillkomme lärarinna vid. högre folkskola, icke blott, de löneförmåner, som Riksdagen fastställt för lärarinna vid statssam-

Bihanj till Iiiksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Iläft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

skola, som icke tillika vore första lärarinna, utan äfven den för vanlig lärarinna vid enskilda statsunderstödda läroanstalter af Riksdagen reglerade lönen. Då emellertid den kommunala mellanskolans mål i intet afseende vore högre än det för öfriga nu nämnda skolarter fastställda, och på grund dåra!’ icke heller större anspråk borde ifråga om kompetens ställas på lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna ån vid ofvannäinnda skolor, funnes i själfva arten af ifrågavarande lärarinnebefattningar in oren grundad anledning att vid bestämmandet af lönesatser för inne hafvarna af desamma väsentligen aflägsna sig från de motsvarande lönesatser, som under de senaste åren blifvit fastställda vid öfriga nu nämnda skolor.

Hvad då först beträffade de enskilda läroanstalterna, till hvilka bland annat de enskilda mellanskolorna hörde, så hade af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen för dessas lärarinnor fastställts tvenne olika löneskalor, en högre med "begynnelselön å 1,400 kronor och en lägre med begynnelselön å 1,200 kronor, beroende på lärarinnornas olika kompetens. Då nu dels kompetens, som enligt öfverstyrelsens här ofvan afgifna förslag skulle fordras af lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna, i det störa hela kunde jämnställas med den för lärarinnor vid enskild mellanskola med den högre löneskalan föreskrift^ kompetens, torde ingen anledning förefinnas att för lärarinnor vid kommunala mellanskolor föreslå en så lag begynnelselön som 1,200 kronor.

Bortsåge man således från denna lönesats, så vore de lärarinnelöner,. till hvilka man hade att taga hänsyn, förutom högre folkskolornas, de vid statens samskolor och de vid enskilda läroanstalter för den högre lärarinnekompetensen fastställda.

Ordinarie ämneslärarinna vid statens samskolor hade i begynnelselön 1,500 kronor med rätt till ett ålderstillägg efter 5 år, alltså slutlön 2,000 kronor. Lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt med viss högre kompetens skulle hafva minst 1,400 kronors begynnelselön med rätt till två ålderstillägg å 300 kronor, alltså slutlön lika med den för statens samskolor gällande. Att nu sätta begynnelselönen för den kommunala mellanskolan så lågt som till det belopp, som fastställts för lärarinna med den högre kompetensen vid de enskilda läroanstalterna eller till 1,400 kronor, torde ej vara lämpligt med hänsyn därtill, att detta \ore att för de kommunala mellan skolornas vidkommande gå alltför lågt under de nu för högre folkskolorna gällande lärarinnelönerna. Såsom förut nämnts, vore visserligen de kontanta begynnelse- och slutlönerna för lärarinnor vid sistnämnda skolor desamma som de för lärarinnor med den högre kompetensen vid enskilda läroanstalter fastställda minimilönerna, men härtill komine

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 19

för de högre folkskolornas del bostad och bränsle eller däremot svarande ersättning.

De för lärarinnor vid statens samskolor fastställda lönesatserna, med begynnelselön 1,500 kronor och slutlön 2,000 kronor, syntes öfverstyrelsen däremot i jämförelse med nuvarande löner vid de högre folkskolorna kunna lämpa sig äfven för de kommunala mellanskolorna. Att gå under dessa lönesatser ansåge öfverstyrelsen nämligen icke tillrådligt med hänsyn till det af Riksdagen gjorda uttalandet, att såväl kompetensfordringar som aflöningsförmåner borde afvägas med hänsyn därtill, att mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma plan som realskolans.

Äfven en begynnelselön lika med den för statssamskolelärarinna eller 1,500 kronor kunde emellertid i jämförelse med begynnelselönen för lärarinna vid högre folkskola vid ett första betraktande synas vara något låg. En dylik begynnelselön komme nämligen att endast med 100 kronor öfverstiga den kontanta grundlönen vid högre folkskolor, och sistnämnda belopp kunde synas vara ett väl lågt värde för en kvinnlig lärares vid högre folkskola naturaförmåner. Emellertid borde man härvid taga i betraktande att, under det lärarinnas tjänstgöringstid vid de högre folkskolorna för närvarande kunde uppgå ända till SO timmar i veckan eller därutöfver, för lärarinna vid kommunal mellanskola tjänstgöringsskyldigheten enligt öfverstyrelsens förmenande borde fastställas till samma tjänstgöringstid, som i gällande läroverksstadga § 133 vore föreskrifven för lärarinnor vid statens samskolor eller från 22 till 26 timmar. Toges den minskning i tjänstgöringsskyldigheten per vecka, som härmed uppstode, i betraktande, så borde en begynnelselön af 1,500 kronor för lärarinnor vid kommunala mellanskolor kunna, oaktadt ökningen i läsårets längd, anses i möjligaste mån motsvara de aflöningsförmåner, som vore fastställda för de högre folkskolornas lärarinnor.

I fråga om slutlönen ansåge öfverstyrelsen ej heller tillrådligt, att gå längre än till den slutlön, som tillkomme statssamskollärarinna, eller 2,000 kronor, hvilket belopp äfven vore minimislutlön för de lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, hvilka åtnjöte rätt till ålderstillägg. Detta aflöningsbelopp komme sålunda att sammanfalla med kontanta slutlönen vid högre folkskola och följaktligen något understiga den totala slutaflöningen, d. v. s. nämnda kontanta slutlön tillsammans med värdet å bostad och bränsle. Den minskning, som öfverstyrelsen sålunda ansett sig nödgas göra beträffande slutlönens förhållande till nu gällande slutafiöning vid högre folkskolor, torde emellertid i ej ringa mån komma att uppvägas därigenom att, såsom öfverstyrelsen tänkt sig’ särskilda slag af bättre afiönade lärarinnetjänster, nämligen första lärarinnetjänster och

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

föreståndarinnetjänster, komme att vid vissa af de kommunala mellanskolorna inrättas.

Innan öfverstyrelsen öfverginge till en närmare redogörelse för sitt förslag i denna punkt, ansåge sig öfverstyrelsen först böra företaga till behandling en fråga, som på det närmaste sammanhängde med de af öfverstyrelsen nu föreslagna lönesatserna för de vanliga ordinarie ämneslärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna.

Då enligt öfverstyrelsens här ofvan afgifna förslag till kompetensbestämmelser den formella kompetensen för lärarinnor skulle kunna vara af olika slag, skulle det kunna tyckas ligga nära till hands att föreslå en viss olikhet äfven i löneförmånerna för lärarinnor med olika, kompetens i analogi med hvad som öfverstyrelsen här ofvan föreslagit beträffande de manliga lärarna. Emellertid förefunnes mellan de olika slagen af formell kompetens för lärarinnorna icke på långt när den stora reella skillnad, som ägde rum mellan de olika slagen af formell kompetens för lärarna. På grund häraf ansåge sig öfverstyrelsen icke heller höra föreslå olika löneförmåner för lärarinnor med olika formell kompetens.

I likhet med hvad som vore fallet vid statens samskolor ansåge öfverstyrelsen det vara lämpligt, att vid kommunal mellanskola, som vore anordnad såsom samskola, en lärarinna anställdes såsom första lärarinna med samma åligganden, som tillkomme första lärarinna vid statssamskola, nämligen att såsom biträde åt rektor, respektive föreståndare, utöfva uppsikt öfver de kvinnliga lärjungarna samt att i afseende å dem gå honom tillhanda med råd och upplysningar. Dylik lärarinnas löneförmåner syntes böra, i anslutning till de för första lärarinna vid statens samskola gällande, bestämmas till en begynnelselön af 2,000 kronor och en slutlön af 2,500 kronor. Då öfverstyrelsen beträffande lönen för vanlig ordinarie ämneslärarinna icke ifrågasatt något bidrag från statens sida till lönetillägg åt lärarinna på grund af olikhet i kompetens, så ansåge sig öfverstyrelsen så mycket snarare kunna föreslå ett statens särskilda mellanträdande i fråga om aflöningen af första lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna. Öfverstyrelsen hade tänkt sig detta kunna ske under den formen, att staten skulle bestrida förutom 2/a a*' föreskrift^ ålderstillägg jämväl hälften af den- ökning i lön, som första lärarinna enligt öfverstyrelsens mening borde åtnjuta. Statens bidrag särskild! till första lärarinnas aflöning blefve sålunda 250 kronor. Till jämförelse borde nämnas, att staten, förutom med 2/3 af föreskrifna ålderstillägg, för hvarje lärarinna med högre kompetens vid statsunderstödda enskilda läroanstalter bidroge med ett lönetillägg af 200 kronor.

Skillnaden mellan de föreslagna begynnelse- och slutlönerna — 500

21 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

kronor ,i fråga om de för såväl vanlig lärarinna som första lärarinna föreslagna lönesatserna — ansåge öfverstyrelsen lämpligen böra fördelas på två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor efter 5 år.

Lärarinnornas vid de kommunala mellanskolorna löner skulle sålunda enligt öfverstyrelsens förslag i de olika lönegraderna blifva följande: för lärarinna: respektive 1,500, 1,750, 2,000 kronor, för första lärarinna: respektive 2,000, 2,250, 2,500 kronor.

Skulle kommunala mellanskolor uppstå, i hvilka endast flickor undervisades, borde en af lärarinnorna utses till föreståndarinna med samma begynnelselön, som första lärarinna åtnjuter i högsta lönegraden, samt dessutom bostad eller kvresersättning äfvensom ett ålderstillägg å 250 kronor efter 10 års tjänstgöring såsom föreståndarinna. Med afseende på sättet för utgående af föreståndarinnans lön ansåge öfverstyrelsen, att staten borde bidraga med samma belopp som till aflöning af första lärarinna i högsta lönegraden, äfvensom med 2/3 af det föreståndarinnan tillkommande ålderstillägget.

1 likhet med hvad som skett vid löneregleringen för lärarinnepersonalen vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, ansåge öfverstyrelsen lämpligt, att jämväl bestämmelser infördes rörande timlärares och öfningslärares aflöning vid de kommunala mellanskolorna. Öfverstyrelsen ville i sådant afseende föreslå, att arfvode åt manlig timlärare i läroämne, i anslutning till bestämmelserna i nådiga brefvet den 20 oktober 1905 till öfverstyrelsen angående bemyndigande för öfverstyrelsen att anställa timlärare vid de allmänna läroverken in. m., fastställdes att utgå med 90 kronor för veckotimme för lärare med den af öfverstyrelsen ofvan föreslagna högre kompetensen och i annat fall med 80 kronor för veckotimme, samt att arfvode åt timlärarinna i läroämne måtte utgå med 60 kronor för hvarje veckotimme eller med samma belopp, som fastställts i fråga om timlärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt.

Om, såsom önskvärd! vore, särskilda lärare i öfningsämnen anställdes vid kommunal mellanskola, ansåge öfverstyrelsen, att kvinnlig lärare i dessa ämnen borde aflönas, i fråga om såväl arfvodenas belopp som rätt till ålderstillägg, enligt grunder liknande dem, som fastställts i fråga om öfningslärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, samt att manlig öfningslärare i välskrifning, teckning, musik och gymnastik borde åtnjuta 90 kronor för hvarje veckotimmes undervisning, med rätt för lärare, som hade den kompetens och tjänstgöring, som vore fastställd för lärarinnas vid statsunderstödd enskild läroanstalt rätt till lönetursberäkning, att åtnjuta ålderstillägg beräknadt efter veckotimme af 15 kronor i andra och 30 kronor i tredje lönegraden.

22 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

I fråga om uppflyttning i högre lönegrad torde det vara nödvändigt, om man skulle kunna hoppas att till lärare vid kommunala mellanskolor förvärfva lämpliga personer, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gällde för högre folkskolorna, stadga, att lärare vid kommunala mellanskolor finge uti den tjänstetid, som erfordrades för åtnjutande af .ålderstillägg, inräkna, förutom föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid annan kommunal mellanskola, föregående tjänstgöring såsom ämneslärare, respektive åmneslärarinna vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium äfvensom tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid högre folkskola eller egentlig folkskola. Tjänstgöringen vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium borde, såsom gällde för högre folkskolorna, få inräknas, äfven om den ägt rum såsom extra ordinarie lärare, hvaremot beträffande öfrig tjänstgöring endast sådan i ordinarie anställning borde gälla. För att icke genom en sådan anordning personer skulle lockas att söka anställning vid kommunal mellanskola, Indika hunnit den ålder, att de icke kunde anpassa sig efter nämnda skolas arbetsmetod och särskilda öfriga kraf, ansåge öfverstyrelsen det vara nödvändigt, att en viss begränsning med afseende på tiden gjordes i den föregående tjänstgöring vid annan läroanstalt än kommunal mellanskola, som sålunda skulle få tillgodoräknas; och föresloges denna tid till högst tio år.

1 öfrig! hade öfverstyrelsen utarbetat förslaget till bestämmelser rörande uppflyttning i högre lönegrad i nära anslutning till hvad i fråga om lärarinnepersonalen vid statsunderstödda enskilda läroanstalter vore stadgadt.

Liksom det i fråga om högre folkskolor funnes bestämmelser angående aflönande af vikarie för lärare under tjänstledighet, ansåge sig öfverstyrelsen böra föreslå bestämmelser jämväl rörande lärares tjänstledighet och vikaries aflöning vid kommunala mellanskolor.

Enligt bestämmelserna för högre folkskolor utginge sjukvikaries arfvode efter 190 kronor för månad för manlig lärare och 180 kronor för kvinnlig lärare per månad förutom naturaförmåner. Till detta arfvode bidroge den tjänstledige läraren af sin lön med ett belopp motsvarande 1/i af vikariens kontanta minimiaflöning, 73 af samma ininimiaflöning utginge af statsmedel, och återstoden erlades af skoldistriktet, hvilket det jämväl ålåge att förse vikarien med bostad järnte vedbrand eller ock lämna ersättning därför äfvensom att, där så ifrågakomme, godtgöra honom resekostnad.

För de kommunala mellanskolornas vidkommande syntes det öfverstyrelsen, med hänsyn till de af öfverstyrelsen föreslagna begynnelselönerna för den ordinarie lärarpersonalen, lämpligt, att arfvodet för manlig vikarie utan hänsyn till kompetens sattes till 1,500 kronor för läsår och för kvinnlig vikarie till 1,200 kronor för läsår. Då ordinarie lärare eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 2S

lärarinna åtnjöte tjänstledighet på grund af styrkt sjukdom, syntes de, i analogi med hvad som t. ex. vore föreskrifvet för öfningslärarna vid de allmänna läroverken, böra afstå 1fi af sina aflöningsförmåner, beräknade efter kalenderår. Hvad som däröfver erfordrades till vikariens aflöning borde, under förutsättning att vikarien ägde behörighet till ordinarie anställning vid kommunala mellanskolor, utgå med % af statsmedel och -1/» erläggas af kommunen, men eljest helt bestridas af kommunen.

Tjänstledighet på grund af sjukdom borde pröfvas och beviljas af skolstyrelsen, som ock skulle äga att förordna vikarie. Likaledes borde skolstyrelse besluta rörande tjänstledighet på grund af annan orsak än sjukdom, dock ej för längre tid än högst två terminer i följd. Fråga om sådan tjänstledighet för lärare, hvilken redan åtnjutit dylik under en tid af två terminer i följd, borde lämpligen hånskjutas till öfverstyrelsens pröfning och afgörande. Vikarie för lärare, som i följd af skolstyrelsens eller öfverstyrelsens beslut åtnjöte tjänstledighet af annan orsak än sjukdom, borde förordnas af skolstyrelsen. Denna skulle förordna vikarie äfven vid vakans, hvilken vikarie helt borde aflönas af kommunen, dock att sådan vikarie ej utan tillstånd af öfverstyrelsen borde förordnas för längre tid ån ett läsår. Rörande beslut om tjänstledighet och förordnande för lärare borde föreskrifvas skyldighet för skolstyrelse att omedelbart insända underrättelse till öfverstyrelsen.

Statens särskilda bidrag till aflöning af lärarpersonalen komme sålunda. om bestämmelser rörande samma aflöning fastställdes i enlighet med nu Iramlagdt förslag, att utgöras af dels 2/3 af samtliga ålderstillägg, dels 500 kronor för hvarje manlig ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring, som i fråga om examina och profårskurs fullgjort villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, dels ock 250 kronor för hvarje första lärarinna. Dessutom skulle staten bidraga till aflöning af manlig föreståndare med samma belopp som till manlig ämneslärares slutlön och där utöfver med 500 kronor, d. v. s. med 1,300 kronor, samt till aflöning af föreståndarinna med samma belopp som till törsta lärarinna i högsta lönegraden. Slutligen skulle staten bidraga till aflönande af sådan sjukvikarie, som vore behörig till ordinarie anställning vid kommunal mellanskola, med 2/3 af det belopp, som till hans aflöning kräfdes utöfver hvad den tjänstledige läraren, respektive lärarinnan vore pliktig att afstå.

Öfverstyrelsen ansåge det lämpligt, att, i likhet med hvad numera gällde för statens understödjande af de enskilda läroanstalterna, understödet till de kommunala mellanskolorna uppdelades dels i ett bidrag till skolan själ!’, dels i ett bidrag till lärarpersonalens aflöning. Enligt öfverstyrelsens

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

mening borde därför, i analogi med hvad som skett för de enskilda läroanstalternas vidkommande, å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppföras, förutom det redan nu befintliga förslagsanslaget till kommunala raellanskolor, ett särskildt anslag jämväl af förslagsanslags natur med titel: bidrag till aflöning af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, och hade öfverstyrelsen äfven förutsatt ett dylikt särskildt anslag vid utarbetandet af sitt förslag till bestämmelser om lärarpersonalens aflöning och grunderna för statens bidrag därtill. Till huru stort belopp detta anslag borde föreslås första gången det äskades, såge sig öfverstyrelsen för närvarande icke i stånd att afgöra, lika litet som öfverstyrelsen för närvarande kunde yttra sig om ett möjligen förefintligt behof af höjning af det nuvarande anslaget till kommunala mellanskolor, utan finge öfverstyrelsen i underdånighet anhålla att härom senare få inkomma med förslag.

Innan öfverstyrelsen lämnade frågan om lärarpersonalens löneförmåner, ville öfverstyrelsen ytterligare betona, att de föreslagna lönerna tydligen endast vore minimilöner, och att deras jämförelsevis låga belopp vore valda med särskild hänsyn därtill, att upprättandet af ifrågavarande skolor ej skulle för vederbörande kommuner blifva för betungande. Vederbörande kommuner skulle naturligtvis äga rätt att, liksom gällde i fråga om de af Riksdagen fastställda lönerna för lärarpersonalen vid folkskolor, högre folkskolor och enskilda läroanstalter, tilldela sina lärare och lärarinnor aflöningsförmåner till högre belopp än som i författningen föreskrefves.

Hvad slutligen anginge frågan om pensionering för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal, så kunde det tänkas, att man borde inrätta en särskild pensionsanstalt för densamma. Då emellertid den kommunala mellanskoltypen ännu vore i sin linda, och man svårligen för närvarande vore i stånd att bedöma, huru omfattande utvecklingen af denna nya skoltyp kunde blifva, så torde det vara lämpligast, att pensioneringen af lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna öfvertoges af några af de redan förefintliga pensionsanstalterna. Den pensionsanstalt, som då med hänsyn till det nära sambandet mellan den kommunala mellanskolan och den högre folkskolan läge närmast till hands, vore folkskollärarnas pensionsinrättning, i hvilken högre folkskolans lärare redan ägde delaktighet. I nämnda pensionsinrättning hade med Riksdagens medgifvande redan inkorporerats lärarkårer, som ursprungligen icke tillhört densamma. Så hade skett senast genom 1909 års Riksdags beslut i fråga om lärare och lärarinnor vid privata småskoleserainarier. Öfverstyrelsen finge därför i underdånighet hos Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte, såsom tidigare skett i liknande fall, anmoda direktionen öfver

25 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

samma pensionsinrättning att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag i berörda afseende.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde öfverstyrelsen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå Riksdagen att besluta ändringar i och tillägg till gällande bestämmelser angående anslag till kommunala mellanskolor äfvensom att, efter uppförande å åttonde hufvudtiteln på ordinarie stat af ett förslagsanslag till bidrag till aflöning af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, antaga bestämmelser om aflöning af lärare och lärarinnor vid kommunala mellanskolor samt i fråga om anslag till bidrag till aflöning af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, allt i enlighet med bilagdt förslag,

dels anmoda direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att inkomma med utredning och förslag rörande lärarpersonalens vid 'kommunala mellanskolor pensionering i nämnda pensionsinrättning.

Statskontoret, som ansett sig icke hafva att yttra sig om öfverstyrelsens förslag i afseende på lärarkompetens, sättet för tillsättning af lärartjänster och skolstyrelsernas sammansättning, anför i sitt förutnämnda underdåniga utlåtande:

När Riksdagen hade funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna icke kunna godkänna Eders Kungl. Maj:ts förslag, som bland annat innebure, att ingenting skulle stadgas angående de manliga lärarnas kompetens och aflöning, samt att lärarinnornas aflöning skulle blifva lägre än vid de högre folkskolorna, hade Riksdagen angifvit såsom anledning härtill det nära sambandet mellan de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna (Riksdagens skrifvelse den 21 maj 1909, nr 249 sid. 21). Med hänsyn till detta samband och särskildt därtill, att de kommunala mellanskolorna säkerligen ofta komme att uppstå genom ombildning af högre folkskolor, hade inom Riksdagen yrkats, att lärare och lärarinnor vid kommunala mellanskolor skulle i afseende på kompetensfordringar och aflöningsförmåner likställas med lärare och lärarinnor vid högre folkskolor. Riksdagen hade visserligen i saknad af närmare utredning funnit sig icke heller kunna godkänna detta förslag i annan mån, än att lärares och lärarinnors aflöning tillsvidare så bestämdes, intill dess annorlunda blefve stadgadt. Men då Riksdagen hade beslutat hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till definitivt anordnande af denna lärarkårs aflönings- och pensionsförhållanden, hade Riksdagen därvid framhållit, å ena sidan, att såväl kompetensfordringar som aflöningsförmåner borde afvägas med hänsyn därtill, att mellanskolans undervisning

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 84 EäfL 4

Stats-

kontorets

utlåtande.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess examen blifva fullt likvärdig med examen vid realskolan, å andra sidan, att kompetensfordringarna icke finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor, som vore behöriga för ordinarie anställning vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, vinna anställning vid kommunala mellanskolor.

Af detta Riksdagens uttalande syntes framgå, att enligt Riksdagens mening lärarna och särskildt de kvinnliga lärarna icke borde blifva i aflöningshänseende sämre ställda vid de kommunala mellanskolorna än vid de högre folkskolorna. När statskontoret ur denna synpunkt granskat öfverstyrelsens föreliggande förslag, hade statskontoret funnit, att enligt detta förslag de manliga lärarnas löner motsvarade eller öfverstege men de kvinnliga lärarnas löner understege motsvarande löner vid högre folkskolor. Nådiga kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 28 juni 1907 § 2 föreskrefve nämligen, att lärare, som i vederbörlig ordning erhållit anställning vid högre folkskola, skulle af skolområdet förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför samt därutöfver

i årlig lön åtnjuta, manlig lärare minst 1,500 kronor och tre ålderstillägg

å 300 kronor hvardera samt kvinnlig lärare minst 1,400 konor och tre ålderstillägg å 200 kronor hvartdera. Då dessa lönevillkor toges till utgångspunkt för bestämmandet af lönerna åt lärarna vid kommunala mellanskolor borde, såsom öfverstyrelsen framhölle, hänsyn tagas till den ökade tjänstgöringstiden vid dessa skolor i jämförelse med högre folkskolor. Då nu läsåret vid högre folkskolor i regel omfattade 30 veckor med 30 lästimmar i veckan men i de kommunala mellanskolorna komme att omfatta 38 veckor med 24 å 28 lästimmar i veckan för de manliga lärarna, så vore härigenom för dessa lärare en höjning af intill 18 procent motiverad,

således en höjning af den kontanta begynnelselönen från 1,500 kronor till

1,770 kronor och af ålderstillägget från 300 kronor till 354 kronor, öfverstyrelsen hade föreslagit respektive 1,700 och 400 kronor. Hvad de kvinnliga lärarna beträffade, hvilkas tjänstgöring vid kommunala mellanskolor vore afsedd att omfatta 38 läsveckor under läsåret med 22 å 26 timmar i veckan, så borde för dem enligt samma grunder en höjning af intill 10 procent varit påkallad. Öfverstyrelsen hade i stället föreslagit sänkning.

Statskontoret kunde icke finna annat, än att öfverstyrelsens förslag i denna del stode i strid med Riksdagens afsikter. Visserligen vunnes genom öfverstyrelsens förslag en närmare öfverensstämmelse med gällande bestämmelser om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda

27 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 129.

läroanstalter. Men statskontoret ville i detta hänseende framhålla, att Riksdagen i sin ofvan berörda skrifvelse, vid anmälan att Riksdagen icke funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna kunna godkänna, hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, tillika uttryckligen angåfve, att detta inträffat, oaktadt motsvarande bestämmelser af Riksdagen godkänts i fråga om de enskilda skolorna, och att anledningen härtill varit det nära sambandet mellan de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna.

Då således, enligt statskontorets åsikt, de af öfverstyrelsen föreslagna löneförmånerna för lärarinnor måste höjas ej oväsentligt, funne sig statskontoret å andra sidan, för att icke den totala kostnaden skulle blifva alltför stor, endast böra, såväl i afseende på manliga som i fråga om kvinnliga ämneslärare, tillstyrka sådana löneförmåner, som motiverades af jämförelsen med gällande bestämmelser angående högre folkskolor. Till följd häraf biträdde statskontoret öfverstyrelsens förslag i afseende på beloppet af de manliga lärarnas begynnelselön, men ansåge deras ålderstillägg, hvilket af öfverstyrelsen föreslagits till 400 kronor, skäligen kunna begränsas till 350 kronor, detta äfven med hänsyn till det af öfverstyrelsen påpekade förhållande i afseende på jämförelsen med lärare vid högre folkskolor, att sådan lärare hittills i regel varit ensam lärare vid skolan och därför förutom den egentliga undervisningsskyldigheten haft att bestrida åtskilliga andra med en skolföreståndares tjänst förknippade åligganden.

I aflöningsförmånerna för lärare vid högre folkskolor inginge, såsom ofvan nämnts, äfven naturaförmåner. Värdet af dessa hade, enligt af öfverstyrelsen inhämtade uppgifter, vid de nuvarande högre folkskolorna å olika orter beräknats mycket olika, men öfverstyrelsen hade ansett 300 kronor såsom ett lämpligt medeltal för manliga lärare och med detta belopp ökat den kontanta lönen, då, enligt öfverstyrelsens åsikt, de aflöningsförmåner, hvilka skulle fastställas såsom minimiaflöningar för kommunala mellanskolor, med undantag af de för föreståndare och föreståndarinnor, endast borde utgå i kontant lön. Det kunde icke förnekas, att den omständigheten, att en del af aflöningsförmånerna vid högre folkskolor utginge i form af fri bostad och bränsle, innebure ett hänsynstagande till en å dyrare ort placerad lärares berättigade anspråk att åtnjuta en något högre aflöning än den med honom jämställde lärare, som tjänstgjorde å en billigare ort. Statskontoret hade icke heller frångått den åsikt om nödvändigheten af ett sådant hänsynstagande, hvilken af statskontoret uttalats i underdånigt utlåtande den 14 oktober 1902 angående en af statskontoret verkställd allmän revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten och därpå grundadt förslag till lönereglering. Men då det här endast gällde

28 Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

att fastställa vissa minimilöner, och då det torde ligga i hvarje kommuns intresse att vid bestämmande af de faktiska lönevillkoren taga hänsyn till alla för orten säregna förhållanden, ville statskontoret icke motsätta sig öfverstyrelsens förslag i nu ifrågavarande punkt.

De af statskontoret i det föregående förordade minimilöner åt manliga ämneslärare utgjorde: begynnelselön å 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 350 kronor, således slutlön 3,050 kronor.

Hvad de kvinnliga ämneslärarnas löner beträffade, ansåge statskontoret, såsom redan framhållits, att desamma borde fastställas till sådana belopp, som betingades af proportionen till de manliga lärarnas löner och af jämförelse med lönerna vid högre folkskolor, och ville statskontoret fördenskull föreslå en begynnelselön af 1,850 kronor med tre ålderstillägg å 200 kronor, således slutlön 2,450 kronor.

Mot förslaget, att två tredjedelar af ålderstilläggen skulle utgå af statsmedel, hade statskontoret ingenting att erinra.

Åt manliga lärare med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk föresloge öfverstyrelsen ett särskildt af staten utgående lönetilllägg å 500 kronor och erinrade därvid, att den garanti för förvärfvad skicklighet, som läge i genom aflagda akademiska examina och genomgången profårskurs vunnen behörighet, vore ägnad att åt skolan bereda en större auktoritet utåt och betrygga de utgående elevernas likställighet med de från de allmänna läroverken utexaminerade, samt att föreiintligheten af akademiskt bildade lärare bland lärarpersonalen vid en kommunal mellanskola kunde vara ägnad att på skolans öfriga lärare utöfva ett i vetenskapligt afseende både eggande och vägledande inflytande.

Mot hvad öfverstyrelsen sålunda anfört hade statskontoret intet att invända, men funne detsamma gälla i lika hög grad i afseende på kvinnliga som i afseende på manliga lärare och hemställde därför, att manlig eller kvinnlig lärare, som fullgjort de för lektors- eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk stadgade prof, skulle tillerkännas ett lönetillägg af 500 kronor om året att utgå af statsmedel.

Öfverstyrelsen hade föreslagit, att vid kommunal mellanskola skulle förutom föreståndare eller föreståndarinna finnas minst tre andra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring, manliga eller kvinnliga, hvarvid dock skulle iakttagas, att vid såsom samskola anordnad kommunal mellanskola äfvensom vid skola, däri endast gossar undervisades, föreståndaren alltid skulle vara manlig samt vid skola, däri endast flickor undervisades, alltid skulle finnas kvinnlig föreståndare, hvarjämte vid samskola en lärarinna skulle vara första lärarinna med hufvudsakligen samma åligganden, som tillkomme sådan vid statens samskolor. I öfverensstämmelse med hvad

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

som vore stadgadt angående lönerna för rektorer vid de allmänna läroverken föresloge öfverstyrelsen, att manlig föreståndares begynnelselön skulle sättas lika med den högsta slutlön, som enligt öfverstyrelsens förslag om minimilöner kunde tillkomma någon af hans underlydande, hvarjemte han skulle äga rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor samt bostad eller hyresersättning. Första lärarinnan skulle få en begynnelselön lika med den högsta slutlönen för vanlig ämneslärarinna samt två ålderstillägg å 250 kronor hvardera men ingen naturaförmån. Kvinnlig föreståndare slutligen skulle bekomma såsom begynnelselön första lärarinnas slutlön jämte rätt till bostad och ett ålderstillägg å 250 kronor.

Beträffande alla dessa förslag ville statskontoret anmärka, att intet skäl blifvit anfördt, hvarför lärarnas antal skulle vara minst fyra. Vidare syntes det statskontoret, som om denna anordning med inrättande af särskilda tjänster för föreståndare och första lärarinnor icke behöfde användas, utan ifrågavarande uppdrag, gifna endast för viss tid, lämpligen kunde aflönas med arfvoden. Därest det emellertid befunnes lämpligt, att innehafvarna af ifrågavarande uppdrag erhölle fast anställning, torde lönerna för manlig föreståndare och för första lärarinna enligt grunderna för öfverstyrelsens förslag och med hänsyn till hvad statskontoret här ofvan föreslagit i afseende på lönerna åt vanliga ämneslärare och ämneslärarinnor, få bestämmas: för manlig föreståndare till 3,550 kronor jämte ett ålderstillägg å 400 kronor, således kontant slutlön 3,950 kronor och dessutom bostad eller hyresersättning samt för första lärarinna till 2,950 kronor med ett ålderstillägg å 250 kronor, således slutlön 3,200 kronor. För föreståndarinna, hvilken ju enligt öfverstyrelsens förslag aldrig skulle komma att hafva någon första lärarinna såsom underordnad, syntes lämpligen kunna bestämmas samma löneförmåner som för första lärarinna och dessutom rätt till bostad eller hyresersättning.

Beträffande statens bidrag till dessa löner ansåge statskontoret rättvisast och för befrämjande af den nya skoltypen ändamålsenligast, att samma grundsats, som öfverstyrelsen föreslagit i afseende på manliga föreståndare, äfven tillämpades i afseende på första lärarinnor samt föreståndarinnor. Med iakttagande af statskontorets förslag i fråga om själfva lönerna skulle då staten bidraga dels med två tredjedelar af de för nu ifrågavarande befattningsinnehafvare gällande minimiålderstillägg, dels ock med 1,200 kronor om året för manlig föreståndare och med 900 kronor om året för första lärarinna och för föreståndarinna.

Skulle Eders Kungl. Maj:t finna lämpligt, att nyssnämnda uppdrag blefve aflönade icke med fasta löner utan med arfvoden att utgå jämte

30 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 129.

de löner, som tillkomine uppdragsinnehafvarna i egenskap af lärare eller lärarinnor, syntes dessa arfvoden böra bekostas af staten.

Öfverstyrelsens förslag angående arfvoden åt timlärare, öfningslärare och vikarierande ämneslärare hade statskontoret funnit sig böra lämna utan anmärkning.

I fråga om lönetursrätt framhölle statskontoret, att medgifvandet af rätt att beräkna tjänstår såsom folkskollärare strede mot de bestämmelser, som gällde i fråga om civila tjänstemäns rätt att beräkna tjänstår för ålderstillägg, h vilka bestämmelser efter 1904 års lönereglering äfven i princip tillämpades på lärarna vid de allmänna läroverken.

Mot hvad öfverstyrelsen i öfrigt föreslagit hade statskontoret intet att erinra.

Från statskontorets beslut var föredraganden tillförordnade statskommissarien Beckman af olika mening och yttrade:

I afseende på arfvoden åt timlärare syntes honom inga skäl kunna anföras för olikhet mellan manliga och kvinnliga lärare och allra minst för en så stor arfvodesskillnad, som öfverstyrelsen föreslagit. Däremot ansåge han för lärare, som i afseende på aflagda prof hade samma kompetens som lektorer eller adjunkter vid allmänna läroverk, en höjning i arfvodet med 15 kronor per veckotimme vara motiverad af det åt ordinarie lärare för sådant fall föreslagna särskilda lönetillägg af 500 kronor per år. Han hemställde därför, att för såväl manliga som kvinnliga timlärare måtte fastställas ett minimiarfvode af 60 kronor per veckotimme, hvilket arfvode vid såsom för adjunktskompetens till allmänt läroverk aflagda prof borde höjas till 75 kronor.

Äfven manliga och kvinnliga öfningslärare ansåge han böra afiönas lika. I detta hänseende fäste han uppmärksamheten på att vid de allmänna läroverken kunde finnas och vid många dylika läroverk faktiskt funnes kvinnliga öfningslärare med samma aflöningsförmåner som deras manliga kolleger vid andra läroverk. Han hemställde att för såväl manliga som kvinnliga öfningslärare måtte bestämmas de aflöningsförmåner, som öfverstyrelsen föreslagit för kvinnliga öfningslärare.

För vikarierande ämneslärare vid högre folkskolor under ledighet på grund af sjukdom vore genom nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 om ändrad lydelse af § 1 i nådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie för lärare vid högre folkskola under tjänstledighet på grund af sjukdom den 13 juni 1902 arfvoden bestämda att utgå per månad med minst 190 kronor för män och minst 180 kronor för kvinnor jämte bostad, öfverstyrelsen hade sänkt dessa arfvoden i fråga om kommunala mellanskolor

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

till respektive 1,500 och 1,200 kronor per läsår. På grund af den allmänna principen, att aflöningen i intet fall borde vara lägre vid kommunala mellanskolor än vid högre folkskolor, hemställde Beckman, att ersättningen åt ifrågavarande vikarier måtte blifva densamma vid kommunala mellanskolor som för högre folkskolor vore stadgad.

Tillförordnade statskommissarien Thorstenson har instämt med föredraganden i afseende å arfvodet för vikarierande ämneslärare och -lärarinnor.

I direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning underdåniga Direktionens utlåtande i ärendet den 5 januari 1911 anföres i hufvudsak följande. skollärarnas Mot öfverstyrelsens förslag, att pensioneringen af de kommunala mellan- pension#skolornas lärarpersonal skulle öfvertagas af folkskollärarnas pensionsinrätt- utlåtande. ning, hade direktionen i frågans förevarande läge i hufvudsak intet att invända. Direktionen ville endast framhålla önskvärdheten af att aflöningsoch ännu mer kompetensvillkoren för lärarpersonalen vid mellanskolorna ordnades i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende gällde för de högre folkskolornas lärare och lärarinnor.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser åtnjöte de högre folkskolornas lärare och lärarinnor i kontant lön i högsta lönegraden resp. minst 2,400 och 2,000 kronor, hvartill komme förmånen af bostad och bränsle. Dessa löner utginge utan hänsyn till vederbörandes högre eller lägre kompetens eller innehafvande uppdrag att vara föreståndare, föreståndarinna eller första lärarinna. Hvad anginge delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning vore densamma fastställd till nyssnämnda kontanta lönebelopp i högsta lönegraden.

Öfverstyrelsen hade emellertid rörande aflöningen åt de kommunala mellanskolornas lärarpersonal föreslagit rätt afvikande bestämmelser. I syfte att för dessa skolor måtte kunna förvärfvas lärare med behörighet för anställning vid allmänt läroverk, föresloge nämligen öfverstyrelsen för sålunda kvalificerad lärare ett särskildt lönetillägg å 500 kronor. Statskontoret hade häremot ej haft annat att invända, än att sådan förmån under enahanda förutsättning ock borde beredas kvinnliga lärare. Vidare föresloge öfverstyrelsen vissa högre aflöningar för föreståndare, föreståndarinnor och första lärarinnor, hvilka uppdrag enligt statskontorets mening lämpligen kunde aflönas med arfvoden.

Hvad särskildt anginge lärarpersonalen med berörda högre kompetens, ville direktionen endast framhålla, att det kunde antagas komma att inträffa, att lärare, som en längre eller kortare tid för anställning vid kommunal mellanskola varit delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa, öfverginge till allmänt läroverk, hvarigenom

32 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

hans berörda delaktighet upphörde. I stället blefve han i sådant fall, hvad beträffar rätt till pension för änka och barn, delägare i elementarlärarnas Enke- och pupillkassa, hvilken delaktighet således kunde komma att vinnas vid en ålder, som mer eller mindre öfverstege den ålder, vid hvilken sådant delägarskap eljest plägade förvärfvas. För att skydda elementarlärarnas Enke- och pupillkassa för den förlust, som för densamma kunde uppstå genom sådant upptagande af, så att säga, öfveråriga delägare, vore det nödvändigt föreskrifva, att i här förutsatta fall retroaktivafgifter skulle erläggas till kassan från folkskollärarnas Enke- och pupillkassa, hvilka afgifter ej borde öfverstiga det belopp, hvartill det matematiska värdet af delägarens till sistnämnda kassa erlagda årsafgifter uppginge.

Beträffande den föreslagna högre aflöningen för föreståndare, föreståndarinnor och första lärarinnor kunde direktionen i likhet med statskontoret ej finna annat, än att uppdrag af angifna beskaffenhet lämpligen kunde aflönas med särskilt arfvode, som ej inräknades i lönen och således ej heller öfvade inflytande på delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen. Fn sådan anordning skulle vara likartad med den vid högre folkskolorna gällande ordningen. Härigenom skulle ock vinnas öfverensstämmelse med hvad i visst afseende föreskrifvits rörande delaktighet i elementarlärarnas Enke- och pupillkassa, i hvilken kassa rektor vid högre allmänt läroverk ägde delaktighet till samma belopp som lektor. Den af direktionen förordade anordningen hade, såsom af det sagda framginge, betydelse endast för pensioneringen. Till stöd för förslaget kunde ytterligare anföras, att detsamma utgjorde en tillämpning af den hittills gällande regeln för pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, enligt hvilken regel pension tilldelades endast i och för egentlig lärarverksamhet men ej för tillika innehafdt uppdrag såsom öfverlärare, föreståndare och dylikt.

Därest hvad direktionen nu anfört skulle komma i beaktande, skulle för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal — bortsedt från lärare och lärarinnor med förut antydda högre kompetens — komma att gälla endast ett lagstadgadt gemensamt minimibelopp för lönen i högsta lönegraden för manliga tjänster och likaså ett för kvinnliga tjänster, detta i analogi med hvad gällde de högre folkskolorna.

Rörande högre folkskolors delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning föreskrefves i § 2 af pensionsrättningens reglemente, sådan samma paragraf lydde i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907, att skolområde, som underhölle högre folkskola, vore för hvar och en af där befintliga lärartjänster, afsedda att uppehållas af i vederbörlig ordning tillsatt ordinarie innehafvare, förbundet att ingå i pensionsinrättningen efter det

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 33

högsta lönebelopp, hvaraf den lärare, som innehade tjänsten, på grund af tjänstålder, enligt gällande författning ägde att komma i åtnjutande. Ytterligare erinrades, att enligt § 4 af pensionsreglementet, sådan densamma lydde i nådiga kungörelsen den 14 september 1906, i lönebelopp, för hvilket delaktighet i pensionsinrättningen medgåfves, ej finge inräknas de läraren, på grund af gällande författning, utöfver den fasta lönen tillkommande fördelar af bostad och bränsle, ehvad de utginge in natura eller kontant ersattes.

Liknande bestämmelser ansåges böra gälla jämväl för kommunala mellanskolors delaktighet i pensionsinrättningen. Å de delaktighetsbelopp, som kunde blifva i laga ordning fastställda, syntes, likaledes i öfverensstämmelse med reglementets föreskrifter, pensionsafgifter böra beräknas till fem procent för vederbörande kommun och två och en half procent för tjänstinnehafvaren; och borde följaktligen hel pension utgå med sjuttiofem procent af delaktighetsbeloppet och afkortad pension i förhållande därefter, allt i öfverensstämmelse med pensionsreglementets föreskrifter, som syntes höra lända till efterrättelse i tillämpliga delar, såväl i förut angifna afseenden som i öfrigt, jämväl rörande kommunala mellanskolor.

I fråga om delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa syntes böra föreskrifvas: att en hvar manlig lärare vid kommunal mellanskola, som innehade tjänst med delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, skulle vara skyldig till delaktighet jämväl i änke- och pupillkassan, äfvensom att för denna nya grupp af delägare pensionsafgifter och pensionsbelopp skulle utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande skolstyrelser för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande däraf, att den i § 2 omförmälda anmälan om inträde i kassan skulle ske hos vederbörande skolstyrelse, som hade att insända samma anmälan jämte i samma paragraf anbefallda uppgift till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, samt att det i § 24 sista stycket omförmälda intyg rörande afliden delägares vid dödsfallet innehafda anställning å tjänst med delaktighet i pensionsinrättningen skulle afgifvas af vederbörande skolstyrelses ordförande.

Rörande det bidrag af statsmedel, som utöfver kommuners och tjänstinnehafvares afgifter kunde erfordras för pensioneringens bestridande, ansåge sig direktionen i frågans förhandenvarande skick förhindrad att därutinnan förebringa någon utredning. I likhet med hvad öfverstyrelsen för sin del hemställt i fråga om möjligt behof af höjning af det för lärarpersonalens aflöning beviljade förslagsanslaget, finge därför direktionen å sin sida anhålla att sedermera få inkomma med närmare utredning rörande

Bihang till IliJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 5

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

behöflig^ statsbidrag för pensioneringen. Huruvida redan för år 1912 något statsbidrag kunde erfordras, vore ju beroende på det ovissa förhållande, att från och med samma år erhölles delaktighet för någon kommunal mellanskola. I hvarje fall borde det kunna antagas, att delaktighet i pensionanstalterna redan för år 1912 — om sådan öfver hufvud taget komme till stånd — ej komme att utverkas annat än för ett jämförelsevis obetydligt antal tjänster och tjänstinnehafvare. Direktionen finge därför hemställa, huruvida det under så ovissa förhållanden ej vore lämpligast, att det statsbidrag, som möjligen komme att erfordras redan för år 1912, blefve, sedan erforderlig utredning åvägabragts, beviljadt rektroaktivt samtidigt därmed att statsbidragets belopp för framtiden fastställdes.

mtscheiens Öfverblicka!' man utvecklingen af det svenska undervisningsväsendet, yttrande, i hvad det afser bibringandet af en allmän medborgerlig bildning, så torde man finna, att den fortgått på tre olika linjer, hvilka i det hela taget kommit att löpa skilda från hvarandra. Sålunda hafva uppstått de tre delvis parallella skolarterna: de allmänna läroverken, de högre flickskolorna samt folkskolorna med sina öfverbyggnader, hvilka alla kommit att i mycket gå hvar sin väg. Detta förhållande har också öfvat inflytande på skollagstiftningen. Äfven denna har kommit att följa tre olika utvecklingslinjer, till följd hvaraf nu gällande bestämmelser för de allmänna läroverken, för de högre flickskolorna och för folkskolorna med deras öfverbyggnader sinsemellan förete en stor brist på öfverensstämmelse. Detta förhållande måste alltid medföra sina olägenheter. Dessa framträda emellertid än skarpare, då utvecklingen framtvingat skol typer, som utgöra mellanformer mellan de nämnda tre skolarterna. Såsom en dylik mellanform mellan de allmänna läroverken och de högre flickskolorna hafva uppstått statens samskolor. En annan sådan mellanform möter i den skolart, som här närmast är i fråga: den kommunala mellanskolan.

Bristen på enhetliga ledande grundsatser inom vår skollagstiftning medför, att man vid utarbetandet af närmare bestämmelser för dylika mellanformer ofta måste komma i strid med de stadganden, som gälla för närgränsande områden inom skolväsendet. Detta hänvisar på behofvet af en allmän revision af skollagstiftningen. I samma riktning peka äfven eu del andra frågor på undervisningens område, hvilka redan nu äro föremål för meningsutbyte och synas inom en nära framtid kräfva sin lösning. Bland dylika frågor kunna nämnas: vissa lönefrågor; spörsmål, som för utredning äro hänskjuta till folkundervisningskommittén, såsom seminariernas

35 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

ombildning, folkundervisningsväsendets omläggning i praktisk riktning och folkskoleinspektionens anordning; vidare frågan om folkundervisningens centrala ledning, om folkskollärarkårens fortsatta utbildning samt om förändringar i undervisningen på gymnasialstadiet och i bestämmelserna angående studentexamen.

Först i samband med en sådan allmän revision kan en mera slutgiltig lagstiftning för den kommunala mellanskolan bringas till stånd, och de bestämmelser för denna skola, som nu kunna föreslås, måste få en provisorisk karaktär.

Den kommunala mellanskolan bildar nämligen eu mellanform, som äger beröringspunkter med alla de tre skilda skolarter, indika förut angifvits som resultatet af vårt skolväsens historiska utveckling. Den skall med afseende på undervisningsplan och arbetsresultat närmast vara likställd med realskolan eller, om man tager hänsyn till att den i allmänhet kommer att vara afsedd för både gossar och flickor, med statssamskolan. Äfven med de enskilda skolorna har den kommunala mellanskolan åtskilliga beröringspunkter. Den har att tillgodose ett bildningsbehof, hvilket man förut i stor utsträckning sökt fylla med tillhjälp af enskilda skolor, hvarför ock en kommunal meilanskolas ursprung mången gång torde blifva en enskild skola. Och vid sidan af de kommunala mellanskolorna kunna äfven finnas enskilda mellanskolor med i det hela taget samma uppgifter. Hvad organisationen beträffar, måste den kommunala mellanskolan komma att stå närmare folkskolan. Den måste liksom denna med hänsyn till styrelse och förvaltning få en kommunal karaktär. Såsom öfverbyggnad på folkskolan måste den erhålla nära frändskap med de öfverbyggnader på folkskolan, som förut finnas, särskildt med den högre folkskolan. Efter allt att döma kommer den kommunala mellanskolan oftast att uppstå ur eu högre folkskola, som anordnat sin undervisningsplan i öfverensstämmelse med realskolans. Också gälla tills vidare enligt Riksdagens beslut af 1909 beträffande lärarnas aflöning vid den kommunala mellanskolan motsvarande bestämmelser som för den högre folkskolan.

Tydligt är, att dylika mångsidiga förbindelser med andra skolformer måste medföra störa svårigheter vid uppgörandet af bestämmelser för den kommunala mellanskolan; svårigheter, hvilka, såsom jag nyss erinrat, icke lära kunna öfvervinnas annat än i samband med mera vidtgående förändringar på skollagstiftningens område. Behofvet af ordnade förhållanden för den kommunala mellanskolan är dock så kännbart, att jag ej ansett mig kunna längre uppskjuta framläggandet af utredning och förslag i ärendet.

Huru stora de antydda svårigheterna äro, framgår också tydligt af det i det föregående återgifna utförliga och med grundlighet utarbetade förslag

36 Behöfliga

lärår-

krafter.

Kungl. Maj Hit Nåd. Proposition Nr 129.

rörande lärarpersonalens vid de kommunala mellanskolorna aflöningsoeh pensionsförhållanden in. in., som öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk afgifvit. Att den invecklade frågan i vissa afseenden kan lämna rum för olika meningar, är helt naturligt, och om jag än i väsentliga delar kan ansluta mig till öfverstyrelscns förslag, har jag dock i vissa punkter funnit mig höra afvika därifrån.

I den på Riksdagens beslut grundade kungl. kungörelsen den 29 oktober 1909 angående statsunderstöd åt kommunala mellanskolor stadgas, att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring, men däri stadgas för öfrigt ingenting om huru många och Indika slag af lärare som äro behöfliga.

Vid beräkning af det för skolan behöfliga antalet lärarkrafter har man att först söka finna det ungefärliga antalet undervisningstimmar i veckan. Medräknar man tiden för undervisningen i öfningsämnena, så torde detta antal vid en kommunal mellanskola böra uppskattas till 135 ä 140. Vidare gäller det att fastställa den undervisningsskyldighet, som bör åligga de olika lärarna. Med hänsyn till den fullständiga öfverensstämmelse med afseende på undervisningens beskaffenhet och mål, som bör råda mellan statssainskolan och den kommunala mellanskolan, synes det mig gifvet, att i hufvudsak samma undervisningsskyldighet bör bestämmas för båda skolornas lärare. För rektor vid statens samskola är undervisningsskyldigheten 18—20, för adjunkt 24—28 och för ämneslärarinna 22—26 timmar i veckan. Tillämpas dessa bestämmelser på den kommunala mellanskolan, med höjning dock för rektors tjänstgöringsskyldighet till 20—22 timmar med hänsyn till rektorsgöromålens mindre omfattning, så visar det sig, att vid en kommunal mellanskola alltid måste finnas minst fyra ämneslärare med full tjänstgöring. Därför anser jag det böra bestämmas, att vid hvarje kommunal mellanskola minst fyra ordinarie ämneslärartjänster skola finnas, hvilket ock af öfverstyrelsen föreslagits.

All undervisning i läroämnena kan dock icke bestridas af de nämnda fyra ämneslärarna. För fyllandet af det behof i fråga om undervisningen i läroämnena, som sålunda ytterligare föreligger, kan man tänka sig, att antingen ännu en ämneslärare anställes och att en del af undervisningen i öfningsämnena då bestrides af ämneslärare, eller ock att timlärare anlitas. Sannolikt komma skolorna att finna det fördelaktigast att utom de fyra ordinarie ämneslärarna såsom extra ordinarie anställa ännu en ämneslärare med full tjänstgöring samt låta ombesörja den öfriga undervisningen, som då hufvudsakligen torde komma att omfatta öfningsämnen, genom timlärare. För den ordinarie lärarkårens rekrytering är det äfven i och för sig önskvärdt, att det

37 Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

genom tillfälle till anställning som extra ordinarie beredes möjlighet för sådana lärare, som ej i alla afseenden fylla fordringarna för behörighet till ordinarie befattning, att genom tjänstgöring vid kommunal mellanskola få sin lämplighet som lärare styrkt.

Vid skolor med så begränsad undervisningstid i de olika öfningsämnena och därmed följande jämförelsevis obetydliga lönebelopp för lärare i dessa ämnen, torde det i allmänhet ej visa sig lämpligt att åt sådana lärare gifva ordinarie anställning. Åtminstone synes man böra invänta någon tids erfarenhet angående hvilka lärarkrafter som i detta hänseende kunna komma att stå till buds.

Utom ordinarie och extra ordinarie ämneslärare, timlärare och öfningslärare kunna gifvetvis i vissa fall också behöfvas vikarierande lärare.

Föreståndarskapet för kommunal mellanskola bör kunna innehafvas antingen af en manlig rektor, som tillika är ordinarie ämneslärare, eller af en kvinnlig föreståndarinna, som tillika är ordinarie ämneslärarinna vid skolan.

Liksom öfverstyrelsen finner jag det lämpligt att, om kommunal mellanskola, däri flickor undervisas, förestås af manlig lärare, i öfverensstämmelse med hvad som är fallet vid statens samskolor, en ämneslärarinna, hvilken af öfverstyrelsen benämnes första lärarinna men måhända hellre bör kallas biträdande föreståndarinna, erhåller uppdrag att gå rektor tillhanda vid vården om skolans kvinnliga lärjungar.

Vid kommunal mellanskola bör också vara förordnad en läkare.

Med hänsyn till det nära samband, som måste råda mellan afiönings- Kompetensförmåner å ena sidan samt kompetensfordringar och formen för lärarnas fordringar. tillsättning å den andra, finner jag i likhet med öfverstyrelsen lämpligt att, innan jag yttrar mig om löneförhållandena, först beröra frågan om lärarnas vid den kommunala mellanskolan kompetens och tillsättning.

1 Riksdagens skrifvelse den 21 maj 1909 framhålles, å ena sidan att såväl kompetensfordringar som aflöningsförmåner borde afvägas med hänsyn därtill, att mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess examen blifva fullt likvärdig med examen vid realskolan, å andra sidan att kompetensfordringarna icke finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor, som äro behöriga för ordinarie anställning vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, vinna anställning vid kommunala mellanskolor.

I likhet med öfverstyrelsen anser jag, att man i öfverensstämmelse med denna Riksdagens anvisning vid fastställandet af kompetensfordringarna bör utgå från de bestämmelser i detta hänseende, som gälla för

38 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 129.

behörighet till anställning såsom ordinarie lärare vid högre folkskola. Dessa bestämmelser lyda enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 sålunda:

»För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola erfordras

att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på annat af Kungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet; eller

att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium; eller

att hafva förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk; eller ock

att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter med hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t blifvit förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola.»

I dessa bestämmelser har öfverstyrelsen föreslagit följande ändringar.

För dem, som förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk, skulle för behörighet till ordinarie anställning vid kommunal mellanskola bortfalla krafvet på den tvååriga tjänstgöring, som gäller för ordinarie anställning vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, och således blott fordringarna på afiagda akademiska examina och genomgången profårskurs bibehållas.

Med afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium skulle likställas afgångsbetyg från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium.

Af lärare, som med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium, skulle för behörighet till ordinarie anställning vid kommunal mellanskola fordras både fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring, icke blott ettdera. Därjämte skulle, innan behörighetsförklaring af Kungl. Maj:t meddelas, sådan lärares kompetens pröfvas af öfverstyrelsen.

En på samma sätt i hvarje enskildt fall meddelad behörighetsförklaring skulle kräfvas äfven beträffande de lärare, som äga behörighet till ordinarie anställning vid högre folkskola enligt den första af de förut anförda bestämmelserna.

Då jag i anslutning till Riksdagens skrifvelse liksom öfverstyrelsen anser, att de nu för ordinarie anställning vid högre folkskola gällande kompetensfordringarna, hvilka ursprungligen fastställts för en skola med

39 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 129.

högst två årsklasser ofvanför folkskolan, för att kunna tillämpas beträffande lärarna vid den kommunala mellanskolan, som skall omfatta fyra årsklasser ofvanför folkskolan, böra i någon mån skärpas, så kan jag ansluta mig till samtliga de öfverstyrelsens förslag, som innebära en sådan skärpning. Jag finner till och med i ett fall en ytterligare förstärkning önskvärd.

Skola de studier vid universitet, som omnämnas i den första bland de för högre folkskolan i föreliggande fall stadgade bestämmelserna, få någon mera omedelbar betydelse för den blifvande lärarens undervisning i den kommunala mellanskolan, så torde det vara nödigt, att de bedrifvas i just sådana ämnen, som ingå i denna undervisning, hvarför jag anser, att efter orden »studier vid universitet» höra inskjutas orden »i. ämnen tillhörande kommunala mellanskolans ämneskrets». I samma punkt vill jag förorda äfven en rent formell ändring, hvarigenom större öfverensstämmelse med för folkskoleseminarierna gällande författningar vinnes, nämligen att uttrycket »med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen vid folkskoleseminarium» utbytes mot »med goda vitsord aflagt folkskollärarexamen».

Däremot kan jag ej biträda öfverstyrelsens förslag i det fall, då det innebär en lindring i för ordinarie anställning vid högre folkskola stadgade kompetensfordringar. Jag syftar på borttagandet af krafvet på två års tjänstgöring, hvilket, såsom förut nämnts, gäller för behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk. Om öfver hufvud taget en dylik föregående tjänstgöring anses nödig såsom villkor för ordinarie anställning vid de allmänna läroverken, så torde inga vägande skäl kunna anföras för att den ej ock skulle kräfvas, innan ordinarie anställning vid kommunal mellanskola kan vinnas, helst som denna senare skolas undervisning, hvad plan och mål beträffar, skall vara likartad med samskolans och realskolans.

Men icke heller de för högre folkskolan gällande bestämmelserna i förevarande afseende synas mig lämpligen kunna utan vidare öfverflyttas på den kommunala mellanskolan. Detta skulle i själfva verket innebära, att två års föregående tjänstgöring skulle stadgas blott för en grupp utaf lärare, nämligen för dem, som hafva den högsta formella kompetensen, d. v. s. de adjunktskompetenta, men ej för öfriga grupper. Så skulle t. ex. sådan tjänstgöring fordras af lärarinna, som aflagt för adjunktsbefattning nödiga examina och genomgått profårskurs, men ej af lärarinna, som erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium eller af staten för ändamålet godkändt enskildt seminarium, för hvilken sistnämnda dock dylik tjänstgöring stadgas för behörighet till ordinarie anställning vid en statens samskola. Under sådana förhållanden synes det mig lämpligast och rättvisast, att för samtliga lärare såsom

40 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129,

villkor för ordinarie anställning vid kommunal mellanskof, stadgas två års föregående tjänstgöring som lärare. De läroanstalter, vid hvilka sådan tjänstgöring må kunna fullgöras, böra vara, utom de i fråga om behörighet för ordinarie anställning vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium stadgade, högre folkskolor och folkskolor.

Då godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium eller därmed likställdt enskildt seminarium med tillägg af krafvet på två års tjänstgöring innebär detsamma som behörighet till ämneslärarinnebefattning vid statens samskolor, synes mig bestämmelsen om på grund af sådant afgångsbetyg vunnen kompetens böra sammanföras med bestämmelsen angående adjunktskompetent lärares behörighet. Atfattningen af den sålunda erhållna bestämmelsen torde ock böra blifva sådan, att de allmänna villkor, hvilka gälla för behörighet till befattning som ämneslärare eller ämneslärarinna vid allmänt läroverk, blifva inbegripna, hvilket de, strängt taget, icke äro i den af öfverstyrelse!! föreslagna formuleringen.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, anser jag följande kompetensbestämmelser böra uppställas:

För att kunna antagas till ordinarie ämneslärare eller ämneslärarinna vid kommunal mellanskof erfordras

a) att uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst eller ordinarie ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, dock att den härför stadgade tjänstgöringen må kunna ersättas af tjänstgöring vid högre folkskola eller folkskola; eller

b) att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter med hänsyn till fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring vid kommunal mellanskof, högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t, efter öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk hörande, blifvit förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskof; eller ock

c) att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning i ämnen tillhörande kommunala mellanskolans ämneskrets val vitsordad för studier vid universitet och hafva med göda vitsord affgt folkskollärarexamen eller på annat sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet samt därefter hafva, på sätt här näst ofvan sägs, af Kungl. Maj:t undfått vederbörlig behörighetsförklaring för anställning såsom lärare vid kommunal mellanskof;

skolande i de under b) och c) nämnda fallen för erhållande af behörighetsförklaring fordras att hafva under minst två läsår med nit och skicklighet fullgjort sådan tjänstgöring, som under a) föreskrifves.

41 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Nu anförda bestämmelser innebära, att vissa grupper af lärare först efter särskild framställning hos Ivungl. Maj:t kunna vinna behörighet för anställning vid kommunal mellanskola. Detta förhållande måste tydligen fortvara, intill dess frågan om folkskollärarnas fortsatta utbildning kunnat vinna en tillfredsställande lösning och verkningarna af de anordningar, som i detta hänseende kunna komma att vidtagas, hunnit göra sig gällande. Denna fråga har icke minst genom Riksdagens beslut om upprättande af kommunala mellanskolor trädt mera i förgrunden, och tillåter jag mig i detta afseende erinra därom, att ett till Eders Kungl. Maj:t ingifvet förslag till ordnande af denna angelägenhet för närvarande är föremål för vederbörande myndigheters pröfning.

Hvad tillsättningen af ordinarie lärartjänst vid kommunal mellanskola beträffar, anser jag i likhet med öfver styrelsen, att sådan tjänst bör, sedan den i vederbörlig ordning ledig förklarats, sökas hos och tillsättas af den särskilda styrelse, som enligt sakens natur måste finnas för hvarje skola.

Öfver tillsättning af ordinarie lärare böra besvär’' kunna anföras hos öfverstyrelsen, och öfver dess utslag åter må talan kunna fullföljas hos Kungl. Maj:t.

Angående afsked med pension anser jag, som längre fram skall framställa förslag angående ifrågavarande lärares pensionering, i tillämpliga delar böra gälla, hvad beträffande lärare vid folkskola är stadgadt. Öfver skolstyrelsens beslut om ordinarie lärares entledigande i annat fall äfvensom om varning må besvär kunna anföras i samma ordning som i fråga om tillsättning.

Hvad rektor och föreståndarinna beträffar, har öfverstyrelsen ansett, att de ej blott såsom ämneslärare utan ock i sin egenskap af föreståndare skulle hafva fast anställning; liknande anställning skulle tillkomma biträdande föreståndarinna. Statskontoret har, utan att yrka ändring i detta öfverstyrelsens förslag, ansett en sådan anordning icke behöfva användas utan hållit före, att föreståndaruppdraget, liksom ock uppdraget att vara biträdande föreståndarinna, borde gifvas på viss tid, en åsikt, till hvilken direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anslutit sig.

Jag finner för min del intet skäl att i fråga om rektor och föreståndarinna vid dessa skolor frångå den grundsats, som i regel numera tillämpas vid de allmänna läroverken, nämligen att rektor förordnas för viss tid. De synpunkter, som vid sådant förordnande i främsta rummet böra komma i betraktande, nämligen att för föreståndarskapets utöfvande kräfvas därför särskildt lämpade personliga egenskaper samt genom föregående tjänstgöring förvärfvad pedagogisk och organisatorisk erfarenhet, Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 6

Tillsättning och entledigande.

42 Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 129.

hafva af öfverstyrelse!! med eftertryck framhållits. Det synes mig, som skulle dessa synpunkter säkrast komma att få göra sig gällande, därest det öfverlämnas åt öfverstyrelse!! att meddela ifrågavarande förordnande, efter det vederbörande skolstyrelse afgifvit förslag. Denna anordning synes ock ägnad att stärka de ifrågavarande befattningshafvarnas ställning. Biträdande föreståndarinna bör förordnas för viss tid af skolans styrelse.

Det må likaledes tillkomma skolans styrelse att förordna och entlediga extra ordinarie och vikarierande lärare samt timlärare och öfningslärare. Styrelsens beslut härom torde böra få öfverklagas hos öfverstyrelsen.

Alla beslut om tillsättning, förordnande och entledigande af lärare böra af skolans styrelse genom protokollsutdrag meddelas öfverstyrelsen.

Närmare bestämmelser om den särskilda skolstyrelsen, dess tillsättning, befogenhet m. in. böra upptagas i det af Kungl. Maj:t fastställda reglemente, som skall finnas för hvarje skola.

För att vid styrelsens öfverläggningar och beslut sakkunskapen måtte komma till sin rätt, bör skolans rektor eller föreståndarinna vara själfskrifven ledamot af densamma och skolans läkare vid behandling af frågor, som angå hygieniska förhållanden, där äga säte och stämma.

1 sitt bär förut återgifna utlåtande har öfverstyrelsen hemställt, att vederbörande skolstyrelses ordförande skulle utses af öfverstyrelsen och tillika vara skolans inspektor. I en senare afgifven underdånig skrifvelse den 12 december 1910 angående reglementen för vissa kommunala mellanskolor har öfverstyrelsen emellertid uttalat, att det vore olämpligt, att inspektor också vore ledamot af styrelsen, enär han bland annat skulle hafva att afgifva utlåtanden öfver vissa ekonomiska förhållanden, som angå styrelsen.

Till denna senare af öfverstyrelsen uttalade mening ansluter jag mig och vill därför förorda, att för hvarje skola af öfverstyrelsen förordnas en inspektor, som dock icke må vara ledamot af skolstyrelsen.

Då jag nu öfvergår till att redogöra för det förslag angående löneförmåner och pensionsförhållanden för lärarna vid de kommunala mellanskolorna, som jag vill för Eders Kungl. Maj:t framlägga, anser jag mig först böra erinra därom, att den brist på öfverensstämmelse inom vår skollagstiftning, som jag förut framhållit, gör sig särskildt gällande i fråga om aflönings- och pensionsförhållanden, och att till följd däraf de bestämmelser, jag ämnar föreslå, liksom öfriga stadganden rörande den kommunala mellanskolan måste få en provisorisk karaktär.

43 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

1 anslutning till Riksdagens skrifvelse vill jag liksom öfverstyrelsen närmast utgå från de bestämmelser i nämnda hänseenden, som nu gälla beträffande de högre folkskolornas lärare, i synnerhet som dessa bestämmelser för närvarande och tills vidare tillämpas äfven på de kommunala mellanskolorna. I första rummet vill jag upptaga frågan om manlig ordinarie ämneslärares aflöning och därvid taga i betraktande dels kontant lön, dels naturaförmåner.

Enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till Manlig högre folkskolor skall vid högre folkskola anställd manlig ordinarie lärare ämnesläraré. åtnjuta i kontant grundlön 1,500 kronor samt tre ålderstillägg å 300 kronor och dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför.

Öfverstyrelsen anser, att vid bestämmandet af lönerna för de manliga lärarna vid de kommunala mellanskolorna hänsyn bör tagas till den ökade tjänstgöringstiden vid de kommunala mellanskolorna i jämförelse med tjänstgöringstiden vid de högre folkskolorna. Enligt de af Riksdagen fastställda bestämmelserna skall läsåret vid kommunal mellanskola utgöra minst 38 veckor, under det undervisningen vid högre folkskola skall fortgå 30 veckor. Men hänsyn måste enligt öfverstyrelsens mening också tagas därtill, att lärarna vid kommunal mellanskola skulle i likhet med lärarna vid statens samskolor få eu undervisningsskyldighet af högst 28 timmar i veckan, hvaremot den undervisningsskyldighet, som åligger ordinarie lärare vid högre folkskola, enligt uppgifter, som af öfverstyrelsen inhämtats, torde kunna uppskattas till 30 timmar i veckan. Med hänsyn till dessa omständigheter finner öfverstyrelsen en höjning af grundlönen från 1,500 till 1,700 kronor och af ålderstilläggen från 300 till 400 kronor utgöra en skälig ersättning för den ökade tjänstgöringstiden.

På grund af samma omständigheter, som af öfverstyrelsen anförts, finner statskontoret vid beräkning af manlig ämneslärares lön en höjning af det belopp, som utgår till lärare vid högre folkskola, med intill 18 procent motiverad, hvilket innebär en höjning af den kontanta begynnelselönen till 1,770 kronor och af ålderstilläggen till 354 kronor. Då emellertid statskontoret anser sig böra förorda en höjning af de af öfverstyrelsen föreslagna lönerna för kvinnlig lärare, vill dock statskontoret icke påyrka någon höjning i öfverstyrelsens förslag angående manlig lärares grundlön och anser, att ålderstilläggen kunna sättas till 350 kronor.

Jag är af samma mening som öfverstyrelsen och statskontoret härutinnan, att man vid afvägandet af lönerna för kommunala mellanskolans lärare i förhållande till de löner, som nu äro stadgade för högre folkskolan, måste taga hänsyn till den olikhet, som förefinnes mellan de

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

båda skolarterna i fråga om årlig undervisningstid och lärarnas undervisningsskyldighet.

Om man utgår från de af öfverstyrelsen angifna jämförelsetalen, skulle, enligt statskontorets beräkning, den kontanta grundlönen för manlig lärare uppgå till omkring 1,770 (noga räknadt 1,773: 33) kronor, alltså till ett belopp betydligt närmare 1,800 än 1,700 kronor, hvilket senare belopp dock af öfverstyrelsen och statskontoret föreslagits, och hvars fastställande i själfva verket skulle innebära, att lärararbetet vid kommunala mellanskolan blefve lägre värderadt än arbetet vid högre folkskolan.

Emellertid kan man enligt min mening öfver hufvud taget icke, såsom öfverstyrelsen och statskontoret gjort, vid bestämmandet af lönerna för den kommunala mellanskolan nöja sig med en rent matematisk beräkning af den ökning, som skulle svara mot den längre årliga undervisningstiden, och den minskning, som skulle motsvara den kortare veckotjänstgöringen, utan man måste äfven och företrädesvis taga hänsyn till de större kraf, som måste ställas på den kommunala mellanskolan. Det förslag till kompetensbestämmelser, som jag i det föregående framlagt, ådagalägger också, att jag i likhet med öfverstyrelsen anser det nödigt, att kompetensen för anställning vid kommunal mellanskola undergår en icke oväsentlig skärpning utöfver de för anställning vid högre folkskola gällande kompetensfordringar. Dessa skärpta kompetensfordringar kräfva tydligen en motsvarande höjning i aflöningen. Skärpningen i kompetensbestämmelserna kommer att träffa särskildt de lärare, som visserligen äro behöriga till ordinarie anställning vid högre folkskolor men ej äro kompetenta till ordinarie befattning vid de allmänna läroverken. Men det synes sannolikt, att det just blir bland dessa lärare, som den kommunala mellanskolan till stor del måste söka de lärarkrafter, som den behöfver. Skola sådana lärare vilja underkasta sig det arbete och de uppoffringar, som de större krafven på kompetens komma att medföra, så måste det kunna erbjudas dem något vederlag genom jämförelsevis högre löneförmåner.

Tager man hänsyn till alla dessa synpunkter, så torde de belopp, omkring 1,800 kronor i grundlön och 350 (noga räknadt 354: 67) kronor i ålderstillägg, som framgingo af statskontorets beräkningar, böra höjas, och synes mig den kontanta lönen för manlig ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor i grundlön jämte tre ålderstillägg å 400 kronor att utgå efter 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring.

Vid högre folkskola skall ordinarie lärare, såsom förut sagts, åtnjuta utom den kontanta lönen förmånen af tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför.

45 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Öfverstyrelse!! anser lämpligt, att denna förmån bibehålles endast för föreståndare, men att för annan ordinarie ämneslärare den kontanta lönen höjes med ett mot ifrågavarande förmån svarande belopp, och den anser, att om denna ersättning uppskattas till 300 kronor, ett i det hela lämpligt medeltal valts mellan de växlande belopp, hvartill nämnda förmåner vid de högre folkskolorna å olika orter beräknas.

Statskontoret finner det tydligt, att den omständigheten, att en del af aflöningsförmånerna vid högre folkskolor utgår i form af fri bostad och bränsle, innebär ett hänsynstagande till en å dyrare ort placerad lärares berättigade anspråk att åtnjuta en något högre aflöning än den med honom jämnställde lärare, som tjänstgör å en billigare. Men statskontoret vill dock icke motsätta sig öfverstyrelsens förslag i denna punkt.

Först vill jag framhålla, att jag finner det belopp, 300 kronor för manlig lärare, som öfverstyrelsen i detta hänseende föreslagit, vara för lågt beräknadt. Af en till öfverstyrelsens underdåniga utlåtande fogad bilaga, innehållande uppgifter från de högre folkskolorna för höstterminen 1909 angående lärarnas afiöningsförhållanden m. m., framgår, att medelvärdet af de belopp, hvartill förmånen af fri bostad med bränsle för manlig ordinarie lärare vid de olika skolorna uppskattats, skulle blifva omkring 410 kronor; medräknas blott de mera folkrika samhällena, skulle det utgöra omkring 430 kronor. Alltså skulle en värdering af de förmåner, som här äro i fråga, till 300 kronor äfven den innebära en lönenedsättning i jämförelse med förhållandena vid de högre folkskolorna.

Men jag anser ej något egentligt skäl föreligga att för den kommunala mellanskolan afvika från den princip i detta hänseende, som tillämpas vid folkskolor och högre folkskolor. Liksom dessa kommer den kommunala mellanskolan att stå under kommunal styrelse och förvaltning, hvarför det torde vara lämpligt, att kommunen, äfven hvad dess lärare beträffar, har möjlighet att fritt välja mellan att lämna bostad och bränsle in natura eller ock en motsvarande kontant ersättning. Hvad storleken af denna senare angår, torde ej något bestämdt belopp behöfva fixeras, enär ifrågavarande ersättning måste blifva olika på olika orter. Detta innebär också en tillämpning af den princip, som statskontoret i sitt underdåniga utlåtande berört, nämligen att löneförmånerna böra lämpas efter olikhet i iefnadskostnader på skilda orter.

Jag vill alltså på anförda grunder förorda, att ordinarie manlig lärare vid kommunal mellanskola utom förut nämnda kontanta löneförmåner skall erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning.

46 Kvinnlig

ordinarie

ämneslärare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Vid beräkningen af de löneförmåner, som synts mig behöfliga och rättvisa i fråga om de manliga ämneslärarna vid de kommunala mellanskolorna, har jag, såsom af det föregående synes, i likhet med öfverstyrelsen tagit den utgångspunkt, som af Riksdagen angifvits, men från öfverstyrelsen skilt mig dels däri, att jag ansett summan 1,800 kronor riktigare än 1,700 kronor beteckna det belopp, som motsvarar den ökade tjänstgöringstiden, dels däri, att jag funnit den i lönerna för den högre folkskolans lärare ingående bostadsförmånen vara af öfverstyrelsen för lågt värderad, dels slutligen däri, att jag ansett skälig hänsyn böra tagas till den skärpning af kompetensvillkoren, som jag i likhet med öfverstyrelsen funnit nödvändig. Härigenom har jag i mitt förslag kommit till något högre löneförmåner än de af öfverstyrelsen föreslagna. Om dessa senare medgifver öfverstyrelsen själf, att de måste anses jämförelsevis låga. Då öfverstyrelsen likväl ansett sig kunna stanna vid de belopp den föreslagit, beror detta därpå, att den, såsom upprepade gånger i dess underdåniga utlåtande framhålles, betraktar dem som »minimilöner», hvilka man kan vänta skola af vederbörande kommuner höjas. I den förhoppning, som öfverstyrelsen sålunda uttalat, skulle jag för min del gärna vilja instämma, och möjligt är ju, att kommunen i ett och annat fall skall komma att begagna sig af den frihet den äger att erbjuda sina lärare bättre löneförmåner. Men den erfarenhet, som kan hämtas från den af öfverstyrelsen själf förebragta utredningen rörande aflöningen vid de högre folkskolorna, synes icke gifva tillräckligt stöd för en förmodan, att detta i allmänhet skall blifva fallet. Den förutsättning, från hvilken öfverstyrelsen härvid utgår, torde under sådana förhållanden få anses alltför osäker, för att man vid uppgörandet af skolornas lönestat därpå skulle kunna bvgga.

j Oo

Vid högre folkskola skall kvinnlig ordinarie lärare åtnjuta i grundlön 1,400 kronor samt tre ålderstillägg å 200 kronor och därjämte tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning.

Öfverstyrelsen har vid sitt förslag angående löner för de kvinnliga ämneslärarna vid de kommunala mellanskolorna ansett sig böra hufvudsakligen taga hänsyn till de lönesatser, som för närvarande äro fastställda för lärarinnorna vid statens samskolor, nämligen en grundlön å 1,500 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring, och har på grund häraf hemställt, att ordinarie ämneslärarinna vid kommunal mellanskola skulle i ett för allt erhålla en aflöning af 1,500 kronor i första lönegraden med två ålderstillägg å 250 kronor efter respektive fem och tio års tjänstgöring.

47 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 129.

Statskontoret kan för sin del icke finna annat, än att öfverstyrelsens förslag i denna del står i strid med Riksdagens afsikter. Visserligen vunnes genom detta förslag en närmare öfverensstämmelse med gällande stadganden om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, men statskontoret framhåller, att Riksdagen i sin skrifvelse, vid anmälan, att Riksdagen icke funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna kunna godkänna, hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, tillika uttryckligen angifver, att detta inträffat, oaktadt motsvarande bestämmelser af Riksdagen godkänts i fråga om de enskilda skolorna, och att anledningen härtill varit det nära sambandet mellan de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna. I enlighet härmed anser statskontoret, att de ifrågavarande lönerna böra fastställas till sådana belopp, som betingas af jämförelsen med lönerna vid högre folkskolor, och föreslår, att löneförmånerna för ordinarie ämneslärarinna vid kommunal mellanskola i ett för allt skola utgå med en begynnelselön af 1,850 kronor samt tre ålderstillägg å 200 kronor, således en slutlön af 2,450 kronor.

Hvad öfverstyrelsens förslag beträffar, måste jag instämma med statskontoret i dess åsikt, att detsamma står i strid med Riksdagens tydligt uttalade mening, och att man äfven i fråga om lärarinnornas löner bör fasthålla den utgångspunkt, som af Riksdagen angifvits, nämligen motsvarande löner vid den högre folkskolan. Tager man då äfven i detta fall hänsyn till den förut nämnda olikheten i årlig undervisningstid och lärares undervisningsskyldighet, så kommer man, i öfverensstämmelse med statskontorets beräkning, till en kontant grundlön af omkring 1,540 (noga räknadt 1,536: 89) kronor och ålderstillägg af omkring 220 (noga räknadt 219: 56) kronor. Med hänsyn till den förut omnämnda skärpningen i kompetensen vill jag förorda, att den kontanta grundlönen för ordinarie ämneslärarinna vid kommunal mellanskola bestämmes till 1,600 kronor. A1 der still ä.er gen finner jag i likhet med statskontoret böra sättas till 200 kronor.

Då de synpunkter beträffande naturaförmånerna, som anfördes i fråga om de manliga lärarnas aflöning, måste anses gälla äfven de kvinnliga, vill jag äfvenledes förorda, att ordinarie ämneslärarinna, utom förut nämnda kontanta löneförmåner, skall erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning.

Oaktadt de kvinnliga lärarnas löner här icke höjts i samma proportion som de manliga lärarnas och således måste i förhållande till motsvarande löner vid de högre folkskolorna anses låga, äro de, som synes, väsentligt högre än lönerna för lärarinnorna vid statens samskolor.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Här föreligger ett tydligt bevis på omöjligheten att med nu gällande stridiga bestämmelser inom skollagstiftningen komma till ett från alla synpunkter oangripligt förslag. Men den brist på öfverensstämmelse, som i detta afseende förefinnes, torde kunna afhjälpas först i samband med den revision i enhetlig riktning af vår skollagstiftning, hvars nödvändighet jag förut haft anledning att framhålla.

Adjunkts-

kompetent

lärares

aflöning.

Öfverstyrelsen framhåller med styrka önskvärdheten af att lärare, som förvärfvat behörighet till adjunkts tjänst vid allmänt läroverk, måtte dragas öfver till den kommunala mellanskolan, enär detta skulle vara ägnadt att åt skolan bereda en större auktoritet utåt och betrygga de utgående elevernas likställighet med de från de allmänna läroverken utexaminerade. Ett väsentligt villkor för förvärfvande åt kommunala mellanskolor af lärare med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk vore därför, att skillnaden mellan lönerna för sådana lärare vid kommunal mellanskola och vid realskola ej blefve alltför stor. I motsvarighet till de lönebidrag från staten, som enligt af Riksdagen beslutad lönereglering skola tillkomma de lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,, hvilka aflagt erforderliga prof för behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, har öfverstyrelsen funnit lämpligt, att ett särskildt åt staten utgående lönetillägg beredes nu ifrågavarande lärare. Öfverstyrelsen föreslår, att detta tillägg skall utgöra 500 kronor i alla lönegrader. Då, hvad lärarinnorna beträffar, skillnaden mellan de olika slagen af formell kompetens icke syntes öfverstyrelsen innebära samma stora reella skillnad, som förefunnes mellan de olika slagen af formell kompetens för de manliga lärarna, ville öfverstyrelsen icke föreslå olika löneförmåner för lärarinnor med olika formell kompetens.

Mot öfverstyrelsens förslag angående dylikt lönetillägg åt ordinarie manlig lärare med adjunktskompetens har statskontoret icke haft något att invända men finner de skäl, öfverstyrelsen härför framställt, gälla i lika hög grad i afseende på kvinnlig som i afseende på manlig lärare, hvarför statskontoret hemställer, att manlig eller kvinnlig lärare, som fullgjort de för lektors- eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk stadgade prof, skall tillerkännas ett lönetillägg af 500 kronor om året att utgå af statsmedel.

Jag delar öfverstyrelsens uppfattning i fråga om önskvärdheten af att lärare, hvilka förvärfvat behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk, måtte kunna fästas vid den kommunala mellanskolan. Men enligt min mening skulle det äfven med de löneförmåner för adj unktskompe-

49 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

tent lärare, som af öfverstyrelsen föreslagits, helt visst icke blifva möjligt att stadigvarande kvarhålla sådana lärare vid denna skola. Den högre lönen och den därmed följande högre pensionen skulle utan tvifvel i allmänhet förmå dem att, så snart detta befunnes ekonomiskt fördelaktigare, öfvergå till de allmänna läroverken. För att hindra en dylik öfvergång tinnes nog intet annat säkert medel än att göra lönerna vid de kommunala mellanskolorna lika höga som adj unktslönerna vid de allmänna läroverken, en åtgärd, som af ekonomiska skäl helt naturligt förbjuder sig själf.

Vill man tillförsäkra de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, så får man säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet taga anställningen vid kommunal mellanskola mera som en öfvergångsplats. Man får därför nöja sig med att ställa det så, att sådana lärare kunna finna det fördelaktigt för det första att taga anställning vid kommunal mellanskola och vidare att sedan kvarstanna där ett ej alltför litet antal år.

Men de åtgärder, öfverstyrelsen föreslagit i afsikt att tillförsäkra de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, finner jag för min del ej fullt tillfredsställande. Till stöd för sitt förslag har öfverstyrelsen åberopat löneförhållandena vid de af staten understödda enskilda läroanstalterna. Vid dessa uppbär ämneslärarinna med en viss högre kompetens i första lönegraden 1,400, i andra 1,700 och i tredje 2,000 kronor, under det för lärarinna med lägre kompetens finnas lönegraderna 1,200, 1,500, 1,800 och 2,000 kronor. Alltså erhålla de visserligen olika begynnelselön men samma slutlön, hvilken senare af lärarinna med högre kompetens uppnås redan efter tio men af lärarinna med lägre kompetens först efter femton års tjänstgöring. Under det öfverstyrelsens förslag innebär två skilda löneskalor med olikhet i både begynnelse- och slutlön, är den bärande tanken i den anordning, som införts vid de enskilda skolorna, den, att den underlägsenhet, som får anses ligga i en lägre teoretisk utbildning, efter hand uppväges genom en väl vitsordad tjänstgöring, så att lärarinna med lägre kompetens dock efter en viss tids tjänstgöring kommer till samma lön som lärarinna med högre kompetens. Denna tanke hade fått ett klarare uttryck, om de olika lönegraderna för lärarinna med lägre kompetens i stället hade satts till 1,200, 1,400, 1,700 och 2,000 kronor, eller lönegraderna för lärarinna med högre kompetens till 1,500, 1,800 och 2,000 kronor. Detta hade inneburit, att lärarinna med högre kompetens egentligen fått börja i andra lönegraden och alltså för sin högre teoretiska utbildning fått räkna sig till godo fem tjänstår.

Jag håller före, att denna princip med fördel kan tillämpas äfven på den kommunala mellanskolan, så att en lärare med adjunktskompetens såsom särskilt vederlag för den tid och de kostnader, han offrat på för-

Bihang till Rilcsd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft. 7

50 Kungl. Maj-.ls Nåd. Proposition Nr 129.

väfvande,t af denna sin högre kompetens, får tillgodoräkna sig ett visst antal tjänstår, och jag vill äfven i detta fall förorda fem år. Lärare med behörighet till adjunkts tjänst vid allmänt läroverk skulle då såsom ordinarie lärare vid kommunal mellanskola få börja i andra lönegraden, alltså i verkligheten få en begynnelselön af 2,400 kronor jämte bostad och vedbrand eller ersättning därför, men skulle ej komma till högre slutlön än lärare med lägre kompetens. Under det lönegraderna eljest äro: 2,000, 2,400, 2,800, 3,200 kronor, skulle de alltså för lärare med adjunktskompetens blifva: 2,400, 2,800, 3,200 kronor.

I likhet med statskontoret finner jag, att intet bindande skäl kan anföras för olikställighet i detta fall mellan manlig och kvinnlig lärare, och vill jag på grund häraf förorda, att jämväl kvinnlig lärare, som aflagt de prof och fullgjort den tjänstgöring, hvilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, skall vid anställning som ordinarie ämneslärarinna vid kommunal mellanskola få tillgodoräkna sig fem lönetursår.

De bestämmelser i fråga om adjunktskompetent lärares löneförmånervid kommunal mellanskola, jag här uttalat mig för, synas mig för ifrågavarande syfte vara ej blott lika verkningsfulla utan till och med verkningsfullare än de af öfver styrel sen föreslagna. Enligt de sistnämnda, skulle manlig lärare med adjunktskompetens i begynnelselön få 2,500 kronor i ett för allt, under det han enligt de af mig förordade bestämmelserna skulle erhålla en kontant begynnelselön af 2,400 kronor samt bostad och bränsle eller motsvarande ersättning.

Föreståndare. Såsom förut nämnts, har öfver styrel sen ansett, att befattningen som föreståndare liksom ock befattningen som biträdande föreståndarinna — eller, med den af öfverstyrelsen använda benämningen, första lärarinna — skulle tillsättas som särskilda ordinarie tjänster. I enlighet härmed har öfverstyrelsen föreslagit, att de med nämnda befattningar förenade löneförmånerna skulle utgå icke i form af arfvode utan i form af lön.

Med hänsyn därtill, att för befattningen som föreståndare kräfdes, därför särskildt lämpade personliga egenskaper och förvärfvad pedagogisk och organisatorisk erfarenhet, äfvensom därtill, att vid en institution en chef icke lämpligen borde aflönas lägre än med de löner, som kunde tillkomma hans underlydande, anser öfverstyrelsen manlig föreståndares begynnelselön böra, oberoende af hans kompetens, sättas till 3,700 kronor, d. v. s. till den af öfverstyrelsen föreslagna slutlönen för manlig lärare med högre kompetens, samt dessutom bostad eller hyresersättning, hvarjämte han borde åtnjuta rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10 års tjänstgöring som föreståndare. För biträdande föreståndarinna föreslår

51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

öfverstyrelsen i anslutning till vid statens samskolor gällande lönebestämmelser en begynnelselön af 2,000 kronor och en slutlön af 2,500 kronor. Kvinnlig föreståndare skulle erhålla samma kontanta lön som biträdande föreståndarinna i högsta lönegraden samt dessutom bostad eller hyresersättning äfvensom rätt till ett ålderstillägg å 250 kronor efter 10 års tjänstgöring som föreståndarinna.

I öfverensstämmelse med sin af mig förut återgifna åsikt, att den af öfverstyrelsen föreslagna anordningen med inrättandet af särskilda tjänster för ifrågavarande befattningshafvare icke behöfde användas, utan att uppdragen att vara föreståndare eller biträdande föreståndarinna borde meddelas för viss tid, anser statskontoret, att nämnda uppdrag lämpligen borde aflönas med arfvoden. Därest det emellertid befunnes lämpligt, att innehafvarna af dessa uppdrag erhölle fast anställning, ville statskontoret föreslå för manlig föreståndare en lön af 3,550 kronor med ett ålderstillägg å 400 kronor och dessutom bostad eller hyresersättning, för biträdande föreståndarinna en lön af 2,950 kronor med ett ålderstillägg å 250 kronor samt för kvinnlig föreståndare samma löner som för biträdande föreståndarinna och dessutom bostad eller hyresersättning.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning säger sig i likhet med statskontoret icke kunna finna annat, än att uppdrag af nu ifrågavarande beskaffenhet lämpligen kunde aflönas med särskild! arfvode. Direktionen, som hemställer, att den kommunala mellanskolans lärarkår skulle erhålla delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, påpekar, att genom ett dylikt aflöningssätt äfven den fördelen skulle vinnas, att på den kommunala mellanskolans lärarkår kunde tillämpas samma grunder, som gälla för de lärarkårer, hvilka för närvarande äro delaktiga i nämnda båda pensionsanstalter. Beträffande föreståndare för högre folkskolor och öfverlärare vid folkskolor tages nämligen vid pensioneringen ingen hänsyn till de arfvoden, som de möjligen i denna sin egenskap uppbära, utan delaktighetsbeloppet utgör äfven för dem högsta lagstadgade kontanta lönen som ordinarie lärare.

Då jag biträdt statskontorets åsikt, att den kommunala mellanskolans föreståndare icke bör i denna sin egenskap erhålla fast anställning, utan att uppdraget att vara rektor eller föreståndarinna, i likhet med hvad vid andra läroanstalter är förhållandet, bör meddelas genom förordnande för viss tid, finner jag ock såsom statskontoret och direktionen öfver folkskollärarnas pensioninrättning, att rektor och föreståndarinna samt biträdande föreståndarinna böra utöfver sin lön som ordinarie ämneslärare uppbära ett särskildt arfvode. Att det af öfverstyrelsen för ifrågavarande befatt-

52 Kungi. MajUs Nåd. Proposition Nr 129.

ningshafvare föreslagna aflöningssättet icke passar tillsamman med det förslag rörande ämneslärarnas vid de kommunala mellanskolorna aflöning, som jag i det föregående funnit mig böra förorda, är uppenbart, då den förmån af bostad eller motsvarande ersättning, som enligt det förra förslaget skulle tillkomma endast den manliga eller kvinnliga föreståndaren, enligt det senare skulle ingå i samtliga ordinarie ämneslärares löneförmåner.

För de med föreståndarskapet förenade särskilda åliggandena finner jag ett arfvode af 800 kronor utgöra en skälig ersättning. Bestämmes arfvodet till detta belopp, d. v. s. summan af två ålderstillägg, så skulle det helt visst endast sällan kunna inträffa, att rektor hade lägre aflöning än någon medlärare, enär man kan antaga, att till rektor i allmänhet icke skulle komma att utnämnas någon, som ej redan hade rätt till åtminstone ett ålderstillägg som ordinarie ämneslärare. Det önskemål, som utgjort ett viktigt motiv för öfverstyrelsens förslag, nämligen att en chef icke måtte komma att aflönas lägre än med de löner, som tillkomma hans underlydande, skulle alltså, åtminstone hvad manlig föreståndare beträffar, i regeln komma att vinnas. Att med afseende på det särskilda arfvodet göra skillnad mellan rektor och föreståndarinna finner jag icke skäligt.

För biträdande föreståndarinna vill jag, under erinran om den begränsade uppgift, som skulle tillkomma henne, såsom lämpligt arfvode föreslå 200 kronor.

Extra ordi- Hvad angår icke-ordinarie ämneslärares aflöning, så finnes vid högre narie och folkskola bestämmelser därom blott beträffande vikarie för sjuk lärare.

lärare. Sådan vikarie skall åtnjuta arfvode, manlig efter minst 190 kronor och

kvinnlig efter minst 180 kronor för läsmånad, hvarjämte vikarien skall förses med tjänlig bostad med vedbrand eller ersättning därför. Dessutom äger vikarien rätt till godtgörelse för resekostnad, där sådan ifrågakommer.

Med hänsyn till de af öfverstyrelse!! föreslagna begynnelselönerna för den ordinarie lärarpersonalen har öfverstyrelsen funnit det lämpligt, att arfvodet för manlig vikarie utan hänsyn till kompetens sättes till 1,500 kronor för läsår och för kvinnlig vikarie till 1,200 kronor för läsår.

Detta öfverstyrelsens förslag har statskontoret funnit sig böra lämna

utan anmärkning. I särskildt afgifven reservation har emellertid föredraganden, t. f. statskommissarien Beckman, med hvilken t. f. statskommissarien Thorstensson instämt, uttalat, att på grund af den allmänna principen, att aflöningen i intet fall borde vara lägre vid kommunala mellanskolor än vid högre folkskolor, ersättningen åt ifrågavarande vikarier borde blifva densamma vid kommunala mellanskolor, som för högre folkskola är stadgad.

53 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

I likhet med nämnda reservanter anser jag riktigast att äfven i detta hänseende fasthålla vid jämförelsen med högre folkskolan, men då det här är fråga äfven om extra ordinarie lärare, hvilka kunna komma att förordna? för helt läsår, finner jag det lämpligare att bestämma arfvodet för läsår än för läsmånad. Med användning af den beräkningsgrund, som förut tillämpats, skulle i enlighet härmed det kontanta arfvodet för extra ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare vid kommunal mellanskola uppgå till noga räknadt 1,572: 36 kronor och för kvinnlig extra ordinarie och vikarierande lärare till noga räknadt 1,383: 20 kronor, hvilka belopp tydligen böra afrundas till respektive 1,600 och 1,400 kronor. Jag anser det emellertid ej nödigt att för den kommunala mellanskolan föreskrifva förmånen af fri bostad och vedbrand åt lärare, som har en mera tillfällig anställning. Förmånen af fri bostad med vedbrand samt af godtgörelse för resekostnad bör sålunda ersättas genom en höjning af det kontanta arfvodet. I betraktande häraf synes mig ett belopp af 1,800 kronor för manlig och af 1,600 kronor för kvinnlig extra ordinarie och vikarierande lärare med full tjänstgöring, allt för läsår räknadt, utgöra skäliga arfvoden.

Som synes har den proportion, som förefinnes mellan de lönebelopp, hvilka förordats för manlig och kvinnlig ordinarie lärare, här icke kunnat fasthållas. Men en höjning af arfvodet för manlig extra ordinarie eller vikarierande lärare utöfver 1,800 kronor synes mig knappast af omständigheterna påkallad, och en sänkning af kvinnlig extra ordinarie eller vikarierande lärares arfvode under 1,600 kronor skulle komma i strid med Riksdagens tydligt uttalade mening.

Vikarie för rektor eller föreståndarinna, som åtnjuter tjänstledighet i denna sin egenskap, synes mig böra erhålla ett arfvode af 400 kronor för kalenderår räknadt. Biträdande- föreståndarinnas vikarie torde böra åtnjuta hela det för denna befattning stadgade särskilda arfvodet.

Rörande timlärare har öfverstyrelsen föreslagit, att arfvodet för manlig sådan lärare i läroämne, i anslutning till bestämmelserna rörande timlärares aflöning vid de allmänna läroverken, fastställes att utgå med 90 kronor för veckotimme för lärare med kompetens för adjunktsbefattning vid allmänt läroverk och med 80 kronor för annan lärare, samt att timlärarinna i läroämne skall uppbära samma arfvode som sådan lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt eller 60 kronor. Om, såsom öfverstyrelsen anser önskvärdt, särskilda lärare i öfningsämnen anställas vid kommunal mellanskola, anser öfverstyrelsen, att kvinnlig lärare i dessa ämnen bör i fråga om såväl arfvodesbelopp som rätt till ålderstillägg likställas med sådan lärare vid statsunderstödd enskild läroanstalt, d. v. s. att lärarinna i välskrifning, teckning, musik och gymnastik skulle åtnjuta ett

Timlärare och öfningslärare.

Samman-

fattning.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

arfvode af 60 kronor och lärarinna i handarbete af 50 kronor samt dessutom under vissa villkor ålderstillägg af 10 kronor i andra och 20 kronor i tredje lönegraden, allt för veckotimme räknadt. Manlig öfningslärare i välskrifning, teckning, musik och gymnastik borde åtnjuta 90 kronor för hvarje veckotimmes undervisning med rätt för lärare, som har den kompetens och tjänstgöring, som är fastställd för lärarinnas vid statsunderstödd enskild läroanstalt rätt till lönetursberäkning, att åtnjuta ålderstillägg beräknadt efter veckotimme af 15 kronor i andra och 30 kronor i tredje lönegraden.

Statskontoret har lämnat detta förslag utan anmärkning. Föredraganden har uttalat afvikande mening och ansett, att manliga och kvinnliga såväl timlärare som öfningslärare borde likställas i afseende på aflöningen; de senare särskildt med hänsyn därtill, att manliga och kvinnliga sådana lärare vid de allmänna läroverken åtnjuta samma aflöningsförmåner. För timlärare föreslår han ett minimiarfvode af 60 kronor pr veckotimme med eu höjning af 15 kronor pr veckotimme för lärare, som i afseende på aflagda prof äger samma kompetens som lektorer eller adjunkter vid de allmänna läroverken; öfningslärare, såväl manliga som kvinnliga, borde åtnjuta de aflöningsförmåner, som af öfverstyrelsen föreslagits för de kvinnliga.

f min föregående framställning har jag såsom sannolikt framhållit, att undervisningen i öfningsämnen vid de kommunala mellanskolorna kommer att upprätthållas genom timlärare och att således inga öfningslärare med fast anställning komma att finnas vid dessa skolor. Jag kan därför icke biträda öfverstyrelsens förslag om olika lönegrader för öfningslärare. Och då jag förut icke funnit skäl att förorda olika aflöning för extra ordinarie och vikarierande lärare med olika kompetens, så anser jag icke tillräckligt skäl föreligga att ansluta mig till öfverstyrelsens förslag om högre arfvodesbelopp för timlärare med adjunktskompetens, så mycket mindre som i de flesta fall möjlighet till val mellan timlärare med olika kompetens icke torde komma att förefinnas.

Jag vill därför uttala mig för att arfvodena till manlig såväl timlärare som öfningslärare må utgå med det af öfverstyrelsen föreslagna lägre beloppet 80 kronor för årlig veckotimme. För kvinnlig sådan lärare synes mig ett belopp af 65 kronor för årlig veckotimme mera närma sig det förhållande mellan ordinarie manlig och kvinnlig lärares löner, som förut iakttagits, än det af öfverstyrelsen föreslagna beloppet 60 kronor.

För större öfversiktlighets skull vill jag här göra en sammanfattning af de olika lönesatser, som i det föregående förordats.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

55 Beträffande den del af aflöningen, som ordinarie ämneslärare, hvilken är tjänstledig på grund af sjukdom, bör afstå till sin vikaries aflönande, gäller vid högre folkskola, att denna skall utgöra en fjärdedel af vikariens minimiarfvode.

Öfverstyrelsen finner, i analogi med hvad som t. ex. är föreskrifvet för öfningslärare vid de allmänna läroverken, det vara skäligt, att tjänstledig sjuk lärare afstår en fjärdedel af sina aflöningsförmåner. Statskontoret förklarar sig häremot intet hafva att erinra.

Då jag i fråga om aflöning ansett mig böra utgå från hvad som är stadgadt för högre folkskolan, finner jag icke tillräckligt skäl att i denna punkt afvika därifrån. Jag vill alltså uttala mig för att tjänstledig sjuk lärare skall till sin vikaries aflönande afstå eu fjärdedel af vikariens minimiarfvode. Ordinarie lärare, som af annan anledning än sjukdom är tjänstledig, bör enligt min mening af sin lön afstå det lägsta stadgade arfvodet åt vikarierande lärare, alltså enligt nyss framställda förslag 1,600 kronor för läsår.

Tjänstledig rektor eller föreståndarinna bör af sitt arfvode afstå det belopp, hvarmed arfvodet åt vikarien skall utgå, eller 400 kronor, hvilket belopp, alldenstund rektors eller föreståndarinnas tjänstledighet kan infalla under ferierna, bör beräknas efter kalenderår.

Biträdande föreståndarinna bör vid tjäntsledighet afstå hela sitt särskilda arfvode åt sin vikarie.

Tjänstledig lärares bidrag till vikaries aflöning.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Uppflyttad I fråga om uppflyttning i högre lönegrad gäller för högre folkskola, lönegrad, att sådan uppflyttning äger rum efter fem års oförvitlig tjänstgöring, samt att tjänstinnehafvaren må räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort som ämneslärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium eller ock innehaft ordinarie anställning vid folkskola, dock icke mera än sammanlagdt tio år.

Öfverstyrelsen har ansett det vara nödvändigt att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller för de högre folkskolorna, stadga, att lärare vid kommunala mellanskolor skulle få uti den tjänstetid, som erfordras för åtnjutande af ålderstillägg, inräkna, förutom föregående ordinarie tjänstgöring vid annan kommunal mellanskola, föregående tjänstgöring såsom ämneslärare, respektive ämneslärarinna vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium äfvensom tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid högre folkskola eller egentlig folkskola, dock icke mera än sammanlagdt tio år.

Statskontoret har i fråga om lönetursrätt endast framhållit, att medgifvandet af rätt att beräkna tjänstår såsom folkskollärare strider mot de bestämmelser, som gälla i fråga om civila tjänstemäns rätt att beräkna tjänstår för ålderstillägg, hvilka bestämmelser efter 1904 års lönereglering i princip tillämpas äfven på lärarna vid de allmänna läroverken.

Statskontorets uttalade betänklighet i fråga om rätt att för lönetur vid kommunal mellanskola beräkna tjänstgöring vid folkskola torde icke vara utan fog, men liknande rätt är redan medgifven lärare, som öfvergår från folkskola till högre folkskola. Jag kan därför beträffande rätt till uppflyttning i högre lönegrad vid kommunal mellanskola i hufvudsak ansluta mig till öfverstyrelsens förslag. 1 ett par punkter finner jag mig dock böra därifrån afvika.

Med afseende på lärare, som förut varit anställd vid högre folkskola, må erinras därom, att, då en högre folkskola på grund af kommuns beslut kan öfvergå till kommunal mellanskola, sådan lärare skulle kunna komma att utan eget förvållande nedflyttas i lägre lönegrad, om han, såsom öfverstyrelsen föreslagit, för lönetur vid kommunal mellanskola Ange tillgodoräkna sig endast tio tjänstår. Han skulle då icke erhålla tillbörligt vederlag för de skärpta kompetenskrafven och för den ökade tjänstgöringstiden. Under sådana omständigheter synes det mig riktigare, att ifrågavarande lärare för uppflyttning i högre lönegrad vid kommunal mellanskola får tillgodoräkna sig alla sina ordinarie tjänstår vid högre folkskola.

Beträffande rätten för lärare att vid öfvergång till kommunal mellanskola från allmänt läroverk eller folkskola räkna lönetur kunde ifrågasättas, att denna rätt borde begränsas till ett visst antal år, t. ex. tio. kitt sådant stadgande torde dock icke vara af nämnvärd betydelse.

57 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Det är nämligen knappast tänkbart, att en dylik öfvergång skulle äga rum, efter det så många tjänstår som tio vore uppnådda vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium.

Snarare torde i annat afseende en begränsning af dylik lärares lönetursrätt vid kommunal mellanskola vara önskvärd, öfverstyrelsen har föreslagit, att han för sådan lönetur skulle få inräkna all extra ordinarie tjänstgöring vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, således äfven den tjänstgöring af två år, som utgör villkor för behörighet till ordinarie anställning vid dessa läroanstalter. A andra sidan har öfverstyrelsen föreslagit, att extra ordinarie tjänstgöring, fullgjord vid den kommunala mellanskolan, icke i någon mån skulle få medräknas för uppflyttning i högre lönegrad. Detta senare förslag finner jag för min del riktigt. Men då synes mig icke heller det förstnämnda slaget af tjänstgöring böra få medräknas för lönetur. Det torde nämligen vara oegentligt, att extra ordinarie tjänstgöring vid läroanstalter, med hvilka den kommunala mellanskolan i afseende på undervisningens art och uppgift är likställd, för lönetursberäkning skulle värderas annorlunda än liknande tjänstgöring vid den kommunala mellanskolan själf. Härtill kommer, att öfverstyrelsens förslag så mycket mindre passar in i det lönesystem jag förordat, som adjunktskompetent lärare enligt detta system vid sin anställning som ordinarie omedelbart skulle få tillgodoräkna sig fem tjänstår. Skulle han därjämte för lönetur få räkna äfven de två nyssnämnda för behörighet till ordinarie anställning erforderliga tjänståren, komrne dessa senare att blifva dubbelräknade. Af anförda skäl finner jag det alltså riktigast, att äfven de lärare, som öfvergå från allmänt läroverk eller folkskoleseminarium till kommunal mellanskola, för uppflyttning i högre lönegrad vid sistnämnda skola få räkna endast ordinarie tjänstgöring.

Liksom i fråga om aflöningen finner jag äfven beträffande pensioneringen en lämplig utgångspunkt i förhållandena vid de högre folkskolorna. Den ordinarie lärarpersonalen vid dessa skolor är delaktig såväl i folkskollärarnas pensionsinrättning som i folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Delaktigheten i den senare är obligatorisk för manlig men frivillig för kvinnlig lärare. Delaktighetsbeloppet utgöres af högsta lagstadgade kontanta lönen som ordinarie lärare. I pensionsafgift erlägger skoldistriktet fem och läraren två och en half procent af delaktighetsbeloppet. Till änke- och pupillkassan betalas ingen afgift af skoldistriktet, lärarens afgift utgör tre och en tredjedels procent af delaktighetsbeloppet. Hel pension utgår efter 55 lefnads- och 30 ordinarie tjänstår med sjuttiofem procent af delaktighetsbeloppet.

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Raft.

Pensio-

nering.

58 Stats-

understöd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan den kommunala mellanskolan och den högre folkskolan anser öfverstyrelsen det lämpligast, att folkskollärarnas pensionsinrättning öfvertager pensioneringen äfven af lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning förklarar sig ej hafva något att i hufvudsak invända mot att nämnda pensionsinrättning öfvertager ifrågavarande pensionering, men framhåller på samma gång önskvärdheten af att aflönings- och ännu mer kompetensvillkoren för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna måtte ordnas i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende gäller för de högre folkskolornas lärare och lärarinnor. Såsom redan förut nämnts har direktionen uttalat sig för att rektor och föreståndarinna borde aflönas med särskildt arfvode, hvilket ej finge inräknas i lönen och således ej heller öfva inflytande på delaktighetsbeloppet. Direktionen har ej heller något att invända mot att kommunala mellanskolans lärare vinna delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa enligt i hufvudsak samma grunder, som gälla för lärare vid högre folkskolor.

För min del vill jag ansluta mig till den mening, som uttalats af öfverstyrelsen och direktionen, och vill alltså förorda, att i fråga om den ordinarie lärarpersonalens vid kommunala mellanskolor delaktighet i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall i tillämpliga delar iakttagas hvad angående delaktighet i dessa kassor är stadgadt i fråga om lärare vid högre folkskolor, och att det särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna och biträdande föreståndarinna således icke inräknas i delaktighctsbeloppen.

Vinner hvad jag här förordat afseende, så skulle hel pension för manlig ordinarie lärare vid kommunal mellanskola utgå med 2,400 kronor och för kvinnlig ordinarie lärare med 1,650 kronor om året, Pensionsafgift skulle erläggas för manlig lärare af kommunen med 160 kronor och af läraren med 80 kronor, för kvinnlig lärare af kommunen med 110 kronor och af lärarinnan med 55 kronor. Afgiften till änke- och pupillkassan skulle blifva för manlig lärare 106: 67 kronor och för kvinnlig lärare 73: 33 kronor.

Riksdagen har i sin skrifvelse ingenting uttalat angående storleken af det statsunderstöd till de kommunala mellanskolorna, som kan blifva behöfligt, sedan den åt Riksdagen begärda löneregleringen för dessa skolor kommit till stånd. Men af hvad jag i det föregående anfört, torde det vara uppenbart, att detta understöd icke kan bibehållas vid nu stadgade belopp. Den nuvarande uppdelningen af statsunderstödet i dels ett grund-

Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 129. 59

anslag, dels ett särskildt bidrag till litrarnas aflöning finner jag intet skit! att frångå.

Angående grundanslagets storlek hafva de hörda myndigheterna icke Grundanslag, uttalat sig. Det grundanslag, som år 1909 af Eders Kungl. Majrt begärdes och af Riksdagen beviljades skola utgå till de kommunala mellanskolorna, eller 4,800 kronor årligen till hvarje skola, var afvägdt med hänsyn till de lönesatser, som då föreslogos och hvilka voro afsevärdt lägre än de belopp, jag nu på grund af Riksdagens uttalade mening ansett mig böra förorda.

Såsom af det föregående framgår, har jag i anslutning till Riksdagens skrifvelse vid afvägande! af lönesatserna för lärare vid kommunala mellanskolor i det hela tagit till utgångspunkt förhållandena vid de högre folkskolorna. Af skäl, som förut framhållits, har jag härvid funnit högre lönesatser vid kommunal mellanskola än vid högre folkskola nödvändiga.

Dessa lönesatser komma ock att ställa större ekonomiska kraf på kommunerna. Men äfven i andra hänseenden än i fråga om lönebeloppen blifva omkostnaderna större beträffande kommunal mellanskola än i fråga om högre folkskola. Den förra behöfver jämförelsevis flera lärår krafter, och krafven på lokaler och undervisningsmateriell, särskildt för undervisningen i naturkunnighet, blifva också större vid den kommunala mellanskolan. Men i första rummet måste den stadgade längre undervisningstiden äfven här tagas i betraktande.

Till den högre folkskolan utgår grundanslaget med 1,200 kronor för årsklass. En rent matematisk beräkning med hänsyn tagen blott till den längre undervisningstiden leder till ett belopp af 1,520 kronor för årsklass vid den kommunala mellanskolan. Tager man därjämte i betraktande de i öfrigt större fordringarna, synes mig grundanslaget icke kunna sättas lägre än till 1,600 kronor för hvarje årsklass eller sammanlagdt 6,400 kronor.

Till samma resultat kommer man vid en jämförelse med statsunderstödet till de enskilda mellanskolorna, för hvilka grundanslaget utgör 4,800 kronor till hvarje skola. Det är då att märka, att den lagstadgade lägsta lönen för ämneslärarinna vid sistnämnda skola uppgår till 1,200 kronor, under det jag ansett mig för den kommunala mellanskolan icke kunna föreslå ett lägre belopp än 1,600 kronor, och det synes mig naturligt, att proportionen mellan grundanslaget och lägsta lönen åtminstone icke bör ställas ofördelaktigare för den kommunala mellanskolan. Äfven med denna utgångspunkt kommer man således till ett belopp af 6,400 kronor för denna skola.

60 Bidrag till lärarnas aflöning.

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Därtill kommer, att det synes ligga i den kommunala mellanskolans natur såsom kommunal läroanstalt och i dess nära frändskap med folkskolan och den högre folkskolan, att den ej kan upptaga terminsafgifter af samma storlek och i samma utsträckning som den enskilda skolan. Till en kommunal skola torde ej heller bidrag af enskilda donatorer vara att påräkna i samma omfattning, som kan ifrågakomma, då det gäller enskilda skolor.

Det särskilda anslag af högst 600 kronor årligen för undervisning i huslig ekonomi, som enligt redan gällande bestämmelser kan tilldelas kommunal mellanskola, bör gifvetvis alltfort kunna utgå.

Såväl det som grundanslag utgående statsunderstödet som nu nämnda understöd för undervisning i huslig ekonomi torde böra beräknas för kalenderår.

Öfverstjmelsen har intet haft att invända mot den nu för kommunala mellanskolor stadgade bestämmelsen, att staten betalar två tredjedelar af samtliga utgående ålderstillägg. I anslutning till sitt aflöningsförslag föreslår öfverstyrelsen, att staten dessutom skulle bidraga dels med 500 kronor för hvarje manlig ordinarie lärare med adjunktskompetens, dels med 250 kronor för hvarje biträdande föreståndarinna, dels till aflöning af manlig föreståndare med 1,300 kronor samt till aflöning af föreståndarinna med samma belopp som till biträdande föreståndarinna i högsta lönegraden eller 650 kronor, dels slutligen till aflöning af sådan sjukvikarie, som är behörig till ordinarie anställning vid kommunal mellanskola, med två tredjedelar af det belopp, som kräfves till hans aflöning utöfver hvad den tjänstledige läraren, respektive lärarinnan vore skyldig att afstå.

Statskontoret delar öfverstyrelsens uppfattning utom däri, att det, i öfverensstämmelse med sitt förslag rörande manlig föreståndares lön, anser, att statsbidraget härtill bör utgå med 1,200 kronor, samt vidare finner rättvisast, att anslaget till föreståndarinna och biträdande föreståndarinna utgår enligt samma grundsats som till manlig föreståndare, eller med 900 kronor.

Vid olika tillfällen under de senare åren, då Riksdagen fattat beslut rörande statsbidrag till aflönande af lärarpersonalen vid enskilda eller kommunala läroanstalter, har Riksdagen funnit det vara af vikt att träffa sådana bestämmelser, att vederbörande myndigheter vid anställning af lärare icke skulle frestas att låta sig ledas af ekonomiska hänsyn utan endast skulle hålla undervisningens kraf i sikte, så att åt läroanstalterna måtte tillförsäkras de bästa lärarkrafter, som under gifna förhållanden kunde stå

61 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

dem till buds. Så bestämde 1909 års Riksdag i fråga om statsunderstödda enskilda läroanstalter, att det särskilda lönetillägg, som utöfver minimilönen skulle utgå till lärarinnor med en viss högre kompetens, helt och hållet skulle bestridas af statsmedel. En likartad syftning hade det beslut, som fattades i samband med 1906 års lönereglering för folkskolornas lärarpersonal, att skillnaden mellan aflöningen för manlig och för kvinnlig lärai‘e utjämnas genom statsbidrag.

Det synes mig klart, att den garanti mot att ekonomiska hänsyn på ett otillbörligt sätt göra sig gällande, som bestämmelser af nyssnämnda art lämna, är lika behöflig i fråga om den kommunala mellanskolan som beträffande för utberörda läroanstalter. Något särskild! behof af statsbidrag till utjämnande af olikhet i aflöningen mellan lärare med olika kompetens synes mig här ej föreligga. Bestämmelsen, att tjänsterna skola ledig-förklaras och tillsättas enligt fastställda befordringsgrunder, torde i detta hänseende bereda tillräcklig garanti. Däremot synes det mig vara af så mycket större vikt att aflägsna alla hänsyn af ekonomisk art, då det gäller valet mellan manlig och kvinnlig lärarkraft. Den ökning i utgifter, som kan uppstå genom val af manlig lärare i stället för kvinnlig sådan, bör alltså enligt min mening utjämnas genom bidrag af statsmedel. Af denna grundsats följer, att statsbidrag böra utgå till bestridande af skillnaden mellan manlig och kvinnlig ordinarie lärares grundlön, 400 kronor, samt mellan samma lärares ålderstillägg, 200 kronor, vidare af skillnaden mellan manlig och kvinnlig extra ordinarie eller vikarierande lärares arfvode, 200 kronor, samt slutligen af det till biträdande föreståndarinna utgående särskilda arfvodet, 200 kronor.

Enligt hittills för de kommunala mellanskolorna gällande bestämmelser skola ålderstilläggen till lärares löner till två. tredjedelar bestridas genom statsbidrag. En naturlig följd af mitt nyssnämnda förslag om utjämning af skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares aflöning blir då, att staten, i likhet med hvad som är stadgadt i fråga om folkskollärares ålderstillägg, bör bidraga till såväl manlig som kvinnlig lärares ålderstillägg med ett belopp, som motsvarar två tredjedelar af ålderstilläggen för kvinnlig lärare.

Staten synes mig äfven böra bidraga med två tredjedelar af rektors och föreståndarinnas särskilda arfvode, då detta arfvode här, i motsats till hvad som gäller om likartade arfvoden vid folkskolor och högre folskolor, är lagstadgadt.

Jag tillåter mig erinra därom, att jag i afseende på det belopp, som för sjukdom tjänstledig lärare skall afstå till sin vikaries aflöning, ansett

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

mig böra föreslå samma bestämmelser, som gälla för den högre folkskolan, d. v. s. att den tjänstledige läraren skall afstå en fjärdedel af vikariens minimiarfvode. Vid nämnda läroanstalt är rörande det återstående beloppet af vikariens arfvode stadgadt, att staten bidrager därtill med två tredjedelar af vikariens minimiaflöning och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jämväl åligger att förse vikarien med bostad eller lämna ersättning därför samt godtgöra honom resekostnad.

Då, såsom förut nämnts, sistberörda förmåner enligt mitt förslag vid den kommunala mellanskolan inräknas i vikariens kontanta arfvode, synes mig den för högre folkskolan stadgade fördelningen mellan statens och kommunens bidrag här ej lämpligen kunna upptagas. Jag kan i stället i denna punkt ansluta mig till öfverstyrelsens förslag och förordar därför, att den del af sjukvikariens arfvode, som återstår efter afdrag af den tjänstledige lärarens bidrag, skall delas mellan staten och kommunen så, att den förra betalar två tredjedelar, den senare en tredjedel däraf.

Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och förståndarinnas aflöning böra beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning för läsår.

Innan jag lämnar frågan om statsunderstödet, vill jag slutligen erinra därom, att, då en kommunal mellanskola antagligen i allmänhet kommer att börja sitt arbete med en hösttermin, det blir nödvändigt att för sådant fall genom en särskild tilläggsbestämmelse tillförsäkra skolan, oaktadt den icke under året pågått 38 veckor, anslag af statsmedel, svarande mot viss del af året. De understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår, synas mig därvid lämpligen böra utgå från och med den första augusti, d. v. s. utgå med fem tolftedelar af årsbeloppen, och de bidrag, som beräknas för läsår, med så stor del, som belöper sig på antalet läsveckor under höstterminen. Härmed följer då förpliktelse för kommunen att tilldela skolans ordinarie lärare lön från och med nyssnämnda dag.

Kommunens Äfven de omkostnader för den kommunala mellanskolan, som komma °mder hvila på kommunen, torde i detta sammanhang böra något beröras. Kom-

munen har för det första att bestrida aflöningen af timlärare, vare sig de undervisa i läroämnen eller i öfningsämnen, att betala sin andel af ordinarie, extra ordinarie och vikarierande lärares aflöning samt af rektors eller föreståndarinnas arfvode samt att tillhandahålla den ordinarie lärarpersonalen bostad och bränsle eller lämna ersättning därför. Kommunen skall vidare aflöna skolans läkare samt erlägga den på kommunen belöpande andel af afgift för de ordinarie lärarnas pensionering. Slutligen skall den

63 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 129.

bestrida utgifterna tör skollokaler med inventarier, för uppvärmning, belysning och städning, för undervisningsmateriell m. in.

Till närmare belysning af ifrågavarande omkostnader har jag såsom exempel på inkomst- och utgiftstat för en kommunal mellanskola låtit utarbeta en tablå, hvilken torde få bifogas detta protokoll. Af denna tablå framgår, att kommunens utgifter för den kommunala mellanskolan ingalunda blifva obetydliga. Det kan därför blott för i ekonomiskt hänseende mera bärkraftiga samhällen blifva möjligt att upprätta och underhålla skolor af ifrågavarande slag.

Äfven statens bidrag till den kommunala mellanskolan blifva ju enligt det förslag, som jag nu framlagt, icke obetydliga. Det ligger då nära till hands att i detta hänseende göra en jämförelse med den statsskola, hvilken den kommunala mellanskolan i fråga om uppgift och anordning kan anses komma närmast, nämligen statssamskolan. För att underlätta en dylik jämförelse har jag likaledes låtit utarbeta en tablå, innehållande ett exempel på inkomst- och utgiftsstat för en sådan skola, och torde äfven denna tablå få bifogas dagens protokoll. Af denna sistnämnda tablå framgår, att de utgifter för statsverket, som statssamskolans upprätthållande kraf ver, äro högst väsentligt större än de bidrag, som skulle utgå till den kommunala mellanskolan.

Och dock är det min öfvertygelse, att skolor af sistnämnda art, så anordnade och understödda, som jag här föreslagit, skola visa sig vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodose det samhällsbehof, som föranledt upprättande af skolor af det förra slaget.

Att det statsunderstöd för de kommunala mellan skolorna jag här för- Statsanslag. ordat skall komma att kräfva ett större anslag af statsmedel än det nu utgående förslagsanslaget å 10,000 kronor, är uppenbart. Men då det utgående anslaget är ett förslagsanslag och en närmare uppskattning af det framtida behofvet svårligen för det närvarande låter sig göra, saknar jag anledning att nu föreslå Eders Kungl. Maj:t att äska en förhöjning af nämnda anslag.

I likhet med direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning finner jag ock lämpligast, att för närvarande intet bestämmes angående det bidrag af statsmedel, som utöfver kommuners och tjänstinnehafvares afgifter kan komma att erfordras för pensioneringen af den kommunala mellanskolans lärarpersonal.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Lönetursrätt ] det föregående liar jag i likhet med öfverstyrelsen framhållit önsk- 1 fvSlnq värdheten af att jämväl 'lärare, som förvärfvat behörighet till adjunktsfrån9korn- tjänst vid allmänt'läroverk eller folkskoleseminarium, måtte kunna fästas tmäa tillgå den kommunala mellanskolan, och i detta syfte förordat, att sådan allmänt Zä>o-lärare skulle som vederlag för den tid och de kostnader, han offrat på för- MkskoU- värfvandet af sin högre kompetens, få vid anställning som ordinarie ämseminarium. neslärare vid kommunal mellanskola tillgodoräkna sig fem tjenstår. Genom denna anordning skulle, under förutsättning att ifrågavarande lärare komme något tidigare till ordinarie befattning vid den kommunala mellanskolan än° vid det allmänna läroverket, den "förra kunna under ett antal år erbjuda honom i ekonomiskt afseende lika stora förmåner som det senare eller till och med något större.

Ensam för sig är emellertid den nämnda anordningen icke tillräcklig för det ifrågavarande syftets vinnande. De allmänna läroverken tillförsäkra dock läraren en i det hela väsentligen bättre ekonomisk ställning, och utan tanke på en slutlig öfvergång till dessa torde den adjunktskompetente läraren i allmänhet icke komma att söka anställning vid den kommunala mellanskolan. Den möjligheten, att han vid denna öfvergång skulle komma att lida någon mera afsevärd förlust i sin lönetursrätt, skulle då helt visst i de flesta fall afhålla honom från att ställa sig i mellanskolans tjänst. Lika nödvändigt som det är, att från ekonomisk synpunkt möjlighet beredes honom att för en tid där söka sig arbete, lika nödvändigt är det att ställa det så, att han utan ekonomisk förlust kan därifrån öfvergå till lärartjänst vid allmänt läroverk. Till den förmån, som innebäres i den förutnämnda anordningen, bör därför komma rätt till lönetur vid öfvergång från ordinarie tjänst vid kommunal mellanskola till befattning vid allmänt läroverk. Kommer emellertid det antagande, som bär gjorts, att visa sig riktigt, nämligen att adjunktskoinpetent lärare skall kunna vinna ordinarie befattning tidigare vid kommunal mellanskola ån vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, skulle en rätt att för lönetur vid dessa läroanstalter få medräkna äfven de första åren af den ordinarie tjänsto-örinmm vid den kommunala mellanskolan i själfva verket innebära, att. anställning vid kommunal mellanskola blefve en genväg för vinnande af bättre lönetur vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. Detta vore helt visst icke lyckligt, då mången lärare skulle frestas att blott på grund häraf söka ordinarie tjänst vid den kommunala mellanskolan. En viss tids, lämpligen tre års, ordinarie tjänstgöring bör därför vara full* gjord, innan den ifrågavarande lönetursrätten inträder, eller med andra ord: de tre första ordinarie tjänståren vid den kommunala mellanskolan böra vid lönetursberäkningen fråndragas. Hänsyn till de allmänna läro-

65 Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

verken ock folkskoleseminarierna torde vidare kräfva, att ej huru många som helst af de följande åren tillgodoföras läraren vid öfvergången till dessa läroanstalter. En begränsning till tio år torde i detta fall vara lämplig.

Med en dylik lönetursrätt i förening med den särskilda löneförmån för adjunktskoinpetent lärare, jag i det föregående förordat, skall en tjänstgöring under en följd af år vid kommunal mellanskola helt visst komma att visa sig i det hela lika förmånlig som tjänstgöring vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium.

Mot den bestämmelse i fråga om lönetursrätt jag sålunda förordat skall måhända komma att anmärkas, att den står i strid med de lönetursbestämmelser, som fastställdes i samband med 1904 års läroverksreform. Enligt dessa får med visst undantag lönetur inom de allmänna läroverken endast beräknas för ordinarie tjänstgöring vid dessa och vissa andra statsanstalter. Däremot upphäfdes genom dessa bestämmelser den förut medgifna rätten till lönetursberäkning för extra ordinarie tjänstgöring vid statsskolor och för tjänstgöring vid skolor, som icke äro statsanstalter.

Om emellertid lönetursrätt vid öfvergång från kommunal mellanskola till allmänt läroverk eller folkskoleseminarium icke i någon utsträckning medgifves, så skulle, såsom förut framhållits, syftet att vid de kommunala mellanskolorna binda lärare med adjunktskompetens förfelas och de i detta syfte förut föreslagna åtgärderna blifva utan verkan. Denna synpunkt _ anser jag för frågan afgörande. Härtill kan läggas, att ingen annan af statens eller kommunens öfriga läroanstalter, vare sig med afseende på organisation eller med afseende på lärarpersonalens tillsättning och arbetets kontroll, står de allmänna läroverken så nära som den kommunala mellanskolan, hvarför den rätt till lönetursberäkning, som jag här förordat, ej må åberopas som skäl för utskickning af en sådan rätt till andra läroanstalter.

När lärare öfvergår från ordinarie anställning vid kommunal mellanskola till sådan anställning vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, kommer han att blifva delägare i lärarnas vid elementarläroverken änkeoch pupillkassa. Jag anser det då rättvist, att folkskollärarnas änke- och pupillkassa till denna kassa betalar det belopp, hvartill det matematiska värdet af de för eller af vederbörande lärare gjorda insatserna uppgår, och ansluter jag mig således i detta hänseende till den mening, som uttalats af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft.

66 Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels föreskrifva, att punkterna 5, 10 och 11 i de, med anledning af Riksdagens beslut, af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 29 oktober 1909 fastställda bestämmelser angående statsunderstöd åt kommunala mellanskolor skola hafva följande ändrade lydelse:

5. Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar som flickor.

Vid kommunal mellanskola skola vara anställda minst fyra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring samt, där så erfordras, extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring äfvensom nödigt antal timlärare och öfningslärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor, dock att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig ordinarie ämneslärare och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig ordinarie ämneslärare.

Skolan förestås af en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna förordnad rektor eller föreståndarinna.

Förestås skola, däri flickor undervisas, af rektor, skall en kvinnlig ämneslärare förordnas till biträdande föreståndarinna.

10. Den vid kommunal mellanskola anställda lärarpersonalen skall aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

11. Statsunderstödet till kommunal mellanskola utgår med 6,400 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskild! understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600 kronor, allt för kalenderår räknadt.

Härförutom skola till hvarje kommunal mellanskola utgå följande bidrag:

a) för hvarje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;

b) för hvarje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring: 200 kronor;

c) för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar af det för ifrågavarande befattningshafvare stadgade särskilda arfvodet; för biträdande föreståndarinna: det till henne utgående särskilda arfvodet;

d) för hvarje manlig ämneslärare, som åtnjuter aflöning i högre lönegrad: dels skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg och kvinnlig lärares i samma lönegrad, dels två tredjedelar af återstående del af ålderstillägget eller ålderstilläggen; för hvarje kvinnlig ämneslärare, som åtnjuter aflöning i högre lönegrad, två tredjedelar af det eller de för henne stadgade ålderstillägg;

67 Kungi. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

e) för hvarje lärare, manlig eller kvinnlig, som vikarierar för på grund af sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare, förutom det belopp, som enligt moment b) må kunna utgå: 800 kronor.

Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och föreståndarinnas aflöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning för läsår.

Träder kommunal mellanskola i verksamhet med hösttermins början, skola för det året af de understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår, utgå fem tolftedelar och af öfriga bidrag så stor del, som belöper sig på antalet läsveckor under höstterminen;

dels godkänna följande grunder för aflöning och pensionering af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att ineddela de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa grunder må finnas erforderliga:

1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta aflöning till minst följande belopp:

a) rektor eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som ordinarie ämneslärare: ett särskildt arfvode af 800 kronor;

b) vikarierande rektor eller vikarierande föreståndarinna, förutom löneförmånerna som lärare vid skolan: ett särskildt arfvode af 400 kronor:

c) biträdande föreståndarinna eller hennes vikarie, förutom löneförmånerna som lärare: ett särskildt arfvode af 200 kronor;

d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i första, 2,400 kronor i andra, 2,800 kronor i tredje och 3,200 kronor i fjärde lönegraden samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning ;

e) ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,600 kronor i första, 1,800 kronor i andra, 2,000 kronor i tredje och 2,200 kronor i fjärde lönegraden samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning;

f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring: arfvode af 1,800 kronor;

g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring: arfvode af 1,600 kronor;

h) manlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 80 kronor för hvarje veckotimme;

i) kvinnlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 65 kronor för hvarje veckotimme.

68 Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 129.

Lönen för ordinarie ämneslärare äfvensom det särskilda arfvodet för rektor, föreståndarinna eller deras vikarier utgå efter kalenderår, aflöningen för öfrigä lärare efter läsår.

Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att af sin aflöning afstå, därest tjänstledigheten förorsakas af styrkt sjukdom, 400 kronor och, därest tjänstledigheten förorsakas af annan anledning, 1,600 kronor, för läsår räknadt.

Rektor eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet, är skyldig att af sitt särskilda arfvode afstå 400 kronor för kalenderår räknadt. Tjänstledig biträdande föreståndarinna afstå? sitt särskilda arfvode.

Af den för ordinarie ämneslärare stadgade aflöningen må innehållas de pensionsafgifter, som enligt här nedan stadgade grunder skola af ifrågavarande befattningshafvare erläggas.

2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas, att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning vid högre folkskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, äfvensom intill tio år af den tid, lian eller hon innehaft ordinarie anställning vid folkskola;

att manlig eller kvinnlig lärare, som aflagt de prof och fullgjort den tjänstgöring, Indika erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, ägor att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola pröfvas af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskolor skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad angående delaktighet i dessa kassor är stadgadt i fråga om lärai’e vid högre folkskolor; skolande det särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna och biträdande föreståndarinna, ej inräknas i delaktighetsbeloppen;

dels ock medgifva,

att, därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, han må för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår utöfver tre, han, efter vunnen behörighet till

69 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskolä; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio dylika lönetursår; samt

att vid dylik öfvergång folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa erlägga det belopp, hvartill det matematiska värdet af de för eller af vederbörande lärare gjorda insatser uppgår.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle proposition i ämnet aflåtas till riksdagen af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

t

Ur protokollet:

Ernst Törnell.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Bil. 1.

Kommunal melianskola.

Lärare: 2 manliga och 2 kvinnliga ordinarie, 1 kvinnlig extra ordinarie1).

Beräknad inkomst- och utgiftsstat2).

Inkomster: Utgifter:

Statsbidrag 3)........................ 9,800: — Amneslärare (medellöner31) ... 13,600: —

Terminsafgifter..................... 2,000: — H,800: Öfningslärare ..................... 1,330: — 14,930:

Kommunens bidrag ........................... 12,700: — Pensionsafgifter ................................. 540: —

Läkararfvode .................................... 100: —

Lokal (amortering ocli ränta å 100,000

kr., underhåll)................................. 6,000: —

Inventarier (amortering och ränta å 6,000

kr.) .............. 360:

Värme, lyse, renhållning m. m............. 2,000: —

Undervisningsmateriell..... .................. 500: —

Oförutsedda utgifter ........................... 70: -—

Summa 24,500: — Summa 24,500: —

t) Dennna sammansättning af lärarpersonalen har valts som exempel, emedan den torde blifva ganska vanlig.

2) En del af de i exemplet ingående posterna innebära helt naturligt endast en ungefärlig uppskattning men torde dock vara ägnade att gifva en i det hela riktig bild af förhållandena.

8) Med medellön förstås här medellön för år under den för erhållande af hel pension stadgade tjänstgöringstiden- Naturaförmånerna, där sådana ingå i aflöningen, äro beräknade till 400 kronor förmånlig och 300 kronor för kvinnlig lärare. Statsbidraget är beräbnadt efter nämnda medellön.

Kun yl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

71 Bil. 2.

Statens samskola.1)

Beräknad inkomst- och utgiftsstat.

Inkomster:

Bidrag af staten till aflöningar 21,400: 58

Terminsafgifter .................. 6,000: — 27,400: 58

Kommunens bidrag ........................... 12,619: 42

Summa 40,020: —

Utgifter:

Rektor (medellön2)) 5,S66: 67

3 adjunkter » 12,857: 13

1 första lärarinna ■» 2,400: —

2 ämneslärarinnor \» 3,800: —

Gymnastiklärare » 850: —

Teckningslärare » 857: 14

Musiklärare » 707: 14

Läkararfvode

Lokal (amortering och ränta å 150,000

kr., underhäll)..............................

Inventarier (amortering och ränta å

^ 8,000 kr.)........ ......................

Värme, lyse, renhållning m. m..........

Undervisningsmateriell.....................

Oförutsedda utgifter ........................

Summa

27,338: 08

100: -

9,000: -

480: — 2,400: — 600: - 101: 92

40,020: —

1) Inkomster och utgifter i detta exempel äro beräknade med ledning af uppgifter från några af

statens samskolor. e

2) Med medellön förstås här medellön för år under den för erhållande af hel pension stadgade tjänstgöringstiden. Rektors bostadsförmån är beräknad till 700 kronor.