angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hof¬ rättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

1 N:o 168.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hofrättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen; gifven Stockholms slott den Öl mars 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva, att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till ämbetet var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo utnämnes till ledamot i samma hofrätt, han må för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen tillgodoräkna sig ej blott den tid, han förut varit, ledamot i hofrätten, utan äfven den tid intill fem år, hvarunder han innehaft revisionssekreterarämbetet.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 112 Höft. (N:o 168.) 1

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Utdrag ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 31 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström.

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen statsrådet Petersson anförde:

»Då jag i statsrådet den 13 sistlidna januari inför Eders Kungl. Maj:t föredrog ärendet om reglering af löneförhållandena m. m. vid nedre justitierevisionen, i hvilket ärende då fattades nådigt beslut om proposition till Riksdagen i enlighet med hvad af mig blifvit hemställdt, hade jag äfven att behandla frågan om antalet ordinarie revisionssekreterare i förhållande till antalet konstituerade.

Löneregleringskommittén hade uti sitt i ärendet afgifna betänkande såsom en omständighet, hvilken talade för att ett större antal

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168. 3

revisionssekreterarämbeten borde tillsättas allenast med konstitutorial, framhållit, att dessa ämbeten fått karaktär af öfvergångsplatser, hvilkas innehafvare i allmänhet icke lämpligen borde kvarstanna i tjänsten längre än en begränsad följd af år; vore de ordinarie revisionssekreterarna allt för många, kunde svårighet möta att i rätt tid bereda dem öfvergång till andra tjänster, för hvilka de kunde vara skickade. Till minskande af dessa betänkligheter ifrågasatte jag en anordning, som jag emellertid fann lämplig äfven ur andra synpunkter.

Jag erinrade, att de allra flesta revisionssekreterarna, då de mottoge förordnande i nedre revisionen, vore ledamöter i hofrätterna. Sådan revisionssekreterare kvarstode, om han vore hofrättsråd eller under tjänstgöringen i nedre revisionen blefve det, vid hofrättsrådstjänsten såsom sin ordinarie befattning, så länge han ännu endast innehade förordnande eller konstitutorial i nedre revisionen; han kunde under denna tid när som helst återinträda i hofrätten efter den tjänstålder, han där innehade, och med oförändrad rätt till åtnjutande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen. Men i och med att han erhölle fullmakt å revisionssekreterareänst, lämnade han definitivt hofrätten. Att han sedermera skulle få återgå till sin verksamhet i hofrätten, torde hittills hafva ansetts uteslutet; i allt fall ägde han ej räkna sig den tid, han varit ordinarie revisionssekreterare, till godo i fråga om rätt till ålderstillägg i hofrätten, och någon bestämmelse, som tillförsäkrade honom att i fråga om det företräde, äldre ledamot i särskilda hänseenden hade framför yngre, få räkna tjänstålder från dagen för sin först,a fullmakt som ledamot i hofrätten, funnes icke.

Häri förklarade jag mig anse ändring böra ske. Det borde så anordnas, att i fall, då omständigheterna gjorde det önskligt, äfven en ordinarie revisionssekreterare kunde, när vakans i hofrätten uppstode, återtaga sitt hofrättsrådsämbete utan att af brottet i hans tjänstgöring i hofrätten räknades honom till last i nyssÄberörda hänseenden. Min mening vore naturligtvis icke, att] sådan ?återgångi till hofrätterna skulle blifva regal. Tvärtom komme nog, framdeles som hittills, i de flesta fall andra vägar att stå den afgående revisionssekreteraren öppna. Att honom bereddes äfven den^möjlighetenfatt åter ägna sig åt hofrättstjänsten, skulle enligt min åsikt visa sig ur flera synpunkter fördelaktigt. Sär skridt ville jag härmed framhålla, att det för hofrätten kunde vara en förmån att återfå en ledamot med den vidgade erfarenhet, en längre tids tjänstgöring såsom revisionssekreterare skänkte.

Angående de för den föreslagna anordningen erforderliga ändringar i gällande bestämmelser erinrade jag, att jag ej i det sammanhang

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hvari frågan sålunda af mig blifvit väckt, hade att derutinnan framlägga förslag; ändringarna borde nämligen vidtagas i föreskrifter, som gällde för hofrätterna, ej för justitierevisionen. Sedan hofrätterna beredts tillfälle att yttra sig i frågan, skulle jag anhålla att få återkomma till densamma.

Efter nådig remiss hafva rikets hofrätter numera afgifvit underdåniga utlåtanden i ämnet.

Innan jag redogör för dessa yttrandens innehåll, torde jag emellertid få erinra, att, då statsutskottet i sitt utlåtande i anledning af Eders Kung!. Maj:ts förslag om ny lönereglering för nedre justitierevisionen förklarat sig anse, att med hänsyn till en blifvande rättegångsreform antalet ordinarie revisionssekreterare, som af Eders Kungl. Maj:t föreslagits till femton, icke borde sättas så högt utan till tolf, utskottet tillika uttalat sig om ifrågavarande af mig i utsikt ställda anordning, i det utskottet yttrat, att, då lämpligheten af en sådan anordning, hvarmed gifvetvis skulle beredas möjlighet till en hastigare omsättning af de ordinarie revisionssekreterarna, syntes, såsom menligt inverkande på befordringsmöjligheterna inom vederbörande hofrätt, kunna ifrågasättas, utskottet ansett sig vid bestämmandet af de ordinarie revisionssekreterarnas antal icke böra taga i beräkning en dylik anordning.

Då löneregleringsfrågan den 25 februari behandlades af Riksdagen, uttalades väl i andra kammaren sympatier för att tillfälle bereddes ordinarie revisionssekreterare att återgå till hofrätterna, men i statsutskottets af mig återgifna yttrande föreslogs ej någon ändring. För egen del gaf jag uttryck åt den förhoppning, att denna fråga icke skulle vara bragt ur världen genom hvad statsutskottet däri yttrat. Om, såsom jag sade mig hafva anledning antaga, hofrätterna icke skulle komma att ställa sig afvisande till tanken, vore det min afsikt att upptaga frågan till förnyadt öfvervägande.

Min förmodan om hofrätternas ställning till den af mig ifrågasatta anordningen har visat sig grundad. Göta hofrätt har, utan särskild motivering, förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget, och äfven de båda andra hofrätterna hafva funnit detsamma böra godkännas, dock med viss modifikation.

Sålunda har hofrätten öfver Skåne och Blekinge funnit anordningen, såsom erbjudande beaktansvärda fördelar såväl för hofrätterna som för vederbörande tjänsteman, böra åvägabringas, men, då de ändrade bestämmelserna syntes komma att medföra ökad osäkerhet i befordringsutsikterna inom hofrätterna, isynnerhet om återgång till

5 Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hofrätt icke inskränktes till sällsynta fall, föreslagit, att till förminskande af olägenheterna i detta hänseende — hvilka olägenheter blefve desto mera kännbara ju ringare antalet ledamöter i hofrätten vore — viss tid skulle fastställas, inom hvilken återgång till hofrätt borde äga rum, därest vederbörande skulle blifva delaktig af omförmälda förmåner.

I samma riktning har jämväl Svea hofrätt uttalat sig. Efter att hafva framhållit de fördelar, den tilltänkta anordningen komme att medföra såväl därutinnan, att den i sin mån vore ägnad att betrygga den bästa möjliga rekrytering af nedre revisionen — och en sådan rekrytering vore för rättsskipningen i högsta instans af synnerlig vikt — som ock för hofrätten, som därigenom någon gång komme att få återbörda en ledamot med framstående erfarenhet, öfvergår hofrätten till frågan om förändringens inverkan på befordringsutsikterna inom hofrätterna. Det måste — yttrar hofrätten — i allmänhet betecknas såsom önskvärd!, att befordringsutsikterna vid ett ämbetsverk kunde åtminstone någorlunda tillförlitligt bedömas af dem, som ägnade detsamma sitt arbete. Uppenbart vore emellertid, att den förändrade anordning, hvarom fråga vore, skulle därest den i någon större utsträckning komme att vinna tillämpning, på ett fullkomligt oberäkneligt sätt verka förtryckande på befordringsmöjligheterna inom hofrätterna. Detta innebure efter hofrättens tanke en fara, ty otvifvelaktigt skulle de ovissa befordringsförhållandena verka hämmande på tillströmningen af arbetskraft, och detta skulle åter innebära ökad svårighet att på tillfredsställande sätt rekrytera såväl hofrätterna som medelbart äfven nedre revisionen. Det blefve därför nödvändigt att i nämnda hänseende åvägabringa någon stadga och säkerhet genom att till viss tid begränsa den rätt till återinträde i hofrätten, som skulle tillkomma ordinarie revisionssekreterare. Blefve antalet ordinarie revisionssekreterare bestämdt till femton och i följd däraf tjänstgöringen i nedre revisionen före fast anställning inskränkt till ett par år, syntes nämnda tid kunna sättas till fem år från utnämningen till ordinarie revisionssekreterare, men, därest antalet stannade vid tolf, syntes den böra begränsas till tre år från sagda tidpunkt. Äfven med sålunda föreslagen begränsning syntes det intresse, man med nämnda anordning ville främja, blifva tillgodosedt, utan att rubbningen i hofrättens befordringsförhållanden blefve alltför betungande. Genom dylik tidsbegränsning skulle äfven vinnas, att, då revisionssekreterare återtoge hofrättstjänstgöringen, afbrottet i hans verksamhet inom hofrätten aldrig varat så länge, att han icke kunde antagas komma att med

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

oförminskad kraft och intresse åter ägna sig åt hofrättsarbetet. Slutligen framhåller hofrätten, att den ifrågasatta anordningen icke kunde anses antaglig under annan förutsättning än den, som legat till grund för mitt yttrande i frågan inför Eders Kungl. Maj:t, eller att densamma afsåge revisionssekreterares öfverflyttning till hofrättsrådsämbetet allenast i den hofrätt, han vid utnämningen till revisionssekreterare tillhörde.

Äfven statskontoret har afgifvit infordradt utlåtande i ärendet, men har därvid inskränkt sig till att undersöka, hvilka förändringar i gällande författningar kunde kräfvas för förslagets genomförande.

Med de yttranden, hvilka nu föreligga från hofrätterna, torde det vara all anledning att fullfölja tanken att för revisionssekreterare, som innehaft hofrättsrådsämbete, möjliggöra återgång till ledamotskap i hofrätten. Att väsentliga fördelar genom en dylik anordning skulle vinnas, därom synas meningarna ej vara delade; och om, på sätt Svea hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrågasatt och äfven jag finner lämpligt, de förmåner, som skulle tillförsäkras den till hofrätten återvändande revisionssekreteraren göras beroende af att återgången sker inom viss tid efter utnämningen till ordinarie revisionssekreterare, torde betänkligheterna i fråga om anordningens menliga inverkan på befordringsutsikterna i hofrätterna blifva i det väsentliga undanröjda. I hvarje särskildt fall bör naturligtvis för öfrigt vid behandling af revisionssekreterares ansökning om utnämning ånyo till ledamot i den hofrätt, han förut tillhört, hänsyn tagas till befordringsförhållandena i hofrätten vid den ifrågavarande tiden. Med sagda modifikation och med nödig varsamhet i tillämpningen böra sålunda enligt min mening de olägenheter, förändringen kunde i berörda hänseende medföra, blifva förebyggda.

Den åtgärd, som närmast bör vidtagas för förändringens genomförande, är, att hos Riksdagen göres framställning om erforderlig bestämmelse angående rätt för revisionssekreterare, som återgår till hofrätt, att i viss utsträckning räkna sig revisionssekreterartjänstgöringen till godo för tillträde till ålderstillägg i hofrätten. Jag tillåter mig i sådant afseende hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till ämbetet var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo utnämnes till ledamot i samma hofrätt, han må för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen tillgodoräkna sig ej blott den tid. han förut varit leda-

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

mot i hofrätten, utan äfven den tid intill fem år. hvarunder han innehaft revisionssekreterarämbetet. >

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen förordna, att nådig proposition af den lydelse, bilagan . . . vid delta protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet: Israel Myrberg.