angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 Ä) i tulltaxeunderrättelserna samt § 13 mom. 3 A) i förordningen med tulltaxa den 4 juli 1910 rn. in.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

1 N:o 218.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 Ä) i tulltaxeunderrättelserna samt § 13 mom. 3 A) i förordningen med tulltaxa den 4 juli 1910 rn. in.; gifven Stockholms slott den 21 april 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta, att

dels § 9 mom. 3 A) i de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om livad vid taxans tillämpning iakttagas bör samt § 13 mom. 3 A) i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910 skola, det förra stadgandet, från den dag Kungl. Maj:t bestämmer, och det senare, från och med den 1 december 1911, erhålla följande ändrade lydelse:

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves ock

A) åt idkare af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af vid kvarnen framställdt mjöl af råg eller hvete restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt från utlandet införd omalen spannmål af samma slag, under villkor:

a) att utförselvaran uttagits inom de procenttal, som angifvas för någon af här nedan upptagna utbytesklasser af dylika förmalningsprodukter, nämligen:

lista klassen .............................

2:dra » ..............................

3:dje > ..............................

Bihang till Biksd. prof. 1911.

rågmjöl

.................. 0 till och med 60 procent,

...... öfver 60 > » » 66 2/3 » ,

.................. 0 » » > 6623 d ;

1 Sami. 1. Afl. 153 Höft. (N:o 218.) 1

2 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 318.

hvetemjöl

.......... 0 till och med 45 procent,

öfver 45 > » >70 > , öfver 70» » » 75 » , .......... 0 » » » 75 » ;

skolande proftyper å samtliga dessa slag af förmalningsprodukter hvarje års höst, till ’ efterrättelse under ett år, räknadt från och med den 15 november, eller, därest icke nya proftyper inom denna tids utgång hunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill dess sådant skett, fastställas af en kommission bestående af tre personer, utsedda två af Kungl. Maj:t och en af kvarnägarnas sammanslutning, med iakttagande vid proftypernas fastställande, att hvarje typ skall omfatta hela utbytet från och med lägsta till och med högsta utvinningsprocent;

b) att vid restitutionens beräknande motsvara:

c) att afsikten att af den införda spannmålen förmala mjöl för export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang med spannmålens angifning till förtullning af vederbörande idkare af kvarnrörelse anmäles; skolande införseln af den omalna och utförseln af den förmalna spannmålen äga rum vid en och samma tullplats, från hvilken, därest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver inoch utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den hufvudtullkammare, under hvilken tullplatsen lyder;

lista klassen 2:dra »

3:dje »

4:de »

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

d) att minst 2,000 kilogram mjöl af en och samma utbytesklass på en gång utföras; skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd ej mindre af tillverkarens på tro och heder afgifna och af två inom kvarnen anställda personer till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt, än äfven af hans likaledes på tro och heder afgifna och på nyssnämnda sätt bestyrkta uppgift om den utbytesklass, inom hvilken mjölet uttagits;

e) att den omalna spannmål, för hvilken restitution af tullmedlen beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna till riket införd;

f) att det till utförsel angifna mjölet till beskaffenheten icke är underlägset den vid utförseltillfället gällande proftyp å mjöl af den utbytesklass, inom hvilken utförselvaran uppgifvits hafva uttagits; skolande till bevisning härom tullförvaltningen å den tullplats, hvarifrån utförseln sker, efter det utförselvaran i den ordning generaltullstyrelsen bestämmer blifvit undersökt och jämförd med motsvarande proftyp, meddela attest, i hvilken varans utrönta nettovikt jämväl bör angifvas; dock att beträffande mjöl, som befunnits vara underlägset denna proftyp men däremot attesterats vara hänförligt till annan utbytesklass, restitution enligt bestämmelserna för sådan klass må kunna medgifvas utan hinder af anförda besvär öfver mjölets attestering;

g) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats under transporten till och inlastningen i fartyget, härom meddela attest, hvilken såsom verifikation jämte angifningsinlaga och öfriga intyg bifogas hufvudtullkammarens utgående tulljournal;

h) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

i) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och eu, som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spannmål för förmalning till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln, till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

k) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande äga att hvarje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af dels utdrag af tullkammarens afräkningsdiaidum och dels kvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna omalna spannmålskvantiteter;

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 218.

dels ock under förutsättning af bifall härtill i § 9 mom. 4 b) respektive § 13 inom. 4 b) i samma författningar skall, i förra fallet, från den dag Kungl. Maj:t bestämmer, och i det senare, från och med den 1 december 1911, upptagas i stället för där förekommande hänvisning till »3 A) b)» en hänvisning till »3 A) d)».

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

(Jarl Stvarts.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

5 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 21 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman. Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve IIamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:

1 § 9 mom. 3 A) tidltaxeunderrättelserna är föreskrifvet, att åt kikare af kvarnrörelse medgifves vid utförsel af linsiktadt mjöl af hvete, råg eller korn under vissa villkor restitution af den tull, som af honom erlagts för en motsvarande kvantitet från utlandet införd omalen spannmål af samma slag.

Enahanda bestämmelse finnes intagen i § 13 mom. 3 A) uti nådiga förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910, hvilken förordning är afsedd att träda i kraft den 1 december 1911.

Sedan, på sätt närmare omförmäles i statsrådsprotokollet öfver

6 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

finansärenden den 20 januari 1911, hvilket i denna del enligt nådigt förordnande är offentliggjord t, fråga uppkommit om revision af de i berörda författningsrum inrymda bestämmelser, uppdrog Kungl. Maj:t nämnda dag åt en kommission att utreda, huruvida och på hvad sätt bestämmelserna i § 9 mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna respektive § 13 mom. 3 A) i nådiga förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910 kunde fullständigas därhän, att desamma tydligt betecknade, antingen hvad med finsiktadt mjöl afsåges, eller huru styrkas skulle, att till utförsel angifvet mjöl vore finsiktadt,

att utreda, huruvida utöfver nu gällande bestämmelser och de nya föreskrifter, till hvilkas utfärdande nyssberörda utredning borde föranleda, ytterligare kontrollbestämmelser till iakttagande af kronans rätt i förevarande afseende vore erforderliga,

att, länder förutsättning att förenämnda utredningar gåfve vid handen, att på grundvalen af nu gällande stadganden kunde åvägabringas nya föreskrifter, som, på samma gång de innebure full trygghet för kronans rätt, icke omöjliggjorde eller väsentligen hämmade utförseln af mjöl, framlägga förslag till sådana bestämmelser, äfvensom

att, därest ifrågavarande utredningar skulle gifva ett resultat, som i det ena eller andra afsecndet vore motsatt det i föregående punkt förutsatta, verkställa utredning, huruvida nu gällande lagstiftning i ämnet, till vinnande af det i samma punkt angifna dubbla syftet, lämpligen borde helt ersättas af nya bestämmelser och i sådant fall afgifva förslag till dylika bestämmelser samt, för den händelse ifrågavarande syfte på sålunda angifvet sätt icke sjmtes kunna ernås, afgifva det yttrande och förslag, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Till ordförande i denna kommission utsåg Kungl. Maj:t ledamoten af Riksdagens Första kammare, hofjägmästaren friherre Nils Axel Arvid Trolle samt till ledamöter byråcheferna i generaltullstyrelsen Per Johan Emanuel Ritus och John Gotthard Ewerlöf, professorerna vid tekniska högskolan, filosofie doktorn Johan Peter Klason och Gustaf Adolf Sellergren, öfveringeniören och ledamoten i kontrollstyrelsen, filosofie doktorn Åke Gerhard Ekstrand, landtbruksakademiens sekreterare, professorn, filosofie doktorn Herman Julius Brorson Juhlin Dannfelt, ledamoten af Riksdagens Andra kammare, verkställande direktören i Kalmar ångkvarnsaktiebblag John Jeansson, ledamoten af Riksdagen Andra kammare Svante Herman Kvarnzelius, ledamoten af Riksdagens Andra kammare Jöns Peter Jespersson och verkställande direktören i Trelleborgs ångkvarns aktiebolag, vice häradshöfdingen Frans Didrik Malmros.

Kungl. Maj ds Nåd■ Proposition N:o 218. 7

Till fullgörande af sitt uppdrag har kommissionen den 6 april 1911 afgifvit betänkande och förslag till ändrad lydelse af ifrågavarande författningsrum, hvilket betänkande och förslag torde jämte bilagor, bland annat, skiljaktig mening i vissa delar af kommissionens ledamöter Kvarnzelins och Sellergren, få bifogas detta protokoll.

Sedan föredragande departementschefen därefter redogjort för innehållet i berörda handlingar, anförde departementschefen vidare.

Öfver det af mig nu omförmälda betänkande och förslag har generaltnllstvrelsen afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid förklarat sig icke hafva något att erinra mot det af kommissionen framlagda författningsförslaget. Därjämte har styrelsen särskildt uttalat sig i anledning af en utaf de vid kommissionens betänkande fogade skiljaktiga meningarna. Hvad styrelsen därutinnan anfört, skall jag tillåta mig att längre fram vidare beröra.

I skrifvelse den 8 maj 1888 bär Riksdagen, med framhållande däraf, att utförsel af linsiktadt mjöl redan därförut ägt rum, vidare anfört, att det måste anses ligga ej blott i kvarnindustriens utan ock i det svenska jordbrukets intresse, att detta förhållande måtte fortfara. För frambringande af prima linsiktadt mjöl motsvarande det, som af utländska kvarnar åstadkommes, ansåge man sig behöfva blanda säd från olika länder. Införseln af spannmål vore därför nödvändig, äfven om vårt behof däraf skulle kunna tillgodoses inom landet. Det vore då af vikt, att den säd, som blifvit hit införd, åter kunde utföras, så att den ej komme att tvärstanna inom landet och här nedtrycka spannmålsprisen.

Med erinran härom framhöll jag i yttrande till statsrådsprotokollet den 20 januari 1911 i detta ämne, att det ville af detta Riksdagens uttalande synas, som om det utgjort ett liufvudsyfte med restitutionsbestämmelserna att i det svenska jordbrukets intresse finna en afledare till utlandet af säd, till kvantiteten motsvarande den, som hit måste införas för frambringande genom blandning med svensk säd af prima linsiktadt mjöl.

Om det, fortsatte jag i berörda yttrande, enligt hvad jag sålunda framhållit, torde vara klart, hvad man hufvudsakligen ville vinna med Riksdagens beslut, syntes å andra sidan tvekan kunna råda om, huru det afsedda målet, enligt Riksdagens mening, i särskilda fall skulle ernås, eller med andra ord rörande förutsättningarna för erhållande af restitution och föremålet för restitutionen.

Departements-

chefen.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

Beträffande syftet med bestämmelserna i nu ifrågavarande afseende hade särskilda, utaf tekniska högskolan och landtbruksakademiens förvaltningskommitté utsedda delegerade i ett af mig till berörda statsrådsprotokoll den 20 januari 1911 återgifvet yttrande med hänvisning till ett i förenämnda riksdagsskrivelse gjordt uttalande därom, att restitution ej vore afsedd att gifvas för s. k. sekunda- och eftermjöl samt kli, och då utbytesprocenten hos ett restitutionsberättigadt rågmjöl fastställts till 66 "Va, gjort gällande den uppfattningen, att med finsiktadt rågmjöl i detta sammanhang vore afsedt ett sådant prima, d. v. s. först och som en kvalitet uttaget mjöl, hvars utvinningsprocent uppginge till högst 66 73.

Riksdagens år 1910 samlade revisorer, som jämväl haft sin uppmärksamhet riktad på förevarande angelägenhet, synas hafva tolkat berörda författningsrum sålunda, att rågmjöl för att berättiga till restitution skulle vara framställdt i eu första förmalning intill 66 % procent Titan frånskiljande af någon del af det bättre mjölet.

A andra sidan har af generaltullstyrelsen i ett af mig i berörda yttrande till statsrådsprotokollet åberopadt underdånigt utlåtande betonats, att bestämmelsen i ämnet, sådan den slutgiltigt formulerades af Riksdagen och fastställdes i författningen, icke gåfve anledning att ställa annan fordran på rågmjöl, för hvilket restitution kunde erhållas, än att det skulle vara finsiktadt.

Åt en liknande uppfattning har också justitiekanslersämbetet i infordrad t underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens revisorers berörda anmärkning gifvit uttryck.

I mitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 20 januari 1911 framhöll jag, hurusom det vore föremål för olika meningar och i och för sig ej heller syntes fullt klart, huru ifrågavarande bestämmelser vore att tolka.

Att ett förtydligande af desamma under alla omständigheter är af behofvet påkalladt, gifver också den af kommissionen förebragta utredningen uppenbart vid handen.

Hvad som i främsta rummet vållat svårigheter vid bestämmelsernas tillämpning synes vara den omständigheten, att den i författningsrummet förekommande beteckningen »finsiktadt mjöl» hvarken är i lagstiftningen definierad och ej heller i den tekniska terminologien användes för att utmärka någon viss- kvalitet af mjöl.

Visserligen har på grund af det i författningen bestämda utbytesförhållandet mellan spannmålen och mjölet den uppfattningen gjort sig gällande, att med finsiktadt mjöl vore i författningen afsedt ett först och som en kvalitet uttaget mjöl, hvars utvinningsprocent uppginge till

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

högst 66 -V3 för råg och högst 75 för hvete. I sådan, riktning går tydligen förenämnda af tekniska högskolan och landtbruksakademiens förvaltningskommitté utsedda delegerades såväl som Riksdagens revisorers mening. En sådan tolkning har emellertid vid författningens tillämpning icke i något fall ansetts kunna komma i fråga. Bestämmelsens formulering synes ej heller föranleda därtill. Jag håller nämligen före, att kommissionen har rätt i sin uttalade uppfattning, att ifrågavarande utbytesförhållande i författningen icke är uttryckt såsom en fordran på det exporterade mjölets verkliga kvalitet utan endast såsom en grund för uträknande af restitutionsbeloppet.

Enligt hvad kommissionen upplyst, afser beteckningen fmsiktadt mjöl i fackterminologien allenast i allmänhet ett mjöl af jämförelsevis högkvalitet. Men när inom fackkretsar begreppet »fmsiktadt mjöl» icke kan skarpare begränsas, och ett bestämmande af hvad därmed afses alltså torde blifva mer eller mindre godtyckligt, synes tanken på att i författningen införa en definition af detsamma eller eljest föreskrift, huru det skall bestämmas, vara utesluten. Under sådana förhållanden lärer man emellertid för vinnande af nödig klarhet i bestämmelsen i denna de! knappast hafva annan utväg än att, på sätt också af kommissionen blifvit föreslaget, icke vidare begagna denna beteckning i bestämmelsen i fråga.

Af den föreliggande utredningen framgår vidare, att den nu angifna oklarheten i bestämmelsen, som närmast beror på en ofullständighet i dess formulering, har sin praktiska olägenhet däruti, att äfven med en fullt oangriplig tolkning af stadgandet restitution under särskilda omständigheter synes kunna erhållas till högre belopp, än hvad för motsvarande kvantitet spannmål erlagts i tull.

Det är gifvet, att en revision af bestämmelsen vid sådant förhållande är oundgänglig. Härvid gäller i främsta rummet att tillse, att stadgandet erhåller en sådan affattning, att såvidt möjligt nämnda olägenhet undvikes. Men å andra sidan lära ej heller så restriktiva bestämmelser böra komma i fråga, att det ursprungliga syftet med förevarande restitutionsinstitut varder förfeladt. Om kronans rätt icke skulle kunna tryggas utan sådana restriktiva föreskrifter, bör institutet hellre helt afskaffas. Under normala förhållanden skulle väl detta ej betyda så mycket för vare sig jordbruket eller kvarnindustrien. Det totala restitutionsbeloppet för utförda partier förädlad spannmål per år är nämligen, enligt hvad den af kommissionen verkställda utredningen gifver vid handen, jämförelsevis lågt. I medeltal har det alltså under åren 1908—1910 icke uppgått till mera än omkring 100,000 kronor.

Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft.

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

Såsom kommissionen framhållit, är emellertid restitutionsinstitutets bibehållande af särskild vikt dels under sådana år, då på grund af riklig skörd det allmänna importbehofvet nedgått och hufvudsakligen omfattar de till uppblandning med vår inhemska spannmål för framställning af prima mjöl erforderliga utländska sädesslagen, dels ock under sådana år, då behofvet att för nämnda ändamål importera utländsk spannmål stegrats på grund af den inhemska skördens dåliga beskaffenhet. Om icke i båda dessa fall mjölprodukterna skulle kunna exporteras, anför kommissionen vidare, komme detta att försvåra afsättningen af den inhemska spannmålen och ytterligare sänka de i sådana tider redan tryckta spannmålsprisen.

Med hänsyn till sådana år torde det därför vara af vikt att tillse, huruvida ej ett fullständigt upphäfvande af ifrågavarande restitutionsbestämmelse kan undvikas.

Den af kommissionen verkställda utredningen synes ock gifva vid handen, att ett sådant upphäfvande icke är af behofvet påkalladt.

Kommissionens förslag till ändrad lydelse af berörda författningsrum, hvithet förslag i hufvudsak öfverensstämmer med nu gällande tyska bestämmelser i ämnet och enligt hvilket det restitutionsberättigade mjölet skulle uppdelas i flere kvaliteter, bestämda efter den utbytesprocent, inom hvilken en hvar är uttagen, innefattar nämligen, enligt min uppfattning, en fullt antaglig lösning af den föreliggande frågan. Syftet med restitutionsrätten, sådant det kom till synes i 1888 års Riksdags omförmälda skrifvelse, torde alltså på den af kommissionen anvisade vägen kunna nås, utan att kronans rätt äfventyras. Jag har därför ansett mig kunna lägga berörda förslag till grund för den hemställan i ämnet, som jag strax skall tillåta mig göra.

Hvad kommissionen anfört till stöd för sitt förslag finner jag mig ock i hufvudsak kunna godtaga, och torde jag få hänvisa till kommissionens såsom bilaga till detta protokoll fogade betänkande.

Några detaljer i kommissionens förslag skall jag emellertid be att nu särskildt få beröra.

Förslaget utgår från att för råg- och hvetemjöl skulle fastställas särskilda utbytesklasser, tre för råg- och fyra för hvetemjöl. Med afseende å det sakförhållandet, att mjöl uttaget inom de olika utbytesklasserna är af olika kvalitet, skulle vid beräkningen af restitutionsbeloppet samma kvantitet mjöl inom de olika utbytesklasserna motsvara olika kvantitet spannmål. Utbytesklasserna skulle, angifna med de

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

procenttal, inom hvilka utförselvaran uttagits, enligt förslaget vara följande, nämligen för

lista klassen 2:dra „

3:dje „

rågmjöl

0 till och med 60 öfver 60 „ „ „ 66 2/3

0 „ ,, „ 66 7*

procent, 11 1 11 ?

hvetemjöl

lista klassen .................................................. 0 till och med 45 procent,

2:dra „ öfver 45 „ ,, ,, <0 „ ,

3:clje „ ii 70 „ 11 ii ^5 ,, ,

4ide ii ..................................... ii 0 ,, ,, 55 ^5 5,

Beträffande rågmjöl betecknar förslaget den afvikelsen från de eljest såsom mönster använda tyska bestämmelserna, att högsta ufbytesprocenten är föreslagen till 6 6 73 emot 65 i de senare. Kommissionens motivering för bibehållande af 66 "/* d. v. s. den i nu gällande svenska bestämmelser fastställda högsta utbytesprocenten synes mig afgörande. Kommissionens förslag har ock i denna del afgifvits utan meningsskiljaktighet.

Hvad beträffar de föreslagna utbytesklasserna för hvetemjöl, synes kommissionen hafva tagit hänsyn därtill, att desamma komme att motsvara närmast de mjöltyper, som en svensk kvarn, hvilken arbetar för export, måste framställa. Denna grund för fastställande af utbytesklasserna torde också förklara åtminstone en af afvikelserna från den tyska förebilden, nämligen uteslutandet från förslaget af den tyska fjärde klassen, mjöl uttaget från 0 till och med 70 procent.

I fråga om den kvantitet hvete, som hvetemjöl i första och andra utbytesklasserna skall anses motsvara i och för beräkningen af restitutionen, har en af kommissionens ledamöter uttalat från kommissionens flertal afvikande mening. Under det att kommissionens förslag utgår från att vid restitutionens beräknande motsvara

45 kilogram hvetemjöl af lista klassen 6 6 74 kilogram hvete och

25 „ „ 55 2:dra „ 28% ,5 11 1

ifrågasätter reservanten, att vid förevarande beräkning motsvarigheten skulle blifva följande:

12 Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

45 kilogram hvetemjöl af lista klassen 65 7S kilogram hvete,

25 „ „ „ 2:dra „ 29 */* „ „ .

Häraf skulle enligt reservantens beräkning följa, att 100 kilogram hvetemjöl, lista klassen, skulle motsvara 145,2 0 kilogram hvete samt 100 kilogram hvetemjöl, 2:dra klassen, skulle motsvara 118,6 7 kilogram hvete, under det att enligt kommissionens förslag 100 kilogram af förstnämnda slags mjöl skulle motsvara 147,2 2 kilogram hvete och 100 kilogram af det senare slaget skulle motsvara 115 kilogram hvete.

För ett parti af 100 kilogram hvetemjöl af första klassen skulle alltså enligt kommissionens förslag restitutionen uppgå till omkring 7 Va öre mera än enligt reservantens förslag, och för ett motsvarande parti af andra klassens mjöl skulle enligt det förra restitutionen blifva omkring 13 Va öre lägre än enligt det senare.

Äfven om intet skulle vara att erinra mot de uppgifter, på livilka reservanten grundar sina beräkningar — något som jag icke är i tillfälle att bedöma — anser jag mig dock, då under anförda förhållanden det synes vara af ringa betydelse, om man bestämmer sig för det ena eller andra förslaget, icke hafva anledning frångå hvad kommissionens flertal föreslagit. I

I fråga om kontrollen rörande utförselvarans beskaffenhet utgör enligt kommissionens förslag jämförelse med mjölproftyper ett hufvudsakligt moment. Dessa proftyper skulle fastställas årligen af en kommission, bestående af tre personer, utsedda två af Kungl. Maj it och en af kvarnägarnas sammanslutning. Två af kommissionens ledamöter hafva uttalat den uppfattningen, att ifrågavarande kommission allenast skulle afgifva förslag till proftyper, under det att själfva fastställandet af desamma skulle åligga generaltullstyrelsen.

I anledning häraf har generaltullstyrelsen i sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande anfört följande:

»Hvad de två reservanterna anfört till stöd för den af dem uttalade åsikten, att fastställandet af proftyper å mjöl, tillhörande de särskilda utbytesklasserna, borde tillkomma generaltullstyrelsen, har af styrelsen icke ansetts vara af beskaffenhet att böra föranleda bestämmelser i det af reservanterna föreslagna syfte. Största tryggheten för tillvaratagandet af statens intresse vid proftypernas fastställande skulle naturligen vinnas genom deras förmalning under särskild kontroll. Då emellertid kommissionen icke funnit de härmed förenade kostnaderna stå i rimligt förhållande till den betydelse här ifrågavarande restitutions-

13 Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

rätt i ekonomiskt hänseende kunde anses böra tillerkännas — hvilken uppfattning synes styrelsen vara riktig — utan gifvit vissa andra allmänna anvisningar för proftypernas fastställande af en särskild kommission, torde den omständigheten, att två af kommissionens tre ledamöter skulle utses af Ivungl. Maj:t, både med afseende å ansvarighetsställning och kompetens innebära sådana förutsättningar för tillvaratagandet af statens intresse, att någon ökad trygghet i detta afseende icke kunde vinnas därigenom, att själfva beslutet om fastställandet, skulle meddelas af generaltullstyrelsen.

Inom generaltullstyrelsen kan naturligen icke finnas representerad så stor sakkunskap i och för proftypernas rätta bestämmande, som måste förutsättas vara för handen hos de tre enligt förslaget särskildt för berörda ändamål utvalda ledamöterna i profkommissionen. Därest det skulle åligga styrelsen att fastställa proftyperna, synes därföre styrelsen för att undgå den af den ena reservanten antydda eventualiteten att finna sig bunden af det resultat, hvartill profkommissionen kommit, böra infordra yttranden från andra sakkunniga, och i sådant fall skulle lätt kunna inträffa, att andra åsikter framträdde, som än ytterligare försvårade möjligheten att komma till ett resultat, som kunde förutsättas vara det riktiga.

Vidare synes det kunna ifrågasättas, huruvida, därest fastställandet af proftyperna skulle åligga styrelsen, anledning funnes att föreskrifva, att de två ledamöterna i kommissionen skulle utses af Kungl. Maj:t. Äfven om så skedde, vore den möjligheten icke utesluten, att styrelsen vid sitt beslut skulle komma att, med förbigående af det förslag, som framställts af de af Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna i kommissionen, följa de yttranden, som afgifvits af sådana sakkunniga, hvilka styrelsen själf anlitat, och häri kunde möjligen ligga en anledning till föreskrift, att de två ledamöterna i profkommissionon skulle utses af generaltullstyrelsen. En sådan åtgärd skulle emellertid enligt styrelsens mening försämra garantierna att i profkommissionen erhålla ledamöter af högsta kompetens, enär större förutsättning att för kommissionen vinna personer med dylika kvalifikationer måste finnas, därest ledamöterna utses af Kungl. Maj:t.»

Då jag finner hvad generaltullstyrelsen sålunda anfört vara synnerligen beaktansvärdt, anser jag reservanternas förslag i denna punkt icke böra läggas till grund för bestämmelser i ämnet, utan förordar jag den af kommissionens flertal föreslagna anordningen.

De regler, som, utöfver hvad förevarande författningsrum inne-

14 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

håller, erfordras för normerande af profkommissionens verksamhet, torde lämpligen böra af Kungl. Maj:t bestämmas. Något sådant synes också kommissionen hafva tänkt sig.

Lika med kommissionen anser jag också, att på Kungl. Maj:ts pröfning bör ankomma, huru frågan om kostnaderna för proftypernas fastställande skall ordnas.

Beträffande de för normerande af profkommissionens verksamhet nödiga regler har kommissionen — utan att härutinnan framställa något förslag ■— gjort ett uttalande, som redan i detta sammanhang synes mig böra erhålla ett bemötande. Kommissionen har uttalat som sin mening, att profkommissionens beslut rörande fastställande af proftyperna bör vara enhälligt.

Förutom det att en sådan bestämmelse i angelägenheter af långt viktigare natur på statslifvets olika områden ansetts obehöflig, kan mot anordningen i fråga göras den enligt min mening afgörande invändningen, att vid hvarje fall af skiljaktighet inom kommissionen restitutionsbestämmelserna i fråga skulle upphöra att fungera.

Enligt kommissionens förslag skulle vidare till kontrollanordningarna höra, att tillverkaren afgifver uppgift i viss ordning om den utbytesklass, inom hvilken mjölet uttagits.

En af kommissionens ledamöter har uttalat som sin mening, att denna uppgift skulle innefatta försäkran, att exportvaran uttagits från början af den utbytesklass, till hvilken den hör, eller ock att den till kvalitén icke understiger medelproportionen af hela utbytet inom samma klass.

Hvad beträffar förslaget, att ifrågavarande försäkran skulle afse, att exportvaran uttagits från början af den utbytesklass, till hvilken den hör, skulle detsamma utan tvifvel i betydande grad hämma kvarnägarens handlingsfrihet. Kommissionen har framhållit angelägenheten däraf, att kvarnägaren erhåller en viss frihet att, efter de å utländska marknaden växlande fordringarna på förmalningsprodukternas kvalitet, inom de fastställda gränserna för utvinningen variera utbytesförhållandena, blott han icke öfverskrider den i de särskilda fallen högsta tillåtna utvinningsprocenten eller gör produkten underlägsen normalprofvet, och kommissionen har ytterligare uttalat som sin mening, att, därest icke kvarnägaren beredes en sådan relativ frihet, möjligheten till export torde väsentligen försvåras. Kommissionens ledamot professor Klason, som på uppdrag af kommissionen verkställt s. k. askhaltsundersökningar rörande olika slag af råg, har förklarat sig därvid jämväl hafva kommit till samma resultat.

15 Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 218.

Dessa yttranden, h vilka hafva karaktär af allmänna principuttalanden, synas mig tala emot den anordning, som i det här afsedda speciella fallet blifvit af reservanten ifrågasatt. Jag tillåter mig härjämte påpeka, att en sådan begränsning, som af reservanten ifrågasatts, ansetts obehöflig i tysk lagstiftning.

Reservantens förslag åter, att ifrågavarande försäkran alternativt skulle gå ut därpå, att exportvaran till kvalitet icke understege medelproportionen af hela utbytet inom samma klass, är förenadt med den olägenheten, att en sådan försäkran i många fall icke skulle kunna gifvas af en samvetsgrann exportör, helt enkelt därför att det ofta lärer vara omöjligt för honom att bedöma, om mjölet till kvaliteten understiger medelproportionen af hela utbytet inom samma klass. En sådan prestationsskvldighet för exportören kommer att försvåra hans ställning, utan att "den enligt min uppfattning bereder större trygghet för det allmänna. Från kontrollsynpunkt ligger det snarare en lära i att af intygsgifvaren fordra mera, än som under normala förhållanden kan presteras. Då därjämte ett intyg af sådan affattning, som kommissionens flertal har föreslagit, synes i och för sig fullt tillgodose statens intresse, finner jag ej heller anledning att i denna del frångå dess förslag.

Af samma reservant i kommissionen har ifrågasatts, att i författningen skulle ingå uttrycklig föreskrift därom, att exportvara, hvari ingår blandning af olika sädesslag, icke är restitutionsberättigad, samt att i exportangifningsinlagan äfven skall ingå försäkran om att varan är oblandad. Lika med kommissionens flertal håller jag före, att det ändamål, som reservanten afser att vinna, är tillgodosedt med den af kommissionen föreslagna affattningen. Jag skulle emellertid icke hafva haft något att erinra mot ett sådant tillägg till bestämmelserna, som reservanten föreslagit, därest icke en uttrycklig föreskrift, att exportvara, däri ingår blandning af olika sädesslag, icke är restitutionsberättigad, tilläfventyrs kunde inge den oriktiga föreställningen, att blandning af mjöl, uttaget inom medgifven utbytesprocent, med mjöl af samma slags spannmål, hvilket utvunnits under högre utbytesförhållande än högsta medgifna utbytesprocenten, skulle vara restitutionsberättigad.

Kommissionens förslag förutsätter slutligen, att i tulltaxeunderrättelserna respektive tulltaxeförordningen förekommande restitutionsbestämmelser rörande kornmjöl samt hvete- och korngryn varda upphäfda. Kommissionens till stöd härför gjorda uttalande finner jag val motivera

16 Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 218.

en sådan åtgärd. Jag har alltså jämväl härutinnan kunnat biträda kommissionens förslag.

Då jag nu går att föreslå nödig ändring i de af mig hittills berörda två författningsrum, kan jag — bortsedt från en mindre redaktionell jämkning — i allt följa kommissionens förslag.

Detta föranleder emellertid därjämte, att den i § 9 mom. 4 b) i tulltaxeunderrättelserna samt § 13 mom. 4 b) i tulltaxeförordningen förekommande hänvisningen till 3 A) b) måste utbytas mot en hänvisningtill samma punkt A) d).

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta, att

dels § 9 mom. 3 A) i de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör samt § 13 mom. 3 A) i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910 skola, det förra stadgandet, från den dag Kungl. Maj:t bestämmer, och det senare, från och med den 1 december 1911, erhålla följande förändrade lydelse:

3. Förutom den tu Prostitution, hvarom här ofvan förmärs, medgifves ock

A) åt idkare af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af vid kvarnen framställd t mjöl af råg eller hvete restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd för eu motsvarande kvantitet direkt från utlandet införd omalen spannmål af samma slag, under villkor:

a) att utförselvaran uttagits inom de procenttal, som angifvas för någon af här nedan upptagna utbytesklasser af dylika förmalningsprodukter, nämligen:

rågmjöl

lista klassen

0 till och med 60 procent,

<j.KX±a „

3:dje „

öfver Gf) 66 % n

hvetemjöl

lista klassen 2:dra ,,

0 till och med 45 procent,

3:dje

öfver 45 „ „ „ 70 „

öfver <0 ,, ,, ,, <5 ,,

i

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

skolande proftyper å samtliga dessa slag af förmalningsprodukter hvarje års höst, till efterrättelse under ett år, räknadt från och med den 15 november, eller, därest icke nya proftyper inom denna tids utgånghunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill dess sådant skett, fastställas af en kommission bestående af tre personer, utsedda två af Kungl. Maj it och en af kvarnägarnas sammanslutning, med iakttagande vid proftypernas fastställande, att hvarje typ skall omfatta hela utbytet från och med lägsta till och med högsta utvinningsprocent;

b) att vid restitutionens beräknande motsvara:

c) att afsikten att af den införda spannmålen förmala mjöl för export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang med spannmålens angifning till förtullning af vederbörande idkare af kvarnrörelse anmäles; skolande införseln åt den omalna och utförseln al den förmalna spannmålen äga rum vid en och samma tullplats, från hvilken, därest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver in- och utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den hufvudtullkammare, under hvilken tullplatsen lyder;

d) att minst 2,000 kilogram mjöl af en och samma utbytesklass på en gång utföras; skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd ej mindre af tillverkarens på tro och heder afgifna och af två inom kvarnen anställda personer till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalnings-

jBihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

produkt, än äfven af hans likaledes på tro och heder afgifna och på nyssnämnda sätt bestyrkta uppgift om den utbytesklass, inom hvilken mjölet uttagits;

e) att den omalna spannmål, för hvilken restitution af tullmedlen beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna till riket införd;

f) att det till utförsel angifna mjölet till beskaffenheten icke är underlägset den vid utförseltillfället gällande proftyp å mjöl af den utbytesklass, inom hvilken utförselvaran uppgifvits hafva uttagits; skolande till bevisning härom tullförvaltningen å den tullplats, hvarifrån utförseln sker, efter det utförselvaran i den ordning generaltullstyrelsen bestämmer blifvit undersökt och jämförd med motsvarande proftyp, meddela attest, i hvilken varans utrönta netto vikt jämväl bör angifvas; dock att beträffande mjöl, som befunnits vara underlägset denna proftyp men däremot attesterats vara hänförligt till annan utbytesklass, restitution enligt bestämmelserna för sådan klass må kunna medgifvas utan hinder af anförda besvär öfver mjölets attestering;

g) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats under transporten till och inlastningen i fartyget, härom meddela attest, hvilken såsom verifikation jämte angifningsinlaga och öfriga intyg bifogas hufvudtullkammarens utgående tulljournal;

li) att utförseln i öfrig! verificeras på sätt i denna paragraf finnes stadgadt beträffande öfriga varor, för Indika tullrestitution är medgifven;

i) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och en, som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spannmål för förmalning till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln, till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

k) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande äga att hvarje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af dels utdrag af tullkammarens afräkningsdiarium och dels kvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna omalna spannmålskvantiteter;

dels ock under förutsättning af bifall härtill i § 9 mom. 4 b) respektive § 13 mom. 4 b) i samma författningar skall, i förra fallet, från den dag Kungl. Maj:t bestämmer, och i det senare, från och med den 1 december 1911, upptagas i stället för där förekommande hänvisning till »3 A) b)» eu hänvisning till »3 A) d)».

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Emil Sundberg.

20 Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 218.

Bilaga.

Till Konungen.

Genom beslut den 20 sistlidne januari bär Eders Kungl. Maj:t tillsatt en kommission, bestående af undertecknade ordförande och ledamöter, med uppdrag:

21 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

att utreda huruvida och på hvad sätt bestämmelserna i § 9 mom.

B A) tulltaxeunderrättelserna respektive § 13 mom. 3 A) i nådiga förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910 må kunna fullständigas därhän, att desamma tydligt beteckna antingen hvad med finsiktadt mjöl afses eller huru styrkas skall, att till utförsel angifvet mjöl är finsiktadt;

att utreda huruvida utöfver nu gällande bestämmelser och de nya föreskrifter, till hvilkas utfärdande nyssberörda utredning må böra föranleda, ytterligare kontrollbestämmelser till iakttagande af kronans rätt i förevarande afseende äro erforderliga;

att under förutsättning att förenämnda utredningar gifva vid handen, att på grundvalen af nu gällande stadgande!! kunna åvägabringas nya föreskrifter, som, på samma gång de innebära full trygghet för kronans rätt, icke omöjliggöra eller väsentligen hämma utförseln af mjöl, framlägga förslag till sådana bestämmelser; äfvensom

att, därest ifrågavarande utredningar skulle gifva ett resultat, som i det ena eller andra afseende! är motsatt det i föregående punkt förutsatta, verkställa utredning, huruvida nu gällande lagstiftning i ämnet, till vinnande af det i samma punkt angifna dubbla syftet, lämpligen bör helt ersättas af nya bestämmelser och i sådant fall afgifva förslag till dylika bestämmelser samt, för den händelse ifrågavarande syfte på sålunda angifvet sätt icke synes kunna ernås, afgifva det yttrande och förslag, hvartill omständigheterna må föranleda.

Till kommissionen hafva öfverlämnats dels utdrag af statsrådsprotokollet för den 20 januari 1911, innefattande statsrådets och chefens för finansdepartementet yttrande vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t, dels ock samtliga öfriga till detta ärende hörande handlingar.

Kommissionen, som i anledning af förenämnda uppdrag funnit sig böra framlägga ett inom kommissionen utarbetad! förslag till ändrad lydelse af § 9 mom. 3 A) i underrättelserna till gällande tulltaxa samt af § 13 mom. 3 A) i nådiga förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910, får angående uppdragets fullgörande i underdånighet anföra följande.

Bestämmelserna om tullrestitution vid utförsel af förmalningsprodukter af hvete, råg eller korn tillkommo på förslag af bevillningsutskottet vid 1888 års Riksdag och voro föranledda af de vid nämnda Riksdag beslutade spannmålstullarna.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

I fråga om syftet med bestämmelserna anfördes i Riksdagens skrifvelse nr 5(i år 1888 följande, som öfverensstämde med bevillningsutskottets yttrande i denna fråga (Betänkande nr 8 sid. 168).

'Enligt livad statistiska uppgifter gifva vid handen, har utförsel af mjöl så godt som uteslutande ägt rum frän större handelskvarnar, belägna i södra och västra delarna af vårt land. Denna utförsel består, enligt hvad Riksdagen inhämtat, endast af finsiktadt mjöl. Det måste anses ligga ej blott i kvarnindustriens utan ock i det svenska jordbrukets intresse, att detta förhållande måtte fortfara. För frambringande af prima finsiktadt mjöl motsvarande det, som af utländska kvarnar åstadkommes, anser man sig behöfva blanda säd från olika länder. Införsel af spannmål är därför nödvändig, äfven om vårt behof häraf skulle kunna tillgodoses inom landet. Det är då af vikt, att den säd, som blifvit hit införd, åter kan utföras, så att den ej kommer att tvärstanna inom landet och här nedtrycka spannmålsprisen.»

De föreskrifter, som år 1888 fastslogos af Riksdagen eller på Riksdagens begäran utfärdades af Eders Kungl. Maj:t, gälla ännu i hufvudsak oförändrade, då de åren 1889 ocli 1907 vidtagna ändringarna endast röra oväsentliga delar och för nu föreliggande fråga i princip icke äga någon betydelse. Ku gällande bestämmelser i detta ämne hafva i allt väsentligt oförändrade öfverflyttats till § 13 mom. 3 A) i den nya tulltaxeförordningen af den 4 juli 1910, hvilken emellertid möjliggör en förlängning af ett år af den eljest bestämda tiden för mjölets utförsel från Sverige, därest detsamma nämligen upplägges å det i mom. 7 af samma § omförmälda restitutionsupplag.

Beträffande beskaffenheten af de produkter, livilka skulle berättiga till restitution, förekom i 1888 års författning, likasom nu ock i den nya tulltaxeförordningen, endast den bestämmelsen, att mjöl skulle vara finsiktadt. Härjämte innehöll författningsrummet då, likasom hvad nu är förhållandet, bestämmelse, att vid restitutionens medgifvande skulle iakttagas, att 100 kg. hvete ansåges lämna 75 kg. mjöl, 100 kg. råg eller korn 66Vs kg. mjöl och 100 kg. hvete eller korn 667.1 kg. gryn. Riksdagens ofvannämnda skrifvelse, nr 56, innehåller emellertid ett uttalande rörande beskaffenheten af restitutionsberättigadt mjöl, hvilket icke erhållit något som helst uttryck i författningen. Angående frågan, huruvida restitution skulle beviljas för s. k. sammanmalet mjöl yttrades nämligen, att det skulle blifva vanskligt att afgöra, »när ett mjöl verkligen är sammanmalen vara eller utgör en blandning af andra kvarnprodukter (s. k. sekunda- och eftermjöl samt kli), för hvilka restitution ej är afsedd att gifvas».

23 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 218.

Af de till kommissionen öfverlämnade handlingar framgår, att behofvet af den kommissionen förelagda utredningen kommit att främst;!, sedan under senare delen af år 1910 svårigheter yppats att erhålla nytt standardprof å finsiktadt rågmjöl för att tillhandahållas vederbörande tullförvaltningar till ledning vid tillämpningen af ofvannämnda föreskrift i tulltaxeunderrättelserna, i hvad densamma gällde finsikta,dt rågmjöl. Hvad handlingarna härom innehålla samt kommissionen i öfrigt inhämtat, är i hufvudsak följande.

Under de första åren bestämmelserna i § 9 mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna tillämpades, ansåg man sig, innan tullrestitution beviljades, för hvarje gång höra infordra skriftligt intyg af sakkunnigperson (kvarntekniker) därom, att mjölet vore finsiktadt, men då detta förfaringssätt förorsakade en afsevärd tidsspillan för vederbörande exportörer och äfven i öfrigt medförde andra olägenheter, ingick generaltullstyrelsen den 19 april 1902 till Eders Kungl. Maj:t med underdånig framställning om vidtagande af åtgärder i syfte att styrelsen skulle erhålla ett standardprof för lägsta kvalitet finsiktadt rågmjöl, som finge emot tullrestitution utföras. Med anledning af denna styrelsens skrifvelse, som var åtföljd af flere af styrelsen anskaffade mjölprof med bifogade intyg att desamma passerat siktduk nr 9, anbefallde Eders Kungl. Maj:t tekniska högskolan att afgifva yttrande. Sedan högskolans styrelse till Eders Kungl. Magt inkommit med ett af professorn vid högskolan, undertecknad Sellergren, i ärendet afgifvet yttrande, i hvilket han, med framhållande af olämpligheten att fastslå ett mjöls kvalitet endast efter siktduksnumret, dock under för handen varande förhållanden ansåg sig kunna såsom standardtyp för lägsta kvalitet finsiktadt rågmjöl förorda ett af nämnda prof, hvilket enligt intyg af två kvarnteknici af dem ansåges utgöra mjöl af sådan kvalitet, blef detta yttrande den 26 september samma år af statsrådet och chefen för finansdepartementet på nådigste befallning öfverlämnadt till generaltullstyrelsen jämte däri omförmälda mjölprof. Med skrifvelse den 9 oktober 1902 blefvo berörda yttrande i afskrift äfvensom mjölprof af styrelsen öfversända till de tullförvaltningar, vid hvilka export af rågmjöl under restitutionsanspråk kunde förväntas äga rum. Då sedermera i början af år 1904 behof af nytt standardprof gjorde sig gällande, ansåg sig styrelsen oförhindrad att på eget föranstaltande låta anskaffa sådant, och på anmodan af styrelsen afgaf samma sakkunnige, som tekniska högskolan i anledning af Eders Kungl. Maj:ts befallning anlitat, utlåtande i ämnet, hvarefter styrelsen lät till vederbörande tullförvaltningar expediera ett af undertecknad Sellergren

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

gilladt standardprof. År 1907 upprepade styrelsen detta förfarande och afsände till vederbörande tullförvaltningar ett nytt, af undertecknad Sellergren då godkändt standardprof, för att tjäna vederbörande till ledning för bedömande af frågan, huruvida rågmjöl, som under restitutionsanspråk utfördes, uppfyllde det i tulltaxeunderrättelserna föreskrifna villkor, att mjölet skulle vara finsiktadt. Då under år 1910 från åtskilliga tullkamrar inkommit rekvisitioner af normalprof å finsiktadt rågmjöl samt 1907 års prof icke fanns kvar i tillräckliga kvantiteter blefvo under sistlidne september månad af generaltullstyrelsen åtgärder vidtagna för anskaffande af nytt standardprof. Dessa ledde emellertid icke till önskadt resultat, enär det anskaffade profvet var underlägset det förutvarande samt undertecknad Sellergren ej längre ville ensam påtaga sig ansvaret för fastställandet af prof. På grund häraf hade styrelsen i underdånig skrifvelse den 29 sistlidne november hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning om åtgärder för fastställande af erforderligt standardprof på lägsta kvalitet finsiktadt rågmjöl, som mot tullrestitution finge utföras, i sammanhang hvarmed styrelsen uttalade den uppfattning, att för framtiden dylikt standardprof borde i slutet af hvarje år fastställas att gälla under nästföljande kalenderår.

I anledning häraf har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 2 december 1910 dels anbefallt tekniska högskolan och landtbruksakademiens förvaltningskommitté att afgifva gemensamt underdånigt utlåtande i det af generaltullstyrelsen angifna syftet, dels ock, då på grund af hvad i ärendet förekommit tvekan syntes kunna råda, huruvida enbart fastställande af standardprof — äfven om detta förnyades för hvarje år — vore tillfyllest för att betrygga uppnåendet af syftet med Riksdagens beslut af år 1888 angående restitution af tull vid export af finsiktadt mjöl af råg, sådant detta syfte framginge af bevillningsutskottets betänkande nr 8 vid sagda års Riksdag, anbefallt generaltullstyrelsen att taga i öfvervägande, huruvida ej nya eller ändrade föreskrifter vare sig i tulltaxeunderrättelserna, respektive förordningen med tulltaxa för inkommande varor, eller i öfrigt kunde befinnas nödiga för sagda syftes ernående, samt att snarast möjligt inkomma till Eders Kungl. Maj:t med det yttrande och förslag, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Till åtlydnad af sålunda mottagen befallning hafva tekniska högskolan och landtbruksakademiens förvaltningskommitté med skrifvelse den 18 december 1910 såsom underdånigt utlåtande öfverlämnat ett af undertecknade Klason, Sellergren, Juhlin Dannfelt och Ekstrand såsom särskildt utsedda delegerade afgifvet betänkande, däri uttalats,

25 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

bland annat, att såsom lämpligt standardprof å lägsta kvalitet fin sik tadt rågmjöl, som mot tullrestitution finge utföras, kunde anses det prima eller först uttagna mjöl, som vid förmalningen erhållits med en utvinningsprocent från 0 till ocli med 66 ‘“/s och som passerat sikt nr 9, samt att af särskildt angifna skäl dylikt standardprofs åstadkommande syntes böra uppdragas åt en för ändamålet särskild tillsatt kommission af sakkunnige.

Sedermera har till åtlydnad af den i berörda nådiga bref den 2 december 1910 meddelade befallning generaltullstyrelsen den 17 januari 1911 afgifvit särskildt underdånigt utlåtande, däri styrelsen på anförda grunder förmält sig hafva kommit till den åsikten, att en omarbetning af bestämmelserna i § 9 mom. B A) tulltaxeunderrättelserna i dess helhet — och i sammanhang därmed af § 13 mom. 3 A) tulltaxeförordningen — vore af behofvet påkallad, och att de nya bestämmelserna möjligen borde enligt förebilden från Tyskland grundas på principen af olika restitutionsbelopp för olika utbytesklasser.

I detta sammanhang torde böra erinras, att Riksdagens senast församlade revisorer framställt anmärkning emot beskaffenheten af det ■år 1907 till tullmyndigheterna utsända standardprofvet å finsiktadt rågmjöl. I sin den 30 november 1910 afgifna berättelse förklarade sig nämligen revisorerna vilja fästa Riksdagens synnerliga uppmärksamhet, bland annat, därå att af den undersökning, revisorerna låtit anställa i fråga om tillämpningen af § 9 mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna, i hvad detta författningsrum afsåge rätt till restitution af tull för omalen råg vid utförsel af finsiktadt rågmjöl, syntes tydligt framgå, att så länge nyssnämnda prof utgjorde en viktig grund för bedömande, huruvida restitutioner borde utbetalas, en kvarnägare kunde på statens bekostnad bereda sig betydande vinst, hvilket uppenbarligen strede mot lagstiftningens syfte. Huru en kvarnägare kunde tänkas emot detta syfte beredas eu vinst, angåfvo revisorerna genom följande uttalande: »Beskaffenheten af det fastställda normalprofvet synes sålunda möjliggöra, att en kvarnägare utmaler rågen till 60 å 65 procent och behåller produkten för den inländska marknaden, att han därefter uttager några procent blandning af mjöl och eftermjöl och anmäler denna kliblandade produkt till restitution såsom finsiktadt rågmjöl, för hvilket han sålunda af svenska tullverket lyfter restitution med ett belopp af fem kronor 55 öre per 100 kg. vid detta mjöls exporterande till utlandet.» Häraf synes framgå, att enligt revisorernas åsikt ett rågmjöl för att berättiga till restitution skall vara framställdt Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft. 4

26 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

i eu ' första förmalning intill viss procent utan frånskiljande af någon de! af döt bättre mjölet, och än tydligare uttala revisorerna denna sin åsikt rörande lagstiftningens syfte i det yttrande rörande ett normalmjöls beskaffenhet, som förekommer i slutet af följande revisorernas anförande: »Tullverket har att kontrollera, att det finsiktade mjölet, för hvilket enligt dessa bestämmelser kvarnägare vid export äger åtnjuta restitution, är af fullgod beskaffenhet, och fastställer generaltullstyrelsen för sådant ändamål ett normalmjöl, hvilket gifvetvis bör vara af normal spannmål, förmålet intill ofvan angifha procent» (d. v. S: 66 Va).

Gent emot denna revisorernas uppfattning har i infordrade yttranden öfver anmärkningen anförts

dels af generaltullstyrelsen, att styrelsen ansett och fortfarande ansåge, att för åtnjutande af restitution af erlagd tull för spannmål vid export af mjöl, hvarom i tulltaxeunderrättelserna stadgas, endast och allenast varans egenskap af fxnsiktad eller icke vore bestämmande för, huruvida dylik restitution finge beviljas, samt att hvad författningen innehölle därom, att 100 kilogram omalen spannmål ansåges lämna en viss procent mjöl, uteslutande afsåge beräkningsgrunden för restitutionen; äfvensom att mjölprofven — såsom här ofvan relaterats — städse blifvit fastställda af sakkunnig person;

dels och af justitiekanslersämbetet, att för erhållande af restitution af erlagda tullafgifter vid export af rågmjöl författningarna icke uppställde annat villkor i fråga om mjölets beskaffenhet, än att det skulle vara finsiktadt.

Hvilken verkan de nuvarande bestämmelserna haft i praktiken, utvisar den undersökning kommissionen låtit verkställa rörande beloppen af beviljad tullrestitution vid utförsel af förmalningsprodukter af spannmål. Resultatet af denna undersökning, hvilken omfattar hela den tid, ifrågavarande restitutionsbestämmelser varit gällande, eller från och med den 1 juli 1888 till och med år 1910, är sammanfattadt i en vid kommissionens betänkande såsom bilaga fogad uppgift. (Bilagan A.) Af denna framgår, att ingen restitution förekommit för kornmjöl eller för hvetegryn; att restitution för korngryn icke förekommit sedan år 1888, då ett parti sådana gryn exporterats; att till år 1899 exporten af hvetemjöl hvarje år, i regel högst betydligt, öfverstigit exporten af rågmjöl men att tiden från och med nämnda år utan undantag visar ett motsatt förhållande, att sammanlagda restitutionsbeloppet för hvetemjöl och rågmjöl frän år 1901, som utvisar

27 Kung!. Majds Nåd. Proposition No 213.

högsta restitutionssiffran för hela tidsperioden 416,028 kronor 1 öre, med vissa undantag dock i stort sedt varit i sjunkande och för hvartdera af åren 1908 och 1910 icke uppgått till 100,000 kronor.

För att lämna tillfälle till jämförelser har kommissionen ansett sig böra likaledes härvid såsom bilaga foga en från generaltullstyrelsen erhållen tablå, utvisande dels importen under nämnda tidsperiod, ai hvete och råg, malen och omalen. med särskild uppgift angående mjöliinporten från Tyskland dels och exporten under samma tid af omalen hvete och råg. (Bilagan B.)

Den verkställda utredningen gifver vid handen, att restitutionsförmånen icke blifvit använd i någon stor utan snaiare i helt ringa omfattning. Så utgjorde till exempel den export från Sverige af rågmjöl, som under åren 1908, 1909 och 1910 föranledt tullrestitution, tillhopa 5,218,234 kg., under det att samma tre år importen till Sverige af nämnda vara, enbart från Tyskland uppgick tillhopa till 38,251,30o kg., däraf på sistlidet år ensamt belöpte 17,669,623 kg.

Vid eu jämförande granskning af import och export rinner man vidare, att det af 1888 års Riksdag uttalade önskemålet med afseende å återutförsel af till Sverige införd säd i så ringa grad motsvarats af verkliga förhållandet, att till exempel för sistförfluten tre åren importen af hvete och råg, malen och omalen, öfverstigit exporten med följande kvantiteter

Detta oaktadt synes kommissionen, att restitutionsrätten bör bibehållas. Ofvannämnda af 1888 års Riksdag uttalade skäl för dessa .bestämmelsers införande bär nämligen fortfarande giltighet och är af särskild vikt dels under sådana år, då på grund af riklig skörd det allmänna importbehofvet nedgått och hufvudsakligen omfattar de till uppblandning med vår inhemska spannmål för framställning af prima mjöl erforderliga utländska sädesslagen, dels ock under sådana år, då behofvet att för nämnda ändamål importera utländsk spannmål steg-

i) Vid' beloppens uträknande hafva de i Bil. A. upptagna respektive mjölkväntiteterna ökats med den export, :som från gränstrakterna mot Norge förekommit till

190S

kg.

hvete...........

hvetemjöl1)

råg .............

rågmjöl1) ..

206,748.609

54^379.574

192.353,546 184,596,255

6,198,485 7,760,659

82,875,853 71,288,556

10,107,567 16,293,682

detta land.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

rats^på grund af den inhemska skördens dåliga beskaffenhet. Om icke i båda dessa fall mjölprodukterna skulle kunna exporteras, komme detta att försvåra afsättningen af den inhemska spannmålen och ytterligare sänka de i sådana tider redan tryckta spannmålsprisen.

Med denna utgångspunkt har kommissionen vidare att taga under öfvervägande, huru den brist, som på sätt ofvan angifves förefinnes i författningsbestämmelserna, bast skulle kunna undanrödjas och afhjälpas. Generaltullstyrelsen har, såsom ofvan anförts, uttalat den åsikten, att vid en omarbetning af ifrågavarande restitutionsbestämmelser desamma möjligen borde . enligt förebilden från Tyskland grundas på principen af olika restitutionsbelopp för olika utbytesklasser.

Då i Tyskland kvarnindustrien nått en mycket hög utveckling och exporten därifrån af förmalningsprodukter är synnerligen betydande, 'har kommissionen ansett sig böra, innan kommissionen vidare ingår på sitt uppdrag, här redogöra för hufvuddragen af den i nämnda land gällande lagstiftningen om de förmåner, som åtnjutas vid utförsel af förmalningsprodukter af spannmål, hvarjämte lämnas några kortfattade uppgifter angående lagstiftningen i detta ämne i ett par andra länder.

I Tyskland finnas hithörande bestämmelser meddelade i Zolltarifgesetz af den 25 december 1902, hvilken trädt i kraft den 1 mars 1906, samt i Linfuhrscheinordnung af den 17 februari sistnämnda år med däruti enligt kungörelse af den 30 juli 1909 vidtagen förändring. Ifrågavarande författningar innehålla i hithörande delar hufvudsakligen följande.

Vid utförsel från Tyska riket af råg, hvete, spelthvete, korn, hafre, bohvete och trindsäd meddelas — under förutsättning att den utförda mängden af hvarje särskildt slag uppgår till minst 500 kg. netto på begäran bevis, s. k. »Einfuhrscheine», lydande på visst tullbelopp, motsvarande hvad som skolat i tull erläggas vid införsel af en varukvantitet, lika med den utförda, enligt den fördragsenligt gällande tullsatsen för denna vara. Sadant införselbevis berättigar innehafvare!! att vid hvilken tullplats som helst inom tullområdet inom sex månader från dagen för utställandet i stället för kontant betalning använda beviset i afräkning vid erläggande af tullafgift för spannmål af ofvannämnda slag och trindsäd eller för obrändt kaffe eller petroleum. I fråga om de två sistnämnda varuslagen gäller beviset äfven tullbelopp, för hvilkas erläggande kredit åtnjutits; beträffande åter tull för spannmål och trindsäd ifragakommer icke detta, enär enligt den allmänna bestämmelsen i § 12 Zolltarifgesetz kredit för tull å dessa varor icke må åtnjutas.

29 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

Enahanda rätt till införselbevis tillkommer innehafvare af kvarnar och mälterier vid utförsel af produkter, som af dem själfva blifvit framställda af nämnda slag af spannmål eller af trindsäd ur den fria samfärdseln inom landet. Innehafvare af kvarn eller mälteri, som vill begagna sig af denna rätt, måste förskaffa sig ett för kalenderåret gällande tillståndsbevis och förbinda sig att å hvilken tid som helst lämna tullverkets vederbörande tjänstemän tillfälle att granska affärens böcker, hvilka skola meddela upplysning om rendementsförhållandet med' afseende å utförselvaran. Tillståndsbeviset skall angifva den maximikvantitet, som under året må mot införselbevis utföras, och bestämmes denna kvantitet med hänsyn till driftens omfattning vid kvarnen. Det för erhållande af införselbevis fastställda viktminimum af 500 kg. afser i fråga om kvarn- och m älteripr o dukter den kvantitet spannmål eller trindsäd, som enligt viss beräkningsgrund motsvarar de utförda produkterna. I fråga om mjöl af råg och hvete finnas fastställda vissa klasser, inom hvilka. utbytesprocenten är en gång för alla bestämd, likaså är utbytesprocenten för malt af korn eller hvete fastställd till visst bestämdt belopp. I fråga om mjöl af hafre, korn, majs, bohvete eller trindsäd, malt af råg eller hafre samt åskilliga andra fabrikater af spannmål eller trindsäd, däribland sammanmalet mjöl af råg eller hvete (Schrot), fastställes däremot utbytesprocenten för hvarje särskild fabrik af vederbörande myndighet eller, därest på inneliafvarens begäran fabriken blifvit ställd under fortvarande kontroll från tullverket, efter det vid förmalningen utrönta verkliga utbytet. Utbytesprocenten för sammanmalet mjöl må dock icke bestämmas lägre än 96 procent,

De för råg- och livetemjöl fastställda utbytesklasserna äro följande, (Einfulirscheinordnung § 4.) Procenttalen angifva produktens förhållande till den förmalna spannmålsmängden.

A. Rågmjöl.

.......... 0 till och med 60 procent

öfver 60 » » »65 »

.......... 0 » » » 65 »

B. Hvetemjöl.

1 klassen .......................................................... 0 till och med 30 procent.

2 » .................................................. öfver 30 » » »70 »

1 klassen

2 »

Införselbevis utfärdas icke för råg- eller hvetemjöl, som utvunnits under högre utbytesförhållande än 65 resp. 75 procent, ej heller för blandningar af sådant mjöl med finare mjöl (såsom förut anförts gäller detta dock icke sammanmalet mjöl) ej heller för blandningar af förmalningsprodukter, framställda af olika sädesslag.

Exportangifningsinlagan skall angifva bland annat, inom hvilken utbytesklass mjölet har utvunnits^ samt innehålla försäkran, att mjölet blifvit fraxnställdt af spannmål eller trindsäd ur den fria samfärdseln inom landet.

Vidare är att märka, att i fråga om rätt till erhållande af införselbevis varans uppläggande å s. k. offentligt upplag eller å privat upplag under kronans lås är likställdt med varans utförsel. (Bestämmelse

:ij I Einfuhrscheinordnung bestämdes ursprungligen, att vid beräkning af införselbevisen för hvetemjöl af lista klassen 30 kg. mjöl skulle motsvara 48 kg. hvete och 100 kg. mjöl 160 kg. hvete, men ofvan intagna förändringar i detta afseende påbjödos genom en rikskanslerns kungörelse den 30 juli 1909.

Ktmgl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 218. 3-1

af liknande innebörd finnes meddelad i svenska tulltaxeförordningen den 4 juli 1910, § 13 mom. 7 angående >restitutionsupplag».)

Särskilda föreskrifter finnas meddelade rörande den undersökning, som af vederbörande tullmyndighet skall verkställas beträffande rågoch hvetemjöl, hvilket med anspråk på införselbevis anmälts till utförsel. Denna undersökning grundas i första hand på en jämförelse med officiellt fastställda, till myndigheterna utdelade proftyper å mjöl motsvarande de olika utbytesklasserna.

Enligt hvad kommissionen särskild! inhämtat framställas proftyperna, nya för hvarje år, å tyska mjölnarförbundets försöksanstalt vid Kung!, landtbrukshögskolan i Berlin. Till deras förmalning användes spannmål dels från olika delar af Tyska riket dels ock från utlandet i en för hvarje år bestämd, hufvudsakligen på skördeförhållandena beroende inbördes proportion, som, sedan yttranden inhämtats från kvarnar i rikets olika delar, fastställes under medverkan af, bland andra, representanter för landtbruket och kvarnindustrien. Såsom grundsats för typernas framställande har uppgifvits gälla, bland annat, att proftyperna skola vara genomsnittstyper och att således till deras framställande icke må utväljas hvarken elitkvaliteter eller särskild! dåliga kvaliteter.

Proftyperna gälla med vissa modifikationer endast det kalenderår, för hvilket desamma blifvit fastställda, och de mjölpartier, Indika under samma år expedieras. Undersökningen verkställes, om jämförelsen i torrt tillstånd icke är tillfyllest, efter mjölets fuktande med vatten (pekarisering), då skillnad i färg tydligare framträder. Om en jämförelse med typerna gifver anledning till allvarliga tvifvelsmål angående anmälningens riktighet, kunna tullmyndigheterna, därest exportören icke åtnöjes med mjölets hänförande till en lägre utbytesklass, om sådan finnes, påkalla ett utrönande af askhalten. Detta måste alltid ske, om exportören påyrkar detsamma. För sådant ändamål skall ofördröjligen ett prof af mjölet på minst 100 gram jämte meddelande om den anmälda utbytesklassen öfversändas till tyska mjölnarförbundets nyss omförmälda försöksanstalt i och för utrönande af askhalten och afgifvande af utlåtande öfver varan. Har icke heller genom verkställdt prof på askhalten anmälningens riktighet blifvit styrkt, eller har utan föregående pröfning af askhalten ansökan om varans hänförande till den anmälda klassen blifvit afslagen på grund af jämförelse med proftypen, skall det tillåtas anmälaren att med stöd af sina böcker bevisa, att varan blifvit framställd inom den uppgifna klassen.

Kostnaderna för undersökning rörande askhalt, som icke utfaller

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

till exportörens förmån, skola gäldas af denne, därest icke heller genom lians böcker bevisas, att varan blifvit framställd inom den uppgifna klassen.

Bekräftande uppkomsten ock utvecklingen af det tyska systemet med »Einfuhrscheine» känvisas till tulltaxekommitténs betänkande den 3 maj 1909, del I sidorna 285—289.

Den franska lagstiftningen om tullfriket för spannmål, använd till framställning af mjöl för export, är grundad på systemet med »admission temporaire», d. v. s. tullfri disposition inom landet under viss tid af eljest tullpliktiga varor, afsedda att i förädladt skick återutföras. Nu gällande föreskrifter finnas intagna i »Observations préliminaires» till franska tulltaxan och äro bestämda genom lag den 4 februari 1902.

Spannmålen får emot deposition af belöpande tullafgift af kvarnägare disponeras under två månader, inom hvilken tid mjölet skall utföras. Afräkningen å depositionsbevisen vid utförsel af mjöl grundas på vissa utbytestal, bestämda för de särskilda mjölsorterna efter deras utvinningsprocent (50, 60, 70 eller 80 procent). Mjölet skall öfverensstämma med fastställda officiella typer.

De norska bestämmelserna rörande restitution af erlagd tull för spannmål vid utförsel af förmalningsprodukter innehållas i finans- och tulldepartementets cirkulär den 15 februari 1888 och äro grundade på samma principer som gällande svenska bestämmelser, med hvilka de ei‘bjuda stor likhet; dock är restitution medgifven äfven vid utförsel åt sammanmalet mjöl. Beträffande restitutionens beräknande gäller, att af sammanmalet mjöl samma kvantum mjöl och spannmål svara emot hvarandra, hvaremot af siktadt hvetemjöl räknas 75 kg. och af annat siktadt mjöl samt af gryn 66 2!3 kg. på 100 kg. spannmål. Införseln åt den mot förmalningsprodukterna svarande spannmålen skall hafva ägt rum inom de sistförflutna fyra kvartalen.

Den ofullständighet i de nu gällande restitutionsbestämmelserna, som föranledt behofvet af deras omarbetande, ligger däri, att de icke tydligt utmärka, hvad med finsiktadt mjöl afses eller huru styrkas skall, att till utförsel angifvet mjöl är finsiktadt.

För närvarande är i och för restitutionens beräknande bestämdt, att 100 kg. hvete anses lämna 75 kg. finsiktadt mjöl och 100 kg. råg eller korn 66 ~/s kg. finsiktadt mjöl. Visserligen är detta utbytesförhållande i författningen icke uttryckt såsom en fordran på det exporterade mjölets verkliga kvalitet utan endast såsom en grund för ut-

33 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

räknande af restitutionsbeloppet, men bestämmelsen är ju tydligen stödd på undersökningar om det verkliga utbytet vid framställande af finsiktadt mjöl. Detta framgår äfven af Riksdagens skrifvelse nr 56 år 1888, hvarest angående denna fråga yttrades följande:

»I Tyskland, hvarifrån vår kvarnindustri har att utstå den skarpaste konkurrensen, har man ock medgifvit restitution, dock endast vid utförsel af finsiktadt mjöl. I nämnda land är bestämdt, att vid utförsel af 65 kg. rågsikt erhålles åter tullen för införda 100 kg. råg och för samma kvantitet hvete vid utförsel af 75 kg. hvetesikt. När en kvarn ställer sig under offentlig kontroll, så att full garanti vinnes öfver utbytet, erhålles dock restitution efter det erhållna resultatet, äfven om detta skulle vara lägre. I allmänhet är vår spannmål tjockskaligare än den utländska och lämnar följaktligen ett något mindre utbyte af fint mjöl. Häraf skulle kunna dragas den slutsats, att en lägre utbytesprocent än den i Tyskland gällande borde hos oss bestämmas. Riksdagen har emellertid ej ansett sig böra gifva en dylik föreskrift, innan man kunnat, på erfarenhet från olika håll, bilda sig en föreställning om, hvilka siffror äro de rätta. Riksdagen har fastmer beslutit en höjning af utbytesprocenten för rågsikt från i Tyskland gällande 65 procent till i Norge bestämda 66 73 procent, hvilken utbytessiffra äfven föreskrifvits vid förmalning af gryn för vinnande af öfverensstämmelse med bestämmelserna i Norge, till hvilket land största delen af vår mjölexport går. Utbytet vid hveteförmalning är däremot i Norge fastställdt till samma belopp som i Tyskland, eller till 75 procent.»

I det af Eders Kungl. Maj:t från tekniska högskolan och landtbruksakademiens förvaltningskommitté infordrade yttrande i fråga om fastställande af standardprof å finsiktadt rågmjöl har redan framhållits, att, därest de nu gällande restitutionsbestämmelserna för rågmjöl skulle i enlighet med den uppfattning, som 1910 uttalats af Riksdagens revisorer, tolkas så, att sådant mjöl icke skulle vara restitutionsberättigadt i andra fall, än då det såsom en kvalitet fullt uttagits från 0 till högst 66 73 procent, detta kunde antagas komma att förhindra vidare utförsel af rågmjöl från Sverige. Enligt kommissionens åsikt torde detta antagande vara fullt riktigt, enär eu sådan kvalitet, enligt hvad inom kommissionen blifvit upplyst, icke röner någon efterfrågan i de länder, till hvilka export skulle ifrågakomma. En tolkning af nu gällande bestämmelser på detta sätt måste således åstadkomma den verkan, att det af Riksdagen uttalade syftet med 1888 års bestämmelser blefve förfeladt. Med afseende härå bör naturligen icke heller i eventuella Bihang till Iliksd. prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 153 Höft. 5

34 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

nya bestämmelser restitutionsrätten inskränkas genom en föreskrift om sådan fordran på lägsta kvalitet, utan torde restitutionsberättigadt mjöl böra, efter exemplet från Tyskland, uppdelas i flera kvaliteter, i möjligaste män bestämda i öfverensstämmelse med de typer, som å den utländska marknaden röna efterfrågan. Detta förfaringssätt torde böra tillämpas icke blott med afseende å rågmjöl utan äfven å livetemjöl. Genom en sådan uppdelning vinnes äfven den fördelen, att de särskilda mjölkvaliteterna kunna tilläggas större eller mindre värde för restitutionens beräknande allt efter deras olika grad af finhet och att således ett sämre mjöl icke kommer att berättiga till restitution efter samma beräkningsgrund som ett bättre.

Vid det förhållande att kommissionen sålunda ansett, att restitutionsberättigadt mjöl bör uppdelas i olika klasser, synes den för sådant mjöl nu använda beteckningen »finsiktadt mjöl» icke vidare böra begagnas. Denna beteckning, som åstadkommit ovisshet i gällande bestämmelsers tillämpning, därigenom att den icke nu användes i den tekniska tenninologien för betecknande af viss kvalitet utan blott i allmänhet afser ett mjöl af jämförelsevis hög kvalitet, skulle icke kunna begagnas utan en definition af hvad därmed i författningen borde förstås, men, då i allt fall gränserna mellan de olika mjölklasserna måste särskildt angifvas, synes icke någon beräknad fördel med beteckningens bibehållande gifva anledning till uppkonstruerande af eu dylik definition.

De år 1888 i Tyskland gällande gränserna för uttagande af rågmjöl och livetemjöl, som vid export skulle föranleda tullfrihet för spannmål, gälla fortfarande, ehuru såsom af förut lämnade redogörelse framgår, mjölet uppdelats i särskilda klasser efter dess kvalitet. Lägsta kvalitet restitutionsberättigadt rågmjöl skall vara uttaget från öfver 60 till och med 65 procent och lägsta kvalitet sådant hvetemjöl från öfver 70 till och med 75 procent.

Det har blifvit ifrågasatt, att gränserna för lägsta klass restitutionsberättigadt rågmjöl skulle bestämmas till desamma som i Tyskland. I fråga härom torde till en början böra erinras, att, då man 1888 icke ansåg sig förhindrad att bestämma gränsen för förmalningen af dylikt mjöl till 66 % procent, synes så mycket mindre skäl föreligga att nu sänka denna siffra, som dels förmalningstekniken sedan år 1888 varit stadd i ständig utveckling och förbättrade metoder alltjämt framkommit för utvinnande af mjölet så fullständigt som möjligt och i renaste form, och dels den till förmalning använda rågen nu i allmänhet är af bättre kvalitet än då. Den erfarenhet, som 1888 års Riksdag an-

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218. 35

sett böra läggas till grund för de rätta siffrorna i berörda hänseende, har just, enligt hvad representanterna för kvarnindustrien upplyst, gifvit vid handen, att en utvinningsprocent för rågmjöl af 66 ~ls procent kan anses för den normala vid användning af medelgod råg samt att vid förmalning af god råg man kommer ända till 68 procent.

En undersökning af förutsättningarna för ifrågavarande tullrestitution synes äfven teoretiskt tala emot en förändring i antydda riktning. Då en lägsta gräns — till exempel 66 2/3 procent — fastställes för restitutionsberättigadt mjöl, afses härmed, att de produkter, som därefter kunna uttagas ur den förmalna sädeskvantiteten, icke till någon del skola drabbas af den erlagda tullen. Af 100 kg. spannmål erhålles 66 2/3 kg. mjöl och vid utförseln af denna kvantitet vare sig såsom en eller flera kvaliteter restitueras de för 100 kg. spannmål i tull erlagda 3 kronor 70 öre. Om gränsen för restitutionsberättigadt mjöl sättes lägre, till exempel vid 65 procent, innebär detta, att för de af 100 kg. spannmål utmalna 65 kg. mjöl samma tullbelopp, 3 kr. 70 öre, restitueras och att kvarnägaren har den vinsten, att de 1 2/:) kg. mjöl, som kunna uttagas efter exporterade 65 kg., kunna inom Sverige säljas utan bördan af någon tull. A andra sidan skulle naturligen, om gränsen sattes till så högt procenttal, att därinom icke kunde fullt utvinnas ett verkligt marknadsgiltigt mjöl, detta innebära en förlust för kvarnägaren, då han icke finge restitution för hela den spannmålskvantitet, som i verkligheten åtgått för mjölets framställande.

Häraf torde framgå, att gränssiffran för mjölets utmålning bör bestämmas så, att den kommer närmast möjligt men icke öfverskrider den gräns, inom hvilken under normala förhållanden en af konsumtionen såsom verkligt mjöl betecknad vara kan erhållas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har kommissionen funnit högsta procenttal för förmalning af restitutionsberättigadt rågmjöl böra såsom hittills bestämmas till 66 2/3 procent.

Hvad hvetemjöl beträffar synes ingen anledning hafva förekommit att såsom högsta utbytesprocent föreslå annan siffra än den för utbytets beräkning nu gällande, eller 75 procent, hvilken är densamma, som i berörda hänseende gäller i Tyskland.

Den naturliga grunden för fastställande af olika utbytesklasser af mjöl i och för restitutionsbeloppets beräknande är gifvetvis den indelning af mjölet i olika kvaliteter, som efter fordringarna på den utländska marknaden måste följas af de exporterande kvarnarna.

Beträffande rågmjöl har kommissionen inhämtat, att med hänsyn till denna princip hos oss liksom i Tyskland en indelning i tre klasser

36 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 218.

kunde anses lämplig, en högsta och en lägsta klass och en mellanklass, representerande det mjöl, som i eu förmalning uttagits från 0 till högsta medgifna utvinningsprocent för rågmjöl. Högsta klassen har ansetts böra omfatta procenttalen 0 till och med 60 och lägsta klassen procenttalen öfver 60 till och med 66 %. Det inom sistnämnda klass fullt utvunna mjölets vikt bör få vid restitutionens beräknande motsvara samma vikt af omalen spannmål.

Det har visserligen, med hänvisning till gränssiffrorna för den motsvarande tyska klassen — öfver 60 till och med 65 procent — blifvit ifrågasatt, huruvida det kunde vara riktigt att för den föreslagna klassen beräkna samma afräkningsvärde — lika vikt mjöl som spannmål — som för nämnda tyska, oaktadt i förslaget i förhållande till den tyska klassen slutsiffran blifvit flyttad framåt utan att begynnelsesiffran fått motsvarande flyttning bakåt. Men häremot torde få framhållas ej mindre förmalningsteknikens förut omförmälda utveckling än äfven sträfvandena att erhålla mjölrik spannmål, hvilka båda omständigheter kraftigt bidragit till vinnande af hög procenthalt mjöl.

Sedan kommissionen sålunda beträffande gränserna för lägsta klass restitutionsberättigadt rågmjöl kommit till ofvan angifna resultat, hvilket vinner stöd jämväl af hvad under rubriken »Beräkning af restitutionen» anförts i den såsom Bilagan C vid betänkandet fogade redogörelse för af undertecknad Klason verkställda askkal tbestämningar å rågmjöl, innebär kommissionens förslag till utbytesklasser för rågmjöl i öfrigt ingen annan afvikelse från den i Tyskland gjorda klassuppdelningen än den, som beträffande tredje klassen betingas af förslaget om högsta utbytesprocentens bestämmande till 66 I 2/3 i stället för i Tyskland gällande 65. Visserligen torde, såsom förut anförts, åtminstone under de nu på den utländska marknaden rådande förhållandena, någon nämnvärd export af till tredje klassen hänförligt mjöl icke vara att förvänta, men för fullständighetens skull och för användning i möjligen förekommande fall synes denna klass jämväl böra medtagas i systemet.

Klasserna skulle sålunda för rågmjöl blifva följande:

1 klassen..................... 0 till och med 60 procent

2 » ........... öfver 60 » » » 66 % »

3 » ...................... 0 » » » 66";; »

I fråga om hvetemjölet är att observera, att i den tyska lag-

stiftningen, såsom i redogörelsen för densamma redan blifvit anmärkt, år 1909 den förändringen vidtagits, att det till första utbytesklassen

87 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

hänförliga livetemjölets motsvarighetsförhållande till hvete blifvit sänkt, så att 30 kg. hvetemjöl inom denna klass motsvara 45 kg. hvete i stället för, såsom förut varit bestämdt, 48 kg. hvete. Denna förändring synes hafva varit en följd af den bekanta s. k. Schweiziska mjölkonflikten, hvilken uppstått med anledning af det från schweizisk sida framställda påståendet, att utförseln af hvetemjöl från Tyskland befordrades genom exportpremier. Den beslutade nedsättningen tyder äfven på att de tyska kvarnarna verkligen ansetts kunna med tillämpning af den tidigare bestämmelsen bereda sig större ersättning än som borde utgå. Kommissionen har anledning antaga, att detta berott på ett förhållande, som från representanternas för kvarnindustrien sida blifvit framhållet, nämligen att de senare årens utveckling af kvarntekniken genom införande af förbättrade maskinanordningar föranledt, att ett extra prima hvetemjöl kan uttagas betydligt längre än till och med 30 procent. Detta kan hafva medfört, att ett mjöl, ehuru det uttagits öfver denna gräns för första utbytesklassen, dock blifvit så ljust till färgen, att vid jämförelse med typprofvet för denna klass ingen anmärkning kunnat framställas emot dess hänförande till densamma, och att således detta mjöl, som rätteligen skolat enligt andra klassen representera en tullafgift af 6 mark 46 pfennig per 100 kg., blifvit beräknadt till det för första klassen fastställda tull värdet 8 mark 80 pfennig per 100 kg. Att så äfven i verkligheten kan hafva ägt rum synes icke oförenligt med formen för de tyska bestämmelserna, indika icke föreskrifva, att tillverkarens uppgift om tillämplig utbytesklass skall afgifvas under högtidlig eller bindande form. (till exempel under edlig förpliktelse, på tro och heder, eller dylikt).

De jämkningar i den ursprungliga tyska klassuppdelningen, som böra föranledas af ofvanberörda tekniska förändringar i och för affattningen af bestämmelserna om restitutionens beräknande, synas emellertid kommissionen böra, i olikhet mot hvad i Tyskland ägt rum, ske genom förläggande af gränsen för uttagande af ett extra prima hvetemjöl till öfverensstämmelse med den tekniska möjligheten att utvinna sådant mjöl. Härigenom vinnes äfven, att man icke behöfver frångå den enligt kommissionens mening riktiga grundsatsen, att utbytesklasserna måste äga det inbördes sammanhang, att sista klassen, innefattande utbytet i en enda kvalitet från 0 till och med det högsta medgifna procenttalet, för hvete föreslaget till 75, skall fullt täcka de föregående jämväl hvad angår motsvarighetsförhållandet mellan mjöl och spannmål.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt har kommissionen

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 218.

funnit sig höra föreslå den första utbytesklassens bestämmande till 0 45 i stället för i Tyskland bestämda 0 — 30, hvarjämte kommissionen

ansett sig böra föreslå uteslutande af den tyska fjärde klassen 0—70. Klasserna skulle sålunda för hvetemjöl blifva följande:

1 klassen ........................... 0 till och med 45 procent

2 » .............. öfver 45 » » »70 »

3 » ............... » 70 » » » 75 »

4 » .......................... 0 ;> » » 75 »

Hvad härefter angår bestämmandet af beräkningsgrunden, huru stor kvantitet omalen spannmål som skulle vid restitutionens uträknande motsvara viss kvantitet mjöl af de olika klasserna, torde först och främst såsom grundläggande princip böra fastslås, att vid utförsel af hela det mjölparti, som intill högsta gränsen för utvinning i en eller flera kvaliteter blifvit uttaget ur ett parti spannmål skall restitueras hela den tull, som belöper på detta spannmålsparti, eller med andra ord sagdt, att vid export af 6 6 73 kg. rågmjöl, som inom maximigränsen för förmalningen uttagits ur 100 kg. råg, eller af 75 kg. hvetemjöl, som på enahanda sätt uttagits ur 100 kg. hvete, hela den på 100 kg. spannmål, råg eller hvete belöpande tull, 3 kronor 70 öre, skall restitueras. Vidare har kommissionen ansett, att i fråga om restitutionens beräknande för lägsta klass restitutionsberättigadt mjöl samma viktkvantum mjöl och spannmål skola svara emot hvarandra icke blott såsom förut anförts beträffande rågmjöl utan äfven i fråga om hvetemjöl.

Hvad då rågmjöl beträffar blifver bestämmandet af beräkningsgrunden för första klassen endast en räkneoperation med dessa två förutsättningar såsom utgångspunkt.

Vid beräkningen skulle således motsvarigheten mellan rågmjöl och råg blifva följande:

60 kg. rågmjöl af 1 utbytesklassen motsvara 93V3 kg. råg.

6 !s » » » 2 » » 673 » »

667;, . » » :> 3 » » 100 » »

I följd häraf motsvara vid export 100 kg. rågmjöl

af 1 klassen ............................................ 155,55 kg. råg,

» 2 » ............................................ 100 » »

;> 3 ;> ........................................... 150 » »

Med nuvarande tullsats, 3 kronor 70 öre för 100 kg. råg, blifva således restitutionsbeloppen i penningar för exporterade 100 kg. rågmjöl

39 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

af 1 klassen.

5 kronor 76 öre. 3 » 70 »

»

» 3 » ........................................... 5 » 55 »

I fråga om livetemjöl åter blifver bestämmandet af beräkningsgrunden icke fullt så enkel. För tredje och fjärde klasserna är denna genom förut angifna förutsättningar fixerad, men det gäller finna rätta gränsen mellan första och andra klassen. Kommissionen har emellertid efter de upplysningar angående värdet af de särskilda mjölkvaliteterna, som meddelats af representanterna för kvarnindustrien, funnit sig böra såsom utgångspunkt härför antaga, att af hvetemjöl, hänförligt till andra utbytesklassen, 100 kg. motsvarar 115 kg. hvete.

Med tillämpning af de angifna förutsättningarna skulle sålunda vid beräkningen motsvarigheten mellan hvetemjöl och hvete blifva följande:

45 kg. hvetemjöl af 1 utbytesklassen motsvara 66Vi kg. hvete.

25 » » »2 » » 283 i » »

75 > » » 4 >. » 100

I följd häraf motsvara vid export 100 kg. hvetemjöl

147,2 2 kg. hvete. 115 » »

100 » »

133,33 » >

af 1 klassen

» 2 »

»3 >

» 4 >

Med nuvarande tullsats, 3 kronor 70 öre för 100 kg. hvete, blifver således restitutionsbeloppet i penningar för exporterade 100 kg. h vetemjöl

af 1 klassen .......................................... 5 kronor 45 öre.

» 2 » 4 » 26 »

» 3 » 3 > 70 »

» 4 » 4 > 93 »

Det förut omförmälda inbördes sammanhanget mellan utbytesklasserna framgår af följande sammanställning.

60 kg. rågmjöl af 1 klassen — 93VS kg. råg.

6% » > »2 » — 62/ 3 » »

662/

= 100

45 kg. hvetemjöl af 1 klassen

25» » »2 »

66Vi kg. hvete.

'/i

283/i »

75 »

= 100 »

»

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

Enär den af kommissionen föreslagna affattningen af restitutionsbestämmelserna synes tillräckligt tydligt angifva, att restitution icke medgifves vid utförsel af förmalningsprodukt, som utvunnits under högre utbytesförhållande än 66V3 resp. 75 procent, eller för blandningar af sådan produkt med finare dylik eller för blandningar af förmalningsprodukter, framställda af olika sädesslag, har kommissionen ansett obehöfligt att intaga uttrycklig föreskrift härom.

Det af kommissionen följda systemet att uppdela det restitutionsberättigade råg- och hvetemjölet i särskilda klasser med olika värde i och för restitutionens beräkning allt efter mjölets kvalitet torde vara det som på rättvisa grunder bäst befrämjar möjligheten af export. Om således kommissionens förslag från synpunkten af exportörens intresse kan anses tillgodose dennes rimliga anspråk, gäller undersöka, huruvida de för tillämpningen af detta förslag erforderliga särskilda kontrollbestämmelserna till iakttagande af kronans rätt kunna gifvas sådan form, att de icke omöjliggöra eller väsentligen hämma ifrågavarande produkters utförsel. Härvid afses icke de i § 9 mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna nu förekommande allmänna villkoren för restitutionens medgifvande. Beträffande dessa i princip har kommissionen icke något ändringsyrkande, ehuru naturligen de förändrade grunderna för definierande och klassificering af restitutionsberättigade produkter kunna föranleda vissa jämkningar i alfattningen af dessa villkor. Frågan 4 gäller däremot garantierna, att inga andra varor än de i förslaget afsedda komma att berättiga till restitution, äfvensom att restitutionen icke kommer att utgå efter högre beräkningsgrund än den, som gäller för den exporterade varan.

Af den förut lämnade redogörelsen för bestämmelserna i Tyskland finner man, att därstädes kontrollen, att ett till export anmäldt mjöl i och för beräkningen af det värde, som i införselbeviset skall upptagas, verkligen hänföres till den emot mjölets faktiska beskaffenhet svarande utbytesklassen, är grundad på undersökning från tullverkets sida enligt vissa gifna föreskrifter, därest icke kvarnen är ställd under ständig kontroll af tullverket, i hvilket fall det verkliga utbytesförhållandet redan vid förmalningen utrönes af tullverkets kontrollerande representanter. Den undersökning af mjölet, som i annat fall skall äga rum, sker i första hand genom dess jämförande med den af de officiellt fastställda proftyperna, som representerar den utbytesklass, inom hvilken mjölet i angifningsinlagan uppgifves vara utvunnet. Om vid denna jämförelse mjölet befinnes öfverensstämma med eller vara

41 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

bättre än proftypen, skall mjölet utan vidare undersökning i införselbeviset beräknas efter den anmälda klassen, hvaremot, om mjölet synes vara sämre än proftypen, det icke må hänföras till denna klass. Den för vissa fall i andra hand påbjudna undersökningsmetod, som grundas på utrönande af mjölets askhalt, kan således sägas vara ett hufvudsakligen i exportörens intresse honom medgifvet bevismedel för styrkande af hans uppgift rörande tillämplig utbytesklass, och detta torde i än högre grad gälla den honom såsom sista utväg i detta hänseende till buds stående möjligheten att åberopa sin bokföring.

Exportörens uppgift i angifningsinlagan, inom hvilken utbytesklass mjölet utvunnits, afgifves i Tyskland icke i sådan form, att den motsvarar det högre anspråk på tillförlitlighet, som måste tilläggas till exempel en försäkran på tro och heder, men oriktig uppgift kan föranleda böter. I fråga om böters ådömande skall hänsyn tagas därtill, om exportören är i god tro eller icke samt om felet endast beror på slarf eller försumlighet.

Beträffande de nu gällande svenska bestämmelserna i § 9 mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna samt deras tillämpning hänvisas till hvad förut blifvit anfördt. Enligt dessa bestämmelser ligger bevisningen om den till utförsel anmälda varans beskaffenhet och kontrollen i fråga härom dels i tillverkarens-exportörens under edlig förpliktelse afgifna och af två vittnen till riktigheten bestyrkta försäkran »om varans art och beskaffenhet i öfrigt» dels ock i vederbörande tullmyndighets efter varans undersökning därom utfärdade attest. Såsom förut omförmälts hafva tullförvaltningarna till ledning vid sådan undersökning hvad rågmjöl beträffar sedan oktober månad 1902 från generaltullstyrelsen erhållit standardprof å finsiktadt rågmjöl, som af sakkunnig person förklarats utgöra lägsta kvalitet sådant mjöl, som mot tullrestitution finge utföras.

I fråga om kontrollerna rörande utförselvarans beskaffenhet skiljer sig sålunda det i Sverige nu tillämpade förfarandet i följande hänseenden från hvad som gäller i Tyskland, nämligen att i Sverige tillverkarens försäkran om beskaffenheten skall afgifvas under högtidlig form (»under edlig förpliktelse») samt till riktigheten bestyrkas af tva vittnen, att jämförelse med proftyper i Sverige endast förekommer hvad angår rågmjöl, samt att bevisning genom utrönande af askhalt eller företeende af kvarnens bokföring icke tillämpas i Sverige.

Vid en öfvergång till det af kommissionen föreslagna systemet med uppdelning af restitutionsberättigadt råg- och hvetemjöl i särskilda klasser torde det vara nödvändigt, att officiellt fastställda proftyper af Bihang till Rilcsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft. B

42 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

mjöl, utvunnet inom de gränser, som bestämma de särskilda klasserna, tillhandahållas tullförvaltningarna till ledning vid deras kontrollerande undersökning af mjöl, som under restitutionsanspråk angifves till export. Dessa proftyper torde böra på enahanda sätt och med enahanda verkan som i Tyskland läggas till grund för mjölets undersökning, hvilken verkställes genom dess jämförande med normalprofvet i torrt eller, om så erfordras, i fuktadt tillstånd. Närmare föreskrifter om tillvägagångssättet vid undersökningen torde böra meddelas af generaltullstyrelsen.

Svårare är frågan, huru proftyperna skola fastställas. Såsom af den förut lämnade redogörelsen framgår, tillämpas i Tyskland ett ganska kompliceradt förfarande för bestämmande af beskaffenheten hos den spannmål, som skall användas till framställande af normalprof. Sedan detta skett, verkställes förmalningen under kontroll å en »försöksanstalt» vid Kungl. landtbrukshögskolan i Berlin.

'Att i Tyskland så betydande arbete och så stora kostnader kunna nedläggas på framställandet af normalprofven, har sin naturliga förklaringsgrund däri, att exporten af mjöl från skilda delar af landet sker i så betydande omfattning, att det är af högsta vikt, att normalprofven, som skola gälla öfver hela riket, äro rätt afvägda såsom genomsnittsprof. I en år 1909 utfärdad berättelse från nämnda försöksanstalt angående framställandet af dessa normalprof yttras härom, bland annat, att man måste noggrant taga hänsyn till skörden i in- och utlandet i fråga om såväl kvantitet som kvalitet, till de antagliga utsikterna för spannmålsmarknadens blifvande läge och till den inländska spannmålsmarknadens exportförhållanden, i synnerhet som dessa ställa sig ytterst olika i olika trakter inom riket.

Den obetydliga omfattning, i hvilken export af mjöl med anspråk på tullrestitution hittills ägt rum från Sverige (se bilagan A), gifver icke kommissionen anledning förmoda, att denna export framdeles skall antaga några större proportioner. Under de tjugutre år, ifrågavarande restitutionsbestämmelser tillämpats, hafva de restituerade beloppen för samtliga restitutionsberättigade förmalningsprodukter i medeltal icke uppgått till 138,000 kronor om året och under de sistförfluten tre åren har Sveriges hela export af rågmjöl till utlandet icke uppgått till en sjättedel af Tysklands export under samma år endast till Sverige.

Med afseende härå har kommissionen ansett, att man bör söka se till, att icke kostnaderna för kontrollen komma att antaga proportioner, som ej stå i rimligt förhållande till den betydelse, ifrågavarande

43 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

restitutionsrätt i ekonomiskt hänseende kan anses böra tillerkännas, och detta gäller särskildt normalprofvens fastställande. Visserligen torde härvid i stort sedt böra följas enahanda principer som i Tyskland, men hos oss synes tillvägagångssättet både kunna och böra göras mycket enklare än i detta land.

Kommissionen har sålunda ansett, att normalprofvens fastställande, hvad angår såväl i dem ingående spannmål — svensk och utländsk af olika typer i viss proportion — som ock deras beskaffenhet i öfrigt bör kunna anförtros åt en kommission af tre personer, utsedda två af Eders Kungl. Maj:t och en af svenska kvarnindustriidkareföreningen eller annan sammanslutning af kvarnägare, hvilken kan hafva bildats i dennas ställe. Själfva förmalningen af profven komme att blifva förenad med stora svårigheter och kostnader, om den skulle särskildt verkställas å en vanlig kvarn under kontroll och förhållanden i öfrigt, som vore fullt betryggande för ernående af riktiga resultat. Förmalning å en miniatyr- eller s. k. försökskvarn kan icke anses enbart tillfyllest för detta ändamål men skulle enligt kommissionens förmenande kunna ingå såsom ett led bland de åtgärder för normalprofvens bestämmande, som synas kunna hos oss ersätta sådan särskild förmalning af normalprofven, som förekommer i Tyskland.

För fastställandet af proftyperna har kommissionen tänkt sig, att ofvannämnda profkommission skulle kunna hvarje höst å lämplig tid, sedan förmalning af årets skörd tagit sin början, från de större kvarnarna i Sverige anhålla om insändande af prof å mjöl, som inom de särskilda utbytesklasserna från lägsta till högsta gräns för utvinning fullt uttagits af till exportmjöls framställande lämplig sädesblandning. Vid de insända profven skulle fogas af vederbörande kvarnägare utfärdad, på tro och heder afgifven försäkran ej mindre att profven på nämnda sätt uttagits inom respektive klasser än äfven angående de olika sädestyper — inhemska och utländska — som inginge i profven samt proportionerna dem emellan. En noggrann jämförelse — med användande af pekarisering och askhaltbestämning — dels mellan de från olika kvarnar inkomna profven inbördes dels mellan dessa och prof, som under kontroll framställts vid försökskvarn, äfvensom årets tyska mjölprof synes kunna gifva tillräcklig ledning för proftypernas fastställande. Kommissionen, som emellertid anser, att den föreslagna profkommissionen härvid icke bör vara bunden af några bestämda föreskrifter utan hafva full frihet att handla efter omständigheterna, har med det anförda endast exempelvis velat antyda sina åsikter rörande lämpliga tillvägagångssättet vid proftypernas bestämmande; dock torde härvid

44 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

alltid böra tillses, att enahanda sädesblandning blifvit använd för framställande af de särskilda proftyperna för samma sädesslag. Härjämte har kommissionen med afseende å profvens fastställande velat uttala såsom sin mening, att profkommissionens beslut i denna fråga bör vara enhälligt.

Giltighetstiden för proftyperna torde böra beräknas skola motsvara den tid, under hvilken man kan förutsätta, att export förekommer af sådant mjöl, som blifvit förmålet af spannmål från skörden för det år, af hvars produkter proftyperna blifvit framställda. Med hänsyn härtill har kommissionen ansett, att tidpunkten, från hvilken proftypernas giltighet skall beräknas, bör bestämmas till den 15 november, enär desamma synas kunna vara fastställda och utdelade under början af nämnda månad. Därest af någon särskild anledning proftyperna vid nämnda tidpunkt undantagsvis icke hunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, böra naturligtvis intill dess sådant skett föregående års typer fortfarande lända till efterrättelse.

På Eders Kungl. Maj:ts pröfning synes böra ankomma, huru frågan om kostnaderna för proftypernas fastställande skall ordnas. Kommissionen anser sig i detta ämne icke böra göra något annat uttalande, än att dessa kostnader gifvetvis böra drabba statsverket, samt att kommissionen anser kunna ifrågasättas, huruvida icke det till ledamöterna i profkommissionen utgående dagtraktamente bör, såsom i vissa motsvarande fall ägt rum, bestämmas till belopp, något öfverstigande dem, hvilka skulle utgå vid tillämpning af gällande resereglemente.

Hvad härefter beträffar tillverkarens försäkran i angifningsinlagan angående varans beskaffenhet torde böra erinras, att denna försäkran jämte därå tecknadt vittnesintyg innefattar all den bevisning i berörda hänseende, som är föreskrifven i nu gällande författningsrum. Tullförvaltningens undersökning afser endast kontrollen, att såvidt utrönas kan varan är sådan, som berättigar till restitution, d. v. s. hvad mjöl beträffar, utgör finsiktad vara. För närvarande ligger således den egentliga garantien, att varan verkligen är restitutionsberättigad, i denna försäkran.

Ett antagande af kommissionens förslag om fastställande af särskilda proftyper af genomsnittskvalitet, hvilka skola läggas till grund för mjölets hänförande till olika klasser med högre eller lägre restitutionsvärde, synes böra medföra den förändring, att, då ett normalprof representerar årets typ å mjöl, som inom utbytesklassens gränser helt utvunnits, och således kan något variera för olika år, normalprofvens faktiska beskaffenhet skall göras till det i främsta rummet grundläggande vid bestämmande af restitutionsvärdet af till export angifvet mjöl.

45 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

Då sålunda med andra ord sagdt jämförelsen med normalprofvet enligt kommissionens mening skulle vara det afgörande, huruvida ett råg- eller hvetemjöl kan hänföras till någon af de fastställda utbytesklasserna, torde detta böra medföra en viss frihet för kvarnägaren att, efter de å utländska marknaden växlande fordringarna på förmalningsprodukternas kvalitet, inom de fastställda gränserna för utvinningen variera utbytesförhållandena, blott han icke öfverskrider den i de särskilda fallen högsta tillåtna utvinningsprocenten eller gör produkten underlägsen normalprofvet. Därest icke kvarnägaren bereddes en sådan relativ frihet, torde möjligheten af export väsentligen försvåras. I sin redogörelse för verkställda askhaltbestämningar (Bilaga C) har undertecknad Klason kommit till samma resultat. Från dessa synpunkter bör man således enligt kommissionens mening uppfatta innebörden af tillverkarens försäkran, att varan uttagits inom viss uppgifven utbytesklass af råg- eller hvetemjöl. Denna försäkran bör emellertid vara en ovillkorlig förutsättning för den vidare pröfningen af rätten till restitution.

Föreskriften därom, att två vittnen skola till riktigheten bestyrka tillverkarens försäkran, synes enligt kommissionens mening böra kompletteras med tillägget, att dessa båda vittnen skola vara inom kvarnen anställda.

Hvad slutligen angår själfva formen för ifrågavarande försäkran, har inom kommissionen af åtskilliga ledamöter yrkats, att denna måtte förändras så, att bestyrkandet icke skulle ske »under edlig förpliktelse» utan på något sätt, som mera öfverensstämde med de i den nyare lagstiftningen begagnade formerna för högtidlig försäkran. Så användes till exempel till bestyrkande af själfdeklarationsuppgifterna för beskattningen formen »på heder och samvete» och på allra närmaste håll har man ett annat exempel, då just i den nya tulltaxeförordningen af år 1910 — hvars § 13 kommissionen har att i vissa delar revidera — i dess nytillkomna § 4 på tre ställen användes bekräftelseformen »på tro och heder». Med afseende härå har kommissionen, ehuru formen »under edlig förpliktelse» förekommer, förutom i § 13 mom. 3 A), jämväl på åtskilliga andra ställen i samma tulltaxeförordning, funnit sig böra i sitt förslag använda bekräftelseformen »på tro och heder».

I fråga om möjligheten att såsom medel till kontroll rörande beskaffenheten af mjöl, som under anspråk på restitution anmäles till export, använda metoden att undersöka mjölets askhalt har från de sakkunniges sida framhållits, att bland fackmännen den åsikten rådde, att, om man också, då det gällde att i tvifvelaktiga fall fastställa en gräns emellan mjöl och kli, måste tillgripa eu askhaltbestämning såsom

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

en nödfallsåtgärd, samma metod lätt kunde missbrukas, då frågan gällde att objektivt skilja olika kvaliteter mjöl från hvarandra, enär på ett mjöls askhalt inverkade flera olika, mer eller mindre tillfälliga faktorer, som ej alla stode i direkt samband med den på utvinningsprocenten grundade kvaliteten.

På anmodan af kommissionen har emellertid undertecknad Klason verkställt askhaltbestämning å olika rågsorter, som under kontroll blifvit förmalna å Saltsjökvarns försökskvarn, hvilken liksom dess cereallaboratorium benäget blifvit kostnadsfritt ställd till förfogande för ändamålet. Beträffande resultaten af de gjorda undersökningarna får kommissionen hänvisa till den häröfver affattade särskilda redogörelse, hvilken såsom Bilaga C är bifogad kommissionens betänkande.

Däraf synes framgå, att såsom kontrollmedel är askhaltens variation i mjöl af svensk råg ännu alltför litet känd för att, särskildt för mjöl uttaget inom andra utbytesklassen, kunna med tillbörlig säkerhet fastställa en medelaskhalt, hvartill kommer att fastställandet af en normalaskhalt skulle kunna underlätta möjligheten att vid export inblanda mjöl af andra klassen i mjöl af första klassen äfvensom kli i andra och tredje klassernas mjöl. Omvändt vore det tänkbart, att askhalten hos mjöl, förmålet på stenkvarn, stegrades så högt, att ett mjöl, som riktigt uttagits inom sin klass, skulle på grund af den höga askhalten komma i en lägre klass. Däremot vore askhaltens bestämmande vid framställandet af proftyperna af stor betydelse såsom kontroll, att dessa representera ett godt medelvärde hvar och en för sin klass.

Då hvad nu blifvit sagdt om rågmjöl till större eller mindre del torde gälla äfven om hvetemjöl, har kommissionen funnit, att askhaltbestämning icke bör i författningen angifvas vare sig såsom kontrollmedel från statsverkets sida vid varans undersökning eller såsom bevismedel från tillverkarens sida beträffande mjölets uttagande inom viss utbytesklass.

Icke heller synas förhållandena hos oss betinga att, såsom fallet är i Tyskland, tillverkaren berättigas för sådan bevisning åberopa sin bokföring.

Såsom förut omförmälts har den af kommissionen verkställda utredningen gifvit vid handen, att alltsedan tillkomsten af nu ifrågavarande restitutionsbestämmelser export af kornmjöl eller hvetegryn under restitutionsanspråk icke vid något tillfälle förekommit och att restitution för exporterade korngryn icke blifvit beviljad sedan år 1888, då ett obetydligt parti sådana gryn exporterats, och häraf kunde dragas den slutsatsen, att bestämmelserna om restitution för dessa pro-

47 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

dukter borde såsom obehöflig^ alldeles upphäfvas. Då det emellertid icke kunde auses uteslutet, att export af dylika produkter i en framtid skulle kunna ifrågakomma, fann kommissionen de anförda omständigheterna icke böra enbart för sig föranleda dessa bestämmelsers upphäfvande. Närmast var då att undersöka, huruvida de beträffande dessa produkter i gällande bestämmelser följda grunderna för restitutionens beräknande fortfarande kunde anses så motsvara anspråken på öfverensstämmelse med verkliga utbytesförhållandena, att någon förändring härutinnan icke vore erforderlig.

Hvad då först beträffar gryn är att märka, att, enligt hvad kommissionen inhämtat, vid framställande såväl af hvetegryn som af korngryn jämte grynen erhålles mjöl. För bestämmande af viss utbytesprocent vid grynens framställande i och för beräkning af restitutionsbeloppet erfordras naturligen kunskap om proportionen mellan de utvunna kvantiteterna af gryn och af mjöl och hvad hvetemjölet beträffar jämväl därom, till hvilken utbytesklass mjölet vore att hänföra. I dessa afseenden kräfves sålunda en särskild undersökning, hvilken hvad sistnämnda fråga angår synes innebära åtskilliga svårigheter.

Beträffande därefter särskildt förmalningsprodukterna af korn hafva de uppgifter rörande utvinningen, som inhämtats, å ena sidan, från facklitteraturen och, å andra sidan, från olika kvarnar, hvilka verkställt förmalning af kornmjöl och korngryn, befunnits sinsemellan så olika, att på dessa icke kunnat stödjas någon bestämd uppfattning om, hvad i detta hänseende skulle kunna anses såsom riktigt eller om det öfver hufvud taget vore möjligt att fastställa några allmänt giltiga medeltal.

Då såsom nu blifvit antydt åtskilliga svårigheter befunnits uppstå för fastställande af utbytesprocenten för hvetegryn samt kornmjöl och korngryn, har kommissionen med afseende å det först anmärkta förhållandet, att export af dessa varor med ett enda undantag icke förekommit under den förflutna tidrymden af tjugotre år, ansett sig icke böra nu nedlägga något ytterligare arbete på lösande af de antydda svårigheterna utan funnit sig böra ur sitt förslag utesluta samtliga dessa produkter. En ytterligare bidragande omständighet till detta beslut har, hvad beträffar förmalningsprodukter af korn, varit den, att, enligt hvad upplyst blifvit, något behof att för framställande af sådana produkter använda utländskt korn icke förefinnes.

Med afseende å kommissionens förslag till ändrad lydelse dels af § 9 mom. 3 A) i underrättelserna till gällande tulltaxa dels ock af § 13 mom. 3 A) i nådiga förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910 må dessutom ytterligare anföras,

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

att i författningen ansetts böra gifvas uttryck däråt, att, om utförelsvaran befunnits vara underlägsen proftypen för mjöl af den utbytesklass, inom hvilken varan i angifningsinlagan uppgifvits vara uttagen, men däremot blifvit attesterad såsom känförlig till annan utbytesklass, exportören kan beviljas restitution enligt sådan klass, äfven om han anfört besvär öfver tullförvaltningens beslut att vägra attestering i enlighet med hans uppgift i inlagan; samt

att, då ofvannämnda författningsrum enligt nuvarande lydelse icke innehålla särskilda straffbestämmelser eller hänvisningar till sådana i annan mån, än att § 9 mom. 6 tulltaxeunderrättelserna resp. § 13 mom. 8 tulltaxeförordningen innehålla en för samtliga öfriga moment i de resp. paragraferna gemensam bestämmelse, att den, som för erhållande af tullrestitution lämnat oriktig uppgift, kan af generaltullstyrelsen förvägras rätt att vidare erhålla sådan restitution, samt bedrägligt förfarande, som föranledt tullrestitution, torde vara straffbart enligt allmänna strafflagen äfven utan särskild hänvisning därom, kommissionen icke funnit anledning i sitt förslag intaga särskilda straffbestämmelser.

Slutligen anser kommissionen sig böra fästa uppmärksamheten därå, att kommissionens förslag utarbetats på grundvalen af § 13 mom. 3 A) tulltaxeförordningen enligt dess nuvarande lydelse. Med anledning häraf innehåller kommissionens ändringsförslag i förhållande till § 9' mom. 3 A) tulltaxeunderrättelserna, sådant detta författningsrum tyder enligt nådiga kungörelsen den 14 juni 1907, äfven den förändring däri, som tulltaxeförordningen medfört, nämligen borttagande ur undermomentet g) af föreskriften, att ansökning om utbekommande af restitution skulle vara åtföljd af »vederbörligt bevis, att sökanden själf idkar kvarnrörelse».

Undertecknade Kvarnzelius och Sellergren få i underdånighet åberopa vid detta betänkande fogade, af oss afgifna reservationer.

Stockholm den 6 april 1911.

Underdånigst NILS TROLLE.

Å. G. EKSTRAND. JOHN EWERLÖF. JOH. JEANSSON.

J. P. JESPERSON. H. JUHLIN DANNFELT. PETER KLASON.

S. H. KVARNZELIUS. F. MALMROS. EM. RUUS. GUSTAF SELLERGREN.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

49 Förslag

till

ändrad lydelse dels af § 9 mom. 3 A) i underrättelserna om livad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör, sådant detta författningsrum lyder enligt nådiga kungörelsen den It juni 1907, dels ock af § 13 mom.

3 A) i nådiga förordningen med tulltaxa för inkommande varor

den 4 juli 1910.

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves ock

A) åt idkare af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af vid kvarnen framställdt mjöl af råg eller hvete restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd för en enligt nedan angifna grunder bestämd, motsvarande kvantitet direkte från utlandet införd omalen spannmål af samma slag, under villkor:

a) att utförselvaran uttagits inom de procenttal, som angifvas för någon af här nedan upptagna utbytesklasser af dylika förmalningsprodukter, nämligen:

rågmjöl

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft.

50 Kungl. Maj di Nåd. Proposition N:o 218.

skolande proftyper å samtliga dessa slag af förmalningsprodukter hvarje års höst, till efterrättelse under ett år, räknad t från och med den 15 november, eller, därest icke nya proftyper inom denna tids utgång hunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill dess sådant skett, fastställas af en kommission bestående af tre personer, utsedda två af Kungl. Maj:t och en af kvarnägarnes sammanslutning, med iakttagande vid proftypernas fastställande, att hvarje typ skall omfatta hela utbytet från och med lägsta till och med högsta utvinningsprocent;

b) att vid restitutionens beräknande motsvara:

eller alltså

c) att afsikten att af den införda spannmålen förmala mjöl för export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang med spannmålens angifning till förtullning af vederbörande idkare af kvarnrörelse anmäles; skolande införseln af den omalna och utförseln af den förin alna spannmålen äga rum vid en och samma tullplats, från hvilken, därest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver in- och utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den hufvudtullkammare, under hvilken tullplatsen lyder;

d) att minst 2,000 kilogram mjöl af en och samma utbytesklass på eu gång utföras; skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd ej mindre af tillverkarens på tro och heder afgifna och af två inom kvarnen anställda personer till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt, än äfven af hans likaledes på tro och heder afgifna och på nyssnämnda sätt bestyrkta uppgift om den utbytesklass, inom hvilken mjölet uttagits;

51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 218.

e) att den omalna spannmål, för hvilken restitution af tullmedlen beviljas, skal! vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna till riket införd;

f) att det till utförsel angifna mjölet till beskaffenheten icke är underlägset den vid utförseltillfället gällande proftyp å mjöl af den utbytesklass, inom hvilken utförselvaran uppgifvits hafva uttagits; skolande till bevisning härom tullförvaltningen å den tullplats, hvarifrån utförseln sker, efter det utförselvaran i den ordning generaltullstyrelsen bestämmer blifvit undersökt och jämförd med motsvarande proftyp, meddela attest, i hvilken varans utrönta netto vikt jämväl bör angifvas; dock att beträffande mjöl, som befunnits vara underlägset denna proftyp men däremot attesterats vara hänförligt till annan utbytesklass, restitution enligt bestämmelserna för sådan klass må kunna medgifvas utan hinder af anförda besvär öfver mjölets attestering;

g) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats under transporten till och inlastningen i fartyget, härom meddela attest, hvilken såsom verifikation jämte angifningsinlaga och öfriga intyg bifogas hufvudtullkammarens utgående tulljournal;

h) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna parapraf finnes stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

i) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och eu, som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spannmål för förmalning till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln, till hvithet formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

kl att för utbekommande af bär ifrågavarande restitution vederbörande äga att för hvarje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af dels utdrag af tullkammarens afräkningsdiarium och dels kvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna omalna spannmålskvantiteter.

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

Uppgift Bilaga A.

å under åren 1888—1910 beviljad tullrestitution för utförda partier förädlad spannmål äfvensom å däremot svarande kvantiteter omalen och malen spannmål.

*) Dessutom har för utförd förädlad spannmål under år 1888 beviljats tullrestitution till ett belopp af kronor 204: 86 för ett parti komgryn om 5,463 kg. motsvarande 8,194.5 kg. omalen spannmål. Under åren 1889—1910 har däremot intet annat slag af förädlad spannmål än hveteoch rågmjöl utförts mot restitution enligt § 9 tulltaxeunderrättelserna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

utvisande i kilogram Sveriges import och export af nedanstående varuslag under

åren 1888—1910.

Importen omfattar direkta förtullningar och förtullningar från nederlag; i exporten ingår ej export från nederlag.

54 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

Bilaga C.

Till Kungl. Mjölkommissionen.

Härmed får jag vördsamt afgifva redogörelse dels för bestämningen af askhalten å de profmalningar af 5 olika slag af råg, som jag på kommissionens anmodan verkställt, dels för beräkningar rörande möjligheten af att använda askhalten såsom kontroll för restitutionens beräknade vid export af rågmjöl.

I. Rågens förmalning.

Af den rensade spannmålen, som bibringats en fuktighet af möjligast nära 16 procent, afvägdes i hvarje särskild! fall 400. o gram.

Målningen utfördes i en mindre valsstol, där allt mjölet lätt kunde tillvaratagas utan förluster.

Efter 10—12 malningar kunde af alla pr of ver na, utsiktas genom duk nr 9 mjölet 0—60 procent. Efter 1—3 därpå följande malningar kunde mellanprodukten, mjölet 60—66 “U procent, äfven utsiktas genom duk nr 9. Återstoden, frånräknadt afdamningsförlusten, utgör då rågeftermjölet eller kliet.

Den sammansiktade spannmålen fick malas 16—20 gånger för att kunna genomgå siktduk nr 44.

Målningen åt spannmålen och de olika mjöluttagen äro noggrant kontrollerade af städse närvarande ingenjör B. Segerfelt och teknologen B. Klason. Analyserna äro af dem utförda å Cereal-laboratoriet vid Saltsjökvarn på sätt här närmare angifves.

2. Analysernas utförande.

Beträffande analysernas utförande må anmärkas, att fuktighetshalten bestämts i cirka 1 gram af profvet, som upphettats vid en temperatur af 100—105° under två timmar, hvarefter vägts hvarje fjärdedels timme, tills lägsta värdet blifvit uppnådt.

Askhalten är bestämd i cirka 1 gram af profvet genom upphettning i porslinsdegel i muffelngn med särskild luftväxling i muffeln. Upphettningen har skett under 6—8 timmar, hvarvid temperaturen långsamt stegrats till svag rödglödgning på muffelns underplatta, utan att dock degeln synts röd vid dager. Endast på så sätt kan man nå en fullständig förbränning, utan att askan smälter, och utan att något af densamma förflyktigas. Askhalten är städse beräknad på fuktfri substans.

3. Tabell öfver ask- och fuktighetshalt i de olika mjölslagen, erhållna vid förmalning

af i tabellen angifva 5 prof af råg.

OT

CTT

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 218.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

4. Beräkning af restitutionen.

Enligt medelanalyserna vid förmalning af angifna 5 st. prof af råg med en medelsammansättning af 84,6 6 procent torrsubstans + 15,3 4 procent vatten, erhölls:

Mjöl nv 1.

Mjöl nr 2.

Kli

0—60 proc. 60—66,7 b proc.

torrsubstans 51,3 7 proc. 5,82 proc.

vatten ........ 8,6 3 » 0,8 8 :»

S:a 60,0 o proc. S:a 6,7 0 proc.

27,7 proc.

24,2 8 proc. 3,4 2 ))

S:a 27,7 0 proc.

Afdamning

beräknad.

5,6 0 proc.

3,19 proc. 2,41 »

S:a5,6 0 proc.

Det har sålunda vid förmalningen afdunstat 2,41 procent vatten af rågens vikt, hvarigenom afdamningen stigit till 5,6 0 procent. Vid förmalning i stor skala är vattenafdunstningen ej fullt så stor, cirka 0,6 procent af rågens vikt mindre eller 1,81 procent, hvarigenom afdamningen reduceras till 5 procent. Fördelas anförda bortgångna 0,6 procent vatten likformigt på mjöl nr 1, mjöl nr 2 och kli, så har vid förmalningen erhållits:

Mjöl nr 1. Mjöl nr 2. Kli. Afdamning.

substans 51,37 proc. + 5,82 proc. + 24,2 8 proc. + 3,19 proc. = 84,6 6 proc.

vatten 9,01 )> + 0,92 )> + 3,60 » + 1,81 » = 15,34 »

S:a 60,38 proc. + 6,74 proc. + 27,88 proc. + 5,o o proc. = 100, o o proc.

Fuktighetshalten i mjöl nr 1 skulle sålunda varit 14,9 2 procent i

stället för funna 14,3 9 procent, i mjöl nr 2 13,6 5 procent i stället för funna 12,6 6 procent, och i kliet 13 procent i stället för funna 12,3 3 procent.

Medeltyperna äro sålunda så mycket mörkare än de skulle vara, som om vid förmalning i stor skala det uttagits 60,3 8 procent mjöl såsom nr 1 i stället för jämt 60 procent och 60,3 8—67,i procent mjöl nr 2 i stället för 60—66,7 procent. Någon iakttagbar ändring i typernas färg torde dock därmed knappast åstadkommits.

I och för restitutionens beräknande antages, att rågen består af följande delar:

9 För enkelhetens skull har i det följande räknats med 66,7 i stället för 66 3/a procent.

57 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 218.

afdamning.................... 5.0 procent

kli.................................... 28,3 »

mjöl nr 1 .................... 60,o »

mjöl nr 2 .................... 6,7 »

100,o procent råg.

Då vid import såväl afdamning som kli ej draga tull, måste man anse, att den tidt som erlagts för 100 kg. råg erlagts för 66,7 kg. mjöl däri, och att följaktligen vid export af 66,7 kg. mjöl restitutionen skall beräknas till samma storlek som för 100 kg. råg.

Sammalet mjöl består af:

mjöl nr 1...................... 60,o procent.

mjöl nr 2..................... 6,7 »

kli .................................. 28,3 *___________

95,0 procent af rågens vikt.

Följaktligen bör vid export af sammalet mjöl 95 kg. däraf draga samma restitution som 100 kg. råg.

Asklialten utgör i torrsubstansen af mjöl nr 1 — 0,8 3 procent, i mjöl nr 2 = 1,9 6 procent, i kli = 4,3 6 procent, och i afdamning 12,5 6 procent. Den fördelas på följande sätt:

Torrsubstans i mjöl nr 1 .............. 51,37 procent, aska 0,426 procent

)> i » » 2 ............... 5,82 » )> 0,114 ))

7) i kli ............................. 24,28 ” » 1,059 ))

» i afdamning .............. 3,19 >> » 0,4 o i _»

Torrsubstans i råg.............................. 84,6 6 » » 2,0 o o »

Asklialten i sammalet mjöl beräknas sålunda:

Torrsubstans i mjöl nr 1.............................. 51,37 kg., aska 0,426 kg.

)) i » )) 2............................... 5,8 2 )) » 0,114 )>

. )> i kli ......................................... 24,2 8 » » 1,0 5 9 »

Torrsubstans i sammalet mjöl ............... 81,4 7 kg. aska 1,5 9 9 kg.

Torrsubstansen i 100 kg. sammalet mjöl innehåller alltså aska 1,963 kg., bvilket öfverensstämmer med den funna asklialten 1,964 procent. Nu är i mjöl nr 2 den funna askbalten 1,9 6 2 procent. Man finner Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft. 8

58 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

däraf, att medelasklialten i mjöl nr 2 öfverensstämmer mera med medelaskhalten i sammalet mjöl än med askhalten i råg. Då emellertid differensen mellan askhalten i mjöl nr 2 och askhalten i råg är endast 0,0 4 procent, och dessutom medeltalet för askhalten i mjöl nr 2 i de fem profven växlar emellan 1,71 procent och 2,3 6 procent och följaktligen ej är tillförlitlig på så lågt värde som 0,0 4 procent, så torde det vara icke blott enklast utan äfven riktigast, att vid export, i likhet med förhållandet i Tyskland, beräkna 100 kg. mjöl nr,2 lika med 100 kg. råg och icke,, såsom medelasklialten närmast tyder på, 100 kg. mjöl nr 2 — 100 kg., sammalet mjöl. Såsom antydt innehåller mjölprofvet nr 2 dessutom något högre medelaskhalt än normalt. Detta framgår ock däraf, att i Upplandsrågen uppenbarligen ej fanns så mycket mjöl som 06,7 procent, utan kli har där kommit tillsamman med mjöl nr 2, som förhöjt dess askhalt. Den normala askhalten hos mjöl nr 2 torde ligga vid 1,7 6. Askhalten i helmjöl, 0—66,7 procent, beräknas på följande sätt:

Torrsubstans i mjöl nr 1.................................. 51,3 7 kg., aska 0,4 2 6 kg.

» i » » 2 ................................. 5,8 2 » i' 0,114' »

Torrsubstans i helmjöl..................................... 57,19 » » 0,540 kgv

Torrsubstans i 100 kg. helmjöl innehåller alltså ............ aska 0,9 4 4 kg.

Nu skall, såsom förut anfördt, 66,7 kg. mjöl, erhållet af 100 kg. råg, vid export beräknas = 100 kg. råg. Då nu häraf 6,7 kg. mjöl nr 2 beräknas — 6,7 kg. råg, finner man beräkningen för 60 kg. mjöl nr 1 som följer:

60 kg. mjöl nr 1 = 93,3 kg. råg

6,7 » » )) 2 — 6,7 » »

66,7 kg. helmjöl 100 kg. råg.

Följaktligen skall vid export:

100 kg. sammalet mjöl

100 i) mjöl nr 1

100 » » » 2

100 )) helmjöl 0—66,7 proc.

sättas lika med 105,3 kg.

» » » 155,5 »

» » » 100,o »

» it » 149,9 »

rag

)) 9 »

9\

)) )

1) Yicl gränsen 661 2/3 i stället för 66,7 = 155,55 kg. råg.

) ,, >/ n :y « -■ 150 „ „

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218 5S

I Tyskland uttages mjölet endast till 65 procent, hvarvid 100 kg. mjöl nr 1 beräknas lika med 158,3 kg. råg och 100 kg. helmjöl 0— 65 procent lika med 153,8 kg. råg. Då emellertid hittills hos oss 66 73 procent ansetts utgöra den rätta gränsen emellan mjöl och kli, och dessutom anförda profmalningar snarare synas gifva rätt åt den svenska än den tyska uppfattningen, så torde 66,7; resp. 66,7 procent fortfarande böra anses såsom riktig gräns.

En hithörande fråga är huruvida det må vara tillåtet att i och för export endast uttaga en fraktion af de olika klassernas mjöl, blott ej den fastslagna gränsen öfverskrides och mjölet ej understiger typen. Detta torde enligt mitt förmenande få anses vara exportörs fulla rätt, alldenstund därigenom grunderna för restitutionsberäkningen ej blifva öfverträdda. Väl kunna olika fraktioner af mjöl från samma klass ha olika handelsvärde. Detta vidkommer dock ej staten som endast har att tillse, att ej mer än restitutionsvärdet återges, och detta förblifver detsamma för alla möjliga fraktioner inom samma klass. Går däremot exportör öfver den fastslagna gränsen för ett mjöl, äfven om mjölet därigenom ej kommer att blifva sämre än den för samma klass fastslagna typen, kan han vid export förskaffa sig en större restitution än den erlagda tullen och följaktligen göra sig skyldig till en straffvärd handling. Man torde sålunda ej kunna undvara en försäkran i högtidlig form. att så ej skett. Denna försäkran bör sålunda endast innebära, att mjölet verkligen blifvit uttaget inom de fastslagna gränserna med frihet för exportör att i öfrig!, lämpa sig efter marknadens läge.

Att mjölet blifvit uppdeladt i klasser har ock samma syfte nämligen att från kommersiell synpunkt underlätta exporten, utan att därigenom grunden för beräkningen af statens rätt till restitution ändras.

5. Askhaltens användande som kontrollmedel.

Askhalten utgjorde i de malda profven:

Mjöl nr 1 minimum 0,7 6 maximum 0,9 5 medium 0,8 3 procent

)> )> 2 » 1,71 >' 2,36 » 1,96

Med den stora variation som finnes i askhalten synes denna a priori vara mindre skarp såsom kontrollmetod än s. k. pekarisering men har fördel framför denna att vara mera objektiv.

Däremot torde angifna medelashhaUer ha stor betydelse såsom kontrollmetod vid typernas åstadkommande. Medelaskhalten i de analy-

60 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 218.

serade 5 profven af råg utgjorde 2,o procent, hvilken askhalt allmänt anses som en god medelaskhalt. Däraf torde ock de öfriga funna medelaskhalterna få anses såsom antagligen goda medelaskhalter, dock med reservation för mjöl nr 2. Typprofverna torde därför böra väljas sålunda, att deras askhalter ligga möjligast nära de af analyserna beräknade med elaskhalterna. Ett dylikt förfarande synes nämligen innebära en garanti för, att typerna äro gjorda af medelprof råg.

Att förordningsenligt stadga huru mycket askhalten i typerna får afvika från bär angifna medelaskhalter torde däremot icke vara lämpligt, då tillräckliga data härför ännu saknas. I de här analyserade profverna ligger för mjöl nr 1 minimiaskhalten 8 procent under och maximiaskhalten 14 procent öfver medelaskhalten, för mjöl nr 2 minimiaskhalten 13 procent under och maximiaskhalten 20 procent öfver medelaskhalten; för helmjöl 0—66,7 minimiaskhalten 9 procent under och maximiaskhalten 10 procent öfver medelaskhalten. 1 Tyskland synes vara stadgadt att i tvifvelaktiga fall skall askbestämning göras som ej får vika mer än 10—15 procent uppåt från typernas. Riktigheten häraf besannas för mjöl nr 1, och för helmjöl 0—66,7 procent men däremot ej för mjöl nr 2, såvida ej för mjöl nr 2 sättes såsom medelaskhalt den för svensk råg, medelkvalitet, funna 1,7 4 procent.

Med hänsyn till den ännu ofullständiga kännedom om askhaltens variation, särskilt i svenskt mjöl, hvarom föga eller intet förut är kändt, torde endast böra stadgas, att vid typernas framställande kommissionen skall taga nödig hänsyn till askhalten, hvilken skall i hvarje typ jämte fuktighetshalten bestämmas på här förut angifvet sätt. Redogörelsen härför torde böra åtfölja de typer som skola fastställas. I besvärsmål torde däremot tillsvidare askhalten ej böra tillerkännas högre grad af bevisning än pekarisering, detta också af den anledning, att ett författningsenligt fastställande af maximalaskhalten öfver typernas tydligen skulle underlätta möjligheten att inblanda kli i andra klassens mjöl och andra klassens mjöl i första klassens, om man därtill väljer mjölsorter af låg askhalt. Slutligen må ock anföras att man ej känner, i hvad män askhalten ökas i mjöl förmaldt på stenkvarnar.

Beträffande mjöl nr 2 vore det visserligen önskvärd! att såsom en kontroll, att ej en del kli medtoges, en maximiaskhalt bestämdes, men då för närvarande, såsom förut är anfördt, erfarenheten om, hvar denna rätteligen skulle sättas, ej torde vara tillräckligt stor, och på i öfrig! angifna grunder, synes tills vidare det ej heller vara tillrådligt att vid tullbehandling af mjöl nr 2 föreskrifva en maximiaskhalt öfver typens.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

6. Möjligheten af restitution för sammalet mjöl.

Restitution af tull för sammalet mjöl torde ej vara möjlig med mindre tillverkningen sättes i permanent kontroll af tullverket, kör sammalet mjöl kan pekarisering ej användas. Denna är naturligtvis känsligare, ju ljusare mjölet är, sålunda känsligast töi' mjöl nr 1, därefter för helmjöl 0—66,7, sist för mjöl 60—66,7. För sammalet mjöl, som är något mörkare än nr 2, torde känsligheten vara otillräcklig.

Färgen torde sålunda ej kunna användas att vid export utgöra garanti för att ej det sammalda mjölet blifvit uppblandadt med kli, eller att ej detsamma utgöres af en blandning af mjöl nr 1 och kli. Såsom kontrollmedel mot oärlighet återstår sålunda endast askhalten.

Vi skola först se huru saken ställer sig beträffande en blandning af mjöl nr 1 och kli.

Askhalten utgjorde för sammalet mjöl minimum 1,85 procent, maximum 2,2 6, medium 1,9 6 4 procent.

Minimitalet ligger således 5,8 procent under medeltalet, och maximitalet 11,5 procent öfver detsamma. Man kan emellertid blanda mjöl nr 1 med kli till den för sammalet mjöl beräknade askhalten. Kliet torde, sedan mjölet anländt till bestämmelseorten, kunna åter skiljas

från mjölet. .

Man kan nu beräkna de relativa mängderna af mjöl nr 1 och kli, för att askhalten skall blifva den för sammalet mjöl karakteristiska:

68 kg. vattenfritt mjöl nr 1 med 0,8 3 proc. aska 32 » )) kli » 4,3 6 » »

100 kg. vatten fri blandning

aska 0,5 6 4 » 1,3 9 5

aska 1,9 5 9 kg.

68 kg. vattenfritt mjöl — 79 kg. mjöl med 14 proc. vatten

32 » » Mi =3 37 )» kli » » » »

100 kg. vattenfri blandning : 11,6 kg. mjöl med 14 proc. vatten.

Exporteras nu 79 kg. mjöl nr 1 allena, gäller det — 122,8 kg. råg; exporteras det i förening med 32 kg. kli såsom sammalet mjöl, O aller det = 122,1 kg. råg. Sålunda kan det ej löna sig att blanda mjöl nr 1 och kli till sammalet mjöl, då både mjölet nr 1 och det sammalda mjölet ha normala askhalter.

Återstår att se huruvida mjöl nr 1 af minimiaskhalt kan blandas med kli till sammalet mjöl af maximiaskhalt.

62 Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21S.

Antages denna tillåtna maximihalt var 2,5 procent som faktiskt lär förekomma:

50,0 kg. vattenfritt mjöl nr 1 å 0,7o proc. aska — 0,36 kg. aska.

49,2 » » kli » 4,3 6 » » =2,14 » »

100 kg. vattenkitt biandmjöl = 2,50 kg. aska.

50,8 kg. vattenkitt mjöl nr 1 59 kg. mjöl med 14 proc. vatten.

49,2 " » kli 57 » kli >> » » »

100 kg. vattenkitt blanda; jöl = 116 kg. biandmjöl med 14 proc. vatten.

Vid export af 59 kg. mjöl nr 1 enbart - 91,7 kg. råg.

» » j> 116 kg. blandmjöl 122,1 kg. råg.

Per 100 kg. exporteradt dylikt mjöl skulle sålunda erhållas en restitutionsvinst af 90 öre.

Begränsas maximiaskhalten i sammalet rågmjöl till 2,2 procent eller cirka 10 procent öfver den normala, blifva förhållandena följande:

59 kg. vattenkitt mjöl nr 1 å 0,7 o aska — aska 0,413 kg.

41 » » kli )) )) )) 4,36 » — » 1,7 88 »

100 kg. vattenkitt blandmjöl — aska 2,2 01 »

59 kg. vattenkitt mjöl nr 1 = 68,6 kg. med 14 procent vatten.

41 » » kli » » = 47,7 » » » » »

100 kg. vattenkitt blandmjöl = 116,3 kg. med 14 procent vatten.

Vid export af 59 kg. mjöl nr 1 enbart = 106,7 kg. råg.

» » » 116,3 » blandmjöl = 122,5 » »

Vid export af 100 kg. dylikt blandmjöl skulle följaktligen erhållas en restitutionsvinst af 50 öre.

Glöres begränsningen till en askhalt af 2,15 procent, blir räkningen följande:

60,4 kg. vattenkitt mjöl nr 1 å 0,7o proc. aska — aska 0,42 3 kg.

39,6 » » kli )) 4,3 6 proc. » = » 1,7 2 7 »

100,o kg. vattenkitt blandmjöl = aska 2,150 kg.

60,4 kg. vattenkitt mjöl nr 1 = 70,9 kg. mjöl med 14 proc. vatten.

39,6 » » kii = 47,1 >' kli » 14 )) »

100 kg. vattenkitt blandmjöl = 118,0 kg. blandmjöl med 14 proc. vatten.

63 Kungl. Maj:'.i Nåd. Proposition N:o 218.

Vid export af 100 kg. dylikt biandmjöl skulle erhållas eu restitutionsvinst af 11 öre.

Vid en maximiaskhalt af 2,1 procent aska i sammalet mjöl blir restitutionsvinsten pr 100 kg. biandmjöl 2,5 öre.

Det torde sålunda kunna antagas att, ifall askhalten hos sammalet mjöl begränsas till 2,io procent, omöjliggör detta, att en blandning af mjöl" nr 1 och kli kan exporteras såsom sammalet mjöl med någon ekonomisk fördel.

Möjligheten att inblanda kli i sammalet mjöl erbjuder däremot långt större svårigheter för beviljandet af restitution för sammalet mjöl.

4 kg. sammalet mjöl med minimum 1,8 5 proc. aska = aska 1,5 54

6 i kli ' » 4,3 6__»___y =__» 0,6 9 7 6.

100 kg. blandning = aska 2,2 6.

Sålunda kan 100 kg. sammalet mjöl blandas med 20 kg. kli, hvarigenom en restitutionsvinst af 78 öre skulle uppstå. Särskildt itall kliet genom siktning uppdelas i en finare och en gröfre del, och den förra användes, skulle detta falsarium svårligen kunna upptäckas. Detta har naturligtvis ej heller undgått Riksdagen, och torde ha varit förnämsta anledningen till att restitution ej beviljats å sammalet mjöl. Sakens omöjlighet framgår så mycket mer däraf som, enligt de herrar medlemmars i kommissionen utsago som äro kvarnintressenter, det skulle företrädesvis vara sammalet mjöl af vasaråg, som det i vissa fall skulle kunna vara önskvärdt att kunna exportera till Finland. Anförda analys af ett autentiskt prof af sådan råg visar emellertid, att densamma, i motsats mot den allmänna uppfattningen, åtminstone kan vara af ungefär medelkvalitet på svensk råg, hvad askhalten beträffar.

Man må emellertid ej fördölja för sig, att då gränsen sättes så högt som 66,7 procent, så är mjölet nr 2 föga eller intet skildt från sammalet mjöl, hvad askhalten beträffar, hvarför det skulle kunna tänkas, att sammalet mjöl exporteras såsom mjöl nr 2. Dels synes emellertid den ringa vinst som därmed vore förbunden ej kunna vara lockande till lagöfverträdelse, särdeles om den angifna försäkran är i mera högtidlig form afgifven, dels torde själfva utseendet af mjöl nr 2 och sammalet mjöl vara så olika, att en förvexling af tullmyndigheterna ej gärna kan ske.

Stockholm den 14 mars 1911.

Peter Klason.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 218.

Reservation:

Kommissionens förslag- till bestämmelser för fastställande af proftyper har jag- icke kunnat biträda, enär jag anser, att de icke innebära tillräcklig trygghet för tillvaratagande af statens intressen. Typprofskommissionen, bland hvars tre ledmöter eu skall utses af kvarnägarnes sammanslutning, kommer icke att intaga den ansvarighetsställning gent emot staten, som enligt min uppfattning är erforderlig för att det slutliga fastställandet af proftyper skall kunna anförtros åt densamma. Visserligen har kommissionen i motiveringen som sin mening uttalat, att typprofskommissionen skall vara enig i sina beslut, hvarigenom ju skulle förebyggas den eventualiteten, att de två af Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna kunde komma att stå emot hvarandra och kvarnägarnes representant blifva den utslagsgifvande, men därom linnes intet angifvet i själfva författningsförslaget.

Men äfven om sådan enighet uppnås, kan det tänkas fall där tveksamhet förekommit hos någon af typprofskommissionens ledamöter rörande riktigheten af fastställdt prof. Enligt den affattning, som författningsförslaget erhållit, skulle generaltullstyrelsen i sådant fall likväl icke ha annat att göra än att till tullkamrarne utsända sådant prof. Detta kan jag icke finna vara välbetänkt. Genom att låta den ifrågasatta typprofskommissionens uppgift inskränkas till afgifvande af förslag på proftyper, samt sedan öfverlämna åt generaltullstyrelsen att slutligt godkänna och fastställa desamma, synes det mig att större trygghet skulle vinnas för tillvaratagande af statens intresse, och har jag inom kommissionen gjort yrkande i sådant syfte.

Kommissionens förslag att exportören i exportangifningsinlagan endast skall angifva, att den anmälda exportvaran uttagits inom viss utbytesldass, kan jag icke biträda.

Den garanti mot missbruk, som ligger i kontrollföreskrifterna, blir därigenom ytterligt förminskad. Typprofvets missvisning i ringaste mån kan möjliggöra obehörigt högt restitutionsbelopp, minsta slarf vid

65 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

jämförelse mellan exportvaran och typprofvet likaså. Då därjämte en uppdelning i flera utbytesklasser medgifvits, har det synts mig, att några medgifvande!! därutöfver icke höra ifrågakomma. Ett eftergifvande på krafvet att exportvaran skall utgöra hela utbytet inom respektive utbytesklasser inbjuder till en sträfvan att komma gränsen för en rest! tutionsberättigad vara så nära som möjligt, hvarvid taran för att denna gräns öfverskrides högst betydligt ökas.

Typprofven torde väl i allmänhet komma att framställas så att de snarare ligga under än öfver gränsen för en medelgod exportvara inom de olika utbytesklasserna.

Vid förmalning af spannmål af god kvalité kommer sålunda enligt kommissionens förslag att beredas möjlighet för en kvarnägare att frånskilja någon del af den första, till kvalité bästa, utbytesprocenten inom respektive klasser, utan att exportvaran blir underlägsen typprofvet, och hvarigenom sålunda otillbörligt högt restitutionsbelopp kommer att utbetalas. Därför måste, enligt min mening, för tillvaratagande af statens intresse det kontrollmedel, som ligger i typprofvet, kompletteras med exportörens på heder och tro afgifna försäkran, att exportvaran uttagits från början af den utbytesklass, till hvilken den hör, eller ock att den till kvalitén icke understiger medelproportionen af hela utbytet inom samma klass.

I fråga om kommissionens beräkningar rörande förhållandet mellan de olika utbytesklasserna af hvetemjöl och därpå grundade olika restitutionsbelopp hyser jag tvekan, huruvida desamma stå i god öfverensstämmelse med det värde, som mjölet inom respektive utbytesklasser i verkligheten representerar. Enligt hvad jag inhämtat från sakkunnigt håll, betingar i allmänhet ett hvetemjöl från 0 till 45 % c:a kronor 1: 5 0 mera än mjöl från 0 till 70 %, under det att ett mjöl från 45 till 70 % betalas med c:a kronor 2: — mindre än mjöl från 0 till 70 % allt pr 100 kg.

Från samma sakkunniga håll har vidare uppgifvits, att ett mjöl från 30 till 45 % i kvalité är fullt jämförligt med mjöl uttaget mellan 0 och 70 %, snarare något bättre. Dock torde afvikelsen vara så obetydlig, att den kan lämnas utan afseende vid restitutionsbeloppens beräkning. •

Utgående härifrån samt med ledning af de tyska nu gällande bestämmelserna skulle alltså vid beräkningen motsvarigheten mellan hvetemjöl och hvete blifva ungefär följande:

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami, 1 Åfd. 153 Höft.

66 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

45 kg. hvetemjöl af 1 utbytesklassen motsvara 65 i/3 kg. hvete 25 » " • 2 )> i) 29 2/’ » »

5 )> » » 3 )> » 5 )> »

75 )> )> ;» 4 » )> 100 " y>

I följd häraf skulle motsvara vid export:

100 kg. livetemjöl 1 klassen 145,2 0 kg. hvete

100 » )- 2 > 118,6 7 >1

100 » » 3 )> 100 »

100 » )) 4 >> 133 )>

Med hänsyn till det förhållandet att det i handeln förekommande rågsiktsmjölet i regel är uppblandadt med hvetemjöl, och ehuru det i den affattning, som gifvits åt författningsförslaget, måste anses ligga, att dylik blandning af olika sädesslag icke är medgifven rörande i förslaget afsedd exportvara, så torde det dock till förekommande af hvarje misstolkning böra i författningen ingå uttrycklig föreskrift därom, att exportvara hvari ingår blandning åt olika sädesslag icke är restitutionsberättigad, samt att i exportangifningsinlagan äfven skall ingå försäkran om att varan är oblandad.

Stockholm den 6 april 1911.

S. II. Kvarmelius.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 218.

67 Reservation:

Undertecknad får härmed gent emot kommissionens beslut i fråga om den föreslagna profkommissionens uppdrag uttala den åsikten, att detta bör bestå endast uti proftypernas framställande, hvaremot det officiella fastställandet af desamma torde böra tillkomma generaltullstyrelsen. Grunderna för denna min åsikt synas mig hufvudsakligen ligga dels uti nämnda kommissions sammansättning, hvarigenom meningsskiljaktigheter kunna leda till svårigheter och tidsutdräkt, dels det ansvar, som fastställandet medför och hvilket rätteligen borde läggas på en högre myndighet, och dels slutligen i den omständigheten, att man i detta hänseende ej svnes hafva vunnit någon tillfredsställande erfarenhet i Tyskland, hvarest profkommissionen, som för öfrig! därstädes är olika sammansatt mot hvad här är föreslaget, såväl framställer som fas tst aller typ er n a.

Gustaf Sellergren.