Prop. 1911:221

angående godkännande af förlikning safta! mellan Kungl. '\Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående strand- och vatten¬ rätt i Dalälfven m. m.

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

1 Nr 221.

Kungl. Maj ds \nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande af förlikning safta! mellan Kungl. '\Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående strand- och vattenrätt i Dalälfven m. m.; gifven Stockholms slott den 28 april 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till aftal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad dels ock medgifva,

att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, som i följd häraf kunna komma att af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, må ställas under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bihang till Biksd. prot. Väll. 1 Sand. 1 Afd. 156 Höft. (Nr 221.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Förlikningsaftal med Stockholms stad rörande viss strandoch vattenrätt i Dalälfveu.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronp rimen-Regent en i statsrådet å Stockholms slott den 28 april 1911.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Peteksson,

Hederstierna,

SwäRTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

I sitt nedersta lopp från Hedesundafjärden inom Gästriklands gräns nästan ända till hafvet bildar Daiälfven här och där ett slags deltaland genom flera grenar, hvarigenom många större och mindre öar bildas. Detta är särskildt fallet emellan Hedesundafjärdarna och fjärden ofvanför Ålfkarleö bruk. Bland de större öar, som här finnas, märkas, i ordning uppifrån och nedåt, Jörsön, hvarå Söderfors bruk är beläget och som skäres af den här ungefär i norr och söder gående gränsen emellan Uppland och Gästrikland, Rämsön, som ungefär på samma sätt skäres af länsgränsen, Tyllerupsön, Kvarnön, Björkön och Storön. Medan en jämförelsevis mindre älfgren åtskiljer de två förstnämnda öarna, gå större grenar å ömse sidor om dessa båda öar, och älfvens hufvudgren flyter emellan Rämsön _ oeh Tyllerupsön, emellan hvilka det största fallet mellan Söderfors och Ålfkarleö bruk bildas vid Storgysingen nedom Untra-

3 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

fjärden. Något längre ned emellan Tyllerupsön samt Kvarnön och södra fastlandet bildas Tammsforsen och ändå längre ned emellan Kvarnön och samma fastland Kvarnforsarna. Älfvens hufvudgren flyter nedom Storgysingen emellan Tyllerupsön och Kvarnön i söder samt Björkön och Storön i norr, hvarefter denna älfgren emellan en mängd större och mindre holmar inom Brusbo och Mehede byars områden straxt nedom gränsen mellan sistnämnda by och Manna by flyter tillsammans med den så kallade Tammsälfven eller nyssnämnda, förbi Tammsforsen och Kvarnforsarna löpande älfgrenen, hvarpå de förenade flyta förbi och öster om Storön. En jämförelsevis mindre älfgren, kallad Lerån, flyter fram väster och nordväst om denna ö. Vid sistnämnda älfgren vid Hyttöfallen är Hyttö masugn och bruk belägen.

Genom kontrakt den 21 december 1904 har Stockholms stad från Söderfors bruks aktiebolag för en köpeskilling af 1,150,000 kronor förvärfva! vissa i Söderfors och Tierps socknar belägna områden, erforderliga för utförande af dammbyggnader och andra anläggningar i Storgysingen, Tammsforsen och Kvarnforsarna och andra härintill belägna delar af Dalälfven för tillgodogörande af vattenkraften därstädes,'äfvensom alla grund, vatten, vattenfall, fiske och holmar inom och utmed nämnda områden.

Därefter anhöll styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk hos Uppsala läns norra domsagas häradsrätt om tillstånd att utföra vattenbyggnader i Storgysingen, Tammsforsen, Kvarnforsarna och härinvid belägna delar af Dalälfven i enlighet med ett af elektricitetsverkets ingenjörer i samråd med aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån upprättad! förslag. Efter det utredning i saken förebragts inför häradsrätten, hänvisade rätten den 17 februari 1909 gas- och elektricitetsverksstyrelsen att söka Kungl. Maj:ts tillstånd till öfverbyggande af kungsådran; och biföll Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 8 september 1909 på vissa villkor af gas- och elektricitetsverksstyrelsen gjord ansökan om rätt att öfverbygga kungsådran i Dalälfven vid Storgysingen.

Då målet därefter ånyo förekom till handläggning inför häradsrätten, framställde kronoombudet å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar anspråk på bättre rätt till den vattenkraft, om hvars tillgodogörande i målet var fråga, samt begärde anstånd för förebringande af närmare utredning rörande kronans rätt. Häradsrätten förklarade emellertid, att berörda anspråk icke kunde komma under bedömande i målet, som afsåge allenast att få i laga ordning bestämdt, om och under hvilka villkor den för vattenbyggnaderna erforderliga dämning och reglering af älfven finge

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

äga rum, så att annan, som ofvan eller nedan vid vattendraget ägde jord, vattenverk eller annan egendom, ej däraf förnärmades i sin rätt. Och då den omständighet, för hvars utredande kronoombudet äskat anstånd, sålunda icke vore af beskaffenhet att kunna inverka på målets utgång, företog häradsrätten vid särskild! sammanträde den 10 november 1909 målet till slutligt afgörande, dock med Kungl. Maj:t och kronan förbehållen rätt att genom stämning i laga ordning anhängiggöra talan om bättre rätt till omförmälda vattenkraft. Häradsrätten förklarade därvid hinder af deras rätt, hvilka ofvan och nedan vid vattendraget ägde jord, vattenverk och annan egendom, icke möta för utförande på vissa närmare angifna villkor af de häradsrättens pröfning underställda dammbyggnader och andra anläggningar.

Mot häradsrättens förenämnda utlåtande fullföljdes talan i Svea hofrätt af, bland andra, advokatfiskalsämbetet i hofrätten å kronans vägnar, jämlikt därtill af justitiekanslärsämbetet lämnadt uppdrag, under yrkande att häradsrättens utlåtande måtte undanröjas. Till stöd för kronans talan åberopade advokatfiskalsämbetet, bland annat, dels den utredning rörande grunderna för kronans anspråk på ifrågavarande strömfall, hvilken till följd af nådig remiss förebragts inom kammarkollegium och som innefattades i ett af kollegiets aktuariekontor den 1 december 1909 afgifvet memorial med tillhörande bilagor samt i kammarkollegii samma dag å memorialet tecknade underdåniga utlåtande, dels ock ett af landtmäteristyrelsen till justitiekanslärsämbetet den 7 mars 1910 afgifvet yttrande jämte därvid fogad utredning af byråchefen Alfred Eriksson äfvensom i denna utredning åberopade kartutdrag och andra bilagor.

Något afgörande i saken har ännu icke af hofrätten träffats, utan är målet alltjämt beroende på hofrättens pröfning.

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift den 23 december 1909 har emellertid styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk anhållit, att Kungl. Maj:t snarast måtte vidtaga åtgärder, för att en öfverenskommelse måtte träffas mellan Kungl. Maj:t och Stockholms stad i syfte att den andel af ifrågavarande vattenkraft i Storgysingen, som en blifvande rättegång kunde tillerkänna kronan, blefve öfverlåten å Stockholms stad. Sedermera hafva Stockholms stadsfullmäktige i en till öfverståthållarämbetet ingifven och af ämbetet till bifall förordad skrift den 25 april 1910 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte begära bemyndigande hos Riksdagen att besluta angående öfverenskommelse med Stockholms stad om försäljning efter gode iliäns värdering eller eljest

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

efter det pris, som kan aftalas, af den del af ifrågavarande vattenkraft, som efter rättsligt afgörande kan befinnas tillhöra kronan.

Öfver dessa framställningar har vattenfallsstyrelsen anbefallts att till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande; och har styrelsen den 11 mars 1911 afgifvit sådant utlåtande.

I sitt förenämnda memorial, med afseende å hvilket kammarkollegium ej funnit anledning till någon erinran eller anmärkning, har kammarkollegii aktuariekontor på grund af i memorialet förebragt utredning för sin del funnit, att, förutom Lanforsen och de för vissa industriella behof af kronan upplåtna strömfallen vid Ålfkarleö och Söderfors bruk, jämväl de uti ifrågavarande synemål närmast afsedda strömfallen vid Storgysingen samt vid Tammsforsen och Kvarnforsarna, de två sistnämnda forsarna till de delar, som vid afvägning af vattendraget befunnes belöpa sig å delar af där förut befintlig rekognitionsallmänning, jämte i memorialet omförmäld kronojord fortfarande vore af krononatur.

Sedan vattenfallsstyrelsen erhållit del af aktuariekontorets omförmälda memorial, anhöll styrelsen i särskilda skrifvelse!’ till landtmäteristyrelsen om verkställande af närmare undersökning rörande Kungl. Maj:ts och kronans rätt till grund och vatten i Storgysingen, Tammsforsen och Kvarnforsarna jämte de öfriga vattenfall och forsar, som funnes å förevarande sträcka af Dalälfven. I anledning däraf har iandtmäteristyrelsen med skrifvelse den 7 mars 1910 öfverlämnat en af vederbörande föredragande, byråchefen Eriksson, utarbetad och af åtskilliga utdrag ur handlingar och kartor åtföljd ingående utredning rörande kronans rätt till vattenområdet i Dalälfven vid Storgysingen och i dess närhet belägna vattenfall i älfven, hvilken utredning i väsentliga delar lärer vara lika lydande med den, som från kronans sida ingifvits till Svea hofrätt i förenämnda mål angående uppförande af dammbyggnader i Storgysingen m. in.

I enlighet med de undersökningar, som sålunda verkställts i kammarkollegium och landtmäteristyrelsen, har i nyss omförmälda mål — utöfver de fall, då kronan ostridigt äger strand utmed Dalälfven — häfdats kronans äganderätt till grund och vatten å förevarande sträcka af älfven dels utmed de strandområden, som befunnits icke hafva blifvit skatteförsålda och som följaktligen såsom kronan icke afhända delar af de förutvarande rekognitionsallmänningarna finge anses fortfarande vara kronan tillhöriga, dels ock på den grund, att vid skatteförsäljning al hemmanen Söderfors nr 1 och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1, Ankarsäter nr 1—4, Jörsön nr 1 och Gillerås nr 1 de inom hemmanens områden belägna vattenfall undantagits från försäljningen genom mot-

6 Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 221.

svarande skattebrefs föreskrift därom, att försäljningen ägde nun med de villkor och förbehåll, som funnes stadgade och förordnade i nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii därpå grundade kungörelse den 24 januari 1823. I nämnda nådiga bref och kammarkollegii kungörelse föreskrifves nämligen, att strömfall å kronohemmans eller annan krono]ords områden, hvilka till farleders öppnande, sjöars och kärrs uttorkning, of vanföre belägna ägors befrielse från öfversvämningar och mera dylikt kunde för den däraf härflytande allmänna nytta för landet i framtiden behöfva användas, icke finge genom skatteköp kronan afhändas utan hennes ägande dispositionsrätt däraf alltid henne i sådant afseende därvid förbehållas, likasom ett utmål närmast omkring strömfallet af ett, två till tre tunnland jord för att vid förekommande behof jämväl kunna användas; dock med rätt för åborna att sådana strömfall äfvensom jorden emellertid begagna, likväl utan rättighet vid de tillfällen, då de af förenämnda skäl beliöfdes, undfå annan ersättning än för därvid uppförda byggnader, såvida Kung! Maj:t icke skulle vid särskilda förhållanden finna skäligt förordna, att någon ersättning därutöfver finge dem beviljas; och borde, när strömfallet vore särskilt skattlagdt, äfvensom när den jord, som därvid afstodes, i hemmanets skattläggning ingått, motsvarande minskning i hemmanets ränta meddelas.

I förutnämnda memorial antydes emellertid vidare, att kronan synes kunna på grund af regalrätt göra anspråk äfven på öfriga delar af vattenområdet å förevarande del af älfven, i den mån grund och vatten i älfven ej tagits med i beräkning vid skattläggning af vidliggande strandfastigheter eller af i älfven uppförda kvarnar och följaktligen i den mån, vattenområdet kunde befinnas icke hafva inbegripits i skatteförsäljningen af berörda strandfastigheter och kvarnlägenheter. Då vattenfallsstyrelsen ansåg det vara af vikt för frågans bedömande, att vidare undersökning härom förebragtes, särskilt angående de i jordeböckerna för äldre tid bland skatteegendomar med särskilda räntor införda kvarnarna i Untra, Brusbo och Mehede byar, aftalade styrelsen med kammarrådet A. Björkman om verkställande af ytterligare utredning i ämnet. I anledning häraf har kammarrådet Björkman den 27 januari 1911 till styrelsen inkommit med ett memorial, innefattande resultatet af de af honom hittills verkställda utredningarna.

Den sålunda af kammarrådet Björkman verkställda utredningen har gifvit vid handen, att, bland andra, de af Stockholms stads planerade anläggningar berörda fastigheterna 3 Va mantal Untra jämte kvarn och fiske samt 74 mantal Rämsön och Vs mantal Mehede nr 4 böra behandlas såsom rena frälseegendom ar (allodialt frälse). Då jämlikt Kung!. Maj:ts

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 7

för adeln i Sverige och Finland den 26 januari 1698 utfärdade nådiga resolution och förklaring enskild ägare af viss frälsejord fått sig tillerkänd en stadigvarande, med äganderätt jämställd besittningsrätt till publikt vatten, där detsamma stöter till en under dylik frälsejord lydande strand, skulle, enligt hvad den verkställda undersökningen utvisar, kronan icke med utsikt till framgång kunna göra gällande några anspråk på vattenområdet utmed nämnda egendomars stränder.

Af kammarrådet Björkmans utredning framgår vidare, att jämlikt särskilda af kammarkollegium den 8 november 1753 och den 25 maj 1754 utfärdade bref direktören vid ostindiska kompaniet Claes Grill, hvilken då var ägare af Söderfors bruk, i ersättning för särskilda å honom transporterade poster af den grefliga Torstenssonska familjens kronofordran erhållit immission i räntorna af, bland andra, följande då inom Tierps socken befintliga skatteegendomar, hvilka, såvidt handlingarna visa, då ej voro i bruksägarens hand, i hvad angår äganderätten till jorden, nämligen 1 mantal Grimsarbo nr 1, Va mantal Grimsarbo nr 2, Vs mantal Grimsarbo nr 3 med utjord, 1 mantal Brusbo nr 1, 1 mantal Brusbo nr 2 och 1 mantal Mehede nr 1. Endast i den mån äganderätten till jorden kunde hafva förenats med rätten till räntan, kunde dessa hemman behandlas såsom rena frälsehemman. Enligt uppgift har emellertid Söderfors bruks aktiebolag förvärfvat, bland andra fastigheter, hemmanen Grimsarbo nr 1 och 2 (i gällande jordebok upptagna till respektive 3U och 7* mantal), Brusbo nr 1, ett mantal, Brusbo nr 2, ett mantal, samt Mehede nr 1, ett mantal. På vattenområdet utanför sistnämnda hemmans stränder torde följaktligen kronan enligt kammarrådet Björkmans utredning ej heller kunna göra några anspråk gällande.

Huruvida kronan kan hafva äganderätt till grund och vatten utanför öfriga hemman i Grimsarbo och Mehede byar, utanför Kågbo bys strand samt eventuellt i älfgrenen förbi Hyttö bruk torde bero på, om kronan kan styrka, att vattenområdet i omförmälda delar af.älfven icke ingått i skatteförsälj ningen af motsvarande hemman, d. v. s. icke tagits i beräkning vid hemmanens skattläggning.

I sin underdåniga skrifvelse den 11 mars 1911 meddelar vattenfallsstyrelsen, att styrelsen upptagit underhandlingar med Stockholms stads gas- och elektricitetsverksstyrelse för att söka få till stånd en öfverenskommelse, genom hvilken staden, oberoende af kronans anspråk på äganderätten till en del af ifrågavarande vattenkraft och oafsedt huru en blifvande äganderättstvist skulle komma att utfalla, kunde utföra anläggningar för tillgodogörande af vattenkraften å den sträcka af Dalälfven, hvarom nu är fråga. Det kunde, anmärker vattenfallsstyrelsen,

8 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

då synas ligga närmast till hands, att en dylik öfverenskommelse träffades med tillämpning af de i nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 innefattade grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall. Från stadens sida har man emellertid, enligt hvad vattenfallsstyrelsen meddelar, varit föga benägen att grunda det planerade kraftstationsföretaget på eu nyttjanderättsupplåtelse, och äfven från kronans sida anser styrelsen i sjkifva verket frågans ordnande på dylikt sätt icke vara att förorda. Såsom förut framhållits, äro nämligen kronans anspråk på en del af den vattenkraft, som är afsedd att tillgodogöras genom de af Stockholms stad planerade anläggningarna, baserade därpå, att i skattebrefven rörande vissa rekognitionshemman hänvisning gjorts till nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii kungörelse den 24 januari 1823. Enligt nämnda bref och kungörelse äga emellertid vederbörande åbor rätt att tills vidare begagna utmed hemmanens strand befintliga vattenfall, intill dess de behöfva af kronan användas för vissa angifna ändamål. Vattenfallsstyrelsen anser visserligen föreskrifterna angående de ändamål, för hvilkas tillgodoseende kronan tillerkänts rätt att återtaga strömfallen, icke gärna kunna annorlunda förstås, än att däri inbegripes jämväl tillgodogörande af vattenkraften. Skulle emellertid en öfverenskommelse träffas, hvarigenom staden tillförsäkrades nyttjanderätt till ifrågavarande strömfall, för den händelse en blifvande rättegång utfölle till kronans förmån, kunde, säger styrelsen, kronan möjligen riskera, att dess talan i nämnda rättegång blefve ogillad, därför att strömfallen i själfva verket icke kunde anses vara för kronan behöfliga, då kronan genom öfverenskommelsen frånhändt sig nyttjanderätten till desamma. Af enahanda anledning har en öfverenskommelse med staden icke heller enligt vattenfallsstyrelsens mening kunnat gifvas det innehåll, som stadsfullmäktige föreslagit i sin underdåniga skrifvelse den 25 april 1910, eller att kronan skulle efter gode mäns värdering eller eljest till det pris, som kunde aftalas, till staden försälja den del af vattenkraften, som efter rättsligt afgörande kunde befinnas tillhöra kronan.

För att, i hvad på kronan ankommer, möjliggöra att strömfallen blifva tagna i anspråk för kraftändamål, utan att utgången af en eventuell rättegång beliöfver afvaktas, har vattenfallsstyrelsen ansett det då icke stå någon annan utväg öppen, än att kronan genom den ifrågasatta öfverenskommelsen mot en skälig ersättning afstår från sina anspråk på de land- och vattenområden, som behöfva tagas i anspråk för utförande af de utaf staden planerade anläggningarna. Genom en dylik lösning skulle denna fråga redan nu kunna definitivt ordnas, utan att ägande-

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

rättsfrågan beliöfde blifva föremål för domstols afgörande. Och detta anser styrelsen så mycket mera tilltalande, som en rättegång rörande äganderätten till omförmälda land- och vattenområden tvifvelsutan skulle kräfva eu tid af flera år, äfven om från kronans sida vidtoges alla de åtgärder, som stå till buds för ett så snabbt afgörande af rättstvisten, som vore förenligt med åvägabringande af fullständig utredning till stöd för kronans anspråk. Några betänkligheter, mot att kronan afhänder sig sin eventuella äganderätt till ifrågavarande vattenkraft, kunna enligt vattenfallsstyrelsens mening skäligen ej heller göra sig gällande, då öfverlåtelsen skulle ske till landets största kommun och strömfallen följaktligen genom densamma skulle komma till allmänt gagn.

I enlighet med denna uppfattning har vattenfallsstyrelsen fört underhandlingar med styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk; och hafva styrelserna efter långvariga förhandlingar enats om ett förslag till aftal, enligt h vil ket kronan skulle mot en ersättning af 430,000 kronor och på de villkor i öfrigt, som finnas intagna i avtalet, till förmån för staden afstå från sina anspråk på de land- och vattenområden, som finnas angifna å de vid aftalsförslaget fogade kartor.

Afskrift af detta aftal torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

Jag ber i detta sammanhang få nämna, att Stockholms stadsfullmäktige genom beslut den 20 mars 1911 godkänt ifrågavarande aftalsförslag, ett beslut som den 6 april 1911 fastställts åt öfverståthållarämbetet.

I sammanhang härmed har staden med Söderforsbolaget den 25 februari 1911 träffat aftal om ett tillägg till det ursprungliga köpekontraktet, hvarigenom bolaget, under förutsättning att förlikningsaftalet med kronan kommer till stånd, sänker köpeskillingen med ett belopp af 200,000 kronor.

På grund af nådig remiss har kammarkollegium den 7 april 1911 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid meddelat, att kollegium ej har något att erinra mot aftalsförslaget, dock under förutsättning att det aftalade ersättningsbeloppet enligt den ytterligare utredning, vattenfallsstyrelsen torde komma att förebringa, motsvarar värdet af den rätt, kronan enligt aftalsförslaget skulle afstå.

Hvad angår den under kyrkoherdebostället i Tierps församling lydande Prästön jämte den rätt "till viss del af vattendraget, som enligt i ärendet åstadkommen utredning skulle tillkomma vederbörande boställshafvare för ifrågavarande lägenhet, har kammarkollegium ansett hinder Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 156 Höft. 2

10 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 221.

ej möta för afstående från bostället af berörda lägenhet jämte tillhörande rätt till vattnet, därest sådant skulle för stadens tilltänkta vattenkraftsanläggningar påkallas, dock emot särskild ersättning, som skulle på stadens bekostnad bestämmas af tre gode män, af hvilka staden och boställshafvaren skulle äga utse hvardera en samt kronofogden i orten vara den tredje.

I anledning af hvad kammarkollegium i ärendet anfört, har vattenfallsstyrelsen anbefallts att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande. Detta utlåtande har vattenfallsstyrelsen nu afgifvit i underdånig skrifvelse den 22 april 1911.

Styrelsen erinrar däri till en början, att enligt den af kammarrådet Björkman verkställda, i styrelsens utlåtande den 11 mars 1911 åberopade utredning hemmanen 3 Va mantal Untra jämte kvarn och fiske samt f/é mantal Rämsön och Va mantal Mehede nr 4 böra behandlas såsom rena frälseegendomar (allodialt frälse) och att, då jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga resolution och förklaring den 26 januari 1698 enskild ägare af frälsejord fått sig tillerkänd en stadigvarande, med äganderätt jämnställd besittningsrätt till publikt vatten, där detsamma stöter till en under dylik frälsejord lydande strand, utredningen gifvit till resultat, att kronan icke med utsikt till framgång kan göra gällande några anspråk på vattenområdet utmed nämnda egendomars stränder. Styrelsen anmärker vidare, hurusom styrelsen ansett enahanda skäl föreligga att såsom rena frälseegendomar betrakta jämväl hemmanen 3/h mantal Grimsarbo nr 1, V4 mantal Grimsarbo nr 2, 1 mantal Brusbo nr 1, 1 mantal Brusbo nr 2 samt 1 mantal Mehede nr 1, och att styrelsen i anslutning härtill i sitt underdåniga utlåtande den 11 mars uttalat såsom sin uppfattning, att kronan icke heller kunde göra några anspråk gällande på grand och vatten utanför sistnämnda hemmans stränder. Då hvad sålunda förekommit icke gifvit kammarkollegium anledning till någon erinran, torde det enligt vattenfallsstyrelsens mening få anses vara till fullo utredt, att vattenområdet i Dalälfven utanför samtliga ofvan omförmälda hemmans stränder måste anses vara med dem förenadt.

Å återstående delar af grund och vatten i Dalälfven å nu ifrågavarande sträcka skulle däremot kronan hafva anledning att framställa anspråk, hvilka emellertid måste fotas på olika grunder, som vid en eventuell tvist angående äganderätten till vattenområdet utanför vederbörande fastigheter torde komma att visa sig i olika grad ägnade att stödja kronans talan.

För att utröna huru stor andel af den samlade vattenkraften å den

11 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 221.

del af Dalälfven, hvarom här är fråga, kan antagas belöpa dels å förenämnda hemman 3 mantal Untra, 1U mantal Rämsön, 1 mantal Grimsarbo nr 1 och 2, 2 mantal Brusbo nr 1 och 2 samt 1 Va mantal Mehede nr 1 och 4, utanför hvilka grund och vatten genom köp öfvergått å Stockholms stad, dels ock å öfriga strandfastigheter, utanför hvilka vattenområdet, enligt af kronan framställda anspråk, på olika grunder är kronan tillhörigt, hafva vattenfallsstyrelsen och styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk låtit genom två ingenjörer, utsedda en af hvardera styrelsen, verkställa undersökning, huru den förefintliga fallhöjden fördelar sig på de olika fastigheterna. Vid undersökningstillfället uppgick älfvens vattenföring till omkring 300 kubikmeter i sekunden. Vattenmängdens fördelning på de särskilda älfgrenarna vid olika vattenföringar torde emellertid, enligt hvad vattenfallsstyrelsen uppgifver, icke förete så stora växlingar, att icke undersökningsresultatet kan anses med tillräcklig säkerhet angifva procenttalen för vattenmängdens fördelning på de olika grupperna af strandfastigheter jämväl vid den vattenföring, 250 sm3, för hvilken det ifrågasatta kraftverket är afsedt att utbyggas. Undersökningen har verkställts enligt två alternativ, af hvilka Alt. I utgår ifrån, att ingen annan afbördning sker förbi dammen vid Hyttö bruk än den, som äger rum genom flottleden Hyttö—Korsnäs under de tider, då flottning där bedrifves, under det att Alt. II förutsätter, att normal afbördning sker genom Hvttöleden. För att vinna större likhet med älfvens naturliga afrinningsförhållanden anser vattenfallsstyrelsen Alt. II böra läggas till grund för beräkningen. Från kronans sida synes det, säger styrelsen, vara så mycket större anledning att grunda beräkningen på sistnämnda alternativ, som enligt detsamma ett afsevärdt mindre procenttal af den samlade vattenkraften belöper å de hemman, hvilka, enligt hvad nyss är nämndt, iklädt sig karaktären af allodialt frälse, och kronan följaktligen enligt detta alternativ har anspråk på motsvarande större andel af vattenkraften.

Vid förenämnda undersökning har, enligt hvad vattenfallsstyrelsen meddelar, utrönts, att utanför det kronan tillhöriga Tierps kyrkoherdeboställes strand finnes omkring 0,2 % af den samlade vattenkraften å ifrågavarande sträcka af älfven. Å hemmanen 3 V» mantal Untra m. fl. komma åter sammanlagdt 33 % af samma vattenkraft. Af återstoden motsvara 41,5 % de strömfall, som kronan jämlikt nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii kungörelse den 24 januari 1823 förbehållit sig vid skatteförsäljning af rekognitionshemmanen Söderfors nr 1 och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1, Jörsön nr 1, Gillerås nr 1 samt Ankarsäter nr 1—4, under det att öfriga 25,3 % dels belöpa å de strand-

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

områden, som befunnits icke hafva blifvit skatteförsålda och följaktligen såsom kronan icke afhända delar af de förutvarande rekognitionsallmänningarna fortfarande måste anses vara kronan tillhöriga, dels ock motsvara de strömfall, på hvilka kronan kan göra anspråk på grund af regalrätt m. m.

Vattenfallsstyrelsen anför vidare.

Samtliga de strömfall och forsar, som finnas å den del af Dalälfven, hvilken enligt köpekontrakt den 21 december 1904 med tillägg den 20 januari 1909 och den 25 februari 1911 af Söderfors bruks aktiebolag försålts till Stockholms stad, representera vid den lågvattenmängd, som nu under alla förhållanden kan beräknas vara tillgänglig, ett kraftbelopp af omkring 12,000 turbinhästkrafter efter uppdämning af Untrafjärden i enlighet med föreliggande förslag. Af detta kraftbelopp torde kronan, enligt hvad nyss sagts, af skilda anledningar kunna göra anspråk på G7 %, motsvarande således eu minimieffekt af omkring 8,000 turbinhästkrafter.

För hela fallkomplexet betingade sig Söderforsbolaget år 1904 en köpeskilling af 1,150,000 kronor, hvari ingick betalning för åtskilliga delvis skogbeväxta holmar om sammanlagdt omkring 63 hektar. För de öfriga markområden intill eu areal af 325 hektar, som voro för staden erforderliga för fallens utnyttjande, samt för mark till järnväg skulle däremot staden erlägga lösen efter G00 kronor per hektar åker, 200 kronor per hektar äng och 100 kronor per hektar skogs- och hagmark. Genom ett tillägg den 20 januari 1909 till ifrågavarande kontrakt ändrades emellertid dessa bestämmelser därhän, att bolaget mot en ökning af köpeskillingen med 32,500 kronor till staden öfverlät de markområden, som erfordrades för stadens anläggningar intill en areal af 450 hektar. Denna ändring af kontraktet innebär tydligtvis eu för staden förmånlig jämkning af köpeskillingen.

Priset för vattenkraften, hvilket med hänsyn till fallens läge torde kunna betecknas såsom relativt lågt, kommer emellertid, på grund af de synnerligen omfattande och dyrbara anläggningar, som kräfvas för fallens tillgodogörande, tvifvelsutan att efter utbyggnaden ställa sig proportionsvis rätt afsevärdt mycket högre, än hvad den betingade köpeskillingen kan gifva anledning antaga.

Vid de underhandlingar i ämnet, som af vattenfallsstyrelsen förts med representanter för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk, säger sig vattenfallsstyrelsen af nära liggande skäl .icke kunnat förutsätta, att Stockholms stad skulle till kronan betala fulla värdet af de land- och vattenområden, som enligt det till Kungl. Maj:t öfverlämnade aftalsförslaget

13 Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Kr 221.

äro afsedda att öfverlåtas å staden. Redan förslagets karaktär af öfverenskommelse för undvikande af rättegång innebär, att det måste grundas på ömsesidiga eftergifter. Kronans anspråk äro dessutom enligt vattenfallsstyrelsens mening ej alla af den art, att de med särkerhet kunna förutsättas vinna domstolarnas godkännande.

Såvidt nu kan bedömas, linnes det, säger styrelsen, all anledning att antaga, att af kronan ankängiggjord talan angående bättre rätt såväl till de delar af de förutvarande rekognitionsallmänningarna, Indika, enligt hvad hittills verkställda utredningar utvisa, icke blifvit skatteförsålda, som äfven till eventuellt förefintlig grund och vatten i Dalälfven utanför dylika lägenheters stränder skall af domstolarna befinnas välgrundad.

Ser man vidare på de strömfall, som finnas utanför stränderna till rekognitionshemmanen Söderfors nr 1 och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1, Jörsön nr 1, Gillerås nr 1 och Ankarsäter nr 1—4, äro, såsom förut nämnts, kronans anspråk på dessa strömfall grundade därpå, att i de skattebref, genom hvilka nämnda hemman frånhändts kronan, inryckts bestämmelse därom att försäljningen ägde rum med de förbehåll, som blifvit stadgade och förordnade i nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii i anledning däraf under den 24 januari 1823 utfärdade kungörelse angående vissa föreskrifter till förekommande af den skada, som i odlings väg förorsakas genom uppdämningar för fisken och vattenverk m. m. Nu kunde det emellertid, anmärker vattenfallsstyrelsen, frånsedt den eventualiteten, att kronans talan i denna del helt ogillades, vara tänkbart, att berörda nådiga bref och kammarkollegii kungörelse af domstolarna tolkades så, att kraftuttagning icke inginge bland de ändamål, för hvilka kronan förbehållit sig att återtaga strömfallen, och att kronan alltså visserligen tillerkändes äganderätten till ifrågavarande delar af vattenområdet, men besittningsrätten eller nyttjanderätten till samma delar tilldömdes den andra parten, intill dess vattnet behöfde af kronan användas för annat ändamål än kraftuttagning. Eu dylik utgång af rättstvisten skulle i själfva verket innebära föga mindre än _ ett ogillande af kronans talan.

Af den utaf byråchefen- i landtmäteristyrelsen Eriksson i ämnet verkställda utredningen torde, anför vattenfallsstyrelsen vidare, framgå, att det måste anses vara skäligen tvifvelaktigt, huruvida kronan med utsikt till framgång kan framställa anspråk på Hyttö vattenfall och öfrig vattenrätt i den s. k. Hyttöleden utmed områden, som ansetts tillhöra hemmanet Ertmanshyttan nr 1.

A vattenområdet utmed öfriga, utanför de förutvarande rekognitionsallmänningarna fallande strandfastigheter synes, enligt hvad vattenfalls-

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

styrelsen uppöfver, kronan, om man bortser från den till Tierps kyrkoherdeboställe hörande Prästön, hafva anspråk endast på grund af regalrätt. Af kronan anhängiggjorda dylika anspråk torde emellertid enligt vattenfallsstyrelsens mening i hvarje fall hafva osäkrare ntsikter att blifva af domstolarna godkända än af kronan förd talan om bättre rätt till vattenfall utanför de strandfastigheter, som befunnits icke hafva blifvit skatteförsålda eller utanför förenämnda rekognitionshemman.

Vid bedömande af värdet af den vattenkraft, som är afsedd att af kronan öfverlåtas å staden bör därjämte enligt vattenfallsstyrelsens förmenande synnerligt afseende fästas därvid, att det knappast finnes någon möjlighet för kronan att med ekonomisk fördel tillgodogöra sig vattenkraften i samtliga de vattenfall och forsar, som genom en eventuell rättegång kunde komma att tilldömas kronan, enär dessa äro spridda i de månera olika er en ar, i hvilka älfven framrinner å den sträcka det här gäller. En del af vattenkraften skulle kronan visserligen kunna uttaga, men dels skulle uttagningskostnaderna med all sannolikhet komma att ställa sig höga, dels ock skulle ett dylikt förfaringssätt innebära ett oförsvarligt slöseri med naturkraften. Skall krafttillgången på ett rationellt sätt tillgodogöras, måste det, enligt hvad vattenfallsstyrelsen uppgifver, ske antingen genom ett enda kraftverk i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag till kraftstationsanläggning, Stockholms stad för tillgodoseende af sitt kraftbehof står i begrepp att utföra, så snart staden erhållit laga kraftvunnet tillstånd till anläggningens utförande, eller ock på annat enhetligt sätt.

Slutligen framhåller vattenfallsstyrelsen, att den köpeskilling, staden utfäst sig att erlägga till Söderfors bruks aktiebolag, äfven om man tager hänsyn därtill att staden i sammanhang med det nu föreliggande förslaget till uppgörelse med kronan erhållit en nedsättning af densamma med 200,000 kronor, icke kan tåla ett alltför stort pålägg, om icke kraften från det planerade Untraverket skall blifva alltför dyr.

I betraktande af alla dessa omständigheter kan det enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning icke gärna ifrågasättas, att det ersättningsbelopp, som staden bör erlägga till kronan för dess afstående af sina anspråk på ifrågavarande land- och vattenområden, skulle sättas högre än aftalsförslaget angifver eller till 430,000 kronor, ett belopp, som framkommit på grund af långvariga underhandlingar i frågan.

Såsom förut nämnts, kan kronan göra anspråk på omkring 67 % af krafttillgången. Å dessa 67 % skulle, påpekar vidare vattenfallsstyrelsen, om värdet per hästkraft af samtliga de vattenfall och forsar, som äro afsedda att tillgodogöras i det planerade Untraverket, sättes lika —

15 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

livilket beräkningssätt icke torde vara till nackdel för kronan — belöpa 770,500 kronor af den köpeskilling Stockholms stad i kontraktet den 21 december 1904 utfåst sig att erlägga till Söderforsbolaget. Den nu ifrågasatta köpeskillingen öfverstiger följaktligen rätt afsevärdt 50 % af detta belopp. Härvid är emellertid, säger vattenfallsstyrelsen, att märka, att någon särskild ersättning då icke beräknats vare sig för sådana markområden, tillhörande icke skatteförsålda delar af rekognition allmänningarna, å livilka kronan skulle afstå från sina anspråk till förmån för staden, eller för utmål af respektive ett till tre tunnlands areal utmed strömfall, belägna å förenämnda rekognitionshemman Söderfors nr 1 och 2 m. fl., å hvilka utmål kronan kan göra anspråk på grund af motsvarande skattebrefs hänvisning till nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii kungörelse den 28 januari 1823. Enligt af styrelsen verkställd uppskattning torde arealen, af samtliga dessa markområden icke öfverstiga 50 hektar, till största delen skogsmark, livilket slags mark i aftalet mellan staden och Söderforsbolaget uppskattades till ett värde af 100 kronor per hektar. Sätter man emellertid genomsnittsvärdet å marken till 150 kronor per hektar, uppgår ändock värdet af ifrågavarande landområden icke till mer än 7,500 kronor. Å andra sidan erhöll staden, såsom förut nämnts, genom 1904 års aftal med Söderforsbolaget för den i aftalet bestämda köpeskillingen åtskilliga delvis skogbeväxta holmar med en sammanlagd areal af omkring 63 hektar. Äfven om man bortser härifrån och om man från den i det nu föreliggande aftalsförslaget ifrågasatta ersättningssumman fråndrager omförmälda belopp 7,500 kronor för de markområden, å hvilka kronan genom aftalets godkännande skulle afstå från sina anspråk, kommer, anmärker vattenfallsstyrelsen, återstoden dock att icke obetydligt öfverstiga 50 % af förberörda belopp 770,500 kronor, livilket vid en proportionell fördelning skulle belöpa å de 67 % af den samlade vattenkraften, till hvilka äganderätten synes kunna tillhöra kronan. Då det dessutom enligt vattenfallsstyrelsens mening icke är möjligt att på förhand med tillförlitlighet afgöra, huru kronans på olika grunder fotade anspråk skulle af domstolarna slutligen bedömas, samt det därför ingalunda är uteslutet, att det ifrågasatta ersättningsbeloppet betydligt öfverstiger det procenttal, som nyss beräknats, finner styrelsen beloppet kunna anses lämpligt, när det är fråga om en förlikning, hvilket i själfva verket här är fallet.

Nu torde, fortsätter vattenfallsstyrelsen, visserligen mot aftalsförslaget kunna invändas, att för ett rationellt tillgodogörande af vattenkraften uti här ifrågavarande vattenfall icke erfordras, att kronan af-

16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 221.

händer sig' den vattenrätt, som kan tillkomma kronan, utan att nyssnämnda ändamål jämväl kunnat ernås, därest öfverenskommelse träffats om ett gemensamt uttagande af vattenkraften. Mot eu dylik anordning mötte emellertid ett bestämdt motstånd från stadens delegerades sida, hvilka förklarade sig icke kunna godtaga en sådan lösning. Såsom vattenfallsstyrelsen redan framhållit i sitt underdåniga utlåtande den 11 mars 1911, kunna för öfrigt, säger stjorelsen, betänkligheterna mot en försäljning i detta fall icke tillmätas afgörande betydelse, då öfverlåtelsen skulle ske till landets största kommun och vattenfallen följaktligen kunna förväntas komma till allmänt gagn, till främjande af hufvudstadens och den kringliggande nejdens ytterligare ekonomiska uppsving. Härtill kommer, anför vattenfallsstyrelsen vidare, att staden med all säkerhet genast från början är i stånd att till fullo tillgodogöra sig den elektriska energi, som kan levereras från det planerade Untraverket. Till följd af sina synnerligen betydande ångcentraler, hvilka torde komma att tjänstgöra såsom reserv för Untraverket och utfylla de ojämnheter i energiförbrukningen, hvilka icke lämpligen kunna tillgodoses af vattenkraftanläggningen, torde slutligen staden på ett mera rationellt sätt än någon annan kunna utnyttja vattenkraften uti de ifrågavarande vattenfallen och därigenom äfven kunna framställa det största antalet kontinuerliga hästkrafter med minsta möjliga kolåtgång samt följaktligen bäst vara i stånd att åstadkomma en nationalekonomiskt sedt önskvärd minskning åt vårt lands stenkolsimport.

Uti sitt i ärendet afgifna yttrande har, såsom förut nämnts, kammarkollegium funnit hinder ej möta för afstående af den under Tierps kyrkoherdeboställe lydande Prästön med tillhörande rätt till vattnet, därest sådant skulle erfordras för stadens nu tilltänkta vattenkraftanläggningar, dock emot särskild ersättning, som skulle på stadens bekostnad bestämmas af tre på visst sätt utsedde gode män.

I anledning häraf har vattenfallsstyrelsen till en början påpekat, att Prästön faller utanför det i § 1 af aftalsförslaget angifna området, att följaktligen något förslag om försäljning af nämnda lägenhet icke föreligger och att aftalsförslaget beträffande Prästön endast innehaller, att kronan skulle afstå från sina anspråk på vattnet. Det lärer emellertid, säger styrelsen, kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida verkligen någon vattenrätt åtföljer Prästön; det synes i stället kunna ifrågasättas, om icke rätten till vattnet tillkommer kronan på grund af regalrätt, oberoende af rätten till Prästön. De i § 4 af aftalsförslaget intagna bestämmelserna angående utgifvande af ersättning för sådan skada, som genom stadens planerade anläggningar vållas till ecklesiastikstaten

17 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

hörande egendom, torde därför enligt styrelsens mening vara tillfyllest.

Skulle det emellertid befinnas, att rätten till vattnet tillkommer kyrkoherdebostället såsom sådant, anser styrelsen denna omständighet dock icke kunna utgöra hinder för stadens anläggningar, i det att i älfgrenen utmed den ena stranden af Prästön fallhöjden icke uppgår till mer än 0,05 meter och i älfgrenen utmed den andra stranden till 0,25 meter, hvilka fallh "jder gifvetvis omöjligt kunna med ekonomisk fördel för sig tillgodogöras.

Utöfver de skäl för godkännande af det framlagda aftalsförslaget, hvilka sålunda framförts, framhåller vattenfallsstyrelsen ytterligare en omständighet, som enligt styrelsens uppfattning starkt talar för ett bifall till förslaget. Därest detta icke vinner Kungl. Majrts och Riksdagens godkännande, torde nämligen däraf föranledas ett flerårigt uppskof med kraftanläggningens utförande. Stockholms stad komme nämligen då sannolikt att afvakta utgången af en blifvande tvist om bättre rätt till de strand- och vattenområden, å hvilka kronan framställt anspråk, innan staden vidtager ytterligare åtgärder för tillgodogörande af fallens vattenkraft. Ett dylikt uppskof vore emellertid, från det allmännas synpunkt sedt, enligt vattenfallsstyrelsens mening att i hög grad beklaga. Jämväl med hänsyn härtill vill det synas styrelsen, som om det nu föreliggande förslaget, hvithet torde innefatta en lämplig och för båda parterna förmånlig uppgörelse, vore förtjänt af att vinna godkännande jämväl från kronans sida.

Dii ]ag förut vant i tillfälle att yttra mig rörande grunderna för Departementshushållningen med statens vattenkraft, har jag framhållit, att det endast undantagsvis torde böra ifrågakomma att försälja något staten tillhörigt y ,an e' vattenfall. Ett sådant undantagsfall synes emellertid här föreligga.

Hvad som härvidlag i främsta rummet varit för mig bestämmande är, att anländande af kronans anspråk skulle ske icke* till enskild person utan till Stockholms stad och att sålunda ett allmänt intresse i alldeles särskild grad är knutet äfven vid den andra partens innehaf af vattenfallet.

Jämväl öfriga af vattenfallsstyrelsen framhållna skäl synas mig tala för, att en godvillig uppgörelse träffas i syfte att tillförsäkra staden äganderätten till ifrågavarande vattenfallskomplex.

Om jag sålunda icke finner några betänkligheter i förevarande fall möta mot att till Stockholms stad afhända kronan de anspråk, som från dess sida kunna uppställas med afseende å rätten till jord, vatten och fiske inom det område, hvarom här är fråga, återstår att pröfva, huruvida de villkor, som innefattas i det förslag till förlikningsaftal, som upprättats, kunna anses vara från kronans sida antagliga.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 156 Höft.

18 KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 221.

Såsom nämnts, skulle Stockholms stad enligt det ursprungliga köpeaftalet till Söderfors bruks aktiebolag för hela fallkomplexet jämte en del mark erlägga en köpeskilling af 1,150,000 kronor.

Enligt den i ärendet förebragta utredningen synes kronan på olika grunder kunna göra anspråk på 67 procent åt den i fallkomplexet samlade vattenkraften, motsvarande i förhållande till den erlagda köpeskillingen ett värde af 770,500 kronor.

Det belopp, staden enligt aftalet skulle erlägga till kronan, utgör 430,000 kronor, sålunda omkring 56 procent af nyssnämnda belopp. Gifvetvis är det i sakens nuvarande läge synnerligen svårt att bedöma, b vilka utsikter staten skulle äga att i rättegångsväg vinna framgångför sina anspråk i förevarande fall, och ett uppskattande af det ekonomiska värdet af dessa anspråk måste därför under alla förhållanden blifva mer eller mindre godtyckligt. Emellertid synes mig på de grunder, vattenfallsstyrelsen anfört, det ersättningsbelopp, kronan i förlikningsväg skulle erhålla för afstående af sina anspråk, få anses tillfredsställande.

Beträffande öfriga bestämmelser i aftalsförslaget torde någon närmare motivering icke vara erforderlig. Grundtanken i förslaget är den, att staden å ena sidan skall erhålla frihet att inom de gränser, som innefattas i Uppsala läns norra domsagas häradsrätts utlåtande den 10 november 1909, vidtaga de anordningar för vattenkraftens uttagande, som staden anser för sig lämpliga, men å andra sidan tillförbindas att icke motsätta sig de åtgärder, om hvilka kronan kan komma att göra ansökan för tillgodogörande af annan vattenkraft i Dalälfvens nedre lopp, i den mån dessa åtgärder icke inkräkta på stadens rätt enligt häradsrättens nyssnämnda utlåtande.

Vidkommande eventuell ersättning för den vattenkraft, som till äfventyrs skulle kunna anses tillhöra den under Tierps kyrkoherdeboställe lydande Prästön, åberopar jag hvad vattenfallsstyrelsen anfört.

Hvad angår användningen af det belopp, 430,000 kronor, Stockholms stad på grund af ifrågavarande aftal skulle erlägga till kronan, synes detsamma lämpligen böra tagas i anspråk för inköp efter Kungl. Maj:ts bepröfvande af vattenfall med utmål eller sådana delar af vattenfall eller för vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kan erfordras för komplettering af kronan redan tillkommande rätt till vatten och utmål. Jag tillåter mig härvid erinra, att 1909 års Riksdag medgifvit, att inköp af fastigheter, som kunna erfordras för statens nuvarande eller blifvande anläggningar vid Trollhättan äfvensom i öfrigt för ändamålsenligt genomförande af de uppdrag, som lämnats vattenfallsstyrelsen, må åt Kungl.

19 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Maj:t beslutas till ett sammanlagdt belopp af 500,000 kronor, som skulle utgå från riksgäldskontoret. Af detta belopp hafva hittills användts 96,974 kronor 47 öre.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels godkänna ifrågavarande förslag till aftal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad dels ock medgifva,

att det belopp, 430,000 kronor, som staden enligt aftalet har att erlägga till kronan, må användas för inköp efter Kungl. Maj:ts bepröfvande af vattenfall med utmål eller sådana delar af vattenfall eller för vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kan erfordras för komplettering af kronan redan tillkommande rätt till vatten och utmål, samt att de fastigheter med vatten och fiskerätt, som i följd häraf kunna komma att af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, må ställas under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Bilaga.

Emellan Kungl. Maj‘.t och. kronan, här nedan kallade kronan, samt Stockholms stad, här nedan kallad staden, har träffats följande

Aftal.

§ I-

Kronan afstår på villkor, om hvilka här nedan vidare förmäles, till staden all den rätt, som kan tillkomma kronan till de å den vid detta aftal fogade karta A, som försetts med påskrift af kontrahenterna, att densamma åberopats i aftalet, med röda heldragna linjer öfverstreckade strandområden och öar i Söderfors och Tierps socknar jämte grund, vattenfall, vatten och fiske i Dalälfven och dess förgreningar invid nämnda strandområden och Öar; innefattande denna öfverenskommelse alltså ett afstående från kronans sida från allt anspråk på rätt till jord, vatten och fiske inom det område, som enligt kontrakt den 21 december 1904 med tillägg därtill deu 20 januari 1909 af Söderfors bruks aktiebolag försålts till staden, och därmed ett godkännande, såvidt kronans rätt rör, af samma försäljning i hela dess omfattning.

Såsom en följd af denna öfverenskommelse förklarar sig kronan icke hafva något att erinra mot att staden erhåller lagfart å de från Söderfors bruks aktiebolag enligt ofvan omförmälda kontrakt med tillägg inköpta fastigheterna.

s. 9 9

Kronan förbinder sig att gent emot staden ej heller gorå anspråk på rätt till vattnet inom den del af Dalälfven, som är belägen emellan de å vidfogade, med båda parternas påskrift försedda karta 1! angifna röda heldragna linjerna A—A och B—B men utanför det i § 1 omförmälda område, i' den mån staden för utnyttjande af anläggningar i och invid Storgysingen, Tammsforsen och Kvarnforsarna samt i och invid andra därintill belägna delar af Dalälfven har behof af vattnet å omförmälda del af älfven. Linjen A—A skall anses i plan motsvara begränsningen af den uppdämning, hvartill staden erhållit tillstånd o-enom Uppsala läns norra domsagas häradsrätts utlåtande den 10 november 1909. Denna utfästelse inbegriper jämväl kronans anspråk på

Kmif/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

rätt till vatten i Hyttån och dess förgreningar ned till Storfjärden, dock att staden icke på grund häraf får göra någon invändning mot sådan dämning af vattenytan ofvanför Lanforsen, som icke inverkar på de i häradsrättens förenämnda utlåtande den 10 november 1909 fastställda vattenstånden vid Klingforsskalan.

Därest staden skulle vilja utnyttja ifrågavarande vattenkraft på annat sätt eller i annan omfattning, än hvad hittills varit föremål för rättslig behandling, frånsäger sig kronan rätt att däremot göra invändning, för såvidt icke kronans rätt till vatten — genom ändring af de vattenstånd ofvanför och nedanför stadens anläggningar, hvilka fastställts i omförmälda häradsrätts utlåtande den 10 november 1909, eller af den i samma utlåtande bestämda tappningsplanen — skulle blifva berörd beträffande annan vattenkraft än den, å hvilken kronan, enligt hvad i §§ 1 och 2 sägs, afstått sina anspråk till staden.

Därest genom stadens anläggningar ’skulle förorsakas skada å jord, fiske eller annan egendom, tillhörande ecklesiastika eller andra boställen eller af kronan under arrende upplåten kronoegendom, skall staden vara skyldig att därför till vederbörande utgifva den ersättning, som kan varda i vederbörlig ordning bestämd.

§ b.

I detta aftal beröres endast den rätt, kronan kan äga såsom eventuell ägare till strömfall i Dalälfven och dess förgreningar i den omfattning, som afses i §§ 1 och 2; och skola sålunda frågor om de allmänna intressen, som genom kungsådrans öppenhållande eller eljes, på sätt särskildt finnes stadgadt, skola tillgodoses, i vanlig ordning pröfva^.

§ 6.

I ersättning för kronans afstående från ifrågavarande anspråk skall staden, utöfver hvad som kan komma att utgå på grund af bestämmelserna i § 4 här ofvan, till kronan erlägga eu summa af fyrahundratrettiotusen (430,000) kronor, hvilken summa skall af staden gäldas till kronan senast fyra veckor, efter det denna öfverenskommelse blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänd.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afl. 156 Höft.

22 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

§ 7-

De vatten- och landområden, som äro föremål för denna öfverenskommelse, få af staden tillträdas omedelbart efter aftalets undertecknande å kronans vägnar.

§ 8.

Kronan förbinder sig att återkalla sin talan i ofvanberörda hos Svea hofrätt nu anhängiga synemål, i hvilket Uppsala läns norra domsagas häradsrätt den 10 november 1909 meddelat utlåtande.

§ 9-

Staden förbinder sig att, om och när kronan vid vederbörlig domstol gör ansökan om erhållande af tillstånd att utföra anläggningar för tillgodogörande af vattenkraft vid Lanforsen och Ålfkarleby, däremot icke framställa några som helst invändningar eller anspråk, dock att kronan icke är berättigad att begära tillstånd till vidtagande af sådana anordningar vid Lanforsen, hvilka afse ändring af de vattenstånd nedanför stadens anläggningar, hvilka fastställts i Uppsala läns norra domsagas häradsrätts förenämnda utlåtande den 10 november 1909.

§ 10.

Detta aftal är icke för staden bindande under annan förutsättning, än att det af Kungl. Maj:t godkänts genom beslut, fattadt före den 1 juli 1911.

Stockholm den 11 april 1911.

Styrelsen (ifver Stockholms gas- och elektricitetsverk:

JOHAN ÖSTBERG.

Erik Hildehrand.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1911.

«*• /

pf-opoj/tror-t fcxyex/e

°f+o/j-fcir-jrfcx? trf-.

offo/jrför-^/oy

/lan/o ofi^en Do/ö/fl^en

me//om h/eg/e^L/nc/cj/yGir-

c/en och /Q/f/rar/eö bruk.

6EK. STAB. LIT. ANST.