angående antagande af ett utaf lokomotivföraren A. A. Wahlberg i Lideå erbjudet ackord

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 183.

11 N:o 183.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående antagande af ett utaf lokomotivföraren A. A. Wahlberg i Lideå erbjudet ackord; gifven Stockholms slott den 31 mars 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet för jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att, därest lokomotivföraren A. A. Wahlberg i Luleå inom tre månader efter erhållen del af Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut i ärendet till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län inbetalar ettusenfemlmndra kronor, Wahlberg må frikallas från ytterligare betalningsansvar på grund af en utaf honom ingången, i statsrådsprotokollet närmare omförmäld borgensförbindelse för likviderandet af köpeskillingen för ett från kronan inköpt virkesparti.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Oskär Nyländer.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 183.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde vidare.

Å offentlig auktion den 22 september 1900 inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län inköpte K. Vikander i Boden från kronomarkstrakten Satimvare inom dåvarande Östra Gellivare revir en virkespost om 4,500 träd för eu köpeskilling af 15,345 kronor. Borgen för köpeskillingens behöriga erläggande tecknades af lokomotivföraren A. A. Wahlberg, handlanden Nils Olsson, sergeanten Albin Mannby och J. G. Sandström, alla i Luleå, samt droskkusken J. J. Ek i Boden.

På grund af uraktlåtenhet från gäldenärens sida att å förfallodagen erlägga förberörda belopp förpliktades såväl denne som borgensmännen att till kronan betala beloppet jämte ränta.

Sedan därefter hufvudgäldenären samt borgensmännen Sandström

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 183.

och Mannby afträdt sin egendom till konkurs, som icke lämnat någon utdelning till oprioriterade fordringsägare, uttogs under år 1903 exekutivt hos Ek ett belopp af 378 kronor 7 öre, därvid Ek befanns sakna tillgångar till den återstående skuldens gäldande.

Genom nådigt bref den 13 november 1903 bemyndigades sedermera Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att å kronans vägnar antaga ett af Olsson, som under tiden råkat i konkurs, erbjudet ackord å femtio procent. På grund häraf befriades Olsson, efter erläggandet af 8,570 kronor 26 öre, från vidare ansvarighet för omförmälda borgen.

Å kronans fordran för ifrågavarande virkesaffär jämte upplupna räntor har således hittills erlagts allenast 8,948 kronor 33 öre.

Hos Eders Kungl. Maj:t har nu Wahlberg i underdånig skrifvelse den SO april 1909 anhållit, att, därest han inom tre månader efter erhållen del af Eders Kungl. Maj:ts beslut i ärendet inbetalade ett belopp af 1,500 kronor, han måtte befrias från allt ansvar på grund af sin borgen.

Till stöd för denna framställning har sökanden anfört följande.

Redan då sökanden blifvit dömd att utgifva det belopp, hvarför han iklädt sig borgen, hade han på grund af förluster genom andra borgensförbindelser saknat utmätningsbara tillgångar till gäldande af ifrågavarande skuld och hade hans ställning sedan dess icke afsevärdt förbättrats, hvilket hufvudsakligen berodde på hans svaga hälsa och därpå att han haft en sjuklig anförvant att försörja. Då sökanden emellertid ansåge det som en hederssak att på ett rätt sätt blifva fri sin skuld, som länge tryckt honom, och han ej såge sig i stånd att betala den helt och hållet eller till någon större del, hade han gjort nu ifrågavarande erbjudande. Ehuru han själf ej hade afsevärda tillgångar (enkelt bohag till ett rum), hade han säker utsikt att genom vänners hjälp kunna skaffa det erbjudna beloppet, därest hans ansökning bifölles.

I ärendet hafva utlåtanden afgifvits dels den 29 december 1909 af domänstyrelsen, som därvid öfverlämnat yttranden af öfver]ägmästaren i Luleå distrikt, stadsfogden i Luleå och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, dels ock den 29 juni 1910 af statskontoret.

Stadsfogden har meddelat, att sökanden sedan flera år tillbaka saknat utmätningsbara tillgångar och att hans enda inkomst utgjordes af hans lön såsom lokomotivförare. På grund af sjuklighet, som han ådragit sig i tjänsten, vore han flera månader om året urståndsatt att tjänstgöra och reducerades därigenom hans inkomster betydligt. Till följd häraf torde det ej vara möjligt för kronan att nu vare sig på

Departe-

mentschefen.

14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 183.

exekutiv väg eller genom sökandens försättande i konkurs utfå någon del af sin fordran ; ej heller funnes anledning antaga att sökanden framdeles skulle blifva bättre ekonomiskt situerad. Stadsfogden förordade därför antagande af sökandens erbjudande, som vore synnerligen aktningsvärd! med hänsyn till såväl sökandens ekonomiska ställning som svårigheten för honom att anskaffa ackordsumman.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, under förmälan att sökanden vid år 1903 företagen utmätning saknat tillgångar till den förevarande skuldens gäldande, förordat bifall till ansökningen, då någon utsikt icke syntes förefinnas, att på för kronan förmånligare sätt, än sökanden föreslagit, få hans skuld till kronan reglerad.

Jämväl öfverjägmästaren har, under förutsättning att sökandens uppgift om sin ekonomiska ställning vore med sanna förhållandet öfverensstämmande, tillstyrkt antagande af det erbjudna ackordet.

Domänstyrelsen har under åberopande af hvad i ärendet blifvit upplyst hemställt om bifall till ansökningen.

Statskontoret har, då den i ärendet förebragta utredningen syntes gifva vid handen, att antagande af det gjorda anbudet skulle blifva för statsverket förmånligt, ansett sig böra i likhet med öfriga vederbörande tillstyrka bifall till framställningen.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner jag skäl föreligga att bifalla den nu gjorda ansökningen. Visserligen gäller det här att efterskänka en del af statens fordran, hvarför afsevärda betänkligheter möta bland annat på den grund, att det ju skulle vara tänkbart, att sökanden i framtiden komme i sådana omständigheter, att han blefve i tillfälle att betala hela eller ytterligare någon del af sin ifrågavarande skuld. Utsikterna härtill äro emellertid, enligt hvad utredningen i ärendet gifver vid handen, så små, att man säkerligen kan helt bortse från dem. Det torde därför vara för kronan förmånligast att mottaga det gjorda erbjudandet, då kronan i annat fall med stor sannolikhet icke lärer kunna af sökanden uttaga något af sin fordran.

För efterskänkande af ett statens fordringsanspråk erfordras emellertid bifall från Riksdagens sida.

På grund af det anförda får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,

att, därest sökanden inom tre månader efter erhållen del af Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut i ärendet till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län inbetalar 1,500 kronor, sökanden må frikallas

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 183. 15

från. ytterligare betalningsansvar på grund af omförmälda borgensförbindelse.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall och förordnade, att proposition i ämnet af deu lydelse, bilaga . .. till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet: Herman Schlytern.