angående öfverförande af visst belopp till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järn¬ vägar den 4 juli 1910 omförmäla fond

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SI.

1 Nr 31.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående öfverförande af visst belopp till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmäla fond; gifven Stockholms slott den 30 december 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond må, utöfver hvad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande öfvergångsbestämmelser kan komma att till bestridande af pensioneringskostnaden utgå af trafikmedel, för år 1912 af sådana medel öfverföras ett belopp af 500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Rihscl. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 17 Käft. (Nr 31.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 31.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den SO december 1910-

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstieena,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Enligt 20 § af lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar och 22 § i nådiga kungörelsen samma dag med öfvergångsbestämmelser till lagen skall af statens järnvägars trafikmedel årligen gäldas så stor del af utgående pensioner, som den i 19 § uti lagen omförmälda fond enligt matematisk utredning ej är i stånd till att bestrida.

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 31.

Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1910 bär järnvägsstyl elsen nu meddelat, att styrelsen låtit verkställa en öfverslagsberäkning rörande hvad af trafikmedel skulle i detta hänseende utbetalas, förutom för år 1911, jämväl för år 1912; och skulle enligt den sålunda verkställda öfverslagsberäkningen, med användande af en räntefot af 3,8 af trafikmedel såsom bidrag till pensionskostnaden utgå för år 1912 1,329,000 kronor.

Emellertid har järnvägsstyrelsen i samma skrifvelse hemställt, att härutöfver skulle för år 1912 af trafikmedel afsättas ett belopp af 500,000 kronor.

Jag tillåter mig härvid erinra, att Riksdagen i sin skrifvelse den 31 maj 1910, hvari anmäldes dess beslut i pensionsfrågan, anmärkt, att det belopp, hvartill samtliga pensionskostnader framdeles skulle komma att uppgå, därest ej åtgärder vidtoges att låta den närvarande tiden bestrida _ mer än de faktiskt utgående pensionerna, skulle blifva så stort, att Riksdagen ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utledning och förslag i ärendet, omfattande all statens järnvägars ordinarie personal, saväl den nu anställda som den, hvilken efter den ifrågavarande pensionslagens trädande i kraft vinner anställning vid statsbanorna.

Riksdagen ansåg sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan, de statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd af personalens pensionering enligt den vid bestämmandet af storleken af personalens pensionsafgifter antagna principen, att staten vid normal pensionering skulle betala ungefär det dubbla af personalens bidrag, och, å den andra, den brist uti pensionsfondens tillgodohafvande, som med nämnda utgångspunkt enligt gjorda beräkningar torde förefinnas. Under det att Riksdagen ej ansett sig böra föreslå några åtgärder med afseende på den förra delen af pensionskostnaden, fann Riksdagen den senast angifna bristen vara af sådan natur, att någon tvekan ej torde föiefinnas rörande olämpligheten af att den kastas på framtiden utan att densamma småningom borde afbetalas.

En sådan afbetalning kunde enligt Riksdagens mening äga ruin på olika sätt, och äfven i detta afseende ansåg Riksdagen, att eu utredning lämpligen borde verkställas af Eders Kungl. Maj:t och förslag i ämnet framläggas för Riksdagen. Dock var Riksdagen af den åsikten, att början af bristens amortering ej längre kunde uppskjutas, då beräkningarna påtagligen visade, att i annat fall bristen ' med hvarje år hastigt ökades.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 31.

Enligt approximativa beräkningar, som Riksdagen låtit verkställa, hade befunnits, att för afamortering af den beräknade bristen lämpligen borde för år 1911 af trafikmedel såsom ytterligare bidrag till pensionskostnaderna afsättas ett belopp af 500,000 kronor. Riksdagen beslöt därför, att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar omförmälda fond skulle, utöfver hvad som enligt 20 § i lagen kunde komma att till bestridande af pensioneringskostnaden utgå af trafikmedel, för år 1911 af sådana medel öfverföras ett belopp af 500,000 kronor. Därjämte anhöll Riksdagen, att Eders Kung!. Maj:t måtte verkställa utredning, i hvad mån åtgärder lämpligen borde vidtagas för åvägabringande af jämnare fördelning af utgifterna dels för betäckande af den del af pensioneringskostnaden, för hvilken nyssnämnda fond enligt af Riksdagen angifna grunder borde anses svara, dels eventuellt för bestridande af ifrågavarande pensionering i öfrig!, samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill ifrågavarande utredning kunde föranleda.

Genom nådigt bref den 4 juli 1910 har Eders Kungl. Maj:t därefter förordna!, att till statskontoret skulle för år 1911 af trafikmedel öfverlämnas ett belopp af 500,000 kronor att öfverföras till ifrågavarande fond.

Därjämte tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Magt enlig-t nådigt bref den 10 december 1910 anbefallt statskontoret att med biträde af högst två sakkunniga, dem statskontoret skulle äga tillkalla, verkställa den i Riksdagens skrifvelse afsedda utredning samt att därefter, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret beredts tillfälle att yttra sig i ärendet, till Eders Kungl. Maj :t inkomma med yttrande och förslag i ämnet.

På enahanda grund som i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse omförmälts och i afvaktan på resultatet af den nu igångsatta utredningen rörande sättet för amortering af bristen ifråga in. in. anser järnvägsstyrelsen äfven för år 1912 böra, utöfver det belopp som enligt pensionslagen skall utgå af trafikmedel, af samma medel afsättas ytterligare 500,000 kronor eller samma belopp, som, på sätt nämnts, afsatts för år 1911.

Mot hvad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra, och får jag alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond må, utöfver hvad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande öfveigångsbestämmelser kan komma att till bestridande af pensioneringskostnaden

Kung!. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 31.

utgå af trafikmedel, för år 1912 af af 500,000 kronor.

sådana medel öfverföras ett belopp

I..,!1 denna al statsrådets öfnga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt forordnade, att proposition i ämnet af den

ydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till Kiksdagen aflatas.

Ur protokollet: Henrik Carlson.

Bill. till Rund. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd, 17 Raft.