Prop. 1911:226

angående anslag till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar äfven¬ som fiskerinäringen

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

1 N:o 226.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen; gifven Stockholms slott den 31 mars 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 22,000 kronor att af Kungl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen,

dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år 1911 icke blifvit användt af för åren 1910 och 1911 för ändamålet beviljade anslag må under år 1912 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 161 Höft. (N:o 226.) 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 226.

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t forblifver Riksdagen med kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Oskar Nyländer.

Kungl. Majds Nåd. Proposition A7:o 226.

Utdrag af protokollet, öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube. Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer, yon Sydow,

YON IyRUSENSTIERNA.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde.

För hvart och ett af åren 1897—1909 har Riksdagen på extra stat anvisat ett anslag till befrämjande af afsättningen i främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar. Detta anslag, som för hvart och ett af åren 1906—1909 belöpt sig till 20,000 kronor, har till sin väsentligaste del tagits i anspråk för uppehållande af dels en mejeriagent- och landtbrukskonsulentbefattning i England, dels ock en fiskeriagentur i norra Tyskland. Allenast återstoden af anslaget, 1,500 kronor, har under åtskilliga år i sammanhang med fördelningen af anslaget till handelsstipendier tilldelats någon person för att i främmande länder verka för afsättning af svenska, industrialster.

Vidare har Riksdagen år 1908 på framställning af Eders Kungl. Maj:t dels anvisat särskild! anslag till exportstipendier och till handels-

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

studiestipendier, hvarigenom behof icke därefter förelegat att använda någon del af här förut omförmälda anslag för att, på sätt nyss blifvit anfördt, befrämja afsättningen i främmande länder af svenska industrialster, dels ock beviljat pension åt numera allidna innehafvaren af befattningen såsom fiskeriagent i norra Tyskland A. H. Kruger.

Uti en af landtbruksstyrelsen till kommerskollegium aflåten och af kollegium med underdånigt utlåtande den 22 oktober 1908 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad promemoria har landtbruksstyrelsen, under åberopande af sistnämnda omständigheter och med tillstyrkande af en utaf Sveriges landtbrukskonsulent i England F. Bagge gjord framställning, att det för hans nämnda befattning för år 1908 anvisade belopp, 13,500 kronor, måtte med hänsyn till de dryga lefnadskostnaderna i London, där han hade sin station, från och med ingången af år 1909 ökas med 1,500 kronor eller till 15,000 kronor, vidare föreslagit, att det under eu längre tid och senast för år 1908 från ifrågavarande anslag anvisade belopp af 5,000 kronor för upprätthållande af en fiskeriagentur i norra Tyskland för befrämjande af afsättning af produkter af den svenska fiskerinäringen icke borde för år 1909 till samma ändamål användas. Det kunde nämligen sättas i fråga, huruvida icke sagda agentur borde utvidgas, så att den komme att omfatta afsättningen icke blott af svenska fiskerinäringens produkter utan äfven af det svenska jordbrukets. För att emellertid åstadkomma utredning, om och i hvad mån anledning kunde förefinnas för upprätthållande af en dylik mera omfattande agentur i Tyskland, ansåge landtbruksstyrelsen, att ifrågavarande medel borde för år 1909 vara tillgängliga för att kunna anvisas till resestipendium åt någon person med uppdrag att inom Tyskland taga kännedom om exportmöjligheterna för alster af det svenska jordbruket och den svenska fiskerinäringen samt söka utreda beliofvet därstädes af en agent för befordrande af exporten till Tyskland af dylika alster.

Genom nådigt bref den 4 december 1908 anvisade härpå Eders Kungl. Maj:t till landtbruksstyrelsens förfogande för upprätthållande under år 1909 af en mejeriagent- eller landtbrukskonsulentbefattning i England ett belopp af 15,000 kronor, däraf 9,000 kronor såsom arfvode åt agenten eller konsulenten samt 6,000 kronor att mot redovisningsskyldighet användas till resekostnader och expenser, hvarjämte Eders Kungl. Maj:t förklarade, att 5,000 kronor af ifrågavarande anslag skulle tillsvidare reserveras för att på underdånig framställning, som landtbruksstyrelsen hade att afgifva, kunna under år 1909 af Eders Kungl. Maj:t användas : för de i landtbruksstyrelsens ofvan omförmälda promemoria antydda ändamål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226. 5

Därförinnan hade landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 19 november 1908 framhållit, dels att för upprätthållande under år

1910 af mejeriagent- eller landtbrukskonsulentbefattningen i England erfordrades ett belopp af 15,000 kronor, dels ock att, innan förberörd:! utredning kommit till stånd, något bestämdt förslag icke kunde framläggas angående behofvet af medel för befordrande under år 1910 af exporten till andra länder än England af alster af svenska landtbruket med dess binäringar samt fiskerinäringen, utan måste ett sådant förslag väsentligen komma att bero på den ifrågasatta utredningen. Gifvetvis borde emellertid ett belopp finnas tillgängligt för att redan från början af år 1910 åtgärder måtte kunna vidtagas för dylikt ändamål, och landtbruksstyrelsen hade i sådant afseende ansett, att ett belopp af 5,000 kronor, motsvarande det, som under en följd af år funnits tillgängligt för upprätthållande af en fiskeriagentur i Berlin, borde i sådant afseende vara att påräkna för år 1910. I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen sålunda föreslagit beslöt Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om anvisande på extra stat för år 1910 af ett anslag å 20,000 kronor att af Kungl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen. Denna framställning blef af Riksdagen bifallen.

Nästlidna års Riksdag har likaledes för enahanda ändamål på extra stat för innevarande år anvisat samma belopp, 20,000 kronor.

Genom nådiga beslut den 29 oktober 1909 och den 9 december 1910 har Eders Kungl. Maj:t beträffande användningen under åren 1910 och

1911 af de utaf Riksdagen sålunda beviljade anslagen för upprätthållande af mejeriagent- eller landtbrukskonsulentbefattningen i England anvisat ett belopp af 15,000 kronor samt förklarat, att återstående delen, 5,000 kronor, af samma anslag skulle tillsvidare reserveras för att på framställning, som landtbruksstyrelsen hade att afgifva, kunna af Kungl. Magt användas.

I anslutning till Eders Kungl. Maj:ts förenämnda nådiga beslut den 4 december 1908 hemställde landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 10 mars 1909 om anvisande af ett belopp af 2,200 kronor till resestipendium åt någon af Eders Kungl. Maj:t utsedd person, med uppdrag att inom Tyskland taga kännedom om exportmöjligheten för alster af det svenska jordbruket och den svenska fiskerinäringen samt att söka utreda behofvet därstädes af en agent för befordrande af exporten till Tyskland af dylika alster.

Genom nådigt bref den 26 mars 1909 bemyndigade härpå Eders

6 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 226.

Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att utse två personer med uppdrag, den ena att inom Tyskland inhämta kännedom om exportmöjligheterna för alster af det svenska jordbruket samt att söka utreda behofvet därstädes af en agent till befordrande af exporten till Tyskland af dylika alster och den andra att inom nämnda land verkställa enahanda undersökningar beträffande afsättningsmöjligheterna för alster af den svenska fiskerinäringen, hvarjämte Eders Kungl. Maj:t såsom reseanslag åt nämnda personer anvisade åt den förstnämnda ett belopp af 1,600 kronor och åt den sistnämnda ett belopp af 600 kronor, med skyldighet för en hvar af dem att inom tre månader efter återkomsten till fäderneslandet till landtbruksstyrelsen afgifva berättelse om hvad han under resan inhämtat, som kunde vara af vikt för det med resan afsedda ändamål, äfvensom att i öfrigt vid fullgörande af ifrågavarande uppdrag ställa sig till efterrättelse den instruktion, som det skulle åligga landtbruksstyrelsen att för honom utfärda. Samtidigt med fattande af detta beslut ställde Eders Kungl. Maj:t återstående delen af det reserverade beloppet, 2,800 kronor, till landtbruksstyrelsens förfogande att användas till tryckning samt spridande inom Ryssland och Polen af på ryska och polska språken tryckta broschyrer rörande afvelsdjur af svensk ayrshire- och låglandsboskap.

På grund af sagda nådiga bemyndigande uppdrog chefen för jordbruksdepartementet den 30 april 1909 dels åt fiskeriintendenten i södra distriktet O. Nordqvist att inom Tyskland inhämta kännedom om exportmöjligheterna för alster af den svenska fiskerinäringen samt söka utreda behofvet därstädes af en agent till befordrande af exporten till Tyskland af dylika alster, dels ock åt föreståndaren för landtbruksskolan å Västraby i Malmöhus län J. L. Nathorst att inom Tyskland inhämta kännedom om exportmöjligheterna för alster af det svenska jordbruket samt söka utreda behofvet därstädes af eu agent till befordrande af exporten till Tyskland af dylika alster.

Med afseende å sagda uppdrag fastställde landtbruksstyrelsen instruktion för Nordqvist den 9 och för Nathorst den 10 juni 1909.

Nathorst borde enligt instruktionen besöka dels de förnämsta tyska importorterna, i första rummet Liibeck, Stettin och Königsberg, dels ock de större konsumtionsorterna Berlin, Magdeburg och Dresden m. fl. I dessa städer borde besök göras hos de förnämsta import- och försäljningsfirmor, hvilka arbetade med sådana jordbruksprodukter, som kunde ifrågasättas komma att exporteras från Sverige till Tyskland. Hos dessa firmor hade Nathorst att söka erhålla kännedom om de vikti-

7 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 226.

gaste handelsvägarna för dylika produkter, hvilka jordbruksprodukter kunde beräknas särskildt lämpade för sådan export, hvarom fråga vore, bästa sättet för produkternas försändning m. m. Vidare både Nathorst att under band söka vinna kännedom om sätten för sådana varors förande i marknaden samt pris å dessa varor inom såväl grosshandeln som detaljhandeln, fraktkostnader, samt till hvilka orter olika varuslag lämpligast ansåges kunna exporteras. Särskild uppmärksamhet borde fästas vid utredande af frågan i hvad mån en ökad export af jordbruksprodukter till Tyskland kunde tänkas komma till stånd med anledning af ångfärjeförbindelsen mellan Sverige och detta land äfvensom huruvida det kunde anses fördelaktigt för Sverige, att en svensk landtbrukskonsulent anställdes i Tyskland, liksom för det dåvarande vore fallet beträffande England, samt i sådant fall hvilken bostadsort bäst lämpade sig för den ifrågasatta konsulenten.

Enligt den för Nordqvist utfärdade instruktionen skulle det åligga denne att besöka städerna Berlin, Stettin, Leipzig, Köln, Hamburg och Lubeck. Å dessa orter och möjligen äfven annorstädes inom Tyskland hade Nordqvist att utreda storleken eller omfattningen af dit pågående införsel af i första band färsk fisk — olika slag — samt äfven af saltad fisk, vidare de utsikter, som kunde finnas för ökad import af fisk från Sverige, hvilka svenska fisksorter, som vore mest begärliga i marknaden, huru fisken borde vara behandlad eller inpackad och hvilka årstider de viktigaste svenska fisksorter hade största utsikten att vinna omsättning. Äfvenledes borde Nordqvist utreda, i hvad mån och på hvad sätt färsk fisk försåldes på offentlig auktion och huruvida importerad fisk vanligen brukade finna afsättning i fast räkning eller mot provision. Den berättelse, som det jämlikt ofvan nämnda nådiga bref ålåge Nordqvist att inom tre månader efter återkomsten till fäderneslandet till landtbruksstyrelsen afgifva, borde afslutas med ett sammanfattadt motiveradt uttalande, huruvida eu af svenska staten anställd och aflönad konsulent för den svenska fiskhandeln kunde vara behöflig och hvarest han i sådan händelse skulle vara bosatt.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t den 17 november 1910 ställd skrift hafva hushållningssällskapens ombud anfört följande.

I en hos hushållningssällskapens ombud väckt motion hade förslag framställts om inrättande i Berlin af eu jordbrukskonsulentbefattning. Till stöd härför hade motionären hufvudsakligen anfört, att vårt jordbruks exportöfverskott för närvarande ginge så godt som uteslutande

Hushållningssällskapens ombud den 11 november 1910.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

på England i form af smör. Sannolikt vore väl, att man där allt fortfarande hade att emotse en relativt god marknad, om man också kanske gjorde klokast uti att ej helt frånse möjligheten afmätt den engelska kolonial- och tullpolitiken kunde komma att taga eu riktning, som en dag kunde gifva våra dåvarande afsättningsmöjligheter stora svårigheter att arbeta med. Med tanke härpå och då det i hvarje fall måste anses innebära en styrka att i fråga om afsättning ej vara uteslutande beroende af ett land, syntes det vara skäl för oss att lifligt uppmärksamma den marknad, som utan tvifvel stode att vinna i Tyskland. I detta land intoge till följd af den starka befolkningstillväxten och industriens kraftiga utveckling lifsmedelsfrågan för hvar dag eu alltmera dominerande plats, hvilket gjorde, att en skärpning af de bestämmelser, som för andra länder försvårade införsel till Tyskland af särskildt jordbrukets alster, ej syntes vara att emotse, men väl i stället motsatsen. För ett land med vårt läge och med våra ypperliga förbindelser med Tyskland syntes det därför vara allt skäl att beakta de afsättningsmöjligheter, som redan funnes på Tyskland, och att i tid söka lägga grund för en marknad, som så småningom borde kunna blifva af största betydelse för oss. Den redan i gång varande, hufvudsakligen genom danska mellanhänder förmedlade köttexporten på Tyskland syntes hafva förutsättningar att blifva en affär af betydelse för vårt jordbruk, som också därigenom skulle beträffande sin husdjursskötsel få anledning ägna köttproduktionen större uppmärksamhet. I än högre grad skulle detta blifva fallet, om för vårt land kunde utverkas åtminstone samma förmåner, som Danmark vore i besittning af beträffande införsel af lefvande slaktdjur till Tyskland. Förutom nu nämnda kunde såsom produkter, lämpliga för export på Tyskland, nämnas afvelsam* af vår sydsvenska låglandsboskap, arbetshästar af vår mellansvenska kallblodiga afvel, samt mjölk, grädde, smör och ost. Vår utsädesspannmål vore redan känd och värderad i Tyskland och borde som exportvara kunna få en allt större betydelse, och detsamma gällde om vår lingonproduktion.. Det nämnda vore afsedt endast att tjäna som några exempel på, att vi utan tvifvel hade ekonomiska intressen af vikt att i nämnda land bevaka. För att emellertid detta effektivt skulle kunna komma att ske, syntes det oundgängligt, att genom statens försorg i Tyskland anställdes en person, gom, förtrogen med såväl svenska som tyska förhållanden, därute kunde permanent studera afsättningsförhållandena och följa marknadens fordringar och läge på olika platser samt i öfrigt på sätt, som kunde befinnas lämpligt, verka för gynnsam afsättning af i första hand svenska jord-

9 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 226.

bruksprodukter, som kunde för export på Tyskland anses lämpliga. Huruvida åt nämnda person äfven borde anförtros tillvaratagandet af vår fiskexports intressen, därpå ville motionären ej närmare ingå. Lyckligast vore måhända, om dessa kunde få en särskild fackkunnig representant, men borde det ej heller vara omöjligt att åtminstone till eu början båda uppgifterna förenades. Hvad som förutom det sagda borde åligga en dylik jordbrukskonsulent vore att i Tyskland, där utredning af betydelsefulla jordbruksfrågor alltid stode på dagordningen, följa jordbruksutvecklingen och hålla sitt lands jordbruk underkunnigt om de nya rön, som kunde vara af betydelse för facket äfven i hemlandet. Hans verksamhet skulle med andra ord blifva ungefär öfverensstämmande med de jordbrukssakkunniga personers, som åtskilliga stater funnit sig föranlåtna för sådant ändamål anställa i främmande länder.

Ombuden, som ville framhålla, att en med den i motionen afsedda likartad befattning redan funnes inrättad i England, ansåge för egen del, att eu fullt kvalificerad person såsom tillvaratagare, på sätt motionen angåfve, af svenska intressen i Tyskland skulle vara af stor betydelse. Att emellertid erhålla en person, som ägde både den praktiska affärsmannaförmåga och den agrikulturtekniska bildning, som i motionen förutsattes, för att uppfylla alla de på honom i motionen ställda kraf, ansåge ombuden synnerligen vanskligt. Redan de frågor rörande export af svenska jordbruksprodukter, som skulle åligga honom, syntes taga hans krafter fullt i anspråk. Särskilt syntes detta blifva fallet, då, såsom ombuden förväntade, exporten af slaktdjur till Tyskland skulle utvecklas till den ståndpunkt, dit den borde komma. Utan att sålunda närmare inlåta sig på frågan om specialisering af de åligganden, som skulle vara med den nya befattningen förenade, ville ombuden i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt vidtaga åtgärder för inrättande i Berlin af en befattning af i motionen angifven beskaffenhet och med de särskilda åligganden, som efter närmare utredning ansåges böra vara med densamma förenade.

Öfver denna hushållningssällskapens ombuds framställning infordrades landtbruksstyrelsens utlåtande, hvarjemte till landtbruksstyrelsen öfverlämnades, för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af det sålunda infordrade underdåniga utlåtandet, dels en underdånig framställning den 30 november 1910 af Kristianstads läns hushållningssällskap, att Eders Kungl. Maj:t ville snarast möjligt vidtaga åtgärder för anställande af en landtbrukskonsulent i Berlin med uppgift att genom sin verksamhet underlätta svenska landtbruksprodukters afsättning å den tyska marknaden, dels en den 13 januari 1911 af Kalmar läns södra hushållnings- Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. I Afd. 161 Höft. 2

ungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.

sällskap till Eders Kling!. Maj:t ställd skrift, hvari hushållningssällskapet förklarat, att sällskapet förenade sig med Kristianstads läns hushållningssällskap i dess gjorda underdåniga hemställan. Enahanda förklaring har sedermera afgifvits af Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott den 27 januari 1911.

Landtbruk^. Med underdånigt utlåtande den 18 januari 1911 har nu landt-

»tyreisen den bruksstyrelsen öfverlämnat ej mindre akterna till förberörda remisser 18 m7.art än äfven utaf landtbruksskoleföreståndaren Nathorst och fiskeriintendenten Nord qvist afgifna berättelser öfver af dem på grund af förenämnda uppdrag verkställda resor inom Tyskland, hvilka resor företagits af Nathorst under år 1910 och af Nordqvist år 1909, äfvensom öfver den sistnämndes reseberättelse, efter anmodan af landtbruksstvrelsen, afgifna yttranden från styrelsen för Göteborgs och Bohus läns haisfiskeföreningy styrelsen för södra Sveriges fiskeriförening samt styrelsen för svenska fisk!) andi; inför b vind et.

Landtbruk»- Nathorst har i sin berättelse till en början redogjort för Sveriges

sköte för estån- mivarande export af landtmannaprodukter till Tyskland samt handeln '^reseberättelse* därstädes med dylika produkter och öfvergår därefter till en redogörelse för utsikterna för en ökad export från Sverige till Tyskland af lefvande kreatur, kött, höns, gäss, mejeriprodukter, ägg samt utsädesspannmål.

Vidkommande först en export af lefvande slaktdjur så framgår af Nathorsts berättelse, hurusom alla tecken enligt Nathorsts meningtyda på, att det nu i Tyskland rådande förbudet mot import från Sverige af lefvande boskap skall kunna komma att upphäfvas till följd af det inom Tyskland rådande stora behofvet af kött.

Hvad slaktadt kött beträffar anser Nathorst, att intet hinder förefinnes för att dylikt skall kunna i stor skala exporteras från vårt land till Tyskland under villkor, att hänsyn härstädes tages till den tyska marknadens fordringar å lämplig vara, och anser Nathorst, att Hamburg för närvarande torde vara den plats, där slaktadt svenskt kött skulle kunna lättast afsättas.

Beträffande mejeriprodukter uppvisar Nathorst, hurusom behof inom Tyskland förefinnes af en större smörimport än den, som för närvarande äger rum, och att priset å smör i Tyskland på senare tid synnerligen ökats. Emellertid framhåller Nathorst faran för Sverige att öfvergifva den engelska marknaden, som fortfarande torde blifva den säkraste afnämaren af svenskt smör, om också från vissa orter inom vårt land smör skulle kunna med stor fördel afsättas på Tyskland,

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

genom hvilken fördelning af smörhandeln ett jämnare årspris för denna vara skulle kunna erhållas.

Vidkommande åter grädde så torde enligt Nathorsts uppfattning en svensk export däraf på Tyskland ej gärna kunna komma att medföra någon vinst annat än för mejerierna, så länge de höga smörprisen komma att bestå. Största vinsten i detta fall skulle enligt Nathorsts mening uppstå, om i Sassnitz anlades ett svenskt gräddmejeri, där grädden afkärnades.

Skulle mjölk med fördel kunna exporteras till tyska städer, kunde detta ske endast under förutsättning af mycket höga pris därstädes å mjölken, en förutsättning, som dock icke för närvarande förefinnes, då i Berlin priset för bästa, väl pastöriserade och afkylda mjölk ej är högre än 12—13 öre per kilogram.

Då konsumtionen af ost inom Tyskland är ganska betydande och importen af ost till nämnda land på senare tiden ökats, anser Nathorst det icke vara omöjligt, att Sverige i en framtid skall kunna förskaffa sig marknad därstädes för vissa ostsorter, i händelse prisen inom vårt land skulle ställa sig ofördelaktiga. Såsom villkor för en lönande dylik export uppställer han emellertid, att härifrån skulle kunna exporteras ost i tillräckliga kvantiteter af framstående beskaffenhet.

Iförande exporten af ägg framhåller Nathorst, att konsumtionen af denna vara är mycket stor i Tyskland och att betydliga mängder däraf årligen importeras, hvilket möjliggöres däraf, att den tyska äggtullen är jämförelsevis låg samt att färska ägg äro mycket efterfrågade och betalas med goda pris. För att dock kunna få dylika affärer i gång, måste säljaren genom kontrakt förbinda sig att leverera en viss bestämd mängd hvarje vecka.

Vid besvarandet, jämlikt instruktionen för resan, af frågan huruvida det för Sverige kunde anses fördelaktigt, att en svensk landtbrukskonsulent anställdes i Tyskland liksom för närvarande vore fallet beträffande England, uttalar Nathorst såsom sin åsikt, stödd på under resan gjorda erfarenheter, att en landtbruksagent icke skulle blifva till något större gagn för den svenska export, som skulle kunna ifrågakomma till Tyskland, då denna export säkerligen komme att sköta sig själf. Då en dylik agent icke gärna kunde tänkas uppträda som ren affärsförmedlare, skulle hans hufvudsakliga uppgift blifva att angifva adresser' på olika affärsmän och firmor, som drefve affärer med landtmannaprodukter af det ena eller andra slaget, samt möjligen äfven att meddela upplysningar ifråga om efterfrågan på olika platser å dylika produkter.

Fi^ker iintendent eu JSordqvists reseberättelse.

12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 226.

Härför kunde dock lämpligen anlitas de svenska konsulaten i Tyskland liksom hittills skett med goda resultat.

Däremot framhåller Nålborst, att anställandet i Tyskland af eu svensk tjänsteman med god agronomisk utbildning såsom det svenska jordbrukets målsman skulle vara särdeles lämpligt. Tyskland hade själft i de större länderna anställt dylika särskilda tjänstemän med uppgift att noga följa med allt, som i dessa länder gjordes till jordbrukets främjande. Én dylik tjänsteman, duglig, intresserad och med öppen blick för vår modernärings behof inom olika områden, skulle säkerligen blifva till stor nytta för vårt land. Han borde stå i ständig förbindelse med iandtbruksstyrelsen och dit afkunna rapporter öfver allt hvad som företoges till främjande af det tyska jordbruket inom alla dess olika områden. Därjämte skulle han äfven hafva till uppgift att göra det svenska jordbruket kändt i Tyskland och fästa uppmärksamheten där på allt hvad af oss göres till främjande af vårt jordbruk.

Såsom bostadsort för denna svenska tjänsteman föreslår Nathorst obetingadt Berlin, då där upplysningar lättast kunde erhållas från olika myndigheter och utmärkta kommuni kationsled er därifrån ledde åt alla håll. Det skulle nämligen säkerligen blifva till ej ringa gagn för befattningens utöfvande, om den ifrågasatta tjänstemannen tillerkändes rätt att företaga tjänsteresor inom Tyskland för att i förekommande fall på ort och ställe skaffa sig upplysningar och gorå iakttagelser.

Fiskeriintendenten Nordqvist framhåller i sin reseberättelse till en början att, oaktadt Tyskland hade eu betydande flotta af ångtrålare på Nordsjön och en mängd andra fiskefartyg såväl på Nordsjön som på Östersjön och oaktadt insjö- och flodfisket samt dammkulturen stode mycket högt, räckte den inhemska fiskproduktionen på långt när icke till att fylla befolkningens behof af fisk. Och dock vore fiskkonsumtionen icke stor, fastän den mycket ökats under de senare åren, hufvudsakligen tack vare de stora Nordsjöfiskeribolagens bemödanden att sälja billig färsk hafsfisk äfven i långt in i landet belägna städer samt järnvägs- och postförvaltningarnas stora tillmötesgående med inrättande af snabba och billiga transportmöjligheter för fisk.

Storleken af Tysklands fiskimport äfvensom den andel, Sverige har däri, framgår af följande i Nordqvists reseberättelse intagna tabeller, däri för jämförelses skull importen från Danmark och Norge äfven medtagits.

Kungl. Mo/j:ts Nåd. Proposition N:o 226.

13 Tab. 1. Tysklands import af färsk fisk.1)

Tab. 2. Tysklands import af salt sill.2)

Från Sverige både under de ifrågavarande fyra åren enligt den tyska statistiken icke importerats någon salt sill.

Följande tabell 3 gifver en mera detaljerad bild af Tysklands fiskimport under år 1908. Talen utmärka deciton (= 100 kg.).

9 Statistisches Jahrburch fur das Deutsche Reich. 29. Jahrg. 1908. Sid. 132, 138.

s) Från 1 mars 1906 ingår häri Tysklands fångst. För 1906 utgjorde den 8.6 milj. mark för 1907 6.9 milj. mark för salt sill.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Tab.

| Färsk karp 2) .....................................

Annan lefvande söttvattensfisk:

hela importen .................................

från Sverige.....................................

,, Danmark .................................

{ Annan icke lefvande sötvattensfisk:

hela importen .................................

från Sverige.....................................

„ Danmark .................................

Färsk sill, skarpsill:

hela importen .................................

i från Sverige.....................................

„ Danmark .................................

„ Norge .....................................

| Annan hafsfisk, färsk:

| hela importen .................................

från Sverige.....................................

„ Danmark .................................

„ Norge ......................................

| Salt sill:

hela importen...................................

i från Sverige ..................................

„ Norge .......................................

Kräftor (flod):

hela importen .................................

från Sverige.....................................

') Monatliche Nachweise iiber den auswärtigen Handel Dentschlands 1908. *) Endast från Frankrike, Osterrike-Ungern och Rumänien.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

16 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Enligt hvad i reseberättelsen framhålles synes af tab. 1, att Tysklands import af färsk fisk från Sverige är rätt betydlig, och af tab. 3, att denna import hufvudsakligast utgjorts af färsk sill (från Bohuslän). Importen af annan färsk hafsfisk från Sverige vore betydligt mindre än såväl från Danmark som från Norge. Importen af lefvande sötvattensfisk från Sverige utgjorde år 1908 5,396 deciton, medan den från Danmark samma år uppgick till 9,493 deciton. Den lefvande sötvattensfisken vore hufvudsakligen sådan, som af tyska kvassar uppköptes vid våra kuster. Någon icke lefvande sötvattensfisk hade enligt den tyska statistiken icke importerats från Sverige under år 1908 och icke heller någon karp. Dessa uppgifter vore dock icke riktiga. I själfva verket exporterades från Sverige — om också icke mycket — dock något icke lefvande färsk sötvattensfisk, hufvudsakligen gädda och gös, äfvensom något lefvande karp.

Efter att hafva ingående redogjort för organisationen af fiskhandeln i Berlin, Hamburg, Altona, Kiel, Lfibeck, Rostock, Stettin, Leipzig och Köln öfvergår Nordqvist i sin reseberättelse till att besvara den i instruktionen för resan upptagna frågan, om en af svenska staten anställd och aflönad konsulent för den svenska fiskhandeln kunde vara behöflig. Denna fråga besvaras af Nordqvist jakande, dock endast under förutsättning att en fullt kompetent och driftig person kunde erhållas härtill. Det kunde icke förnekas, att en dylik agent skulle kunna blifva till stort gagn för vår fiskexport på Tyskland. Svårigheterna för våra fiskare och fiskhandlare att till utlandet exportera fisk bestode nämligen dels i obekantskap med därvarande afsättningsförhållanden, för tillfället gällande priser och köparnas soliditet, samt dels i okunnighet i språket, hvarigenom korrespondens försvårades. En agent kunde icke allenast meddela nödiga upplysningar utan äfven förmedla köp. Den år 1888 utfärdade instruktionen för den af svenska staten i Berlin anställda fiskeriagenten, innehölle bland annat, att det skulle åligga agenten att på svenska fiskares och fiskhandlares begäran och risk, mot med dem öfvenskommen godtgörelse, tillhandagå dem med ombestyrande af fiskförsändningars mottagande, behandling, transporterande och försäljning i Tyskland. Ett dylikt »ombestyrande)) vore knappast möjligt, i händelse agenten icke hade härför nödig personal af biträden. Tänktes agentens verksamhet i denna utsträckning, måste den bli ett slags kommissionsaffär med egna lagerrum (kylrum), bassänger för lefvande fisk m. m. Vid försäljning i kommission komme närmast fiskauktionerna i fråga och beträffande dessa syntes agentens uppgift hufvudsakligen kunna blifva att meddela råd beträffande till hvilken auktion i Berlin, Hamburg eller

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Altona fisken skulle sändas, samt beträffande fiskens adressering och avisering äfvensom att öfvervaka, att oberättigade afdrag icke gjordes för död eller skämd fisk samt att hjälpa exportören till erhållande af honom tillkommande betalning. Dessutom kunde han, då fråga vore om försäljning i fast räkning, taga reda på, hvem som betalade de högsta prisen, och med denne uppgöra aftal. Härför borde agenten få uppbära en fast procent.

Beträffande frågan hvar agenten skulle vara bosatt, anför Nordqvist, att endast två orter kunde komma i fråga, nämligen Berlin eller Hamburg (resp. Altona). Oaktadt Hamburg och Altona både betydligt större fiskinförsel än Berlin, utgjordes dock största delen af denna införsel af hafsfisk. Såsom i berättelsen förut framhållits, vore konsumtionen af sötvattenfisk i Tyskland större än af hafsfisk och för handeln med sötvattensfisk vore Berlin hufvudort. Då därtill komme, att Stettin, som näst Hamburg hade den största sillimporten och äfven importerade betydande mängder färsk sill från Sverige, läge endast två timmars väg från Berlin, syntes de öfvervägande skälen tala för att fiskeriagenten skulle vara bosatt i Berlin. Äfven för afsättningen i städer, belägna längre in i landet såsom i Dresden och Leipzig, vore Berlin lämpligare än Hamburg. För att kunna hålla reda på fiskafsättningsförhållandena äfven på andra orter borde agenten emellertid vara i tillfälle att utan uppoffring af egna medel företaga kortare resor till andra orter, då sådant kunde vara behöfligt för hans tjänst.

Uti de af landtbruksstyrelsen införskaffade yttrandena öfver Nordqvists ifrågavarande reseberättelse anföres hufvudsakligen följande: af styrelsen för Göteborgs och Bohus läns h afsfiske förening: att de firmor på västkusten, som i något större omfång exporterade fisk till Tyskland, i allmänhet hade så god kännedom om förhållandena, att för dem syntes något behof af en fiskerikonsulent ej förefinnas; att, då det emellertid säkerligen funnes en del affärsmän, som vore mindre förtrogna med ifrågavarande export och som utan tvifvel skulle kunna få värdefullt bistånd af en dylik konsulent, hafsfiskeföreningens styrelse ansåge sig böra tillstyrka tillsättandet af en svensk fiskerikonsulent i Tyskland; att styrelsen dock ej ville underlåta att framhålla vikten af att för ändamålet erhölles en energisk och med den tyska fiskmarknaden fullt förtrogen person; samt att beträffande platsen för fiskerikonsulentens bostad styrelsen i likhet med fiskeriintendenten Nordqvist ansåge, att Berlin därtill vore den lämpligaste orten;

af södra Sveriges fisheriförenings styrelse:

att med anslutning till fiskeriintendenten Nordqvists uttalande i Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 161 Höft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

frågan föreningen ansåge, att en med såväl svenska som tyska iiskeriförhållanden förtrogen driftig person, som skulle af staten anställas såsom fiskhandelskonsulent, utan tvifvel skulle kunna i hög grad gagna utvecklingen af Sveriges fiskhandel på Tyskland; att ifrågavarande konsulent borde vara bosatt i Berlin, där Tysklands mesta grosshandel med lefvande och sötvattensfisk numera vore koncentrerad; att för att vara till verklig nytta för vår fiskhandel det emellertid vore af vikt, att den ifrågavarande personen i så vidsträckt män som möjligt biträdde våra fiskhandlare och fiskare vid afsättningen af deras fisk; att för att uppehålla hans nit däri det verksammaste sättet syntes vara att göra honom icke endast till konsulent utan äfven till agent med en jämförelsevis liten fast lön, men med eu viss procent för all den genom hans förmedling sålda fisken; samt att föreningen därför, i händelse en härför fullt lämplig person kunde erhållas, hemställde, att landtbruksstyrelsen ville vidtaga nödiga åtgärder för anställande af eu agent i Berlin för Sveriges fiskhandel på Tyskland; samt af styrelsen för svenska fiskhandlarförbundet: att med afseende å den stora betydelse, som den tyska fiskhandeln redan hade för Sveriges fiskeri och fiskhandel, hvilken betydelse kunde mycket ökas, ett ombud borde anställas i Berlin; att, för att ombudet skulle kunna blifva till största möjliga nytta, ombudet borde gifvas eu äfven i det yttre representativ ställning, såsom fiskeriråd, lydande direkt under landtbruksstyrelsen; att af Sveriges beskickning i Berlin fiskerirådet borde erhålla allt det understöd, som beskickningen kunde lämna, samt att fiskerirådet skulle stå beskickningen till tjänst i alla angelägenheter, där han kunde gorå det utan intrång i sin liufvudverksamhet; att, om till fiskeriråd utsåges en person med modern nationalekonomisk bildning, och någon annan kunde icke gärna ifrågakomma, såvida kompetent person skulle intaga fiskerirådsbefattningen, borde han kunna blifva till synnerligen värdefull hjälp för den svenska beskickningen i Berlin; att fiskerirådets verksamhet syntes åtminstone till en början icke böra omfatta äfven förmedlandet af köp; att, äfven om fiskerirådet icke fullständigt förbjödes att förmedla köp, så borde hans verksamhet hufvudsakligen inriktas på meddelandet af alla för fiskhandeln nödiga och nyttiga upplysningar och att i den praktiska affärsverksamheten tillvarataga Sveriges intressen; att, då fiskerirådet måste vara beredd att ofördröjligen resa till platser, där hans närvaro kräfdes, vid hans sida borde ställas ett biträde, som funnes att tillgå vid fiskerirådets frånvaro; att, då de fordringar, som borde ställas på fiskerirådets teoretiska utbildning och praktiska duglighet, vore

19 Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 226.

mycket stora och hans ställning äfven i yttre hänseende måste vara god, fiskerirådets löneförmåner borde likställas med legations- och konsulatråds i Berlin eller utgöra 10,800 kronor; att fiskerirådets biträde borde erhålla 3,300 kronor om året; att därtill komme lokal- och resekostnader m. in.; samt att, enär det måste anses vara ett lifsintresse för Sveriges fiskhandel, för Sveriges hela fiskerinäring och för Sveriges folkhushållning, att ett fullt kompetent fiskeriråd med biträde så fort sig göra läte anställdes i Berlin, och anställningen om möjligt borde ske redan under 1911 års förra hälft, så att liskerirådet kommit fullt in i sin verksamhet, då den stora exporten åter började under senare halfåret, svenska fiskhandlarförbundet på det liriigaste tillstyrkte, att åtgärder vidtoges, för att svenska staten komme att anställa ett fiskeriråd med biträde i Berlin.

I berörda yttrande från styrelsen för svenska fiskhandlarförbundet har meddelats en tabellarisk öfversikt af Sveriges export af fiskvaror till Tyskland och andra främmande länder åren 1907—1909 enligt Sveriges officiella statistik, jämförd med motsvarande tyska importsiffror. Enligt yttrandet skulle mer än hälften af Sveriges hela fiskutförsel under åren 1907—1909 gått till Tyskland eller för respektive år 56,12, 59,55 och 56,53 procent af hela utförseln. Af den färska svenska sillen, som år 1909 utgjorde nära 7* af hela Sveriges fiskutförsel, exporterades 69,46 procent eller nära 7io till Tyskland. Med tillägg af skaldjur skulle värdet af exporterad fisk till Tyskland år 1909 enligt nämnda styrelses beräkning uppgått till minst 6 miljoner kronor.

Uti sitt förenämnda underdåniga utlåtande den 18 januari 1911 har Landtirukmty- 1 and t br riksstyrelsen till eu början lämnat en öfversikt öfver exporten från a**”’

Sverige till Tyskland af landtmannaprodukter samt skogsbär och fisk. låtande dm is

Värdet af införseln till Tyskland från Sverige af dels kött, fläsk, ianuan i9lismör, spannmål och ägg, dels skogsbär, dels och fisk utgjorde under åren 1908 och 1909 enligt följande tabell, som inom landtörn k sstyrelsen upprättats på grund af generaltullstyrelsens uppgifter i runda tal öfver rikets in- och utförsel af vissa varor:

År 1908 kr.

År 1909 kr.

218,971 815,224

3,751,703 2,071,479

5,258,840 5,335,808.

kött, fläsk, smör, spannmål, ägg

skogsbär ............................................

fisk ...................................................

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Enligt till landtbruksstyrelsen inkomna uppgifter har under år 1910 exporten af nöt- och kalfkött från Malmö slakthus till Tyskland utgjort

Exporten af smör från skånska smörexportföreningen till Tyskland under de 11 första månaderna af år 1910 utgjorde 2,734 drittlar, motsvarande i vikt omkring 145,000 kilogram, samt äggexporten till Tyskland öfver Trelleborg omkring 52,200 st. ägg.

Under samma tid exporterades från Skåne 850,000 kilogram grädde till Tyskland.

De föreliggande siffrorna funne landtbruksstyrelsen gifva vid handen, att Sveriges export till Tyskland utgjordes för närvarande till största delen af fisk, därnäst af skogsbär samt den minsta delen af landtmannaprodukter. Emellertid syntes exporten af landtmannaprodukter vara i stigande, hvartill väsentligen bidragit den på senare tiden tillkomna ångfärjeförbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz.

Rörande utsikterna för ökandet af exporten af skogsbär har landtbruksstyrelsen hänvisat till en från trycket utgifven berättelse af fil. licentiaten N. Flygare rörande en af honom med understöd af statsmedel år 1909 företagen studieresa, hvaraf inhämtas, att utsikter till en ökad export af skogsbär till Tyskland torde förefinnas.

Efter att sålunda hafva sökt utreda storleken och beskaffenheten af Sveriges export af landtmannaprodukter, skogsbär och fisk på Tyskland under närvarande tid, öfvergår landtbruksstyrelsen till att framlägga sina åsikter beträffande de åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för ytterligare befordrande af utförseln på Tyskland af svenska varor inom ifrågavarande område.

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Hvad de egentliga landtbruksprodukterna beträffar, bär landtbruksstyrelsen funnit den lämnade utredningen gifva vid handen, att goda utsikter funnes för att exporten af sådana till Tyskland skulle kunna stegras i icke oväsentlig män.

Härför fordrades emellertid för närvarande icke så mycket en agent för inledandet eller förmedlandet af affärsförbindelser med tyska importörer utan fastmera ett ombud med åliggande att hafva ständig uppmärksamhet fästad på möjligheterna att kunna inom Tyskland afsätta svenska landtmannaprodukter. Detta borde gifvetvis ske genom en i Tyskland anställd person, som noga följde de tyska marknaderna och deras behof, samfärdselvägarnas utveckling såväl öfver hafvet som på floder, kanaler och järnvägar. Samma person borde det dessutom åligga att följa utvecklingen af den tyska landtbruksförvaltningen, dess veterinärväsende samt alla däraf följande åtgärder såväl i lagstiftningsväg som i andra afseenden. Eu dylik af svenska staten anställd person borde själfmant och oafbrutet meddela landtbruksstyrelsen hvad som i förberörda afseenden funnes vara af sådan beskaffenhet, att det kunde befordra det svenska landtbrukets intressen med hänsyn till den angelägenhet, hvarom nu vore fråga.

I detta sammanhang har landtbruksstyrelsen för öfrigt ansett sig böra framhålla, hurusom de agrariska förhållandena inom Tyskland vore af den betydelse äfven för andra landtbruksidkande länder, att förändringar i dessa måste af landtbruksförvaltningarna inom sagda länder noggrann! uppmärksammas och följas, hvithet icke torde kunna ske, för den händelse icke en i dylika afseenden utbildad och med det svenska landtbruket fullt förtrogen person funnes af svenska staten anställd i Tyskland med uppgift att oafbrutet lämna den svenska landtbruksförvaltningen meddelanden därutinnan. Till följd af Tysklands inom vissa trakter högt uppdrifna landtbruk och det tyska folkets höga kulturståndpunkt i allmänhet samt den mångskiftande arten af dess agrariska förhållanden erbjöde nämligen Tyskland möjlighet för andra länder att där i så många afseenden inhämta viktiga lärdomar och erfarenheter beträffande landtbruket, att den person, som anställdes såsom svenskt ombud för detta intresse inom Tyskland, uti inhämtandet af underrättelser utaf berörda art och desammas meddelande till svenska myndigheter hade en ganska stor och maktpåliggande uppgift.

För öfrigt borde det i allmänhet åligga honom att själfmant och efter uppdrag af landtbruksstyrelsen verkställa utredningar i frågor, som tillhörde hans verksamhet; att på bestämda tider insända rapporter, meddelanden och förslag rörande Sveriges export af landtbruksprodukter;

22 Rimgl. Maj ds Nåd. Proposition N:ö 226.

att, när så pröfvades lämpligt, genom uppsatser i svenska cell tyska tidningar och tidskrifter verka för svenska landtbruksprodukters fördelaktiga afsättning i Tyskland samt .meddela producenterna de anmärkningar och önskningar i afseende på produkternas beskaffenhet, som framställdes af tyska köpare, äfvensom i tyska pressen bemöta sådana framställningar, som kunde skada de svenska produkternas afsättning; samt att tid efter annan besöka de viktigaste marknadsplatserna för svenska varor och därvid ställa sig i förbindelse med importörer af svenska produkter och göra sig underrättad om marknadens läge samt produkternas beskaffenhet.

Enligt 1 andtbruksstyrelsens åsikt skulle sålunda den hufvudsakliga karaktären af ett dylikt ombud vara den af konsulent och icke af agent, eller, med andra ord, hans uppgift skulle blifva att lämna upplysningar samt verkställa utredningar af för de svenska myndigheterna och den svenska jordbruksidkande allmänheten viktiga frågor rörande Tysklands landtbruksförhållanden och särskild! möjligheten och sätten för afsättande! af svenska landtbruk sprodukter därstädes, men däremot icke att vara någon förmedlare vid köp och försäljning af dylika produkter.

Vidkommande skogsbären, hvilkas afsättningsförhållanden inom Tyskland också skulle vara föremål för denna konsulents verksamhet, så skulle dennes uppgift beträffande dessa vara densamma som beträffande de egentliga landtbruksprodukterna.

Hvad åter angår afsättningen af ilsk, har landtbruksstyrelsen, innan densamma närmare ingått på frågan om och på hvad sätt en särskild person borde inom Tyskland anställas för att tillvarataga de svenska intressena i förevarande afseende, redogjort för huru våra närmaste grannländer ordnat denna angelägenhet, och har styrelsen i sådant afseende anfört följande.

Norska staten hade för närvarande anställd eu agent för fiskhandeln i Tyskland och eu i England, hvaremot den norska fiskeriagent, som förut under eu följd af år varit anställd i Ryssland, numera vore indragen.

Den norska fiskeri agenten i Tyskland, som hade sin station i Hamburg, hade icke erhållit någon särskild instruktion, utan ålåge det honom att i afl hufvudsak följa den för den norske fiskeriagenten i England gällande instruktion, af hvilken särskilt inhämtades, att agenten icke vid något tillfälle eller under någon form finge mottaga eller betinga sig provision eller honorar af exportörer, försäljare eller köpare, likasom han ej finge drifva handel för egen del. Han skulle blott inleda försäljningar eller, enligt förenämnda instruktions lydelse, på anmodan af norska

28 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 226.

exportörer och på deras räkning- och risk på bästa sätt besörja, att fiskvarornn komxne pålitliga försäljare tillhanda och, om de skulle försändas till andra marknader, besiktiga varorna vid dessas ankomst. Skulle härvid ompackning eller annan behandling visa sig nödvändig, skulle han draga försorg om att detta utfördes.

Själ! både den norska agenten i Hamburg under hand lämnat vederbörande föredragande i landtbruksstyrelsen det meddelande, att, då ett parti. fiskvaror sändes till hans order, öfverlämnade han detta till en kommissionär och tillsåge, att de för dagen gällande pris därför erhölles och att. exportörerna blefve på tillfredsställande sätt behandlade. Upp stode tvistigheter, hade agenten att besiktiga varan och tillvarataga afsändarnas intressen. Han skulle skriftligt eller telegrafiskt besvara alla förfrågningar utan kostnad för dem, som framställt dessa. Han insände årligen en vidlyftig berättelse till Norge och inberättade dessutom efter hand, så fort ske kunde, allt som kunde vara af intresse för fiskhandeln, särskild^ om tillförsel och pris för färsk fisk, saltad sill o. s. v. Agentens distrikt utgjordes egentligen af Tyskland, men kunde lian, sa länge hans reseanslag räckte, också resa i Holland, Belgien, Schweiz, Österrike-Ungern samt Danmark. Under den mera 'stillsamma. säsongen — juni och juli — reste han till Norge för att sätta sig i direkt förbindelse med exportörer af fiskvaror m. fl.

Den norska fiskeriagenten i Hamburg, som ägde synnerligen god erfarenhet i allt, som rörde hans befattning, hade vidare meddelat förenämnda föredragande, att enligt af honom vunnen erfarenhet agenten icke borde vara personligen intresserad i affärstransaktioner genom att kunna beräkna sig provision, utan borde han stå helt och hållet fri och oafhängig i förhållande till såväl exportörer som importörer.

_ Danska ^staten hade hittills haft anställd endast en sådan agent, nämligen i England, men vore det fråga om anställande af eu dansk fiskeriagent äfven i Tyskland, en fråga, som dock tillsvidare fått anstå.

Enligt den instruktion, som utfärdats för den danske fiskeriagenten i England, vore det icke förbjudet för agenten att uppträda som försäljningsagent, men då han vore aflönad af staten, ansåges det dock för gifvet, att han icke ägde mottaga provision för sitt biträde.

Landtbruksstyrelsen har vidare erinrat, hurusom enligt instruktionen för den af svenska staten i Berlin anställde fiskeriagenten af den 12 april 1888 denne varit skyldig att på förfrågningar i fiskhandelsa ngelägenheter från svenska fiskare eller fiskhandlare gifva snabbast möjliga och bästa svar samt på dessa personers begäran och risk mot med dem öfverenskommen godtgörelse tillhandagå dem med ombesty-

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 226.

rande af ti sk för sänd nin gara mottagande, behandling, transporterande och försäljning i Tyskland. Detta ombestyrande af fiskförsändningars försäljning hade inneburit ungefär samma uppdrag i berörda hänseende, som enligt hvad ofvan angifvits ålåge norska fiskeriagenten i Hamburg, om också icke förbud mot provision eller honorar eller mot affärsrörelse för egen räkning ingått i den svenska agentens instruktion.

För egen del har landtbruksstyrelsen ytterligare anfört, hurusom den af fiskeriintendenten Nordqvist i hans förberörda reseberättelse och af styrelsen för södra Sveriges fiskerilörening uti dess däröfver afgitna yttrande förordade agenten, som i fråga om försäljningar i fast räkning skulle för förmedlande af köp af fisk hafva rätt att uppbära viss på förhand fastställd provision och vid sidan däraf skulle uppbära blott en jämförelsevis liten fast lön, skulle få eu åtminstone delvis väsentligen olika uppgift än den, som tillkomme den norska fiskeriagenten i Hamburg och den danska fiskeriagenten i England.

Om också en eller flera försäljningsagenter för svenska fiskvaror i Tyskland onekligen borde kunna uträtta mycket till fiskerinäringens gagn, så vore det emellertid landtbruksstyrelsens åsikt, att sådana agenter borde vara anställda af enskilda affärsmän eller fiskhandlare eller helst af kooperativt arbetande sådana affärsmän. Skulle staten helt och hållet eller till väsentlig del aflöna en försäljningsagent och i senare fallet fastställa beloppen af de provisioner, lian finge uppbära af fiskexportörer, iklädde sig staten onekligen indirekt ett ganska stort ansvar gentemot exportörerna, hvilket landtbruksstyrelsen ansåge icke vara lämpligt.

Ej heller ansåge landtbruksstyrelsen skäl förefinnas att, på sätt svenska fiskhandlarförbundets styrelse föreslagit, anställa ett fiskeriråd för befordrande af ifrågavarande angelägenhet.

Hvad svenska fiskerinäringens behof angår har landtbruksstyrelsen funnit, att det bäst tillgodosåges därigenom, att ett ombud af svenska staten anställdes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som skett från norsk sida.

Hufvudkaraktären af detta ombuds uppgift borde, i likhet med den norska fiskeriagentens i Hamburg, blifva af konsulterande eller rådgifvande natur eller att lämna råd, upplysningar och äfven praktiskt stöd åt exportörerna men däremot icke att blifva en förmedlare af fiskhandeln.

Det borde sålunda tillkomma honom att noga följa handelsförhållandena med fisk och fiskeprodukter inom Tyskland med särskild uppmärksamhet fästad vid lämpligaste transportvägar, frakttaxeförhallanden

25 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 226.

och afkylningsanordningar, för livilket ändamål han tid efter annan borde besöka de för afsättning af svenska fiskeprodukter viktigaste platserna i Tyskland. Det borde därjämte åligga honom öfver vaka, att exportörerna blefve redbart behandlade af köpare, mäklare och andra personer, som toge befattning med de svenska fiskevarorna och deras transport, samt att bistå svenska exportörer, i händelse förvecklingar utan deras eget förvållande uppstode i fråga om de importerade varornas beskaffenhet eller transport.

Han skulle i detta syfte, när så ske kunde, besiktiga till Tyskland ankomna svenska fiskeri varor samt på anmodan af svenska exportörer på deras räkning och risk besörja, att fiskevarorna komme lämpliga kommissionärer tillhanda samt i den mån möjligt vore tillse, att de för dagen gällande pris erhölles.

I öfrigt borde han, i likhet med landtbrukskonsulenten hvad exporten af landtbruksprodukter beträffar, hafva till åliggande att på bestämda tider till landtbruksstyrelsen insända rapport om sin verksamhet och om fiskhandeln i Tyskland samt, så ofta anledning därtill gåfves, inkomma till styrelsen med utredningar och förslag rörande fiskexporten och dess främjande. Likaledes borde det åligga honom att lämna Sveriges fiskexportörer snabba underrättelser om priser och andra förhållanden på tyska fiskmarknaden.

Hans benämning ansåge landtbruksstyrelsen icke böra vara fiskeriagent, utan fiskerikonsulent, hvilken senare benämning närmare öfverensstämde med hans egentliga uppgift.

Hvad angår stationen i Tyskland för denna konsulent, bär landtbruksstyrelsen i likhet med alla, som yttrat sig i ärendet, ansett, att denna borde vara Berlin. Denna stad med dess centrala belägenhet, i hög grad goda kommunikationer och lätta förbindelser med vårt land, synnerligast efter inrättandet af ångfärjeförbindelsen Trelleborg—Sassnitz, samt stora förbrukning af fiskevaror syntes landtbruksstyrelsen vara bäst lämpad såsom station för liskerikonsulenten.

Slutli gen har landtbruksstyrelsen framhållit, att det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke en person skulle kunna bestrida såväl landtbrukskonsulent- som fiskerikonsulentbefattningarna i Berlin.

Jämfördes emellertid de af landtbruksstyrelsen för de båda befattningarna tilltänkta uppdragen, så framginge af jämförelsen, icke blott att befattningarna voro af ganska skiljaktig natur, utan äfven att de, för att kunna på tillfredsställande sätt skötas, erfordrade i viss mån olika egenskaper och föregående utbildning.

Bihang till Itiksd, prof. 1911. 1 Sami, 1 Afd. 161 Höft.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Landtbrukskonsulenten, hvars uppgift vore af mångfaldigare och vidsträcktare art än fiskcrikonsulentens, borde hafva sin uppmärksamhet riktad på Tysklands mångskiftande agrariska förhållanden, särskild! exportmöjligheterna af ett flertal olika landtbruksprodukter äfvensom skogsbär, och hans utbildning borde därför vara af landtbruksteknisk och landtbruksekonomisk art med kännedom om de olika ländernas agrarförfattningar och agrarförvaltning, medan fiskerikonsulenten hade den visserligen högst viktiga fiskerinäringen till föremål för sin verksamhet, hvilken närings förhållanden och afsättningsmöjligheter dock vore mera ensartade och lättare öfverskådliga, på samma gång fiskerikonsulenten genom sin utbildning borde vara väl förtrogen med fiskeriförhållandena och hans verksamhet riktad hufvudsakligen mera på att lämna de enskilda råd och hjälp i deras förrättning.

Med afseende å olikheten af de båda befattningarnas uppgift samt den olika utbildning, som sålunda kräfdes af befattningarnas innehafvare, har landtbruksstyrelsen sålunda ansett, att de icke lämpligen kunde innehafvas af en och samma person, utan att därtill erfordrades två personer, för såvidt ändamålet med befattningarnas inrättande skulle i väsentlig grad vinnas.

Hvad de båda konsulenternas löneförmåner anginge, syntes det landtbruksstyrelsen, att landtbrukskonsulentens arfvode lämpligen borde bestämmas till 7,000 kronor med ett rese- och expensanslag af 2,000 kronor samt fiskerikonsulentens arfvode till 6,000 kronor med enahanda expens- och reseanslag, och borde reseanslagen i bägge fallen vara förenade med redovisningsskyldighet. Beloppet af de medel, som sålunda skulle erfordras för tillgodoseende af ifrågavarande ändamål, utgjorde således tillhopa 17,000 kronor för år räknadt.

Landtbruksstyrelsen har i detta sammanhang meddelat, att de svenska generalkonsulaten i Berlin och Hamburg uti till landtbruksstyrelsen aflåtna skrivelser, dagtecknade respektive den 2 och den 19 december 1910, på gifven anledning förklarat sig icke hafva något att i hufvudsak erinra mot de af landtbruksstju-elsen sålunda angifna hufvudgrunder till ordnande af denna angelägenhet.

Ifrågavarande konsulenter syntes landtbruksstyrelsen böra tillsättas från och med år 1912 och anslaget böra utverkas af Riksdagen i sammanhang med anvisande för år 1912 af anslag till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen.

27 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.

Uti särskild skrifvelse förenämnda 18 januari 1911 har landt- LancUbruktbruksstyrelsen vidare gjort framställning om proposition till Riksdagen om anvisande å extra stat för år 1912 af anslag för sistberörda ändamål, is januari 1 sådant afseende har landtbruksstyrelsen anfört, att i likhet med inne- l9nvarande år torde för år 1912 böra anställas en landtbrukskonsulent i England med enahanda förmåner som för år 1911 eller 9,000 kronor såsom arfvode och 6,000 kronor att mot redovisningsskyldighet i män af behof användas till resekostnader och expenser, eller tillhopa 15,000 kronor, i sammanhang hvarmed borde, enligt hvad landtbruksstyrelsen i sin förstberörda skrifvelse af den 18 januari 1911 föreslagit, beredas anslag för anställande under år 1912 af en landtbruks- och en fiskerikonsulent i Tyskland, hvartill enligt det föregående skulle erfordras tillhopa 17,000 kronor.

Sammanlagd t erfordrades alltså för år 1912 för ifrågavarande ändamål 32,000 kronor; och har landtbruksstyrelsen — under erinran hurusom genom Eders Kungl. Maj:ts i det föregående omförmälda beslut af den 29 oktober 1909 och den 9 december 1910 utaf de för ett hvart af åren 1910 och 1911 till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af det svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen utaf Riksdagen beviljade anslag skulle tillsvidare reserveras för att på underdånig framställning, som landtbruksstyrelsen hade att afgifva, kunna under nästpåföljande år af Kungl. Majd användas — föreslagit såsom lämpligaste sättet att bereda medel till bestridande af förenämnda kostnader af 32,000 kronor, att framställning gjordes till innevarande Riksdag dels om anvisande för år 1912 af ett anslag af 22,000 kronor till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen, dels och om rätt för Eders Kungl. Majd att för ändamålet använda reserverade återstoder, tillhopa 10,000 kronor, af de af Riksdagen till samma ändamål på extra stat för åren 1910 och 1911 anvisade anslag.

Sedan lång tid tillbaka har det arbete, som i Tyskland utföres för Depanementtfrämjande af landets jordbruk, varit föremål för uppmärksamhet äfven chefen' utom Tysklands gränser. De åtgärder, som i nämnda syfte inom Tyskland vidtagits, och de erfarenhetsrön, som under arbetets gång där vunnits, hafva i många fall varit vägledande och befunnits särskildt förtjänta att beaktas och tillämpas vid motsvarande sträfvanden inom andra länder. Detta gäller icke minst vårt land och arbetet på vårt jordbruks utveckling.

Därtill kommer, att ökningen i Tysklands folkmängd, som under tioårsperioden 1899—1908 vuxit från 54,827,000 till 63,430,000, i förening

28 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 226.

med det starka uppsvinget i Tysklands mångsidiga industri vållat, att den inhemska produktionen af lifsmedel icke kunnat hålla jämna steg med den alltjämt växande konsumtionen och att Tyskland nödgats använda allt större belopp till inköp från utlandet af, bland annat, jordbruksprodukter. Enligt uppgift i Deutsche Landwirtschafts-Gesellschafts årsbok har sålunda Tysklands införselöfverskott af landtmannaprodukter, som i genomsnitt för åren 1902—1905 belöpte sig till cirka 2,884 miljoner mark, under år 1909 uppgått till något öfver 4,000 miljoner mark. Såsom afsättningsort för produkter af främmande länders jordbruk har den tyska marknaden således under senare tider blifvit af synnerligen stor betydelse.

Under sådana förhållanden är det uppenbart, att ett land sådant som vårt har mycket att i Tyskland lära och viktiga intressen att där bevaka. Vårt jordbruk utgör en af landets hufvudnäringar. Denna närings ytterligare upparbetande omfattas med verksamt och vaket intresse och goda förutsättningar finnas för en för oss vinstgifvande export af flera af vårt jordbruks och dess binäringars olika produkter. Genom att med uppmärksamhet följa det pågående utvecklingsarbetet på det tyska jordbrukets skilda områden kan det arbete vi å vår sida nedlägga på att föra vårt jordbruk framåt, väsentligt underlättas; och genom noggrant aktgifvande på den tyska lifsmedelsmarknadens läge och fordringar kan tillfälle beredas oss att draga ökad fördel af vårt jordbruks många och stora utvecklingsmöjligheter. Särskildt i sistnämnda hänseende äro förhållandena numera för oss i så måtto gynnsammare än de någonsin tillförene varit, att vi genom den direkta ångfärjeförbindelsen med Tyskland så att säga blifvit flyttade betydligt närmare detta land. De af våra landsdelar, inom hvilka jordbruket står högst och produktionsförmågan är mest uppdrifven, kunna nu till och med lättare nå fördelaktiga tyska afsättningsort»1 än inhemska sådana.

1 dessa omständigheter ligger onekligen en kraftig maning för oss att på sätt här blifvit föreslaget söka komma i mera direkt beröring med Tysklands jordbruk och närmare lära känna de afsättningsmöjligheter, som där kunna erbjudas. I likhet med landtbruksstyrelsen finner jag det lämpligt och önskvärd!, att hänsyn därvid tages icke enbart till bevakandet af våra handelsintressen utan att tillfälle beredes oss att följa äfven det tyska jordbrukets utveckling på olika områden och hvad därmed står i samband. Detta sistnämnda kan i många fall vara af särskild betydelse icke minst då det gäller bedöma, hvilka och huru beskaffade produkter som i Tyskland lättast kunna vinna fördelaktig afsättning.

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Landtbruksstyrelsen har såsom sin mening uttalat, att det år icke endast det svenska jordbruket utan äfven den svenska fiskerinäringen, som har viktiga intressen att i Tyskland tillvarataga; och den i detta hänseende af landtbruksstyrelsen verkställda utredningen synes mig tydligt lägga i dagen det riktiga i denna uppfattning. Under sådana förhållanden skulle det, såsom landtbruksstyrelsen också påpekat, möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke åt en och samma person skulle kunna uppdragas att på båda dessa områden följa utvecklingen och bevaka våra handelsintressen. De skäl, som af landtbruksstyrelsen och i viss mån äfven af hushållningssällskapens ombud blifvit anförda för en fördelning på två olika personer af dessa båda uppdrag, synas mig emellertid så tungt vägande, att jag äfven i detta hänseende ansluter mig till hvad landtbruksstyrelsen föreslagit. Hvad som kommer att åligga innehafvarna af de båda befattningarna berör så vidt skiljaktiga områden, att väsentligt olika fordringar måste uppställas såväl ifråga om befattningsinnehafvarnas föregående utbildning som beträffande deras egenskaper och förutsättningar i allmänhet. Den ena måste vara en agronomiskt utbildad man, i besittning af så omfattande och grundlig kännedom såväl om vårt jordbruks nuvarande ståndpunkt och dess utvecklingsmöjligheter, som ock om det här pågående arbetet på dess främjande, att han ej endast kan rikta vår uppmärksamhet på hvad som i Tysklands utvecklingsarbete på jordbrukets verksamhetsområde kan för oss vara särskildt beaktansvärdt, utan ock i Tyskland sprida kännedom om hvad vi producera af olika jordbruksalster och de betryggande garantier vi kunna erbjuda ifråga om dessas beskaffenhet m. m. Den andra åter måste vara fackman på fiskerinäringens område, äga kännedom såväl om vårt fiske och dess bedrifvande under skilda årstider som ock om vår produktion af olika slags fiskvaror och fiskkonserver samt besitta de särskilda egenskaper, som kräfvas för att kunna på ett främmande lands bästa marknadsplatser inarbeta hvad vi ha att afyttra såväl af dylika varor som af färsk fisk. Att finna en person, som fullt behärskar dessa båda olika verksamhetsområden, låter knappast tänka sig. Om båda befattningarna förenas till en, befarar jag antingen att den ena af dem blir oskäligt gynnad på den andras bekostnad eller ock att ingendera blir så skött, att det med en hvar af dem afsedda ändamålet kommer att fullt uppnås.

De af landtbruksstyrelsen föreslagna aflöningsförmånerna synas mig väl afvägda och anslaget till resor och expenser torde åtminstone under de första åren vara tillräckligt.

Då någon förändring i det till landtbrukskonsulentbefattningen i

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

England för närvarande utgående anslaget icke blifvit ifrågasatt skulle alltså till uppehållande af nu ifrågavarande tre konsulentbefattningar erfordras ett belopp af 32,000 kronor. Såsom jag i det föregående anfört, återstå oanvända tillhopa 10,000 kronor af de på extra stat för åren 1910 och 1911 anvisade anslagen till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen, hvadan sålunda för täckande af nu föreliggande behof kräfves ett belopp af 22,000 kronor.

På grund af hvad jag anfört hemställer jag alltså, att Eders Kungl. Magt måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

dels och medgifva, att hvad vid utgången af år 1911 icke blifvit användt åt för åren 1910 och 1911 för ändamålet beviljade anslag må under år 1912 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

Till hvad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle med den lydelse, bilaga. . . till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet: Herm an ScKtytern.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911