angående pensions- underlag för innéhafvaren af de med hvarandra förenade befattningarna såsom öfverläkare vid Stockholms hospital och professor i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

Kungi- Maj ds Nåd. Proposition Nr 65.

1 Nr 65.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pensionsunderlag för innéhafvaren af de med hvarandra förenade befattningarna såsom öfverläkare vid Stockholms hospital och professor i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet; gifven Stockholms slott den 16 december 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

att besluta, det i lönestaterna för statens hospital och asyler samt för karolinska mediko-kirurgiska institutet skall, i den förra staten under Stockholms hospital och i den senare under professuren i psykiatri införas en anmärkning af följande innehåll: »Så länge den föreskrift kvarstår, att öfverläkarbefattningen vid Stockholms hospital och professuren i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skola vara förenade med hvarandra, skall pensionsunderlaget för de båda förenade tjänsterna utgöra 5,000 kronor eller för den innehafvare af befattningarna, hvilken är i åtnjutande af ålderstillägg å professuren, 5,600 kronor».

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

Bihang till Rikta. Prat. 1,911. 1 Sami. 1 Afd. 39 Höft. (Nr 65.)

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december

1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

underlagar Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och finansdeparteinnehafvaren menten föredrog departementschefen, statsrådet Lindström en underdånioof/erläkar- framställning angående pensionsunderlag för innehafvare!! af förenade öfverbefattningen läkarbefattningen vid Stockholms hospital och professuren i psykiatri vid hoims^hos- karolinska mediko-kirurgiska institutet, jämte i ärendet afgifna underdåniga pitai och utlåtanden.

psyldan-frid Departementschefen yttrade härvid:

karolinska Bland de lärarbefattningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, institutet, hvilka berördes af den utaf Riksdagen år 1908 efter framställning från Eders Kungl. Maj:t fastställda löneregleringen för universiteten och nämnda institut, jämte de af Riksdagen godkända villkor och bestämmelser för åtnjutande af de nya aflöningsförmånerna, var dittillsvarande extraordinarie professuren i psykiatri. Förändringen i professurens ställning blef dock

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 65.

ej särdeles betydande. Den inskränkte sig till att lärostolen, i sammanhang med den allmänna förvandlingen af de extraordinarie professurerna till ordinarie professurer, blef ordinarie professur, att det ål der stillägg, som efter viss tids tjänstgöring tillkom professurens innehafvare, höjdes från sitt dåvarande belopp, 500 kronor, till 600 kronor, likasom vid öfriga professurer, samt att professorn underkastades nyss omförmälda villkor och bestämmelser. Dessa innehöllo emellertid i flera hänseenden samma föreskrifter, som förut varit tillämpliga. I ett afseende gjordes för professorsbefattningarna inom de medicinska fakulteterna och vid institutet undantag från den allmänna bestämmelsen om förbud att förena de af löneregleringen berörda ordinarie befattningar med annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, i det att dylik förening medgafs i fråga om de medicinska professurerna, när föreningen var föreskrifven eller medgifven i vederbörande af Kungl. Maj:t fastställda stadgar eller Kungl. Maj:t i särskilda fall annars funne skäl därtill gifva lof.

Särskildt för professuren i psykiatri var detta undantag af den betydelse, att i själfva verket aflöningens storlek vid denna professur, 4,000 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, ej undergick någon förhöjning med hänsyn därtill, att med professuren var förenad öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka och därmed förknippade aflöningsförmåner, utgörande 4,000 kronor jämte boställsvåning med bränsle och elektrisk belysning. Den sammanlagda aflöning, som de förenade tjänsternas innehafvare sålunda åtnjöt, ansågs, såsom antydt, vid löneregleringen vara så stor, att den sedvanliga professorsaflöningen, 7,500 kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, ej borde ifrågakomma för professorn i psykiatri.

Beträffande den nyss omförmälda tjänsteföreningen meddelades först provisoriska bestämmelser genom nådigt bref den 18 januari 1861. Under år 1876 inkom till Kungl. Maj:t underdånig framställning, afseende att för framtiden betrygga sambandet mellan ifrågavarande båda tjänster, och genom nådigt bref den 26 januari 1883 förordnade Kungl. Maj:t, att vid inträffad ledighet af öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka och extraordinarie professors beställningen i psykiatri vid karolinska institutet befattningarna skulle förenade och samtidigt anslås till ansökning lediga, hvarjemte föreskrifter meddelades rörande förfarandet vid tjänsternas tillsättning m. m.

För ytterligare utredning af den fråga, som jag under denna punkt ämnar framlägga för Eders Kungl. Maj:t, nämligen frågan om storleken af pensionsunderlaget för de förenade befattningarnas innehafvare, har jag nu blott att omförmäla, hurusom år 1910 af Riksdagen beslutits ändring af

4 ' Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 65.

lönestaterna för statens hospital och asyler m. in., hvarom utfärdats nådigt bref den 4 juli 1910. I den nya från och med år 1911 gällande lönestaten upptagas de särskilda befattningshafvarnas aflöningsförmåner särskildt för hvarje hospital. Såvidt angår öfverläkaren vid Stockholms hospital skedde år 1910 ej annan förändring i hans aflöningsförmåner än att det bestämdes, att för honom, liksom för öfriga öfverläkare, aflöningen kunde efter 10 år höjas med 600 kronor, däraf 400 kronor ansåges utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar — den kontanta begynnelseaflöningen 4,000 kronor är å sin sida fördelad i lön 2,666 kronor 66 öre och tjänstgöringspenningar 1,333 kronor 34 öre.

Frågan om nyssnämnda ändring i lönestaterna för statens hospital och asyler förelädes Eders Kungl. Maj:t den 14 januari 1910 i sammanhang med andra statsregleringsärenden. Det framgår af vederbörande departementschefs yttrande i det vid statsverkspropositionen år 1910 fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för nyssnämnda dag, att förutsättningen för den kontanta begynnelseaflöningens bibehållande för öfverläkaren vid Stockholms hospital vid dess förutvarande belopp af 4,000 kronor var att nyssberörda tjänsteförening skulle fortfara att äga bestånd. Väl har något uttryckligt förbehåll om rätten till denna tjänsteförening ej förknippats med de vid omförmälda lönereglering af Riksdagen fästa sedvanliga villkor om förbud för vederbörande tjänstemän att med sin tjänst förena annan befattning å rikets, Riksdagens eller kommuns stat. Men att ifrågavarande tjänsteförening öfverensstämmer med Riksdagens vilja, är uppenbart på grund af de af mig omförmälda bestämmelser om tjänsteförening i fråga om professurer vid karolinska institutet.

Jag antydde nyss, att den fråga, för hvars belysande jag ansett nödigt att förutskicka dessa meddelanden, gäller storleken af pensionsunderlaget för innehafvare!! af de båda förenade befattningarna. Innebörden af denna fråga inhämtas af den framställning i ämnet, som gifvit mig anledning att upptaga omförmälda spörsmål. Framställningen är gjord af karolinska | institutets lärarkollegium, som i skrifvelse till kanslern för rikets universitet erinrat, att enligt bestämmelserna i lagen om civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 högsta pensionsunderlag för professorn i psykiatri vid institutet efter den nya löneregleringens genomförande *vore 3,600 kronor — sammanlagda beloppet af lönen och ålderstillägget. Högsta pensionsunderlaget åter för den med professuren förenade öfverläkarbefattningen vore 3,066 kronor 66 öre.

På grund af bestämmelserna i 16 § af nyssnämnda lag, sådan denna paragraf löde enligt lagen den 17 juni 1908, Unge emellertid pen-

5 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 65.

sion för ornförmälda båda tjänster icke utgå med högre belopp än som motsvarade pensionsunderlaget för professuren, ökadt med en tredjedel af pensionsunderlaget för öfverläkartjänsten. Högsta möjliga pension för innehafvaren af de båda förenade tjänsterna blefve sålunda 4,622 kronor 22 öre, eller nära 1,000 kronor mindre än den pension, som i allmänhet tillkomme professor vid karolinska institutet. För en sådan utgjorde högsta pensionsunderlaget 5,600 kronor.

Den omständigheten att professorn i psykiatri tillika vore öfverläkare vid Stockholms hospital och till följd häraf uppbure sin aflöning delvis från karolinska institutet och delvis från hospitalet, syntes emellertid icke billigtvis böra hafva till påföljd, att han efter sitt afskedstagande erhölle lägre pension än som i allmänhet vore professor vid karolinska institutet tillförsäkrad. Att denna angelägenhet icke ordnades i sammanhang med den nya löneregleringen för karolinska institutet, torde hafva varit beroende allenast därpå, att särskildt förslag i ämnet icke från institutets sida framställts.

Då emellertid nuvarande innehafvaren af ifrågavarande båda tjänster professorn B. Gadelius anhållit om lärarkollegiets åtgärd för beredande åt honom af rätt till enahanda pension som tillkomme öfriga professorer vid institutet, ville lärarkollegiet anhålla, att kanslern måtte utverka aflåtande af nådig proposition till 1911 års Riksdag därom, att pensionsunderlaget för innehafvare af den med öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital förenade professuren i psykiatri vid karolinska institutet måtte förklaras skola utgöra 5,000 kronor eller, om han intjänat det med professuren förenade ålderstillägget, 5,600 kronor.

Härom yttrade universitetskanslern i underdånig skrifvelse den 10 oktober 1910, att han ansåge alldeles uppenbart, att professorn i psykiatri icke borde med afseende å pensionsrätt befinna sig i ogynnsammare ställning' än öfriga professorer vid institutet. Under åberopande af hvad lärarkollegiet i ämnet yttrat hemställde kanslern därför om proposition till Riksdagen i enlighet med lärarkollegiets förslag.

Ärendet remitterades till statskontoret, som i underdånigt utlåtande den 10 november 1910, under hänvisning till ett af 1904 års Riksdag fattadt beslut i fråga om pensionsrätten för innehafvarna af de med öfverläkartjänster förenade professurerna i medicin, i kirurgi och i pediatrik vid karolinska institutet, tillstyrkte bifall till förevarande framställning. Med hänsyn till bestämmelsen i 3 § af lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension borde det erforderliga

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 65.

stadgandet i ämnet meddelas i form af tillägg till respektive lönestater. Statskontoret hemställde fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen besluta tillägg till lönestaterna för karolinska institutet och Stockholms hospital af innehåll, att, så länge föreskrift kvarstode, att professuren i psykiatri vid nämnda institut skulle vara förenad med öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital, pensionsunderlaget för de båda befattningarna skulle tillsammans utgöra 5,000 kronor eller för den innehafvare af befattningarna, hvilken intjänat ålderstillägget å professorslönen, 5,600 kronor.

Slutligen har äfven medicinalstyrelsen anbefallts att yttra sig i detta ärende samt med anledning häraf i underdånig skrifvelse den 5 december 1910 utlåtit sig i frågan. Medicinalstyrelsen har därvid anfört följande.

Skyldigheten att afgå och rätten till hel pension för innehafvare af omskrifna båda tjänster inträdde enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension vid olika tider för de båda tjänsterna, i det han enligt 5 och 6 §§ i nämnda lag vore skyldig afgå från öfver läkartjänsten vid uppnådda 62 år och från professuren vid 65 år med rätt till hel pension efter respektive SO och 25 tjänstår. Då emellertid de båda tjänsterna icke ens under en kortare tidsperiod utan stora olägenheter kunde fördelas på olika personer, syntes det styrelsen att, samtidigt med att pensionsunderlaget bestämdes till belopp lika med det för professorsbefattning gällande, föreskrift borde meddelas, att innehafvaren af professuren i psykiatri vid karolinska institutet vore skyldig kvarstå vid öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital till dess han uppnått den för innehafvaren af professuren fastställda lefnadsåldern 65 år, samt att han för erhållande af hel pension skulle hafva uppnått den för innehafvare af professuren bestämda tjänståldern 25 år. Visserligen kunde Eders Kungl. Maj:t enligt nämnda 6 § under visst angifvet förhållande låta med afsked från öfverläkartjänsten anstå utöfver den fastställda lefnadsåldern, men det syntes styrelsen i allt fall, att föreskrift borde meddelas om innehafvarens af berörda båda tjänster skyldighet att kvarstå vid tjänsterna, till dess han uppnått den högre pensionsåldern af 65 lefnadsår, helst som denna lefnadsålder i de liesta fall icke torde utgöra absolut hinder för öfverläkartjänstens behöriga skötande.

I detta sammanhang ville styrelsen i underdånighet erinra därom att, jämlikt 1 § af Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, för uppbörd och redovisning af pensionsafgifter ansvarades af den redogörare, som ombesörjde utbetalning af tjänst inne-

7 K/ingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 65.

hafvaren tillkommande lönemedel. Nu ifrågavarande tjänstinnehafvare uppbure sin aflöning dels å karolinska institutets stat dels å hospitalets stat. Då emellertid, därest förevarande framställning vunne Eders Kung!. Maj:ts bifall, pensionsunderlaget skulle komma att beräknas å den aflöning, som utginge från karolinska institutet, syntes någon särskild föreskrift ej erforderlig därom, att af de båda redogörarna den, som utbetalade nämnda aflöning från karolinska institutet, vore ansvarig för pensionsbeloppets uppbörd och redovisning.

I öfrigt hade medicinalstyrelsen intet att erinra mot bifall till ifrågavarande. framställning på sätt statskontoret i sitt underdåniga utlåtande föreslagit.

Statskontoret har i sitt utlåtande omförmält ett beslut af 1904 års Departe- Riksdag. Beslutet innebar rätt för vissa professorer vid karolinska insti-mentschefentutet, Indika, på grund däraf att med deras professurer andra befattningar voro förenade, uppburo mindre aflöning såsom professorer än deras ämbetsbröder vid institutet, att likväl vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension till samma belopp, hvartill dessa voro berättigade, under förutsättning härvid att vederbörande professor ej åtnjöte pension för den med professuren förenade tjänsten. Likasom statskontoret finner jag i omförmälda beslut ett stöd för att tillstyrka bifall till förevarande framställning, hvilken synes mig äga fullt berättigande. Frågan bör alltså föreläggas Riksdagen. . Såsom statskontoret påpekat bör saken ordnas genom en bestämmelse^ infogad i vederbörande lönestater. Detta öfverensstämmer med föreskrift i 3 § af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Denna § ger nämligen den anvisning, att, om afvikelse från de allmänna föreskrifterna om pensionsunderlag skall äga rum, det särskilda pensionsunderlaget skall fastställas i lönestaten. Detta torde beträffande föreläsande fall lämpligast kunna ske genom att i staten för karolinska institutet under professuren i psykiatri och i hospitalsstaten under Stockholms hospital införa en anmärkning väsentligen af det innehåll, som af statskontoret, med instämmande af medicinalstyrelsen, föreslagits för det ifrågasatta tillägget till staterna,

Medicinalstyrelsen har framhållit önskvärdheten af att för rätt till pension samma lefnads- och tjänstålder måtte stadgas att gälla i fråga om båda nu omförmälda tjänster. Jag instämmer med medicinalstyrelsen härutinnan. Härför erfordras en ändring i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension och frågan därom torde få hänskjutas till

8 Kunjl. Majds Nåd. Proposition Nr 65.

behandling inom finansdepartementet. Jag vill nämna, att nuvarande innehafvaren af omförmälda båda tjänster är född år 1862.

En annan sak, som likaledes lärer ankomma på finansdepartementets förberedande handläggning, och som i motsats till den nyss omförmälda synes böra af Eders Kungl. Maj:t upptagas till afgörande i samband med ett eventuellt beslut af Riksdagen i pensionsunderlagsfrågan, är den af medicinalstyrelsen vidrörda frågan om hvilken redogörare som skall vara ansvarig för uppbörd och redovisning af pensionsafgiften. Detta bör enligt min mening uppdragas åt redogöraren vid karolinska institutet.

Under åberopande af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att besluta, det i lönestaterna för statens hospital och asyler samt för karolinska mediko-kirurgiska institutet skall, i den förra staten under Stockholms hospital och i den senare under professuren i psykiatri, införas eu anmärkning af följande innehåll: »Så länge den föreskrift kvarstår, att öfverläkarbefattningen vid Stockholms hospital och professuren i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skola vara förenade med hvarandra, skall pensionsunderlaget för de båda förenade tjänsterna utgöra 5,000 kronor, eller för den innehafvare af befattningarna, hvilken är i åtnjutande af ålderstillägg å professuren, 5,600 kronor».

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes tians Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt; och skulle proposition i ämnet aflåtas till Riksdagen af det innehåll, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Efr. Sandberg.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1911.